Till innehåll på sidan

Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag och reformerade hyressättningsregler

Betänkande 2009/10:CU24

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
22 juni 2010

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nya villkor för hyresrätter (CU24)

Riksdagen har beslutat om nya regler för hyressättningen och nya villkor för allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag. Det ska medföra att allmännyttiga och privata hyresvärdar får konkurrera på lika villkor. Beslutet innebär i korthet bland annat att: Villkoren för de allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen definieras tydligt. De ska främja bostadsförsörjningen i kommunen och erbjuda boendeinflytande för hyresgästerna. Bolagen ska bedriva sin verksamhet affärsmässigt. Hyror som har bestämts efter förhandlingar mellan hyresgästförening och hyresvärdar kommer att avgöra hyresnivåerna. Hyrorna hos kommunala och privata hyresvärdar kommer då att väga lika tungt. Hyresgäster skyddas mot att kraftiga hyreshöjningar får ett för snabbt genomslag. Förändringarna börjar gälla 1 januari 2011.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2010-05-04
Justering: 2010-06-03
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-04
Trycklov: 2010-06-04
Trycklov: 2010-06-09
Reservationer: 6
Betänkande 2009/10:CU24

Alla beredningar i utskottet

2010-05-04

Nya villkor för hyresrätter (CU24)

Regeringen föreslår nya regler för hyressättningen och nya villkor för allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag. Det ska medföra att allmännyttiga och privata hyresvärdar får konkurrera på lika villkor.

Förslaget innebär i korthet bland annat att:

  • Villkoren för de allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolagen definieras tydligt. De ska främja bostadsförsörjningen i kommunen och erbjuda boendeinflytande för hyresgästerna. Bolagen ska bedriva sin verksamhet affärsmässigt.
  • Hyror som har bestämts efter förhandlingar mellan hyresgästförening och hyresvärdar kommer att avgöra hyresnivåerna. Hyrorna hos kommunala och privata hyresvärdar kommer då att väga lika tungt.
  • Hyresgäster skyddas mot att kraftiga hyreshöjningar får ett för snabbt genomslag.
Förändringarna kan börja gälla 1 januari 2011.

Civilutskottets föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2010-06-21

