Finansutskottets betänkande
1993/94:FIU20

Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:150)


Innehåll

1993/94
FiU20

Sammanfattning

Den ekonomiska utvecklingen
I jämförelse med den bedömning av den internationella utvecklingen som
utskottet redovisade i februari 1994, som byggde på årets finansplan, ser
utvecklingen nu väsentligt ljusare ut. I Förenta staterna förstärks tillväxten
i år och nästa år. Även i Tyskland, där utvecklingen i januari var mycket
svårbedömd, ökar nu tillväxten. Allt fler indikatorer pekar mot en i jämförelse
med bedömningarna i kompletteringspropositionen något högre tillväxt i
Västeuropa. Dessvärre är det svårt att se att den återhämtning av ekonomierna i
Västeuropa som blir allt tydligare nämnvärt kommer att bidra till att förbättra
det svåra arbetsmarknadsläget.
I Sverige bryts nu de senaste tre årens ekonomiska tillbakagång. I år ökar
den totala produktionen med nära 2,5 % och nästa år med 3 %. Återhämtningen är
exportledd och drar nu med sig investeringarna i näringslivet som år 1995
bedöms öka med inte mindre än 14 %. Inflationen förväntas under prognosperioden
att ligga under genomsnittet för OECD. Genomslaget på arbetsmarknaden dröjer
dock och det är först år 1995 som arbetslösheten förväntas minska något.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
Den ekonomiska politiken måste ha en sådan inriktning att den som resultat
ger en tillräckligt hög och uthållig produktionstillväxt för att uppnå målen
nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Den nödvändiga
investeringsökningen i näringslivet som nu kommer till stånd via den kraftiga
ökningen av exporten kräver att den uppnådda förbättringen av
investeringsklimatet bibehålls och utvecklas. Det är angeläget att den
bakomliggande nedåtgående räntetrenden i Västeuropa också kommer Sverige till
del. Detta kräver att förtroendet för saneringen av statsfinanserna befästs.
Vidare måste arbetet med en fortsatt reformering av skattesystemet drivas
vidare med förändringar av sådana skatter som är särskilt skadliga för
produktion och sysselsättning.
De genomförda reformerna av arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten utgör en
god grund för att sysselsättningsökningen främst blir inriktad mot
näringslivet. Utskottet framhåller att det nu krävs en särskild bevakning av
tendenser till flaskhalsar som kan uppträda inom olika sektorer av ekonomin. De
inflationstendenser som eventuellt kan uppträda i den nu inledda
återhämtningsfasen måste tidigt identifieras och motarbetas.
Företrädare för Socialdemokraterna och Ny demokrati har i reservationer
redovisat alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken med utgångspunkt
i resp. partimotion. I sin meningsyttring har Vänsterpartiet gjort detsamma.
De åtgärder som Socialdemokraterna vill se genomförda är i första hand
investeringsstimulanser, främst riktade mot näringslivet (direktavskrivningar).
Vidare krävs bl.a. en ökad satsning på reparationer och underhåll (bl.a. skolor
och vägar). Ytterligare medel föreslås tillföras arbetsmarknadspolitiken.
Enligt Socialdemokraternas bedömning skulle dessa åtgärder ge en i jämförelse
med regeringens prognos högre tillväxt i år och nästa år. Arbetslösheten
beräknas enligt deras bedömningar gå ner till 5 % nästa år.
Ny demokratis förslag koncentreras till en sanering av statsfinanserna. Genom
ett lägre budgetunderskott anser man att ett ökat förtroende kommer att
etableras för den ekonomiska politiken vilket bör bidra till att pressa ned
räntorna och stimulera investeringar och produktion.
I Vänsterpartiets meningsyttring föreslås en ytterligare förstärkning av
budgeten för att öka möjligheten till en sänkt räntenivå. Förstärkningen av
budgeten föreslås ske såväl genom skattehöjningar som besparingar. Samtidigt
föreslås att den offentliga sektorn tillförs ytterligare medel för att snabbt
förbättra läget på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadspolitiken
Utskottet biträder i allt väsentligt de förslag regeringen lagt fram om
utformningen av arbetsmarknadspolitiken. I två avseenden förordar
finansutskottet dock delvis andra lösningar. På initiativ av
arbetsmarknadsutskottet förordar utskottet sålunda att 50 miljoner kronor skall
avsättas för åtgärder som främjar kvinnligt företagande. Liksom
arbetsmarknadsutskottet föreslår finansutskottet att även de som har ett
väsentligt inflytande över verksamheten i fråga skall kunna få del av en av
regeringen föreslagen utökning av rätten till bidrag till utbildning i företag.
I det senare fallet föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen med
anledning av propositionen och motioner från Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet.
Företrädare för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var
för sig anmält en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Socialdemokraterna vill anvisa ytterligare 4,7 miljarder kronor till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, medan Ny demokrati vill minska samma anslag
med 5,8 miljarder kronor. Vänsterpartiet förordar en anslagsnivå som överstiger
utskottets förslag med 7,8 miljarder kronor. Socialdemokraterna vill genom
olika åtgärder främja investeringar för att på så sätt få igång
sysselsättningen. Socialdemokraterna vill liksom Vänsterpartiet också främja
ungdomars möjligheter att få arbete.
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om utökade satsningar på
underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt om 1,6 miljarder kronor. I
detta sammanhang behandlar utskottet även frågan om en ny flygplats i Värmland.
Ny demokratis representant i utskottet anser att utgifterna för
underhållsåtgärder blir för stora med regeringens förslag och har reserverat
sig mot förslaget.
Utbildningssatsningar och studiestöd
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om utbildningssatsningar och
ökade anslag för studiestöd. Satsningarna innebär bl.a. att 26 100 platser
anvisas i gymnasieskolan för ett tredje gymnasieår och att 20 000 platser
inrättas inom gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Vidare införs
s.k. utbildningscheckar. Även inom folkbildningen och för särskilda utgifter
inom universitet och högskolor utökas anslagen för att bereda fler personer
studieplatser.
I ett antal reservationer avvisar Socialdemokraterna regeringens förslag som
otillräckliga och förordar för egen del mer omfattande satsningar.
Invandrarfrågor
Som en följd av det ökade behovet av kommunplatser för flyktingar tillstyrker
utskottet regeringens förslag till ökat anslag med 500 miljoner kronor för
ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar. Ny demokrati
reserverar sig mot förslaget.
Budgetpolitiken
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer och
framhåller att budgetpolitiken under kommande år i första hand bör inriktas på
att hejda statsskuldens fortsatta ökning. Som långsiktigt mål för
budgetpolitiken bör gälla att den konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld
inte skall öka realt mot slutet av detta decennium, dvs kvoten mellan den
offentliga sektorns finansiella nettoställning och BNP skall vara oförändrad
eller minska. För att nå detta mål måste saneringsprogrammet tidigareläggas och
utökas på det sätt regeringen föreslagit. I enlighet med de grundläggande
principer som gäller för saneringsprogrammet skall vidare alla tillkommande
reformförslag som leder till att budgeten försvagas vara finansierade fullt ut
när de läggs fram för riksdagen.
Företrädare för Socialdemokraterna och Ny demokrati har var för sig anmält en
från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om budgetpolitikens inriktning.
Socialdemokraterna förespråkar i sin reservation en budgetpolitik som syftar
till att främja tillväxten och då framför allt den investeringsledda
tillväxten. Enligt partiets egen bedömning kommer den föreslagna inriktningen
att leda till att 90 000 fler personer kommer att få arbete under nästa år. Ny
demokrati vill i sitt budgetalternativ förstärka budgeten med netto 27,5
miljarder kronor under nästa budgetår.
Finansfullmakten
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om en utökad finansfullmakt,
men föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande där villkoren för
finansfullmaktens användande preciseras.
Avveckling av statliga beredskapslager av olja
Riksdagen har beslutat att de statliga oljelagren skall avvecklas. Mot
bakgrund av det statsfinansiella läget anser utskottet att de merinkomster som
följer av den pågående och framtida utförsäljningen av oljelagren skall
tillgodogöras statsbudgeten. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i
kompletteringspropositionen.
Övrigt
I övrigt tillstyrker utskottet förslagen i kompletteringspropositionen och
avstyrker de med anledning därav väckta motionsyrkandena.
Socialdemokraterna har fogat 22 reservationer till betänkandet och Ny
demokrati 12 reservationer. Reservationerna framgår av innehållsförteckningen.
Inledning
Remittering av proposition 150 jämte motioner
Proposition 1993/94:150 med bilagorna 1--14 har hänvisats till
finansutskottet som har beslutat att överlämna vissa delar av propositionen
enligt följande:
Bilaga 2 Justitiedepartementet -- till justitieutskottet.
Bilaga 3 Utrikesdepartementet -- till näringsutskottet.
Bilaga 4 Försvarsdepartementet -- till försvarsutskottet.
Bilaga 5 Socialdepartementet -- till socialförsäkringsutskottet i vad
avser yrkande 3 beträffande avsnitt 7 Förändrade regler för
delpensionsförsäkringen.
Bilaga 6 Kommunikationsdepartementet -- till trafikutskottet med undantag
av avsnitt A Infrastruktur.
Bilaga 7 Finansdepartementet -- till näringsutskottet i vad avser punkt I
9 Statliga ägarinsatser m.m. i Nordbanken.
Bilaga 9 Jordbruksdepartementet -- till jordbruksutskottet.
Bilaga 12 Näringsdepartementet -- till näringsutskottet.
Bilaga 13 Civildepartementet -- till lagutskottet i vad avser punkt C 1
Konsumentverket.
Bilaga 14 Miljö- och naturresursdepartementet -- till jordbruksutskottet.
Med anledning av proposition 150 har följande motioner väckts:
1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd),
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v),
1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp),
1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp),
1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp),
1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s),
1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m),
1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s),
1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s),
1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s),
1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp),
1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
1993/94:Fi43 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),
1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s),
1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds),
1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s),
1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s),
1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s),
1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),
1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds),
1993/94:Fi52 av Birgitta Dahl m.fl. (s),
1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s),
1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s),
1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s),
1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m),
1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s),
1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c),
1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s),
1993/94:Ju40 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s),
1993/94:Ju41 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) och
1993/94:Jo73 av Karin Starrin och Kjell Ericsson (c).
Motionerna har hänvisats enligt följande:
till justitieutskottet motionerna Ju40, Ju41 och Fi31 yrkandena 42--44,
till jordbruksutskottet motionerna Jo73 och Fi54 yrkande 6,
till arbetsmarknadsutskottet motion Fi32 yrkandena 15, 37 och 38,
i övrigt till finansutskottet.
Finansutskottet har därefter överlämnat
till socialförsäkringsutskottet motion Fi32 yrkandena 61 och 62 samt
motionerna Fi52 och Fi55 yrkande 1.
Finansutskottets behandling
Finansutskottet behandlar
proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan
i vad avser hemställan under 4 i sitt betänkande om statsbudgetens inkomster
för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU27),
i vad avser hemställan under 5 och 6 i sitt betänkande om statsbudgetens
utgifter för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU28),
i vad avser hemställan under 7 och 8 i sitt betänkande om anslag till räntor
på statsskulden, m.m. för budgetåret 1994/95 (1993/94:FiU26),
proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet
i vad avser avsnitt 2 Kommunal ekonomi, i sitt betänkande om den kommunala
ekonomin (1993/94:FiU19).
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1993/94:100 (budgetpropositionen) bilaga 8
Finansdepartementet i vad avser punkt E 6 Täckning av merkostnader för löner
och pensioner m.m.,
dels proposition 1993/94:150 (kompletteringspropositionen),
bilaga 1 Reviderad finansplan, i vad avser yrkandena 1--3 och 9--11,
bilaga 5 Socialdepartementet, i vad avser yrkandena 1, 2 och 4--6,
bilaga 6 Kommunikationsdepartementet, i vad avser avsnitt A Infrastruktur,
bilaga 7 Finansdepartementet, i vad avser avsnitt E Statliga
arbetsgivaravgifter och avsnitt F Bostadsväsendet,
bilaga 8 Utbildningsdepartementet,
bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet,
bilaga 11 Kulturdepartementet,
dels de med anledning av proposition 1993/94:150 väckta motionerna
1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s),
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkandena 1--41, 45 och 46,
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 1, 2, 4--14, 16--36,
39--60 och 63,
1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp),
1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp),
1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp),
1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s),
1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m),
1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s),
1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s),
1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s),
1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp),
1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s),
1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),
1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s),
1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds),
1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s),
1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s),
1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s),
1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s),
1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds),
1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s),
1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkandena 1--5 och 7--17,
1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) yrkande 2,
1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s),
1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s),
1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m),
1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s),
1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c),
1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s),
dels  de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m),
1993/94:Ub607 av Barbro Westerholm (fp),
1993/94:Ub608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m),
1993/94:Ub676 av Kristina Svensson (s),
1993/94:Ub677 av Sinikka Bohlin m.fl. (s), i vad avser yrkande 3,
1993/94:Ub679 av Bertil Måbrink (v),
1993/94:Ub688 av Karin Starrin (c), i vad avser yrkande 3,
1993/94:Ub690 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c), i vad avser
yrkande 1,
1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v), i vad avser yrkandena 5--7 och
1993/94:Ub721 av Kjell Ericsson (c).
Regeringens lagförslag
Regeringens i proposition 150 framlagda lagförslag som behandlas i detta
betänkande återfinns i bilaga 1.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett berörda utskott tillfälle att avge yttrande över
de förslag i proposition 150 jämte motioner som rör resp. utskotts
beredningsområde.
Avlämnade yttranden från skatteutskottet (1993/94:SkU9y), försvarsutskottet
(1993/94:FöU9y),  socialförsäkringsutskottet (1993/94:SfU7y), socialutskottet
(1993/94:SoU6y), kulturutskottet (1993/94:KrU10y), utbildningsutskottet
(1993/94:UbU6y), trafikutskottet (1993/94:TU5y), näringsutskottet
(1993/94:NU8y), arbetsmarknadsutskottet (1993/94:AU8y) och bostadsutskottet
(1993/94:BoU9y) återfinns i bilagorna 2--11 till betänkandet.
Inkommen skrivelse
Under ärendets behandling har utskottet mottagit en skrivelse från
Odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet.
Offentlig utfrågning
Utskottet anordnade den 19 april 1994 en offentlig utfrågning av
riksbankschefen Urban Bäckström angående penning- och valutapolitiken.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 12 till detta betänkande.

