Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)
Betänkande 1999/2000:SfU1
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1999/2000:SFU01
Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)
Innehåll
1999/2000
SfU1
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till anslag m.m. inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande frågor.
Inom utgiftsområde 10 föreslås i budgetpropositionen att försöksverksamheten med lokal finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM) förlängs till utgången av år 2002. Vidare föreslås vissa ändringar vad gäller utseende av ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt fastställande av budget och bokföringsskyldighet. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.
Inom utgiftsområde 11 föreslås inte några lagändringar utan endast fördelning av medel på de olika anslagen.
Inom utgiftsområde 12 föreslås att barnbidraget och det förlängda barnbidraget höjs med 100 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2000. För barnbidraget innebär det en höjning till 10 200 kr per år. Det föreslås vidare att flerbarnstillägget höjs i motsvarande mån eller till 2 724 kr per år för det tredje barnet, till 8 160 kr per år för det fjärde barnet och till 10 200 kr per år för det femte och varje ytterligare barn.
I propositionen föreslås också en förbättring av föräldrapenningen vid flerbarnsfödsel fr.o.m. den 1 januari 2000. Vid flerbarnsfödsel skall för varje barn utöver det andra samtliga tillkommande föräldrapenningdagar ersättas med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning.
Utskottet tillstyrker lagförslagen liksom förslagen till medelsfördelning inom utgiftsområdena 10, 11 och 12.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks.
M-, kd-, c- och fp-ledamöterna har i särskilda yttranden redovisat sina re-spektive partiers budgetförslag.
I ärendet finns 52 reservationer och 9 särskilda yttranden.
Propositionen
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1999/2000:1 Budgetpropositionen för 2000 volym 6 föreslagit riksdagen att
under utgiftsområde 10
dels anta regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag,
dels bemyndiga regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kr efter år 2000,
dels för budgetåret 2000 anvisa anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt uppställning i bilaga.
under utgiftsområde 11
för budgetåret 2000 anvisa anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt uppställning i bilaga.
under utgiftsområde 12
dels anta regeringens förslag till
1. ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
3. ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dels för budgetåret 2000 anvisa anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning i bilaga.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1998
1998/99:Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag innebärande att beslut om förtidspension inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid löper i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:Sf210 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för rättvisare regler för företagare vad gäller sjukpenninggrundande inkomst.
1998/99:Sf211 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en översyn av lagen om allmän försäkring enligt vad i motionen anförts om korttidsanställdas trygghet vid sjukdom.
1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av kvalificeringsreglerna till socialförsäkringen.
1998/99:Sf240 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna för sjukpenning.
1998/99:Sf245 av Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning av inkomstbegreppet.
1998/99:Sf263 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ytterligare analys av förtidspension för flyktingar.
1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de allmänna försäkringarna i enlighet med vad som anförts i motionen.
1998/99:N332 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa regler i socialförsäkringarna.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1999
1999/2000:Sf201 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av nuvarande regler för barnbidrag så att det kommer båda föräldrarna till godo.
1999/2000:Sf202 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om änkepensionerna.
1999/2000:Sf203 av Rigmor Ahlstedt och Kenneth Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av adoptionskostnadsbidraget.
1999/2000:Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar avskaffa inkomstprövning av folkpensionsdelen i änkepensionerna och återställa nivåerna till vad som gällde före den 1 april 1997 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sf205 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återställda änkepensioner.
1999/2000:Sf206 av Stefan Hagfeldt (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa åt änkorna.
1999/2000:Sf207 av Sofia Jonsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning görs gällande provision till förtroendeläkarna.
1999/2000:Sf208 av Cecilia Magnusson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i föräldraförsäkringen.
1999/2000:Sf209 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av efterlevandepensioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk försämring vid giftermål.
1999/2000:Sf210 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brist på jämställdhet vid bedömningen av rehabiliteringsbehov,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samspelet mellan Riksförsäkringsverket och försäkringskassan.
1999/2000:Sf211 av Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad sjukpenning i samband med löneförhandlingar.
1999/2000:Sf213 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisa åt änkorna.
1999/2000:Sf214 av Johnny Gylling (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka förutsättningarna för att vårdbidrag för diabetesbarn skall utgå i form av schablonbidrag.
1999/2000:Sf215 av Roy Hansson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten för mindre företag att välja från vilken dag företaget skall ha arbetsgivarinträde för anställda.
1999/2000:Sf216 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garanterad sjuklön till anställda i bemanningsföretag.
1999/2000:Sf218 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuklöneperiod i sjukförsäkringen.
1999/2000:Sf219 av Ingemar Josefsson och Lena Sandlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring.
1999/2000:Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik S Järrel (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra berörd lagstiftning så att avlämnande av delårsrapport för allmän försäkringskassa förenklas.
1999/2000:Sf222 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avskaffa inkomstprövningen av änkepensionen,
2. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000 anvisar 720 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för avskaffande av inkomstprövningen av änkepensioner,
3. att riksdagen beslutar återställa tiden för omställningspension till 12 månader från nuvarande 6 månader,
4. att riksdagen till utgiftsområde 11 A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 2000 anvisar 82 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit för återställande av tiden för omställningspension till 12 månader,
5. att riksdagen vid avslag på yrkandena 1 och 2 beslutar uppdra åt regeringen att förelägga riksdagen förslag om avskaffande av inkomstprövningen av änkepensionen,
6. att riksdagen vid avslag på yrkandena 3 och 4 beslutar uppdra åt regeringen att förelägga riksdagen förslag om återställande av tiden för omställningspension till 12 månader.
1999/2000:Sf223 av Kenneth Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda en friare användning av socialförsäkringens medel.
1999/2000:Sf224 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av beräkningsgrunden av inkomst.
1999/2000:Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lagändringar för att möjliggöra delegering av myndighetsbeslut till en annan huvudman inom SOCSAM-försöken.
1999/2000:Sf226 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förlänga rätten till närståendepenning och den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120 dagar,
5. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. för budgetåret 2000 anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 81 502 036 kr.
1999/2000:Sf227 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av analys av effekterna av de förändringar som gjorts i den generella välfärden.
1999/2000:Sf228 av Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna att bedriva fortsatt verksamhet vid kuranstalten i Tranås.
1999/2000:Sf229 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om adoptionsbidraget.
1999/2000:Sf230 av Kenth Skårvik m.fl. (m, fp, c, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av socialförsäkrings- och bidragssystemet.
1999/2000:Sf231 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att minska företagens kostnader för sjuklön.
1999/2000:Sf232 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att människor, oavsett boendeform, behandlas lika vid beräkning av bostadskostnaderna för beräkning av BTP.
1999/2000:Sf233 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring när det gäller överlåtelse av föräldrapenning, så att det blir möjligt för ensamstående föräldrar att överlåta sin rätt till mor- eller farförälder eller annan nära anhörig i enlighet med vad som anförts i motionen.
1999/2000:Sf234 av Nalin Pekgul (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av effekterna av vad en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle innebära.
1999/2000:Sf236 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att särskilt uppmärksamma gruppen äldre arbetslösa när reglerna för det nya förtidspensionssystemet utformas.
1999/2000:Sf237 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brister i det ekonomiska trygghetssystemet för barn vars föräldrar avtjänar fängelsestraff.
1999/2000:Sf238 av Stefan Attefall (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förenkling av reglerna för sjukpenning- respektive föräldrapenninggrundande inkomst.
1999/2000:Sf239 av Lars Gustafsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utöka de s.k. Socsamförsöken.
1999/2000:Sf240 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en justering av underhållsstödet.
1999/2000:Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner (utg.omr. 12, anslag A 4) för budgetåret 2000 anvisar 16 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår.
1999/2000:Sf243 av Rolf Olsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen ger regeringen i uppdrag att utreda nivån på adoptionskostnadsbidraget i syfte att underlätta adoptioner.
1999/2000:Sf245 av Cristina Husmark Pehrsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av finansiell samverkan mellan huvudmän i enlighet med Socsam, Finsam samt att dessa samverkansformer snarast bör permanentas.
1999/2000:Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en socialförsäkringsreform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för socialförsäkringarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motverka fusk och överutnyttjande av socialförsäkringarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en blocköverskridande överenskommelse om socialförsäkringarna,
6. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, enligt uppställning i motionen.
1999/2000:Sf247 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och vårdnadsbidrag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att varje beslut som regering och riksdag fattar skall stämmas av för att se hur det gagnar och påverkar familjen.
1999/2000:Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk orättvisa mellan föräldrar som föder barn i Sverige och svenska föräldrar som adopterar barn.
1999/2000:Sf252 av Catharina Elmsäter-Svärd (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betalningsansvaret för äldre invandrare.
1999/2000:Sf253 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnbidrag.
1999/2000:Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en återgång till ersättningsnivån 75 % inom sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar om ändrade regler för beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya direktiv om en försäkringsläkarorganisation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv gällande eventuella organisationsförändringar m.m. för att öka likformighet och rättssäkerhet vid bedömning av ersättning vid sjukdom, rehabilitering etc.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambandet mellan köer inom sjukvården, stigande sjuktal och sämre rehabiliteringsresultat,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Finsamprojektet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad effektivitet inom rehabiliteringen vid införandet av en sjukvårdsförsäkring,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla HUR- projektets rehabiliteringsmodeller för de stora diagnosområdena hjärt-kärlsjukdomar, astma och smärtbesvär från rörelseorganen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur socialförsäkringen kan ges ett för individen och samhället bättre utnyttjande vid ett mer näringslivsvänligt klimat och lägre skatter,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagshälsovårdens roll för prevention och rehabilitering,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdiga villkor för män och kvinnor vid rehabilitering,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.
1999/2000:Sf257 av Ulla-Britt Hagström (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en uppföljning av hur föräldraförsäkringens konstruktion styr vem som väljer att arbeta hemma hos barnet.
1999/2000:Sf258 av Anita Sidén och Anne-Katrine Dunker (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa änkepensionen.
1999/2000:Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om adoptionskostnadsbidragets storlek,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsinsatser i samband med adoption,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätt till ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar som får barn som är tio år och äldre.
1999/2000:Sf260 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sjukförsäkringskommission,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en välfärdsreform som är hållbar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny och sammanhållen trygghetsförsäkring,
4. att riksdagen begär förslag till en 30-årsgräns för förtidspensionering,
5. att riksdagen beslutar att projekten med lokal finansiell samordning skall övergå i permanent verksamhet och samtidigt skall omfatta hela landet.
1999/2000:Sf262 av Ulla Hoffmann (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av lagen om allmän försäkring med syfte att de pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och är återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet är inbetalat,
2. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen även omfattar de pensionärer som redan betalat ursprungsbeloppet och att dessa skall anses skuldfria.
1999/2000:Sf263 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utvärdering av försäkringsskyddet mot sjuklönekostnader i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sjuklöneperioden.
1999/2000:Sf264 av Kalle Larsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka om medel avsatta för FRISAM-projektet kan användas med större tonvikt på att förbättra möjligheterna på arbetsmarknaden för invandrade personer.
1999/2000:Sf265 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda konsekvenserna av en förlängd pappaledighet för barnen och jämställdheten.
1999/2000:Sf266 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör utreda möjligheten att överlåta de tio pappadagarna i samband med förlossningen på en släkting eller vän.
1999/2000:Sf269 av Hillevi Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av effekterna av vad det skulle innebära om karensdagen togs bort.
1999/2000:Sf270 av Marina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av effekterna av vad en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle innebära för jämställdheten.
1999/2000:Sf271 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av bidraget till internationella adoptioner.
1999/2000:Sf273 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjepolitikens inriktning.
1999/2000:Sf274 av Helena Frisk och Ann-Kristine Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av effekterna av att kontaktdagarna försvunnit.
1999/2000:Sf275 av Lars Ångström (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att se över lagstiftningen så att Läkare utan gränser, samt andra organisationer som eventuellt inte omfattas av det svenska sjukförsäkringssystemet får samma sociala försäkringsskydd som volontärer från andra svenska organisationer.
1999/2000:Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FINSAM-verksamhet i hela landet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att få med arbetsförmedlingen i samverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökade resurser till försäkringskassan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetshöjning i besluten och förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalningar och förtidspension,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prioriteringar av kompetenshöjande åtgärder inom socialförsäkringens administration,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tidiga aktiva rehabiliteringsåtgärder,
7. att riksdagen beslutar införa en andra karensdag i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av regeländringar i karensdagssystemet,
9. att riksdagen beslutar om en ny beräkningsgrund för SGI i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar avskaffa skyldigheten för arbetsgivare att lämna uppgifter om korta sjukfall enligt 12 § lagen om sjuklön,
11. att riksdagen beslutar införa en ny modell för trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett reformerat socialförsäkringssystem,
13. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslag för budgetåret 2000 under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt uppställning i motionen.
1999/2000:Sf278 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återgå till icke inkomstprövad änkepension i folkpensionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängd omställningspension från sex till tolv månader,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjning av pensionstillskottet med 200 kr/månad,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fritidshus inte skall medräknas i underlaget till inkomstprövat bostadstillägg för pensionärer,
5. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning i motionen.
1999/2000:Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en vidare tolkning av reglerna för rehabiliteringsbidrag för psykiskt långtidssjuka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en kraftigare satsning på Fountain-house-modellen för rehabilitering av psykiskt handikappade.
1999/2000:Sf281 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkningar av underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda samma regler för egenföretagare och anställda vid beräkningen av inkomstunderlaget för underhållsstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bilfömån vid beräkning av inkomstunderlaget för underhållsstöd.
1999/2000:Sf283 av Johnny Ahlqvist och Björn Kaaling (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av adoptionsbidraget.
1999/2000:Sf284 av Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av bidragsnivån per barn vid internationella adoptioner.
1999/2000:Sf285 av Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av närståendepenning.
1999/2000:Sf286 av Lilian Virgin och Monica Öhman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av taket i sjukförsäkringen.
1999/2000:Sf287 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om underhållsstöd.
1999/2000:Sf288 av Anne Ludvigsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av adoptionsbidraget.
1999/2000:Sf289 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en lagändring, så att föräldrapenning utgår vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i landstingets regi.
1999/2000:Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt uppställning i motionen.
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att företagares arbetsförmåga prövas, inte enbart mot nuvarande arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att erhålla andra uppgifter i den egna näringsverksamheten innan bedömning görs mot annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.
1999/2000:Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med följande förändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt uppställning i motionen.
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan förändring i lagen om allmän försäkring att samboende pensionärer likställs med gifta vid beräkning av pension,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan förändring i lagen om allmän försäkring att kvinnor med barn under 18 år ej berörs av inkomstprövningen.
1999/2000:Sf294 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning i motionen.
1999/2000:Sf295 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av änkepensionen slopas den 1 januari 2000,
2. att riksdagen beslutar att omställningspensionen skall betalas ut i tolv månader fr.o.m. den 1 januari 2000,
3. att riksdagen beslutar att fritidsfastigheter inte skall medräknas som inkomst vid beräkningen av BTP,
4. att riksdagen beslutar anslå 14 168 000 000 kr till anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för år 2000,
5. att riksdagen beslutar anslå 9 797 000 000 kr till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer för år 2000.
1999/2000:Sf296 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnbidraget,
2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten,
3. att riksdagen beslutar om förändringar av beräkningar av den sjukpenninggrundande inkomsten,
4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen samordnas med sjukpenningförsäkringen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av utnyttjandet av den tillfälliga föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen beslutar anslå 16 632 000 000 kr till anslag A 1 Allmänna barnbidrag för år 2000,
9. att riksdagen beslutar anslå 15 589 000 000 kr till anslag A 2 Föräldraförsäkringen för år 2000,
10. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr till anslag A 7 Vårdnadsbidrag för år 2000.
1999/2000:Sf297 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av socialförsäkringarna.
1999/2000:Sf298 av Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återbetalning av underhållsstöd.
1999/2000:Sf299 av Inger Lundberg och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen beställer en analys av hur nuvarande regler för underhållsstöd påverkat levnadsförhållandena för särlevande föräldrar som har betalningsansvar för flera barn.
1999/2000:Sf301 av Eva Arvidsson och Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att ta till vara kompetensen vid RFV:s sjukhus i Nynäshamn och Tranås så att beskrivna patientgrupper får fortsatt stöd.
1999/2000:Sf302 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjen som den grundläggande enheten i samhället,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett barnperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nätverksstöd för ensamstående föräldrar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppvärdera föräldrarollen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer tid för barnen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemarbetet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en familjepolitisk reform,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av ett nytt vidareutvecklat vårdnadsbidrag i enlighet med motionens förslag,
19. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag i enlighet med motionens förslag,
20. att riksdagen beslutar om nya regler för internationella adoptioner i enlighet med motionens förslag,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av grundavdraget i underhållsstödet i enlighet med motionens förslag,
22. att riksdagen beslutar om vårdbidrag för barn till biståndsarbetare,
23. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen för budgetåret 2000 under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning i motionen.
1999/2000:Sf303 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skyndsam handläggning av vårdbidragsansökningar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om orimligheten i återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag på grund av lång handläggningstid,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flera nivåer i vårdbidraget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdig bedömning av vårdbidragets storlek mellan olika försäkringskassor.
1999/2000:Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till utredningen gällande sjukförsäkring angående att ett integrationspolitiskt perspektiv bör införas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommande utredning gällande förtidspensionen bör inrymma ett genderperspektiv och ett integrationsperspektiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till pågående utredning gällande sjukförsäkringen angående att den bör belysa skillnader mellan grupper med fast och tillfällig anställning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommande utredning gällande förtidspension bör belysa skillnader mellan grupper med fast och tillfällig anställning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en övergripande analys av reslutaten av utredningarna gällande sjukförsäkring, rehabilitering och förtidspension,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av sanktionsåtgärder gentemot arbetsgivare som inte fullgör sitt rehabiliteringsansvar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att överväga en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring för små och medelstora företag,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsens utvärdering av FRISAM-projektet bör ta hänsyn till genus och etnicitet,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda behovet av utbildning i försäkringsmedicin för läkare som regelbundet utfärdar intyg till försäkringskassan.
1999/2000:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett obeskattat barnkonto för förskolebarn,
3. att riksdagen beslutar om en höjd ersättningsnivå för pappa/mammamånaden i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar om ett höjt garantibelopp i föräldraförsäkringen i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av en överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens förslag,
6. att riksdagen beslutar att avskaffa de s.k. garantidagarna i föräldraförsäkringen,
11. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställning i motionen.
1999/2000:Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i sjukpenningsförsäkringen skall utgöra 75 % av den sjukpenningsgrundande inkomsten,
2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återförsäkring för småföretag för utgifter för sjuklöneperioden,
4. att riksdagen beslutar om förändringar av beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,
6. att riksdagen beslutar anslå 23 152 036 000 kr till anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. för år 2000,
7. att riksdagen beslutar anslå 43 171 000 000 kr till anslag A 2 Förtidspensioner för år 2000,
9. att riksdagen beslutar anslå 6 918 338 000 kr till anslag A 5 Arbetsskadeersättningar för år 2000,
10. att riksdagen beslutar anslå 1 117 000 000 kr till anslag B 1 Riksförsäkringsverket för år 2000.
1999/2000:Sf637 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrade pensionärers beroende av socialbidrag.
1999/2000:A804 av Maria Larsson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjestabilitet som ett politiskt mål.
1999/2000:A807 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en höjd ersättning i mamma- och pappamånaden,
6. att riksdagen till utgiftsområde 12 anslag A 2 Föräldraförsäkring för budgetåret 2000 anvisar 160 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 17 089 000 000 kr.
1999/2000:Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
14. (del) att riksdagen för budgetåret 2000 anvisar anslagen under utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar, utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom samt utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn enligt uppställningen i motionen,
22. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan lagändring att sjukförsäkringens kostnader för trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen till trafikförsäkringen.
1999/2000:Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturproducenternas pensionsvillkor och sjukförsäkringsvillkor.
1999/2000:Kr316 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att anpassa trygghetssystemen utifrån kulturproducenters verklighet.
1999/2000:N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till enhetligt beräkningsunderlag för ersättningarna i de allmänna försäkringarna i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar.
1999/2000:Sk769 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en socialförsäkringsreform.
1999/2000:So262 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pensioner och bidragsbehov,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns för närståendepenning.
1999/2000:So322 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktivering av försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och förbättra rehabilitering.
1999/2000:So323 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjt hyrestak för BTP,
12. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom enligt uppställning i motionen.
1999/2000:So325 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principerna för familjepolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av jämställdhet i familjepolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge tillbaka självbestämmandet till föräldrarna.
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad grundtrygghet i föräldrapenning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnkonto i stället för maxtaxa,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att båda föräldrarna har tid för barnen.
1999/2000:So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern.
1999/2000:So328 av Per-Samuel Nisser (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella adoptioners kostnader.
1999/2000:So484 av Désirée Pethrus Engström (kd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att prioritera utökade rehabiliteringsmedel till försäkringskassan i syfte att motverka sjukpensionering av migräniker.
1999/2000:So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning som ser över konse-kvenserna av att höja pensionsgränsen från 16 år till 30 år enligt vad i motionen anförts om onödiga pensioneringar av unga funktionshindrade.
1999/2000:Ub245 av Mikael Oscarsson (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra vårdnadsbidraget.
Utskottet
Principer för socialförsäkringarna
Den allmänna försäkringen har länge haft den centrala platsen i det svenska socialförsäkringssystemet. Här ingår bl.a. sjukförsäkringen och föräldraförsäkringen samt folkpensioneringen och tilläggspensionen (ATP). Från folkpensioneringen och ATP utges förmåner i form av förtidspension, ålderspension och efterlevandeförmåner. Ålderspensionssystemet har nyligen reformerats med omfattande övergångsregler. Enligt de helt reformerade reglerna kommer inkomstgrundad ålderspension att vara avgiftsdefinierad och grundas på de sammanlagda förvärvsinkomsterna under livet. Grundskyddet utgörs av garantipension. Till pensionerna finns tilläggsförmåner. En annan allmän försäkring är arbetsskadeförsäkringen. Förmånerna i dessa försäkringssystem grundas på inkomster upp till högst 7,5 prisbasbelopp eller förhöjda prisbasbelopp.
Socialförsäkringen finansieras med arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän pensionsavgift. Den allmänna pensionsavgiften tas endast ut på inkomster upp till 7,5 förhöjda prisbasbelopp (efter avdrag för den allmänna pensionsavgiften) medan arbetsgivar- och egenavgifter även tas ut på inkomster över denna nivå.
Till begreppet socialförsäkring hänförs i många sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk art som utbetalas av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna försäkringskassorna, t.ex. barnbidrag och underhållsstöd.
Motioner
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) anförs att socialförsäkringen kan bli bättre för individen och samhället i ett mer näringslivsvänligt klimat med lägre skatter. Motionärerna anser att åtgärder inom olika sektorer sammantaget stärker varandra. Synergieffekter skapas som leder till en positiv utveckling när det gäller sjuktal, sjukförsäkringskostnader, behov av rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om att det snarast bör tillsättas en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett reformerat socialförsäkringssystem. Syftet bör enligt motionärerna vara att nå en bred överenskommelse om ett socialförsäkringssystem som bl.a. är ekonomiskt och politiskt robust och har en tydlig koppling mellan avgifter och förmåner. Systemet bör omfatta alla medborgare och stå utanför statsbudgeten (yrkande 12).
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260 tillkännagivanden om en hållbar välfärdsreform och en ny och sammanhållen trygghetsförsäkring. Motionärerna anser att ett nytt socialförsäkringssystem bör omfatta hela befolkningen, dvs. vara allmän och obligatorisk och inte bygga på förhållandet arbetsgivare-löntagare. En samordnad försäkring skall gälla vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt motionärerna bör behovsprövning i möjligaste mån undvikas och möjligheter till individuella val öka. Oväntat inkomstbortfall skall täckas genom en grundpenning och därutöver en inkomstrelaterad del. Målet för ett nytt system bör enligt motionärerna vara en effektiv rehabilitering och att arbete skall löna sig (yrkandena 2 och 3).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf246 yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om en socialförsäkringsreform och om principerna för socialförsäkringarna. Motionärerna anser att en reformering av socialförsäkringarna bör bygga på en generell välfärdspolitik. Försäkringen, som skall vara allmän och obligatorisk, bör finansieras solidariskt och ge ersättning för inkomstbortfall. Vidare anser motionärerna att det skall finnas ett direkt samband mellan avgifter och förmåner, att försäkringen skall innehålla en självrisk och utformas så att den motverkar utslagning och gynnar rehabilitering. Försäkringen skall också vara autonom, finansieras med egenavgifter samt vara fristående från statsbudgeten. Slutligen anser motionärerna att avgifts- och förmånstaket skall vara detsamma.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om att fusk och överutnyttjande skall motverkas för att öka legitimiteten i socialförsäkringssystemen (yrkande 3).
I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av blocköverskridande överenskommelser om socialförsäkringarna för att nå långsiktiga lösningar. Inriktningen bör vara att utforma en pensionsförsäkring, en sjukförsäkring och en arbetslöshetsförsäkring.
Även i motion Sk769 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om en socialförsäkringsreform med pensionsreformen som förebild.
I flerpartimotionen Sf230 av Kenth Skårvik m.fl. (fp, m, kd, c) begärs ett tillkännagivande om en översyn av socialförsäkringarna. Motionärerna anser att privat-, samhälls- och företagsekonomiska skäl talar för ett behov av en övergripande reform av socialförsäkrings- och bidragssystemen. Nya lösningar bör enligt motionärerna syfta till att öka försäkringsmässigheten. En utredning bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas inom hela socialförsäkringssy-stemet. På ett mer övergripande plan bör även undersökas effekterna av ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på motprestationer.
I motion Sf297 av Hans Karlsson m.fl. (s) begärs en översyn av socialförsäkringarna. Socialförsäkringssystemet måste anpassas till den förändrade arbetsmarknaden. En utvecklad socialförsäkring bör enligt motionärerna omfatta såväl deltids-, visstids- som projektanställningar samt eget företagande och olika kombinationer av detta.
Lilian Virgin och Monica Öhman (s) anför i motion Sf286 att inkomstbortfallsprincipen frångås om taket i sjukförsäkringen sätts alltför lågt. Systemet kommer då mer att likna ett system med grundtrygghet, vilket enligt motionärerna på sikt kommer att undergräva förtroendet för sjukförsäkringssystemet. I motionen begärs ett tillkännagivande om att höja taket.
Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) begär i motion Sf227 ett tillkännagivande om effekterna av de förändringar som gjorts i den sociala välfärden. I motionen anförs att socialförsäkringens principiella grunder måste stärkas samtidigt som systemet görs mindre konjunkturkänsligt. Motionärerna anser att inkomstbortfallsprincipen måste stärkas och att inkomsttaket bör höjas eller indexeras.
I motionerna Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkande 26 och Kr316 av Ewa Larsson m.fl. (mp) yrkande 1 begärs tillkännagivanden om dels kulturproducenternas pensions- och sjukförsäkringsvillkor, dels nödvändigheten av att anpassa trygghetssystemen till kulturproducenters verkliga arbetssituation. Motionärerna anser att konstnärers ekonomiska situation måste få en lösning under denna mandatperiod. Ersättningarna, som i dag är inkomstrelaterade och utgår från inbetalda sociala avgifter, måste passa även kulturutövare.
En enhetlig beräkningsgrund för olika försäkrings- eller förmånssystem begärs i tre motioner.
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf224 ett tillkännagivande om en översyn av beräkningsgrunderna för inkomst. Motionären anser att ett inkomstbegrepp bör gälla vid beräkning av bl.a. sjukpenning, bostadsbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag till pensionärer.
I en motion från allmänna motionstiden 1998, N332 yrkande 13, av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om rättvisa regler i socialförsäkringen. Motionärerna anser att beräkningsunderlaget för ersättningar skall vara samma i de olika systemen, t.ex. bostadsbidrag och sjukpenning. Vidare bör enligt motionärerna olika företagsformer behandlas lika.
I en motion Sf245, från den allmänna motionstiden 1998, av Ingemar Josefsson (s) begärs ett tillkännagivande om en samordning av inkomstbegreppen i socialförsäkringen. Motionären anser att det bör vara samma beräkningsunderlag för de olika socialförsäkringsförmånerna.
Utskottets bedömning
Välfärdspolitiken skall leda till att utjämna skillnader mellan olika samhällsgrupper genom en solidariskt finansierad välfärd med generella system. Vidare skall socialförsäkringarna vara trygga, rättvisa och effektiva, vilket uppnås genom en generell offentlig försäkring som dels ger standardtrygghet genom att ersätta inkomstbortfall upp till en viss nivå, dels ger ett grundläggande skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i första hand ersätter bortfall av inkomst har stora fördelar framför försäkringar som enbart bygger på en ren grundtrygghetsprincip. Genom inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en bestämd standardnivå när han eller hon inte kan försörja sig själv genom arbete, och denna princip bör enligt utskottets mening vara utgångspunkten för försäkringsskyddet även framdeles. Förmåner från socialförsäkringen skall ges på lika villkor för alla och innehålla ett betydande mått av utjämning mellan grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Det förhållandet att i princip alla är med och finansierar försäkringsskyddet möjliggör enligt utskottets mening omfördelningar mellan olika grupper och över livet. Vidare skall det finnas möjligheter att kontrollera och begränsa samhällets kostnader för försäkringen. Uppföljning och utvärdering är i det sammanhanget viktiga inslag liksom samverkan mellan myndigheter. Sist men inte mindre angeläget är att försäkringsskyddet är utformat så att det inte motverkar jämställdhet mellan könen.
Riksdagen har godkänt riktlinjer i enlighet härmed för en allmän försäkring vid sjukdom och rehabilitering (bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Den skall innehålla drivkrafter till arbete och utformningen skall präglas av arbetslinjen. Vidare skall rehabiliterande arbete ingå som viktiga delar samtidigt som det måste finnas möjligheter att kontrollera och begränsa samhällets kostnader för försäkringen. Riksdagen har med dessa utgångspunkter också godkänt riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr. 1997/98:237).
Förmånstaket inom socialförsäkringarna är som nämnts 7,5 prisbasbelopp eller förhöjda prisbasbelopp. I det reformerade ålderspensionssystemet är förmånstaket fr.o.m år 2001 knutet till ett inkomstbelopp. Inkomstbasbeloppet motsvarar för år 2001 det förhöjda prisbasbeloppet men följer fr.o.m. år 2002 i huvudsak förändringen av de genomsnittliga pensionsgrundande inkomsterna. Enligt utskottets mening är det viktigt att utformningen av intjänandetaket i övriga delar av socialförsäkringen inte leder till att allt fler försäkrade genom en normal löneutveckling med tiden delvis hamnar utanför försäkringsskyddet.
Vad gäller frågan om socialförsäkringen skall bestå av skilda delar eller av en samlad försäkring vill utskottet påpeka att de olika delarna av trygghetssystemet samspelar med varandra vad gäller såväl finansiering som regelverk. Detta har inte minst förändringarna på arbetsmarknaden till följd av lågkonjunkturen i början av 1990-talet tydliggjort. Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen ökade då starkt samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen minskade. Vidare har de besparingar som under denna tid var nödvändiga att göra i systemen visat att ingrepp i en del av systemen utan samtidig anpassning av regelverket i andra delar kan medföra överströmningseffekter. Långvarig arbetslöshet liksom lägre kompensationsnivåer i sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna synes t.ex. ha bidragit till att förtidspensioneringarna då ökade. De kraftiga ökningarna av sjukpenningkostnaderna under innevarande år har också visat sig ha samband med det förbättrade arbetsmarknadsläget.
Utskottet anser att en renodling av de olika försäkringssystemen är nödvändig då den tydliggör gränserna för vad som bör ersättas från socialförsäkringen respektive från andra trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets mening kan dock mycket vinnas på att göra socialförsäkringssystemet tydligare och mer lättöverskådligt. Som ett led i renodlingen har fr.o.m. den 1 januari 1997 kriterierna för sjukpenning och förtidspension skärpts så att sjukpenning och förtidspension som huvudregel endast utges vid arbetsoförmåga som har sin grund i medicinska orsaker (prop. 1996/97:28, bet. 1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125). Det är också viktigt att samverkan sker mellan dem som administrerar olika delar av välfärdssystemen.
Det nya inkomstgrundade ålderspensionssystemet skall redovisas helt utanför statsbudgeten. För övriga delar av försäkringen gäller numera (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153) att utgifterna skall bruttoredovisas på statsbudgeten. Senast gjordes denna förändring för arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen. Därigenom förbättras riksdagens möjligheter att ta ställning till försäkringarnas utgifter och inkomster. Utskottet vill nämna att riksdagen i samband med fastställandet av utgiftsramar för år 2000 på förslag av finansutskottet i betänkande 1999/2000:FiU1 har avslagit en motion med förslag att underskott och överskott i socialförsäkringarna i första hand regleras mot särskilt avsatta buffertfonder eller stabilitetsfonder. Finansutskottet anförde därvid att de utgifter som redovisas över anslag A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. har ökat mycket kraftigt. Anslaget för innevarande budgetår har på tilläggsbudget räknats upp från 20,0 till 27,5 miljarder kronor, dvs. med 37 %. Det är helt uppenbart att oförutsedda överskridanden av denna omfattning förorsakar problem, i synnerhet som det rör sig om regelstyrda utgifter som inte utan vidare kan begränsas. Inrättandet av särskilda buffertfonder för att möta denna typ av fluktuationer i socialförsäkringarna förutsätter enligt finansutskottet att en ökad belastning på något av socialförsäkringssystemen alltid åtföljs av en lika stor avlastning så att fonden långsiktigt kan hållas intakt. I annat fall kommer bufferten enbart att fungera som ett anslag för oförutsedda utgifter. I det nu aktuella fallet finns det inget som entydigt talar för att den registrerade utgiftsökningen skulle vara enbart temporär. Därtill kommer att det redan finns en form av buffertsystem inbyggt i den nuvarande budgetprocessen. Finansutskottet påpekade att anslaget A 1 är ett ramanslag, och för sådana anslag gäller enligt 6 § budgetlagen (1996:1059) att regeringen tillfälligt får överskrida dem genom att ta i anspråk en anslagskredit motsvarande högst 10 % av det anvisade anslagsbeloppet. Dessutom finns en budgeteringsmarginal som är avsedd att fånga upp oförutsedda utgiftsökningar av det nu aktuella slaget. Finansutskottet erinrar också om att regeringen tillkallat en särskild utredare för att göra en analys av sjukförsäkringen.
Det är enligt socialförsäkringsutskottet endast det inkomstgrundade ålderspensionssystemet, som är utformat som ett helt autonomt system, och motsvarande delar av folkpensioneringen och ATP, som skall redovisas utanför statsbudgeten. För övriga delar av socialförsäkringen bör enligt utskottet dock sammanställningar göras så att utvecklingen av inkomster och utgifter för de olika delarna kan följas över längre perioder.
Vad gäller sambandet mellan förmåner och avgifter vill utskottet påpeka att stora förändringar har skett i strukturen för socialavgifter och avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet mellan inkomster och utgifter i socialförsäkringen. Särskilt har genomförandet av det nya ålderspensionssystemet medfört stora förändringar. Finansieringen av de olika försäkringsgrenarna har blivit mer renodlad. Genom att inkomster och utgifter för olika försäkringar lättare kan följas ökar trovärdigheten för socialförsäkringssystemen. Någon exakt samstämmighet mellan förväntade inkomster och utgifter för t.ex. sjukförsäkringen har inte eftersträvats. Smärre och tillfälliga skillnader mellan inkomster och utgifter bör kunna finnas utan att det föranleder justeringar av avgiftsnivån.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf254 yrkande 10, Sf277 yrkande 12, Sf260 yrkandena 2 och 3, Sf246 yrkandena 1-4, Sk769 yrkande 2 och Sf230. Motionerna Sf297, Sf286 och Sf227 får anses tillgodosedda med vad utskottet anfört, varför också dessa bör avslås av riksdagen.
Vad gäller frågor kring trygghetssystemen för kulturproducenter vill utskottet erinra om att Konstnärsstödsutredningen i betänkande Generella konstnärsstöd (SOU 1997:184) lämnade förslag till ett nytt generellt ekonomiskt stöd till konstnärliga yrkesutövare. Utredningen föreslog också att en särskild utredning skall tillsättas för att ta fram förslag som anpassar de sociala trygghetssystemen till konstnärernas särskilda inkomst- och arbetsförhållanden. I proposition 1997/98:87 Konstnärernas villkor föreslog regeringen en rad nya stödformer samt förstärkningar av bidrag m.m. till konstnärer. Propositionen antogs av riksdagen (bet. 1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303). Utskottet avstyrker motionerna Kr315 yrkande 26 och Kr316 yrkande 1.
En bättre samordning av inkomstbegreppen och förändrade regler vad gäller beräkningsunderlaget i de olika socialförsäkringarna bör om möjligt göras. Utredningen om översyn av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har i sitt slutbetänkande Förmån efter inkomst - samordnat inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst (SOU 1997:85) föreslagit bl.a. en samordning av de båda bostadsstödssystemen och vissa ändringar vad gäller inkomstprövningsreglerna i underhållsstödssystemet. Vidare lämnade utredningen förslag till förändringar av kvalifikationsvillkoren för sjukpenninggrundande inkomst. Därefter har i departementspromemorian Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) lämnats förslag till beräkningsunderlag för sjukpenning och annan dagersättning. Förslagen rör bl.a. beräkningsalternativ för anställda och uppdragstagare samt företagare. Reglerna för företagare innebär att de i allt väsentligt kommer att behandlas lika oavsett i vilken företagsform verksamheten bedrivs. Vidare lämnas i promemorian förslag som bl.a. rör överhoppningsbara tider, indexering i stället för löneanpassning och arbetsskadelivränta. De båda förslagen bereds inom Regeringskansliet.
Utskottet avstyrker motionerna Sf224, 1998/99:Sf245 och 1998/99:N332 yrkande 13 med hänvisning till att beredningen av förslagen rörande beräkningsunderlaget bör avvaktas.
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp samt socialförsäkringens administration, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna.
Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning. Därutöver ingår i utgiftsområdet vissa bidrag till rehabilitering, arbetsskade- och vissa yrkesskadeersättningar, handikappersättning samt folkpension, allmän tilläggspension (ATP) och pensionstillskott i form av förtidspension. Fr.o.m. budgetåret 1999 ingår också kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer och ersättning för kroppsskador.
Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med regeringens förslag fastställt ramen för utgiftsområde 10 till 92 470 469 000 kr (bet. 1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).
Målen för utgiftsområdet
I propositionen anges att målen för utgiftsområde 10 för år 2000 är att ge ekonomisk trygghet för sjuka och funktionshindrade och att aktivt verka för att återföra människor i arbete. Vidare anges att socialförsäkringens administration skall garantera effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid ärendehandläggningen.
Målen för år 2000 är i princip samma som fastställdes av riksdagen i samband med budgetbehandling för år 1999. Emellertid anges att därutöver är målet för år 2000 att aktivt verka för att återföra människor i arbete.
Av budgetpropositionen framgår att det inom Socialdepartementet pågår arbete med att vidareutveckla målen.
Vad gäller prioriteringar fortsätter regeringen arbetet med att modernisera trygghetssystemen, bl.a. genom att anpassa dem till en föränderlig arbetsmarknad. För socialförsäkringsadministrationen gäller en fortsatt satsning på samverkan inom rehabiliteringsområdet. Verksamheten skall bl.a. utgå från både kvinnors och mäns utgångspunkter samt beakta etnisk och kulturell mångfald.
Sjuklön
Gällande ordning
Enligt lagen (19991:1047) om sjuklön (SjLL), som infördes fr.o.m. år 1992, har arbetstagare under de första 14 dagarna av ett sjukfall rätt till sjuklön från arbetsgivaren. Rätten till sjuklön gäller fr.o.m. den första dagen av anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden kortare än en månad inträder dock rätten till sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt anställningen och därefter varit anställd fjorton kalenderdagar, i princip i följd.
För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra anställningsförmåner.
Antalet karensdagar är begränsat till tio under en tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får ersättning från sjukförsäkringen. Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller ett utökat särskilt högriskskydd som omfattar den som har en sådan sjukdom som medför risk för en eller flera längre sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Sjuklön utges i dessa fall dock inte för karensdag. Även i dessa fall får arbetsgivaren ersättning från sjukförsäkringen.
Samtidigt som sjuklönelagen infördes sänktes arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen så att arbetsgivarna, som kollektiv, fick kompensation för de ökade kostnader som den nya ordningen medförde. Vid senare förändringar av sjuklönesystemet har också arbetsgivaravgiften anpassats.
Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt 17 § SjLL möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader. Rätt att teckna en sådan försäkring har arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår - exklusive sociala avgifter och särskild löneskatt - inte beräknas överstiga 130 gånger prisbasbeloppet. Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader för sjuklön fr.o.m. den tredje ersättningsdagen liksom kostnaderna för socialavgifter, allmän löneavgift och särskild löneskatt. Avgiften för år 1999 är 1,4 % av de sammanlagda lönekostnaderna.
Enligt 12 § SjLL skall arbetsgivaren anmäla till försäkringskassan om ett sjukdomsfall, som har gett arbetstagare rätt till sjuklön, fortsätter efter sjuklöneperiodens utgång. En arbetsgivare med minst 50 anställda skall dessutom till RFV lämna uppgift om alla sjuklönefall, dvs. såväl sjukdomsfall som upphör inom sjuklöneperioden som sjukdomsfall som fortsätter därefter. Före den 1 januari 1999 gällde anmälningsskyldigheten till RFV samtliga arbetsgivare.
Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen
Motioner
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 3 anför motionärerna att det är viktigt att systemet med återförsäkring hos försäkringskassan för små företag får en konstruktion som inte gör det olönsamt för dessa att teckna en sådan. Det har visat sig att den försäkring som i dag erbjuds har inneburit att småföretagen väljer att inte försäkra sig. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
I motion Sf215 av Roy Hansson (m) begärs ett tillkännagivande om att mindre företag skall kunna välja att inte ha arbetsgivarinträde och i stället betala en högre arbetsgivaravgift.
Den ökade sjukfrånvaron bland anställda har enligt vad som anges i motion Sf231 av Inger Strömbom m.fl. (kd, m, c, fp) även medfört ökade kostnader för sjuklön för företagen, inte minst för de små och medelstora. Åtgärder bör vidtas för att minska sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och en översyn av reglerna om sjuklön bör göras. Motionärerna begär ett tillkännagivande om detta.
Marie Engström m.fl. (v) anför i motion Sf263 yrkandena 1 och 2 att sjuklöneperioden kan ha en hämmande verkan när det gäller dels vissa gruppers möjlighet att få arbete, dels mindre företags vilja till nyanställningar. Det är därför nödvändigt med insatser som riktar in sig mot i första hand de mindre företagen. Ett företag med högst tio anställda kan undantas från kravet att betala sjuklön, t.ex. genom avdrag vid uppbördsdeklarationen. Ett sådant undantag bör kombineras med ett försäkringsskydd mot sjuklönekostnader så att marginal-effekter i möjligaste mån förhindras.
I motion Sf218 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) anförs att det är angeläget att arbetsgivarinträdet avskaffas för små och medelstora företag. Det är också angeläget att se över på vilket sätt arbetsgivarinträdet har påverkat anställningarna och det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Avskaffandet av sjuklöneperioden skulle kunna få positiva samhällsekonomiska konsekvenser. Ett tillkännagivande begärs härom.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning ingår sjuklöneperioden på 14 dagar numera som en naturlig och väl fungerande del av välfärdssystemet. Genom sjuklöneperioden har arbetsgivaren fått ett ansvar för och möjlighet att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron på arbetsplatsen. Samtidigt har försäkringskassorna avlastats arbetet med korta sjukfall och kan koncentrera sig på de längre sjukfallen. Genom särskilda högriskskydd har arbetsgivarens kostnader begränsats när det gäller sjukersättning till personer med sjukdomar som kan väntas medföra visst mått av sjukfrånvaro. Sjuklönesystemet hindrar således inte en arbetsgivare att anställa en sådan person. I övriga fall har arbetsgivare med begränsat antal anställda möjlighet att teckna en återförsäkring för sjuklönekostnader. Enligt utskottets mening är det viktigt att det finns ekonomiska drivkrafter för arbetsgivaren att genom förebyggande insatser och rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på arbetsplatsen. En möjlighet för de mindre företagen att ställa sig helt utanför sjuklönesystemet bör enligt utskottets mening således inte införas.
Kostnaderna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt det senaste året. Den ökade sjukfrånvaron måste också ha inneburit att arbetsgivarnas sjuklönekostnader ökat. De kraftigt ökade kostnaderna för sjukförsäkringen skall analyseras av en särskild utredare (dir. 1999:54), och uppdraget skall redovisas senast den 31 maj 2000.
Det är enligt utskottets mening däremot viktigt att återförsäkringen fungerar väl. AGRA-utredningen, som fick sitt uppdrag när sjuklöneperioden var 28 dagar, har i betänkande Högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader (SOU 1997:142) lagt fram förslag om ett högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Förslaget innebär att den nuvarande försäkringen mot sjuklönekostnader upphör och att ett högkostnadsskydd införs. Syftet är att små företag inte skall behöva bära större kostnader för sjuklön än vad som svarar mot det riksvärde som erhålls när samtliga arbetsgivares totala sjuklönekostnader ställs i relation till deras sammanlagda årslönesumma.
En särskild utredare (dir. 1999:44) har nyligen tillsatts för att se över den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Resultatet av denna översyn kan få betydelse i detta sammanhang.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf306 yrkande 3, Sf215, Sf231, Sf263 och Sf218.
Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
Motion
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) anförs att arbetsgivarnas uppgiftsbörda bör minskas så mycket som möjligt. Informationen om de korta sjukfallen bör kunna inhämtas genom de återkommande arbetskraftsundersökningarna (AKU). I yrkande 10 begärs därför att skyldigheten för arbetsgivaren att lämna uppgifter om korta sjukfall slopas helt.
Utskottets bedömning
Skyldigheten för arbetsgivare att anmäla även korta sjuklönefall har fr.o.m. 1999 begränsats till att endast gälla arbetsgivare med minst 50 anställda. Vid beredningen av förslaget till denna begränsning anförde utskottet (se bet. 1998/99:SfU1) att det är viktigt att det finns en så god bild som möjligt över sjukfrånvaron såväl i samhället som helhet som inom olika branscher. Det nuvarande systemet med rapportering av sjuklönefall har dock vissa brister. Det beror främst på att små företag och organisationer upplever uppgiftsskyldigheten som betungande och kostsam. Mot denna bakgrund ansåg utskottet det lämpligt att befria småföretagen från den generella uppgiftsskyldigheten och i stället täcka behovet av information om den korta sjukfrånvaron genom att SCB hämtar in motsvarande information från ett urval av småföretag. Enligt utskottet saknades anledning att göra motsvarande förändring för större företag eftersom det nuvarande rapporteringssystemet inte upplevs som särskilt betungande av dessa.
Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker motion Sf277 yrkande 10.
Sjukersättning vid vissa anställningsformer
Motioner
I motion 1998/99:Sf211 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att för personer som inte har någon avtalad anställningstid, utan arbetar de dagar det finns arbete, finns inga klara regler om vem som skall betala sjukersättning. Motionärerna anser att lagstiftningen måste ses över så att skillnader i ersättningsstorlek mellan korttidsanställda och fast anställda så långt möjligt elimineras.
I motion Sf216 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) anförs att personal på s.k. bemanningsföretag ofta bara har 75 % eller mindre av lönen garanterad. I många fall får de bara lön under den period de är uthyrda. Ofta bekostar bemanningsföretagen sjuklön bara om arbetstagaren skulle varit uthyrd. Försäkringskassan betalar inte ersättning och den anställde blir utan ersättning de första 14 dagarna av en sjukperiod. Motionärerna anser att arbetsgivaren självklart skall betala sjuklön också under perioder då personalen inte är uthyrd. Detta måste preciseras i lagstiftningen, och motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
En särskild utredare har haft i uppdrag att analysera utvecklingen av deltidsarbete och tillfälliga anställningar samt överväga behoven av förändringar i arbetslöshetsersättningen. Utredningen har redovisat sitt uppdrag i februari i år i betänkandet DELTA - Utredningen om deltidsarbete, tillfälliga jobb och arbetslöshetsersättning (SOU 1999:27). I betänkandet anges att skattningar tyder på att omkring en tredjedel av alla sysselsatta nu har en mer eller mindre "atypisk" anknytning till arbetsmarknaden, dvs. de har deltidsarbete, säsonganställning, tillfällig anställning, projektarbete, behovsanställning m.m. De tidsbegränsade anställningarna har ökat markant under krisen på 1990-talet, och denna utveckling tycks fortsätta. Under 1998 hade drygt en halv miljon personer en tillfällig anställning.
Utredningen har även pekat på att socialförsäkringssystemen i vissa fall tycks missgynna dem som har atypiska anställningar. Som exempel nämns att det för behovsanställda kan vara oklart vem som skall betala ersättning vid sjukdom. De som är anmälda som arbetssökande vid arbetsförmedlingen har rätt till sjukpenning men för övriga är lagstiftningen oklar. Utredningen, som inte lägger något förslag i denna del, anser att lagstiftningen borde ses över och anpassas till de nya anställningsformer som har vuxit fram under 1990-talet så att tidsbegränsat anställda ges ett starkare skydd i olika trygghetssystem.
Utskottet vill framhålla att det redan pågår ett arbete med att reformera olika delar av socialförsäkringssystemen för att klara de krav som dagens och morgondagens arbetsmarknad ställer. När det gäller sjukförsäkringen har, som tidigare nämnts, en promemoria tagits fram inom Socialdepartementet med förslag till ett nytt beräkningsunderlag för bl.a. sjukpenning (Ds 1999:19). När det gäller personer som inte har rätt till sjuklön utan skall ha timberäknad/dagberäknad sjukpenning men inte kan visa hur han eller hon skulle ha förvärvsarbetat under perioden föreslås att sjukpenning beräknas som om den försäkrade skulle ha arbetat på samma sätt som under de fjorton dagar som föregått bedömningstidpunkten.
Utskottet anser att beredningen av detta förslag bör avvaktas och avstyrker motion 1998/99:Sf211.
I betänkandet SOU 1999:27 redovisas också framväxten och omfattningen av bemanningsföretag. Enligt utredningen var antalet anställda inom branschen omkring 18 500 under 1998. De två största branscherna var kontors- och ekonomiadministration, som tillsammans svarade för nära 80 % av de anställda. Branschen är starkt kvinnodominerad, ca 80 % av de anställda är kvinnor. Personalomsättningen är mycket hög, 50-60 % per år, till väsentlig del beroende på att bemanningsföretagen ofta fungerar som rekryteringsföretag. I betänkandet anges att Handels- och tjänstemannaförbundet, HTF, är det fackförbund som organiserar majoriteten av de anställda i bemanningsbranschen. Under 1998 slöts ett kollektivavtal mellan HTF och arbetsgivare i ett antal bemanningsföretag. Avtalet ger de anställda 75 % av den genomsnittliga timlönen som garantilön under den period som de inte är uthyrda. Nära 90 % av de anställda har en garantilön.
Enligt utskottets mening är det viktigt att även anställda vid s.k. bemanningsföretag får ersättning för sitt inkomstbortfall vid sjukdom. Naturligtvis kan det vara svårt att bedöma hur personen skulle ha arbetat om han eller hon inte blivit sjuk men, i den mån praxis inte utformas genom domstolsavgöranden, bör berörda parter försöka finna ett beräkningssätt. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf216.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Gällande ordning
Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närståendepenning.
Enligt sjuklönelagen (SjLL) har en arbetstagare rätt att under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla en viss del av lön och andra anställningsförmåner. För den första dagen i sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående dagarna i perioden har den anställde rätt att behålla 80 % av lön och andra anställningsförmåner som han eller hon gått miste om till följd av nedsättningen i arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar begränsat till tio under en tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i förhållande till sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i förhållande till sjukpenning för sig.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sjukpenningen utgör 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. För den som inte omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning utges dock inte för den första dagen i sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även enligt AFL är antalet karensdagar begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod.
Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt reglerna i AFL den årliga inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till 24 % av prisbasbeloppet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger 7,5 prisbasbelopp.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag.
För köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och arbetstekniska hjälpmedel m.m. liksom för rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården (s.k. Dagmarmedel) avsätts särskilda medel. För budgetåret 1999 utgör dessa medel 1 010 miljoner kronor respektive 235 miljoner kronor. Av det förstnämnda beloppet får högst 225 miljoner kronor användas för socialförsäkringens administration och 5 miljoner kronor avsattes engångsvis för regeringens disposition till utveckling av rehabiliteringsarbetet. Dessutom får, enligt regleringsbrev för försäkringskassan för år 1999, högst 170 miljoner kronor användas för rehabiliteringsutredningar vid RFV:s sjukhus. Enligt regeringsbeslut den 31 mars 1999 drogs 115 miljoner kronor in av anvisade medel avseende den del av anslaget A 1 som utgörs av Särskilda medel vari bl.a. ingår köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för varje person som vårdas. Närståendepenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, även för den första dagen i ersättningsperioden, och kan utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.
Med stöd av lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrevs under åren 1993-1997 försöksverksamhet på lokal nivå inom fem försöksområden (FINSAM). Syftet med försöksverksamheten var att skapa drivkrafter inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma resurserna.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser (SOCSAM). Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid utgången av år 2000.
Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan träffa överenskommelse med kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser (FRISAM).
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 1 Sjukpenning, rehabilitering, m.m. anvisar ett ramanslag på 31 502 miljoner kronor.
Under anslagsposten Rehabilitering redovisas förutom rehabiliteringspenning de ovan nämnda Dagmarmedlen och de särskilda medlen, bl.a. ersättning vid köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, merkostnader i form av bidrag till arbetshjälpmedel samt administration.
Enligt vad som anförs i propositionen beräknas för år 1999 en kraftig ökning av kostnaderna för sjukpenningen jämfört med år 1998. Ökningen beror framför allt på det förbättrade konjunkturläget och regeländringar i form av höjd ersättningsnivå. Vidare har antalet nybeviljade förtidspensioner samt även det totala antalet förtidspensionärer blivit färre än vad som tidigare beräknats. Detta kan enligt propositionen innebära att fler personer under en längre period uppbär sjukpenning i stället för förtidspension. Ytterligare en delförklaring kan vara en minskad aktivitet inom rehabiliteringsområdet vilket ger utslag i längre sjukskrivningar. Regeringen gör den bedömningen att den ökade sjukfrånvaron kan förväntas bestå även under de närmaste åren.
Av en av RFV genomförd enkätundersökning framgår att det är inom gruppen anställda som den stora ökningen av sjukfrånvaron finns. Det är framför allt antalet "nya sjukfall" som har ökat, dvs. sådana sjukpenningfall som inte har någon tidigare sjukpenningperiod inom ett år. Av de sjukskrivna är 60 % kvinnor och 40 % män.
I propositionen anförs vidare att den arbetslivsinriktade rehabiliteringen inte fungerar tillfredsställande. Försäkringskassorna har inte lyckats möta den ökade sjukfrånvaron med ökad aktivitet inom rehabiliteringsområdet.
Regeringen har med anledning av ovanstående beslutat utse en särskild utredare med uppdrag att göra en analys av sjukförsäkringen. Utredaren skall fördjupa beskrivningen och analysen av varför sjukfrånvaron och utgifterna för sjukpenning förändras över tiden samt så långt som möjligt identifiera vilka direkta och indirekta faktorer som är avgörande för sjukpenningförsäkringens kostnadsutveckling. Regeringen har också beslutat utse en särskild utredare med uppdrag att se över den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Utredaren skall bl.a. kartlägga den arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen, belysa rollfördelningen mellan ansvariga aktörer samt utforma en plattform för prioriteringar. I propositionen anförs dessutom att det är viktigt att samverkansaktiviteter som en del i den ordinarie verksamheten utvecklas ytterligare i syfte att göra rehabiliteringen mer effektiv. Slutligen anges att det inom Regeringskansliet för närvarande bereds ett förslag om nya beräkningsregler för dagersättning.
Medel avsedda för avvecklingen av RFV:s sjukhus, högst 110 miljoner kronor, skall också belasta den del av anslagsposten Rehabilitering som avser Särskilda medel. Av Särskilda medel bör även socialförsäkringens administration tillföras 225 miljoner kronor. Slutligen föreslås att 5 miljoner kronor avsätts till särskilda insatser inom rehabiliteringsområdet.
I propositionen föreslår regeringen att försöksverksamheten med lokal finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM) förlängs till utgången av år 2002. Vissa ändringar vad gäller utseende av ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt fastställande av budget och bokföringsskyldighet föreslås också.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 6 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 8 350 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Besparingen uppnås enligt motionärerna bl.a. genom ändringar i sjukpenningförsäkringen, finansiell samordning och ökade kontrollinsatser. Vidare föreslås att arbetsskadeförsäkringen helt lyfts ur den offentliga försäkringen och att sjukskrivningar på grund av trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen.
I samma motion yrkandena 1 och 2 begärs beslut om att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2000 skall utgöra 75 % av sjukpenninggrundande inkomst och att ytterligare en karensdag skall införas i sjukpenningförsäkringen.
I yrkande 4 begär motionärerna beslut om förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna anser att sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på ett genomsnitt av de senast två årens inkomst samt räknas upp med basbeloppet.
I yrkande 5 i denna del begärs ett tillkännagivande om ökad kontroll av sjukpenningförsäkringen. Genom ökad kontroll minskar kostnaderna för fusk och överutnyttjande.
Även i motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) finns yrkanden om sjukpenningnivå, ändrad beräkning av sjukpenninggrundande inkomst och karensdag (yrkandena 1-3).
I motion Sf254 anförs dessutom att de senaste årens ökade köer inom sjukvården kan förklara en del av de ökade sjuktalen. Motionärerna anser att samordning enligt FINSAM-modell mellan olika huvudmän inom sjukförsäkring, sjukvård, kommun och arbetsförmedling bör införas i hela landet. Detta skulle undanröja de värsta gränsdragningsproblemen inom rehabiliteringen samt ge minskade kostnader. Enligt motionärerna uppnås också en ökad effektivitet inom rehabiliteringen om en sjukvårdsförsäkring införs där både sjukpenningen och finansieringen av sjukvården följer patienten. Inom de stora diagnosområdena kranskärlssjukdomar, astma och smärtbesvär från rörelseorganen bör HUR- projektets modeller för rehabilitering vidareutvecklas. I yrkandena 6-9 begärs tillkännagivanden om det anförda.
Kristdemokraterna
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begärs i yrkande 13 i denna del att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 3 520 miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.
I motionen begärs också beslut om införande av en andra karensdag med bibehållet högkostnadsskydd och att den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas utifrån genomsnittlig inkomst för de två senaste åren, inräknat skattepliktiga förmåner och semesterersättning. Vad gäller personskadekostnader på grund av trafikolyckor bör dessa enligt motionärerna föras över till trafikförsäkringen (yrkandena 7, 9 och 11).
I samma motion yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att införa FINSAM-verksamhet i hela landet. Genom att använda pengar till insatser för vård och rehabilitering i stället för passiva sjukskrivningar anser motionärerna att kostnaderna för socialförsäkringen minskar. I yrkande 6 begärs ett tillännagivande om tidiga och aktiva rehabiliteringsåtgärder.
Centerpartiet
I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs i yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 1 300 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Enligt motionärerna bör kvalifikationsvillkoren för sjukpenninggrundande inkomst ändras samt en kraftig satsning på rehabilitering och finansiell samordning ske permanent i hela landet.
Även i motion Sf260 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs beslut om att projekten med lokal finansiell samordning (FINSAM, SOCSAM) skall övergå i permanent verksamhet och omfatta hela landet (yrkande 5).
Folkpartiet
I motion Sf246 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6 i denna del begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 2 450 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Besparingen uppnås bl.a. av förändrade regler för trafikförsäkringen samt effektivare kontroll av sjukförsäkringen.
Samma yrkande återfinns även i motion Fi212 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 14 i denna del. I denna motion begärs också en lagändring om att sjukförsäkringskostnader på grund av trafikolyckor bör föras över till trafikförsäkringen (yrkande 22).
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion So322 ett tillkännagivande om att försäkringspengar bör aktiveras i syfte att korta vårdköer och förbättra rehabiliteringen. Detta bör enligt motionen ske enligt FINSAM-modell (yrkande 21).
I motion Sf226 av Kerstin Heineman m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om att rätten till närståendepenning och rätten till ledighet bör förlängas från 60 till 120 dagar. I yrkande 5 anslås för detta 50 miljoner kronor.
Övriga motioner om sjukpenning, rehabilitering, m.m.
Sjukförsäkringens utformning
I motion Sf269 av Hillevi Larsson (s) begärs ett tillkännagivande om att effekterna av ett borttagande av karensdagen i sjukförsäkringen bör analyseras.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260 yrkande 1 ett tillkännagivande om en sjukförsäkringskommission. Enligt motionärerna bör kommissionen analysera situationen och föreslå strukturella åtgärder för att minska sjukfrånvaron och öka rehabiliteringsinsatserna.
I motion 1998/99:Sf219 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om kvalificeringsreglerna i socialförsäkringen. Motionärerna anser att dessa regler bör ses över och anpassas även till de personer som har projekt- och vikariatsanställningar.
Maud Ekendahl (m) begär i en motion från den allmänna motionstiden 1998, Sf210, ett tillkännagivande om att verka för rättvisare regler för företagare vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst. Motionären anser att reglerna måste vara neutrala oavsett i vilken företagsform verksamheten bedrivs.
I motionerna N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) yrkande 3 och 1998/99:N326 av Per Westerberg och Göran Hägglund (m, kd) yrkande 4 begärs förslag om ett enhetligt beräkningsunderlag för ersättningar i de allmänna försäkringarna. Motionärerna anser att samma underlag bör ligga till grund för beräkningarna i sjuk- och arbetsskadeförsäkringen.
I flerpartimotionen 1998/99:Sf240 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, kd, fp) begärs ett tillkännagivande om att reglerna för beräkning av sjukpenninggrundande inkomst för företagare bör ändras. Reglerna bör göras neutrala i förhållande till företagsform.
I motion Sf238 av Stefan Attefall (kd) begärs ett tillkännagivande om att reglerna om beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bör förenklas. Motionären anser bl.a. att föräldraledighet och deltidsarbete inte bör påverka den sjukpenninggrundande inkomsten under 2,5 "friår".
Rinaldo Karlsson och Carin Lundberg (s) anser att den som är långtidssjukskriven drabbas ekonomiskt vid löneförändringar. Enligt de flesta löneavtal utges lön retroaktivt för en viss period. Den som har varit sjukskriven får emellertid inte retroaktiv ersättning för motsvarande period. Motionärerna begär i motion Sf211 ett tillkännagivande om ändrad sjukpenning i samband med löneförhandlingar.
Vissa sjukersättningsfrågor
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om behovet av ändringar i karensdagssystemet eftersom nuvarande regler medför problem för deltidsanställda, skiftarbetare, timanställda och de med fler än en arbetsgivare. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma med förslag till regeländringar (yrkande 8).
I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs förslag till lagändring så att företagares restarbetsförmåga prövas även mot möjligheten att erhålla andra uppgifter i den egna verksamheten innan bedömningen görs mot annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete (yrkande 2).
Samverkan och finansiell samordning
I motion Sf245 av Cristina Husmark Pehrsson (m) begärs ett tillkännagivande om att införa finansiell samordning permanent i hela landet.
I motion Sf225 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs ett tillkännagivande om lagändringar i syfte att delegera myndighetsbeslut till en annan huvudman inom SOCSAM-försöket. Motionären anser bl.a. att en tjänsteman inom försäkringskassan bör kunna handlägga även t.ex. ett enklare socialbidragsärende.
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om behovet av att få med arbetsförmedlingen i den finansiella samordningen. En möjlighet kan enligt motionärerna vara att föra in arbetsförmedlingen i ett par av SOCSAM-försöken under åren 2001 och 2002.
Lars Gustafsson (kd) anser att SOCSAM-försöken bör utökas och att även arbetsmarknadsmedel bör ingå i försöken. I motion Sf239 begärs ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf223 anför Kenneth Johansson (c) att av kostnaderna för reumatiska sjukdomar utgör 80 % indirekta kostnader och endast 20 % direkta kostnader i form av vård och läkemedel. Motionären anser att det är nödvändigt att pröva alla möjligheter till tekniska lösningar där socialförsäkringsmedel ges en friare användning för att ändra detta förhållande. I motionen begärs ett tillkännagivande om att detta bör utredas.
I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) anförs att FRISAM-arbetet bör utvärderas med hänsyn till genus och etnicitet (yrkande 10).
Kalle Larsson m.fl. (v) anser att FRISAM-medel bör kunna användas för att förbättra för invandrade personer att få jobb. I motion Sf264 begärs ett tillkännagivande om detta.
Rehabilitering
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkandena 11 och 12 begärs tillkännagivanden om att företagshälsovårdens roll vad gäller prevention och rehabilitering bör stärkas och att regeringen noggrant måste följa frågan om likvärdiga villkor för män och kvinnor vid rehabilitering och föreslå åtgärder som undanröjer eventuella missförhållanden.
I motion So484 av Désirée Pethrus Engström (kd) anförs att försäkringskassan bör lägga upp individuella rehabiliteringsplaner i syfte att motverka sjukpensionering av migräniker. Motionären begär i yrkande 7 ett tillkännagivande om utökade medel härför.
Ulla-Britt Hagström (kd) påtalar i motion Sf210 bristerna i jämställdhet mellan kvinnor och män vid bedömningen av rehabiliteringsbehov. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf279 av Gunnel Wallin och Viviann Gerdin (c) anförs att det krävs en större flexibilitet och en vidare tolkning när det gäller rehabiliteringen av psykiskt långtidssjuka. I motionen anges att lokala lösningar i bred samverkan är nödvändiga och att det bör satsas kraftigare på Fountain-house- modellen. I motionen begärs i yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om detta.
I motion So326 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs i yrkande 2 ett förslag till handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern. Motionärerna anser att både ur ett samhällsekonomiskt och ett allmänmänskligt perspektiv måste trenden mot ökad förtida avgång brytas.
I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) begärs i yrkandena 1-4 tillkännagivanden om att det i tilläggsdirektiv till utredningarna om sjukförsäkringen respektive förtidspensionen bör anges att skillnader mellan grupper med fast och tillfällig anställning skall belysas samt att utredningarna bör ha ett integrations- respektive ett gender- och integrationsperspektiv. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om behovet av en övergripande analys av resultaten av utredningarna om sjukförsäkringen, den arbetslivsinriktade rehabiliteringen samt förtidspensionen.
Vidare föreslås i samma motion dels sanktionsåtgärder mot arbetsgivare som ej fullgör sitt rehabiliteringsansvar, dels att en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring införs för små och medelstora företag (yrkandena 6 och 8).
I flerpartimotionen N273 av Per Westerberg m.fl. (m, kd, fp) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att arbetsgivaren bör ha åtgärds- och kostnadsansvaret för rehabilitering. Motionärerna pekar på de mindre företagens begränsade möjligheter att skaffa sig kompetens och att kompetensen är ojämnt fördelad bland arbetsgivarna.
I motion Sf219 av Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (s) anförs att skillnaden vad gäller arbetsgivarnas ekonomiska styrka och tillgången till företagshälsovård är grundläggande orsaker till att individer inte ges samma möjligheter till rehabilitering. Motionärerna anser att det bör införas en statlig obligatorisk rehabiliteringsförsäkring. Med en sådan försäkring stärks arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, skillnaden mellan stora och små företag utjämnas och de som har lösare anställningskontrakt ges bättre rehabiliteringsmöjligheter. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Närståendepenning
Eskil Erlandsson och Birgitta Carlsson (c) begär i motion Sf285 ett tillkännagivande om att närståendepenningen inte bör begränsas till 60 dagar per år.
