Barn i ett internationellt perspektiv

Fru talman! Utrikesutskottet har flera gånger be- rett frågor som rör barns rättigheter. Den här gången behandlas regeringens skrivelse 2001/02:186, Ett barnrättsperspektiv i internationellt utvecklingssam- arbete. Utskottet anser att arbetet med att främja respekten för barn och att uppfylla kraven i barnkon- ventionen även fortsättningsvis bör utgöra en viktig och integrerad del av svensk utrikes- och biståndspo- litik. Utskottet konstaterar vidare att Sverige ratificerat tilläggsprotokollet till barnkonventionen angående förbud mot barnsoldater, vilket förbjuder deltagande i väpnad konflikt och tvångsrekrytering av personer under 18 år. Tilläggsprotokollet om barn i väpnade konflikter riktar sig både till regeringar och till geril- larörelser och andra väpnade grupper. Bland dagens problem intar de renodlat sociala frågorna en mer framträdande plats än tidigare. Enligt utskottets uppfattning vore det därför av värde om det internationella samfundet kan bidra till att stärka barnets ställning också i detta avseende. Skrivelsen lyfter fram fyra strategiska områden för att främja respekten för barns rättigheter: Socialt reformarbete, hälso- och sjukvård, en skola för alla samt insatser för särskilt utsatta barn. Ett tiopunktsprogram ska ses som en riktlinje för det fortsatta utvecklingsarbetet. Det kan sammanfat- tas på följande sätt: 1. Sätt barnen först! 2. Lyssna på barnen 3. Investera i framtiden! 4. Lämna ingen utanför 5. En skola för alla! 6. Lika möjlighet för flickor och pojkar! 7. Hälsa för alla! 8. Skydda barn i krig! 9. Bekämpa hiv/aids 10. Stoppa exploateringen av barn! Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga att inför behandlingen av det här betänkandet beslutade utri- kesutskottet att inbjuda allmänheten att lämna syn- punkter på de frågor som väckts i skrivelsen och i motionerna.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3. Sedan vill jag upprepa detta som Bir- gitta Ahlqvist tog upp. De här meningarna förtjänar att repeteras: Sätt barnen först! Lyssna på barnen! Investera i framtiden! Lämna ingen utanför! En skola för alla! Lika möjligheter för flickor och pojkar! Häl- sa för alla! Skydda barn i krig! Bekämpa hiv/aids! Stoppa exploateringen av barn! Precis som Birgitta Ahlqvist säger inleder de här tio punkterna skrivelsens tiopunktsprogram. Det är punkter som vi alla kan ställa oss bakom. Men hur ser verkligheten ut? Låt mig ta ett exempel med ett barn, trots den höga svansföring som regeringen ändå har när det gäller barnkonventionen. Det gäller Ahmed. Han är 13 år. Han är ensam i världen. Ingen vill veta av honom. Efter att ha bott i Sverige under åtta år är han nu dumpad av sina föräldrar i en annan del av världen. De år då Ahmed har gått i svenska skolan har han förhoppningsvis fått kunskap om barnkonventionen. Han är också ett av många barn som är medveten om sina rättigheter, och därför tar han sig till en svensk ambassad i ett grannland efter att ha övergetts av sina föräldrar. Två år, det är en lång tid i ett barns liv. Två år utan utbildning. Två år utan sina föräldrar. Två år utan sina vänner i Sverige - trots barnkonventionen. Ingen har satt Ahmed först. Ingen har lyssnat. Han är utanför, och ingen skola finns till för honom. Då kan man fråga sig: Under vilken artikel i barn- konventionen faller Ahmed? Är det nummer 20, att han har berövats sin familjemiljö? Eller kan det möj- ligtvis vara artikel 8, att hans identitet har berövats honom? Fru talman! Sverige är ett välfärdsland trots den förda politiken, som gjort att vi har halkat efter rejält i välståndsligan. Regeringen har uppenbara svårigheter att leva upp till barnkonventionen. Det framkommer ju, om än i förtäckta ordalag, i de rapporter som Sve- rige lämnar till FN:s kommitté för barnens rättigheter. Rädda Barnens bokslut visar också att det är barnen som i första hand drabbas i ekonomiska kriser. De som hade det sämst innan de stora neddragningarna i välfärden kom drabbades mest, och klyftorna mellan olika grupper av barn ökade. Fru talman! Kampen för en bättre tillvaro för världens barn går alldeles för långsamt. Det har gått snart 13 år sedan 1990 års barntoppmöte. De positiva resultaten finns, det ska inte förnekas, men tyvärr ökar klyftan mellan den rika och den fattiga världen, mycket beroende på krigssituationer men också på dåligt ledarskap och den stora ödesfrågan hiv/aids. Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har an- talet föräldralösa barn varit så stort som det vi nu ser i spåren av hiv/aidsepidemin. Värst är situationen i Afrika söder om Sahara. Miljontals barn står utan föräldrar, familjer, grundläggande hjälp och försörj- ning för sin överlevnad just på grund av hiv/aids. Sådana extrema förluster i ett tidigt skede av ett barns liv påverkar barnets fysiska och psykiska hälsa och slutligen hela samhället. Barnens dagar fylls av kampen för att överleva. Det finns inte längre någon förebild för dem, någon som kan lära dem odla jor- den, laga mat, föra vidare traditioner och andra vikti- ga delar av livet. Många av dessa barn hamnar på gatan i någon stad, och därifrån tar de sig nästan aldrig. Fru talman! Varannan minut smittas 13 personer av hiv, och majoriteten av dem som nu smittas är unga människor. Tonårsflickorna ligger sämst till. I Kristdemokraternas reservation vidhåller vi att poli- tiskt ledarskap är avgörande för framgångar i arbetet med att förebygga hiv och mildra konsekvenserna av aids. Sverige får aldrig backa från att framföra en tydlig kritik av det politiska ledarskap som motarbe- tar eller allvarligt försvårar arbete och åtgärder för att förebygga hiv/aids. Den svenska regeringen måste ställa mycket höga krav på statsledningar som väljer att inte samarbeta i kampen mot hiv/aids. Fru talman! Kristdemokraterna har även ett sär- skilt yttrande om den kommersiella sexuella exploate- ringen av barn. Världen måste enas och måste arbeta enat mot barnsexhandel. Handeln med människor är den snabbast växande brottsligheten i världen. Totalt fyra miljoner människor, framför allt yngre kvinnor, är offer för den globala sexhandeln varje år. Ca 500 000 människor uppskattas vara offer för sexhand- rel inom EU. Det smugglas varje år in mellan 400 och 500 kvinnor och minderåriga i Sverige för att arbeta som prostituerade. Därför är det högst anmärknings- värt att regeringen inte har lyckats presentera en stra- tegi för hur människohandel ska bekämpas genom Sveriges utvecklingssamarbete. Enligt skrivelsen skulle den vara färdigställd under första halvåret 2002. Jag vill fråga majoritetens företrädare: När kan vi få se denna strategi? När kommer den?

