Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar

Betänkande 2008/09:UbU11

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
22 april 2009

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar (UbU11)

Den 1 juli 2009 införs en barnomsorgspeng, ett kommunalt bidrag, som ska följa med barnen oavsett vilken verksamhet föräldrarna väljer. Kommunerna blir skyldiga att godkänna förskolor, fritidshem och alternativa former av pedagogisk omsorg i enskild regi. Detta under förutsättning att verksamheten håller samma nivå på kvalitet och säkerhet som motsvarande offentliga verksamhet. Kommunerna blir också skyldiga att ge bidrag i form av barnomsorgspeng till en godkänd verksamhet om den är öppen för alla barn som ska tas emot i motsvarande offentlig verksamhet med vissa undantag. Detta under förutsättning att verksamheten inte medför påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet. Verksamheten får inte heller ta ut oskäligt höga avgifter. Från den 1 juli 2010 blir kommunerna vidare skyldiga att anordna allmän förskola även för treåringar. I dag har ett barn rätt till allmän förskola från höstterminen det år barnet fyller fyra år.
Utskottets förslag till beslut
Utskottet tillstyrker propositionen med ett förtydligande i en viss fråga och avstyrker motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2009-03-12
Justering: 2009-04-02
Trycklov: 2009-04-06
Trycklov till Gotab och webb: 2009-04-07
Trycklov: 2009-04-07
Trycklov till Gotab och webb: 2009-04-23
Reservationer: 4
Betänkande 2008/09:UbU11

Alla beredningar i utskottet

2009-03-12

Barnomsorgspeng och allmän förskola även för treåringar (UbU11)

Den 1 juli 2009 införs en barnomsorgspeng, ett kommunalt bidrag, som ska följa med barnen oavsett vilken verksamhet föräldrarna väljer. Kommunerna blir skyldiga att godkänna förskolor, fritidshem och alternativa former av pedagogisk omsorg i enskild regi. Detta under förutsättning att verksamheten håller samma nivå på kvalitet och säkerhet som motsvarande offentliga verksamhet. Kommunerna blir också skyldiga att ge bidrag i form av barnomsorgspeng till en godkänd verksamhet om den är öppen för alla barn som ska tas emot i motsvarande offentlig verksamhet med vissa undantag. Detta under förutsättning att verksamheten inte medför påtagliga negativa följder för kommunens motsvarande verksamhet. Verksamheten får inte heller ta ut oskäligt höga avgifter. Från den 1 juli 2010 blir kommunerna vidare skyldiga att anordna allmän förskola även för treåringar. I dag har ett barn rätt till allmän förskola från höstterminen det år barnet fyller fyra år. Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2009-04-22

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 46 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Svensk förskola är ett internationellt föredöme. Den har i olika internationella sammanhang betecknats som världens bästa. OECD har i en rapport från 2006 konstaterat att ribban i svensk förskola ligger skyhögt över den i andra länder. Såväl omfattningen på den svenska förskolan som kvaliteten i dess verksamhet är det som väcker positiv uppmärksamhet. Vi har därför all anledning att vara stolta över den svenska förskolan. OECD har markerat vikten av att små barns lärande och omsorg har en stark ställning inom ett lands utbildningsväsen, att verksamheten ska kunna erbjudas alla barn, att all personal har adekvat utbildning och goda arbetsförhållanden, att det finns en strategisk kvalitetsutveckling, systematisk statistikinhämtning och långsiktig forskning och utvärdering. Det ska också finnas en stabil finansiering med i huvudsak offentliga medel. I en annan rapport beskriver OECD vikten av att se till det sociala sammanhang som barn befinner sig i, helhetssynen på ett barns välbefinnande, respekten för ett barns naturliga strategier för lärande och ett demokratiskt perspektiv på barns lärande och omsorg. Allt detta ansåg man inom OECD kännetecknar den svenska förskolan. Vi har i Sverige en stabil och väl fungerande förskola som innebär starten på det livslånga lärandet. Av den anledningen är det för oss socialdemokrater självklart att satsa på förskolan som det stora och viktiga huvudalternativet. Vi vill rikta resurser till förskolan, anställa mer personal, minska barngruppernas storlek, utbilda personalen, värna om kvalitet och pedagogik. Vi vill införa en särskild lag, en kvalitetslag som garanterar kvaliteten inom förskolan. Det barnen lär sig i förskolan har avgörande betydelse för deras förmåga att tillgodogöra sig den framtida skolundervisningen. Varför då inte satsa på att göra förskolan ännu bättre, bromsa storleken på de nu allt större grupperna och utveckla det som Sverige får en positiv uppmärksamhet och internationell respekt för? I stället öppnar nu regeringen för något som kallas för pedagogisk omsorg och barnomsorgspeng. Förbudet att driva barnomsorg utan tillstånd avskaffas samtidigt som man inte behöver ha personal med pedagogisk utbildning. Kvalitetskraven ska inte vara desamma som i förskolan. Samtidigt ska det vara möjligt att avgränsa antagningen av barn till de familjer som ingår i det här systemet i en så kallad flerfamiljslösning. I praktiken innebär det att flera familjer i en trappuppgång kan gå ihop om en barnomsorgslösning och kvittera ut mycket stora pengar från kommunen utan att garantera den pedagogiska kvaliteten i verksamheten. Vi anser inte att det här är tillfredsställande. Jag tycker att det finns skäl att ifrågasätta beteckningen pedagogisk omsorg som man nu sätter på den verksamhet som barnomsorgspengen ska finansiera. För att använda sig av begreppet pedagogisk verksamhet måste det finnas en tydlig koppling till utbildad personal. Så är inte fallet i regeringens förslag. Det finns glidningar i formuleringarna när det gäller vad det är för personal som ska sköta det här. Det är anmärkningsvärt. Därför är begrepp som annan barnomsorg eller annan skolbarnsomsorg lämpligare ord för att beskriva verkligheten bakom det här förslaget. Är inte barnen värda den allra bästa start de kan få i livet? Är det inte rimligt att man tillförsäkrar sig en kvalitet i verksamheten som gör att grunden för skolstarten blir den bästa möjliga? Varför sänka ambitionerna när vi lever i en tid då det livslånga lärandet borde vara en självklarhet? Hur stor efterfrågan kommer att bli på denna pedagogiska omsorg är det svårt att ha en ordentlig uppfattning om. Är det verkligen en efterfrågad reform? Andelen barn i förskolan har konstant ökat medan efterfrågan på annan verksamhet har minskat, trots att det finns en möjlighet att välja familjedaghem. Regeringen avsätter 220 miljoner till denna nya verksamhet, den så kallade pedagogiska omsorgen inom ramen för barnomsorgspengen. De pengarna hade behövts inom förskolan i stället för att de riskerar att gå till barnpassning arrangerad via närmaste granne eller outbildad personal. Risken finns att hård åtstramning i den kommunal verksamheten, vårdnadsbidrag i vissa kommuner och barnomsorgspeng samfällt kan bidra till kvalitetsförsämringar i förskolan. Den allt kärvare ekonomiska situationen i kommunerna bidrar till större barngrupper och en hårdare vardag i förskolan. Risken är uppenbar och stor att kvaliteten successivt försämras. Både vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng - i det senare fallet trots visst statsbidrag - riskerar att långsiktigt urholka förskolans ekonomiska bas. Ett annat problem är förhållandet att invandrarfamiljer som väljer flerfamiljslösningar inom ramen för barnomsorgspengen riskerar att barnen får sin kontakt med det svenska språket uppskjuten. Det är definitivt inte bra. Det försvårar skolstarten och gör att dessa barn har en sämre bas för att tillgodogöra sig skolundervisningen. En så tidig och intensiv kontakt som möjligt med det svenska språket är mycket viktig. Det är märkligt att regeringen inte lägger allt krut på att värna och utveckla förskolan. Där har vi en bra och fungerande verksamhet som nu riskerar att kraftigt försämras, framför allt med anledning av kommunernas ekonomiska situation. I stället vänder man fokus till nya reformer och åtgärder som knappt varit efterfrågade och som remissinstanserna ifrågasätter nyttan av. Exempelvis anser Göteborgs universitet som bedriver forskning på förskoleområdet att mångfalden kan innebära att barnomsorgen blir en affärsidé med det övergripande syftet att tjäna pengar i stället för att tillgodose barnens rätt till omsorg och utbildning. Hur enkelt blir det att följa upp den verksamhet som bedrivs i hemmet av flera familjer i samverkan? Det är en i sammanhanget mycket relevant fråga. LO och Kommunalarbetareförbundet anser att förslaget kan vara negativt för kvaliteten inom förskolan, eftersom kommunernas resurser splittras upp på för många små verksamheter. Mittuniversitet anser att förslaget kan innebära ett tidigareläggande av segregering av barn med olika bakgrunder. Lärarförbundet varnar för att etableringsfrihet kan öppna för verksamheter som inte delar det svenska skolsystemets värdegrund. Regeringen ger sig in på ett vågspel i sin politik som riktas till de minsta av våra medborgare, nämligen barnen. Man ger sken av att öka valfriheten, men i verkligheten öppnar man dörren till sämre kvalitet. Varför? kan man fråga sig. Det som OECD och andra har konstaterat som mycket framgångsrikt för Sverige borde även vi uppskatta, ta till oss och utveckla i stället för att satsa på sidospår. Regeringens förslag om barnomsorgspeng är ett rejält sidospår. Socialdemokraterna föreslår en särskild kvalitetslag för förskolan som garanterar att all förskoleverksamhet som finansieras med offentliga medel lever upp till kvalitetskrav. All verksamhet måste ha utbildad personal och kontinuerligt kvalitetsgranskas. I dessa kvalitetskrav ska finnas en norm för gruppstorlekar och kriterier som omfattar områden som service, tillgänglighet, inflytande från föräldrar och kompetensutveckling för personalen och så vidare. Vad gäller förslaget om allmän förskola även för treåringar har vi redan föreslagit det, och vi välkomnar det. Vi vill att det genomförs från den 1 juli 2009. Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 4.

Anf. 47 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Förskolan är en rättighet och en möjlighet för alla barn. Förskolan är det som lägger grunden för det framtida och livslånga lärandet. Därför är det av oerhörd vikt att verka för att stärka kvaliteten i förskolan. Vi har medverkat till de senaste årens reformer av förskolan som har gett ökad tillgänglighet och förbättrad kvalitet. Bland dessa reformer kan nämnas maxtaxa, statsbidrag till personalförstärkning, rätt till förskola för barn till arbetslösa och föräldralediga, allmän förskola för fyra- och femåringar, läroplan för förskolan, förtydligande av det pedagogiska ansvaret samt skyldighet för kommunen att erbjuda förskola. Den målmedvetna satsningen på förskolan har gjort att den internationellt sett intar en särställning vad gäller tillgänglighet, kvalitet och pedagogisk utveckling. Förskolan är också viktig för att utjämna klasskillnader och öka jämställdheten. Dessutom tillhör den de institutioner i samhället som har allra störst förtroende. Vi har tidigare lämnat förslag för att förbättra kvaliteten. Bland annat behövs det mer personal för att minska gruppstorlekarna. Vi vill att kommunerna ska vara skyldiga att anordna barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi vill också att modersmålsstödet ska stärkas. Herr talman! Regeringens förslag till förändringar av förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen innebär på nästan alla punkter att den framåtsträvande och progressiva utvecklingen inom det här området nu bryts. Barns behov av pedagogisk verksamhet till stöd för sin utveckling ställs i bakgrunden. De borgerliga anser att det är viktigare att kommersialisera förskoleverksamheten och skapa vinster för företag. Visserligen förstärks förskolans uppdrag genom att allmän förskola införs även för treåringar, men förslaget om att införa en barnomsorgspeng motverkar det positiva med detta, eftersom tillgängligheten och kvaliteten i verksamheten kommer att försämras. Det blir sämre insyn och lägre krav på dem som driver förskoleverksamhet. Kommunerna får usla förutsättningar att planera verksamheten. Erfarenheterna från de marknadsliberala experimenten i grund- och gymnasieskolan gör också att man kan befara att kostnaderna kommer att öka. Det får givetvis negativa konsekvenser för kvaliteten i den kommunala förskolan, medan de privata förskoleföretagen går med vinst. Lägger man dessutom till de tidigare förändringarna med fri etableringsrätt för förskolor och vårdnadsbidrag står det klart att barn inte står högt i kurs hos borgerligheten. Trots att en kommun har full behovstäckning kan nya förskolor startas och beviljas kommunala bidrag som tar ekonomiskt utrymme från övriga förskolor, och det kan i värsta fall leda till att kommunala förskolor hotas av nedläggning mot föräldrars och barns vilja. Det är inget hittepå; det är det vi ser i dag när det gäller både grund- och gymnasieskolan. Så länge kommunerna har ekonomi- och planeringsansvar för förskolan är det också de som ska ha beslutanderätt om etablering. Därför anser vi att etableringsrätten bör avskaffas. Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 3.