I motion So262 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om att närståendepenningen bör kunna utges även efter 65 års ålder (yrkande 9).
Utskottets bedömning
Sjukförsäkringens utformning
Enligt utskottets mening är en väl fungerande sjukförsäkring av stor betydelse. Riksdagen har under våren 1997 fastställt principer för en allmän försäkring vid sjukdom och rehabilitering. Utskottet anser att dagens försäkring, med skydd mot inkomstförlust vid sjukdom enligt inkomstbortfallsprincipen och med en kompensationsnivå på 80 %, ger en god trygghet med en rimlig ersättningsnivå. Utskottet anser också att det bör ingå en viss självrisk i systemet. Uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med olika högriskskydd, bl.a. vid upprepade sjukfall, anser utskottet vara en rimlig avvägning. Utskottet anser att ytterligare en karensdag skulle innebära alltför stora påfrestningar för redan utsatta gruppers försörjningssituation. Vad gäller frågan om ändring av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst vill utskottet hänvisa till att ett förslag om nya beräkningsregler för sjukpenninggrundande inkomst Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) för närvarande bereds inom Regeringskansliet.
Beträffande frågan om att sjukfall och skador till följd av trafiken skall överföras till trafikförsäkringen och kostnaderna därmed inte längre belasta den allmänna försäkringen anser utskottet nu liksom tidigare (se senast bet. 1998/99:SfU1) att ett system där vissa skadetyper inte längre ryms inom den allmänna försäkringen knappast är tänkbart med hänsyn till försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn av rehabiliteringsverksamheten.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkanden om förändringar i sjukförsäkringen under år 2000. Utskottet avstyrker med det anförda även motionerna Sf269, Sf260 yrkande 1, 1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf210, N273 yrkande 3, 1998/99:N326 yrkande 4, 1998/99:Sf240, Sf238 och Sf211.
Angående förslag rörande medelsanvisningen återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Vissa sjukersättningsfrågor
Vad gäller behov av ändringar i karensdagssystemet för bl.a. deltidsanställda och de med fler än en arbetsgivare har utskottet tidigare, i det av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU1, avstyrkt motionsyrkanden härom. Utskottet anförde därvid att frågan diskuterades redan i samband med att nuvarande karensdagsregler infördes. Regeringen var dock inte beredd att föreslå några särlösningar för dessa grupper. Utskottet förutsatte att regeringen skulle återkomma i frågan om det visade sig vara möjligt att finna en lämplig åtgärd för att mildra konsekvenserna. Utskottet, som vidhåller detta ställningstagande, avstyrker motion Sf277 yrkande 8.
Vad gäller frågan om företagares restarbetsförmåga har utskottet tidigare i samband med förändringen av kriterierna för rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension uttalat (bet. 1996/97:SfU6) att för försäkrade som saknar arbetsgivare, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, skall prövning av arbetsförmågan göras mot annat förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden först sedan det konstaterats att någon återgång till det vanliga arbetet inte är möjlig. Vidare sa utskottet sig vara införstått med att vissa av dem som saknar arbetsgivare kommer att anses ha en restarbetsförmåga och att de därmed i praktiken kommer att hänvisas till annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Finns inte något sådant tillgängligt kan de, om de inte är eller kan vara medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte uppfyller villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning, komma att ställas utan ersättning från såväl socialförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen. Det gäller t.ex. egenföretagare som inte helt har avvecklat sin verksamhet.
Därefter, våren 1997, gjordes vissa justeringar vad gäller arbetslöshetsersättningsreglerna som innebär att en företagares arbetslöshet skall avgöras utifrån en samlad bedömning av om den personliga verksamheten har upphört. Detta kan t.ex. innebära att en företagare kan behålla den näringsfastighet som han eller hon bor på och ändå betraktas som arbetslös. Vidare infördes en möjlighet att låta företag vara vilande med samma syfte.
I november 1997 beslöt regeringen att en särskild utredare skulle tillsättas med uppdrag att belysa effekter som kan uppstå i samband med företagares rätt till ersättning från arbetslöshets- och socialförsäkringarna. Utredaren skulle göra en samlad bedömning och eventuellt föreslå åtgärder (dir. 1997:137). I direktiven angav regeringen att regeländringar bör föreslås om det bedöms vara erforderligt för att eliminera eventuella oönskade effekter vad gäller företagares rätt till arbetslöshets- och socialförsäkringsersättning.
Utredningen om företagares rätt till ersättning från arbetslöshets- och socialförsäkring, som ansåg att företagare så långt det är möjligt bör jämställas med arbetstagare vid prövning av arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov, har därefter i betänkandet Företagare med restarbetsförmåga (SOU 1998:34) föreslagit att en företagares arbetsförmåga skall prövas inte enbart mot nuvarande arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att erhålla andra arbetsuppgifter i den egna näringsverksamheten innan bedömningen görs mot annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.
Utskottet anser att beredningen av förslaget i SOU 1998:34 bör avvaktas och avstyrker därför motion Sf292 yrkande 2.
Samverkan och finansiell samordning
I budgetpropositionen föreslår regeringen att försöksverksamheten med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst (SOCSAM) skall förlängas till utgången av år 2002. Vidare föreslås vissa ändringar vad gäller utseende av ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt fastställande av budget och bokföringsskyldighet. Regeringen föreslår att det i samband med en slutlig rapport den 1 oktober 2001 tydligt skall redogöras för vilka frågeställningar som återstår att utvärdera vid ett senare tillfälle, dock senast den 1 juli 2003. Vad gäller frågor om samverkan i övrigt framgår av propositionen att RFV arbetat för ökad samverkan med Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsen för att en effektivare användning av tillgängliga resurser inom rehabiliteringsområdet skall uppnås. Denna samverkan har utökats genom att kommun- och landstingsförbunden varit med i arbetet.
Utskottet delar regeringens bedömning att det är av stor vikt att försöksverksamheten kan fullföljas under sådana förutsättningar att de utvärderingar som skall göras får sådan kvalitet att de kan fungera som underlag för framtida beslut inom bl.a. rehabiliteringsområdet. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om att försöksverksamheten med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst skall förlängas till utgången av år 2002. Utskottet tillstyrker även förslagen till vissa ändringar vad gäller utseende av ledamöter i Beställarförbundets styrelse samt fastställande av budget och bokföringsskyldighet.
Som framgått ovan har försäkringskassan möjlighet att träffa överenskommelse med kommun, landsting och länsarbetsnämnd om samverkan för att uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser (FRISAM). Denna möjlighet, som infördes den 1 januari 1998, syftar till att fördjupa och utveckla rehabiliteringsarbetet genom en ökad samverkan. Genom denna samverkan mellan flera parter skapas möjligheter att utifrån det individuella perspektivet åstadkomma en lösning som tar hänsyn till helheten i individens situation. I samband med riksdagens behandling av förslaget om en sådan friare samverkan mellan olika huvudmän (bet. 1997/98:SfU1) avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att FINSAM-modellen skall införas i hela landet. Utskottet framhöll dock att det är angeläget att insikterna om förbättrad metodutveckling och effektivare administration från FINSAM-försöken tas till vara och får genomslag i det nya samverkansarbetet. Utskottet påtalade också vikten av att det fastställs ett gemensamt mål om samverkan för de berörda myndigheterna. Riksdagen följde utskottet. Också i de av riksdagen godkända betänkandena 1998/99:SfU1 och SfU8 vidhöll utskottet att FINSAM-modellen inte borde införas i hela landet. Utskottet ansåg att det var rimligt att den nya möjligheten att samverka (FRISAM) fick tid att utvecklas och finna sina former.
Socialstyrelsen har i juli 1999 på regeringens uppdrag lämnat en lägesrapport om samverkan inom rehabiliteringsområdet (FRISAM). I rapporten redovisas bl.a. resultatet av en enkät till samtliga lokala och regionala chefer i landet angående deras uppfattning om samverkan. De positiva effekterna av samverkan anses överväga. Bland annat anges tydligt att samverkan är positiv för individerna och flertalet anser att samverkan tydliggör ansvar. Samverkan anses även ha skapat ett lärande hos specialister och ökat kännedomen om de personer som berörs.
Som ett led i utskottets arbete med att följa samverkansarbetet inom bl.a. rehabiliteringsområdet höll socialförsäkringsutskottet gemensamt med arbetsmarknadsutskottet den 2 november i år en offentlig utfrågning (utskrift från utfrågningen bifogas detta betänkande som bilaga 4). Vid utfrågningen, som avsåg att belysa samverkan mellan försäkringskassa och arbetsmarknadsmyndighet, redogjordes för erfarenheterna av två lokala samverkansarbeten - FRISAM-verksamheten Det finns bruk för alla i Falköping och ett SOCSAM-försök i Finspång. Vidare redogjorde generaldirektör Anna Hedborg från RFV och direktör Levi Svenningsson från AMS för myndigheternas syn på samverkansarbetet. Under utfrågningen togs bl.a. frågan om skillnader i begreppen arbetsför och anställbar upp. Cirka 9 000 personer beräknas vara berörda av samverkan mellan försäkringskassa och arbetsförmedling och ca 25 000-30 000 personer uppskattas vara i behov av insatser från fler än en myndighet.
Utskottet vill här erinra om att utskottet redan i samband med behandlingen av förslag till nya kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension (bet. 1996/97:SfU6) framhöll vikten av att socialförsäkringsadministrationen och arbetsmarknadsmyndigheterna har en samsyn vad gäller att bedöma om en person är att anse som arbetsför. Utskottet förutsatte också att ett samarbete mellan myndigheterna såväl i enskilda fall som på central nivå skulle ske. I fråga om bl.a. uppföljning framhöll utskottet att det finns anledning att noga följa upp effekterna av förslagen och att det är angeläget att undersöka vilka möjligheter som finns att undanröja problem som har sin grund i bristande överensstämmelse mellan olika trygghetssystem.
Utskottet noterar att RFV nyligen framställt en rapport, Morgondagens rehabilitering - om försäkringskassans uppdrag och gränssnitt mot rehabiliteringsansvariga parter.
Utskottet vill i detta sammanhang också peka på att det i budgetpropositionen aviserats att en nationell handlingsplan för utveckling och förnyelse av sjukvården skall presenteras under år 2000. Vidare kommer vården att tillföras 9 miljarder kronor i form av extra statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen under åren 2001-2004.
Regeringen har i juni i år beslutat att tillsätta särskilda utredare med uppdrag att se över sjukförsäkringen (dir. 1999:54) respektive den arbetslivsinriktade rehabiliteringen (dir. 1999:44). Utredarna skall bl.a. lämna förslag till konkreta åtgärder för att minska sjukfrånvaron respektive klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas mellan olika aktörer samt behandla frågor som rör målbeskrivningar och hur drivkrafterna kan förstärkas i rehabiliteringsarbetet. Enligt sistnämnda direktiv ingår i uppdraget även bl.a. att bestämma vilka medel som skall användas i rehabiliteringsprocessen (metoder, lagstiftning, resursinsatser m.m.).
RFV och Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att årligen rapportera hur SOCSAM-försöken fungerar. Vidare gäller, trots föreslagen förlängning av försöksverksamheten, att en slutlig rapport skall lämnas till regeringen senast den 1 oktober 2001. I denna slutliga rapport bör emellertid tydligt redogöras för vilka frågeställningar som återstår att utvärdera senast den 1 juli 2003.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det är angeläget att resultatet av samverkansarbetet systematiskt följs upp och utvärderas. Enligt utskottets mening bör också förslagen från de tillsatta utredningarna om sjukförsäkringen och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen avvaktas.
Utskottet vill framhålla att åtgärder för arbetslösa är ett viktigt inslag i försöksverksamheten. Samverkan har också formaliserats genom att ledningsorganet för försöksverksamheten i sju av de åtta försöksområdena har tecknat samverkansavtal med länsarbetsnämnden. Ett gemensamt mål för AMS, Arbetarskyddsstyrelsen, RFV och Socialstyrelsen är att inom rehabiliteringsområdet samverka för att uppnå en effektivare användning av tillgängliga medel i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig genom arbete.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att finansiell samordning av FINSAM- eller SOCSAM-modell inte bör införas generellt under år 2000. Med det anförda avstyrker utskottet också motionerna Sf225, Sf245, Sf277 yrkande 2, Sf239 och Sf223.
Som nämnts ovan har Socialstyrelsen regeringens uppdrag att i samverkan med AMS, Arbetarskyddsstyrelsen och RFV utvärdera effekterna av samverkan inom rehabiliteringsområdet. Utskottet förutsätter att utvärderingarna görs med hänsyn till genus och etnicitet. Motionerna Sf304 yrkande 10 och Sf264 får därmed anses tillgodosedda och avstyrks.
Angående förslag rörande medelsanvisningen återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Rehabilitering
I och med den s.k. rehabiliteringsreformen 1992 infördes begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering vilken omfattar de åtgärder som i första hand arbetsgivare och försäkringskassa ansvarar för och som en person behöver för att återfå eller behålla sin arbetsförmåga. Försäkringskassan fick det övergripande ansvaret för samordningen av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.
Tre större uppföljningar/utredningar som rör den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har genomförts under åren 1997 och 1998: Perspektiv på rehabilitering (Statskontoret 1997:27), Försäkringskassornas handläggning av ohälsoförsäkringarna (RFV Anser 1998:4) samt Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar (SOU 1998:104). Dessa utredningar visar samtliga på allvarliga brister i tillämpningen av lagstiftningen hos rehabiliteringsarbetets centrala aktörer, arbetsgivare och försäkringskassan.
Enligt vad som anges i budgetpropositionen är det betydligt fler faktorer än diagnos som avgör vem som får en viss rehabiliteringsåtgärd, t.ex. individens motivation, yrke, ålder, medborgarskap och kön. Rehabiliteringsinsatserna sker ofta för sent samtidigt som arbetsgivarna inte fullgör sina skyldigheter när det gäller rehabiliteringsutredningarna. Det går inte heller att dra några djupgående slutsatser om resultaten och effekterna av de senaste årens rehabiliteringssatsningar. Enligt RFV har inte försäkringskassorna lyckats möta den ökade sjukfrånvaron med ökad aktivitet inom rehabiliteringsområdet. Det är tvärtom en mindre andel av de långtidssjukskrivna som har varit aktuella för samordnad rehabilitering. Dessutom är det ett färre antal långtidssjukskrivna som efter genomförd samordnad rehabilitering återfår arbetsförmåga helt eller delvis. Det är också enligt RFV relativt sett färre kvinnor än män som efter genomförd samordnad rehabilitering uppnår ökad arbetsförmåga. Slutligen är det svårt att finna samband mellan andelen långtidssjukskrivna som genomgår samordnad rehabilitering och andelen långtidssjukskrivna som återfår arbetsförmåga.
Mot bakgrund av det anförda har regeringen i juni i år utsett en särskild utredare med uppdrag att se över den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. I uppdraget ingå bl.a. att kartlägga den arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen, att utforma en plattform för prioriteringar samt att klargöra hur ansvar och uppgifter effektivast kan fördelas mellan olika aktörer i rehabiliteringsarbetet.
Riksdagen har beslutat om omstrukturering och utveckling av verksamheten med försäkringsmedicinska utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar (prop. 1998/99:76, bet. 1998/99:SfU8, rskr. 1998/99:232). Verksamhetsansvaret överförs fr.o.m. år 2000 från RFV:s sjukhus i Tranås och Nynäshamn till Östergötlands läns allmänna försäkringskassa. Avsikten är att de försäkringsmedicinska centren skall tillhandahålla kvalificerade bedömningsunderlag för vissa försäkrade med sammansatta och svårbedömda besvär. Regeringen har uppdragit åt RFV att bl.a. utveckla kvalitetskraven avseende dessa utredningar.
Som ett led i arbetet med uppföljning inom rehabiliteringsområdet bjöd utskottet i maj 1999 in till information om och utfrågning av HUR-projektet - Hälsoekonomisk Utvärdering av Rehabilitering (utskrift från utfrågningen bifogas detta betänkande som bilaga 3). Vid den offentliga utfrågningen redogjorde professor Åke Nygren för tankarna bakom HUR-projektet: med en tidig och korrekt diagnos och behandling samt individuellt anpassad rehabilitering går det att förkorta sjukskrivningstiderna och minska antalet förtidspensioner. Vidare redovisades resultatet av forskningen inom de olika delprojekten Nacke/rygg, Kranskärlssjukdomar och Astma. Vid utfrågningen pekade de inbjudna bl.a. på att rehabiliteringen inte fungerar tillfredsställande, i första hand beroende på att det saknas kunskap om vem som behöver rehabilitering och vilken rehabilitering som behövs.
Enligt utskottets uppfattning har nu många bra åtgärder initierats inom rehabiliteringsområdet, inte minst när det gäller samverkansarbetet. Utskottet ser emellertid också problemet med att det saknas kunskap om prioriteringar, ansvar och målbeskrivningar, dvs. vem behöver rehabilitering och vilken rehabilitering behöver han eller hon. Vidare kan utskottet konstatera att vissa försäkringskassor framfört att de särskilda medel som kassorna förfogar över för köp av bl.a. arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster inte är tillräckliga för år 1999. Detta kan bl.a. bero på en ökad aktivitet på rehabiliteringsområdet. Som nämnts tidigare ingår i uppdraget till utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen att också titta på om de rehabiliteringsåtgärder som kassorna köper leder till önskvärt resultat.
Utskottet anser, mot bakgrund av det anförda, att förslagen från den tillsatta utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen bör avvaktas.
Motionerna Sf254 yrkandena 11 och 12, So484 yrkande 7, Sf210 yrkande 1, Sf279 yrkandena 1 och 2 och Sf304 yrkandena 1-5 avstyrks.
Även motionerna N273 yrkande 4, Sf219 och Sf304 yrkandena 6 och 8 om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar avstyrks.
Enligt utskottets mening är ett syfte med att utveckla rehabiliteringsarbetet bl.a. att höja den faktiska pensionsåldern. Med vad utskottet ovan uttalat, angående utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, tillgodoses motion So326 yrkande 2 om förslag till handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern. Motionen avstyrks.
Utskottet vill i detta sammanhang poängtera att RFV som generellt mål har att tillsammans med de allmänna försäkringskassorna integrera kunskaper om både kvinnors och mäns olika förutsättningar och behov i hela verksamheten. Av propositionen framgår att denna process har påbörjats genom att RFV systematiskt arbetar med frågorna enligt en fastställd handlingsplan. Arbetet för att öka medvetenheten om kvinnors och mäns olika förutsättningar är emellertid en långsiktig process som kräver tid och kunskaper.
Vad gäller företagshälsovårdens roll i rehabiliteringsarbetet kan utskottet konstatera att riksdagen i oktober i år antagit förslag som bl.a. syftar till att förtydliga arbetsgivarens ansvar att tillhandahålla företagshälsovård, till att renodla företagshälsovårdens uppgifter och till att en utökad samverkan mellan företagshälsovården och den offentligt finansierade sjukvården kommer till stånd (prop. 1998/99:120, bet. 1999/2000:AU2, rskr. 1999/2000:8).
Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt att, utöver vad som redan beaktats i regeringens förslag, räkna med att genom rehabiliteringsåtgärder åstadkomma ytterligare utgiftsminskningar inom sjukförsäkringen under år 2000. Angående förslag rörande medelsanvisningen återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Kvalitetssäkring och kontroll
Utskottet konstaterar att försäkringskassorna från oktober 1997 fått förbättrade utrednings- och kontrollmöjligheter genom ändringar i AFL (prop. 1996/97:121, bet. 1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231). Bland annat får försäkringskassan göra förfrågan hos den försäkrade eller annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter samt besöka den försäkrade. Uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden skall vidare lämnas på heder och samvete. Av budgetpropositionen framgår att arbetet med att utveckla och förbättra rutinerna för kvalitetssäkring och kontroll vid kassorna har genomförts. I propositionen görs också den bedömningen att det nya IT-stödet kommer att förbättra kvaliteten i besluten. Ett effektivt ärendehanteringssystem för handläggning av socialförsäkringsärenden är enligt utskottets mening av central betydelse för att man skall kunna komma till rätta med de brister som finns i dag. När det gäller verksamhetsgrenen Handläggning och utbetalning av ersättningar anges som ett verksamhetsmål i regleringsbrev för budgetåret 1999 för försäkringskassorna att fusk och missbruk skall minimeras. Utskottet vill här påpeka vikten av att försäkringskassan i detta arbete behandlar individen med respekt. Försäkringskassorna skall redovisa de särskilda insatser som genomförts under året för att motverka att ersättningar och bidrag utges felaktigt samt för att motverka fusk och missbruk. Dessutom skall bl.a. produktivitet, styckkostnader, genomströmningstider, andel fel i handläggningen samt den försäkrades uppfattning om kassornas kundbemötande redovisas.
I det av riksdagen godkända betänkandet 1998/99:SfU7 Riksdagens revisorers förslag om socialförsäkringens administration tillstyrkte utskottet revisorernas förslag till tillkännagivanden om handläggningen av försäkringsärenden och regionala skillnader. Revisorerna angav bl.a. att förutom en rad aktiviteter på försäkringskassorna för att förbättra kvaliteten i ärendehandläggningen bedrivs ett antal aktiviteter som syftar till att motverka att ersättningar och bidrag utges felaktigt samt till att beivra fusk och missbruk.
Riksrevisionsverket (RRV) har i september 1999 till regeringen och berörda myndigheter överlämnat rapporten Kontrollen inom välfärdssystem och inkomstbeskattning (RRV 1999:39). Syftet med studien har varit att ge en bred erfarenhetsdokumentation som underlag för åtgärder med att utveckla kontrollen inom främst arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringen och studiestödet. Även om fusket inom välfärdsområdet inte är så omfattande är felen och mörkertalen enligt RRV många. När det gäller kontrollen av socialförsäkringen konstateras att RFV under år 1998 har tagit ett mer samlat grepp på kontrollfrågorna. Ett omfattande utvecklingsprogram för socialförsäkringsadministrationen har inletts med fokus på kvalitetssäkring och intern kontroll samt uppbyggnad av ett helt nytt IT-system till år 2005. RRV anser att socialförsäkringsadministrationen därigenom påtagligt bör kunna förbättra kontrollen. Största möjliga kraft bör läggas på att få ett mer avancerat IT-stöd fram till år 2005. I ett andra steg bör man också arbeta med att uppnå ökad enhetlighet i försäkringskassornas praxis och regeltillämpning samt vad gäller beslutsunderlag för statsmakten om regeländringar. RRV anger vidare att RFV skall utöva den strategiska lednings- och utvecklingsrollen och härvid i samspel med försäkringskassorna skapa förutsättningar för god kontroll och effektivitet. RRV tror att ett större mått av koncerntänkande inom socialförsäkringsadministrationen, i kombination med ett modernt ledarskap, kan främja en utveckling mot samsyn och kvalitet i verksamheten. Regeringen bör noga följa utvecklingen inom socialförsäkringsadministrationen samt skapa förutsättningar för en mer enhetlig regeltillämpning.
Utskottet utgår, mot bakgrund av det anförda, från att regeringen noga följer utvecklingen inom socialförsäkringsadministrationen och att RFV och försäkringskassorna fortsatt utvecklar långsiktiga metoder för att komma till rätta med fusk och missbruk av ersättningar och bidrag. Utskottet anser inte att man bör räkna med att genom kontrollåtgärder åstadkomma mer besparingar inom anslaget under år 2000.
Angående förslag rörande medelsanvisningen återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Närståendepenning
Utskottet har tidigare avstyrkt krav om att förlänga rätten till närståendepenning och den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 till 120 dagar. Utskottet finner inte nu skäl att göra annan bedömning. Utskottet avstyrker också förslag om en förlängning av rätten till närståendepenning till efter 65 års ålder. Motionerna Sf285 och So262 yrkande 9 avstyrks.
Angående förslag rörande medelsanvisningen återkommer utskottet härtill senare i detta avsnitt.
Förslag rörande medelsanvisningen till anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning noterar utskottet att regeringen gör bedömningen att den kraftigt ökade sjukfrånvaron kommer att bestå även under de närmaste åren. Utskottet har i yttranden till finansutskottet (1999/2000:SfU1y och 1999/2000:SfU3y) närmare redovisat sin syn på kostnadsutvecklingen och dess orsaker. RFV har därefter den 28 oktober i år i sin prognos för anslag inom RFV:s ansvarsområde för budgetåren 1999 och 2000 bl.a. angett att i den prognos som lämnades i juli 1999 antogs en lägre ökningstakt av sjukpenningutgifterna än vad som senare skulle visa sig vara fallet. Prognosen för år 2000 för hela anslaget A 1 beräknas emellertid komma att understiga det föreslagna anslagsbeloppet.
Utskottet känner således stark oro inför den redovisade utvecklingen av kostnaderna för sjukpenningförsäkringen. Utskottet utgår emellertid från att de utredningar som tillsatts för att fördjupa analysen av kostnadsutvecklingen för sjukförsäkringen och kartläggningen av den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kan redovisa ett underlag som möjliggör för regeringen att bedöma behovet av åtgärder. Utredningarna skall redovisa sina uppdrag den 31 maj respektive den 1 juli 2000. Utredningen om sjukförsäkringen skall dessutom redan den 15 februari 2000 lämna en delrapport till regeringen.
Med hänsyn till det anförda, och då utskottet inte kan ställa sig bakom förslagen i motionerna, biträder utskottet regeringens förslag. Utskottet avstyrker motionerna Sf306 yrkandena 1, 2, 4, 5 i denna del och 6, Sf254 yrkandena 1-3, 6-9, Sf277 yrkandena 1, 6, 7, 9, 11 och 13 i denna del, Sf292 yrkande 1 i denna del, Sf260 yrkande 5, Sf246 yrkande 6 i denna del, Fi212 yrkandena 14 i denna del och 22, So322 yrkande 21 och Sf226 yrkandena 1 och 5.
A 2 Förtidspensioner
Gällande ordning
Från anslaget A 2 bekostas utgifter för tilläggspension och folkpension i form av förtidspension samt pensionstillskott och barntillägg till förtidspension samt statlig ålderspensionsavgift.
Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till försäkrad som fyllt 16 år för tid före den månad då han/hon fyller 65 år om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses vara varaktig men antas bli bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till ett tidsbegränsat sjukbidrag. Förtidspension/sjukbidrag utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån, alltefter graden av nedsättningen av arbetsförmågan. Motsvarande regler finns i 13 kap. AFL i fråga om förtidspension från ATP.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 2 Förtidspensioner anvisar ett ramanslag på 47 171 miljoner kronor.
I propositionen anges att det inom Socialdepartementet pågår ett arbete med att reformera beräkningen av förtidspensionen. Som ett första led i detta arbete har regeringen överlämnat proposition 1999/2000:4 Vilande förtidspension. De föreslagna reglerna om vilande förtidspension beräknas minska kostnaderna för förtidspensionerna med ca 90 miljoner kronor per år.
För att kompensera höjningen av högkostnadsskyddet har pensionstillskottet för ekonomiskt utsatta grupper höjts. Detta ger ökade utgifter för förtidspensionerna med ca 60 miljoner kronor år 2000.
I budgetpropositionen anges vidare att ett slutgiltigt förslag om ersättning vid varaktig arbetsoförmåga, dvs. nuvarande förtidspension, samt det regelsystem som skall ersätta dagens sjukbidrag avses komma att redovisas i en promemoria under våren 2000. En särskild frågeställning i detta sammanhang är hur systemet för unga personer som av medicinska skäl saknar förmåga att försörja sig skall utformas i framtiden. Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998 betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Betänkandet har remissbehandlats och ett ställningstagande från regeringens sida kan väntas tidigast under år 2000.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 7 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 4 000 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Genom ökad kontroll är det möjligt att minska kostnaderna för fusk och överutnyttjande, och i samma motion, yrkande 5 i denna del, begärs ett tillkännagivande om ökad kontroll av förtidspensionen.
Kristdemokraterna
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begärs i yrkande 13 i denna del att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 440 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att en effektivare rehabilitering och ökad kontroll leder till minskade utgifter.
Folkpartiet
I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 700 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Genom att tilldela försäkringskassorna 50 miljoner kronor för kampen mot fusk och överutnyttjande minskar kostnaderna för förtidspensioner.
Övriga motioner om förtidspensioner
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion 1998/99:Sf201 förslag om att beslut om förtidspension inte skall få fattas under fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid. Motionären anser att ett beslut om förtidspension i dessa situationer inte ger rätt signaler till den enskilde vad gäller möjligheterna att klara sig under normala förhållanden ute i samhället.
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf260 yrkande 4 förslag till 30-års åldersgräns för förtidspensionering. Motionärerna anser att socialförsäkringen måste utformas så att systemet stimulerar och skapar incitament till arbete. Förtidspensionen bör ersättas med ett system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga.
I motion So490 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 6 en utredning som ser över vilka konsekvenser en höjd gräns från 16 till 30 år för förtidspension kan få. Motionärerna anser att unga funktionshindrade inte bör förtidspensioneras i onödan.
Hans Stenberg m.fl. (s) begär i motion Sf236 ett tillkännagivande om att äldre arbetslösa särskilt måste uppmärksammas när ett nytt system för förtidspension utformas.
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion 1998/99:Sf263 ett tillkännagivande om att möjligheten för flyktingar att förtidspensioneras bör analyseras. Motionärerna anser att regeln om en bosättningstid på tre år före pensionstillfället för rätt till förtidspension bör ändras.
Utskottets bedömning
Anslaget A 2 Förtidspensioner
Utskottet vill betona vikten av ett ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt arbetsoförmåga. Människor som till följd av varaktiga sjukdomar eller funktionshinder inte kan arbeta bör ha rätt till en långsiktig trygghet i fråga om sin försörjning. Mot denna bakgrund tillstyrkte utskottet våren 1998 riktlinjer för ett reformerat förtidspensionssystem.
Som ett led i arbetet med att reformera förtidspensionssystemet har regeringen lämnat förslag till nya regler om vilande förtidspension. Förslagen syftar till att stimulera återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt liv, och innebär i korthet en stor frihet för förtidspensionerade att pröva arbete under tre år. Under det första året påverkas inte rätten till förtidspensionen. Utskottet har i betänkande 1999/2000:SfU5 tillstyrkt förslagen. I budgetpropositionen anges att ett slutgiltigt förslag om ersättning vid varaktig arbets- oförmåga avses komma att redovisas under våren 2000.
Såväl Moderaterna som Kristdemokraterna och Folkpartiet anser att utgifterna för förtidspensioner kan minska ytterligare genom ökad kontroll. Mot bakgrund av vad som anförts i föregående avsnitt A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. utgår utskottet från att regeringen noga följer utvecklingen inom socialförsäkringsadministrationen och att RFV och försäkringskassorna fortsatt utvecklar metoder för att komma till rätta med fusk och missbruk av ersättningar och bidrag. Utskottet anser att utgifterna under anslaget således redan har beräknats med denna utgångspunkt.
Den kraftiga ökningen av de långa sjukfallen, som enligt vad som anges i propositionen kan komma att öka antalet förtidspensionärer, är enligt utskottet oroande. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen inom området. Utskottet noterar även att Riksdagens revisorer under hösten kommer att, i en förstudie, granska orsakerna till att antalet förtidspensionerade på grund av psykiska funktionshinder ökat under 1990-talet.
Med det anförda har utskottet inte något att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning vad gäller anslaget A 2, och utskottet avstyrker motionerna Sf306 yrkandena 5 i denna del och 7, Sf277 yrkande 13 i denna del, Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212 yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om förtidspensioner
Enligt propositionen kommer ett förslag om ersättning vid varaktig arbetsoförmåga, dvs. nuvarande förtidspension, samt det regelsystem som skall ersätta dagens sjukbidrag att redovisas i en promemoria under våren 2000. Förtidspensionsutredningen avlämnade i augusti 1998 betänkandet Unga i ohälsoförsäkringen - tid för aktivitet och utveckling (SOU 1998:106). Betänkandet, som bl.a. innehåller förslag om att förtidspension inte skall kunna beviljas före 30 års ålder, har remissbehandlats och ett ställningstagande från regeringens sida kan väntas tidigast under år 2000.
Utskottet, som utgår från att bl.a. även gruppen äldre arbetslösa och flyktingar beaktas när det nya systemet för förtidspension utformas, anser att beredningen inom Regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionerna Sf260 yrkande 4, So490 yrkande 6, Sf236, 1998/99:Sf201 och 1998/99:Sf263.
A 3 Handikappersättningar
Propositionen
Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till försäkrad som fyllt 16 år och som före 65 års ålder för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan omfattning att han eller hon i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta eller eljest får vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av prisbasbeloppet alltefter hjälpbehovets omfattning eller merutgifternas storlek. Ersättningen kan utges tillsammans med t.ex. förtidspension eller ålderspension, eller som självständig förmån.
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 3 Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 036 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.
A 4 Arbetsskadeersättningar
Propositionen
Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas vid arbetsskada bl.a. egenlivräntor och efterlevandelivräntor. Inkomstförlust till följd av bestående nedsatt arbetsförmåga om minst en femtondel ersätts. Med arbetsskada förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses inverkan av en faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade har. Skadan skall anses vara orsakad av den skadliga inverkan om övervägande skäl talar för det.
Utgifter för arbetsskadeförsäkringen finansierades t.o.m. budgetåret 1998 vid sidan av statsbudgeten.
I propositionen anges att arbetsskadeförsäkringen nyligen varit föremål för utredning. Utredningens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 4 Arbetsskadeersättningar anvisar ett ramanslag på drygt 7 189 miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 9 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 4 anslå 271 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I motionen anges att kostnaderna för anslaget minskar genom att arbetsskadeförsäkringen lyfts ur den offentliga försäkringen.
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 13 anser motionärerna att från den offentliga försäkringen bör arbetsolycksfallen och vissa strikt avgränsade arbetsskador kunna brytas ut. En tvingande lagstiftning måste finnas som kräver att alla omfattas av en försäkring som ger ett visst minimiskydd. När arbetsgivaren betalar premien stärks också drivkrafterna för en säker arbetsmiljö. Försäkringen kan enligt motionärerna i konkurrens erbjudas av försäkringsbolag eller den allmänna försäkringen på försäkringsmässiga villkor. I motionen begärs ett tillkännagivande om arbetsolycksfall, arbetsskador och färdolycksfall.
Utskottets bedömning
Arbetsskadeutredningen har under 1998 överlämnat sitt betänkande Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU 1998:37) till regeringen. I betänkandet föreslås bl.a. en rad åtgärder för att öka de arbetsskadades trygghet. Vidare redovisas, som ett alternativ till den nuvarande försäkringen, en lösning som innebär att ansvaret för arbetsskadeförsäkringen förs över på arbetsmarknadens parter i form av en obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet och resultatet av denna beredning bör inte föregripas. I propositionen anges att regeringen har för avsikt att återkomma med förslag till vissa förändringar i regelsy-stemet våren 2000.
Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning, avstyrker motionerna Sf254 yrkande 13 och Sf306 yrkande 9.
A 5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer
Propositionen
Från anslaget, som infördes budgetåret 1999, skall enligt en särskild lag utbetalas ersättning till arbetsgivare som avseende resterande arbetsförmåga bereder förtidspensionärer med tre fjärdedels förtidspension eller sjukbidrag en anställning med lönebidrag eller hos Samhall AB.
Försäkringskassan skall enligt lagen ansvara för att särskilda insatser kommer till stånd för att bereda personen en anställning motsvarande den återstående arbetsförmågan. Förfarandet bör vara sådant att försäkringskassan lämnar uppgift till arbetsförmedling eller arbetsmarknadsinstitut om vilka personer som beviljats tre fjärdedels förtidspension och som står till arbetsmarknadens förfogande med resterande en fjärdedels arbetsförmåga. Arbetsförmedlingens eller arbetsmarknadsinstitutets uppgift består i att inom sex månader placera en sådan förtidspensionär, eventuellt med hjälp av lönebidrag, på den ordinarie arbetsmarknaden. Om detta inte kan ske skall förtidspensionären beredas en anställning inom Samhall AB.
Om anställning sker med hjälp av lönebidrag eller genom Samhall AB:s försorg, skall berörda arbetsgivare och Samhall AB efter framställning till försäkringskassan erhålla ersättning från denna. Ersättningen utbetalas i efterhand.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 5 Kostnader för sysselsättning av vissa förtidspensionärer anvisar ett ramanslag på 25 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.
A 6 Ersättning för kroppsskador
Propositionen
Från anslaget bekostas ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i de fall en skada inträffar under militär verksamhet. Anslaget var t.o.m. budgetåret 1998 uppfört under utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 6 Ersättning för kroppsskador anvisar ett ramanslag på 65 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor
Propositionen
Socialförsäkringens administration utgörs av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket skall bl.a. utöva tillsyn över de allmänna försäkringskassorna, vara ansvarig systemägare för de gemensamma IT-systemen, utarbeta normer för regeltillämpning samt svara för ekonomistyrningen inom verksamheten. Försäkringskassorna har ansvar för handläggning och utbetalning av socialförsäkringsersättningar och bidrag samt har att förebygga och minska ohälsa.
Från den 1 januari 1999 har antalet försäkringskassor anpassats till länsindelningen och uppgår därmed till 21 stycken.
I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget B 1 Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på 717 miljoner kronor.
Det föreslås vidare att regeringen bemyndigas att under år 2000, i fråga om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket, åta sig ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 9 miljoner kronor efter år 2000. I budgetpropositionen anges att RFV skall ges utrymme för satsningar för att initiera forskningen inom socialförsäkringens område.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen till anslaget B 2 De allmänna försäkringskassorna anvisar ett ramanslag på 4 765 miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf306 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 10 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget B 1 anvisa 400 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit så att försäkringskassorna skall kunna öka arbetsinsatserna för rehabilitering och samordning.
Kristdemokraterna
I motion Sf277 av Désirée Pethrus Engström m.fl. (kd) begärs i yrkande 13 i denna del dels att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget B 1 anvisa 15 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit, dels att riksdagen beslutar att till anslaget B 2 anvisa 300 miljoner kronor mer än vad regeringen förslagit. Motionärerna föreslår ett sparbeting för RFV på 2,5 %, vilket ger en besparing på 15 miljoner kronor. En resursförstärkning för försäkringskassorna krävs för att garantera effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid ärendebehandling. I yrkandena 3-5 begärs också tillkännagivanden om behovet av ökade resurser till försäkringskassan, om kvalitetshöjning i besluten och förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalningar och förtidspension samt om prioritering av kompetenshöjande åtgärder.
Centerpartiet
I motion Sf292 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs i yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att till anslaget B 2 anvisa 543 miljoner kronor mer än vad regeringen förslagit. Motionärerna anser att en resursförstärkning krävs för en ökad satsning på rehabilitering.
Folkpartiet
I motionerna Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att till anslaget B 2 anslå 50 miljoner kronor mer än vad regeringen förslagit. Medlen behövs för att skärpa kampen mot fusk och överutnyttjande i systemen.
Övriga motioner om socialförsäkringsadministrationen
Ulla-Britt Hagström (kd) anser i Sf210 yrkande 2 att det finns anledning att undersöka hur RFV:s tillsynsroll fungerar och hur samspelet mellan RFV och försäkringskassorna skall kunna förbättras vad avser t.ex. rehabiliteringsområdet. Motionären begär ett tillkännagivande om detta.
I motion Sf221 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Henrik S Järrel (m) begärs ett tillkännagivande om behov av ändrad lagstiftning i syfte att förenkla avlämnandet av försäkringskassans delårsrapport. Motionärerna anser att det uppstår praktiska problem och kostnader då delårsrapporten skall undertecknas och avlämnas mitt under semestertiden.
I motion Sf254 av Margit Gennser m.fl. (m) yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om ökad rättssäkerhet. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om en ny försäkringsläkarorganisation. Enligt motionärerna bör denna organisation vara självständig och rikstäckande samt ha en hög medicinsk och juridisk kompetens. Motionärerna anser att utredningen om sjukförsäkringen bör ges tilläggsdirektiv i enlighet med vad som anförts om rättssäkerhet och försäkringsläkarorganisationen.
I motion Sf304 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) begärs i yrkande 14 ett tillkännagivande om att behovet av utbildning i försäkringsmedicin för läkare som regelbundet utfärdar intyg bör utredas.
I motion Sf207 av Sofia Jonsson (c) begärs ett tillkännagivande om en utredning om provision till förtroendeläkarna.
Göte Jonsson (m) anser att arbetet med att hitta framtida lösningar för verksamheten vid AB Tranås Kuranstalt måste fortsätta och att staten bör ta sitt ansvar när det gäller att skapa bästa möjliga förutsättningar. Den tid som ges för omstruktureringen är för kort. I motion Sf228 begärs ett tillkännagivande om förutsättningarna att bedriva fortsatt verksamhet.
Eva Arvidsson och Carina Hägg (s) begär i motion Sf301 ett tillkännagivande om vikten av att ta till vara kompetensen vid RFV:s sjukhus så att överviktiga får ett fortsatt bra stöd.
Utskottets bedömning
Anslag för socialförsäkringsadministrationen
Socialförsäkringsadministrationen handhar omfattande och för den enskilda individen liksom för samhället viktiga transfereringar. Enligt utskottets mening är en väl fungerande socialförsäkringsadministration därför av stor vikt. En effektivare handläggning av ersättnings- och bidragsärenden och ett effektivare rehabiliteringsarbete uppnås bäst med en tydlig ansvarsfördelning och ett utvecklat kvalitetsarbete. Administrationens resurser måste också vara tillräckliga och fördelas på ett långsiktigt och bra sätt.
Administrationen har under de senaste åren befunnit sig i en omvälvande period där försäkringskassorna haft till uppgift att klara befintlig verksamhet samtidigt som ett stort antal regelförändringar har genomförts. Förstärkningar för administrationen beslutades därför både under år 1997 och år 1998 (bet. 1997/98:SfU1, rskr. 1997/98:111, 1998/99:SfU1, rskr. 1998/99:101).
Riksdagen har också beslutat om nya regler i syfte att stärka och tydliggöra försäkringskassornas och RFV:s roller inom socialförsäkringsadministrationen. Bland annat klargjordes RFV:s ledningsroll och tillsynsansvar (prop. 1997/98:41, bet. 1997/98:SfU8, rskr. 1997/98:153).
Av budgetpropositionen framgår att 85 % av RFV:s resurser under budgetåret 1998 användes inom IT- området och resterande för centrala myndighetsuppgifter, bl.a. normering, tillsyn, utvärdering, mål- och resultatstyrning och statistikansvar. De stora satsningarna på förberedelser inför det nya pensionssystemet och 2000-säkringen har medfört att andra uppgifter fått stå tillbaka. Av vad som framgår av propositionen har detta medfört att RFV:s mål att säkerställa rättssäkerhet, likformighet och kvalitet inom försäkringstillämpningen inte har uppfyllts. Inte heller har målet om samverkan mellan de olika rehabiliteringsaktörerna uppfyllts. För att uppnå bättre måluppfyllelse i framtiden har emellertid enligt propositionen ett tillsynsprogram tagits fram, samverkansformerna utvecklats och leveranser av nya IT-stöd genomförts.
I det av riksdagen godkända betänkandet 1998/99:SfU7 Riksdagens revisorers förslag om socialförsäkringens administration tillstyrkte utskottet revisorernas förslag till tillkännagivanden om handläggningen av försäkringsärenden och regionala skillnader. Utskottet konstaterade i betänkandet att RFV och försäkringskassorna påbörjat och planerade för en rad åtgärder i syfte att förbättra kvaliteten i ärendehandläggningen. Vidare uttalade utskottet att de förslag revisorerna lämnat i samband med sin granskning om t.ex. utbildning och kompetensutveckling borde tas i beaktande i det fortsatta arbetet.
Regeringen har i samband med regleringsbrevet för år 1999 utarbetat mål och uppdrag som bör kunna medföra förbättringar inom området. Inom en rad områden har det initierats en utveckling som syftar till en bättre måluppfyllelse bl.a. genom uppdrag och återrapporteringskrav samt en löpande dialog med RFV. Detta avser bl.a. IT-området, tillsynsverksamheten och tillförlitligheten i RFV:s mät- och analysmetoder.
Av vad som framgår av propositionen har RFV inom sina ansvarsområden bl.a. gjort en total genomgång av samtliga författningar samt också påbörjat arbetet med att ge ut allmänna råd om tillämpningen av förvaltningslagen vid kassorna. Arbetet med att utveckla och förbättra rutinerna för kvalitetssäkring och kontroll vid kassorna har genomförts. Vidare framgår att RFV, enligt egen bedömning, inte har varit tillräckligt aktivt inom tillsynsområdet. Verket kommer dock att öka tillsynen i enlighet med sitt tillsynsprogram.
Utskottet noterar att det i propositionen framhålls att ett flertal insatser för likformighet och rättssäkerhet samt kvalitet har genomförts och att regeringen förutsätter att arbetet ytterligare utvecklas. Regeringen avser också att ge Statskontoret i uppdrag, som ett stöd för framtida ställningstaganden, att granska utvecklingsarbetet och redovisa sina iakttagelser och bedömningar till regeringen. Vidare framgår av propositionen att RFV och försäkringskassorna i samband med budgetunderlaget för åren 2000-2002 presenterat ett gemensamt åtagande att i grunden modernisera socialförsäkringens administration under perioden fram till år 2005. Generaldirektör Anna Hedborg har också vid utskottets sammanträde den 4 november i år informerat om hur arbetet med det nya teknikstödet fortskrider.
Utskottet ser med tillfredsställelse att ett aktivt förändrings- och omställningsarbete nu pågår inom socialförsäkringsadministrationen, inte minst i form av en modernisering av teknikstödet för handläggning och utvecklingen av en helt ny teknisk plattform.
Mot bakgrund av det anförda bedömer utskottet att föreslagna resurser under anslagen är tillräckliga för att också målen för socialförsäkringsadministrationen, att säkerställa rättssäkerhet, likformighet och kvalitet samt samverka inom rehabiliteringsområdet, skall kunna uppnås.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet biträder regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf306 yrkande 10, Sf277 yrkandena 3-5 och 13 i denna del, Sf292 yrkande 1 i denna del, Sf246 yrkande 6 i denna del och Fi212 yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om socialförsäkringens administration
Mot bakgrund av vad som anförts ovan angående tillsynsansvar och tydliga roller inom administrationen och vad utskottet tidigare uttalat under avsnittet A 1 Sjukpenning, rehabilitering, m.m. anser utskottet att RFV och försäkringskassorna har förutsättningar att möta de ökade kraven på insatser inom rehabiliteringsområdet och att komma till rätta med bristande kvalitet i handläggningen bl.a. genom kompetenshöjande åtgärder. Utskottet avstyrker motion Sf210 yrkande 2.
I en motion anförs att avlämnandet av försäkringskassornas delårsrapporter bör förenklas. I det av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU8 Socialförsäkringens administration tillstyrkte utskottet förslag om att försäkringskassans styrelse skall upprätta förutom årsredovisning även bl.a. delårsrapport. Handlingarna skall lämnas till RFV. Årsredovisningen och delårsrapporten skall enligt 18 kap. 20 och 21 §§ AFL upprättas på ett överskådligt sätt, i enlighet med god redovisningssed, och skrivas under av samtliga styrelseledamöter och av direktören. Bland annat för att RFV skall kunna få in de olika underlagen och redovisningarna på lämpligt sätt och i tid gavs regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela närmare föreskrifter om redovisningen. Reglerna trädde i kraft den 1 juli 1998. Av RFV:s föreskrifter (RFFS 1998:20) framgår att delårsrapport skall inges senast den 8 augusti varje år.
Ett av syftena med förslagen till förändringar av socialförsäkringsadministrationen var, som nämnts ovan, att stärka och tydliggöra styrelsens ansvar för verksamheten. Med anledning av att försäkringskassorna helt finansieras med statliga medel föreslog regeringen att redovisningen skulle styras enligt samma principer som gäller för statliga myndigheter. I det av riksdagen godkända betänkandet 1997/98:SfU8 tillstyrkte utskottet förslagen. Utskottet finner inte skäl att nu göra en annan bedömning. Utskottet anser att andra problem av praktisk natur rörande delårsrapporten får lösas inom socialförsäkringsadministrationen. Utskottet avstyrker motion Sf221.
Enligt 18 kap. 15 § AFL skall det i en försäkringskassa finnas en eller flera försäkringsläkare. De skall biträda kassan i frågor som kräver medicinsk sakkunskap samt verka för gott samarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare som är verksamma inom kassans område.
I utskottets betänkande 1996/97:SfU12 Samverkan, socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration lämnas en utförlig redogörelse för bl.a. försäkringsläkarnas arbete och roll (s. 65-67).
Utskottet anförde bl.a. att försäkringsläkaren som anställd tjänsteman i försäkringskassan i flertalet fall har en anställning uppgående från några timmar per vecka till halvtidstjänstgöring. Resterande tid är i övervägande fall försäkringsläkarna verksamma som praktiserande läkare. Som försäkringsläkare har han eller hon att agera som rådgivare till handläggarna i medicinska frågor och fattar inte beslut i frågor om rätt till ersättning. Besluten härvidlag fattas av kassans tjänstemän eller av en socialförsäkringsnämnd. Försäkringsläkarens bedömning grundar sig på behandlande läkares uppgifter i intyg och utlåtanden, och försäkringsläkaren skall inte i något fall själv undersöka den försäkrade.
Utskottet hänvisade även till att RFV i rapporten (RFV anser 1997:3) Försäkringsläkares medverkan i sjukpenningärenden på uppdrag av regeringen har utvärderat försäkringsläkarnas medverkan i sjukpenningärenden enligt 3 kap. 8 a § AFL samt försäkringskassas möjlighet att införskaffa kompletterande utredning enligt samma bestämmelse. Av rapporten framgår bl.a. att försäkringsläkaren i de flesta ärenden hörs men att dokumentationen i ärendena i många fall är bristfällig. Utskottet förutsatte bl.a. att RFV noggrant följer upp kassornas hantering i dessa avseenden.
Motioner om försäkringsläkare behandlades också i betänkande 1997/98:SfU8 Socialförsäkringens administration. Utskottet utgick därvid från att såväl RFV som försäkringskassorna gör vad på dem ankommer för att öka kunskapen och informationen om försäkringsläkarnas roll samt öka förståelsen för de åtgärder som försäkringskassorna vidtar och de beslut som fattas. Utskottet förutsatte också att vikten av vidareutbildning och kompetens hos försäkringsläkarna beaktas av RFV och försäkringskassorna. Utskottet avstyrkte motioner med krav på tillkännagivanden om bl.a. kompetenskrav och vikten av vidareutbildning för försäkringsläkarna samt information om försäkringsläkarnas arbete. Utskottet vidhåller sin inställning men vill erinra om att enligt direktiven till den särskilda utredare som fått i uppdrag att göra en analys av sjukförsäkringen skall bl.a. den sjukskrivande läkarens och försäkringsläkarens roll granskas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf304 yrkande 14 om utbildning i försäkringsmedicin och Sf254 yrkandena 4 och 5 om en ny försäkringsläkarorganisation. Även motion Sf207 avstyrks.
Två motioner rör verksamheten vid RFV:s sjukhus. Den ena rör förutsättningarna att bedriva fortsatt verksamhet och den andra vikten av att ta tillvara kompetensen vid sjukhusen så att överviktiga får ett fortsatt bra stöd.
Riksdagen har beslutat om förändringar av verksamheten vid RFV:s sjukhus (prop. 1998/99:76, bet. 1998/99:SfU8, rskr. 1998/99:232). Verksamhetsansvaret för försäkringsmedicinska utredningar och arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar överförs fr.o.m. år 2000 till Östergötlands läns allmänna försäkringskassa. Patienter inom den medicinska rehabiliteringen som i dag bedrivs vid RFV:s sjukhus skall behandlas inom den allmänna hälso- och sjukvården. Av vad som framgår av budgetpropositionen har företrädare för Landstingsförbundet bekräftat att landstingen har beredskap att ta hand om bl.a. de överviktiga patienter som i dag behandlas vid RFV:s sjukhus. Behandlingen av överviktiga vid sjukhusen har varit framgångsrik. Enligt utskottets mening är det därför väsentligt att erfarenheterna och kunskapen om behandlingen kommer till andvändning i den fortsatta vården av överviktiga. Utskottet utgår således från att kompetensen vid sjukhusen tillvaratas så att de överviktiga får ett fortsatt bra stöd. Av direktiven för den organisationskommitté som skall förbereda inrättandet av försäkringsmedicinska center (dir. 1999:30) framgår att avsikten är att sjukhusfastigheterna i Tranås och Nynäshamn skall säljas och att de bolag som för närvarande förvaltar sjukhusen skall avvecklas. Kommitténs arbete skall avslutas före den 1 februari 2000. RFV har fått regeringens uppdrag att vidta de åtgärder som krävs för att viss personal, bolagen och den medicinska rehabiliteringen skall kunna avvecklas.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf228 och Sf301.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från anslagen A 1 Ålderspensioner (folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott, barntillägg till ålderspension, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg till ålderspensionär som vårdat sjukt eller handikappat barn), A 2 Efterlevandepensioner till vuxna (folkpension och pensionstillskott i form av omställningspension, förlängd omställningspension, särskild efterlevandepension och änkepension), A 3 Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg och särskilt bostadstillägg till ålderspensionärer) samt A 4 Delpension.
I juni 1998 fattade riksdagen beslut om att införa ett nytt ålderspensionssystem.
Det nya inkomstgrundade pensionssystemet kommer fullt ut att omfatta personer födda år 1954 eller senare. Personer födda åren 1938-1953 kommer att få ett i förhållande till födelseåret ökat antal tjugondelar av pensionen från det nya systemet och resterande antal tjugondelar från ATP-systemet.
Regler om inkomstgrundad ålderspension finns i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension (LIP).
Reglerna om intjänande av pensionsrätt har med omfattande övergångsbestämmelser trätt i kraft den 1 januari 1999. Reglerna om beräkning av förmånernas storlek och utbetalning av dessa träder i kraft den 1 januari 2001.
Garantipension kommer att ersätta nuvarande grundskydd när det gäller folkpension i form av ålderspension till den del denna inte beräknats med anledning av arbete, lagen (1998:702) om garantipension. Garantipensionen skall också ersätta pensionstillskott och särskilt grundavdrag med anledning av ålderspension. För rätt till oreducerad garantipension skall krävas 40 års försäkringstid. Vid kortare försäkringstid skall garantipensionen reduceras proportionellt.
Som försäkringstid för garantipension skall tillgodoräknas tid då en person, mellan i princip 25 och 65 års ålder, har varit folkbokförd i Sverige. Beträffande flyktingar och andra skyddsbehövande som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige räknas viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare hemland (dock inte tid som berättigar till pension från hemlandet).
Garantipensionssystemet kommer att omfatta personer födda år 1938 eller senare. Lagen om garantipension träder i kraft den 1 januari 2001.
För dem som är födda före 1938 kommer en övergångsvis garantipension att utges.
Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med regeringens förslag fastställt ramen för utgiftsområde 11 till 33 618 800 000 kr (bet. 1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).
Mål och prioriteringar inom utgiftsområdet
Propositionen
Målet för utgiftsområdet, som lades fast under föregående år (prop. 1998/99:1, bet. 1998/99:SfU1, rskr. 1998/99:101), är att ge ekonomisk trygghet till äldre och efterlevande. I propositionen anges vidare följande prioriteringar inom utgiftsområdet för år 2000.
- Under de senaste åren har flera förbättringar för pensionärsgrupperna genomförts. Således minskas inte prisbasbeloppet längre när de pensionsförmåner som är knutna till prisutvecklingen beräknas. Också bostadsstödet för pensionärerna har förbättrats genom att ersättningsgraden för BTP har höjts. Regeringen kan även konstatera att de centrala delarna av pensionsreformen nu är på plats.
- Det nya reformerade pensionssystemet medför ökade möjligheter för den enskilde att påverka den framtida pensionens storlek. Förutsättningen är att det finns tillräckliga kunskaper om hur det nya pensionssystemet fungerar. Det är därför av stor vikt att kunskapen om pensionssystemet ökar. Detta skall framför allt uppnås genom fortsatta informationsinsatser.
- Den kvarvarande anpassningen av det reformerade ålderspensionssystemet skall genomföras.
- I många fall beräknas bostadstillägget med hjälp av schabloner. Regeringen avser under hösten 1999 att initiera en översyn av de schabloner som används vid beräkning av bostadstillägg.
A 1 Ålderspensioner
Gällande ordning
I dagens pensionssystem utges folkpension i form av ålderspension enligt 5 och 6 kap. AFL. Som tilläggsförmåner till folkpension kan utges särskilda folkpensionsförmåner i form av pensionstillskott och bostadstillägg till pensionärer.
Hel folkpension i form av ålderspension utges med 96 % av prisbasbeloppet eller, för gift försäkrad, med 78,5 % av prisbasbeloppet. Den ålderspensionär som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskott till ålderspension utges fr.o.m. den 1 juni 1999 med högst 56,9 % av prisbasbeloppet. Om pension börjar tas ut före respektive efter 65 års ålder minskar respektive ökar pensionsbeloppet.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 1 Ål- derspensioner anvisar ett ramanslag på 10 826 miljoner kronor.
Enligt propositionen är antalet ålderspensionärer förhållandevis stabilt, dock har en viss ökning i antalet personer med förtida uttag kunnat skönjas under de senaste åren. Detta har bl.a. inneburit att medelbeloppet från folkpensioneringen årligen minskat. Också 1998 var andelen personer med förtida uttag förhållandevis hög bland de nytillkomna pensionärerna, vilket innebar att medelbeloppet från folkpensioneringen var något lägre jämfört med år 1997. Det motsatta förhållandet gällde ATP- pensionerna. Den genomsnittliga ålderspensionen från tilläggspensioneringen steg med 0,03 prisbasbelopp mellan åren 1997 och 1998. Detta i sin tur resulterade i att såväl antalet personer med pensionstillskott som den genomsnittliga ersättningen sjönk år 1998 jämfört med året innan. För år 1999 beräknas anslaget underskridas med 51 miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Kristdemokraterna
Motionärerna i Sf278, Kenneth Lantz m.fl. (kd), vill höja pensionstillskottet med 200 kr per månad år 2000. I motionen anförs att en höjning av pensionstillskottet skulle komma de pensionärer som i dag är de mest utsatta till godo. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om detta. Ytterligare 810 miljoner kronor bör tillföras anslag A 1 Ålderspensioner (yrkande 5 i denna del).
Centerpartiet
Även motionärerna i Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vill höja pensionstillskottet. I motionen föreslås en höjning med 2 500 kr per år. Detta gynnar pensionärer med låg pension, främst kvinnor. Enligt motionärerna bör ytterligare 390 miljoner kronor tillföras anslag A 1 Ålderspensioner (yrkande 1 i denna del).
Övriga motioner om ålderspension
Ulla-Britt Hagström (kd) framhåller i motion Sf209 att dagens regler missgynnar dem som väljer att gifta sig genom att de får lägre pension än ogifta. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
I motion Sf293 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) vill motionärerna att folkpension skall utges till samboende pensionärer med belopp motsvarande de belopp som utges till gifta pensionärer, och de begär i yrkande 2 förslag om en sådan ändring.
I motion So262 yrkande 4 av Barbro Westerholm (fp) begärs ett tillkännagivande om pensioner och bidragsbehov. Motionären uppger att regeringen i budgetpropositionen anger att pensionärerna som grupp under 1990-talet ökat sin inkomststandard, både i reala termer och i förhållande till andra åldersgrupper. Verkligheten är enligt motionären en annan. På individnivå har köpkraften för pensionärerna sänkts. När regeringen och riksdagen försöker kompensera de utsatta pensionärerna för höjda läkemedelskostnader genom höjt pensionstillskott och särskilt bostadstillägg hamnar pengarna hos kommunerna och inte hos pensionärerna. Bidragsberoendet hos pensionärer med låg eller ingen ATP är enligt motionären påtagligt.
Lennart Daléus m.fl. (c) begär i motion Sf637 yrkande 28 ett tillkännagivande om invandrade pensionärers beroende av socialbidrag. Enligt motionärerna har de som sent i livet kommer till Sverige ingen eller liten pension och blir beroende av socialbidrag. I längden är detta ohållbart, och staten bör överta kostnadsansvaret.
Catharina Elmsäter-Svärd (m) framhåller i motion Sf252 att äldre invandrare som i dag har socialbidrag som enda uppehälle utgör en allt större ekonomisk börda för kommunerna. Enligt motionären är det naturligt att staten tar över ansvaret att betala ut någon form av pension till de äldre medborgarna med invandrarbakgrund. Motionären begär ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Anslag A 1 Ålderspensioner
Från och med den 1 januari i år har förbättringar genomförts för pensionärerna. Bostadstillägget har höjts, något som framför allt gynnar kvinnor. Vidare har minskningen av prisbasbeloppet vid beräkning av pensioner slopats fr.o.m. budgetåret 1999.
I budgetpropositionen anges att i departementspromemorian Sämre för mig - Bättre för oss (Ds 1999:5) belyses saneringsprogrammets effekter för ålderspensionärernas inkomststandard. Utskottet noterar att enligt promemorian fick pensionärerna på individnivå sänkt köpkraft under perioden 1991-1996. Som grupp har emellertid pensionärerna ökat sin inkomststandard under 1990- talet, både i reala termer och i förhållande till andra åldersgrupper. Detta kan förklaras av flera olika faktorer. Nyblivna pensionärer har i genomsnitt högre ATP-poäng, och därmed högre inkomster än de som redan finns i gruppen. Detta höjer för varje år gruppens inkomststandard. Det faktum att nyblivna pensionärer har en relativt hög inkomststandard leder till att antalet ålderspensionärer med pensionstillskott stadigt minskar. Äldre pensionärer har en lägre inkomststandard än yngre. En förklaringsfaktor härtill är att kvinnor, som i genomsnitt har en lägre inkomststandard än män, är överrepresenterade bland de äldre. Utskottet kan inte tillstyrka en höjning av pensionstillskottet men vill framhålla att det är väsentligt att ålderspensionärernas ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf278 yrkandena 3 och 5 i denna del och Sf293 yrkande 1 i denna del.
Övriga motioner om ålderspensioner
Från och med år 1993 gäller att rätt till folkpension föreligger enligt två alternativa regler. Enligt den ena regeln skall folkpension utges i förhållande till bosättningstid i landet och enligt den andra regeln i förhållande till antalet år för vilka tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest fördelaktiga resultatet skall tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs 40 bosättningsår mellan 16 och 64 års ålder respektive 30 år med ATP-poäng.
För flyktingar och andra skyddsbehövande som beviljats uppehållstillstånd i Sverige finns i 5 kap. 7 § AFL regler som innebär att de som bosättningstid skall få tillgodoräkna sig hela eller viss del av tiden i hemlandet eller annat land där de tillfälligt erhållit en fristad.
För rätt till oreducerad garantipension i det nya pensionssystemet kommer det att krävas 40 års försäkringstid. Som försäkringstid tillgodoräknas i princip tid då en person i åldern 25-64 år har varit folkbokförd i Sverige. Viss andelsberäknad tid av bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för flyktingar och andra skyddsbehövande, dock inte tid som berättigar till pension från hemlandet.
Frågan om äldre invandrares rätt till pension har utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen tidigare. I samband med att nya regler för beräkning av folkpension infördes gjorde riksdagen ett tillkännagivande om bl.a. att det fanns anledning för regeringen att närmare utreda de problem som fanns och kunde uppkomma i framtiden när det gällde försörjningen av de invandrade ålders-pensionärer som inte hade rätt till folkpension eller endast skulle komma att få en reducerad pension (bet. 1992/93:SfU4). I betänkande 1997/98:SfU13 Det nya pensionssystemet underströk utskottet att det är viktigt att hitta en lösning som innebär att den grupp äldre invandrare som har kort anknytningstid till Sverige inte blir hänvisade till socialtjänsten för sin försörjning, och utskottet utgick från att regeringen återkommer med förslag till lösningar.
Socialtjänstutredningen har nyligen lagt fram sitt slutbetänkande Socialtjänst i utveckling (SOU 1999:97). I betänkandet föreslås för att tillförsäkra den som är bosatt i Sverige och är 65 år eller äldre en grundläggande försörjning att ett äldreförsörjningsstöd skall införas. Stödet skall regleras i en särskild lag och vara ett statligt ansvar. När det gäller försörjningsstödets nivå, finansieringsmodell och handläggningsbestämmelser ter sig enligt utredningen en anknytning till grundskyddet för ålders-pensionärer ändamålsenligt. Utskottet anser att beredningen av betänkandet bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens sida om äldre invandrares försörjning bör nu inte göras.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf252 och Sf637 yrkande 28.
Beträffande storleken av gifta respektive ogifta personers pensioner uppgav statsrådet Maj-Inger Klingvall som svar på en interpellation den 16 mars 1999 bl.a. följande. Den lägre pensionsnivån för gifta infördes redan år 1913. Att likställa pensionen för gifta med pension för dem som är ogifta skulle kosta drygt 5 miljarder kronor, och regeringens bedömning är att detta inte är möjligt inom överskådlig tid. I fempartiöverenskommelsen om det nya ålderspensionssystemet ansåg man att dessa medel borde användas till mer angelägna delar av grundskyddet i pensionssystemet. Enligt statsrådet är bakgrunden till skillnaderna att gifta har ekonomisk hushållsgemenskap och därmed lägre gemensamma utgifter. Ekonomisk hushållsgemenskap kan också föreligga för sambor. Det var enligt statsrådet dock på grund av integritetsskäl och med risk för subjektiva bedömningar vanskligt att fastslå om två personer lever under äktenskapsliknande former och därmed har ekonomisk hushållsgemenskap. Två vuxna personer som är folkbokförda på samma adress har inte automatiskt något ansvar för varandras försörjning medan det omvända gäller för gifta.
Utskottet noterar att i det nya ålderspensionssystemet kommer när det gäller den inkomstgrundade ålderspensionens storlek inga skillnader förekomma på den grunden att vederbörande är gift eller ogift. För den som kommer att uppbära enbart garantipension eller kompletterande garantipension kommer dock denna att utges med olika stora belopp beroende på om vederbörande är gift eller ogift.
Utskottet, som delar statsrådets uppfattning, avstyrker motionerna Sf209 yrkande 2 och Sf293 yrkande 2.
Som framgått ovan har utvecklingen vad gäller inkomststandard för ålderspensionärerna som kollektiv under 1990-talet varit relativt gynnsam. Av promemorian (Ds 1999:5) framgår vidare att mellan delgrupper inom kollektivet föreligger ganska stora skillnader i standard. Sålunda har yngre pensionärer i genomsnitt högre ATP-poäng än äldre. Yngre pensionärer har också oftare arbetsinkomster och vissa typer av tidsbestämda avtalspensioner som höjer inkomsterna under den första tiden som pensionär men som minskar eller upphör då de blir äldre. Vidare kan man hos de yngre pensionärerna finna en mindre andel ensamhushåll. Eftersom det per person är billigare att bo två personer i ett hushåll än att bo ensam får ensamstående, allt annat lika, lägre inkomststandard än gifta eller samboende. Som också nämnts ovan är kvinnor överrepresenterade bland de äldre, och de har i genomsnitt en lägre inkomststandard än yngre pensionärer. Av promemorian framgår även att de ekonomiskt svagaste pensionärerna skyddats. Detta kan främst förklaras med införandet av det särskilda bostadstillägget som garanterar pensionärerna en viss minimistandard. Ersättningsgraden i BTP har också höjts, vilket ytterligare förbättrat pensionärernas ekonomiska situation. En avslutande kommentar i promemorian är att en beskrivning av pensionärernas ekonomiska situation med nödvändighet blir komplicerad eftersom det är många olika, delvis motverkande, faktorer att ta hänsyn till. En fortsatt hög ambition när det gäller de äldres ekonomiska trygghet kräver också en noggrann och detaljerad uppföljning.