Fru Talman! I det sätt du behandlar barnen på i dag kan du avläsa vilket samhälle du får i morgon. Därför är det så viktigt med en barnpolitik. Barnen är svaga och värnlösa varelser och det behövs lagstiftning och internationella regler för att man ska skydda deras rättigheter. Regeringen har i en skrivelse talat om för riksda- gen vilken barnpolitik man har. Den diskuterar vi nu i det här betänkandet. Till betänkandet har motioner lämnats från bland andra Centerpartiet med syn- punkter på barnpolitiken. Det finns en bred enighet mellan alla partier i riksdagen om att barn ska ha särskilda rättigheter som måste värnas i den internationella lagstiftningen. Det räcker inte att bara konstatera detta. Det är också en fråga om hur starkt man kan och ska hävda barnens rättigheter. Där tycker vi i Centerpartiet att regering- ens politik inte är tillräckligt framåtsyftande och progressiv. Vi vill gå längre i arbetet med att skydda barns rättigheter. Det har vi lagt förslag om i motio- ner som har behandlats i detta sammanhang. Men de har blivit avstyrkta, och det har inneburit att vi har fått reservera oss. Det finns tre reservationer från Centerpartiet fogade till betänkandet och dessutom ett särskilt yttrande tillsammans med Kristdemokraterna. Vi betonar i reservationerna och yttrandet att reger- ingens politik borde ha gått längre på det här området. Den första skiljelinjen gäller synen på barnkon- ventionen. Det finns ingen konvention om mänskliga rättig- heter som så många länder så snabbt har ställt sig bakom som konventionen om barns rättigheter. Det visar att det finns ett starkt stöd för barnens rättighe- ter i världens länder. Det är glädjande och det är bra. Det visar sig dock att den politiska viljan inte all- tid motsvaras av det som sägs i barnkonventionen om att alla barn ska få sina rättigheter tillgodosedda. Alla länder har nämligen inte ställt sig bakom konventio- nen. USA är ett av dessa länder, märkligt nog. Det bör påtalas av den svenska regeringen som ansvarig för utrikespolitiken, som med kraft och bestämdhet bör försöka påverka USA att ratificiera barnkonven- tionen. Allt annat är att falla undan för en stormakt som USA. Vi menar att Sverige bör verka för att USA ratificerar barnkonventionen. Det är den första synpunkten som vi har på barnkonventionen. Vår andra synpunkt är att barnkonventionen till sitt innehåll behöver ändras, förbättras och byggas ut för att stärka barnens rätt. Barnen bör ha rätt att vara barn tills de har fyllt 18 år. Den nuvarande lydelsen av barnkonventionen tar endast upp barnens rättighe- ter gentemot staten. Det är inte tillräckligt. Vi menar att tyngdpunkten i konventionstexten bör läggas på barnens föräldrar. Det är föräldrarna som har det yttersta ansvaret för barnen. I konventionstexten tycks uppfattningen också vara att barnens skyddsbehov varierar med hänsyn till ändamål i stället för med hänsyn till barnens ålder: giftermålsålder, barnarbetsålder och så vidare. Vi menar att Sverige bör arbeta för att få en förändring som utgår från barnens ålder i stället för från ända- mål. Det bygger på att barn har rätt att vara barn tills de fyller 18 år. Vidare vill vi ha ett aktivt barnens bästa och inte ett passivt barnens bästa i lagstiftningen. Ett passivt barnens bästa innebär att barn tillerkänts grund- läggande skydd och rättigheter som övriga samhälls- grupper men inte mer. Är det att sätta barnen främst, som vi hörde sägas i föredragningen? Är det att verk- ligen lyssna på barnen? Det tycker inte vi i Center- partiet. Om man ska sätta barnen främst behöver barnen skydd utöver vad andra grupper har. Det är att hävda ett aktivt barnens bästa. Det kan gälla skydd mot vårdnadshavare som gör sig skyldiga till för- summelser eller brister i omsorgen, och det kan gälla missbruksproblem och annat. Vi i Centerpartiet har fått avslag på de här försla- gen. Man kan fråga sig varför, och jag frågar majori- tetens företrädare Carina Hägg varför det är så. Vill inte majoriteten ha ett aktivt barnens bästa? Vill man inte sätta barnen främst? Här finns möjligheter att göra det. Varför är majoriteten till exempel så und- fallande inför att uttala sig för att USA ska ratificera barnkonventionen? Fru talman! Ingenstans är barn så utsatta och ut- lämnade som vid kommersiell exploatering av olika slag. I reservation nr 2 tar jag upp kommersiell sexu- ell exploatering av barn. Jag yrkar bifall till den re- servationen. Spridningen av barnpornografi har ökat drama- tiskt det senaste årtiondet. Det hänger delvis samman med de nya kommunikationssystemen och IT- utvecklingen. Vi väcker två förslag i det här sammanhanget. Vi menar för det första att Sverige bör ratificera tilläggs- protokollet till FN:s barnkonvention. Det tilläggs- protokollet är en uppmaning till en världsomfattande kriminalisering av produktion, distribution och inne- hav av barnporr. Det handlar för det andra om ett ökat samarbete mellan regeringarna för att bekämpa spridning av barnporr. Vi har fått nej även i de här sammanhangen, och det beklagar jag. Om vi ska sätta barnen främst måste vi också med kraft ge oss på de här problemen och ge ett skydd för oskyddade barn.