Anf. 48 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Under föregående debatt efterlyste Gunilla Tjernberg Miljöpartiets syn på utbildningspolitiken i det rödgröna samarbetet. Det här är en sådan punkt där jag kan redovisa det. Vi på den rödgröna sidan har lite olika ingångar i frågan, men vi kommer till samma slutsats, nämligen att förslaget om barnomsorgspeng inte är bra. För Miljöpartiets del handlar det här om en diskussion som vi har fört väldigt länge i vårt parti, lika länge som vi har diskuterat friskolor - vilket är sedan Miljöpartiet startade. Vi har varit pådrivande i att ta fram friskolelagstiftningen i Sverige, och vi är fortfarande starka förkämpar för den: lika villkor för alla skolor, oberoende av huvudmän. När det gäller barnomsorgen och den delen som behandlas i denna proposition, barnomsorgspeng, har jag ställt frågan till miljöpartister runt om i landet: Är detta en fråga? Är detta ett problem? Är detta någonting som väger så tungt att vi bör tumma på det kommunala självstyret? Det är den diskussionen jag tycker att man bör föra. Jag tycker inte, och Miljöpartiet anser inte, att riksdagen ska lägga sig i frågor som man kan hantera på lokal nivå om inte behovet finns och om det inte behövs någon så kallad minoritetslagstiftning eller någon rättighetslagstiftning eftersom behovet är så stort att det inte tillgodoses. På min fråga har man svarat att nej, vi känner inte igen frågeställningen. Jag har tittat lite grann på Sveriges Kommuner och Landstings statistik när det gäller till exempel familjedaghem. Som bland annat Peter Hultqvist tog upp har de minskat rejält, från 59 000 barn år 1998 till 21 500 år 2007. Det är en minskning med nästan två tredjedelar. Samtidigt har andelen enskilda familjedaghem fördubblats. Då måste jag, förutom det gensvar jag fått från mina partikamrater, ställa mig frågan: Behövs det en rättighetslagstiftning för att detta inte fungerar i dag? Borde riksdagen tumma på det kommunala självstyret i denna fråga? För Miljöpartiets del svarar vi nej. Det behövs inte i dag. Vi har inga dagbarnvårdare som knackar på dörren och som inte får sina tillstånd, som inte får utöva sin verksamhet. Vi har ingen stor opinion i frågan om enskilda verksamheter som känner sig förfördelade av kommunal byråkrati. Detta tycker jag att vi i riksdagen bör ta till oss. Vi bör respektera det kommunala självstyret och respektera att människor ute i Sverige kan styra sina verksamheter på ett demokratiskt sätt, att det fungerar. Vi menar att mångfald, det ska vi ha, men vi ska inte ha en riksdag som lägger sig i vad kommunerna gör utan att det är absolut nödvändigt. Den diskussionen för vi i alla fall i Miljöpartiet. Vi för den även när det gäller friskolor och så vidare hela tiden. Jag hoppas att den diskussionen är levande också inom alliansen när man nu har lagt fram det här förslaget, för det måste ju finnas en tydlig anledning till att man har valt att köra över det kommunala självstyret i denna fråga. Jag minns fortfarande hur det var i den debatt som ledde till friskolelagstiftningen. Den var stor, den var stark, den fanns överallt i Sverige - den debatten hade ett berättigande. Men i den här frågan menar jag att det är väldigt tyst. Jag har inte hört eller sett någon debatt. Var finns behovet? Jag yrkar bifall till reservation 1.

Anf. 49 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Jag måste säga att jag känner mig oerhört glad i dag när jag står i den här kammaren och kan konstatera att vi i alliansen har gjort det igen. Vi presenterar nu ännu en frihetsreform som möjliggör för människor att själva få bestämma lite mer över sin egen vardag. Barnomsorgspengen är en viktig del i alliansens syn på valfrihet i stort. Som jag nämnt förut här i kammaren tror inte vänsterkartellen att föräldrar själva kan bestämma vilken barnomsorg som passar just deras familj bäst. De tror att politiker, staten och kommuner är bäst lämpade för detta. Till skillnad från vänsterkartellen vet vi i alliansen att varje enskild familj är bäst lämpad att fatta avgörande beslut som rör den egna familjen. Vi tänker därför fortsätta att möjliggöra för familjer att fatta sina beslut själva. Herr talman! Vad innebär då denna barnomsorgspeng som vi debatterar här i dag? Barnomsorgspengen utvidgar kommunernas bidragsskyldighet till att även omfatta andra former än förskola och fritidshem. Svårare än så är det inte. En modern familjepolitik ger utrymme för så många olika alternativ som möjligt till hjälp för att familjepusslet ska gå ihop. Med hjälp av barnomsorgspengen kan andra pedagogiska verksamheter, förutom kommunens förskoleutbud, växa fram, som till exempel familjedaghem, flerfamiljslösningar och enskilda förskolor. För landets alla familjer innebär detta så klart en utökad möjlighet att hitta en lösning för just sin situation. Det är trots allt det som politiken i slutändan handlar om, att underlätta vardagen för människor. Det verkar vänsterkartellen ha glömt bort. De är mer intresserade av att kritisera alla tänkbara valfrihetsreformer som alliansen lägger fram förslag om utan att betänka vad det egentligen får för konsekvenser för den enskilda familjen. Här levererar alliansregeringen äntligen ett förslag om barnomsorgspeng i syfte att öka föräldrars valfrihet och möjligheter att välja olika former av pedagogisk verksamhet för sina barn. Förslaget i sig innebär i förlängningen att allt fler enskilda förskolor kan startas och att fler familjer får chansen att välja dagmamma framför förskola i sin hemkommun. Det ökar även möjligheten för kvinnligt företagande i Sveriges kommuner. När vi genomför det här säger Socialdemokraterna och oppositionen att det blir svårt för kommunen att planera, därför är de emot att föräldrar får ökade valmöjligheter. Man hävdar också att barnomsorgspengen lägger en grund för att det kan startas barnomsorgsverksamhet med lägre kvalitet än den som finns i den kommunala förskolan. Jag ställer frågan: Vad grundar ni det på? Varifrån har ni fått det? Det står klart och tydligt att läsa i propositionen på s. 27 och framåt, för er som inte har sett det, att kvalitetskraven på enskild pedagogisk omsorg ska stämma överens med kraven på motsvarande offentlig verksamhet. Det i sig innebär att det ska finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Barngrupperna ska ha en lämplig sammansättning och storlek. Utrustning och lokaler ska vara ändamålsenliga. Jag vill i stället uppmana oppositionen att se till att ni i de kommuner där ni själva styr lever upp till regeringens krav på kvalitet för de nya verksamheter som nu kommer att startas. Det kan jag intyga att våra kompisar i alliansstyrda kommuner kommer att leva upp till. Herr talman! Förutom att barnomsorgspengen ger familjer ökade möjligheter att välja den barnomsorg som passar deras familj bäst innebär propositionen också att rätten att välja barnomsorg i en annan kommun än hemkommunen stärks. Det betyder att om jag väljer att placera mina barn i en enskild verksamhet i en annan kommun är min hemkommun skyldig att lämna pengen direkt till den mottagande kommunen. För de föräldrar som bor i en kommun men till exempel arbetar i en annan öppnar det här så klart nya möjligheter vad gäller bland annat att lämna och hämta på dagis. Det välkomnar vi från utskottet. Herr talman! Skolväsendet i Sverige genomgår just nu ett gediget renoveringsarbete efter flera år av politiskt misstyre av den tidigare socialdemokratiskt ledda regeringen. Bland de reformer som nu genomförs ingår även en förskola för treåringar, som vi också debatterar i samband med den här propositionen. Vi vet att goda skolresultat många gånger bottnar i en väl fungerande förskoleverksamhet. Förskolan är en av de allra viktigaste välfärdsfrågorna. Den lägger grunden till det livslånga lärandet i Sverige. Förskolan är även i allra högsta grad en bidragande faktor till att utjämna sociala och ekonomiska skillnader i samhället. Förutsättningarna inför skolstarten ser olika ut för de barn som har flera års vistelse i förskolan jämfört med dem som inte har det. I dag är det så att ett barn har rätt till allmän förskola i Sveriges kommuner från och med höstterminen det år barnet fyller fyra år. Enligt det här förslaget ska rätten i stället börja gälla redan från höstterminen det år man fyller tre år. Fler barn får nu alltså rätt till avgiftsfri allmän förskola om minst 525 timmar om året och därmed tillgång till pedagogisk verksamhet från hösten 2010, alltså om drygt ett år. Införandet av allmän förskola för treåringar är ett led i alliansens stora och viktiga satsning på förskolan, där vi bland annat kommer att göra förskolan till en egen skolform i skollagen, där vi ger förskollärarna det pedagogiska ansvaret i förskolan, där förskolornas läroplan utvecklas mot en mer skolförberedande inriktning, där vi lägger om förskollärarutbildningen och där vi inför ett förskolelyft för personalen i förskolan. Allt detta görs för att utveckla kvaliteten. Herr talman! Avslutningsvis vill jag tillägga att jag är glad över att tillhöra en allians som tror på människors förmåga att själva bestämma över sina egna liv, en allians som visar att det går att öka valfriheten samtidigt som verksamheten kvalitetssäkras. Jag yrkar därmed bifall till förslagen i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Anf. 50 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Blir det bättre kvalitet i förskolan med en kortare förskollärarutbildning? Det tycker jag är en väldigt intressant fråga som jag vill få svar på. När det gäller kraven på barnomsorgspengen och den så kallade pedagogiska omsorgen och personalen kan jag bara konstatera att det står så här: "Det ska finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. På samma sätt som den som i dag bedriver familjedaghem har den som bedriver pedagogisk omsorg möjlighet att på eget initiativ anlita pedagoger som handledare, om de själva saknar tillräcklig utbildning eller erfarenhet." "Om de själva saknar tillräcklig utbildning eller erfarenhet", står det. "Sådan utbildning eller erfarenhet" är den andra formuleringen. Det här är i förhållande till förskolan en kvalitetsförsämring. Det här är formuleringar som öppnar för anställande av personal eller ansvariga som driver verksamheten där man inte kan garantera den grundläggande kvaliteten. Därför delar jag Lärarförbundets uppfattning att man inte ska använda orden pedagogisk omsorg, utan man ska kalla det för annan barnomsorg eller annan skolbarnsomsorg. Pedagogisk omsorg indikerar att det finns pedagogiskt utbildad personal, och det kan inte ni garantera i det här systemet. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man genomför en reform som riskerar att ta barn från en verksamhet med omfattande kvalitetskrav och insyn till en verksamhet med betydligt lägre krav och svårigheter till insyn, som uppmuntrar till att placera barn i en verksamhet där det inte finns krav på pedagogiskt utbildad personal. Är detta verkligen en rimlig och modern utveckling? Varför går ni baklänges in i framtiden?

