Betalningsansvaret för underårigas avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården

Fru talman! Jag tror att det här är rekord i socialutskottets historia. Vi behandlar tre betänkanden i följd, och vi är i stort sett överens när det gäller alla betänkandena. Jag hoppas att det inte blir en vana. Vänsterpartiet välkomnar propositionen Betalningsansvaret för underårigas avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården . Det är bra att vi nu får en lagstiftning som garanterar att vårdavgiften kan tas ut av patientens förmyndare om patienten är under 18 år. På så sätt rättar vi till en brist i lagstiftningen som har inneburit att tusentals barn vid 18 års ålder upptäcker att de har skulder till landstinget. Förmyndaren som inte har betalat avgiften har som regel varit föräldrarna. Enligt FN:s konvention om barns rättigheter är det föräldrarna som ska ha det fulla ansvaret för barnen. Vuxna ska se till att barnens bästa alltid är vägledande. Barn har som regel inte heller beslutanderätt om sina egna tillgångar; därför bör barn inte heller kunna drabbas av skulder som de inte kan betala. Konsekvenserna för barnen kan vara att de inte kan teckna hyresavtal och telefonabonnemang eller låna pengar när de blir vuxna. Vänsterpartiet anser att inga barn ska behöva börja sitt vuxna liv med skulder. Fru talman! Vänsterpartiet anser att lagen är bra men har en avgörande brist. Lagstiftningen verkar inte retroaktivt. Den gäller alltså inte barn som redan är skuldsatta. Hur många barn är det vi talar om? Barnombudsmannen har genomfört en enkätundersökning som visar att 12 000 barn har skulder till landsting och regioner. Barnombudsmannen besökte socialutskottet i går, och vi fick då höra att sex landsting och regioner fortfarande kräver barnet på betalning efter att han eller hon har fyllt 18 år. Majoriteten av landstingen gör alltså inte detta, men sex landsting och regioner gör det. Det är självklart inte bra. Enligt Datainspektionens rapport Skuldsatta barn - Hanteringen av underåriga gäldenärer hos inkassoombuden finns det drygt 79 500 pågående kravärenden mot personer som var underåriga då skulden uppkom. 63 000 av ärendena rör barn och ungdomar som fortfarande är underåriga. Dessa barns skulder är av både privaträttslig och offentligrättslig karaktär, men de offentligrättsliga fordringarna tycks utgöra en mycket stor del av fordringarna mot barn enligt Datainspektionen. Där finns bland annat debitering av avgifter på grund av uteblivna besök för tand- och sjukvård. Fastän vi nu får en lagstiftning som ser till att avgifter för uteblivna besök hos tandläkaren kommer att tas från förmyndaren kommer alltså ett stort antal ungdomar att ha skulder till landstingen. Kravbreven kommer som en obehaglig överraskning efter 18-årsdagen för många av dessa ungdomar. Det är därför, fru talman, som Vänsterpartiet anser att regeringen bör ta upp förhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting i syfte att alla kommuner, landsting och regioner avskriver barns skulder för att förhindra att barn ärver skulder när de fyller 18 år. Jag avslutar med att yrka bifall till vår reservation.

Fru talman! Barns och ungas skuldsättning är rent allmänt ett stort samhällsproblem. När Datainspektionen genomförde en enkätundersökning 2008 pågick nästan 80 000 kravärenden mot personer som var underåriga då skulden uppkom. Av dessa gällde ca 63 000 ärenden unga som fortfarande var underåriga när frågan behandlades. Fru talman! Det är en stor samsyn mellan partierna om att samhället bör ha ett ansvar och ett regelverk för detta. Vi socialdemokrater välkomnar de föreslagna lagändringarna och anser att barns skuldsättning på alla sätt bör motverkas eftersom det med största sannolikhet leder till problem när barnet blir myndigt. Skulderna kan resultera i inkassokrav, indrivning och betalningsanmärkningar vilket gör det svårt att få lägenhetskontrakt, telefonabonnemang, lån på banken och så vidare. Fru talman! Barn måste därför i möjligaste mån kunna gå in i vuxenlivet utan skulder. Det är därför angeläget att vi nu kan ta ett viktigt steg på hälso- och sjukvårdens område så att barn och unga inte skuldsätts för avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården på grund av att föräldrarna underlåter att betala avgifterna. De föreslagna lagändringarna medför att vårdavgifter och avgifter med anledning av att patienter uteblir från avtalade besök ska tas ut av föräldrarna om patienten är under 18 år. Utskottet delar regeringens bedömning att det ska vara möjligt att göra undantag från huvudregeln att förmyndare är betalningsansvariga för den underåriges avgifter. Avgiften ska således kunna tas ut av den underårige om det finns särskilda skäl. Fru talman! Det finns en socialdemokratisk motion från en enskild ledamot om ungas skuldsättning på grund av vårdavgifter som vi socialdemokraterna anser täcks in i betänkande SoU9 Betalningsansvaret för underårigas avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården . Därmed är vi nöjda för vår del, och jag yrkar med det anförda bifall till socialutskottets förslag i betänkande SoU9. (Applåder)