Fru talman! Så här på kvällskvisten blir det inte lika många repliker som det var i den förra omgång- en. Detta är en liten fråga som vi sitter några stycken och ska prata om och lyssna på. Det handlar bara om sådana små trivialiteter som barnarbete, barnsoldater, sexuell exploatering, barn som föds eller smittas med hiv, pornografi, barnpornografi och flickors köns- stympning. Det är en liten fråga så här på kvällskvis- ten som vi alla är så rasande eniga om. Ingen här i salen kan med sin riksdagsplats i behåll säga: Ja, jag tycker att vi ska ha barnsoldater. Jag tycker att vi ska ha sexuell exploatering. Men vad gör vi då. Regeringen har ju ett vackert tiopunktsprogram här. Det är vackra ord. Vi har Uni- cef, Rädda Barnen, ECPAT, Världsbanken, ILO, kyrkan, Lutherhjälpen och många fler. Men trots att det låter så mycket är det en droppe i havet. För att vi inte ska överväldigas av hur det står till, för det är ju gräsligt eländigt, och för att vi inte ska drunkna, fru talman, och översköljas så att vi börjar blunda i stället för att se och höra, kan vi ju börja med de barn som finns i Sverige. Låt oss titta på de punkter som regeringen föreslår och tänka på de barn som finns i Sverige. Hur är det? Vi kan till exempel titta på punkten Investera i framtiden! Gör vi det? Nej, vi sparar. Vi investerar inte. Min favorit bland nationalekonomer, Stefan de Vylder, säger så här: Ett samhälle som präglas av växande klassklyftor och utslagning av ett stort antal människor redan vid unga år är inte bara otillständigt, en utveckling i den riktningen minskar också den framtida ekonomiska tillväxten. Lämna ingen utanför! Jo, det gör vi minsann. Vi lämnar flyktingbarn utanför ibland när det gäller skolan. Funktionshindrade barn får svårare att få sina rättigheter tillgodosedda. Joakim Palme har kommit fram till att funktionshindrade får svårare och svårare att tala om sina rättigheter. En skola för alla stämmer inte riktigt heller. Även här har flyktingbarn det svårare. Det har blivit bättre, men det är inte riktigt bra än. Lika möjligheter för flickor och pojkar! Det vet vi alla att det inte är. Ibland kanske flickor favoriseras, och ibland är det pojkar. I idrotten är det faktiskt pojkar som favoriseras. Hälsa för alla! Det stämmer inte heller om vi tän- ker på flyktingbarn och gömda barn. Jag har skrivit en motion som heter Försäkringstagarens rättigheter, L279. Jag döpte den till Människan och försäkrings- bolagen, men så fick den inte heta. Den handlar om att alla inte får försäkringar. Man får kanske inte ta en försäkring för sitt barn som är fött för tidigt eller har någon liten skada. Skydda barn i krig! Vi skulle kunna satsa mycket mer på att hjälpa barn som har varit med om krig. Stoppa exploateringen av barn! Jag vill inte miss- kreditera Norrbotten, men i Norrbotten har man dragit ned antalet poliser. Där kan man inte stoppa den våg av unga flickor som kommer in över Finland från Ryssland. Vi skulle kunna börja här för att öva oss genom att vara noga med barnkonsekvensanalyser i alla beslut. Jag har många gånger talat om en barnbilaga till budgeten, en barnbilaga till alla budgetar. Då skulle det se annorlunda ut. Alla kan inte åka till världens alla hörn och hjälpa alla barn, men vi kan börja här hemma. Vi kan börja här hemma genom att hjälpa världen också, genom att uppmuntra samhället att ge stöd till organisationer, genom att upplysa och propagera, genom lagändringar om pornografi och stärkt skydd för kvinnor och barn som används. Jag tycker att det är synd att det inte var någon som stöd- de vår reservation 4 i KU17 om anspelningspornogra- fi. Vi säger att vi vill, men det var ingen som stödde den. Vi måste bekämpa fattigdom. Handel med kvin- nor och barn har mycket med fattigdom att göra, med viljan att tjäna pengar och med efterfrågan. Hur kommer det sig att så många vuxna efterfrågar barn att utnyttja? Det är lättare att handla med barn och kvinnor än med vapen och narkotika. Det är mycket mindre risk att åka fast. Dessutom kan man handla fler gånger med samma vara tills kvinnan eller barnet tar skada eller dör. Vi kan göra en hel del här hemma. Vi kan till ex- empel göra någonting åt barnarbete genom att ha en katalog när vi ska välja premiepensionsfonder så att vi vet vilka aktier och fonder som baserar sina pengar på barnarbete. Om vi kunde hjälpas åt att möta de män som tycker om att utnyttja barn sexuellt skulle vi komma en bra bit på väg. Det behövs utbildning och satsningar i rättsväsen- det, på domare, åklagare, Migrationsverket och än så länge på Utlänningsnämnden. Det förekommer till exempel att man skickar hem en flicka som varit här och prostituerat sig. Man säger att hon visste att det handlade om prostitution. En flicka sade så här: Jag visste att det var prostitution, men jag visste inte att det handlade om liv eller död. Det kunde ha varit Lilja 4-ever, som jag tyvärr inte hunnit se än, men jag ska se den - den går fortfa- rande. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag tackar Kerstin-Maria Stalin för det här anförandet och håller med om allt som Kers- tin-Maria Stalin säger. Men jag har en fråga. Miljö- partiet tillhör ju majoriteten här i riksdagen. Vad gör Miljöpartiet när det gäller att äska mer pengar exem- pelvis till gränspolisen? Vad gäller kommersiell sex- uell exploatering av barn i dag har kunskapen ökat till exempel i Östersjöregionen, men polisen saknar me- del för att kunna arbeta effektivt. Vad avser Kerstin- Maria Stalin att göra i den frågan?