Propositionernas förslag

Proposition 100
I proposition 100 bilaga 8 Finansdepartementet föreslår regeringen under
punkt E 6 (s. 113--114)
att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 103 000 000 kr.
Proposition 150
I proposition 150 bilaga 1 Reviderad finansplan föreslår regeringen --
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken som regeringen har förordat,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för
budgetregleringen som regeringen har förordat,
3. att riksdagen godkänner det som regeringen har förordat om
redovisning av nettoinkomsterna från utförsäljning av olja ur
de statliga beredskapslagren,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter
i enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp
av 4 000 000 000 kr,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret
1994/95 justera vissa anslag under fjärde huvudtiteln avseende
lokalkostnader (avsnitt 8.5.4).
I proposition 150 bilaga 5 Socialdepartementet föreslår regeringen
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt
bidrag till kommuner,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner,
4. att riksdagen till förslagsanslaget Förtidspensioner för
budgetåret 1994/95 anvisar ett belopp som är 40 000 000 kr
lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 6,
5. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1993/94:SfU23, rskr. 204) och med återkallande av
förslaget i proposition 1993/94:148 i denna del (p. 16), till
Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 4 321 647 000 kr,
6. att riksdagen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för
budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 75 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 6 Kommunikationsdepartementet föreslår
regeringen i avsnitt A Infrastruktur punkt A 15 (s. 1--2)
att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7,
bet. 1993/94:TU13, rskr. 157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 2 800 000 000 kr.
I proposition 150 bilaga 7 Finansdepartementet föreslår regeringen
dels i avsnitt E Statliga arbetsgivarfrågor punkt E 8 (s. 1)
1. att riksdagen till Bidrag till kompetensutveckling på
det statligt reglerade området för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 1 000 kr,
dels i avsnitt F Bostadsväsendet punkt F 3 (s. 1--2)
2. att riksdagen under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m.
för budgetåret 1994/95 anvisar 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i
proposition 1993/94:100 bilaga 8.
I proposition 150 bilaga 8 Utbildningsdepartementet föreslår regeringen
dels under punkt A 9 (s. 4--7)
1. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1993/94:UbU7, rskr. 208) till Bidrag till viss verksamhet inom
det kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar
ett anslag på 1 469 587 000 kr,
dels under punkt B 1 (s. 7--8)
2. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet.
1993/94:KrU13, rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för
budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr,
dels under punkt C 1 (s. 12--13)
3. att riksdagen till Uppsala universitet: Grundutbildning för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 2 031 000 kr lägre
än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 3 (s. 13)
4. att riksdagen till Lunds universitet: Grundutbildning för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 062 000 kr lägre
än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 5 (s. 13--14)
5. att riksdagen till Göteborgs universitet: Grundutbildning
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 4 928 000 kr
lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 9 (s. 14--15)
6. att riksdagen godkänner att Umeå universitet får som
särskilt åtagande att svara för utveckling och drift vid
Bildmuseet,
7. att riksdagen till Umeå universitet: Grundutbildning för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 51 000
kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 13 (s. 15)
8. att riksdagen till Karolinska institutet: Grundutbildning
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 7 683 000 kr
lägre än vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 20 (s. 15--16)
9. att riksdagen till Dramatiska institutet: Grundutbildning
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag som är 1 620 000 kr
utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
dels under punkt C 45 (s. 16--18)
10. att riksdagen till Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. anvisar ett reservationsanslag
som är 199 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition
1993/94:100 bilaga 9,
dels i avsnitt E (s. 18--20)
11. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349),
12. att riksdagen under åttonde huvudtitelns ramanslag E 1
Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1994/95 anvisar 21 300 000 kr
utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
13. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag E 3
Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 176 175 000 kr
utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
14. att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag
Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 96 000 000 kr
utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 9,
15. att riksdagen under åttonde huvudtitelns
reservationsanslag Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95
anvisar 2 603 730 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100
bilaga 9,
dels under punkt F 4 (s. 21)
16. att riksdagen till Försökverksamhet med trainee-utbildning
för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr.
 I proposition 150 bilaga 10 Arbetsmarknadsdepartementet föreslår
regeringen
dels under punkt A 1 (s. 9--10)
att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189)
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 2 876 516 000 kr,
dels under punkt A 2 (s. 10--20)
1. att riksdagen godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas
för tillfällig personalförstärkning vid arbetsförmedlingen
(avsnitt 2.3),
2. att riksdagen godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen
under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas
för informationsinsatser (avsnitt 2.4),
3. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
akademikerpraktik (avsnitt 2.5),
4. att riksdagen godkänner regeringens förslag om bidrag till
utbildning i företag (avsnitt 2.6),
5. att riksdagen godkänner regeringens förslag om
försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbiladade
(avsnitt 2.7),
6. att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om
förenklade regler inom ungdomspraktiken (avsnitt 2.8),
7. att riksdagen godkänner vad regeringen har anfört om en
flexiblare användning av rekryteringsstödet (avsnitt 2.8),
8. att riksdagen med ändring av dels riksdagens beslut (bet.
1993/94:AU11, rskr. 189), dels regeringens förslag i proposition
1993/94:140, under tionde huvudtitelns reservationsanslag
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 25 766 738 000 kr,
dels i avsnittet Lönegarantifonden (s. 20--21)
att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras i
Riksgäldskontoret om högst 5 000 000 000 kr under budgetåret
1994/95 för utbetalningar enligt lönegarantilagen,
dels i avsnittet Arbetsmarknadsfonden (s. 21--23)
att riksdagen medger att en kredit får disponeras i
Riksgäldskontoret om högst 100 miljarder kronor för statsbidrag
till arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen samt för
kontant arbetsmarknadsstöd och vissa utbildningsbidrag,
dels under punkt B 5 (s. 23--28)
1. att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av under
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade
medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt
2.1),
2. att riksdagen godkänner förslaget om försöksverksamhet med
ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar
(avsnitt 2.2),
3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om
utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltar i
vägledningsveckor (avsnitt 2.3).
I proposition 150 bilaga 11 Kulturdepartementet föreslår regeringen
dels i avsnitt 1 punkt B 33 (s. 2--3)
att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr.
196) till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 101 938 000 kr,
dels i avsnitt 2.1 (s. 3--5)
att riksdagen under elfte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar
500 000 000 kr utöver vad som föreslagits i proposition 1993/94:100 bilaga 12,
dels i avsnitt 2.2 (s. 5--7)
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.