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 235 Carina Moberg (S)
Herr talman! Allmännyttan har en stor betydelse och en viktig roll att spela för att vi ska uppnå målet om allas rätt till en bostad och en social bostadspolitik. Allmännyttan har en stor betydelse och en viktig roll att spela för att vi ska ha en fungerande bostadsförsörjning i landets kommuner. Allmännyttan har en stor betydelse och en viktig roll att spela för att säkerställa en god förvaltning, ett gott underhåll och ett miljövänligt boende. Inledningsvis, herr talman, vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 2 och de rödgrönas gemensamma reservationer 3 och 4. Jag vill även välkomna Mats Odell till kammaren och den här debatten. Det här är ju en avslutning på det gemensamma arbete vi har haft i fyra år, hela mandatperioden. Det är därför bra att vi kan debattera det här i dag. Allmännyttan har varit hotad, och regeringen har hela mandatperioden planerat att ta bort den så kallade Allbolagen. Vi är många som har kämpat för att värna och försvara allmännyttan: vi i oppositionen, Hyresgästföreningen och många, många hyresgäster. Allmännyttan kommer att finnas kvar i en ny form med regeringens förslag i detta betänkande. Regeringen vill införa allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag enligt affärsmässiga principer och ålägga dem marknadsmässiga avkastningskrav. Den nya föreslagna lagen innebär ett avsteg från självkostnadsprincipen och avsteg från förbudet i kommunallagen mot att driva företag i vinstsyfte. Självkostnadsprincipen, ska tilläggas, har inte heller tidigare följts av kommunernas bostadsföretag till fullo men har ändå tillsammans med allmännyttans hyresnormerande roll utgjort ett bra hyrestak. Hyrestaket har ibland läckt, men ett läckande tak ska lagas, inte plockas bort så vinstvindarna kan härja friare. Allmännyttan ska förvaltas med hyresgästernas bästa för ögonen, för att skapa nyproduktion och för att leva upp till kravet på en god och miljöriktig bostadsförsörjning i kommunerna. Vänsterpartiet motsätter sig med kraft en vinstdrivande allmännytta och de regler för vinstöverföring som regeringen föreslår. Det är viktigt att vi slår vakt om allmännyttan och att vi får en lagstiftning som tydliggör allmännyttans och kommunernas bostadsförsörjningsansvar. Förslaget om en kommersiell allmännytta avvisar vi, eftersom detta leder till ett vinstintresse i stället för fokus på en seriös bostadsproduktion och lägenhetsförvaltning. Allmännyttans huvudansvar måste vara att bygga och förvalta kommunens hyresrätter utifrån självkostnadsprincipen. Herr talman! Vänsterpartiets mål och ambitioner är att vi ska bygga 40 000 bostäder per år varav 20 000 ska vara hyresrätter. Uppnår vi detta mer än fördubblar vi byggandet av hyresrätter. För att uppnå detta driver Vänsterpartiet, och har motionerat om det under allmänna motionstiden i höstas, ett lyft för hyresrätten. Regering och riksdag måste ta ett nationellt ansvar tillsammans med kommunerna och de kommunala bostadsföretagen för en kraftig ökning av byggandet av hyresrätter. Detta föreslår vi måste ske med reformerade bostadssubventioner för att möjliggöra byggandet och dessutom garantera rimliga hyror för de boende. Dagens efterfrågestyrda byggande är kostnadsdrivande. De som mest behöver en bostad kommer aldrig ha råd att hyra och bo i dessa dyra lägenheter. Vi har i dag en debatt kring bostadspolitiken som handlar om att höjda hyror löser behoven av ökat byggande och balans på hyresmarknaden. Det finns en övertro på att marknaden löser problemen. Inget kan vara mer felaktigt. De som vill ha marknadshyror och efterfrågestyrda hyror är nöjda med den debatten, men det är inte landets hyresgäster och de som står i bostadskön. De rödgrönas bostadspolitiska överenskommelse kommer att vara ett kraftfullt verktyg för att uppnå målet om att bygga minst 40 000 bostäder varav minst 20 000 ska vara hyresrätter. Med De rödgrönas bostadspolitiska överenskommelse kommer vi att 2011 kunna bygga dubbelt så många hyresrätter som dagens regering bygger nu. Herr talman! Fler hyresrätter till rimliga hyror går hand i hand. Hyressättningen och en social bostadspolitik hänger samman. Rimliga hyror är en viktig del av en social bostadspolitik. Vänsterpartiet anser också att allmännyttans hyresnormerande roll är central och viktig för ett starkt hyrestak. I överenskommelsen mellan Sabo och Hyresgästföreningen är denna princip ersatt av principen att en jämförelse ska ske med på orten förhandlade hyror och att privatvärdarna ska förhandla på egen hand. Vänsterpartiet respekterar att hyrorna sätts av parterna på en förhandlad hyresmarknad, men vi anser att hyreslagstiftningen ska innefatta ett starkare hyrestak i stället för ett svagare. Vi tror på att en stark lagstiftning kan utgöra ett viktigt och nödvändigt stöd för en stark förhandlingsmodell. Min fasta övertygelse är att en lag om hyressättning som bygger på förhandlingsprincipen behöver en stark skyddslagstiftning som ett viktigt komplement, detta då hyresgästens rättigheter med besittningsskyddet inte räcker längre än till hur länge en hyresgäst har råd att betala sin hyra. Jämförelsen med löneförhandlingar räcker inte fullt ut eftersom hyresgästerna inte har en konflikträtt, en strejkrätt. Använder vi den blir vi som hyresgäster vräkta. Regeringens utgångspunkt denna mandatperiod har varit att införa någon form av marknadshyror. Den marknadsliberala ideologin bygger på att bara de som har betalningsförmåga ska ha tillträde till bostadsmarknaden och att marknadshyror gör det lönsamt att bygga hyresrätter. För en marknad är det alltid lönsamt att bygga äganderätter, villor och bostadsrätter. Byggs hyresrätter enligt denna ideologi, med marknadshyror eller starkt efterfrågestyrda hyror, blir det en exklusiv skara som har råd med detta. Men det är inget problem för Mats Odell och hans regering. För Vänsterpartiet, för De rödgröna och för hyresgästerna är detta ett mycket stort problem. Hyresrätten är unik som boendeform - så unik att marknadslösningar inte fungerar på denna fina upplåtelseform. Hyresrätten behöver regleras ekonomiskt för att trygga produktionen av de lägenheter som behövs i samhället, och hyresrätten behöver regleras ekonomiskt för att trygga rimliga hyror som hyresgäster med normala löner kan betala. Denna elementära kunskap i en god generell social bostadspolitik saknas helt uppenbart hos de borgerliga företrädarna här i kammaren. Hyresrätten behövs till allra största del för människor med normala inkomster. Därför behövs kloka och rättfärdiga politiska beslut som kompenserar