Fru talman! Såvitt jag vet har förhandlingarna inte börjat än utan vi håller på att gå igenom vad vi vill förhandla om. Jag trycker på för att vi måste arbeta förebyggande för barns skull, och däri ingår också det här.

Fru talman! Jag hoppas att Kerstin-Maria Stalins åsikter kommer att tas på allvar. Så snart vi kommer in på barnfrågorna märker man att det plötsligt inte längre gäller de stora frågorna. Jag hoppas att Kers- tin-Maria Stalin har framgång i den här frågan och att vi kan få mer pengar till polis och gränspolis.

Fru talman! Det hoppas jag också. Det är därför som jag står här fastän jag inte tillhör utrikesutskottet. Den här frågan är så oerhört viktig, och den måste på något sätt lyftas fram.

Fru talman! Utrikesutskottets betänkande Barn i ett internationellt perspektiv har ett brett och viktigt anslag. Barnet sätts i fokus på ett tydligt sätt. Det är därför tacksamt för mig att yrka bifall till förslagen i betänkandet och avslag på de tre reservationer som fogats till detta. Trots de tidigare inläggen vill jag mena att det finns en stor samstämmighet i riksdagen kring de internationella barnfrågorna. Detta är i sin tur viktigt för att vi ska kunna vara effektiva aktörer i de här viktiga frågorna utanför vårt lands gränser. På grund av den sena timmen vill jag här i kväll vara väldigt kortfattad, men jag vill göra några kom- mentarer. Utskottet konstaterar att tilläggsprotokollet i barn- konventionen angående förbud mot barnsoldater innebär förbud mot deltagande i väpnade konflikter för och tvångsrekrytering av personer under 18 år. Vi pekar också på det viktiga faktum att tilläggsproto- kollet riktar sig både till regeringar och till andra väpnade grupper. Jag ser anledning att ta upp detta med väpnade grupper just här och just i dag. Fru talman! När det här konstaterandet är gjort vill jag lyfta fram en aktuell fråga, och det gäller unga under 18 år som rekryteras från en del av EU- länderna ned till norra Irak för att där förbereda sig för att ta del i väpnad strid. I skuggan av Irakkrisen planerar väpnade och andra grupper för hur man ska kunna använda barnsoldater. Medan mediernas fokus riktas in på några vuxna så kallade mänskliga sköldar som hålls med värds- husservice av Saddam Hussein vill jag i stället rikta fokus på några som behöver vårt skydd och vårt stöd, nämligen de barn som är i den här situationen. Barn- soldater rekryteras mitt framför ögonen på oss, inte bara långt borta geografiskt från oss. Det finns fortfa- rande en oförmåga från det svenska samhället och från samhällen runtom i Europa att se hur förhållan- dena hänger ihop, det vill säga hur konflikter längre bort har kopplingar också till vårt samhälle på ett mycket direkt sätt. Fru talman! Kd, c och mp anför att Sverige starkt bör uppmana USA att ratificera FN:s barnkonvention. Vi delar tillsammans uppfattningen att USA ställt sig utanför det internationella samfundet och att det är djupt olyckligt att man inte ratificerar FN:s barnkon- vention. Återkommande bilaterala och multinatio- nella överläggningar har förts med USA i denna fråga men hittills utan resultat. Under EU-ordförandeskapet försökte Sverige på- verka den amerikanska ståndpunkter men fick av övriga EU-länder också ett fortsatt uppdrag att för- handla med USA. Att USA tillsammans med Somalia ensamt står kvar generar inte USA, och den utveck- ling som vi ser är att USA på flera viktiga områden väljer samma väg, att ställa sig utanför det internatio- nella samfundets överenskommelser. Det känns inte hoppfullt just nu, men naturligtvis måste det bara sporra oss att öka våra ansträngningar att få med USA i barnkonventionen. Vi måste fort- sätta att påverka. Fru talman! Vi har flera gånger tidigare i kamma- ren tagit upp hur viktigt det är att bekämpa hiv och aids. Sveriges riksdag har fler gånger lyft fram den här bokstavligt talat livsavgörande frågan än vad som kan ha skett i många av parlamenten i drabbade län- der där frågan är mer akut. Det synliggör också en del av problematiken. Jag vill understryka att det krävs forskning, kunskap och resurser för att stoppa smitt- spridningen men att en åtgärd är helt kostnadsfri för den som har tillträde till en talarstol, nämligen att använda det fria ordet. Den som bryter tystnaden har också kunnat se att man fått positiva resultat. När ledarna tvekar dröjer också de positiva förändringarna i smittkurvorna. Fru talman! Om Zimbabwes president Mugabe började jaga viruset i stället för oppositionen kunde landets barn växa upp något tryggare, få behålla nå- got fler lärare i livet och se lite ljusare på framtiden. Fru talman! Antalet barn som blivit föräldralösa på grund av hiv/aids växer lavinartat, och som en konsekvens av bristande kunskap och bristande möj- ligheter till skydd är det många som begår sexuella övergrupp på unga och barn. Det är extra anmärk- ningsvärt när vi vet att det finns kunskap som kan skydda de här barnen. Under det svenska ordförandeskapet i EU genom- fördes en specialsession i FN:s generalförsamling om just hiv/aids. Mötet antog enhälligt ett handlingspro- gram där det bland annat krävs att varje land ska ha ett nationellt handlingsprogram mot spridningen. Sverige stöder arbetet med att ta fram nationella handlingsprogram. Vi stödde också Unaids förra året med 52 miljoner kronor. Vidare utbetalades året dess- förinnan 290 miljoner kronor för insatser inom det bredare området sexuell reproduktiv hälsa och rättig- heter. Det finns mer att redovisa när det gäller de eko- nomiska insatserna, men jag ska stanna vid detta på grund av den sena timmen. Fru talman! Jag måste också säga någonting om könsstympning. En viktig del av uppföljningen av det arbetet som bedrivs mot könsstympning gäller att vi kan se att det finns ett motstånd i lokalsamhällen där man har genomfört en lagstiftning som förbjuder könsstympning. Det kommer till uttryck vid andra tider av en människas liv. Könsstympning kan genomföras när ett barn är mycket ungt. Det kan ske vid förlossningen på en ung kvinna, och det kan ock- så göras på en kvinna sedan döden har inträtt. Kvin- nan ska inte komma undan det här. Jag tycker att det är viktigt att vi observerar detta och att vi inte använder statiska metoder när de här brotten mot kvinnorna förändras till sin karaktär. Jag skulle ha kunnat säga mycket om hushålls- tjänster och kommersiell exploatering av barn. Detta kommer vi naturligtvis att följa oerhört noga. Vi stöder regionala nätverk och frivilligorganisationer- nas verksamhet och arbetar bilateralt.