Utskottet delar den nu framförda uppfattningen och avstyrker motion So262 yrkande 4.
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Gällande ordning
Omställningspension och särskild efterlevandepension, som infördes den 1 januari 1990, utges till efterlevande make oavsett kön och omfattar såväl folkpension som ATP.
Omställningspension utges till efterlevande make som inte har fyllt 65 år och som vid tiden för dödsfallet antingen sammanbott med maken under de fem år som föregått dödsfallet eller då stadigvarande bodde tillsammans med barn under tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av makarna. Med efterlevande make likställs vissa efterlevande som varit samboende med den avlidne.
Omställningspension utges under en tid som begränsats till sex månader från dödsfallet (före den 1 april 1997 var tiden tolv månader). Därefter utges omställningspension endast om den efterlevande har vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år som vid dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Sedan rätten till omställningspension upphört kan efterlevande make med nedsatt förvärvsförmåga beviljas särskild efterlevandepension, som alltefter förvärvsförmågans nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels förmån.
Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för oreducerad folkpension utges folkpension i form av omställningspension och särskild efterlevandepension med reducerat belopp.
Rätt till omställningspension och särskild efterlevandepension upphör om den efterlevande gifter om sig eller sammanlever med någon som han eller hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.
Änkepension
Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL bestämmelser om folk- och tilläggspension i form av änkepension. Till följd av omfattande övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt dessa äldre bestämmelser att nybeviljas och betalas ut under en lång tid framöver.
Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt 36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller har vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är under 16 år och som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke gifta kvinnor som varit samboende med den avlidne.
Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i form av änkepension till änka som var minst 50 år då mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år. I sistnämnda fall utges oreducerad pension i första hand fram till dess att barnet fyller 16 år, men även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50 års ålder. I övriga fall utges reducerad pension. Även om änkan uppfyller nu nämnda krav för oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om den avlidne mannen inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för oreducerad folkpension. Detta kan även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare, eftersom folkpensionen för dessa änkor är knuten till det antal år den avlidne mannen t.o.m. utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.
Folkpension i form av änkepension utges till änka fram till dess att änkan fyller 65 år eller dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen upphör dock om änkan gifter om sig eller sammanlever med någon som hon har varit gift med eller har eller har haft barn med.
Änkepension från ATP utges till änka som varit gift med den avlidne i minst fem år eller som har gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon har egen ålders- eller förtidspension men upphör om hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan får tilläggspension i form av ålderspension såvida hon inte är född 1929 eller tidigare. För änkor som är födda år 1945 eller senare gäller att de får änkepension från ATP endast i förhållande till mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år 1989.
Sedan den 1 april 1997 gäller att folkpension i form av änkepension och pensionstillskott till denna skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som således omfattar även de pensioner som utges vid ikraftträdandet, skall dock inte göras under de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller så länge änkan vårdar barn under tolv år. Prövningen görs enligt de regler som gäller för bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat på så sätt att inkomsten först reducerar bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid inkomstprövningen fastställs en årsinkomst. Årsinkomsten innefattar i princip alla inkomster utom folkpension samt vissa bidrag och kostnadsersättningar. Annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring och individuellt pensionssparkonto skall dock sedan den 1 januari 1998 inte räknas med i årsinkomsten. Inkomst av förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid beräkning av förmögenhetens avkastning ökar den procentuella andelen då det gäller förmögenhet överstigande visst belopp. Pensionen minskas med 30 % av årsinkomsten utöver folkpensions- och pensionstillskottsnivå som inte reducerat bostadstillägget.
Efterlevandeförmånernas storlek
Oreducerad folkpension i form av änkepension eller omställningspension och hel särskild efterlevandepension utges med 90 % av prisbasbeloppet. Pensionstillskottet till dessa förmåner utgör 61,5 % av prisbasbeloppet (för perioden juni 1999-november 2000 med 62,9 % av prisbasbeloppet). Till pensionstagare som inte har någon tilläggspension till aktuell efterlevandeförmån utges pensionstillskottet i sin helhet. Till pensionstagare som har tilläggspension utges pensionstillskott endast i den mån pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen. Utges reducerad efterlevandeförmån reduceras även pensionstillskottet.
Omställningspension samt hel särskild efterlevandepension från ATP utgör 40 % av den avlidnes pension eller 20 % om barn med barnpension finns. Änkepension från ATP utgör 40 % av den avlidnes pension eller 35 % om barn med barnpension finns.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslag A 2 Efterlevandepensioner för vuxna anvisar ett ramanslag på 12 988 miljoner kronor.
I propositionen anges att anslaget år 1998 underskreds med 79 miljoner kronor, och år 1999 beräknas anslaget underskridas med 68 miljoner kronor.
Som nämnts under anslag A 1 Ålderspensioner har pensionstillskottet höjts fr.o.m. den 1 juni 1999 och uppgår nu till 62,9 % av prisbasbeloppet.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
Motionärerna i Sf295, Margit Gennser m.fl. (m), anser att inkomstprövningen av änkepensionerna skall upphöra fr.o.m. den 1 januari 2000 och nivåerna återställas till vad som gällde före den 1 april 1997. De vill också att omställningspensionen skall förlängas till tolv månader fr.o.m. den 1 januari 2000 (yrkandena 1 och 2). I yrkande 4 anges att ytterligare 1 170 miljoner kronor bör föras till anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.
I motion Sf204 av Inger René och Kent Olsson (m) begärs att riksdagen beslutar avskaffa inkomstprövningen av änkepensionerna och att nivåerna återställs till vad som gällde före den 1 april 1997.
Kristdemokraterna
I motion Sf278 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) anförs att det är anmärkningsvärt att regeringen inte heller detta år inser nödvändigheten av att inkomstprövningen av änkepensionerna avskaffas. Motionärerna vill anslå ytterligare 614 miljoner kronor för att återge änkorna den utlovade pensionen. Vidare vill motionärerna anslå 43 miljoner kronor för att omställningspensionen skall kunna förlängas till tolv månader. Till anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna bör därför anslås 657 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit (yrkande 5 i denna del). I yrkandena 1 och 2 begärs tillkännagivanden om att ta bort inkomstprövning av änkepensionerna och om förlängd omställningspension från sex till tolv månader.
Centerpartiet
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf293 yrkande 1 i denna del att till anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna skall anslås 72 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Därigenom kan omställningspensionen förlängas från sex till tolv månader.
Folkpartiet
I motion Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att till anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna anslås 802 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit för att möjliggöra återställande av änkepensionerna och förlänga omställningspensionen. Även i motionerna Sf222 yrkandena 1-4 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och So323 yrkande 12 i denna del av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) begärs på samma grunder som i motion Fi212 att riksdagen till anslaget A 2 anslår 802 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Övriga motioner om efterlevandepensioner
I motionerna Sf202 av Rolf Gunnarsson (m), Sf205 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m), Sf206 av Stefan Hagfeldt (m), Sf213 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) och Sf258 av Anita Sidén och Anne-Katrine Dunker (m) begärs tillkännagivanden om återställda änkepensioner.
Ulla-Britt Hagström (kd) begär i motion Sf209 yrkande 1 ett tillkännagivande om återinförande av efterlevandepensioner. Inkomstprövningen av änkepensionerna måste avskaffas och omställningspensionen förlängas från sex till tolv månader.
I motion Sf293 yrkande 3 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs förslag om en sådan ändring av AFL att inkomstprövningen av änkepensionerna inte skall drabba kvinnor med barn under 18 år.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf222 yrkandena 5 och 6 att riksdagen vid avslag på yrkandena 1-4 ovan beslutar uppdra åt regeringen att förelägga riksdagen förslag om avskaffande av inkomstprövningen av änkepensionerna samt förlängning av omställningspensionen till tolv månader.
Utskottets bedömning
Anslag A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Såsom utskottet flera gånger tidigare påpekat har också inom detta område omfattande åtgärder varit nödvändiga för att sanera statens finanser. Ett antal förbättringar, som exempelvis att minskningen av prisbasbeloppet vid beräkning av pensioner upphört fr.o.m. den 1 januari 1999, har även kommit efterlevande till del.
Några ytterligare åtgärder för att förbättra efterlevandepensionerna kan dock nu inte göras. Utskottet vill emellertid erinra om att regeringen inom kort kommer att förelägga riksdagen ett förslag om nya regler för efterlevandepensioner. Förslaget grundar sig på betänkandet Efterlevandepension - En anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet (SOU 1998:120) som av Utredningen om efterlevandepension överlämnades till regeringen föregående höst. Utredningen anser att en omställningspension på sex månader är alltför kort och föreslår en förlängning av tiden.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf204, Sf222 yrkandena 1-4, Sf278 yrkandena 1, 2 och 5 i denna del, Sf293 yrkande 1 i denna del, Sf295 yrkandena 1, 2 och 4 samt So323 yrkande 12 i denna del.
Övriga motioner angående efterlevandepensioner
Med beaktande av vad utskottet ovan anfört anser utskottet att något uttalande från riksdagens sida om omställningspension eller annan efterlevandeförmån för vuxna nu inte bör göras.
Utskottet avstyrker motionerna Sf202, Sf205, Sf206, Sf209 yrkande 1, Sf213, Sf222 yrkandena 5 och 6, Sf258 och Sf293 yrkande 3.
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning
Det kommunala bostadstillägget till pensionärer ersattes fr.o.m. den 1 januari 1995 med ett statligt bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
I samband med att BTP infördes gavs kommunerna, under en övergångstid på fyra år, möjlighet att komplettera med ett kommunalt finansierat bostadstillägg.
BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan dock aldrig utgå som tillägg till ålderspension före den månad pensionären fyller 65 år. BTP utges fr.o.m. den 1 januari 1999 med högst ett belopp som motsvarar 90 % av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 000 kr per månad. Detta maximibelopp utges till pensionärer utan andra inkomster än folkpension samt pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett belopp som motsvarar ett oreducerat pensionstillskott. För pensionärer med ytterligare inkomster görs ett inkomstavdrag från maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på dessa ytterligare inkomster.
Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade årsinkomsten upp till ett och ett halvt prisbasbelopp och med 45 % av den överstigande årsinkomsten.
Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av förmögenheten upp till 60 000 kr för den som är gift och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen till 15 % av det överstigande beloppet.
Från den 1 januari 1991 beaktades vid inkomstprövningen av BTP inte inkomst av privatbostad eller privatbostadsfastighet som anges i 5 § kommunalskattelagen. Detta gällde oavsett om bostaden användes för permanent boende eller inte. Inte heller beaktades skulder och skuldräntor som var hänförliga till sådana bostäder.
Från den 1 april 1997 gäller att endast privatbostadsfastighet eller privatbostad som permanent bebos av den pensionsberättigade skall vara undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta innebär att även innehav av bl.a. fritidsfastighet kan påverka bostadstilläggets storlek. Från den 1 januari 1998 skall dock vid beräkningen av BTP för en pensionär som har sin bostad i särskild boendeform inte beaktas värdet av privatbostadsfastighet eller privatbostad som utgör permanentbostad för pensionärens make.
Från den 1 april 1998 skall vid beräkningen av BTP med gift likställas även den man och kvinna som utan att vara gifta med varandra lever tillsammans och är folkbokförda på samma adress, om inte skäl visas för annat.
Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP) betalas ut som en inkomst-utfyllnad om pensionärens inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som anses utgöra en skälig levnadsnivå skall enligt 7 § tredje stycket lagen om bostadstillägg till pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av prisbasbeloppet (44 408 kr år 1999) för den som är ogift och till lägst 101 % av prisbasbeloppet (36 764 kr år 1999) för den som är gift. Under perioden juni 1999-november 2000 är nivåerna 123,4 % respektive 102,4 % av prisbasbeloppet (44 917 kr respektive 37 273 kr år 1999).
Som skälig bostadskostnad anses en bostadskostnad som uppgår till högst 5 200 kr per månad.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer anvisar ett ramanslag på 9 682 miljoner kronor.
I propositionen anges att andelen personer med BTP minskade med 14 400 från 502 800 personer år 1997 till 488 400 personer år 1998. Den största nedgången skedde bland ålderspensionärer men även antalet förtidspensionärer med BTP minskade något. Denna utveckling kan förklaras av att pensionsinkomsterna i regel är högre bland nyblivna pensionärer än bland dem som sedan tidigare lyfter ålders- eller förtidspension.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
I motion Sf295 av Margit Gennser m.fl. (m) begärs i yrkande 3 att riksdagen skall besluta att fritidsfastighet inte skall räknas med i inkomstunderlaget för BTP. För detta föreslås att ytterligare 115 miljoner kronor förs till anslaget (yrkande 5).
Kristdemokraterna
Motionärerna i Sf278, Kenneth Lantz m.fl. (kd), begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om att fritidsfastighet inte skall tas med i inkomstberäkningen för BTP. I yrkande 5 i denna del föreslås med beaktande av yrkande 4 att till anslaget anvisas 30 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Centerpartiet
Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf293 yrkande 1 i denna del att till anslaget anvisas 75 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Detta är en följd av motionärernas förslag ovan under anslag A 1 Ålderspensioner om höjt pensionstillskott som leder till att BTP ökar eftersom inkomst-avdraget då minskar.
Folkpartiet
I motionerna Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och So323 yrkande 12 i denna del av Kerstin Heinemann m.fl. (fp) föreslås att till anslaget anvisas 320 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit för att finansiera ett höjt hyrestak inom BTP från 4 000 kr till 4 500 kr per månad. I So323 yrkande 3 begärs också ett tillkännagivande om ett höjt hyrestak.
Övrig motion om bostadstillägg
Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) begär i motion Sf232 ett tillkännagivande om vikten av att människor oavsett boendeform behandlas lika vid beräkning av bostadskostnaderna för BTP. Motionärerna föreslår att vid beräkning av förmögenhetsavkastning skall, i stället för den nu gällande fiktiva avkastningen, denna knytas till någon ränta som årligen avspeglar det allmänna avkastningsläget i Sverige. Vidare föreslår motionärerna att i bostadskostnaden för bostadsrätter och likartade bostadsformer bör vid beräkning av BTP ingå ett schablonbelopp för inre underhåll. I detta hänseende behandlas enligt motionärerna olika boendeformer inte rättvist.
Utskottets bedömning
Anslag A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Från och med den 1 januari 1999 har ersättningsnivån i bostadstillägget höjts från 85 % till 90 %, vilket innebär att de mest utsatta pensionärsgrupperna satts i främsta rummet. Eftersom ungefär 80 % av dagens BTP-tagare är kvinnor har höjningen av ersättningsnivån i bostadstillägget även den effekten att kvinnor med låga pensioner gynnas. Vidare har kommunerna fått fortsatt möjlighet att betala ut kompletterande bostadstillägg till BTP även under åren 1999 och 2000. Utskottet vill dessutom påpeka att i betänkandet Inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer (SOU 1999:52) föreslås ett nytt system för inkomstprövningen av BTP som är anpassat till det reformerade ålderspensionssystemet med det särskilda skattemässiga grundavdraget för pensionärer borttaget och där en garantipension ersätter dagens grundskydd i form av folkpension, pensionstillskott och särskilt grundavdrag. I budgetpropositionen anges att en proposition i denna fråga avses föreläggas riksdagen under år 2000. I avvaktan på regeringens förslag anser utskottet att några förändringar avseende BTP inte bör göras.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet avstyrker motionerna Sf278 yrkandena 4 och 5 i denna del, Sf293 yrkande 1 i denna del, Sf295 yrkandena 3 och 5, Fi212 yrkande 14 i denna del och So323 yrkandena 3 och 12 i denna del.
Övrig motion angående bostadstillägg
I det nyss nämnda betänkandet SOU 1999:52 föreslås bl.a. att nuvarande schablonberäknade kapitalavkastning av förmögenhet skall slopas och att kapitalinkomster skall beräknas enligt skatterättsliga regler men med en viss begränsning av avdragsrätten.
När det gäller beräkning av bostadskostnad vid BTP gäller, som påpekas av motionärerna, olika regler beroende på vilken form av boende det är fråga om. Ett system som garanterar en absolut likhet för beräkning av bostadskostnad mellan de olika boendeformerna låter sig enligt utskottets mening knappast göras av bl.a. den anledningen att de boende har olika möjligheter att påverka sin egen bostadskostnad. Vid hyra är det i princip fastighetsägaren som sätter avgiften, låt vara med de begränsningar som följer av hyreslagen. Den som bor i en bostadsrätt har genom sitt medlemskap i föreningen möjlighet att påverka avgifterna och även verka för avsättning till reparationsfond för inre underhåll; en sådan avsättning ingår i bostadskostnaden vid beräkning av bostadstillägg. I propositionen anges att regeringen avser att under hösten 1999 initiera en översyn av de schabloner som används vid beräkning av bostadstillägg. Utskottet är således inte berett tillstyrka någon ändring av gällande regler såvitt avser beräkning av bostadskostnad vid BTP.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf232.
A 4 Delpension
Gällande ordning
Delpension kan utges om den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och han eller hon under de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst fyra månader.
Rätt till delpension föreligger från den månad den försäkrade fyller 61 år. Delpension utges för högst tio timmars minskning av arbetstiden per vecka och utgör 55 % av pensionsunderlaget.
Möjligheten att ansöka om delpension upphör fr.o.m. år 2001 (bet. 1997/98:SfU13, rskr. 1997/98:315).
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslag A 4 Delpension anvisar ett ramanslag på 122 800 000 kr. Utgifterna inom anslaget har ökat bl.a. på grund av att antalet personer som uppbär delpension är fler än man räknat med.
Anslaget belastas med statlig ålderspensionsavgift motsvarande 11 171 000 kr år 2000. Den statliga ålderspensionsavgiften var 6,4 % år 1999 och höjs år 2000 till 10,21 %.
I propositionen anförs att delpensionsförsäkringens syfte har varit att möjliggöra en successiv övergång från förvärvsarbetande till livet som pensionär. Efter införandet av det reformerade ålderspensionssystemet finns emellertid inte längre behov av en särskild delpension eftersom det nya systemet i sig ger stort utrymme för uttag av partiell ålderspension i kombination med fortsatt förvärvsarbete såväl före som efter 65 års ålder.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Yrkesskadelivränta och samordningsregler
Gällande ordning
Enligt 16 § lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring (YFL) kan på ansökan av den skadade och när skäl anses föreligga livränta bytas ut mot ett engångsbelopp som högst motsvarar det kapitaliserade värdet av de utbytta livräntebeloppen. Utbyte av livränta mot engångsbelopp kan avse hela eller del av livräntan eller livräntan för viss tid. Beräkningsgrunder har fastställs av regeringen.
Av 17 kap. 2 § AFL framgår att folk- och tilläggspension i form av förtids- och ålderspension skall minskas med tre fjärdedelar av yrkesskadelivräntans belopp. Denna s.k. samordning skall ske även i de fall hela eller del av livräntan eller livränta för viss tid bytts ut mot ett engångsbelopp. Samordningen görs då som om livränta utgick (eller utgående livränta var på motsvarande sätt förhöjd). I RFV:s allmänna råd (1990:7) rekommenderar verket att pensionen minskas med det livräntebelopp som gällde vid tidpunkten för utbytet.
Även enligt lagstiftningen om det nya pensionssystemet skall ålderspension i form av inkomstpension, tilläggspension och garantipension samordnas med yrkesskadelivränta. Minskningen skall ske med tre fjärdedelar av den del av livräntan som överstiger en sjättedels prisbasbelopp. Minskning skall även ske för livränta som har bytts ut mot engångsbelopp.
I både det nuvarande och det nya systemet finns vissa spärregler.
Motion
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf262 yrkande 1 en utredning av AFL med syfte att de pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och är återbetalningsskyldiga enligt samordningsregler skall anses ha betalat sin skuld när skuldbeloppet är inbetalt. Enligt motionärerna bestäms ett engångsbelopp utifrån den förväntade medellivslängden. Den som lever längre tvingas fortsätta betala resten av sitt liv. Motionärerna anser att regeringen bör utreda hur lagstiftningen skall ändras för att ingen skall behöva betala mer än det som han eller hon fått i engångsbelopp. Motionärerna anser vidare att utredningen även skall omfatta de pensionärer som redan betalt ursprungsbeloppet och att dessa skall anses skuldfria (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Riksdagen avslog föregående år två likalydande yrkanden som de ovan (bet. 1998/99:SfU1, rskr. 1998/99:101). I betänkandet angavs bl.a. att utbyte av större livräntor mot engångsbelopp sker med återhållsamhet medan kravet på skäl för utbyte är litet när det gäller låga livräntor. Dessutom angavs att engångsbeloppets storlek beräknas enligt bestämmelser som fastställts av regeringen. Med beaktande av genomsnittlig medellivslängd beräknas ett kapitaliseringsvärde för livräntan. Utskottet hade erfarit att livräntetagaren förutom uppgift om beloppets storlek även får uppgift om vad engångsutbetalningen kommer att medföra i framtiden beträffande avdrag från pension, dvs. att avdrag fortfarande kommer att göras som om livräntan utgick månadsvis. Själva avdraget är tre fjärdedelar av månadsbeloppet, dock med vissa spärregler. Det avdrag som efter engångsutbytet görs från pensionen ökar inte vid förändring av basbeloppet utan beräknas på det ursprungliga månadsvisa livräntebeloppet.
Vidare angavs bl.a. att engångsbeloppet i huvudsak är beräknat enligt försäkringsmässiga principer och i förhållande till samtliga livräntetagare som får engångsbelopp. Utskottet kunde därför inte se någon enkel lösning på problemet, särskilt som det fortfarande förekom att yrkesskadelivräntor byts ut mot engångsbelopp. Det hade t.o.m. varit någon ökning under senare år. En förändring skulle därtill beröra även det nya pensionssystemet eftersom i princip samma samordningsregler skall gälla i det systemet. Vad gällde samordning mellan yrkesskadelivränta och förtidspension tillade utskottet att de framtida reglerna för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga och eventuella samordningsregler med sådan ersättning inte är klara.
Utskottet, som vill betona vikten av att livräntetagare görs medvetna om effekterna på pensionens storlek, vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Sf262.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar allmänna barnbidrag inklusive flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag, föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, barnpension i form av folkpension och allmän tilläggspension, vårdbidrag för funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår. Statens övriga ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs av bostadsbidrag och studiebidrag som redovisas under utgiftsområdena 18 och 15.
Riksdagen har för budgetåret 2000 i enlighet med regeringens förslag fastställt ramen för utgiftsområde 12 till 44 755 500 000 kr (bet. 1999/2000: FiU1, rskr. 1999/2000:28).
Familjepolitikens inriktning
Propositionen
För att stärka barnfamiljernas ekonomi har samhället byggt upp ett stödsy-stem som syftar till att ge en ekonomisk trygghet under den period deras försörjningsbörda är stor. Genom de olika stödens utformning utjämnas resurser över livscykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till funktionshindrade barn.
Enligt vad som anges i propositionen fick barnfamiljerna relativt stora försämringar av sin ekonomiska standard mellan åren 1991 och 1997. Den nedåtgående trenden bröts dock år 1997. Barnbidragshöjningen och den höjda ersättningsnivån i föräldraförsäkringen år 1998 förbättrade barnfamiljernas ekonomiska standard något jämfört med hushåll utan barn. Trots detta var den ekonomiska standarden för hushåll med barn år 1998 fortfarande lägre än under år 1991.
Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomi genom en höjning av barnbidrag och flerbarnstillägg i två steg under åren 2000 respektive 2001. En förutsättning härför var dock att statens finanser utvecklas i enlighet med vad som prognostiserats. I propositionen konstateras att förutsättningarna är goda för en hög och uthållig tillväxt i svensk ekonomi och att det första steget av de aviserade höjningarna nu kan genomföras. (Förslaget om höjt barnbidrag och höjt flerbarnstillägg behandlas nedan under anslaget A 2 Allmänna barnbidrag).
Enligt propositionen har regeringen vidare för avsikt att långsiktigt verka för att ta bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekter. En särskild utredare, som bl.a. skall få till uppgift att utreda utgiftsutvecklingen inom underhållsstödet, skall även se över de ekonomiska familjestöden. De marginaleffekter och fördelningseffekter som följer av de ekonomiska familjestöden, inklusive bostadsbidragen, skall därvid särskilt beaktas.
Motioner
I detta avsnitt redovisas motionsyrkanden från Vänsterpartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet avseende inriktningen på familjepolitiken som inte har anslagseffekt budgetåret 2000. Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet har dessutom motionsyrkanden om förslag till ändringar av familjepolitiken som påverkar anslaget för år 2000, och dessa motionsyrkanden behandlas i senare avsnitt i betänkandet.
Vänsterpartiet
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i denna del ett tillkännagivande om familjepolitikens inriktning. Motionärerna anser att en bra familjepolitik är en förutsättning för kvinnors frigörelse och självständighet. Kvinnor behöver en väl utbyggd och fungerande social service för att över huvud taget kunna förvärvsarbeta och därmed vara ekonomiskt oberoende. Den ökade otryggheten till följd av ökad arbetslöshet och ett allt större ansvar för barn och gamla är några faktorer som påverkar barnafödandet negativt. Vidare anser motionärerna att välfärdspolitiken skall utjämna mellan kvinnor och män och mellan familjer med och utan barn samt att barnbidraget skall utges lika för alla barn. De olika familjestöden måste också vara flexibla och passa alla typer av familjer, t.ex. homosexuella familjer och storfamiljer.
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om familjen som den grundläggande enheten i samhället och om ett barnperspektiv. Motionärerna anser dels att familjen är den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla, nära gemenskap som behövs för människans växt, dels att man måste sätta barnen först. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om nätverksstöd för ensamstående föräldrar. Motionärerna anser att samhället bör erbjuda sådant stöd till den som inte har släktingar eller annat nätverk. I yrkandena 5 och 6 begärs tillkännagivanden om att föräldraskapets betydelse bör uppvärderas genom politiska beslut och genom attitydbildning och att tid tillsammans är den största bristvaran för de flesta barnfamiljer. I yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om hemarbetet, som enligt motionärerna varken räknas t.ex. i skattesammanhang eller registreras i den ekonomiska statistiken. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande om behovet av en familjepolitisk reform. Motionärerna anser att det familjepolitiska systemet har brister som t.ex. att föräldrapenningen är högre för välavlönade och att det familjepolitiska stödet inte medger alternativa barnomsorgsformer.
Tuve Skånberg (kd) begär i motion Sf247 yrkande 1 ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna genom bostadsbidrag, barnbidrag och vårdnadsbidrag. Bättre ekonomiska resurser och valfrihet att välja barnomsorg krävs enligt motionären om barnafödandet skall öka. I samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att varje beslut som regering och riksdag fattar skall stämmas av för att se hur det gagnar och påverkar familjen.
Maria Larsson m.fl. (kd) begär i motion A804 yrkande 2 ett tillkännagivande om att lagstiftning och sociala och ekonomiska stödformer skall utformas utifrån att stabila familjerelationer är bra.
Centerpartiet
Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So325 yrkande 1 ett tillkännagivande om principerna för familjepolitiken. Enligt motionärerna måste familjepolitiken underlätta för föräldrar att axla föräldrarollen men också ge stöd till barn i utsatta situationer. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om vikten av jämställdhet i familjepolitiken, bl.a. skall det vara en merit att ta ut föräldraledighet. I yrkandena 9 och 12 begärs tillkännagivanden om att ge tillbaka självbestämmandet till föräldrarna och om vikten av att båda föräldrarna har tid för barnen. Familjepolitiken måste enligt motionärerna ge familjerna mer tid, ekonomiska resurser och ett större självbestämmande. I yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om barnkonto i stället för maxtaxa. Ett beskattat barnkonto bör införas som föräldrarna fritt kan disponera under barnets förskoleår genom att minska arbetstiden, delta i förskolans aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller använda för konsumtion.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 yrkande 2 ett tillkännagivande om inrättande av ett obeskattat barnkonto för förskolebarn. Enligt motionärerna skall barnkontot när det är fullt utbyggt utbetalas med 60 000 kr per barn.
Utskottets bedömning
Utskottet vill liksom tidigare (bet. 1998/99:SfU1) framhålla att ett bra välfärdssystem som omfattar alla är det fördelningspolitiska instrument som fungerar bäst. Framför allt gynnas därmed de som är mest i behov av stöd. Enligt utskottet är det också viktigt att barnen sätts i centrum, liksom att samhällets insatser inriktas på att skapa jämlika uppväxtvillkor för barn samtidigt som föräldrarna ges möjligheter att kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller studier. Utskottet vill vidare framhålla att en bra familjepolitik är ett viktigt medel för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Enligt utskottets mening uppfyller familjepolitiken med sin nuvarande utformning i huvudsak dessa krav. Det kan därvid noteras att det av regleringsbrevet för budgetåret 1999 framgår att socialförsäkringens administration skall anlägga ett genderperspektiv i sitt arbete och bidra till att en större andel män tar ut fler föräldrapenningdagar. Familjepolitiken ger vidare utrymme för flexibla lösningar för olika familjesituationer samtidigt som den har en god fördelningspolitisk effekt. Eftersom barnbidraget med dess omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är en viktig del av stödet till barnfamiljerna ser utskottet särskilt positivt på att regeringen nu lämnat förslag om höjning av barnbidraget och flerbarnstillägget och därtill förklarat sin avsikt att, under vissa förutsättningar, föreslå en motsvarande höjning även år 2001. Utskottet ser vidare positivt på att regeringen avser att verka för att långsiktigt ta bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekter och noterar att en särskild utredare skall se över de ekonomiska familjestöden och därvid särskilt beakta marginaleffekter och fördelningseffekter.
Ett bekymmer i sammanhanget är dock det låga barnafödandet, som enligt vad som anges i propositionen kan leda till en fortsatt stigande genomsnitts-ålder och en minskande befolkning. Av propositionen framgår att antalet födda barn har minskat kraftigt i förhållande till åren under 1990- talets början och att födelsetalen i Sverige aldrig har varit lägre än de är för närvarande. År 1990 var det summerade födelsetalet 2,14 barn per kvinna. Under år 1998 var motsvarande tal 1,51 barn per kvinna. För att befolkningen inte skall börja minska krävs ett genomsnittligt födelsetal per kvinna på 2,1 barn. I propositionen konstateras dock att nedgången i barnafödandet under år 1998 och under det första halvåret 1999 har dämpats och planat ut på en låg nivå. Utskottet anser att det låga barnafödandet är ett allvarligt problem men att det förbättrade arbetsmarknadsläget i kombination med att kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen fr.o.m. år 1998 höjts till 80 % och att barnbidraget och flerbarnstillägget nu höjs förhoppningsvis kommer att få en gynnsam inverkan på födelsetalet.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17, Sf247 yrkandena 1 och 3, A804 yrkande 2, So325 yrkande 1, 2, 9, 11 och 12 och Sf305 yrkande 2.
Motion Sf273 i denna del får däremot anses tillgodosedd med vad ovan anförts om inriktningen av familjepolitiken.
A 1 Allmänna barnbidrag
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag. Barnbidraget höjdes den 1 januari 1998 från 7 680 kr till 9 000 kr per barn och år. Vid nämnda tidpunkt återinfördes även rätten till flerbarnstillägg. Sådant tillägg utges med 2 400 kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det fjärde barnet och 9 000 kr för det femte och varje ytterligare barn. Under perioden den 1 januari 1996-den 31 december 1997 beviljades inga nya flerbarns- tillägg.
Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det att barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola eller deltar i viss annan motsvarande utbildning.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 1 Allmänna barnbidrag anvisar ett ramanslag på 18 832 miljoner kronor.
Enligt propositionen fyller barnbidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjämningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med respektive utan barn. Stödet omfördelar också inkomster mellan hög- och låginkomsttagare, eftersom inkomstskatten är högre för dem med hög inkomst. Barnbidragssystemet är vidare lätt att överblicka samt enkelt och billigt att administrera.
Utgifterna för barnbidrag är främst beroende av bidragets storlek, antalet födda barn och nettomigrationen. Antalet familjer med tre eller flera barn påverkar de totala kostnaderna för flerbarnstillägg.
Som redan nämnts fick barnfamiljerna relativt stora försämringar av sin ekonomiska standard mellan åren 1991 och 1997. Den ekonomiska standarden för hushåll med barn var år 1998 fortfarande lägre än under år 1991 trots att både barnbidraget och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjts under år 1998.
Regeringen har tidigare aviserat sin avsikt att ytterligare förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation genom en höjning av barnbidraget och flerbarnstillägget i två steg under åren 2000 och 2001. I enlighet härmed föreslås att det första steget av de aviserade höjningarna genomförs och att barnbidraget och det förlängda barnbidraget höjs med 100 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2000, dvs. till 10 200 kr per barn och år. Flerbarns-tillägget höjs i motsvarande mån, vilket innebär att det höjs till 2 724 kr per år för det tredje barnet, till 8 160 kr per år för det fjärde barnet och till 10 200 per år för det femte och varje ytterligare barn. En motsvarande höjning föreslås också under utgiftsområde 15 gälla för studiebidrag som lämnas till studerande i gymnasieskolan.
Dessa förstärkningar innebär enligt regeringen att barnbidragsnivån - i 1999 års penningvärde enligt nuvarande prognos - därmed kommer att vara högre än under något annat år under de senaste två decennierna.
Den utgiftsökning som följer av förslaget beräknas uppgå till ca 2 175 miljoner kronor år 2000.
Regeringens förslag föranleder ändringar i 1 och 2 a §§ lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag och i 1 § lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.
Utvecklas statens finanser enligt nuvarande prognoser avser regeringen att i nästa års budgetproposition återkomma med förslag om höjda barnbidrag och flerbarnstillägg i ett andra steg fr.o.m. år 2001.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296 yrkande 8 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 2 200 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I samma motion yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om barnbidraget. Motionärerna avvisar förslaget om höjning av barnbidraget med hänvisning till sitt förslag om ett kommunalt grundavdrag på 10 000 kr per barn och år. Eftersom förslaget om barnavdrag är lika för alla barn och inte ger extra stöd till familjer med flera barn godtar de förslaget att höja flerbarnstillägget.
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande 23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 2 100 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att barnbidragshöjningen bör senareläggas ett år.
I samma motion yrkande 19 begärs beslut om höjning av barnbidraget till 800 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2001 och till 900 kr per barn och månad fr.o.m. år 2002.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 1 anvisa 550 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att barnbidraget bör höjas åren 2000 och 2001 med 125 kr per barn och månad vartdera året. Ett liknande yrkande finns i motion Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Övriga motioner om barnbidrag
I två motioner framställs krav på att barnbidraget skall kunna delas lika mellan föräldrarna vid gemensam vårdnad.
I motion Sf253 av Göran Lindblad (m) begärs ett tillkännagivande om barnbidrag. Motionären framhåller att vid gemensam vårdnad och växelvis boende får den förälder hos vilken barnet är skrivet barnbidraget. Det bör övervägas om inte bidraget skall delas lika mellan föräldrarna i sådana fall.
I motion Sf201 yrkande 1 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs ett tillkännagivande om en översyn av nuvarande regler för barnbidrag så att bidraget kommer båda föräldrarna till godo. Vid gemensam vårdnad bör enligt motionären föräldrarna få dela på barnbidraget.
Utskottets bedömning
Anslaget A 1 Allmänna barnbidrag
Utskottet vill återigen uttrycka sin tillfredsställelse med att regeringen nu lagt fram det tidigare aviserade förslaget om höjning av barnbidraget och flerbarnstillägget fr.o.m. den 1 januari 2000. Förslaget innebär enligt utskottets mening en behövlig förbättring av det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Utskottet, som hyser goda förhoppningar om att det skall bli möjligt att under år 2001 genomföra en ytterligare höjning av barnbidraget, anser att barnbidraget och flerbarnstillägget bör höjas på sätt regeringen föreslagit. Att avstå från höjningen till förmån för det av Moderaterna föreslagna barnavdraget eller att, som Kristdemokraterna föreslagit, senarelägga höjningen kan utskottet därför inte acceptera. Enligt utskottets mening finns det för närvarande inte heller ekonomiskt utrymme att höja barnbidraget med mer än de föreslagna 100 kr per barn och månad.
Med det anförda tillstyrker utskottet lagförslagen och regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf296 yrkandena 1 och 8, Sf302 yrkandena 19 och 23, Sf305 yrkande 11 och Fi212 yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om barnbidrag
Vad gäller frågan om delat barnbidrag vid gemensam vårdnad konstaterar utskottet att rätten att uppbära barnbidrag vid gemensam vårdnad enligt 4 § lagen om allmänna barnbidrag tillkommer barnets moder eller, om föräldrarna gjort anmälan härom till försäkringskassan, barnets fader. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om ett barn men barnet varaktigt bor tillsammans med endast en av dem, tillkommer rätten att uppbära barnbidrag efter anmälan den förälder som barnet bor hos. Rätt att uppbära flerbarnstillägg tillkommer enligt 4 a § samma lag den som uppbär barnbidrag.
Utskottet kan ha förståelse för önskemålet om att föräldrarna vid gemensam vårdnad skall kunna få dela på barnbidraget, särskilt i situationer med växelvis boende. Utskottet anser dock att om en sådan möjlighet infördes skulle det medföra både en belastning på socialförsäkringsadministrationen och ökade administrationskostnader. Av det skälet är utskottet inte berett att tillstyrka ett sådant förslag. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf253 och Sf201 yrkande 1.
A 2 Föräldraförsäkring
Gällande ordning
Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning till barns födelse eller adoption. När båda föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan överlåta rätten till föräldrapenning till den andre föräldern med undantag av 30 dagar med sjukpenningbelopp (de s.k. mamma- och pappamånaderna).
Under 360 dagar utges ersättning med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. En förutsättning är dock, såvitt gäller de första 180 ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit det om försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Ersättning utges dock alltid lägst enligt garantinivån, som är 60 kr per dag. För resterande 90 dagar är ersättningen lika med garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första, varav 90 dagar enligt garantinivån.
Föräldrapenning kan utges som hel, halv, tre fjärdedels och en fjärdedels förmån.
Tillfällig föräldrapenning kan utges till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att tillfälligt vårda sjukt barn under tolv år, i vissa fall även vid vård av barn över tolv år. Tillfällig föräldrapenning kan också utges när barnets ordinarie vårdare är sjuk, när en förälder behöver följa med barnet till barnavårdscentral m.m. samt till någon av föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.
Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120 dagar per barn och år. Tillfällig föräldrapenning vid ordinarie vårdares sjukdom eller smitta kan dock utges med högst 60 dagar per år.
En förälder kan överlåta sin rätt till tillfällig föräldrapenning till en sjukpenningförsäkrad som i stället för föräldern avstår från sitt förvärvsarbete för att vårda barnet i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare.
Fadern har en särskild rätt till tillfällig föräldrapenning under högst tio dagar i samband med barns födelse eller adoption.
Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten och kan liksom föräldrapenning utges som hel, halv, tre fjärdedels och en fjärdedels förmån.
Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar som under graviditetens senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete och inte heller kan omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den sextionde dagen och längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade förlossningen. Havandeskapspenning utges också om en kvinna inte får sysselsättas i sitt förvärvsarbete på grund av en föreskrift om förbud mot arbete under havandeskap, som har meddelats med stöd av bl.a. 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen (1977:1160), om hon inte kan omplaceras till annat arbete.
Havandeskapspenning utges med 80 % av sjukpenninggrundande inkomst.
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 2 Föräldraförsäkring anvisar ett ramanslag på 16 929 miljoner kronor.
Enligt vad som anges i propositionen uppfyller föräldraförsäkringen såväl målet att bidra till att utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med respektive utan barn som målet att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap med arbete.
Föräldrapenning som utbetalas i samband med barns födelse utgör omkring 80 % av kostnaderna inom föräldraförsäkringen. Därmed har förändringar av regler och kompensationsnivåer för föräldrapenning samt utvecklingen av födelsetalet en avgörande effekt på den sammanlagda utgiften för hela försäkringen.
Som nämnts utges föräldrapenning under sammanlagt 450 dagar och vid flerbarnsbörd under ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det första. Av dessa 180 dagar ersätts 90 dagar med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning och 90 dagar med belopp enligt garantinivån, för närvarande 60 kr per dag. Föräldrar ges på detta sätt möjlighet att gemensamt och samtidigt vårda barnen och hjälpas åt med det tillkommande arbete som en flerbarnsfödsel innebär. Det finns enligt regeringen anledning att ytterligare stärka stödet vid flerbarnsfödsel. Det föreslås därför att vid flerbarnsfödsel skall för varje barn utöver det andra samtliga tillkommande föräldrapenningdagar ersättas med belopp som motsvarar förälderns sjukpenning. Genom att höja ersättningsnivån för de 90 dagar som i dag ersätts enligt garantinivån stärks enligt regeringen stödet till föräldrarna, vilket i sin tur bör möjliggöra för föräldrar att i större utsträckning kunna hjälpas åt med det extra arbete som en flerbarnsfödsel innebär.
Utgiftsökningen för denna regeländring uppskattas av regeringen till ca 500 000 kr. Förslaget, som avses träda i kraft den 1 januari 2000, föranleder ändring i 4 kap. 6 § AFL.
Enligt vad som anges i propositionen har regeringen för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag om ändring av reglerna avseende möjligheterna att överlåta tillfällig föräldrapenning. Vidare anges att ett förslag om nya beräkningsregler för bl.a. föräldrapenning för närvarande bereds inom Regeringskansliet.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Moderaterna
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296 yrkande 9 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 1 340 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 2 begärs beslut att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 1 januari 2000.
I yrkande 3 begärs beslut om förändringar av beräkningar av den sjukpenninggrundande inkomsten. Den sjukpenninggrundande inkomsten bör beräknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst samt räknas upp med basbeloppet i stället för att följa löneutvecklingen.
I yrkande 4 begärs beslut att havandeskapspenningen samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2000. Samtidigt bör det enligt motionärerna bli möjligt att ta ut föräldraledighet under två månader före förlossningen.
I yrkande 6 begärs beslut att införa en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag. Motionärerna anser att vårdnadsbidraget bör utgöra 24 000 kr liksom tidigare, men att uppräkning bör ske för åren 1995-1999.
I yrkande 7 begärs, som en konsekvens av motionärernas förslag att införa ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen, ett tillkännagivande om uppföljning av utnyttjandet av den tillfälliga föräldraförsäkringen.
I yrkande 10 begärs slutligen att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag anvisa 2 400 miljoner kronor.
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande 23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 567 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att garantibeloppet bör höjas till 120 kr per dag, att två kontaktdagar bör återinföras, att de 90 garantidagarna skall slopas samt att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på de senaste två årens inkomst, inklusive semesterersättning och skattepliktiga förmåner. Vidare begärs att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag anvisa 2 000 miljoner kronor.
I samma motion yrkande 18 begärs förslag om införande av ett nytt vidareutvecklat vårdnadsbidrag. Motionärerna anser att vårdnadsbidrag bör införas för barn mellan 1 och 3 år. Fullt bidrag bör utges med 10 % av prisbasbeloppet. Bidraget skall vara skattepliktigt och avdrag medges för barnomsorgskostnader, dock högst med vad som kan fås i vårdnadsbidrag. Ett liknande yrkande återfinns i Ub245 yrkande 2 av Mikael Oscarsson (kd).
Centerpartiet
Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf294 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 260 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att garantinivån bör höjas till 150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2000 och att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas delvis på historisk inkomst.
I motion So325 yrkande 10 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om ökad grundtrygghet i föräldrapenningen. Garantinivån bör enligt motionärerna höjas till 150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2000.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 2 anvisa 220 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Enligt motionärerna kan bl.a. åtgärder mot fusk och överutnyttjande av försäkringen minska utgifterna med 170 miljoner kronor. Ett liknande yrkande finns i motion Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
I motion Sf305 yrkandena 3 och 6 begärs beslut om att höja ersättningsnivån för mamma- och pappamånaderna till 90 % av sjukpenninggrundande inkomst och om att avskaffa de s.k. garantidagarna i föräldraförsäkringen.
I motion A807 Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkandena 5 och 6 dels ett tillkännagivande om höjd ersättning för mamma- och pappamånaderna till 90 %, dels att till anslaget A 2 anvisas 160 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Enligt motionärerna kostar höjningen till 90 % 160 miljoner kronor.
Övriga motioner om föräldraförsäkringen
Några av motionerna rör förutsättningarna för att bygga ut föräldraförsäkringen alternativt krav om att höja ersättningsnivån i försäkringen.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i denna del ett tillkännagivande om föräldraförsäkringen. Motionärerna anser att en utbyggnad bör prioriteras när resurserna tillåter det. Bl.a. bör garantinivån höjas. Vidare anser de att reglerna för hur mamma- och pappamånaderna får tas ut skall skärpas, t.ex. bör det krävas att tre veckor med föräldrapenning tas ut i en följd.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 yrkande 4 beslut om höjning av garantibeloppet i föräldraförsäkringen till 150 kr per dag.
Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Sf265 ett tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av en förlängd pappaledighet för barnen och jämställdheten. Motionärerna anser att målsättningen bör vara en utökning till tre månader.
I motion Sf270 av Marina Pettersson (s) begärs ett tillkännagivande om en analys av effekterna av vad en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle innebära för jämställdheten. Enligt motionären bör det övervägas om det finns utrymme att utvidga föräldraförsäkringen.
Även Nalin Pekgul (s) begär i motion Sf234 ett tillkännagivande om en analys av effekterna av vad en utvidgning av föräldraförsäkringen skulle innebära. En utbyggnad är viktig både för barnen och från en jämställdhets- och fördelningspolitisk synvinkel.
I några av motionerna föreslås ökade möjligheter att överlåta föräldrapenning/tillfällig föräldrapenning.
I motion Sf208 av Cecilia Magnusson (m) begärs ett tillkännagivande om förändringar i föräldraförsäkringen. De tio dagarna med tillfällig föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med sitt barns födelse bör enligt motionären kunna överlåtas på annan i fall då faderskapet inte är fastställt. Motionären, som också påpekar att föräldrapenning inte kan bytas mot tillfällig föräldrapenning om barnet är 240 dagar eller yngre, anser att denna gräns bör tas bort så att den tillfälliga föräldrapenningen även i dessa fall kan överlåtas till annan.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 yrkande 5 ett tillkännagivande om införande av en överlåtelsemöjlighet av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens förslag. Motionärerna anser att förmånerna skall kunna överlåtas till en vän, en släkting eller användas som betalning till en barnvårdare från ett företag.
I motion Sf233 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) begärs förslag till lagändring när det gäller överlåtelse av föräldrapenning så att det blir möjligt för ensamstående föräldrar att överlåta sin rätt till mor- eller farförälder eller annan nära anhörig. Motionärerna anser att det inte bör ställas krav på att föräldern själv arbetar utan att överlåtelse skall kunna ske även vid t.ex. förälderns egen sjukdom.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion Sf266 ett tillkännagivande om att regeringen bör utreda möjligheten att överlåta de tio pappadagarna i samband med förlossningen på en släkting eller vän. Motionärerna anser det viktigt att ensamstående mammor får möjlighet till avlösning och stöd den första tiden.
Motionerna i övrigt innehåller förslag i olika avseenden rörande föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.
I motion Sf257 av Ulla-Britt Hagström (kd) begärs ett tillkännagivande om en uppföljning av hur föräldraförsäkringens konstruktion styr vem som väljer att arbeta hemma hos barnet. Motionären framhåller att en viss ekonomisk styrning finns i systemet genom pappamånaden och genom att föräldrapenningen grundar sig på en inkomst om högst 7,5 prisbasbelopp.
I motion Sf259 yrkande 4 i denna del av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett tillkännagivande om rätt till ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar som får barn som är tio år eller äldre. Motionären anser att ett barn som adopteras i lite högre ålder har minst samma behov av föräldrarnas tillsyn och omsorg som ett yngre barn.
I motion Sf289 av Tuve Skånberg (kd) begärs en lagändring så att tillfällig föräldrapenning utges vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i landstingets regi. Enligt motionären har många kommuner en öppenvårdsavdelning där familjer med barn under tolv år går i behandling under dagtid. Till behandlingen är en barnläkare knuten. Verksamheten liknar en inläggning dagtid som t.ex. en familj måste gå igenom vid en utredning eller behandling på sjukhus i landstingets regi. Om inte föräldrarna kan få tillfällig föräldrapenning för vård av sjukt barn när de avstår från arbete är det enligt motionären svårt för dem att delta.
I motion Sf274 av Helena Frisk och Ann-Kristine Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om en analys av effekterna av att kontaktdagarna försvunnit. De anser att man särskilt bör studera om det är familjer med låga inkomster som fått det särskilt svårt att följa sina barns barnomsorg och skolgång sedan kontaktdagarna försvunnit.
Utskottets bedömning
Anslaget A 2 Föräldraförsäkring
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att föräldraförsäkringen uppfyller såväl målet att bidra till att utjämna de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med respektive utan barn som målet att stödja båda föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap med arbete. Utskottet välkomnar också förslaget om förbättring av stödet vid flerbarnsfödsel.
Vad gäller de frågor som tas upp i motionerna konstaterar utskottet att samtliga frågor tidigare åtminstone vid något tillfälle behandlats av utskottet, bl.a. i betänkande 1998/99:SfU1.
Beträffande frågan om ersättningsnivån i föräldraförsäkringen anser utskottet i likhet med tidigare att en rimlig ersättningsnivå inte bör understiga 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Vidare anser utskottet att förbättringar inom föräldraförsäkringen, utöver förslaget om utökat stöd vid flerbarnsfödsel, tills vidare måste anstå då höjningarna av barnbidraget bör genomföras innan andra förbättringar av det ekonomiska familjestödet kan komma i fråga. Utskottet kan därför varken ställa sig bakom krav på en generell sänkning av ersättningsnivån i föräldraförsäkringen eller en höjd nivå för mamma- och pappamånaderna.
När det gäller frågan om att beräkna sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis på ett genomsnitt av tidigare inkomster har utskottet ovan under utgiftsområde 10 avvisat sådana förslag med hänvisning till den pågående beredningen av förslaget om nya beräkningsregler för sjukpenning, föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19). Utskottet finner inte skäl att inta någon annan ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen.
Vad gäller åtgärder för att motverka fusk och överutnyttjande av försäkringen vill utskottet hänvisa till vad som anförts ovan under utgiftsområde 10 i denna fråga. Några ytterligare besparingar genom sådana åtgärder utöver vad som redan beaktats kan enligt utskottets mening för närvarande inte påräknas.
I fråga om samordning mellan sjukförsäkringen och havandeskapspenningen anser utskottet, i enlighet med tidigare ställningstagande, att en sådan åtgärd skulle innebära att gravida kvinnor som av olika anledningar inte kan utföra sina arbetsuppgifter men som i övrigt inte är arbetsoförmögna missgynnas i förhållande till andra gravida kvinnor. Eftersom arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt på grund av sjukdom är de inte berättigade till sjukpenning. De är i stället hänvisade till att använda sig av möjligheten att vara lediga med föräldrapenning. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom den föreslagna samordningen.
Vad gäller kravet på ett återinförande av vårdnadsbidraget anser utskottet liksom tidigare att vårdnadsbidrag ur jämställdhetssynpunkt är ett steg i fel riktning i den meningen att det kan motverka att kvinnor och män tar samma ansvar för hem och familj. Utskottet anser att slopandet av vårdnadsbidraget och återinförandet av garantidagarna fr.o.m. den 1 januari 1995 befrämjade föräldrarnas möjlighet att kombinera föräldraskap och förvärvsarbete. En familjepolitik byggd på en flexibel föräldraförsäkring, en väl utbyggd barnomsorg av god kvalitet, barnbidrag och en bra skola för alla främjar jämställdheten och ökar valfriheten för både kvinnor och män. En sådan familjepolitik ser både till barnens och föräldrarnas bästa. Utskottet avstyrker med det anförda såväl att vårdnadsbidrag införs som att avdrag för styrkta barnomsorgskostnader medges.
När det gäller garantidagarna i föräldraförsäkringen framställs krav både om att slopa dagarna och att höja garantibeloppet/garantinivån. Utskottet anser i likhet med tidigare att garantidagarna för förvärvsarbetande föräldrar fungerar som en förlängning av den tid som de kan vara hemma i samband med barnets födelse. Det är inte heller ovanligt att garantidagarna sparas för att användas under barnets uppväxt, inte minst i samband med inskolning i barnomsorgen eller i skolan. Utskottet finner med hänsyn härtill inte skäl att föreslå att garantidagarna skall slopas. Inte heller finner utskottet det möjligt att föreslå riksdagen en höjning av garantibeloppet/garantinivån. Utskottet konstaterar att det nuvarande beloppet visserligen har varit oförändrat under en längre tid men anser att höjningarna av barnbidraget bör genomföras innan andra förbättringar av det ekonomiska familjestödet kan komma i fråga.
Beträffande frågan om att återinföra kontaktdagarna, som slopades fr.o.m. den 1 juli 1995 som ett led i saneringen av statens finanser, anser utskottet att det, utöver höjningarna av barnbidraget, saknas ekonomiskt utrymme för ytterligare förbättringar inom utgiftsområdet. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom ett krav om att återinföra kontaktdagarna.
Vad gäller frågan om att följa utvecklingen av tillfällig föräldrapenning när ytterligare en karensdag införs har utskottet ovan avstyrkt motionsyrkanden om ytterligare en karensdag i sjukersättningssystemen. Som en konsekvens härav avstyrker utskottet följdförslaget rörande tillfällig föräldrapenning.
Med det anförda tillstyrker utskottet såväl lagförslaget som förslaget till medelsanvisning och avstyrker motionerna Sf296 yrkandena 2, 3, 4, 6, 7, 9 och 10, Sf302 yrkandena 18 och 23, Ub245 yrkande 2, Sf294, So325 yrkande 10, Sf305 yrkandena 3, 6 och 11, Fi212 yrkande 14 i denna del samt A807 yrkandena 5 och 6.
Övriga motioner om föräldraförsäkringen
Utskottet har ovan redovisat att en särskild utredare skall få till uppgift bl.a. att se över de ekonomiska familjestöden med avseende på marginaleffekter och fördelningseffekter. Resultatet av denna översyn bör enligt utskottets mening kunna få betydelse även med avseende på en utbyggnad av föräldraförsäkringen respektive en höjning av garantibeloppet/garantinivån. Som utskottet redan förklarat bör dock höjningarna av barnbidraget genomföras innan andra förbättringar av det ekonomiska familjestödet kan komma i fråga. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna Sf273 i denna del, Sf305 yrkande 4, Sf270 och Sf234.
Vad gäller utökning av antalet mamma- och pappamånader noterar utskottet att det i propositionen anges att effekterna av mamma- och pappamånaderna, som infördes år 1995, inte kan redovisas fullt ut förrän tidigast år 2003, eftersom föräldrapenningdagar kan tas ut fram till dess barnet fyllt åtta år eller avslutat första skolåret. Uppgifter från Riksförsäkringsverket visar dock att för barn födda fr.o.m. den 1 januari 1995 kan en tydlig ökning av andelen män som tagit ut föräldrapenning noteras. Ca 70 % av papporna till barn födda fr.o.m. år 1995 har under barnets första två år tagit ut föräldrapenning. Motsvarande siffra för pappor till barn födda åren 1993 och 1994 var ca 60 %. Papporna till barnen födda år 1995 eller senare har dock tagit ut färre föräldrapenningdagar än pappor till barn födda före införandet av mamma- och pappamånaderna. Männens totala andel av de utbetalade nettodagarna med föräldrapenning var 9,6 % under år 1995, 10,6 % under år 1996, 9,9 % under år 1997 och 10,4 % under år 1998.
Utskottet anser liksom tidigare (se bet. 1998/99:SfU1) att en utökad kvotering, dvs. införande av ytterligare en eller flera mamma- och pappamånader, inom ramen för den nuvarande föräldraförsäkringen skulle kunna innebära en ökad belastning på mammor och barn i de fall där papporna av olika skäl inte kan/vill utnyttja rätten till föräldraledighet eller föräldrapenning. En utökad kvotering är en av flera tänkbara metoder för att förmå fler pappor att ta ut föräldrapenning. Även om papporna till barnen födda år 1995 eller senare har tagit ut färre antal föräldrapenningdagar konstaterar utskottet att andelen pappor som tagit ut föräldrapenning har ökat sedan mamma- och pappamånaderna infördes. Därtill kommer som redan nämnts att socialförsäkringens administration har till uppgift att bidra till att en större andel män tar ut fler föräldrapenningdagar. Mot bakgrund härav anser utskottet att det inte finns skäl att föreslå införandet av ytterligare mamma- och pappamånader i föräldraförsäkringen eller att skärpa reglerna för uttaget. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf273 i denna del och Sf265.
När det gäller frågan om ökade möjligheter att överlåta föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning noterar utskottet att Tjänstebeskattningsutredningen i kommittébetänkandet Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) bl.a. föreslagit att den tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn skall kunna överlåtas till ett företag eller till den kommun som personen är bosatt i. Utskottet noterar vidare att regeringen har aviserat sin avsikt att återkomma med förslag om ändring av reglerna avseende möjligheterna att överlåta tillfällig föräldrapenning. Utskottet anser att regeringens förslag bör avvaktas. I fråga om överlåtelse av föräldrapenning med anledning av ett barns födelse anser utskottet liksom tidigare (1998/99:SfU1) att föräldrapenningen skall vara knuten till föräldraskapet. Någon överlåtelse av föräldrapenning till t.ex. släkt och vänner kan utskottet därför inte förorda. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf208, Sf305 yrkande 5, Sf233 och Sf266.
I fråga om åldersgränsen för rätt till föräldrapenning vid adoption konstaterar utskottet att bestämmelserna om föräldrapenning enligt 4 kap. 5 § AFL också gäller vid adoption av barn under förutsättning att barnet inte fyllt tio år. Utskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att åldersgränsen för rätt till föräldrapenning i samband med adoption skall höjas. Utskottet avstyrker därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.
Beträffande förslaget att tillfällig föräldrapenning skall utges oavsett om behandling sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i landstingets regi gäller enligt 4 kap. 10 a § AFL att en förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte fyllt tolv år har rätt till tillfällig föräldrapenning när föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller för att lära sig att vårda barnet, deltagande i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudmannen i samma syfte, läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom eller läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet liksom deltagande i någon behandling som är ordinerad av läkare i sistnämnda syfte.
Av RFV:s allmänna råd (1997:10) Föräldrapenningförmåner framgår att en institution kan vara t.ex. en habiliteringsklinik, specialskola m.m. En förutsättning för rätt till ersättning är att besöket är direkt föranlett av barnets sjukdom eller funktionshinder eller ingår som en del i behandlingen av barnet. Syftet skall enligt det allmänna rådet vara att medverka i behandlingen av barnet eller att lära sig vårda barnet.
I övrigt gäller som ovan nämnts att tillfällig föräldrapenning utges i samband med sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets ordinarie vårdare eller i samband med besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Tillfällig föräldrapenning utges även när någon av föräldrarna behöver avstå från förvärvsarbete för vård av ett barn när den andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.
Utskottet förutsätter att RFV uppmärksammar och påtalar om den fråga som tas upp i motion Sf289 medför problem av större omfattning. Med det anförda avstyrker utskottet motionen i fråga.
Vad slutligen gäller frågan om effekterna av föräldraförsäkringens konstruktion respektive av att kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen har slopats kan dessa frågor bli belysta i samband med den ovan redovisade översynen av de ekonomiska familjestöden. Någon åtgärd från riksdagens sida är dock inte påkallad. Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf257 och Sf274.
A 3 Underhållsstöd
Allmänt om underhållsstöd
Syftet med det nya systemet med underhållsstöd, som gäller sedan februari 1997, var dels att genomföra besparingar för det allmänna, dels att från principiell synpunkt tydliggöra föräldrarnas ekonomiska ansvar och garantera barnet en rimlig försörjning. Det nya systemet ersatte systemet med bidragsförskott (inkl. det förlängda bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn.
Ett barn har rätt till underhållsstöd om föräldrarna inte bor tillsammans. Underhållsstöd lämnas också om den ena föräldern är avliden såvida inte barnet har rätt till barnpension enligt AFL efter en bidragsskyldig förälder. Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn.
För det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten. Återbetalningsskyldigheten är begränsad till 1 173 kr per barn och månad och är utformad som en viss procent av den återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett avdrag med för närvarande 24 000 kr.
Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och fastställs utifrån senast tillgängliga taxering.
En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om anstånd med betalningen. För obetalda återbetalningsbelopp skall den bidragsskyldige betala ränta (4,1 % för år 1999).
Riksdagen har efter förslag i proposition 1998/99:78 Beräkning av återbetalningsskyldighet för underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar m.m. beslutat om höjning av grundavdraget från 24 000 kr till 72 000 kr samtidigt som de procentsatser som bestämmer återbetalningsskyldighetens storlek höjts. De nya reglerna skall tillämpas på återbetalningsskyldighet som avser tid efter den 31 januari 2000 (bet. 1998/99:SfU9, rskr. 1998/99:235).
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 3 Underhållsstöd anvisar ett ramanslag på 2 737,5 miljoner kronor.
Målet för underhållsstödet är enligt propositionen att systemet skall bidra till att föräldrar skall ta sitt ekonomiska ansvar gentemot de barn som de inte sammanlever med, samtidigt som samhället garanterar dessa barn en rimlig ekonomisk standard.
Utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är beroende dels av omvärldsfaktorer som staten har små möjligheter att påverka, dels av regelsystemet. Till den första kategorin hör bl.a. de återbetalningsskyldigas inkomstutveckling, födelsetalen och antalet separationer. Styrande faktorer som staten kan påverka är bl.a. underhållsstödets nivå, storleken på de procentsatser som bestämmer återbetalningsskyldigheten samt storleken på grundavdraget.
Utgifterna för utbetalda underhållsstöd uppgick år 1998 till ca 4 580 miljoner kronor. De återbetalningsskyldiga föräldrarna debiterades återbetalningsbelopp på 1 960 miljoner kronor, vilket motsvarar 43 % av det utbetalade beloppet. Ca 80 % eller 1 600 miljoner kronor av det debiterade beloppet återbetalades. Det inbetalade beloppet uppgick till 35 % av utbetalat belopp. En jämförelse kan göras med förhållandena år 1996, det sista året som bidragsförskottssystemet var i kraft, då återbetalningsandelen var 27 %.
Enligt vad som anges i propositionen avser regeringen att förelägga riksdagen ett förslag om ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende under våren 2000. De nya reglerna beräknas kunna träda i kraft den 1 juli 2000 och tillämpas första gången i fråga om underhållsstöd som avser tid efter den 30 september 2000. Förslaget kommer enligt regeringen att innebära en besparing på anslaget A 3 med 12,5 miljoner kronor år 2000 och med 50 miljoner kronor per år därefter.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 3 anvisa 230 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att utgifterna kan hållas tillbaka genom en markering av det gemensamma föräldraansvaret. I övrigt kan enligt motionärerna åtgärder mot fusk och överutnyttjande av underhållsstödet minska utgifterna med 30 miljoner kronor. Ett liknande yrkande återfinns i motion Fi212 yrkande 14 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp).
Övriga motioner om underhållsstöd
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf296 yrkande 5 förslag om underhållsstöd. Riksförsäkringsverkets uppdrag att under åren 1998-2001 utvärdera underhållsstödet bör enligt motionärerna kunna leda till att kostnaderna för underhållsstöd minskar med 400 miljoner kronor från år 2001.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf273 i denna del ett tillkännagivande om underhållsstödet. Motionärerna anser att underhållsstödet bör ändras såväl vad gäller inkomstberäkningen som i fråga om umgängesresor och umgängesavdrag. Motionärerna anser att det är orimligt att en arbetslös förälder får sin återbetalningsskyldighet baserad på en inkomst som han eller hon inte längre har. Vidare anser de att frågan om umgängesresor för den förälder som inte själv har ekonomisk möjlighet att resa och träffa sina barn måste lösas och att reglerna om umgängesavdrag måste anpassas till hur umgängesrätten fungerar i praktiken.
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande 21 förslag till ändring av grundavdraget i underhållsstödet. Motionärerna anser att grundavdraget bör vara 48 000 kr och att procentsatserna bör vara lägre. Vidare anser de att en prövning bör ske av boförälderns inkomst innan statligt stöd utbetalas.
Frågan om inkomstberäkning vid fastställande av återbetalningsskyldighetens storlek berörs även i följande motioner.
Margit Gennser m.fl. (m) begär i motion Sf281 yrkande 1 ett tillkännagivande om beräkningar av underhållsstödet på inaktuella inkomstuppgifter. Motionärerna anser att bostadsbidragens regler för inkomstberäkning om möjligt bör tillämpas.
I yrkandena 2 och 3 begärs tillkännagivanden om att använda samma regler för egenföretagare och anställda vid beräkningen av inkomstunderlaget för underhållsstöd och om bilförmån. Motionärerna anser att reglerna för egenföretagare är orättvisa, t.ex. vad gäller avdrag för pensionspremier och att inkomsten skall höjas med vissa resultatreglerande poster. Vidare bör enligt motionärerna bilförmån undantas vid inkomstprövningen.
I motion Sf287 av Christer Skoog m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om att inkomstprövningen bör ske utifrån aktuell inkomst.
Motionerna i övrigt innehåller krav om ändring av reglerna för underhållsstöd i olika avseenden.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf237 ett tillkännagivande om brister i det ekonomiska trygghetssystemet för barn vars föräldrar avtjänar fängelsestraff. Motionärerna framhåller att det krävs ett års separation för att underhållsstöd skall kunna utges, vilket är detsamma som att det föreligger en dom på minst två års fängelse. Eftersom det vid fängelsevistelse är uppenbart att föräldrar som tidigare levde tillsammans har separerat anser motionärerna att underhållsstöd bör utges från separationens första dag.
I motion Sf240 av Bengt Silfverstrand (s) begärs ett tillkännagivande om en justering av underhållsstöd. Motionären anser att den ekonomiska förmågan hos boföräldern inte beaktas i tillräcklig grad, att hänsyn inte tas till merkostnader vid umgänge med barnen samt att procentsatserna av allt att döma är för högt tilltagna.
I motion Sf298 av Raimo Pärssinen och Per-Olof Svensson (s) begärs ett tillkännagivande om återbetalning av underhållsstöd. De framhåller att om den f.d. maken uppger oriktiga inkomster kan boföräldern drabbas av återkrav av utgivet underhållsstöd. Detta förhållande måste enligt motionärerna ändras.
I motion Sf299 av Inger Lundberg och Helena Frisk (s) begärs en analys av hur nuvarande regler för underhållsstöd påverkat levnadsförhållandena för särlevande föräldrar som har betalningsansvar för flera barn. Enligt motionärerna har reglerna inneburit allvarliga problem för föräldrar med tre eller fyra barn.
