Proposition 2007/08:105 Lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.

Regeringens proposition
2007/08:105
Lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl. Prop.
2007/08:105
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 6 mars 2008
Fredrik Reinfeldt
Tobias Billström
(Justitiedepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag som reglerar landstingens skyldighet
att erbjuda asylsökande m.fl. hälso- och sjukvård samt tandvård. Lagförslaget
innebär en tydligare reglering av den vård som berörda
utlänningar enligt nuvarande ordning erbjuds enligt särskilda överenskommelser
mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2008.
1

Prop. 2007/08:105
2
Innehållsförteckning
1 Förslag till riksdagsbeslut .................................................................4
2 Författningsförslag............................................................................5
2.1 Förslag till lag om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl.................................................................5
2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).................................................7
2.3 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)..........................................................................8
3 Ärendet och dess beredning..............................................................9
4 Hälso- och sjukvård till asylsökande m.fl.......................................10
4.1 EG-rättsliga bestämmelser ...............................................10
4.1.1 Direktivet om mottagande av asylsökande......10
4.1.2 Direktivet om offer för människohandel .........11
4.2 Den nuvarande ordningen ................................................12
4.2.1 Grundläggande bestämmelser om hälso och
sjukvård samt tandvård.............................12
4.2.2 Överenskommelser mellan staten och
Sveriges Kommuner och Landsting ................14
4.2.3 Vårdavgifter m.m. ...........................................18
4.2.4 Statlig ersättning..............................................18
4.3 Överväganden ..................................................................19
4.3.1 En ny lag om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl..............................................19
4.3.2 Den personkrets som omfattas av lagen
och vårdens omfattning ...................................24
4.3.3 Hälsoundersökning..........................................31
5 Ikraftträdande..................................................................................34
6 Ekonomiska konsekvenser..............................................................34
7 Författningskommentar...................................................................35
7.1 Förslaget till lag om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl...............................................................35
7.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)...............................................40
7.3 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)........................................................................40
Bilaga 1 2006 års överenskommelse för asylsökande m.fl. ................41
Bilaga 2 Utdrag ur sammanfattning från Utredningen om
mottagandevillkor för asylsökande (SOU 2003:89) .............46
Bilaga 3 Utdrag ur utredningens lagförslag (SOU 2003:89)...............49
Bilaga 4 Förteckning över remissinstanser (SOU 2003:89)................51
Bilaga 5 2004 års överenskommelse för vissa utländska
målsäganden och vittnen ......................................................52
Bilaga 6 1997 års överenskommelse för utlänningar i förvar .............54

Bilaga 7 Utdrag ur sammanfattning av promemorian (Förslag till
lag om hälso- och sjukvård samt tandvård för
asylsökande m.fl.) ................................................................ 56
Prop. 2007/08:105
3
Bilaga 8 Utdrag ur promemorians lagförslag (Lag om hälso- och
sjukvård samt tandvård för asylsökande m.fl.) .................... 58
Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser (promemorian
Förslag till lag om hälso- och sjukvård samt tandvård
för asylsökande m.fl.) .......................................................... 63
Bilaga 10 Utdrag ur direktivet om mottagande av asylsökande
och direktivet om offer för människohandel........................ 64
Bilaga 11 Lagrådsremissens lagförslag ................................................ 67
Bilaga 12 Lagrådets yttrande................................................................ 71
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 2008 .......... 74
1 Förslag till riksdagsbeslut
Prop. 2007/08:105
4
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.,
2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
3. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125).
2 Författningsförslag
Prop. 2007/08:105
5
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande
m.fl.
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om landstingens skyldigheter att,
utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt
tandvårdslagen (1985:125), erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt
asylsökande och vissa andra utlänningar.
2 § De föreskrifter som gäller för vård som ges med stöd av hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) samt tandvårdslagen (1985:125) gäller även
för vård som ges enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs.
3 § Ett landstings skyldigheter enligt denna lag gäller endast utlänningar
som vistas inom landstinget.
Med landsting avses i denna lag även kommun som inte ingår i ett
landsting.
4 § Denna lag omfattar utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap.
1 § eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen
(2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser,
2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd
efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap.
2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet,
3. hålls i förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen och som inte
har placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, eller
4. vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap.
15 § utlänningslagen.
Sådana utlänningar som avses i första stycket 1 eller 2 omfattas av
lagen även om de har meddelats beslut om avvisning eller utvisning. Det
gäller dock inte utlänning som håller sig undan så att beslutet inte kan
verkställas, om han eller hon har fyllt 18 år.
Vårdens omfattning
5 § Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 4 § första
stycket 1–3 och som inte har fyllt 18 år, vård i samma omfattning som
erbjuds den som är bosatt inom landstinget.
Vård i den omfattning som avses i första stycket ska även erbjudas
utlänningar som avses i 4 § första stycket 4.

Prop. 2007/08:105
6
6 § Ett landsting ska erbjuda utlänningar som avses i 4 § första stycket 1–
3 och som har fyllt 18 år, vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, vård
vid abort och preventivmedelsrådgivning.
Hälsoundersökning
7 § Ett landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda
utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant erbjudande
ska lämnas när en utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har
etablerat boende inom landstinget. Övriga utlänningar ska erbjudas
hälsoundersökning så snart det lämpligen kan ske.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hälsoundersökningar.
U
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
2.2 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 4 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska
ha följande lydelse.
Prop. 2007/08:105
7
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §TPF
1
FPT
Om någon som vistas inom
landstinget utan att vara bosatt där
behöver omedelbar hälso- och
sjukvård, skall landstinget erbjuda
sådan vård.
Om någon som vistas inom
landstinget utan att vara bosatt där
behöver omedelbar hälso- och
sjukvård, ska landstinget erbjuda
sådan vård.
Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den
som är bosatt i ett annat landsting, om landstingen kommer överens om
det.
Särskilda bestämmelser om
hälso- och sjukvård finns i lagen
(2008:000) om hälso och
sjukvård åt asylsökande m.fl.
U
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
TP
1
PT Senaste lydelse 1992:567.

2.3 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)
Härigenom föreskrivs att 6 § tandvårdslagen (1985:125) ska ha
följande lydelse.
Prop. 2007/08:105
8
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Om någon som vistas i
landstingskommunen utan att vara
bosatt där behöver omedelbar
tandvård, skall landstingskommunen
erbjuda sådan tandvård.
Om någon som vistas i
landstingskommunen utan att vara
bosatt där behöver omedelbar
tandvård, ska landstingskommunen
erbjuda sådan tandvård.
Särskilda bestämmelser om
tandvård finns i lagen (2008:000)
om hälso- och sjukvård åt asylsökande
m.fl.
U
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
3 Ärendet och dess beredning
Prop. 2007/08:105
9
Europeiska unionens råd antog den 27 januari 2003 direktiv 2003/9/EG
om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.
Regeringen tillkallade samma år en särskild utredare med uppdrag att
överväga hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt. Utredningen,
som antog namnet Utredningen om mottagandevillkor för asylsökande,
överlämnade i oktober 2003 betänkandet EG-rätten och mottagandet av
asylsökande (SOU 2003:89). De förslag utredningen lämnade med anledning
av direktivet innebar i huvudsak ytterligare författningsreglering av
den ordning som redan gällde i fråga om mottagande av asylsökande.
Utredningens författningsförslag har i allt väsentligt genomförts genom
ändringar i förordningen (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl.
I fråga om möjligheter till hälso- och sjukvård bedömde utredningen att
den ordning som tillämpades, med stöd av bl.a. en överenskommelse
mellan staten och Landstingsförbundet (numera Sveriges Kommuner och
Landsting), motsvarade direktivets krav och att den delvis gick längre än
vad direktivet fordrar. Den nu gällande lydelsen av överenskommelsen
för asylsökande m.fl. är från år 2006 och finns i bilaga 1. Utredningen
ansåg dock att författningsregleringen på detta område var svåröverskådlig
och ofullständig. Utredningen lämnade i sitt ovan nämnda
betänkande ett förslag till ny lag om hälso- och sjukvård samt tandvård
för asylsökande m.fl. som utgick från innehållet i överenskommelsen. Ett
utdrag ur betänkandets sammanfattning finns i bilaga 2. Utredningens
lagförslag i här aktuella delar finns i bilaga 3. Utredningens betänkande
har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 4. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Justitiedepartementet (dnr Ju2007/324/EMA).
Europeiska unionens råd antog den 29 april 2004 direktiv 2004/81/EG
om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för
människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka
samarbetar med de behöriga myndigheterna. Genomförandet av
direktivet i svensk rätt behandlas i regeringens proposition
Genomförande av EG-direktivet om offer för människohandel (prop.
2006/07:53, bet. 2006/07:SfU7, rskr 2006/07:150). I fråga om hälso- och
sjukvård gjordes bedömningen att utlänningar som vistas i Sverige med
stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd för att medverka i
förundersökning eller huvudförhandling i brottmål har tillgång till hälso och
sjukvård i en utsträckning som uppfyller de krav som direktivet
ställer.

Regeringen angav dock att den, för att uppnå en tydligare
reglering av den hälso- och sjukvård som de berörda utlänningarna och
andra grupper av utlänningar i praktiken får, avser att komplettera lagstiftningen
på detta område.
Inom Regeringskansliet utarbetades år 2005 promemorian Förslag till
lag om hälso- och sjukvård samt tandvård för asylsökande m.fl. (dnr
Ju2007/324/EMA). Promemorians lagförslag omfattar förutom asylsökande
m.fl. även utlänningar som vistas här med stöd av tidsbegränsat
uppehållstillstånd för att medverka i förundersökning eller huvudförhandling
i brottmål och utlänningar i förvar. Även dessa grupper av
utlänningar erbjuds hälso- och sjukvård i enlighet med överens
kommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting. 2004
års överenskommelse för vissa utländska målsäganden och vittnen finns i
bilaga 5. 1997 års överenskommelse för utlänningar i förvar finns i
bilaga 6. Ett utdrag ur promemorians sammanfattning finns i bilaga 7.
Promemorians lagförslag i här relevanta delar finns i bilaga 8. Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
finns i bilaga 9. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig
i Justitiedepartementet (dnr Ju2007/324/EMA).
Prop. 2007/08:105
10
Under beredningen av ärendet om en ny lag om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl. har även frågan om en utvidgad skyldighet för
landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård för vuxna asylsökande och
för utlänningar som olovligen vistas i Sverige samt frågan om statlig
ersättning för en sådan utvidgad skyldighet tagits upp. Detsamma gäller
frågan vem som slutligt ska bära kostnadsansvaret för vård till utlänningar
som hålls i förvar och som har placerats i kriminalvårdsanstalt,
häkte eller polisarrest. Dessa frågor är föremål för vidare överväganden
inom Regeringskansliet och behandlas inte i denna proposition.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 31 januari 2008 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 11.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 12. Regeringen har i allt väsentligt
följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts
i lagtexten. Lagrådets synpunkter behandlas i avsnitt 4.3 och i
författningskommentaren.
4 Hälso- och sjukvård till asylsökande m.fl.
4.1 EG-rättsliga bestämmelser
4.1.1 Direktivet om mottagande av asylsökande
Som framgår av avsnitt 3 antog Europeiska unionens råd den 27 januari
2003 direktiv 2003/9/EG om miniminormer för mottagande av
asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18, Celex
32003L0009). Direktivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast
den 6 februari 2005.
Direktivets bestämmelser tar sikte på alla tredjelandsmedborgare och
statslösa personer som söker asyl enligt Genèvekonventionen. Direktivet
är inte tillämpligt vid massfördrivning. Vid sådant förhållande tillämpas i
stället direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att
ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om
åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att
ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001,
s. 12, Celex 32001L0055). En medlemsstat får tillämpa direktivet även
då tredjelandsmedborgare ansöker om andra former av skydd.
Eftersom bestämmelserna i direktivet om mottagande av asylsökande
är av minimikaraktär står det medlemsstaterna fritt att införa eller

bibehålla mer förmånliga bestämmelser om mottagande av asylsökande.
Direktivet innehåller bestämmelser om bl.a. inkvartering och uppehälle,
tillträde till skolgång och utbildning, tillgång till hälso- och sjukvård,
information om mottagandevillkor, tillgång till dokument som styrker
ställningen som asylsökande samt villkor för att begränsa rörelsefrihet
och för att inskränka och dra in förmåner.
Prop. 2007/08:105
11
I fråga om hälso- och sjukvård anges i artikel 15 att medlemsstaterna
ska se till att de asylsökande får nödvändig hälso- och sjukvård, vilket
ska innefatta åtminstone akut vård och nödvändig behandling av sjukdomar.
Vidare anges att medlemsstaterna ska sörja för nödvändig läkarhjälp
eller annan hjälp för sökande med särskilda behov. Enligt artikel 9
får det av folkhälsoskäl krävas att asylsökande genomgår en hälsoundersökning
.
I artikel 17 finns en allmän bestämmelse till förmån för asylsökande
med särskilda behov, t.ex. underåriga, personer med funktionshinder,
äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga barn och personer
som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av
psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld. I artikel 18 anges att barnets
bästa ska beaktas samt att barn som utsatts för bl.a. tortyr och andra
former av övergrepp ska beredas tillgång till rehabilitering m.m. Artikel
20 innehåller en särskild bestämmelse om asylsökande som utsatts för
tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar.
Ett utdrag ur direktivet finns i bilaga 10.
4.1.2 Direktivet om offer för människohandel
I enlighet med vad som framgår av avsnitt 3 antog Europeiska unionens
råd den 29 april 2004 direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till
tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som
har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de
behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004, s. 19, Celex
32004L0081, rättelse EUT L 69, 16.3.2005, s. 72). Direktivet är tillämpligt
på tredjelandsmedborgare som faller eller har fallit offer för
människohandel även om de har rest in illegalt på en medlemsstats
territorium. En medlemsstat får även tillämpa direktivet på tredjelandsmedborgare
som har fått hjälp till olaglig invandring. Direktivet
innehåller bestämmelser om uppehållstillstånd för och mottagande av
utlänningar som omfattas av direktivet.
I fråga om hälso- och sjukvård görs i direktivet en viss åtskillnad
mellan den hälso- och sjukvård som medlemsstaterna ska erbjuda
berörda tredjelandsmedborgare innan respektive efter det att uppehållstillstånd
har utfärdats.

I artikel 7 anges angående behandling innan
uppehållstillstånd utfärdas bl.a. att medlemsstaten ska se till att berörda
tredjelandsmedborgare som saknar tillräckliga tillgångar får tillgång till
akutsjukvård. Det anges vidare att medlemsstaten ska värna om de mest
utsatta personernas speciella behov och vid behov, om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen, erbjuda dem psykologisk vård. I artikel 9
anges angående behandling som ges efter utfärdande av uppehållstillstånd,
att en medlemsstat ska se till att de med uppehållstillstånd som
inte har tillräckliga medel får minst den behandling som anges i artikel 7.
I artikeln anges vidare att en medlemsstat ska tillhandahålla nödvändig
medicinsk eller annan vård för berörda tredjelandsmedborgare som inte
har tillräckliga medel och som har särskilda behov, som gravida kvinnor,
personer med funktionshinder eller offer för sexuellt våld eller andra
former av våld, samt för underåriga om medlemsstaten använder sig av
möjligheten att tillämpa direktivet på underåriga.
Prop. 2007/08:105
12
Ett utdrag ur direktivet finns i bilaga 10.
4.2 Den nuvarande ordningen
4.2.1 Grundläggande bestämmelser om hälso- och sjukvård
samt tandvård
Begreppet hälso- och sjukvård
Med begreppet hälso- och sjukvård avses enligt 1 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och
behandla sjukdomar och skador. Begreppet hälso- och sjukvård omfattar
således både sjukdomsförebyggande åtgärder och egentlig sjukvård. Av
förarbetena till hälso- och sjukvårdslagen framgår att definitionen i 1 §
hälso- och sjukvårdslagen innefattar såväl miljöinriktade som individinriktade
förebyggande åtgärder och att sistnämnda åtgärder innefattar
åtgärder för att uppspåra hälsoproblem (prop. 1981/82:97 s. 110). Som
exempel på förebyggande individinriktade åtgärder nämns allmänna och
riktade hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och
barnhälsovård. I begreppet hälso- och sjukvård ingår också psykologisk
och psykiatrisk vård till personer som på grund av exempelvis
traumatiska upplevelser och övergrepp är i behov av vård. Även
omvårdnad omfattas av begreppet. Åtgärder med anledning av kroppsfel
och barnafödsel innefattas i begreppet hälso- och sjukvård trots att dessa
åtgärder inte uttryckligen nämns i hälso- och sjukvårdslagen. Detsamma
gäller åtgärder i samband med abort och sterilisering (a. prop. s. 111).
Av 1 § hälso- och sjukvårdslagen framgår vidare att även sjuktransporter
och omhändertagandet av avlidna hör till hälso- och
sjukvården.
I ett flertal andra författningar, bl.a. sekretesslagen (1980:100),
omfattar begreppet hälso- och sjukvård också begreppet tandvård.
Tandvårdslagen (1985:125) och hälso- och sjukvårdslagen gör dock
skillnad mellan begreppen.
Landstingets skyldigheter att erbjuda hälso- och sjukvård
I hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen finns skyldigheter för i
första hand landstingen att tillhandahålla vård av viss omfattning och
standard. Med landsting jämställs kommuner som inte ingår i ett
landsting.
Landstingens primära skyldighet framgår av 3 § första stycket hälso och
sjukvårdslagen och 5 § första stycket tandvårdslagen där det anges
att varje landsting ska erbjuda en god hälso- och sjukvård respektive
tandvård åt dem som är bosatta inom landstinget. Om bosättningskravet

är uppfyllt avgörs med ledning av bestämmelserna om folkbokföring
(prop. 1981/82:97 s. 115).
Prop. 2007/08:105
13
Bestämmelserna om folkbokföring finns i folkbokföringslagen
(1991:481). Reglerna om folkbokföring i samband med invandring innebär
att en utlänning som flyttar till Sverige och som avser att tillbringa
minst ett år här ska folkbokföras förutsatt att han eller hon har uppehållstillstånd.
När det finns synnerliga skäl kan en person folkbokföras
även om ett uppehållstillstånd saknas. Undantagsbestämmelsen tar sikte
på situationer där prövningen av om uppehållstillstånd ska beviljas
endast är av formell natur, t.ex. i fråga om ett utländskt adoptivbarn till
här bosatta personer eller underåriga barn som återförenas med här
bosatta föräldrar vilka beviljats uppehållstillstånd. Synnerliga skäl kan
vidare finnas när en person har meddelats beslut om avvisning eller
utvisning men vistelsen i landet kan förutses vara under en längre tid på
grund av att beslutet inte kan verkställas (prop. 1990/91:153 s. 134). Det
finns dessutom ett generellt undantag från folkbokföring för vissa
utlänningar med uppehållstillstånd. Detta undantag gäller utlänningar
som i en situation där massiv tillströmning av fördrivna personer råder
har beviljats särskilda tidsbegränsade uppehållstillstånd med tillfälligt
skydd eller efter tillfälligt skydd enligt 21 kap. utlänningslagen
(2005:716). En utlänning med sådant uppehållstillstånd ska i regel inte
folkbokföras, om utlänningen kan antas komma att vistas i landet med
stöd av det beviljade tillståndet under kortare tid än tre år.
Om någon som vistas inom ett landsting utan att vara bosatt där
behöver omedelbar hälso- och sjukvård eller tandvård är landstinget
enligt 4 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen respektive 6 § tandvårdslagen
skyldigt att erbjuda sådan vård. Det är alltså den faktiska
vistelseorten och inte folkbokföringsorten som är avgörande för
landstingets ansvar i akuta situationer. Landstingets skyldighet omfattar
även en utlänning på tillfälligt besök (prop. 1981/82:97 s. 120). Från
landstingets skyldighet att erbjuda omedelbar vård utesluts inte heller
personer som vistas olovligen i Sverige. Bestämmelserna i 4 § första
stycket hälso- och sjukvårdslagen och 6 § tandvårdslagen avser endast
landstingets skyldighet att svara för lokaler, personal och utrustning, inte
att tillhandhålla vården kostnadsfritt eller till ett särskilt lågt pris. Ingen
får dock nekas omedelbar vård på grund av bristande betalningsförmåga.
När det gäller vilken vård som är att anse som omedelbar anfördes i prop.
1981/82:97 (s. 120) följande.