Motionsyrkandena

Motionsyrkanden med anledning av proposition 150
1993/94:Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 godkänner de
riktlinjer för den ekonomiska politiken inkl. penningpolitiken som anförts i
motionen,
2. att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 godkänner de allmänna
riktlinjer för budgetpolitiken som anförts i motionen.
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som Ny demokrati har förordat i motionen,
2. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som
Ny demokrati har förordat i motionen,
3. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för
budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati föreslagit i motionen,
4. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar i
anslagsbehållningarna för budgetåret 1994/95 med de ändringar som Ny demokrati
föreslagit i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger riksbanksfullmäktige till känna vad i
motionen anförts om att räntesänkningstakten måste öka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finanspolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tjänstemomsen snarast bör sänkas till 12 %,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att sänka räntenivån,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamma åtgärder måste vidtas mot finansiella derivat,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundläggande förändringar i socialförsäkringssystemet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en oberoende arbetsgrupp med uppgift att arbeta fram
förslag till ett nytt socialförsäkringssystem,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovsprövade barnbidrag,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flerbarnstillägg,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en rättvis familjepolitik,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omläggning av trafikförsäkringen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om effektiva åtgärder mot bidragsfusk,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringspolitiken,
18. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1994/95 anvisar ett belopp som är 5 766 738 000 kr lägre än vad regeringen
föreslagit eller således 20 000 000 000 kr,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av ett väsentligt lägre skattetryck,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om moms på tidningar och böcker,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av tobaksskatten,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avdragsrätt för hushållstjänster,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att biståndsmålet för närvarande fastställs till 0,5 %,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en restriktiv flyktingpolitik,
26. att riksdagen avslår förslaget om ökning av anslaget Ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. med 500 miljoner kronor,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om temporära uppehållstillstånd,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdragen inom medicin och
odontologi,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisa förutsättningar för odontologiska fakulteten i Göteborg,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utökat utbildningsuppdrag till 145 årsstudieplatser avseende
läkarutbildningen i Göteborg,
31. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid
Uppsala universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,
32. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid
Lunds universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska området,
33. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid
Göteborgs universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för de medicinska och
odontologiska områdena,
34. att riksdagen anslår ytterligare 10 000 000 kr för budgetåret 1994/95
till Göteborgs universitet: Grundutbildning, för att skapa rättvisa
förutsättningar inom de medicinska och odontologiska områdena,
35. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid Umeå
universitet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det odontologiska området,
36. att riksdagen med avslag på regeringens förslag till neddragning vid
Karolinska institutet som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dimensioneringen av utbildningsuppdraget för det medicinska och
odontologiska området,
37. att riksdagen hos regeringen begär förslag till erforderliga lagändringar
som syftar till att slopa kommunernas skyldighet att erbjuda
hemspråksundervisning,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostads- och byggpolitiken,
39. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsning av rätten till bostadsbidrag,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om oklarheter beträffande anslutningen till EU,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot den politiska sektorn,
45. att riksdagen avslår förslaget om att höja anslaget Underhållsåtgärder
för sysselsättning och tillväxt med 1,6 miljarder kronor för budgetåret
1994/95,
46. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om basbeloppet.
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till allmänna riktlinjer för den
ekonomiska politiken,
2. att riksdagen beslutar godkänna Vänsterpartiets förslag till allmänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken,
4. att riksdagen för budgetåret 1994/95 beslutar avslå regeringens förslag om
utökad finansfullmakt med 1 500 000 000 kr,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering av ett eventuellt EU-medlemskap,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av arbetsmarknadspolitiken,
7. att riksdagen beslutar enligt vad i motionen anförts om B 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att överföra 1 500 000 000 kr
från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till finansfullmakten,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag att föra över 1 600 000 000 kr
från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till Kommunikationsdepartementet för
investeringar i vägar,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera nya
regionalpolitiska åtgärder för 800 000 000 kr med medel från
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera kulturmiljövård
för 300 000 000 kr med medel från Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag att finansiera förstärkningen av
Norrlandfonden med 120 000 000 kr med medel från Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder,
13. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 33 586 738 000 kr,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om användningen av ytterligare budgetmedel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stoppa uppsägningar i kommunsektorn,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beredskapsarbeten,
18. att riksdagen godkänner att regeringen använder högst 5 000 000 kr av
medlen under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för informationsinsatser
enligt vad i motionen anförts,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om förlängd akademikerpraktik,
20. att riksdagen beslutar att bidraget höjs till 90 kr per timme för att
stimulera kompetensutveckling i företagen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidrag till utbildning i företag,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekryteringsstöd till högskoleutbildade,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivsutveckling,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om praktikantavtal,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsgaranti,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsprojekt med miljöinriktning,
27. att riksdagen beslutar att inrätta mikrostöd för ungdomar i rörelse
enligt vad i motionen anförts,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomspraktik,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildning,
30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet och all upphandlad
arbetsmarknadsutbildning bör ersättas med fullt utbildningsbidrag,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsvikariat,
32. att riksdagen avslår regeringens förslag om 15 000 000 kr för
administration av den i proposition 1993/94:209 föreslagna
arbetsmarknadskassan,
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
34. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr.
1993/94:189) till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 2 961 516 000 kr,
35. att riksdagen beslutar att regeringen får disponera en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 6 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för
utbetalningar enligt lönegarantilagen,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetsmarknadsfonden och a-kassan,
39. att riksdagen beslutar att högst 60 000 000 kr av under anslaget
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k.
otraditionella insatser,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidragsberättigad lönesumma i samband med lönebidrag,
41. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om så kallade
utbildningscheckar,
42. att riksdagen till vuxenutbildningsplatser inom den kommunala
vuxenutbildningen A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. anvisar 1 074 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller
således 2 543 587 000 kr,
43. att riksdagen till B 1 Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95
anvisar 260 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 2 616 038
000 kr,
44. att riksdagen till anslaget F 4 till försöksverksamhet med
trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 anvisar 11 400 000 kr mindre än vad
regeringen anvisar eller således 11 400 000 kr,
45. att riksdagen till anslaget C 5 till Göteborgs universitet:
Grundutbildningen anvisar 4 928 000 kr mer än vad regeringen föreslår eller
således 864 062 000 kr,
46. att riksdagen till anslaget E 8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande
vid vissa lärarutbildningar anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 107 000 000 kr,
47. att riksdagen beslutar att grundavdraget skall vara 32 % av basbeloppet
vid 1995 års taxering,
48. att riksdagen beslutar anvisa 4 000 000 000 kr till kommunerna som
kompensation för höjt grundavdrag enligt vad som anförts i föregående yrkande,
49. att riksdagen hos regeringen begär förslag till slopat grundavdrag enligt
vad i motionen anförts,
50. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändrade skatteskalor för
inkomstbeskattningen enligt vad i motionen anförts,
51. att riksdagen hos regeringen begär förslag till skärpningar i
kapitalbeskattningen från den 1 juli 1994 enligt vad i motionen anförts,
52. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjd reklamskatt enligt
vad i motionen anförts,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återställd
energibeskattning för industrin enligt vad i motionen anförts,
54. att riksdagen med undantag för processindustrin beslutar höja
koldioxidskatten för industrin från 8 till 16 öre per kg koldioxid,
55. att riksdagen beslutar höja elskatten med 0,5 öre per kilowattimme för
all förbrukning utom industriell verksamhet,
56. att riksdagen beslutar höja koldioxidskatten enligt vad i motionen
anförts,
57. att riksdagen beslutar höja vissa miljörelaterade skatter i övrigt enligt
vad i motionen anförts,
58. att riksdagen hos regeringen begär förslag till system för klassificering
och beskattning av bränslen utifrån miljöbelastning,
59. att riksdagen med ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7,
bet. 1993/94:TU13, rskr. 1993/94:157) till Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln
anvisar 2 700 000 kr,
60. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruket,
63. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försäljning av Atle AB och Bure AB.
1993/94:Fi33 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget
till det odontologiska utbildningsområdet så att anslaget till Umeå universitet
läggs på en anslagsnivå som motsvarar 50 intagningsplatser för budgetåret
1994/95.
1993/94:Fi34 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de äldre arbetslösas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder för personer
över 50 år.
1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
medel till vägunderhåll i Älvsborgs län.
1993/94:Fi36 av Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel för
arbetslivsutveckling inom sektorn natur-, landskaps- och fornvård.
1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning till
Dalslandsandelen av Älvsborgs län av medel för sysselsättning och tillväxt.
1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av anslaget A 15,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en flexiblare användning av anslaget A 15,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel till den nya flygplatsen i Värmland.
1993/94:Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget till
det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå universitet skall bibehållas på
en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95.
1993/94:Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tilldela
läkarutbildningen vid Umeå universitet ökade anslag som motsvarar en
utexamination av 130 läkare per år.
1993/94:Fi41 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning av anslaget
till läkarutbildningen så att anslaget till Umeå universitet läggs på en
anslagsnivå som motsvarar en utexamination av 130 läkare per år.
1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att de medel som finns i Fond 92--94 i Allmänna
pensionsfonden, den 9 maj 1994 uppgående till ca 8,2 miljarder kronor, överförs
till statsverket,
2. att riksdagen beslutar att anvisa medel till kommunerna för extrainsatser
inom gymnasieskolan omfattande 30 000 platser enligt de riktlinjer som
anvisats,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 117 miljoner
kronor för att bestrida kostnaderna för de platser inom gymnasieskolan som är
utöver dem som regeringen föreslagit,
4. att riksdagen beslutar att ge medel till kommunerna för extrainsatser inom
kommunal vuxenutbildning omfattande 40 000 platser under budgetåret 1994/95
enligt de riktlinjer som angivits,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 560 miljoner
kronor för att bestrida kostnaderna för de platser inom komvux som är utöver
dem som regeringen föreslagit för komvux och med utbildningscheck,
6. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till s.k.
utbildningscheck och att de medel som föreslås för denna utbildningsform i
stället ges till kommunerna för komvuxutbildning,
7. att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att systemet med
utbildningscheck även skall omfatta det offentliga skolväsendet,
8. att riksdagen beslutar att anslagna medel för förstärkning av den
kommunala vuxenutbildningen och gymnasieskolan tillförs Skolverket genom
anslaget A 9 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet och
fördelas efter ansökan hos Skolverket i enlighet med de principer som gäller
för innevarande budgetår och med möjlighet till omfördelning mellan
skolformerna om så befinns nödvändigt,
9. att riksdagen beslutar att utbildningsuppdragen inom det medicinska
området från och med budgetåret 1994/95 minskar med totalt 60 nyantagna
studerande i stället för med av regeringen föreslagen minskning,
10. att riksdagen beslutar att minska utbildningsuppdraget inom det
medicinska området vid Lunds universitet från och med budgetåret 1994/95 med 30
nyantagna studerande,
11. att riksdagen beslutar att minska utbildningsuppdraget inom det
medicinska området vid Karolinska institutet från och med budgetåret 1994/95
med 30 nyantagna studerande,
12. att riksdagen beslutar anvisa 15 miljoner kronor till regeringens
disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. för 500 platser till det naturvetenskaplig-tekniska basåret
utöver dem som regeringen föreslagit för budgetåret 1994/95,
13. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 125 miljoner
kronor till regeringens disposition under anslaget C 45 Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. för ytterligare 3 500 platser i
högskolan varav 500 platser inom YTH i enlighet med vad som anförts,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försämringar av studiestödet till de YTH-studerande,
15. att riksdagen beslutar att kostnaden för försöksverksamhet med s.k.
trainee-utbildning skall begränsas till de medel som anslås under anslaget F 4,
dvs. 22,8 miljoner kronor,
16. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 18 miljoner
kronor utöver regeringens förslag till regeringens disposition under anslaget C
45 Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor till stöd för ökad
distansutbildning inom högskolan,
17. att riksdagen beslutar att anslaget E 3 Studiehjälp m.m. för budgetåret
1994/95 ökas med 19 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
18. att riksdagen beslutar att anslaget E 4 Studiemedel m.m. för budgetåret
1994/95 ökas med 92 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
19. att riksdagen beslutar att anslaget E 5 Vuxenstudiestöd m.m. för
budgetåret 1994/95 ökas med 576 miljoner kronor utöver regeringens förslag,
1993/94:Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att tidigare beslutade besparingar på
bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden har stabiliserats samt
uttalar att när besparingen genomförs så skall den ske på hela bostadsbeståndet
och i alla upplåtelseformer,
2. att riksdagen beslutar att införa ett särskilt investeringsbidrag för
budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera nyproduktionen och att
investeringsbidraget skall utgå med 10 % av investeringens bidragsunderlag,
3. att riksdagen beslutar om ett särskilt investeringsbidrag på 2 200
miljoner kronor för budgetåret 1994/95 i syfte att stimulera ombyggnader av
bostäder i flerfamiljshus,
4. att riksdagen beslutar att stödformen Särskilt ombyggnadsbidrag för
äldrebostäder för budgetåret 1994/95 tillförs 200 miljoner kronor,
5. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 bevilja Boverket ett
engångsanslag på 100 miljoner kronor för bidrag till handikappinvesteringar i
offentliga lokaler,
6. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Stöd till
icke-statliga kulturlokaler med 75 miljoner kronor,
7. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till
allmänna samlingslokaler med 50 miljoner kronor,
8. att riksdagen beslutar att utöka beslutsramen för anslaget Bidrag till
konstnärlig utsmyckning i bostadsområdena med 10 miljoner kronor.
1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till
utvecklingsbolagets lånekapital,
2. att riksdagen för budgetåret 1994/95 beslutar anvisa ytterligare 50
miljoner kronor för stöd till uppfinnarverksamhet,
3. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 335 miljoner
kronor för insatser i vissa branscher i enlighet med vad som anförts i motionen
Aktiv näringspolitik,
4. att riksdagen beslutar att anvisa 42 miljoner kronor för åtgärder för
småföretagens exportverksamhet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att statens aktieinnehav i
förvaltningsbolagen Atle och Bure säljs,
6. att riksdagen beslutar återkalla det bemyndigande som hösten 1991 gavs
regeringen att sälja ut AB Pharmacia.
1993/94:Fi46 av Lennart Fridén m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
utbildningsuppdraget för läkarlinjen vid Göteborgs universitet fastställs till
135 utbildningsplatser per år att omfördelas inom det totala anslaget för
läkarutbildning.
1993/94:Fi47 av Doris Håvik m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att korrigera de
felaktigheter i resurstilldelningssystemet som kommit att drabba odontologiska
fakulteten vid Göteborgs universitet.
1993/94:Fi48 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskningen av
antalet utbildningsplatser vid odontologiska fakulteten vid Göteborgs
universitet.
1993/94:Fi49 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående
utbildningsuppdraget inom läkarutbildningen i Göteborg.
1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen till anslaget A 2 Drift och underhåll av statliga vägar för
budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 2 524 miljoner kronor,
2. att riksdagen till anslaget A 10 Drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 500 miljoner kronor,
3. att riksdagen till anslaget A 3 Byggande av vägar för budgetåret 1994/95
anvisar ytterligare 1 800 miljoner kronor,
4. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar Luftfartsverket 70 miljoner
kronor för investeringar i flygplatser,
5. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till
byggande av ny flygplats i Karlstad,
6. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar SJ 17 miljoner kronor för
byggande av godsterminal i Luleå,
7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för att AXE-systemet är
utbyggt år 1997,
8. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 25 miljoner kronor för
täckande av räntekostnaden i Riksgäldskontoret för Telia AB.
1993/94:Fi51 av Erling Bager m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas
1. att riksdagen, med upphävande av tidigare beslut, anslår 8,1 miljoner
kronor till anslagsposten C 6 Göteborgs universitet: Forskning och
forskarutbildning,
2. att riksdagen beslutar om motsvarande minskning av de övriga
fakultetsanslagen för odontologisk forskning vid Sveriges universitet och
högskolor.
1993/94:Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att grundavdrag skall få göras vid taxeringen till
statlig inomstskatt fr.o.m. 1996 års taxering,
2. att riksdagen beslutar att den statliga inkomstskatten fr.o.m. den 1
januari 1995 höjs till 25 % på inkomster över den s.k. brytpunkten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vad i motionen
anförts om att höjningen av statsskatten skall användas för att finansiera
kostnaderna för arbetslösheten och att den skall kvarstå till dess att
Arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans,
4. att riksdagen beslutar att skatten på fysiska personers och dödsbons
kapitalinkomster skall vara 30 % även efter den 1 januari 1995,
5. att riksdagen beslutar att skatten på realisationsvinster på aktier och
andra finansiella instrument som beskattas enligt aktievinstreglerna skall vara
30 % fr.o.m. den 1 juli 1994,
6. att riksdagen beslutar att avkastningsskatten skall vara 15 % för
pensionssparande och 30 % för kapitalförsäkringar och värdepappersfonder
fr.o.m. den 1 juli 1994,
7. att riksdagen beslutar att mottagen utdelning på aktier eller
aktieliknande papper skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den 1 juli
1994,
8. att riksdagen beslutar att de olika reduceringsreglerna vid beräkning av
skattepliktig reavinst på aktier och andra finansiella instrument som beskattas
enligt aktievinstreglerna avskaffas fr.o.m. den 1 juli 1994,
9. att riksdagen beslutar att nuvarande lagregler om förmögenhetsskatt skall
fortsätta att gälla även efter den 1 januari 1995,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en ny lag om
förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att möjligheten att kvitta underskott av
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari
1995,
12. att riksdagen beslutar att återförda SURV-medel skall beskattas i sin
helhet fr.o.m. 1995 års taxering,
13. att riksdagen beslutar att aktiebolag har rätt till avdrag enligt
tidigare regler för utdelning på nyemissioner som görs efter den 1 juli 1994,
14. att riksdagen beslutar att bolagsskatten skall vara 30 % fr.o.m. den 1
januari 1995,
15. att riksdagen beslutar att företag inom industrin och övrigt näringsliv
under tiden den 1 juli 1994 t.o.m. den 30 juni 1995 skattemässigt får utnyttja
ett värdeminskningsavdrag som motsvarar 70 % av anskaffningskostnaden för
inköp av vissa maskiner och inventarier,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reklamskatt på TV- och
radiosänd reklam,
17. att riksdagen beslutar att dieseloljeskatten för oljeprodukter tillhöriga
miljöklass 1 skall vara 843 kr/kubikmeter fr.o.m. den 1 juli 1994,
18. att riksdagen beslutar att miljöskatt och täktavgift för naturgrus skall
införas i huvudsaklig överensstämmelse med Naturvårdsverkets förslag fr.o.m.
den 1 juli 1994,
19. att riksdagen beslutar att höja miljöskatterna för kväve och fosfor i
handelsgödsel fr.o.m. den 1 juli 1994 så att det sammantagna avgiftsuttaget
når upp till den tidigare nivån,
20. att riksdagen beslutar att införa en miljöskatt på 30 kr/g kadmium per
ton fosfor i handelsgödsel fr.o.m. den 1 juli 1994.
1993/94:Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd till
kommuner och landsting för att förlänga uppsägningtider,
3. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om en ny åtgärd för
ungdomar kallad ungdomsintroduktion,
4. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för
upprustning av skolor,
5. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om stöd för
investeringar i kommunernas gatu- och vägnät,
7. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om
utbildningsvikariaten,
8. att riksdagen beslutar om beräkningen av statsbidragen till
beredskapsarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadsutbildningen,
10. att riksdagen beslutar att utbildningsbidragen skall motsvara
arbetslöshetsersättningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett program för att bekämpa ungdomsarbetslösheten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medel för personalförstärkning vid arbetsförmedlingen,
13. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition
1993/94:150 om att anvisa 15 000 000 kr för administration av
arbetsmarknadskassor,
14. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition
1993/94:150 om medel för informationsinsatser,
15. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag i proposition
1993/94:150 om akademikerpraktik,
16. att riksdagen beslutar godkänna vad i motionen anförts om bidrag till
utbildning i företag,
17. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i proposition 1993/94:150
om minskning av tionde huvudtitelns reservationsanslag Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 4 658 000 000
kr utöver vad som tidigare beslutats eller föreslagits av regeringen.
1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
studiestödslagen (1973:349).
1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av särskilda satsningar på de vägar som skogsindustrin är
beroende av för sin virkesförsörjning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en betydande del av anslaget Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt bör tillfalla vägnätet i Västernorrland.
1993/94:Fi57 av Lisbet Calner och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om erforderliga
medel till vägprojekt i Fyrstadsregionen.
1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m) vari yrkas att riksdagen
beslutar anslå 45 miljoner kronor ur anslaget Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt (prop. 1993/94:150 bilaga 6) att tillställas
Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i Värmland.
1993/94:Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medier i skolan, för budgetåret 1994/95
under elfte huvudtiteln anvisa 7 500 000 kr,
2. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medier i barn- och skolbarnomsorg och på
fritidsgårdar, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000
kr,
3. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, ny anslagspost Kultur/medieprojekt för barn och ungdom, för
budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr,
4. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, ny anslagspost Länskonstnärer, för budgetåret 1994/95 under
elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,
5. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, anslagsposten Samlingslokalägande organisationers
kulturverksamhet, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 7 000
000 kr utöver regeringens förslag,
6. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, anslagsposten Kultur i arbetslivet, för budgetåret 1994/95 under
elfte huvudtiteln anvisa 4 000 000 kr utöver regeringens förslag,
7. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, ny anslagspost Kultur i vården, för budgetåret 1994/95 under
elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,
8. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, ny anslagspost Kultur för handikappade, för budgetåret 1994/95
under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr,
9. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet, anslagsposten Centrumbildningar, för budgetåret 1994/95 under
elfte huvudtiteln anvisa 1 000 000 kr utöver regeringens förslag,
10. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet,
till Statens kulturråds disposition för institutioner med stor andel
lönebidragsanställda, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 5
000 000 kr,
11. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet, ny
anslagspost Kulturpojekt mot främlingsfientlighet och rasism, för budgetåret
1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr,
12. att riksdagen beslutar att till B 2 Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet, till Statens kulturråds disposition för föremålsvård m.m.
museer, för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 11 000 000 kr,
13. att riksdagen beslutar att till B 1 Bidrag till folkbildningen för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisa 100 000 000 kr utöver
regeringens förslag,
14. att riksdagen beslutar att till B 15 Bidrag till fria teater-, dans- och
musikgrupper för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 4 500 000 kr
utöver regeringens förslag,
15. att riksdagen beslutar att till B 1 Bidrag till folkbildningen, för
särskilda insatser för att motverka rasism och främlingsfientlighet, för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisa 3 000 000 kr utöver
regeringens förslag,
16. att riksdagen beslutar att till B 18 Statens konstråd för Konst där vi
bor för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 2 000 000 kr utöver
regeringens förslag,
17. att riksdagen beslutar att till B 19 Förvärv av konst till statens
byggnader m.m. för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisa 4 000 000
kr utöver regeringens förslag,
18. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 20 Bidrag till konstnärlig
utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln
ökas med 10 000 000 kr,
19. att riksdagen beslutar att bidragsramen för B 4 Stöd till icke-statliga
kulturlokaler för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln ökas med 75 000
000 kr utöver regeringens förslag,
20. att riksdagen beslutar att bidragsramen för E 3 Bidrag till allmänna
samlingslokaler m.m. för budgetåret 1994/95 under trettonde huvudtiteln ökas
med 50 000 000 kr utöver regeringens förslag.
1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar anslå 45
miljoner kronor (prop. 1993/94:150 bilaga 6) att tillställas Luftfartsverket
för byggande av ny länsflygplats i Värmland.
1993/94:Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar
om en besparing på 710 000 000 kr inom jordbruksområdet i enlighet med vad som
i motionen anförts.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden
1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m) vari yrkas
1. att riksdagen under anslaget E 7 eller på annat lämpligt sätt inom given
budgetram avsätter 10,5 miljoner kronor för information till svenska studerande
utomlands,
2. att riksdagen hos regeringen begär att Centrala studiestödsnämnden får i
uppdrag att träffa avtal om information till svenska studerande utomlands med
lämpligt förslag, samt att utvärdera och redovisa effekterna av satsade medel.
1993/94:Ub607 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en minskning av
antalet utbildningsplatser för läkare.
1993/94:Ub608 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av
intagningen till läkarutbildning.
1993/94:Ub676 av Kristina Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av
dimensionering av läkarutbildningen.
1993/94:Ub677 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sommaruniversitet vid Högskolan i Gävle/Sandviken,
1993/94:Ub679 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av
sommaruniversitet vid Högskolan Gävle/Sandviken.
1993/94:Ub688 av Karin Starrin (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att få inrätta sommaruniversitet.
1993/94:Ub690 av Marianne Andersson och Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om genomförandet av trainee-utbildningen,
1993/94:Ub714 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om utbildningscheck enligt vad i
motionen anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om trainee-utbildning enligt vad
i motionen anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om
sommaruniversitet i enlighet med vad i motionen anförts,
1993/94:Ub721 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad.
Proposition 150
I propositionen framhålls att regeringens politik har lagt grunden för ny
period av tillväxt och företagande. Det sker nu en snabb återhämtning från den
svåra ekonomiska nedgång som följt efter två decenniers försyndelser. De fyra
områden som har stått i centrum den gångna mandatperioden -- Europapolitiken,
ekonomin, välfärdspolitiken och miljön -- måste sättas främst också under de år
som ligger framför oss.
Den ekonomiska politiken är utformad för att genom god och uthållig tillväxt
uppnå två centrala mål: nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem.
Målet om nya riktiga jobb innebär minst en halvering av arbetslösheten till
slutet av 1990-talet och bör ses som ett etappmål på vägen mot full
sysselsättning. Målet om tillförlitliga trygghetssystem innebär att medborgarna
skall kunna lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga
ansvarar för kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.
Strategin som lagts fast för att nå dessa mål bygger på medlemskap i
Europeiska unionen, sanering av statsfinanserna och stabila priser. Det är bara
genom en kombination av dessa förutsättningar som den höga och uthålliga
tillväxt kan skapas som krävs för att uppfylla målen. Medlemskap ökar
förutsägbarheten i de institutionella spelreglerna som kommer att råda i
Sverige. Vårt lands förmåga att dra till sig investeringar och produktion ökar.
Det gäller inte bara utländska investeringar utan i hög grad också svenska.
Både investeringsvolymen och kvaliteten på investeringarna blir högre. Tilltron
till stabiliteten i svensk ekonomisk politik och våra internationella
ekonomiska relationer ökar, förutsättningarna för lägre räntor blir bättre och
risken minskar för att den nuvarande återhämtningen bryts i förtid.
Den andra delen i strategin är att minska underskotten i de offentliga
finanserna och minska statens lånebehov. Nästa steg måste syfta till att
balansera och minska den offentliga sektorns finansiella nettoskuld.
Saneringsprogrammet med besparingar, inkomstförstärkningar och strukturellt
riktiga regeländringar fullföljs. Förutsatt att den starka uppgång som vi nu
ser i svensk ekonomi fortsätter är regeringens avsikt att tidigarelägga delar
av saneringsprogrammet så att beslut fattas nästa budgetår inte bara avseende
dessa 15 miljarder kronor utan därutöver minst 10 miljarder kronor. Regeringen
kommer således i början av år 1995 att lägga fram förslag om
budgetförstärkningar om minst 25 miljarder kronor.
Regeringen avser vidare att då lägga fram förslag om 20 miljarder kronor i
ytterligare budgetförstärkningar så att saneringsprogrammets totala omslutning
därmed ökas från 81 till ca 100 miljarder kronor (avseende nettobudgeteffekt
för den offentliga sektorn i 1993 års penningvärde). Dessa tillkommande 20
miljarder kronor får genomslag på de offentliga finanserna senast år 1999.
Huvuddelen av detta bör åstadkommas dels genom ytterligare åtgärder för att
minska underskottet i pensionssystemet, dels genom åtgärder för att hålla
utgifterna för den offentliga konsumtionen realt oförändrade.
Statsskuldens ökning måste upphöra. Som närmare framgår av de beräkningar som
redovisas i propositionen är vid oförändrat saneringsprogram kravet för att
hejda statsskuldens ökning som andel av BNP (nettoskuldkvoten) en BNP-tillväxt
om ca 4 % i genomsnitt per år fr.o.m. 1996 t.o.m. 1999. Statsskuldens tillväxt
är emellertid ett så allvarligt hot att den måste stoppas även vid en mindre
gynnsam tillväxttakt än 4 % BNP-ökning åren 1996--1999. Ränteoron under år 1994
är liksom tidigare valutaoro allvarliga påminnelser om hur viktigt det är att
ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska politiken. Med en tidigareläggning av
beslut om minst 10 miljarder kronor i det ursprungliga saneringsprogrammet och
en utökning av saneringsprogrammet med ca 20 miljarder kronor kommer
nettoskuldkvotens ökning att upphöra år 1999 inte bara i alternativet med 4 %
genomsnittlig tillväxt för perioden 1996--1999 utan även i alternativet med
3 % tillväxt åren 1996--1999. Tillväxten måste därtill vara uthållig och ske i
sådana former att våra långsiktiga produktionsmöjligheter inte minskar. Grunden
har lagts under de gångna tre åren, men ett fortsatt gott kostnadsläge och
reformer som innebär såväl en tillväxtbefrämjande som en miljövänlig
samhällsomvandling är nödvändiga även fortsättningsvis.
Ett tredje led i den ekonomiska strategin är att bevara den låga inflationen.
Detta är en förutsättning för en uthållig tillväxt och ökad sysselsättning
liksom för en rättvis fördelning. Den ekonomiska politiken måste därför
utformas så att den snabba ökningen av sysselsättningen kan ske utan
accelererande löner och priser. Dagens förmånliga kostnadsläge måste
bibehållas. Detta kräver att ekonomin är dynamisk och har god
anpassningsförmåga. I synnerhet krävs att arbetsmarknaden i hela landet
fungerar smidigt vid strukturomvandling. Vissa delar av ekonomin måste
expandera snabbare än andra. Människor bör stimuleras att, när de så önskar,
flytta mellan olika områden. En låg inflation är vidare en förutsättning för
att motverka godtyckliga och orättvisa inkomst- och förmögenhetsförändringar.
Med en snabb ekonomisk utveckling kan sysselsättningen öka så mycket att
arbetslösheten halveras. För att detta skall vara möjligt är också en fortsatt
reformering av arbetsmarknadspolitiken nödvändig.
En god regional fördelning av företagandet minskar riskerna för överhettning
på lokala arbets- och bostadsmarknader och för en kostnadsdriven inflation.
Därmed läggs en grund för att de nya riktiga jobben växer fram över hela
landet. Då tillvaratas också landsbygdens produktionsresurser.
I propositionen framhålls att reformeringen av skattesystemet skall
fortsätta. Regeringen kommer att fortsätta att prioritera förändringar av
sådana skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.
Miljörelateringen av skatterna drivs vidare.
Den generella välfärdspolitiken ligger fast. Den riskspridning som de
obligatoriska socialförsäkringarna innebär skall bevaras. Försäkringarna skall
fortsätta att utvecklas i riktning mot ett starkare samband mellan avgifter och
förmåner. Samtidigt skall ett grundläggande skydd bibehållas. Regeringen har
påbörjat en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken. I propositionen framhålls
att rätten att välja husläkare, daghem och skola nu är etablerad.
Familjepolitiken kompletteras med vårdnadsbidrag och barnomsorgsgaranti.
Människorna i Sverige får ökad makt över de viktiga valen i livet. Valfriheten
blir inte som tidigare förbehållen ett fåtal utan öppnas också för människor
med vanliga inkomster. Konkurrensen mellan offentliga och enskilda alternativ
stimulerar utveckling och förnyelse och innebär nya möjligheter för alla som
arbetar inom vård, omsorg och utbildning.
Regeringens fasta föresats att forma en långsiktigt hållbar utveckling mot
ett samhälle med god miljö och att förhindra att miljöskulden ökar skall
genomsyra arbetet även under nästa mandatperiod. En central uppgift är att
uppnå en varaktigt hög tillväxt vars miljöeffekter är förenliga med naturens
förmåga att bearbeta och tåla olika typer av miljöbelastning. Ingen ekonomisk
tillväxt kan vara uthållig som inte också är miljömässigt uthållig. Minskad
statsskuld får inte växlas mot ökad miljöskuld.
I propositionen konstateras att de genomförda åtgärderna nu börjar ge
resultat. Svensk ekonomi återhämtar sig. Nyföretagandet ökar och produktion och
investeringar i näringslivet expanderar. Hushållens optimism inför framtiden är
stor och den privata konsumtionen växer. Läget på arbetsmarknaden ljusnar genom
att sysselsättningen ökar. Budgetunderskottet och lånebehovet sjunker.
Budgetförstärkningarna ger successivt större effekt. Denna positiva utveckling
kan emellertid omintetgöras om regeringens ekonomiska strategi inte fullföljs.
Därför måste strategin drivas vidare. Detta sker nu genom fortsatt reformering
av de sociala försäkringssystemen, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen och
förtidspensioneringen, samt genom offensiva tillväxtsatsningar inom bl.a.
informationsteknologin, kommunikationerna och innovationspolitiken.
Partimotionerna om den ekonomiska politiken
Socialdemokraternas partimotion Fi30
I motion Fi30 (s) understryks att en ny inriktning av den ekonomiska
politiken med kraftigt höjda ambitioner när det gäller investeringar,
sysselsättning, tillväxt och statsfinanser är en nödvändighet om Sverige skall
komma ur den nuvarande krisen. Sverige får inte fastna i en arbetslöshetsfälla
med hög och bestående arbetslöshet. Vårt land får inte under 1990-talet gå
samma väg som land efter land i Europa gick under 1980-talet där
massarbetslösheten nu har permanentats.
Sveriges ekonomi präglas av en fundamental obalans mellan sparande och
investeringar i den privata sektorn. Inget annat land i OECD-området har en så
djupgående störning som Sverige. Framtidsbyggandet har inte varit så lågt på
nästan 60 år. Denna brist på investeringar är den främsta orsaken till
arbetslösheten och till de väldiga underskotten i de offentliga finanserna.
Aldrig någonsin i modern tid har de offentliga finanserna försämrats så
kraftigt som under den gångna mandatperioden. Den svenska krisen har blivit
djupare och längre än i andra länder.
Med regeringens politik kommer, enligt motionärerna, den extrema obalansen
mellan sparande och investeringar att bestå under de närmaste åren.
Arbetslösheten kommer att fortsätta att ligga på en rekordhög nivå.
Underskotten i statsfinanserna kommer att fortsätta att bestå med nuvarande
politik.
Inriktningen av den ekonomiska politiken måste vara att investera Sverige ur
krisen, göra det lönsamt att investera i ny och mera produktiv kapacitet i
näringslivet. Bara på så sätt kan företagen nyanställa och därigenom varaktigt
minska arbetslösheten. Spridningen av ny teknik måste stimuleras för att höja
produktiviteten och därmed utrymmet för investeringar och för ökade reallöner.
Investeringar i näringslivet ser motionärerna som det centrala för den
ekonomiska återhämtningen. Men sådana investeringar måste understödjas av andra
investeringar: i ADB-nät, i vägar och järnvägar, i forskning och utveckling, i
nya miljövänliga energisystem.
Utgångspunkten för politiken är att få till stånd en långsiktig och hållbar
överenskommelse om näringslivets villkor mellan arbetsmarknadens parter och
staten. Ett nytt "samhällskontrakt" måste upprättas mellan näringsliv, fack och
stat. Det är nödvändigt att komma bort från konfrontation i politiken och på
arbetsmarknaden. Det bästa i den svenska modellen måste återupprättas.
En ny inriktning av den ekonomiska politiken måste komma till stånd. För att
värna sysselsättning och välfärd och återskapa sunda statsfinanser måste
insatser för att åstadkomma hög och varaktig tillväxt överordnas andra
ambitioner och krav. En prisstabilitet på god europeisk nivå är därvid en
viktig förutsättning för internationell konkurrenskraft och god tillväxt.
Den viktigaste insatsen i kampen mot arbetslösheten är att skapa nya
arbetstillfällen på den ordinarie arbetsmarknaden. I motionen understryks att
det främsta syftet med den inriktning av politiken som föreslås är att bryta
den kraftiga nedgången i sysselsättningen och öka antalet arbetstillfällen inom
företagssektorn.
Men endast fler arbetstillfällen räcker inte, understryker motionärerna.
Enbart en ökad efterfrågan på arbetskraft kan leda till inflationsdrivande
flaskhalsar om inte insatser sätts in för att höja utbildningsnivån och
förbättra den enskilda individens kompetens. Det gäller både för dem som har
arbete och dem som är arbetslösa.
En socialdemokratisk regering kommer att ta initiativ till en ny, mera aktiv
arbetsmarknadspolitik. Arbetsmarknadspolitiken måste under de kommande åren
arbeta med de expanderande företagens behov av att få personal med rätt
kompetens. Den måste samtidigt vara inriktad på att ge de arbetslösa möjlighet
att snabbt komma tillbaka i arbetslivet, direkt till ett nytt jobb, till en
utbildning eller omskolning eller till ett tillfälligt arbete. Ambitionerna när
det gäller insatserna mot ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt.
För att kunna pressa tillbaka arbetslösheten och öka sysselsättningen krävs
en låg inflation. I motionen understryks att varje tecken på stigande inflation
måste motverkas. Utan en inflation på god europeisk nivå kan varken bibehållen
konkurrenskraft eller ökad sysselsättning klaras.
Att sanera statsfinanserna blir en huvuduppgift under de närmaste åren.
Statsskuldens andel av BNP måste stabiliseras. Detta är helt avgörande för
Sveriges konkurrenskraft och trovärdighet utomlands. Ökad sysselsättning, i
första hand i näringslivet, och minskad arbetslöshet är den i särklass bästa
vägen att komma till rätta med underskotten. Det leder till minskade utgifter
och ökade inkomster. Men detta räcker inte. Det kommer också att bli nödvändigt
med både inkomstförstärkningar och utgiftsbegränsningar. Det krävs nu största
möjliga hushållning med statens utgifter. I motionen betonas att nya, onödiga
och utmanande utgiftsökningar skall tas tillbaka. Budgetprövningen måste bli
konsekventare och mer distinkt. Varje utgift över statsbudgeten måste prövas
mot dess ändamål och andra utgifters ändamål. Statsinkomsterna måste förstärkas
genom att skattereformen återställs.
I följande tabell ges en redovisning av hur motionärerna bedömer effekterna
på ekonomin av de förslag som läggs fram i motionen.