skillnaden mellan produktionskostnaden och den förhandlade, rimliga hyresnivån. Herr talman! Nu säger alla att marknadshyrorna är stoppade. Den fria hyressättningen med marknadshyror är stoppad, ja, men med en form av efterfrågestyrda hyror finns en öppning för det i regeringens förslag. Mats Odell har i hela arbetet och beredningen med utredningen EU, allmännyttan och hyrorna förhållit sig passiv i förhållande till bostadsmarknadens parter. Detta tvingade delvis fram Hyresgästföreningen till att ta ett oproportionerligt stort ansvar för att rädda oss från marknadshyrorna som hotade bakom knuten. Detta partsarbete byggde på att någon efterfrågestyrning inte skulle få förekomma i lagen om hyressättning, bara den som finns inom bruksvärdet och den systematiserade hyressättningen. Det är ett problem för hyressättningen i sig. I logik med detta skulle det så kallade påtaglighetsrekvisitet tas bort ur lagstiftningen. Hela våren med beredningen av det nya lagförslaget lovade Mats Odell att påtagligheten skulle tas bort ur lagstiftningen. Det betyder möjlighet för främst privatvärdarna att ha hyreskrav som inte är påtagligt högre men i praktiken innebär 5 procent högre hyror än de normerande förhandlade hyrorna. Riskerna med detta och riskerna med att hyrorna på det sättet saxas upp borde ha analyserats mer i förslaget och medfört att denna möjlighet tagits bort. Mats Odell har hela våren ljugit och lurat Hyresgästföreningen, sina borgerliga kolleger i civilutskottet och oss i oppositionen. Det är oacceptabelt. Det minsta vi nu kan kräva är att civilutskottets majoritet stöder reservation 3, med andra ord att påtagligheten tas bort. Ett annat exempel i förslaget är bristen på skydd för oskäliga hyreshöjningar. Det framställs som en förbättring till skydd för ombyggnadshyror, men skyddet är en chimär. Skyddet är så ihåligt att det i sig kan leda till hyreshöjningar på 8,5 procent. Riskerna med dessa dåliga skyddsregler och bristen på analys av effekten av detta borde medföra att majoriteten i civilutskottet stöder reservation 3. Herr talman! Lagförslagen innebär, trots att det är en förbättring i förhållande till utredningsförslaget, att flera väl fungerande inslag i det nuvarande regelsystemet avvecklas. Förslagen innehåller flera oklarheter vad gäller den praktiska tillämpningen, och förslag saknas om åtgärder som kan stärka allmännyttans och hyresgästernas ställning och undanröja de problem som gjort sig gällande på hyresbostadsmarknaden under senare år. Vänsterpartiet anser att såväl utredningsarbetet som de framlagda lagförslagen har sådana brister att ett förstahandsalternativ för riksdagen måste vara att avslå propositionen i dess helhet. I stället bör en generell social bostadspolitik och reglerna för allmännyttiga bostadsföretag och hyressättningsreglerna byggas utifrån de utgångspunkter som föreslås i Vänsterpartiets motion. En sådan utgångspunkt bör vara att de nuvarande grunderna för den svenska lagstiftningen är förenliga med EU:s konkurrensregler. Den borgerliga regeringen har varit alltför undfallande i denna fråga. Det finns goda skäl för bedömningen att bostadsförsörjning enligt den svenska modellen kan innefattas i begreppet "tjänst av allmänt ekonomiskt intresse" i EU-rätten. En sådan definition bör införas i svensk lag som ett komplement till rätten till bostad i grundlagen och socialtjänstlagen. Sverige bör tillsammans med andra medlemsländer utmana eventuella framtida försök att ifrågasätta den svenska tolkningen. Med hänvisning till detta saknas, enligt oss i Vänsterpartiet, skäl att frångå två viktiga delar i den svenska bostadspolitiska modellen, nämligen självkostnadsprincipen och den hyresnormerande rollen för allmännyttan. En generell social bostadspolitik bör bedrivas så att allmännyttan inte undantas från kommunallagens självkostnadsprincip. Jag menar att det finns skäl att ha en striktare tillämpning av bestämmelserna om självkostnad i de allmännyttiga bostadsföretagens verksamhet. Det finns också skäl att skärpa de nuvarande reglerna för värdeöverföringar från allmännyttiga bostadsföretag så att de inte dräneras på kapital som behöver användas i företagens bostadsbestånd. Ett nytt förslag om värdeöverföringar bör utformas så att inte hyresgästerna i de allmännyttiga bostadsföretagen själva får finansiera åtgärder som faller inom kommunernas bostadsförsörjningsansvar och som därför bör finansieras genom kommunens budget. För att regleringen av värdeöverföringar ska vara effektiv behövs också någon form av sanktion mot de företag och kommuner som bryter mot gällande regler. Ett minimikrav bör vara att medel som överförts i strid med gällande lag återförs till det allmännyttiga bostadsföretaget. En generell social bostadspolitik måste värna hyresrätten som upplåtelseform. Det som planeras och byggs som hyresrätter behövs för hyreslägenheter. All spekulation och all ombildning måste i princip upphöra, och sådana förändringar i lagstiftningen till skydd för hyresrätten är nödvändiga. Jag vill även understryka att det redan nu kan konstateras vissa brister i lagförslagen, som snarast bör bli föremål för kompletterande överväganden, vilket sannolikt bör leda till lagändringar. Detta kommer en rödgrön regering att ansvara för, en rödgrön regering som förmodligen utformar lagstiftningen väsentligt annorlunda och dessutom hävdar den svenska bostadspolitiska modellens ställning i förhållande till EU-rätten på annat sätt än vad ambitionen är hos alliansregeringen. Principerna om självkostnad, allmännyttans hyresnormerande roll och en allmännytta med ett tydligt bostadsförsörjningsansvar är centrala för en social bostadspolitik liksom målsättningen att bygga 20 000 hyresrätter per år i Sverige. Avslutningsvis, herr talman, vill jag nämna att Göran Hägglund, bostadsminister Mats Odells partiledare och socialminister, i partiledardebatten försökte göra sig lustig över den rödgröna vårbudgetmotionen som regeringsalternativ i höstens val. Vad Göran Hägglund i stället gjorde var att bildligt beskriva alliansregeringens bristande och uteblivna bostadspolitik. Det är ett fuskbygge jämförbart med det som visas i tv-programmet Fuskbyggarna . På grund av bristen på hyreslägenheter och på grund av höga bopriser driver regeringen in folk i betalningsanmärkningar och skuldfällor, problem som beskrivs i programmet Lyxfällan . Allas rätt till bostad ska inte vara ett lyxproblem utan en mänsklig rättighet. Sveriges hyresgäster och bostadssökande är värda en ny regering, en rödgrön regering med en bostadspolitik för Sveriges hyresgäster. I detta anförande instämde LiseLotte Olsson (v).

