Associationsrättsliga frågor

Fru talman! I denna debatt behandlas associationsrättsliga frågor i form av könsfördelningen i bolagsstyrelser, regler för socialt företagande, revisionspliktens omfattning och arbetet i bolagsstyrelser. I detta betänkande, CU13, finns två rödgröna reservationer som jag yrkar bifall till. Det är reservationerna nr 1 och 2 om könsfördelningen i bolagsstyrelser samt regler för socialt företagande. Socialdemokratins och de rödgrönas mål är ett Sverige i frihet. Och då talar vi om verklig frihet, byggd på trygghet och på möjligheter för alla, inte bara några. Det är ett Sverige där alla människor, män och kvinnor, är trygga och fria att forma sina egna liv, utan att trampa på någon annan. Fru talman! Den statliga Kvinnomaktutredningen konstaterade redan i mitten av 90-talet att könskvotering var vanligt i näringslivet. Män kvoterar in män. Män bedömer kompetens utifrån ett manligt perspektiv. Det män kan är lika med kompetens. Med ett inkrökt manligt synsätt är naturligtvis kvotering till bolagsstyrelser ett hot, inte mot kompetensen, utan mot männen som befolkar styrelserummen. Konsekvensen blir att kvinnor utsätts för diskriminering. Dessutom missar man just det man letar efter, nämligen kompetens. I dag finns goda exempel från Norge som visar hur effektivt och positivt resultatet har blivit sedan en lagstiftning om kvotering infördes, där vardera könet ska vara representerat med minst 40 procent i aktiebolag noterade på börsen. Mönstren har genom den nya lagstiftningen brutits. Farhågorna att kvinnor skulle komma att betraktas som tillhörande ett B-lag har kommit på skam. Frankrike är nu på väg att genomföra samma lagstiftning. Fru talman! Jag är pappa till en liten tjej som heter Wilda. Hon är tre år, trotsig och fullständigt övertygad om att hon kan allt själv. Den dag hon blir vuxen vill jag att hon ska ha samma möjligheter som sin bästa kompis Ludde att få en plats i en bolagsstyrelse eller välja det liv hon själv vill leva. I dag är det inte så, och med dagens tempo kommer det att dröja över 150 år enligt Ekonominyheterna innan könsfördelningen i bolagsstyrelser uppnås - 150 år. Men en ännu större dårskap är det att vi som har makten när det gäller lagstiftningen inte gör allt vi kan för att bryta mönster och normer som hindrar oss från att vara och bli den vi själva vill och på samma villkor. Ta bara artikeln i Veckans Affärer för någon vecka sedan som konstaterade att det finns fler personer som heter Jörgen än kvinnor på börsbolagens vd-stolar! Fru talman! I betänkandet skriver den borgerliga majoriteten att "utskottet anser att rådande förhållanden vad gäller könsfördelningen i bolagsstyrelser inte är tillfredsställande. Förhållandena ger anledning till eftertanke." Samtidigt säger Moderaternas partisekreterare Schlingmann i början på året att partiets syn på jämställdhet har förändrats och ger ett tydligt besked att man är beredd att lagstifta om kvotering år 2014 om inte en tydlig förändring skett. Statsministern har också varit ute i frågan på samma linje. Det får mig givetvis att undra: Vad gäller egentligen, och hur lång tid har den borgerliga majoriteten avsatt för eftertanke? Enligt SCB:s statistik från 2008 var 82 procent av styrelseledamöterna män. Samma år fanns det sju kvinnliga verkställande direktörer i sammanlagt 294 börsbolag. Det kan inte vara så man bäst tar till vara kompetensen. Verkligheten talar sitt tydliga språk. Nu fungerar det inte längre med hot eller eftertanke. Vi rödgröna vill ha en jämnare representation i bolagsstyrelserna. Då krävs det en lagstiftning om minst 40 procent av vardera könet i styrelserna. Det ska gälla både de större offentliga bolagen och privata börsnoterade bolag. Jämställdhetsarbetet behöver en nystart. Sverige behöver en rödgrön regering. Fru talman! Ett jobb är inte bara en försörjning. Det betyder också oftast personlig utveckling, självständighet, yrkesstolthet, social gemenskap och en känsla av tillhörighet i samhället. En tuff arbetsmarknad utestänger dock många. En del tar saken i egna händer och startar företag som de driver tillsammans med andra på lika villkor. Förra veckan fick jag möjlighet att göra ett besök på Luleå Hunddagis. Det är ett socialt kooperativ där alla jobbar hundra procent av sin egen förmåga med en verksamhet som imponerar stort. Det sociala företagandet kommer att få en allt viktigare roll i framtiden. Vi anser att denna potential av nyföretagaranda måste utvecklas. En ny associationsform för socialt företagande skulle kunna stimulera människor att starta företag av denna typ. Det är viktigt att visa en politisk vilja att utveckla det sociala företagandet och samtidigt anvisa ett klart och tydligt regelverk. Mot den bakgrunden anser vi att regeringen bör ta de initiativ som krävs i frågan. Vi rödgröna vill att det ska bli lättare att starta eget tillsammans.

Fru talman! Association betyder sammanslutning. Det är inom associationsrätten som rättsregler beträffande olika former av samverkan för ekonomiska eller ideella syften behandlas. Många av dessa samverkansformer har mycket gamla traditioner. Det märks bland annat när vi försöker förändra hur det i dag ser ut med jämställdheten och könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Jag kommer att uppehålla mig vid könsfördelningen i bolagsstyrelserna. Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 1, även om vi naturligtvis också står bakom den andra reservationen. Fru talman! Vi måste göra allt för att uppnå en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och rättvisa. Jämställdhet är också att ta till vara allas kompetens. Regeringen och civilutskottets majoritet verkar tro att kvinnornas kompetens är lägre, vilket gör kvinnorna i dag mindre lämpade att sitta i bolagsstyrelserna. I betänkandet hänvisar utskottsmajoriteten till det pågående nationella styrelseprogrammet för kvinnor. Jag och Vänsterpartiet är övertygade om att kvinnorna inte behöver utbildas för att ta plats i bolagens styrelser. Kvinnorna är för det första redan i dag mer utbildade än männen. För det andra är det kvinnornas representation som vi vill ha. Kvinnornas generella kompetens ska bli representerad. I flera decennier har vi debatterat hur det ska bli jämnare könsbalans i bolagsstyrelser, såväl inom den offentliga sektorn som i det privata näringslivet. När tidigare jämställdhetsminister Margareta Winberg, socialdemokrat, hotade med lagstiftning började det hända saker i näringslivet. Men när det trycket försvann i och med regeringsskiftet 2006 stannade den utvecklingen av. Det fanns ett färdigt utredningsförslag som den förra regeringen tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet tagit fram. Utredaren Catarina af Sandeberg har i denna utredning kommit fram till att det är möjligt att införa en kvotering om minst 40 procent av vardera könet. Det skulle kunna ha genomförts från och med 2010. Utredningen innehåller flera förslag som jag inte tänker gå in på i detalj, men en viktig sak är att utredaren konstaterar att hennes förslag inte innebär någon inskränkning av äganderätten. Äganderätten var borgaralliansens och Svenskt Näringslivs favoritargument för att såga utredningen. Förslaget om kvotering kallades av Alliansen för kvalificerat vansinne. Här är det snarare alliansregeringen som visar prov på kvalificerat vansinne. I stället för att ta vara på förslagen och därmed stärka jämställdheten och könsfördelningen i bolagsstyrelserna skickade regeringen denna utredning direkt i papperskorgen. Nu har vi 2010, och vi har tappat viktiga år för en ökad jämställdhet i samhället och i bolagsstyrelserna. Fru talman! I de aktiebolag där staten har bestämmande och inflytande hade den tidigare regeringen ställt upp delmålet att andelen kvinnliga styrelseledamöter skulle vara minst 40 procent år 2003. Målet nåddes genom ett kontinuerligt och systematiskt nomineringsarbete. Sommaren 2005 var den genomsnittliga andelen kvinnor i helägda statliga bolag 42 procent. Detta kan jämföras med statistik från Bolagsverket som avsåg förhållandena i februari 2006. Enligt den var 15 procent av styrelseledamöterna i privatägda aktiebolags styrelser kvinnor. Det finns med andra ord flera skäl till att vi ska behålla våra statliga företag och använda vår ägarstyrning för ökad jämställdhet. Det är fortfarande ont om kvinnor i börsbolagen, trots att det är fler kvinnor än män som tar akademisk examen. Den mest aktuella siffran som finns är väl att nu är 18 procent av styrelseledamöterna i de börsnoterade företagen kvinnor. Staten nådde målet att ha minst 40 procent kvinnor i sina bolag 1998 efter ett medvetet politiskt arbete. I de drygt 1 100 kommunala bolagen är 21 procent kvinnor. Landstingen har färre bolag och bättre kvinnorepresentation. I deras 45 bolag är andelen kvinnor 35 procent. I de politiska organen är kvinnorepresentationen betydligt bättre. I kommunernas nämnder och styrelser är andelen kvinnor 41 procent, i landstingen 45 procent. I Norge har man numera en lag om kvotering i de börsnoterade bolagen. Därmed har andelen kvinnor i styrelserna ökat från 7 procent år 2003 till 40 procent i dag. Det finns inga hinder för att detta ska kunna ske även i Sverige. Regeringen påstår att det är ett problem att det finns så få kvinnor i styrelserna, men den lösning som presenterats är en utbildningssatsning och kvinnors egna initiativ. Så länge vi män som grupp inte vill släppa ifrån oss makten kommer vi aldrig att få någon jämställdhet, vare sig i bolagens styrelser eller någon annanstans. Fru talman! Ett annat argument som flitigt används i debatten är att en lag om kvotering skulle minska kompetensen i styrelserna. Det skulle helt enkelt inte finnas tillräckligt många kompetenta kvinnor att rekrytera. Vet allianspartierna att, som jag tidigare nämnt, 65 procent av dem som tar examen vid våra universitet och högskolor varje år är kvinnor? Ser man till kompetensen borde det rimligtvis vara fler kvinnor än män i styrelserna. Alliansen vill, som sagt, inte ta problemet på allvar. I stället pratar de om att kvinnor ska få lättare att starta företag i vårdbranschen - som om det skulle bryta den manliga dominansen i redan existerande företagsstyrelser! Jag yrkar än en gång bifall till reservation 1. Enligt vår mening bör regeringen snarast lägga fram lagförslag som innebär att andelen kvinnor i privatägda aktiebolags styrelser måste vara minst 40 procent.