Fru talman! Carina Hägg säger att hon har en rätt tacksam uppgift att yrka bifall till ett bra barnpolitiskt förslag. Jag vill gärna säga att det råder en bred enig- het om mycket i det här betänkandet. Det är ett tio- punktsprogram som ser vackert ut, men jag menar att det inte är tillräckligt. Eftersom det var en så tacksam uppgift som Carina Hägg hade skulle hon väl ha kunnat anstränga sig något för att svara på mina frå- gor för att försöka göra det här ännu bättre. Hur är det: Ska vi fortsätta att ha ett passivt bar- nens bästa, eller ska vi ha ett aktivt barnens bästa? Är det att sätta barnen främst att fortsätta ha ett passivt barnens bästa som grund i barnkonventionen? Har barnen rätt att vara barn tills de är 18 år? Ska skyddsbehovet med hänsyn till ålder vara det som gäller i stället för med hänsyn till ändamål, som vi har föreslagit? Ska vi jobba för att ratificera tilläggspro- tokollet som kriminaliserar produktion, distribution och innehav av barnporr? Ska det vara så att vi ska öka samarbetet mellan regeringar för att bekämpa spridning av barnporr? Ska vi fortsätta, som Rosita Runegrund också var inne på, att kritisera regimer som inte angriper aidsproblematiken utan i stället förvärrar den? Det vore intressant att få någon synpunkt på var- för man har avslagit de här förslagen.

Fru talman! Jag vill till att börja med understryka att det finns en stor enighet i det här betänkandet. Det finns en stor enighet och en bred uppslutning kring de internationella barnfrågorna och det sätt på vilket man bedriver dem i Sverige. När man läser Centerns reservation är det ju ganska magert, måste jag säga. Det är lite öppna dörrar. I förhållande till vad man har skrivit i reservationen var det väldigt många frågor som Agne Hansson nu presenterade här i kammaren. Vad jag förstod av ditt anförande såg du det lik- som jag som väldigt angeläget att USA undertecknar barnkonventionen. Den uppfattningen kan jag bara dela, och jag hoppas att vi kan hjälpas åt i ansträng- ningarna att få USA med på vagnen och att få USA att inse att dess roll är viktig både för barnen i USA och för det internationella barnarbetet i stort. En del av er som sitter här var kanske med på det barntopp- möte som ägde rum i New York för något år sedan. Jag var inte där, men vad jag förstod av rapporterna därifrån tyckte man när man kom tillbaka att det var ett motstånd från USA. Det var svårt att komma vida- re. Så ska man göra en allmän bedömning av läget just nu så kanske det är svårt att driva fram en omar- betning av just barnkonventionen. Det kanske är klokare att koncentrera sig på att få så mycket som möjligt av det som har lyfts upp av barnkonventionen genomfört och implementerat i praktiken ute i de byar, områden och städer där barn lever.

Fru talman! Jag tycker kanske inte att det här är tunt eller att slå in öppna dörrar. Det är precis de frågor som jag nu ställer här som jag inte har fått svar på i betänkandet. Och jag frågar: Varför är man inte beredd att ta de ytterligare stegen? Det kan säkert vara svårt att nu börja få gehör för en förändring av texten i barnkonventionen. Men börjar man inte bygga upp en opinion för förslagen någon gång, ja, då kommer man ju aldrig till punkt. Det är det vi menar: Man måste ju börja någonstans. Vi menar att Sverige, som ligger väl framme med de här frågorna, borde kunna vara pådrivande för att öka skyddet för barnens rättigheter internationellt. Vi borde ligga i framkant och inte bara i mitten - även om det är behagligt att vara i mitten i politiken i många sammanhang. När det sedan gäller USA:s agerande, det vill säga att inte anta barnkonventionen: Tänker ni fortsätta, för det ges inget svar i betänkandet, att driva de här frågorna? Hur ska till exempel det uppdrag fullföljas som EU har gett Sverige - det står ingenting om det heller - för att förmå USA att ratificera barnkonven- tionen?