Anf. 236 Egon Frid (V)
Herr talman! I dag förbereder vi oss för att i början av nästa vecka ta ett historiskt steg i svensk bostadspolitik. Det är ett historiskt steg i flera avseenden. Allmännyttans hyresnormerande roll tillkom i en proposition 1974 då man fastslog att prövning av hyran skulle göras mot hyrorna i det allmännyttiga beståndet på orten. Allmännyttans självkostnadsprincip är lika gammal som allmännyttan själv. Den tillkom egentligen på 1930-talet när de så kallade barnrikehusen byggdes. De var, som ni kanske vet, avsedda för familjer med många barn. När det begav sig fanns det, tycker jag, mycket goda skäl för detta. Nu är situationen en annan. I dag har vi ett kommunalt bostadsbestånd som 2006 var ett boende för 1,4 miljoner människor i vårt land. Alla får bo i de kommunala bolagens bostäder. Hushåll med höga inkomster bor tillsammans med hushåll med lägre inkomster. Familjer med utländsk bakgrund bor i samma trappuppgång som familjer med svensk bakgrund. Knappt hälften av alla hyresrätter i Sverige är kommunala. Att dra undan mattan för deras verksamhet vore att i grunden förändra den svenska bostadsmarknaden och göra det på ett sätt som få eller ingen skulle önska. Den proposition som nu ligger på riksdagens bord hindrar detta från att ske. Att inte gå på den linje som propositionen och utskottets majoritet föreslår vore just att dra undan mattan för de kommunala bostadsbolagen. Parallellt med vårt arbete med allmännyttans villkor har samma debatt förts i Nederländerna. Där ägs många lägenheter inte av kommunala bolag utan av stiftelser. De har fått olika typer av stöd från staten, i form av subventionerad ränta, billig mark och så vidare. Nu har det holländska fallet nått vägs ände vågar jag nog säga. Kommissionen har nämligen slagit fast att det förekommer statsstöd till den holländska allmännyttan. Kommissionens beslut innebär en bekräftelse av att när begreppet "tjänster av allmänt ekonomiskt intresse" tillämpas på bostadssektorn avses bostadsföretag som är inriktade på individer och grupper av individer som av ekonomiska eller andra skäl bedöms behöva samhällets hjälp för att få tag i bostad. Redan här förstår man att vår allmännytta som är öppen för både fattig och rik, gammal och ung inte kvalificerar sig. Men det blir ännu värre i det här fallet. I Nederländerna definieras som målgrupp hushåll vars årsinkomst inte överstiger 33 000 euro. Slutsatsen blir att ungefär 90 procent av dem som flyttar in i den holländska allmännyttan måste tjäna under 33 000 euro, alltså hushållen med inkomst under 330 000 kronor. Övriga 10 procent ska vara familjer med särskilda skäl, till exempel många barn. Herr talman! Jag frågar mig vad motsvarande regelverk hade inneburit för den svenska allmännyttan. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att kommunala fastigheter i efterhand hade fått avyttras, eftersom de dess bättre inte finns 90 procent hushåll som är beredda att flytta in i allmännyttan som skulle tjäna under 330 000 kronor per år. Många fler krav ställs på holländska allmännyttan av staten som ska övervaka att fördelningen av lägenheterna görs som kommissionen har bestämt. Ytterligare ett krav tycker jag är värt att nämna, särskilt som vi nu diskuterar den svenska allmännyttans framtid. Det är nämligen så att den högsta hyra som får utgå i ett sådant bostadsbestånd är 650 euro, 6 500 kronor. Jag vågar påstå att med detta skulle det vara slut på att bygga fyror och femmor i våra allmännyttiga bestånd. Det är att säga: Det är historia. Jag tror, herr talman, att det holländska fallet sätter vår debatt i dag i nytt ljus. Jag är glad att det nu är många partier som mer eller mindre helhjärtat står bakom huvudprinciperna i propositionen. Jag är lika glad att bostadsmarknadens parter har varit så djupt involverade i arbetet. Deras engagemang tycker jag borgar för att vi får ett system för hyressättning och kommunal bostadsverksamhet som kan vara minst lika länge som det vi nu lämnar oss och som tillkom 1974. Tyvärr har inte alla riksdagspartier ställt sig bakom propositionens förslag. Vänsterpartiet yrkar helhjärtat, som vi alldeles nyss hörde, avslag på hela propositionen. Miljöpartiet anser alltjämt att vi kunde ha försökt göra hela vår allmännytta till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, trots den mycket tydliga signal som vi har fått i fallet Nederländerna. Bland yrkandena finner jag att man trots allt inte yrkar avslag utan vill ha konsekvensanalyser från Miljöpartiets sida. Man vill ha en hyreslagstiftning som stimulerar byggande av hyresrätter. Jag kan därför, herr talman, varmt rekommendera Miljöpartiet att stödja det föreliggande förslaget. Det kommer nämligen att leda till detta. Socialdemokraterna är det parti av oppositionspartierna som står närmast regeringen i den här frågan. När man läser Socialdemokraternas motion, Vänsterpartiets och regeringens förslag inser man ganska snabbt att avståndet mellan regeringen och Socialdemokraterna är överkomligt, för att inte säga litet. Samtidigt är avståndet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ett par ljusår, skulle jag vilja säga. Så länge man är i opposition kan det här kanske fungera, men det blir verkligen problem den dag man hamnar i ansvarsställning. Det duger nämligen inte att ha tre så olika synsätt i så vitala frågor som det handlar om - allmännyttan och hyressättningssystemet - som oppositionen har uppvisat i sina motioner med anledning av propositionen. Dess bättre finns det alltjämt en stabil majoritet i utskottet och kammaren för förslaget, och bland bostadsmarknadens parter är stödet mycket starkt. Det är därför jag med glädje och med tillförsikt ser fram emot en bättre fungerande bostadsmarknad enligt utskottets förslag. (Applåder) I detta anförande instämde Yvonne Andersson (kd).