Utskottets bedömning
Anslaget A 3 Underhållsstöd
Vad först gäller regeringens förslag till medelsanvisning avseende budgetåret 2000 vill utskottet erinra om sitt yttrande 1999/2000:SfU3y till finansutskottet med anledning av regeringens förslag till tilläggsbudget avseende budgetåret 1999. Regeringen föreslog bl.a. att anslaget A 3 Underhållsstöd skulle ökas med 461 miljoner kronor för budgetåret 1999. I yttrandet anförde utskottet att vissa omvärldsfaktorer visserligen innebär att det är svårt att göra säkra bedömningar av utgiftsutvecklingen, men att utskottet inte kunde underlåta att känna en viss oro över storleken på kostnaderna för underhållsstödet. Utskottet konstaterade dels att kostnadsutvecklingen under åren 1997-1999 visar att utgifterna (anslag jämte tilläggsbudget) för underhållsstödet uppgår till närmare 3 miljarder kronor per år i stället för de 2,5 miljarder kronor per år som regeringen utgått från, dels att genomförda regeländringar (höjt grundavdrag och ändrade procentsatser) inte kommer att få effekt förrän under år 2000. Med ytterligare 461 miljoner kronor skulle enligt utskottets mening anvisade medel till underhållsstödet för budgetåret 1999 komma att stämma bättre överens med det prognostiserade utfallet. Utskottet tillstyrkte därmed regeringens förslag. Finansutskottet har därefter i betänkande 1999/2000:FiU11 föreslagit att riksdagen skall godkänna regeringens förslag till tilläggsbudget.
Utskottet konstaterar att regeringen nu har föreslagit att till anslaget A 3 skall anvisas drygt 2,7 miljarder kronor för budgetåret 2000. Det skulle därför kunna ifrågasättas om inte regeringen återigen varit för optimistisk. Utskottet har emellertid tagit del av RFV:s kvartalsredovisning den 28 oktober 1999 avseende belastningen på bl.a. anslaget A 3 för budgetåren 1999 och 2000. Redovisningen avser preliminärt utfall för perioden januari-september 1999 och det prognostiserade utfallet för budgetåret 1999 samt beräkningar för år 2000. Av redovisningen framgår att anslagsbelastningen för underhållsstöd prognostiserats till 2 680 miljoner kronor år 2000. Besparingarna till följd av de nyss nämnda regeländringarna har därvid beaktats. Därtill kommer att det aviserade förslaget om ändrade regler för utfyllnadsbidrag vid växelvis boende beräknas ge en mindre besparing år 2000. Med hänsyn härtill anser utskottet att det inte finns skäl att frångå regeringens förslag till medelsanvisning 2 737,5 miljoner kronor.
Som redan nämnts avser regeringen att tillsätta en särskild utredare bl.a. för att utreda utgiftsutvecklingen inom underhållsstödet. Såvitt framgår av 1999 års ekonomiska vårproposition skall förslag till konkreta utgiftsminskande åtgärder lämnas senast i den ekonomiska vårpropositionen år 2000. Utskottet utgår från att regeringen senast i samband därmed återkommer till riksdagen med både en analys av kostnadsutvecklingen under åren 1997-1999 och av de faktorer som styr denna utveckling samt - om kostnadsutvecklingen inte blir den förväntade - med konkreta förslag till åtgärder.
Vad därefter gäller Folkpartiets förslag om en lägre utgiftsnivå genom åtgärder för att motverka fusk och överutnyttjande av försäkringen och genom att markera det gemensamma föräldraansvaret vill utskottet hänvisa till vad utskottet anfört ovan under utgiftsområde 10. Några ytterligare besparingar genom åtgärder mot fusk och överutnyttjande utöver vad som redan beaktats kan enligt utskottets mening för närvarande inte påräknas. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att de nya regler som skall gälla fr.o.m. februari 2000 innebär en markering av föräldraansvaret i så måtto att den hittillsvarande större subvention, som nuvarande regler innebär för bidragsskyldiga föräldrar med två eller flera barn jämfört med föräldrar med bara ett barn, kommer att minska. De nya reglerna beräknas därtill att ge en besparing på ca 160 miljoner kronor per år.
Mot bakgrund av vad ovan anförts godtar utskottet regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna Sf305 yrkande 11 och F1212 yrkande 14 i denna del.
Övriga motioner om underhållsstöd
Med hänvisning främst till vad nyss anförts om regeringens avsikt att återkomma till riksdagen senast i samband med nästa års ekonomiska vårproposition och till den besparing på 160 miljoner kronor som redan beslutade regeländringar beräknas innebära avstyrker utskottet motion Sf296 yrkande 5 med krav om minskning av kostnaderna fr.o.m. år 2001.
Vad gäller frågan om grundavdragets och procentsatsernas storlek konstaterar utskottet att riksdagen så sent som under våren 1999 fattade beslut bl.a. om att höja grundavdraget till 72 000 kr avseende återbetalningsskyldighet som skall fastställas fr.o.m. februari 2000. Samtidigt höjdes de procentsatser som bestämmer återbetalningsskyldighetens storlek. Grundavdragets storlek är vald så att så få föräldrar som möjligt skall behöva hamna under socialbidragsnormen genom att fullgöra sin bidragsskyldighet. Utskottet kan mot bakgrund härav inte ställa sig bakom ett krav om att sänka grundavdraget till 48 000 kr och avstyrker därför motion Sf302 yrkande 21 i denna del. Även motion Sf240 i denna del avstyrks med det anförda.
I några motioner berörs frågan om vilken inkomst som skall ligga till grund för återbetalningsskyldigheten. Den gällande metoden innebär att återbetalningsbeloppet anpassas till ändrade inkomstnivåer. När återbetalningsbeloppet fastställs hänför sig dock inkomsterna till förhållanden som gällde cirka två år tidigare, dvs. enligt den senaste taxeringen. Metoden innebär att den som fått väsentligt minskade inkomster på grund av exempelvis arbetslöshet kan få svårigheter att betala fastställt återbetalningsbelopp. I en sådan situation kan visserligen anstånd beviljas men skulden ackumuleras och dessutom tas ränta ut på beloppet. Inkomstunderlaget bestäms såvitt avser inkomstslaget tjänst utifrån bruttolön med avdrag för vid beskattningen medgivna avdrag såsom resor till och från arbetet och resor i tjänsten samt med tillägg av ränteintäkter och andra kapitalinkomster. Avdrag på grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.
Utskottet anser i likhet med tidigare (bet. 1998/99:SfU1) att reglerna för att fastställa återbetalningsskyldighet är problematiska eftersom de kan leda till ekonomiska svårigheter för personer som får sina inkomster påtagligt minskade t.ex. i samband med arbetslöshet. Emellertid har enligt utskottets mening situationen i viss mån förändrats genom riksdagens beslut att höja grundavdraget från 24 000 kr till 72 000 kr. Utskottet kan inte utesluta att det i vissa lägen ändå bör finnas en möjlighet att få återbetalningsskyldigheten fastställd till ett belopp som i större utsträckning motsvarar den faktiska betalningsförmågan. Om regeringen i det fortsatta analys- och utvärderingsarbetet finner att det är möjligt att hitta en lösning på problemet förutsätter utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med förslag. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf273 i denna del, Sf281 yrkande 1 och Sf287.
Vad gäller kravet att samma regler för inkomstprövning skall gälla för egenföretagare och anställda konstaterar utskottet att regeringen i proposition 1995/96:208 med förslag om införande av lagen om underhållsstöd bl.a. uttalade (s. 49) att skattelagstiftningen när det gäller inkomst av näringsverksamhet ger möjlighet till olika resultatreglerande åtgärder, som i detta sammanhang kan gynna hushåll med näringsinkomster framför hushåll med andra inkomster. Regeringen ansåg inte att det var rimligt att sådana möjligheter skulle påverka bedömningen av återbetalningsskyldighet av underhållsstöd. Enligt regeringen borde dock samma principer gälla för beräkning av inkomst av näringsverksamhet som för beräkning av inkomst av tjänst och kapital, och löntagare och egenföretagare i största möjliga utsträckning behandlas på ett likvärdigt sätt. Regeringen uttalade vidare att inkomstbegreppet skulle ses över inom flera delar av bidrags- och socialförsäkringssystemen. I avvaktan därpå borde den återbetalningsgrundande inkomsten för egenföretagare beräknas utifrån näringsinkomsten justerad för vissa bokföringsåtgärder, som i mer påtaglig grad kan anses ge fördelar för näringsidkare jämfört med löntagare.
Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har därefter i betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) lämnat förslag bl.a. avseende inkomstberäkningen för näringsidkare. Det föreslås därvid att några justeringar av inkomsten av näringsverksamhet vad avser periodiseringsfonder och expansionsmedel inte skall göras i fortsättningen. Utskottet anser att regeringens överväganden med anledning av utredningens förslag bör avvaktas och avstyrker därmed motionerna Sf273 i denna del och Sf281 yrkande 2.
Beträffande kravet att bilförmån skall undantas vid beräkningen av inkomstunderlaget anser utskottet att det inte finns skäl att förorda att andra avdrag skall få göras vid inkomstberäkningen än som medges vid beskattningen av inkomst av tjänst respektive av näringsverksamhet. Motion Sf281 yrkande 3 avstyrks därmed.
Såvitt gäller frågan om att beakta även boförälderns ekonomi anser utskottet i likhet med tidigare (bet. 1998/99:SfU9) att ett sådant system skulle leda till betydande svårigheter och dessutom komma att ställa stora krav på administrationen med åtföljande kostnader. Utskottet gör vidare bedömningen att det är en mycket liten grupp av boföräldrar som har höga inkomster och som därmed skulle beröras samt att statens inkomster inte skulle minska annat än marginellt om en behovsprövning infördes. Dessutom anser utskottet att fördelen med nuvarande regler, som är enkla och entydiga och ger föräldrar i en given situation möjlighet att överblicka sina ekonomiska förpliktelser, i så fall skulle riskera att gå förlorad. Utskottet är därför inte berett att förorda en sådan ordning och avstyrker därmed motionerna Sf240 i denna del och Sf302 yrkande 21 också i denna del.
I fråga om umgängesavdrag och umgängesresor gäller enligt 23 § lagen om underhållsstöd att en bidragsskyldig förälder som haft barnet hos sig under en sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst sex hela dygn får, vid återbetalning av underhållsstöd, göra avdrag med 1/40 av stödet för varje helt dygn. Enligt 6 kap. 15 b § föräldrabalken (FB) skall den förälder som barnet bor hos ta del i de resekostnader som kan uppkomma i samband med att barnet umgås med den andre föräldern. Det skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter.
Bestämmelserna om umgängesavdrag från underhållsstödet vid en sammanhängande tid av minst fem hela dygn infördes år 1997 samtidigt med den nya lagen. Umgängesavdrag när umgänget varat minst sex hela dygn under en kalendermånad infördes den 1 oktober 1998 (prop. 1997/98:7, bet. 1997/98:LU12, rskr. 1997/98:229-230). I yttrande 1997/98:SfU2y till lagutskottet över nämnda proposition angav socialförsäkringsutskottet som ett alternativ till regeringens förslag om umgängesavdrag att parterna inom ramen för de frivilliga samarbetsavtalen kan träffa avtal om umgängesavdrag med flexibla lösningar. Lagutskottet ansåg dock att propositionens förslag i fråga om umgängesavdragen fick anses tillfyllest.
Beträffande resekostnader vid umgänge ansåg socialförsäkringsutskottet att den föreslagna metoden (FB 6 kap. 15 b §) föreföll rimlig och tillämpbar i många fall. Ett problem var dock de fall då en eller båda föräldrarna helt saknar ekonomisk förmåga att bidra till resekostnaderna. Socialförsäkringsutskottet delade dock regeringens uppfattning att något finansiellt stöd inte kunde komma i fråga. Inom ramen för samarbetsavtalen, där man borde söka åstadkomma en helhetslösning, kunde denna fråga vägas in. Lagutskottet, som var positivt till propositionens förslag, delade uppfattningen att något finansiellt stöd från det allmänna inte kunde komma i fråga och avstyrkte motioner med förslag om sådant stöd.
Med det anförda anser utskottet liksom tidigare (bet. 1998/99:SfU1) att riksdagen bör vidhålla sin inställning i fråga om umgängesavdrag och umgängesresor och avstyrker motionerna Sf273 i denna del och Sf240 i denna del.
Enligt 3 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd har ett barn rätt till underhållsstöd om föräldrarna inte bor tillsammans eller den ena föräldern är avliden. Frågan om när föräldrarna fortfarande skall anses sammanbo när den ena föräldern avtjänar ett fängelsestraff har tagits upp av Vänsterpartiet.
RFV har i sina allmänna råd (1999:2) om underhållsstöd och förlängt underhållsstöd redovisat två rättsfall, vari dåvarande Försäkringsöverdomstolen (FÖD) prövat om en bidragsskyldig skall anses bo tillsammans med sitt barn. En bidragsskyldig var intagen på kriminalvårdsanstalt i ett år och tre månader. Med hänsyn till vistelsetidens längd ansågs föräldrarna inte varaktigt bo tillsammans. Bidragsförskott betalades därför ut. Ett annat fall gällde en bidragsskyldig jugoslavisk medborgare som fullgjorde en ettårig militärtjänstgöring i hemlandet. Han ansågs varaktigt bo tillsammans med sin son i Sverige, varför bidragsförskott inte betalades ut.
Det förhållandet att föräldrar lever på skilda håll under ibland ganska långa perioder innebär enligt utskottets mening inte nödvändigtvis att sammanlevnaden skall anses ha upphört. Utskottet förutsätter att RFV följer tillämpningen och i den mån denna medför problem påtalar detta. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf237.
Enligt 20 § lagen om underhållsstöd skall, om underhållsstöd lämnats felaktigt eller med för högt belopp, försäkringskassan besluta om återkrav av beloppet från den som det betalats ut till. Om det finns särskilda skäl får dock försäkringskassan efterge kravet helt eller delvis. Det förhållandet att en försäkringskassa har riktat återkrav mot en boförälder på grund av att den bidragsskyldiga föräldern uppgivit felaktiga inkomster och boföräldern därmed fått för mycket underhållsstöd i form av utfyllnadsbidrag har enligt vad utskottet erfarit uppmärksammats av RFV. Vidare pågår för närvarande en prövning av frågan i domstol. Mot bakgrund härav är det enligt utskottets mening inte påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida. Motion Sf298 avstyrks med det anförda.
Vad slutligen gäller kravet på en analys av nuvarande regler och deras påverkan på levnadsförhållandena för föräldrar som har betalningsansvar för flera barn har utskottet ovan redovisat att regeringen avser att långsiktigt verka för att ta bort fattigdomsfällor och minska marginaleffekter och att den särskilda utredaren även skall se över de ekonomiska familjestöden. De marginaleffekter och fördelningseffekter som följer av de ekonomiska familjestöden, inklusive bostadsbidragen, skall därvid särskilt beaktas. Utskottet anser att motion Sf299 får anses tillgodosedd med det anförda.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
Propositionen
Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kr per barn. Före den 1 juli 1997 lämnades bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst med 24 000 kr.
Bidraget administreras av RFV och de allmänna försäkringskassorna. Statens nämnd för internationella adoptioner (NIA) räknar med att ca 950 adoptivbarn skall komma till Sverige år 2000.
Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2000 till anslaget A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på 24 miljoner kronor.
Motioner med anslagseffekt budgetåret 2000
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande 23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 4 anvisa 25 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 20 begärs beslut om nya regler för internationella adoptioner. Motionärerna anser att adoptionsbidraget bör höjas till 50 000 kr år 2000.
Folkpartiet
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 yrkande 11 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 4 anvisa 16 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att adoptionsbidraget bör höjas till 40 000 kr.
Liknande yrkanden återfinns i motionerna Fi212 yrkande 14 i denna del av Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Sf241 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp).
Övriga motioner om adoptionsbidrag
Flera av motionsyrkandena innehåller krav på en höjning av adoptionsbidraget.
I motion Sf284 av Leif Carlson (m) begärs ett tillkännagivande om behovet av en översyn av bidragsnivån per barn vid internationella adoptioner. Motionären framhåller att den ursprungliga avsikten var att adoptionsbidraget skulle täcka 50 % av kostnaden. I dag uppgår kostnadstäckningen till ca 26 %.
I motion So328 yrkande 1 av Per-Samuel Nisser (m) begärs ett tillkännagivande om internationella adoptioners kostnader. Enligt motionären skulle fler kunna adoptera om nettokostnaden för adoption var lägre samtidigt som det även skulle ge samhällsekonomiska vinster. Det finns även skäl att se om det är möjligt att sänka kringkostnader för intyg, utbildning m.m.
Rolf Olsson m.fl. (v) begär i motion Sf243 att regeringen ges i uppdrag att utreda nivån på adoptionsbidraget i syfte att underlätta adoptioner. Motionärerna framhåller att adoptioner inte får bli en angelägenhet bara för dem med höga inkomster.
I motion Sf259 av Mikael Oscarsson (kd) begärs i yrkande 1 ett tillkännagivande om adoptionsbidragets storlek. Det ekonomiska stödet bör enligt motionären ökas.
Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s) begär i motion Sf229 ett tillkännagivande om adoptionsbidraget. Enligt motionärerna kan kostnaden för konstgjord befruktning beräknas till ca 100 000 kr och kan bli barnlösas alternativ eftersom adoptionsbidraget är så lågt. De anser att en översyn bör ske för att justera bidraget.
I motion Sf251 av Håkan Juholt m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om ekonomisk orättvisa mellan föräldrar som föder barn i Sverige och svenska föräldrar som adopterar barn. Motionärerna anser att möjligheten att få barn inte får bli en klassfråga och att det är angeläget att antalet barn ökar.
I motion Sf271 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) begärs ett tillkännagivande om en översyn av adoptionsbidraget. Ekonomin skall enligt motionären inte få styra om ett barnlöst par skall bli adoptivföräldrar eller inte.
Johnny Ahlqvist och Björn Kaaling (s) begär i motion Sf283 ett tillkännagivande om en översyn av adoptionsbidraget utifrån dagens faktiska kostnader, som uppgår till 50 000-100 000 kr.
I motion Sf288 av Anne Ludvigsson (s) begärs ett tillkännagivande om översyn av adoptionsbidraget utifrån dagens faktiska kostnader.
I motion Sf203 av Rigmor Ahlstedt och Kenneth Johansson (c) begärs ett tillkännagivande om en översyn av adoptionsbidraget. Enligt motionärerna får adoption inte bli en klassfråga. Bidraget bör därför höjas så att det täcker hälften av de faktiska kostnaderna.
Mikael Oscarsson (kd) begär i motion Sf259 yrkande 2 ett tillkännagivande om biståndsinsatser i samband med adoption. Motionären anser att Sida bör betala den del av kostnaderna som går till t.ex. bidrag till social verksamhet i barnets hemland och som kan vara ett krav för att få adoptera.
I samma motion yrkande 4 i denna del begärs slutligen ett tillkännagivande om rätt till ersättningar och bidrag till adoptivföräldrar som får barn som är tio år eller äldre. Motionären kritiserar det förhållandet att rätt till adoptionsbidrag inte föreligger då barnet fyllt tio år.
Utskottets bedömning
Anslaget A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
I enlighet med vad utskottet redan anfört är höjningen av barnbidraget och flerbarnstillägget den ekonomiska förstärkning för barnfamiljerna som prioriteras år 2000. Något utrymme för ytterligare utgiftsökningar inom utgiftsområdet finns inte. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motionerna Sf302 yrkandena 20 och 23, Sf305 yrkande 11, Fi212 yrkande 14 i denna del och Sf241.
Övriga motioner om adoptionsbidrag
Flertalet motionsyrkanden i övrigt innehåller också krav på en höjning av adoptionsbidraget. Utskottet, som instämmer i att adoption av utländska barn inte får bli en klassfråga, konstaterar att det nuvarande bidraget är förhållandevis litet jämfört med den faktiska kostnaden för en utländsk adoption. Maxbeloppet har varit 24 000 kr sedan juli 1991. Utskottet anser med hänsyn härtill att det är befogat att belysa kostnaderna för utländska adoptioner och att frågan om en höjning av adoptionsbidraget bör anstå i avvaktan härpå. Utskottet förutsätter i övrigt att NIA fortlöpande följer utvecklingen av adoptionskostnaderna. Med det anförda anser utskottet att motionerna Sf284, So328 yrkande 1, Sf243, Sf259 yrkande 1, Sf229, Sf251, Sf271, Sf283, Sf288 och Sf203 får anses tillgodosedda.
Vad gäller frågan om att Sida bör ta på sig en del av de kostnader som uppkommer i samband med en adoption kan utskottet inte stödja en ordning där det är en uppgift för Sida att lämna bistånd i syfte att möjliggöra adoptioner i enskilda fall. Utskottet avstyrker därmed motion Sf259 yrkande 2.
I fråga om åldersgränsen för rätt till adoptionsbidrag konstaterar utskottet att enligt 6 § lagen om bidrag vid adoption av utländska barn lämnas adoptionsbidrag endast för barn som inte fyllt tio år när adoptivföräldrarna fick barnet i sin vård. Utskottet finner inte skäl att föreslå riksdagen att åldersgränsen för rätt till adoptionsbidrag skall höjas. Utskottet avstyrker därför motion Sf259 yrkande 4 i denna del.
A 5 Barnpensioner
Propositionen
Från anslaget bekostas barnpension i form av folkpension och allmän tilläggspension.
Barnpension betalas ut till barn under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpensionen förlängas och betalas ut t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.
Enligt vad som anges i propositionen fyller barnpensioner väl målet att garantera barn vars ena eller båda föräldrar avlidit en rimlig ekonomisk standard.
I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget A 5 Barnpensioner anvisar ett ramanslag på 985 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Propositionen
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under 16 år som är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt till vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller handikapp. För barn som normalt vistas på institution eller enskilt hem genom samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag.
Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till prisbasbeloppet, och hel förmån utgör 250 % av prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och pensionsgrundande.
Viss del av vårdbidraget kan fastställas som en skattefri ersättning för merkostnader. Om helt vårdbidrag fastställts utan att merkostnader beaktats kan dessutom merkostnadsersättning utges om merkostnaderna uppgår till minst 18 % av prisbasbeloppet. Vårdbidrag kan vidare beviljas i de fall det enbart är fråga om merkostnader samt i vissa fall även utges vid längre sjukhusvistelse. Den del av vårdbidraget som avser merkostnader är inte pensionsgrundande.
Vårdbidrag för funktionshindrade barn fyller enligt regeringen väl målet att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand om funktionshindrat barn med behov av särskild tillsyn och vård. För närvarande tenderar antalet vårdbidrag att öka. Ökningen kan troligen förklaras med att regelverket utvecklats, att kännedomen om förmånen hos föräldrarna har ökat samt att det finns fler barn som är berättigade till förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutionaliseringen och det ökade antalet barn med diagnosen DAMP.
Enligt vad som anges i propositionen var handläggningstiden för 75 % av vårdbidragsärendena knappt sex månader år 1998.
Regeringen, som utgår från att ca 17 000 hela vårdbidrag kommer att utbetalas under år 2000, föreslår att riksdagen till anslaget A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på 2 008 000 000 kr.
Motion med anslagseffekt budgetåret 2000
Kristdemokraterna
Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf302 yrkande 23 att riksdagen beslutar att för budgetåret 2000 till anslaget A 6 anvisa 500 000 kr mer än vad regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 22 begärs beslut om vårdbidrag för barn till biståndsarbetare. Motionärerna framhåller att enligt den nya socialförsäkrings-lagen omfattas biståndsarbetare, anställda av en ideell organisation, av bosättningsbaserade förmåner. Vid utlandstjänstgöring har de rätt att uppbära familjestöd. Eftersom vårdbidrag inte räknas som familjestöd kan denna förmån inte utges under utlandsvistelsen. Detta förhållande bör enligt motionärerna ändras.
Övriga motioner om vårdbidrag m.m.
Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf303 yrkande 1 ett tillkännagivande om behovet av skyndsam handläggning av vårdbidragsansökningar. Enligt motionärerna finns det fall där föräldrarna fått vänta 19 månader på försäkringskassans beslut.
I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om orimligheten i återbetalningskrav för studiemedel och bostadsbidrag på grund av lång handläggningstid. En retroaktiv utbetalning av vårdbidrag påverkar t.ex. bostadsbidraget med återkrav som följd.
I yrkandena 3 och 4 begärs tillkännagivanden om flera nivåer i vårdbidraget, t.ex. 20 %, och om likvärdig bedömning av vårdbidragets storlek mellan olika försäkringskassor. Motionärerna påpekar att storleken på vårdbidraget kan bli olika trots att barnen har samma vårdbehov.
I motion Sf214 av Johnny Gylling (kd) begärs ett tillkännagivande om att undersöka förutsättningarna för att vårdbidrag för diabetesbarn skall utgå i form av schablonbidrag. Ett schablonbidrag skulle enligt motionären ge en snabb handläggning och samtidigt innebära en avlastning för försäkringskassan och sjukvårdspersonal.
I detta sammanhang tar utskottet också upp motion Sf275 av Lars Ångström (mp). I motionen begärs ett tillkännagivande om att se över lagstiftningen så att Läkare utan gränser samt andra organisationer som eventuellt inte omfattas av det svenska sjukförsäkringssystemet får samma sociala försäkringsskydd som volontärer från andra svenska organisationer. Brister i regelverket gör enligt motionären att läkare som skickas ut av Läkare utan gränser har ett sämre försäkringsskydd än andra grupper som reser ut från svenska biståndsorganisationer. De får t.ex. ingen sjukersättning om de är ute mer än sex månader.
Utskottets bedömning
Anslaget A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Den nuvarande svenska socialförsäkringen bygger på principen att försäkrade är de personer som är bosatta här i landet. Bosättning ger rätt till vissa förmåner som exempelvis folkpension och barnbidrag. För rätt till andra förmåner såsom sjukpenning och inkomstgrundad ålderspension krävs utöver bosättning också förvärvsarbete.
Biståndsarbetarna omfattas vid tjänstgöring utomlands i dag av den s.k. ettårsregeln i 1 kap. 3 § AFL, om inte annat föreskrivs. Ettårsregeln innebär att en försäkrad under en utlandsvistelse som är avsedd att vara längst ett år fortfarande skall anses bosatt i Sverige. För biståndsarbetare, som sänds ut för att arbeta åt t.ex. en svensk ideell biståndsorganisation, finns för närvarande särbestämmelser om sjukpenninggrundande inkomst, föräldrapenning, bosättningstid för folkpension, garantipension och allmänt barnbidrag. Detta gäller om utlandsvistelsen varat längst tre år. Bestämmelsen gäller även biståndsarbetarens medföljande make eller därmed likställd.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av en socialförsäkrings-lag fr.o.m. den 1 januari 2001 (prop. 1998/99:119, bet. 1999/2000:SfU3, rskr. 1999/2000:12).
Den nya lagen innebär att den svenska socialförsäkringen delas i två delar. Den ena delen innehåller förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra delen förmåner som är beroende av arbete här i landet. Den bosättningsbaserade försäkringen avser garantibelopp och bidrag och den arbetsbaserade försäkringen avser inkomstförlust. Båda försäkringarna skall gälla lika för alla som är bosatta respektive arbetar i Sverige.
Beträffande några särskilda persongrupper skall socialförsäkringen ha utsträckt giltighet vid utlandsvistelse. Bl.a. föreskrivs att biståndsarbetare m.fl. som av svenskt trossamfund eller svensk ideell organisation som bedriver biståndsverksamhet sänds ut för tjänstgöring utomlands skall vara försäkrade i Sverige såvitt avser den bosättningsbaserade försäkringen, om utlandsvistelsen kan antas vara längst fem år. Detta gäller även medföljande familjemedlemmar.
När det gäller utbetalning av bosättningsbaserade förmåner vid vistelse i ett land som varken är medlem i EU eller omfattas av EES-avtalet införs vissa begränsningar. Som huvudregel skall sådana förmåner kunna betalas ut vid en utlandsvistelse om denna kan antas komma att vara i längst sex månader. Bosättningsbaserade förmåner, såsom garantipension, skall dock kunna betalas ut till vederbörande så länge han eller hon anses bosatt här. Familjestöd bl.a. till biståndsarbetare betalas också ut under hela den angivna perioden (fem år). Med familjestöd avses enligt propositionen föräldrapenning på garantinivå, barnbidrag, förlängt barnbidrag, adoptionsbidrag samt underhållsstöd. Däremot avses inte vårdbidrag för funktionshindrade barn.
Utskottet konstaterar att riksdagen så sent som denna höst har fattat beslut om en ny socialförsäkringslag fr.o.m. år 2001. Mot bakgrund härav finner utskottet inte skäl att föreslå riksdagen att göra ändringar i nuvarande bestämmelser eller att ändra sitt ställningstagande beträffande regelverket fr.o.m. år 2001. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till medelsanvisning och avstyrker motion Sf302 yrkandena 22 och 23.
Övriga motioner om vårdbidrag m.m.
Handikappombudsmannen har i en rapport till regeringen i december 1998 redovisat en undersökning om handläggningstider i ärenden och mål bl.a. om vårdbidrag. Handikappombudsmannen, som anfört att handläggningstiderna i ärenden och mål som gäller barn inte får vara för långa för att Sverige skall leva upp till bl.a. barnkonventionen, har bl.a. föreslagit att det i AFL skall införas en bestämmelse om att mål och ärenden om vårdbidrag skall handläggas skyndsamt. Rapporten bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
Många vårdbidragsärenden är både komplicerade och svårbedömda och tar därför lång tid att utreda. Utskottet kan dock konstatera att handläggningstiden för 75 % av vårdbidragsärendena under år 1998 var knappt sex månader. Som redan nämnts kan vårdbidrag utges på fyra nivåer, varför det enligt utskottets mening saknas behov av att införa ytterligare nivåer. Det är enligt utskottets mening inte heller någon enkel sak att i enskilda fall avgöra huruvida olika barn har samma vårdbehov. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion Sf303 yrkandena 1-4.
Såvitt gäller förslaget att vårdbidrag för diabetesbarn skall utges i form av ett schablonbidrag kan utskottet visserligen dela uppfattningen att en sådan ordning skulle kunna förkorta handläggningstiden och avlasta t.ex. försäkringskassans personal. Utskottet kan ändå inte ställa sig bakom förslaget eftersom förhållandena även i denna typ av ärenden kan variera och kräva många och svåra avvägningar. Utskottet avstyrker därmed motion Sf214.
Vad slutligen gäller personer som lämnar Sverige för att arbeta åt den utländska organisationen Läkare utan gränser, vars verksamhet enligt utskottets mening är av stort värde, omfattas de enligt huvudregeln av svensk socialförsäkring om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Detsamma kommer att gälla fr.o.m. år 2001 enligt den nya socialförsäkringslagen. Utskottet anser att, när inte de generella reglerna är tillämpliga, deras skydd måste tillgodoses på annat sätt än genom den svenska socialförsäkringen och avstyrker därmed motion Sf275.
A 7 Pensionsrätt för barnår
Propositionen
Anslaget har tillkommit med anledning av det nya ålderspensionssystemet.
I ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem kommer varje inkomstbortfall att påverka pensionsutfallet. Pensionsgrundande belopp för barnår skall därför kunna tillgodoräknas för vissa år då barnen är små.
För förälder som tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas för denna tid. En statlig ålderspensionsavgift om 18,5 % skall beräknas på det pensionsgrundande beloppet. Det är denna avgift, som motsvarar den enskildes pensionsrätt, som skall belasta anslaget.
I propositionen föreslås att riksdagen till anslaget A 7 Pensionsrätt för barnår anvisar ett ramanslag på 3 240 miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några motionsyrkanden. Utskottet tillstyrker förslaget.
Hemställan
Utskottet hemställer
Principer för socialförsäkringarna
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26, 1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2,
res. 1 (m)
res. 2 (kd)
res. 3 (c)
res. 4 (fp)
res. 5 (mp)
2. beträffande beräkningsunderlag
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf245, 1998/99:N332 yrkande 13 och 1999/2000:Sf224,
res. 6 (m, fp)
Utgiftsområde 10
3. beträffande företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf215, 1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231, 1999/2000:Sf263 och 1999/2000:Sf306 yrkande 3,
res. 7 (m)
res. 8 (v)
res. 9 (kd)
4. beträffande arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf277 yrkande 10,
res. 10 (kd)
5. beträffande sjukersättning vid vissa anställningsformer
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf211 och 1999/2000:Sf216,
res. 11 (v)
6. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, dels ändring i samma lag,
b) bemyndigar regeringen att under år 2000, i fråga om ramanslaget B 1 Riksförsäkringsverket ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 9 000 000 kr efter år 2000,
c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp för budgetåret 2000 enligt utskottets förslag i bilaga 2,
d) avslår motionerna 1999/2000:Sf226 yrkandena 1 och 5, 1999/2000:Sf246 yrkande 6, 1999/2000:Sf254 yrkandena 1-3, 6-9 och 13, 1999/2000:Sf260 yrkande 5, 1999/2000:Sf277 yrkandena 1, 3-7, 9, 11 och 13, 1999/2000:Sf292 yrkande 1, 1999/2000:Sf306 yrkandena 1, 2, 4-7, 9 och 10, 1999/2000:Fi212 yrkandena 14 i denna del och 22 och 1999/2000:So322 yrkande 21,
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf210, 1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4, 1999/2000:Sf211, 1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf260 yrkande 1, 1999/2000:Sf269 och 1999/2000:N273 yrkande 3,
res. 12 (m, kd)
res. 13 (v)
res. 14 (c)
8. beträffande ändringar i karensdagssystemet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf277 yrkande 8,
res. 15 (kd)
9. beträffande företagares restarbetsförmåga
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf292 yrkande 2,
res. 16 (c)
10. beträffande samverkan och finansiell samordning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf223, 1999/2000:Sf225, 1999/2000:Sf239, 1999/2000:Sf245 och 1999/2000:Sf277 yrkande 2,
res. 17 (m, kd, c, fp)
11. beträffande utvärdering av FRISAM m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf264 och 1999/2000:Sf304 yrkande 10,
res. 18 (v)
12. beträffande rehabilitering
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf210 yrkande 1, 1999/2000:Sf254 yrkandena 11 och 12, 1999/2000:Sf279 yrkandena 1 och 2 samt 1999/2000:So484 yrkande 7,
res. 19 (m, kd, c)
13. beträffande faktisk pensionsålder
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So326 yrkande 2,
res. 20 (c)
14. beträffande utredningsdirektiv m.m.
att riksdagen avslå motion 1999/2000:Sf304 yrkandena 1-5,
res. 21 (v)
15. beträffande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf219, 1999/2000:Sf304 yrkandena 6 och 8 samt 1999/2000:N273 yrkande 4,
res. 22 (m, kd)
res. 23 (v)
16. beträffande närståendepenning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf285 och 1999/2000: So262 yrkande 9,
res. 24 (c, fp)
17. beträffande förtidspensionssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Sf201, 1998/99:Sf263, 1999/2000:Sf236, 1999/2000:Sf260 yrkande 4 och 1999/2000:So490 yrkande 6,
res. 25 (v)
res. 26 (c)
18. beträffande tillsynsansvar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf210 yrkande 2,
res. 27 (kd)
19. beträffande delårsrapporter
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf221,
res. 28 (m)
20. beträffande försäkringsläkare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf207, 1999/2000:Sf254 yrkandena 4 och 5 samt 1999/2000:Sf304 yrkande 14,
res. 29 (m, kd, c)
res. 30 (v)
21. beträffande försäkringsmedicinska utredningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf228 och 1999/2000: Sf301,
res. 31 (m)
Utgiftsområde 11
22. beträffande anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
att riksdagen
a) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret 2000 enligt utskottets förslag i bilaga 2,
b) avslår motionerna 1999/2000:Sf204, 1999/2000:Sf222 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf278, 1999/2000:Sf293 yrkande 1, 1999/2000:Sf295, 1999/2000:Fi212 yrkande 14 i denna del och 1999/2000:So323 yrkandena 3 och 12,
23. beträffande pension till gift eller ogift pensionär
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf209 yrkande 2 och 1999/2000:Sf293 yrkande 2,
res. 32 (c)
24. beträffande pensioner och bidragsbehov
att riksdagen avslår motion 1999/2000:So262 yrkande 4,
25. beträffande äldre invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf252 och 1999/2000: Sf637 yrkande 28,
26. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf202, 1999/2000:Sf205, 1999/2000:Sf206, 1999/2000:Sf209 yrkande 1, 1999/2000:Sf213, 1999/2000:Sf222 yrkandena 5 och 6, 1999/2000:Sf258 och 1999/2000:Sf293 yrkande 3,
res. 33 (m, kd, fp)
res. 34 (c)
27. beträffande beräkning av bostadskostnad vid BTP
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf232,
res. 35 (m)
28. beträffande yrkesskadelivränta och samordningsregler
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf262,
res. 36 (v)
Utgiftsområde 12
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf247 yrkandena 1 och 3, 1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17, 1999/2000:Sf305 yrkande 2, 1999/2000:A804 yrkande 2 samt 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2, 9, 11 och 12,
res. 37 (kd)
res. 38 (c)
res. 39 (fp)
30. beträffande anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
b) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn för budgetåret 2000 enligt utskottets förslag i bilaga 2,
c) avslår motionerna 1999/2000:Sf241, 1999/2000:Sf294, 1999/2000: Sf296 yrkandena 1-4 och 6-10, 1999/2000:Sf302 yrkandena 18-20, 22 och 23, 1999/2000:Sf305 yrkandena 3, 6 och 11, 1999/2000:A807 yrkandena 5 och 6, 1999/2000:Fi212 yrkande 14 i denna del, 1999/2000:So325 yrkande 10 och 1999/2000:Ub245 yrkande 2,
31. beträffande barnbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf201 yrkande 1 och 1999/2000:Sf253,
res. 40 (m)
32. beträffande utbyggd föräldraförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf234, 1999/2000:Sf270, 1999/2000:Sf273 i denna del och 1999/2000:Sf305 yrkande 4,
res. 41 (fp)
33. beträffande mamma- och pappamånaderna
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf265 och 1999/2000: Sf273 i denna del,
res. 42 (mp)
34. beträffande överlåtelse av pappans tio dagar med tillfällig föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del och 1999/2000:Sf266,
res. 43 (m, v, fp, mp)
35. beträffande överlåtelse i övrigt av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del, 1999/2000:Sf233 och 1999/2000:Sf305 yrkande 5,
res. 44 (m, fp)
36. beträffande uppföljning av föräldraförsäkringens konstruktion
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf257,
res. 45 (kd)
37. beträffande föräldrapenning i samband med adoption
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf259 yrkande 4 i denna del,
38. beträffande behandling vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf289,
res. 46 (kd)
39. beträffande kontaktdagar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf274,
40. beträffande grundavdrag m.m.
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf302 yrkande 21,
res. 47 (kd)
41. beträffande inkomstberäkning i underhållsstödet
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf281 och 1999/2000:Sf287,
res. 48 (m)
42. beträffande underhållsstöd och fängelsestraff
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf237,
res. 49 (v)
43. beträffande underhållsstöd i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf240, 1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf296 yrkande 5, 1999/2000:Sf298 och 1999/2000:Sf299,
res. 50 (v)
44. beträffande höjning av adoptionsbidraget
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf203, 1999/2000:Sf229, 1999/2000:Sf243, 1999/2000:Sf251, 1999/2000:Sf259 yrkande 1, 1999/2000:Sf271, 1999/2000:Sf283, 1999/2000:Sf284, 1999/2000: Sf288 och 1999/2000:So328 yrkande 1,
res. 51 (m, kd, c, fp)
45. beträffande biståndsinsatser m.m. i samband med adoption
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Sf259 yrkandena 2 och 4 i denna del ,
46. beträffande vårdbidrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Sf214, 1999/2000:Sf275 och 1999/2000:Sf303 yrkandena 1-4.
res. 52 (kd)
Stockholm den 25 november 1999
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Berit Andnor
I beslutet har deltagit: Berit Andnor (s), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Mariann Ytterberg (s), Lennart Klockare (s), Ronny Olander (s), Sven- Erik Sjöstrand (v), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Claes Stockhaus (v), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp).
Reservationer
1. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motionerna Sf230 och Sf254 yrkande 10 att socialförsäkringen kan bli bättre för individen och samhället i ett mer näringslivsvänligt klimat med lägre skatter. Inte minst hushållen får härigenom större handlingsutrymme vid eventuella ekonomiska påfrestningar, som t.ex. vid sjukdom. Enligt utskottets mening kommer också åtgärder inom olika sektorer sammantaget att stärka varandra. Med de förslag som läggs i motionerna skapas positiva effekter som leder till en utveckling i rätt riktning när det gäller sjuktal, sjukförsäkringskostnader, behov av rehabiliteringsåtgärder och förtidspensioneringar.
Privata liksom samhälls- och företagsekonomiska skäl talar för ett behov av en övergripande reform av socialförsäkrings- och bidragssystemen. Nya lösningar bör enligt utskottet syfta till att öka försäkringsmässigheten. En utredning bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas inom hela socialförsäkringssy-stemet. På ett mer övergripande plan bör även undersökas effekterna av ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på motprestationer.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf230 och 1999/2000:Sf254 yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26, 1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det framtida socialförsäkringssystemets utformning måste diskuteras i grunden och att en genomgripande reformering av systemet måste ske. Socialförsäkringssystemet måste enligt utskottets mening vara ekonomiskt och politiskt robust och ha en tydlig koppling mellan avgifter och förmåner. Systemet bör omfatta alla medborgare och stå utanför statsbudgeten. En parlamentarisk kommitté bör enligt utskottet snarast tillsättas för att nå en bred överenskommelse om socialförsäkringssystemet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf286, 1999/2000: Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26, 1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nuvarande trygghetssystemet saknar ett helhetsper-spektiv och att det behöver reformeras i grunden. Enligt utskottets mening bör en ny sammanhållen socialförsäkring, som ger både trygghet och valfrihet, omfatta hela befolkningen, dvs. vara allmän och obligatorisk och inte enbart bygga på förhållandet arbetsgivare-löntagare. En samordnad försäkring skall gälla vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet och förtidspension. Enligt utskottets mening bör behovsprövning i möjligaste mån undvikas och möjligheter till individuella val öka. Oväntat inkomstbortfall skall täckas genom en grundpenning och därutöver en inkomstrelaterad del vars storlek är baserad på den inkomst man har som företagare eller anställd. Målet för ett nytt system bör enligt utskottets mening vara en effektiv rehabilitering och att arbete skall löna sig. Med dessa principer som utgångspunkt bör en välfärdsreform genomföras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26, 1999/2000:Kr316 yrkande 1 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar med "Välfärdspolitiken skall" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att utgångspunkten för en reformering av socialförsäkringarna bör vara en generell välfärdspolitik som finansieras solidariskt och som ger ersättning för inkomstbortfall. Det bör finnas tre allmänna obligatoriska försäkringar - en vid pension, en vid sjukdom och en vid arbetslöshet. Försäkringarna skall innehålla självrisk, vara fristående och ge incitament till arbete och rehabilitering samt motverka utslagning. Försäkringarna skall vidare vara fristående från statsbudgeten, autonoma och i stor utsträckning finansieras med egenavgifter. Det skall finnas ett direkt samband mellan avgifter och förmåner. Därför måste förmåns- och avgiftstaken vara desamma.
Ständiga förändringar i välfärdspolitiken skapar en förtroendekris som underblåser fusk och överutnyttjande av socialförsäkringssystemet. För att öka den generella välfärdens legitimitet är det enligt utskottets mening mycket viktigt att fusk och missbruk motverkas och beivras.
Utskottet anser att det behövs blocköverskridande överenskommelser om socialförsäkringarna för att nå långsiktiga lösningar. Inriktningen bör vara att utöver det nya pensionssystemet utforma en sjukförsäkring och en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Privata liksom samhälls- och företagsekonomiska skäl talar för en övergripande reform av socialförsäkrings- och bidragssystemen. En utredning bör bl.a. undersöka om principerna om fonderad finansiering och avskiljande från statsbudgeten kan tillämpas inom hela socialförsäkringssystemet. På ett mer övergripande plan bör även undersökas effekterna av ersättningsnivåer, kvalifikationsregler och krav på motprestationer.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297, 1999/2000:Kr315 yrkande 26 och 1999/2000:Kr316 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör konstnärernas ekonomiska situation få en lösning under denna mandatperiod. Ersättningarna, som i dag är inkomstrelaterade och utgår från inbetalda sociala avgifter, måste passa kulturutövarna. Utskottet anser att olika kulturproducenters pensions- och sjukförsäkringsvillkor måste ses över och att det är nödvändigt att anpassa trygghetssystemen till kulturproducenters verkliga arbetssituation.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Kr315 yrkande 26 och 1999/2000:Kr316 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf227, 1999/2000:Sf230, 1999/2000:Sf246 yrkandena 1-4, 1999/2000:Sf254 yrkande 10, 1999/2000:Sf260 yrkandena 2 och 3, 1999/2000:Sf277 yrkande 12, 1999/2000:Sf286, 1999/2000:Sf297 och 1999/2000:Sk769 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Beräkningsunderlag (mom. 2)
Ulf Kristersson (m), Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för socialförsäkringarna börjar med "En bättre" och slutar med "bör avvaktas" bort ha följande lydelse:
Beräkningsunderlaget för olika ersättningar inom socialförsäkringssystemet varierar mellan de olika ersättningsslagen och mellan olika grupper, t.ex. anställda och företagare. Utskottet anser att det i vissa fall kan vara befogat med skillnader i beräkningsunderlagen. Enligt utskottets mening bör emellertid ett mer enhetligt inkomstbegrepp kunna gälla vid beräkning av bl.a. sjukpenning, bostadsbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag till pensionärer. Ett sådant system skulle också vara mer rättvist.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande beräkningsunderlag
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:N332 yrkande 13 och 1999/2000:Sf224 samt med anledning av motion 1998/99:Sf245 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen (mom. 3)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att systemet med återförsäkring hos försäkringskassan för små företag får en konstruktion som inte gör det olönsamt för dessa att teckna en sådan. Det har visat sig att den försäkring som i dag erbjuds har inneburit att småföretagen väljer att inte försäkra sig. Detta är enligt utskottets mening olyckligt. En lösning skulle kunna vara att mindre företag får möjlighet att välja bort arbetsgivarinträdet för att i stället betala en högre arbetsgivaravgift.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf215 och 1999/2000:Sf306 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231 och 1999/2000:Sf263 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen (mom. 3)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion Sf263 att trots möjlighet till försäkring för företagen och det särskilda högriskskyddet medför sjuklöneperioden att människor med återkommande sjukperioder stängs ute från arbetsmarknaden. Sjuklöneperioden som sådan har en hämmande inverkan vad gäller vissa gruppers möjlighet att få arbete och mindre företags vilja att nyanställa. Det är därför i första hand nödvändigt med insatser som riktar sig till de mindre företagen. Utskottet anser att regeringen bör återkomma med förslag om att företag med högst tio anställda undantas från kravet att betala sjuklön, t.ex. genom avdrag vid uppbördsdeklarationen. Ett sådant undantag bör kombineras med ett försäkringsskydd mot sjuklönekostnader så att marginal-effekter i möjligaste mån förhindras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf263 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf215, 1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf231 och 1999/2000:Sf306 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen (mom. 3)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och Sf218" bort ha följande lydelse:
Sjukfrånvaron bland de anställda har ökat kraftigt under år 1999. Detta har medfört ökade sjuklönekostnader för arbetsgivarna, inte minst för de små och medelstora företagen. Enligt utskottets mening är det viktigt att åtgärder vidtas för att minska sjukfrånvaron vid arbetsplatserna och för att underlätta anställningar. Ett sätt att underlätta för företagen att nyanställa är att minska företagens personalkostnader, t.ex. kostnaderna för sjuklön. Vid en översyn av sjukfrånvaron bör således även företagens sjuklönekostnader ses över.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande företagens sjuklönekostnader och återförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf231 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf215, 1999/2000:Sf218, 1999/2000:Sf263 och 1999/2000:Sf306 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen (mom. 4)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen börjar med "Skyldigheten för" och slutar med "yrkande 10" bort ha följande lydelse:
Arbetsgivarnas uppgiftsbörda bör enligt utskottets uppfattning minskas så mycket som möjligt. Utskottet anser att informationen om de korta sjukfallen bör kunna inhämtas genom de återkommande arbetskraftsundersökningarna (AKU). På detta sätt kan skyldigheten för arbetsgivaren att lämna uppgifter om korta sjukfall slopas helt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande arbetsgivares anmälningsskyldighet enligt sjuklönelagen
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Sjukersättning vid vissa anställningsformer (mom. 5)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Sjukersättning vid vissa anställningsformer börjar med "En särskild" och slutar med "motion 1998/99:Sf211" bort ha följande lydelse:
Det finns i dag inga klara regler om vem som skall betala sjukersättning för personer som inte har någon avtalad anställningstid utan arbetar de dagar det finns arbete. Enligt utskottets uppfattning är det angeläget med en översyn av lagstiftningen i syfte att så långt som möjligt eliminera skillnader i ersättningsstorlek mellan korttidsanställda och fast anställda. Avsikten bör vara att denna stora grupp av korttidsanställda på arbetsmarknaden ges en bättre trygghet vid sjukdom. Regeringen bör snarast återkomma med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande sjukersättning vid vissa anställningsformer
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf211 och med avslag på motion 1999/2000:Sf216 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha följande lydelse:
Vid fastställande av sjukpenninggrundande inkomst för egna företagare behandlas dessa olika beroende på vilken företagsform som väljs. Reglerna är dessutom mycket svårtillgängliga. Enligt utskottets mening är det angeläget att dessa regler förenklas och att de görs neutrala för företagare oavsett i vilken företagsform en verksamhet bedrivs. Vidare anser utskottet att samma beräkningsunderlag bör ligga till grund för ersättningar i sjukförsäkringen som i arbetsskadeförsäkringen. Till skillnad från sjukförsäkringen skall vid beräkning av livränta i arbetsskadeförsäkringen för närvarande bl.a. beaktas också andra skattepliktiga förmåner än pengar samt semesterlön och semesterersättning medräknas. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma med förslag till förändrade och förenklade regler.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen med bifall till motionerna 1998/99:Sf210, 1998/99: Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4 och 1999/2000:N273 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1998/99:Sf219 yrkande 1, 1999/2000: Sf211, 1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf260 yrkande 1 och 1999/2000: Sf269 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha följande lydelse:
I dag krävs för att kvalificera sig till sjukförsäkringen i princip sex månaders oavbruten anställning. Samtidigt är det allt fler ungdomar och kvinnor som arbetar i kortare vikariat eller projektanställningar m.m. Detta kan enligt utskottets uppfattning medföra att dessa grupper inte kvalificerar sig till socialförsäkringen trots att de har arbete. Utskottet anser att det är angeläget att reglerna ses över för att i möjligaste mån anpassas till dessa gruppers situation.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen med bifall till motion 1998/99:Sf219 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1998/99:Sf210, 1998/99:Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4, 1999/2000:Sf211, 1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf260 yrkande 1, 1999/2000:Sf269 och 1999/2000:N273 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Sjukförsäkringens utformning (mom. 7)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Sjukförsäkringens utformning börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "och Sf238" bort ha följande lydelse:
Sjukfrånvaron ökar markant samtidigt som insatserna på rehabiliteringsområdet minskar. Kostnaderna för sjukskrivning, rehabiliteringsersättning, förtidspension och arbetsskador beräknas uppgå till 86 miljarder kronor för år 2000. Därtill kommer indirekta kostnader. Enligt utskottets mening är det inte tillräckligt att tillsätta två utredningar om sjukförsäkringen och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Utskottet anser att det måste till en massiv satsning och att en sjukförsäkringskommission bör tillsättas med uppgift att göra en genomgripande analys av situationen och föreslå strukturella åtgärder för att minska sjukfrånvaron och öka rehabiliteringsinsatserna. Utgångspunkten för kommissionen bör vara att resurser skall samordnas runt individen. Vidare bör sjukpenningkostnaderna minskas och livskvaliteten för människor förbättras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjukförsäkringens utformning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1998/99:Sf210, 1998/99:Sf219 yrkande 1, 1998/99:Sf240, 1998/99:N326 yrkande 4, 1999/2000:Sf211, 1999/2000:Sf238, 1999/2000:Sf269 och 1999/2000:N273 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Ändringar i karensdagssystemet (mom. 8)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Vissa sjukersättningsfrågor börjar med "Vad gäller behov" och slutar med "yrkande 8" bort ha följande lydelse:
Det nuvarande karensdagssystemet medför problem för deltidsanställda, skiftarbetare, timanställda och dem med fler än en arbetsgivare. Enligt utskottets uppfattning är det inte tillfredsställande att t.ex. en person som har mer än en arbetsgivare kan drabbas av fler karensdagar vid varje sjuktillfälle. Regeringen bör därför återkomma med förslag till regeländringar.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ändringar i karensdagssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf277 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Företagares restarbetsförmåga (mom. 9)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Vissa sjukersättningsfrågor börjar med "Vad gäller frågan" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att företagare med restarbetsförmåga så långt som möjligt bör jämställas med arbetstagare vid prövning av arbetsförmåga och rehabiliteringsbehov. I utredningen Företagare med restarbetsförmåga (SOU 1998:34) föreslås en ändring inom socialförsäkringen vad gäller arbetsförmågebedömningen för företagare. Utredningen föreslår att företagares arbetsförmåga skall prövas, inte enbart mot nuvarande arbetsuppgifter utan även mot möjligheten att erhålla andra uppgifter i den egna näringsverksamheten innan bedömning görs mot annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Om utredningens förslag genomförs blir resultatet att företagare och arbetstagare likställs vid prövning av rätt till sjukpenning och förtidspension. Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma med förslag till lagändringar i enlighet med utredningens förslag. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande företagares restarbetsförmåga
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf292 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Samverkan och finansiell samordning (mom. 10)
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Samverkan och finansiell samordning börjar med "I budgetpropositionen" och slutar med "och Sf223" bort ha följande lydelse:
Resultaten av FINSAM-försöken har varit positiva. Resurserna har använts maximalt och utvärderingar har visat att det inte skett en omfördelning mellan olika trygghetssystem. Samordning enligt FINSAM- modell mellan olika huvudmän inom sjukförsäkring, sjukvård, socialtjänst och arbetsförmedling bör därför enligt utskottets mening införas permanent i hela landet. Detta skulle undanröja de värsta gränsdragningsproblemen inom rehabiliteringen samt ge minskade kostnader. Härigenom tillgodoses också de problem vad gäller indirekta och direkta kostnader för t.ex. reumatiska sjukdomar som tas upp i motion Sf223.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande samverkan och finansiell samordning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf245 och 1999/2000:Sf223 samt med avslag på motionerna 1999/2000:Sf225, 1999/2000:Sf239 och 1999/2000:Sf277 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Utvärdering av FRISAM m.m. (mom. 11)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Samverkan och finansiell samordning börjar med "Som nämnts" och slutar med "och avstyrks" bort ha följande lydelse:
Inom rehabiliteringsområdet är det enligt utskottets mening nödvändigt med samarbete mellan olika aktörer. Regering och riksdag har öppnat för en frivillig samverkan mellan myndigheterna i syfte att stödja dem som är i behov av särskilda stödinsatser (FRISAM). Utskottet har emellertid uppmärksammat att invandrade kvinnor och män inte ges ett tillfredsställande stöd. Socialstyrelsen bör därför i utvärderingen av samverkansarbetet ta särskild hänsyn till genus och etnicitet.
Vidare bör enligt utskottets mening i särskild ordning undersökas om FRISAM-medel kan användas med större tonvikt på att förbättra för invandrade personer på arbetsmarknaden.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande utvärdering av FRISAM m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf264 och 1999/2000:Sf304 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Rehabilitering (mom. 12)
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med "7 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Forskningen kring kvinnor och rehabilitering har visat att långtidssjukskrivna kvinnor får rehabilitering till lägre kostnader än vad män får och att kvinnor får ordinarie åtgärder, medan män i större utsträckning får speciella insatser. Insatser och åtgärder sätts dessutom in tidigare på män än på kvinnor. Enligt utskottets mening är detta inte acceptabelt. En självklar utgångspunkt är att kvinnor får samma möjligheter och hjälp till rehabilitering för att kunna komma tillbaka till arbetslivet som männen och att insatserna fördelas jämställt och utifrån behov av rehabilitering. Frågan om likvärdiga villkor för män och kvinnor inom rehabiliteringen bör enligt utskottets mening följas noggrant. Utskottet, som välkomnar den tillsatta utredningen, utgår från att även denna fråga belyses och att regeringen inom kort återkommer med förslag till åtgärder som undanröjer eventuella missförhållanden.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att företagshälsovårdens roll, vad gäller prevention och rehabilitering, stärks.
Slutligen anser utskottet att försäkringskassan bör lägga upp individuella rehabiliteringsplaner i syfte att motverka sjukpensionering av t.ex. migräniker.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande rehabilitering
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf254 yrkandena 11 och 12 samt 1999/2000:Sf210 yrkande 1 och med anledning av motion 1999/2000:So484 yrkande 7 samt med avslag på motion 1999/2000:Sf279 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Faktisk pensionsålder (mom. 13)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Andelen förvärvsarbetande som arbetar fram till allmän pensionsålder är alltför låg. Ett hårdare klimat på arbetsmarknaden har medfört att många människor inte känner sig välkomna eller att krafterna sviktar innan pensioneringen. Det finns emellertid också många äldre som vill och kan arbeta även efter 65 års ålder.
Utskottet anser att både ur ett samhällsekonomiskt och ett allmänmänskligt perspektiv måste trenden mot ökad förtida avgång brytas. Regeringen bör återkomma med ett förslag till handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande faktisk pensionsålder
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So326 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Utredningsdirektiv m.m. (mom. 14)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med "7 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att skillnader mellan grupper med fast och tillfällig anställning skall belysas av de båda utredningarna om sjukförsäkringen respektive förtidspensionen. Vidare bör utredningarna ha ett integrations- respektive ett gender- och integrationsperspektiv. Regeringen bör ange detta i tilläggsdirektiv till utredningarna. Det finns också enligt utskottets mening behov av en övergripande analys av resultaten av utredningarna om sjukförsäkringen, den arbetslivsinriktade rehabiliteringen samt förtidspensionen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande utredningsdirektiv m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkandena 1-5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar (mom. 15)
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med "rehabiliteringsansvar avstyrks" bort ha följande lydelse:
Arbetsgivarna har givits ett långtgående åtgärds- och kostnadsansvar för rehabilitering av anställda. En arbetsgivare kan anses ha större förutsättningar än försäkringskassan att upptäcka tecken på ohälsa hos de anställda och kan också enklare se vilka förändringar som kan genomföras på arbetsplatsen för att underlätta den anställdes situation. Utskottet kan konstatera att kompetensen i rehabiliteringsfrågor, som i hög grad dessutom är en resursfråga, är mycket ojämn bland arbetsgivarna. Det är framför allt de mindre företagen som har svårt att inom företaget upprätthålla underlag för särskilda tjänster som handhar dessa frågor. Enligt utskottets mening bör därför de mindre företagens begränsade möjligheter att hålla sig med särskild kompetens i rehabiliteringsfrågor uppmärksammas. Rehabiliteringsansvaret bör definieras på ett sådant sätt att det upplevs som rättvist och skapar incitament, snarare än ger ett godtyckligt utfall.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N273 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf219 och 1999/2000:Sf304 yrkandena 6 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar (mom. 15)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Rehabilitering börjar med "I och" och slutar med "rehabiliteringsansvar avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vad gäller arbetsgivarens rehabiliteringsansvar anser utskottet att det bör införas sanktionsåtgärder mot arbetsgivare som ej fullgör sitt ansvar. Det kan vara i form av t.ex. ett betalningsföreläggande som finansierar kostnaderna för de utrednings- och rehabiliteringsinsatser som försäkringskassan får när arbetsgivaren brister i sitt ansvar. Utskottet anser också att det bör införas en obligatorisk rehabiliteringsförsäkring för små och medelstora företag. Försäkringen, som ger arbetsgivaren ett slags högkostnadsskydd, bör vara knuten till försäkringskassan. Regeringen bör återkomma med förslag i enlighet med det anförda.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande arbetsgivarens rehabiliteringsansvar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkandena 6 och 8 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf219 och 1999/2000: N273 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Närståendepenning (mom. 16)
Birgitta Carlsson (c) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. - Närståendepenning börjar med "Utskottet har" och slutar med "9 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Vid svår sjukdom kan en närstående vårda en svårt sjuk anhörig i hemmet och därvid erhålla närståendepenning, under högst 60 dagar per år. Utskottet anser att möjligheten till närståendepenningen bör utökas till mer än 60 dagar per år. Härigenom skulle en rad positiva effekter uppnås. Bland annat skulle inte vården i hemmet behöva avbrytas i ett kanske kritiskt skede. Vidare skulle den offentliga vården avlastas såväl ekonomiskt som personellt. Regeringen bör återkomma med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande närståendepenning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf285 och med avslag på motion 1999/2000:So262 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Förtidspensionssystemet (mom. 17)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 2 Förtidspensioner - Övriga motioner om förtidspensioner börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "och 1998/99:Sf263" bort ha följande lydelse:
Många unga personer med funktionshinder kommer aldrig in på arbetsmarknaden. Den nya lagen mot diskriminering i arbetslivet är ett steg i rätt riktning. Utskottet anser emellertid att ytterligare åtgärder krävs för att funktionshindrade skall kunna komma ut i arbetslivet och få en egen försörjning. Enligt utskottets mening skulle en åtgärd kunna vara att höja gränsen för förtidspension från 16 till 30 års ålder. Regeringen bör snarast tillsätta en utredning som ser över vilka konsekvenser en höjd gräns från 16 till 30 år för förtidspension kan få.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande förtidspensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So490 yrkande 6 och med anledning av motion 1999/2000:Sf260 yrkande 4 samt med avslag på motionerna 1998/99:Sf201, 1998/99:Sf263 och 1999/2000: Sf236 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Förtidspensionssystemet (mom. 17)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet A 2 Förtidspensioner - Övriga motioner om förtidspensioner börjar med "Enligt propositionen" och slutar med "och 1998/99:Sf263" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att socialförsäkringen måste utformas så att systemet stimulerar och skapar incitament till arbete. Såväl ur ett samhällsekonomiskt som ur ett individuellt perspektiv är det önskvärt att så många förtidspensionärer som möjligt tillvaratar eventuell arbetsförmåga och i ökad utsträckning helt eller delvis återvänder till arbetslivet. Dagens förtidspensionssystem bör därför ersättas med ett system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga. I ett sådant system bör först alla vägar prövas till försörjning av eget arbete, via studiemedelssystemet eller via andra ersättningar. Förtidspension bör i princip inte kunna beviljas en person under 30 år. Enligt utskottets mening bör regeringen inom kort återkomma till riksdagen med förslag till åldersgräns vid 30 år för förtidspensionering.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande förtidspensionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf260 yrkande 4 och med anledning av motion 1999/2000:So490 yrkande 6 samt med avslag på motionerna 1998/99:Sf201, 1998/99:Sf263 och 1999/2000: Sf236 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Tillsynsansvar (mom. 18)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga motioner om socialförsäkringens administration börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
RFV har i en tillsynsrapport konstaterat att det finns brister i de beslutsunderlag som ligger till grund för ärenden inom ohälsoområdet. Mot bakgrund härav anser utskottet att det finns anledning att undersöka hur RFV:s tillsynsroll fungerar och hur samspelet mellan RFV och försäkringskassorna skall kunna förbättras.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande tillsynsansvar
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf210 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Delårsrapporter (mom. 19)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga motioner om socialförsäkringens administration börjar med "I en" och slutar med "motion Sf221" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening uppstår det praktiska problem och kostnader då försäkringskassornas delårsrapporter till RFV skall undertecknas och avlämnas mitt under semestertid. Utskottet anser därför att det finns behov av ändrade regler i syfte att förenkla avlämnandet. Regeringen bör återkomma med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande delårsrapporter
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf221 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Försäkringsläkare (mom. 20)
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m) och Cristina Husmark Pehrsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga motioner om socialförsäkringens administration börjar med "Enligt 18" och slutar med "Sf207 avstyrks" bort ha följande lydelse:
För att dels öka rättssäkerheten, dels göra sjukförsäkringssystemet mer robust, dels skapa ett bättre system för granskning och godkännande av längre sjukskrivningar, sjukbidrag och förtidspensioner bör en ny försäkringsläkarorganisation införas. Denna organisation bör enligt utskottets mening vara självständig och rikstäckande samt ha en hög medicinsk och juridisk kompetens. Försäkringsläkarorganisation bör arbeta tillsammans med läkarkåren och bl.a. ha till uppgift att ta fram en policy när det gäller t.ex. bedömning av intyg och sjukskrivningsperiodernas längd. Utskottet anser att utredningen om sjukförsäkringen bör ges ett tilläggsdirektiv i enlighet härmed.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande försäkringsläkare
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf254 yrkandena 4 och 5 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf207 och 1999/2000: Sf304 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Försäkringsläkare (mom. 20)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga motioner om socialförsäkringens administration börjar med "Enligt 18" och slutar med "Sf207 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i enlighet med vad som anförs i motion Sf304 yrkande 14 att behovet av utbildning i försäkringsmedicin för läkare som regelbundet utfärdar intyg bör utredas.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande försäkringsläkare
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf304 yrkande 14 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf207 och 1999/2000:Sf254 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Försäkringsmedicinska utredningar m.m. (mom. 21)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet B 2 Allmänna försäkringskassor - Övriga motioner om socialförsäkringens administration börjar med "Två motioner" och slutar med "och Sf301" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den tid som står till buds för omstruktureringen och arbetet med att hitta framtida lösningar för verksamheten vid AB Tranås Kur-anstalt är för kort. Staten bör ta sitt ansvar när det gäller att skapa bästa möjliga förutsättningar för att driva fortsatt verksamhet vid Tranås Kuranstalt.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande försäkringsmedicinska utredningar m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf228 och med avslag på motion 1999/2000:Sf301 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
32. Pension till gift eller ogift pensionär (mom. 23)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet A 1 Ålderspensioner som börjar med "Beträffande storleken" och slutar med "Sf293 yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det både otidsenligt och orättvist att gifta respektive ogifta sammanboende pensionärer behandlas olika. Ålderspensionsbestämmelserna måste moderniseras så att sammanboende pensionärer vid utgivande av folkpension behandlas på samma sätt som gifta pensionärer. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen i detta hänseende.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande pension till gift eller ogift pensionär
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf293 yrkande 2 och med avslag på motion 1999/2000:Sf209 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. Efterlevandepensioner (mom. 26)
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet A 2 Efterlevandepensioner till vuxna som börjar med "Med beaktande" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Änkepensionen infördes för att ge änkorna garantier för ekonomisk trygghet vid makens frånfälle. Enligt utskottets uppfattning förelåg en tydlig överenskommelse om att änkor skulle erhålla änkepension till den månad de fyller 65 år. Riksdagen bröt detta löfte genom sitt beslut den 18 december 1996 som innebar att änkepensionen i fortsättningen skulle inkomstprövas. Genom beslutet har inte enbart enskilda människors ekonomiska planering slagits i spillror utan förtroendet för staten som garant för tryggheten har också skadats. Många änkor har genom detta förfarande gått miste om stora belopp varje månad. Enligt av RFV gjorda utvärderingar har cirka hälften av de ca 49 000 änkor som uppbar änkepension förlorat hela folkpensionsdelen av änkepensionen. Endast drygt 7 000 undgick helt att drabbas.