Försörjningsbalans
Procentuell förändring
00>                       37>Mdkr   53>Med regeringens  81>Med Social-
00>                                          53>politik81>demokraternas
00>                                                                81>politik
00>                        37>1993 53>1994 67>1995 81>1994100>1995
00>Privat konsumtion      44>792,858>1,272>1,5 86>1,5100>2,3
00>Offentlig konsumtion   44>401,758>-1,672>-0,986>-0,6100>0,6
00>Bruttoinvesteringar    44>204,4    58>-3,5     72>
8,586>1,6100>16,0
00>- näringsliv           44>109,9     58>
9,472>13,986>12,6100>18,4
00>- bostäder44>60,4    58>-41,0    72>-7,086>-34,0100>9,7
00>- offentliga            44>34,1    58>-0,3     72> 1,286>8,6
100>13,0
00>Lagerinvesteringar*   44>-5,3      58>0,1      72>0,186>0,1
100>0,4
00>Inhemsk användning   44>1 393,6    58>-0,2     72>2,186>1,0
100>4,5
00>Export                44> 474,3     58>10,0     72>8,086>10,0
100>8,0
00>Import                 44>418,5      58>4,1      72>6,586>4,6
100>8,3
00>BNP                  44>1 449,5      58>2,4      72>3,086>3,3
100>4,5
00>Bytesbalans (mdkr)  44>-2,1     58>33,6      72>55,986>30,6
100>45,4
* Förändring i procent av föregående års BNP.
De åtgärder som föreslås har sin tyngdpunkt i investeringarna. Dessa beräknas
bli 25 miljarder kronor högre år 1995 som en följd av förslagen i motionen.
Investeringarna i näringslivet beräknas bli ca 10 miljarder kronor högre, varav
direktavskrivningarna svarar för 6 miljarder kronor.
Även den privata konsumtionen antas öka något mer i jämförelse med
propositionens prognos som en följd av att den försämring av ränteavdragens
värde som riksdagen beslutat skall ske år 1995 rivs upp. Även den förutsatta
högre sysselsättningen bidrar till en bättre konsumtionsutveckling. Dessa
effekter reduceras av att vissa budgetförstärkningar verkar i motsatt riktning,
som t.ex. att vårdnadsbidraget inte genomförs.
Den offentliga konsumtionen antas bli högre, i första hand som en följd av
att reparationer och underhåll av bl.a. skolor och vägar, som utgör viktiga
delar av investeringsprogrammet, i detta sammanhang redovisas som konsumtion.
Också förlängningen av uppsägningstiderna för kommunal personal och satsningen
på utbildning får till följd att konsumtionsutgifterna ökar. Dessa effekter
dämpas av de föreslagna besparingarna inom bl.a. försvaret.
Som motionärerna ser det visar den här angivna inriktningen av den ekonomiska
politiken att det går att vända utvecklingen och börja pressa tillbaka
arbetslösheten. Det går att föra en politik som är förenlig med ett stabilt
penningvärde och sundare statsfinanser, och som pressar ner den öppna
arbetslösheten till under 5 % redan nästa år. Det går att föra en politik med
en fördelningsprofil som innebär att bördorna fördelas efter förmågan att bära
dem.
Ny demokratis partimotion Fi31
Inledningsvis framhålls i motion Fi31 (nyd) att Sverige är i en akut kris med
hög arbetslöshet. Statsfinanserna är i obalans och statsskulden växer
okontrollerat. Regeringen är enligt motionärerna handlingsförlamad och skjuter
problemen framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla problem.
Det är, framhåller motionärerna, helt nödvändigt att i grunden förändra
transfereringarna både vad gäller huvudmannaskap och nivåer. Alla budgetposter
måste analyseras, inget får lämnas utanför. Vi får inte lämna över ett land i
ekonomisk ruin till våra barn och barnbarn.
I motionen framhålls att Ny demokrati under hela mandatperioden har anvisat
betydligt större budgetförstärkningar än regeringen, men de flesta förslagen
har lämnats utan åtgärd. Det är nu dags att beakta alla förslag till
besparingar, även de obekväma.
Som motionärerna ser det måste riksdagen därför lägga partitaktiken åt sidan
och enas om kraftfulla åtgärder för att gemensamt lösa landets ekonomiska
problem. Förslagen till åtgärder sammanfattas i följande tabell.
Ny demokratis besparingar jämfört med regeringens budget 1994/95
Miljoner kronor
00>Flerbarnstillägget                82>1 700
00>Föräldraförsäkringen
00>03> 90--80 %                              82>1 500
00>Behovsprövade barnbidrag          82>3 000
00>Sjukförsäkringen 7,5--5,5         82>1 300
00>Bostadsbidrag endast till
00>03> barnfamiljer                      82>510
00>Bistånd                           82>6 160
00>Flykting                          82>2 360
00>Hemspråk                          82>1 000
00>Statliga organisationsbidrag      82>1 500
00>Infra                             82>2 000
00>Jordbruk                           82>360
00>Kultur och presstöd                82>250
00>Svarta sektorn                    82>2 000
00>Bidragsfusk                       82>2 000
00>Diverse                            82>280
00>Summa (från budgetprop.)         82>25 920
00>Dessutom tillkommer:
00>Sänkt arbetsmarknadsstöd          82>5 700
00>Norrlandsvägar                    82>1 600
00>Vårdnadsbidrag                    82>3 700
00>Ökad tobaksskatt                  82>1 500
00>Ersättn. för trafikskadade
00>03> till trafikförsäkringen            82>1 000
00>Moms på tidningar                  82>500
00>Summa (nya)                      82>14 000
00>Totalt                           82>39 920
Kostnadsökningar
Miljoner kronor
00>Minskad tjänstemoms              82>-8 500
00>Minskad byggmoms                 82>-4 000
00>Summa                           82>-12 500
00>Budgetförstärkning               82>27 420