Anf. 236 Mats Odell (Kd)
Herr talman! I dag förbereder vi oss för att i början av nästa vecka ta ett historiskt steg i svensk bostadspolitik. Det är ett historiskt steg i flera avseenden. Allmännyttans hyresnormerande roll tillkom i en proposition 1974 då man fastslog att prövning av hyran skulle göras mot hyrorna i det allmännyttiga beståndet på orten. Allmännyttans självkostnadsprincip är lika gammal som allmännyttan själv. Den tillkom egentligen på 1930-talet när de så kallade barnrikehusen byggdes. De var, som ni kanske vet, avsedda för familjer med många barn. När det begav sig fanns det, tycker jag, mycket goda skäl för detta. Nu är situationen en annan. I dag har vi ett kommunalt bostadsbestånd som 2006 var ett boende för 1,4 miljoner människor i vårt land. Alla får bo i de kommunala bolagens bostäder. Hushåll med höga inkomster bor tillsammans med hushåll med lägre inkomster. Familjer med utländsk bakgrund bor i samma trappuppgång som familjer med svensk bakgrund. Knappt hälften av alla hyresrätter i Sverige är kommunala. Att dra undan mattan för deras verksamhet vore att i grunden förändra den svenska bostadsmarknaden och göra det på ett sätt som få eller ingen skulle önska. Den proposition som nu ligger på riksdagens bord hindrar detta från att ske. Att inte gå på den linje som propositionen och utskottets majoritet föreslår vore just att dra undan mattan för de kommunala bostadsbolagen. Parallellt med vårt arbete med allmännyttans villkor har samma debatt förts i Nederländerna. Där ägs många lägenheter inte av kommunala bolag utan av stiftelser. De har fått olika typer av stöd från staten, i form av subventionerad ränta, billig mark och så vidare. Nu har det holländska fallet nått vägs ände vågar jag nog säga. Kommissionen har nämligen slagit fast att det förekommer statsstöd till den holländska allmännyttan. Kommissionens beslut innebär en bekräftelse av att när begreppet "tjänster av allmänt ekonomiskt intresse" tillämpas på bostadssektorn avses bostadsföretag som är inriktade på individer och grupper av individer som av ekonomiska eller andra skäl bedöms behöva samhällets hjälp för att få tag i bostad. Redan här förstår man att vår allmännytta som är öppen för både fattig och rik, gammal och ung inte kvalificerar sig. Men det blir ännu värre i det här fallet. I Nederländerna definieras som målgrupp hushåll vars årsinkomst inte överstiger 33 000 euro. Slutsatsen blir att ungefär 90 procent av dem som flyttar in i den holländska allmännyttan måste tjäna under 33 000 euro, alltså hushållen med inkomst under 330 000 kronor. Övriga 10 procent ska vara familjer med särskilda skäl, till exempel många barn. Herr talman! Jag frågar mig vad motsvarande regelverk hade inneburit för den svenska allmännyttan. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att kommunala fastigheter i efterhand hade fått avyttras, eftersom de dess bättre inte finns 90 procent hushåll som är beredda att flytta in i allmännyttan som skulle tjäna under 330 000 kronor per år. Många fler krav ställs på holländska allmännyttan av staten som ska övervaka att fördelningen av lägenheterna görs som kommissionen har bestämt. Ytterligare ett krav tycker jag är värt att nämna, särskilt som vi nu diskuterar den svenska allmännyttans framtid. Det är nämligen så att den högsta hyra som får utgå i ett sådant bostadsbestånd är 650 euro, 6 500 kronor. Jag vågar påstå att med detta skulle det vara slut på att bygga fyror och femmor i våra allmännyttiga bestånd. Det är att säga: Det är historia. Jag tror, herr talman, att det holländska fallet sätter vår debatt i dag i nytt ljus. Jag är glad att det nu är många partier som mer eller mindre helhjärtat står bakom huvudprinciperna i propositionen. Jag är lika glad att bostadsmarknadens parter har varit så djupt involverade i arbetet. Deras engagemang tycker jag borgar för att vi får ett system för hyressättning och kommunal bostadsverksamhet som kan vara minst lika länge som det vi nu lämnar oss och som tillkom 1974. Tyvärr har inte alla riksdagspartier ställt sig bakom propositionens förslag. Vänsterpartiet yrkar helhjärtat, som vi alldeles nyss hörde, avslag på hela propositionen. Miljöpartiet anser alltjämt att vi kunde ha försökt göra hela vår allmännytta till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, trots den mycket tydliga signal som vi har fått i fallet Nederländerna. Bland yrkandena finner jag att man trots allt inte yrkar avslag utan vill ha konsekvensanalyser från Miljöpartiets sida. Man vill ha en hyreslagstiftning som stimulerar byggande av hyresrätter. Jag kan därför, herr talman, varmt rekommendera Miljöpartiet att stödja det föreliggande förslaget. Det kommer nämligen att leda till detta. Socialdemokraterna är det parti av oppositionspartierna som står närmast regeringen i den här frågan. När man läser Socialdemokraternas motion, Vänsterpartiets och regeringens förslag inser man ganska snabbt att avståndet mellan regeringen och Socialdemokraterna är överkomligt, för att inte säga litet. Samtidigt är avståndet mellan Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ett par ljusår, skulle jag vilja säga. Så länge man är i opposition kan det här kanske fungera, men det blir verkligen problem den dag man hamnar i ansvarsställning. Det duger nämligen inte att ha tre så olika synsätt i så vitala frågor som det handlar om - allmännyttan och hyressättningssystemet - som oppositionen har uppvisat i sina motioner med anledning av propositionen. Dess bättre finns det alltjämt en stabil majoritet i utskottet och kammaren för förslaget, och bland bostadsmarknadens parter är stödet mycket starkt. Det är därför jag med glädje och med tillförsikt ser fram emot en bättre fungerande bostadsmarknad enligt utskottets förslag. (Applåder) I detta anförande instämde Yvonne Andersson (kd).