Anf. 51 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Man kan fråga sig vem det är som backar in i framtiden. Tidigare var det någon från oppositionssidan som tyckte att det var bättre för 20 år sedan. Man ska akta sig för att titta för långt tillbaka, för då backar man in i framtiden, som Peter Hultqvist nämnde här. Nu verkar det som om Socialdemokraterna har ändrat sig jämfört med vad de har skrivit i sin reservation i betänkandet. Där har de skrivit att "barnomsorgspengen stärker de ekonomiska incitamenten att starta och driva barnomsorgsverksamhet som har lägre kvalitetskrav på sig". Men Peter Hultqvist hade ju hittat s. 27 och 28 i den 50-sidigt långa propositionen och läste även upp de tio raderna om kvalitetskrav för godkännande. Det måste betyda att ni, precis som jag, vet att er reservation inte har någon verklighetsförankring. Vi ställer krav på de nya verksamheter som ska startas. Det är samma krav som finns i den offentliga verksamheten för att kommunerna ska ge godkännandet. Det här är inga nya krav, utan det är krav som redan finns i dag. Vi ändrar inte på någonting sedan ni satt i regeringsställning, utan det är samma krav. Det är precis vad Peter Hultqvist har läst upp tidigare, nämligen att det ska finnas personal med utbildning och erfarenhet av att jobba med barn, andra viktiga saker som till exempel barngruppernas sammansättning och att lokalerna ska vara ändamålsenliga. Sedan är Peter Hultqvist lite besviken på vad regeringen har valt att kalla verksamheterna. Det kan man alltid diskutera. Det viktiga är att vi ger Sveriges föräldrar en chans att i större utsträckning välja barnomsorg för sina barn. I slutet av Peter Hultqvists replik fastnade jag för att han sade att man riskerar att ta barn från förskolan och sätta dem i andra verksamheter; det kan inte vara bra. Här ger alltså alliansregeringen föräldrar möjligheten att själva välja var deras barn ska spendera några timmar under dagarna, och då ser Peter Hultqvist och Socialdemokraterna det som att man "riskerar" att föräldrarna får välja. Det är bra att föräldrarna får utökade möjligheter.

Anf. 52 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Vi är intresserade av kvalitet i verksamheten, precis som föräldrarna är intresserade av kvalitet i verksamheten. Därför blir efterfrågan på förskoleplatser större och större. Det är vad de väljer i första hand, och det är där efterfrågan ligger. Det har inte funnits någon efterfrågan på vad som kan kallas för annan verksamhet. Den efterfrågan har konsekvent, precis som Mats Pertoft redovisade siffror på, minskat under en lång period. Formuleringen på s. 28 i häftet visar att här finns glidningar, öppningar, som gör det möjligt att anställa personal eller andra som inte har tillräcklig utbildning. I ett modernt samhälle bör man väl ändå höja kraven om nya saker ska införas så att det finns en garanti för pedagogisk utbildning. Men det som står i förslaget garanterar det inte på något sätt. Det är allvarligt, och det öppnar för en kvalitetsförsämring. En lång rad remissinstanser har pekat på risken för en situation med sämre kvalitet som på sikt urholkar ekonomin i förskolan. Jag tog upp en annan sak i mitt inledningsanförande, som det är viktigt att påpeka i replikerna, nämligen att man här riskerar att isolera barn från kontakt med barn från familjer med andra värderingar, annan social bakgrund eller annan kultur. Man riskerar att framför allt invandrarbarns konfrontation med och delaktighet i svenska språket skjuts upp. Det finns också en sådan aspekt. Det här ökar segregationen i samhället, vilket har påpekats från flera remissinstanser på bland annat universitetsnivå. Förslaget innehåller många svagheter och är ett vanskligt experiment.

Anf. 53 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Det är bra att Peter Hultqvist säger att Socialdemokraterna värnar kvaliteten i barnomsorgen. Vi kan lägga oss på den nivån. Jag är överens med dig om den saken. Vi värnar också kvaliteten. Det är därför det finns ett stycke i propositionen om kvalitetskrav och rättssäkerhet som löper över fyra sidor. Det är kvalitetskrav som Peter Hultqvist själv har räknat upp. Däremot är det lite beklämmande när Peter Hultqvist säger att svenska föräldrar främst är intresserade av vilken kvalitet som finns i barnomsorgsverksamheten. Det stämmer inte - av två anledningar. Dels tycker jag inte att Peter Hultqvist är i den situationen att han kan säga sig företräda alla Sveriges föräldrars speciella krav och behov, dels tycker jag att man kan säga att Sveriges föräldrar först och främst är intresserade av att bestämma mer över den egna vardagen, att göra egna livsval. Socialdemokraternas agenda ska inte sättas över föräldrarnas agenda när det gäller deras egna barn. Frågan om att barnen riskerar att isoleras bara för att de inte går i förskolan är lite att balansera på vad som är tillåtet i debatten. Det är inte så att förskolan i Sverige utgör den enda samlingsplatsen för små barn. Förskolan är inte garanten för små barn i svenska samhället att träffa andra barn och lära sig språk och utvecklas. Det kan de göra även hemma, på fritiden och på andra platser. Det är viktigt att erkänna att den fantastiska svenska förskolan inte löser alla problem i samhället. Här ska vi vara glada över att vi har en chans att skapa alternativa former till förskolan där föräldrarna själva kan välja verksamhet för sina barn.

Anf. 54 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Patrik Forslund pratar mycket om friheten att välja. Jag vill ha en förskola till mina barn med hög kvalitet och utbildad personal. Med barnomsorgspengen riskerar detta att urholkas. Vad händer med min frihet att få välja? Vad händer med mina krav på god kvalitet? Patrik Forslund hänvisar till vad som står i betänkandet: Det ska finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Om du nu är så mån om den kvaliteten som du utger dig för att vara, varför finns det inga krav på att följa förskolans läroplan? Varför finns det inga tydligare krav på vilken utbildning som ska krävas för att bedriva en, vad ni kallar, pedagogisk verksamhet? Jag blir ytterst beklämd när jag hör Patrik Forslund från talarstolen prata om att det här kan öka det kvinnliga företagandet. Är det den synen som Moderaterna har på förskolan och vem som ska ansvara för den? Kvinnor. Det står i propositionen, så jag är inte så förvånad. Vid tidigare debatter har man försökt förneka detta, men nu gör Patrik Forslund det tydligt. Det handlar om att öka det kvinnliga företagandet. Det är kvinnor som ska ta hand om barnen. Det låter ju modernt.

Anf. 55 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Det är bra att Rossana Dinamarca tycker att kvinnligt företagande låter modernt. Det som inte låter så modernt är Rossana Dinamarcas och Vänsterpartiets genomgående syn på utbildningspolitik och barnomsorgspolitik. Barnomsorgen i Sverige är inte till för att underlätta verksamheten, det ekonomiska ramverket eller planeringen för politiker och Sveriges kommuner. Barnomsorgen är till för att underlätta för föräldrar. Här tycker jag som moderat och allianspolitiker att det är systemet som ska anpassas efter människornas önskemål. Det kan inte vara så att man säger att valfrihet är bra men att man är emot våra valfrihetsförslag och att man inte har några egna valfrihetsförslag, men om någon kommer på något tredje valfrihetsförslag kan man titta på det då. Rossana Dinamarca säger att hon själv efterfrågar en högkvalitativ förskoleverksamhet i Sverige där hon vill placera sin dotter eller son. Det är bra. Då har Rossana fått göra det valet. Jag kanske vill placera min son i någon form av annan verksamhet, men då måste man skapa ett regelverk och ramverk för att andra verksamheter kommer fram. Rossana Dinamarca har bestämt sig för att kvaliteten i förskolan är det viktigaste för henne, hon efterfrågar en bra förskoleverksamhet, hon hittar en bra lokal och verksamhet i sin hemkommun, och då har Rossana gjort ett val, men jag kanske vill prioritera andra saker. Då måste det finnas valfrihet i samhället för Sveriges föräldrar att själva välja. Sedan var det punkten om kvinnligt företagande. Jag tycker att det är bra att öka både manligt och kvinnligt företagande. Det är precis som sades i den tidigare debatten, nämligen att allt företagande måste öka i Sverige för att vi ska få intäkter till statskassan för att bekosta bland annat kvalitetssatsningar i förskolan. Men man kan inte blunda för verkligheten, nämligen att det är många kvinnor som jobbar i barnomsorgsverksamheten i Sveriges kommuner. Det leder till att de kan få möjlighet att starta eget inom det gebitet.

Anf. 56 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Patrik Forslund sade just att man ska öka det kvinnliga företagandet, han sade inte att öka det manliga och kvinnliga företagandet. Han pekade ut just kvinnor. Han pratar inte någonting om hur man ska öka antalet män inom förskolan. Det hade kanske varit mer trovärdigt. Det här är ändå en fråga om hur vi använder oss av våra skattepengar och vad vi ska lägga dem på. Det är inte så att man inte får välja i dag om man vill ha sina barn någon annanstans. Men frågan är om man ska lägga skattepengar på verksamhet som inte upprätthåller vissa kvalitetskrav. Hur kvalitetssäkrar vi en verksamhet som vi ska bedriva med våra gemensamma pengar? Även om en del av de borgerliga tror att vi har sedelpressar är det inte så. Vi har ett visst, ett givet, antal pengar, och dessa ska vi använda väl. Om Patrik Forslund vill ha en au pair till sina barn är det upp till honom. Men jag tycker inte att vi ska använda skattepengar till att betala för en au pair till Patrik Forslunds barn. Jag vill att vi inom den skattefinansierade verksamheten kan garantera barnen en god verksamhet. Återigen blir då frågan när det gäller att kunna kvalitetssäkra förskoleverksamheten som vi ska betala med allmänna skattepengar: Varför ställer ni då inte krav på att man följer förskolans läroplan och på en tydlig skrivning om vilken typ av utbildning som ska gälla för att det ska gå att få tillstånd att driva en verksamhet som tar hand om barn och att få pengar till att driva verksamheten?

Anf. 57 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Jag vill bara för de åhörare som nu kommit in på läktaren och för alla som tittar där hemma göra klart att jag inte har någon au pair som tar hand om min son. Men vad är det för fel med att jag kan ha en au pair som tar hand om min son om jag själv får välja det? Varför kan jag inte få välja själv, Rossana? Varför ska du alltid välja åt mig och åt Sveriges föräldrar? Det förtroendet har du inte riktigt i frågan, tycker jag. Vänsterpartiet har inte en egen sedelpress. Socialdemokraterna har inte en egen sedelpress. Inte heller vi har en egen sedelpress. Vi gör olika satsningar, som många av mina kolleger i förra debatten tog upp. Bland annat nämnde Christer Nylander att vi har sänkt arbetsgivaravgiften med 2,9 miljarder. Vidare gäller det en nedsättning av arbetsgivaravgiften för unga med 1,5 miljarder och av fastighetsavgiften med 1,7 miljarder. Vi har också olika generella bidrag, 0,3 miljarder, samt riktade bidrag, 1,5 miljarder. Dessutom har vi statsbidrag på 18 miljarder för år 2009. Dessa miljarder satsar alltså alliansregeringen år 2009. År 2010 kommer 28 extra miljarder. Allt det här är ni i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet emot. Det betyder att ni har 18 miljarder mindre än vi år 2009, och år 2010 har ni 28 miljarder mindre än vi. Ändå säger ni att ni har råd med både det ena och det andra. Det hela går inte ihop. Man måste kunna lära sig att räkna plus och minus; det är så det fungerar. Jag tycker att det är bra att vi kan få ett ökat kvinnligt företagande. Det är också bra att vi kan få ett ökat manligt företagande. Jag får be om ursäkt för att jag i mitt anförande inte nämnde både män och kvinnor. Dock kan jag notera att inte heller du, Rossana Dinamarca, gjorde det i ditt anförande. Du nämnde inte alls detta. Du tycker i så fall inte att företagen över huvud taget är viktiga.