Angående penning- och valutapolitiken anförs i motionen följande.
Riksbanken ansvarar för penning- och valutapolitiken. Det viktigaste verktyget
är marginalräntan, som enligt motionärernas uppfattning har använts alldeles
för försiktigt. Resultatet har blivit att våra marknadsräntor är alltför höga.
Sverige har inte i mannaminne haft så extrema realräntor och det har inträffat
i en extrem lågkonjunktur när industrin borde ha investerat för framtiden. I
motionen understryks att räntesänkningstakten måste öka.
Räntan är den mest betydelsefulla komponenten i den ekonomiska politiken och
är inte enbart ett resultat av den förda politiken. Den mest direkta och
omedelbara påverkan på räntans förändring och utveckling har
riksbanksfullmäktige som tillsammans med riksbankschefen fattar beslut om
marginalräntans storlek och utveckling.
Ny demokrati har konsekvent framhållit att marginalräntan borde ha sänkts
tidigare och framför allt kraftigare. Särskilt gäller det hösten 1992 när
kronan släpptes fri. Då borde marginalräntan samtidigt sänkts mycket kraftigt.
Ny demokrati var det enda parti som i riksdagsdebatten rekommenderade att den
dåvarande riksbankschefen borde överväga att avgå. I motionen understryks att
riksbanksfullmäktige borde ha en ickepolitisk sammansättning med en större
fackkunskap. Även politiker kan ingå, men då i minoritet.
Det är, sägs det i motionen, ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har
gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under lång tid. Staten är
ägare till Nordbanken och kan där genom styrelsen påverka en räntesänkning,
vilket omedelbart skulle påverka räntan i hela banksystemet. Det borde även ha
varit möjligt att vid förhandlingar mellan bankerna och Bankstödsnämnden om
stöd och garantier ställa krav på räntebegränsningar.
Finanspolitiken måste hållas fortsatt stram men mer inriktas på att
förändra systemen och ersättningsnivåerna än att, som motionärerna uttrycker
det, skära litet här och där. Det är framför allt transfereringarna som måste
förändras i grunden och då till en nivå som Sverige kan klara av. Vi kan inte
heller enbart spara oss ur de ekonomiska problemen, vi måste också få fart på
de privata investeringarna. Med hänvisning härtill måste, menar motionärerna,
tjänstemomsen snarast sänkas till 12 %.
Regeringen uttalar med viss försiktighet att det finns tecken som tyder på
att en vändning har inletts på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar. Varslen
om personalinskränkningar sjunker kontinuerligt. Motionärerna gör en annan
bedömning än regeringen i fråga om minskningen av arbetslösheten. Förbättringen
på arbetsmarknaden går snabbare än vad regeringen antagit. Detta leder till att
anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 kan
sättas ned till 20 miljarder kronor. Dessutom har man ju haft uppenbara
svårigheter att göra av med de medel som avsatts för innevarande budgetår.
Reformeringen av arbetsrätten måste fortsätta. Det råder enligt motionärerna
en bred enighet om att anställningsskyddet kan ha medfört hinder för arbetslösa
att komma in på arbetsmarknaden. Ny demokrati har i tidigare motioner fört fram
radikala förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för en öppen och
flexibel arbetsmarknad som kan ge ungdomar riktiga jobb. De områden inom
arbetsrätten där ändringar måste vidtas är följande.
Tidsbegränsad anställning
Dispens från LAS för arbetslösa
Provanställning
Konjunkturanpassad arbetstid
Den s.k. månadsregeln
Turordning vid uppsägning av arbetskraft
I motionen konstateras att den nya näringspolitiken, som igångsatts av
den nuvarande regeringen, nu börjar sätta sina spår i form av en tillväxt i
ekonomin. Genom medverkan från Ny demokrati har regeringen bl.a. fått igenom
ett antal skattelättnader som främjar företagande och nyinvesteringar.
Motionärerna konstaterar emellertid att kraftfulla åtgärder måste vidtas för
att förbättra innovationsstödet och öka tillgången på riskkapital. Det stora
räntegapet skapar alltjämt stora svårigheter för de mindre företagen.
Konkurrensverket måste därför undersöka hur konkurrenssituationen ser ut inom
bankområdet.
Vänsterpartiets partimotion Fi32
I motion Fi32 (v) sägs det att Sverige håller på att få en generation
ungdomar som aldrig haft ett reguljärt arbete. Om det nu i den pågående
konjunkturuppgången inte går att åstadkomma en radikal ökning av antalet
förvärvsarbetande så kommer Sverige om några år att ha fastnat i permanent
massarbetslöshet. I motionen understryks att minskad arbetslöshet måste vara
det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Att flera kommer ut på den
ordinarie arbetsmarknaden är inte bara bra i sig, det är också en grundläggande
förutsättning för en sanering av de offentliga finanserna. Men också det
omvända gäller: Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att räntorna
faller, och det kräver minskade offentliga underskott.
Den grundläggande tanken i Vänsterpartiets alternativ till statsbudget är att
det stora privata finansiella överskottssparandet skall omsättas i effektiv
efterfrågan på ett sådant sätt att de offentliga underskotten samtidigt
minskar. Detta kan enligt motionärerna åstadkommas genom att en starkare budget
ger möjligheter till sänkt ränta vilket leder till ökade investeringar i
näringslivet. I motionen föreslås att skatterna höjs för dem som kan bära detta
och därigenom finansieras ett ökat antal arbeten inom byggande, miljövård,
skola, vård och omsorg.
Långsiktigt vill Vänsterpartiet ha en annan inriktning på produktion och
försörjningsbalans samt en radikalt annorlunda och mer rättvis fördelning
jämfört med det som följer av nuvarande ekonomiska politik. Investeringarna
måste omfördelas i riktning mot det ekologiskt hållbara. Skola, omsorg och vård
tar med denna politik ett utrymme på den materiella konsumtionens bekostnad. I
motionen krävs att skatter, bostadssubventioner och socialförsäkringar
omfördelas så att inkomster och förmögenheter utjämnas.
Följande sammanställning visar hur de intäkts- och utgiftsökningar som
föreslås i motionen påverkar budgetutfallet. Enligt motionen blir
slutresultatet ett i jämförelse med regeringens budgetförslag minskat
budgetunderskott med 9,5 miljarder kronor.
Vänsterpartiets förslag i förhållande till regeringens budgetåret 1994/95
Miljoner kronor
00>Intäkter statsbudgeten
00>Besparingar                   82>13 100
00>Atle och Bure                  82>1 000
00>Skattehöjningar               82>14 530
00>Överföringspost                82>1 300
00>Uteblivet EU-medlemskap        82>4 500
00>Summa förstärkningar          82>34 430
00>Utgifter statsbudgeten
00>Näringspolitik                 82>1 000
00>ROT                            82>3 000
00>Nybyggnation                     82>400
00>Arbetsmarknadspolitik          82>7 820
00>Regionalpolitik                  82>650
00>Utbildning                     82>1 400
00>Miljö                            82>550
00>Infrastruktur                  82>1 870
00>Sextimmarsdagen                82>1 000
00>U-hjälp m.m.                   82>1 710
00>Pensionstillskott
00>03>+långtidssjuka                82>1 020
00>Räntebidrag                      82>500
00>Komp. av höjt grundavdrag
00>03>till kommunerna               82>4 000
00>Övrigt                           82>474
00>Summa utgiftsökningar         82>25 394
00>Summa starkare statsbudget 9 036 miljoner kronor
00>Utfall för staten, inkl. socialförsäkringar, m.m.
00>Intäkter
00>Budgetförstärkning             82>9 510
00>Höjd a-avgift                  82>8 200
00>Bibehållna a-kasseregler       82>2 000
00>Slopat grundavdrag             82>2 500
00>Summa                        82> 22 210
00>Utgifter
00>Arbetsmarknadsfond             82>4 700
00>Framtidsfond                   82>3 500
00>Kommunakut                     82>2 500
00>Delpensionsfond                  82>150
00>Summa                         82>11 850
00>Total förstärkning av offentliga finanser = 10 360 miljoner kronor.
00>Dessutom tillkommer
00>ökade skatteinkomster
00>och minskade utgifter
00>p.g.a. lägre arbetslöshet: 100>5 000--10 000 miljoner kronor
De viktigaste förslagen i motionen för att på kort sikt förbättra läget
på arbetsmarknaden är följande.
Ett snabbt och enkelt sätt att genom riksdagsbeslut minska arbetslösheten är
att ge kommuner och landsting ett tydligt besked att de kommer att få en
framtida ekonomi som möjliggör ett omedelbart stopp för avskedanden och
drastiska sparprogram. I motionen upprepas förslaget från partiets motion i
anslutning till budgetpropositionen om en "kommunakut" som skall förhindra
ytterligare minskningar av personalstyrkan i kommunerna. Kommunerna bör också
få ett löfte om inga ytterligare minskningar av statsbidragen under 1990-talet.
Akuta stödåtgärder behövs också, menar motionärerna, inom byggbranschen som
nu står på gränsen till sammanbrott. Den för riksdagen mest effektiva åtgärden
nu för att förhindra ett sammanbrott är ett besked om att vänta med
minskningarna av räntesubventionerna. I motionen framhålls att särskilt på
universitetsorterna behövs i dag ett ökat bostadsbyggande. Det kan också bli
nödvändigt att vidta åtgärder så att en hyressänkning möjliggörs i de
fastigheter som byggts efter år 1980.
Arbetsmarknadspolitiken bör enligt Vänsterpartiets mening ändras radikalt.
Arbetslinjen måste hävdas så att passivt bidragsberoende så långt som möjligt
ersätts med åtgärder som stimulerar till utbildning och arbete. I motionen
föreslås en förstärkning av insatserna för arbetsmarknadsutbildning,
företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbeten.
Utbildningsbidragens nivå bör återställas. En ungdomsgaranti bör införas som
ger ungdomar rätt till meningsfull sysselsättning inom en kort tidsperiod.
Praktikantplatser med avtalad ersättning föreslås bli inrättade vid företag med
mer än 50 anställda. Projekt med miljöinriktning i samverkan med kommunernas
Agenda 21-arbete inriktas på ungdom. Även en ny stödform "mikrostöd till
ungdomar i rörelse" som bygger på ungdomars självansvar och kollektiva
organisering bör inrättas. ALU i form av "gratis arbetskraft" som tränger bort
ordinarie jobb måste helt utmönstras.
I motionen upprepas också förslaget om en fond till försöksverksamhet med sex
timmars arbetsdag.
Mer långsiktigt behövs kraftfulla och rättvist fördelade
investeringsprogram för utbildning, miljö- och informationsteknologi som
underlättar en omställning av produktionen i hållbar riktning. Vänsterpartiet
hänvisar i detta sammanhang till tidigare framförda förslag om bl.a.
innovationsstöd, inrättande av en framtidsfond och hur löntagarfondsmedel kan
utnyttjas för stöd till forskning och utbildning.
I motionen understryks att saneringen av statsfinanserna inte kan klaras utan
skattehöjningar. Den som påstår något annat talar, menar motionärerna, helt
enkelt inte sanning. Sverige är fortfarande bland de utpräglade
lågskatteländerna för kapitalägare. Flera länder i Västeuropa har också högre
inkomstskatt för höginkomsttagare än vad vi har i Sverige. Men det räcker inte
med skattehöjningar sägs det i motionen. Det behövs också besparingar i
statsutgifterna. Det finns i dag ett utrymme för totalt minskade
militärutgifter även om resurser omfördelas till svenska insatser i FN:s regi.
Investeringar som skadar miljön är slöseri, stoppa Öresundsbron och storskaliga
motorvägssatsningar. Det är också långsiktigt nödvändigt att reducera
kostnaderna för bostadssubventioner och socialförsäkringar. I motionen betonas
att en sanering av statsfinanserna inte kan göras utan en stark och rättvis
fördelningspolitik. Bl.a. föreslås en ökad progressivitet i skatteskalorna och
att grundavdraget avvecklas för höginkomsttagare.
I följande sammanställning redovisas motionärernas bedömning av hur
försörjningsbalansen påverkas av förslagen i motionen i jämförelse med den
inriktning av politiken som förordas av regeringen.

Försörjningsbalans. Förändring i 1993 års priser
Miljarder kronor
00>                    39>1993     55> 1995
00>                                                  55>Med reg:s69>Med v:s
00>                                                    55>politik69>politik
00>BNP                                          46>1 450     60> +
79                                                                      74>+
80
00>Import                                                46> 419      60>+
45                                                                      74>+
40
00>Privat konsumtion                                       46>793     60>+
22                                                                    74>+ 15
00>Statlig konsumtion                                      46>127     60>-
2                                                                     74>-  5
00>Kommunal konsumtion                            46>275      60>-
8                                                                     74>+ 10
00>Investering                                      46>205    60>+
10                                                                    74>+ 20
00>Export                                                  46>474     60>+
90                                                                    74>+ 80

Utskottet

Utskottet
Den ekonomiska politiken
Internationell utveckling
I betänkandet om den ekonomiska politiken med anledning av årets
budgetproposition (1993/94:FiU10) konstaterade utskottet, utifrån de
bedömningar som redovisades i den preliminära nationalbudgeten, att
konjunkturbilden i OECD-området alltjämt är splittrad. I Förenta staterna och
övriga anglosachsiska länder fortsätter återhämtningen. Den japanska ekonomin
har emellertid betydande svårigheter att hitta en väg ur lågkonjunkturen. I
Sydostasien med över hälften av världens befolkning är tillväxten mycket hög
och den svenska exporten ökar kraftigt till länder inom detta område. Utskottet
konstaterade också att i flera av de för svensk industri viktiga
kontinentaleuropeiska länderna har återhämtningen ännu inte kommit igång på
allvar. Särskilt vad beträffar Tyskland bedömdes det svårt att ange när den
ekonomiska utvecklingen åter tar fart.
Tabell 1. Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
_______________________________________________________________________________
Andel av   1991  1992   1993          1994         1995
OECD-      _________________________________________________
områdets
totala
BNP*
_______________________________________________________________________________
Förenta staterna   36,0      -0,7   2,6    3,0  (2,7)**  3,8 (3,3)    3,2 (3,0)
Japan              19,2       3,9   1,3    0,1 (-0,5)    0,6 (0,5)    2,5 (2,5)
Västra Tyskland     8,8       4,5   1,5   -1,9 (-2,0)    0,1 (0,2)    1,8 (1,3)
Frankrike           7,0       0,8   1,4   -0,7 (-1,0)    0,9 (0,8)    2,6 (2,2)
Storbritannien      5,5      -2,1  -0,5    2,0  (2,0)    2,9 (2,8)    2,9 (2,7)
Danmark             0,8       1,2   1,1    0,0  (0,0)    2,7 (2,2)    3,0 (2,7)
Finland             0,7      -7,1  -4,0   -2,5 (-2,6)    1,8 (0,5)    4,0 (2,0)
Norge               0,7       1,9   2,9    2,5  (1,3)    3,0 (2,5)    2,8 (2,5)
Sverige             1,3      -1,1  -1,9   -2,1 (-2,0)    2,4 (2,4)    3,0 (2,9)
Norden***           2,2      -1,2   0,1    0,0 (-0,4)    2,5 (1,8)    3,3 (2,4)
OECD-Europa        38,2       1,3   0,8   -0,6 (-0,7)    1,2 (1,2)    2,4 (2,2)
OECD totalt                   1,0   1,6    1,0  (0,7)    2,2 (1,9)    2,8 (2,6)
_______________________________________________________________________________
*   I % av 1987 års BNP
**  Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i
budgetpropositionen
*** Exkl. Sverige
Den prognos för den internationella utvecklingen som nu redovisas i den
reviderade nationalbudgeten avviker inte nämnvärt från den som presenterades i
budgetpropositionen. Ser man till uppskattningar av produktionstillväxten för
OECD-Europa och för hela OECD-området är avvikelserna mellan den preliminära
och den reviderade nationalbudgeten inte stora. Bedömningen av utvecklingen för
såväl hela OECD-området som för Västeuropa är dock mer positiv. Tillväxten ökar
(jfr tabell 1).
Utvecklingen i Förenta staterna, Tyskland och Norden
Bland enskilda länder har prognoserna för Förenta staterna och Norden och då
framför allt Finland nu skrivits upp.
Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten steg den ekonomiska
aktiviteten i Förenta staterna dramatiskt under andra halvåret i fjol. I
synnerhet gäller detta för det fjärde kvartalet då BNP-tillväxten uppgick till
hela 7 % i årstakt. Uppgången, som länge varit påtagligt svagare än i tidigare
konjunkturuppgångar, har först under detta kvartal nått en sådan styrka som
tidigare varit vanlig. BNP-tillväxten för år 1993 kom därmed att bli 3 %. I
dagsläget pekar så gott som alla indikatorer i positiv riktning. Riskerna för
en ökad inflation bedöms som ringa. Som framgår av tabell 2 kommer
prisökningarna åren 1994 och 1995 att ligga i intervallet 3--3,5 %.
För Finland har en mycket kraftig upprevidering gjorts av prognosen. Det
bör dock påpekas att den återhämtning som nu bedöms som sannolik sker efter tre
års lågkonjunktur som inneburit att BNP minskat med 12 %. Förklaringen till
den nu väsentligt mera positiva utvecklingen av den finska ekonomin är att
spridningseffekterna på den inhemska marknaden från den extrema exportökningen
blivit allt tydligare. I likhet med vad som skett i Danmark blir dock de
positiva effekterna på arbetsmarknaden marginella. Några tecken på att den
mycket höga arbetslösheten (18--20 %) nämnvärt skulle minska under åren 1994
och 1995 föreligger inte.
I utskottets betänkande FiU10 med anledning av budgetpropositionen
underströks också betydelsen av att en återhämtning av ekonomin i Europas
tidigare tillväxtmotor Tyskland kommer till stånd. Av den reviderade
nationalbudgeten framgår att Tyskland nu går in i en återhämtningsfas om än med
låg tillväxt. Företagens investeringsbenägenhet är alltjämt låg. Även om
exportefterfrågan ökar -- i likhet med vad som är fallet i flera andra
OECD-länder är det efterfrågan från länderna i Sydostasien som främst drar upp
exporten -- så viker hemmamarknaden. Till följd av finanspolitiska åtgärder,
sjunkande sysselsättning och reallönesänkningar minskar under år 1994 den
privata konsumtionen.
I sin i början av maj reviderade höstprognos ger EU-kommissionen i jämförelse
med bedömningen i den reviderade nationalbudgeten en något mer positiv bild av
utvecklingen i Västeuropa. Tillväxttakten för kontinentens tre stora
industriländer -- Tyskland, Frankrike och Italien -- skrivs upp. Även den
senast redovisade ekonomiska statistiken visar att återhämtningen blivit allt
tydligare. Det innebär att den totala produktionen i Västeuropa antas öka mer
än vad som anges i den reviderade nationalbudgeten. Sålunda bör under
innevarande år Tyskland nu definitivt lämna stagnationsperioden bakom sig.
Inflationen i OECD-området
Av tabell 2 framgår att inflationen i OECD-området kommer att sjunka under
innevarande och nästa år och ligga under 3 %. Denna utveckling gäller också
för Västeuropa. Man får gå åtskilliga decennier tillbaka i tiden för att finna
motsvarande låga ökningar i konsumtionspriserna. Den främsta förklaringen till
denna utveckling i Västeuropa torde vara den utdragna lågkonjunkturen med i de
flesta länderna svag inhemsk efterfrågan och lågt kapacitetsutnyttjande. Som
framgår av tabell 2 är det av de redovisade länderna Storbritannien som har de
starkaste prisökningarna. I den reviderade nationalbudgeten framhålls att den
brittiska ekonomin historiskt sett varit inflationsbenägen. Åtgärder har
emellertid vidtagits för att avreglera arbetsmarknaden och därigenom skapa ökad
flexibilitet och undvika en löneledd inflationsuppgång. Storbritannien blir ett
testfall för om sådana åtgärder får till följd att inflationen stabiliseras på
en låg nivå.
Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder
________________________________________________________________
1991   1992   1993   1994          1995
________________________________________________________________
KPI*
USA              4,2    3,0    3,0    2,8  (3,5)**  3,5  (3,5)
Japan            3,3    1,7    1,3    0,5  (1,2)    1,0  (2,0)
Västra Tyskland  3,5    4,0    4,1    3,0  (3,0)    2,3  (2,5)
Frankrike        3,2    2,4    2,1    1,9  (2,0)    2,0  (2,0)
Storbritannien   5,9    3,7    1,6    3,0  (3,8)    3,6  (4,0)
Danmark          2,4    2,1    1,3    2,8  (2,8)    3,2  (3,0)
Finland          4,1    2,5    2,2    2,0  (2,8)    3,2  (3,2)
Norge            3,4    2,3    2,3    2,0  (2,5)    2,0  (2,5)
Sverige          9,3    2,3    4,6    1,6  (2,5)    2,7  (2,8)
OECD-Europa      4,7    3,8    3,1    2,9  (3,1)    2,9  (3,0)
OECD totalt      4,2    3,0    2,7    2,3  (2,8)    2,7  (3,0)
Arbetslöshet***
OECD-Europa      8,6    9,6   10,7   11,3 (11,5)   11,3 (11,7)
OECD totalt      7,1    7,8    8,2    8,2  (8,5)    7,8  (8,5)
________________________________________________________________
*   Årlig procentuell förändring
**  Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i
budgetpropositionen
*** Procent av arbetskraften
Arbetslösheten i Västeuropa
Arbetslösheten inom hela OECD-området väntas minska något under de kommande
två åren. Bl.a. fortsätter arbetslösheten att sjunka i Förenta staterna och är
nu nere på en nivå som Västeuropa totalt inte har varit i närheten av sedan
1970-talet. I Västeuropa har emellertid arbetslösheten stannat på en hög nivå
och är nu högre än under den svåra lågkonjunkturen under början av 1980-talet.
Det mycket bekymmersamma läget på Västeuropas arbetsmarknad understryks av att
den andel av befolkningen som tillhör arbetsmarknaden är lägre än motsvarande
andel i t.ex. Förenta staterna. För de fyra stora industriländerna i EU --
Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien -- väntas den öppna
arbetslösheten åren 1994 och 1995 komma att ligga i intervallet 10--12 %. I
EG-kommissionens prognos anges en högre tillväxt i Västeuropa än vad som görs i
den reviderade nationalbudgeten. Denna tillväxt antas dock inte leda till någon
förbättring av arbetsmarknadsläget.
Osäkerhetsfaktorer i bedömningen
I OECD:s och andra etablerade prognosinstituts bedömningar framstår främst
utvecklingen av räntorna som den stora osäkerhetsfaktorn i prognosen. I den
reviderade nationalbudgeten framhålls att oron på de finansiella marknaderna
hittills under våren har accentuerat frågan om hur stark kopplingen mellan de
europeiska och amerikanska räntorna är. I takt med att den amerikanska ekonomin
närmar sig fullt resursutnyttjande är en penningpolitisk åtstramning en
naturlig följd. Hittills har de stigande amerikanska räntorna också tenderat
att driva upp de europeiska räntenivåerna, trots att det inte existerar några
fundamentala realekonomiska grunder för en sådan uppgång. I den bedömning som
redovisas i den reviderade nationalbudgeten har förutsatts att denna koppling
mellan nordamerikanska och europeiska räntor i huvudsak är av tillfällig natur.
Utformningen av penningpolitiken är mot denna bakgrund en faktor som i hög
grad blir avgörande för den ekonomiska utvecklingen under de kommande två åren.
Självfallet är det de sammanlagda effekterna av penning- och finanspolitiska
åtgärder som i detta sammanhang är av intresse.
Alla indikatorer pekar mot att Förenta staterna under år 1994 kommer att nå
toppen av den nu pågående högkonjunkturen. Såväl arbetslösheten som
kapacitetsutnyttjandet ligger på nivåer som tidigare har inneburit att
inflationstendenserna vuxit sig allt starkare. I dagsläget finns det dock
knappast några tecken på att inflationen är på väg upp. Den ekonomiska
politiken har emellertid fått en allt stramare inriktning. I RNB:s prognos
förutsätts att såväl år 1994 som år 1995 kommer att innebära att  både
penningpolitiken och finanspolitiken stramas åt.
I Japan är situationen den motsatta. Kraftiga stimulansåtgärder har vidtagits
för att föra landet ut ur lågkonjunkturen. Penningpolitiken är expansiv.
Realräntorna ligger historiskt sett på en mycket låg nivå. Även finanspolitiken
är mycket expansiv. De senaste 18 månaderna har en rad stimulanspaket
genomförts som sammantaget motsvarar drygt 10 % av BNP. Men de positiva
effekterna på såväl investeringarna som den privata konsumtionen har hittills
uteblivit. Den troligaste förklaringen till att stimulansåtgärderna hittills
inte förmått att häva stagnationen i den japanska ekonomin är att finanskrisen
drabbat Japan hårdare än något annat land i OECD-området. I här redovisade
bedömning har förutsatts att den ekonomiska politiken kommer att vara fortsatt
expansiv och bidra till att tillväxten ökar till 2,5 % år 1995.
Förutsättningarna för att bedriva en effektiv stabiliseringspolitik i
Västeuropa skiljer sig påtagligt från de förutsättningar som gäller för Förenta
staterna och Japan. I Västeuropa har betydande räntesänkningar ägt rum i
samtliga länder men dessa har inte hittills fått några nämnvärt positiva
effekter på investeringsverksamheten. Vad gäller finanspolitiken kommer de
offentliga underskotten att kvarstå på höga nivåer de närmaste åren vilket
innebär att den trendmässiga ökningen av statsskulden inte kommer att brytas.
Denna utveckling kan emellertid inte tolkas så att finanspolitiken är expansiv.
Som framhålls i den reviderade nationalbudgeten kommer trots betydande
budgetunderskott i Västeuropa förändringen i finanspolitiken att få en
återhållande inverkan på ekonomin år 1994 jämfört med år 1993. Den här
beskrivna konflikten mellan kraven på lättnader i penningpolitiken och en på
grund av budgetunderskotten framtvingad stram finanspolitik illustreras väl av
utvecklingen i Tyskland. Den allt lägre inflationstakten i Tyskland -- den
underliggande inflationstakten ligger i dagsläget enligt Bundesbanks
beräkningar på ca 2,5 % -- möjliggör för Bundesbank att ytterligare dra ner
styrräntorna. Den 11 maj sänkte Bundesbank både diskontot och lombardräntan med
en halv procentenhet. Samtidigt har emellertid regeringen sett sig tvingad att
höja inkomstskatten vilket tillsammans med reallönesänkningar innebär att den
privata konsumtionen hålls tillbaka.
Som påpekas i den reviderade nationalbudgeten är allmänt utvecklingen av
hushållens konsumtion ett betydande osäkerhetsmoment. I Västeuropa har -- med
undantag för Storbritannien -- den låga inhemska efterfrågan hållit tillbaka
återhämtningen. Inkomsterna kommer i många länder att utvecklas svagt på grund
av låga löneökningar, minskande sysselsättning och inte minst till följd av
neddragningar av verksamheten i den offentliga sektorn. I de bedömningar av
OECD-ländernas ekonomiska utveckling som här redovisats har emellertid
förutsatts att hushållen i viss utsträckning skall minska sitt sparande.
Internationella prognosförutsättningar för den svenska ekonomin
De bedömningar av den internationella utvecklingen som redovisats i den
reviderade nationalbudgeten ger sammanfattningsvis följande
prognosförutsättningar för bedömningen av den svenska ekonomins utveckling.
Tabell 3. Prognosförutsättningar
Årsgenomsnitt
______________________________________________________________________________
1992    1993    1994            1995
______________________________________________________________________________
BNP-tillväxt i OECD               1,6     1,0     2,2   (1,9)*    2,8   (2,6)
Konsumentprisökning i OECD        3,0     2,7     2,3   (2,8)     2,7   (3,0)
Världsmarknadstillväxt**         -2,8    -1,7     4,2      -      5,7      -
Råoljepris (US-dollar per fat)   19,3    17,3    14,2  (16,5)    15,8  (18,8)
Dollarkurs (i kr)                 5,8     7,8     8,1   (8,3)     8,3   (8,3)
Ecu-index                       101,7   123,0   120,0 (123,0)   116,5 (117,5)
Tysk ränta 5-års statsobl.        7,8     6,0     5,4   (5,0)     5,25  (5,0)
Svensk ränta 5-års statsobl.     10,4     8,0     7,0   (6,5)     6,5   (6,25)
Svensk ränta 6-månaders ssvx.    12,6     8,1     6,7   (6,0)     6,0   (5,5)
______________________________________________________________________________
*  Uppgifterna inom parentes avser bedömningarna i budgetpropositionen
** Avser bearbetade varor i 14 OECD-länder