Anf. 237 Egon Frid (V)
Herr talman! Jag hoppas att Mats Odell har noterat att vi har några gemensamma reservationer i betänkandet. Mats Odell uppehöll sig länge vid det holländska exemplet. I en kommunikation mellan kommissionen och den holländska regeringen har det varit ifrågasättande av den holländska allmännyttan. Jag var på Hyresgästföreningens förbundsstämma i Uppsala i helgen och träffade representanter för den internationella hyresgästföreningen som var där. Jag hade en känsla av att den här jämförelsen inte var riktig att göra. Därför frågade jag om det och fick det bekräftat av Internationella hyresgästföreningen att man inte kan jämföra det holländska fallet och det eventuellt olagliga statsstödet till allmännyttan i Sverige. När det gäller det eventuellt olagliga statsstödet och stödet till allmännyttan i Sverige har Hyresgästföreningen mycket riktigt tidigare visat att stödet inte kan anses som olagligt, för det har inte utgått något statsstöd i den grad att det kan bedömas som olagligt utifrån allmännyttans ansvar i Sverige. När det gäller kommunikationen mellan Holland och kommissionen handlar det om formen av social housing, omfattningen av social housing-verksamheten i Holland, hur många som ingår i social housing och vilka nivåer man ska ha på inkomsterna. Man har enbart brytt sig om formerna för social housing inom det holländska systemet. Det går inte att göra en parallell mellan Holland och det eventuellt olagliga statsstödet i Sverige.