Den som mister sin maka eller make går igenom en mycket svår tid. Denna plötsliga förändring av livssituationen kräver en längre omställningstid än sex månader. Enligt utskottets mening måste omställningspensionen återställas från nuvarande sex månader till tolv månader.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf202, 1999/2000:Sf205, 1999/2000:Sf206, 1999/2000:Sf209 yrkande 1, 1999/2000:Sf213, 1999/2000:Sf222 yrkandena 5 och 6 och 1999/2000:Sf258 samt med anledning av motion 1999/2000:Sf293 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Efterlevandepensioner (mom. 26)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet A 2 Efterlevandepensioner till vuxna som börjar med "Med beaktande" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Vid utvärdering av den införda inkomstprövningen av änkepensionerna har det framkommit att kvinnor med låg egen inkomst är skyddade och att det främst är kvinnor med hög egen inkomst som fått försämringar. För unga familjer kan minskningen av änkepensionen leda till ekonomiska svårigheter. Utskottet anser därför att kvinnor med barn under 18 år inte skall beröras av inkomstprövningen. Riksdagen bör av regeringen begära förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande efterlevandepensioner
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf293 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf202, 1999/2000:Sf205, 1999/2000:Sf206, 1999/2000:Sf209 yrkande 1, 1999/2000:Sf213, 1999/2000:Sf222 yrkandena 5 och 6 och 1999/2000:Sf258 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
35. Beräkning av bostadskostnad vid BTP (mom. 27)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet A 3 Bostadstillägg till pensionärer som börjar med "I det" och slutar med "motion Sf232" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det inte rimligt att i lag ange en exakt procentsats för den fiktiva avkastningen som gäller år efter år utan att på något sätt ta hänsyn till den vid varje tidpunkt normala reella avkastningen på kapital.
Utskottet anser att i stället bör avkastningen knytas till någon ränta som årligen avspeglar det allmänna avkastningsläget i Sverige. Ett alternativ kan vara att använda samma teknik som vid fastställande av bilförmånsvärde. Ett sådant system skulle uppfattas som mer rättvist av medborgarna eftersom det tar hänsyn till skillnader mellan olika år.
Vid beräkning av bostadskostnad för småhus ingår en schablonkostnad för underhåll. Den som bor i hyresfastighet erlägger hyra till fastighetsägaren. I hyreskostnaden ingår i princip alla kostnader ägaren har för bl.a. yttre och inre underhåll. Den som innehar en lägenhet med bostadsrätt eller liknande boendeform har kostnader för underhåll som inte räknas in i den avgift som erläggs till föreningen och då heller inte vid beräkning av BTP.
Det är enligt utskottets mening positivt att regeringen nu ämnar initiera en översyn av de schabloner som används vid beräkning av bostadstillägg. Utskottet anser att därvid bör ett system införas som är rättvisande mellan olika boendeformer vid beräkning av BTP.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande beräkning av bostadskostnad vid BTP
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf232 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Yrkesskadelivränta och samordningsregler (mom. 28)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Yrkesskadelivränta och samordningsregler som börjar med "Riksdagen avslog" och slutar med "motion Sf262" bort ha följande lydelse:
En person som fått en yrkesskadelivränta utbetald med ett engångsbelopp kan, genom samordningen av livränta och pension, komma att få betala mer än han eller hon fått ut som engångsbelopp. Engångsbeloppet bestäms utifrån den förväntade medellivslängden. Den som lever längre än medellivslängden måste dock fortsätta att betala resten av sitt liv. Information om konsekvenserna av att byta en livränta mot ett engångsbelopp har varit bristfällig. RFV har nu omarbetat och förtydligat denna information. De pensionärer som uppbär yrkesskadelivränta och omfattas av samordningsreglerna i AFL bör enligt utskottets mening anses ha betalat sin skuld när avdragen från pensionen motsvarar livräntans engångsbelopp. De pensionärer som på så sätt redan nu betalt ursprungsbeloppet bör också anses skuldfria. Regeringen bör utreda hur lagstiftningen skall ändras för att ingen skall behöva betala mer än det som han eller hon fått i engångsbelopp.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande yrkesskadelivränta och samordningsregler
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf262 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Familjepolitikens inriktning som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att familjen, trots sina brister, är den viktigaste byggstenen i samhället och den livsform som har störst möjlighet att vara den lilla, nära gemenskap som behövs för människans växt. Om inte familjerna fungerar som en bas fungerar inte samhället.
Samhället är i mångt och mycket utformat utifrån vuxna människors behov och barnen kommer ofta i kläm. Enligt utskottets mening måste man ändra på detta så att barnen sätts i första rummet.
Familjer med en ensamstående förälder är ofta en utsatt grupp. Samhället bör därför enligt utskottet erbjuda nätverksstöd i form av t.ex. en stödperson eller en stödfamilj för ensamstående föräldrar som inte har släktingar eller annat nätverk.
Vidare anser utskottet att det är dags att uppvärdera föräldraskapets betydelse genom politiska beslut och genom attitydbildning. I normalfallet kan ingen bättre än föräldrarna avgöra vad som är bäst för barnet eller kan snabbare se om något är fel. Enligt utskottets mening är det också av största vikt att barnen får en väl fungerande vardagskontakt med båda föräldrarna. För de flesta barnfamiljer är tid tillsammans den största bristvaran.
Det viktiga hemarbetet måste utföras, men signalerna från samhället är att alla bör förvärvsarbeta heltid, även under t.ex. småbarnsperioden. Vård och underhåll av maskiner har ett värde i BNP, medan vård och underhåll av människor i hemmet inte räknas i skattesammanhang och inte alls registreras i den ekonomiska statistiken. Utskottet anser att hemarbetet måste uppvärderas.
Enligt utskottets mening har det nuvarande familjepolitiska systemet flera brister. Barnomsorgssubventionerna tillfaller i stor utsträckning redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas särskilt gynna resurssvaga hushåll. Vidare är det enligt utskottet en brist att det familjepolitiska stödet inte medger flera alternativa barnomsorgsformer. Mot bakgrund härav krävs enligt utskottet en familjepolitisk reform.
Vad utskottet ovan anfört om familjepolitikens inriktning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf247 yrkandena 1 och 3, 1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf305 yrkande 2, 1999/2000:A804 yrkande 2 och 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2, 9, 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)
Birgitta Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Familjepolitikens inriktning som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är statens, kommunens och det civila samhällets uppgift att stötta föräldrarna och ge alla barn likvärdiga förutsättningar. Däremot är det inte samhällets uppgift att styra över hur familjer väljer att leva. Familjepolitiken måste enligt utskottet underlätta för föräldrar att axla föräldrarollen och ge stöd till barn i utsatta situationer. Den måste också befrämja jämställdhet mellan kvinnor och män. Bland annat anser utskottet att det skall vara en merit att ta ut föräldraledighet. Familjepolitiken skall vidare bidra till valfrihet, rättvisa och trygghet och ge familjerna mer tid, ekonomiska resurser och ett större självbestämmande.
Barnomsorgen måste enligt utskottets mening organiseras utifrån barnens behov och föräldrarnas önskemål. De bör fritt kunna välja omsorgsform. Av det skälet bör ett beskattat barnkonto införas som föräldrarna fritt kan disponera under barnets förskoleår. Föräldrarna skall kunna använda pengarna för att minska arbetstiden, delta i förskolans aktiviteter, köpa omsorgstjänster eller för konsumtion.
Vad utskottet ovan anfört om familjepolitikens inriktning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2, 9, 11 och 12 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf247 yrkandena 1 och 3, 1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17, 1999/2000:Sf305 yrkande 2 och 1999/2000: A804 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Familjepolitikens inriktning (mom. 29)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Familjepolitiken inriktning som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att familjepolitiken måste utgå från barnen och verkligheten. De allra flesta föräldrar vill på ett eller annat sätt kombinera föräldrarollen med en roll på arbetsmarknaden. En modern familjepolitik måste också utgå ifrån att familjer ser olika ut. Det talar för stor frihet för familjerna när det gäller att utnyttja samhällets stöd. Av det skälet anser utskottet att det bör införas ett obeskattat barnkonto som utges under förskoleåldern och som fullt utbyggt uppgår till 60 000 kr per barn. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande familjepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf305 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf247 yrkandena 1 och 3, 1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf302 yrkandena 1-3, 5, 6, 16 och 17, 1999/2000:A804 yrkande 2 och 1999/2000:So325 yrkandena 1, 2, 9, 11 och 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Barnbidrag (mom. 31)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om barnbidrag som börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Vid gemensam vårdnad och växelvis boende får den förälder hos vilken barnet är folkbokfört uppbära barnbidraget. Utskottet anser att det bör övervägas om inte bidraget i dessa fall skall få delas lika mellan föräldrarna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande barnbidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf201 yrkande 1 och 1999/2000:Sf253 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Utbyggd föräldraförsäkring (mom. 32)
Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar med "Utskottet har" och slutar med "och Sf234" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste skillnaden mellan högsta och lägsta belopp i föräldrapenningen minska. Utskottet anser därför att garantinivån bör höjas från dagens 60 kr per dag till 150 kr per dag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande utbyggd föräldraförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf305 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf234, 1999/2000:Sf270 och 1999/2000:Sf273 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Mamma- och pappamånaderna (mom. 33)
Kerstin-Maria Stalin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar med "Vad gäller" och slutar med "och Sf265" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt för barnen att de kan tillbringa sina första år tillsammans med båda sina föräldrar. Enligt nuvarande regler är 30 av totalt 450 föräldrapenningdagar förbehållna pappan. Detta är enligt utskottets mening inte tillräckligt. Pappans 30 dagar bör därför ökas till tre månader och detta helst i samband med en utbyggnad av föräldraförsäkringen. Regeringen bör utreda vilken effekt en förlängning till tre månader skulle ha ur såväl ett barnperspektiv som ett jämställdhetsperspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande mamma- och pappamånaderna
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf265 och med avslag på motion 1999/2000:Sf273 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Överlåtelse av pappans tio dagar med tillfällig föräldrapenning (mom. 34)
Ulf Kristersson (m), Sven-Erik Sjöstrand (v), Göran Lindblad (m), Kerstin-Maria Stalin (mp), Cecilia Magnusson (m), Claes Stockhaus (v), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar med "När det" och slutar med "och Sf266" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det vissa förbättringar av föräldraförsäkringen som snarast bör komma till stånd för att underlätta för en grupp människor som är utsatta för större påfrestningar än många andra, nämligen ensamstående mammor.
Utskottet anser att de tio dagarna med tillfällig föräldrapenning som en pappa kan ta ut i samband med sitt barns födelse bör kunna överlåtas på en släkting eller vän. Enligt utskottets mening är det viktigt att ensamstående mammor får möjlighet till hjälp och stöd under den första tiden efter förlossningen på samma sätt som då det finns en pappa till hands som kan ta ut sina tio dagar med tillfällig föräldrapenning.
Vad utskottet ovan anfört om överlåtelse av tillfällig föräldrapenning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande överlåtelse av pappans tio dagar med tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del och 1999/2000:Sf266 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Överlåtelse i övrigt av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning (mom. 35)
Ulf Kristersson (m), Göran Lindblad (m), Cecilia Magnusson (m) Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar med "När det" och slutar med "Sf266" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det vissa förbättringar av föräldraförsäkringen som snarast bör komma till stånd för att underlätta för en grupp människor som är utsatta för större påfrestningar än många andra, nämligen ensamstående föräldrar.
Enligt nuvarande regler kan föräldrapenning inte bytas mot tillfällig föräldrapenning om barnet är 240 dagar eller yngre. I praktiken innebär det att en ensamstående mamma inte kan få hjälp med vården av barnet innan det är 241 dagar gammalt. Utskottet anser att gränsen på 240 dagar bör tas bort så att den tillfälliga föräldrapenningen även i dessa fall kan överlåtas till annan. Även i övrigt anser utskottet, i enlighet med Tjänstebeskattningsutredningens förslag, att tillfällig föräldrapenning skall kunna överlåtas på ett friare sätt t.ex. till en vän, en släkting eller användas som betalning till en barnvårdare från ett företag.
Vad utskottet ovan anfört om överlåtelse av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande överlåtelse i övrigt av föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf208 i denna del och 1999/2000:Sf305 yrkande 5 och med avslag på motion 1999/2000:Sf233, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. Uppföljning av föräldraförsäkringens konstruktion (mom. 36)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar med "Vad slutligen" och slutar med "och Sf274" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det för barnets utveckling är viktigt att pappan stimuleras att ta ut så mycket föräldraledighet som möjligt. En viss ekonomisk styrning finns därvid i systemet genom mamma- och pappamånaderna.
Alltför ofta att är det dock inte bara svårigheten för pappan att vara ledig från arbetet som är orsaken till att han inte tar ut mer av föräldraledigheten. Det beror också på att föräldrapenningen grundas på inkomster om högst 7,5 prisbasbelopp. Därmed kan den samlade familjeinkomsten upplevas som för låg om pappan tar ut föräldraledigheten.
Med hänsyn härtill anser utskottet att en uppföljning bör göras för att utröna hur föräldraförsäkringens konstruktion styr vem som väljer att arbeta hemma hos barnet.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande uppföljning av föräldraförsäkringens konstruktion
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf257 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
46. Behandling vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi (mom. 38)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om föräldraförsäkringen som börjar med "Beträffande förslaget" och slutar med "motion Sf289" bort ha följande lydelse:
Många kommuner har en öppenvårdsavdelning där familjer med barn under tolv år går i behandling under dagtid. Till behandlingen är då en barnläkare knuten. Verksamheten liknar en inläggning dagtid som t.ex. en familj måste gå igenom vid en utredning eller behandling på sjukhus i landstingets regi. I sistnämnda fall utges tillfällig föräldrapenning.
Om inte tillfällig föräldrapenning kan utges vid behandling som sker vid kommunens öppenvårdsavdelning är det enligt utskottet svårt för föräldrarna att delta. Utskottet anser därför att tillfällig föräldrapenning skall kunna utges vare sig behandling sker vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi eller i landstingets regi. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en ändring av AFL så att tillfällig föräldrapenning kan utges även i dessa fall. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande behandling vid öppenvårdsavdelning i kommunal regi
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf289 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
47. Grundavdrag m.m. (mom. 40)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med "Vad gäller" och slutar med "det anförda" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är 48 000 kr en både lämplig och rimlig nivå på grundavdraget. Den grundavdragshöjning till 72 000 kr samt de nya procentsatser som kommer att gälla fr.o.m. februari 2000 slår hårt mot underhållsskyldiga föräldrar med en medelinkomst och fler än ett barn. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag där grundavdraget är 48 000 kr och procentnivåerna har anpassats så att de ekonomiska effekterna för statskassan är oförändrade.
Vidare anser utskottet att det är fel att underhållsstöd utbetalas till boföräldern oberoende av hur stora inkomster han eller hon har. För att inte syste-mets legitimitet skall undergrävas måste båda föräldrarnas ekonomiska situation och möjligheter att försörja sina barn beaktas. Om den bidragsskyldige inte är återbetalningsskyldig för hela underhållsstödet bör därför en inkomstprövning av boföräldern göras innan statligt stöd utbetalas. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som innebär att boförälderns ekonomi beaktas i de fall där statligt stöd utbetalas.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande grundavdrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf302 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
48. Inkomstberäkning i underhållsstödet (mom. 41)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med "I några" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att inkomstprövningen enligt gällande regler skall utgå från sist gällande taxerad inkomst. Detta innebär att inaktuella inkomster i många fall ligger till grund för inkomstprövningen. Enligt utskottets mening kan detta utgöra betydande problem, t.ex. vid arbetslöshet. Utskottet anser att det bör övervägas om inte regler motsvarande dem som gäller för beräkning av bostadsbidrag bör gälla även vid fastställande av återbetalningsskyldighet.
Vidare utgår inkomstprövningen från bruttolönen och från denna bruttolön får endast avdrag göras som om inkomsten avser tjänst. För egenföretagare kan detta bli både orättvist och betungande. Detta gäller t.ex. vid avdrag för pensionspremier. Egenföretagarens inkomster skall vidare höjas med vissa resultatreglerande poster. Enligt utskottets mening är det inte acceptabelt att behandla egenföretagare i dessa hänseenden som anställda när förhållandena inte är jämförbara. Utskottet anser att egenföretagare bör behandlas med hänsyn till de förhållanden de arbetar under.
I bruttolönen för anställda och egenföretagare kan ingå ett förmånsbelopp för nyttjande av bil, som för många är absolut nödvändigt för arbetets utförande. Detta skapar betydande påfrestningar på den skattskyldiges betalningsförmåga eftersom betalning krävs för belopp som aldrig lett till någon utbetalning till den betalningsskyldige. Utskottet anser att reglerna i lagen om underhållsstöd måste ändras så att bilförmån undantas vid inkomstprövningen.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande inkomstberäkning i underhållsstödet
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf273 i denna del, 1999/2000:Sf281 och 1999/2000:Sf287 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Underhållsstöd och fängelsestraff (mom. 42)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med "Enligt 3 §" och slutar med "motion Sf237" bort ha följande lydelse:
En förutsättning för att underhållsstöd skall utbetalas är att föräldrarna inte bor tillsammans. Att föräldrar lever på skilda håll under ibland till och med ganska långa perioder innebär inte med nödvändighet att sammanlevnaden anses hävd. I praxis dras vanligtvis gränsen strax efter ett års separation. Vid fängelsevistelse är det enligt utskottets mening uppenbart att föräldrar som tidigare levt tillsammans separerat.
Underhållsstödet har i dag karaktär av att vara en rättighet för alla barn vilkas föräldrar inte lever tillsammans. Det tar sig bl.a. uttryck i att underhållsstöd utbetalas även till barn som bor växelvis hos sina föräldrar. Därtill utges underhållsstöd i de fall då barn inte har rätt till barnpension efter en förälders död. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas om inte barn, vars förälder sitter i fängelse, skall erhålla denna förmån från separationens första dag. Utskottet anser att frågan huruvida samhället skall ta ett större ansvar för barns ekonomiska situation när en förälder sitter i fängelse bör utredas.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande underhållsstöd och fängelsestraff
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf237 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
50. Underhållsstöd i övrigt (mom. 43)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om underhållsstöd som börjar med "I fråga" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Enligt de nuvarande reglerna för umgängesresor skall föräldrarna dela på kostnaden för resorna. För vissa föräldrar kan avståndet mellan bostäderna i kombination med låga löner innebära att kostnaden för resorna blir orimligt hög. Utskottet anser inte att det är acceptabelt att föräldrar med låg inkomst inte kan träffa sina barn.
När det gäller umgängesavdrag har umgängesföräldern rätt att tillgodoräkna sig avdrag för ett helt dygn under förutsättning att barnet vistats hos umgängesföräldern minst sex dagar i månaden. Eftersom dessa regler inte är i överensstämmelse med hur föräldrar i praktiken utövar sin umgängesrätt anser utskottet att reglerna bör ändras.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande underhållsstöd i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf273 i denna del och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf240, 1999/2000:Sf296 yrkande 5, 1999/2000:Sf298 och 1999/2000:Sf299 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
51. Höjning av adoptionsbidraget (mom. 44)
Rose-Marie Frebran (kd), Ulf Kristersson (m), Fanny Rizell (kd), Göran Lindblad (m), Birgitta Carlsson (c), Cecilia Magnusson (m), Cristina Husmark Pehrsson (m) och Helena Bargholtz (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om adoptionsbidrag som börjar med "Flertalet motionsyrkanden" och slutar med "anses tillgodosedda" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att när bidraget till kostnader för internationella adoptioner infördes var avsikten att 50 % av kostnaden för adoptionen skulle täckas av bidraget. Budgetåret 1988/89 var täckningsgraden för adoptionsbidraget 40 % av nettokostnaden för adoption och har därefter gradvis sjunkit för att i dag utgöra endast cirka 26 %.
Med ett så lågt bidrag är det få som har möjlighet att adoptera eftersom en adoption kostar i genomsnitt 90 000-100 000 kr. Med hänsyn till den ursprungliga målsättningen samt adoptionsbidragets reala minskning över åren är det enligt utskottets mening befogat att se över nivån på adoptionsbidraget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande höjning av adoptionsbidraget
att riksdagen med bifall till motionerna 1999/2000:Sf203, 1999/2000:Sf229, 1999/2000:Sf243, 1999/2000:Sf251, 1999/2000: Sf259 yrkande 1, 1999/2000:Sf271, 1999/2000:Sf283, 1999/2000: Sf284, 1999/2000:Sf288 och 1999/2000:So328 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
52. Vårdbidrag m.m. (mom. 46)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Övriga motioner om vårdbidrag som börjar med "Handikappombudsmannen har" och slutar med "motion Sf214" bort ha följande lydelse:
Många föräldrar får vänta alldeles för länge på att få sin ansökan om vårdbidrag behandlad av försäkringskassan. Det finns föräldrar som har fått vänta i 19 månader på ett beslut. Det är enligt utskottets mening inte rimligt med en så lång handläggningstid. En retroaktiv utbetalning av vårdbidrag kan dessutom leda till att föräldern blir återbetalningsskyldig för t.ex. studiemedel och bostadsbidrag, eftersom det inte alltid är möjligt att avstå från dessa förmåner under den långa handläggningstiden. Utskottet anser att möjligheterna att skynda på handläggningstiderna snarast måste ses över.
Vårdbidrag kan ges på fyra nivåer beroende på vård- och tillsynsbehovets omfattning och storleken på merkostnaderna. För många föräldrar skulle det innebära en förbättring om vårdbidrag kunde utges med t.ex. 20 %. Utskottet anser att det finns skäl att se över möjligheten att införa flera nivåer i vårdbidraget.
Försäkringskassans bedömningar av vårdbidragets storlek görs inte alltid på ett rättssäkert sätt. Olika försäkringskassor beviljar olika vårdbidrag trots att två barn har samma vårdbehov. Utskottet anser att det bör vara möjligt att utfärda rekommendationer på området som kan ge bättre vägledning och mer jämlik behandling.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande vårdbidrag m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:Sf303 yrkandena 1-4 och med avslag på motionerna 1999/2000:Sf214 och 1999/2000:Sf275 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 6, 22 och 30)
Ulf Kristersson, Göran Lindblad, Cecilia Magnusson och Cristina Husmark Pehrsson (alla m) anför:
Den 18 november 1999 beslöt riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 2000. Samtidigt beslutades om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Fler och fler kan komma in på den ordinarie arbetsmarknaden, och den sociala tryggheten ökar också i andra bemärkelser genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. Friheten att välja bidrar både till mångfald, en bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda människorna får ett större inflytande över sina liv.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till omfattande skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 18 november om ramar för de olika utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, redovisar vi i detta särskilda yttrande den del av vår politik som rör utgiftsområdena 10, 11 och 12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Moderaterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 12 221 miljoner kronor för år 2000 jämfört med regeringens förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 8 350 miljoner kronor.
Den kraftiga ökningen av sjukpenningkostnaderna under innevarande budgetår är enligt vår uppfattning synnerligen allvarlig. Genomförda "åter-ställare", bl.a. i form av höjd ersättningsnivå inom sjukförsäkringen, har säkerligen bidragit till denna utveckling och kan förvärra de framtida effekterna. Enligt vår mening kan dessutom de senaste årens ökade köer inom sjukvården förklara en del av de ökade sjuktalen.
Vi har bl.a. med hänsyn till detta tidigare föreslagit att ersättningsnivån sänks till 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Som framgår upprepar vi detta krav även nu.
De föreslagna besparingarna har som mål att ytterligare betona arbetslinjen i socialförsäkringen. Förslagen skall också ses mot bakgrund av de i annat sammanhang föreslagna skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare.
Enligt vår uppfattning finns det stora ekonomiska fördelar med finansiell samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården, kommunerna och länsarbetsnämnden, vilket avspeglas i vårt ramförslag. Vi anser därför att FINSAM-modellen bör införas i hela landet och att detta tydligare skall markeras i lagstiftningen. Detta skulle undanröja de värsta gränsdragningsproblemen inom rehabiliteringen samt ge minskade kostnader. Vidare skulle enligt vår uppfattning också en ökad effektivitet uppnås inom rehabiliteringen om en sjukvårdsförsäkring införs där både sjukpenningen och finansieringen av sjukvården följer patienten. Inom de stora diagnosområdena kranskärlssjukdomar, astma och smärtbesvär från rörelseorganen bör HUR- projektets modeller för rehabilitering vidareutvecklas.
Besparingarna i övrigt uppnås genom, som nämnts ovan, att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen sänks till 75 % av sjukpenninggrundande inkomst fr.o.m. den 1 januari 2000 samt att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på de senaste två årens inkomst och räknas upp med basbeloppet i stället för med löneutvecklingen. Vidare bör ytterligare en karensdag införas i sjukpenningförsäkringen.
Vidare anser vi att kostnaderna för fusk och överutnyttjande kan minskas genom ökad kontroll av sjukpenningförsäkringen. Besparingar uppnås också genom att personskador till följd av trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Vi anser att en överföring av sådana sjukfall till trafikförsäkringen ger en direkt koppling mellan premie och skadeutfall och medför dessutom att rehabilitering får högsta prioritet.
A 2 Förtidspensioner
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 4 000 miljoner kronor.
Vi anser att nödvändiga besparingar kan göras genom en ökad kontroll av förtidspensioner.
A 4 Arbetsskadeersättningar
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 4 på sammanlagt 271 miljoner kronor.
Enligt vår uppfattning bör arbetsolycksfallen och vissa strikt avgränsade arbetsskador kunna brytas ut ur den offentliga försäkringen. Vi anser att en tvingande lagstiftning bör finnas där alla omfattas av en försäkring som ger ett visst minimiskydd. Arbetsgivaren betalar premien varigenom drivkrafterna för en säker arbetsmiljö stärks. Försäkringen kan enligt vår mening i konkurrens erbjudas av försäkringsbolag eller den allmänna försäkringen på försäkringsmässiga villkor. Vidare bör färdolycksfallen föras över och finansieras av trafikförsäkringen.
B 1 Riksförsäkringsverket
Moderaterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 1 på sammanlagt 400 miljoner kronor.
Vi anser att socialförsäkringsadministrationen bör få ytterligare medel så att försäkringskassorna skall kunna öka arbetsinsatserna för rehabilitering och samordning.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Moderaterna anser att inkomstprövningen av änkepensionerna som infördes den 1 april 1997 är stötande. Inkomstprövningen måste upphöra och nivåerna återställas till vad som gällde före den 1 april 1997. Vidare bör omställningspensionen förlängas från sex till tolv månader. Moderaterna står också fast vid kravet på att fritidsfastighet inte skall räknas med i inkomsten vid beräkningen av bostadstillägget.
Moderaterna anser att utgiftsområde 11 bör tillföras ytterligare 1 285 miljoner kronor. Av dessa medel bör anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna tillföras 1 170 miljoner kronor och anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer tillföras 115 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Moderaterna anser att utgiftsområde 12 bör minskas med 1 140 miljoner kronor för budgetåret 2000.
A 1 Allmänna barnbidrag
Moderaterna motsätter sig höjningen av barnbidraget år 2000 och föreslår en minskning av anslaget med 2 200 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Vi anser i stället att ett grundavdrag på 10 000 kr per barn och år skall införas vid den kommunala beskattningen. Eftersom förslaget om barnavdrag är lika för alla barn och inte ger extra stöd till familjer med flera barn accepterar vi att flerbarnstillägget höjs på sätt regeringen föreslagit.
A 2 Föräldraförsäkringen
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på 1 340 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås genom att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen sänks till 75 % fr.o.m. den 1 januari 2000 och att föräldrapenningen i likhet med vad vi har föreslagit för sjukpenningen beräknas på ett medelvärde av de senaste 24 månadernas inkomst samt räknas upp med basbeloppet i stället för med löneutvecklingen. Havandeskapspenningen skall vidare samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2000 samtidigt som lagstiftningen bör tydliggöras så att det blir möjligt att använda föräldraförsäkringen mer flexibelt än i dag. Det skall t.ex. vara möjligt att ta ut föräldraledighet två månader före förlossningen om man så önskar. Som en konsekvens av att vi under utgiftsområde 10 föreslår att det införs ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen, anser vi att utnyttjandet av den tillfälliga föräldrapenningen måste följas upp så att föräldrarna inte vid egen sjukdom väljer att i stället ta ledigt för vård av sjukt barn.
Vidare anser vi att ett vårdnadsbidrag skall införas och rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader medges. På så sätt skapas rättvisa mellan alla barnfamiljer och möjliggörs för alla att välja den omsorg som bäst passar den egna familjen. Vårdnadsbidraget skall utgöra 24 000 kr liksom tidigare men en uppräkning bör ske för åren 1995-1999. För detta ändamål bör ett nytt anslag tillskapas och riksdagen bör anvisa 2,4 miljarder kronor för budgetåret 2000.
2. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom. 6, 22 och 30)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
I riksdagen finns en majoritet - bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen för budgetåret 2000 om ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens inkomster för år 2000. Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande beräkningen av det offentliga utgiftstaket samt förslagen om preliminära utgiftstak för åren 2001 och 2002.
I finansutskottets betänkande 1999/2000:FiU1 om utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna har företrädarna för Kristdemokraterna i en reservation lagt fram förslag till totala utgifter för statsbudgeten och fördelning på utgiftsområden. Genom riksdagsbeslut den 18 november har riksdagens majoritet valt en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Kristdemokraternas budgetförslag tar sikte på att öka sysselsättningen så att välfärden kan tryggas för alla. Dessa förslag är en helhet och det är därför i detta andra steg inte meningsfullt att fullfölja vårt förslag avseende fördelning av den beslutade ramen på olika anslag inom utgiftsområdena. I det följande redovisar vi vilken fördelning på anslag inom utgiftsområdena 10, 11 och 12 som förordats av Kristdemokraterna.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 3 675 miljoner kronor för år 2000 jämfört med regeringens förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 3 520 miljoner kronor.
De av oss föreslagna besparingarna uppnås genom införandet av ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd och genom en ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst. Vi anser att sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på snittinkomsten under de senaste två åren samt att skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall vara sjukpenninggrundande. Vår uppfattning är att utgångspunkten i alla former av rehabilitering skall vara ett organiserat samarbete mellan kommunerna, hälso- och sjukvården, försäkringskassorna och arbetsförmedlingarna. Vi anser därför att samverkan av FINSAM-modell bör införas i hela landet.
En ökad satsning på rehabilitering är nödvändig. Genom att använda pengar till insatser för vård och rehabilitering i stället för passiva sjukskrivningar anser vi att kostnaderna för socialförsäkringen minskar.
Enligt vår uppfattning bör vidare samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor föras över till trafikförsäkringen. En sådan ordning skulle leda till att samhällets kostnader minskar.
A 2 Förtidspensioner
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 440 miljoner kronor.
Vi anser att de av oss föreslagna förbättringarna av resurserna till rehabilitering och ökad kontroll leder till minskade kostnader för förtidspension.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor
Kristdemokraterna föreslår en besparing inom anslaget B 1 på sammanlagt 15 miljoner kronor och en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 300 miljoner kronor.
Vi föreslår ett sparbeting för RFV på 2,5 %, vilket ger en besparing på 15 miljoner kronor. För att garantera effektivitet, rättssäkerhet och kompetens vid ärendebehandling krävs en resursförstärkning för försäkringskassorna. Vi anser att behovet av personella resurser och ett ökande behov av kompetensutveckling måste tillgodoses. Annars riskerar försäkringskassornas arbetssituation att leda till beslut på ofullständiga eller felaktiga grunder och till fusk och missbruk som inte upptäcks på grund av bristande kontroll.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Kristdemokraterna anser att pensionstillskottet bör höjas med 200 kr per månad för de sämst ställda pensionärerna. Kostnader för läkemedel och vård har ökat markant. Regeringen vill kompensera pensionärerna för detta, men i alltför blygsam omfattning. Pensionstillskottet är ett instrument som skall jämna ut de ekonomiska skillnaderna mellan välbesuttna pensionärer och de som av olika skäl har lägre ekonomisk standard. Anslaget A 1 bör för detta tillföras ytterligare 810 miljoner kronor.
Kristdemokraterna säger fortsatt nej till inkomstprövningen av änkepensionerna och förkortningen av omställningspensionen. Kristdemokraterna anser det anmärkningsvärt att regeringen inte inser nödvändigheten av att slopa inkomstprövningen av änkepensionerna. Ytterligare 657 miljoner kronor bör därför läggas till anslaget för efterlevandepensioner till vuxna.
Kristdemokraterna står fast vid sitt krav på att fritidsfastigheter inte skall behöva tas med som inkomst vid beräkningen av bostadstillägget till pensionärer. Anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer bör således ökas med 30 miljoner kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Kristdemokraterna anser att utgiftsområde 12 bör minskas med 641 miljoner kronor för budgetåret 2000.
A 1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 2 100 miljoner kronor.
Vi föreslår att barnbidragshöjningen senareläggs ett år på så sätt att barnbidraget höjs till 800 kr per barn och månad fr.o.m. den 1 januari 2001 och till 900 kr per barn och månad fr.o.m. år 2002. De frigjorda resurserna överförs till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. På detta sätt kommer pengarna de familjer med sämst ekonomi bäst till del.
A 2 Föräldraförsäkringen
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 567 miljoner kronor.
Vi anser att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på de senaste två årens inkomst samt att skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall ingå i beräkningsunderlaget. Vi anser också att de 90 garantidagarna skall slopas, att garantinivån skall höjas till 120 kr per dag samt att två kontaktdagar per år för barn upp till 12 år skall återinföras.
Vidare anser vi att riksdagen för budgetåret 2000 till ett nytt anslag Vårdnadsbidrag bör anvisa 2 miljarder kronor för budgetåret 2000. Vårdnadsbidraget skall kunna användas för att betala barnomsorg eller för att möjliggöra för någon av föräldrarna att stanna hemma med barnet. Vårdnadsbidraget skall gälla barn mellan ett och tre år och vara skattepliktigt. Vidare skall avdrag medges för styrkta barnomsorgskostnader, dock högst med vad som kan erhållas i vårdnadsbidrag för barnet. Fullt vårdnadsbidrag skall utges med 10 % av basbeloppet per månad och barn. Med ett sådant bidrag skapas ökad rättvisa mellan olika barnfamiljer samtidigt som det ger större valfrihet och ökad flexibilitet.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 4 på 25 miljoner kronor.
Den genomsnittliga kostnaden för en internationell adoption är i dag ca 91 000 kr per barn. Då bidraget är 24 000 kr per barn täcker detta således endast drygt en fjärdedel av kostnaderna. Vi vill därför höja detta bidrag till 50 000 kr per barn fr.o.m. år 2000 och avsätter medel härför.
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 6 på 500 000 kr.
Vi anser att biståndsarbetare är viktiga för Sverige och att de utför ett beundransvärt arbete under ibland stora uppoffringar. Enligt den nya socialförsäkringslagen, som träder i kraft den 1 januari 2001, kommer biståndsarbetare som är anställda av en ideell organisation att omfattas av bosättningsbaserade förmåner. Vid utlandstjänstgöring kommer de därmed att få rätt till familjestöd. Eftersom vårdbidrag inte räknas som familjestöd kommer dock denna förmån inte att kunna utges under utlandsvistelsen. Vi anser att reglerna bör ändras så att även vårdbidrag skall kunna utges för barn till biståndsarbetare under utlandstjänstgöring och att detta bör gälla redan fr.o.m.år 2000.
3. Centerpartiets anslagsförslag (mom. 6, 22 och 30)
Birgitta Carlsson (c) anför:
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Centerpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 757 miljoner kronor för år 2000 jämfört med regeringens förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Centerpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 1 300 miljoner kronor.
Vi anser att kvalifikationsvillkoren för sjukpenninggrundande inkomst bör ändras samt en kraftig satsning på rehabilitering göras. En kommission bör tillsättas för att samordna och utarbeta en strategi för insatserna på rehabiliteringsområdet. Den finansiella samordningen bör påskyndas och utökas. Försöken med finansiell samordning (FINSAM, SOCSAM) bör enligt vår mening övergå i permanent verksamhet och omfatta hela landet.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Centerpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 543 miljoner kronor.
Vi anser att försäkringskassorna bör få en resursförstärkning för en ökad satsning på rehabilitering. Vidare bör i princip inga förtidspensioner beviljas till personer under 30 år.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Centerpartiet vill höja pensionstillskottet med 2 500 kronor per år fr.o.m. den 1 juli 2000. Detta gynnar de pensionärer som har låg pension, främst kvinnor. Anslaget A 1 Ålderspensioner bör därför tillföras 390 miljoner kronor. Förslaget om höjt pensionstillskott leder till att BTP ökar, eftersom inkomst-avdraget då minskar. Centerpartiet vill därför tillföra anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer 75 miljoner kronor.
Den som mister sin maka eller make måste ofta radikalt förändra sin livssituation. Oftast krävs det lång tid att anpassa sig till de nya förutsättningar som kommer att gälla. Centerpartiet anser att sex månaders omställningspension därvidlag är en alltför kort tidsrymd och vill förlänga perioden till tolv månader. Anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna skall därför tillföras ytterligare 72 miljoner kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Centerpartiet anser att utgiftsområde 12 bör tillföras ytterligare 260 miljoner kronor för budgetåret 2000.
A 2 Föräldraförsäkringen
Centerpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 2 på 260 miljoner kronor.
Vårt förslag inom utgiftsområde 10 att förändringar bör göras i beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten påverkar även föräldrapenningen och anslaget A 2. Enligt vår uppfattning bör sjukpenninggrundande inkomst beräknas delvis på historisk inkomst.
Vi anser vidare att garantinivån i föräldraförsäkringen bör höjas till 150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2000. Det ger en något högre standard för föräldrar som inte haft möjlighet att försäkra sig för en inkomstbaserad föräldrapenning. En höjning får även till effekt att behovsprövade bidrag minskar.
4. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 6, 22 och 30)
Helena Bargholtz (fp) anför:
Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år 2000 innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård och omsorg men även utbildning, bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se reservation nr 24 i bet. 1999/2000:FiU1).
För utgiftsområdena 11 och 12 föreslog vi 1 122 respektive 116 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Våra förslag till utgiftsramar har emellertid avslagits av riksdagen i budgetprocessens första steg, och vi är nu förhindrade att fullfölja våra anslagsyrkanden. Även vårt förslag för utgiftsområde 10 - som var 3 100 miljoner kronor mindre än regeringens förslag - har avslagits av riksdagen i budgetprocessens första steg. Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det emellertid i detta andra steg inte meningsfullt att fullfölja våra anslagsyrkanden.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Folkpartiet anser att utgiftsområde 10 bör minskas med 3 100 miljoner kronor för år 2000 jämfört med regeringens förslag.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m.
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 2 450 miljoner kronor.
Vi anser att en förbättring bör göras av närståendepenningen och den därtill kopplade rätten till ledighet för vård av en svårt sjuk person. Rätten till ledighet bör enligt vår mening förlängas från 60 till 120 dagar. En sådan åtgärd ger både humanitära och ekonomiska vinster och innebär en minskad belastning på vårdplatser inom landstingen. Enligt vår mening bör vidare samverkan av FINSAM- modell införas i hela landet. Därmed kan försäkringspengar aktiveras i syfte att förkorta vårdköer och förbättra rehabiliteringen, dvs. sjukförsäkringsmedel bör användas för att operera bort vårdköer. Eftersom missbruk och fusk undergräver stödet för den generella välfärden är det avgörande för systemens fortsatta legitimitet att fusk och missbruk beivras. Slutligen bör enligt vår uppfattning sjukförsäkringskostnader på grund av trafikolyckor föras över till trafikförsäkringen.
A 2 Förtidspensioner
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 700 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås enligt vår mening genom att dels tillåta FINSAM i hela landet, dels tilldela försäkringskassorna 50 miljoner kronor för kampen mot fusk och överutnyttjande. Därmed kan kostnaderna för förtidspensioner minska.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 50 miljoner kronor.
Enligt Folkpartiets mening är det avgörande för socialförsäkringssystemets legitimitet att fusk beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna tillföras ytterligare 50 miljoner kronor för att motverka fusk och överutnyttjande av socialförsäkringen.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Folkpartiet föreslår utgiftsökningar inom utgiftsområdet på totalt 1 122 miljoner kronor. Anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna skall således tillföras ytterligare 802 miljoner kronor för att inkomstprövningen av änkepensionerna skall kunna upphöra och för att täcka en återgång till tolv månaders omställningspension. Vidare anser Folkpartiet att anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer skall tillföras ytterligare 320 miljoner kronor för att finansiera ett höjt hyrestak inom BTP från 4 000 kr till 4 500 kr per månad.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Folkpartiet anser att utgiftsområde 12 bör ökas med sammanlagt 116 miljoner kronor för budgetåret 2000.
A 1 Barnbidrag
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 1 på 550 miljoner kronor.
Vi anser att barnbidraget bör höjas åren 2000 och 2001 med 125 kr per barn och månad vartdera året. Vi har i vårt budgetförslag finansierat detta genom vårt förslag om en minskning av den barnrelaterade delen i det behovsprövade bostadsbidraget med 100 kr per månad år 2000 och med lika mycket år 2001.
A 2 Föräldraförsäkringen
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 2 på sammanlagt 220 miljoner kronor.
Vi anser att åtgärder mot fusk och överutnyttjande av försäkringen kan minska utgifterna med 170 miljoner kronor. Vidare anser vi att ersättningen för mamma- och pappamånaderna skall höjas till 90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Genom en sådan höjning stimuleras männen att ta ut sin pappamånad och jämställdheten i småbarnsfamiljer ökas. Med de förbättringar vi föreslår av familjestödet anser vi att de s.k. garantidagarna i föräldraförsäkringen kan avskaffas.
A 3 Underhållsstöd
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 3 på sammanlagt 230 miljoner kronor.
Vi anser att utgifterna kan hållas tillbaka genom en markering av det gemensamma föräldraansvaret. Vidare bör åtgärder mot fusk och överutnyttjande av försäkringen kunna minska utgifterna med 30 miljoner kronor.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 4 på 16 miljoner kronor.
Adoptionsbidraget har varit oförändrat i flera år medan kostnaderna har ökat. För närvarande uppgår kostnaderna till ca 100 000 kr och det gör att många blivande föräldrar avstår från att adoptera. Enligt vår uppfattning är det rimligt att nu höja adoptionsbidraget till 40 000 kr.
5. Samverkan och finansiell samordning (mom. 10)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Kristdemokraterna anser att det är mycket viktigt att även arbetsförmedlingen får möjlighet att delta i den finansiella samordningen. Enligt vår mening bör arbetsförmedlingen kunna ingå i ett par av SOCSAM-försöken under åren 2001 och 2002.
6. Efterlevandepensioner (mom. 26)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anför:
Vänsterpartiet står fast vid den kritik som vi framfört i motioner och annorstädes om införandet av inkomstprövning av änkepensionen. Förändringen har gett negativa fördelningspolitiska effekter, lett till minskad tillit för gjorda utfästelser i trygghetssystemen och diskriminerat kvinnor.
Vänsterpartiet har vidare fört fram kritik mot det sätt på vilket inkomstprövningen görs. Beräkningen av bostadstillägg till pensionärer är konstruerat för pensionärer vars inneboende oftast inte är ungdomar. Det innebär att en hemmaboende arbetslös 18-årig ungdom påverkar änkepensionens storlek, eftersom han eller hon förväntas betala sin del av hyran.
De övergångsvisa änkepensionerna är anpassade till det nuvarande pensionssystemet som gäller t.o.m. 2000. Därefter ersätts pensionssystemet med ett nytt där folkpension och pensionstillskott ersätts med en garantipension och det som tidigare varit ATP ersätts med inkomstgrundad ålderspension. Detta innebär att den övergångsvisa änkepensionen måste anpassas till det nya pensionssystemet. Enligt Vänsterpartiets mening finns det skäl att i detta sammanhang ånyo pröva inkomstprövningen.
Vänsterpartiet reserverade sig mot delar i det nya pensionssystemet. Det nya pensionssystemet grundar sig på en överenskommelse mellan Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna. Det nya pensionssystemet omfattas inte heller av samarbetet mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. I den genomförandegrupp som bl.a. skall behandla de övergångsvisa änkepensionerna har Vänsterpartiet inte beretts möjlighet att delta. Det innebär således att ansvaret för den övergångsvisa änkepensionens anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet därmed kommer att åvila genomförandegruppens fem partier.
I september 1998 kom betänkandet Efterlevandepension - en anpassning till det reformerade ålderspensionssystemet från Utredningen om efterlevandepension (SOU 1998:12). Enligt uppgift har utredningen skett i samråd med Genomförandegruppen. Utredningen kommer att resultera i en proposition i februari 2000 och föregås av en lagrådsremiss för att förslagen skall kunna genomföras den 1 januari 2001.
Utredningen föreslår bl.a. att inkomstprövningen av den övergångsvisa änkepensionen skall ligga fast. Det innebär med stor sannolikhet att de fem partier som står bakom pensionsöverenskommelsen inte kommer att ändra inkomstprövningen i det nya systemet.
För att ytterligare spara pengar på änkorna föreslår utredningen vidare att det inrättas en särskild och lägre garantipension för änkor. För änkor födda 1945 eller senare föreslår utredningen att änkegarantipensionen skall slopas helt om de blir änkor efter år 2000. Även bostadstillägget för denna grupp föreslås slopas. Detta är en klar försämring av de i dag gällande övergångsreglerna.
Vänsterpartiets åsikt är att det vore värdefullt om Genomförandegruppen kunde enas om att ersätta eller modifiera inkomstprövningen av de övergångsvisa änkepensionerna i det nya pensionssystemet. Vänsterpartiet är därför berett att stödja detta under förutsättning att en rimlig finansiering kan säkerställas. Vi är dock inte beredda att stödja förslag som innebär fler karensdagar, sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringssystemet, indraget underhållsstöd, sänkt barnbidrag m.fl. försämringar i den sociala tryggheten.
7. Familjepolitikens inriktning m.m. (mom. 29, 32, 33 och 41)
Sven-Erik Sjöstrand och Claes Stockhaus (båda v) anför:
Familjen i olika skepnader är en av många samlevnadsformer. Den kan vara positiv men också förtryckande för individen. Det är viktigt att de myndigheter som kommer i nära kontakt med olika familjemedlemmar är uppmärksamma på och har kunskap om de olika strukturer som kan finnas. Enligt vår uppfattning gäller det särskilt unga invandrade kvinnor och deras situation och ställning i familjen. I lika hög grad gäller det de barn som utsätts för sexuella övergrepp.
Ett jämställt samhälle fordrar att hushållsarbetet sköts i hemmet av båda föräldrarna och barnen tillsammans. Vi avvisar därför alla former av subventionerande av hushållstjänster.
Vid en arbetstidsförkortning är det enligt vår uppfattning viktigt att fler arbetstillfällen skapas i den offentliga sektorn för att kvaliteten och kvantiteten i verksamheten skall kunna bibehållas. Annars finns det risk för att den sociala omsorg som samhället erbjuder i viss grad åter flyttas från den gemensamma sektorn till kvinnan. Samhället måste också arbeta för att män skall ta mer ansvar i hemmet generellt, oberoende av mäns förvärvsmönster.
Kvinnor är i större utsträckning än män beroende av den ekonomiska trygghet som socialförsäkringssystemen ger. Försämringar i socialförsäkringssystemen har lett till att kvinnor tvekat att ta det ekonomiska ansvar som det innebär att skaffa barn samtidigt som deras möjlighet till ekonomiskt oberoende i form av förvärvsarbete minskat genom nedskärningar i bl.a. barnomsorgen. Om inte kvinnor ges möjligheter att dela makten i samhället och omsorgsansvaret med männen tillvaratas inte heller barnens intressen på bästa sätt.
Ett av samhällets mål är att omfördela mellan olika grupper i samhället. Detta är en viktig princip för familjepolitiken och för den enskilda familjens ekonomi. Välfärdspolitiken utjämnar mellan kvinnor och män men även mellan barnfamiljer och familjer utan barn. Vi anser att det är viktigt att denna princip kvarstår.
För oss har det alltid varit mycket viktigt att barnbidraget utgår lika för alla barn, oavsett föräldrarnas inkomster. Vi anser att välbeställda föräldrar inte behöver bidrag till sina barns försörjning, men att principen att alla barn är lika mycket värda överväger. Vi avvisar därför alla förslag om behovsprövade eller beskattade barnbidrag.
Enligt vår uppfattning kan en familj bestå av självstående föräldrar med ett eller flera barn, homosexuella som lever tillsammans eller storfamiljer i olika konstellationer. De olika stöd som utgår till "familjer" måste därför vara flexibla.
Föräldraförsäkringen är oöverträffad när det gäller att underlätta för kvinnor att kombinera förvärvsarbete och barn. Inom familjepolitiken måste därför en utbyggd föräldraförsäkring prioriteras så fort resurserna tillåter. Det gäller t.ex. garantinivån som fortfarande ligger kvar på 60 kr per dag, dvs. på samma nivå som år 1987, trots att det blivit avsevärt dyrare att klara ett hushåll med småbarn.
En månad av det totala antalet föräldrapenningdagar är förbehållen respektive förälder. Den kan inte överlåtas till den andra föräldern om föräldrarna lever tillsammans. Uttaget av denna kvoterade månad har visserligen ökat men är fortfarande alldeles för lågt. Vidare har det visat sig att uttaget av de kvoterade dagarna görs vid stora idrottsevenemang eller när den andra föräldern har semester. För att ge den kontakt med barnet som den kvoterade månaden syftar till bör reglerna för uttaget skärpas. Vi anser därför att denna del av föräldraförsäkringen skall tas ut t.ex. tre veckor i följd.
Genom införandet av bidragsförskottet fick kvinnan ekonomiska möjligheter att bryta upp från ohållbara relationer, liksom hon fick ekonomiskt stöd när mannen lämnade familjen. I gengäld har kvinnan blivit beroende av staten, vilket gör statens ansvar stort. Bidragsförskottet har nu ersatts med ett underhållsstöd. Målet för underhållsstödet är att betona föräldrarnas ekonomiska ansvar för de barn de inte lever samman med, samtidigt som samhället garanterar dessa barn en rimlig ekonomisk standard. Underhållsstödet var behäftat med en del brister när det infördes men vissa av dessa har nu åtgärdats. Bl.a. höjs grundavdraget från 24 000 kr till 72 000 kr fr.o.m. februari 2000. Det finns dock fortfarande brister som måste åtgärdas. En är inkomstberäkningen för fastställande av återbetalningsskyldighet. Det är inte en rimlig konsekvens att en arbetslös förälder får sin återbetalningsskyldighet baserad på en förvärvsinkomst som han eller hon inte längre har.
8. Kontaktdagar (mom. 39)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Kristdemokraterna vill stimulera föräldrars engagemang i förskolor och skolor. För att göra detta möjligt vill vi återinföra kontaktdagarna. För barn mellan fyra och tolv år bör det enligt vår mening införas två kontaktdagar per år. Föräldrarna skall själva kunna välja när de under perioden vill utnyttja kontaktdagarna. Vi har lagt fram detta förslag i vårt budgetalternativ, se det särskilda yttrandet nr 2.
9. Inkomstberäkning i underhållsstödet (mom. 41)
Rose-Marie Frebran och Fanny Rizell (båda kd) anför:
Inkomstprövningen skall enligt gällande regler utgå från den senaste taxeringen, vilket innebär att inaktuella inkomster i många fall ligger till grund för inkomstprövningen. Vi anser att detta kan innebära betydande problem, t.ex. vid arbetslöshet. Enligt vår mening bör det övervägas om inte regler motsvarande dem som gäller för beräkning av bostadsbidraget bör gälla även vid fastställande av en bidragsskyldigs återbetalningsskyldighet.
Vidare utgår inkomstprövningen från bruttolönen, och från denna bruttolön får endast avdrag göras som om inkomsten avser tjänst. För egenföretagare kan detta bli både orättvist och betungande. Detta gäller t.ex. vid avdrag för pensionspremier. Egenföretagarens inkomster skall vidare höjas med vissa resultatreglerande poster. Enligt vår mening är det inte acceptabelt att egenföretagare i dessa hänseenden behandlas som anställda när förhållandena inte är jämförbara. Kristdemokraterna anser därför att egenföretagare bör behandlas med hänsyn till de förhållanden de arbetar under.
I propositionen framlagda lagförslag Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena 10. 11 och 12
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Belopp 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelning.
------------------------------------------------------------ Verksamhetsområde Utskottets ------------------------------------------------------------ Anslag förslag
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------ A Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp ------------------------------------------------------------ 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. (ram) 31 502 036 ------------------------------------------------------------ 2 Förtidspensioner (ram) 47 171 000 ------------------------------------------------------------ 3 Handikappersättningar (ram) 1 036 000 ------------------------------------------------------------ 4 Arbetsskadeersättningar (ram) 7 189 338 ------------------------------------------------------------ 5 Kostnader för sysselsättning av vissa 25 000 förtidspensionärer (ram) ------------------------------------------------------------ 6 Ersättning för kroppsskador (ram) 65 002 ------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------ B Socialförsäkringsadministration ------------------------------------------------------------ 1 Riksförsäkringsverket (ram) 717 116 ------------------------------------------------------------ 2 Allmänna försäkringskassor (ram) 4 764 977 ------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------ Summa för utgiftsområdet 92 470 469 ------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------ Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelning.
------------------------------------------------------------ Verksamhetsområde Utskottets ------------------------------------------------------------ Anslag förslag
------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------ A Ekonomisk trygghet vid ålderdom ------------------------------------------------------------ 1 Ålderspensioner (ram) 10 826 000 ------------------------------------------------------------ 2 Efterlevandepensioner till 12 988 000 vuxna (ram) ------------------------------------------------------------ 3 Bostadstillägg till 9 682 000 pensionärer (ram) ------------------------------------------------------------ 4 Delpension (ram) 122 800 ------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------ Summa för utgiftsområdet 33 618 800 ------------------------------------------------------------
------------------------------------------------------------
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelnin
--------------------------------------------------------- Verksamhetsområde Utskottets --------------------------------------------------------- Anslag förslag
---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- A Ekonomisk trygghet för familjer och barn --------------------------------------------------------- 1 Allmänna barnbidrag (ram) 18 832 000 --------------------------------------------------------- 2 Föräldraförsäkring (ram) 16 929 000 --------------------------------------------------------- 3 Underhållsstöd (ram) 2 737 500 --------------------------------------------------------- 4 Bidrag till kostnader för internationella 24 000 adoptioner (ram) --------------------------------------------------------- 5 Barnpensioner (ram) 985 000 --------------------------------------------------------- 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn 2 008 000 (ram) --------------------------------------------------------- 7 Pensionsrätt för barnår (ram) 3 240 000 ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- Summa för utgiftsområdet 44 755 500 ---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------- ------------------------------------ Offentlig utfrågning om HUR- projektet
------------------------------------ Datum: tisdagen den 25 maj 1999
Tid: 09.30-12.30.
Lokal: Skandiasalen
Inbjudna deltagare: se bilaga
Vice ordförande Bo Könberg (fp): Ni är alla hjärtligt välkomna till utfrågningen i socialförsäkringsutskottets regi. Den skall handla om ett mycket ämne, både mänskligt och samhällsekonomiskt, nämligen frågan om hur man skall åt för att klara sjukskrivningar snabbare än vad vi hittills har gjort i vårt l finns förstås en allmän bakgrund till detta, men också den bakgrunden från ut sida att det finns en oro över att sjukskrivningarna och därmed kostnaderna tenderar att öka på senare år.
Vi är mycket glada att vi har fått möjlighet att i dag träffa personer från d HUR-projektet, med professor Åke Nygren i spetsen. Tanken är att vi skall föredragningar, på ungefär en kvart vardera, från våra föredragshållare och skall ha möjlighet att ställa frågor. Vi har tid på oss fram till kl. 12.30 tror att det skall finnas ett hyggligt utrymme för diskussion m.m.
Jag har gjort upp med föredragshållarna att vi efter varje föredrag kan ställ frågor om någonting är oklart och om vi vill få det utrett för att kunna följa fortsatta föredragningarna, medan vi förslagsvis tar större frågor och diskussi att vi har hört de fyra föredragningarna.
Vi är då beredda att börja, och jag ger först ordet till professor Åke Nygren.
Åke Nygren: Vi kommer alltså från Karolinska institutet, och vi är glada att hit. Vi är en underavdelning till Institutionen för klinisk neurovetenskap, som med hjärnan och funktionerna runt hjärnans sjukdomar. Det är mycket av psykol den typen av verksamhet som vi jobbar med och forskar på.
Vår inställning är att allt vi tar fram skall kunna användas vetenskapligt. efter det här skall jag gå till presentationen av den första doktorsavhandli handlar om HUR-projektet. Vi räknar med att kunna producera i stort doktorsavhandling om året den närmaste tiden.
Jag kan börja med att slå fast att vi har jobbat med rehabilitering och den t forskning i ungefär 25 år. Vi började med trafikproblematiken och har sedan 1 sysslat med just arbetslivets problem.
Om jag kort sammanfattar vad vi tycker i dag, kan jag säga att rehabilitering fungerar i Sverige i dag. Det beror inte på att det inte finns pengar. De saknas, som vi kommer att bevisa för er, är kunskap om vem som behöver rehabi och vilken rehabilitering som behövs. Det är vårt budskap i stort.
När ni träffar forskare kan jag tänka mig att de går in på något specialområ beskriver någon liten detalj i det hela. Vi vill poängtera att när vi ser på här typen av problem, på arbetsförmågan, är vi medvetna om att allting som rö komplicerat. Vi har en sjukvård, samhällets regelsystem och normer, rehabilite folkhälsoarbete. Allt detta påverkar individen, som också påverkas av ålde livsstil osv. Vi har arbetsmiljö och arbetsorganisation på den andra sidan vågmästare har vi samhälle, dagis, skola och familj, som avgör hur arbetsförm Den bilden visar jag bara för att ni skall hålla med mig om att vi försök helhetsbild av problematiken och inte stirra oss blinda på någon enstaka detalj
Det nämndes att sjukfrånvaron minskat men att den är på väg att öka igen. Här uppgifter från Arbetsgivareföreningen, och det är ingenting som är okänt för bilden syns de åtgärder som har vidtagits under 1990-talet som sannolikt har denna nedgång. Varför sjukfrånvaron är på väg upp nu vet vi inte riktigt.
Om vi tar smärtläget i Sverige, kommer ni ihåg att sjukskrivningarna har g under 1990-talet och nu är på väg upp. SCB gör sin ULF-undersökning och ka smärttillståndet i landet. Det har ökat under den här tiden. Det visar hur komp bekymmersamt det här är.
Det vi jobbar med är AMF-sjukförsäkring och SPP. Det innebär att vi har med s tjänstemän och samtliga i LO-kollektivet som är försäkrade. Vi har tillgång enda stället där man har sjukskrivningsdiagnoserna. Vi kan allts sjukskrivningsdiagnoserna i Sverige och se vad som ökar och vad som minskar. gjort det här i ungefär 15 år, och vi var de första som hittade att nackprobl ökade i landet, medan problemen med ländryggen gick ned. Det kunde av sjukpensioneringar, men vi såg det redan på ett tidigt stadium. Därför har vi ä mycket åt nackar.
Här visar jag en bild med exempel på sjukfallen 1997, från AGS-registret, kollektivet och tjänstemännen, sammanlagt 3,1 miljoner försäkrade. Här vis diagnoserna. Det här är inget nytt för er. Muskelsystemet och det skelettala är störst, och det markeras för LO-kollektivet. Men det som vi har sysslat cirkulationsorganen. Vi har tittat på andningsorganen, och det vi nu tittar p som kallas psykiska sjukdomar, som är på gång just nu.
Om man renodlar det här och gör en lista på tjänstemännen - det här är från S ryggvärken fortfarande störst, men depressioner har kommit på andra anpassningsstörningar och stress på tredje plats, muskelvärk och smärta komme och sedan kommer hjärtinfarkterna. Andra och tredje har alltså bytt plats.
Vårt sätt att arbeta är att vi gör en inventering av problemet. Vi tittar på databaserna och ser vad som ökar och minskar, så att vi har koll på vilka diag skall satsa på och vad vi kan. Vi bjuder därför in specialister. Vi har gjort gånger. Det är då specialister som är superexperter på t.ex. nacke-skuldra. Vi 16 stycken på ett seminarium, och sedan gick vi igenom med dem hur vi skall det här. Sedan gick vi ut internationellt och åkte runt, bl.a. i USA. Vi bjöd s dem för att höra ytterligare hur de ser på det här internationellt. naturligtvis läsa på och analysera skrifter, men det är mycket viktigt att personer och bygga upp det. På så sätt har vi byggt upp rehabiliteringsmodell nacke-skuldra, hjärta-kärl och astma och för kronisk obstruktiv lungsjukdom. Ju vi i färd med att göra det för psykisk ohälsa.
Vi ser alltid till att ha en referensgrupp bakom oss inom de olika områdena. det i ekonomi, statistik, sjukgymnastik, beteendemedicin, lungmedicin, ortop hjärt- och lungsjukdomar. Vi har alltså superexperter i landet som hela tide oss.
När vi har tagit fram den här typen av kunskap gör vi alltid ett pilotprojekt hur det kan fungera. Med det pilotprojektet tar vi fram instrument. Det ä budskapen som vi har till er, att vi måste få fram instrument så att vi kan m det är. När man tar blodtrycket kan man se att det är högt, men om man har problemen måste man också ha instrument för att mäta vad det är som är proble de här experterna har vi då tagit fram behandlingsmetoder. När vi gjorde de gången för ryggar och nackar för tio år sedan, var det 47 olika sätt att ryggar. Då har SBU och olika utredningar fått ihop det till ett antal, och det det som vi skall visa utvärderingen av. Vi gör också alltid en skrift om det.
Huvudprojektet, som i det här fallet är HUR, har vi förankrat hos specialister jag sade. Vi gör en vetenskaplig utvärdering. Det presenteras hela tiden vetens Vi håller väldigt hårt på att det skall vara vetenskapligt okej. Modern medici år. Vi lämnade åderlåtning och koppning, som man gjorde i kraft av sitt ämbete. nästan inte införa någonting i Sverige när det gäller mediciner utan att man vetenskaplig utvärdering. På rehabiliteringsområdet är vi inte riktigt lika fra det är det vi vill föra fram.
Vi är måna om att få ut det här i samhället. Vi har en 10-poängskurs på Kar institutet. Vi har genom Utbildningsradion under förra hösten och under våren program om hjärta-kärl, som vi skall berätta om. Vi har studieförbunden, där m ger utbildning både till dem som behandlar patienterna och till patienterna sjä är ju en livsstil.
Här visar jag en bild av de målgrupper vi har, och det är bl.a. personalansva företagen, rehabiliteringshandläggare, arbetsmiljöansvariga och skyddsombud. dessa målgrupper som vi ser på.
Då har ni lite bakgrund till hur vi jobbar. Jag skall nu snabbt gå igenom det nämnde om stress och det som ni såg hade kommit på andra plats. Det står i tid att vårdpersonalen mår dåligt, att personalen är utbränd och allt vad det är vill vi titta på det. Vi tittade då i SPP-materialet, där vi hade den fördel jag visade. Vi tog perioden från september 1998 till april 1999 - det är all färskt - och vi tittade på hur många som under den tiden registrerades u psykiatrisk diagnos. Det kallas nu utbrändhet, kronisk trötthet, än det ena oc andra.
Som expert på det här hade vi professorn och prefekten på institutionen, Marie som alltså är en av världsexperterna på depressioner. Vi gick igenom och tittad det stod "depression", vad som var tunga diagnoser och vad som var utbrändhet, pratas om. Det är alltså folk som jobbar i våra företag i dag, där diagnos nr den här typen. Av de "lätta" diagnoserna är det alltså 92 %. Enligt Marie Åsber här inte psykiatri, utan det är någonting annat, någonting som är mer eller orsakat av arbetslivet, samhället och allt vad det är.
Vi gick tillbaka och tittade på hur det har sett ut med de här diagnosern perioden. Det är ju det som är finessen, att vi kan se vad som är trenderna och är som händer. Vi gick ett år tillbaka. Vi tog sex månader runt julhelgen månader ett år tillbaka. Det har alltså fördubblats. På bilden ser vi antalet månad, och det har alltså fördubblats. Det är någonting att räkna med och att t
När man ser på de olika diagnoserna har just det som kallas depressioner, som speciell diagnos, kanske minskat lite medan andelen stress och det som vi fö med arbetslivet har ökat.
Vi tittade på tjänstemän i SPP som var under 60 år och hade fått den här diagno tog personer i Stockholmsområdet. SPP ringde upp dem. Vi fick så småningom personer som vi nu har gjort en mycket noggrann undersökning på för att se vad är - ingen vet ju vad det är fråga om: vad är det för bekymmer de har? En de fick tid men kom inte. En del hade hemligt telefonnummer så vi kom inte i kont dem. Några avböjde. Ett intressant fenomen där var att de ringdes upp på daga de var uppenbarligen inte nyktra. Det finns uppenbarligen en hel del alkoh problematiken. Det är fler kvinnor, och över hälften är under 50 år och en under 40 år.
De diagnoser som stod på sjukskrivningarna var depression, ångest, stress, utb m.m. Vi ville veta vad som finns i det här. När man tittade på yrke fann man var väldigt många chefer. Där är fördelningen mellan män och kvinnor ganska l fanns en tekniker, vårdpersonal och "övrigt", busschaufförer och den typen av a
Jag pratar om instrument igen: hur mäter vi det här? Vi har då tagit fram ins för att kunna tala om vad det här beror på: Varför har du hamnat i den här sit att du är sjukskriven i tre månader för den här diagnosen, dvs. utbrändhet, trötthet m.m.? Över hälften sade att det var arbetet; omorganisation, neddra ökad stress osv. En del "primär" är de som har problem i hemmet, dvs. psyk problem i hemmet. En del hade sjukdom. En del hade ekonomi. En person hade pistolhotad på grund av rån två gånger. Vi var tvungna att kolla det, och de otäckt att hon arbetade i affär och hade blivit pistolhotad två gånger. Vi ha lite att erbjuda vid den typen av problem.
Marie Åsberg är alltså experten på depressioner. Slutfasen av en depress självmord och självmordsförsök. Marie Åsberg blev både mycket upprörd oc förvånad över hur många det var fråga om. Det var bara en tredjedel som var he anmärkning. Ni ser på bilden att en del har gjort flera självmordsförsök, och n gjort ett försök eller skadat sig själv. De som hade planer och tankar va Enligt en expert på depression och suicid är detta mycket anmärkningsvärt och n att ta till sig.
Hur har då patienterna blivit sjukskrivna? Majoriteten har gått till hus Budskapet är här att majoriteten kommer till en husläkare och till en priva dvs. de som inte har någon som helst möjlighet att ta hand om det här med tider de har.
Det här är alltså ett projekt som är på gång nu och som är lite grann i startgr Nu går vi in på de projekt där vi har kommit lite längre. Lennart Andersso berätta om vårt material och även om astma-allergi.
Om det finns några frågor kanske vi skall ta dem först.
Maud Björnemalm (s): Jag skulle vilja ställa en fråga. Jag är inte säker på uppfattade dig rätt, hur ni för all denna kunskap vidare. Det hand Utbildningsradion och TV-program, om handläggare och vårdpersonal. Vilken är roll i det hela, som behandlande läkare i en rehabiliteringsroll? Hur får de kunskapen?
Åke Nygren: Först och främst skriver vi om det i vetenskapliga tidskrift projektet förbereds nu för en populärvetenskaplig upplaga. Sedan erbjuder vi, sade, akademiska poäng i en utbildning, men den har inte startat än. Sådant be hjälp med att få implementerat, och därför ser jag er som en viktig hjälp för få ut det budskapet. Det här är inga hyllvärmare, utan det är sådant som skall har fått pengar av AMF för att göra de här TV-programmen, och vi gör nu elva TV om det här, som kommer att visas framöver. Vi jobbar väldigt mycket på att få u
Anita Jönsson (s): Det gäller den sista bilden, med vilka läkare som man kontakt med. Jag undrar bara: Vilken är den första kontakten? Remitterar de se någon specialist, eller fortsätter de att behandla för den här diagnosen?
Åke Nygren: De här har varit sjukskrivna i tre månader, och de har under den ti hos husläkaren. De startade säkert hos husläkaren, som remitterade. Det har koll på. Det är de här som har skött om patienterna under de tre månaderna med problemen, som jag sade. Två tredjedelar har alltså väldigt dystra tankar. D kanske anledning att utbilda husläkarna mer i en sådan här problematik.