Anf. 58 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag har en fråga till Patrik Forslund, som ju framgick i mitt inledningsanförande. När Patrik Forslund pratade om sin syn på barnomsorgspengen noterade jag att han talade om en frihetsreform. Som jag tidigare nämnt är mångfald och faktiskt också valfrihet viktiga faktorer för Miljöpartiet. Men det finns inget egenvärde i valfriheten. Det finns i sammanhanget alltid en balans mellan kollektiv och individ. Min fråga till Patrik Forslund handlar om hur ni inom Moderaterna har funderat här. Varför väljer ni att inskränka kommunernas självstyre när det gäller barnomsorgspengen, och var finns det en efterfrågan på denna reform? Du gör dig till talesman för föräldrarna. Men är det inte alliansens agenda över föräldrarna som gäller? I den tidigare debatten raljerades det över sossarnas agenda över föräldrarna. Här är det alliansen som skapar sig en egen agenda över föräldrarna. Jag har i alla fall inte hört om något behov av denna reform. Som jag tidigare redovisat är enligt SKL:s statistik andelen enskilda dagbarnvårdare redan nu mycket stor, och andelen ökar konstant. Vad är anledningen till att i denna fråga inskränka det kommunala självstyret?

Anf. 59 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för Mats Pertofts frågor. Det är roligt att få diskutera valfrihetsfrågor med den friande eller felande länken - jag vet inte hur jag ska uttrycka det - i oppositionens utbildningspolitik. Här har vi öppningen i oppositionssamarbetet till att öka friheten för Sveriges elever att själva välja skolform och för Sveriges föräldrar att välja barnomsorg till sina barn. Vi ser inte förslaget här som att vi inskränker självstyret för Sveriges kommuner, utan vi ser det här som att det finns en viss efterfrågan på just denna reform. Bland Sveriges samtliga medborgare finns det en stor efterfrågan när det gäller möjligheterna till ökad valfrihet i samhället. Det gäller då till exempel möjligheterna att själv lite mer få bestämma var man vill gå i skola, vilken äldreomsorg man vill ska ta hand om föräldrarna eller om sig själv och i vilken barnomsorgsverksamhet man vill ha sina barn på dagarna. Vi menar att vi när alliansen vann valet 2006 därmed fick ett stort förändringsmandat av väljarna. Det förändringsmandatet ser vi nu i opinionsmätningarna, som visserligen ska tolkas med viss försiktighet. Svenska folket litar fortfarande på det vi gör, och man känner sig trygg med de förändringar som vi står för. Våra fyra allianspartier är tydliga frihets- och valfrihetspartier. Det tycker väljarna om. Ett borgerligt parti är nu det största partiet i opinionsmätningarna. Det tyder på att svenska folket efterfrågar en större valfrihet. Vad vi här föreslår är ett led i detta med att öka valfriheten för svenska föräldrar.

Anf. 60 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Patrik Forslund talar om ett stort förändringsmandat och om opinionsmätningar. Ja, från ett konstant underläge för er del har vi nu hamnat i jämvikt. Jag har ännu inte fått något svar på min fråga. Jag efterlyser en redovisning av behovet bland Sveriges föräldrar av en reform på området. Var finns problemet? Vilket samhällsproblem vill ni åtgärda med reformen? Vad är anledningen? Eller stiftar ni lagar för deras egen skull? Kör ni över det kommunala självstyret bara för att alla, ideologiskt, själva borde välja? I Miljöpartiet försöker vi förändra lagarna utifrån de behov som finns bland medborgarna, alltså ute i verkligheten, när vi upptäcker problemområden. I många frågor har vi väldigt mycket agerat för mångfald och valfrihet. Men här ser vi inte det behovet. I mitt anförande ställde jag ärligt och uppriktigt en fråga till alliansen och skulle gärna vilja ha ett svar. Finns det alltså någon undersökning och kan Patrik Forslund hänvisa till något debattinlägg eller till en opinion någonstans där denna reform efterlysts - bortsett från alliansens partiprogram? Jag skulle i så fall vara väldigt tacksam för att få veta någonting helt nytt, något som jag inte tidigare tagit del av.

Anf. 61 Patrik Forslund (M)
Herr talman! Som jag sade i mitt svar på Mats Pertofts första replik ser vi inte att det som föreslås inskränker det kommunala självstyret, utan vi ser det som att vi ökar valfriheten för Sveriges föräldrar att själva kunna välja den barnomsorgsform som bäst passar just deras familj. Man kan alltid diskutera. Jag och Betty Malmberg diskuterade det tidigare här under förmiddagen. Hur många rör det sig om? Rör det sig om några få eller om den stora massan? Var går gränsen för Miljöpartiet? Vilken barriär måste passeras? Exakt hur många personer måste efterfråga något för att man ska genomföra en reform eller lägga fram ett förslag? De flesta människor läser inte debattsidor och skriver inte insändare. Många människor läser inte bloggar. Det ser vi i olika nyhetsrapporteringar. Hur får man fram viljeyttringar? Mats Pertoft har rest runt i landet och träffat miljöpartister och frågat om de ser ett behov av en reform på området. Det var tråkigt att höra att landets samtliga miljöpartister är emot en reform som betyder ökad valfrihet för Sveriges föräldrar. Vi i alliansen är för det som här föreslås. Vi ser att det alltid finns en väldigt stor efterfrågan - både i Sverige och i världen i övrigt - på frihet. Är det något som människor i alla tider slagits för, så är det möjligheten till ökat självstyre och till ökad frihet. Det står vi i alliansen för.

Anf. 62 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Jag vill instämma i Patrik Forslunds inledning av sitt anförande: Det är oerhört glädjande att stå här i dag och diskutera ytterligare reformer på valfrihetens område som också har ett tydligt barnperspektiv och ett tydligt familjereformperspektiv. Alliansen har presenterat en familjepolitisk reform i fyra delar. Det är barnomsorgspeng vi diskuterar i dag, men också allmän förskola för treåringar. För Centerpartiet har den här valfrihetsfrågan varit oerhört viktig, och barnomsorgspengen har också varit en fråga som vi har diskuterat i många år liksom på vilket sätt man skulle kunna öka möjligheten för föräldrar att ha en större valfrihet i sin vardag och också få större möjligheter att få det så kallade livspusslet att gå ihop genom att kunna välja barnomsorg i olika omfattning och på olika sätt. Att det då är så svårt för oppositionen att förstå att man kan göra flera saker samtidigt och att de inte med automatik skulle förta varandra utan i stället förstärka varandra förvånar mig. Jag hoppas att vi kan tillrättalägga en del av de missförstånden i debatten i dag. Sverige behöver en modern familjepolitik. Det handlar om en tro på att föräldrar själva har en önskan om att göra det som man tror är bäst för sina egna barn. Det har redan hänvisats till ett intressant seminarium som arbetsmarknadsutskottet hade i går tillsammans med utbildningsutskottet. Man lyfte fram betydelsen av barns lärande i förskolan och många sätt att öka kreativiteten för barn, men man belyste också problemet med att föräldrar på olika sätt i Europa inte känner tillit och tilltro till sitt föräldraskap. För mig är den här valfrihetsreformen en oerhört viktig reform, därför att den har fokus på att det är jag som förälder som har möjlighet att vara med och forma det livspussel som vi som familj vill leva i men också med en tro på att mina barn ska få det bästa. När det gäller barnomsorgspengen har vi varit inne och diskuterat att det kallas för pedagogisk omsorg. Jag vet många familjer i dag som är bekymrade över att när barnen har varit på familjedaghem innan de började förskoleklass får de i många kommuner inte möjlighet att i skolbarnsomsorgen fortsätta i familjedaghemmets regi. Det finns alltså i många kommuner inte ett utbud som stämmer överens med den efterfrågan som finns från föräldrarna. Jag tycker det ska bli oerhört spännande och intressant att se hur det blir. Jag tror att många fortfarande kommer att välja förskolan också när barnen är ett år, men jag tror att många föräldrar också kommer att ta chansen att välja pedagogisk omsorg. Jag tror att det är det vi som politiker måste lita till, nämligen människors egenmakt, och inte det regelverk som vi ska ha för att kommunerna ska planera verksamheten. Man har ett ansvar för att planera verksamheten i kommunerna, men vi vill ha ett tydligt individperspektiv, och vi tror att det på det här sättet också kan stärka samspelet mellan det gemensamma och det individuella ansvaret. En annan fråga som har diskuterats kopplas till barnomsorg. Det har också varit möjligt att få barnomsorg på så kallad obekväm arbetstid, nattetid eller på helger. Jag vet att man löser det på olika sätt i många kommuner utan en gemensam lagstiftning. Det kan vara så, om man till exempel jobbar inom kultursektorn, att man har tillgång till någon som kommunen bidrar med som faktiskt är hemma hos en på kvällen när man inte har möjlighet att själv vara hemma. Här finns ännu en större möjlighet för föräldrar att själva råda över situationen, och det tycker jag är jättebra. Sedan lyfts det fram från Socialdemokraterna att man är positiv till barnomsorg på obekväma tider, om jag får uttrycka mig lite slarvigt. Men det är ändå så att man inte har lagt pengar på de här delarna, utan man säger att man är villig att genomföra det. Samtidigt har man haft tolv år på sig att göra det. Därför skramlar det lite tomt, tycker jag, när man nu i debatten för fram det här. Det här är en valfrihetsreform som riktar sig till föräldrarna samtidigt som det också är en möjlighet att öppna för företagande - för kvinnligt företagande, för manligt företagande - och att på olika sätt främja företagsamheten i Sverige. Vi vet att vi har en oerhört segregerad arbetsmarknad, och varje försök att bryta upp den är oerhört viktigt för att öka företagsamheten. Här finns ännu en möjlighet. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt, och föräldrarna har rätt till ett stöd att känna förtroende och tillit till att man kan utveckla det föräldraskapet. Vi kan politiskt ge verktygen och möjligheterna för att göra det. Den andra delen i det betänkande som vi hanterar rör allmän förskola från tre år. Kunskap om förskolans betydelse för det fortsatta lärandet motiverar verkligen att vi från tre års ålder har en allmän förskola. Vi har diskuterat språkutvecklingens betydelse, och den här reformen blir också en viktig bricka i spelet när det gäller att öka möjligheten till språkutveckling. Vi har under debatten i dag diskuterat vikten av att få lära sig på sitt starkaste språk. Det är viktigt att barn får utveckla flera språk. I treårsåldern finns det språkfönster öppna, och därför tror jag att det är jätteviktigt att i den här åldern få möjligheten. I går, vid det seminarium som jag tidigare nämnde, lyfte man också upp att man faktiskt såg en brist hos barn eller ungdomar som kommer sent till Sverige och som faktiskt inte har fått gå i den svenska förskolan. Att kunna ge möjligheter att på olika sätt utveckla förskolans olika delar ser jag som oerhört centralt. Nu gör vi en allmän förskola för barn, tre-, fyra- och femåringar, och det är en viktig reform. Man kan diskutera gruppstorlekar och man kan diskutera lärartäthet - det är jätteviktiga delar - men det leder ofta tankarna till likformigheten och inte till likvärdigheten. Låt oss diskutera om vi kan få en barnomsorg och en förskoleverksamhet som möter varje barn individuellt! Det tror jag att de båda delarna i dagens proposition är väldigt viktiga för att göra. Vi vill stötta föräldrar att ta sitt föräldraansvar och forma en trygg framtid för sina barn genom att ge möjligheter till fler lösningar för familjer när det gäller pedagogisk omsorg och förskola - antingen-eller, eller både-och, som det blir så småningom. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 63 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Ulrika Carlsson pratar varmt om förskolan. Jag förstår faktiskt inte riktigt hur hon då kan gå med på att den nu urholkas. Det är inte så att det finns eller har funnits några hinder för föräldrar att välja hur man vill göra med sina barn. Man har kunnat lämna sina barn, ha dem kvar hemma eller ha någon annan som tar hand om dem. Det har funnits full frihet till det - inga som helst hinder. Det som det handlar om här är att vi ska ge pengar till andra verksamheter än till exempel förskolan, verksamheter som man inte kvalitetssäkrar på något sätt. Elisabet Nihlfors pratade på det seminarium i går som Ulrika Carlsson hänvisade till om vikten av en bra, stark förskola med utbildade lärare. Återigen vill jag ändå ställa frågan: Hur kommer det sig att man i den här propositionen och i betänkandet inte tar upp tydligare vad det är för krav som ställs för att kunna få pengar för att bedriva så kallad pedagogisk verksamhet? För det är väl ändå så att vi är överens om att det här inte bara ska handla om ett rent omhändertagande där man byter blöjor och ger mat utan att det faktiskt handlar om en pedagogisk verksamhet. Vi har pratat tidigare om att man ska lägga grunden för lärandet, och för det krävs goda kunskaper.