Fru talman! Civilutskottets betänkande 13 om associationsrättsliga frågor behandlar kvotering till bolagsstyrelser, regler för socialt företagande, nya företagsformer, arbete i bolagsstyrelser samt en del om revision och årsredovisningar. Som alla åhörare säkert redan har kunnat konstatera finns det även i det här betänkandet två gemensamma reservationer från den rödgröna oppositionen. Jag yrkar naturligtvis bifall till dem båda men står också bakom den miljöpartireservation som finns i betänkandet. Som utskottsmajoriteten konstaterar i sitt ställningstagande på s. 6 i betänkandet anser man att de rådande förhållandena när det gäller könsfördelning i bolagsstyrelserna inte är tillfredsställande. Jag har, precis som Fredrik Lundh, konstaterat att man exempelvis skriver att förhållandena ger anledning till eftertanke. Jag har, i likhet med Fredrik Lundh, funderat på vad det betyder, inte minst i skuggan av de uttalanden vi har hört från ledande moderater. Det är framför allt Moderaterna som verkar ha ett växande bekymmer med att alla de åtgärder man försöker vidta från Alliansens sida inte tycks ha någon nämnvärd effekt när det gäller andelen kvinnor i bolagsstyrelser. Jag förstår att det är svårt för Moderaterna att locka till sig kvinnliga väljare när man inte vågar ta kvinnornas parti på ett tydligt sätt i en sådan här fråga. Mest förvånad är jag över de gamla socialliberalerna i Folkpartiet. Jag är förvånad över hur de kan stå ut med den nya marknadsliberalismen i sitt parti där jag tycker att jämställdhetsfrågorna helt har mönstrats ut. Det argument som Folkpartiets antijämställdhetsminister, som jag väljer att kalla henne, använder sig av är att det vore ett orimligt ingrepp i äganderätten att lagstifta om en jämn fördelning. Jag tycker att det är ett platt argument. Det finns ju redan massor av regler som sätter ramar för äganderätten inte bara i bolag utan också i många andra sammanhang. Man får till exempel inte vare sig använda eller utrusta sitt hem, sin bil eller sin båt som man vill. Det finns emellertid en stor valfrihet inom de ramar som lagstiftningen sätter. För den som äger en skogs- eller jordbruksfastighet finns det mängder av restriktioner. Att just ramarna för aktieägande skulle vara så heliga tror jag är svårt för de flesta att förstå. Jag har egentligen heller aldrig sett några ordentliga argument för varför det skulle vara så. Det sägs bara som om det vore en naturlag. Självklart ska aktieägarna tillsätta den styrelse som de önskar, men inom de ramar som lagstiftaren anser vara rimliga. Där kan definitivt kön platsa som ett kriterium. Det finns redan i dag många begränsningar i lagstiftningen gällande vilka personer som ägarna kan utse till ledamöter i en bolagsstyrelse. Att komplettera den ganska långa kravlista som finns i exempelvis 8 kap. aktiebolagslagen med ytterligare en regel - en om könskvotering - har jag svårt att se skulle betraktas som avgörande för ägarnas frihet att tillsätta den styrelse man vill. Jag tycker egentligen att argumentet är ganska löjeväckande. Det har inte hänt särskilt mycket när det gäller kvinnors intåg i bolagsstyrelser sedan Margareta Winberg hotade med att lagstifta om könskvotering. Om vi inte kontinuerligt hade haft den här debatten om problemet att kvinnor nästan är utestängda från bolagsstyrelser och en diskussion i samhället om könskvotering som en möjlig väg att påverka och förändra hade förmodligen ännu mindre hänt än det lilla som har skett. Sedan Norge införde sin ganska tuffa lag om könskvotering uppfattar jag att frågan har fått ökad aktualitet i Sverige. Jag hoppas att det bland ledamöterna även i allianspartierna finns några som vågar låta hjärtat vara med när man ska rösta. Senare i debatten kommer Gunvor G Ericson från mitt parti att prata speciellt om varför vi bör lagstifta om en könsfördelning i bolagsstyrelser. Jag lämnar därför den frågan nu och yrkar bifall till reservation 1. Majoriteten väljer tyvärr att göra det väldigt enkelt för sig när det gäller motionsförslagen om att utveckla nya företagsformer för socialt företagande. Man redovisar egentligen inte några motiv till sitt avslag. Det är ändå rätt länge sedan frågan behandlades i det dåvarande lagutskottet, 2003 eller möjligen 2004. Den lagstiftning som majoriteten hänvisar till i betänkandet är från 1997. Om de positiva effekter som efterfrågas när det gäller nyföretagande för sociala företag inte har kommit efter 13 år kanske det vore mer seriöst av majoriteten att verkligen titta på förslagen och inte bara avslå dem utan kommentarer. Vi i den rödgröna oppositionen anser att det så kallade sociala företagandet kommer att bli en mycket viktigare och växande del i det samhälle vi bygger för att klara de klimatutmaningar och resursproblem som framtiden innebär. Det gamla slit-och-släng-samhället måste ersättas med något nytt där sociala värden får ökad betydelse och där alla får möjlighet att delta och bidra. En företagsform där de sociala vinsterna är drivkraften skulle kunna underlätta en sådan utveckling. Det är beklagligt att majoriteten inte vågar tänka nytt. Jag yrkar bifall till reservation 2. Jag kan inte låta bli att passa på att kommentera motionsförslagen under punkt 5 i betänkandet. Det är ju inte en partimotion från Miljöpartiet; därför väljer jag att inte yrka bifall till reservationen. Jag står naturligtvis bakom den, men besparar kammaren den omröstningen. Jag vill ändå säga några ord om förslagen. Vi är några miljöpartister som anser att reglerna för arbete i bolagsstyrelser skulle kunna skärpas för att skapa ett ännu bättre företagsklimat. Vi menar att det är orimligt att styrelseledamöter ska kunna sitta i hur många bolagsstyrelser som helst. Det borde finnas något sätt att reglera detta enligt lag, där det sägs att man inte kan sitta på hur många stolar som helst. Inom politiken försöker vi miljöpartister att sprida det inflytande som vi får som resultat av de allmänna valen genom att engagera så många människor som möjligt och se till att de får olika förtroendeuppdrag i stället för att några få medlemmar sitter på många stolar. Vi är några miljöpartister som anser att näringslivet borde ta efter detta och tillämpa samma filosofi och sprida uppdragen. Vi har uppfattningen att det till och med skulle gynna företagen om styrelseledamöterna inte satt på för många stolar. Det kan rimligen inte vara så att en människa kan klara av hur stora ansvarsområden som helst. Sedan kan man fundera på jävsfrågan ibland. Det gör vi när det gäller det offentliga, och det kan man göra i företagsvärlden också. Tyvärr händer det ibland att helt olämpliga personer sätts in i bolagsstyrelser. Ibland kanske det sker av misstag. Men vid åtminstone några tillfällen har det kanske varit medvetet och att målvakter har fått ta straffen när oegentligheterna sedan har avslöjats. För att undvika sådant och underlätta rekryteringen av fler kvinnor i bolagsstyrelserna menar vi att ett körkort för styrelseledamöter skulle kunna vara en bra modell. Det skulle kunna innebära en mindre grundkurs och någon form av lämplighetskontroll. Det skulle kunna bli en inkörsport för dem som är intresserade av att axla styrelseansvar samtidigt som det kan bli en form av ventil mot olämpliga. Förmodligen är det bästa att näringslivet självt utformar utbildning, körkort och granskning. Det tror jag absolut inte att politikerna ska lägga sig i. Men genom lagstiftning skulle man kunna besluta om att detta verktyg ska finnas i näringslivet. Man skulle kunna säga att dessa två förslag utgör ytterligare en form av begränsning för friheten för aktieägarna att besluta över sin egendom. Men på samma sätt som när det gäller kravet på könsfördelning i styrelserna är vi övertygade om att detta är inskränkningar av ägarnas frihet som faktiskt är av godo. Vi är övertygade om att företagen, näringslivet och även investerarna vinner på detta förslag. Vi menar att politiskt beslutade ramar för näringslivsverksamhet inte måste vara av ondo för näringslivet. Genomtänkta ramar och tydlig styrning kan faktiskt många gånger både bidra till och underlätta förnyelse och framgång. Vi kommer att fortsätta att driva dessa frågor och liknande idéer därför att vi är övertygade om att det är bra för Sverige.