Någon närmare precisering av gränserna för vad som skall anses som
”omedelbar vård” kan inte ges här. Detta får prövas från fall till fall.
Läkaren eller annan som svarar för vården bör liksom hittills få avgöra
om en vårdsökande behöver omedelbar vård eller om vården kan anstå
till dess den vårdsökande kommer till sitt eget län eller dit han annars
har att söka vård. Skyldigheten att ombesörja vård gäller dock i princip
endast så länge den vårdbehövande inte utan men kan flyttas till t.ex.
det egna landstingets sjukhus. I de flesta fall torde det inte bli aktuellt
att förflytta patienten men i vissa fall kan vårdbehovet bli långvarigt
och då bör patienten också förflyttas. Eftersom den vårdskyldighet det
här är fråga om är betingad av ett akut vårdbehov bör skyldigheten inte
gälla längre än vad som från saklig synpunkt är motiverat. ---
Vårdlagstiftning utöver hälso- och sjukvårdslagen samt tandvårdslagen Prop. 2007/08:105
14
Landstingens skyldighet att bedriva hälso- och sjukvård framgår i
huvudsak av hälso- och sjukvårdslagen samt tandvårdslagen. I lagen
(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område finns
närmare bestämmelser om skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonalen.
Vidare finns en del speciallagar som innehåller skyldigheter
för landstingen i fråga om hälso- och sjukvård, bl.a. smittskyddslagen
(2004:168), abortlagen (1974:595) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård.
I smittskyddslagen finns bestämmelser vars syfte är att tillgodose
befolkningens behov av skydd mot smittsamma sjukdomar. Den enskilde
ges i lagen vissa rättigheter och skyldigheter. Den vård och behandling
som den enskilde kan behöva för sjukdomen i sig men som inte påverkar
smittsamheten, regleras av bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen.
Förutsättningarna för att ett abortingrepp ska få utföras anges i abortlagen.
Om en kvinna söker abort efter utgången av 18:e graviditetsveckan
krävs tillstånd till åtgärden från Socialstyrelsen.
I lagen om psykiatrisk tvångsvård ges kompletterande föreskrifter om
psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång
(tvångsvård).
4.2.2 Överenskommelser mellan staten och Sveriges
Kommuner och Landsting
Inledning
År 1994 beslutade riksdagen att asylsökande i Sverige av landstinget ska
erbjudas hälso- och sjukvård utöver den omedelbara vård som landstinget
ska tillhandahålla enligt hälso- och sjukvårdslagen samt tandvårdslagen.
Förutom utlänningar som söker asyl med stöd av 4 kap. 1 § utlänningslagen
omfattas utlänningar som i sin ansökan om uppehållstillstånd
åberopar att de är att anse som skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 §
utlänningslagen. Vid samma tillfälle beslutades också att statlig ersättning
ska lämnas till landstingen och att berörda utlänningar ska betala en
vårdavgift (prop. 1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:118).
Ett motsvarande riksdagsbeslut om hälso- och sjukvård har fattats om
utlänningar som hålls i förvar enligt bestämmelser i utlänningslagen och
som vistas i en förvarslokal (prop. 1996/97:147, bet. 1996/97:SfU11,
rskr. 1996/97:247).
Vidare har riksdagen fattat beslut om hälso- och sjukvård för
utlänningar med tidsbegränsade uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
eller efter tillfälligt skydd enligt 21 kap. utlänningslagen, vilka inte ska
folkbokföras i Sverige (prop. 2001/02:185, bet. 2002/03:SfU4, rskr.

2002/03:47). Tidsbegränsade uppehållstillstånd av sådant slag förekommer
endast vid situationer av massiv tillströmming av fördrivna
personer (jfr direktiv 2001/55/EG).
Riksdagen har även fattat beslut om hälso- och sjukvård för s.k. gömda
barn som tidigare har omfattats av bestämmelserna i lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl. (prop. 2001/2002:1, utg. omr. 8,
bet. 2001/02:SfU2, rskr. 2001/02:70).
Slutligen har riksdagen fattat beslut om tillgång till hälso- och sjukvård
för målsäganden och vittnen som vistas i Sverige med stöd av tidsbegränsat
uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen (prop.
2003/04:35, bet. 2003/04:SfU6, rskr. 2003/04:164).
Prop. 2007/08:105
15
I anslutning till nämnda beslut har överenskommelser träffats mellan
staten och Landstingsförbundet om vårdens närmare innehåll och de
närmare formerna för den statliga ersättningen. Landstingsförbundet
upphörde i mars 2007 och dess tidigare ingångna åtaganden har övertagits
av Sveriges Kommuner och Landsting.
Enligt överenskommelserna åtar sig Landstingsförbundet att rekommendera
de enskilda landstingen att erbjuda den vård som riksdagen
fattat beslut om och som närmare preciseras i överenskommelserna.
Staten å sin sida åtar sig att ersätta landstingen för den vård som ges i
enlighet med överenskommelserna. Bestämmelser om statlig ersättning i
enlighet med vad som anges i överenskommelserna finns i förordningen
(1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande
och förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl.
Vidare har Socialstyrelsen utfärdat allmänna råd i fråga om hälso- och
sjukvård för asylsökande m.fl.
2006 års överenskommelse för asylsökande m.fl.
Den ursprungliga överenskommelsen om hälso- och sjukvård för asylsökande
m.fl. träffades år 1996. Den har senare reviderats och ersatts av
nya överenskommelser. Den senaste överenskommelsen trädde i kraft
den 1 juli 2006 och gäller till och med den 30 juni 2008.
Omfattningen av hälso- och sjukvården för asylsökande behandlades i
förarbetena till lagen om mottagande av asylsökande m.fl. (prop.
1993/94:94 s. 55).
Regeringen anser att vuxna asylsökande bör få den hälso- och sjukvård
som ges i dag samt att statlig ersättning för hälso- och sjukvård för
asylsökande skall lämnas enligt den praxis som utvecklats. Det innebär
att statlig ersättning lämnas när det föreligger ett behov av omedelbar
vård eller vård som inte kan anstå. Vård som inte faller under dessa
kriterier och där en måttlig fördröjning inte medför allvarliga följder
för patienten bör, liksom för närvarande, inte ersättas av staten.
De asylsökande barnen får i dag som regel en hälso- och sjukvård
som är betydligt mer omfattande än vad som ryms både inom det
medicinska akutvårdsbegreppet och den sjukvård som ges åt vuxna
asylsökande. Barnen ges också barnhälsovård och vaccinationer i
samma utsträckning som barn som är bosatta i Sverige.

I fråga om asylsökande barn bör dessa enligt regeringens mening i
princip få tillgång till samma hälso- och sjukvård som de barn som är
bosatta i Sverige. Betydelsen av en god hälso- och sjukvård är särskilt
stor hos barn då de är stadda i snabb utveckling och en utebliven
behandling kan få negativa konsekvenser på sikt. Vid bedömningen av
vilken vård och behandling som skall ges bör dock det förhållandet att
det inte är klart om barnet kommer att få stanna i Sverige vägas in. I
detta sammanhang kan också asylärendets förväntade handläggningstid
vara av betydelse. Vård som kräver långvariga behandlingstider och
inte är av akut karaktär bör inte påbörjas när ett avbrytande kan få
negativa följder för en asylsökande som inte tillåts stanna i Sverige.
Prop. 2007/08:105
16
De som omfattas av 2006 års överenskommelse är utlänningar som söker
asyl eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt samt utlänningar
som i en situation av massfördrivning beviljats uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd eller efter tillfälligt skydd och som inte är folkbokförda
. Detta motsvarar de grupper av utlänningar som anges i 1 §
första stycket 1 och 2 lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Dessutom
gäller överenskommelsen för barn som tidigare har omfattas av
bestämmelserna i nämnda lag, dvs. barn som håller sig undan så att ett
beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas. Asylsökande
barn och andra barn som omfattas av 2006 års överenskommelse ska
enligt denna erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård, dvs. samma
vård som erbjuds barn som är bosatta i Sverige. Vuxna asylsökande m.fl.
ska förutom omedelbar vård även erbjudas vård som inte kan anstå,
mödrahälsovård, förlossningsvård, preventivmedelsrådgivning, vård vid
abort samt smittskyddsvård.
Den tid under vilken vård ska erbjudas enligt överenskommelsen
sammanfaller i allt väsentligt med den tid utlänningen omfattas av
Migrationsverkets mottagandesystem enligt lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. Om ett avslagsbeslut har meddelats följer av
överenskommelsen att vård ska erbjudas till dess att beslutet om
avvisning eller utvisning har verkställts. Detta gäller dock inte vuxna
som håller sig undan verkställighet av ett utvisnings- eller
avvisningsbeslut. Som nämnts omfattar dock överenskommelsen barn
som håller sig undan ett sådant beslut.
Som framgår av avsnitt 4.2.1 uppfyller en asylsökande som har
beviljats ett permanent eller tidsbegränsat uppehållstillstånd som
föranleder folkbokföring det krav på bosättning som gäller för
landstingets skyldigheter att erbjuda vård enligt 3 § första stycket hälso och
sjukvårdslagen samt 5 § första stycket tandvårdslagen. Landstingets
skyldighet att erbjuda dessa utlänningar vård följer således av nämnda
bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen samt tandvårdslagen. En
anmärkning angående detta finns i den senaste överenskommelsen.
Anmärkningen infördes för att klargöra rättsläget mot bakgrund av att
den som beviljas uppehållstillstånd av flyktingskäl ska, enligt en
bestämmelse i skyddsgrundsdirektivet (direktiv 2004/83/EG), ha tillgång
till hälso- och sjukvård på samma villkor som medlemsstatens medborgare.
Statlig ersättning lämnas enligt överenskommelsen så länge
utlänningen har rätt till bistånd enligt 8 § andra och tredje styckena lagen
om mottagande av asylsökande m.fl.

Detta innebär att ersättning även
ges för utlänningar som bor kvar i ett av Migrationsverket anordnat
boende efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, eftersom de inte
anvisats eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. För
utlänningar som inte bor i ett av Migrationsverket anordnat boende utan
som ordnat boendet på egen hand finns rätten till ersättning kvar under
en månad från det att ett uppehållstillstånd har beviljats.
1997 års överenskommelse för utlänningar i förvar Prop. 2007/08:105
17
Från den 1 oktober 1997 gäller en överenskommelse om hälso- och
sjukvård för utlänningar som hålls i förvar enligt utlänningslagen och
som vistas i en förvarslokal. Utlänningar som saknar rätt att vistas i
Sverige eller vars rätt till vistelse här är oklar kan bli föremål för
förvarstagande enligt de närmare förutsättningar som anges i 10 kap. 1
eller 2 § utlänningslagen. En utlänning som hålls i förvar enligt utlänningslagen
ska enligt 11 kap. 2 § första stycket samma lag vistas i
lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål.
En utlänning som hålls i förvar ska enligt 11 kap. 5 § utlänningslagen
ha tillgång till hälso- och sjukvård i samma omfattning som den som har
ansökt om uppehållstillstånd som flykting (asyl) eller som
skyddsbehövande i övrigt även om utlänningen inte har ansökt om ett
sådant tillstånd. Att alla utlänningar som hålls i förvar bör ha samma
tillgång till hälso- och sjukvård motiveras bl.a. av säkerhetsskäl (prop.
1996/97:147 s. 27).
I 10 kap. 20 § utlänningslagen anges att utlänningar i vissa fall kan
placeras i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. För utlänningar
som får sådan placering gäller inte överenskommelsen utan i stället lagen
(1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.fl. i tillämpliga
delar.
I överenskommelsen anges att hälso- och sjukvården ska vara av
samma omfattning som den som gäller enligt överenskommelsen för
asylsökande m.fl.
2004 års överenskommelse för vissa utländska målsäganden och vittnen
Från den 1 oktober 2004 gäller en överenskommelse om hälso- och
sjukvård för vissa utländska målsäganden och vittnen.
På ansökan av en förundersökningsledare ska enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen
en utlänning som vistas här ges ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
om minst sex månader om det behövs för att förundersökning
eller huvudförhandling i brottmål ska kunna genomföras. Om utlänningen
vill ha betänketid för att återhämta sig och för att kunna ta ställning
till om han eller hon vill samarbeta med de brottsutredande myndigheterna
ska ett uppehållstillstånd om 30 dagar meddelas. Bestämmelserna
är avsedda att kunna tillämpas bl.a. vid förundersökning och huvudförhandling
som rör människohandelsbrott. Bestämmelsen har nyligen
ändrats för att tillgodose de krav som ställs i direktiv 2004/81/EG om
offer för människohandel.

Vid införandet av denna grund för tidsbegränsat uppehållstillstånd
anförde regeringen att utlänningar med sådant uppehållstillstånd ska
erbjudas samma hälso- och sjukvård som personer som är bosatta i
Sverige eftersom de kan vara i behov av mer omfattande vård än enbart
omedelbara insatser på grund av de övergrepp de kan ha utsatts för (prop.
2003/04:35 s. 74 ff.). Regeringen anförde vidare att dessa personer måste
tillförsäkras vissa grundläggande förmåner eftersom det ligger i statens
intresse att de stannar kvar i landet.
När tidsbegränsat uppehållstillstånd har beviljats har dessa personer
enligt överenskommelsen tillgång till hälso- och sjukvård i samma omfattning
som personer som är bosatta i Sverige.
Prop. 2007/08:105
18
4.2.3 Vårdavgifter m.m.
I 26 § hälso- och sjukvårdslagen anges att vårdavgifter får tas ut av
patienter enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i
den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Bestämmelser om vårdavgifter
finns också i 4 § tandvårdslagen. Bestämmelser om vilka avgifter för
vård, medicin och sjukresor som asylsökande m.fl. ska betala finns i
förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar.
Förordningen gäller numera för utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd
som flykting eller som skyddsbehövande i övrigt och
utlänningar som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller efter
tillfälligt skydd under den tid dessa omfattas av lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. samt för utlänningar som hålls i förvar. Av förordningen
följer att berörda utlänningar ska betala 50 kr för läkarvård och
25 kr för annan sjukvårdande behandling. För receptföreskrivet läkemedel
utgår avgift med 50 kr och för sjukresor utgår avgift med högst
40 kr. Den som behöver mer omfattande vård eller medicin kan beviljas
särskilt bidrag för kostnader som uppkommer.
I förordningen om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar anges vidare
att vårdavgifter ska betalas endast i den utsträckning som motsvarande
avgift ska betalas av andra vårdtagare. Om t.ex. barn och ungdomar som
är bosatta inom ett landsting är befriade från att betala vårdavgift ska
även de barn och ungdomar som omfattas av förordningen vara befriade
från att betala vårdavgift. Berörda utlänningar ska inte heller betala
vårdavgift för förebyggande barn- och mödrahälsovård som ges av en
vårdgivare inom den offentliga primärvården, för förlossningsvård eller
för smittskyddsvård.
4.2.4 Statlig ersättning
I propositionen om mottagande av asylsökande m.m. fastslogs att
landstingen ska vara huvudmän för all hälso- och sjukvård för berörda
utlänningar och att staten ska ha kostnadsansvaret för denna vård (prop.
1993/94:94 s. 58 f). Angående utformningen av ersättningssystemet betonades
att systemet måste vara kostnadseffektivt och kostnadsneutralt.
Det framhölls också att ersättningssystemet måste utformas så att
kostnaderna kan kontrolleras och att systemet är administrativt hanterbart.

I propositionen anfördes vidare att en schabloniserad ersättning
borde eftersträvas kompletterad med någon form av särskild ersättning
för särskilt kostnadskrävande vård samt att det borde ankomma på
regeringen att efter överläggningar med Landstingsförbundet fastställa
grunderna för ersättningen.
Grunderna för ersättningen framgår av de överenskommelser som har
träffats mellan staten och Landstingsförbundet. För hälso- och sjukvård
till asylsökande m.fl. ersätts landstingen enligt ett schablonersättnings
system som kompletteras med en möjlighet att ansöka om särskild
ersättning för kostnadskrävande vård. För kostnader som avser vård för
utlänningar som hålls i förvar och för utländska målsäganden och vittnen
finns ingen motsvarande schablonersättning utan i stället ersätts landstingen
efter ansökan. Den statliga ersättning som ska utgå i enlighet med
överenskommelserna regleras i förordningen om statlig ersättning för
hälso- och sjukvård till asylsökande och förordningen om statlig
ersättning för asylsökande m.fl.
Prop. 2007/08:105
19
Efter s.k. kommunplacering av en utlänning som tidigare har omfattats
av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. kan i vissa fall statlig
ersättning utgå för kostnader för hälso- och sjukvård. Sådan ersättning
lämnas enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande
m.m. för flyktingar och vissa andra utlänningar som en
kommun har tagit emot för bosättning. Ersättning lämnas under vissa
förutsättningar för en utlänning som på grund av sjukdom eller
funktionshinder har ett behov av varaktig vård.
4.3 Överväganden
4.3.1 En ny lag om hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Regeringens förslag: Den hälso- och sjukvård samt tandvård som
landstingen erbjuder asylsökande m.fl. med stöd av överenskommelser
mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting ska i
fortsättningen regleras i en särskild lag.
Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med
regeringens med den skillnaden att utredningens förslag inte omfattar
utlänningar som hålls i förvar eller utländska målsäganden och vittnen.
Remissinstanserna till utredningen: Flertalet remissinstanser
däribland Socialstyrelsen har tillstyrkt utredningens förslag. Riksdagens
ombudsmän (JO) har anfört att det möjligen kan diskuteras om det föreligger
behov av lagstiftning för att genomföra direktivet om mottagande
av asylsökande i denna del men framhåller samtidigt att det i formellt
hänseende finns skäl som talar för ytterligare författningsreglering av
hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. Länsrätten i Stockholms län,
Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms läns landsting, Södermanlands
läns landsting, Hallands läns landsting, Västra Götalands läns
landsting samt Norrbottens läns landsting har avstyrkt förslaget. De
anser att vårdens omfattning för asylsökande m.fl. redan är tillfredställande
reglerad genom gällande ordning med överenskommelse och
ersättningsförordning.
Promemorians förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med
regeringens.
Remissinstanserna till promemorian:

Flertalet remissinstanser
däribland Riksdagens ombudsmän (JO), Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd, Stockholms läns landsting, Hallands läns
landsting, Norrbottens läns landsting, Skåne läns landsting och Rådgivningsbyrån
för asylsökande och flyktingar tillstyrker förslaget att
ersätta överenskommelserna med en ny lag. Sveriges Kommuner och
Landsting och Värmlands läns landsting m.fl. avstyrker förslaget. De
anser att den vård som ska erbjudas är tillfredsställande författningsreglerad
och att den föreslagna lagen inte ökar klarheten i landstingens
åtagande. Västra Götalands läns landsting anser att en överenskommelse
mellan parterna bättre kan anpassas till de förändringar som sker inom
verksamhetsområdet än lagstiftning. Flera remissinstanser däribland
Barnombudsmannen är i och för sig positiva till en lagreglering men
anser att regleringen bör placeras i hälso- och sjukvårdslagen respektive
tandvårdslagen i stället för i en ny lag.
Prop. 2007/08:105
20
Skälen för regeringens förslag
Utgångspunkter
Landstingens primära skyldighet i fråga om hälso- och sjukvård framgår
av 3 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen samt 5 § första stycket
tandvårdslagen. I dessa bestämmelser anges att varje landsting ska erbjuda
en god hälso- och sjukvård respektive tandvård åt dem som är
bosatta inom landstinget. Som närmare utvecklats i avsnitt 4.2.1 avgörs
med ledning av bestämmelserna om folkbokföring om bosättningskravet
är uppfyllt. Om någon som vistas inom ett landsting utan att vara bosatt
där behöver omedelbar hälso- och sjukvård eller tandvård är landstinget
enligt 4 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen respektive 6 § tandvårdslagen
skyldigt att erbjuda sådan vård.
Som framgår av avsnitt 4.2.2 har riksdagen beslutat att asylsökande
m.fl. ska erbjudas hälso- och sjukvård utöver omedelbar vård och att
statlig ersättning ska lämnas för sådan vård. Asylsökande barn ska
erbjudas samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i landet.
Vuxna asylsökande ska erbjudas en begränsad hälso- och sjukvård i
förhållande till vad som gäller för personer som är bosatta i landet. Dessa
ska, förutom omedelbar vård och förlossningsvård, erbjudas vård som
inte kan anstå, dvs. behandling av sjukdomar och skador där även en
måttlig fördröjning av behandlingen kan medföra allvarliga följder för
patienten. Vidare ska de erbjudas mödrahälsovård, preventivmedelsrådgivning,
vård vid abort samt smittskyddsvård. Riksdagens beslut har
kommit till uttryck dels genom en mellan staten och Landstingsförbundet
(numera Sveriges Kommuner och Landsting) träffad överenskommelse,
dels genom bestämmelserna om statlig ersättning i förordningen om
statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande och
bestämmelser om vårdavgifter för asylsökande i förordningen om
vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar. Överenskommelsen och
förordningarna finns närmare beskrivna i avsnitten 4.2.2 – 4.2.4.