Anf. 64 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Rossana Dinamarca talar om att det redan tidigare har funnits möjligheter att välja på vilket sätt man vill ordna omsorgen om sina barn. Ja, det har det funnits för dem som har haft ekonomiska möjligheter. Med den här reformen öppnar vi möjligheter för betydligt fler att kunna lita på sig själv i sitt föräldraskap och välja den barnomsorg som man vill ha. Ja, vi är överens om att det handlar om pedagogisk omsorg. Vi har talat om att det redan i dag finns andra former än förskola och att vi ställer samma krav på den nya verksamhet som kommer som vi har ställt på både att läroplanen för förskolan ska vara vägledande och att man ska ha en sådan kompetens att man bedöms vara lämplig att ha den här pedagogiska omsorgen. Vi har inte diskuterat att man ska sänka kraven när det gäller förskolan. Vi har inte några förslag om att nu när vi har förskola från tre års ålder behöver det inte vara utbildade förskollärare, utan någon annan med god erfarenhet. Det är inte det vi talar om. Det ska vara pedagogisk omsorg. Vi ställer ändå höga kvalitetskrav på den. Läroplanen är vägledande. Man ska ha en god kunskap på området. Vi stärker valfriheten för föräldrar, också för dem som inte tidigare har haft möjligheten.

Anf. 65 Rossana Dinamarca (V)
Herr talman! Jag ser inte riktigt den tydlighet som Ulrika Carlsson påstår finns i betänkandet. I så fall får hon peka ut den. Det står inte tydligt vad det är för utbildning man kräver. Det står inte tydligt att man ska följa läroplanen för förskolan. Den luddighet som finns får mig att dra slutsatsen att man inte är särskilt intresserad av att hålla en god kvalitet. Möjligheterna att skapa vinst är tydligen viktigare än att kunna garantera en god kvalitet på den pedagogiska omsorgen. Det är beklagligt.

Anf. 66 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! I det betänkande vi nu debatterar står det på s. 9 om både kvalitetskrav och rättssäkerhet. Där påpekar man att verksamheten ska ha god kvalitet och säkerhet samt uppfylla de krav på personalens utbildning eller erfarenheter med mera som man kan ha. Visst måste man göra en bedömning av varje enskilt fall och om de uppfyller kvaliteten och säkerheten. Både barn och föräldrar kommer att finnas i verksamheten, kanske varje dag, och kommer givetvis också att följa den och se om den håller en god kvalitet just för ens eget barn. Jag tror på att föräldrarna är med och själva avgör om det är en bra kvalitet i den pedagogiska omsorg eller i den förskola som de är med och väljer. Det finns ett tydligt brukarperspektiv, och även där har man en möjlighet att göra ett aktivt val som förälder. Jag tror att föräldrar väljer det som de tror är det bästa för sina barn.

Anf. 67 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tror inte att man höjer kvaliteten inom svensk barnomsorg och förskola genom att förkorta exempelvis förskollärarutbildningen. Jag tror inte att man höjer någon kvalitet genom luddiga formuleringar om viss utbildning eller erfarenhet för att jobba inom den så kallade pedagogiska omsorgen. Man ska kunna ta till handledning om man saknar tillräcklig utbildning eller erfarenhet, står det också. Detta visar vad det är: luddigt och med öppna bedömningar. Det här är inte ett barnperspektiv, utan det är något annat perspektiv. Om det var ett barnperspektiv skulle det vara kvaliteten och kravbilden som på ett tydligt sätt skulle stå i centrum. Jag tycker att det är fel att använda begreppet pedagogisk omsorg när man inte har krav på att det ska vara utbildad personal. Man tummar tydligt på grundläggande kvalitetskrav, nämligen personalens förmåga. Begrepp som annan barnomsorg eller annan skolbarnsomsorg vore rimligare beteckningar eftersom man inte kan garantera den pedagogiska kvaliteten. Regeringen ger med sitt val av beteckningar sken av att den pedagogiska kvaliteten är garanterad fast den inte är det. Jag tycker också att det vore bättre att lägga de 220 miljoner som man ska satsa på det här direkt på förskolan, där vi har en bra kvalitet. Utveckla den i stället för att syssla med den här typen av experimentverksamhet! Precis som Mats Pertoft tidigare har understrukit har den dessutom knappast varit efterfrågad. Vore det inte rimligare och framför allt hederligare att använda andra ord och beteckningar än pedagogisk omsorg?

Anf. 68 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Peter Hultqvist tror inte på en massa saker som den här regeringen genomför. Samtidigt ser vi att det finns ett stort behov av att på olika sätt stärka möjligheten för föräldrarna att välja barnomsorg. I Peter Hultqvists verklighet finns bara ett alternativ. Det är bara förskolan som ska gälla. Där handlar det inte om att ge föräldrarna möjlighet till en valfrihet och att på olika sätt vara med och bedöma om det är en god verksamhet. Jag är medveten om att det i det första förslaget stod pedagogisk verksamhet. Det är nu ändrat till pedagogisk omsorg. Det handlar om att man har lyssnat på de remissinstanser som Peter Hultqvist tidigare räknade upp. Man kanske tyckte att pedagogisk verksamhet var ett delvis missvisande ord. Nu kallar man det för pedagogisk omsorg just för att peka på att det handlar både om omsorg och om kvalitetskrav kopplat till att den personal som arbetar med de här barnen har den erfarenhet eller utbildning som krävs i den här formen för att kunna arbeta i en verksamhet där läroplanen för förskolan är vägledande.

Anf. 69 Peter Hultqvist (S)
Herr talman! Jag tycker inte att det räcker med att formulera om till pedagogisk omsorg från verksamhet. Det är bara en semantisk övning. Så länge man har ordet pedagogisk med ger man en bild av att det är någonting annat än vad det verkligen är. Man ger en bild av att man har utbildad personal som ett kvalitetsmått. Men med de formuleringar som finns i förslaget kan man inte garantera det, utan man öppnar för en öppenhet och ett godtycke som jag inte tycker är särskilt modernt och framtidsinriktat - framför allt inte om vi ska ta till oss det som sades på seminariet i går. Där sades att den grund som läggs i förskolan, förskolans kvalitet och verksamheten för de mindre barnen är så oerhört viktigt för resultaten i skolan senare. Detta är verkligen att backa in i framtiden. Varför ska vi splittra upp kommunernas resurser, som ändå är knappa, på ett sätt som gör att man riskerar att urholka kvaliteten också i den verksamhet som redan är uppskattad och bra. De olika varianter av omsorg som kommer att växa fram kommer att bli mer och mer svåröverblickbara. Risken är också att vi kan få inslag i det här som vi sedan ser inte är riktigt seriösa. Även om kommunen ska godkänna den som blir utövare och söker kommunalt bidrag kan det vara svårt att vid ansökningstillfället bedöma om verksamheten senare kommer att hålla den pedagogiska kvaliteten, att personalen kommer att vara tillräckligt utbildad, att grunden är tillräckligt stark och så vidare. Det är svårt med den typ av bas och formuleringar som finns i förslaget. Kalla det här för något annat än pedagogisk omsorg! Jag tycker nog att det hör till en hederskodex i sammanhanget. Annan barnomsorg och annan skolbarnsomsorg är betydligt tydligare när det gäller vad det här handlar om. Det handlar inte i första hand om pedagogik eller om garanti för en god pedagogik som ligger i linje med att det stöder inträdet i grundskolan.

Anf. 70 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Vill Peter Hultqvist då avskaffa alla familjedaghem som finns i dag? Det finns ju en efterfrågan på betydligt mindre grupper än dem som man har inom förskolan. Det kanske är så få som tre, fyra eller fem barn i familjedaghemmen. Ett antal barn med behov av att finnas i en sådan gruppstorlek får där möjligheter att utvecklas på bästa sätt efter sin förmåga. Kommunerna har redan i dag en översyn över familjedaghemmen. Man gör en kvalitetsbedömning. Det är på samma sätt man får fortsätta att göra också framöver. Man ger möjlighet att se på vilket sätt man kan garantera att vi har en verksamhet som håller kvalitet och säkerhetskrav, precis som man har gjort redan tidigare. Men nu kan man i fler och lite olika former forma en framtid. Det handlar inte om att backa in i framtiden. Det handlar verkligen om att skapa en politik för både frihet och flexibilitet och att inte låsa fast sig i en fålla och säga att det finns en enda väg när det gäller de allra minsta barnens möjlighet till barnomsorg eller förskola. Vi öppnar för flera olika möjligheter. Vi öppnar för en förstärkt förskola när det blir allmän förskola också för treåringarna. På det sättet skapar vi möjligheter för föräldrar och för familjer att välja en omsorg och en verksamhet som man finner vara det som passar en bäst.

Anf. 71 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Jag tackar Ulrika Carlsson för anförandet. Jag har två frågor till Ulrika Carlsson. Den ena är den som jag återkommer till gång på gång. Den handlar om behovet. Jag tänker också på att det kommunala självstyret har varit en hjärtefråga för Centerpartiet i många år. Hur har ni resonerat om den konflikt som ändå uppstår mellan det individuella och det kollektiva bestämmandet? Jag har också en fråga som jag har debatterat med Ulrika Carlsson flera gånger. Den gäller nattis. Jag uppskattar att Ulrika Carlsson verkar arbeta för att hitta åtminstone en del av en lösning på nattisproblematiken genom detta lagförslag. Men varför går man inte hela vägen och föreslår en lagfäst rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid? Det vore bra och den enklaste lösningen. Det skulle få brett parlamentariskt stöd om man genomförde något sådant i stället för att krångla till det med att man måste bosätta sig som granne till en kommun som har nattomsorg i stället för att bo i kommunen själv. Mina frågor till Ulrika Carlsson är: Varför lagstiftar alliansen inte om nattis generellt? Hur ser det ut med självstyret inom Centern?