Fru talman! I civilutskottets betänkande 13 behandlas ett tjugotal motionsyrkanden som är förknippade med associationsrättsliga frågor. Ungefär hälften av dessa motionsyrkanden berör en och samma sak, nämligen att nå en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelserna. Där finns ingen motsägelse. Vi vill väl alla ha en jämnare fördelning. Jag är dock inte i dagsläget beredd att tillmötesgå motionärerna som vill lagstifta om att andelen kvinnor i privatägda aktiebolags styrelser måste vara minst 40 procent. För att nå dit är det viktigare att först se till att andelen kvinnor ökar som företagare och på olika chefsnivåer och även i våra valberedningar för att man därifrån sedan ska kunna rekrytera styrelseledamöter. Ett annat bra sätt är regeringens mentorprogram Styrelsekraft, som har nämnts här av tidigare talare. Det är en lansering som har gett 200 välkvalificerade kvinnor tillgång till nätverk inom olika styrelser. Det finns ett stort intresse för detta, och över 1 400 kvinnor från hela landet sökte om att få delta. Syftet är inte, som Egon Frid påstod, att utbilda dessa kvinnor, utan syftet är att lyfta fram och synliggöra kvinnor som har styrelsekompetens - detta är redan kompetenta kvinnor - och underlätta för valberedningar i deras rekryteringsarbete. Vi kvinnor måste ta för oss mer. Genom Veckans Affärers uppmärksamhet runt jämställdhet i näringslivet, som nämndes här tidigare, har ett jämställdshetstänk väckts hos några tunga namn i näringslivet. Det är en ständig diskussion om kvinnliga styrelseledamöter och kvinnors kompetens. Det finns mycket att hämta om detta på Veckans Affärers hemsida. Jag tror att detta är en framkomlig väg. Dagens Industri hade i lördags en glädjande nyhet om att jämställdheten ökar i våra styrelser. Det är en mäktig kvinna som har suttit i valberedningar som har stor del i denna utveckling. Jag hoppas och tror att det efter vårens bolagsstämmor ser annorlunda ut. Fru talman! Vi kan i dag se att trenden med sociala företag fortsätter i positiv riktning. De är för mig ett bra exempel på komplement till den reguljära arbetsmarknaden med särskilt fokus på att hjälpa de människor som har det svårt att göra sig gällande. Många människor kan se fram emot en bättre framtid. Människor som har varit arbetslösa i flera år har äntligen fått en ny mening med livet. Människor som har varit beroende av bidrag i olika former har fått en egen lön och kan försörja sig. Människor som har drabbats av hemlöshet och missbruk har fått en ny start. De positiva exemplen är många. Redan 1998 konstaterades det i denna kammare att den lagstiftning med det regelverk som fanns för sociala företag var tillräcklig. Man kan tycka att mycket kanske har hänt sedan dess. Men några omfattande reformer ansågs inte nödvändiga då, och det anser vi inte nu heller. Bland annat kunde man då peka på att den kooperativa företagsformen sedan tidigare stärkts och även fått likvärdiga arbetsvillkor i jämförelse med andra företag. I november 2007 fick fyra myndigheter - dåvarande Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen - uppdraget att ta fram förslag på insatser som kan bidra till att fler sociala företag kan starta och tillåtas att växa i vårt land. De presenterade i maj 2008 ett programförslag för fler och växande sociala företag. Jag är övertygad om att samhällsnyttan är stor och fortsatt har mycket att vinna på de sociala företagens arbete. Trygghetssystemen i vårt samhälle ska givetvis också omfatta de människor som verkar inom dessa företag. Kopplingen mellan arbetsmarknaden och de människor som i dag står långt ifrån den förstärks genom de sociala företagen. Däremot är jag mer tveksam till att införa ytterligare lagstiftning på området. Det finns ibland en övertro på lagstiftningens makt och möjlighet att påverka. I stället ser jag gärna att vi går mot en utveckling där kunskapen om de sociala företagens roll i samhället ökar genom att fler människor som drabbats av utanförskap och arbetslöshet kan få en möjlighet att komma tillbaka i arbetslivet genom de sociala företagens insatser. Då krävs det också en tydligare och mer tillgänglig information om deras arbete, något som regeringen också har avsatt resurser till. Jag hade tänkt säga något även om revisionsplikten. Men eftersom min röst i dag är lite beslöjad av en långvarig förkylning överlämnar jag med varm hand till mina alliansvänner att ta upp detta. Slutligen vill jag säga något om den motion som behandlar arbete i bolagsstyrelser. Där föreslår Miljöpartiet en begränsning av hur många styrelseuppdrag en person ska kunna ha. Miljöpartiet anger också att regeringen bör inrätta en styrelseutbildning. Det finns redan i dag tydliga regler inom lagstiftningsområdet som reglerar hur ett bolags styrelse ska formeras via aktiebolagslagen. Det är upp till den person som är stämmoordförande att innan styrelsevalet äger rum hämta information om vilka möjliga övriga uppdrag som en potentiell styrelseledamot innehar. Om det skulle uppstå en intressekonflikt inom ramen för detta bör det rimligen också finnas möjligheter att lösa detta på ett tillfredsställande vis. I dag är det inte ovanligt eller anmärkningsvärt att en person innehar uppdrag i flera olika bolagsstyrelser. Bedömning av arbetsbörda, tidsbrist och andra faktorer som spelar in vid dessa val kan knappast politiker utifrån bestämma över. Låt oss i stället utgå från att de människor som kandiderar till en styrelsepost i ett företag gör det med både kunskap och goda intentioner. Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga motioner i betänkandet.