Fru talman! Agne Hansson har ju varit med så pass länge i politiken att jag nästan trodde att han skulle ha lärt sig att det kanske inte är den bästa för- handlingsmetoden och den mest effektiva vägen för att nå resultat, om man har fått ett rätt öppet mandat att arbeta med en fråga, att börja med att låsa fast exakt hur man ska gå fram. Jag tror att när det gäller att jobba gentemot USA får man nog vara flexibel och ihärdig, man får ha väldigt mycket sakskäl och man får arbeta långsiktigt, och det är Sverige berett att göra, därför att det här är en så pass viktig fråga. Jag förstår att det är någonting som hela kammaren här delar min uppfattning om hur viktigt det är att vi får med USA och på sikt också Somalia där det är möjligt i det viktiga arbetet med barnkonventionen.

Fru talman! Det är två saker som jag skulle vilja ha svar på från Carina Hägg. För det första gäller det den tydliga kritiken av det politiska ledarskapet. Det jag saknar, Carina, är den svenska regeringens tydliga budskap till vissa afri- kanska länder som inte tar upp hiv/aids- problematiken. Jag saknar Göran Perssons röst, jag saknar biståndsministerns röst och jag saknar utri- kesministerns röst. Att vi i Sverige, med den barnpo- litik som vi ändå säger att vi för, inte höjer rösten mer! Jag tror att i Afrika lyssnar man på vad Sverige säger. Vad har Carina Hägg att säga om det här? För det andra: Vart tog strategin vägen när det gäller människohandel? Under Sveriges ordföran- deskap hade man en väldigt hög svansföring i den här frågan: den skulle läggas på bordet, och det var en prioriterad fråga. Men vart tog strategin vägen? Det utlovades att den skulle ha kommit för ett år sedan.

Fru talman! Rosita Runegrund tar upp en väldigt viktig fråga i den inledande delen av sin replik, och det är frågan om hur man ska få fler ledare att tala om de här viktiga frågorna, det vill säga att tala öppet om vikten av sexuell och reproduktiv hälsa och inte minst om de unga kvinnornas rätt till detta och till att själva bestämma över sitt eget liv. Vi kan konstatera att fram tills i dag är det så, inte minst i flera av de mest aidsdrabbade länderna i Afri- ka, att man inte har kommit fram ordentligt. Man har inte brutit igenom i de egna parlamenten. Man har inte i tillräckligt stor utsträckning på hög nivå tagit upp och lagt den tyngd man borde lägga på denna fråga. Man har prioriterat andra ting. Det är säkert så att det här handlar mycket om kvinnors rättigheter, och kvinnors rättigheter har man inte varit beredd att lyfta fram så här tydligt. I och med att det är så viktigt för att komma vida- re i de här frågorna är det naturligtvis någonting som Sverige tycker att vi själva måste ta upp i de dialoger vi har med politiker på olika nivåer: att regeringen tar upp det, att vi gör det som parlamentariker och att de som är regeringens ställföreträdare i olika länder, ambassaderna, tar upp det här i sina överläggningar. Det här finns ju ständigt med i de dialoger som finns på olika plan. Men vi är ju inte färdiga med de på- tryckningarna förrän vi ser att det också ger resultat ute i de aktuella länderna och att man verkligen är så tydlig som man har kunnat se att man har varit bland annat i Uganda och som en del enskilda ledare har varit. Jag kan ibland känna mig oerhört frustrerad och väldigt besviken på kolleger som inte använder sig av den plattform man har som parlamentariker eller som i Zimbabwe, där man prioriterar ett krig mot opposi- tionen i stället för ett krig mot det här viruset. Det är en fullständigt felaktig planering och prioritering enligt mitt sätt att se det.

Fru talman! Eftersom jag inte fick svar på frågan om strategin vill jag ha svar på den i nästa replik. Är det så att Carina Hägg saknar stöd från vår egen statsminister när det gäller att ta upp den här frågan och på ett klart och tydligt sätt kunna tala till de politiska ledarna i de andra länderna? Är det så att Carina Hägg inte känner stöd från Göran Persson?

Fru talman! Jag känner att det här är en fråga som jag vet att man tar upp i många olika sammanhang. Just därför är det lättare för mig att föra debatten här i dag. Jag vet att det jag säger hänger ihop med vad man säger på regeringssidan: Det är viktigt. Men det är möjligt att det i den här sortens samtal i överlägg- ningarna inte är lika intressant att spegla. Om man går runt medierna ser man att de här samtalen förekom- mer. Det här är viktigt. Det är något vi prioriterar. Vi stöder olika länders arbete med att ta fram olika stra- tegier som sedan kan tas upp i parlamenten, ratifice- ras och bli dokument som man kan diskutera utifrån. Jag känner att det finns en bred uppslutning och samsyn om hur viktigt det är att man bryter tystnaden. Det finns också en otålighet som jag vill ge uttryck för här i dag, otåligheten över att det inte händer mer och fortare. Därför måste vi fortsätta att ta upp dialo- gen med de länder och de ledare det berör i många olika sammanhang. Det räcker inte att göra det vid ett tillfälle. Vi måste göra det tillsammans och sam- stämmigt, vid många olika tillfällen. Den här strategin är någon man lägger stor vikt vid. Man vill göra den så genomarbetad som möjligt. Något datum eller klockslag för den kan jag inte ge Rosita Runegrund. Det får vi nog återkomma om till den som arbetar med strategin. Jag kan inte svara på det här i dag.