Anf. 72 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Det var två intressanta frågor eftersom den ena handlade om att bevara det kommunala självstyret och den andra om att inte göra det. När det gäller behovet är det viktigt att inte bara lyssna till den största gruppen som vill ha en annan typ av verksamhet utan att också lyssna till och öka valfriheten för andra något mindre grupper som inte har varit lika tydliga i debatten och som inte syns på insändarsidor eller i bloggosfären eller någon annanstans och pratar för det ena eller det andra. Det har varit svårt att vilja ha en valfrihet när man inte har vetat på vilket sätt man ska kunna utforma den. Nu visar vi på ett reellt alternativ på en valfrihetsreform. Då finns det möjlighet att som förälder se hur man vill forma det framöver och vilka alternativ man har. Här finns en möjlighet och tilltro till föräldern att vara med och utforma detta. För mig är det jätteviktigt. Vi talar om kommunalt självstyre, men vi talar också lika mycket om egenmakt och möjligheter för människor att själva välja hur de ska få ihop sin vardag. För Centerpartiet är detta en jätteviktig reform, just för att människor själva ska kunna besluta om på vilket sätt de vill forma sitt liv. Det blir ett dilemma, får jag väl säga, när det gäller kommunalt självstyre kopplat till nattis. Men i det här öppnar vi för en möjlighet. Med det förslag vi lägger fram finns möjlighet för olika grupper att forma barnomsorgen på det sätt de vill ha den. Vi öppnar också möjligheten för nattis. På det sättet ökar vi individens egen valfrihet.

Anf. 73 Mats Pertoft (Mp)
Herr talman! Det gläder mig att Centern har haft samma diskussion som vi har haft i Miljöpartiet. Vi verkar dock ha kommit till olika slutsatser. Jag tror att jag har ganska stora öron när det gäller debatten om barnomsorg och friskolor runt om i landet. Jag har inte hört denna fråga, men det finns olika sätt att lyssna. Ulrika Carlsson svarade inte på min fråga varför det i propositionen inte finns med ett förslag om att införa rätten till nattis. Det verkar ju vara en av Centerns eller åtminstone Ulrika Carlssons hjärtefrågor. Från Miljöpartiets sida skulle vi stödja ett sådant förslag, att man fick en klar rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. Där vet jag att det har funnits en bred samhällsdebatt. Där vet jag att det inte bara har varit i bloggosfären utan i debattartiklar, uppvaktningar etcetera. Det finns starka krafter i form av föräldrar i Sverige som skulle behöva detta som en del av sin valfrihet. Varför har inte alliansen med sin valfrihetspolitik tillgodosett detta behov av barnomsorg när man har valt att tillgodose behov som åtminstone jag inte har hört talas om tidigare?

Anf. 74 Ulrika Carlsson i Skövde (C)
Herr talman! Det är trevligt att få visa att det finns en diskussion och ett behov av också denna del. Det har det gjort ute. Jag har varit ute mycket och diskuterat på vilka olika sätt man kan få vara med och forma sin barnomsorg, så frågan finns. Vi får kanske åka ut ihop, Mats, och lyssna på dessa frågor. Jag vet att man löser detta med nattis på olika sätt i olika kommuner. Det finns redan ett utbud. Det är viktigt att se om detta kan vara vägen för människor att få möjlighet att själva forma och efterfråga en barnomsorg på de tider de behöver det. Skulle det visa sig att det är otillräckligt framöver får vi återkomma till frågan om ytterligare delar. Det är ändå ett kommunalt ansvar att på olika sätt ha barnomsorg på den tid som invånarna efterfrågar. Det blir en fortsatt bra dialog med kommunens företrädare. För mig är det viktigt att valfrihetsreformen om barnomsorgspeng och allmän förskola för treåringar ger föräldrar möjlighet att på riktigt vara med och forma barnomsorgen och göra de val de vill kunna göra som föräldrar. Därför känns det bra att vi har haft denna diskussion.

Anf. 75 Gulan Avci (Fp)
Herr talman! Som sjätte talare på listan finns det risk att man upprepar en del argument, särskilt som det har varit så många replikskiften. Det finns dock en del påpekanden som är viktiga att lyfta fram, vilket mina alliansvänner också har nämnt. Jag vill också bemöta en del av oppositionens påståenden om vad denna reform handlar om. Sverige ska ha världens bästa förskola. Ledorden ska vara kvalitet, pedagogik och mångfald. Redan i dag sneglar många länder på vår barnomsorgsmodell. Det har vi all anledning att vara stolta över. I svenska kvalitetsundersökningar är svensk förskola en av de verksamheter som rankas högt varje år. Men vi kan och vi ska bli bättre. Det är viktigt att barnomsorgen byggs ut och tar hänsyn till alla behov i samhället. Det är viktigt att man också respekterar och värnar de familjer som har olika behov, intressen och önskemål om hur den svenska barnomsorgsverksamheten ska se ut och drivas. En modern och dynamisk familjepolitik går ut på valfrihet, flexibilitet och anpassning till samhällsutvecklingen. Herr talman! Barnomsorgspengen införs den 1 juli 2009. Allmän förskola som även omfattar treåringar kommer att införas den 1 juli 2010. Folkpartiet liberalerna och alliansen har varit tydliga från början. Vår politik ska genomsyras av valfrihet. I den nya skollagen kommer kommuner i framtiden i större utsträckning att bli skyldiga att ge bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild skolbarnsomsorg som är godkända och öppna för alla barn - precis så som görs i motsvarande offentlig verksamhet i dag. Det är viktigt att poängtera det i debatten eftersom det har uppstått en del missförstånd kring vad reformen går ut på. Herr talman! I framtiden kommer också ersättningen att följa barnet till den verksamhet som föräldrarna väljer. Oppositionen är rädd för att detta ska urholka kvaliteten i förskolan. Jag kan tala om för er att så inte är fallet. Ni kan vara lugna på den punkten. Det ska vara lika krav på alla verksamheter att hålla god kvalitet och säkerhet. Regeringen är också tydlig med att den verksamhet som ska bedrivas i den pedagogiska omsorgsverksamheten ska stämma överens med övrig verksamhet inom offentlig sektor. Huvudmannen eller den person som ska arbeta i verksamheten ska ha sådan utbildning eller erfarenhet så att barnens behov och en tydlig pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Vi är övertygade om att en överväldigande majoritet av föräldrarna även i fortsättningen kommer att välja den offentliga verksamheten. Det är dock viktigt att man också ser till att det finns alternativ till den offentliga barnomsorgen. Valfrihet går nämligen ut på att låta föräldrar själva bestämma vilken verksamhet deras barn ska gå i. Den stora skiljelinjen mellan oppositionen och alliansen är att vi förespråkar valfrihet medan oppositionen vill ha totalkontroll över människors val. Vi är fyra partier som är med och styr i regeringen. Vi har olika hjärtefrågor och vill olika saker, men vi har också respekt för varandras viljor och gör kompromisser. Det är precis det vi har gjort vad gäller denna reform. Jag kan inte slå mig för bröstet i alla de överenskommelser som har gjorts, men jag respekterar att det finns andra viljor. Jag respekterar också att det från samhället finns önskemål och en strävan efter att man i regeringsposition ska ha en politik som tillgodoser alla behov. Precis så har regeringen jobbat med den här reformen, precis så har vi jobbat med tidigare reformer och precis så kommer vi att jobba i fortsättningen när vi lanserar andra reformer. Herr talman! Jag tycker att det är bra att ersättningen i framtiden också ska följa barnet i den verksamhet som föräldrarna väljer. Med ändringar i skollagen kommer kommunerna i framtiden inte att kunna neka till andra driftsformer. Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg som inte drivs i form av förskola, fritidshem, öppen förskola eller öppen fritidsverksamhet ska få en ny benämning i den nya skollagen, nämligen pedagogisk omsorg. Här är det viktigt att tydliggöra att avsikten inte är att ändra gränsdragningen mot de verksamhetsformer som drivs i kommunal regi. Även i fortsättningen kommer innebörden att vara densamma för förskolan, fritidshemmen och den öppna förskolan. Om Vänsterpartiet får bestämma ska den fria etableringsrätten avskaffas helt. Enbart verksamhet i kommunal regi ska få existera. Jag kan inte låta bli att förundras över hur det ibland råder total maktfullkomlighet inom Vänstern. Man säger att allt ska fjärrstyras från antingen regeringen, staten eller kommunerna. Jag tycker att det är ett synsätt som inte respekterar människors fria val. Folkpartiet och alliansen arbetar inte på det sättet. Vi har respekt både för varandra och för vad våra medborgare vill ha. Fru talman! Jag är glad att den allmänna förskolan även ska omfatta treåringar från den 1 juli 2010. Allmän förskola ska omfatta 525 timmar om året, det vill säga tre timmar om dagen. För de barn vars föräldrar förvärvsarbetar eller studerar kommer det inte att se annorlunda ut än i dag. Folkpartiet och alliansen är helt övertygade om att grunden för ett livslångt lärande och kunskapsutveckling läggs redan i förskolan. Därför är det viktigt att även treåringar omfattas. Låt mig lyfta fram en del av det som har genomförts för att säkerställa kvaliteten, sådant som den tidigare regeringen aldrig genomförde. För det första kommer förskolan att bli en skolform och en del av den nya skollagen. För det andra kommer förskollärarna i framtiden att bli ansvariga för det pedagogiska arbetet. Förskoleyrket ska åter bli attraktivt. Vi kommer att inrätta rektorsliknande poster så att rollerna tydliggörs så att man vet att det är en person som har det yttersta ansvaret i varje verksamhet. En person ska, som sagt, ha det övergripande ansvaret. Vi satsar stort på Förskolelyftet så att befintlig personal inom förskoleverksamheten kan vidareutbilda sig. Vi satsar 220 miljoner kronor för 2009, 2010 och 2011. Det motsvarar att ca 13 500 personer som jobbar i förskolan kommer att få ta del av fortbildningssatsningarna under de tre åren. Fru talman! Jag noterar att oppositionen inte drar riktigt jämnt. Det finns olika reservationer. Man har bara en gemensam reservation. I alla de andra spretar det som inom alla andra politiska områden. Det ska bli intressant att se var de landar när de väl har bestämt sig för vilken utbildningspolitik och förskolepolitik de ämnar driva i framtiden. Med detta yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet och avslag på motionerna. (Applåder)

Anf. 76 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! I sista delen av sitt anförande sade Gulan Avci att vi har olika reservationer i betänkandet. På en ganska väsentlig punkt är den rödgröna oppositionen överens: Det här är fel. Vi har den gemensamma utgångspunkten i vår oro för kvaliteten i förskolan. Jag har talat om det förut och vill gärna komma tillbaka till det nu. Gulan Avci talar om den pedagogiska omsorgen, men ni kräver inte någon tydlig pedagogisk utbildning för dem som ska driva verksamheten, inte heller att man ska följa läroplanen. På vilket sätt hade ni tänkt garantera kvaliteten?

Anf. 77 Gulan Avci (Fp)
Fru talman! Bland era reservationer är det faktiskt bara en som är gemensam med s och mp. Jag tycker att det är lite märkligt att du säger att ni har gemensamma mål. Hur ser Vänsterpartiet på etableringsrätten för andra verksamheter till exempel? Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har ju en helt annan syn. Man tycker att det är viktigt att det finns olika alternativ. Jag vill lugna Rossana Dinamarca. Mina alliansvänner har också varit tydliga med att det pedagogiska inslaget och kvaliteten inte kommer att försvagas, vilket du uppenbarligen är så orolig för. Det finns tydliga riktlinjer, och det står också klart och tydligt i betänkandet att de verksamheter som kommer att drivas ska förhålla sig till de regler som gäller i dag.