Fru talman! Regeringsföreträdarna säger sig dela oppositionens problembild, vilket är glädjande. Men precis som vanligt och som i många debatter tidigare fokuserar man på äganderätten och ägandeförhållandena - det är inte mitt företag, inte ditt företag och så vidare. Om det var så att de som kämpade för kvinnlig rösträtt hade nöjt sig med att konstatera att de som sitter på beslutandemakten någon gång i framtiden kommer att inse att det blir bättre beslut om även kvinnor får sitta med, när tror då Eva Bengtson Skogsberg att vi hade fått kvinnlig rösträtt? Vad vill företrädarna för den moderatledda regeringen säga till de kvinnor som känner sig förbisprungna av män trots att kvinnornas meriter och utbildning vägt tyngre? Vad vill ni säga till min dotter och alla andra småtjejer som växer upp i dagens samhälle? Är det att de ska vänta i över 150 år till för att få samma rätt som sina killkompisar? Nej, jag är helt övertygad om att vi behöver en lagstiftning som bryter mot det konservativa mönster som gör att kvinnor i dag är underrepresenterade i bolagsstyrelser och om att vi behöver en regering som tar detta på allvar.

Fru talman! Jag vet inte om någon i denna kammare hört mig säga någonting om äganderätten eller om det står något om äganderätten i betänkandet. Jag får väl gå tillbaka och läsa lite noggrannare. Jag har inte yttrat mig i frågan. Jag hoppas att Fredrik Lundh Sammelis lilla Wilda får samma möjligheter utan att det kvoterats eller lagstiftats om att hon ska få det. Jag hoppas alltså att de möjligheterna är naturliga när hon blir vuxen. Jag har själv gått en styrelseutbildning. Styrelseakademien Sydost har utbildningar för styrelseledamöter. 25 procent var kvinnor. Jag hade möjlighet att delta i både Karlskrona och Kalmar - annars passade det inte ihop med mitt riksdagsarbete. Om kvinnor nu ropar efter styrelseuppdrag förvånar det mig att kvinnorna själva inte anmäler sig till styrelseutbildningar. Jag vet att det är många som bromsar. Jag tycker ändå att vi är på god väg att få ett mer jämställt samhälle. Vad som ännu mer förvånar mig är att Socialdemokraterna och oppositionen över lag så mycket värnar om jämställdhet i fråga om styrelseuppdragen. Varför värnar ni inte lika mycket om en jämn könsfördelning inom barnomsorgen och äldreomsorgen? Vilken lagstiftningsväg kräver ni där? Om fler män var aktiva och deltog där skulle det utgöra ett lyft för dessa arbeten; det skulle höja statusen och kanske också lönerna.

Fru talman! Man är inte nöjd, och man skriver i betänkandet att det krävs eftertanke. Men ni kan inte på allvar mena att problemet är att Sverige nu, år 2010, saknar kompetenta kvinnor och att det krävs mer styrelseutbildningar - att bara vi åstadkommer detta kommer alla strukturer på området att förändras. Varför kan man se en så tydlig förändring i Norge efter det att lagstiftning där genomförts - en förändring från en väldigt dålig kvinnorepresentation till en representation som är sådan att den faktiskt genomsyrar hela samhället? Jämställdheten är viktig och då inte bara på det här området. Vi behöver en regering som driver jämställdhetspolitiken och som har ett jämställdhetsperspektiv på hela samhället. Det har definitivt inte den nu sittande regeringen. En rödgrön regering kommer på ett betydligt tydligare sätt att både hantera denna fråga och driva på för ett jämställt samhälle. Vi tror att vi alla därmed blir vinnare. Jag och min partiledare Mona Sahlin tycker lika när det handlar om bolag och bolagsstyrelser och också när det handlar om hur vi ska avskaffa vårdnadsbidraget och öka jämställdheten och om att heltid är en rättighet och deltid en möjlighet. Det skulle vara intressant att få höra vad det är som skiljer mellan Eva Bengtson Skogsbergs och Fredrik Reinfeldts syn på kvotering.

Fru talman! Jag tror inte att kvinnor har lägre utbildning eller att det behövs utbildning. Styrelsekraftsprojektet, som jag tidigare talat om, syftar till att pålysa att det finns kvinnor och att lyfta fram de kvinnor som har kompetens. Jag sade nyss att bara 25 procent kvinnor gick på nämnda styrelseutbildning. Miljöpartiet har ju efterlyst styrelseutbildning. Därför frågar jag: Är det så många kvinnor som vill sitta i just bolagsstyrelser? Om så vore fallet skulle det visa sig i efterfrågan på utbildningarna. Rekryterings- och valberedningar tittar på vilka som gått utbildningar eftersom man därmed lite grann visar att man är intresserad av att sitta i styrelser. Norge lyftes fram som ett exempel. Man kan hoppas att valberedningarna i Sverige ser att det lyckats bra i Norge och att vi kan göra samma sak, utan kvotering. Efter vad jag hört är det väldigt få kvinnor i Norge som sitter i styrelser. Däremot har de kvinnorna väldigt många uppdrag. Jag kan dock inte ange en siffra, men jag har fått en uppgift om det. Men då breddar vi inte kvinnornas möjligheter, utan några få är styrelseproffs. Jag tror att statsministern och jag har samma syn. Vi hoppas att detta ska gå utan kvotering.

Fru talman! Jag har en kort fråga: Ser Eva Bengtson Skogsberg några nackdelar med den lagstiftning som införts i Norge? Vi har här hört att Eva Bengtson Skogsberg ser ett problem i att det än så länge är för få kvinnor i styrelserna - sådant kan ju ta tid. Men vilka nackdelar ser man? Jag saknar nämligen argument för att inte säga ja till en lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser. Jag hör inte vad det är som är problemet. Det skulle jag vilja veta.

Fru talman! Det är väl ingen nackdel att det i Norge är fler kvinnor i bolagen. Möjligtvis kan det vara en nackdel att man när man lagstiftat och snabbt skulle komma upp till nivån i fråga hade en handfull kvinnor som fick väldigt många uppdrag för att kvoten skulle uppnås. Det är anledningen till att jag tycker att vi kvinnor måste engagera oss i företagen, bli företagare och komma på olika chefspositioner hela vägen upp - det är ju så folk rekryteras - annars blir det bara en handfull kvinnor. Det jag tycker är lite synd är just att det inte finns tillräckligt med kvinnor hela vägen upp. Där tycker jag att fokus skulle ligga. Nackdelen med lagstiftning är att kvotering därmed påtvingas. En del av de kvinnor som nu nått positioner tycker att de kommit dit på egna meriter. Det är klart att man alltid kommer dit på egna meriter. Men det blir ändå lite tvångsmässigt när det ska kvoteras. Det är väl det som jag kan se som en nackdel. Men går det här inte att lösa på annat sätt får vi på nytt överväga detta.

Fru talman! Utifrån tidigare replikskifte här förstår jag att det från majoritetens sida inte längre är något problem med det som tidigare varit ett argument - jag har flera gånger tidigare hört det - nämligen med inskränkandet av äganderätten. För att det ska bli klart och tydligt undrar jag: Är det nu återstående problemet med lagstiftning om könskvotering i bolagsstyrelser att de kvinnor som kommit in på så sätt skulle känna sig inkvoterade, att de skulle känna att de inte fått uppdraget på egna meriter? Är det alltså det återstående problemet för oss att tackla?

Fru talman! För mig är detta det enda problemet. Jag skulle inte vilja lagstiftas in i en styrelse, utan jag skulle vilja väljas på samma kriterier som männen. (JAN LINDHOLM (mp): Jag tycker att det är bra att det blir tydligt.)