Utredningen om mottagandevillkor för asylsökande har funnit att asylsökande
i allt väsentligt får hälso- och sjukvård i den omfattning de har
rätt till samt att omfattningen är i överensstämmelse med bestämmelserna
om hälso- och sjukvård i direktivet om mottagande av asylsökande
(2003/9/EG). Som utredningen vidare har konstaterat innebär den
gällande ordningen i vissa avseenden betydligt längre gående åtaganden
än vad direktivet kräver. Asylsökande barn i Sverige erbjuds samma
hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i landet. Även den som inte
anför skäl för asyl utan endast uppger sig vara skyddsbehövande i övrigt
behandlas i detta avseende som asylsökande. Till skillnad från vad
direktivet anger upphör inte heller de förmåner som gäller vid
mottagandet när asylansökan är slutligt avgjord, utan dessa fortsätter vid
ett avslagsbeslut att utgå till dess utlänningen har lämnat landet. En förutsättning
är dock att utlänningen inte håller sig undan så att beslutet om
avvisning eller utvisning inte går att verkställa. För en asylsökande som
inte har fyllt 18 år upphör dock inte de utvidgade åtagandena även om
han eller hon håller sig undan verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut.
Prop. 2007/08:105
21
Regeringen gör ingen annan bedömning än utredningen i fråga om
asylsökandes tillgång till hälso- och sjukvård. Regeringens utgångspunkt
för övervägandena i detta lagstiftningsärende kring behovet av ytterligare
reglering är att berörda utlänningar ska få hälso- och sjukvård samt
tandvård i den omfattning som riksdagen tidigare har beslutat om och
som anges i de överenskommelser som träffats mellan staten och
Landstingsförbundet.
Behovet av en kompletterande författningsreglering
Utredningen lämnade förslag till en ny lag som reglerar landstingets
skyldigheter att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård till asylsökande
m.fl. Utredningen ansåg att den nuvarande regleringen är otydlig
och svåröverskådlig. Utredningen ansåg också att ett korrekt genomförande
av direktivet om mottagande av asylsökande ställer krav på
ytterligare författningsreglering. JO har anfört att det sistnämnda skälet
för lagstiftning möjligen kan diskuteras. Som JO också framhåller kan
det ändå vara motiverat med ytterligare författningsreglering.
Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen ska grunderna för kommunernas
organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen
bestämmas i lag. Föreskrifter om kommunernas befogenheter i
övrigt och om deras åligganden ska enligt samma paragraf också
meddelas i lag. Denna reglering innebär att om en kommun ska åläggas
att utföra vissa åtgärder måste stöd för detta finnas i lag. Med kommun
avses primärkommuner och landstingskommuner (jfr 1 kap. 7 §
regeringsformen). Utöver vad som särskilt anges i lag får kommunerna
bedriva annan verksamhet som är förenlig med kommunallagen
(1991:900). Enligt 2 kap. 1 § kommunallagen får kommuner utan särskilt
lagstöd själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som
inte ska handhas enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting
eller någon annan. Denna reglering brukar benämnas kommunernas
allmänna eller generella kompetens. Kommunernas allmänna kompetens
begränsas dock av flera principer.
Av 2 kap. 1 § kommunallagen framgår den s.k. lokaliseringsprincipen
enligt vilken t.ex.

en landstingskommunal åtgärd måste vara knuten till
landstingets eget område eller dess invånare. I 2 kap. 2 § kommunallagen
anges vidare att kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar
lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Denna princip brukar
benämnas likställighetsprincipen. Kommunmedlem är enligt 1 kap. 4 §
kommunallagen den som är folkbokförd i kommunen, den som äger fast
egendom i kommunen eller den som är taxerad till kommunalskatt i
kommunen. Medlem av ett landsting är den som är medlem av en
kommun inom landstinget. En utlänning ska inte annat än i undantagssituationer
folkbokföras om han eller hon saknar uppehållstillstånd.
Prop. 2007/08:105
22
Innebörden av bestämmelserna om den kommunala kompetensen är
sålunda i korthet att varje kommun, utöver vad som särskilt anges i lag,
har rätt att bedriva sådan verksamhet som anses tillgodose kommunmedlemmarnas
gemensamma intresse. Landstingens rättsliga grund för att
erbjuda hälso- och sjukvård till asylsökande m.fl. utgörs därför i huvudsak
av bestämmelserna om omedelbar vård i 4 § första stycket hälso- och
sjukvårdslagen samt 6 § tandvårdslagen. Även med en vid tolkning av
begreppet omedelbar vård står det dock klart att den hälso- och sjukvård
som ges till asylsökande m.fl., särskilt till barn som ska erbjudas vård på
samma villkor som barn som är bosatta i Sverige, inte har tillräckligt stöd
i de nämnda bestämmelserna.
En befogenhetsutvidgande lagstiftning har bedömts vara nödvändig för
att bl.a. möjliggöra för kommuner och landsting att på begäran få ställa
hälso- och sjukvårdsresurser till förfogande för en annan kommun eller
ett annat landsting som drabbats av en extraordinär händelse. Det har
ansetts att det utan särskild lagstiftning skulle kunna uppkomma en
konflikt med lokaliseringsprincipen i kommunallagen (prop. 2001/02:184
s. 21, se även prop. 1989/90:81 s. 42 f.)
Den gällande författningsregleringen kan således inte som Sveriges
Kommuner och Landsting m.fl. anfört anses vara tillräcklig. Redan vid
den beredning som föregick prop. 1993/94:94 noterades att behov fanns
av författningsändringar för att uppnå överensstämmelse mellan den
hälso- och sjukvård som i praktiken erbjöds asylsökande och författningsregleringen
i fråga om landstingets skyldigheter att erbjuda hälso och
sjukvård. Något författningsförslag lämnades dock inte utan
Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar (SOU
1992:133) ansåg att frågan lämpligen kunde tas om hand i samband med
ett kommande lagstiftningsärende på hälso- och sjukvårdens område,
vilket rörde behov av anpassning till EG-rätten. I den nämnda
propositionen om mottagande av asylsökande m.m. anförde regeringen
att den delade utredningens uppfattning i detta avseende. Mot den
angivna bakgrunden bör en befogenhetsutvidgande lagstiftning införas
vad gäller asylsökandes m.fl. möjligheter till hälso- och sjukvård.
Flertalet remissinstanser till såväl utredningen som promemorian har
ställt sig positiva till en tydligare reglering av asylsökandes m.fl.
möjligheter till hälso- och sjukvård.

Regeringen delar uppfattningen att
det – vid sidan av behovet av att utvidga landstingens befogenheter att
erbjuda hälso- och sjukvård till asylsökande m.fl. – finns ett behov av en
tydligare reglering på detta område. Regeringen anser att en författningsreglering
dessutom undanröjer de eventuella tveksamheter som kan
finnas när det gäller frågan om den gällande ordningen uppfyller de krav
som ställs i de aktuella EG-direktiven.
Reglering i en särskild lag Prop. 2007/08:105
23
Västra Götalands läns landsting har framfört att överenskommelser
mellan parterna bättre kan anpassas till de förändringar som sker inom
verksamhetsområdet än lagstiftning. En kompetensutvidgande reglering
som medger att staten och landstingen får träffa överenskommelser om
vård utöver omedelbar vård är formellt sett möjlig att införa. Migrationsverkets
möjlighet att träffa överenskommelser med enskilda kommuner
om mottagande av ensamkommande barn tillkom genom kompetensutvidgande
lagstiftning av detta slag (prop. 2005/06:46). Regeringen
anser dock inte att ett sådant alternativ i detta fall är ändamålsenligt.
Utredningen om mottagandevillkor för asylsökande för en diskussion
om möjligheten att med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen reglera
skyldigheter för landstinget i fråga om hälso- och sjukvård för asylsökande
m.fl. i förordning. Av 8 kap. 7 § regeringsformen följer att
regeringen efter bemyndigande i lag kan meddela föreskrifter i vissa
ämnen, bl.a. skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa (punkt 1) och
utlännings vistelse i riket (punkt 2). Utredningens slutsats är att det är
tveksamt om bestämmelserna i fråga ger stöd för en sådan reglering och
föreslår i stället reglering i lag. Regeringen delar utredningens uppfattning
att en reglering som, i förhållande till hälso- och sjukvårdslagen
samt tandvårdslagen, innebär utvidgade skyldigheter för landstinget i
fråga om asylsökande m.fl. bör ha lagform.
Såväl i utredningens betänkande som i promemorian anförs att en
kompletterande lagreglering med nödvändighet innebär en omfattande
detaljreglering och därför bättre bör framgå av en ny lag i stället för att
inarbetas i hälso- och sjukvårdslagen respektive tandvårdslagen. Ett
flertal av remissinstanserna tillstyrker eller har inte haft något att erinra
mot den föreslagna formen för reglering. Statskontoret framhåller att
regleringen inte lämpar sig för att inarbetas i hälso- och sjukvårdslagen
samt tandvårdslagen. Regeringen delar utredningens och promemorians
bedömning och föreslår därför att landstingets i förhållande till 4 § första
stycket hälso- och sjukvårdslagen samt 6 § tandvårdslagen utvidgade
skyldigheter ska framgå av en särskild lag. Den bör i enlighet med
Lagrådets synpunkter benämnas Lag om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl.
Några remissinstanser, däribland Vårdförbundet, har framfört att en
reglering av landstingets skyldigheter gentemot asylsökande m.fl. i en
särskild lag kan medföra att grundläggande medicinsk-etiska principer
som kommer till uttryck i bestämmelser i bl.a. hälso- och sjukvårdslagen
inte kommer att omfatta asylsökande m.fl.

De har vidare anfört att en
sådan reglering som den föreslagna kommer i konflikt med vissa allmänna
principer, t.ex. den princip i lagen om yrkesverksamhet på sjukvårdens
område som innebär att patienten ska ges behandling som ska stå
i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Självfallet ska hälso- och sjukvård som lämnas till asylsökande med
stöd av den särskilda vårdlagen – på samma sätt som gäller för andra
vårdtagare – följa de viktiga medicinsk-etiska principer som anges i t.ex.
hälso- och sjukvårdslagen och lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område. Gällande reglering i hälso- och sjukvårdslagen att
landstingets skyldighet för dem som vistas inom landstinget är begränsad
till att tillhandahålla omedelbar vård innebär t.ex. inte någon begränsning
när det gäller kravet att vården ska stå i överensstämmelse med
vetenskap och beprövad erfarenhet. Såväl bestämmelser i hälso- och
sjukvårdslagen om att den som har det största behovet av vården ska ges
företräde till vården som bestämmelser som handlar om hur hälso- och
sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en god sjukvård
och liknande bestämmelser ska självfallet gälla även vid den vård som
ges med stöd av den särskilda lagen. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
som utreder och prövar anmälningar enligt lagen om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område har tillstyrkt att förslaget
genomförs och konstaterar att den vård som kommer att lämnas med stöd
av den särskilda lagen kan bli föremål för nämndens prövning. För att det
inte ska råda något tvivel om vad som gäller vid vård till asylsökande
m.fl. bör dock i den särskilda lagen anges att föreskrifter som gäller för
vård som ges med stöd av hälso- och sjukvårdslagen samt tandvårdslagen
även gäller för vård som ges med stöd av den särskilda lagen.
Prop. 2007/08:105
24
I hälso- och sjukvårdslagen respektive tandvårdslagen bör tas in en
hänvisning till den särskilda vårdlagen.
4.3.2 Den personkrets som omfattas av lagen och vårdens
omfattning
Regeringens förslag: Den personkrets som omfattas av lagen och
vårdens omfattning ska motsvara vad som anges i befintliga överenskommelser
mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting.
Lagen ska därutöver omfatta de förhållandevis få asylsökande barn
som bor hos en vårdnadshavare med uppehållstillstånd.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock en annan författningsteknisk lösning för att
tillförsäkra samtliga asylsökande barn möjligheter till hälso- och sjukvård.
Remissinstanserna till utredningen: När det gäller den personkrets
som ska omfattas av den särskilda vårdlagen ser flera remissinstanser det
som positivt att de möjligheter som asylsökande barn m.fl. har till hälso och
sjukvård lagfästs. Barnombudsmannen och Svenska Barnläkarföreningens
arbetsgrupp för flyktingbarn är positiva till att även s.k.
gömda barns möjlighet till hälso- och sjukvård regleras i lag. Länsrätten i
Stockholms län har anfört att den, med utgångspunkt i humanitära värderingar,
har förståelse för att s.k.

gömda barn ges möjlighet till hälso och
sjukvård men anser att det är principiellt fel att en särskild grupp
individer i lag ges vissa rättigheter, trots att de saknar rätt att vistas i
landet.
Flertalet remissinstanser har inte haft några synpunkter angående
vårdens omfattning. Några remissinstanser, bl.a. Rädda Barnens
riksförbund (Rädda Barnen), Svenska föreningen för Barn- och
ungdomspsykiatri, Svenska barnläkarföreningens arbetsgrupp för
flyktingbarn och Transkulturellt centrum vid S:t Görans sjukhus anser att
den föreslagna regleringen brister i tydlighet. Begreppet vård som inte
kan anstå anses svårt att tillämpa. Vidare anförs att det förhållande att
hälso- och sjukvård för vuxna asylsökande är begränsad till vård som inte
kan anstå medför att tidiga vårdinsatser särskilt inom psykiatrin ofta
uteblir med hänvisning till att personen i fråga inte är tillräckligt sjuk för
att vård ska ges. Tidiga insatser inom psykiatrin för vuxna asylsökande
framhålls som viktiga även från ett barnperspektiv eftersom barnens
situation starkt påverkas exempelvis när en förälders sjukdomstillstånd
förvärrats så allvarligt att sluten vård blir nödvändig. Några remissinstanser
har efterfrågat reviderade allmänna råd från Socialstyrelsen och
anser att styrelsen även fortsättningsvis bör lämna riktlinjer i fråga om
vilken vård som bör lämnas till vuxna asylsökande m.fl. Svenska
föreningen för Barn- och ungdomspsykiatri, Rädda Barnen och Transkulturellt
Centrum vid S:t Görans sjukhus har påtalat vissa praktiska
svårigheter med att bedriva s.k. familjebehandling/föräldrabehandling
inom barn- och ungdomspsykiatrin när asylsökande föräldrar har mer
begränsade möjligheter till vård än sina barn.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna till promemorian: En majoritet av remissinstanserna
har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Flertalet
remissinstanser har ställt sig positiva till att även barn som tidigare har
omfattats av bestämmelserna i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.
omfattas av landstingets skyldigheter enligt den föreslagna lagen. De
synpunkter som framförts angående asylsökande barns möjligheter till
hälso- och sjukvård sammanfaller i stort med de synpunkter från Rädda
Barnen m.fl. som framfördes i remissvaren avseende utredningens
förslag. Socialstyrelsen anser att en skyldighet att erbjuda samma hälso och
sjukvård som för personer som är bosatta i landet även bör gälla
målsäganden och vittnen under ansökningstiden för ett sådant tidsbegränsat
uppehållstillstånd som avses i 5 kap. 15 § utlänningslagen.
Sveriges Kommuner och Landsting anser att det är tillfredställande att
landstingets skyldigheter i den föreslagna regleringen beskrivs utifrån de
väl inarbetade och kända begrepp som används i överenskommelsen.
Andra remissinstanser däribland Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och Föreningen Läkare mot aids anser att dessa begrepp är
svårtolkade och ger utrymme för godtycke. Enligt Socialstyrelsen är
allmänna råd inte en lämplig form för att meddela sådana, som det kan
förväntas, mycket detaljerade anvisningar om vårdens omfattning.
Svenska Läkaresällskapet ser svårigheter med att uppnå en enhetlig
tillämpning och anser det lämpligt att utse en särskild kontaktperson vid
Socialstyrelsen som kan svara på frågor om vårdens omfattning.
Prop.