Margit Gennser (m): Det fanns en kurva där man såg att antalet depressioner mycket kraftigt, och då frågar man sig naturligtvis: Har möjligtvis kriterierna som uppfattas som depression ändrats? Eller har läkarkåren fått större förväntn att det kan vara en psykisk orsak? Eller är det olika läkarkategorier som komme gör diagnoserna? Jag förstår att det är svårt att hålla isär de här sakerna kanske har haft mycket klara kriterier hela tiden?
Åke Nygren: Det är bara en gissning, men jag tror att det har blivit mer vedertaget att sätta en sådan här diagnos. Jag tror att mycket av problemat ryggar och nackar, som har gått ned, inte har ändrats så mycket men att sä sjukskriva har ändrats. Sjukskrivningen är ändå inte så väldigt exakt. När d utbrändhet m.m. är det en symtomdiagnos som är inexakt. Jag tror att det har bl vedertaget med en sådan diagnos, och att det därför har blivit så här. De bedömning. Vi har pratat mycket om det.
Ronny Olander (s): Min frågeställning rör sig också inom det här området, ställa diagnoser för att sedan kunna arbeta vidare med dem.. Sker de omklassificering av diagnoserna från husläkaren till specialisten? Det ligger de här tidiga frågeställningarna. Det är oerhört centralt. Det står i tidningen kan bli utbränd, och man känner kanske att "jag hör nog dit" och säger det kommer till läkaren.
Åke Nygren: Vårt budskap, som vi kommer att komma fram till, är att vi m instrument för detta. Högt blodtryck mäter man med en blodtrycksmanschett, me instrument för depression, ont i ryggen, hjärtat, för riskpatienter, som vi job Det är det våra doktorander jobbar med, att ta fram frågeformulär och diagnosk för de här olika sakerna som dyker upp. Det är något av det viktigaste, tycker
Ulla Hoffmann (v): Jag blev också förvånad över de höga talen kring suicidris det fick mig att börja fundera: man kan ju vara sjukskriven även när man är ar Är alla de som ni har undersökt sådana som har ett arbete och är sjukskrivna?
Åke Nygren: Ja.
Fanny Rizell (kd): Jag vill fortsätta på de tidigare frågorna om dem som har d utbrändhet och depression. Jag har träffat två stycken som haft en diagnos o långtidssjukskrivna, men ingen av dem har varit remitterad till specialist husläkarna är vidareutbildade, vet ni i vilken mån som patienterna får special Eller är det sjukskrivning bara av husläkaren och sedan går de vidare?
Åke Nygren: Det är så här det ser ut i dag, i april i år. Majoriteten går al husläkaren och privat. Det är psykiatri och sluten vård, och en eller två är Resten som har psykiatrikontakt är 16. Det här är en pilotstudie, och den visar dag. Men det är ett observandum.
Désirée Pethrus Engström (kd): Du hade en bild med den första diagnosen, största antalet personer hade sjukfrånvaro för rygg, på andra plats depressio tredje plats anpassningsstörningar, reaktion svår stress. Är det depression huvuddiagnosen även på den tredje, och sedan har man förklaringen med svår stre
Åke Nygren: Nej. Det har i så fall stått någonting om stress på intyget.
Désirée Pethrus Engström (kd): Så stress är diagnos, inte depression, i tredje
Åke Nygren: När det står depression har det stått depression på sjukintyget, det står det andra har det varit stress eller någonting annat. Det här är IC dvs. International Classification of Diseases, och det är den vi går efter. Då samlat det under det begreppet, med anpassningsstörningar och stress.
Désirée Pethrus Engström (kd): Hög stress brukar oftast resultera i depre slutändan. Är stress en diagnos?
Åke Nygren: Ja, det är en sjukskrivningsdiagnos.
Vice ordföranden: Tack för de frågorna och de svaren.
Vi går då vidare med Lennart Andersson.
Lennart Andersson: Jag är läkare, och jag har sedan 1987 jobbat med rehabiliter praktiskt på landets enda specialklinik för den här typen av rehabilitering, so i Åre. Jag jobbar däremot sedan ett par år tillbaka med olika projekt och ä till Åke Nygrens institution.
Mitt intresseområde ligger i det vi kallar "trångt i luftrören", (bild 1) det v kallar "obstruktiv lungsjukdom". Där har vi två huvuddiagnoser. Den ena är as utmärks av en varierande trånghet i luftvägarna; ibland är det bra och iblan jättedåligt. Den andra stora gruppen är de rökorsakade sjukdomarna, som vi "kroniskt obstruktiv lungsjukdom". Där är det trångt för jämnan, och i 90 % a är detta tobaksrökningsorsakat.
Bägge dessa två diagnoser är väldigt tacksamma att jobba med ur ett rent pre perspektiv. Vad gäller astma är det i grund och botten en behandlingsbar sjukd där har man mycket att vinna på att komma in tidigt i sjukdomsförloppet. Där ä tidig diagnostik väldigt viktig. Samma sak gäller den kroniskt obs lungsjukdomen. Där kan man inte behandla på något sätt, utan det som är fö lungfunktionen är förstört. Eftersom 90 % orsakas av tobaksrök är den ti förebyggningsbar, genom att man låter bli att röka. Det är lika med dem som rö man ställa diagnosen tidigt i förloppet har man vunnit väldigt mycket.
Det här är alltså mina två stora intresseområden inom de här projekten.
I våra projekt använder vi det s.k. AGS-registret, som redan har nämnts. Det kollektivavtalsförsäkring inom SAF-LO-kollektiven främst, och den omfatta ungefär 2,6 miljoner löntagare. I vår studie har vi hittills inte tittat landstingskommunala sektorn, för de har haft andra karensregler och där försäkringen in först efter 90 dagar.
Den här försäkringen ger f.n. 10 % extra sjukersättning från dag 15 till d Tiden här varierar beroende på sjuklöneperioden. Registret är världsunikt, där det registrerar diagnos vid de här sjukfrånvaroperioderna. Dessutom har bakgrundsfaktorer som registreras. Försäkringen administreras av AMF-försäkri finns ett motsvarande register, som också har nämnts, som SPP handhar, so omfattar tjänstemän. Registret är stort, och med lite tricksande kan man intressant statistik.
Jag har alltså intresserat mig för luftvägarna och tittat på ett stort antal s som var registrerade under 1992-1994. Här ser vi på bilden (bild 2) det totala fall, 213 000 under perioden. Det är ett slags tillfrisknandekurva. Längst upp sjukskrivna, med 14 dagars karens, och sedan börjar man sakta men säkert att å till förvärvsarbete. Mitt på kan vi se att 50 % fortfarande är sjukskriv luftvägar ligger det någonstans kring 40 dagar, då hälften av de luftvägss återgått till arbete. För de övriga diagnoserna ligger tiden på uppåt 70 dagar.
Redan här ser man alltså skillnad beroende på vilken diagnos det gäller. Vi se att de som har en luftvägsdiagnos tillfrisknar snabbare än alla de andra diagno
Man kan också titta på könsskillnader. Det är viktigt att differentiera m kvinnor, både vad gäller sjukvårdskonsumtion/sjukfrånvaro och vad gäller rehab I vad gäller luftvägssjukdomarna finns det en skillnad mellan män och kvinnor, går åt det hållet att männen har längre perioder än kvinnorna, som i sin tur h fler perioder. Att männen har längre sjukperioder än kvinnorna beror förmodl skillnader i rökvanor.
När det gäller de andra diagnoserna, dvs. ej luftvägsdiagnoser-vilket förstås stora majoriteten-finns det inga som helst skillnader mellan könen i vad avser på sjukperioderna. Skulle jag rita upp kurvor differentierade med avse sjukperiodernas längd skulle jag inte kunna skilja dem åt. De är exakt likadana använt över 200 000 perioder i våra beräkningar, så det är ett ganska tillfö material.
Det förhållandet att luftvägssjukdomarna uppvisar korta sjukperioder är ingen Bland annat har Riksförsäkringsverket redovisat detta 1996. Där står andnings sjukdomar för majoriteten av de korta sjukfallen, medan däremot d sjukfallen-från ett halvår och uppåt-beror på rörelseorganens sjukdomar och sjukdomar, bl.a. kranskärlssjukdomar och hjärtsjukdomar och förstås p cancerdiagnoser. Andningsorganens sjukdomar uppvisar alltså väldigt många me perioder.
(Bild 3) Det finns också en annan sak som gör andningsorganens sjukdomar intre Också detta är data från den officiella statistiken, den s.k. Riks - LS, s långtidssjukskrivningarna. Staffan Marklund hade med det i sin bok Rappo 1986-1994, där han tittat på en relativ risk för att få förtidspension för den en längre sjukperiod än 60 dagar.
(Bild 4) Vi ser att man på sjukdomar i andningsorganen har en 50-procentigt ök för att hamna i förtidspension, om man har en sjukperiod som är längre än 60 da har här en paradox: Det är väldigt många sjukfall på grund av sjuk andningsorganen, men om de sjukperioderna blir långa, löper man en ökad ris förtidspension.
Det är då av intresse att ta reda på vad som döljer sig bakom de sjukfa registreras som andningsorganens sjukdomar. Det har skickats ut 7 000-8 000 enk validerade frågor, och enligt enkätsvaren, som också är validerade med instr kan vi ställa upp två hypoteser: antingen att det troligen är en astma eller möjligen är en astma. Sanningen ligger förstås någonstans mittemellan.
När det väl står "astma" på intygen har närmare 100 % av patienterna en astmas dvs. det är en sann diagnos. Men där det står någon annan luftvägs diagnos på som ofta är en symtomdiagnos eller någon form av infektionsdiagnos, visar det mellan 20 och 30 % har astmasjukdom. Där det står en annan icke-luftvägsdiagos det kan vara allt från stukad fot till huvudvärk och hjärtinfarkt-ligger siffra 7 och 10 %, vilket är "bakgrundsbruset", den normala siffra som man finner befolkningsstudier av astmaförekomsten i landet.
(Bild 5) Jag talade tidigare om hur långa sjukperioderna normalt är. Där d "astma" på intygen är fortfarande 46 % sjukskrivna efter 90 dagar. Det vill säg står "astma" på intyget verkar det vara fråga om en svårare sjukdomsform, och förmodligen den gruppen som sedan riskerar att bli förtidspensionerade. Där står "astma" på intygen men där det ändå i många fall är astma är bara 19 % for sjukskrivna efter 90 dagar. I de andra icke_luftvägs fallen är det, som vi sett, 38 % som är sjukskrivna efter 90 dagar.
Räknar man om detta visar det sig att i den stora grupp där det står "andningso sjukdomar" ligger förekomsten av astma någonstans mellan 27 och 37 % med det hä att räkna, med de här enkätresultaten. Vi har senare närmare studerat den här och fått ett motsvarande resultat, 33 %. Där det är kodat under nå andningsorganens sjukdomar har en tredjedel astma.
(Bild 6) En kort sammanfattning är att astma är en klart underregistrerad di sjukfallen mellan 15 och 90 dagar. När det däremot står "astma" på intyget ä väldigt säker diagnos. Underrapporteringen är alltså i storleksordningen tre och det är viktigt att känna till. Det publiceras en del rapporter om hälsoek konsekvenser av astmasjukdomen. Den är baserad på sjukskrivningar i den of sjukskrivningsstatistiken där det verkligen står "astma" på intyget, men då har med de fall där astmadiagnosen har missats.
Vad gäller tillfrisknandekurvan har vi utrönt att det bland dem som är sjuk mellan 15 och 90 dagar finns 30-35 % astmafall. Den andra fråga som vi ställde vi såg den här kurvan var: Vilka diagnoser har de som fortfarande är k sjukskrivna efter 90 dagar? Också där har vi gjort en enkätundersökning, sammanfattar så här.
(Bild 7) Fortfarande är astman den vanligaste diagnosen. Den näst vanligaste di är kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Tillsammans svarar de för ungefär 80 % av fortfarande är sjukskrivna efter 90 dagar. Det stämmer väldigt v Riksförsäkringsverkets rapporter om orsaker till förtidspensionering, där unge beror på astma, kronisk bronkit och emfysem.
Vi finner att en oroväckande hög andel av långtidssjukskrivningarna drabbar personer. 25 % av de långtidssjukskrivna är personer under 45 år. Det är indiv har varit ute i arbetslivet men som har drabbats av en sjukperiod längre än 90 grund av en sjukdom som i grund och botten är behandlingsbar. Jag tycker at oroväckande.
En tredje slutsats gäller dem som har fått en förtidspension eller långtidssjukskrivna. Vi har frågat dem om de har varit föremål för rehabiliteringsåtgärder, och den andelen ligger under 10 %. Färre än 10 % ha kommit i åtnjutande av någon form av rehabilitering.
Detta var en bakgrund till den stora studie som vi gjort för att ut rehabiliteringen.
(Bild 8) Vi ser att astma är underdiagnostiserad och att det saknas rehabiliter har använt det stora AGS-registret som bas och har där tittat på alla de indiv har varit sjukskrivna med någon luftvägsdiagnos. Som jag sagt visade det ungefär en tredjedel av dem i slutändan visade sig ha en astmasjukdom. Vi har g här i en trestegsmodell. Vi har börjat med en enkätundersökning och sorterat som har någon form av luftvägssjukdom. Nästa steg har varit en telefonundersö det tredje steget har vi åkt runt i landet och gjort undersöknin lungfunktionsmätningar, allergitest osv. I ett fjärde steg har vi lottat erbjudit en del rehabilitering. Det har varit ett multidisciplinärt fyr rehabiliteringsprogram förlagt till Åre, där flera yrkesgrupper samverkat och åstadkomma acceptans av sjukdom, acceptans av medicinering och beteendeförändringar.
(Bild 9) Här har vi några slutsatser från projektet. Vi har gjort en ettårsuppföljning. De stora resultaten på den hälsoekonomiska sidan förväntar först efter tre år, men redan efter ett år kan vi läcka ut vissa saker.
Det första är att personer med astma i stor utsträckning är överviktiga. Vi som med detta har visserligen sett det, men vi har egentligen först nu fått klara på det. Övervikt är dubbelt så vanlig bland personer med astma, och det som v fetma-alltså extrem övervikt-är tre gånger så vanlig hos personer med astma.
Jag visade upp trestegsmodellen när vi åkte land och rike runt för att diagnosen. Det visade sig att man kan ställa diagnosen med ganska enkla m viktigaste medlen har varit en telefon och ett frågeformulär. Vidare kan man gö lungfunktionsmätningar. Det behövs inte alls kvalificerade laboratorier för såd
Vi ser att det strukturella rehabiliteringsprogrammet redan efter ett år har e på förtidspensioneringar och på sjukskrivningar. Vi ser också efter ett hälsobeteendet förändras. De som har genomgått programmet har i större om slutat att röka, de är duktiga på att ta sina luftvägsmediciner, de motionera osv. Det här skall fortsätta och kommer att följas under ytterligare två år.
(Bild 10) Den övre gruppen är kontrollgruppen. Den ökar sina sjukdaga rehabiliteringsgruppen minskar sina sjukdagar redan efter ett år. Som ni ser ä skillnad mellan dem i början, men även när den skillnaden tas med i beräkninge en statistiskt signifikant positiv effekt. Vi fortsätter att följa upp det hypotes är att kurvorna senare kommer att sära på sig ytterligare.
Det var astmadelen. Den andra viktiga sjukdomen för långa sjukskrivningar är k obstruktiv lungsjukdom, KOL. Ursäkta diagnosuttrycket! Vi har inget bättre, tror att det är för sent att försöka hitta på något nytt. Sjukdomen KOL är a 90 % av fallen tobaksröksorsakad. Sjukdomsförloppet är följande.
(Bild 11) Vi står på toppen av vår lungkarriär vid 25 års ålder. Efter det å det tyvärr utför, oavsett vad vi gör. Vår lungfunktion minskar, men det spel större roll, eftersom vi har gott om reservkapacitet. Skulle vi leva till ålder, skulle det kanske spela en roll. För rökare minskar däremot lungfu ytterligare för varje rökt cigarrett. Det går mycket långsamt, och man märker som individ. Astma märker man på ett annat sätt-det kan smälla till, och s lungfunktionen halverad. Här halveras lungfunktionen kanske under loppet a rökande. Alltså märks det inte lika väl.
Det här är vår stora utmaning i dag. I dag träffar man dem i sjukvården någonst de börjar få symtom. Och när de börjar få symtom är mycket beroende av vilket s de för. Man kan leva ett väldigt normalt liv utan att röra på sig och söker sj sent. Sedan slutar det med mycket av sjukvårdskonsumtion och med för tidig dö med att befolkningens rökvanor har ändrats under de senaste 20-30 åren ser vi d allt oftare i den yrkesverksamma delen av befolkningen.
Slutar man att röka händer följande. Man återfår inte den förlorade lungfunk Däremot antar lungfunktionssänkningstakten det normala utseendet. Den stora ut är i dag att ställa diagnosen tidigt, inte så sent som sker i dag. Diagno ställas bara på ett sätt, genom att det görs en lungfunktionsundersökning, e enkel spirometri som tar ungefär fem minuter att göra och som är väldigt enkel.
(Bild 12) Sjukdomen KOL är den enda stora diagnosgrupp som ökar i västvärlden, ökar ganska rejält. Man förväntar sig att den kommer att gå upp ganska bety WHO:s lista under den närmaste 20-årsperioden. Den ökar likaså rejält i siffrorna från Sverige 1969-1996 ser man också en ökning. Det gäller främst kvinnorna börjar komma i kapp ganska rejält. Ökningen kommer att bli ännu störr de här kurvorna visar, beroende på hur befolkningspyramiden ser ut.
(Bild 13) Vi har hittills främst sett KOL-patienter i åldrarna 60 år och uppåt, kommer 40-talisterna och trycker på underifrån. De är för det första väldigt må det andra har de rökt väldigt mycket, för det tredje började de röka tidigt och fjärde har kvinnorna tagit efter männens dåliga rökvanor. Här kommer det a jättegrupp av människor som har rökt mycket och som kommer att få KOL. Det samtidigt som vi rustar ned landets lungkliniker. Det är lite illavarslande.
(Bild 14) Vi har ett projekt som inte löser detta problem men som handlar om fram modeller. Det är inriktat på lungfunktionsundersökningar, inte på dem symtom utan på alla som röker. Man har ju inte symtom förrän sent i förloppet ett stort projekt, där vi innan vi är färdiga kommer att ha gjort ungef lungfunktionsundersökningar. Jag vet inte någon screeningundersökning som bättre utbyte än lungfunktionsundersökningar på rökare över 40 år. I 20 % a hittar vi nämligen sjukdomen KOL. Så pass stort är utbytet.
Sammanfattningsvis jobbar vi utifrån AGS-registret. På astmasidan har vi registerstudier och kartlagt tillfrisknandegrad, skillnader mellan kön o luftvägssjukdom. Vi har tittat på hur vanligt det är med astma bland dem sjukskrivna för luftvägssymtom, och det är alltså en tredjedel. De som har ast lite mindre än de andra. De har slutat röka, och det är glädjande. Vi har även rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna. Mindre än 10 % har fått någon rehabilitering. Vi har också gjort en hälsoekonomisk utvärderi astmarehabiliteringsprojekt, och redan efter ett år ser man skillnader beteendeförändringsvariabler och även på sjukskrivningar.
Det mesta av det här är den rökorsakade KOL-sjukdomen, och vi gör en stor oc screening av rökare avseende KOL, och vi intervenerar också med rökstoppsåtgärd
Lennart Klockare (s): Jag blev lite chockad av ditt uttalande om att bara 10 som har fått förtidspension för astma hade kommit i fråga för rehabilitering. S då på den arbetslivsorienterade rehabiliteringen eller på den medicinska? Det snarast gälla den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Om det är så kan man över varför så lite har kommit i fråga. Är det därför att diagnosen ger en s signal att det inte är lönt att rehabilitera, eller vad beror det på?
Lennart Andersson: Det finns många svar på den frågan.
(Bild 15) Så här ser det ut. Vi syftade på rehabiliteringsprogram, och vi har s det skall vara en aktiv rehabilitering. Denna har också kunna arbetslivsorienterad, men den skall bestå av aktiva åtgärder, minst fyra timmar och minst fyra dagar per vecka. Det är den gränsdragning som vi har gjort. Vi inte rehabilitering som består i att man träffar en sjukgymnast en gång i veck dyligt, utan det skulle vara fråga om någon mera aktiv åtgärd.
Vi kan också vända på saken. Det är kanske så att det är de som fick rehabil som är intressanta i materialet, eftersom det har gått bra för dem. Jag t faktiskt inte att det är så. Jag tror att det här återspeglar verkligheten, oc något som jag känner igen från min kliniska vardag som rehabiliteringsaktör. Hu gånger har jag inte fått höra frågan: Varför fick jag inte reda på det här tid mitt sjukdomsförlopp? Jag borde ha fått veta det för tio år sedan. Det var eg det som födde mitt stora intresse för att ställa diagnosen tidigare och i god t in med riktade åtgärder.
Som jag inledde med: Att risken är stor för att hamna i en förtidspensionering, har mer än 60 dagars sjukskrivningsperiod, säger mig att det tidsspann som man en luftvägssjukdom är ganska kort. Man skall in tidigt. När diagnosen ställs s se till att det här fungerar på ett eller annat sätt. Det kan fungera bra på h men i många fall måste någonting annat till. Jag tror dock att det viktigast diagnosen ställs tidigare än i dag. Hälften av de här diagnoserna missas ju, oc som vi tog fram i rehabprogrammet hade bara hälften tidigare fått diagnosen.
Kenneth Lantz (kd): Tar ni vara på den information som ni nu besitter från AGS och utnyttjar ni den för att förbättra kunskapen inom sjukvården på ett bra sät
Åke Nygren: Vi gör ju vad vi kan för att tala om vad vi hittar. Vi ger populärvetenskapliga skrifter, och vi skriver i Vetenskap. Det är en väldi förmån att få träffa er och få idéer inför år 2000 att gå vidare. Det finns mycket i de här registren.
Kenneth Lantz (kd): Men finns det ytterligare datasamlingar om detta?
Åke Nygren: Du såg vad som finns i AGS. Vi har diagnosen, hur länge patien sjukskrivna, om de blir pensionerade eller inte, yrkestillhörighet, ålder och urval som vi nu presenterar är urval som vi har gjort slumpmässigt och där vi h interveneringar eller extra undersökningar. Även det publiceras på det här sätt
Ulla Hoffmann (v): Som 40-talist började jag röka tidigt och röker mycket. Ja som en sådan person alltid gör: Jag stängde öronen när du satte i gång och tal tror därför att jag missade en del av informationen. Är man antingen astmatike rökare om man har KOL, eller kan man få KOL om man är astmatiker eller rökare?
Lennart Andersson: Vi har ett samlingsnamn, obstruktiv lungsjukdom, för tills det är obstruktivt eller trångt i luftrören. Astma är en av de sjukdomarn utmärks av variabla luftvägsförträngningar, där det i många fall också finns en med i bilden. Det kan bara smälla till och bli jättetrångt, och nästa dag är klart. Man är ganska överens om att använda begreppet kroniskt obstruktiv lun för de tillstånd som inte är astma men där det kroniskt är trångt. 90 % av d orsakas av tobaksrökning.
Inte alla rökare får KOL. Tar man ett tvärsnitt av rökare från en viss ålder annan kan man finna att 20 % av dem har KOL. Om man däremot följer en viss g röker minst tio cigarretter per dag tillräckligt länge, visar det sig att hä dem så småningom utvecklar KOL. Vilka som har just den benägenheten vet vi än Det forskas mycket på det. Vad vi skall göra med den kunskapen vet jag inte. Ka man ta ett blodprov för att legitimera rökning hos vissa.
Vice ordföranden: Eller möjligen sänder man signaler till de andra att låta bli
Anita Jönsson (s): Mycket av det här bygger på statistiska uppgifter. Ibland t om procent och ibland om antal. Hur många astmasjuka ingick i projektet, och h av dem tackade nej när de blev erbjudna att vara med i utvärderingen?
Lennart Andersson: (Bild 16) När man genomför ett sådant här projekt börjar man stor databas, och sedan sedimenterar det ned till en skara som vi till slut k diagnoser på. Vi börjar med den stora AGS-databasen, väljer ut en tidsperiod, intygen manuellt, skickar ut enkäter och får svar från ungefär 80 %. Då har v ringa in en hel del som anger någon form av luftvägssymtom. Det är enkätundersökningen.
I steg 2, telefonundersökning, har vi snävat in antalet personer men har av oli i telefonintervjuer också snävat in dem geografiskt. Det gjordes telefoninterv 738 personer. Efter telefonintervjun kunde vi sortera bort vissa, för vilka hade någon misstanke om astma. Då kvarstod ett antal som vi sedan gick vidar steg 3. Då snävade vi in personerna ytterligare geografiskt. Vi for runt ti ställen i Sverige och undersökte totalt 316 personer. Av dem som kom till under som fyllde i alla papper osv., fick vi fram en grupp om 223 personer som astmasjukdom.
Den här gruppen är ganska elegant framtagen. Vi har från början hela det sto kollektivet med anmäld sjukperiod mer än 14 dagar som angett luftvägssymtom osv alltså ett ganska väl framtaget tvärsnitt av en population med astmasjukdom. därför ganska säkert säga att dubbelt så många som vanligt är överviktiga och gånger så många har fetma. Av de 223 var 199 villiga att gå vidare till lottdr för deltagande i rehabiliteringsprogrammet.
Åke Nygren: Det är väldigt viktigt att den typ av epidemiologi som det här är bygger på hela Sverige. Det är finessen jämfört med att ta 100 personer som d på en lungklinik. Man kan egentligen inte yttra sig alls om dem på det sätt so gör. Databaserna är alltså ovärderliga för oss.
En annan sak gäller hur många fall som finns av KOL. Lennart Andersson vill nämna det antalet, eftersom sifferangivelsen är lite darrig. Det är 3 750 pers år som kommer med emfysemdiagnosen, som inte är trevlig. Vi rekommenderar al det görs lungfunktionstest på dem som har rökt en viss tid, och sådana gör v snabbt, som Lennart Andersson sade.
Kerstin-Maria Stalin (mp): Jag vill få analyserat vad de här personerna har jo och var de bor.
Lennart Andersson: Vi har tittat på vad de har jobbat med. Det är främst d sjukfallen som vi tycker är intressanta. Man kan räkna på lite olika sätt.
(Bild 17) Vi har uppgifter om typ av arbete när det gäller en kollektivavtalsgr har gjort en ganska komplicerad analys, som kallas logistisk regressionsanalys, kan räkna fram risken för sjukdom. Det är risken för att de som anmält ett till AGS skall få en långvarig sjukskrivning som vi tycker är viktig. Som jag män längre sjukperioder än kvinnor. Männen har en risk som är 28 % högre än kvi Åldern har förstås betydelse, och för varje år ökar risken med 3,4 %.
När det gäller typ av arbete ligger målare och lantarbetare högst, och gränserna signifikanta. Målare löper en dubblerad risk att få en långvarig sju de väl insjuknar i luftvägarna. Lantarbetarna uppvisar 66 % ökning. Man kan a på väldigt många olika sätt, men den grupp som alltid slår igenom är lantarbeta man än analyserar är lantarbetarna i riskzonen. Det är ingen nyhet, men intressant att i en registerstudie få konfirmerat sådant som är känt frå sammanhang.
Man kan också se det från den andra ändan. De som inte har några ökade ris långvarig sjukdom i luftvägarna är elektriker, pappersarbetare, träindustria grafiker, medlemmar i industrifacket osv. När man gör denna analys måste man ha yrkesgrupp som referens. I det här fallet har vi satt Metallindustriarbetaref som referensgrupp, av den anledningen att det är det absolut största förbund här analysen och står för en tredjedel av alla fallen. Kommunal är inte med.
Vi har en gång i tiden tittat på boendeorter, men det blev så förvirrande slutade med det.
Vice ordföranden: Vad är det som gör att luftvägssjukdomar skulle vara vanliga lantarbetare? I varje fall inbillar vi stadsbor oss att de lever sunt och jämfört med dem som går på restaurang, hänger på nattklubbar på nätterna osv.
Lennart Andersson: Det gäller här medlemmar i Lantarbetareförbundet, inte sjä bönder, och de har ofta extrema exponeringar. Lantbruket är i dag högt specia och man exponeras där för s.k. organiskt dam, dvs. damm från djur och växter, v väldigt irriterande för luftvägarna. Dessutom får man också exponering för s organiskt damm. Sitter man på en traktor och plöjer en åker, får man i si mycket. Det finns många olika typer av exponeringar, men den viktigaste gäller organiska dammet.
Désirée Pethrus Engström (kd): Vilken rehabilitering är aktuell för de astmasju är det mest konkreta som man kan göra för astmatiker som inte kan åka fyra vec Åre? Finns det någonting ganska enkelt som vårdcentralerna kan rehabiliteringssyfte?
Lennart Andersson: Det absolut viktigaste är att det ställs en diagnos t förloppet; jag tjatar vidare om det. Sedan är det en sak vad doktorn stäl diagnos. Det gäller också att individen själv vet om att han eller hon har sjukdomen. Det handlar alltså väldigt mycket om acceptans. Vi kallar acceptansträning. Det handlar om att lära individen att han eller hon har sjukdomen, att vi inte kan bota den men att vi däremot kan göra så att han e lever tämligen symtomfritt.
Det absolut viktigaste är alltså en diagnos och att man får individen att ac sjukdomen och därmed också en, i många fall, livslång behandling med någon läkemedel. I vissa fall handlar det om åtgärder i vardagen för att minska exponering.
Vice ordföranden: Tack för det! Då tror jag att frågorna var genomgångna. So märkt har det varit ett stort intresse för era föredragningar. Det har varit en frågor redan nu på det inledande stadiet.
Vi har haft förmånen att lyssna till två av våra fyra föredragningar. Jag tror är tänkt att Irene Jensen skall fortsätta. Varsågod!
Åke Nygren: Irene är alltså beteendevetare och den första som har doktorerat i enhet på det här området. Hon doktorerade på nackar. Det var det år som vi nackbesvären ökade. Därför passade det väldigt bra att hon kom till vår enhet vi kunde forska på det området. Irene skall nu presentera en del av dessa s effekter för er.
Irene Jensen: Jag skall då prata om en annan diagnos. Till skillnad från hur med Lennarts diagnos är det absolut viktigaste i det här fallet att man diagnosen och får patienten att inse att han eller hon inte är sjuk. Det ha belastningsskador, som man traditionellt kallar dem.
Jag vill börja med att visa en bild av en vanlig besökare. När man jobbar praktiskt träffar man ofta Marie som är mellan 32 och 40 år. Hon har ont i n axlar och har olika problemområden: jobbet, ungarna, hushållet, gamla mamma oc som inte förstår. Man träffar också Egon, 35 år, som kommer in med samma typ a men ser helt annorlunda ut och har ett helt annat problemspektra. Det han jobbet, träningen, hunden och hobbyn.
I den kliniska vardagen konfronteras man med det här. Det kommer en mäng människor, och det ställer stora krav på att man som vårdgivare kan göra en bedömning. Det kan ju vara lite svårt att tro att t.ex. Egon, 35 år, som kommer och stark, har svårt att jobba för att han har lite ont i nacken. Det är kanske att tro på Marie.
Vi har gjort flera olika enkätundersökningar. Som Lennart var inne på har v kartlagt huruvida dessa personer får rehabilitering eller inte. Den här bild dem med nybeviljade sjukpensioner eller sjukbidrag under 1995 och 1997 i AGS-re Vi ser att 1995 fick ungefär 20 % rehabilitering. 1997 fick endast 5 % rehabil Detta har alltså minskat mellan 1995 och 1997. Det här ser vi på alla olika omr man kan få rehabilitering. Vi trodde ju att det skulle vara tvärtom i och satsningar som har gjorts. Lika illa var det när det gällde insatser på arb trodde också att de skulle öka, men det är alltså lika illa här. Det är väldig har fått ta del av sådana, och det var ännu färre 1997.
Slutsatsen av det här är alltså att ungefär 95 % av dem som blir be förtidspension eller sjukbidrag för symtomdiagnosen nack-rygg-besvär belastningsskador, inte får någon rehabilitering. Vi vet också att det är sk när det gäller vilka som får rehabilitering. Det är en större andel tjänstemän är över 55 år är det inte stor chans att man får rehabilitering. Och det är e andel kvinnor som får olika typer av insatser. Man kan sammanfatta detta med att du, för att ha störst chans att få rehabilitering, skall vara tjänsteman, kvinna. Det finns alltså olikheter.
Dessutom vet vi att det finns en ganska stor andel som har velat få rehabiliter som blivit nekad. Vi har alltså frågat dessa personer året innan förtidspensionerade.
Varför nekas man rehabilitering, och varför får så få rehabilitering? En an till varför det är så ojämlikt när det gäller vilka som får rehabilitering började fundera på är just objektiviteten. Hur görs bedömningarna av om man rehabilitering eller inte?
När det gäller symtomdiagnoser är det väldigt svårt att göra bedömningar. Vi s ut två frågor till patientens behandlande läkare, behandlande sjukgymnast, försäkringskassehandläggare plus en läkare i vår studie som gjorde en utredni var alltså fyra olika som bedömde behovet hos en och samma patient. Det rörd 177 patienter (bild 18 och 19).
Här skulle man på en skala från 0 till 10 skatta behovet och potentialen. skulle vara så lyckligt som man tror att det skulle vara, nämligen e överensstämmelse, skulle det se ut så här. Varje punkt är en individ med na besvär. Här är läkare ett, och här är läkare två. Bedömer läkare ett behovet s en etta, skall också läkare två göra det. Perfekt samstämmighet blir en sådan h rak linje (bild 20).
Hur såg det då ut i verkligheten? En hagelsvärm. Med de statistiska mått som vi finns det absolut ingen överensstämmelse. Det är alltså helt slumpartat när bedömd av läkaren om du får rehabilitering eller inte (bild 21).
Var det någon överensstämmelse mellan övriga grupper? Nej, det är lika illa d här bilden skall läsas så här: behandlande läkare och behandlande sjuk behandlande läkare och försäkringskassehandläggare. Det gäller överensstämmelse alla dessa fyra (bild 22).
Ingen av dessa tyckte samma sak. Vi vet att det sker ett stort antal bedömnin utredningar i Sverige i dag innan man initierar rehabilitering. Det sker dagli de här diagnoserna, symtomdiagnoserna, ser det alltså ut så här. Du är helt som patient.
Vi frågade också patienterna själva de här två frågorna. Det gällde hur säkra på att de kan lära sig hantera sina besvär, och om de trodde att det över huv fanns någon typ av behandling som kunde hjälpa dem som patienter. Det var en sk 0 till 10.
När vi såg den här dåliga överensstämmelsen började vi titta på: Vad grundar bedömning på? Hur gör man bedömningen? Finns det någon form av samstämmighet i grundar bedömningen på? Vi undersökte ett stort antal variabler, med funktionella och sociodemografiska. Det enda vi fann som experterna grund bedömningar av insatser, rehabilitering och behandlingar på var ålder. Ingentin hälsorelaterade fanns med, utan det är åldern som styr.
Vad gäller patienternas egen bedömning var det nackrörlighet. Ju mer inskränkt i rörligheten i nacken, desto mindre trodde man att man kunde bli hjälpt.
Men hälsan har, åtminstone inte när det gäller de faktorer vi tittat på, i ingenting med bedömningen att göra. Det är ganska intressant när man tänker på skall vara medicinskt grundat.
Vi tittade också på: Finns det någon som har rätt? Vi gjorde skattningen, tittade vi sex månader senare om det var någon som kunde förutsäga hur patient sex månader senare. Det är patienterna själva som absolut vet bäst. Ju högre de behovet - om de inte får rehabilitering- desto mer smärta, dålig hä sjukskrivning har de. Läkarens bedömning kom i andra hand. Så det ligger i va någonting i vad läkarna lägger i sin bedömning. Vad vet vi inte ännu. Men vi ko titta på det.
Försäkringskassehandläggarnas bedömning hade enbart att göra med att om de behovet som lågt predicerade det förtidspension. Här kan det handla självuppfyllande profetia. Du träffar en försäkrad och bedömer det som att den skall ha förtidspension. Han eller hon får ingen rehabilitering, och så jobbar det målet. Det är ganska allvarligt.
Slutsatsen är att bedömningar måste vi verkligen - precis som Åke och Lenn varit inne på - hitta ordentliga standardiserade kriterier för så att det är nå av rättvisa och objektivitet i bedömningen.
De grupper som vi alla tre pratar om, och som jag pratar om, är de med nac besvär. Detta är patientens uppfattning av hälsorelaterad livskvalitet. Det här olika måtten på det. Här ligger normalpopulationen. En genomsnittlig svensk li uppe i värdena, ju högre desto bättre (bild 23).
De som har astma ligger här. Det är den blå streckade linjen. De som har hjär är den röda. De som har symtomdiagnosen nack-rygg-besvär ligger absolut lägst. alltså sämre än vad de personer som har livshotande tillstånd gör när man ha diagnoserna. Det är en tung grupp vi jobbar med.
Studien går ut på att utvärdera olika typer av rehabilitering för att komma fr om det finns några som är effektiva och vilka man i så fall kan rekommendera undersökt ett livsstilsförändrande program, ett beteendemedicinskt progr innefattar dessa olika komponenter. Vi har tittat på hela programmet. Vi titta på halva delen av programmet, som bestod av kognitiv beteendeterapi, som tänker beskriva här. Det är en speciell form av terapi. Vi tittade också på träning under ledning av sjukgymnast (bild 24).
Vad vi först såg var att trots att dessa personer mår sämre än normalbefolkning de i övrigt på alla faktorer som vi undersökte när det gäller arbetsmiljö, li vi tittade på massor av saker - som vilken normal svensk som helst. Det är all någon udda grupp människor som drabbas av belastningsskador, utan det kan vara helst.
Däremot såg vi att av dem som tidigt börjar strula - avbryter påbörjade progra inte kommer till påbörjade program som är initierade - är det en högre a alkoholproblem och en högre andel med förstämningssjukdomar, depression och å den gruppen behövs antagligen en annan typ av insats än ryggrehabilitering. viktig information (bild 25).
Vi ville se hur de olika behandlingarna kognitiv beteendeterapi, hela program fysisk träning utvecklade sig jämfört med hos en obehandlad kontrollgrupp. D återigen hälsorelaterad livskvalitet. De olika måtten ser ni härnere. Nollinj obehandlade kontrollerna. Positiva värden betyder att man blir bä kontrollgruppen, negativa värden betyder att man bli sämre än om man inte fic behandling alls (bild 26).
Vad gäller alla de hälsorelaterade faktorerna blir alla tre behandlingsgr bättre, förutom på någon punkt, än om man inte behandlar alls. När de sjukskrivning ser ni att det tippar ner rejält. Man är mer sjukskriven än vad kontrollgruppen. Men däremot är det en mindre andel som får förtidspension. D sexmånadersresultaten.
Detta är vi inte ett dugg förvånade över. Detta är livsstilsförändrande progr jag tidigare sade. Det betyder att man alltid ger patienten en viss tidry rehabilitering för att kunna få etablera de nya livsstilsbeteenden som man har sig på. Med alla tre typerna av program på kvinnor minskar man förtidspensio med 20 % på sex månader, vilket är ganska bra. Programmen hade likartad e kvinnor (bild 27).
När det gäller männen ser bilden lite annorlunda ut. Vi har alltså olika beroende på kön. Den mörkblå kurvan är hela programmet. Det är den som absolut effekt på hälsa när det gäller männen. Den ljusblå är sjukgymnastik eller trän har litet mer varierande effekt. Det är bra för sjukskrivning men inte di någonting annat. Men kognitiv beteendeterapi är sämre än att inte få någon be alls. Män blir alltså sämre av att träffa en psykolog än om de bara skulle få fred (bild 28).
Vad man kan säga, om jag sammanfattar resultaten för kvinnor och män, är männen är ett heltidsbeteendemedicinskt program det mest effektiva när de hälsan. För kvinnorna - om vi tänker på kostnadseffektiviteten, som vi skall efter 18 månader, men som man ser rakt av här - är det korttidsprogrammet KBT ett halvtidsprogram som är hälften så dyrt som hela programmet. KBT och hela pr har en likartad effekt, men det är de som gör den bästa effekten.
Här ser vi bara antalet förtidspensionerade jämfört med sina kontroller. Vi när man kommer i KBT finns det inga förtidspensionerade efter sex månader gäller kvinnorna (bild 29).
Sedan tittade vi på två andra program jämfört med en kontrollgrupp. Det arbetsplatsinriktat program som vi kallar för work hardening som ges på Ryggin och sedan ett program med ortopedmedicinsk inriktning. Ortopedmedicin är unge kiropraktik, manuell terapi som är mycket somatiskt inriktad (bild 30).
Då ser vi likadant här. Nollinjen är det ortopedmedicinska programmet. Det röda arbetsplatsinriktade programmet. Återigen är det positiva värden som är bättre. vi att det arbetsplatsinriktade programmet jämfört med ortopedmedicin är sig mycket bättre än att bara ha en somatisk inriktad rehabilitering. Här var effekt på kvinnor och män.
Men det var vissa skillnader när det gällde nationalitet eller ursprung. Nollin är människor med invandrarursprung. Den blå har svenskt ursprung. Här ser vi båda programmen genomgående har en bra effekt på människor med svenskt urspru vi i princip inte har någon effekt alls på invandrare. Detta är jät information. Gruppen invandrare var procentuellt sett inte så stor. Vi kunde i upp den på olika ursprungsland, utan detta är gruppen som helhet. Än så länge inte kunnat identifiera något program som är effektivt för invandrare. Al svenska (bild 31 och 32).
När det gällde sjukskrivning såg det ut så här. Dessa två helt parallella li matchade kontroller. Det är sju individer från AGS-registret som är matchade p kön, diagnos, sjukskrivningstid kvartalet innan på patienterna i behandlingsgr Så här ser en normalkurva ut när det gäller symtomdiagnosen smärta i nackr ligger ganska långt tillbaka på kortare sjukskrivningar. Sedan får man en dip på heltidssjukskrivning i princip, och sedan börjar man sakta nå nedåt (bild 33
Detta illustrerar vikten av att verkligen genomföra randomiserade studi kontrollgrupper och inte bara titta på när man får tillbaka människor när man hur normalgruppen ser ut.
Det mörkblå är ortopedmedicinskt. Här får man konsekvent mer sjukskrivning efter rehabilitering medan det arbetsplatsinriktade har en mycket positiv utv Detsamma gäller för förtidspensionering. Får patienterna ortopedmedicinskt program 1, har man en högre andel förtidspensionerade än om man inte behan alls.
Får patienterna ett arbetsplatsinriktat program har man en lägre förtidspensionerade - jag tror att det var ungefär 10 % - ett år efter rehabi än om de inte får någon rehabilitering alls.
Sammanfattningsvis har vi genom studien av nack-rygg-besvär kunnat visa på måste standardisera bedömningen. Vi har identifierat tre typer av rehabiliterin effektiva för kvinnor, män och svenskar.
Vice ordföranden: Tack för det.
Ulla Hoffmann (v): Jag har tre frågor. Det var intressant och förvånande, vilke märktes, för åtminstone mig att få höra att om man skall få rehabilitering sk vara ung och framför allt kvinna, nu bortser jag från tjänsteman. Vår uppfa största allmänhet är faktiskt att kvinnor får mindre rehabilitering än vad män
Jag vet inte om du sade det men jag skulle vilja veta hur många kvinnor respekt som ingår i den undersökning och studie som du har gjort. När vi diskuterar ok hos läkarna fanns det en ruta med försäkringskassans handläggare. försäkringsläkarna med där över huvud taget i den diskussionen och deras bedömn behandlande läkare eller praktiker ute på fältet?
Den tredje frågan rör det sista som du berättade här om invandrade kvinnor och att det inte finns något bra program för dem. Det sägs mycket om när det gäller invandrade kvinnorna och männen att det ligger i deras kultur, osv. att bli sju och sådant. Vad tror du är anledning till att ni inte har hittat något fu program för dem?
Irene Jensen: Svaret på fråga ett är: I studiegruppen var det ett slumpmässigt Det var hälften kvinnor och hälften män. Jag kommer inte ihåg exakt, men någonstans mellan 400 och 500 av varje. Det finns utförligt beskrivet i rapport
Fråga två gällde försäkringsläkare. De var inte med i studien, utan d behandlande läkare. Men vi har en fortsatt studie på gång där vi kommer att tit på det.
Vad gäller invandrare, varför vi inte har någon effekt på dem och om de är mer att sjukskriva sig, har jag direkt inget svar på det. Jag tror snar rehabiliteringen och de insatser vi har är uppbyggda av svenskar för svensk kul tror mer det handlar om det.
Ronny Olander (s): Vi har i socialförsäkringsutskottet under åren lärt oss frågeställningen vad gäller genderperspektivet att kvinnor över lag får mindre medan män får mer kvalificerade rehabiliteringar som kanske leder dem b arbetsplatsen. Det här ställer lite grann det begreppet på ända, med tanke på säger. Då är min fråga: Har du någon uppfattning om hur det ser ut i de samhället? Detta tycker jag är på kollisionskurs med vad vi hela tiden betänkanden har skrivit mycket välformulerat om just jämställdhetsperspekti genderperspektivet. Det är den ena frågan.
Den andra frågan är: Har ni i era undersökningar märkt någon trend? På något s vi hamnat i mycket viktiga diskussioner kring rehabiliteringsarbetet. Men vi hamnat i det förebyggande arbetet. Företagshälsovården i Sverige fick mycke resurser år 1992. Det är det tidsperspektivet som också ni anger. Det skul intressant att veta: Kan ni se några trender på något sätt som vi företagshälsovården haft betydelse när den jobbat med dessa olika frågor? D viktig fråga.
Irene Jensen: Vad gäller kvinnor och män är det precis som du säger. Vi va förvånade. Det är den allmänna uppfattningen. Alla tror att män får mer. Vad se var att män dominerade på sjukhusvård, dvs. inläggning på sjukhus och akutb nack-rygg-besvär. Det var de två, men för övrigt dominerade kvinnorna. Det är att det kan påverka på det viset.
När det gäller tjänstemännen jämfört med arbetarna är det framför allt ar kvinnor som kommer till Samhall. Där finns också en könsdifferens, tjänstemannanivå.
Sedan gällde det det förebyggande arbetet och företagshälsovården. Vi har inte på FHV. Jag vet inte heller om vi kan göra det utifrån registret. Vad vi såg det inte hände någonting med insatser på arbetet 1995-1997 förutom att de minsk förutsätter man att FHV har en aktiv roll i att initiera förändringar på arbets Min misstanke är att det kanske inte ser så bra ut där heller.
Ulla Hoffmann (v): Det är viktigt det som du sade. Det handlar belastningsskador. I ett ögonblick fick jag för mig att det handlade arbetsskador över huvud taget.
Vice ordföranden: Då fick vi det klargjort.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag undrar om ni bara har konstaterat att rehabiliteri minskat mycket från 1995 till 1997 eller om ni också har några teorier om var har minskat.
Irene Jensen: Teorier har vi, men vi har inte gått vidare och belagt dem än.
Rose-Marie Frebran (kd): Det skulle vara intressant att höra vad ni tror.
Irene Jensen: Jag tror personligen att en stor del är detta med samordnin intrycket får vi kliniskt när man pratar med patienterna. De hamnar mit stolarna. De väntar på att någon skall betala, men ingen tar ansvaret och gå betalar. Det är väl det som vi har disktuerat. Det är framför allt det.
Berit Adolfsson (m): Du började med att säga att du försöker övertyga dina p att de inte är sjuka samtidigt som du hela tiden pratar om sjukskrivning. Frå patienterna vad de har för fysisk status, om de rör sig mycket eller inte? visat sig att nutidsmänniskor rör sig väldigt lite.
Det var förvånande det du sade om att patienten själv vet absolut bäst sjukvården pratar man om behov och efterfrågan. Efterfrågan är när patienten krav. Det är inte lika comme il faut med efterfrågan som behov. Behov har bestämt. Det är jag lite konfunderad över.
Irene Jensen: Jag är inte så säker på att jag förstod fråga två, men vi ka första frågan först om fysisk status och livsstil, huruvida man rör sig osv. De vi också om, och vi har det noggrant kartlagt. Jämfört med SCB-undersökning dessa människor sig som vilken annan svensk som helst. När det gäller fysisk s det vi framför allt ser att den egna uppfattade hälsan är nedsatt. Sedan har de nedsättning i nack- och ryggrörlighet, men för övrigt hittar man ingenting.
Fråga två var lite oklar.
Berit Adolfsson (m): Det handlade om behov och efterfrågan. Men det kanske är politisk fråga så småningom. Jag väntar med den.
Vice ordföranden: Jag uppfattade frågan, Berit, som att den var i anknytning resonemanget om vad som förutsades om vad som skulle hända sex månader senare. något latinskt ord, men jag tror att det betyder förutsäga. Var det inte i an till vad patienten själv och läkaren ansåg?
Irene Jensen: Det var både-och. Vi frågade läkaren och patienten om behovet oc trodde att det fanns någon hjälp att få. Den som absolut kunde förutsäga hur p mådde sex månader senare utifrån hur man skattade att man hade behov av in patienten själv.
Maud Björnemalm (s): Det är möjligt att jag går lite raskt i förväg. Nu har resultatet av rehabiliteringen. Ni vet vilka åtgärder som är bra för kvinnor o åtgärder som är bra för män. Har ni följt upp detta, dvs. återgången till arb sett hur många som har återgått i arbete och hur många som kvarstår i arbe t.ex. ett halvår eller ett år?
Irene Jensen: Det är de analyserna som vi framför allt kommer att göra i det perspektivet. Det är nu i höst som vi kommer att detaljstudera det och också ekonomin på det det hela.
Anita Jönsson (s): Ni pratade om att de arbetslivsinriktade programmen var de bäst effekt när det gällde att kunna återgå till jobbet. Min kunskap om yrkesme väldigt dålig. Finns det någon koppling där? Har ni haft någon kontakt med dem?
Irene Jensen: Med de yrkesmedicinska klinikerna eller med företagshälsovården?
Anita Jönsson (s): Med de yrkesmedicinska klinikerna.
Irene Jensen: I våra grupper ingår yrkesmedicinare. Vi har ett konstant utbyte
Lennart Klockare (s): Jag har en kort fråga. Jag tyckte det var trevligt att de arbetsplatsinriktade rehabiliteringarna ger ett bra resultat. Det glä naturligtvis. Men det var tråkigt att höra att de hade minskat under 1997 i för till 1995. Kan man se något samband med samhället i övrigt, att man har avske och minskat sin personalstyrka, osv., dvs. att det hänger samman med möjlighete arbetsplatsinriktade rehabiliteringar?
Irene Jensen: Det är säkert så. Det bör ha ett samband. Men vi har inte analysera våra data på det viset. Det utgår vi nog ifrån.
Gustaf von Essen (m): Jag har en liknande fråga som Lennart Klockare, men kansk något annorlunda vinkel. Det gäller dem som är föremål för rehabilitering. Uppl att det finns ett väldigt klart incitament att vilja bli rehabiliterad? Det alldeles säkert att arbetsgivaren tycker att det är så hemskt nödvändigt, o heller att fackföreningen tycker att det är helt nödvändigt. Den enskilde kans tycker att det inte är helt nödvändigt, eller i varje fall bara delvis nödvänd är lite provokativ här. Incitamentet att verkligen vilja bli rehabiliterad, stort är det egentligen när man ser till de inblandade parterna?
Irene Jensen: När det gäller motivationen hos de grupper som vi har tittat på representativa för åtminstone LO-kollektivet, anger man sin skattade motivation att bli rehabiliterad. Sedan har man naturligtvis olika mål med sin rehabil Vissa vill rehabiliteras för att de vill må bättre men absolut inte komma tillb det gamla arbetet. För andra är det högsta målet att komma tillbaka till arb har inte gjort något undersökning av det, men vi vet att arbetsgivarnas motiva få tillbaka människor också varierar.
Gustaf von Essen (m): Just det. För det första är motivationen antagligen ber tiden. I början tror jag att motivationen antagligen är hög. Men efter ett trekvarts år kanske den sjunker. Det är naturligtvis bekymmersamt att det iblan väldigt lång tid. Hur pass mycket påverkar bristande incitament eller b motivation hos de olika aktörerna det dåliga utfall som ändå får sägas finnas gäller rehabiliteringen totalt?
Irene Jensen: Om vi tar de två frågor som vi ställde till patienterna, om de de kan lära sig att hantera sina besvär och om de tror att det finns någon ins kan hjälpa personen, som vi kallar för motivationsfrågor, ser vi att motivation, desto sämre mår man efteråt. Det påverkar helt klart oberoende a insats de har gått igenom.
Däremot har vi också sett att om man sätter in en insats, oberoe sjukskrivningstiden, så påverkar vi motivationen. Det är inte "kört" för att ma dålig motivation innan. Vi lyckas även påverka i varje fall en del.
Vice ordföranden: Jag vet inte om jag uppfattade svaret på frågan om det spela roll med tiden, om det är några månader eller något år senare som det bör allvar.
Irene Jensen: Hypotesen är att ju längre tid man går, desto sämre motiverad är kan inte påminna mig några studier som egentligen har bevisat det. Det finns teorier om det, och man har hypoteser om det. Men jag tror inte att det finns b det viset.
Vice ordföranden: Att hypotesen lever beror väl på att det verkar stämma förnuft.
Irene Jensen: Ja, precis.
Ulla Hoffmann (v): Jag fick svar på min fråga. Den gällde just sambandet mell och rehabiliteringen.
Cecilia Magnusson (m): Min fråga gällde mer rehabiliteringsmöjligheterna. Kan några regionala skillnader? Gäller ert urval hela landet eller är det mer konce
Irene Jensen: Den studie där man tittar på utfallet för ortopedmedicin Stockholm. De övriga täcker norra delen och Mellansverige. Men när det gä beteendemedicinska rehabiliteringen är det Stockholm, Malmö, Göteborg och Hels Där har vi en spridning, men det är storstadsområden.
Vice ordföranden: Vi tackar för alla svaren på våra frågor. Nu går vi vidare t fjärde och sista föredrag. Det är Jan Lisspers som skall berätta om hjärtan.
Åke Nygren: Jan Lisspers är även beteendevetare och har doktorerat inom det Han skall berätta om hjärt- och kärlsjukdomar. Det är mycket spännande, därför dels är en doktorsavhandling om detta som presenteras i dag, dels har det program om detta.
Jan Lisspers: Trots att jag nu är disputerad på medicinsk fakultet är jag psyk psykoterapeut. Om man, som nämndes, blir bättre eller sämre av att få med de är jag lite osäker på. Nu har jag kanske lämnat den branschen i och med att jag mer har gått över till forskning de senaste tio femton åren.
Förutom att jag är hos Åke på KI är jag också knuten till Mitthögskolan i Öst där jag egentligen har min fysiska bas. Det här handlar egentligen om två proje huvudprojektet som startade 1994, dels ett annat projekt som startade redan 19 projektet innehöll bl.a. att vi, som Åke beskrev, med hjälp av k internationellt och nationellt försökte bygga upp ett så effektivt program som för hjärtrehabilitering. Det programmet har sedan dess drivits i Föllinge som mil norr om Östersund. De här projekten handlar om olika sätt att utvärdera ef av den typen av livsstilsförändrande åtgärder vid hjärt- och kärlsjukdom.
Hjärt-kärlsjukdomar är ju den största enskilda dödsorsaken i det moderna samhäl flesta kommer att dö vid hög ålder, men hjärt-kärlsjukdomar är också den dödsorsaken i arbetsför ålder. De är också en stor källa till långa sjukskrivni pensioneringar även i den arbetsföra åldern. Antalet som drabbas och dör faktiskt i västvärlden, så också i Sverige, men fortfarande är det på det sätt nämnt.
Det som är viktigt ur många aspekter är att detta uppenbarligen och oerhört också är en klassfråga. Om det har skett en minskning i hjärtsjukdom under de decennierna är det bland välsituerade och välutbildade som de största sänkning skett. Bland arbetargrupperingar av olika slag och lågutbildade är det inge minskning. I vissa grupper snarare en ökning, lågutbildade kvinnor t.ex.
Som en kort bakgrund för att repetera säkert kända saker vill jag säga att grun hjärtinfarkten, för kärlkrampen och för behovet av kranskärlsoperationer och s kranskärlssjukdomen, dvs. de förträngningar som uppkommer på kärlen på hjärtat. avlagringar av fetter och kolesterol som uppkommer under livets gång. De viktigt med detta är att inse och komma ihåg att detta är en kronisk sjukdom progredierande, den utvecklas mer eller mindre långsamt under hela livet faktiskt så att hos många av oss har den startat tidigt i livet, kanske förskoleåldern. Precis som med lungorna har vi gott om reservkapacitet. Även om av oss kommer att ha påvisbara sådana här förträngningar under livets gång k kanske, i och med att det finns relativt stor reservkapacitet, att hinna dö annat innan vi dör av hjärtinfarkt, för att ta det drastiskt.
Viktigt är att vi numera vet väldigt mycket om vilka faktorer som påverkar hur sådana här förträngningar byggs upp. Det är gamla välkända saker för de allra Men poängen i dag är att det handlar om vår vardagliga livsstil. Jag vill g säga att vi å ena sidan måste komma ihåg att vår svenska livsstil är väldigt oh Å andra sidan är det 80-90 % av svenskarna som har förträngningar, och som ka påskyndat uppbyggnaden av dem genom vår svenska livsstil. Det handlar om st kost och motion och inte minst om rökning. Om vi skall hänvisa till luftvägssj som Lennart nämnde, är det så att om man inte får hjärtinfarkt kanske man dra KOL, om man röker ordentligt. Totalt sett blir det här väldigt många faktore 34)
Jag går snabbt vidare. Kunskapen om den psykosociala belastning som vi utsät för eller utsätts för är nu mer och mer bastant och säker. Vi vet att det f mängd t.ex. arbetsrelaterade psykosociala faktorer som i princip fördubblar ri få hjärtinfarkt. Det finns det som kallas för typ-A-beteende som är en o stressa mer än vad situationen egentligen kräver, som innefattar att alltid ha göra många saker samtidigt och framför allt att ha en inneboende il aggressivitet som påverkar det här också. Det vet vi är vanligt - inte hos oss men hos andra.
(Bild 35) För att hänvisa lite till det som Åke började med vill jag påpeka cirkel som inte finns med på bilden är depression. De senaste fem tio åren har lärt oss att emotionell belastning, typ depression, faktiskt också är en mycke riskfaktor för att få sin första hjärtinfarkt. Men det har också visat sig oerhört kraftig faktor när det gällt att förutsäga om man kommer att få e hjärtinfarkt inom ganska kort tid. Riktigt vad det här beror på vet vi inte. har visat sig rent statistiskt att personer som blir kraftigt deprimerade i sam sin första hjärtinfarkt löper uppåt fem sex gånger större risk att dö i en hjär inom ett halvår respektive lite mindre inom tre år. Det visar så att säga psy betydelse.
(Bild 36) Sammanfattningsvis en bild som kan fungera som bakgrund för att lyf livsstilens betydelse för om man hinner få hjärtinfarkt eller uppleva kranskärl under arbetsför ålder. Men livsstilen har i nästa led precis samma betydelse skall rehabiliteras efter att ha fått symtom. Det är nämligen så att har hjärtinfarkt har man med sin livsstil och sina förträngningar bara skadat hjä eller mindre omfattande på något ställe. Men man är ju inte av med grundsjukdo det. Förträngningarna finns kvar, förträngningen på de andra kärlen finns kvar snabbt de bygger upp sig och skaffar mig min nästa hjärtinfarkt beror i myc utsträckning på vilken livsstil jag har.
På samma sätt är det om man sätter in behandling, en kranskärlsope bypassoperation, eller det som vi kallar för ballongvidgning. När man försöke till de dåliga kärlen botar inte det på något sätt sjukdomen. Det tar bara ha akuta symtomen på de värsta ställena. Vi vet från stora uppföljningar att inom år börjar de nya infarkterna komma hos dem som redan är opererade. Det är tydligt. Det beror antagligen på att om man inte gör någonting åt livsstilen s det saker. Det innebär att i eftervården, i rehabiliteringen sekundärpreventionen, är livsstilen central.
Syftet med det här programmet var att försöka hitta ett sätt att arbeta som sk så stora livsstilsförändringar som möjligt, vilket är nödvändigt, för att br kranskälsförträngningen och för att undvika en ny infarkt. De olika studierna här projekten innehåller många olika studier, och vi hinner inte alls gå igeno ser dels på långsiktiga effekter av behandlingen, dels försöker vi i alla f studie, precis som Irene sade, att jämföra lite olika varianter på temat. Det h en modell. Sedan har vi i olika studier också undersökt vad som påverkar att bra för vissa och sämre för andra, vi har t.ex. undersökt depression i en stu jag möjligen hinner komma in på lite senare. Och sedan har vi framför långsiktiga hälsoekonomiska effekterna, som är det verkliga huvudsyftet med huvudstudien (bild 37). Där är det precis som Irene och Lennart sade, vi h hunnit fram till den längd på uppföljningen som behövs för att vi skall kunn oss säkert om resultatet. Det behövs långa uppföljningar för att man skall effekter. Alltså: Skall man förvänta sig ekonomi i det här måste man ha uthå Räknar man med att man måste ha igen pengarna på ett år ger det antagligen int resultat.
(Bild 38) Jag tänkte göra som så att jag väldigt kort drar en översikt ö huvudslutsatser som jag har kommit fram till hittills. Sedan vill jag åtminstone en studie lite mer i detalj.
Det vi har visat relativt säkert hittills är att vi med den här typen av hjälper människor att ändra livsstil. Det är det centrala. Det är livsstilen tror påverkar uppkomsten av de här förträngningarna. Det visar sig också, i all en del av de rent medicinsk-biologiska mätningar som man kan göra, arbetspr sådana saker, att deltagarna i en behandlad grupp efter ett à två år får bättr jämfört med en kontrollgrupp. Den studie som jag kommer att berätta mer om vis att det påverkar kranskärlssjukdomen, dvs. förträngningarna.
Arbetsåtergången är väldigt olika beroende på vilka grupper man tittar närmare att 75-80 % av de här grupperna är tillbaka i arbete efter ett år. Däremot kan ännu visa att det program för behandling som vi erbjuder har en sådan effekt ger ökad arbetsåtergång under det första året. Däremot ser det ut som om det h att hända någonting fr.o.m. år två. Där är vi nu och följer alla dessa deltagar
Livsstilsförändringar är ju ointressanta om det är under en kort tid. Här fö människorna under en lång tid och ser om de kan vidmakthålla förändringen elle återfaller i rökning eller slutar motionera och sådant. Vi har in vidmakthållandeproven till fullo, det kan vi säga. Inom vissa områden ser det bra ut, medan det är varierande på andra. Det är någonting som vi absolu fortsätta att arbeta med (bild 39).
När det gäller olika former av sådan här behandling har vi inte i den mindre som vi har gjort kunnat se någon större skillnad mellan internatbaserat prog Föllingeprogrammet är, och polikliniskt program. Det finns vissa skillnader, m ganska marginella. Det är möjligt att det inte är formen och platsen, utan at arbetssättet som är det avgörande.
Depression påverkar arbetsåtergång, dvs. den blir mindre om man är deprimer bättre om man inte är det. Däremot är det möjligt att man om man är med i den h av program klarar av att ändra livsstil trots att man är deprimerad. Och det gö att man inte kommer att få så många återfall, trots att man är deprimerad.
När det gäller hälsa och ekonomi sade jag att vi inte har några egentliga resul studier som finns tyder på att man kanske måste vänta åtminstone fem år. svenska hälsoekonomiska analys av den här typen av rehabiliteringsåtgärder som Oskarshamnsstudien. Där visar det sig att det inte var några effekter arbetsåtergången under det första året. Däremot började det komma sedan, och e år var det tydligt. Då kunde man också räkna fram ekonomin i det. Vi har i a planer på att följa de här människorna i tio år för att se hur det ser ut. De som om det redan under andra året händer någonting (bild 40).
Det här var en exposé av de huvudsakliga slutsatser som vi hittills har drag studie som jag skulle vilja redovisa lite mer detaljerat, därför att den är a stor principiell betydelse, är den som vi kallar för PTCA-studien. ballongvidgning. Man går in med en kateter med en ballong på till förträngning spränger upp dem med våld så att man skapar ett större hål i blodkärlen och dä större blodgenomströmning, mindre kärlkramp och mindre risk för hjärtinfarkt den behandlingsmetod som har gått framåt och ökar mest i hela världen. Det är e bra och effektiv behandling. Man går hem dagen efter om allt går bra (bild 41).
Men, som vi sade, det är fortfarande problem med vad som händer sådana persone inte ändrar livsstil. Jo, de kommer troligen att få nya problem inom ett två t eller fem år. Rehabiliteringsbehovet finns här också. Om vi pratar om lå rehabilitering handlar det om att kunna vara kvar i arbete.
(Bild 42) Den här bilden visar personer som har behandlats på Karolinska i Sto De har efter att ha genomgått en lyckad behandling, förutom att man har gjort mätningar, fått dra lott. Hälften har fått delta i programmet, hälften har fåt och delta i den gängse eftervård som funnits. I det sjukvårdsområdet hade projekt vad gäller samarbete mellan klinik och primärvård, så de som kontrollgruppen fick också en del eftervårdsinsatser.
Målet och det centrala med interventionen är, som jag sade, att åst livsstilsförändringar. I studien kunde vi konstatera att vi i den här gruppen bra livsstilsförändringar efter ett år när det gällde sådana saker som motionsfrekvens och åtminstone vad man påstod sig äta. Det gav också u arbetsprover och även faktiskt i blodfetter. Efter två år hade en del av överlägsna resultaten för behandlingsgruppen minskat, bl.a. beroende kontrollgruppen, som bara varit i Stockholm hos sin vanliga läkare, t.ex. börj att de åt bättre kost. Men fortfarande är det så att dubbelt så många kontrollgruppen som i behandlingsgruppen.
De i behandlingsgruppen som varit med i det här programmet motionerar i genomsn gånger per vecka, vilket är väldigt bra. Det är mycket mer än svenska befolk genomsnitt gör. Med det sätt som vi definierar motion skulle jag gissa att det om en gång i veckan för befolkningen. Kontrollgruppen låg på tre gånger per vilket också är ganska mycket. Det gav utslag i arbetsprov. De som hade var programmet klarade högre belastning utan att få besvär. De primära målen a livsstilsförändringar såg relativt bra ut, dvs. bättre i behandlingsgruppe kontrollgruppen.
Vad gav det för utslag på sådana saker som inläggningar på sjukhus? Under förs var det ingen som helst skillnad. (Bild 43) Det var lika många personer som lad sjukhus på grund av hjärt-kärlproblem i behandlingsgruppen som i kontrollgrup under andra året ser det ut som om kontrollgruppen får en ökning. Det tyder någonting händer. Det är vad vi har i hypotesen. Det är ju så att PTCA-behandl en mycket effektiv behandling. Den borde kunna göra att man inte behöver lägg mycket. Och det är precis vad vi kan se. Sedan kommer det andra året.