Fru talman! Ett antal av dagens motioner som är uppe till debatt handlar om könskvotering i bolagsstyrelser. Jag vill redan nu inledningsvis göra klart att jag inte tycker att man ska lagstifta om hur styrelseposter ska fördelas. Däremot är det både min och Centerpartiets uppfattning att det är viktigt att vi arbetar med attityder och förhållningssätt för att få en jämnare fördelning mellan kvinnor och män på viktiga poster, både i den offentliga och i den privata sektorn. Det borde vara självklart för alla att sträva efter en hyfsad balans mellan män och kvinnor, men samtidigt får vi kanske också acceptera att förändringar ibland tar lite längre tid än vad som är önskvärt. Med tanke på hur många kvinnor som läser på högskolor och universitet är det väl ändå bara en tidsfråga innan vi har en majoritet av kvinnor på ledande poster i Sverige, och då räknar jag in även styrelserna i privata bolag. För Centerpartiet är det viktigaste att sammansättningen i en styrelse är sådan att den på bästa sätt kan utveckla företaget. Den styrkan tror jag bäst går att få med en jämn könsfördelning. Däremot är jag inte helt säker på att det är möjligt att vid varje tillfälle och i varje styrelse göra detta, och det tycker jag att vi ska ha respekt för som lagstiftare. Det får vara gränser för hur långt in i den privata sfären vi ska gå. I stället för att behöva arbeta med dispenser är det bättre att ge frihet åt våra företag att själva få styra över sina verksamheter. Det är inte så att vi riksdagsledamöter vet vad som är bäst för varje enskilt företag i varje situation, och då är det orimligt att vi styr över sammansättningen i deras styrelser. Eller är det någon från oppositionen som kan påstå att de som enskilda ledamöter vet att det vid ett visst tillfälle i ett visst bolag är bäst med en man eller kvinna? Jag kan i alla fall inte påstå att jag har den kunskapen. Det främsta vapnet man kan använda är att ha valberedningar med breda kontaktytor som ökar möjligheten att få en slagkraftig styrelse. Följaktligen behövs det fler kvinnor i valberedningarna. En annan möjlighet är att närvara vid bolagsstämmor och påtala om det finns brister i sammansättningen i styrelsen eller i valberedningen. En tredje möjlighet är att kunderna ställer krav på jämställdhet precis som när det gäller miljökrav. Fru talman! När det gäller några av de andra motionerna kan jag inte se att vi behöver en särskild lagstiftning för sociala företag. Det finns ju möjlighet att driva kooperativ verksamhet utan vinstintresse. Samtidigt ska erkännas att vi får allt fler bolag inom den ideella sektorn, och då passar kanske inte den nuvarande aktiebolagslagen in helt och fullt. Ibland är det bara av praktiska och skattetekniska skäl som man har både förening och aktiebolag där det inte finns något intresse av största möjliga vinst. Man kan dock arbeta för bolagets bästa utan att ha som mål att kortsiktigt tjäna så mycket pengar som möjligt. Sammantaget bedömer jag därför att det går att bedriva social företagsamhet inom ramen för den nuvarande aktiebolagslagen. Det finns också en motion om avskaffande av revisionsplikten. Vi vet att det finns en utredning, och såväl motionären som jag själv satt med i referensgruppen. Ärendet finns nu hos regeringen, och jag förväntar mig en proposition under våren precis som det är aviserat i propositionslistan. Jag hoppas också att regeringen ser fördelarna med att ta bort revisionsplikten för de allra flesta företag och har modet att gå så långt det är möjligt med tanke på EU:s regelverk. Det innebär i så fall att 96 procent av våra företag slipper den obligatoriska revisionen. Det är företag som har mindre än 83 miljoner kronor i omsättning, mindre än 41,5 miljoner kronor i balansomslutning och färre än 50 anställda. Avskaffandet av revisionsplikten är en viktig komponent i både Centerpartiets och Alliansens arbete med regelförenklingar. Sammanlagt rör det sig om 5-6 miljarder i minskade obligatoriska kostnader för våra företag. Att det sedan i slutänden ändå kan finnas de som väljer att ha kvar revisionen eller har det på grund av att till exempel banken kräver det är en annan sak. Fru talman! Miljöpartiet är återigen inne och vill detaljstyra hur man arbetar i bolagsstyrelser när man föreslår begränsningar i antal uppdrag för styrelseledamöter. Det kan inte vara riksdagens uppgift att avgöra detta. Om ett företag tycker att en ledamot gör ett bra jobb är det deras sak att få besluta om fortsatt styrelsearbete även om han eller hon har fler än fem uppdrag. Vissa säger ju att man om man ska få något gjort ska vända sig till dem som har mycket att göra. Den klåfingrighet som Miljöpartiet visar skrämmer mig. Det är ju ett rent socialistiskt tänkande som nu börjar synas i konkreta förslag. Det står också i samma motion att man vill att regeringen ska ordna utbildningar i styrelsearbete, och man har krav på styrelsekörkort. Mina vänner, vi pratar om förtroendevalda personer som söks upp för att de antas kunna göra ett bra jobb i en styrelse. Vi får bärga oss när vi tittar på vad som är det offentliga uppdrag vi har att styra och ställa i samhället och vad vi ska ge för rättigheter och friheter till det privata näringslivet. Det är bra att Miljöpartiet bekänner färg nu så nära valet, men det är samtidigt en gåta att de inte har något förtroende för det privata näringslivet. Fru talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner och reservationer.

Fru talman! Jag skulle kunna göra detta kort genom att instämma i vad både Eva Bengtson Skogsberg och Lennart Pettersson har sagt beträffande egentligen alla de frågor som har varit uppe till debatt med anledning av detta betänkande. Några minuter ska jag dock ändå uppehålla kammaren. Vi har i min valkrets nere i Halland ett sågverk med 20 anställda sågverksarbetare. För tiotalet år sedan var det aktuellt med ett generationsskifte. Grundaren har två barn, en flicka och en pojke. Är det någon som tycker annat än att pappan måste få avgöra vem han bedömer har den bästa kompetensen att driva detta företag vidare? Det tror jag inte. Nu är detta inte ett publikt bolag, men det är i alla fall ett bolag med väldigt många manliga anställda. Pappan såg tydligt att det var hans dotter som hade den stora kompetensen att leda företaget, och hon tog över det för tio år sedan. Jag har själv varit styrelseordförande under hela tiden och sett vilken enorm kompetens och förmåga denna unga kvinna hade redan när hon började och har haft under dessa tio år. Hon driver alltså i dag ett framgångsrikt sågverk med tjugotalet män anställda. Jag tar detta som ett bra exempel på att det är kompetens och förmåga som ska styra. Jag är inte rädd för att tala om ägandebegreppet när det gäller frågan om könskvotering i bolagsstyrelser. Jag tycker att en ägare av en verksamhet måste få bestämma vem som ska leda verksamheten. Jag tycker faktiskt att det, som Jan Lindholm sade, är en naturlag. Den behöver inte motiveras ytterligare. Det är lätt att ställa sig bakom att inte lagstifta om detta. Däremot är vi i Alliansen och i Folkpartiet naturligtvis införstådda med att vi har mycket kvar att göra beträffande jämställdheten. Vi har det beträffande fritis, dagis och äldreomsorg, som Eva Bengtson Skogsberg tog upp. Inom juristkåren kan vi i dag se att det håller på att bli lite annorlunda. Tittar man på antalet åklagare och domare i dag ser man att kvinnorna håller på att ta över. Jag skulle dock inte drömma om att lägga fram något förslag om att vi ska kvotera utifrån könstillhörighet beträffande domartjänster. Något lite beträffande socialt företagande. Det finns en motion och en reservation om socialt företagande. Jag har letat och försökt läsa mellan raderna vad man egentligen är ute efter för någonting. Vad är det för regler man vill ha? Vad är det för regelverk som man vill ha som vi inte har i dag i de befintliga företagsformerna? Jag kan inte finna detta. Tanken med ett socialt företagande är naturligtvis väldigt god i sig, men jag kan inte förstå vad ett sådant regelverk skulle innehålla som inte finns i aktiebolagsformen, ekonomiska föreningar, handelsbolag eller enskild näringsverksamhet. Jag tycker att reservanterna är skyldiga att tala om detta för att man över huvud taget ska kunna föra en debatt. Det kommer en lagstiftning om att ta bort revisionsplikten för en del företag. Den har blivit lite fördröjd, men det kommer en proposition under våren som riksdagen får ta ställning till. Det är naturligtvis fråga om omfattningen, vad man menar med mindre eller medelstora företag och var man ska dra gränsen. Det finns mig veterligen ingen fullständigt klar överenskommelse mellan allianspartierna om var den gränsen ska dras. Men en proposition kommer på det sätt som det är aviserat, och då får vi ta ställning till om allianspartierna har kommit fram till en lämplig avgränsning. Under alla förhållanden behöver vi ta bort revisionsplikten för de mindre företagen. Det är inte bara en regelbörda, det är en ganska rejäl kostnad som drabbar småföretagen och som småföretagen inte har någon motsvarande nytta av. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jan Ertsborn inledde med exemplet sågverk. Jag vet inte riktigt vad det fyller för funktion annat än att det möjligen är ett sätt att försöka påstå att oppositionen har en uppfattning som oppositionen inte har. Jag tycker inte att det hörde hemma i sammanhanget. Jag kan inte se att oppositionen på något sätt skulle inskränka den här mannens rätt att bestämma över vem av barnen som ska ärva. Det finns regler för arv och ett regelverk som styr det hela. Jag vill passa på att ställa en fråga till Jan Ertsborn. Om nu Jan Ertsborn inte är rädd att prata om ägandets makt över företaget skulle det vara intressant att höra hur Jan Ertsborn ser på de övriga punkterna i aktiebolagslagen. Det finns redan i dag ett ganska stort antal inskränkningar i äganderätten när det gäller att utse bolagsstyrelsepersoner. Jag förstår inte varför den här dimensionen, att man skulle lägga in ett krav på en jämställd representation i bolagsstyrelser, skulle vara av någon allvarligare art när det gäller ägandefriheten jämfört med övriga inskränkningar. Jag är väldigt intresserad av att höra hur det är i Folkpartiet. Jag har haft en relation till Folkpartiet en gång i tiden och känner många folkpartister. Jag är förvånad över att den här frågan inte är viktig, att Folkpartiet inte är det parti som driver på att vi ska ha en jämställd könsfördelning i bolagsstyrelserna. Det är min bild av det gamla Folkparti som jag kände en gång i tiden. Har ni någon debatt i Folkpartiet i den här frågan? Eller låter ni det här vara en ren fråga för marknaden?