Om man beaktar EG-kommissionens i jämförelse med den reviderade
nationalbudgetens prognos mer positiva bedömning av utvecklingen i Tyskland,
Frankrike och Italien innebär det en något högre BNP-tillväxt i OECD-området
och därtill även en marginell ökning av världsmarknadstillväxten. Det bör
tilläggas att i de förutsättningar som ligger till grund för prognosen över den
svenska ekonomin antas att en viss appreciering av kronan sker under åren 1994
och 1995. Detta motiveras i den reviderade nationalbudgeten av att kronan, sedd
från realekonomiska utgångspunkter, i nuläget sannolikt är undervärderad i ett
långsiktigt perspektiv. Den reviderade nationalbudgetens prognos bygger också
på förutsättningen att den europeiska räntenivån fortsätter att sjunka, då
framför allt de korta räntorna. Det förutsätts också att den höjda
räntemarginalen mellan svenska och tyska räntor som uppstod i samband med oron
på finansmarknaderna i mars och april månad i huvudsak är av tillfällig natur.
Denna marginal antas sjunka ytterligare mot slutet av perioden. Således grundas
prognosen för ekonomins utveckling på antagandet att de svenska räntorna faller
något.
Utvecklingen i Sverige
Sammanfattning av försörjningsbalansprognosen
Svensk ekonomi är nu på väg ut ur den djupaste lågkonjunktur som Sverige
drabbats av under efterkrigstiden. Den avgörande drivkraften är exporten som
ökade snabbt under andra halvåret 1993 och som väntas växa med 10 % år 1994.
Nedgången i den totala inhemska efterfrågan, som inleddes år 1991, upphör i år.
Som framgår av tabell 4 stiger åter den privata konsumtionen och samtidigt
vänder utvecklingen i näringslivet där investeringarna ökar med nära 10 % år
1994 och 14 % år 1995. Industriinvesteringarna ökar med 17 % resp. 22 %.
Att bruttoinvesteringarna alltjämt faller i år förklaras av den fortsatta
negativa utvecklingen av byggnadsverksamheten. Bostadsinvesteringarna minskar
kraftigt. Nedgången gäller såväl nybyggnation som ombyggnad av bostäder.
Tabell 4. Försörjningsbalans
___________________________________________________________________________
Mdkr       Procentuell volymförändring
1993       ________________________________________
1992   1993    1994          1995
___________________________________________________________________________
BNP                     1 449,5    -1,9   -2,1    2,4   (2,4)*   3,0  (2,9)
Import                    418,5     1,3   -0,4    4,1   (3,5)    6,5  (6,5)
Tillgång                1 868,0    -1,0   -1,6    2,8   (2,7)    3,9  (3,9)
Privat konsumtion         792,8    -1,9   -3,8    1,2   (0,7)    1,5  (2,0)
Offentlig konsumtion      401,7    -0,6   -0,7   -1,6  (-1,3)   -0,9 (-1,0)
Stat                    127,1     1,7    3,5   -2,0  (-1,0)    0,5 (-1,0)
Kommuner                274,6    -1,6   -2,5   -1,5  (-1,5)   -1,5 (-1,0)
Bruttoinvesteringar       204,5   -11,0  -16,2   -3,5  (-6,7)    8,5  (7,1)
Näringsliv              109,9   -15,6  -16,3    9,4   (8,7)   13,9 (11,9)
Bostäder                 60,4    -6,4  -28,3  -41,0 (-49,5)   -7,0 (-6,5)
Myndigheter              34,1     1,2    3,6   -0,3  (-1,7)    1,2 (-0,7)
Lagerinvesteringar**       -5,3     1,3    0,3    0,1   (0,4)    0,1  (0,5)
Export                    474,3     2,2    7,2   10,0  (10,7)    8,0  (7,0)
Användning              1 868,0    -1,0   -1,6    2,8   (2,7)    3,9  (3,9)
Inhemsk användning      1 393,6    -2,2   -4,9   -0,2  (-0,7)    2,1  (2,5)
___________________________________________________________________________
*  Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i
budgetpropositionen
** Förändring i % av föregående års BNP
Sammantaget görs bedömningen att tillväxten i den totala produktionen år 1994
når nära 2,5 % och år 1995 3 %.
Tabell 5. Nyckeltal
Årlig procentuell förändring
________________________________________________________________________
1992   1993   1994          1995
________________________________________________________________________
Timlön (kostnad)                 3,7    3,9    3,0  (3,5)*   3,3   (3,5)
KPI (dec-dec)                    1,9    4,1    1,9  (2,2)    2,8   (3,0)
KPI (årsgenomsnitt)              2,3    4,7    1,6  (2,5)    2,7   (2,8)
Nettoprisindex (dec-dec)         2,9    3,9    1,2  (1,6)    2,0   (2,2)
Disponibel inkomst               2,7   -3,9    2,1  (1,0)    0,7   (1,2)
Sparkvot (nivå)                  7,4    7,2    8,1  (8,1)    7,3   (7,4)
Industriproduktion              -0,7    1,8    8,5  (8,5)    6,1   (6,0)
Relativ enhetsarbetskostnad     -3,7  -25,9    0,2 (-1,2)    1,6   (3,8)
Handelsbalans (mdr kr)          34,3   55,2   90,2 (86,7)  109,0 (103,5)
Bytesbalans (mdr kr)           -38,7   -2,1   33,6 (44,6)   55,9  (67,1)
Bytesbalans (% av BNP)          -2,7   -0,1    2,2  (3,0)    3,5   (4,2)
Öppen arbetslöshet**             5,3    8,2    8,0  (8,0)    7,2   (7,2)
Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder**                      3,7    4,3    6,2  (6,4)    6,2   (7,0)
________________________________________________________________________
*  Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i
budgetpropositionen
** I % av arbetskraften
Den återhämtningsfas den svenska ekonomin nu befinner sig i har i allt
väsentligt sin förklaring i den mycket kraftiga förstärkningen av näringslivets
konkurrenskraft (jfr tabell 5 Relativ enhetsarbetskostnad). Denna förstärkning
har kommit till stånd genom en betydande produktivitetsökning och en sänkning
av arbetsgivaravgifterna i anslutning till den tidigare s.k. krisuppgörelsen,
men framför allt genom den kraftiga deprecieringen av kronan som blev
resultatet av övergången till rörlig växelkurs.
År 1994 kommer emellertid inte att innebära någon påtaglig förbättring av den
svåra situationen på arbetsmarknaden. Nästa år bör den öppna arbetslösheten
minska något, medan den andel av arbetskraften som sysselsätts genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder blir oförändrad.
Av redovisningen i tabellerna 4 och 5 framgår att skillnaderna mellan den
reviderade nationalbudgetens bedömningar och de som presenterades i anslutning
till budgetpropositionen är med undantag för investeringarna marginella.
Som nämns i avsnittet om den internationella utvecklingen visar
EG-kommissionens prognos av utvecklingen i de kontinentaleuropeiska länderna en
mer optimistisk syn på utvecklingen under innevarande år än motsvarande
bedömning i den reviderade nationalbudgeten. En högre exportledd tillväxt i
Tyskland som efter hand kan förväntas generera en högre tillväxt i
investeringarna bör även få genomslag på den svenska ekonomin. Om kommissionens
prognos infrias och allt annat är oförändrat bör sålunda tillväxten i BNP bli
något högre än vad som angetts i den reviderade nationalbudgeten.
Statistiska centralbyråns redovisning (maj 1994) av import- och
prisutveckling och läget på arbetsmarknaden
Den information som blivit tillgänglig efter det att kalkylerna i den
reviderade nationalbudgeten avslutats (940418) föranleder följande kommentarer.
Hittills i år har importen ökat mer än förväntat. De kraftigaste ökningarna
noteras för hushållskapitalvaror och bilar men även importen av insatsvaror har
ökat. Denna utveckling kan innebära att importprognosen är för lågt beräknad i
den reviderade nationalbudgetens prognos. Det bör emellertid understrykas att
den importstatistik som Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade den 11 maj
endast avser årets två första månader.
SCB:s senaste redovisning av prisutvecklingen visar att från mars till april
steg konsumentpriserna med i genomsnitt 0,4 %. Uppgången hittills i år är
därmed 1,6 %. Inflationstakten, ökningen under den senaste
tolvmånadersperioden, var i april 1,8 %, dvs. oförändrad jämfört med mars.
Nettopriserna, konsumentpriserna exkl. nettot av indirekta skatter och
subventioner, steg med 0,3 % från mars till april. Uppgången hittills i år är
0,9 % och sedan april 1993 1,3 %. Här redovisade utveckling av priserna kan
innebära att inflationsprognosen i den reviderade nationalbudgeten för år 1994
är något för låg. Som framgår av tabell 5 antas i den reviderade
nationalbudgeten att priserna under loppet av år 1994 inte ökar mer än 1,9 %.
Vad gäller det rådande läget på arbetsmarknaden framhåller SCB att en
ljusning nu börjar märkas. Den tendens till stigande sysselsättning och
sjunkande arbetslöshet som noterats sedan början av året fortsätter. För första
gången sedan början av år 1990 är antalet arbetslösa inte högre än motsvarande
månad året innan. Dock har antalet personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat sedan början av året och även jämfört med
april förra året.
Antalet personer i arbetskraften (antalet sysselsatta plus antalet
arbetslösa) var under april nära 4,2 miljoner eller 76,3 % av befolkningen.
Motsvarande andel ett år tidigare var 78,4 %.
Det totala antalet sysselsatta uppgick i april till 3 878 000 personer,
vilket är 70 000 färre än för ett år sedan. Minskningen har skett bland de
fast anställda, som på ett år minskat med drygt 150 000, medan däremot de
tidsbegränsat anställda ökat med ca 75 000 personer.
Av SCB:s meddelande från den 18 maj framgår att antalet arbetslösa i april
uppgick till 310 000 personer eller 7,4 % av arbetskraften. Motsvarande andel
i april 1993 var 7,7 %. Bland ungdomar i åldern 16--24 år var arbetslösheten i
april i år 15,3 %. Antalet arbetslösa med en sammanhängande
arbetslöshetsperiod om minst 6 månader, dvs. långtidsarbetslösa, var i april
133 000 personer. Det innebär att ca 43 % av alla arbetslösa är
långtidsarbetslösa jämfört med 29 % ett år tidigare. Antalet personer i
konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick i slutet av april
till 255 000, vilket är ca 38 000 fler än för ett år sedan.
Investeringsutvecklingen
Såväl i propositionen som i partimotionerna understryks vikten av att den nu
påbörjade exportledda tillväxten följs upp med en betydande ökning av
investeringsverksamheten och då främst inom näringslivet. Mot denna bakgrund
ser utskottet det som motiverat att något mer ingående redovisa vilken
bedömning Finansdepartementet gör av investeringsutvecklingen för åren 1994 och
1995.
Förutsättningarna är goda för en uppgång i de totala bruttoinvesteringarna
under de närmaste åren. En förväntad stark efterfrågetillväxt inom framför allt
industrin samt antagandet om fallande realräntor och en hög lönsamhet bör lägga
grunden till en kraftig investeringsökning inom näringslivet under åren 1994
och 1995.
Tabell 6. Bruttoinvesteringar efter näringsgren
__________________________________________________________________________
Mdkr     Årlig procentuell volymförändring
1993     _________________________________________________
Löpande  1991    1992    1993    1994          1995
priser
__________________________________________________________________________
Näringsliv      109,9   -13,9   -15,6   -16,3    9,4   (8,7)*  13,9 (11,9)
Offentliga
myndigheter     34,1    10,9     1,2     3,6   -0,3  (-1,7)    1,2 (-0,7)
Bostäder         60,4    -2,4    -6,4   -28,3  -41,0 (-49,5)   -7,0 (-6,5)
Totalt          204,4    -8,4   -11,0   -16,2   -3,5  (-6,7)    8,5  (7,1)
därav maskiner  79,7   -11,9   -15,6   -14,9    9,6  (10,3)   15,1 (12,2)
__________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i
budgetpropositionen