När det gäller arbetsåtergången, d.v.s. om man är kvar i arbete eller inte, samma tendens. (Bild 44) Det här är en enkel analys, där vi bara har med antal per kvartal med någon form av sjukersättning, antingen sjukpenning eller pens ni ser är det under behandlingsperioden, som sträcker sig över det första året skillnad i antalet dagar som man har någon form av sjukersättning, medan d andra året, precis som med inläggningarna, händer någonting. Vi gör nu konti uppföljningar på dem. Det tyder alltså på att livsstilsförändringen faktiskt längre sikt har direkta effekter på vård och på möjligheten att åter vara i arb
Vad händer då med kranskärlen? Redan efter ett år, vid ettårsmätningen, gjor arbetsprov, dvs. man får cykla så mycket man orkar, antingen tills man in längre eller tills man får ont i bröstet. Nu är de här människorna behandlade kärlkramp, vilket innebär att de nästan inte har några kärlkrampsproblem. Alli princip fria från sin kärlkramp. Men tar man i maximalt kan man få ont i bröst man märker det inte i det normala livet.
De här två bilderna illustrerar någonting som är ett indicium på att behandli kranskärlen gav positiva resultat. (Bild 45) Jämfört med före behandlingen se kontrollgruppens patienter hade lite lättare för att få bröstsmärta efter tolv medan behandlingsgruppen hade en lägre smärta vid samma belastningsgrad. Av de hade sämre skattningar efter ett år än innan hör åtta stycken till kontrollgru endast en till behandlingsgruppen. Det här tydde för oss vid den tiden på faktiskt händer något på kranskärlen.
Efter två år har vi den unika möjligheten att se vad som faktiskt har kranskärlsförträngningen, eftersom vi då gör en förnyad hjärtröntgen i forsknin Kom ihåg: Det handlar om vad som har hänt med kvarvarande förträngningar under tid efter det här programmet. För att inte krångla till det kan vi titta på bilden som visar de absoluta värdena. Den svarta stapeln är kontrollgruppens p förträngningar. (Bild 46) De har fått ytterligare förträngning under två å behandlingsgruppens är betydligt mindre.
Det tyder på att den typ av livsstilsförändring som man kan uppnå med den här program ser ut att åtminstone inom två år börja påverka sjukhusinläggnin sjukersättningsbehov hos patienterna. Det går antagligen via att man faktiskt hur snabbt de här förträngningarna byggs upp. Bromsar man förträngningar skall bli sjuk lika snabbt. Det innebär alltså, om den här tendensen fortsätter, at människorna i kontrollgruppen som i första hand kommer att bli sjuka när åren kommer att bli sjuka tidigare än behandlingsgruppen som med sin nya livsstil upp den här processen. När vi så småningom skall räkna ekonomi på det här för vi att kontrollgruppen kommer att kosta mer, för de hinner bli sjuka snabbare sjukskrivna mer och tidigare.
Vice ordföranden: Vi tackar Jan Lisspers för detta. Vi har ungefär en halvt oss. Skulle vi kunna göra så att frågorna kan röra både Jans inlägg och de tre inläggen? Vill professor Nygren tillägga något som avrundning av de fyra föredr var så god!
Åke Nygren: Vi anser, som jag sade i början, att rehabiliteringen inte fun Sverige i dag och att det finns risker med subjektiva bedömningar. Att felbehandling har vi visat, och att bedömningen av patientens beho standardiseras tycker vi är absolut nödvändigt. Utvärdering och kvalitetssäk sådant som vi har pekat på, och det är viktigt. Med det anser vi att rehabili måste skräddarsys. Det håller vi just nu på att titta närmare på. Ni har i st sett skillnaden mellan män och kvinnor, vilka som passar för viss rehabilite håller på med finlir och tittar mycket noggrannare på vilken typ av rehabilite den aktuella patienten skall ha.
Vi har också, tycker jag, visat att vi har modeller som fungerar både på astma smärttillstånd i rörelseorganen. Vi har hittills kunnat visa att vi ka förtidspensioneringen med 20 %. Räknar man framåt finns det ganska mycket pe tjäna där.
När det gäller hjärtan är vi lite stolta över att det är fjärde gången i värl man har kunnat visa att kärlförträngningarna minskat. Det är mycket spännande att man kan minska risken för att kärlen kladdar igen.
Det var en liten sammanfattning av vad vi har velat berätta för er i dag.
Vice ordföranden: Tack för det. Jag lämnar ordet fritt. Om ni vill ställa fråg några av våra inbjudna gäster från Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, A och även om våra gäster vill ställa frågor skall jag försöka ge utrymme för de korta frågor och korta svar.
Ulla Hoffmann (v): Det blir faktiskt omöjligt att ställa en kort fråga. Låt m säga att jag tyckte att konklusionen var ganska viktig, för jag fick mig e tankeställare. Det beror ju inte enbart på att kassans personal inte tillfredsställande vad gäller rehabiliteringen att vi får pengar över varje år kontot, utan det är en brist på kunskap. Då är det viktigt att ert arbete pågår det forsätter, så att vi får reda på mer och just kan specialsy rehabilitering olika människorna.
Jag skulle vilja gå till det sista som Jan pratade om. Jag skulle vilja veta finns några skillnader i rehabilitering mellan kvinnor och män på det områd talade om.
Sedan skulle jag vilja veta vad det är som gör att resultatet låter vänta på helt år. Om man gör en PTCA och sedan sätter in rehabilitering på det sätt som varför dröjer det ett år?
Vad säger ni till kontrollgruppen?
Jan Lisspers: Den första frågan gällde skillnaden mellan män och kvinnor. Det har upptäckts inom den här branschen de senaste 20 åren är för det första den betydelsen av livsstil. För det andra har man under de senaste 10 å hjärtbranschen upptäckt att halva befolkningen består av kvinnor.
Generellt sett har man ju insett att lika många kvinnor som män dra hjärtsjukdom, men det sker betydligt senare i livet. Det innebär att när man ti arbetsför ålder ser man, precis som i vårt material, skall vi erkänna, att de bara är 20-25 % kvinnor som finns med. Det motsvarar ungefär den fördelning det åldersgrupperna, även om kvinnorna just nu röker hårt för att komma ifatt.
Andra problem som man har insett när man nu riktar blickarna mot kvinnor och k hjärtsjukdom är att diagnostiken är mer komplicerad. Det går inte att ta de met vi har för att diagnostisera män och direkt överföra dem till kvinnor. inneburit att t.o.m. hjärtinfarkter hos många kvinnor helt enkelt har missats kanske fortfarande görs. Men nu är det betydligt bättre på det området, för nu fått på sig de glasögonen.
Detta har också inneburit att kvinnor har fått mindre av rehabiliteringsåtgärd det är möjligt att det också har blivit betydligt bättre nu.
Dessutom finns det en del äldre data som tyder på att rehabilitering av kvin sämre. Även om man erbjuder kvinnor rätt hjärtrehabilitering blir resultaten s del av det ligger naturligtvis i arbetsåtergången. Åtminstone i arbetslöshetsti det antagligen svårare för kvinnor, som ju har den typen av arbete som det är att rehabilitera sig till. Så ser det generellt ut.
Vi har än så länge bara tittat på detta preliminärt, för vi ville samla på o ordentligt antal fall innan vi gör de analyserna ordentligt. Men när vi har u en subgrupp och jämfört mäns och kvinnors rehabiliteringsresultat har vi se tendens. Arbetsåtergång går trögare för våra kvinnor i programmet. När det g flesta andra variabler ser det däremot ut att gå bättre för kvinnor. Kvinnorna positiva. De tycker att de har fått ut mer av den här typen av åtgärder. analyser vi har gjort när vi har tittat på skillnader i livsstilsförändring me och kvinnor är det inte i något enda fall så att män har en större föränd kvinnor. Mellan de flesta är det ingen skillnad. Men där det finns skilln kvinnorna tagit till sig detta mer än män. Det är mycket positivt. Det kans enkelt är så att ger man kvinnor möjlighet att få ett omfattande, allvar seriöst program är det inte alls så att det går sämre för kvinnor, utan snarare vilket är min hypotes.
Sedan var det detta med ett år. Om vi håller oss till PTCA-studien är det så at behandlingen i sig är så effektiv att det är väldigt få som har några kva problem efter denna. Det gör samtidigt att problemet med arbetsåtergång är min kan vi se.
Anledningen till att det inte händer någonting är troligen a livsstilsförändringen har effekt, har den i första hand effekt på hur snabb förträngningarna byggs upp. Det tar ju sin tid. Det är därför som man inte kan sig - om det är det som är den viktigaste effekten - att man har några större av ett livsstilsförändrande program förrän tiden har gått så långt att hjärtproblemen skulle ha kommit utan livsstilsförändring. Det är antagli viktigaste orsaken.
Åke Nygren: Det var en fråga om kontrollgruppen också. Modern medicin bygger på har en kontrollgrupp. Ni såg min första bild med kurvan som gick ned. Det ser u man har behandlat folk under den här perioden med väldigt lyckade resultat, måste ju jämföra med hur det ser ut samhället. Det motiverar varför man måste g Det ingår i modern medicin.
Sedan finns det naturligtvis problem. För det första har man den etiska kom godkännande från Karolinska. För det andra informeras patienterna innan om at in i ett projekt där man gör det och det. För det tredje: När patient randomiserad som kontroll och inte får vård för t.ex. astma, remitteras han e till distriktsläkaren som informeras om att detta är en astmapatient och uppm behandla den. De får alltså den vård som ges i Sverige.
Vice ordföranden: De intressanta föredragen har lett fram till att många vil frågor. Jag har nu cirka tio på min lista. Om vi skall klara den tidsgräns so satt upp skall frågor och svar ta cirka tre minuter tillsammans.
Jag har satt upp mig själv närmast för att ställa frågan vad vi i riksdagen ka Det budskap ni skickar ut är ju väldigt dystert på ett sätt, nämlig rehabiliteringen i landet inte fungerar. Frågan är vad riksdagen kan göra gäller lagar, anslag och annat.
Åke Nygren: Vi har väl delvis sagt det. Vi måste jobba vidare på att hit rehabiliteringsmodeller som fungerar, dels instrument för att ta fram riskpa Dessutom måste man ordna utbildning för dem som skall ge detta. Det är egentli budskap. Sedan är frågan hur riksdagen kan förverkliga det. Det finns säkert en att göra. Det är väl en del satsningar på gång nu, vad jag förstår, i Nynäs Tranås.
Jan Lisspers: Åtminstone när det gäller hjärta, men jag tror det gäller smä astma också, finns det ett strukturellt problem, och det är den här uppdelninge yrkesmässig rehabilitering och någonting annat som vi kallar för m rehabilitering. Det är svårt att dra någon vettig gräns. Jag tror att det är s ett idealt läge.
När det gäller hjärtan är det så att en väldig mängd patienter, framför a senaste åren, har kommit i kläm och får absolut ingenting, vilket man borde få att kunskapen finns där. En av orsakerna till detta är den svårighet vi har a någon vettig gräns mellan dessa två. Det måste lösas på något sätt. Jag vet i men det måste lösas.
Rose-Marie Frebran (kd): Jag uppfattade att professor Åke Nygren talade kunskapsbrist är det verkligt stora problemet. Var är bristerna störst? Är läkarsidan? Eller är det på försäkringskassorna som handlägger arbetslivs rehabilitering? Är kunskapsbristerna så stora att det är rimligt att de ansla har till rehabilitering inte används fullt ut i dag? Har vi inte tillräckl kunskap i dag för de ambitioner som har kommit till uttryck i anslagen?
Sedan har vi frågan om samordning och att falla mellan stolarna. Har ni några på hur man kan komma till rätta med det problemet?
Åke Nygren: Ungefär en miljard har skickats tillbaka under den här tiden. Vi ha att det delvis beror på okunskap och delvis på tidsbrist. Det beror alltså inte okunskap, utan det är tidsbristen som har gjort att det blivit så. Vi naturligtvis att det inte är så bra. Det finns ju rehabiliteringar som funge har vi visat.
Låt mig säga en sak till om vad man skall satsa på också. Vi tycker n företagshälsovården är den gruppering där vi måste ta upp en diskussion igen. D ändå de som kommer i kontakt med patienter på ett tidigare stadium.
Irene Jensen: Jag vill lägga till något när det gäller ansvarsbiten och samor Vi anser att man på ett mycket tydligare sätt måste klargöra ansva rehabilitering. Det skall inte vara så att om det är si så är det så, utan de vara klart och tydligt. Det får inte finnas någon risk för att man hamna stolarna.
Ronny Olander (s): Jag skulle vilja fråga Åke Nygren en sak med tanke konklusioner som jag tycker att det finns en del intressanta funderingar kring projektet. Det pågår ett annat stort projekt som heter Vem gör vad-projektet. min egen benämning med tanke på att det är alla de andra inbjudna aktörerna skall se till att rehabiliteringen fungerar mellan de fyra som finns represente i dag.
Även politiskt har vi en diskussion kring Dagmar, FINSAM, SOCSAM, FRISAM Jönsson-utredningen osv. Min fråga är då: Gör ni bedömningen att där f systemfel inbyggt i och med att det är svårt att få fyra olika aktörer att ag hittar ju olika infallsvinklar, t.ex. att man skall ordna utbildning, d kunskapsbrist osv. Min fråga är alltså rakt på sak: Finns det ett systemfel inb
Åke Nygren: Vi tycker att det finns ett systemfel inbyggt. Man måste tydliggöra har ansvar för det hela och vad som är vad när det gäller rehabilitering. Und projektets gång har vi fått se hur det fungerar. Vi hittar patienten. superexperter i landet bedöma att det behövs en rehabilitering. Vi tar kont försäkringskassan som säger att det inte är klart vem som skall betala. Så bli diskussion, och så faller patienten mellan stolarna. Vi har hur många caserepor som helst.
Vi anser att det är ett systemfel att det kan bli på det sättet, trots att vi med experter som säger att detta skall åtgärdas. Det kan ju naturligtvis också penningfråga. Just den patienten på den försäkringskassan låg kanske längre ned än de som den bedömde behövde mer vård. Det kan hända. Men vi bedömer att de systemfel att det skall kunna bli på det här sättet.
Ronny Olander (s): Jag tycker att vi oftast har för lite diskussion om arbets och samhällets ansvar. Jag tyckte att resonemanget kring företagshälsovår intressant. De besitter ju en oerhörd kunskap, men har decimerats under 90-tale
Jan Lisspers: Låt mig komplettera lite och kanske dra i väg lite utöver vad forskning egentligen kan stå för. Vi kom in på systemfel. Jag tror att det principiellt systemfel över huvud taget. Jag skulle vilja hävda att folkhäl över huvud taget är ett vårdproblem, och det är därmed inte hel landstingsproblem. Jag skulle vilja se att man löste det stora systemfelet ge skapa någon myndighet eller organisation som har hand om allt utom akutvården.
När det gäller hjärtat sade jag ju att primärprevention egentligen är samma sekundärprevention och rehabilitering. Om man börjar skärskåda olika sjukdom hamnar man mer eller mindre tydligt i den typen av resonemang. När folkhäl sjukdomarna är relaterade till vår vardagliga livsstil kan vi inte fortsätta landstinget ta hand om livsstilen. Det måste vara någon annan myndighet som gör man lyfte ut det på det sättet skulle det kanske lösa detta med de många stolar
Maud Björnemalm (s): Jag har redan fått svar på mycket av det som jag hade tän om. Men jag har ändå en fråga. Budskapet var ju att rehabiliteringen måste skrä Läkare gör olika bedömningar, och kassan gör olika bedömningar. Vem är det då rätt här? Hur får man då en skräddarsydd rehabilitering för patienten när m olika uppfattningar?
Åke Nygren: Det är precis det vi håller på med. Vi visar lite ytligt här sk mellan behandling av kvinnor och män. En av doktoranderna håller systematiskt p fram vilken behandling en viss patient skall ha. Vi har tre fyr behandlingsprogram. Vi har en väldigt noggrann kartläggning av hur patienten innan. Vi kommer att kunna följa en patient och säga att en patient som ser u skall ha den här rehabiliteringen.
Irene Jensen: Jag kan kort visa en bild på det hela. När det gäller rörelseorg vi lyckats identifiera tre olika typer av besvär. Den ena har problem med fysiska och det psykiska. Den andra gruppen har framför allt problem psykosociala. Den tredje gruppen har inte så mycket problem över huvud taget.
Vi kan då se att man får väldigt stor skillnad i effekt när det gäller sjuksk beroende på vilken grupp man tillhör. De som man kallar adaptiva, som är nollin som har medelmåttig smärta och inte så många störningar får bra effekt av vilke rehabilitering de än sätts på.
De som har mest psykosociala störningar får bäst effekt av den yrkesin rehabiliteringen.
Vad den dysfunktionella gruppen skall ha vet vi ännu inte. Där har effekte dålig vad vi än har prövat.
Men det här är preliminära resultat. Vi håller på och jobbar med det.
Åke Nygren: Sedan vill vi fortsätta och gå ut till företagen och titta på dett det så att säga har hänt. Vi har ett stort projekt där vi går ut till fyra komm fyra landsting och tittar på personalen där. De är alltså i arbete, men riskzonen för att råka ut för sådana här saker. Vi kan inte detta i dag, och de vi vill lära oss. Med de kunskaper vi får från detta går vi tillbaka och titta arbetande delen. Vi vill göra samma sak inom den konkurrensutsatta sektorn, vill gå ut till företagen inom pappersindustrin och metallindustrin och t använda de metoder som vi har beskrivit för er.
Lennart Klockare (s): För att man skall lyckas med rehabilitering krävs det ju rehabiliterar rätt diagnos. Det som oroar mig lite grann är att det i gan utsträckning är så att den riktiga diagnosen inte fastställs inom den tid so vara önskvärd. Man kanske t.o.m. sätter i gång rehabiliteringsinsats rehabiliterar sådant som man inte har problem med. Då tänker jag på rörelseorg problemen minskar kanske nu, medan de psykiatriska besvären ökar. Tidigare kanske varit så att man har rehabiliterat rörelseorgan fast det har varit fel ställen.
Då funderar jag på vad man skulle kunna göra här. Vi har ju varit inne på a behöver bättre instrument för att klara av det. Jag kan mycket väl förstå a fallet också. Men det är kanske också så, som vi har pratat om tidigare, psykiatriska besvären hänger ihop med arbetsplatsen och hur det ser ut i dag me osv. Jag undrar om ni har någon ytterligare kommentar till detta.
Dessutom undrar jag vad de aktörer som är med säger. De är ju här Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskasseförbunde Socialstyrelsen. Nu hinner kanske inte alla fundera över detta. Men vad får reflexioner här? Sedan kan man koppla ihop det med det som Ronny Olander var nämligen att man skulle kunna samordna detta. Jag skulle vara tacksam om det något utveckla detta på den korta tid vi har.
Jan Lisspers: Jag har bara en liten kort kommentar. Vi har alla sagt att det är att komma in så tidigt som möjligt, och det gäller inte minst hjärtan. Där b komma in innan hjärtat kommer in i bilden. Alla incitament som vi kan h arbetsgivaren har ett intresse av detta är av godo. Den stora möjligheten att tidigt har vi ju via företagshälsovården eller arbetsgivaren. Då kan ma förebyggande i stället för att vänta tills det blir ett rehabiliteringsärende.
Rolf Lindberg: Jag kommer från försäkringskassan i Blekinge och representerar f här. Kan jag kanske få svara lite utförligare? Jag har vinkat och begär tidigare, men jag kan kanske ta allt på en gång.
Först har vi detta att rehabilitering inte fungerar. Det är trots allt så tredjedelar av dem där vi går in med åtgärder återgår i arbete i dag. Vi glömma bort att det görs en hel del arbete ute på arbetsplatser och kassor so inte definieras som rehabiliteringsinsatser utifrån de definitioner som vi har i dag. Jag tror att det är mycket väsentligt i många delar.
Låt mig sedan ge mig in i diskussionen om systemfel. Jag tror inte, och det är naturligt, att det finns något större systemfel i dagens system. De problem upplever ute bottnar mycket i det som Lennart Klockare tar upp, dvs. kvalitetsb har också varit inne på det i era presentationer. Det finns kvalitetsbrist medicinska underlaget, i det beslutsunderlag utifrån vilket man skall ta ställn och pröva rehabiliteringsbehoven.
Apropå en fråga som ställdes för en stund sedan vill jag säga att i de bedömnin kassatjänstemän gör gällande rehabiliteringsbehov medverkar försäkringsläkare av fallen enligt de senaste mätningarna. Nu har de kanske inte gjort det i studie som Karolinska har redovisat här i dag. Men normalt sett, ute i vardagen de med som en resurs för att höja kvaliteten.
Jag uppfattar alltså kvalitetsbristerna, sätten att utforma beslutsunderlag oc underlagen och göra bedömningar som ett betydligt större problem än systemfele brister som kan ligga i detta. Där skulle jag välkomna en fortsättning diskussion som har förts upp i dag för att få en enhetlig metodik och ett e synsätt när man definierar rehabiliteringsbehov m.m.
Därmed inte sagt att det inte finns vissa systemfel. Ett sådant är kanske t.ex. på kassorna jobbar med arbetsförmåga. Arbetsmarknadsmyndigheten jobb anställningsbarhet. Det är två olika mål och två olika inriktningar. Jag tror måste diskutera hur man skall synkronisera det här synsättet framöver.
Om jag får fortsätta ett litet tag till vill jag också passa på att tacka. Jag att det har varit en förträfflig genomgång av de här projekten. Det har vari intressant att lyssna på dem. Jag känner mig lite avundsjuk på er. Vi på tvingas alltid gå över ån efter vatten. Vi kan nämligen inte utifrån våra hämta den information som ni bygger era slutsatser på. Vi vill och har ambiti utveckla vårt sätt att jobba och bli en lärande organisation. Om vi hade haft typen av data registrerade tror jag att vi hade kunnat bidra till att den hä förts framåt successivt. Ni som lyssnar får ta åt er om ni kan påverka den de tror att det är mycket viktigt för att vi skall lyckas framöver.
Vi har naturligtvis ambitioner inom det här området. Det finns ambitioner i ans köp av förtjänstmedel. Man har höjt dessa. Om jag minns rätt lyckades vi förbr 1998. Jag vill passa på att säga att det var fler individer som var för åtgärder från kassans sida 1998 än 1997. Däremot köpte vi billigare åtgärde insatser, vilket gjorde att alla pengar inte gick åt.
Vi skulle gärna vilja se de ambitioner som finns bakom uppräkningen av det ansl andra områden också. När det gäller anslagen till vår verksamhet konstaterar den senaste uppsägningen, och jag hoppas att det är den sista, inom kassaområde efter budgetpropositionen hösten 1996. Då sade vi upp 1 500 årsarbetare. Det tredje i ordningen. Jag tror att detta har bidragit till att aktivitetsgraden har minskat från 1997 och framåt. Dessa människor lämnade oss sommaren och höst Jag säger inte att det finns ett tydligt samband. Men jag konstaterar att sj började öka i oktober 1997, dvs. ungefär samtidigt som de här människorna gick våra dörrar.
Jag skulle alltså vilja skicka en liten signal till Karolinska att vi kanske p sätt kan utveckla former för att föra den här dialogen och erfarenhetsutbytet Jag tycker att det är viktigt så att vi kan föra ut de här klokheterna. V kanske t.o.m. kunna utveckla någon form av livsstilsinriktad rehabilitering. De ungefär det ni har sagt här. Den skulle kunna komplettera den arbetslivsi rehabiliteringen.
Vice ordföranden: Det låter väl utmärkt om det blir nya kontakter kombinationer.
Hans Folkesson: Socialstyrelsen kan inte göra så mycket åt sådant som händer eller i praxis mer än att upptäcka och identifiera problem. Socialstyrelsen tillsynsansvar för att människor skall få den hälso- och sjukvård som de har r enligt lagstiftningen. Vi skall inte utföra uppdrag.
Socialstyrelsen har också i flera olika sammanhang, nu senast i utredningen k behandlingsgaranti, uppmärksammat de problem som man har tagit upp i HUR-projek handlar om brister i samordning och att man inte lägger ned tillräckligt med på det förebyggande arbetet. Det finns alltså betydande samordningsproblem.
Jag skulle tycka att det vore intressant att höra lite mer preciserat från KI är som ni tycker mer konkret förhindrar den här utvecklingen. Min erfarenhet den har jag också fått stärkt i dag - att kunskaperna är väldigt goda kliniskt, förefaller som om det är brister i organisationen kring hanteringen av människor och människors behov. Då kan det kanske låta lite övergripande att systemfel. Har ni några mer konkreta uppfattningar om vad dessa systemfel bestå
Vice ordföranden: Min ambition är förstås att vi skall klara den tid vi har sat tanke på folks almanackor. Får jag göra så att jag ger ordet till de fråg utskottet som har anmält sig? Sedan kan ni svara på de frågor som ni fångar upp
Anita Jönsson (s): När man kommer så här på slutet har man i regel fått svar frågor som fanns. Detta är ju mycket komplext. Om man inte var intresserad, m ha blivit det när man har suttit och lyssnat.
Jag skulle ändå vilja att ni sade något mer om det som egentligen är den vik frågan, nämligen varför man blir sjuk. Ni nämnde att ni skulle gå vidare med d arbetsmiljön. Har ni tittat speciellt på arbetsmiljön under de projekt som n haft? Har ni tittat någonting på attityder när det gäller livsstil?
Gustaf von Essen (m): Först har jag en kort fråga till Jan Lisspers. Den gä faktorer som du inte berörde så mycket, nämligen de ärftliga faktorerna på ditt Jag vill bara veta tyngden av s.k. ärftliga faktorer i dessa utfall och hur fall mäter dem. Jag har hört och läst att ärftliga faktorer numera betyde mycket i olika sammanhang.
Den andra frågan gäller detta med systemfel. Då kommer jag tillbaka till d frågade om tidigare. Den enskilde har normalt en motivation att bli frisk. Man bli frisk och kunna leva ett bra liv. Vilka övriga incitament har respektive a det här stora samspelet? Pengar kommer ju någonstans ifrån och kan förbruk anslag. Om det går åt mera blir det mera pengar till sjukförsäkringarna, med d ju alltid fram någonstans.
Då är det ju vi som delar ut pengarna som har incitamentet att det här ska billigare totalt sett. Vi måste analysera vad det är som är vårt incitament dra ned detta. Det är naturligtvis statsfinansiella skäl, om jag bortser humanitära aspekterna. Då kommer man fram till att man under åratal har gåt olika projekt, t.ex. FINSAM och SOCSAM. En del av dem har varit ganska bra och utfall.
Men ingenting genomförs ju och permanentas, utan alla aktörer drar vidare och för sina delar och tycker att det de gör är det allra viktigaste. Det går ju i måste ju försöka bestämma sig för vilka incitament som man måste ha här. Det må tydligt och klart. Har ni någon uppfattning om vem som skall stå för den vi delen av ansvaret?
Birgitta Carlsson (c): Även jag har fått svar på många av mina frågor. Bo, Ro och Ronny ställde frågor som jag också hade tänkt ställa. Jag har bara en fr gäller en person som väldigt gärna skulle vilja ha rehabilitering men inte remiss av en läkare. Finns det en möjlighet att försäkra sig på samma sätt som försäkra sig förbi vårdköer och annat?
Åke Nygren: Varför blir man sjuk? var en fråga. Vi tittar på de olika diagnoser sjukskrivs för. Vi kan konstatera att väldigt mycket beror på det som arbetsmiljön. Vi ser skillnader mellan förbund och vi ser skillnader mella arbetsplatser. Det som man skulle kunna göra någonting åt och som man skul påverka är ju arbetsmiljön och organisationen.
Men sedan har vi också visat att livsstilen betyder väldigt mycket både för hjä astma. Det är väl en kombination mellan dessa två. Som ni har märkt täcker de som vi har beskrivit båda delarna.
Sedan frågar vi oss också varför t.ex. inte FINSAM genomförs när det ge resultat. Vi försöker att ha en övergripande inställning till det hela. De kuns får fram försöker vi att få ut i form av akademiska poäng, böcker och utbildnin är vårt sätt att använda detta.
Det finns en sak som jag tror är väldigt viktig. När vi kan visa att man sparar är det lättare att få igenom saker.
Jan Lisspers: Jag prövar att svara på detta med ärftlighet. Det blir väldig Egentligen törs jag inte försöka alls. Det är klart att ärftligheten har betydelse. Kunskapen ökar där också. Samtidigt måste vi komma ihåg att all problem, och inte minst hjärtproblemen, är oerhört multifaktoriellt påverkade. att det finns 250 riskfaktorer identifierade för hjärtinfarkt varav ärftlighete olika former är en. Det är aldrig en sak som ensam är orsak.
Nu skall man var försiktig när man tolkar åtminstone populärvetens beskrivningar av ärftlighet. Oftast mäter man den genom att man fr släkthistorien, dvs. hur vanligt är det med hjärtinfarkt i din släkt och bl närmaste släktingar? Då får man en mängd andra saker med i variablerna än gene får med uppfostran och det sociala arvet osv. Det innebär att man måste vara f när man tolkar storleken på detta. Men det har stor betydelse inom alla områden
Lennart Andersson: Ja, det finns en rehabiliteringsförsäkring. Den är inge höjdare för det försäkringsbolaget.
Gustaf von Essen ställde en fråga om incitament när det gäller rehabiliteri tror att det är kärnfrågan i dag. Medicinsk rehabilitering skall beta landstingen. Det görs inte förrän ganska sent i förloppet. Alla sjukdom initialt ett medicinskt problem, men där saknas i dag det ekonomiska incitamen det finns akutplatser; sjukvården kostar ändå.
I dag ser försäkringskassorna oftast rehabilitering som en kostnad; nu prat fritt ur hjärtat. Den enskilde rehabiliteringshandläggaren har en viss summa pe fördela och köpa rehabiliteringstjänster för, men rehabilitering ses som en Kostnaden för förtidspension och sjukskrivning tas ur en helt annan pott som in Socialförsäkringen är ju inte i dag i ordets rätta bemärkelse en försäkring. jag att vi har en förklaring till problemet.
Vice ordföranden: Tack för det! Om inte någon ytterligare vill säga något konstatera att hela församlingen har varit lysande på att hålla tiden. Vi befi ungefär där vi skulle befinna oss när frågorna och svaren i den här omgången v - det finns säkert många andra frågor och svar.
Vi får från utskottets sida framföra vårt varma tack till er som har berättat projektet, och övriga inbjudna gäster som har kommit hit, för de kunskaper som fått och det som vi har fått att fundera över.
Tack skall ni ha!
Deltagare vid utfrågningen
HUR-projektet
Forskningsledaren Åke Nygren, professor i personskadeprevention vid
Karolinska Institutet
Irene Jensen, doktor i medicinsk vetenskap, Karolinska Institutet
Jan Lisspers, doktor i medicinsk vetenskap vid Mitthögskolan i Östersund
Lennart Andersson (numera Nathell), doktor i medicinsk vetenskap,
Karolinska Institutet
Riksförsäkringsverket:
Eva Maria Magnusson
Arbetsmarknadsstyrelsen:
Ulla-Britt Selander
Landstingsförbundet:
Margareta Liljeqvist
Arbetarskyddsstyrelsen:
Annika Hultin
Försäkringskasseförbundet:
Göran Geiryd
Robert Granath
Ulf Gabrielii
Rolf Lindberg
Hans Goine
Socialstyrelsen:
Hans Folkesson
Maria Fridolf
Bild 1 och 2
Bild 3 och 4 Bild 5 och 6 Bild 7 och 8 Bild 9 och 10 Bild 11 och 12 Bild 13 och 14 Bild 15 och 16 Bild 17 och 18 Bild 19 och 20 Bild 21 och 22 Bild 23 och 24 Bild 25 och 26 Bild 27 och 28 Bild 29 och 30 Bild 31 och 32 Bild 33 och 34 Bild 35 och 36 Bild 37 och 38 Bild 39 och 40 Bild 41 och 42 Bild 43 och 44 Bild 45 och 46
Offentlig utfrågning om samverkan mellan försäkringskassa och arbetsmarknadsmyn
Datum: tisdagen den 2 november 1999
Tid: 10.00(13.00
Lokal: andrakammarsalen
Inbjudna deltagare: se bilaga
Johnny Ahlqvist (s), ordförande i arbetsmarknadsutskottet: God morgon och välko den utfrågning som arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet i gemensamt. Jag som hälsar välkommen heter Johnny Ahlqvist och är ordfö arbetsmarknadsutskottet. Bredvid mig sitter Berit Andnor, som är ordfö socialförsäkringsutskottet. På var sin sida har vi våra kanslichefer, som skall hålla reda på oss här på podiet.
Skälet till att vi har kallat till utfrågning om de här projekten är att de oerhört många gemensamma nämnare mellan socialförsäkringssidan, arbetsmarknadss - inte minst - kommunsidan. Vi vet i dag att det finns ca 5 000 olika projek landet med ca 70 000 deltagare. Många av dem som deltar är långtidsarbetsl många har någon annan anledning för att vara med i projektet. Det gemensamma må att vi som beslutsfattare och ni som jobbar ute i verkligheten på något sätt få de här människorna tillbaka till arbetsmarknaden igen, inte minst därför a oerhört stora ekonomiska resurser. Men den största och viktigaste anledningen, jag själv i varje fall, är att det finns människor i dag som faller mellan stol som inte mår bra därför att de inte vet vem de skall vända sig till. De pro finns ute i landet har visat mycket bra resultat, och människor har komm arbetsmarknaden på annat sätt.
Vi kommer att lägga upp utfrågningen så att företrädare för olika projekt inle redovisar sina synpunkter. Vi tycker att det är bäst att börja med verklighete senare låter vi myndigheterna komma in. Därefter blir det allmän fråges utskottsledamöterna. Naturligtvis finns det möjlighet även för andra att ställa
Kl. 11.00 är det min avsikt att bryta för en kort paus.
Än en gång, varmt välkomna hit!
Conny Hante: Jag skall försöka att snabbt förklara en verksamhet som vi Skaraborg. Vi bildade två enkla ideella föreningar. Den ena föreningen heter D bruk för alla, den andra heter Möjligheternas sektor, bruk för alla.
I föreningen Det finns bruk för alla ingår fyra kommuner. Där ingår land försäkringskassan, arbetsförmedlingen, LO och näringslivet. Man kan säga att d som jobbar med hälso- och/eller arbetsmarknadsfrågor är med i den föreninge andra föreningen har vi individer, framför allt de som i dag är bidragsmottaga är dessa två föreningar som bildar bakgrunden till hela Bruk för alla.
Vi sade väldigt tidigt att detta inte är något projekt. Det kan vara en utmär att jobba i projekt, men vi valde att se detta som en process. Det skull underifrån. Det skulle kunna ta väldigt många olika vägar. Då sade vi: Det projekt, det är en process. Vi sade också att den förening där kommuner och and inte skulle styra vår verksamhet, utan de skulle skapa jordmån för att vi skull växa vidare. Vi skall alltså gå till den föreningen när vi behöver pengar kunskap eller något annat.
Vi sade att alla är välkomna till vår verksamhet, oavsett om man är 16 å pensionär. Alla är lika välkomna. Vi sade att personer som kommer till vår ve och vill ha någon sysselsättning eller ett arbete ska självavälja. Vi har i d olika verksamheter. Vi är mycket noga med att man väljer själv vad man vill gör
Vi sade också att man skall kunna vara i Bruk för alla så länge man önskar. lämna oss väldigt fort, men man skall också kunna välja att vara kvar i verksa stället för att gå hem. Vi sade: Varför inte förvandla bidrag till lön? Det pengar.
Vi tittade också närmare på vad som är ett riktigt arbete. Vi tyckte att ett arbete kan vara när någon utför något som någon annan har behov av. Det är o riktigt arbete. Detta skapade någon form av speciell ideologi när vi startad 1994.
Vi har väldigt många olika målsättningar med vår verksamhet. Vissa skapar bättr i vårt område. En del av våra verksamheter kan knoppa av, exempelvis för att st företag. Vi skall samarbeta med hela samhället. Vi skall givetvis inte konku felaktigt sätt.
Samtidigt är vårt ledarskap väldigt viktigt. Sätter människan i centrum gör j men det är väldigt långt från att sätta människan i centrum till att lämna if sitt ledarskap, och det är helt nödvändigt för att man skall kunna bygga en ve underifrån.
Någon ekonomi har vi egentligen aldrig haft. Vi har bara kunnat göra bud senaste året. Det är meningen att föreningen Det finns bruk för alla skall hjä med bl.a. pengar. Det har gjort att pengar kommer från väldigt många olika samhället. De kommer från fonder, vi har fått EU-stöd under ett år och vi kommuner, landsting, försäkringskassa, länsarbetsnämnd. Vi tar också in egna vår verksamhet, ca 1,5 miljon kronor per år. Det gör att pengarna har komm väldigt många olika håll in i vår förening för att vi där skall skapa nya arbet
De olika verksamheter vi har är exempelvis en verkstad, hunddagis och något so Äventyrsresan. Vi jobbar med mindre barn som skall lära sig sin hembygd. exempelvis ut till en stenåldersgrav, och bakom graven sitter stenåldersfamil berättar för barnen hur jobbigt det är att bära stenarna och varför man gör det hjälpverksamhet i tre olika länder. Vi har föreningsservice. Vi hjälper fören olika sätt. Vi har turistverksamhet, m.m. Det är alltså en väldigt blandad verk
Vi har hela tiden framför allt betonat att människor skall kunna vara verksamheten så länge de önskar. Det har vi jobbat med under de här fem åren. dessvärre fortfarande väldigt trögt. Vi har många lediga arbeten inom Bruk för kan ta emot ytterligare 300 personer ytterligare mycket snabbt, inom 14 dagar väldigt många personer, eftersom vi är fyra små kommuner.
Samtidigt är det i dag väldigt mycket folk som fortfarande går hemma på sin bidrag. Vi har väldigt många som vill komma till Bruk för alla för att arbeta, inte får. Det finns olika anledningar. En anledning är att om man går arbet kommer in i vår verksamhet på någon åtgärd skall man inte längre gå på a kostnad, utan det är en annan del av samhället som tar över betalningen. Är slut där går kostnadsproblemet inte att lösa för tillfället. Det gör att väldi går hemma som vill vara med i Bruk för alla, men inte kan det.
Man sade väldigt tidigt att detta var intressant i forskningshänseende. Därför man en forskningsstation i Falköping som bedriver professionell forskning. De f människors hälsa och har följt oss sedan 1995. Man har lagt fram tre-fyra rappo man har följt människor när de har varit hemma, när de har gått in i Bruk för när de gått ifrån oss på olika sätt. Man har på så sätt kunnat få fram e hälsorapporter.
Nu pågår också ett arbete om samhällsekonomiska effekter. Vi har hela tiden sa detta måste vara lönsamt för samhället. Forskarna har bedrivit forskning, och r kommer att vara klar om några veckor. Det finns lite material här utanför om de bevisar i siffror det vi har trott hela tiden, att vi går med vinst. Det är e noggrant gjord undersökning av 103 personer i vår verksamhet under ett år. Ma att samhället har tjänat ca 12 miljoner kronor under året på dessa personer. V är också fördelade mellan kommuner, landsting, försäkringskassa m.fl. Den forsk man som en första del har kommit fram till detta när det gäller ekonomin finn Bruk för alla, utan den står fritt från oss.
Den här verksamheten är annorlunda. Det är liksom inget arbetsmarknadsprojekt. inget fel att jobba i projekt, det har vi aldrig sagt, men vi ä arbetsmarknadsprojekt, vi är inget socialprojekt. Vi är Bruk för alla. Samarb väldigt viktigt för oss. Om några parter inte längre vill vara med i samarbe drar sig ur finns inte Bruk för alla längre. Det är mycket möjligt att det kan till någon annan verksamhet, men Bruk för alla faller.
Vi jobbar med en bit i taget hela tiden. Vi vet inte vad som gäller längre årsskiftet. Så har vi levt hela tiden. Våra anställningar av processledare ha väldigt speciella. Den kortaste anställningstiden tror jag är sju dagar. Men he har vi kunnat ta oss fram.
Samarbetet i samhället är alltså helt nödvändigt för att vi skall kunna ex Samtidigt har styrelsen för Det finns bruk för alla också fungerat otraditionellt sätt. Där sitter kommunalråden och chefer från olika ställ samhället. Man har alltså olika regelsystem, men man har hela tiden gått vi känt att man måste försöka klara av detta på något vis. Alla hjälper till för personer skall kunna komma i arbete.
Detta är en rolig verksamhet. Den är givetvis spännande. Jag tycker att makalöst bra. Samtidigt är det ett äventyr, som tyvärr kan ta slut väldigt fort haft ca 2 700 personer i vår verksamhet sedan januari 1995. Vi har stora förho om att kunna driva verksamheten vidare med hjälp av samhällets olika parter. Ta
Christina Källgren Peterson: Christina Källgren Peterson heter jag och är verks chef för Finspångs beställarförbund. Det är den politiska nämnd som leder vår med finansiell samordning i Finspång. Finspångs kommun är en medelstor svensk med sina 22 000 invånare. Jag skall dela med mig lite av de erfarenheter och har gjort i vårt förändringsarbete så här långt.
Det är viktigt att betrakta detta som ett långsiktigt strategiskt utvecklings där kunskapen om invånarnas behov är utgångspunkten och tålamod och uthålligh för det vi gör i vardagsarbetet. Tilliten till varandra och varandras kuns oerhört central.
Vi har också, precis som Falköping, valt att inte prata om projekt. Vi tror n att det leder tanken fel. Projekt har alltid en början och ett slut, och vår er är också att man alltid får implementeringsproblem, även om projekten är a lyckade. Därför pratar vi om långsiktigt, strategiskt förändringsarbete, förändrar i den takt som är möjlig i vardagsarbetet i Finspång. Det är det s gånger kräver vår tålmodighet.
Vårt arbete i Finspång inleddes 1993. Jag säger det också för att poängtera att hållit på en stund, och att det tar tid. Då gjordes en gemensam kartlägg situationen i Finspång för de finspångsbor som valsade runt mellan myndighet som hade flermyndighetskontakter, som hade en sammansatt problematik och som r att hamna mellan stolarna. Denna förstudie, som vi kallar den, gav oss kun behovet av att samordna våra resurser. Människors behov är inte admini avgränsbara, som vi ofta vill göra dem till, utan vi behöver samlas från myndigheterna, med våra olika kompetenser, för att tillgodose dessa personers vård, behandling, rehabilitering, stödjande och stärkande insatser för en eller ingång på arbetsmarknaden. Målet är ju alltid arbete och egen försörjning först då man kan leva ett fullt värdigt liv.
Vi gjorde i samband med den här förstudien en ansökan till regeringen om att f med finansiell samordning. Men vi ville redan då, 1995, ha arbetsförmedling, som fullvärdig part i vårt försök. Därför dröjde det en tid innan vi slutligen om att få jobba enligt SOCSAM-lagstiftningen som den ser ut just nu. Vi fi läget avtala med länsarbetsnämnden om ett samarbete med de övriga tre parterna.
Vi har sedan den 1 juli 1997 ett skarpt läge i vårt SOCSAM-försök och har forts skaffa oss kunskap om invånarnas behov. Vi tror att det här har va framgångsfaktor för oss. Vi började 1997 att skapa ett antal program och job att bygga kunskap gemensamt mellan myndigheterna, såväl på tjänstemannanivå ansvariga politiker hos alla fyra samverkande myndigheter. Det handlar om a känna varandra. Men det handlar också om att lära känna varandras myndigh regelverk, möjligheter och hinder för att sedan gemensamt kunna kliva vid utgångspunkt i invånarnas behov.
Ett av de program som vi jobbade med under 1997 och en del av 1998 hand långtidssjukskrivna personer i yrkesverksam ålder, med eller utan arbete, i F Kunskapen vi fick i det här programmet gav oss sedan underlag för vår beställningar eller avtal med verksamheterna. Det handlade om att tvärprofessionella team som gemensamt gjorde individuella handlingsplaner personer som behövde vårt gemensamma stöd. Det handlade om att beta av en del där det inte längre förelåg någon arbetslivsinriktad rehabilitering, men där inte hade fått läkarutlåtanden klara, där kassans handläggare inte hunnit skriv pensionsprövning osv. Vi avsatte en del resurser för att få rent på skrivbordet säga.
Vi beställde också av försäkringskassan en genomgång av alla sjukfall som vara 365 dagar för att få ännu mer kunskap om förbättringsåtgärder. Vi såg då hur lo såg ut inom myndigheten och mellan försäkringskassan och andra aktörer. Vi s var vi hade svagheter i rehabiliteringen som vi måste ändra för att kunna bl med rehabilitering i ett nytt sjukärende.
I våra tvärprofessionella team insåg vi ganska snabbt att arbetsförmedlin oerhört central. En arbetsförmedlare med rehabiliteringsansvar jobbar nu e veckan på försäkringskassan i Finspång. Detta har varit en framgångsfaktor för har också som en del i den nationella utvärderingen djupdykt i brukarstudier kallar för För-vem-studier. Där tittade vi särskilt på de långtidssjukskrivna k med axel-, nack och ryggproblem. Vi insåg att det finns personer i Finspång varit sjukskrivna upp till tre år och i stort sett bara haft kontakt behandlande läkare i primärvården. Detta föranledde oss att avsätta resurser fö till ett tvärprofessionellt team inne i primärvården, i primärvårdens innerst inte som projekt eller käcka aktiviteter utanför, utan verkligen i primärvård finns i dag ett tvärprofessionellt team med en beteendevetare som samord allmänläkare ingår, en arbetsterapeut, en sjukgymnast och en rehabhandlägga försäkringskassan. Det teamet gör en form av second opinion på alla äre passerar sjukskrivningsdag 28, bara för att vi skall vara snabba i våra process
Återigen, detta är ett långsiktigt arbete. Vi bygger kunskap tillsamman invånarnas behov som utgångspunkt, och vi går steg för steg vidare. Vi ha attityder, värderingar, regelverk, utbildning osv. Det vi har lärt oss är gäller att ta vara på vår kompetens och våra olika yrkesroller. Vi skall inte dem, utan systematiskt och klokt använda dem och jobba tillsammans. Det är vik den enskilde är en tydlig ägare av sitt eget ärende, sin egen rehabilitering, vi andra samverkar tillsammans med honom eller henne med stödjande insatser sätt. Gemensamma handlingsplaner är ett nyckelord för oss.
Vi har också lärt oss att det är viktigt att utgå från en försörjningsdel gäller den gemensamma handlingsplanen. Individen har ett grundläggande beho veta: Hur ser min försörjning ut, inte den närmaste månaden eller de närma månaderna, utan lite mer långsiktigt? Det är först när försörjningen är tryggad är möjligt att gå vidare med aktiviteter. Där är vi noga med att sätta upp delmål för vad som skall hända. Det är olika myndigheter som har ansvar över t detta tydliggörs. För att nå hållbara resultat behöver vi långsiktigheten. Hä flexibiliteten och samarbetet över gränserna. Det är inte säkert att den myndi ansvarar för aktiviteterna i rehabiliteringen är den som står för försörjning Det är inte ovanligt att arbetsförmedlingen står för en aktivitet, medan försö fortfarande är socialbidrag. När vi 1999 har haft det kärv lönebidragsanställningar har vi ibland fått välja en försörjni rehabiliteringspenning eller socialbidrag under tiden.
Vi har också under 1999 gjort en djupdykning för att skaffa oss kunskap finspångsbor som i dagsläget är arbetsföra men ändå inte anställbara. Under vå var det i Finspång 290 personer som vi tillsammans uppskattade inte är anstä dagsläget. Vi har dessutom 60 personer som vi över huvud taget inte tror komme en riktig anställning.
När vi gjorde den här inventeringen samtalade vi mycket med de handläggare so hos de olika myndigheterna. Det ger oss också ytterligare underlag för vår ku att det tvärprofessionella samarbetet behövs. Arbetsförmedlingen ger en bild a personerna som står utanför arbetsmarknaden som naturligtvis präglas mycket arbetsmarknad som finns i Finspång i dag. Man säger också att många a personerna behöver rustas socialt för att vara gångbara.
Socialtjänsten har en bild av att de här personerna egentligen bara sakn arbete. Med lite kompetensutveckling är de gångbara på arbetsmarknaden. Vi känsla av att socialtjänsten gärna överskattar individernas möjligheter. N fråga kommer till försäkringskassans rehabiliteringshandläggare tänker man i rummet över huvud taget inte på om personen är anställbar. Vi jobbar med sju friskt.
Vi i Finspång har lärt oss att tänka även i termer av anställbarhet. Det är att man redan när man drar i gång en tidig rehabilitering också har kunskape verkligheten ser ut lite längre fram, så att man jämsides med en annan rehabi också rustar för en ingång i eller tillbakagång till arbetsmarknaden.
Vi såg också i Finspång att vi har mängder av aktiviteter. Det sakna sysselsättningsprojekt. Men de matchade i våras i väldigt låg utsträckning in behov.
Framför allt har vi sett att alla de personer i Finspång som står arbetsmarknaden också behöver rustas teoretiskt. De behöver, i samband med förb arbetsträning, också kompetensutveckling utifrån individuella behov.
Bo Könberg (fp): Båda inledningarna var mycket intressanta. Jag skulle vilja v mer, kanske framför allt från Finspång som - om jag uppfattat det rätt - inle kartläggningsarbete 1993 och som, som det väl formulerades, hade ett skarpt l juli 1997. Kanske går det att tydligare säga något om resultaten.
Är det fler som har fått jobb? Har man sparat pengar på verksamheten, som bedrivits i några år? Hur ser ni själva på utvärderingen? Även om ingen av kalla det här för ett projekt - och jag förstår varför - är ju meningen att det utvärderas för att vi skall kunna se om lagstiftning eller annat skall ändras, skall tillåtas i hela landet osv. Har ni uppfattat signalerna på central nivå en förlängning med två år innebär att ni skall göra en utvärdering någon gån våren 2003?
Ulla Hoffmann (v): Jag håller med Bo Könberg om att inläggen här var intressanta. Det är mycket spännande aktiviteter som pågår. Försörjningsstö individen är viktigt, vilket Christina Källgren Peterson från Finspång poängter
Individen skall inte behöva vänta i sex veckor medan han eller hon går på olika - a-kassan, socialbidrag osv. Samtidigt berättade du, Christina, att man när på arbetsmarknadspolitiska åtgärder fick socialbidrag. Det måste vara stor skil individen på inkomstsidan då.
Jag tycker att det ganska kraftigt poängteras i propositionen att individen känna sig tryggad i sin försörjning under den här tiden. Man kan ju inte kon sig på aktiviteter om man inte vet om man har någonstans att bo eller om man Hur ser ni i Finspång och Falköping på försörjningsstödet, och hur ser ni i F på detta med hur försörjningen tryggas för dem som är med i Bruk för alla?
Kerstin-Maria Stalin (mp): Jag har funderat på de personer som Conny Hante berä - personer som går hemma och som inte får komma in i Bruk för alla. Jag skulle lite mer utvecklat hur det är med de här stötestenarna och om hur man jobbar för att de här människorna skall komma med i Bruk för alla. Det finns ju plats personer till.
Margareta Andersson (c): Också jag tycker att det är mycket intressanta proje har tidigare i en hearing här i riksdagen träffat på Bruk för alla. Tydligen fo den här positiva utvecklingen.
Jag har ett par frågor till båda inledningstalarna här: Var har svårigheter störst mellan handläggarna på de olika myndigheterna? Har förankringen utåt i s varit besvärlig? Man behöver inte värdera detta, men jag undrar hur folk projektet ser på det här nya sättet att arbeta och var svårigheterna funnits m olika myndigheterna.
Lennart Klockare (s): Även jag tycker att det är trevligt och intressant att med här i dag, och också jag har några frågor, bl.a. till Conny Hante som inled sade att man inte har haft pengar. Medel är naturligtvis en oerhört viktig sammanhanget. Men till detta skall läggas engagemanget, för utan engagemang b ingenting och då gör pengarna heller inte någon nytta.
Jag har funderat på det du sade om att ni tar in egna pengar till verksamhet kan tänka mig att det är utbildning, seminarier o.d. som det då är fråga om. Ka du kommentera vad som menas.
Du säger att alla kommer till er och att det är en frivillig verksamhet. Jag att det inte har varit fråga om att tvinga in människor i den här processen det skall finnas ett engagemang från den enskilde som drabbats av ohälsa elle andra skäl inte är arbetsför. Hur har man fångat upp de människorna? Är handläggarnivå i de olika organisationerna som de plockas? Och vad gör man engagera människor att komma med i detta? Det tycker jag nog är viktigt.
Sedan gäller det den fråga som Margareta var inne på. Kulturen i de verksamheterna skiljer sig väldigt mycket åt. Åtminstone är det min uppfattni detta varit en tillgång eller har det varit ett hinder? Hur har man i så fal igenom arbetet med kulturskillnader och med det revirtänkande som kan existera?
Christina Källgren Peterson: Våra erfarenheter så här långt när det gäller resu ekonomi är följande. Vi har för närvarande en gynnsam arbetsmarknad i Finspång. vi har i storleksordningen 350 personer som inte är anställbara har vi utveckling. Arbetslöshetssiffrorna sjunker. Socialbidragen minskar. Vi har inte dramatisk utveckling vad gäller sjukpenningkostnaderna som i riket i övrigt. V slut kommer vi att ha ett ackumulerat positivt resultat på i storleksordn miljoner kronor i fråga om vårt försök i Finspång. Vi har alltså en god ekono vi har gjort.
Utvärderingen, uppfattar vi, kommer att ske år 2001, även om vi får fortsät utgången av år 2002. Vi poängterar alltid att det här är ett långsiktigt arbete det tar ett tag innan vi ser resultat. Vår uppfattning lokalt i Finspång är doc redan har goda resultat att utvärdera.
Sedan till detta med förankringen i samhället mellan myndigheter och mellan personer. Då kan jag bara säga: Finspångborna undrar förvånat: Har ni int jobbat så här? Självklart! Problemet har vi mellan handläggare i somliga frågor chefer i andra frågor och mellan politiker i åter andra frågor. Det finns inmutade revir i detta arbete. Det beror alltså precis på var i utvecklingsarbe vi befinner oss vilka som bevakar revir och gamla stenhus. Där är ingen bätt sämre än någon annan.
Sedan vet jag inte om jag är rätt person att svara på frågan om försörjnings Kanske skall arbetsförmedlingschefen säga något om det.
Viveca Leander: Åtminstone tidigare har detta med människors försörjning central punkt för att vi skall lyckas med rehabiliteringen. Många har kommit t som kanske har 20 dagar kvar på sin a-kassa och som behöver en ny period. De mest primära - alltså kanske inte att gå in i en mer långsiktig process s rehabilitering är. Vi har hållit på länge och haft sexmånadersperioder kassadagar. När man har fått dem har det, tyvärr, ibland varit så att den e intresse för att gå in i rehabiliteringen varit ganska svalt. Man har ju h försörjning tryggad i 300 nya dagar.
För att nu lyckas jobbar vi tillsammans och gör först en handlingsplan ekonomiska försörjningen; detta för att inte få konstiga avbrott. Den ska funge tycker vi att socialförvaltningen i kommunen verkligen har tagit sitt ansvar till att det fungerar. Man har också sett till att de här människorna har boende och att barnomsorgen fungerar. I visa fall stöttar man med körkort ex som på grund av var man bor har varit nödvändigt. Vi ser att detta har v förutsättning för att lyckas. Ibland har man också fått behålla sin sjukpenning rehabiliteras under en längre tid. Där känner jag att vi samarbetar på ett my sätt. Vi bollar inte människor mellan oss för att de skall bli försörjda annan.
Conny Hante: Det var många frågor på en gång. Vi tar, som sagt, in egna p verksamheten, ca 1,5 miljoner kronor. De kommer från lite olika håll. Dessuto vi med föreningar och det ger lite inkomster. Vi har också en träbearbetnings som tar in 800 000-900 000 kr per år. I verkstaden är det fantastiskt. 80 % personer som jobbar där står egentligen inte till arbetsmarknadens förfogande alltså personer som kanske har varit hemma i 10 eller 15 år. Det är vanligt i vi hos oss har människor som har varit hemma väldigt länge. De här personerna verkstaden varje dag och det går jättebra. Vi jobbar åt den privata sektorn alltså den privata sektorn som ger oss arbete. Efter en tid har vi lärt oss hur göra för att inte konkurrera på fel sätt eller ta andras jobb, vilket meningslöst. Vi har alltså lärt oss hur man, som i det här fallet, jobbar privata sektorn.
Vi försöker engagera folk. Egentligen har vi funnits i fem år, men det är först folk i allmänhet börjar känna till att vi finns. Många trodde att det här skul väldigt snabbt. Man trodde att det skulle vara kört efter ett halvår eller s blev det inte, utan vi har överlevt. Nu finns vi alltså i fyra kommuner. Det detta blir alltmer omtalat. Framför allt gäller det då att vi har väldigt verksamhet och att folk själva skall välja. Detta är oerhört viktigt för att Det gör också att det finns ett engagemang.
Men samtidigt är det konkurrens; det vet vi. Det finns många olika projekt. I d alla ha mycket folk till de olika projekten. Vi vänder oss givetvis till person dag finns långt utanför arbetsmarknaden. Nu när det är lite fart på Sverige h här människorna ännu mer utanför arbetsmarknaden. Det märks väldigt fort. De som i dag finns kvar är många och de står väldigt långt utanför. Vi försöker sätt att få till oss folk. Problemet är regelsystemet.
I början sade vi att vi inte skulle ha regler men sådana skall vi givetvis ha. regler borde dock kunna finslipas för att de personer som går hemma skall kunn till oss. Många kan alltså inte göra det på grund av regelsystem och annat.
Ett problem är, som jag förut nämnde, när man går länge på a-kassa och vill ko i vår verksamhet men kanske har 200 dagar kvar att stämpla och pengarna är sl också är det väldigt ont om pengar för en åtgärd. Då måste man säga: Tyvärr kan ge dig en åtgärd nu, utan du får vänta tills du börjar stämpla ut. Dit går pe dag, just för att rädda dem som är på väg att stämpla ut, och det är natu viktigt. Där har vi vårt största problem. Annars har vi väldigt mycket arbete.
Vi har svårt att få invandrare att komma till vår verksamhet, men de invandrare haft hos oss har det gått väldigt bra för. Ibland har det lyckats med förläng får de en referens, något som annars ofta saknas. När det gäller just invandrar många som har gått in i vår verksamhet, under kanske ett år, och därigenom fåt referens och som sedan har fått jobb inom den privata sektorn.
Samarbetsproblem finns alltid men jag tror att vi har lärt mycket om hur m samarbeta. Styrelsen i Det finns bruk för alla måste samarbeta och på olika sät upp på oss, för annars går det inte. Också lokalt mellan försäkring arbetsförmedlingen osv. måste det fungera på ett tillfredsställande sätt. Seda ytterligare samarbete med olika delar av samhället i de olika arbetsgr Exempelvis gäller det hjälpverksamhet ihop med Svenska kyrkan, Pings studieförbund osv. Det är en lång rad aktiviteter som handlar om samarbete. Det förutsättning för att vi skall kunna leva. Därför har vi lärt oss mycket om inte fungerar i ett samarbete och vad som fungerar.
Vi springer också runt i samhället. Det är inte alla som applåderar när vi komm vi försöker att på olika sätt hitta lösningar. Vi besöker försäkring arbetsförmedlingen och andra för att få sådana lösningar att individerna kan oss så länge som de önskar. När någon av de här personerna en fredag säger att fått ett jobb eller skall påbörja en utbildning som börjar nästkommande månda vi att det är toppen. I dag är det inte så; det är få av dem i vår verksamhet andra jobb därför att det i dag handlar om personer som står långt arbetsmarknaden. Vi försöker därför ha dem kvar i Bruk för alla.
Berit Andnor (s): Det gäller två frågor. Den ena frågan rör detta med ge handlingsplaner, som Christina Källgren Peterson från Finspång tog upp. Jag vilja höra hur ni utformar handlingsplanerna och fastställer ett gemensamt mål rehabilitering som ni genomför gemensamt samt om vikten av att ha en handlingsplan - om det nu är viktigt att ha en sådan.
Jag uppfattar en viss skillnad i de redovisningar som gjorts, särskilt mot bak Connys senaste inlägg. Det gäller försörjningsstödet och hur ni ser på den fråg Finspång nämndes ingenting om de svårigheter som kan finnas när det arbetsmarknadspolitiska medel och om hur de frågorna hanteras. Det vore intres få detta belyst. Är det här ett problem hos er också, eller hanterar ni de frå ett annat sätt hos er?
Laila Bjurling (s): Det var kul att höra definitionen av riktigt arbete från alla - att någon utför något som andra har behov av, som jag tror att det utt Det är ett lite annat sätt att uttrycka riktigt arbete än vi normalt arbetsmarknadspolitiken. Detta låter spännande.
Du sade också att det är bättre att ge folk lön i stället för bidrag, för det ä pengar man får. Varifrån kommer lönen? Är det fråga om olika socia försörjningsstöd, a-kassa, försäkringskassans sjukpenning o.d. som läggs i en sedan blir lön i stället, eller kommer lönen från annat håll?
I utvärderingen beträffande de samhällsekonomiska effekterna står det att unge tredjedelar av vinsten tycks bero på att "personer fått arbete". Har de fåt enligt traditionell modell, eller är det er definition av arbete som ligge angivelsen två tredjedelar?
Det är många projekt som konkurrerar om människorna, sade du. Det låter lite gr att projektet lever för sin egen skull om, men jag vet att du inte menar så utvecklade du detta lite annorlunda. Men hur ser du på risken att projektet bör sitt eget liv så att det helt enkelt blir inlåsningseffekter - dvs. att människ och mår så bra i den sysselsättning/verksamhet som ni har att det kanske hinder för att lämna den?
Vidare gäller det utbildningsbidrag kontra a-kassa för dem i er verksamhet. möjligt att delta i er verksamhet när man är arbetslös och har a-kassa utan kallas för program eller åtgärd - alltså att man går frivilligt till verksamh är där på dagarna, samtidigt som man står till arbetsmarknadens förfogande oc använder sina a-kassedagar?
Elver Jonsson (fp): Jag har tagit fasta på några kärnmeningar här. Christina Peterson talade om att valsa runt i systemet och att falla mellan stolarna. T det väl så inte bara i Finspång utan också på många andra håll.
Du påstår att detta med människors behov inte är administrativt avgränsat. Bety att du upplever att det nu finns vattentäta skott mellan de olika instanserna s hinder som behöver rivas ned?
Conny talade om att springa runt i Falköping och på andra ställen. Frågan ä känner att du är på rätt löparbana - för att travestera ditt eget sätt att dig. Du sade också att problemet är regelsystemet när a-kassan är på väg att eller har upphört, och åtgärdsdelen inte står till förfogande ekonomiskt. S talar du om att det är långa avstånd mellan de här personerna och en arbetsmar är stark men som är så svåruppnåelig. Sker det i det läget - alltså när åtgär står till förfogande - något slags offensiv från förmedlingens sida för att arbetsplats med eller utan lönestöd?
Sven-Erik Sjöstrand (v): Jag har en fråga till Christina. Du sade i slutet inledningsanförande att det inte saknas sysselsättningsprojekt men att många inte matchar finspångbornas behov. Vilka är era funderingar kring detta? Kan projekt som bättre passar och täcker in invånarnas behov?
Ronny Olander (s): Jag uppskattar öppenheten i redovisningen och tänker då spec diskussionen kring revirtänkande och myndigheters olika kulturer.
Min fråga beträffande FRISAM- projektet och SOCSAM-försöket är: Finns det an att fundera på att göra förändringar i regelverket kring just samverkan/samarbe
Beträffande SOCSAM-försöket vill jag komplettera med en fråga om detta med gem handlingsplaner: Finns det ett reellt underlag för att göra just ge handlingsplaner, eller finns det anledning att också fundera på regeländringar
Min sista fråga är inte helt ointressant. Jag tror att även om man ännu mer f tränga sig in i rehabiliteringsarbetet och i grunderna för detsamma, glö arbetsgivarnas ansvar bort i resonemangen. Hur ser ni på detta?
Rose-Marie Frebran (kd): Jag har tagit fasta på samma sak som Sven-Erik. De Christinas inledning. Jag tror att det sades att arbetsmarknadsprojekten i myck utsträckning matchar invånarnas behov. Om verkligheten ser ut på det sättet ve mycket pessimistiskt. Varför är det så, och vad kan ni göra åt det? Behöver r ändras?
Ordföranden: Jag vill inte låta negativ men all verksamhet måste ju gransk arbetsmarknadspolitiker ställer jag mig när det gäller den här projektverk naturligtvis frågan om vilken undanträngningseffekt det har på annan syssels Genom åtgärder i en eller annan form riskerar man alltid undanträngningseffekte
Någon här nämnde att man inte så ofta kommer till ett "vanligt" arbete, u stannar kvar. Finns inte risken med sådana här projekt - jag kallar dem så, äv här inte kallas för det, därför att det inte är fråga om permanent verksamhet - blir en form av inlåsningseffekter? Jag tänker då på detta med att man känner i verksamheten och inte söker sig ut på den öppna arbetsmarknaden. Detta är viktigt, inte minst när vi ser framåt. Vi vet ju att det om ett antal år kans stor arbetskraftsbrist i vårt land.
Vem har arbetsgivaransvaret? Det är viktigt att någon tar på sig arbets-givara när verksamheten bedrivs. Jag kunde inte höra att någon av er talade om a botten finns ett arbetsgivaransvar här.
Maud Björnemalm (s): Det här är mycket intressant. I den sammanfattning som vi står det att i försöksverksamheten prövas nya former för politisk styrning. Ja vilja höra lite mer om det.
Christina Källgren Peterson: Det finns två saker som på ett tydligt sätt skilje från FRISAM. Den ena saken är den finansiella samordningen. Det är naturligtvis gör att vi undanröjer en hel del hinder som gäller försörjningsstöd och vem s betala vad. Detta styrs nämligen utifrån avtal och beställningar som går verksamheten - pengarna fördelas där de behövs.
Den andra saken som gör oss unika är den gemensamma politiska styrelse som fi försöket i Finspång. Där sitter politiker, valda från kommunfullmäkti landstingsfullmäktige, samt försäkringskassans styrelse. Vi har också en o ledamot från länsarbetsnämnden med i styrelsen. Där fattas prioriterings utifrån de underlag om behov som finns för finspångborna i den praktiska o verkligheten. Det här är självklart framgångsfaktorer för oss, såväl när de finansiell samordning som när det gäller politisk ledning.
Gemensamma handlingsplaner började vi jobba med i Finspång redan 1993 när v gjort vår förstudie. Då började vi jobba i tvärprofessionella team med de mest ärendena som vi hade hållit på med i flera år och, lite vårdslöst uttryckt mellan varandra.
Så snart en person hade kontakt med två av de ingående myndigheterna tog man för att kalla till ett flerpartssamtal med den enskilde individen i centrum hans/hennes medgivande till att vi bryter sekretessen mellan myndigheterna. Se vi en gemensam handlingsplan som innehåller, som jag tidigare sade, försörjningsdel och en aktivitets-/åtgärdsdel där det finns mål och delmål och tydligt framgår vilken myndighet som ansvarar för vilken del i handlingsplanen.
När vi, efter att ha jobbat från 1993-1994, kommer fram till slutet av 1999 helt andra ärenden som är föremål för de här gemensamma handlingsplanerna. arbete är detta grundläggande. Själva basen egentligen för allt vi gör så handläggare hos någon av de samverkande myndigheterna träffar en försäkra klient/en patient, beroende på var vi befinner oss - är att fundera över o någon mer än jag som behöver träffa den här personen samtidigt för att göra en handlingsplan. Då har man det nätverket bland sina kolleger hos de sam myndigheterna. Det här är vardagsarbete för oss i dag.
Människors problem är inte administrativt avgränsbara, inledde jag med att sä är därför nödvändigt att göra de här gemensamma handlingsplanerna. Jag tror därmed har bemött de frågor som jag har fått.