2007/08:105
25
Skälen för regeringens förslag
Den personkrets som omfattas av lagen
Som framgår av avsnitt 4.2.2 finns för närvarande tre överenskommelser
mellan staten och Landstingsförbundet (numera Sveriges Kommuner och
Landsting) som avser hälso- och sjukvård till asylsökande och vissa
andra utlänningar. Dessa är från 2006, 1997 och 2004. 2006 års
överenskommelse för asylsökande m.fl. omfattar de utlänningar som
avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen om mottagande av asylsökande
m.fl. Det är utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige
som flykting (asyl) enligt 4 kap. 1 § eller skyddsbehövande i övrigt enligt
4 kap. 2 § utlänningslagen eller utlänningar som i en situation av
massfördrivning har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller
efter tillfälligt skydd enligt 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och
som inte är folkbokförda i Sverige. Dessa utlänningar omfattas av
överenskommelsen så länge de omfattas av bestämmelserna i lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. Överenskommelsen omfattar även barn
som tidigare har omfattats av bestämmelserna i lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. 1997 års överenskommelse omfattar utlänningar som
hålls i förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen och som inte har
placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. 2004 års
överenskommelse omfattar målsäganden och vittnen som vistas här med
stöd av ett sådant tidsbegränsat uppehållstillstånd som kan meddelas efter
ansökan av en förundersökningsledare enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen.
Prop. 2007/08:105
26
Den personkrets som ska omfattas av den nya vårdlagen bör utgöras av
asylsökande eller andra utlänningar som enligt nuvarande ordning
omfattas av någon av de nämnda överenskommelserna. En grundläggande
förutsättning för landstingets ansvar ska även i fortsättningen
vara att utlänningen vistas inom landstinget. För asylsökande m.fl. bör
vistelselandsting i regel kunna anses vara det landsting inom vars område
utlänningen är registrerad av Migrationsverket (registrering vid
mottagningsenhet enligt verkets föreskrifter). Det är också till detta
landsting som den del av den statliga ersättningen för hälso- och sjukvård
till asylsökande m.fl. som beräknas schablonmässigt lämnas.
Barn som är asylsökande men som bor i s.k. eget boende med en vårdnadshavare
som har uppehållstillstånd omfattas inte av lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. (1 § tredje stycket den lagen). Tekniskt
sett omfattas därför inte dessa asylsökande barn av 2006 års överenskommelse
för asylsökande m.fl. Allt tyder dock på att dessa barn i
praktiken har tillgång till hälso- och sjukvård i samma omfattning som
andra asylsökande barn. Som utredningen konstaterat kan det för att
undvika oklarheter i regleringen beträffande denna grupp av barn
behövas ett förtydligande. Regeringen anser att det är rimligt att asylsökande
barn som bor i s.k. eget boende med en vårdnadshavare som har
uppehållstillstånd även i fortsättningen bör ha samma möjligheter till
hälso- och sjukvård som andra asylsökande barn. Den särskilda
vårdlagen bör därför omfatta dessa barn.
I 2006 års överenskommelse för asylsökande m.fl.

hänvisas
uttryckligen till ansökan om uppehållstillstånd enligt 2005 års utlänningslag.
Det skulle därför kunna ifrågasättas om den som har ansökt
om uppehållstillstånd enligt 1989 års utlänningslag ska erbjudas hälso och
sjukvård enligt överenskommelsen. Det finns självfallet inte någon
anledning att utesluta dem som ansökt om uppehållstillstånd enligt äldre
bestämmelser från den aktuella vården. I den nya vårdlagen bör därför
uttryckligen anges att den som ansökt om uppehållstillstånd enligt motsvarande
äldre bestämmelser omfattas av lagen. Något sådant behov
finns inte för övriga kategorier av utlänningar som omfattas av den nya
lagen eftersom det inte torde finnas några nu gällande beslut som fattats
enligt äldre bestämmelser.
Under vilken tid ska asylsökande omfattas av lagen? Prop. 2007/08:105
27
För asylsökande och andra utlänningar som omfattas av 2006 års
överenskommelse för asylsökande m.fl. gäller överenskommelsen under
den tid de omfattas av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Detta
gäller under förutsättning att utlänningen inte håller sig undan så att ett
beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas. Överenskommelsen
har dock från den 1 maj 2000 utsträckts till att omfatta barn
som tidigare har omfattats av bestämmelserna i lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. och som således inte längre är registrerade vid en
mottagningsenhet. I avsnitt 4.2.2 har redogjorts för de särskilda förhållanden
som gäller för asylsökande som under en övergångstid efter
beviljat uppehållstillstånd omfattas av bestämmelserna i lagen om
mottagande av asylsökande m.fl.
Den tid asylsökande och vissa andra utlänningar ska omfattas av den
särskilda vårdlagen bör motsvara den tid de omfattas av överenskommelsen.
Vårdens omfattning för vissa målsäganden och vittnen
Utlänningar som vistas i Sverige med stöd av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd
som meddelats för medverkan vid förundersökning eller
huvudförhandling i brottmål erbjuds enligt gällande ordning samma
hälso- och sjukvård som personer som är bosatta i Sverige. Direktivet om
offer för människohandel (2004/81/EG) innehåller mindre långtgående
bestämmelser om hälso- och sjukvård.
Regeringen anser att den ordning som tillämpas med stöd av 2004 års
överenskommelse ska lagfästas genom att det i den föreslagna lagen
anges att landstinget ska erbjuda utlänningar som vistas här med stöd av
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen
vård i samma omfattning som erbjuds den som är bosatt inom landstinget.
Innan ett uppehållstillstånd har beviljats är möjligheten till hälso- och
sjukvård begränsad till s.k. omedelbar vård enligt 4 § första stycket
hälso- och sjukvårdslagen och 6 § tandvårdslagen. Socialstyrelsen, som
framhåller att flertalet av de berörda utlänningarna är underåriga, anser
att det saknas anledning att under ansökningstiden begränsa vården till
omedelbara insatser. Styrelsen gör en jämförelse med asylsökande barn
som redan från ansökan om uppehållstillstånd har möjlighet till samma
hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i Sverige.
Sedan den 1 juli 2007 finns i 5 kap. 15 § utlänningslagen även en
möjlighet till ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att utlänningen ska
kunna ta ställning till en eventuell medverkan vid förundersökning eller
huvudförhandling i brottmål.

En ansökan om uppehållstillstånd enligt
5 kap. 15 § utlänningslagen ska behandlas skyndsamt (prop. 2006/07:53.
s. 29). Det är förundersökningsledaren som ansöker om uppehållstillstånd
för utlänningen efter att ha gjort bedömningen att kriterierna för
uppehållstillstånd är uppfyllda. I de allra flesta fall torde det inte finnas
skäl för Migrationsverket att göra någon annan bedömning än den förundersökningsledaren
har gjort (a. prop. s. 48). Den tid då ansökan om
ett sådant tillstånd är under prövning bör därför i regel vara högst
begränsad. De längre ansökningstider som tidigare kan ha förekommit i
enskilda fall har enligt Migrationsverket berott på att kravet på passinnehav
har fördröjt handläggningen hos verket. En bestämmelse som
medger undantag från kravet på passhandling för dessa utlänningar har
införts i utlänningsförordningen. Det finns därför ingen anledning att tro
annat än att handläggningen av en ansökan om uppehållstillstånd i nu
aktuella fall kommer att vara skyndsam. Regeringen anser därför att det
saknas anledning att förändra vårdens omfattning under den tid ansökan
om uppehållstillstånd prövas.
Prop. 2007/08:105
28
Vårdens omfattning för vuxna asylsökande m.fl.
Utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd som flykting (asyl) eller
som skyddsbehövande i övrigt, utlänningar med uppehållstillstånd med
tillfälligt skydd eller efter tillfälligt skydd som inte är folkbokförda samt
utlänningar som hålls i förvar ska, om de har fyllt 18 år, enligt gällande
ordning erbjudas en hälso- och sjukvård som är begränsad i förhållande
till den vård som ska erbjudas personer som är bosatta inom landstinget.
Lagregleringen bör utgå från att dessa kategorier ska erbjudas hälso- och
sjukvård i samma omfattning som följer av 2006 års överenskommelse
för asylsökande m.fl.
I den hälso- och sjukvård som anges under rubriken åtagande i 2006
års överenskommelse finns såväl åtaganden som följer av överenskommelsen
som skyldigheter som följer av lag. Detta är en konsekvens
av att överenskommelsen även reglerar den statliga ersättningen.
Eftersom utredningens lagförslag bygger på överenskommelsen har detta
medfört att förslaget innehåller skyldigheter för landstingen som redan är
reglerade i andra lagar.
När det gäller den närmare utformningen av den nya vårdlagen bör
utgångspunkten vara att lagen ska vara subsidiär såväl till hälso- och
sjukvårdslagen respektive tandvårdslagen som till annan lag som reglerar
landstingets befogenheter och skyldigheter avseende hälso- och sjukvård
för de utlänningar som föreslås omfattas av den särskilda vårdlagen.
Vilken vård som statlig ersättning utgår för regleras i förordning. Den
regleringen bör oförändrat innehålla en uppräkning av samtliga
vårdformer som statlig ersättning utgår för oavsett om landstingets
skyldighet anges i den särskilda vårdlagen eller i annan lag.
Som Sveriges Kommuner och Landsting anfört finns det klara fördelar
med att vid en lagreglering använda sig av väl inarbetade kända begrepp.
Detta gäller särskilt när regleringen, som i detta fall, inte syftar till att
åstadkomma någon ändring i sak.

Regleringen av vårdens omfattning för
vuxna bör därför, liksom i 2006 års överenskommelse, utgå från
begreppen omedelbar vård och vård som inte kan anstå. Utöver sådan
vård anges i överenskommelsen särskilt förlossningsvård, mödrahälsovård,
preventivmedelsrådgivning, vård vid abort samt vård enligt smittskyddslagen.
Landstingets skyldighet att erbjuda omedelbar vård anges i 4 § första
stycket hälso- och sjukvårdslagen samt i 6 § tandvårdslagen. Vad som
anses vara omedelbar vård har ansetts få avgöras från fall till fall av den
behandlande läkaren (prop. 1981/82:97 s. 120). Förlossningsvård ingår i
hälso- och sjukvårdsbegreppet och kan vara av sådan omedelbar karaktär
att landstingets skyldighet att erbjuda sådan vård till kvinnor som vistas
inom landstinget måste anses följa av skyldigheten att tillhandahålla
omedelbar vård enligt nämnda bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen.
I den mån förlossningsvård inte ryms inom begreppet omedelbar vård
måste den i vart fall inrymmas inom begreppet vård som inte kan anstå.
Prop. 2007/08:105
29
Även nödvändigheten av att nämna mödrahälsovård särskilt kan
ifrågasättas. Merparten av de insatser som en gravid kvinna erbjuds inom
ramen för mödrahälsovård är sådana som bör kunna definieras som vård
som inte kan anstå. Detsamma gäller för abortingrepp, som även i vissa
fall kan vara medicinskt betingad och av omedelbar karaktär. Som
Socialstyrelsen har påpekat i sitt remissvar innefattas i begreppet vård
vid abort såväl själva ingreppet som för- och eftervård. Det kan dock inte
med säkerhet fastställas att mödrahälsovård och vård vid abort fullt ut
ryms inom begreppen omedelbar vård eller vård som inte kan anstå. För
att undvika oklarheter bör mödrahälsovård och vård vid abort särskilt
anges i den nya lagen.
Målet med samhällets smittskydd är enligt smittskyddslagen att tillgodose
befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma
sjukdomar. För att detta mål ska kunna uppnås är var och en som vistas i
Sverige skyldig att bl.a. söka läkare om vederbörande misstänker att han
eller hon bär på en allmänfarlig sjukdom. Vidare ska den som bär på en
allmänfarlig sjukdom (t.ex. hiv eller tuberkulos) av den behandlande
läkaren erbjudas den vård och den behandling som behövs för att förebygga
eller minska risken för smittspridning. Landstingets ansvar och
möjligheter att vidta åtgärder enligt smittskyddslagen för att hindra och
förebygga smittspridning omfattar även bl.a. asylsökande som vistas i
Sverige. Landstingets skyldighet i detta avseende följer således redan av
smittskyddslagen och behöver därför inte anges i den nya vårdlagen.
Preventivmedelsrådgivning kan inte anses rymmas inom begreppen
omedelbar vård eller vård som inte kan anstå. Eftersom någon ändring i
sak i förhållande till den nuvarande ordningen inte är avsedd bör preventivmedelsrådgivning
nämnas särskilt i den nya vårdlagen.
Särskilt om begreppet vård som inte kan anstå
Några remissinstanser har framfört att begreppet vård som inte kan anstå
kan uppfattas som otydligt särskilt för den som inte är van att tillämpa
begreppet.

Det kan därför finnas anledning att uppehålla sig något vid
detta begrepp.
Begreppet vård som inte kan anstå är avsett att vara en utvidgning av
den vård som definieras som omedelbar. Begreppet tillkom år 1994 och
har allt sedan dess använts i såväl överenskommelser som förordningar
för att definiera omfattningen av den hälso- och sjukvård samt tandvård
som ska erbjudas vuxna asylsökande m.fl. Begreppet vård som inte kan
anstå innefattar vård och behandling av sjukdomar och skador i de fall
där även en måttlig fördröjning bedöms kunna medföra allvarliga följder
för patienten. Även följdinsatser till sådan vård innefattas.
När begreppet vård som inte kan anstå tillämpas i enskilda fall kan det,
vilket såväl utredningen som flera remissinstanser framhållit, finnas en
viss osäkerhet om när behandling ska sättas in. Detta gäller som framgår
av utredningens betänkande framför allt inom den psykiatriska vården.
Om begreppet tolkas för snävt finns en risk för att behandlingsinsatser
sätts in så sent att patientens sjukdomstillstånd allvarligt förvärras och att
behandling i mer resurskrävande former måste sättas in. Socialstyrelsen
ger i sina allmänna råd stöd för att erbjuda asylsökande med psykiska
problem behandling inom primärvården t.ex. genom krisstöd för
bearbetning av traumatiska händelser (Allmänna råd från Socialstyrelsen
1995:4, Hälso- och sjukvård för asylsökande och flyktingar, s. 26). Den
hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. som ges i överensstämmelse
med de allmänna råden ska i princip ersättas av staten (prop. 1993/94:94
s. 56). Avgörande för att sådana vårdinsatser som Socialstyrelsen
beskriver ska sättas in i ett tidigt skede är att insatsen bedöms kunna
förhindra att allvarliga sjukdomstillstånd, som kräver en mer omfattande
behandling, utvecklas. Även inom den somatiska vården kan tidiga
insatser vara befogade när de ges för att förhindra att patienten drabbas
av allvarliga akuta sjukdomstillstånd och de tidiga insatserna därigenom
även kan minska användningen av resurskrävande akuta behandlingsåtgärder.
Ett exempel är information och stöd vid s.k. egenvård av vissa
sjukdomstillstånd, t.ex. diabetes och astma.
Prop. 2007/08:105
30
Svenska föreningen för Barn- och ungdomspsykiatri, Rädda Barnen
m.fl. har påtalat vissa praktiska svårigheter med att bedriva s.k. föräldrabehandling
inom barn- och ungdomspsykiatrin. 2006 års överenskommelse
innebär i detta avseende att landstinget ska erbjuda sådan föräldrabehandling
i de fall det är nödvändigt för barnets vård. Det är naturligt att
motsvarande synsätt gör sig gällande även i fortsättningen om inte
föräldern är i behov av egen vård som inte kan anstå.
Direktivet om mottagande av asylsökande innebär en skyldighet för
medlemsstaterna att se till att asylsökande med särskilda behov får nödvändig
läkarhjälp och annan hjälp. I den exemplifiering av grupper med
särskilda behov som finns i direktivet nämns bland andra funktionshindrade.
En särskild bestämmelse i direktivet handlar om behandling för
tortyroffer och andra personer som utsatts för allvarliga våldshandlingar.
Rädda Barnen m.fl. förordar att direktivets bestämmelse om offer för
tortyr m.fl. i princip ordagrant ska framgå av lagtexten. Att asylsökande
m.fl. som utsatts för tortyr ska erbjudas adekvat stöd och behandling
framgår av Socialstyrelsens allmänna råd.

Socialstyrelsen betonar att när
det gäller tortyrskador bör bedömningen av vilka negativa följder ett
dröjsmål med behandling kan få göras särskilt omsorgsfullt.
Om skyldigheten att erbjuda behandling och andra åtgärder för
personer med särskilda behov ska förtydligas i lagtexten på sätt som
Rädda Barnen m.fl. har föreslagit kan emellertid sådana förtydliganden
behöva bli tämligen detaljerade. För exempelvis mödrahälsovård är det
självklart att samma vård som erbjuds en gravid kvinna som är bosatt
inom landstinget bör erbjudas även en asylsökande gravid kvinna som
vistas inom landstinget. För tillhandahållande av hjälpmedel till
funktionshindrade skulle däremot en sådan motsvarande generell
föreskrift inte vara möjlig. En skyldighet för landstinget att tillhandahålla
hjälpmedel bör begränsas med utgångspunkt från vad som redan faller
inom Migrationsverkets biståndsansvar och utifrån vilka åtgärder som i
dessa fall är rimliga med hänsyn till ovissheten om utlänningens fortsatta
vistelse i Sverige. Det finns vidare en risk att sådana anvisningar inte får
den precision som var avsedd eller visar sig vara alltför snäva. Om
detaljerade bestämmelser införs i ett system som i övrigt bygger på
beskrivning i generella termer kan det således i förlängningen medföra en
försämrad situation för andra vårdbehövande med motsvarande angelägna
vårdbehov som inte omfattas av ordalydelsen av en sådan
bestämmelse. Regeringen anser därför att vidare förtydliganden och riktlinjer
angående tillämpningen av begreppet vård som inte kan anstå
också i fortsättningen bör lämnas av Socialstyrelsen. I den enskilda
behandlingssituationen är det självfallet endast den för behandlingen
ansvarige som kan avgöra vilken behandling som bör sättas in.
Prop. 2007/08:105
31
Regeringen delar således inte Socialstyrelsens uppfattning att allmänna
råd inte är en lämplig form för rekommendationer av detta slag. Socialstyrelsen
anser att sådana beskrivningar som behövs i fråga om hälso och
sjukvård för asylsökande m.fl. bör kunna tas fram av Sveriges
Kommuner och Landsting i samråd med regeringen. Socialstyrelsen har
emellertid ett särskilt tillsynsansvar i fråga hälso- och sjukvård och det är
därför enligt regeringen lämpligt att uppgiften att för hälso- och sjukvårdspersonalen
närmare klargöra vilken vård som omfattas i första hand
åvilar styrelsen. Flera remissinstanser, bl.a. några landsting, har också
efterfrågat reviderade råd från Socialstyrelsen. De nuvarande råden har
utarbetats av Socialstyrelsen efter samråd med bland andra Sveriges
Kommuner och Landsting. En sådan samrådsform kan användas även vid
utarbetande av de reviderade råd som kan föranledas av den föreslagna
lagstiftningen.
Vid en bedömning av om behandling kan anstå eller inte måste hänsyn
tas till att det är ovisst om utlänningen kommer att få stanna i Sverige. Ett
erbjudande om behandlingsinsatser eller hjälpmedel ska således stå i
rimlig proportion till att utlänningens vistelse i Sverige är att anse som
tillfällig.
4.3.3 Hälsoundersökning
Regeringens förslag: Skyldigheten för landstinget att erbjuda
hälsoundersökning för asylsökande m.fl. ska regleras i den särskilda
vårdlagen. Omfattningen av skyldigheten ska i allt väsentligt motsvara
vad som anges i befintliga överenskommelser mellan staten och
Sveriges Kommuner och Landsting.
Regeringens bedömning: Sådana obligatoriska hälsoundersökningar
för asylsökande som av folkhälsoskäl kan föreskrivas enligt
direktivet om mottagande av asylsökande (2003/9/EG) bör inte
införas.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak
med regeringens.
Remissinstanserna till utredningen:

De flesta remissinstanser
instämmer i bedömningen att obligatoriska hälsoundersökningar för asylsökande
inte bör införas men är positiva till förslaget att landstingets
skyldighet att erbjuda hälsoundersökningar till asylsökande m.fl. regleras
i lag. Länsrätten i Stockholms län har tillstyrkt förslaget att möjligheten
att genomgå en hälsoundersökning bör införas i lag. Länsrätten har dock
ifrågasatt om inte skälen för en obligatorisk hälsoundersökning väger
tyngre än det ingrepp i den personliga integriteten som blir resultatet av
en sådan ordning. Socialstyrelsen har betonat betydelsen av att i lag slå
fast att landstingen är skyldiga att erbjuda de asylsökande en hälsoundersökning
så snart som möjligt efter att de har registrerats av
Migrationsverket vid en mottagningsenhet. Socialstyrelsen har vidare
efterfrågat ett vidgat bemyndigande för att kunna lämna närmare
föreskrifter om innehållet i hälsoundersökning för asylsökande m.fl. i
dess helhet.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna till promemorian: Flertalet remissinstanser har
tillstyrkt eller har inget att erinra mot förslaget. Smittskyddsinstitutet har
fört fram att det ur smittskyddssynpunkt är angeläget att hälsoundersökningar
erbjuds så fort som möjligt efter det att den asylsökande anlänt
till Sverige. Andra remissinstanser har också lyft fram fördelarna med att
på ett tidigt stadium upptäcka och behandla sjukdomar hos de asylsökande.
Några remissinstanser däribland Sveriges Kommuner och Landsting
har efterfrågat ytterligare klarlägganden om landstingets ansvar samt om
innehållet och uppföljningen av den hälsoundersökning som ska erbjudas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 9 i
direktivet om mottagande av asylsökande får medlemsstaterna av
folkhälsoskäl begära att de asylsökande hälsoundersöks.
Landstingen är enligt nuvarande ordning skyldiga att erbjuda
asylsökande m.fl. en hälsoundersökning som ska bestå av ett hälsosamtal
och en faktisk hälsoundersökning. Detta följer av 2006 års överenskommelse
mellan staten och Landstingförbundet. Där anges också att
erbjudandet ska lämnas snarast efter att de utlänningar som omfattas av
överenskommelsen har etablerat boende inom landstinget och registrerats
av Migrationsverket. Utlänningar som hålls i förvar ska ha samma
möjligheter till hälso- och sjukvård som asylsökande, vilket således även
innefattar erbjudande om hälsoundersökning. Detta anges i 11 kap. 5 §
utlänningslagen och framgår även av 1997 års överenskommelse för
utlänningar som hålls i förvar. De målsäganden och vittnen som vistas
här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd som meddelats efter
ansökan av förundersökningsledare har enligt 2004 års överenskommelse
möjlighet till samma hälso- och sjukvård som erbjuds personer som är
bosatta i Sverige.
Utredningen om mottagandevillkor för asylsökande har konstaterat att
asylsökande kan vara en riskgrupp avseende vissa allmänfarliga sjukdomar
men betonar samtidigt att asylsökande endast är en av flera riskgrupper.