Fru talman! Det är intressant att notera att Jan Lindholm tydligen har kontakter med folkpartister men inte hör att vi talar om jämställdhet. Vi innehar dessutom posten i regeringen som innefattar jämställdhetsfrågorna. Dessa är definitivt inte förda åt sidan i Folkpartiet, utan tvärtom, dem arbetar vi ständigt och jämt med. Men det är frågan när man ska använda lagstiftningsinstrumentet som vi har uppe till debatt i dag, och där kommer vi uppenbarligen fram till olika uppfattningar. Jag vidhåller den uppfattning som vi har i Folkpartiet, att vi ska låta ägarrepresentanterna utse den ledning som man vill ha för att företaget ska drivas framgångsrikt även i fortsättningen. Jag har inte hört från någon av er i oppositionen att vi i det här samhället inte skulle ha framgångsrika företag som har duktiga styrelser. Det är något som vi verkligen har och som vi lever väldigt gott på. Vi fortsätter med vårt jämställdhetsarbete i Folkpartiet, men vi gör det inte lagstiftningsvägen när det handlar om styrelser i börsbolagen.

Fru talman! Jag tänker i mitt anförande i dag uppehålla mig vid frågor om könsfördelning i bolagsstyrelser. Det är en viktig fråga, och den har politiska grunder. Vilken rätt har en politisk majoritet att genom lagstiftning tvinga en ägare att utse den ena eller den andra att leda sitt företag vilken bakgrund, kön eller egenskap personen än må bära med sig? I ett flertal motioner föreslås att regeringen ska göra ändringar i aktiebolagslagen, som innebär att minst 40 procent av vartdera könet ska vara representerat i privatägda aktiebolags styrelser. Det här är ingen ny fråga eller vilja för vänsterkartellen. Den har funnits därför att vänsterkartellen vill reglera vårt samhälle lagstiftningsvägen. Vad har vi gjort? Vi har varit tydliga under flera år när de här frågorna har kommit upp och sagt nej till kvotering, och vi har varit tydliga med att det här måste näringslivet självt få bestämma. I dag kan vi vara glada för det som står i Dagens Industri den 13 mars. Man konstaterar att i de fem största industriföretagen är det en tredjedel kvinnor i ledningen. Varför då? Därför att man hela tiden arbetar med frågan långsiktigt, genomgående. Det är inte brist på kvinnor som har kompetens. Tvärtom, vi kvinnor har kompetens, har ett annat tänk, vi kan helt enkelt. När det upptäcks, blir synligt och kommer fram nomineras kvinnor in i styrelserna, och det är då de blir fler. På det viset föds det hela underifrån i stället för att det ska finnas en majoritet i Sveriges riksdag som tvingar på en lag på företagen. Att vänsterkartellen inte någon gång kan ge upp med dessa tvingande regler som ni vill ha hela tiden, allt från föräldraförsäkring till kvotering i bolagsstyrelser, till vad förskollärarna ska göra och inte göra för att lära barnen, beteenden, roller och jag vet inte allt! Nej, det område som vänsterkartellen inte har lyckats med är att se över statliga myndighetschefer. Under hela er regeringsperiod fanns ett underskott av kvinnor bland statliga myndighetschefer. Det första vi fick ta itu med när vi kom till makten 2006 var att se till att man rekryterade duktiga kvinnor till statliga myndighetschefer. Kolla på den statistiken och vad vi har gjort! Jag tror inte att ni har mod nog att föra fram särskilt mycket av era sätt att vilja bestämma över det privata näringslivet, över människor i deras vardag, bestämma här och där. Men ni klarar inte av det ni faktiskt förfogar över, nämligen statliga myndighetschefer. Det är inte, fru talman, och det behöver jag inte säga till fru talman men jag säger det här i kammaren, frihet att få en lag över sig för att få in kvinnor. Det är inte ens frihet för oss kvinnor att känna att vi ska ha något slags dolt handikapp. Jag hade själv möjligheten att bli erbjuden en tjänst på grund av att man skulle ha in en kvinna. Är det någon som tror att vi kvinnor har lust att ha den tjänsten? Jag vill inte ha handikapp för att jag är kvinna, och jag behöver inte handikapp. Nej, jag vill faktiskt värderas utifrån min kompetens och min kunskap, precis som vilken man som helst. Alltså kvotering, som ni framhärdar med hela tiden, är till kvinnornas nackdel. Ibland tror jag att ni för fram era idéer för att skapa en attityd och värdering som gör att kvinnor tror att de är mindre värda. Men se det gör inte vi. Vi anser att alla människor har samma värde, vi anser att alla människor ska prövas utifrån sin kompetens, förmåga och så vidare. Där det fungerar blir det kvinnor, och de får känna sig lika mycket värda som männen. Nej till kvotering! Vi kan öka representationen i bolagsstyrelser genom att satsa på, uppvärdera, visa och synliggöra kvinnors kompetens. I dag ligger Sverige dåligt till när det gäller kvinnors företagande, på 23:e plats bland EU:s 27 länder. Det här vill vi ändra på. Det är också därför Näringsdepartementet jobbar hårt på att vi ska förenkla reglerna för näringsidkare, oavsett om det är kvinnor eller män. Så till Vänsterkartellen: Den stora framgången för att vi kvinnor ska komma in i styrelser, vilket är frågan på dagordningen här i debatten i dag, är att vi ska finnas till förfogande för nomineringar på samma villkor som männen, därför att kvinnor ska ha och har samma möjligheter att agera och vara kompetenta som män. Det handlar om vad vi sprider för värderingar och hur man upplever sig själv, och här finns det mycket mer att göra. Men näringslivet är på gång, och det har jag en hel sida med exempel på. Och kvinnors kompetens kommer fram ju mer de ges tilltro till den. Därför yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! I mer än tio år har det debatterats hur det ska bli en mer jämn könsbalans i styrelser. Det gäller både i politiken och i näringslivet. Som vi hörde här förut hände det saker när Margareta Winberg satte tryck, men när det trycket försvann stannade utvecklingen av. Det tycks sakta gå upp för de borgerliga regeringspartierna att de saknar stöd från majoriteten av Sveriges kvinnor och att det kan avgöra valet i höst. Efter tre och ett halvt år utan någon jämställdhetspolitik vaknar de till i elfte timmen. Jag välkomnar det. I grunden handlar politik om drömmar och visioner om hur man vill att samhället ska se ut, och det syns särskilt när man diskuterar jämställdhet. Till kd och Yvonne Andersson: Jag vet många kvinnor som har gått utbildning i Styrelsekraft som är så förbannade för att de inte erbjuds en styrelseplats. De är inte garanterade en styrelseplats när de har gått denna utbildning. De tycker att nu måste det vara nog, att det behövs en lagstiftning. De politiska partierna, inte alla, har tagit efter en kvoteringsmodell. När Miljöpartiet bildades införde vi varvade listor, men det räcker inte. Att bara var femte styrelseledamot i kommunala bolag är kvinna visar tydligt att mer behöver göras. Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Jämställdhetsfrågorna var centrala när vi bildades. Vi introducerade det jämställda språkrörssystemet, könsvarvade våra listor och kvoterade till de interna uppdragen. Det var banbrytande på sin tid att i praktiken erkänna kvinnors lika rätt till inflytande. Det behövs politiska verktyg för att motverka könsmaktsordningen. Det är en ordning som finns men som inte alla ni på den borgerliga kanten erkänner. Det är en ordning som gör att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i inflytande och resurser. Den gör också att kvinnor och män fastnar i traditionella könsroller som är inskränkande för individens frihet. För Miljöpartiet är jämställdhet sedan länge en frihetsfråga. En aktiv politik för jämställdhet ökar livsvalen för människor. Att, som de borgerliga gör, kämpa för att bevara traditionella könsroller med till exempel vårdnadsbidraget är tvärtom att kämpa för att valfrihet inte ska gälla fullt ut för vare sig kvinnor eller män. Vart tog det folkparti vägen som tog jämställdheten på allvar? Nu har Folkpartiet en jämställdhetsminister som säger att hon inte är feminist. Hon vill inte heller använda de medel som fungerar för att få en jämnare representation i bolagsstyrelserna. Per Schlingmann, Moderaterna, går emot sin jämställdhetsminister och öppnar för lagstiftning om kvotering i bolagsstyrelserna. Den nya moderatlinjen i frågan står i skarp kontrast till de tre övriga allianspartiernas inställning som är ett absolut nej. Näringsminister Maud Olofsson har kritiserat Moderaternas utspel. Frågan är vad som händer om olyckan är framme och Alliansen får regera fyra år till, om det nu är så mycket till allians. Vad vill de borgerliga partierna egentligen? Är det de tre småpartiernas linje som gäller? Och var Moderaternas utspel just ett utspel utan någon större vilja och ambition att egentligen få fler kvinnor i bolagsstyrelserna? Det var kanske endast en desperat flirt från ett parti som vill ha chans till sista dansen nu inför valrörelsen när många kvinnor vänt dem ryggen. Centern tycker att kvinnors företagande är bra, men när det gäller att ge förutsättningar för att öka kvinnors makt och inflytande backar de och påstår att ägarintressen går före. Men bara för att man äger något är det inte fritt att göra precis som man vill. Som min kollega Jan Lindholm tog upp här förut finns det också regler för vad man får göra med till exempel jordbruksmark, och om man äger en bil får man inte köra den hur man vill. Det finns spelregler att följa i samhället. Centern och Folkpartiet vill dock tydligen inte ha spelregler för ökad jämställdhet. Det ska komma av sig självt. Det är en tydlig politisk prioritering, ja. Och det är bra att det blir tydligt att det är den skillnaden inför valet. Ni skickade brev till valberedningarnas ordförande i alla noterade bolag med uppmaning att skicka in en motivering till det valberedningsförslag man hade, men det gav då ingen större respons. Pinsamt få svarade, 77 av 342. Det är en talande tystnad. Osynliggörande är som bekant en av de kända härskarteknikerna, men inte ens då reagerar Centern och Folkpartiet. De retirerar snällt och hoppas att allt ska vara glömt. Om ni moderater nu vill kvotera, som Schlingmann har uttryckt men som Eva Bengtson Skogsberg inte tog upp här förut - tyvärr är hon inte kvar här i kammaren - varför då vänta till 2014 med att införa en lag som Sverige är i stort behov av sedan många år för jämställdheten och tillvaratagande av kompetens inom näringslivet? Det är ju inte så att kvinnor behöver utbildning. Och om det verkligen handlade om att synliggöra, som Moderaternas Eva Bengtson Skogsberg sade, borde väl i så fall valberedarna utbildas för att de ska kunna se alla dessa kvinnor som finns. Veckans Affärer, som också nämnts här tidigare, kunde snabbt lista 500 kompetenta kvinnor som var beredda att ta uppdrag i morgon. Det här handlar inte om kompetens som inte finns; det här är en fråga om makt. Det är dags att inse att näringslivet inte på egen hand kommer att bryta ojämställdheten i näringslivstoppen. Män som sitter på många stolar är tydligen inget problem för de borgerliga. Men om kvinnor får lite för många uppdrag är det tydligen ett problem hos er. Kvotering är inget mål utan ett medel som vi vet fungerar. Vi har hört här i dag att vi rödgröna är överens om att använda de medel som fungerar - en lagstiftning om kvotering för privata, noterade bolag liksom för större offentliga bolag. Symtomatiskt nog ser vi att vi 2008 bara hade fyra kvinnor som vd i börsbolag. Det var två fler än 1999. På tio år! Och det ska komma underifrån. Vi i Miljöpartiet är övertygade om att med fler kvinnor på toppositioner inom bolagen förbättras förutsättningarna för fler kvinnor att rekryteras. Med fler kvinnor på toppositioner förbättras förutsättningarna för jämställda löner och bättre villkor i arbetslivet. Flera undersökningar visar att det är dålig business med enfald i ledning och styrelse. Ett exempel är den finska EVA-rapporten som visar att bolag med en kvinnlig vd är ungefär 10 procent mer lönsamma, något som ligger i linje med tidigare rapporter från amerikanska forskningsinstitut som konstaterat i en studie av 353 företag att de med högst andel kvinnor i ledningen hade 35 procent högre avkastning på det egna kapitalet jämfört med de mindre jämställda bolagen. Norges lag om kvotering i börsnoterade bolag har inneburit en klart bättre utveckling än i Sverige. Där har andelen kvinnor i styrelser gått från 7 procent 2003 till 40 procent i dag. Många nya ledamöter har fått chansen. Det är inte så att det är jättemånga personer som sitter på flera uppdrag, vilket påstods tidigare i debatten. Det som faktiskt har skett är en föryngring av bolagsstyrelserna och en markant höjning av utbildningsbakgrund eftersom fler styrelseledamöter i dag har högskoleutbildning än tidigare. Det finns inga hinder för att detta ska kunna ske även i Sverige. Faktum är att frågan utreddes under den förra mandatperioden och lades fram sommaren 2006. Men den hann inte läggas fram i riksdagen före valet. När de borgerliga partierna tillträdde lades locket på, och enligt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är det en sak för ägarna. Det har vi också hört här i dag från de borgerliga partierna. Men vi ser resultatet. Det har inte hänt så mycket. Jämställdhetsfrågan är vår tids stora demokratifråga. Att kvinnor generellt har sämre ekonomisk makt och är sämre representerade bland chefer, bolagsstyrelser och ledningsgrupper är inte enbart en fråga för en handfull människor som äger företag. Sverige borde gå i Norges fotspår och lagstifta om kvotering i bolagsstyrelserna. I utskottsbetänkandet skriver ni att frågan ger anledning till eftertanke, men ni avvisar lagstiftning som medel. Moderater! Kommer ni verkligen att driva på för en lagstiftning om kvotering, eller vad är er partilinje? Är det som Eva Bengtson Skogsberg sade, eller är det som Per Schlingmann yttrade? Vad gör ni i Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna som inte alls vill se en lagstiftning? Vilken linje har ni egentligen? Man kan undra vad ni egentligen går till val på i denna fråga. Jag yrkar bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp), Fredrik Lundh Sammeli (s) och Egon Frid (v).