Conny Hante: Vi vill förvandla bidragen till lön. Det har vi egentligen he velat men dit har vi ännu inte kommit; detta efter att ha sett kostnaderna i sa I vårt område betalar vi nästan 1 miljard kronor i form av bidrag till pers står utanför arbetsmrkanden. Jag tror att det skiljer med 500 personer bidragsmottagare och personer som jobbar inom den offentliga sektorn. Des grupper är fortfarande nästan lika stora.
Vi skulle vilja pröva det här med att anställa personer och att en viss bidragspengarna läggs i en pott för att sedan användas till anställningar i alla. Det handlar då, som sagt, hela tiden om personer som står väldigt långt u men dit har vi ännu inte nått.
Det är egentligen forskarna som skall tala om vart personerna går från oss vilket sätt de får arbete. Många har gått ut i den offentliga eller den sektorn. Åtminstone var det så förut men nu är det svårare, som jag tidigare del har kunnat få anställning hos oss. Det finns alltså personer so förtidspensionerade i tio år men som går tillbaka och arbetar. Fortfarande bidrag, exempelvis lönebidrag, i botten. Men man kommer tillbaka till arbets olika sätt, så båda delarna finns egentligen. Jag har tyvärr inga siffror öve Forskarna däremot har de här siffrorna.
Det är möjligt att någon enstaka kan känna av inlåsningseffekter, men vi tror det. Samtidigt tar man för givet att folk som är arbetslösa mår väldigt dåligt, vet vi att de gör. Jag har själv varit arbetslös.
Men när en arbetslös som varit hemma länge, kanske fem år, börjar jobba och ko i ett gäng igen tycker han kanske att det är ganska roligt. Bidraget är dåligt, man tycker att jobbet är roligt och intressant blir man glad och positiv. De som om samhället tycker att så fort man blir glad och positiv och får bidrag s en inlåsningseffekt. Vi tror inte att det är så. De personer som är sta utbildning och vill fortsätta att utbilda sig försvinner från oss. De kan vara ett tag, kanske sex månader, och söker sig sedan ut till de lediga jobb som f personer som är kvar i vår verksamhet är de som har yrkesskador eller annat oc borta så pass länge att de har väldigt svårt att få jobb även om det är Sverige.
Vi har frivilligt deltagande, men vi har ett problem. Vi är en ideell förening, gör att a-kassorna ofta säger att det är okej att de går kvar och jobbar vidar problemet att om man har en åtgärd är man försäkrad, men om man går in på sin är man inte försäkrad. Nu har vi i och för sig löst detta. Vi har tagit försäkring på dem som är frivillig. Men problemet är att man inte vill använda kassedagar. Man tycker att nu har man varit hemma och gått på a-kassa. När ma in och jobbar i Bruk för alla skall man inte behöva räkna av sina dagar. Man ty reglerna borde ändras på något sätt så att dagarna står stilla. I dag är det ju mycket debatt om risk för utförsäkring och sådant. Vi har alltså ett antal pers inte får vara kvar i vår verksamhet på grund av att det saknas pengar eller a som ändå är hos oss. Men det finns även svårigheter där.
Vår arbetsgivare är den förening som är bildad, Det finns bruk för alla. Där kommunalråden i styrelsen tillsammans med arbetsförmedlingen och försäkringskas Det är där vi processledare också är anställda, i alla fall fram till årsskifte
Jag tror inte heller på undanträngning. När vi startade vår verksamhet var vi mycket ute i periferin. Det blev väldigt många problem. Men vi har lärt oss det de år som har gått. Som jag sade förut vet vi att det finns väldigt många jo som ingen utför, som ingen kan utföra på grund av ekonomin eller annat. Det jobb vi hittar. Vi hittar väldigt många på miljöområdet och på många andra också. Till väldigt stor del, det finns väl undantag, är det nya arbeten vi hit finns väldigt många lediga sådana jobb.
Sedan handlar det återigen om det här samarbetet. Om ett privat företag tycker går in på deras område är det alltid vi som backar. Då backar vi tillbaka dire har vi lärt oss.
Magda Ayoub (kd): Det blir kanske den sista frågan. Jag saknar en väldigt vik när det gäller invandrare och flyktingar som går på sfi, och det är skolan väldigt många som går på sfi och inte klarar att få ett slutbetyg. De är arb med kanske inte anställbara. Jag undrar om ni har den kontakten med skolan. beskriva och berätta hur duktiga eleverna är. De har kanske gått många terminer
Sedan undrar jag också om socialtjänsten är inblandad. Den är lika viktig som De som går i skolan försörjer sig oftast på socialbidrag. Det är två viktiga Jag undrar om det är någon som har funderat på det.
Christina Källgren Peterson: Flyktingarna är en av de behovsgrupper som intresserat oss för i Finspång. Där har vi ett nära samarbete med skolan som sfi-utbildningen och beställer den verksamheten från Finspångs Beställarförbund vi in med en helt ny variant för oss i Finspång där vi varvar teoretiska stu språkpraktik på ett nytt sätt. Man kommer ut i praktik för att få pröva sin parallellt med att man studerar. Vi hoppas att detta skall leda till att fler ett godkänt sfi-betyg.
Men vi jobbar även med de personer som efter att ha läst sina 500 timmars sven kanske ännu mer, inte klarat ett godkänt sfi-betyg. De får stöd och hjälp på ol för att komma ut på arbetsmarknaden. Där har vi ett nära samarbete socialtjänsten, arbetsförmedlingen och skolan. Vi tänker oss också att personerna skall kunna få ett intyg på de delar av sfi som de har klarat. Mång att prata bra svenska, men klarar inte ett godkänt sfi-betyg enligt de krite finns uppställda i dag.
Jag fick också en annan fråga tidigare som jag glömde svara på. Den gällde de våra sysselsättningsprojekt och varför jag säger att de i väldigt låg utst matchar individernas behov. Jag tror att det var så för oss i Finspång att när en stor arbetslöshet och stora volymer skapade vi också projekt där många skull få sysselsättning för att kvalificera sig för nya stämplingsdagar. I situationen ser annorlunda ut har vi andra utgångspunkter. Vi tittar på indiv hans eller hennes behov av att stödjas, stärkas och rustas för en återg arbetsmarknaden. Där krävs det helt andra individuella lösningar än vad vi tidi jobbat med. Vi har haft en tendens att gruppera människor utifrån de projekt varit möjliga att tillskapa.
Johnny Ahlqvist (s): Då bryter vi för en paus. Jag föreslår att vi tar om minuters paus.
Paus
Berit Andnor (s), ordförande i socialförsäkringsutskottet: Vi fortsätter diskussionen. Vi har två inbjudna företrädare för Riksförsäkringsver Arbetsmarknadsstyrelsen. Vi börjar med Anna Hedborg. Välkommen hit, ordet är di
Anna Hedborg: Man skulle kunna börja med att tala om sådant som är väldigt posi fungerar väl, t.ex. att i morgon skall faktiskt fyra generaldirektörer förbundsdirektörer ägna hela dagen åt att försöka komma underfund med h kulturkonflikter egentligen ser ut och vilka frågor som vi skulle kunna hantera Eller också skulle man kunna tala om de lokala samverkansprojekt som ofta ganska bra. Det som imponerar särskilt på mig är de projekt där man i bö ordentliga gemensamma kartläggningar så att man vet precis vilka människor man med. Det brukar kunna leda till just den typen av handlingsplaner som finns i F Det kan ofta lösa upp en massa knutar.
Men på vanligt svenskt manér tänkte jag att jag i stället skulle ägna min stund det allra svåraste problemet som vi har i vår samverkan mellan Riksförsäkrin och AMS, och kanske framför allt åt det problem som uppstår kring individen.
Som en sorts inledning till det vill jag berätta att vi på Riksförsäkringsverke publicerar en rapport där vi identifierar problem som finns i ohälsouppdr lägger fram vissa förslag på det området. Bakgrunden till den rapporten tillsynsrapport om ohälsoarbetet som vi gjorde för ungefär ett år sedan. Den v ganska stora problem. Vi tror att en hel del av problemen i själva verket hänge med ett ganska otydligt uppdrag.
Socialförsäkringsutskottets kansli har fått en hög av den här rapport distribution till de ledamöter som är intresserade av att få den. I övrigt ko att publiceras i dag.
Det som vi alltså ägnar en hel del utrymme åt i den här rapporten är bl.a. begreppsexercis. I detta att uppdragen blir otydliga ingår att begreppen far ru att betyda samma sak. En sådant mycket viktigt begrepp är samverkan som ofta för det som vi nu vill välja att kalla samverkan och ibland används för andra t
Det vi vill kalla samverkan är alltså det arbete som bedrivs rehabiliteringsansvariga parter och - i vårt fall - försäkringskassan. Men s kan naturligtvis också förekomma utan försäkringskassan. Det är alltså på den använder det begreppet.
Där handlar det om att på ett effektivare sätt använda samhällets samlade resur
Det som är försäkringskassans särskilda uppdrag är samordning. Det inneb försäkringskassan har att verka för att de olika rehabiliteringsåtgärder so myndigheter har ansvaret för fogas samman till en väl fungerande helhet.
Jag ville visa båda definitionerna av begreppen eftersom de är viktiga. Det kärnan i det förslag som vi lämnar är fördjupad professionaliseri försäkringskassan. Den fördjupningen bör framför allt gälla den utredning s ligga till grund för samordningsarbetet. I botten på en samordn rehabiliteringsinsatser från olika aktörer måste ligga en väldigt profe ihopsamling av utredningar av olika slag och en sammanställning av dem landsting, socialtjänst, arbetsmarknadsmyndigheter - och inte minst - arbe känner stor respekt för just professionalismen i utredningen.
Jag brukar använda ett exempel som för mig är mycket tydligt, nämligen Ann-M Älvdalen. När jag arbetade i landstinget i Dalarna var hon ansvarig för primär Älvdalen. När hon skickade någon till Mora lasarett, till Falun eller Uppsala klart. Det var bara att ta in folk till operation, om det var det hon rekomme Hon hade gjort grundutredningen så ordentligt att de som tog emot hennes p visste att de kunde lita på det professionella jobb som hon hade gjort.
För mig är detta ett väldigt bra exempel på hur försäkringskassans utredni samordningsuppdraget bör fungera i relationen med de andra aktörerna. Man ska en stark professionell respekt för de utredningar som försäkringskassan står fö skall de inblandade aktörerna upprätta gemensamma handlingsplaner. Det krävs om man skall ha behov av ett samordningsuppdrag.
Det var en liten redogörelse för kärnresonemanget i den rapport som vi lämnar i
Så går jag över till de arbetslösa som ju är de som är gemensamm försäkringskassan och arbetsförmedlingen.
Egentligen är arbetslös fel begrepp. Om man är sjukskriven är man inte arbetslös, utan då är man sjukskriven men saknar anställning. Det är då vik fundera över om hela den gruppen är en grupp där det finns problem i uppdraget myndigheterna. I utvärderingar som Riksförsäkringsverket har gjort har det v att de arbetslösa bör delas upp i grupperna enbart arbetslösa och arbetslösa särskilda problem såsom psykosociala problem, antingen dokumenterat etablerat eller psykiska störningar av olika slag. Denna grupp har särskilda problem jäm andra långtidssjukskrivna.
Här är en bild som visar vad som händer efter ett år. En fjärdedel av dem som arbetsgivare eller är arbetslösa utan särskilda problem är fortfarande sjuks När det gäller de som är arbetslösa och har psykosociala problem är det en stör som fortfarande är sjukskriven.
Om man tittar på hur sjukskrivningarna avslutas visar sig samma bild. De arb som inte har några specifika problem blir förtidspensionerade i ungefä utsträckning som de som har en arbetsgivare, medan de som har psykosociala pr kraftigt överrepresenterade när det gäller förtidspensionering. Gruppen arbets behöver insatser från flera håll är inte så stor. I dag rör det som om ca människor. Det är en grupp som är klart och tydligt identifierad som en problemgrupp.
Då vill jag beskriva det problem som jag upplever finns, inte minst i regelverk är ganska givet att det är försäkringskassan som har utredningsansvaret också här gruppen. Sedan är det arbetsförmedlingen som skall gå in i arbetsgivaren såsom den som har ansvaret för rehabiliteringsåtgärderna. Försäkringskassan ha för samordningen och skall samarbeta med arbetsförmedlingen, särskilt i fråga grupp.
För försäkringskassan är begreppet arbetsför det som gäller, och det är förhandlingsbart begrepp utan är ett ganska väldefinierat. Det fi rättighetslagstiftning i botten, och sjukersättning kan bara ges till des person är arbetsför, dvs. när personen inte längre är så sjuk att han eller h avhålla sig från arbete på grund av sjukdomen.
Den rehabiliteringsinsats som försäkringskassan kan arbeta för handlar om i högst ett år, och det är en mycket kort tid för den här gruppen som ha multiproblem som gör att man ofta inte betraktas av arbetsförmedling anställningsbar efter högst ett års rehabiliteringsinsats. Här krockar intres uppdragen mellan myndigheterna. När arbetsförmedlingen vill göra sitt allra b gå in och göra en långsiktig rehabiliteringsplan för att hjälpa personen arbetsför kan försäkringskassan inte hänga på, eftersom den bara har rätten att rehabiliteringsarbetet upp till högst ett år.
I värsta fall uppstår det ett dike mellan myndigheternas uppdrag. Det är enskilda individen som hamnar i det diket alltmedan myndigheterna i hög grad ut uppdrag och inte kommer överens just på den punkten. Man kan fundera över hur d vara. Vi är inte alldeles säkra på den saken, men det är en fråga som man bor närmare på.
En sak som ligger i sakens natur är att när en person är arbetsför försäkringskassans mening och ställer sig till arbetsmarknadens förfogande personen de facto arbetslös. Såvitt jag begriper är detta lagstiftningens inneb
I dag är det egentligen inte någon tvekan om att det borde vara arbetsförmedlin i det läget har ansvaret. Då är frågan: Är det bra? Borde det vara någon an tycker att det i princip är bra. Är det någonting som kräver djup professional det gäller arbetsförmedling så är det att hjälpa den här typen av sköra persone i livet. Detta är verkligen den mest kvalificerade arbetsförmedlingsuppgif måste vara tydligt att man har det uppdraget, men där har målsättninga arbetsförmedlingen varit utformade på ett sådant sätt att man bör ha en så lit långtidsarbetslösa som möjligt.
Det har inneburit att man har sagt nej tack till folk som är arbe Arbetsförmedlingen anser att de inte är anställningsbara. Men försäkringskassa att de är arbetsföra. Det är den vanligaste rapporten om gräl mellan organisa som vi får. Där borde arbetsförmedlingen se det som en halv seger att människ arbetsföra i stället för långtidssjukskrivna. Då har de ställt s arbetsmarknadens förfogande, och det är det första steget på vägen. Men det distinkta resurser, uppdrag och möjligheter för arbetsförmedlingen för att ar den gruppen.
Det är klart att det är bättre att någon får detta uppdrag mycket tydligt än at får det. Om inte arbetsförmedlingen har det ligger det nära till ha försäkringskassan bör utvidga sitt uppdrag. I praktiken blir det naturligtvis att om personer blir sjukskrivna för länge har de åtmin-stone sin försörjning hamnar mitt i det inbördes grälet på lokal nivå.
Men, som sagt, hur man skall lösa frågan och vem som skall ha detta uppdrag titta vidare på. Det bör dock göras något för just den här gruppen, och det även andra arbetslösa eller andra grupper över huvud taget som har ett speciel av långvariga arbetsmarknadsinsatser för att ta sig från att vara arbetsför lagen om allmän försäkring till att bli anställningsbara.
Bo Könberg (fp): Vi talar om samverkan i olika sammanhang, och de olika förkort slutar ju med -SAM allihop. Om jag har förstått det rätt handlar det om samve det gäller både de numera nedlagda FINSAM-försöken - det som nu heter SOCSAM - förlängts till 2002, och FRISAM. Vi vet ju alla att det är svårt med samverkan. inte någonting för utomstående att förhäva sig över att andra kan ha s samverka, för vi vet själva hur svårt det kan vara.
Mycket handlar om regler och drivkrafter. Jag skulle gärna vilja höra vad Anna har för syn på om det är någon skillnad när det gäller drivkrafterna, b ekonomiska, mellan SOCSAM-försöken, där det finns en finansiell samordning, och där jag inte riktigt kan se att det finns några sådana.
Margit Gennser (m): Anna Hedborg sade att utredningarna var försäkring skyldighet. Problemet är att få god kvalitet och snabbhet på utredningssi behövs egentligen inte i första hand samverkan utan att man får fram utr snabbt.
Detsamma gäller för de privata försäkringsbolagen i fråga om allt från brand bilskador och personskador. Jag undrar då: Har man försökt att se hur man arbe försäkringsbolagen för att kanske få bättre struktur på utredningsverksamhe försäkringskassan?
Det skulle i sin tur leda till att man skulle kunna få bort en hel del av de som det är lättast att åtgärda. De fall som blev kvar för mer om samverkansprojekt skulle också bli färre, och då skulle man kunna öka aktivitet man tittat på detta?
Désirée Pethrus Engström (kd): Jag har en fråga som gäller de personer som for är kvar i arbetslivet.
Vi vet att många riskerar utslagning och riskerar att bli långtidssjukskrivn arbetslösa. Många arbetsgivare brottas med ganska stora rehabiliteringspro tunga rehabiliteringsärenden. Min fråga är: När försäkringskassa, arbetsförmed arbetsgivare samarbetar, vem är det då som ska vara den processansvarige arbetet? Jag tycker att det är väldigt viktigt att detta tydliggörs än mer än görs i dag. Vad har Anna Hedborg för syn på detta?
Jag har jobbat med rehabilitering på en statlig myndighet och jag har ofta s det problem som du nämnde, dvs. att en person som är sjuk inte får vara sju längre, att arbetsförmedlingen inte vill ta över, att arbetsgivaren har utt möjligheter med omplacering och inte kan säga upp på grund av sjukdom samti personen får rekommendation från facket att inte säga upp sig.
Här ser jag som det enda möjliga att arbetsförmedlingen tar över, men hur anser Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan vara med i processen och l vidare? Arbetsförmedlingen tar ju inga uppdrag från arbetsgivaren. Kan ni va den processen?
Anna Hedborg: Bo Könberg frågade om drivkrafter när det gäller SOCSAM och FRI vi vet inte ännu. Dessa utvärderingar är inte tillräckligt långt gångna för at kunna veta hur effekterna egentligen ser ut på respektive håll, så jag kan inte svara på den frågan.
Margit frågade om utvecklingen av utredningsarbetet. Jag undrar om in Orustfjord, som är chef för försäkringsavdelningen, kan berätta om det är någo gång när det gäller utredningsarbetet.
Stig Orustfjord: Utvecklingsarbetet bedrivs på två fronter. Det ena är at startat upp ett samarbete med försäkringsbolagen, som arbete som egentligen ini av Finansinspektionen, eftersom man där ansåg att försäkringsbolagen var för de utredde trafikskador. När vi tittade på frågan insåg vi att det fanns mån beröringspunkter. Därför utvidgade vi vårt uppdrag. Nu håller vi på att till gemensam arbetsgrupp.
Det andra som vi gör gör vi utifrån den förändring som nu ska ske, bl.a. m tidigare sjukhus. Det ska inrättas medicinska utredningscenter. I samband me pågår ett utvecklingsarbete kring hur man ska bedriva utredningsverksamheten.
Återigen, kärnan är att innan man sätter i gång ett förändringsarb rehabilitering, måste de berörda personerna vara ganska väl utredda. Finns rehabiliteringsbehov, och hur ser det i så fall ut? Där behövs det en mycket professionalisering.
Anna Hedborg: Så till frågan om hur man ska se på situationen för dem som risk förlora sitt arbete, om rehabiliteringsmöjligheterna är uttömda. Ja, det är riktigt svåra frågorna hur man då ska göra.
I dag är det väldigt viktigt att arbetsgivarens ansvar är tillräckligt tydligt det inte är för lätt att slippa undan det. Det är många gånger svårt arbetsgivarna att ta sitt ansvar. Det är ett av de svåra samordningsproblem so Många tar sitt ansvar, men många gör det inte. Därför är det så viktigt att u är tydliga.
Om man skulle tydliggöra definitionen när det gäller försäkringskassans uppdrag viktigt att man samtidigt också definierar de andra uppdragen så att man v åstadkommer tydlighet från alla håll och kanter och när det gäller gränserna m olika uppdragen så att alla vet vem som har ansvar för vad.
Den fråga som Désirée ställer är ingen lätt fråga. Det handlar om att vara tyd att arbetsgivaren har ett ansvar, men att vid någon tidpunkt ändå kunna s arbetsförmedlingens djupa professionella kunskaper för att stödja personen vid en fortsatt anställningsbarhet.
Margit Gennser (m): Det är en sådan tydlighet som man har när det gäller förh mellan försäkringsbolag och försäkringstagare. Brandfrågan är inte en helt parallell, men där är det väsentligt att försäkringstagarna -arbetsgivaren - h till att det har gjorts en ordentlig brandsyn, att man har dokumenterat risk osv. Detsamma skulle kunna gälla i fråga om företag och arbetsuppgifter. När d verkligen inträffar en olycka måste försäkringstagaren naturligtvis bi information om hur skadan har uppkommit.
Jag tror att skillnaden ligger i bättre rutiner och kanske mer systematiskt in erfarenheter, och det är detta som man kan lära sig av. Visserligen ser proble helt lika ut, men man måste få bättre struktur för att få ned utredningstiderna antal fall som belastar systemet för länge innan man kan få till stånd en samor
Lennart Klockare (s): Anna Hedborg belyste de problem som kan föreligga i s mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Hon pekade också på de mål olika för dessa myndigheter. Försäkringskassan ska rehabilitera inom ett å tillbakagång till arbetslivet, och det är en vällovlig uppgift.
Arbetsmarknadsmyndigheten kanske inte alltid ställer sig bakom de åtgärd försäkringskassans tjänstemän föreslår. Man vill kanske sätta in mera lån åtgärder för att lösa frågan.
Om kassan köper en tjänst som motsvarar 40 veckors utbildning och arbetsförme tycker att man ska satsa på en utbildning som är längre än ett år, fungerar det så att kassan svarar för 40 veckors åtgärder och arbetsförmedlingen fortsät svara för den långsiktiga åtgärden? Skulle det inte kunna fungera så efte innebär en bra samsyn att se det hela på längre sikt?
Maria Larsson (kd): Det är glädjande att vi har en hearing om samverkansforme Bara ämnet i sig är vällovligt eftersom det är individen och inte - som s organisationer som sätts i centrum.
Jag blir glad när Anna Hedborg betonar professionen och att samverkan i utslätas utan att den ska innehålla alla professioner till sin fulländning riskerar den att bli snömos.
Det som jag är intresserad av och det som min fråga handlar om är om det finn tillförlitlig statistik över antalet individer som bollas mellan försäkringska arbetsförmedlingen. Jag har inte sett till någon sådan. Vi talar ofta om detta uttrycker oss som om det gällde ganska många individer. Det vore intressant at belyst i siffror.
Sedan finns det hos försäkringskassan medel för samverkan i dag. Det fram rapporten Samverkan inom rehabiliteringsområdet att det är många che socialtjänst, vårdcentral och arbetsförmedling som inte känner till detta. vidtagits några åtgärder för att förbättra kunskapen och kännedomen om at möjligt med samverkan i vissa former?
Ronny Olander (s): Ger nuvarande regelverk möjlighet eller drivkraft för centrala myndigheterna att tillsammans utarbeta gemensamma direktiv som utgör för gemensamma handlingslinjer mellan de aktörer som finns ute lokalt eller re Det framstår som att detta är en mycket viktig del i ett rehabiliteringsarbete att den enskilde ska kunna sättas i centrum.
Margareta Andersson (c): Det är intressant att lyssna på detta. Det är väldigt hemfalla åt revirtänkande även om man är ledamot i ett utskott.
En aktör som Anna Hedborg inte har tagit upp är företagshälsovården och vad för funktion i detta sammanhang. Företagshälsovården ägnar sig åt förebyggande men den har också ett rehabiliteringsansvar.
Sedan kan man fundera över vad som krävs av lagstiftningen. Det dike som mä hamnar i och som har ganska branta kanter är väldigt otrevligt för den som Behövs det en förtydligadligande lagstiftning eller räcker det med att ma bättre samverkansmöjligheter?
Nästa punkt i rehabiliteringen kan man också fundera över. Hur hanteras proble en ny arbetsgivare? Anställbarheten är inte så våldsamt stor för den som har ha problem. Där är det förmodligen arbetsmarknadsmyndigheterna som ska ha det a men det måste hela tiden göras avvägningar. Det vore bra om Anna Hedborg vill vad som är orsak och verkan i olika sammanhang.
Gustaf von Essen (m): Det används ju många termer i dessa sammanhang. Man skull också föra in termen incitamentsstruktur, om den är den rätta i det här s Vilket incitament har den enskilde försäkrade i samverkan med sitt fackliga Vilket incitament har arbetsgivaren i det här spelet? Vilket incitam försäkringskassan, annat än att så fort som möjligt bli av med en kostnad? incitament har arbetsförmedlingen att ta emot en person? Vilket incita landstinget att snabbt operera någon för att få ned sjukskrivningstiderna? incitament har socialtjänsten att hjälpa till i vissa lägen? Samverkar all incitament i rätt riktning?
Désirée Pethrus-Engström (kd): Jag kan inte låta bli att ställa en frå resurserna på försäkringskassan. I Stockholm har de dragits ned ganska rejält. och det står ju också i budgetpropositionen - full sjå med att bara be ersättningar. Man har inte tid att jobba med rehabiliteringar. Detta är ju viktigt för att man så snabbt som möjligt ska fånga upp långtidssjukskrivna.
Många arbetsgivare får inte ens en signal från försäkringskassan, vilket var när rehabiliteringsförordningen kom. Då var försäkringskassan väldigt aktiv o av sig till arbetsgivarna om de inte rehabiliterade och inte skick rehabiliteringsutredningar. Detta fungerar inte riktigt bra nu, i alla fal Stockholm.
Hur ser du på resurserna till försäkringskassan? Hur ska de klara arbetsup kring rehabiliteringen?
Anna Hedborg: Lennart Klockare frågar om man inte kan vara lite praktisk här oc lite var: först försäkringskassan och sedan arbetsförmedlingen. Det är n tveksamt om försäkringskassan får gå in i en rehabiliteringsåtgärd som strä över ett år. Det är inte alldeles självklart ur regelverkets perspektiv. Jag k mig att det möjligen kan förekomma ibland ändå, men det kan vara lika sv arbetsförmedlingen att lova någonting så långt i förskott, särskilt som de tveksamt vem som egentligen har vilket uppdrag. Jag tror alltså att det in vanligt, och det är nog inte ens tillåtet.
Maria frågar om antalet individer som är berörda av det här. De som kan vara för direkt samverkan mellan försäkringskassa och arbetsförmedling är ju de arb och de är ungefär 27 000 i varje ögonblick just nu. Men de som jag särskilt be ungefär en tredjedel av den gruppen, dvs. omkring 9 000. Dessa utgör alltså d som jag tror det oftast blir problem kring. Det är en siffra som finns. Exakt h som har behov av insatser från flera vet vi inte riktigt. Men många har som sag FRISAM-arbete försökt kartlägga de här frågorna och då även hur många det rör När jag hör en sådan siffra brukar jag försöka räkna upp den till rikets nivå se om det blir ungefär samma siffror, och då brukar det ofta hamna kring 25 00 människor på rikets nivå. Skulle man gå på Finspångs siffra blir det mer 100 000. Den var väldigt stor jämfört med hur det brukar vara. Men det här var högsta grad ovetenskapligt. Det handlar bara om de siffror som jag råkar stöta de brukar snarast ligga kring 25 000-30 000 uppräknat till rikets nivå.
Sedan gällde det information om samverkan och samverkansmöjligheter. Ja, de FRISAM i väldigt hög grad: Man arbetar sig gemensamt fram till en gemensam in hur man ska arbeta tillsammans. Men det går som sagt säkert att få tryck i den t.ex. om man fick gemensamma uppdrag formulerade till alla sektorerna samti alltså inte tog en fråga i taget. Ofta är det nog sant att någon av myndighete för ögonblicket känner sig ha ett särskilt starkt uppdrag i frågan.
Ronny frågar om det finns utrymme för de fyra myndigheterna att gemensamt regelverk. Ja, det är klart att det gör i vissa frågor och ibland. Naturligtvi också viktigt att försöka identifiera var det kan missa därvidlag, var vi utrymme att göra någonting. Nu är i och för sig hela FRISAM-arbetet egentligen nedifrån och upp, och ska nog så vara. Man börjar alltså i den lokala mil identifierar framför allt sina möjligheter att samverka där och de personer samverka kring. Sedan får man, om man upplever att regelverket är för trubbigt signaler uppåt snarare än motsatsen. För det tror jag man kan säga: När det är samverkan beror det på att några lokalt tar itu med det med en eldsjäls styrka säkert mycket viktigare än vad vi skulle kunna åstadkomma genom att ge ut någo handbok. Det skulle t.o.m. kunna vara kontraproduktivt. Men det är klart at lyssna noga efter signaler där det finns behov av att göra saker. Det är jus ska göra i morgon: försöka fundera igenom vad vi kan göra för att dra vårt s stacken.
Margareta frågade om företagshälsovården, som jag inte särskilt nämnde. Det väldigt mycket ett arbetsgivarinstrument. De arbetsgivare som har riktig kol rehabiliteringsverksamhet har ofta bra företagshälsovård, som då blir deras instrument.
Frågan om nya arbetsgivare tror jag att jag överlåter till AMS representant vända.
Gustaf frågade om incitamentsstrukturen. Själv har jag förbjudit ordet. Jag hävda att man väldigt gärna får prata om detta, för det är mycket viktigt, kallar det för drivkrafter. Det är viktigt, men allra viktigast för de myndigh har ett ansvar för sitt område är trots allt uppdraget. Det är det som får oss Era uppdrag är vad vi från myndigheternas sida gör. Vår tolkning av hur uppdr ut är det som får oss att känna att vi gör rätt eller fel. Det spelar den stora Vi har ju ändå den ordningen att vi har ett sektorsansvar för de här frågorna. på noggrannhet i utformningen av de här uppdragen så att de "fackar i" ordentligt, så att man verkligen har en tydlig gräns som inte ger några diken är så tydlig att man i den samverkan som alltid måste finnas kring männi individer, som inte är sektoriserade, av varandra kan utkräva ansvar när gränsen för sitt eget uppdrag. Det är min fasta övertygelse att detta är viktigt, lika viktigt som när man ska försöka få människor att samverka i organisation som helst. Det handlar om att vara tydlig i frågan om vem som ha uppdrag och så kräva samverkan vid gränsen kring dem som verkligen behö nämligen individerna som måste kunna få röra sig mellan sektorerna. Jag tror starkt på det. Sedan måste det förstås ligga i uppdraget att man inte får fingrarna för att man inte når sina resultat om man uppfyller uppdraget. Det ä viktigt hur man utformar målen för myndigheterna så att de stämmer me uppdragen.
Den sista frågan handlade om försäkringskassans resurser. Här har den starka ök sjukskrivningarna som ägt rum förmodligen bidragit till det fak försäkringskassorna nu använder en betydligt mindre andel av sina resur rehabiliterings- och ohälsoarbete. Å andra sidan upplever nog många försäkrin att de har blivit bättre på att välja rätt personer att ägna sina utrednings åt. Det här tror jag ser lite olika ut på olika försäkringskassor. Men jag t inte att den nedgång i andelen resurser som de facto finns i dag bara är en fun för lite resurser, utan den beror också på att man på ett annat sätt väljer ut det spelar roll att man gör sina insatser för. Sedan ligger det säkert någonti en särskild problemsektor är kontakten med arbetsgivarna. Detta beror på att de har fungerat att arbetsgivarna ska lämna in sina rehabiliteringsplaner. Det h enkelt varit så många som inte gör det att detta har försvunnit ur arsena förslag vi har i vår rapport är att försäkringskassan ska få själva utrednings också när det gäller arbetsgivare, medan det blir ännu tydligare att arbetsgivaren som har rehabiliteringsansvaret för sina anställda.
Lennart Klockare (s): Anna Hedborg var tveksam till den fråga jag ställde. tycker att myndigheterna självklart ska samverka - man ska göra ge handlingsplaner, man ska lägga fast det ekonomiska ansvaret för den tid so rehabiliteras tillbaka till arbetslivet. Det innebär ju att varje myndighet ansvar inom ramen för en långsiktig lösning - för kassornas del kanske inom et därefter arbetsförmedlingen. Men om det finns hinder för en sådan samverkan sk vara bra att få fram det så att vi i så fall kunde ändra på det. Jag tycker att det vore praktiskt att kunna lösa det här.
Anna Hedborg: Detta har oftast att göra med utbildning. Långa rehabiliteringar utbildningar, och då blir det med dagens lagstiftning tveksamt om försäkringska gå in och betala första året i en längre utbildning. Där stöter man i regelver det är väl en fråga som vi får fundera vidare på, om vi har någon färdig idé om borde se ut. Det är inte helt enkelt, detta med att förlänga möjligheten. De enklare än det är.
Gustaf von Essen (m): Jag inser att Anna Hedborgs svar är det enda rätta i sammanhanget. Vad jag var ute efter var att få något slags allmän bedömning. D antagligen vi på den här sidan som måste försöka identifiera drivkrafterna s inte motverkar varandra utan samverkar, och då gäller det inte bara regelverk h myndigheter utan en helhetssyn.
Ordföranden: Då går vi vidare i programmet. Då är Levi Svenningss Arbetsmarknadsstyrelsen välkommen fram för ett anförande. Varsågod, Levi.
Levi Svenningsson: Värderade ledamöter och åhörare! Jag heter Levi Svenning arbetar som ansvarig för de här frågorna inom AMS ledning. Tillsammans med mi dag finns Eva Plogéus, länsarbetsdirektör i Jönköping, Björn Sergel, länsarbets i Jämtland, och Thomas Gustafsson, chef för arbetsförmedlingen i Hisingen. Ja med att vi med den här representationen förenar såväl myndighet som verklighet, referera till den distinktion som Johnny Ahlqvist gjorde inledningsvis.
I dag går i runda tal 250 000 svenskar öppet arbetslösa, och 125 000 män och deltar i olika arbetsmarknadspolitiska program. Alla har det gemensamt att de inte har möjligheter att försörja sig med ett arbete. Problemen är naturligtv för de personer bland dessa 375 000 som har en lång erfarenhet av arbetslösh skulle gärna vilja lägga på några overheadbilder för att klargöra hur situati ut.
(Bild 1) Det här är antalet arbetssökande som varit inskrivna tre år eller län landets arbetsförmedlingar, därav fortlöpande några utan arbete, dvs. pers under den här perioden inte haft möjlighet att bryta av sin arbetslöshet me arbete. Vi ser att det år 1996 omfattade i runda tal 130 000 personer. Nu är vi bit under 100 000, men det är ändå drygt 2 % av den samlade arbetskraften. Fördelningen mellan män och kvinnor samt yngre och äldre kanske inte förvåna men det kan noteras att det framför allt är efter 45 år som problemen tilltar minst efter 55 år - 55+, som det talas om i de här sammanhangen. Särskilt ser män mellan 55 och 64 år är en grupp med dystra erfarenheten av att ha varit i vid arbetsförmedlingen tre år eller längre. (Bild 3) Det finns också en fördelning som kan vara intressant att belysa. Det är rätt anmärkningsvärt at att Västra Götaland har en betydlig uppförsbacke i jobbet med att försöka f dessa människor från långvarig arbetslöshet, långvarig inskrivnin arbetsförmedlingen, till arbete.
(Bild 4) Förra året frågade vi våra kolleger och medarbetare ute på förmedlinga de bedömde de sökandes möjligheter att göra sig gällande på arbetsmarknaden två närmaste åren. Jag vill gärna säga att denna undersökning enligt vår upp rätt väl blottlägger de problem som arbetsförmedlingarna möter i arbetet bekämpa den långvariga arbetslösheten. Det rörde sig vid det tillfället, våren 180 000 personer som hade varit inskrivna vid arbetsförmedlingen längre tid än Det var den gruppen långtidsarbetslösa som våra förmedlare fick bedöma utifr chanser de hade på den arbetsmarknad man då såg framför sig under de närmaste t dvs. den arbetsmarknad som vi just nu upplever. Vi kan till en början konsta den nedgång som vi kunde notera i långtidsinskrivningen, som jag tidigare red stämmer rätt väl överens med den bedömning som förmedlarna här gör: 22 % av de får jobb bara det dyker upp jobb, men 58 % - de som finns inom det vita och d fältet - är beroende av insatser från arbetsförmedlingen. Några av dessa har an ganska avancerade insatser för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden. Hä naturligtvis mycket av tyngdpunkten i våra arbetsmarknadspolitiska program.
Men det som i det här sammanhanget kanske är intressantast är att för 20 % personer som varit långvarigt inskrivna på våra förmedlingar bedömdes det som om insatser inom ramen för AF och AMI skulle vara tillräckliga för att sökande kunna hävda sig på arbetsmarknaden. För 9 % av dessa 20 % hette det att det eller inga reella möjligheter för AF och AMI att hjälpa den sökande arbetsmarknaden. Detta motsvarade vid den tidpunkten ungefär 36 000 personer. oss alltså en uppfattning om vilken omfattning den samverkan vi här talar om eg har. Vi gör utan tvekan den bedömningen att de personer som hade stora svårigh ett år sedan knappast har fått det lättare trots det ljusnande arbetsmarkna utan den bedömning som förmedlarna gjorde för ett år sedan tror vi i det st står sig. Det gör att vi från Arbetsmarknadsverket är starkt engagerade samverkansarbete som nu sker inom ramen för FRISAM.
Jag vill här gärna understryka det som Anna Hedborg sade, nämligen att sa enligt FRISAM har som intention att utvecklas nedifrån och upp. Det framhävs ty propositionen att vi från de centrala myndigheterna ska försöka underlätta ini i det lokala arbetet genom att ge klarare signaler för hur man ska kunna samve arbetet menar jag pågår, framför allt genom det uppföljningsarbete som Socials och Marie Fridolf ansvarar för och även genom de omfattande uppföljninga bedriver och som enligt plan ska vara slutförda sommaren 2000. Med andra ord: i våra utvärderingar konstateras att den centrala nivån inte är fullt lika ak den lokala och den regionala nivåer, så är det faktiskt vad som är avsikten. De arbetet ska stimuleras. Vi från den centrala nivån ska stimulera, men vi dirigera. Det hindrar inte att vi från AMS, i likhet med Anna Hedborg, ser f morgondagens överläggningar då myndigheterna, och också Kommunförbunden, för gången samlas för att just summera de erfarenheter som vi hittills har kring verksamheten.
Jag vill sedan gärna knyta an till det resonemang som Anna Hedborg förde centrala begreppen "arbetsför" och "anställningsbar". Jag tycker att den an Anna här gjorde är träffande för hur problemen ser ut. Vi från Arbetsmarknadsve också lätt att instämma i det resonemang som förs i den rapport som Anna här av nämligen att uppdraget att bygga en bro över det dike som Anna talade o tydliggöras. Vi kan göra det själva från myndigheternas sida, men det är också att ni från riksdag och regering tydliggör hur denna bro ska byggas.
Resonemanget i som Riksförsäkringsverkets rapport är intressant: Eftersom den s delen av rehabiliteringen är detta att komma ut på arbetsmarknaden bör det na vara en huvudsaklig uppgift och ett huvudsakligt uppdrag för arbetsförmedlingar bör då, precis som det sägs i rapporten, vara arbetsförmedlingarna som ansvarar den fortsatta rehabiliteringsplaneringen utformas så att samtliga åtgärder in på bästa sätt för att den enskilde ska kunna bli anställn Arbetsmarknadsmyndigheterna skulle fatta beslut om såväl insatser som försörjni - en fråga som precis har ventilerats här. Det finns därför anledning att öve inte en särskild form av ersättning bör utformas och medel öronmärkas fö arbetsmarknadsverksamhet. Jag tycker att detta är realistiskt: Det ges ett uppdrag riktat till den grupp som vi här kan identifiera, och särskilda medel för att arbetsmarknadspolitiska insatser både ska passa in och också få e utformning att vi kan räkna med ett positivt resultat - satsningar med det de syftet att förflytta människor från den öppna arbetslösheten in i ordinarie arb
Det här sista resonemanget, som alltså finns i rapporten, överensstämmer v riktlinjerna - som bl.a. Berit Andnor varit med om att utforma Arbetsmarknadsverkets interna omprövningsarbete, det utvecklingsarbete vi b Detta arbete går ut på att de arbetsmarknadspolitiska programmen ska ges en t utformning så att vi arbetar mot den ordinarie arbetsmarknaden, medverkar till arbetslösa verkligen ges möjligheter att ständigt prövas mot den o arbetsmarknaden och sålunda i mindre utsträckning finns i de olika program fungerar som en uppehållande sysselsättning än direkt orienterade mot arbetsmar
När det talas om särskilda medel blir alltid frågan: Ska det då kosta mer? Ja inte att det behöver göra det. Jag tror i stället att man bör ompröva de medel närvarande går till s.k. arbetslivsinriktad rehabilitering och som försäkrings bevisligen har haft svårigheter att förbruka. Det säger jag inte som kritik. har haft dessa svårigheter kan bero på att man månat om det kvalitativa in jobbet.
(Bild 5) Över åren ser utvecklingen ut på det här sättet. Denna skillnad tilldelade och förbrukade medel i fråga om olika rehabiliteringsinsatser tyder professionaliseringen kan drivas längre hos försäkringskassorna. Men jag tror ska pröva om inte den här typen av pengar skulle göra bättre nytta i ett mål arbete med att bygga en bro över det dike som Anna talade om än att som nu gå t arbetslivsinriktad rehabilitering. Denna har ju vid olika utvärderingar vi handla mer om utredningar av behov av arbetslivsinriktad rehabilitering, o ganska enkla insatser för aktivering, än om en regelrätt arbetslivs rehabilitering. För den som är intresserad kan jag säga att utvecklingen unde det stora hela verkar upprepa resultatet från 1998. Vi får alltså ett glapp äv år mellan tilldelade och förbrukade medel. Min fundering är om inte dessa med göras tillgängliga på det sätt som RFV argumenterar för, nämligen att särskil avsätts just för att överbrygga klyftan mellan att vara arbetsför och a anställningsbar. Tack!
Ordföranden: Tack för det, Levi Svenningsson. Nu är det flera som har anmält jag skulle först vilja ställa en klargörande fråga. Det gäller den bild du vis de röda staplarna, över de svårigheter man har framför allt i Västra Götaland. en ganska förfärlig bild, men vad jag förstår är det här absoluta tal. Det ä stora län vi har att göra med, och man ser att det framför allt storstadsområdena. Jag skulle vilja att du kommenterade den här bilden.
Levi Svenningsson: Uppriktig sagt kan jag inte ge en uttömmande förklaring. kan Thomas Gustafsson hjälpa mig en smula vad det gäller Västra Götaland. Me klart, efter det vi har sett och hört av redovisningarna här, ligger det vardags talar om som missbruksproblem ofta som en viktig omständighet bako långa inskrivningarna.
Över huvud taget är psykosociala problem en växande orsak till att människor ha att hävda sig på arbetsmarknaden. Det är en fråga som vi har all anledning vidare med och analysera.
Ordföranden: Det är ju det faktum att det är relativa tal som är intressant tittar på mitt eget hemlän, Jämtland, skulle jag kunna dra slutsatsen att p inte är särskilt stora. Frågan är var problemen egentligen är stora.
Thomas Gustafsson: Som jag ser det handlar det om invandrarproblematiken, pratas väldigt lite om i dag. Västra Götalands län och Skåne län är överrepres beroende på att stora invandrargrupper flyttar in till Göteborg, till d stadsdelarna och till Biskopsgården på Hisingen. Vi hoppas mycket storstadspengar, 1,9 miljarder kronor, som ska komma nu och att vi kan samv kommunerna och hitta på saker så att vi kan få ned de här staplarna.
Ordföranden: Tack för det! Vi kanske återkommer till det här.
Ulla Hoffmann (v): Jag ska återknyta till det som Thomas pratade om, invandrarproblematiken, om man nu ska kalla det så. Det finns faktiskt människor som är arbetsföra men inte anställningsbara. Eftersom de inte är ins försäkringskassan kan de inte bli arbetslösa i arbetsförmedlingens ögon. Det grupp med utomeuropeisk sjukvårdspersonal som är arbetslös. Dessa personer behö sjukvårdssvenska 1 och 2 för att kunna få svensk legitimation.
Vad jag förstår köper länsarbetsnämnden i dag utbildningsplatser på de här kurs bl.a. Folkuniversitetet. Det står människor i kö för att komma in på dessa utbi samtidigt som de som går där har problem med försörjningen. Jag skulle vilja AMS anser att FRISAM-projektet skulle kunna ge möjlighet till en samverkan som dessa människor kan bli anställningsbara. Om så inte är fallet undrar vilken är.
Bo Könberg (fp): Även den här fjärde genomgången var intressant. Jag skull ställa en fråga för egen del efter hela den här genomgången till Levi Sven eller någon av de andra om hur bilden ser ut. Riksdagen fattade ju beslut om försöken våren 1997. Och det här körde i gång 1998. I det material som vi h finns det en rapport från den 1 juli i år. Där kan man bl.a. läsa att bedrivits, lågt räknat, 5 651 aktiviteter; jag tror att det var så. Min fråg det bättre i verkligheten i dag än det var våren 1997 på den här punkten? Då tä inte på att vi har bättre konjunkturer och sådant, utan jag undrar om den ve som man ska ägna sig åt fungerar bättre i dag enligt er mening.
Jag har fått lära mig en hel del i dag om skillnaden mellan arbetsf anställningsbar. Min fråga till Levi Svenningsson är: Hur många av de ca 375 00 i dag talar om som arbetslösa - inklusive programmen - uppskattar du tillhör kategorin?
Sedan vill jag vända mig till de lokala företrädarna. Det har ju efterlyst regeländringar från de centrala företrädarna i dag. Det har talats om broar oc man ska få använda pengarna på ett annat sätt. Om ni har några direkta önskemå ett lämpligt tillfälle att framföra dem nu när det sitter ett antal lagsti församlingen.
Kristina Zakrisson (s): Jag har en konkret fråga. Har de flesta av dem som har det som Anna talade om, utredning och samordnad rehabilitering, och blivit ar och kommit till diket rätt till arbetslöshetsersättning?
Som jag uppfattade det pratade Levi Svenningsson om att arbetsförmedlingen inte har någon chans att hjälpa 22 %. Det berodde kanske på resursbrist eller man inte hade verktygen. Min andra fråga är: Har dessa personer fått rehabil eller har de inte alls fått det?
Levi Svenningsson: Eva ska också klargöra hur vi ser på det hela. Men FRISAM- är intressanta, eftersom de stimulerar till en samverkan. Och jag skulle vi till Bo Könberg att det inte är någon tvekan om att det på den lokala nivån ha i gång ett helt annat samarbete än för några år sedan och att man också ha medveten om att man är mer eller mindre beroende av att hjälpa varandra i arbe grupper som behöver ett extra stöd. Detta visar också de utredningsrapporter so som Marie Fridolf kanske kan redovisa.
Jag presenterade översiktliga bilder. Jag hoppas att alla uppfattar dem illustrationer till hur problemen ser ut än som en exakt beskrivning. Det gäll de röda fälten på den här bilden. Vi bedömer alltså inte att det inte finns e för dessa personer att komma ut på arbetsmarknaden, men det kommer att förutsä den samverkan som vi här talar om. Jag skulle vilja understryka en princip. avgöra vem som är anställbar? Är det arbetsförmedlaren? Det är rimligen den medborgaren. Att man ska ha möjligheter att via ett arbete försörja sig är ett som alla medborgare bör rikta till det samhälle som de lever i. Det kan vara att understryka en sådan princip, så att man inte med nya begrepp börjar människor som exempelvis icke anställningsbara. I princip bör vi med olika göra alla anställningsbara. Det är naturligtvis ett ideal men principiellt vik betona.
Eva Plogéus: Nu fick jag chansen att svara på en del frågor och också prata om annat. Levi visade en bild utifrån vilken det har gjorts en bedöm arbetsförmedlingarna. Man måste faktiskt säga att det, trots en lysande arbet som vi nu har och som utvecklas ytterligare, kommer att finnas en grupp av m som tyvärr inte blir riktigt intressanta på arbetsmarknaden. Det hör mycket att de inte är rörliga. Man kan inte skicka en person som under mycket lång ti år, har varit utanför arbetsmarknaden och där inga insatser gett resultat, annan ort. På den lilla lokala orten är dessa personer kända, och de kommer ibl in på arbetsmarknaden hur mycket vi än gör. Nu talar jag om den be arbetsmarknaden. Jag tror att det måste komma till nya jobb på den arbetsmarknaden, jobb som inte riktigt finns i dag och som subventioneras, o kunna ge människor det som de faktiskt ska ha. Det handlar om den vision som Le om, att alla ska ha rätt till ett jobb.
Det finns en ganska anmärkningsvärd sak i dagsläget. Vi har nu en arbetsmarkn blir bättre och bättre för varje dag i hela landet, inte minst i Jönköpings händer då? Då har vi inte kvar några resurser för att göra inplaceringar av som har nedsatta funktioner. Lönebidragspengarna är slut. De är slut i hela lan innebär att vi i dagsläget inte kan utnyttja den samverkan och det samarbete s . Vi kan inte nå resultat när det gäller det jobb som har gjorts försäkringskassor, kommuner, landsting, arbetsförmedlingar osv. Då är frågan rimligt att ha en sådan situation? En lösning skulle naturligtvis kunna vara ser till att utnyttja den arbetsmarknad som är i dag och den som är ännu bätt för människor med funktionshinder och andra hinder. Det gäller hela tiden att att göra så mycket som möjligt. Men det behövs en ny arbetsmarkna övergångsmarknad.
Jag ska svara på en fråga. Man kan nästan säga att av dem som finns här och so inskrivna på arbetsförmedlingarna uppbär 95 %, kanske 97 %, ekonomiskt stöd i någon försäkring, a-kassa eller liknande. Det är därför som de finns här. arbetat med dem oerhört många gånger fram och tillbaka men inte kommit längre trots allt nu att en och annan som har varit inskriven i tre år eller mer fakt kommit in på arbetsmarknaden. Men för att komma längre behövs en öpp arbetsmarknaden.
I den förra debatten var en annan diskussion uppe. Den gällde hur länge man ska hos en arbetsgivare med en anställd person i rehabilitering. Det går aldrig a på den frågan. Men jag tycker - jag svarar för mig själv - att det faktisk finnas vissa möjligheter för arbetsförmedlingarna att gå in och jobba me anställda och ge vissa möjligheter för att lösa situationen när sjukskrivninga rehabiliteringsarbetet har pågått länge.
När det gäller regelförändringarna delar jag mycket av det som har sagts tidig något sätt är det ibland nästan brandväggar i regelsystemet när det gäller att insatser och åtgärder - det kan kallas åtgärder eller program - som försäkring kommuner och landsting och vi är inblandade i. Det är det som har varit u diskussion. Så nog finns det en del att ändra på som skulle kunna göra saker bättre, men det handlar om många olika delar. En del tycker jag att ni har i som ni skulle kunna titta på direkt. Det handlar om att se till att fler männis funktionshinder, som vi just samarbetar kring, ska komma in på den o arbetsmarknaden - det ska vara kontinuitet - med hjälp av exempelvis lönebidrag
Johnny Ahlqvist (s): Jag har ett konstaterande. Man kan titta på den nedre dele som motsvarar ungefär 60 000 människor, om jag inte räknar fel. Vi kan gå historiskt. När vi hade brist på arbetskraft i det här landet i slutet av 19 var det ungefär 65 000 som var arbetslösa och inskrivna, alltså den hårda kä något sätt verkar det som om man, med nuvarande arbetsmarknadspoli rehabiliteringspolitik, ändå aldrig klarar av att få tillbaka den här kärnan. är konstant oavsett hur konjunkturerna ser ut. Det är bara ett konstaterande.
Sedan har jag en fråga om det förstärkta anställningsstödet. I vilket fält kom att verka? Är det bara i det gröna fältet, eller kommer det in i det vita fält huvud taget undrar jag var det kommer att verka. Vi såg i en rapport att ungef personer skulle behandlas just med det förstärkta anställningsstödet. Det är sådant generöst stöd som knappt kostar arbetsgivaren någonting. Det kostar int staten någonting mer än minskade intäkter. Jag tycker på något sätt att det jämförbart med att öka antalet lönebidrag.
Eva Plogéus: Man kan faktiskt säga att det förstärkta anställningsstödet har lysande start. Det gäller nog ca 1 000 personer i landet. Det går inte till som finns inom det gröna området, utan det går till personer som har varit i gå och som man har arbetat med länge och där man känner att det måste till n annat.
Sedan vill jag uttala en sak, och det är att det inte är kostnadsfri arbetsgivaren. Det är lite bekymmersamt. Vi talar om 75 % av lönen, men det ä per dag, fem dagar i veckan, som är maximibeloppet när det gäller dessa 75 % u månader. Sedan är det 25 % under de efterföljande 18 månaderna. Men det maximerat lönebelopp för dessa 75 % som faktiskt innebär en mycket låg arbetsmarknaden i dag. Men strunt i det! Det är ändå ett väldigt bra stöd, handlar om en begränsad tid. Jag är lite rädd för att det kan visa sig att mång som nu går in med förstärkt anställningsstöd eller skatterabatten som hjälp visstidsanställda. Vi har fått anmärkning för att vi beviljar lönebidr årsskiften och liknande, men när det gäller lönebidragen handlar det ändå anställningsförhållande av annat slag. Det är något som sker tillsammans enskilde. Det är en kontinuitet i det, och det är en mänsklighet på ett annat s
Lönebidragen har ju också en annan konsekvens. Den mycket goda samverkan samarbete som vi har med Samhall har inte nämnts här under den stund som jag h med. Nu har utplaceringarna från Samhall stoppats. Många av dessa människor f med en subventionerad anställning, och de har tränat under en lång period. innebär faktiskt dubbla konsekvenser.
Ordföranden: Det är väldigt många som har begärt ordet. Jag tar er i turordning lite synd att debatten börjar komma i gång riktigt ordentligt så här på slutet kör så mycket som vi hinner.
Margareta Anderson (c): Fru ordförande! Jag har egentligen en ganska enkel fr den är nog svår att besvara: Vad är det som hindrar oss från att sätta i FRISAM landsomfattande? Kom gärna med idéer! Vad behöver vi göra på lagstiftnin Eller handlar det egentligen bara om att låta tusen blommor blomma?
Désirée Pethrus Engström (kd): Många av dem som är nere på den röda skalan varit på den gröna sidan och hamnat i en negativ spiral inne på arbetsmarknad jag förstår måste det ändå ligga i Arbetsmarknadsverkets intresse att föreb personer hamnar i arbetslöshet under en längre period. Hur ska man d förebyggande? På något sätt måste man redan i ett tidigt skede samve arbetsgivare som har problem med vissa anställda som man kan se förmodligen ko bli uppsagda. De har kanske varit sjukskrivna länge eller klarar inte arbetsuppgifter längre. Så småningom blir dessa personer uppsagda. Det gäll lågutbildade kvinnor. De kommer då att hamna i den här hopplösa situationen långtidsarbetslösa. Därför måste man hitta incitament för att se till a personer inte hamnar i arbetslösheten.
Det fanns tidigare något som hette statens arbetsmarknadsnämnd. Det var något statlig intern arbetsförmedling. Den var kanske inte så lyckad alla gånger, men ändå en möjlighet för personer som hade det lite besvärligt att hitt arbetsplatser. Om en person t.ex. inte passade på en arbetsplats kunde man annan statlig arbetsplats där den här personen kanske trivdes och fungerade handlar ju om de psykosociala besvären. Detta försöker man i dag uppväga me arbetsgivarringarna. Man hjälps åt att hitta arbetsplatser åt arbetshandikap olika sätt. Man byter alltså arbetskraft. Hur ser Arbetsmarknadsverket på skulle gå in och hitta de förebyggande insatserna för att se till att vi int här personerna - de som är lågutbildade och som ni nästan beskriver som hopplös i arbetslöshet? Det handlar ju om att förebygga redan hos arbetsgivaren. Hur sk dit?
Marie Fridolf: Levi bad mig tidigare att svara på frågan om hur många aktivit är. Vi har ju kartlagt att det finns 5 000 olika aktiviteter. Men det beror j man räknar och vad man menar med samverkan. Samverkan kan ju vara att tre han diskuterar en individ. Det kan också vara en samverkan kring en grupp människor har frågat efter i den här rapporten. Då har vi fått fram att det i dag är 5 00
Samtidigt vill jag påminna om att man har frågat dessa handläggare - i det här cheferna - om samverkan har startat på grund av proposition 1996/97:63. Så fallet. Många av de aktiviteter som pågår har startat före proposition 199 Proposition 1996/97:63 är framför allt känd hos försäkringskassan, arbetsförm och AMI. En tredjedel av dessa aktiviteter drivs i projektform. De andra sk ordinarie verksamhet.
Johan Jonsson: Jag jobbar med ett samverkansprojekt inom SOCSAM, det kallas fö och vi arbetar på Hisingen. Det är alltså ett storstadsförsök och ett systerför Christinas i Finspång.
Jag vill återkomma till Bo Könbergs fråga om antalet. Det har varit lite olika i luften. Vi kan göra en försiktig uppskattning från de sju SOCSAM-försök so Det handlar om olika förhållanden, små och medelstora kommuner och storstadsk Då landar vi på ungefär 100 000 personer som är arbetsföra men inte anställni Att den siffran skiljer sig från bl.a. Anna Hedborgs siffra beror på att vi socialtjänsten, dvs. ett antal som inte är SGI-placerade. Det är en förklari finns säkert fler.
Vad gör vi då med den här gruppen? Genom gemensamma bedömningar och gemensamma har vi faktiskt på den relativt korta tid som vi har varit i gång på Hisingen få ut ungefär hälften i arbete och utbildning av de 200 som vi har haft gemensam lupp. Det är socialtjänsten, länsarbetsnämnden och försäkringskas jobbar intimt tillsammans. Vi har därmed lyft dessa människor från bidragsbero tagit dem till arbete eller utbildning.
Man kan säga att det här är som gammaldags mjölk, dvs. grädden flyter upp. Man kunna göra en uppskattning av helheten, och vi har gjort en försiktig uppskatt tror att ungefär var tredje person i den här gruppen skulle kunna gå mot ar utbildning. Men två tredjedelar är vi lite mer osäkra på. Vad beror det på? beror på att vi, när det gäller den första tredjedelen, känner att vi har v form av alla de insatser som finns inom dessa aktörer.
Nu närmar jag mig alltså Bo Könbergs andra fråga: Vad vill ni? Jo, vi vill andra verktyg, framför allt verktyg med mer långsiktighet i, verktyg som inte efter åtta veckor eller sex månader. Det handlar om verktyg som baserar sig på som vi gemensamt kan se i den här gruppen. Då tror vi att vi kan föra ytt personer mot arbete eller utbildning. Men det är också viktigt att konstater har vissa grupper - hur stora de är vet vi inte; det får försöken avgöra - sannolikt inte kan gå ut i arbete eller utbildning. När det gäller dessa gr uppdraget snarast att man ska ge dem förutsättningar för ett värdigt liv.
Det som är karakteristiskt för alla dessa ca 100 000 i riket är att de ha utbildning; det handlar om grundutbildning, kunskaper i svenska språk yrkesutbildning. Av den anledningen är de inte anställningsbara. När v anställningsbar tänker vi inte så mycket på regelverk utan på vad arbetsm efterfrågar.
Tack!
Björn Sergel: Jag tänker ta mig an önskelistan. Någonting som är nära förestå er att pröva är det förstärkta anställningsstödet, som infördes alldeles nyli Eva berättade är det ungefär 1 000 personer som har det i dag. Men det har snab sig att det finns några blottor i det här stödet. Det omfattar exempel möjligheter för grupper som vi pratar om i dag. Kravet på stödet är att ma varit inskriven i förmedlingen under tre års tid. Den som exempelvis h sjukskriven har inte möjligheten utan faller ifrån. Det är naturligtvis fel. D bästa samförstånd och i gemensamma handlingsplaner har studerat på ex Kunskapslyftet, komvux eller något liknande faller inte heller inom ramen f möjligheter. Likaså är det angeläget att de som har en anställning på Samhall anställning med lönebidrag omfattas av den här möjligheten. Då skulle vi få e volym totalt att jobba med. Det känns angeläget, och det vore bra om vi kund förändringen inför det att stödet förändras och omfattar två års inskrivningsti
Det andra som jag skulle vilja ta upp gäller möjligheten att jobba ih försäkringskassan i längre processer. Det handlar som diskuterats tidigare t.ex lägga ihop våra resurser. Det finns vissa möjligheter hos försäkringskassan att upp till ett år. För den här gruppen som är definierad, ca 9 000 personer, sk vara möjligt att hitta beröringspunkter. Vi skulle t.ex. kunna ha ge utbildningsplaner i de fall då vi vet att det behövs insatser under två, tre år
En tredje sak som har varit uppe och som är aktuell i Jämtland gäller när m uttömt sina möjligheter till bibehållande av anställning med lönebidrag framfö mindre företag. Det har då gjorts mångåriga dokumenterade rehabiliteringsinsat är överens med parterna i företaget om att möjligheterna nu är uttömda. Då t att det borde finnas andra möjligheter. Man skulle kunna begränsa dem. Man skul finna olika former för det här men ändå öppna för en möjlighet att hjälp människor. Annars blir det ofta så att de lämnar företaget och verksamheten, o får vi börja om från början. Det borde alltså finnas en öppning, kanske en m att i begränsad omfattning gå in med någon form av stöd om det är bäst för den kunden att vara kvar i företaget. Det här har varit återkommande, och jag tycke skulle behöva det här stödet.
Tack!
Birgit Högberg: Jag kommer från försäkringskassan i Västerbotten. Vi kan titt det ser ut för människor i den här gruppen i Västerbotten, människ funktionshinder. I den här fina arbetsmarknaden, som Eva just beskrev, funktionshindrade blivit arbetslösa och färre fått åtgärder. Det betyder elegant arbetsmarknaden än utvecklas är de personer som vi talar om hela riskzonen. Jag tror också att det antal som Anna talade om när det gäller s stämmer rätt så väl. Det ligger alltså på mellan 800 och 900 personer i vårt det är ett vanligt treprocentslän. Men individen är en fyrkantig plugg som int i det runda hålet. Jag tror att vi alla måste hjälpas åt för att få dessa dim att stämma.
Bo Könberg frågade vad vi ville. Vilka broar behöver vi bygga? I det här huset vi hjälp för att klara av dessa broar, bl.a. när det gäller våra mål och våra som Anna var inne på. Vi känner väldigt tydligt att uppdraget från d myndigheterna inte stämmer. Vi drar åt fel håll. Man kan säga att Näringsdepart starka betoning på tillväxt naturligtvis har betytt att dessa människors situa fått stå efter. Pengar har försvunnit. Det handlar inte minst om borttaga lönebidragen mitt i budgetåret. Det har i Västerbotten betytt att i alla fall lönebidrag försvunnit, vilket också betyder att de handlingsplaner som kassa gemensamt hade lagt upp sprack. AF hade ju inte längre pengar. Därför måste det som det sägs, handla om långsiktighet. Och försörjningsfrågan måste i diskuteras, inte minst i det här huset.
Man måste också ta en diskussion kring hur man ska bemöta frågan från Bruk för lön i stället för bidrag och om hur gemenskapsföretag ska kunna finansieras va skatter och juridiska problem. Det finns en mängd intressanta uppslag som man titta på, och det kan man göra i det här huset.
Vi behöver också ett stöd från verken. Socialstyrelsen betyder väldigt myck stödet gentemot hälso- och sjukvården. Man kunde kanske tro att landstinge spela en större roll, men Socialstyrelsen betyder väldigt mycket som tillsynsm där. Det är viktigt för oss ute på fältet. Vi behöver ha ett tydligt stöd fr tillsynsmyndigheter och från våra ledningar och verk.
Jag sade att försörjningsfrågan är grundbulten. Vi kommer inte ifrån det. Det den enskildes oro sitter. Vad säger ni om att inte veta hur er försörjning ä månader, eller kanske om en vecka? Vi sitter med tillsvidareanställningar löner, men de här människorna lever också inom sig i en jättedålig situation. kanske inte vi på samma sätt.
Sedan åligger det handläggarna och oss på lokal nivå att sköta detta med at överens, att få våra kulturer att passa ihop. Det behöver vi jobba jättemycket tar lång tid, men det finns ingen återgång. Det finns bara framåt när det samverkan och samarbete.
Thomas Gustafsson: Bo Könberg frågade om önskelistan. Vi pratar väldigt m övergångsarbetsmarknad, tredje sektorn osv. Vi har haft ett instrument som he offentlig tillfällig anställning. Det försvinner nu den 31 december. Det är e ut till organisationerna som inte är bra. Vi på fältet känner att det har v mycket bra hjälp för människor över 55 år. Jag vill vädja att man tar upp fråga återinföra den möjligheten.
Ordföranden: Då har vi kommit till slutet på den diskussion som vi har haft i vill å arbetsmarknadsutskottets och socialförsäkringsutskottets vägnar tacka för att ni har deltagit och bidragit till en bra diskussion. Det här fortsätter. Vi har tyckt att det är viktigt att lyfta upp frågorna rehabilitering. Det är ett område som ständigt återkommer i våra diskussioner k vi ska kunna samverka, samarbete och samordna vårt arbete inom en rad olika just för att underlätta för den enskilda människan. Jag vill också påminna o klart och tydligt i riksdagen har lagt fast att detta är ett uppdrag där det alla fyra myndigheter att samverka kring den enskilda individen just för att un situation där man hamnar i gråzoner eller mellan stolarna. Det är oerhört vikt det uppföljnings- och utvärderingsarbete som nu pågår sker på ett bra sätt s får rätt signaler hit till det här huset och till regeringen i det fortsatta ar
Vi tycker att det har varit ett bra upplägg att få en uppvisning av vad som s lokalt. Vi tror att det är oerhört viktigt att ständigt lyfta upp de goda exem att också få balansera bilden genom att låta företrädare från de centrala myndi lämna sina synpunkter.
Ni ska ha stort tack allesammans. Vi är mycket nöjda med dagens utfrågning.
Deltagare vid utfrågningen:
Riksförsäkringsverket
Anna Hedborg
Stig Orustfjord
Anna Löfström
Leif Vesterlind
Arbetsmarknadsverket
Levi Svenningsson
Medverkande i lokala samverkansprojekt
Conny Hante, Frisamprojektet i Falköping
Johan Jonsson, SOCSAM, Göteborg
Christina Källgren Peterson, SOCSAM, Finspång
Viveca Leander, SOCSAM, Finspång
Per Aronsson, SOCSAM, Finspång
Försäkringskasseförbundet
Jan-Åke Brorsson
Birgit Högberg
Landstingsförbundet
Karin Karlsson
Svenska Kommunförbundet
Leif Klingensjö
TCO
Anna-Stina Elfving
SACO
Hans Dahlgren
Marie-Louise Strömgren
Socialdepartementet
Bengt Sibbmark
Per Tillander
Per Johansson
Näringsdepartementet
Ulrika Ehrensvärd
Mona Stål
Utredningen om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen
Lars Ahlin
Hans Goine
Socialstyrelsen
Marie Fridolf
Länsarbetsnämnder
Thomas Gustafsson, Västra Götalands län
Eva Plogéus, Jönköpings län
Björn Sergel, Jämtlands län
Samhall
Göran Sevebrant
Leif Alm
Bild 1 och 2
Bild 3 och 4
Bild 5