Anf. 78 Rossana Dinamarca (V)
Fru talman! Nej, Gulan Avci, det står faktiskt inte klart och tydligt. Det står att det ska finnas personal med en sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Det står ingenting om krav på en pedagogisk utbildning - en förskollärarutbildning. Det kan jag inte tolka på annat sätt än att ni inte är intresserade av att kunna garantera den kvaliteten. Varför ska vi använda skattemedel till verksamheter där vi inte kan garantera en god hög kvalitet? Jag kan inte se någonting i betänkandet om läroplanen för förskolan. Om ni menade att ni ville ha samma krav som finns för förskolan varför skrev ni inte det? Varför är ni inte tydliga med det? Varför öppnar ni för den här luddigheten?

Anf. 79 Gulan Avci (Fp)
Fru talman! Jag förstår inte varför Rossana Dinamarca hävdar att det inte står. Jag kan nämna fyra punkter i betänkandet där det framgår. Den verksamhet som kommer att drivas ska ha god kvalitet och säkerhet. Man ska uppfylla krav på personalens utbildning eller erfarenhet. Det är tydligt framställt att lokalen ska vara ändamålsenlig och att barngruppernas sammansättning och storlek ska vara rimlig. Jag blir lite orolig över att Rossana tror att pengar ska tas från den offentliga verksamheten. Om föräldrar inte väljer en annan verksamhetsform kommer ju barnen att vara kvar i den kommunala regin. Om de väljer en annan form av förskola är det samma pott som man lägger in. Jag förstår inte varför du har så svårt att låta föräldrar ha sina barn någon annanstans än i den offentliga verksamheten om de har behov av det. Varför är du emot att de föräldrarna har rätt att göra de valen? Vad är det i er politik och er syn på människor som säger att den lilla andel människor här i landet som vill att deras barn ska gå i en annan verksamhet än den offentliga inte kan få göra de valen? Varför vill ni ha den totala kontrollen över samhällsmedborgarna? Varför vill ni förvägra föräldrar en annan verksamhetsform om de vill ha det? (Applåder)

Anf. 80 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag är väldigt glad i dag över att vi får diskutera frågan om en barnomsorgspeng och om allmän förskola för treåringar och därmed också lägga grunden för en ökad valfrihet för barnfamiljer i Sverige. Vår övertygelse i majoriteten i riksdagen och i regeringen är att statens uppgift är att ge ett stöd till barnfamiljer. Det är ett stöd som ska bygga på valfrihet och som också ger familjer möjlighet att hitta sin egen lösning. Det ska inte vara statliga och politiska pekpinnar som berättar i detalj vad familjer ska tycka och välja. För att detta ska vara möjligt krävs det en mångfald. Det krävs också ekonomiska möjligheter för att göra detta val. Det beslut som vi ska fatta senare i kammaren ökar verkligen valfriheten för föräldrar. Det är vi kristdemokrater väldigt glada för. Vi tror att detta är reformer som ger föräldrarna bättre möjligheter att fritt välja mellan olika omsorgsformer. Föräldrarnas omsorg om det lilla barnet kan aldrig ersättas av andra vuxna runt omkring. Det är i samspelet mellan barn och föräldrar som barnets personlighet utvecklas. Vuxna personer som barnet är tillsammans med i olika former är också personer som är mycket viktiga för barnets fortsatta utveckling. Vi vet att de allra flesta barn i förskoleåldern går i förskolan i dag. Vi vet att det är över 80 procent som gör det. Därför är det också oerhört viktigt att vi har en förskola med hög kvalitet. Det arbetar Kristdemokraterna och alliansregeringen för att vi ska ha och utveckla. Jag har själv arbetat många år i förskolan. Jag är mycket glad för de åren. Sverige har kanske världens bästa och mest utbyggda förskola. Den är tillgänglig för alla barn. Man har en utbildad och engagerad personal. Det är en verksamhet som vi ska vara stolta över och som ska utvecklas och stärkas för framtiden. I det arbetet är vi kristdemokrater djupt engagerade. Jag vet mycket väl att vi har politiska motståndare som försöker hävda motsatsen och måla upp en bild av att Kristdemokraterna på något sätt skulle vara motståndare till förskolan. Ingenting kan vara mer felaktigt. Vi är för valfrihet. Därför är detta en mycket viktig proposition som handlar om att införa en barnomsorgspeng som ökar möjligheten till valfrihet i dag och om att förstärka förskolan. Vi inför en allmän förskola för treåringar. Fru talman! Förskolans kvalitet får dock aldrig mätas utifrån barns prestationer. Jag har sagt det tidigare i kammaren, men jag vill säga det i dag också. Målen måste handla om lärande genom lek, trygg omsorg och en pedagogisk verksamhet som erbjuder barnen en trygg och stimulerande miljö. Det är den viktigaste satsningen för att stärka kvaliteten i förskolan. Men det är naturligtvis också att satsa på personalen. Här görs också en rejäl satsning med tanke på att vi nu också utvecklar Lärarlyftet till Förskolelyftet. Där involverar vi också både förskollärare och barnskötare. Det är två viktiga delar i förskolans verksamhet. Fru talman! Kristdemokraterna har länge arbetat för denna ökade valfrihet som nu också sker i Sveriges riksdag. En barnomsorgspeng införs den 1 juli 2009 som ger föräldrarna ökade möjligheter att välja. Mångfalden stimuleras, och den allmänna förskolan förstärks. Det går en väldigt tydlig politisk skiljelinje mellan vänstersidan och majoriteten. På vänstersidan tycker man att politikerna vet bäst och ska berätta precis hur föräldrar ska välja sin barnomsorg. I oppositionen låter det ofta som om vi raserar hela förskolan. Det har vi hört i dag också. Det låter som om alla barns möjligheter och förutsättningar att träna och få en bra läs- och skrivutveckling skulle haverera fullständigt för att vi ökar valfriheten. Ingenting kan vara mer felaktigt. I dag vet vi också att det här i riksdagen finns en stor enighet om etableringsfriheten för förskolor. Till och med Socialdemokraterna har nu valt att inte reservera sig på denna punkt. I dag är det enbart Vänsterpartiet som håller fast vid att man ska ta bort etableringsfriheten. När det gäller Miljöpartiet har jag försökt få fram vad Mats Pertoft egentligen säger, men det är svårt. Jag är oerhört förvånad över att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en gemensam reservation i denna fråga. När jag sedan i ett replikskifte förstod vad Vänsterpartiets reservation innebar blev jag ännu mer förvånad. Reservationen handlar om att kvaliteten i förskolan sänks och att det är därför som man säger nej till en barnomsorgspeng. När jag har lyssnat på Mats Pertoft har jag förstått varför han väljer att reservera sig. Jag konstaterar att Miljöpartiet gör en ytterligare svängning åt ett håll som jag hade hoppats att inte se. Jag känner i denna fråga faktiskt inte igen Miljöpartiet. Samtidigt försöker Miljöpartiet i någon mån falla regeringen i talet. Vi ser också ett socialdemokratiskt parti som reserverar sig utan att egentligen i sak ha en annan åsikt enligt reservationen. Men när jag lyssnar på Peter Hultqvist undrar jag: Är det Peter Hultqvists argumentation som vi ska hålla oss till eller är det reservationen? Peter Hultqvist går nämligen väldigt långt i sin argumentation. När jag lyssnar på honom finns det bara en enda konsekvens av detta, nämligen att han inte vill ha några familjedaghem. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt besked i dag i kammaren. Ska Socialdemokraterna helt ta bort familjedaghemmen? Finns det familjedaghem i Peter Hultqvists hemkommun Borlänge? Ska barnskötarna sägas upp? Ska de förskollärare som han anser har en för kort utbildning - en förskollärarutbildning på tre år som jag själv har gått - också sägas upp? Är den pedagogiska kompetensen alldeles för låg i dag, och hur ser han på framtiden? Jag är bekymrad över att de familjedaghem som vi har i dag enligt oppositionen inte ska få möjlighet att utvecklas. Det är det som denna reform handlar om. Den handlar om att man ska öka möjligheterna och utveckla tänket kring just hur familjedaghemmen fungerar i dag, men utveckla det till ytterligare former. Mats Pertoft säger också att han har varit ute och lyssnat på miljöpartister. Jag tycker att han ska lyssna på barnfamiljerna och föräldrarna. Då förstår han att det finns ett behov av denna reform. Fru talman! Det brukar sägas att hur vi behandlar våra barn är ett mått på samhällets välstånd. Barnomsorg, förskola, förskolepedagogik, pedagogisk omsorg och allt sådant som ryms i denna debatt i Sverige är bra, men mer kan göras. Det gör alliansregeringen i dag. Jag är oerhört glad för införandet av barnomsorgspengen. Jag säger det än en gång. Detta tillsammans med en förstärkt förskola och en allmän förskola är två viktiga reformer som den här regeringen inför. För Sveriges barnfamiljer är jag oerhört glad att vi kommer att få ett majoritetsbeslut i dessa frågor. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)

Anf. 81 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka Gunilla Tjernberg för att hon har uppmärksammat Miljöpartiets politik. Nu verkar det som om hon ändå inte riktigt svarar på min grundläggande fråga som jag har försökt betona under hela den debatt som vi har haft i samband med detta, nämligen: Var finns frågeställningen från Sveriges föräldrar? Jag har inte hört att de enskilda familjedaghemmen i dag skulle hindras i etableringen. Det kan hända att så sker, men jag har inte hört det. Det har från alliansens sida sagts många ord om detta, men jag har inte hört någonting konkret. Jag vill passa på att säga att jag hört många opinionsyttringar om en annan familjepolitisk reform, nämligen barnomsorg på obekväm arbetstid. Jag undrar varför inte den finns med om vi nu ska tala om valfrihetsreformer. Detta med blockbildningar kan man diskutera länge. Det är ett faktum att alliansens och regeringens politik lett till en mycket hårdare blockpolitik, och det måste ni i alliansen ta ansvar för.

Anf. 82 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Jag för gärna det samtalet med Mats Pertoft och Miljöpartiet. Jag tror nämligen att Mats Pertoft egentligen inte känner sig särskilt hemma på den sida där han nu har hamnat. Jag kan förstå det bekymret. Som jag känt Miljöpartiet har de tidigare engagerat sig ganska rejält i frågor som handlat om att utöka möjligheterna för barnfamiljer att välja den omsorgsform som passar dem bäst. I reservationen överger Miljöpartiet den synen. Det sägs att det inte har funnits något behov, men man måste ut och lyssna på människorna. Jag träffar föräldrar, barnfamiljer, i stort sett dagligen. Ibland brukar jag tillåta mig att vara lite personlig i kammaren. Det kan jag vara även i dag. Jag har barn. De har vänner. Mina barn har fått barn, och jag vet hur man diskuterar i dessa kretsar. Vad är det man säger? Jo, att det i deras kommuner inte finns nästan några familjedaghem. Varför? Därför att det är socialdemokratiskt styrda kommuner. Vad har dessa socialdemokratiskt styrda kommuner gjort? De har inte skapat några förutsättningar för dagbarnvårdare. De har sett till att dessa blivit så få som möjligt, och när föräldrar ska välja barnomsorg vet de att de får köa länge för att få en dagbarnvårdare. I stället väljer de förskolan eftersom barnet får plats där, och när det sedan finns där tror jag inte att många föräldrar vill att det ska behöva byta miljö. Därför släpper man inte den plats man fått även om det öppnas ett familjedaghem. Köerna till familjedaghemmen är långa. I många socialdemokratiskt styrda kommuner finns i dag ingen reell valfrihet. Därför finns inte heller den efterfrågan som Mats Pertoft vill se.