Trots att de offentliga myndigheternas investeringar ökade förra året,
tilltog som framgår av tabell 6 nedgången för de totala bruttoinvesteringarna.
Till detta bidrog framför allt att nedgången i näringslivets investeringar
sammanföll med en kraftig tillbakagång i bostadsproduktionen.
Kombinationen av en djup lågkonjunktur, fastighetskris och en hög realränta
ledde till att näringslivets investeringar började minska år 1990. Inom bas-
och verkstadsindustrierna vände emellertid investeringarna uppåt under år 1993.
Investeringsutvecklingen inom övrigt näringsliv var däremot mycket svag till
följd av en bristande efterfrågan från hemmamarknaden samt en fortsatt
besvärlig finansiell situation.
Tabell 7. Bruttoinvesteringar i näringslivet
____________________________________________________________________________
Mdkr     Årlig procentuell volymförändring
1993     ___________________________________________________
Löpande  1991     1992     1993    1994          1995
priser
____________________________________________________________________________
Industri        33,7     -20,9    -15,3    -3,0    17,0 (17,0)   22,0 (22,0)
Basindustri     7,4     -37,0    -21,7     7,9    37,0 (36,5)   27,5 (26,5)
Verkstads-
industri      13,5     -22,7    -18,3     6,0    17,0 (16,7)   25,2 (25,5)
Övrig industri 12,8      -6,3     -9,2   -15,5     5,6  (6,1)   14,1 (14,5)
Statliga
affärsverk     15,3       2,8    -18,6    -8,5    15,8 (12,4)    3,7  (6,9)
Övrigt
näringsliv     60,9     -14,4    -15,3   -24,1     3,5  (3,1)   12,4  (7,6)
Totalt         109,9     -13,9    -15,6   -16,3     9,4  (8,7)   13,9 (11,9)
därav
byggnader     39,0     -10,1    -11,6   -17,6     6,0  (2,0)    6,7  (7,3)
maskiner      70,9     -15,9    -17,7   -15,8    11,2 (12,3)   17,5 (14,2)
____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i
budgetpropositionen

Det finns ett flertal faktorer som talar för en kraftig investeringsuppgång
under prognosperioden. I den reviderade nationalbudgeten konstateras att
kapacitetsutnyttjandet har ökat med drygt 4 procentenheter under loppet av år
1993. Fjärde kvartalet uppgick det till 84,4 %. Den prognosticerade
produktionsuppgången innebär en fortsatt ökad utnyttjandegrad vilket successivt
ökar behovet av kapacitetshöjande investeringar. I den reviderade
nationalbudgeten framhålls även att behovet av ersättningsinvesteringar bör
vara stort. Dessutom medför den höga lönsamheten inom industrin förbättrade
möjligheter till egenfinansiering av investeringar.
I och med att bostadsinvesteringarna år 1993 minskade kraftigt, föll
byggnadsinvesteringarna med över 17 % (jfr tabell 8).
Infrastruktursatsningarna kunde bara i begränsad omfattning upprätthålla
byggnadsverksamheten. Under våren 1993 beslutade riksdagen att 98 miljarder
kronor skall investeras i vägar och järnvägar åren 1994--2003.
I år ökar byggnadsinvesteringarna inom näringslivet återigen. Genom den
mycket svaga utvecklingen av bostadsbyggandet förutses dock en fortsatt nedgång
i byggnadsinvesteringarna. Nedgången i den totala byggnadsverksamheten
begränsas av att reparations- och underhållsverksamheten expanderar när
ombyggnadsverksamheten minskar. Bidragande till denna utveckling är det stöd
till ROT-åtgärder som regering och riksdag tidigare beslutat om.
Tabell 8. Byggnadsverksamhet
____________________________________________________________________________
Mdkr     Årlig procentuell volymförändring
1993     ___________________________________________________
Löpande  1991     1992     1993     1994          1995
priser
____________________________________________________________________________
Byggnads-
investeringar  124,7     -5,2    -7,1   -17,3    -14,6 (-20,6)*  1,6  (1,3)
näringslivet   39,0    -10,1   -11,6   -17,6      6,0   (2,0)   6,7  (7,3)
myndigheter    25,2     -0,6     1,8    12,3     -0,6  (-2,2)   2,0 (-1,2)
bostäder       60,5     -2,4    -6,4   -28,3    -41,0 (-49,5)  -7,0 (-6,5)
Reparationer
och underhåll   73,1      0,8    -2,7     6,5      2,8   (8,0)   0,9 (-2,0)
Totalt          197,8     -3,4    -5,7    -9,6     -7,9 (-10,5)   1,3 (-0,1)
____________________________________________________________________________
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning i
budgetpropositionen
Hoten mot en positiv utveckling av ekonomin
Den avgörande förutsättningen för att här redovisade prognoser skall infrias
är att exporten fortsätter att fungera som motor för återhämtningen. De
viktigaste inhemska kraven som måste uppfyllas för att en återhämtning
skall kunna fortgå utan allvarliga störningar är bl.a. att inflationen hålls
under kontroll, att bestående kapacitetsrestriktioner i produktionen inte
uppträder, och att förbättrade villkor för företagande och investeringar inte
förändras. Ett annat nödvändigt villkor för en positiv utveckling är att den
förväntade investeringsuppgång som här beskrivits inte bryts av stigande
realräntor. RNB:s försörjningsbalansprognos utgår ifrån att de svenska räntorna
följer och närmar sig de tyska räntorna och faller under prognosperioden (jfr
tabell 3).
En central förutsättning för att räntenivån skall kunna pressas ned är att
statsskuldens nivå och utveckling uppfattas som långsiktigt hållbar. Detta
ställer stora krav på utformningen av den ekonomiska politiken. Utskottet
återkommer härtill senare i betänkandet men vill här erinra om att Sverige,
enligt OECD:s prognoser för år 1995, tillsammans med Belgien, Italien och
Grekland har en skuldkvot -- definierad som statsskulden brutto i förhållande
till BNP -- som klart ligger över OECD-genomsnittet.
Om tillväxten framöver skall kunna ligga på en tillfredsställande nivå måste
den konkurrensförbättring som det svenska näringslivet nu erhållit utnyttjas
och den får heller inte successivt urholkas. Som framgått har inflationen i
Sverige kommit ner på en mycket låg nivå. Inflationen ligger nu under
genomsnittet för OECD-länderna och förväntas under innevarande år vara lägre än
vad som gäller för våra viktigaste handelspartners. För att inflationen även
fortsättningsvis skall kunna hållas tillbaka krävs bl.a. en väl fungerande
lönebildning. Löneökningstakten dämpades i början av 1990-talet kraftigt. Trots
det försämrade arbetsmarknadsläget steg emellertid timlönekostnaden år 1993
snabbare än året före (jfr tabell 5). Detta skulle kunna vara en illavarslande
signal om bristande effektivitet i lönebildningen.
Som framhållits i den reviderade nationalbudgeten kan emellertid den uppmätta
löneökningen på 3,9 % till en icke oväsentlig del förklaras av den s.k.
strukturella löneglidningen som uppstår när sysselsättningen faller. Den
genomsnittliga timlönen kan då stiga utan att någon enskild person får högre
lön. Detta beror dels på att de som kvarstår i sysselsättning normalt har högre
genomsnittslön, dels på att när hela företag slås ut är det också vanligen
sådana som har låg produktivitet och lågt löneläge. En annan faktor som bidrar
till den s.k. strukturella löneglidningen är ökande utbetalningar av
avgångsvederlag etc., vilka höjer lönesumman utan att något arbete utförs. I
den reviderade nationalbudgeten understryks att prognoserna för
löneutvecklingen är förhållandevis osäkra då kunskapen är mycket begränsad om
hur den svenska lönebildningen fungerar vid nuvarande arbetsmarknadsläge.
Vad som också skulle kunna bidra till att inflationen tar fart är möjligheten
att ekonomin slår i kapacitetstaket. I den ekonomiska debatten har den under
våren oväntat kraftiga ökningen av importen tagits som intäkt för att så skulle
vara fallet.
Att de expansiva delarna av ekonomin i en återhämtningsfas når
kapacitetstaket måste ses som en naturlig del i en strukturomvandlingsprocess.
För att ekonomin skall kunna växa i en sådan takt att situationen på bl.a.
arbetsmarknaden åter blir acceptabel och att statsfinanserna kommer i ordning
krävs att en betydande kapacitetsutbyggnad kommer till stånd. I det avsnitt i
den reviderade nationalbudgeten som behandlar utvecklingen fram till år 2000
illustreras vilka krav som måste ställas på den svenska ekonomin vid olika
tillväxttakter. I alternativet med hög tillväxt -- en genomsnittlig tillväxt på
4 % per år t.o.m. år 1999 --  bedöms bruttoinvesteringarna behöva öka med
närmare 16 % per år. Om så sker kommer inte i detta räkneexempel
kapacitetsrestriktioner som kan utlösa prisökningar att göra sig gällande.
När det gäller utvecklingen på kort sikt -- dvs. för prognosperioden
1994--1995 -- framhålls i den reviderade nationalbudgeten att riskerna för
överhettningstendenser inte är överhängande. Risken för att generella
kapacitetsbrister inom industrin skall uppstå bedöms sålunda som liten.
Möjligheten finns att det allt bättre utnyttjandet av befintliga
produktionsanläggningar medför att kapitalkvoten -- dvs. realkapitalstocken i
förhållande till produktionen -- kan falla mer än vad som förutsätts i
RNB-prognosen utan att kapacitetsutnyttjandet behöver bli extremt högt. Till
skillnad från 1980-talet kommer sannolikt också tillgången på kvalificerad
personal under hela prognosperioden att vara tillfredsställande, vilket
ytterligare minskar risken för överhettningstendenser.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Inledning
Efter tre år av minskande total produktion är nu Sverige inne i en
återhämtningsfas. Utrikeshandeln visar stora överskott och tecknen på att den
inhemska efterfrågan åter börjar öka blir allt tydligare. Som framgått av
utskottets redogörelser för det ekonomiska läget kommer den inhemska
efterfrågan att år 1995 öka med drygt 2 % samtidigt som exportökningen ligger
kvar på en mycket hög nivå. Det stora problemet för den svenska ekonomin är att
arbetsmarknadsläget visserligen förbättras men endast i långsam takt.
Det som nu sker i svensk ekonomi är en återhämtning från den svåra ekonomiska
nedgång som följt efter två decenniers försyndelser inom det
ekonomisk-politiska området. De omfattande strukturproblemen och den höga
skuldsättningen under 1970- och 80-talen hade gjort ekonomin extremt sårbar för
den internationella lågkonjunkturen och realräntechocken. Problemen förstärktes
av grava stabiliseringspolitiska missgrepp under andra hälften av 1980-talet.
Det finns som utskottet ser det skäl att här upprepa propositionens citat från
OECD:s senaste Sverigerapport (OECD ECONOMIC SURVEYS 1993--1994. Sweden.
February 1994 s. 99).
Dagens kris har inte minst förorsakats av 1980-talets felaktiga politik.
Liksom i vissa andra länder skapade ordningsföljden av strukturreformer
oförutsedda problem. Avreglering av de finansiella marknaderna före avlägsnande
av skatteincitamenten för lånefinansierad konsumtion och spekulativa
investeringar skapade en "bubbelekonomi" med överhettade varu- och
arbetsmarknader. När bubblan var på väg att spricka förstärkte den sedan länge
nödvändiga skattereformen uppgången i hushållens sparkvot. Dessa händelser
tilläts ha sin gång utan särskilt mycket korrigering från den makroekonomiska
politiken. Den offentliga sektorns finanser uppvisade ett stort överskott under
högkonjunkturen, men detta återspeglade snarare ekonomins överhettning och
speciella faktorer än en underliggande förbättring. Sanningen är att det
offentliga saldot, rensat från cykliska och exceptionella faktorer, förmodligen
aldrig blev positivt och försämrades mycket snabbt under början av 1990-talet.
Penningpolitiken var inriktad på att upprätthålla valutakursen och kunde därför
inte utnyttjas för en kortsiktig stabilisering av ekonomin. Under
överhettningen tillät inte utvecklingen av valutakursen att räntorna höjdes.
I detta prekära ekonomiska läge tog den nya regeringen över hösten 1991.
Kraven på den ekonomiska politiken
Den ekonomiska politiken måste ha en sådan inriktning att den som resultat
ger en tillräckligt hög och uthållig produktionstillväxt för att uppnå målen
nya riktiga jobb och tillförlitliga trygghetssystem. Målet nya riktiga
jobb innebär minst en halvering av arbetslösheten vid 1990-talets slut.
Med riktiga jobb avses här sådana arbetstillfällen som inom de närmaste åren
ökar avkastningen (realt ökade vinster och/eller löner) i den privata sektorn
och bidrar till den nödvändiga strukturomvandlingen. Utskottet vill framhålla
att en sådan ökning av sysselsättningen kan komma till stånd såväl i den
privata som i den offentliga sektorn. En viktig förutsättning är emellertid att
de nya jobben inte ytterligare försvagar statsfinanserna. Med hänsyn till att
industrisektorn måste byggas ut är det nödvändigt att en ökning av
sysselsättningen främst koncentreras till den privata sektorn.
Målet om tillförlitliga trygghetssystem innebär att medborgarna skall kunna
lita på att de system för trygghet och omsorg som det offentliga ansvarar för
kommer att fungera väl även i ett långt perspektiv.
Den strategi som regeringen lagt fast för att nå dessa två mål bygger på
medlemskap i EU, sanering av statsfinanserna och stabila priser. En genomgång
av de åtgärder som är nödvändiga för en sanering av statsfinanserna återkommer
utskottet till i avsnittet om budgetpolitiken.
Oppositionspartiernas alternativa riktlinjer för den ekonomiska politiken
I oppositionens partimotioner om den ekonomiska politiken upprepas med vissa
mindre justeringar de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som
framfördes i motionerna med anledning av budgetpropositionen (jfr betänkande
1993/94:FiU10).