Anf. 238 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Egon Frid försöker relativisera det som händer i Holland. Han vill spela rysk rulett med de svenska hyresgästerna. Jag konstaterar att Egon Frid är helt ensam. Det finns en majoritet i utskottet som gör en helt annan bedömning. Den proposition som ligger på riksdagens bord i huvudsak stöds - det finns olika yrkanden som jag kan ha förståelse för - av en mycket stor majoritet. Man är ense om huvuddragen, och det är också bostadsmarknadens parter. Att Egon Frid och hans parti underkänner förslaget tycker jag är ganska häpnadsväckande. Den 2 februari berättade nämligen de rödgröna partiledarna om den nya rödgröna bostadspolitiken. I allt väsentligt handlade det om nya byggsubventioner, men vi ska inte tala om det här i kväll. Jag minns att det under den träffen ställdes frågan till Lars Ohly hur han såg på regeringens kommande proposition om allmännyttan. Hans besked då var att Vänsterpartiet inte skulle vilja riva upp den propositionen. Men är det inte just det, Egon Frid, som ni vill göra? Att yrka avslag på hela propositionen är väl att vilja riva upp den?

Anf. 239 Egon Frid (V)
Herr talman! Vi diskuterar olika saker. Nu diskuterar vi en proposition där vi i riksdagen har möjlighet att påverka tills beslutet är fattat. Vi i Vänsterpartiet förbehåller oss rätten att intill voteringen i riksdagen få försöka påverka en lagstiftning så som vi tycker att den ska utformas. Vi tar oss rätten att göra det. Vi vet inom De rödgröna hur man regerar tillsammans det här landet. Vi har en stark bostadspolitisk överenskommelse som är grunden för vårt samarbete på det bostadspolitiska området och som vi vill sjösätta efter valet i höst. Naturligtvis kommer vi efter höstens val om vi får majoritet att utforma en komplett bostadspolitik. Vi avser att regera tillsammans. Vinner vi valet och får en rödgrön regering har vi inte för avsikt att skapa en sådan situation att ni kan komma tillbaka i regeringsställning direkt efter valet; det säger sig självt. Men det är inte det vi diskuterar i dag. Vi är kritiska till att regeringen övervärderar EU-rätten och tar den som intäkt för att utforma den här lagstiftningen på det sätt som regeringen gör. Vänsterpartiet är inte ensamt. Som jag sade gör vi samma tolkning som den internationella hyresgästföreningen, som jag själv pratade med i helgen och då fick belagt att vår tolkning är riktig när det gäller jämförelsen mellan det holländska och det svenska exemplet. Jag har beskyllt Mats Odell för att ljuga, och jag tycker att den beskyllningen är relevant. Ministern har hela våren lovat att ta bort påtaglighetsrekvisitet. Många gånger har vi träffats, och ministern har varje gång lovat att påtaglighetsrekvisitet skulle tas bort i lagförslaget. Påtaglighetsrekvisitet är kvar. Varför, Mats Odell, har du vilselett alla parter - Hyresgästföreningen, oss i oppositionen och civilutskottet - med dina löften om att påtaglighetsrekvisitet skulle tas bort?

Anf. 240 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag blir alltmer konfunderad över var Egon Frid och hans parti egentligen står i den här frågan. Jag tolkar hans inlägg som att han är beredd att stödja förslaget i slutändan om hans reservation inte vinner gehör. Det är ju glädjande i och för sig. Sedan har jag inte uppfattat att internationella hyresgäströrelsen är ledamöter av den här kammaren, utan jag talar om de partier som ska fatta beslut i denna fråga. Och de har såvitt jag förstår en helt annan uppfattning än den som Vänsterpartiet har. När det gäller påtaglighetsrekvisitet i lagstiftningen har jag aldrig sagt att det ska tas bort. Det var inte möjligt att göra det. Men jag har sagt att om det skulle visa sig vara ett problem är jag beredd att återkomma med ett lagförslag på detta område för att ändra på det. Om vi skulle ha gjort det hade vi behövt skicka ut förslaget på remiss igen. Vi hade behövt fördröja det här beslutet väldigt länge, och det hade varit till stort men för landets hyresgäster.

Anf. 241 Carina Moberg (S)
Herr talman! Det är korrekt, Mats Odell, att vi står bakom de huvudsakliga principerna i propositionen. Och precis som jag sade i mitt anförande beror det i första hand på att det är bostadsmarknadens parter som har arbetat fram förslaget. Det finns, som Egon Frid har varit inne på, väldigt många andra oerhört viktiga frågor, där vi står nära Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som vi har beskrivit i den gemensamma överenskommelse som vi har arbetat fram på det bostadspolitiska området. Det är bara att se i reservationerna att det finns en oerhört stor vilja, inte minst från Vänsterpartiets sida enligt min uppfattning, att vi ska gå fram med ett tydligt alternativ på det bostadspolitiska området för att människor ska kunna välja rätt den 19 september. Jag tycker inte att vi får något bra svar av bostadsministern på frågan om varför påtaglighetsrekvisitet finns kvar. Jag har åtminstone en gång och vid samma tillfälle som Egon Frid uppfattat att bostadsministern svarar oss på våra frågor att det inte kommer att vara något problem när propositionen väl läggs fram på riksdagens bord. Nu är det kvar, och det är, som jag gärna vill uttrycka det, det största problemet med propositionen. Jag är rädd för att hyrorna kommer att kunna saxas uppåt. Därför säger vi att vi noga tänker följa utvecklingen på hyresmarknaden, inte minst utifrån detta och att vi tycker att skyddet för snabba och stora hyreshöjningar finns kvar som en risk med detta förslag. Mats Odell, jag skulle gärna vilja ha ännu ett förtydligande på punkten påtaglighetsrekvisit, om möjligt.