Fru talman! Det här är en av de debatter som ska föras utifrån den nya modell som ska testas här i riksdagen, med en opartisk inledning och sedan de- batt. Än så länge har jag inte märkt något av det nya mer än att det var just en förlängning i form av en inledning. Det som är annorlunda för mig här i dag är att jag råkar företräda majoriteten utan att ha en enda reser- vation. Det känns ovant. Det ska nog gå hyggligt ändå. Jag tänkte ändå haka på några saker som har kommit fram i debatten. Först vill jag bara tala om för Agne Hansson att jag inte tvekar någon gång, trots att jag tillhör majoriteten bakom det här betänkandet, att för USA:s företrädare påpeka det som gäller barn- konventionen. Senast i förrförra veckan framförde jag vår och min motvilja mot dödsstraff till den som är första Political Officer på ambassaden här i Stock- holm när vi träffades. Det finns anledning att göra. Men det är regeringen som ska göra det, det har Agne Hansson rätt i. Till Kerstin-Maria Stalin vill jag säga att vi är all- deles överens om förhållandena för flyktingbarn i Sverige. Det är mycket som behöver göras där när det gäller barnens rättigheter. Däremot undrar jag en sak. Kerstin-Maria Stalin tog upp frågan om funktions- hindrade barn. Hur var det egentligen med majorite- ten när man beslutade att lägga ned Ekeskolan i Öre- bro för funktionshindrade barn? Var inte Miljöpartiet med och såg till att lägga ned den? Fru talman! Dagens debatt handlar om betänkande 4. Det är så gott som enhälligt. Det är endast nyanser som skiljer majoritet från reservanter. Enligt min mening råder det inget tvivel om att alla här i kamma- ren vill uppnå samma mål när det gäller barnens rätt i det internationella perspektivet. Men sedan blir det, både i betänkandet och debatten här, mest högtidstal där man räknar upp ett antal saker som är dåliga och ett antal saker som är bättre men mycket få konkreta åtgärder och exempel på vad man skulle kunna göra och var, med några få undantag. I förra veckan var jag på resa under några dagar. Jag besökte Azerbajdzjan. Det är ett postsovjetiskt land som ligger vid Kaspiska havet. Det är faktiskt en del av Europa, det Europa som vi tillhör. Man har där ambitionen att så småningom kunna ta klivet in i EU:s finrum. I det här landet, i Europa, pågår en flyktingkata- strof - hemma, i EU:s förstuga. På gränsen till Euro- pas vardagsrum pågår en flyktingkatastrof. En miljon människor är på intern flykt av en befolkning om åtta miljoner. Ungefär som det ser ut i Sverige, men en miljon är på flykt sedan tio år tillbaka i tiden. De allra flesta barnen i flyktinglägren är födda där. Barnen har alltså ingen annan erfarenhet av livet än ett läger. Jag var där i ett flyktingläger och såg det själv. Många av barnen saknar skor. De har ingen ordentlig skolgång. De saknar varje annan bostad än en hydda, som är mest att likna vid en lerhydda utan ordentlig värme. Det klimat som råder påminner på vintern om svensk västkust. Det kan vara rätt snöigt och kallt, regnar mest. Det är alltså iskallt inne halva året. Den andra halvan av året har man ett klimat som mer påminner om Sydeuropa, näst intill tropiskt. Det gör att det är kokhett den halvan av året. Levnadsförhållandena i de här hyddorna är full- ständigt orimliga för framför allt de barn som växer upp där. Malaria och andra sjukdomar grasserar. Smitta och sjukdom tillhör vardagen. Det råder brist på de grundläggande förutsättningarna för liv. De här barnen och deras föräldrar är inte utlän- ningar på flykt från en fjärran konflikt. Det här är azerbajdzjaner på flykt inom landet. Av den här mil- jonen flyktingar kommer 750 000 inifrån landet. Resten, 250 000, kommer från Armenien och områ- dena omkring. Det är alltså det som kallas IDP, inter- nally displaced persons. Det är en flyktingkatastrof som vi har alldeles nära inpå gränserna. Fru talman! Sverige och EU måste ta sitt ansvar för de här barnen. Vad säger Carina Hägg? Är du, Carina Hägg, beredd att utöka det tillfälliga majori- tetsförhållandet i betänkandet med högtidliga fraser och införa praktisk politik? Kan Carina Hägg tänka sig att vi tillsammans begär att UD och utrikesminis- tern agerar direkt gentemot Azerbajdzjans regering? I och för sig kan man skylla konflikten på Armenien och säga att det är Armeniens fel att Armenien har invaderat. Men det kan man inte göra i tio års tid. Man måste göra något för de här människorna här och nu, meddetsamma. Kan man tänka sig att vi be- gär det, Carina Hägg? Kan vi tillsammans begära att UD och utrikesmi- nistern agerar i EU? Kan vi tillsammans försöka fö- reträda de här azerbajdzjanska barnen, så att vi gör lite praktisk politik av det här vackra talet om solida- ritet med barn här och där? Fru talman! Visserligen kan man i en akademisk mening hålla med Azerbajdzjans regering om att flyktingsituationen är Armeniens fel. Det har antagits FN-resolutioner dels om flyktingarnas förhållanden, dels om att konflikten ska lösas fredligt. Det är rim- ligt att Armenien under tiden drar tillbaka sina trup- per. I Azerbajdzjan säger man att det är armeniernas fel och att man inte kan göra någonting förrän männi- skorna kan åka tillbaka. Det gäller inte bara regering- en utan även de oppositionspartier som jag träffade där. Men de här människorna kommer inte att kunna åka tillbaka i morgon eller nästa vecka. Det kan ta ett år, två år eller längre tid innan konflikten är löst. Då måste man göra någonting så att de här människorna integreras i sitt eget land. Det här är människor som har rösträtt. De vuxna har faktiskt rösträtt. Jag frågade den politiska oppositionen en sak. Om hälften av flyktingarna är vuxna har ni i alla fall en halv miljon väljare i flyktinglägren. Varför gör ni ingenting åt det här? Vi blir arresterade om vi går in i flyktinglägren, sade de. Jag vill ha ett svar, men nu har tydligen Carina Hägg gått. Det hade varit trevligt om jag så småning- om, när hon har läst protokollet, kunde få ett svar på om vi tillsammans kunde göra någonting för att få en förändring för de här barnen. Är vi då överens skulle jag vilja avsluta med att säga att det är viktigt att vi inte gör som Churchill sade en gång. Han sade: "The Americans do eve- rything right after having tried every other option." Det sade han om amerikanarna, men här gäller det ju oss. Det tycker jag inte att vi ska göra. Jag vill gärna att vi gör det rätt redan från början.