Utredningen menar att obligatoriska hälsoundersökningar skulle
innebära ett betydande intrång i den enskildes integritet och att det allmänna
intresset av hälsoundersökningar inte är så starkt att det överväger
detta intrång. De flesta remissinstanser har instämt i den bedömningen.
Regeringen gör inte någon annan bedömning och föreslår därför att den
nuvarande ordningen, som innebär att asylsökande m.fl. av landstingen
erbjuds hälsoundersökning, ska bestå. Landstingets skyldighet att erbjuda
hälsoundersökning ska dock regleras i den särskilda vårdlagen.
Prop. 2007/08:105
32

Prop. 2007/08:105
33
I enlighet med 2006 års överenskommelse ska landstinget erbjuda
utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd som flykting (asyl) eller
som skyddsbehövande i övrigt samt utlänningar som har
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller efter tillfälligt skydd och
som inte är folkbokförda, en hälsoundersökning. Detsamma bör gälla
utlänningar som hålls i förvar och utlänningar som efter ansökan av en
förundersökningsledare beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd,
vilka omfattas av 1997 års respektive 2004 års överenskommelser.
I vissa situationer kan emellertid vistelsen i Sverige antas komma att
bli helt kortvarig t.ex. när asylansökan ska prövas i ett annat land. I
sådana situationer är ett erbjudande om hälsoundersökning inte meningsfullt
eftersom tiden inte medger att en hälsoundersökning genomförs och
följs upp. Skyldigheten att erbjuda hälsoundersökning bör därför inte
vara undantagslös.
Hälsoundersökningen syftar till att tidigt upptäcka akuta sjukdomar så
att den enskildes hälsa inte riskeras. Undersökningarna är också centrala
för fastställande av vårdbehovet i övrigt för den asylsökande. Särskilt
viktigt är det att tidigt uppmärksamma barns och andra särskilt utsatta
gruppers hälsa. Som flera remissinstanser har betonat är en förälders
psykiska hälsa av stor betydelse också för barnets hälsa och situation i
övrigt. När det gäller vuxna är emellertid landstingets begränsade
skyldighet att erbjuda vård utgångspunkten för vilken eventuell behandling
som kan erbjudas. Som utredningen har framhållit är hälsoundersökningarna
av stor betydelse också ur smittskyddssynpunkt. Det är
angeläget att tidigt upptäcka sjukdomar som faller under smittskyddslagsstiftningen.
Regeringen har tidigare uttalat målsättningen att hivinfektioner
hos bl.a. nyanlända asylsökande bör identifieras inom två
månader (prop. 2005/06:60. s. 34).
Det är självfallet viktigt som utredningen och flera remissinstanser
understryker att en hälsoundersökning görs så tidigt som möjligt. Detta
ligger såväl i den enskildes som i samhällets intresse. Landstinget ska när
det gäller utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd som flykting
eller som skyddsbehövande i övrigt samt utlänningar som har uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd eller efter tillfälligt skydd och som inte är
folkbokförda, erbjuda en hälsoundersökning så snart man har fått
kännedom om att utlänningen etablerat boende inom landstinget. För
utlänningar som hålls i förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen
eller som har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap.
15 § samma lag, är denna tidpunkt mindre ändamålsenlig. Beträffande
dessa kategorier ska erbjudande om hälsoundersökning i stället lämnas så
snart det lämpligen kan ske.

Utredningen har påpekat att allt för få asylsökande genomgår en hälsoundersökning.
Uppföljningar från såväl Socialstyrelsen som Sveriges
Kommuner och Landsting har visat att systemet inte fungerar
tillfredsställande. Många sjukvårdshuvudmän pekar på problem med att
dels komma i kontakt med de asylsökande, dels få utrymme för dessa
hälsoundersökningar inom ramen för övrig sjukvårdsverksamhet. Några
remissinstanser har framfört ett behov av närmare anvisningar om
innehållet i och genomförandet av hälsoundersökningen.
Regeringen anser att det är angeläget att Migrationsverket och landstingen
fortsätter verka för väl fungerande rutiner som innebär att fler
hälsoundersökningar genomförs. För att landstingen ska kunna fullgöra
sina skyldigheter behöver de vissa uppgifter om berörda utlänningar från
Migrationsverket. Ett åtagande för Migrationsverket att lämna sådan
information till landstingen finns i 2006 års överenskommelse. När
denna överenskommelse ersätts av lag bör Migrationsverket åläggas en
informationsskyldighet i förordning. I samband med ett ikraftträdande av
den föreslagna lagen avser regeringen att bemyndiga Socialstyrelsen att
utfärda föreskrifter rörande den i lagen angivna skyldigheten att erbjuda
hälsoundersökningar. En upplysning om detta bör tas in den särskilda
vårdlagen.
Prop. 2007/08:105
34
5 Ikraftträdande
Regeringens förslag: Den särskilda vårdlagen ska träda i kraft den 1
juli 2008.
Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande överenskommelsen
för asylsökande m.fl. gäller till och med den 30 juni 2008. Den föreslagna
lagens ikraftträdande bör ansluta till detta datum. De föreslagna
författningsändringarna bör således träda i kraft den 1 juli 2008. Det
finns inte något behov av övergångsbestämmelser.
6 Ekonomiska konsekvenser
Regeringens bedömning: Den särskilda vårdlagen medför inte några
ökade kostnader för staten.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna till utredningen: De remissinstanser som har
yttrat sig särskilt i denna del har i allt väsentligt anslutit sig till
utredningens bedömning.
Promemorians bedömning: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna till promemorian: De remissinstanser som har
yttrat sig särskilt i denna del har i allt väsentligt anslutit sig till
bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Den förslagna regleringen av
landstingets skyldigheter att erbjuda asylsökande och vissa andra
utlänningar hälso- och sjukvård innebär i allt väsentligt en kodifiering av
nuvarande ordning. Regeringen gör därför bedömningen att denna
reglering inte medför några ökade kostnader för staten. Nu gällande
överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting
(tidigare Landstingsförbundet), som bl.a. avser nivån på den statliga
ersättning som utgår för den vård till asylsökande m.fl. som utförs av
landstingen, löper ut den 30 juni 2008. De ersättningsnivåer som ska

gälla därefter bör fastställas i samband med ikraftträdandet av den
särskilda vårdlagen.
Prop. 2007/08:105
35
7 Författningskommentar
7.1 Förslaget till lag om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om landstingens skyldigheter att, utöver vad
som följer av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt tandvårdslagen
(1985:125), erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt asylsökande och vissa
andra utlänningar.
Paragrafen anger lagens huvudsakliga innehåll. Den behandlas i avsnitt
4.3.1–4.3.3.
Av bestämmelsen framgår att det i lagen föreskrivs i förhållande till
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt tandvårdslagen (1985:125)
utvidgade skyldigheter för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård
samt tandvård åt asylsökande och vissa andra utlänningar. Vilka
utlänningar som omfattas av lagen framgår av 4 §. De skyldigheter för
landstingen som anges i 5–7 §§ innebär i allt väsentligt en kodifiering av
den ordning som gäller enligt befintliga överenskommelser mellan staten
och Sveriges Kommuner och Landsting.
2 § De föreskrifter som gäller för vård som ges med stöd av hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) samt tandvårdslagen (1985:125) gäller även för vård
som ges enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs.
Paragrafen anger förhållandet mellan denna lag och andra bestämmelser
som gäller för hälso- och sjukvård. Den behandlas i avsnitt 4.3.1.
I bestämmelsen klargörs att vård som lämnas till berörda utlänningar
med stöd av denna lag ska följa samma regler som den vård som ges med
stöd av hälso- och sjukvårdslagen samt tandvårdslagen. Det innebär bl.a.
att den vård som lämnas asylsökande m.fl. – på samma sätt som gäller
för andra vårdtagare – ska följa de medicinsk-etiska principer som anges
i t.ex. hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen och lagen (1998:531)
om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Bestämmelser i
hälso- och sjukvårdslagen om att den som har det största behovet av
vården ska ges företräde till vården samt bestämmelser som handlar om
hur hälso- och sjukvården ska bedrivas så att den uppfyller kraven på en
god sjukvård och liknande bestämmelser, gäller alltså vid den vård som
ges med stöd av denna lag. Motsvarande gäller för bestämmelser i hälso och
sjukvårdslagen och tandvårdslagen som ger möjligheter för
landstinget att ingå avtal med annan om fullgörande av vissa skyldigheter
inom sjukvårdsområdet.

När det gäller vårdavgifter för asylsökande m.fl. finns särskilda
bestämmelser i förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa
utlänningar. Bestämmelser om statlig ersättning till landsting och apotek
finns i förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och
sjukvård till asylsökande respektive i förordningen (2002:1118) om
statlig ersättning för asylsökande m.fl.
Prop. 2007/08:105
36
3 § Ett landstings skyldigheter enligt denna lag gäller endast utlänningar som
vistas inom landstinget.
Med landsting avses i denna lag även kommun som inte ingår i ett landsting.
Paragrafen innehåller vissa allmänna bestämmelser om landstings och
kommuns skyldigheter. Den behandlas i avsnitt 4.3.2.
Av första stycket framgår att de skyldigheter som ett landsting har
enligt lagen endast gäller utlänningar som vistas inom landstinget. För
asylsökande och andra utlänningar som omfattas av 4 § första stycket 1
eller 2 är vistelselandsting i regel det landsting inom vars område
utlänningen har registrerats av Migrationsverket.
Av andra stycket framgår att skyldigheterna enligt denna lag även
gäller kommuner som inte ingår i ett landsting.
4 § Denna lag omfattar utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige som flykting enligt 4 kap. 1 §
eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) eller
motsvarande äldre bestämmelser,
2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd
efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §
utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet,
3. hålls i förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen och som inte har
placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, eller
4. vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 §
utlänningslagen.
Sådana utlänningar som avses i första stycket 1 eller 2 omfattas av lagen även
om de har meddelats beslut om avvisning eller utvisning. Det gäller dock inte
utlänning som håller sig undan så att beslutet inte kan verkställas, om han eller
hon har fyllt 18 år.
Paragrafen behandlar vilka som omfattas av landstingets skyldigheter
enligt denna lag. Den behandlas i avsnitt 4.3.2.
Första stycket punkten 1 avser utlänningar som ansökt om
uppehållstillstånd som flykting (asyl) enligt 4 kap. 1 eller som skyddsbehövande
i övrigt enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen. Punkten omfattar
därmed vissa asylsökande barn som inte omfattas av lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl.

Det gäller asylsökande barn som
inte vistas på någon förläggning och som bor med en vårdnadshavare
som har uppehållstillstånd (1 § tredje stycket lagen om mottagande av
asylsökande m.fl.). En hänvisning till motsvarande äldre bestämmelser
finns för att den som ansökt om uppehållstillstånd enligt 1989 års
utlänningslag också ska omfattas av lagen.
Första stycket punkten 2 avser utlänningar som har beviljats
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd efter
tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 §
utlänningslagen och som enligt 4 § folkbokföringslagen (1991:481) inte
ska vara folkbokförda här. Uppehållstillstånd enligt 21 kap.
utlänningslagen meddelas endast i sådana undantagssituationer där rådets
direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge
tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om
åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att
ta emot dessa personer och bära följderna av detta, är tillämpligt.
Prop. 2007/08:105
37
Första stycket punkten 3 omfattar utlänningar som hålls i förvar enligt
10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen. Utlänningar som saknar rätt att vistas
här i landet eller vars rätt till vistelse här är oklar kan under de närmare
förutsättningar som anges i nämnda bestämmelser hållas i förvar.
Utlänningar som hålls i förvar på annan grund än nämnda bestämmelser
omfattas inte av bestämmelsen. En utlänning som hålls i förvar enligt
utlänningslagen ska enligt 11 kap. 2 § första stycket samma lag vistas i
lokaler som har ordnats särskilt för detta ändamål. I 10 kap. 20 §
utlänningslagen anges att utlänningar i vissa fall kan placeras i
kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest. För utlänningar som får
sådan placering gäller inte denna lag. För dessa gäller i stället lagen
(1976:371) om behandling av häktade och anhållna m.fl. i tillämpliga
delar.
Första stycket punkten 4 omfattar utlänningar som vistas här med stöd
av ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen.
En utlänning som vistas här i landet kan, om de närmare kriterier som
anges i den nämnda bestämmelsen är uppfyllda, på ansökan av en
förundersökningsledare beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd när
detta behövs för att genomföra förundersökning eller huvudförhandling i
brottmål. Ett kortare uppehållstillstånd kan beviljas om utlänningen vill
ha betänketid för att ta ställning till om han eller hon vill samarbeta med
de brottsutredande myndigheterna.
I andra stycket – som har lagts till efter Lagrådets påpekande – anges
att utlänningar som ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller
skyddsbehövande i övrigt samt utlänningar som har tidsbegränsade
uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller efter tillfälligt skydd och
som inte är folkbokförda, omfattas av lagen även om de har meddelats
beslut om avvisning eller utvisning. En utlänning som håller sig undan så
att beslutet om avvisning eller utvisning inte kan verkställas omfattas
dock inte av lagen om han eller hon har fyllt 18 år. Den som inte har fyllt
18 år omfattas däremot av lagen även om han eller hon håller sig undan
verkställighet.

De som inte omfattas av landstingets utvidgade
skyldigheter enligt denna lag ska alltid erbjudas omedelbar vård enligt
4 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen samt 6 § tandvårdslagen.
Vårdens omfattning
5 § Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 4 § första stycket 1–
3 och som inte har fyllt 18 år, vård i samma omfattning som erbjuds den som är
bosatt inom landstinget.
Vård i den omfattning som avses i första stycket ska även erbjudas utlänningar
som avses i 4 § första stycket 4.
Paragrafen behandlar omfattningen av den vård som ska erbjudas barn
samt personer som beviljats uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen.
Paragrafen behandlas i avsnitt 4.3.2.
Prop. 2007/08:105
38
Av första stycket framgår att asylsökande barn, barn som sökt uppehållstillstånd
som skyddsbehövande i övrigt, barn som har uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd eller efter tillfälligt skydd och som inte är
folkbokförda samt barn som hålls i förvar, ska erbjudas hälso- och
sjukvård samt tandvård i samma omfattning som barn som är bosatta
inom landstinget. Att även barn som håller sig undan verkställighet av
beslut om avvisning eller utvisning omfattats av bestämmelsen följer av
4 § andra stycket. Vilka som är att betrakta som barn bestäms av den
åldersgräns som används i utlänningslagen och i FN:s konvention om
barnets rättigheter.
Andra stycket anger att utlänningar som vistas i Sverige med stöd av
sådant uppehållstillstånd som en förundersökningsledare kan ansöka om
enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen ska erbjudas hälso- och sjukvård samt
tandvård på samma villkor som personer som är bosatta inom
landstinget. Detta gäller oberoende av om utlänningen är äldre än 18 år
och om utlänningen även sökt uppehållstillstånd på annan grund.
Landstingets skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård till personer
som är bosatta inom landstinget anges främst i 3 § första stycket hälso och
sjukvårdslagen samt 5 § första stycket tandvårdslagen men framgår
även av andra bestämmelser, t.ex. 3 b § hälso- och sjukvårdslagen i fråga
om bl.a. hjälpmedel för funktionshindrade.
Paragrafen innebär i allt väsentligt en kodifiering av gällande ordning.
6 § Ett landsting ska erbjuda utlänningar som avses i 4 § första stycket 1–3 och
som har fyllt 18 år, vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, vård vid abort och
preventivmedelsrådgivning.
Paragrafen behandlar omfattningen av den vård landstinget ska erbjuda
vuxna. Den behandlas i avsnitt 4.3.2.
Omfattningen av landstingets skyldighet att erbjuda vård till vuxna i de
grupper som behandlas i denna bestämmelse begränsas till vård som inte
kan anstå samt vissa särskilt uppräknade vårdformer. Begreppet vård
som inte kan anstå innefattar vård och behandling av sjukdomar och
skador i de fall där även en måttlig fördröjning bedöms kunna medföra
allvarliga följder för patienten. Även följdinsatser till sådan vård
innefattas. Vård ska kunna erbjudas i ett tidigt skede när detta kan
motverka att ett mer allvarligt sjukdomstillstånd utvecklas och behov av
en mer omfattande behandling uppstår.