Anf. 242 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Carina Mobergs största problem är inte Mats Odell eller Alliansen, utan det är Egon Frid och Vänsterpartiet. Det är där ni har problemet. Det är ju roligt att ni ska förhandla ihop er om detta någon gång framöver. Men faktum kvarstår att det är ljusår befäst mellan era olika uppfattningar. Vänsterpartiet vill avslå propositionen och tillsätta en parlamentarisk utredning. En sådan utredning kan inte komma fram till något annat än det som vi har kommit fram till, nämligen att avtalet som har lett fram till propositionen är det bästa sättet att skydda hyresrätten och allmännyttan i Sverige. Allt annat är äventyrligt, och vi bör inte spela hasard med 1,4 miljoner människors bostäder. När det gäller påtaglighetsrekvisitet har parterna varit med ända in i tryckeriet med denna proposition. Vi har förklarat för dem att det inte var möjligt att ändra på detta nu. Jag har aldrig gett något annat besked, utan jag har sagt att om det skulle visa sig att de farhågor som har uttryckts besannas är jag beredd att återkomma med lagförslag som ändrar på detta.

Anf. 243 Carina Moberg (S)
Herr talman! Jag köper inte riktigt den förklaringen. Jag tycker nog att de duktiga tjänstemännen på Finansdepartementet hade kunnat få jobba med denna fråga i lite bättre tid än vad som nu blev fallet, för det är verkligen i elfte timmen vi fattar detta beslut. Det är bra att vi fattar detta beslut, men det kommer för sent. Man har inte jobbat i den takt som skulle ha behövts. Jag har inget problem att samarbeta med Vänsterpartiet. Vänsterpartiet har en partiledare som har sagt att det inte kommer att innebära några problem. När beslutet väl är fattat här i kammaren kommer vi inte ha några problem att samarbeta. Det är det tydliga beskedet till väljarna i detta land. Jag vill ägna de sista sekunderna åt att ge uttryck för en upprördhet bland ledamöterna i civilutskottet. Vi tycker att detta är en viktig fråga och att vi borde ha fått debattera klart den här i kväll. Vi har förberett oss, vi har väntat och vi har fått hit bostadsministern. Det här är en viktig fråga, liksom givetvis kärnkraften som har behandlats större delen av dagen. Jag tror att jag talar för en majoritet av ledamöterna i civilutskottet. Vi tycker inte att detta är en bra ordning.

Anf. 244 Mats Odell (Kd)
Herr talman! Jag håller med Carina Moberg på en punkt. Det är i elfte timmen vi diskuterar detta i flera avseenden. Det hade inte varit till gagn om vi hade skickat ut detta på remiss en omgång till och försenat det så att vårriksdagen inte hade kunnat fatta besluta om detta. Vem som helst inser att en sådan process hade gjort att vi inte hade tagit detta beslut nu utan någon gång i framtiden. Carina Moberg tycker att vi har dragit fötterna efter oss. Vad har då Socialdemokraterna gjort? Vi har hållit på i tre och ett halvt år med detta. Det hade varit möjligt att börja för tolv år sedan, Carina Moberg. Herr talman! Slutligen vill jag tacka civilutskottets alla ledamöter för en spännande mandatperiod. Vi har flitigt diskuterat bostadsfrågor på ett spännande och trivsamt sätt. Det har varit trevliga debatter. Jag vill önska herr talmannen, alla tjänstemän och hela utskottet med tjänstemän en riktigt trevlig sommar.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2010-06-22
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 2, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Lagförslagen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    1. lag om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag,
    2. lag om ändring i jordabalken,
    3. lag om ändring i hyresförhandlingslagen (1978:304).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:185 och avslår motion 2009/10:C21 yrkandena 1-3 och 5-11.
    • Reservation 1 (s, mp)
    • Reservation 2 (v)
    Omröstning i motivfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s441167228
    m1780014
    c52006
    fp52004
    kd40008
    v022202
    mp116156
    -2000
    Totalt36915410768
    Ledamöternas röster
  2. Kompletterande överväganden

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C20 yrkandena 1, 3 och 4 samt 2009/10:C22 yrkandena 3-5.
    • Reservation 3 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0117013
    m89007
    c26003
    fp26002
    kd20004
    v02101
    mp01603
    -1000
    Totalt162154033
    Ledamöternas röster
  3. Uppföljning och utvärdering

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C20 yrkande 5 och 2009/10:C22 yrkande 2.
    • Reservation 4 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0117013
    m89007
    c26003
    fp26002
    kd20004
    v02101
    mp01603
    -1000
    Totalt162154033
    Ledamöternas röster
  4. Bostadsföretag på svaga bostadsmarknader

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C20 yrkande 2 och 2009/10:C22 yrkande 6.
    • Reservation 5 (s, v, mp)
  5. Övriga frågor

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2009/10:C21 yrkande 4 och 2009/10:C22 yrkande 1.
    • Reservation 6 (s, v, mp)