Fru talman! I mer än tio år har det debatterats hur det ska bli en mer jämn könsbalans i styrelser. Det gäller både i politiken och i näringslivet. Som vi hörde här förut hände det saker när Margareta Winberg satte tryck, men när det trycket försvann stannade utvecklingen av. Det tycks sakta gå upp för de borgerliga regeringspartierna att de saknar stöd från majoriteten av Sveriges kvinnor och att det kan avgöra valet i höst. Efter tre och ett halvt år utan någon jämställdhetspolitik vaknar de till i elfte timmen. Jag välkomnar det. I grunden handlar politik om drömmar och visioner om hur man vill att samhället ska se ut, och det syns särskilt när man diskuterar jämställdhet. Till kd och Yvonne Andersson: Jag vet många kvinnor som har gått utbildning i Styrelsekraft som är så förbannade för att de inte erbjuds en styrelseplats. De är inte garanterade en styrelseplats när de har gått denna utbildning. De tycker att nu måste det vara nog, att det behövs en lagstiftning. De politiska partierna, inte alla, har tagit efter en kvoteringsmodell. När Miljöpartiet bildades införde vi varvade listor, men det räcker inte. Att bara var femte styrelseledamot i kommunala bolag är kvinna visar tydligt att mer behöver göras. Miljöpartiet är ett feministiskt parti. Jämställdhetsfrågorna var centrala när vi bildades. Vi introducerade det jämställda språkrörssystemet, könsvarvade våra listor och kvoterade till de interna uppdragen. Det var banbrytande på sin tid att i praktiken erkänna kvinnors lika rätt till inflytande. Det behövs politiska verktyg för att motverka könsmaktsordningen. Det är en ordning som finns men som inte alla ni på den borgerliga kanten erkänner. Det är en ordning som gör att kvinnor som grupp är underordnade män som grupp i inflytande och resurser. Den gör också att kvinnor och män fastnar i traditionella könsroller som är inskränkande för individens frihet. För Miljöpartiet är jämställdhet sedan länge en frihetsfråga. En aktiv politik för jämställdhet ökar livsvalen för människor. Att, som de borgerliga gör, kämpa för att bevara traditionella könsroller med till exempel vårdnadsbidraget är tvärtom att kämpa för att valfrihet inte ska gälla fullt ut för vare sig kvinnor eller män. Vart tog det folkparti vägen som tog jämställdheten på allvar? Nu har Folkpartiet en jämställdhetsminister som säger att hon inte är feminist. Hon vill inte heller använda de medel som fungerar för att få en jämnare representation i bolagsstyrelserna. Per Schlingmann, Moderaterna, går emot sin jämställdhetsminister och öppnar för lagstiftning om kvotering i bolagsstyrelserna. Den nya moderatlinjen i frågan står i skarp kontrast till de tre övriga allianspartiernas inställning som är ett absolut nej. Näringsminister Maud Olofsson har kritiserat Moderaternas utspel. Frågan är vad som händer om olyckan är framme och Alliansen får regera fyra år till, om det nu är så mycket till allians. Vad vill de borgerliga partierna egentligen? Är det de tre småpartiernas linje som gäller? Och var Moderaternas utspel just ett utspel utan någon större vilja och ambition att egentligen få fler kvinnor i bolagsstyrelserna? Det var kanske endast en desperat flirt från ett parti som vill ha chans till sista dansen nu inför valrörelsen när många kvinnor vänt dem ryggen. Centern tycker att kvinnors företagande är bra, men när det gäller att ge förutsättningar för att öka kvinnors makt och inflytande backar de och påstår att ägarintressen går före. Men bara för att man äger något är det inte fritt att göra precis som man vill. Som min kollega Jan Lindholm tog upp här förut finns det också regler för vad man får göra med till exempel jordbruksmark, och om man äger en bil får man inte köra den hur man vill. Det finns spelregler att följa i samhället. Centern och Folkpartiet vill dock tydligen inte ha spelregler för ökad jämställdhet. Det ska komma av sig självt. Det är en tydlig politisk prioritering, ja. Och det är bra att det blir tydligt att det är den skillnaden inför valet. Ni skickade brev till valberedningarnas ordförande i alla noterade bolag med uppmaning att skicka in en motivering till det valberedningsförslag man hade, men det gav då ingen större respons. Pinsamt få svarade, 77 av 342. Det är en talande tystnad. Osynliggörande är som bekant en av de kända härskarteknikerna, men inte ens då reagerar Centern och Folkpartiet. De retirerar snällt och hoppas att allt ska vara glömt. Om ni moderater nu vill kvotera, som Schlingmann har uttryckt men som Eva Bengtson Skogsberg inte tog upp här förut - tyvärr är hon inte kvar här i kammaren - varför då vänta till 2014 med att införa en lag som Sverige är i stort behov av sedan många år för jämställdheten och tillvaratagande av kompetens inom näringslivet? Det är ju inte så att kvinnor behöver utbildning. Och om det verkligen handlade om att synliggöra, som Moderaternas Eva Bengtson Skogsberg sade, borde väl i så fall valberedarna utbildas för att de ska kunna se alla dessa kvinnor som finns. Veckans Affärer, som också nämnts här tidigare, kunde snabbt lista 500 kompetenta kvinnor som var beredda att ta uppdrag i morgon. Det här handlar inte om kompetens som inte finns; det här är en fråga om makt. Det är dags att inse att näringslivet inte på egen hand kommer att bryta ojämställdheten i näringslivstoppen. Män som sitter på många stolar är tydligen inget problem för de borgerliga. Men om kvinnor får lite för många uppdrag är det tydligen ett problem hos er. Kvotering är inget mål utan ett medel som vi vet fungerar. Vi har hört här i dag att vi rödgröna är överens om att använda de medel som fungerar - en lagstiftning om kvotering för privata, noterade bolag liksom för större offentliga bolag. Symtomatiskt nog ser vi att vi 2008 bara hade fyra kvinnor som vd i börsbolag. Det var två fler än 1999. På tio år! Och det ska komma underifrån. Vi i Miljöpartiet är övertygade om att med fler kvinnor på toppositioner inom bolagen förbättras förutsättningarna för fler kvinnor att rekryteras. Med fler kvinnor på toppositioner förbättras förutsättningarna för jämställda löner och bättre villkor i arbetslivet. Flera undersökningar visar att det är dålig business med enfald i ledning och styrelse. Ett exempel är den finska EVA-rapporten som visar att bolag med en kvinnlig vd är ungefär 10 procent mer lönsamma, något som ligger i linje med tidigare rapporter från amerikanska forskningsinstitut som konstaterat i en studie av 353 företag att de med högst andel kvinnor i ledningen hade 35 procent högre avkastning på det egna kapitalet jämfört med de mindre jämställda bolagen. Norges lag om kvotering i börsnoterade bolag har inneburit en klart bättre utveckling än i Sverige. Där har andelen kvinnor i styrelser gått från 7 procent 2003 till 40 procent i dag. Många nya ledamöter har fått chansen. Det är inte så att det är jättemånga personer som sitter på flera uppdrag, vilket påstods tidigare i debatten. Det som faktiskt har skett är en föryngring av bolagsstyrelserna och en markant höjning av utbildningsbakgrund eftersom fler styrelseledamöter i dag har högskoleutbildning än tidigare. Det finns inga hinder för att detta ska kunna ske även i Sverige. Faktum är att frågan utreddes under den förra mandatperioden och lades fram sommaren 2006. Men den hann inte läggas fram i riksdagen före valet. När de borgerliga partierna tillträdde lades locket på, och enligt jämställdhetsminister Nyamko Sabuni är det en sak för ägarna. Det har vi också hört här i dag från de borgerliga partierna. Men vi ser resultatet. Det har inte hänt så mycket. Jämställdhetsfrågan är vår tids stora demokratifråga. Att kvinnor generellt har sämre ekonomisk makt och är sämre representerade bland chefer, bolagsstyrelser och ledningsgrupper är inte enbart en fråga för en handfull människor som äger företag. Sverige borde gå i Norges fotspår och lagstifta om kvotering i bolagsstyrelserna. I utskottsbetänkandet skriver ni att frågan ger anledning till eftertanke, men ni avvisar lagstiftning som medel. Moderater! Kommer ni verkligen att driva på för en lagstiftning om kvotering, eller vad är er partilinje? Är det som Eva Bengtson Skogsberg sade, eller är det som Per Schlingmann yttrade? Vad gör ni i Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna som inte alls vill se en lagstiftning? Vilken linje har ni egentligen? Man kan undra vad ni egentligen går till val på i denna fråga. Jag yrkar bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Jan Lindholm (mp), Fredrik Lundh Sammeli (s) och Egon Frid (v).