När det är fråga om en person
med särskilda behov som t.ex. en person som har utsatts för tortyr eller
andra allvarliga våldshandlingar bör bedömningen av vilken vård som
kan anstå göras särskilt omsorgsfullt. Vård som inte kan anstå kan även
innefatta en skyldighet att erbjuda lån av hjälpmedel och dylikt för
funktionshindrade när sådant behov inte tillgodoses på annat sätt.
I bedömningen av om behandlingen kan anstå ingår att den ska vara
motiverad med hänsyn till att det är ovisst om utlänningen kommer att få
stanna i Sverige. Ett erbjudande om behandlingsinsatser eller hjälpmedel
ska således stå i rimlig proportion till det förhållandet att utlänningens
vistelse i Sverige, under den tid utlänningen omfattas av den särskilda
lagen, är att anse som tillfällig.
Prop. 2007/08:105
39
Bestämmelserna i 4 § andra stycket – som lagts till efter påpekande av
Lagrådet – har lett till vissa följdändringar i denna paragraf. Att vuxna
utlänningar som håller sig undan verkställighet av beslut om avvisning
eller utvisning inte omfattas av lagen följer nu av 4 § andra stycket.
Paragrafen innebär en kodifiering av gällande ordning.
Hälsoundersökning
7 § Ett landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda utlänningar
som avses i 4 § en hälsoundersökning. Ett sådant erbjudande ska lämnas när en
utlänning som avses i 4 § första stycket 1 eller 2 har etablerat boende inom
landstinget. Övriga utlänningar ska erbjudas hälsoundersökning så snart det
lämpligen kan ske.
Paragrafen behandlar landstingets skyldighet att erbjuda hälsoundersökningar.
Den behandlas i avsnitt 4.3.3.
Landstinget ska om det inte är uppenbart obehövligt erbjuda samtliga
utlänningar som omfattas av lagen en hälsoundersökning. Att det ska
vara uppenbart obehövligt för att hälsoundersökning inte ska erbjudas
innebär att det endast undantagsvis kan komma i fråga att underlåta att
erbjuda en sådan undersökning. Det kan vara fallet om vistelsen i Sverige
kommer att bli helt kortvarig, t.ex. när asylansökan ska prövas i ett annat
land. I sådana situationer är ett erbjudande om hälsoundersökning
normalt inte meningsfullt eftersom tiden inte medger genomförande och
uppföljning av en sådan undersökning.
Paragrafens andra och tredje meningar innehåller föreskrifter om vid
vilken tidpunkt hälsoundersökning ska erbjudas. Dessa föreskrifter har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Beträffande utlänningar som
ansökt om uppehållstillstånd som flykting eller som skyddsbehövande i
övrigt samt utlänningar som har uppehållstillstånd med tillfälligt skydd
eller efter tillfälligt skydd och som inte är folkbokförda, ska ett
erbjudande om hälsoundersökning lämnas när utlänningen har etablerat
boende inom landstinget. För utlänningar som hålls i förvar enligt
10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen eller som vistas i Sverige med stöd av
ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § samma lag ska erbjudande
om hälsoundersökning i stället lämnas så snart det lämpligen
kan ske. För utlänningar i förvar kan t.ex. säkerhetsaspekter tala för att
hälsoundersökning sker något senare än för andra grupper. För personer
som vistas här med stöd av uppehållstillstånd enligt 5 kap. 15 § utlänningslagen
kan det i vissa fall bli fråga om att erbjuda en hälsoundersökning
omedelbart.

Paragrafen är i allt väsentligt en kodifiering av gällande ordning.
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hälsoundersökningar.
Paragrafen behandlar föreskrifter om hälsoundersökningar. Den
behandlas i avsnitt 4.3.3.
I bestämmelsen upplyses om att regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer kommer att meddela föreskrifter som kompletterar
lagens regler om hälsoundersökningar. Lagrådet har ifrågasatt den
föreslagna formuleringen men samtidigt noterat att detta är det vanliga
sättet att formulera den här typen av bestämmelser. Regeringen har
stannat för att bestämmelsen bör utformats på det sätt som valts i
lagrådsremissen. Rubriken närmast före paragrafen har tagits bort i
enlighet med Lagrådets förslag.
Prop. 2007/08:105
40
7.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
4 § Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver
omedelbar hälso- och sjukvård, ska landstinget erbjuda sådan vård.
Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den som är
bosatt i ett annat landsting, om landstingen kommer överens om det.
Särskilda bestämmelser om hälso- och sjukvård finns i lagen (2008:000) om
hälso- och sjukvård åt asylsökande m.fl.
Paragrafen behandlar landstingets skyldighet att erbjuda omedelbar
hälso- och sjukvård.
I paragrafen införs ett nytt tredje stycke som innehåller en hänvisning
till den nya särskilda vårdlagen.
7.3 Förslaget till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)
6 § Om någon som vistas i landstingskommunen utan att vara bosatt där behöver
omedelbar tandvård, ska landstingskommunen erbjuda sådan tandvård.
Särskilda bestämmelser om tandvård finns i lagen (2008:000) om hälso- och
sjukvård åt asylsökande m.fl.
Paragrafen behandlar landstingets skyldighet att erbjuda omedelbar
tandvård.
I paragrafen införs ett nytt andra stycke som innehåller en hänvisning
till den nya särskilda vårdlagen.

Prop. 2007/08:105
Bilaga 1
41
2006 års överenskommelse för asylsökande m.fl.
Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om
hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. Uanm.U Landstingsförbundet
har upphört i mars 2007 och dess tidigare ingångna åtaganden har övertagits av
Sveriges Kommuner och Landsting.
Riksdagen har beslutat att i enlighet med regeringens proposition
1993/94:94 om mottagande av asylsökande m.m. låta ansvaret för
asylsökandes sjukvård helt övergå till landstingen när det bedömdes
möjligt att införa en schablonersättning som är administrativt hanterbar,
kostnadsneutral för staten och ger avsedd kostnadstäckning för landstingen
.
Denna överenskommelse ersätter tidigare överenskommelse från 29
september 2004. Med landsting avses i överenskommelsen också
Gotlands kommun.
1. Personkrets
Denna överenskommelse omfattar sådana utlänningar som avses i 1 §
första stycket 1 och 2 lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. samt utlänningar som har rätt till bistånd enligt 8 § andra och tredje
styckena samma lag och gäller under den tid som utlänningen har rätt till
bistånd enligt denna lag. De utlänningar som avses är därmed:
a) utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige
enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen (2005:716)
(asylsökande),
b) utlänningar som har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt
skydd eller uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd
av bestämmelserna i 21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen
och som inte är folkbokförda här i landet,
c) utlänningar som vistas på förläggning även efter det att
utlänningarna beviljats uppehållstillstånd om de inte anvisats
eller kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun, samt
d) utlänningar som inte vistas på förläggning och har rätt till
bistånd under en månad från den dag de har beviljats
uppehållstillstånd.
Överenskommelsen omfattar även utländska barn och ungdomar som
inte fyllt 18 år, som vistas i landet utan att vara bosatta här och som
tidigare har omfattats av bestämmelserna i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
Anmärkning:
Överenskommelsen omfattar inte och staten lämnar inte ersättning för
hälso- och sjukvård som ges till:

a) utlänningar som fyllt 18 år som håller sig undan så att beslut
om avvisning eller utvisning inte kan verkställas och som
enligt 12 § lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. inte har rätt till bistånd, samt
Prop. 2007/08:105
Bilaga 1
42
b) utlänningar som har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige
och som av särskilda skäl medgetts rätt att vistas här medan
ansökan prövas (1 § första stycket 3 lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.). Dock får Migrationsverket
ersätta kostnaderna för hälsoundersökning som görs av
smittskyddsskäl för utlänningar som avses i 1 § första stycket
3 denna lag.
Överenskommelsen omfattar inte heller utlänningar som har beviljats
uppehållstillstånd och omfattas av det kommunala flyktingmottagandet.
Staten lämnar dock under vissa förutsättningar ersättning för varaktig
vård som ges till dessa utlänningar.
2. Landstingens åtagande
Landstingen åtar sig att lämna följande vård till de personer som omfattas
av denna överenskommelse:
• Personer som fyllt 18 år: Omedelbar sjukvård enligt 4 §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och omedelbar
tandvård enligt 6 § tandvårdslagen (1985:125) samt sjukvård
och tandvård som inte kan anstå, preventivmedelsrådgivning,
mödrahälsovård, förlossningsvård, vård vid abort samt vård
och åtgärder enligt smittskyddslagen (1998:1472). I de fall
föräldrabehandling är nödvändigt för barnets vård, inom barn och
ungdomspsykiatrin, bör landstinget erbjuda detta.
• Personer som inte fyllt 18 år: Hälso- och sjukvård samt
tandvård på samma villkor som barn och ungdomar bosatta
inom landstinget.
• Samtliga: Hälsoundersökning/hälsosamtal.
Anmärkning: En asylsökande som har beviljats ett permanent
uppehållstillstånd eller tidsbegränsat uppehållstillstånd som
föranleder folkbokföring uppfyller det krav på bosättning som gäller
för landstingets skyldigheter att erbjuda hälso- och sjukvård enligt
3 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt 5 § tandvårdslagen
(1985:125). Detta gäller även under den övergångstid efter beviljat
uppehållstillstånd som utlänningen enligt 8 § andra och tredje stycket
lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. har rätt till
bistånd enligt den lagen. Landstingets skyldigheter att erbjuda dessa
utlänningar hälso- och sjukvård följer således av nämnda
bestämmelser i hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen.
Statlig ersättning lämnas enligt punkt 3 i denna överenskommelse så
länge utlänningen har rätt till bistånd enligt 8 § andra och tredje
stycket lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

3. Statens ersättning till landstingen Prop. 2007/08:105
Bilaga 1
43
Staten lämnar ersättning till landstingen för deras åtagande med
• en schablonersättning som lämnas med visst belopp per
kvartal och person,
• i förekommande fall särskild ersättning för viss
kostnadskrävande vård,
• en schablonersättning för en genomförd hälsoundersökning
per person inklusive hälsosamtal och kostnad för tolk i
samband med hälsoundersökningen.
Schablonersättning
Statens schablonersättning utgår med visst belopp per kvartal och person
i åldersintervallen 0-18 år, 19-60 år samt 61 år och äldre. Den totala
ersättningen per kvartal beräknas som schablonbeloppet multiplicerat
med det antal personer i respektive ålderskategori som har sitt boende
inom landstinget och som är registrerade hos Migrationsverket den sista
dagen i varje kvartal. I schablonbeloppen för barn 0-18 år inkluderas all
den ersättning som staten ger för hälso- och sjukvård samt tandvård för
utländska barn och ungdomar som inte fyllt 18 år, som vistas i landet
utan att vara bosatta här och som tidigare har omfattats av
bestämmelserna i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.
Följande schablonbelopp per person och kvartal skall gälla från och med
den 1 juli 2006
Åldersgrupp Belopp per person och kvartal
0 – 18 år: 3 250 kr
19 – 60 år: 3 850 kr
61 år och äldre: 4 900 kr
De angivna schablonbeloppen skall justeras per den 1 januari varje år
med förändringen av konsumentprisindex under tiden den 1 oktober –
den 1 oktober närmast föregående år. I schablonersättningen inkluderas
även ersättning för landstingens kostnader för tolk, hjälpmedel och
sjuktransport eller sjukresa samt viss administration i samband med
ersättningsberättigad vård. Ersättningen betalas ut av Migrationsverket i
den månad som följer på varje kvartalsskifte.
Landstingen har utöver den statliga ersättningen rätt att debitera de
asylsökande patientavgifter och avgift för sjukresa enligt förordningen
(1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar.
Särskild ersättning
För vård åt den personkrets överenskommelsen omfattar lämnar staten
särskild ersättning, om kostnaden för en vårdkontakt uppgår till mer än
100 000 kr beräknad enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård. Den
särskilda ersättningen skall motsvara den kostnad som överstiger
100 000 kr och beräknas enligt riksavtalets bestämmelser. I de fall
föräldrabehandling är nödvändigt för barnets vård, inom barn- och
ungdomspsykiatrin, skall även kostnaderna för föräldrarna kunna ingå i

en vårdkontakt. Särskild ersättning utbetalas efter ansökan ställd till
Migrationsverket efter avslutad vårdkontakt. Om vårdkontakten är
långvarig kan utbetalning ske kvartalsvis i efterskott.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 1
44
Hälsoundersökningar/hälsosamtal
Parterna är överens om att landstinget skall erbjuda nyanlända personer
som omfattas av denna överenskommelse hälsosamtal/hälsoundersökning
snarast efter att de har etablerat boende inom landstinget och registrerats
av Migrationsverket. I samband med att ansökan om uppehållstillstånd
behandlas skall verket informera de sökande om landstingens åtaganden
att lämna viss hälso- och sjukvård liksom viss tandvård m.m. enligt
denna överenskommelse. Migrationsverket ersätter landstinget för en
genomförd hälsoundersökning med 1 845 kr inklusive tolkkostnad i
samband härmed. Beloppet skall årligen justeras med förändringen av
konsumentprisindex på samma sätt som schablonersättningen.
Ersättningen utbetalas kvartalsvis i efterskott efter ansökan.
Ansökningstid
En ansökan om särskild ersättning skall ha kommit in till Migrationsverket
senast inom sex månader från utgången av det kalenderår ansökan
avser. Ansökan om ersättning för hälsoundersökning/hälsosamtal skall ha
kommit in till Migrationsverket senast vid utgången av det kvartal som är
närmast efter hälsosamtalet.
Övriga åtaganden
Staten åtar sig att genom Migrationsverket och inom ramen för gällande
lagstiftning ge landstingen sådana uppgifter att landstingen kan uppfylla
sina åtaganden enligt denna överenskommelse.
4. Giltighetstid
Denna överenskommelse gäller från den 1 juli 2006 till och med den 30
juni 2008. Överenskommelsen upphör dock att gälla det datum en
eventuell lagstiftning gällande hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl.
träder i kraft. Parterna är vidare överens om att om förutsättningarna för
överenskommelsen ändras eller andra omständigheter inträffar som i
betydande omfattning påverkar parternas förutsättningar att uppfylla
överenskommelsen, skall den kunna anpassas med hänsyn härtill. Om
parterna inte kan enas om en anpassning, får avtalet sägas upp.
Uppsägningstiden skall vara ett (1) år.
5. Uppföljning
Parterna är ense om att i samråd följa upp tillämpningen av denna
överenskommelse beträffande vårdens omfattning och innehåll,
landstingens kostnader och statens ersättning.

6. Övrigt Prop. 2007/08:105
Bilaga 1
45
Landstingsförbundet åtar sig att rekommendera landstingen att tillämpa
ovanstående bestämmelser. De författningsändringar som behövs för att
genomföra överenskommelsen kommer att beslutas av regeringen.
Erforderliga tillämpningsregler kommer att utarbetas av Migrationsverket
efter samråd med Landstingsförbundet.
7. Förbehåll
Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den godkänns av
regeringen och Landstingsförbundets styrelse.
För staten För Landstingsförbundet
Charlotte Svensson Håkan Sörman
Prop. 2007/08:105
Bilaga 2
46
Utdrag ur sammanfattning från Utredningen om
mottagandevillkor för asylsökande (SOU 2003:89)
Utredningen har haft i uppdrag att ta ställning till hur direktiv 2003/9/EG
om miniminormer för mottagandevillkor av asylsökande i
medlemsstaterna skall genomföras i Sverige. Utredningen har därför, för
vart och ett av de områden som omfattas av uppdraget, granskat hur den
svenska författningsregleringen är utformad samt hur mottagandet av de
asylsökande i stora drag fungerar i praktiken. Översynen är således
uteslutande inriktad på en granskning av om direktivets krav uppfylls.
Den syftar däremot inte till att avgöra om det svenska mottagandet av
asylsökande från allmänna utgångspunkter i allt fungerar tillfredsställande.
Utredningen konstaterar att det svenska mottagandet rent faktiskt
förefaller väl uppfylla de krav som ställs i direktivet.
Författningsregleringen är emellertid i vissa avseenden bristfällig. De
förslag utredningen lämnar handlar därför huvudsakligen om att lagfästa
– kodifiera – vad som redan utgör praxis i mottagandet. För
genomförandet av ett EG-direktiv är det nämligen väsentligt att inte bara
den praktiska verksamheten i en medlemsstat motsvarar direktivets krav.
Det fordras även att direktivets föreskrifter återspeglas i den nationella
rättsliga regleringen.
-----
Hälso- och sjukvård
Medlemsstaterna skall enligt direktivet se till att de sökande har tillgång
till nödvändig hälso- och sjukvård som åtminstone skall innefatta
akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar. Medlemsstaterna
skall vidare sörja för nödvändig läkarhjälp eller annan hjälp för sökande
med särskilda behov. Utredningen har funnit att den vård som i praktiken
ges i Sverige, enligt en överenskommelse mellan staten och
Landstingsförbundet, motsvarar direktivets krav och delvis går längre än
vad direktivet fordrar. Författningsregleringen är emellertid svåröverskådlig
och ofullständig. En ny lag som reglerar landstingens
skyldighet att erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård föreslås därför.
Några förändringar i sak beträffande de asylsökandes möjligheter att få
vård och behandling föreslås emellertid inte.
Det har funnits uppenbara brister i informationsutbytet mellan
Migrationsverket och landstingen. Utredningen tillstyrker därför
utlänningsdatalagsutredningens förslag om en författningsreglerad
skyldighet för Migrationsverket att lämna uppgifter till landstingen om
utlänningar som är registrerade vid en förläggning liksom de förslag som
finns om att de asylsökande skall tilldelas samordningsnummer som
ersättning för de personnummer som de här bosatta har.

Frågan om obligatorisk hälsoundersökning Prop. 2007/08:105
Bilaga 2
47
Medlemsstaterna får enligt direktivet begära att de sökande skall
hälsoundersökas av folkhälsoskäl. Utredningen har haft i uppgift att ta
ställning till om en tvingande bestämmelse med sådant innehåll bör
införas i svensk rätt.
Den svenska ordningen innebär att hälsoundersökningen är frivillig för
de asylsökande. Hur stor del som i praktiken genomgår hälsoundersökning
varierar över landet och över tid. Andelen förefaller till
stor del vara beroende av vilka rutiner och resurser som finns, främst
inom landstingen. Enligt bl.a. en undersökning från Landstingsförbundet
som avsåg år 2002 var antalet som genomgick hälsoundersökning på
många håll lågt och i vissa landsting mycket lågt.
En utgångspunkt för utredningens överväganden är att det för
införande av obligatoriska hälsoundersökningar måste krävas att det
finns ett mycket starkt behov av sådana som tydligt uppväger det intrång
i den enskildes integritet som hälsoundersökningar utgör. Det finns även
andra både principiella och praktiska skäl mot obligatoriska hälsoundersökningar.
Utredningen har funnit att varken skyddet för den
enskilde eller för samhället nu kan anses motivera ett sådant intrång.
Utredningen gör istället den bedömningen att det, innan ytterligare
ansträngningar har gjorts för att på frivillig väg få till stånd
hälsoundersökningar i fler fall än för närvarande, saknas tillräckligt
starka skäl att föreslå att hälsoundersökningarna görs obligatoriska. I den
föreslagna lagen om hälso- och sjukvård samt tandvård för asylsökande
m.fl. införs en föreskrift om att landstingen skall erbjuda en
hälsoundersökning till de asylsökande.
-----
Personer med särskilda behov
Direktivet innehåller fyra bestämmelser till skydd för personer med
särskilda behov, bl.a. underåriga, underåriga utan medföljande vuxen,
funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med
underåriga barn, och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra
allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld.
Utredningen tillstyrker i huvudsak det förslag till nytt godmanskap som
föreslås av Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare (SOU
2003:51). Utredningen framhåller vidare att arbetet med att förbättra och
förtydliga ansvarsförhållandena vid mottagandet av underåriga utan
medföljande vuxna måste fortsätta med beaktande av direktivets krav.
Direktivet föreskriver dessutom att det skall göras regelbundna
utvärderingar av mottagandet av dessa underåriga. Så sker inte i dag och
en ordning som tillgodoser detta krav måste komma till stånd.