Fru talman! Som övriga säger här: Lagen är välkommen! Det säger kronofogden, Barnombudsmannen och Datainspektionen - samma datainspektion som uppskattar att det är ungefär 80 000 minderåriga som är registrerade hos inkassoföretag för obetalda räkningar. För ungefär 15 procent av dem, alltså 12 000, handlar det om obetalda vårdavgifter som landstinget kräver genom inkassoförfarande och som en del landsting låter bli liggande tills barnen blir 18 år och allting briserar. Man ska vara lite rättvis och säga att det inte är alla 21 landsting som gör så, utan det är ett fåtal. Det är ju landstingen som äger skulderna. Det finns landsting som har fattat beslut om att avskriva skulderna. Det är klart att det kan bli tuffa konsekvenser för den som är nyss fyllda 18 och som plötsligt får skulder som man inte har haft en aning om att man har. Man har inte haft en aning om att föräldrarna har struntat i att betala. Detta kan ge stora problem när man i ett slag ska vara vuxen och ha ett vuxenliv med allt vad det innebär av krediter, telefon, banklån, hyreskontrakt och annat. Det är som upplagt för problem. Jag skulle vilja påstå att problemet med skuldsatta ungdomar som är omyndiga eller som precis har blivit myndiga och hamnar hos fogden är ett gissel som ökar i omfattning. Det är alldeles för lätt att skuldsätta sig, till exempel genom sms-ansökan till företag som inte kollar kreditvärdigheten eller genom mobiloperatörer där man kan teckna både ett och tre abonnemang utan att ha en krona i inkomst. Datainspektionen har gjort en utredning som visar att fordringarna avser bland annat skolfoton, prenumerationer, postordervaror, bredband, telefoni och fritidsaktiviteter som ridning, tennis och kurser hos studieförbund. Andra fordringar handlar om sjukvård, tilläggsavgifter i kollektivtrafiken, parkeringsböter, el- och renhållningsavgifter, bostadshyror, ej återlämnade biblioteksböcker, hundskatt och skadestånd på grund av brott. Allt detta löser vi naturligtvis inte genom denna lagändring eftersom den handlar om det som samhället kan göra i form av vårdavgifter. Det är ändå viktigt att vi fattar beslutet. Egentligen, fru talman, är det inte landstinget som skuldsätter barnen. Det är föräldrar som struntar i att betala räkningar som gäller deras egna minderåriga barn och som därmed försätter sina egna barn i en mycket svår situation. Föräldrar är målsmän och ansvariga för sina minderåriga. Om inte föräldrarna betalar läkarräkningar och annat är det de som skuldsätter sina barn. Det är inte landstinget som gör det. Vi måste ha den distinktionen klar för oss. Det är föräldrarnas ansvar. Men konsekvensen för de här föräldrarnas barn är att de får ansvara för föräldrarnas oansvariga handlande. Nu ändrar vi fyra lagar och bestämmelser så att skulden läggs på nonchalanta föräldrar som inte betalar sina omyndiga barns räkningar, och inte på barnen. Det är bra, för så här ska det förstås inte vara. Minderåriga ska inte behöva fira sin 18-årsdag och myndighetsdag med krav på obetalda sjukhus- och tandläkarräkningar som kommer med ett brev på posten. Hädanefter blir det vårdnadshavaren som blir betalningsansvarig, och inte barnet. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Fru talman! Vad ska man säga nu då, när föregående talare så varmt har talat om denna fråga som är så oerhört viktig? Vi hörde att vi är överens. Det finns en liten reservation från Vänsterpartiet, men för övrigt är vi eniga i denna viktiga fråga. Det är precis som föregående talare har sagt självklart att det är föräldrarna som ska bära ansvaret för sina barn. Det är också viktigt ur demokratisynvinkel att man inte ärver sina föräldrars skulder. Det är någonting som man i vanliga fall inte beivrar - att barn ska ta över de misstag som föräldrarna har satt i sjön. Jag känner till en tjej som fyllde 18 år som har en mormor och en morfar som hade öppnat ett personkonto - ett vinstsparkonto - till flickan och satt in några hundralappar i månaden, bland annat därför att flickans föräldrar inte hade det så alldeles enkelt. Dessutom blev flickan familjehemsplacerad. De pengar som morföräldrarna sparade var bland annat till för körkort för flickan. När hon fyllde 18 år knep kronofogden vartenda öre därför att det var hennes konto och hon var skyldig pengar. Det handlade inte bara om vårdavgifter, utan det var också bilar och jag vet inte allt. Det här känns inte okej. Vad levererar vuxenvärlden, och vad levererar samhället till barn som känner glädje över att nu få ta körkort för de pengar som mormor och morfar har sparat? Det är inte okej. Äntligen gör vi det här! Fru talman! Man kan lite grann spekulera i vem som kom på tanken från början att det skulle vara så här. Men det ska vi väl inte ge oss in i nu. Vi har i Centerpartiet haft motioner på våra stämmor i dessa frågor, så vi är jätteglada, fru talman, för att det här äntligen kommer. Jag kan sympatisera lite med Elina Linnas idé om att det skulle vara bra om man hittade någon lösning också för dem som råkar ut för detta nu under det sista halvåret, när det bara är några månader kvar. Men jag är glad att vi har fått det här i hamn, och jag hoppas på att de landsting som har detta i sitt system tittar på det och självmant stryker det, precis som Barnombudsmannen säger. Nu blir detta lag, men fram till dess skulle det vara tacknämligt om det gick att genomföra redan nu. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets lagförslag och avslag på reservationen. (Applåder)