Fru talman! Ja, Miljöpartiet var i huvudsak med om beslutet om Ekeskolan. Det sörjer jag, om det kan glädja Göran Lindblad. Om nu Göran Lindblad inte får hjälp av Carina Hägg med azerbajdzjanerna, så hoppa på vår reserva- tion 1 när vi röstar.

Fru talman! Jag tackar Kerstin-Maria Stalin för den supporten. Jag hoppas att vi tillsammans kan göra någonting för Azerbajdzjans barn. Där hjälper det inte att rösta på reservationen.

Fru talman! Den första internationella överens- kommelsen om barnens rättigheter antogs 1924. Med den överenskommelsen som förebild antogs FN:s deklaration om barnets rättigheter år 1959. Med 1959 års barnkonvention som utgångspunkt skapades sedan FN:s barnkonvention år 1990. Det första internationella dokumentet från 1924 gällde alla barn oavsett ras, kön och ålder. 1990 års barnkonvention markerade i sin tur barnet som indi- vid, det vill säga barnet var inte enbart en del av fa- miljen, utan också en egen individ med egna mänsk- liga rättigheter. Just detta perspektivet tas upp i sista delen av ut- skottets betänkande. Där tas frågan om barnäkten- skap, tvångsäktenskap och hedersmord upp. Det handlar i samtliga fall om utsatta barn av kvinnokön. Utskottet menar i betänkandet att barnäktenskap, tvångsäktenskap och hedersmord är uttryck för kvin- noförtryck. Enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering, inklusive utsatta barn av kvin- nokön, måste seder och bruk avskaffas. Med detta menar FN att kulturella och religiösa faktorer aldrig kan användas som ursäkt för att begå brott mot de mänskliga rättigheterna. Det är lätt att låta sig invaggas i föreställningen att vi lever i en civiliserad del av världen, förskonade från den typen av förtryck. Vi upprörs över den ohyggliga repressionen, över hedersmorden i Pakistan och könsstympningen i Somalia. Vi sätter hellre dessa dåd i samband med nationalitet, religion och kultur än med politiskt förtryck. Ett återkommande fenomen när handlingsplaner upprättas för att åstadkomma skydd för utsatta barn är att dessa definieras som riktade mot barn av kvinno- kön i patriarkala familjer. Detta vilar på normen att den svenska familjen inte är patriarkal. I själva verket finns patriarkatet, det vill säga könsmaktordningen, i alla länder, men den syns och märks på olika sätt. Det är ingen skillnad i art utan i grad. Så länge vi lever i tron att förtryck i form av tvångsäktenskap, barnäktenskap och hedersmord är ett kulturellt problem i stället för en universell makt- struktur kan vi leva gott på myten om det jämställda Sverige. I linje med den framförda åsikten yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande Barn i ett inter- nationellt perspektiv. Till sist vill jag passa på att ta upp Vänsterpartiets syn på tillämpningen av barnkonventionen. Det finns två sätt att tillämpa barnkonventionen. Det ena är transformering, vilket används av reger- ingen i dag. Det betyder att en konvention görs till gällande svensk lag genom att man går igenom alla berörda lagar och ser om de överensstämmer med konventionen. Problemet med genomförandet av lagändringar i efterhand är att de aldrig kan bli hel- täckande eftersom nya situationer och problem alltid kommer att uppstå. Det är ett evighetsjobb. Det är svårt att vara riktigt säker på tillämpningen. Det andra sättet är inkorporering. Det betyder att riksdagen antar en lag som slår fast att en viss kon- vention ska vara gällande svensk lag. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att inkorporera FN:s barnkon- vention. Det skulle göra implementeringen mer ef- fektiv. En stor fördel med inkorporering är att barnkon- ventionen då automatiskt blir direkt tillämplig hos Sveriges domstolar och myndigheter. Den enskilda får på så sätt möjlighet att göra konventionens rättig- heter gällande. Den enda möjligheten att få ett fullt genomslag i svensk rätt för barnkonventionen är enligt Vänsterpartiet mening att inkorporera den.

Fru talman! Jag har bara en mycket kort kom- mentar. Jag hittar ingen motion och inte heller någon reservation från Vänsterpartiet utifrån diskussionen om transformering och inkorporering, som i och för sig är en intressant diskussion. Den kräver nästan en egen debatt. Jag är lite förvånad över att ni inte har framfört detta tidigare. Nu kommer det lite plötsligt.

Fru talman! Jag kan bara säga att jag inte har varit med i diskussionerna från början. Det är huvudorsa- ken. Sedan sade jag väldigt tydligt att jag ville passa på att ta upp den här frågan så att den kan ge en im- puls till fortsatta diskussioner om konventionen. Överläggningen var härmed avslutad (Beslut skulle fattas den 6 mars.)