Anf. 83 Mats Pertoft (Mp)
Fru talman! Jag vill tacka Gunilla Tjernberg särskilt för att hon är den första allianspolitiker som anstränger sig att svara på min fråga. Det vill jag poängtera. Jag kan känna igen den bild som Gunilla Tjernberg ger. Även jag har i min hemkommun länge stridit för familjedaghem och påtalat behovet. När jag tittar på Sverige ser jag att minskningen av familjedaghem är minst lika stor i borgerligt styrda kommuner. Jag har fått ta till mig den kunskapen utifrån hur verkligheten ser ut, nämligen att Sveriges föräldrar i dag föredrar förskolor. Därmed inte sagt att mitt engagemang och stöd för familjedaghem har sviktat, men jag ser att föräldrarna i dag i mycket större utsträckning än tidigare väljer förskolan. Det är det min frågeställning handlar om. När jag tittar på SKL:s underlag och ser i vilken grad andelen enskilda familjedaghem ökar så ifrågasätter jag det ökade behovet och om det verkligen finns en förtryckt opinion i den här frågan. Jag tror inte det. Jag delar Gunilla Tjernbergs erfarenhet - också jag har barn och barnbarn, och jag har även många bekanta som har barn. När jag talar med dem märker jag att detta är en icke-fråga i dag. Det är därför jag har ifrågasatt den. När vi i Miljöpartiet ställt den mot det kommunala självstyret har vi menat att eftersom det är en icke-fråga och den ställs mot det kommunala självstyret väljer vi det kommunala självstyret. Jag vill dock ge en eloge till Gunilla Tjernberg för att hon vill diskutera denna fråga med mig.

Anf. 84 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Det handlar inte om ifall 98, 100 eller 50 procent väljer förskola. Jag lägger mig inte i vad föräldrarna väljer. För mig är det inget problem om många föräldrar väljer förskola. Det viktiga är att föräldrarna får möjlighet till en reell valfrihet. Om valfriheten inte finns har de ingenting att välja mellan. Självklart går de allra flesta barn i förskolan. Det är det föräldrarna väljer eftersom det är det enda som finns. Jag vet att Mats Pertoft inte har möjlighet till ytterligare replik men jag undrar ändå: Vad är problemet? Det är där det skevar i Miljöpartiets argumentation; det är för att Miljöpartiet inte känner sig hemma i vänsterflocken när det gäller denna fråga. Därför skevar argumenten. Om valet finns, och nu skapar regeringen möjligheter att välja, kan vi komma tillbaka om fem år och då debattera hur valet blev. Mats Pertoft uttrycker sig, fru talman, som att de flesta i dag väljer förskola. Självklart är det så, och det är inte det som är mitt problem. Det viktiga är att föräldrarna kan välja. Nu ökar vi underlaget för familjedaghemmen, och jag ser en utvecklad familjedaghemsreform. Jag ser att den blir vidare och större. Enligt vårt förslag kan dagbarnvårdaren, eller den som driver verksamhet med barnomsorgspeng, räkna in även sina egna barn i det antal barn man tar emot. Det är klart att underlaget ökar, och vi kommer att få en betydligt större mångfald.

Anf. 85 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! För mig är barnperspektivet det viktigaste. Kvaliteten är det viktigaste. Grunden för det livslånga lärandet är det viktigaste. Om man kan erbjuda en väl fungerande förskola, barnomsorg, lägger man den bästa möjliga grunden för livet. OECD har markerat vikten av att förskolan har en stark ställning inom utbildningsväsendet, att verksamheten är öppen för alla barn, att all personal har god och adekvat utbildning, vilket förskollärare och barnskötare har i dag. Det är viktigt att det finns en strategisk kvalitetsutveckling och en stabil finansiering med offentliga medel. Man har också pekat på behovet av en helhetssyn på barns välbefinnande, respekt för naturliga strategier för lärandet, demokratiskt perspektiv på lärande och omsorg. Detta finns, anser man, i den svenska förskolan. Jag menar att man inte kan garantera detta inom den så kallade pedagogiska omsorg som majoriteten nu öppnar för, och som jag för övrigt tycker ska kallas för någonting annat eftersom man inte kan garantera den pedagogiska kvaliteten genom att formuleringarna när det gäller kraven på utbildning och erfarenhet är så pass luddiga. Regeringen skriver till och med att man på eget initiativ kan anlita handledning om man inte har tillräcklig utbildning eller erfarenhet. Det står så i papperen från regeringen. En sådan verksamhet kan inte leva upp till det som exempelvis OECD talar om. Familjedaghemmen är en etablerad verksamhet. Jag sade i mitt inledningsanförande att det finns möjlighet att välja den formen. Jag kan emellertid konstatera att strömmen huvudsakligen går mot förskolan och att det finns en mycket stor kvalitetsmedvetenhet hos svenska föräldrar. De ser kvalitetsfördelarna med förskolan. För mig betyder barnperspektivet kvalitet, strategi, långsiktighet, livslångt lärande, och det är det viktigaste. På sikt tror jag att det också är det viktigaste för samhället.

Anf. 86 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Även om det blir så att inte en enda förälder väljer alternativet barnomsorgspeng, eller någon annan verksamhet, undrar jag: Vad är problemet? Då blir det precis så som Peter Hultqvist vill ha det, nämligen att hundra procent av alla barn - om det var möjligt skulle det till och med vara hundratio procent - går i svensk förskola. Förskola är bra. 80 procent av dagens barn går i förskolan. Jag har själv 20-25 års erfarenhet av förskolan. Den är väldigt bra. Men vad är problemet, Peter Hultqvist? Den argumentation som jag hörde från Peter Hultqvist handlade om den svenska förskolan, den svenska modellen, de kvalitetskrav som finns och de utbildningskrav som finns. Ingenting av det förändrar alliansregeringen. Tvärtom förstärker vi förskolan. Min tolkning av det Peter Hultqvist säger är att han är orolig för att alltför många föräldrar i hans tycke ska välja annan omsorg, för att alltför många föräldrar ska tycka att alliansens politik är bra, för att alltför många ska vilja hitta sin egen modell, sin egen form. Om så icke blir fallet är det inte det som är problemet, utan det viktiga för mig och för Kristdemokraterna är att vi verkligen skapar möjlighet för en rejäl valfrihet med en stark förskola, men också andra omsorgsformer. Det ligger i det här förslaget.

Anf. 87 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Tjernberg kan försöka hitta på vilka procentsatser som helst och jonglera med vad jag eventuellt skulle vilja eller inte vilja. Hon kan också hitta på vad jag innerst inne skulle hysa för typ av oro för det ena eller det andra. Men det är rätt så ointressant, för det jag säger och det enda jag tycker är att det inte finns någon kvalitetsmärkning på det ni föreslår. Det är för dåligt. Det är för luddiga formuleringar. Det här håller inte, om man nu har ett kvalitetstänk i botten. Jag har ett barnperspektiv på det här. Jag tycker att barnen är värda det allra bästa. Huvudströmmen går till förskolan. Det finns möjligheter att välja familjedaghem också. Sedan måste man ta till sig hur strömmarna ser ut runt om i landet, både i s-kommuner och i allianskommuner. Det är på förskolan som den stora efterfrågan finns. Jag är glad över att flera stycken av er säger att den svenska förskolan är bra och någonting vi ska stå upp för. Men jag tycker samtidigt att ni kommer med dåliga förslag och undermåliga reformer som riskerar att bidra till en urholkning på sikt i kombination med kommunernas dåliga ekonomi, vårdnadsbidraget, som en del ska finansiera ur förskolan, och barnomsorgspengen. Det här skapar ett virrvarr. Det skapar en svåröverblickbar verksamhet. Det skapar också svårigheter att klara ut om man klarar kvaliteten på olika sätt. Jag tycker att ni skapar en förskönad bild. Ni förenklar problematiken. Ni slår blå dunster i människors ögon i detta sammanhang. Det här håller inte, Tjernberg. Du behöver inte analysera mina innersta känslor eller tankar, utan det handlar om en enkel sak: Det här håller inte kvalitetsmåttet. Ni måste ha en bättre kvalitetsmärkning för att vara trovärdiga i mitt tycke.

Anf. 88 Gunilla Tjernberg (Kd)
Fru talman! Vi läser väl innantill då på s. 7 i betänkandet, där det tydligt framgår att ett villkor är att "verksamheten uppfyller de krav . som ställs på motsvarande offentlig verksamhet". Detta är direkt citerat ur propositionen. Att som Peter Hultqvist gör säga och hävda att det här är ett förslag där kvalitetsaspekten är helt ställd åt sidan är att fullständigt vilseleda kammaren och lyssnarna. Kontentan av det som Peter Hultqvist beskriver är ändå att familjedaghem inte är den verksamhet som han vill se. Där finns det ofta dagbarnvårdare som har sin pedagogiska kompetens erövrad - notera det ordet - genom lång och trogen tjänst i yrket. Här har vi många duktiga dagbarnvårdare som har erövrat sin kompetens, inte genom fyraåriga akademiska studier utan genom lång erfarenhet och påbyggnadsutbildning. Peter Hultqvists argumentation måste innebära ett frågetecken för om den kvaliteten räcker. Jag tolkar det som att han anser att den inte räcker. För oss är familjedaghemmen och de många duktiga dagbarnvårdare som vi nu utvecklar i den här reformen ett viktigt komplement till de olika barnomsorgsformer som vi har i dag. Jag hade inte förväntat mig att Peter Hultqvist skulle tycka om det här förslaget. Jag har också förstått att han inte gör det, men det är egentligen ganska ointressant. Det viktiga är vad föräldrarna kommer att tycka. Jag är helt övertygad om att när vi om några år igen, Peter Hultqvist, har den här debatten i kammaren och har kunnat titta på hur det ser ut och hur det blev kommer väldigt många fler föräldrar att ha kunnat välja något annat. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2009-04-22
Förslagspunkter: 4, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Kommunalt bidrag till enskild förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg - en barnomsorgspeng

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till
    a) lag om ändring i skollagen (1985:1100) med den ändringen att 2 a kap. 17 a § får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,
    b) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
    c) lag om ändring i lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag,
    d) lag om ändring i lagen (2000:873) om registerkontroll av personal inom förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:115 punkterna 2-4, bifaller delvis proposition 2008/09:115 punkt 1 och avslår motionerna 2008/09:Ub19, 2008/09:Ub20 yrkande 1, 2008/09:Ub21 och 2008/09:Ub22 yrkande 4.
    • Reservation 1 (s, v, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0109021
    m820015
    c24005
    fp22006
    kd20004
    v01903
    mp01504
    Totalt148143058
    Ledamöternas röster
  2. Kvalitetskrav för barnomsorgen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ub22 yrkandena 2 och 3.
    • Reservation 2 (s)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0107023
    m810016
    c23006
    fp22006
    kd20004
    v00193
    mp15004
    Totalt1611071962
    Ledamöternas röster
  3. Etablering av enskilda förskolor

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2008/09:Ub20 yrkande 2.
    • Reservation 3 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1033123
    m820015
    c24005
    fp22006
    kd20004
    v01903
    mp14005
    Totalt26522161
    Ledamöternas röster
  4. Allmän förskola även för treåringar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2008/09:115 punkt 5 och avslår motion 2008/09:Ub22 yrkande 1.
    • Reservation 4 (s, v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s0109021
    m820015
    c24005
    fp22006
    kd20004
    v01903
    mp15004
    Totalt163128058
    Ledamöternas röster