Fru talman! Jag är den femte talaren, och alla är eniga. Vad ska jag säga som är nytt? Jag känner mest att jag håller med alla som finns i kammaren nu. Jag kan berätta att det finns aktörer som har varit mycket på banan, till exempel Barnombudsmannen, Konsumentverket och rikskronofogden. Jag såg på nätet i går att man i ett utskick till de landsting som inte har tagit kontakt med sina inkassoföretag eller inte återfört skulden på föräldrarna har uppmanat dem att släppa kraven på de barn som de har satt i skuld. Här kan man agera på olika sätt inom landstingen. Detta är en del. Det gäller tyvärr mitt eget landsting Västernorrland, och jag hoppas att man där vidtar mått och steg för att barn inte ska vara skuldsatta. Det här är ett välkommet lagförslag. Vi tackar de aktörer som har uppmärksammat oss politiker på den här gluggen. Jag är väldigt glad att vi är överens om att barn inte ska ha skulder när de går ut i vuxenvärlden. Det ska inte vara så att föräldrarna har vingklippt dem när de är beredda att flyga ut i vuxenlivet. (Applåder)

Fru talman! Jag är glad över den enighet som proklameras i olika inlägg. Detta är ett uttryck för ett barnperspektiv och för respekt för varje barns möjlighet att starta i livet utan att ha en ryggsäck med sig som några andra av oförstånd har lagt stenar i. Det är därför som jag tycker att det är bra att propositionen finns. Det är också bra att socialutskottet har kunnat samlas till ett betänkande som innebär att vi sätter ned foten i den här frågan. Under senare år har det uppmärksammats hur barn tvingas gå in i vuxenlivet med skulder som är orsakade av föräldrarnas oförstånd. Det har handlat om återbetalningskrav och svårigheter att teckna avtal för bostad, mobilabonnemang eller annat. Detta är inte rimligt. Föräldrars kortsiktiga ekonomiska handlanden kan skapa en hopplös start i livet för barn. Det är något som vi med det här förslaget från regeringen vill sätta punkt för. Vi vill skapa ett utropstecken för att barn ska kunna starta på likvärdiga villkor. Det har fattats ett antal beslut för att förhindra att föräldrar tecknar avtal som sätter barnen i skuld, registrerar fordon eller annat som gör att barn omedvetet blir skuldbelastade och sedan upptäcker det på sin 18-årsdag. Nu talar vi om den situation där obetalda avgifter för tandvård och hälso- och sjukvård eller uteblivna inbokade besök innebär att barn blir skuldsatta i ett antal landsting, ungefär hälften. Syftet är att vi från och med den 1 juni 2010 ska sätta punkt för denna skuldsättning av barn. Jag välkomnar därför Socialdepartementets och socialministerns förslag som ser till att vi får en lagstiftning som ger alla barn en likvärdig start i livet. Det är min slutsats att vi fram till den 1 juni får vädja till våra kolleger - vi som finns här i riksdagens kammare har kolleger i landstingen - att inte försätta barn i skuld och så långt möjligt avskriva befintliga skulder. Den möjligheten finns, och jag tycker att den ska nyttjas. Fru talman! Med dessa reflexioner på betänkandet och propositionen vill jag yrka bifall till förslaget i socialutskottets betänkande vad gäller betalningsansvar för underårigas avgifter inom hälso- och sjukvården och tandvården. (Applåder)