Därutöver
föreslås en bestämmelse i FMA om att barn utan medföljande vuxen bör
byta inkvartering så sällan som möjligt, att sådana barn under 16 år skall
erbjudas plats på förläggning som är särskilt avsedd för dem samt att
Migrationsverket skall försöka spåra familjemedlemmar till barnen.
I detta avsnitt lämnas även ett förslag om ändring i lagen om
mottagande av asylsökande m.fl. för att tydliggöra att hälso- och
sjukvård samt skolgång och utbildning skall erbjudas en mindre grupp
barn som i dag inte omfattas av den lagen.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 2
48
----
Kostnader och andra konsekvenser av lämnade förslag
De förslag till nya föreskrifter som utredningen lämnar avser i allt
väsentligt att kodifiera vad som redan utgör praxis inom mottagandet av
asylsökande. Dessa förslag kan inte anses medföra några ökade kostnader
eller övriga praktiska konsekvenser. Den ändring som föreslås för att
förtydliga rätten till utbildning och möjligheten till hälso- och sjukvård
för den mindre grupp barn som inte omfattats av lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. medför däremot ökade utgifter om det anses att staten
skall ersätta dessa kostnader.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 3
49
Utdrag ur utredningens lagförslag (SOU 2003:89)
1 Förslag till lag om hälso- och sjukvård samt tandvård för
asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs följande
1 §
Utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 2 eller 3 §
utlänningslagen (1989:529) (asylsökande), eller
2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd
efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 2 a kap.
2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet
skall av det landsting inom vilket de vistas erbjudas hälso- och
sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt tandvård
enligt tandvårdslagen (1985:125) enligt andra och tredje stycket.
Landstinget skall, förutom att erbjuda omedelbar hälso- och sjukvård
enligt 4 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen och omedelbar
tandvård enligt 6 § tandvårdslagen, även erbjuda utlänningar som fyllt
arton år vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, förlossningsvård,
preventivmedelsrådgivning, vård vid abort, vård enligt smittskyddslagen
(1988:1472) samt tandvård som inte kan anstå. Landstinget skall erbjuda
utlänningar som inte fyllt arton år hälso- och sjukvård samt tandvård
enligt de regler som gäller för den som är bosatt här.
Landstinget skall även erbjuda sådana utlänningar som avses i första
stycket att genomgå en hälsoundersökning så snart som möjligt efter det
att de registrerats vid en förläggning.
2 §
Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 skall, om de vistas på
förläggning, erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård enligt 1 § även
efter det att de har beviljats uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller
kunnat utnyttja en anvisad plats i en kommun. Om de inte vistas på
förläggning skall de erbjudas hälso- och sjukvård samt tandvård enligt
1 § även under en månad från den dag de har beviljats uppehållstillstånd.
Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås och ett beslut om avvisning
eller utvisning skall verkställas skall hälso- och sjukvård samt tandvård
enligt 1 § erbjudas under tiden fram till dess personen lämnar landet.
Utlänningar som fyllt arton år som håller sig undan så att ett beslut om
avvisning eller utvisning inte kan verkställas skall emellertid inte
erbjudas hälso- och sjukvård eller tandvård enligt denna lag.
U
Denna lag träder ikraft…

Prop. 2007/08:105
Bilaga 3
50
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:137) om
mottagande av asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl.TPF
1
FPT
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf 3 b § av följande lydelse
dels att 1, 3 och 19 §§ skall ha följande lydelse,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
I denna lag ges bestämmelser
om sysselsättning för och bistånd
till utlänningar som
I denna lag ges vissa bestämmelser
om mottagandet av utlänningar
som
1. har ansökt om uppehållstillstånd
i Sverige enligt 3 kap. 2 eller
3 § utlänningslagen (1989:529)
(asylsökande),
1. har ansökt om uppehållstillstånd
i Sverige enligt 3 kap. 2 eller
3 § utlänningslagen (1989:529)
(asylsökande),
2. har beviljats uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd eller
uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd med stöd av bestämmelserna
i 2 a kap. 2, 3, 4 eller 6 §
utlänningslagen och som inte är
folkbokförda här i landet, eller
2. har beviljats uppehållstillstånd
med tillfälligt skydd eller
uppehållstillstånd efter tillfälligt
skydd med stöd av bestämmelserna
i 2 a kap. 2, 3, 4 eller 6 §
utlänningslagen och som inte är
folkbokförda här i landet, eller
3 har ansökt om uppehållstillstånd
i Sverige och av särskilda
skäl medgetts rätt att vistas här
medan ansökan prövas.
3. har ansökt om uppehållstillstånd
i Sverige och av särskilda
skäl medgetts rätt att vistas här
medan ansökan prövas.
Den som omfattas av denna lag
har inte rätt till bistånd enligt 4
kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453) för förmåner av
motsvarande karaktär.
Den som omfattas av denna lag
har inte rätt till bistånd enligt 4
kap. 1 § socialtjänstlagen
(2001:453) för förmåner av
motsvarande karaktär.
Barn under 18 år som saknar
uppehållstillstånd och som inte
vistas på en förläggning omfattas
inte av denna lag, om de bor hos
en vårdnadshavare som har uppehållstillstånd.
Utlänningar under arton år som
saknar uppehållstillstånd, som inte
vistas på en förläggning och som
bor hos en vårdnadshavare som
har uppehållstillstånd skall, om de
har behov av bistånd, inte ges
detta med stöd av denna lag utan
med stöd av socialtjänstlagen
(2001:453)
U
Denna lag träder i kraft den….
TP
1
PT Senaste lydelse 2002:1112.

Prop. 2007/08:105
Bilaga 4
51
Förteckning över remissinstanser (SOU 2003:89)
Följande instanser har efter remiss avgett yttrande över betänkandet:
Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i
Stockholms län, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Statskontoret,
Migrationsverket, Utlänningsnämnden, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen
, Skolverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Ombudsmannen mot
etnisk diskriminering, Integrationsverket, Stockholms stad, Malmö
kommun, Uppsala kommun, Umeå kommun, Hultsfreds kommun,
Stockholms läns landsting, Söderman lands läns landsting, Hallands läns
landsting, Västra Götalands läns landsting, Norrbottens läns landsting,
Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation
(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Rädda Barnens
riksförbund, Svenska barnläkarföreningens arbetsgrupp för flyktingbarn,
Svenska föreningen för Barn- och ungdomspsykiatri, Caritas, Islamiska
samarbetsrådet och Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar.
Utöver de anmodade instanserna har yttrande dessutom inkommit från
Transkulturellt centrum vid S:t Görans sjukhus.
Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men har inte
inkommit med något yttrande eller har förklarat sig avstå från yttrande:
Riksrevisionen, Göteborgs stad, Dalarnas läns landsting, Sveriges
advokatsamfund, Svenska Röda Korset, Amnesty international-svenska
sektionen, Svenska flyktingrådet, Sveriges Kristna råd, Kris- och
Traumacentrum vid Danderyds sjukhus, Flyktinggruppernas och Asylkommittéernas
Riksråd, Samarbetsorganet för invandrarorganisationer,
Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige och FN:s
flyktingkommissarie (UNHCR).
Prop. 2007/08:105
Bilaga 5
52
2004 års överenskommelse för vissa utländska
målsäganden och vittnen
Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om
hälso- och sjukvård till utlänningar som har tidsbegränsat
uppehållstillstånd i Sverige enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen
(1989:529) Uanm.U Landstingsförbundet har upphört i mars 2007 och dess
tidigare ingångna åtaganden har övertagits av Sveriges Kommuner och
Landsting. Bestämmelsen i 2 kap. 4 a § i den tidigare utlänningslagen (1989:529)
överfördes till 5 kap. 15 § i den nu gällande utlänningslagen (2005:716).
Bakgrund
Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens proposition
2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för
målsägande och vittnen m.m. (bet. 2003/04:SFU6, rskr 2003/04:164). I
propositionen föreslår regeringen bl.a. att utlänningar som vistas här med
stöd av ett uppehållstillstånd enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen
(1989:529) skall erbjudas samma hälso- och sjukvård som i Sverige
bosatta personer, vilket skall regleras i en överenskommelse mellan
staten och Landstingsförbundet. Mot denna bakgrund träffas denna
överenskommelse.
Landsting
Med landsting avses i denna överenskommelse också kommuner som
inte ingår i ett landsting.
Personkrets och omfattning på vården
Denna överenskommelse omfattar utlänningar som vistas här med sådant
tidsbegränsat uppehållstillstånd som avses i 2 kap. 4 a § utlänningslagen.
Landstingen åtar sig att lämna vård till de personer som omfattas av
denna överenskommelse på samma villkor som till i Sverige bosatta
personer.
Ersättning från staten
Staten lämnar ersättning till landstingen för deras åtagande enligt
förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl.
Giltighetstid
Denna överenskommelse gäller från den 1 oktober 2004 tills vidare, dock
längst till det datum en eventuell lagstiftning gällande hälso- och

sjukvård för de personer som omfattas av denna överenskommelse träder
i kraft.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 5
53
Uppsägningstiden skall vara ett (1) år.
Landstingsförbundets åtagande
Landstingsförbundet åtar sig att rekommendera landstingen att tillämpa
bestämmelserna i denna överenskommelse.
Landstingsförbundet åtar sig att i samråd med Utrikesdepartementet
följa upp denna överenskommelse beträffande vårdens omfattning och
kostnader. Uppföljningen skall redovisas per helår till Utrikesdepartementet.
Förbehåll
Denna överenskommelse gäller under förutsättning att den godkänns av
regeringen och Landstingsförbundets styrelse.
Stockholm den 29 september 2004
För staten
Charlotte Svensson
Stockholm den 24 september 2004
För Landstingsförbundet
Håkan Sörman
Prop. 2007/08:105
Bilaga 6
54
1997 års överenskommelse för utlänningar i förvar
Uanm.U Landstingsförbundet har upphört i mars 2007 och dess tidigare ingångna
åtaganden har övertagits av Sveriges Kommuner och Landsting. 1989 års
utlänningslag har ersatts av utlänningslagen (2005:716) där motsvarande
bestämmelser om beslut om förvar och om förvarstagna finns i 10 och 11 kap.
Mellan staten och Landstingsförbundet har den 31 maj 1996 träffats en
överenskommelse om hälso- och sjukvård för asylsökande m.fl. I
överenskommelsen regleras landstingens åtagande att lämna viss angiven
vård till sådana asylsökande som avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. samt till utlänningar
som har rätt till bistånd enligt 8 § andra och tredje styckena samma lag.
För landstingets åtaganden lämnar staten ersättning i enlighet med
samma överenskommelse. Bestämmelserna om den statliga ersättningen
återfinns i förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och
sjukvård till asylsökande.
Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition 1996/97:147 (bet.
1996/97:SfU11, rskr. 1996/97:247) beslutat att Statens invandrarverk
skall överta ansvaret från polismyndigheterna för de utlänningar som tas
i förvar enligt utlänningslagen (1989:529) och för de lokaler där de
förvarstagna vistas. De förvarstagna skall ha rätt till samma sjukvård som
asylsökande.
Mellan företrädare för staten och Landstingsförbundet har mot den
bakgrunden träffats följande överenskommelse rörande landstingens
åtaganden och statens ersättning i samband med den hälso- och sjukvård
som lämnas till förvarstagna.
Med landsting avses i denna överenskommelse också de kommuner som
inte ingår ett landsting.
1. Personkrets
Denna överenskommelse omfattar sådana utlänningar vilka hålls i förvar
och som avses i 6 kap. 19 § första stycket utlänningslagen (1989:529), i
det följande benämnda ”förvarstagna”.
2. Landstingets åtagande
Landstingen åtar sig att lämna de förvarstagna motsvarande vård som
avses i överenskommelsen den 31 maj 1996 om hälso- och sjukvård till
asylsökande m.fl.
3. Statens ersättning
Parterna är ense om de fördelar som kan vinnas genom att ersättningen
för de förvarstagna kan inordnas i det gällande ersättningssystemet
avseende vård för asylsökande m.fl. Avsikten är att på sikt inordna
ersättningen för vård till förvarstagna i detta system. Mot bakgrund av att
främst erfarenheterna av ersättningssystemet ännu inte är tillräckligt stora
och att vårdbehovet för de förvarstagna ännu inte med tillräcklig säkerhet

kan bedömas, skall inordnandet av ersättningen för de förvarstagnas vård
till ersättningssystemet för de asylsökandes vård anstå.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 6
55
För landstingens åtagande enligt punkt 2 lämnar staten ersättning för
uppkomna kostnader inklusive kostnader för tolkning.
Ersättning utgår för förvarstagna som inte är folkbokförda i landet.
Ersättningen betalas ut av Statens invandrarverk kvartalsvis i efterskott
mot redovisning av kostnaderna.
Landstingen har rätt att debitera de förvarstagna patientavgifter enligt
förordningen (1994:362) om vårdavgifter m.m. för vissa utlänningar.
Sådana avgifter skall avräknas från den statliga ersättningen.
4. Giltighetstid
Denna överenskommelse gäller från den 1 oktober 1997 och tills vidare.
5. Uppföljning m.m.
Parterna är ense om att önskemålet är att – om det visar sig vara lämpligt
– ersättningen för vård till förvarstagna från och med den 1 januari 2000
skall inordnas i systemet för ersättning för vård till asylsökande m.fl.
Parterna skall därför i samråd följa upp tillämpningen av denna
överenskommelse. Särskilt skall undersökas de förvarstagnas vårdbehov
jämfört med de asylsökandes, vilken vård som efterfrågas samt
kostnaderna för denna vård.
Resultatet av uppföljningen skall föreligga i sådan tid att det kan beaktas
i samband med att ersättningen för vård till asylsökande m.fl. skall
omförhandlas.
6. Övrigt
Landstingsförbundet åtar sig att rekommendera landstingen att tillämpa
bestämmelserna i denna överenskommelse. Regeringen kommer att
besluta om de författningsändringar som behövs för genomförandet. De
tillämpningsföreskrifter som erfordras skall utarbetas av Statens
invandrarverk efter samråd med Landstingsförbundet.
7. Förbehåll
Denna överenskommelse gäller under förutsättning av att den godkänns
av regeringen och Landstingsförbundets styrelse.
För staten För Landstingsförbundet
Gun-Britt Andersson Monica Sundström

Prop. 2007/08:105
Bilaga 7
56
Utdrag ur sammanfattning av promemorian (Förslag
till lag om hälso- och sjukvård samt tandvård för
asylsökande m.fl.)
I betänkandet EG-rätten och mottagandet av asylsökande, SOU 2003:89,
har utredningen om mottagandevillkor för asylsökande bl.a. föreslagit att
överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet (numera
Sveriges Kommuner och Landsting) om hälso- och sjukvård för
asylsökande m.fl. skall ersättas av en lag med motsvarande innehåll. Det
förslag som lämnas i denna promemoria innebär att även övriga
överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och Landsting
om hälso- och sjukvård för vissa utlänningar skall ersättas av den
föreslagna lagen om hälso- och sjukvård samt tandvård för asylsökande
m.fl. I huvudsak lämnas följande förslag i promemorian.
I lagen om hälso- och sjukvård samt tandvård för asylsökande m.fl.
föreskrivs skyldighet för landstingen att erbjuda hälso- och sjukvård samt
tandvård utöver omedelbar vård till;
1. utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 lagen (1994:137)
om mottagande av asylsökande m.fl., dvs. asylsökande och utlänningar
med tidsbegränsade uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd
(massfördrivna personer),
2. utlänningar som hålls i förvar, samt
3. vissa utlänningar med tidsbegränsade uppehållstillstånd (s.k.
bevispersoner).
Asylsökande m.fl. skall omfattas av den särskilda lagen i princip under
den tid de omfattas av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Även
vissa barn som tidigare har omfattats av lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. (s.k. gömda barn) skall omfattas av lagen. Till skillnad
från vad som gäller för bistånd enligt lagen om mottagande av
asylsökande m.fl. och enligt vårdöverenskommelsen för asylsökande
m.fl. skall emellertid landstingets skyldigheter upphöra bl.a. så snart
utlänningen har beviljats ett uppehållstillstånd för bosättning. Sådana
utlänningar omfattas av de skyldigheter landstinget har i förhållande till
bosatta enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen
(1985:125).
Den i lag reglerade skyldigheten att erbjuda hälso- och sjukvård är
avsedd att i allt väsentligt ha samma omfattning som den vård
landstingen i dag erbjuder ovan nämnda utlänningar enligt de särskilda
vårdöverenskommelserna. Personer som inte har fyllt 18 år och s.k.
bevispersoner skall erbjudas samma vård som i Sverige bosatta personer.
Övriga skall erbjudas vård som inte kan anstå m.m.
-----
Statlig ersättning till landstingen för hälso- och sjukvård till asylsökande
m.fl. skall utgå i huvudsak enligt gällande ordning.

Den statliga
schablonersättning som lämnas till landsting och kommuner för hälso och
sjukvård samt tandvård för asylsökande m.fl. fastställs i samband
med ikraftträdandet av lagförslaget. Ersättningen kommer därefter att
återkommande utvärderas och följas upp.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 7
57

Prop. 2007/08:105
Bilaga 8
58
Utdrag ur promemorians lagförslag (Lag om hälso och
sjukvård samt tandvård för asylsökande m.fl.)
1 Förslag till lag om hälso- och sjukvård samt tandvård för
asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivsTPF
1
FPT följande.
Inledande bestämmelse
1 § Denna lag gäller landstingens skyldigheter att, utöver vad som följer
av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125),
erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt asylsökande och andra
utlänningar som anges i 2 §.
Om inte annat särskilt anges gäller för vård som ges med stöd av denna
lag de bestämmelser som gäller för vård som ges med stöd av hälso- och
sjukvårdslagen och tandvårdslagen.
Vad som i denna lag sägs om landsting gäller också kommuner som
inte ingår i ett landsting.
Personkrets
2 § Landstingets skyldigheter enligt denna lag omfattar utlänningar som
vistas i landstinget och som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 2 §
utlänningslagen (2005:000) (asylsökande),
2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller
uppehållstillstånd efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i
21 kap. 2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda
här i landet,
3. hålls i förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen, eller
4. har beviljats uppehållstillstånd med stöd av bestämmelserna i 5 kap.
15 § utlänningslagen.
När landstingets skyldighet upphör
3 § Landstingets skyldigheter enligt denna lag mot en utlänning som
avses i 2 § 1 eller 2 upphör att gälla när utlänningen
TP
1
PT Jfr rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt
skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en
balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna
av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s.12 Celex 32001L0055), rådets direktiv 2003/9/EG av den
27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (EUT
L 31, 6.2.2003, s. 18, Celex 32003L0009) samt rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april
2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för
människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de
behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8 2004 s. 19, Celex 32004L0081).

1. beviljas ett uppehållstillstånd som innebär att han eller hon skall
anses ha sin egentliga hemvist här i landet, eller
Prop. 2007/08:105
Bilaga 8
59
2. lämnar landet.
Landstingets skyldigheter enligt denna lag gäller inte en utlänning som
har fyllt 18 år och som Migrationsverket har avregistrerat från
mottagandesystemet för asylsökande m.fl. på grund av att utlänningen
inte längre har rätt till bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av
asylsökande m.fl. eftersom han eller hon håller sig undan så att ett beslut
om avvisning eller utvisning inte kan verkställas.
Vårdens omfattning
4 § Landstinget skall erbjuda utlänningar som avses i 2 § 1–3 och som
inte har fyllt 18 år samma hälso- och sjukvård samt tandvård som enligt
3 § hälso- och sjukvårdslagen och 5 § tandvårdslagen skall erbjudas den
som är bosatt inom landstinget.
Sådan hälso- och sjukvård samt tandvård skall även erbjudas
utlänningar som avses i 2 § 4.
5 § Landstinget skall, utöver omedelbar vård enligt 4 § första stycket
hälso- och sjukvårdslagen samt 6 § tandvårdslagen, erbjuda utlänningar
som avses i 2 § 1–3 och som har fyllt 18 år sådan hälso- och sjukvård
samt tandvård som inte kan anstå, mödrahälsovård,
preventivmedelsrådgivning samt vård vid abort.
Hälsoundersökning
6 § Landstinget skall erbjuda utlänningar som avses i 2 § 1 och 2 att
genomgå en hälsoundersökning.
Bemyndiganden m.m.
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela föreskrifter om hälso- och sjukvård samt tandvård för
utlänningar som omfattas av denna lag.
8 § Regeringen meddelar bestämmelser om statlig ersättning till
landsting, kommuner och apotek för kostnader för hälso- och sjukvård
samt kostnader för tandvård och receptförskrivna läkemedel som de har
för utlänningar som omfattas av denna lag.
U
Denna lag träder i kraft den 30 april 2006.

Prop. 2007/08:105
Bilaga 8
60
2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)
Härigenom föreskrivs att 4 § hälso- sjukvårdslagen (1982:763) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §TPF
1
FPT
Om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver
omedelbar hälso- och sjukvård, skall landstinget erbjuda sådan vård.
Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den
som är bosatt i ett annat landsting, om landstingen kommer överens om
det.
Särskilda bestämmelser om
hälso och
sjukvård som
landstinget utöver första stycket
skall erbjuda asylsökande m.fl.
finns i lagen (2006:xx) om hälso och
sjukvård samt tandvård för
asylsökande m.fl.
U
Denna lag träder i kraft den 30 april 2006.
TP
1
PT Senaste lydelse 1992:567.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 8
61
3 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
Härigenom föreskrivs att 6 § tandvårdslagen (1985:125) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Om någon som vistas i landstingskommunen utan att vara bosatt där
behöver omedelbar tandvård, skall landstingskommunen erbjuda sådan
tandvård.
Särskilda bestämmelser om
tandvård som landstinget utöver
första stycket skall erbjuda
asylsökande m.fl. finns i lagen
(2006:xx) om hälso- och sjukvård
samt tandvård för asylsökande
m.fl.
U
Denna lag träder i kraft den 30 april 2006.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 8
62
4 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:000)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 5 § utlänningslagen (2005:000) skall
ha följande lydelse.
Lydelse enligt prop. 2004/05:170 Föreslagen lydelse
11 kap.
5 §
En utlänning som hålls i förvar skall ha tillgång till hälso- och sjukvård
i samma omfattning som den som ansökt om uppehållstillstånd enligt 4
kap. 1 eller 2 § även om utlänningen inte har ansökt om ett sådant
tillstånd.
Skyldighet för landstinget att
erbjuda hälso- och sjukvård samt
tandvård utöver omedelbar vård
enligt 4 § första stycket hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) och 6 §
tandvårdslagen (1985:125) till en
utlänning som hålls i förvar anges
i lagen (2006:xx) om hälso- och
sjukvård samt tandvård för
asylsökande m.fl.
Om en utlänning som hålls i förvar behöver sjukhusvård under
förvarstiden, skall han eller hon ges tillfälle till sådan vård.
Verksamhetschefen för den sjukhusenhet där en utlänning vårdas skall
se till att Migrationsverket eller den som förestår den lokal där
utlänningen skall vistas genast underrättas, om utlänningen önskar lämna
eller redan har lämnat sjukhuset.
U
Denna lag träder i kraft den 30 april 2006.

Prop. 2007/08:105
Bilaga 9
63
Förteckning över remissinstanser (promemorian
Förslag till lag om hälso- och sjukvård samt tandvård
för asylsökande m.fl.)
Följande instanser har efter remiss avgett yttrande över promemorian:
Justitiekanslern, Riksdagens ombudsmän (JO), Riksrevisionen,
Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i
Skåne län, Länsrätten i Göteborg, Statskontoret, Domstolsverket,
Skatteverket, Integrationsverket, Statens folkhälsoinstitut, Smittskyddsinstitutet,
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet, Stockholms läns landsting, Skåne läns
landsting, Hallands läns landsting, Västra Götalands läns landsting,
Norrbottens läns landsting, Värmlands läns landsting, Sveriges
Kommuner och Landsting, Transkulturellt centrum vid S:t Görans
sjukhus, Läkare Utan Gränser, Föreningen Läkare mot aids, Svenska
barnläkarföreningen, Kris- och Traumacentrum vid Danderyds sjukhus,
Rådgivningsbyrån för asylsökande och flyktingar, Rädda Barnens
riksförbund, Smittskyddsläkarföreningen och Svenska Röda Korset.
Utöver de anmodade instanserna har yttrande dessutom inkommit från
Vårdförbundet, Svenska sjuksköterskeföreningen, Sveriges läkarförbund,
Svenska läkaresällskapet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Riksförbundet för hivpositiva och Rosengrenska kliniken.
Följande instanser har erbjudits att lämna yttrande men har inte
inkommit med något yttrande: Patientskadenämnden, Kronobergs läns
landsting, Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, Flyktinggruppernas
och Asylkommittéernas Riksråd (FARR) och Svenska föreningen
för Barn- och ungdomspsykiatri.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 10
64
Utdrag ur direktivet om mottagande av asylsökande
och direktivet om offer för människohandel
Direktiv 2003/9/EG om miniminormer för mottagande av
asylsökande i medlemsstaterna (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18,
Celex 32003L0009).
Artikel 9
Hälsoundersökningar
Medlemsstaterna får begära att de sökande skall hälsoundersökas av
folkhälsoskäl.
Artikel 15
Hälso- och sjukvård
1. Medlemsstaterna skall se till att de sökande får nödvändig hälso- och
sjukvård som åtminstone skall innefatta akutsjukvård och nödvändig
behandling av sjukdomar.
2. Medlemsstaterna skall sörja för nödvändig läkarhjälp eller annan hjälp
för sökande med särskilda behov.
Artikel 17
Allmän princip
1. Medlemsstaterna skall i den nationella lagstiftningen för genomförande
av bestämmelserna i kapitel II om materiella mottagningsvillkor
och hälso- och sjukvård beakta den speciella situationen för utsatta
personer, till exempel underåriga, underåriga utan medföljande vuxen,
funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga
barn, och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra
allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld.
2. Punkt 1 skall endast tillämpas på personer som befunnits ha särskilda
behov efter en individuell utvärdering av deras situation.
Artikel 18
Underåriga
1. I första hand skall hänsyn till barnets bästa tas när medlemsstaterna
genomför bestämmelser som gäller underåriga i detta direktiv.

Prop. 2007/08:105
Bilaga 10
65
2. Medlemsstaterna skall se till att underåriga som varit utsatta för någon
form av övergrepp, försummelse, utnyttjande, tortyr eller grym,
omänsklig och förnedrande behandling eller som har drabbats av
väpnade konflikter ges tillgång till rehabilitering, och se till att lämplig
psykisk vård tillhandahålls och att det ges tillgång till kvalificerad
rådgivning när så behövs.
Artikel 20
Offer för tortyr och våld
Medlemsstaterna skall, om nödvändigt, se till att personer som utsatts för
tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar erhåller nödvändig
behandling för skador som förorsakats av ovannämnda gärningar.
Direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare
som har fallit offer för människohandel eller
som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar
med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004, s. 19,
Celex 32004L0081, rättelse EUT L 69, 16.3.2005, s. 72)
Artikel 7
Behandling innan uppehållstillstånd utfärdas
1. Medlemsstaten skall se till att de berörda tredjelandsmedborgare som
saknar tillräckliga tillgångar ges en levnadsstandard som garanterar deras
uppehälle och att de får tillgång till akutsjukvård. Medlemsstaten skall
värna om de mest utsatta personernas speciella behov, inklusive, vid
behov och om detta föreskrivs i den nationella lagstiftningen,
psykologisk vård.
2. Medlemsstaten skall vid tillämpningen av detta direktiv och i enlighet
med den nationella lagstiftningen ta lämplig hänsyn till de berörda
tredjelandsmedborgarnas behov av säkerhet och skydd.
3. Medlemsstaten skall se till att de berörda tredjelandsmedborgarna vid
behov får bistånd med översättning och tolkning.
4. Medlemsstaten får i förekommande fall bevilja de berörda
tredjelandsmedborgarna kostnadsfritt juridiskt bistånd enligt villkoren i
den nationella lagstiftningen.

Prop. 2007/08:105
Bilaga 10
66
Artikel 9
Behandling som ges efter utfärdande av uppehållstillstånd
1. En medlemsstat skall se till att de innehavare av uppehållstillstånd som
inte har tillräckliga medel får minst den behandling som anges i artikel 7.
2. En medlemsstat skall tillhandahålla nödvändig medicinsk eller annan
vård för berörda tredjelandsmedborgare som inte har tillräckliga medel
och som har särskilda behov, såsom gravida kvinnor, personer med
funktionshinder eller offer för sexuellt våld eller andra former av våld
samt för underåriga, om medlemsstaten använder sig av möjligheten i
artikel 3.3.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 11
67
Lagrådsremissens lagförslag
1 Förslag till lag om vård till asylsökande m.fl.
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om landstingens skyldigheter att,
utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt
tandvårdslagen (1985:125), erbjuda vård till asylsökande och vissa andra
utlänningar.
2 § De bestämmelser som gäller för vård som ges med stöd av hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) samt tandvårdslagen (1985:125) gäller även
för vård som ges enligt denna lag, om inte något annat föreskrivs.
3 § Ett landstings skyldigheter enligt denna lag gäller endast utlänningar
som vistas i landstinget.
Med landsting avses i denna lag även kommun som inte ingår i ett
landsting.
4 § Denna lag omfattar utlänningar som
1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 2 §
utlänningslagen (2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser,
2. har beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd eller uppehållstillstånd
efter tillfälligt skydd med stöd av bestämmelserna i 21 kap.
2, 3, 4 eller 6 § utlänningslagen och som inte är folkbokförda här i landet,
3. hålls i förvar enligt 10 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen och som inte
har placerats i kriminalvårdsanstalt, häkte eller polisarrest, eller
4. vistas här med stöd av tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 5 kap.
15 § utlänningslagen.
Vårdens omfattning
5 § Ett landsting ska erbjuda sådana utlänningar som avses i 4 § 1–3 och
som inte har fyllt 18 år, vård i samma omfattning som erbjuds den som är
bosatt i landstinget.
Vård i den omfattning som avses i första stycket ska även erbjudas
utlänningar som avses i 4 § 4.
6 § Ett landsting ska erbjuda utlänningar som avses i 4 § 1–3 och som har
fyllt 18 år, vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, vård vid abort och
preventivmedelsrådgivning. Sådant erbjudande ska dock inte ges en
utlänning som avses i 4 § 1–2 om han eller hon håller sig undan så att ett
beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas.

Hälsoundersökning Prop. 2007/08:105
Bilaga 11
68
7 § Ett landsting ska, om det inte är uppenbart obehövligt, erbjuda
utlänningar som avses i 4 § en hälsoundersökning. En utlänning som
avses i 4 § 1 och 2 ska erbjudas en sådan undersökning när utlänningen
etablerat boende i landstinget. Övriga utlänningar ska erbjudas hälsoundersökning
så snart det lämpligen kan ske.
Verkställighetsföreskrifter
8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar
föreskrifter om hälsoundersökningar.
U
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 11
69
2 Förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 4 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 §TPF
1
FPT
Om någon som vistas inom
landstinget utan att vara bosatt där
behöver omedelbar hälso- och
sjukvård, skall landstinget erbjuda
sådan vård.
Om någon som vistas inom
landstinget utan att vara bosatt där
behöver omedelbar hälso- och
sjukvård, ska landstinget erbjuda
sådan vård.
Ett landsting får också i andra fall erbjuda hälso- och sjukvård åt den
som är bosatt i ett annat landsting, om landstingen kommer överens om
det.
Särskilda bestämmelser om
hälso- och sjukvård finns i lagen
(2008:000) om vård till asylsökande
m.fl.
U
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.
TP
1
PT Senaste lydelse 1992:567.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 11
70
3 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen
(1985:125)
Härigenom föreskrivs att 6 § tandvårdslagen (1985:125) ska ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 §
Om någon som vistas i
landstingskommunen utan att vara
bosatt där behöver omedelbar
tandvård, skall landstingskommunen
erbjuda sådan tandvård.
Om någon som vistas i
landstingskommunen utan att vara
bosatt där behöver omedelbar
tandvård, ska landstingskommunen
erbjuda sådan tandvård.
Särskilda bestämmelser om
tandvård finns i lagen (2008:000)
om vård till asylsökande m.fl.
U
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.

Prop. 2007/08:105
Bilaga 12
71
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2008-02-07
Närvarande: F.d. regeringsrådet Rune Lavin, f.d. regeringsrådet KarlIngvar
Rundqvist och justitierådet Lars Dahllöf.
Lag om vård till asylsökande m.fl.
Enligt en lagrådsremiss den 31 januari 2008 (Justitiedepartementet) har
regeringen beslutat att inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om vård till asylsökande m.fl.,
2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
3. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunniga Karin
Erlandsson.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om vård till asylsökande m.fl.
I lagrådsremissen föreslås en ny lag som reglerar landstingens skyldighet
att erbjuda asylsökande m.fl. hälso- och sjukvård samt tandvård.
Lagförslaget avses innebära en tydligare reglering av den vård som
berörda utlänningar enligt nuvarande ordning erbjuds enligt särskilda
överenskommelser mellan staten och Sveriges Kommuner och
Landsting.
En fråga som i detta sammanhang inte har varit föremål för Lagrådets
granskning är frågorna om en utvidgad skyldighet för landstingen att
erbjuda hälso- och sjukvård för vuxna asylsökande och för utlänningar
som olovligen vistas i Sverige. Dessa frågor är nämligen enligt lagrådsremissen
föremål för fortsatta överväganden inom Regeringskansliet och
behandlas således inte i den här aktuella lagrådsremissen.
Lagens rubrik
I rubriken anges ”vård till asylsökande m.fl.”. Termen vård används
huvudsakligen inom socialtjänstens område, dvs. vid tillämpningen av
socialtjänstlagen (2001:453) och de anslutande författningarna, lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall. Med vård i 31 och 32
kap. brottsbalken avses främst den vård som ges inom ramen för de
nämnda författningarna. Om man i lagbokens sakregister slår upp ordet
vård, finner man endast hänvisningar till socialtjänstens rättsområde.
Det slags vård som regleras i den föreslagna lagen är den som i vissa
författningar beskrivs som hälso- och sjukvård och som inbegriper även
tandvård. Det är riktigt, som påpekas i remissen (s. 12), att hälso- och
sjukvårdslagen använder ett begrepp som inte innefattar tandvård. Detta
förhållande sammanhänger naturligtvis med att tandvården regleras i en

egen lag. Oberoende härav skulle lagens rubrik ge en klarare antydan om
innehållet om rubriken haft lydelsen: Lag om hälso- och sjukvård åt
asylsökande m.fl. Även om tandvård inte uttryckligen kommer att
nämnas i rubriken, framgår redan av 1 § att även denna vårdform ingår i
lagens bestämmelser.
Prop. 2007/08:105
Bilaga 12
72
1 §
Om lagens rubrik skulle ändras såsom Lagrådet föreslår, bör 1 §
innehålla en precisering av vårdformen, vilket för övrigt borde ske även
om den i remissen föreslagna rubriken behålls. Således bör paragrafen
ges följande lydelse:
I denna lag finns bestämmelser om landstingens skyldigheter att,
utöver vad som följer av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt
tandvårdslagen (1985:125), erbjuda hälso- och sjukvård samt tandvård åt
asylsökande och vissa andra utlänningar.
4 §
I paragrafen anges under fyra punkter vilka utlänningar som omfattas av
lagen. Enligt punkt 1 omfattas utlänningar som har ansökt om
uppehållstillstånd i Sverige enligt 4 kap. 1 eller 2 § utlänningslagen
(2005:716) eller motsvarande äldre bestämmelser.
Av denna punkt kan inte utläsas att den inbegriper sådana fall där
utlänningens ansökningsärende har avgjorts. Efter avgörandet av ärendet
kan ju den situationen uppkomma, att utlänningen trots ett avslag vistas i
Sverige – kanske även under längre tid – i avvaktan på verkställighet.
Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att avsikten är att
vistelselandstingets skyldigheter enligt lagen skall omfatta en utlänning
som befinner sig i denna situation. Enligt vad Lagrådet kan finna framgår
detta inte av lagförslaget i övrigt. En komplettering av lagförslaget i här
berört avseende bör därför övervägas närmare. Jfr den särskilda föreskrift
om när landstingets skyldigheter upphör som finns i förslaget i den till
grund för remissen liggande promemorian.
I fråga om lydelsen i övrigt av punkt 1 vill Lagrådet förorda att
uttrycket ”ansökt om uppehållstillstånd … enligt 4 kap. 1 eller 2 §
utlänningslagen …” fylls ut. Skälet är att dessa lagrum, som definierar
begreppen flykting respektive skyddsbehövande i övrigt, inte innehåller
någon regel om ansökan eller uppehållstillstånd. Förslagsvis kan punkten
i denna del ges följande lydelse: ..har ansökt om uppehållstillstånd i
Sverige såsom flykting enligt 4 kap. 1 § eller skyddsbehövande i övrigt
enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen… .
7 §
Paragrafen upptar dels i första meningen en föreskrift om landstingets
skyldighet att erbjuda hälsoundersökning, dels i andra och tredje
meningarna föreskrifter om vid vilken tidpunkt sådan undersökning skall
erbjudas.
Innebörden skulle enligt Lagrådets mening framgå tydligare om andra
meningen utformades på följande sätt:

Ett sådant erbjudande ska lämnas när en utlänning som avses i 4 § 1
eller 2 har etablerat boende inom landstinget.
8 § Prop. 2007/08:105
Bilaga 12
73
Rubriken Verkställighetsföreskrifter närmast före paragrafen bör tas bort.
Den föreslagna bestämmelsen omfattar endast hälsoundersökningar.
Regeringen kan naturligtvis med stöd av regeringsformen meddela
föreskrifter om verkställigheten av andra bestämmelser i lagen. Det
framgår inte av lagtexten att enbart verkställighetsföreskrifter avses,
vilket brukar uttryckas med orden ”närmare föreskrifter”. Av vad som
sägs i remissen (s. 33 sista stycket) framgår att det i den planerade
förordningen kan komma att ingå föreskrifter som hör till regeringens
restkompetens. Lagrådet föreslår att 7 och 8 §§ inordnas under den
gemensamma rubriken Hälsoundersökning.
Syftet med den föreslagna bestämmelsen torde vara att informera
läsaren om att föreskrifter om hälsoundersökningar finns också på annat
håll. Konstruktionen är dock olycklig, eftersom den främst ger intrycket
att det är fråga om ett bemyndigande och inte en informationsbestämmelse.
Formuleringen är dock numera vanlig och Lagrådet har
haft anledning att i en rad lagstiftningsärenden under hösten 2007
kritisera utformningen. Se t. ex. Lagrådets yttrande 2007 12 06 över
remissen Elektronisk ingivning för ekonomiska föreningar och vissa
andra företag, m.m. s. 2 f.
Övriga lagförslag
Om Lagrådets förslag till ändrad rubrik beträffande lagförslag 1 godtas,
får följdändringar göras i lagförslagen 2 och 3. I övrigt lämnas lagförslagen
utan erinran.
Prop. 2007/08:105
74
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 2008
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, statsråden Odell, Bildt, Ask,
Husmark Pehrsson, Leijonborg, Erlandsson, Torstensson, Carlgren,
Hägglund, Björklund, Littorin, Malmström, Sabuni, Billström, Adelsohn
Liljeroth, Björling
Föredragande: statsrådet Billström
U
Regeringen beslutar proposition 2007/08:105 Lag om hälso- och
sjukvård åt asylsökande m.fl.