I motion Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) understryks vikten av att den
ekonomiska politiken måste skapa förtroende både hos de svenska medborgarna och
de som agerar på de finansiella marknaderna. Politiken måste på en och samma
gång vara inriktad på att stärka Sveriges produktionsförmåga och upprätthålla
finansiell stabilitet. I motionen betonas att en kraftig ökning av
sysselsättningen måste komma till stånd i näringslivet. Inget annat är så
verkningsfullt för att sanera statsfinanserna som ett arbete som minskar
beroendet av a-kassa och andra offentliga inkomststöd. Vidare uttalas i
motionen att varje tecken på förnyad inflation måste motverkas.
De viktigaste finanspolitiska åtgärderna som föreslås i motion Fi30 (s) är
följande.
Investeringarna skall stimuleras genom:
Direktavskrivningar för näringslivets maskininvesteringar. Av investeringarna
får 70 % skrivas av. Åtgärden föreslås träda i kraft den 1 juli i år och
gälla till den 30 juni 1995.
Stimulansbidrag (20 %) till ROT i lägenheter.
Investeringsstöd på 10 % till nyproduktion av bostäder. Igångsättning före
1 juli 1995 krävs.
Ökade satsningar på infrastrukturinvesteringar i kommunikationssystemet.
Investeringsstöd för reparation av skolor och andra kommunala byggnader.
Dessa finanspolitiska åtgärder borde, menar motionärerna, också kunna
kompletteras med en aktiv och investeringsstimulerande penningpolitik. Just nu
finns inte några inflationsimpulser eller inflationsförväntningar.
Utöver de i motionen föreslagna finans- och penningpolitiska åtgärderna
föreslås i motion Fi30 (s) att ytterligare medel tillförs
arbetsmarknadspolitiken och att vissa näringspolitiska åtgärder vidtas. Inom
det näringspolitiska området föreslås bl.a. att företagens kapitalförsörjning
förbättras genom att utvecklingsfonderna ges större möjligheter att stödja
småföretagen och att AP-fonderna tillåts att utöka sin rätt till
aktieplaceringar.
De allmänna formuleringarna i motion Fi30 (s) av de övergripande målen för
den ekonomiska politiken är enligt utskottets mening knappast kontroversiella.
Kraven på en sanering av de offentliga finanserna, på prisstabilitet, på en
kraftig utbyggnad av näringslivssektorn och på att tillväxten skall vara
miljömässigt uthållig är mål som alla politiska grupperingar i dag ställer sig
bakom. Men när målen närmare konkretiseras genom de åtgärder som motionärerna
vill genomföra hopar sig frågetecknen kring det socialdemokratiska förslaget
till inriktning av den ekonomiska politiken. Utskottet konstaterar dock med
tillfredsställelse att motionärerna frångått sin tidigare mycket oprecisa
formulering av prisstabilitetsmålet. I sin partimotion till budgetpropositionen
angav socialdemokraterna att målet var att "hålla inflationen i schack på god
europeisk nivå". Denna formulering återkommer i den nu aktuella motionen men
kompletteras nu med att inflationen inte får överstiga 3 %. Därmed ansluter
sig motionärerna till det av Riksbanken uppsatta målet.
I motionen framhålls att förslagen till åtgärder har sin tyngdpunkt i
investeringarna. Särskilt hävdas att industriinvesteringarna kraftigt skulle
öka om företagen fick tillåtelse att göra direktavskrivningar.
Som utskottet ser det saknar den analys som redovisas i motionen av
effekterna av de i motionen föreslagna åtgärderna realism. Enligt de
beräkningar som redovisas i motionen skulle produktionstillväxten år 1995 med
den socialdemokratiska politiken bli nära 2 procentenheter över den tillväxt
som förutses i den reviderade finansplanen. En viktig förklaring till de högre
tillväxttakterna är att bruttoinvesteringarna antas ligga inte mindre än nära
8 procentenheter över regeringens bedömning. Det är en anmärkningsvärd
investeringsökning med tanke på att man redan i finansplanen förutser kraftiga
investeringsökningar.
Den bakomliggande orsaken till den i motionen förutsedda investeringsökningen
i näringslivet är de bedömda effekterna av bl.a. förslaget om att
direktavskriva investeringar. Som anfördes i utskottets betänkande FiU10 med
anledning av budgetpropositionen har utskottet i höstas i sitt yttrande till
skatteutskottet (1993/94:FiU4y) utförligt behandlat direktavskrivningarnas
effekter på den inhemska ekonomin. Eftersom motionärerna återkommer med
förslaget om direktavskrivningar finner utskottet det motiverat att ånyo
sammanfatta vad utskottet anförde i detta yttrande.
I yttrandet framhålls att det bör uppmärksammas att rätten att göra
direktavskrivningarna inte kan avgränsas till de tidigarelagda investeringarna
utan de måste med nödvändighet omfatta hela investeringsstocken. Man kan
nämligen inte särskilja tidigarelagda investeringar från redan planerade. Ett
företag som gör en direktavskrivning får vid investeringstillfället i princip
en skattekredit, som därefter amorteras genom högre skattebetalningar i
framtiden på grund av bortfallande reguljära avskrivningar. Skattebetalningarna
omfördelas alltså över tiden, och likviditetsmässigt uppnår företagen bara en
temporär fördel. För företagen innebär metoden vissa fördelar, i synnerhet om
det rör sig om investeringar i tillgångar med långa avskrivningsperioder. Av
yttrandet framgår vidare att för att få företagen att tidigarelägga sina
investeringar måste staten sålunda först ge dem en skattekredit för de
investeringar som ändå skulle ha kommit till stånd. Dessutom måste staten på
motsvarande sätt stödja nytillskottet av investeringar. Hur stort tillskott som
därigenom uppkommer är svårbedömt. Gjorda beräkningar -- som utgår från att det
reala förräntningskravet på en nyinvestering sjunker vid en partiell
direktavskrivning -- tyder dock på att tillskottet kan väntas bli tämligen
begränsat, och att den tidigarelagda investeringsvolymen inte ens skulle komma
att motsvara skattekrediten. Redan denna osäkerhet om det väntade utbytet av
satsningen talar för att andra vägar bör sökas för att stimulera tillväxten och
få i gång sysselsättningen. Osäkerheten förstärks av att maskininvesteringar
generellt sett har ett mycket stort importinnehåll, och att den föreslagna
satsningen därigenom bara delvis skulle få effekt i Sverige. Därtill kommer att
det i första hand är de vinstrika exportföretagen som kan dra fördel av
förslaget, vilket ytterligare skulle förstärka nuvarande tudelning mellan å ena
sidan utlandsinriktade företag som redan arbetar under gynnsamma betingelser
och å andra sidan företag som arbetar mot en kärv hemmamarknad. En annan och
avgörande invändning mot förslaget är de reaktioner som kan komma mot att
budgetunderskottet och det statliga upplåningsbehovet ökar kraftigt. Detta
kommer att leda till högre räntor, vilket i sin tur kommer att verka dämpande
på efterfrågan och på investeringsaktiviteten.
Utskottets slutsats kvarstår att det är mycket tveksamt huruvida effekten av
en investeringsstimulans genom direktavskrivningar ens är i närheten av den
storleksordning som måste vara en förutsättning för att prognosen i motion Fi30
(s) skall infrias.
Det i motionen föreslagna stödet till byggsektorn -- dvs. stöd till
nyproduktion av bostäder, ROT-åtgärder och infrastruktursatsningar -- antas
också ge betydande effekter. De ofta förekommande igångsättningsproblemen leder
utskottet till slutsatsen att de betydande investeringsökningar i den
offentliga sektorn som redan under år 1994 antas bli följden av de föreslagna
åtgärderna också saknar realism. Som utskottet vid ett flertal tillfällen
understrukit bör den nödvändiga ökningen av investeringarna inte främst avse
den offentliga sektorn och byggverksamheten. Det är i stället industrisektorn
som måste ges utrymme att växa.
I den socialdemokratiska motionen föreslås att ytterligare 4,7 miljarder
kronor satsas på arbetsmarknadspolitiken.
I likhet med motionärerna anser utskottet att situationen på arbetsmarknaden
fortfarande är mycket allvarlig. Det finns emellertid nu allt mer tydliga
tecken på en återhämtning på vissa delar av arbetsmarknaden. Konkurrenskraften
har förbättrats inom industrin. Varslen om uppsägning minskar påtagligt och
antalet nyanmälda lediga platser inom industrin är på uppåtgående. Utskottet
vill i detta sammanhang betona att en varaktigt förbättrad sysselsättning bara
kan nås genom god och uthållig tillväxt i en stabil ekonomi med en flexibel
arbetsmarknad och en god regional utveckling. Arbetsmarknadspolitikens
huvuduppgift måste därför vara att bidra till en flexiblare arbetsmarknad.
Som framgår av kompletteringspropositionen kommer omfattande
arbetsmarknadspolitiska insatser att bibehållas för att hålla tillbaka
arbetslösheten och för att bevara och förstärka de arbetssökandes anknytning
till arbetsmarknaden. Under innevarande och nästa år beräknas i genomsnitt ca
6 % av arbetskraften delta i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
De reformer av arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten som hittills har
genomförts under mandatperioden utgör enligt utskottets uppfattning en god
grund för att sysselsättningsexpansionen främst blir inriktad mot näringslivet
i den konjunkturuppgång som nu blir alltmer märkbar.
Utskottet delar även den uppfattning som framförs i propositionen att det
krävs en särskild bevakning av tendenser till flaskhalsar som kan uppträda inom
olika sektorer av arbetsmarknaden.
Åtgärder för att undanröja riskerna för inflationsspridning från sådana
sektorer blir framöver en viktig uppgift för den ekonomiska politiken.
I motion Fi30 (s) riktas stark kritik mot regeringens fördelningspolitik. Den
förda politiken har, sägs det i motionen, inneburit växande klyftor i
samhället. Tudelningen i ekonomin -- dvs. den snabbt växande exportsektorn
samtidigt som hemmamarknaden stagnerar -- är ett allvarligt hot mot Sveriges
framtida återhämtning.
Utskottet är självfallet väl medvetet om att den ekonomiska kris som drabbade
Sverige efter överhettningsåren i slutet av 1980-talet har satt många människor
i en svår situation inte minst genom den kraftiga ökningen av arbetslösheten.
Utskottet konstaterar att de två stora fördelningsproblemen i dag är den
växande statsskulden och arbetslösheten. Statsskuldens hantering och saneringen
av de offentliga finanserna återkommer utskottet till i avsnittet om
budgetpolitiken. När det gäller arbetslösheten är den ekonomiska politiken
inriktad på att den skall ha minst halverats i slutet av 1990-talet.
Under den exceptionellt svåra lågkonjunktur som Sverige genomlevt under de
tre senaste åren har fördelningspolitiken ställts inför mycket svåra
avvägningar. En bedömning av fördelningspolitikens resultat kan emellertid
endast göras utifrån en seriös analys. Det kan från denna synpunkt vara av
värde att ta del av den fördelningspolitiska studie som redovisas i
kompletteringspropositionens bilaga 1.5.
Studien leder bl.a. fram till följande slutsatser:
Den ökade inkomstspridning som fanns på 1980-talet, bl.a. till följd av de
stora prisökningarna, överhettningen och kasinoekonomin, bröts under perioden
1991--1994.
Under regeringsperioden 1991--1994 minskade inkomstspridningen något. Detta
står i motsats till vad som skedde under 1980-talet.
Det är också tvärtemot vad som ofta framförs i debatten om
fördelningspolitiken gruppen höginkomsttagare som har förlorat mest på
budgetsaneringen och den ekonomiska neddragningen -- både i absoluta tal och
som andel av inkomsten.
Pensionärernas ekonomiska standard har förbättrats. Detta är en viktig faktor
som bidragit till att hålla tillbaka inkomstspridningen. Särskilt de
pensionärer som endast har grundförmåner har fått ökad köpkraft genom höjt
pensionstillskott och KBT.
Riksdagen har tidigare framhållit (jfr 1992/93:FiU30, rskr. 447) att en
redovisning av bedömningarna av fördelningspolitikens effekter borde göras
regelbundet, t.ex. i anslutning till den preliminära eller reviderade
nationalbudgeten. I bilaga 1.5 till den nu aktuella kompletteringspropositionen
lämnas en sådan redogörelse. Utskottet finner det beklagligt att inte
socialdemokraterna i sin partimotion och heller inte de övriga
oppositionspartierna ser det som angeläget att ta upp de frågor som behandlas i
fördelningsstudien till en mer ingående diskussion.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört om det socialdemokratiska
förslaget till inriktning av den ekonomiska politiken avstyrker utskottet
motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del.


I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) konstateras att Sverige
är i en akut kris med hög arbetslöshet. Huvudbudskapet i motionen är att
besparingarna i statens budget måste bli väsentligt större. Finanspolitiken är
inte tillräckligt stram och den måste inriktas på långtgående förändringar i
transfereringssystemen med kraftiga neddragningar av ersättningsnivåerna. Det
duger inte, sägs det i motionen, att "skära lite här och där". Regeringen är,
menar motionärerna, handlingsförlamad och förmår inte vidta nödvändiga
åtgärder. Arbetsmarknadspolitiken måste ändra inriktning vilket bl.a. innebär
att reformeringen av arbetsrätten måste intensifieras. Penningpolitiken måste
bli tydligt expansiv genom att man ökar takten i räntesänkningarna. I ett
särskilt yrkande framhålls betydelsen av att skattetrycket sänks.
Det är utskottets uppfattning att den kritik av den av regeringen valda
inriktningen av den ekonomiska politiken som framförs i Ny demokratis
partimotion i flera avseenden saknar rimlig balans. Med anledning av de
invändningar som framförs i motionen vill utskottet sammanfattningsvis i
korthet erinra om hur den ekonomiska politiken utformats under de gångna tre
åren.
Under den snart avslutade mandatperioden har omfattande åtgärder vidtagits
inom flera av de områden som tas upp i motionen. Regeringens saneringsprogram
för de offentliga finanserna har fullföljts enligt planerna och förslag om
ytterligare 20 miljarder kronor i budgetförstärkningar kommer att läggas fram.
Saneringsprogrammets totala omslutning ökar därmed från 81 till ca 100
miljarder kronor. Avregleringar, åtgärder för ökad konkurrens, strategiska
skattesänkningar, förbättrad kapitalförsörjning och insatser för att stimulera
innovationer är exempel på genomförda åtgärder. Arbetet med att skapa goda
förutsättningar för företagande fortsätter. Vad gäller transfereringssystemen
har de sociala försäkringssystemen reformerats. De arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna har inriktats på att hävda de aktiva åtgärdernas företräde och
motverka långtidsarbetslöshet, och samtidigt minska arbetsmarknadspolitikens
negativa statsfinansiella effekter. Arbetsrätten har reformerats för att öka de
mindre företagens växtkraft och öka arbetsmarknadens anpassningsförmåga bl.a.
genom ökade möjligheter till tidsbegränsad anställning. I samma syfte har det
offentliga monopolet på arbetsförmedling avskaffats.
De förslag till åtgärder som framförs i motion Fi31 (nyd) nu, liksom i Ny
demokratis motion väckt med anledning av budgetpropositionen, hänför sig
framför allt till det budgetpolitiska området. Utskottet återkommer till dessa
frågor senare i betänkandet.
Den inriktning av penningpolitiken som förordas i motion Fi31 (nyd) innebär
krav på större och snabbare sänkningar av marginalräntan än de som Riksbanken
hittills genomfört. Penningpolitiken behandlas i ett särskilt avsnitt i
betänkandet men utskottet vill ändå här göra följande kommentar till
motionärernas krav på kraftiga marginalräntesänkningar.
En kraftig sänkning av den korta räntan kan skapa osäkerhet om Riksbankens
ambition att hålla nere inflationen. Det kan i sin tur framkalla en försvagning
av kronkursen och förväntningar om stigande långa räntor. Det kan därför inte
uteslutas att en sådan inriktning av penningpolitiken direkt skulle motverka en
ökning av investeringarna. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att
Riksbanken värnar om sin uppgift att hålla inflationen på en låg nivå. Först
därigenom kan en långsiktigt låg räntenivå komma till stånd.
I motion Fi31 (nyd) finns även två mycket allmänt hållna yrkanden. I
motionens yrkande 6 ställs krav på en stram finanspolitik som inte har, som det
uttrycks i motionen, som kännetecken att man "skär lite här och där". Framför
allt måste transfereringarna förändras i grunden till en nivå som Sverige kan
klara av. I yrkande 19 framhålls nödvändigheten av ett väsentligt lägre
skattetryck.
I motsats till vad som anförs i motionen anser utskottet att den förda
finanspolitiken är stram och att åtgärder genomförts utifrån ett omfattande
och väl genomtänkt saneringsprogram. I likhet med motionärerna ser även
utskottet det som angeläget att sänka skattetrycket. Med kravet att saneringen
av den offentliga finansieringen måste genomföras på ett ansvarsfullt sätt är
dock möjligheterna för närvarande begränsade att genomföra en sänkning av
skatterna. Med en ökad BNP-tillväxt förväntas dock skatteandelen fortsätta att
sjunka. Vissa fortsatta förändringar i skattesystemet är nödvändiga att vidta.
Den allvarliga statsfinansiella situationen skärper emellertid kraven på valet
mellan var för sig angelägna skatteförändringar. Det innebär som utskottet ser
det att regeringen måste fortsätta att prioritera förändringar av sådana
skatter som är särskilt skadliga för produktion och sysselsättning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks yrkandena 1, 6 och 19 i
motion Fi31 (nyd).
I motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) understryks vikten av att
Sverige inte fastnar i en permanent massarbetslöshet. Flera måste komma ut på
den ordinarie arbetsmarknaden om de offentliga finanserna skall kunna saneras.
Omvänt gäller att en rejäl sänkning av arbetslösheten inte är möjlig om inte
räntorna går ned vilket kräver minskade offentliga underskott. För en starkare
budget krävs besparingar, men motionärerna ser det som nödvändigt att också
skatterna höjs för dem som kan bära detta. Enligt motionärerna kan läget på
arbetsmarknaden omedelbart förbättras genom att kommuner och landsting får
besked om att de inte kommer att drabbas av några drastiska sparprogram som
framtvingar avskedanden. Vänsterpartiets tidigare förslag om inrättande av en
"kommunakut" upprepas också i motionen. Byggbranschen är i akut behov av
stödåtgärder. Den mest effektiva åtgärden är att vänta med neddragningen av
räntesubventionerna. Insatserna för arbetsmarknadsutbildning,
företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbete måste förstärkas.
Långsiktigt behövs enligt motionärerna investeringsprogram för utbildning,
miljö och informationsteknologi. Det tidigare förslaget om en framtidsfond
återkommer även i denna motion. I motionen understryks kravet på vad
motionärerna uppfattar som en rättvis fördelningspolitik innebärande bl.a. ökad
progressivitet i skatteskalorna och avvecklandet av grundavdraget för
höginkomsttagare.
Utskottet finner att förslagen i motion Fi32 (v) med ökade satsningar på
offentlig sektor, höjt skattetryck och krav på åtgärder för att styra
företagens verksamhet står i god överensstämmelse med den inriktning av den
ekonomiska politiken som Vänsterpartiet tidigare förordat. Det är utskottets
bestämda uppfattning att en sådan inriktning av den ekonomiska politiken måste
avvisas.
I det inledande avsnittet till motionen ges emellertid en beskrivning av de
ekonomiska problemen i den svenska ekonomin som borde kunnat bilda utgångspunkt
för en diskussion av åtgärder som skiljer sig från traditionell vänsterpolitik.
I inledningen anges att nya arbetstillfällen måste skapas på den ordinarie
arbetsmarknaden och att detta endast kan ske genom en  ekonomisk politik som
bidrar till lägre räntor och stimulerar investeringar. Förslagen i motionen
innebär i stället att det är i en återigen expanderande offentlig sektor som de
nya jobben skall skapas. Vänsterpartiet går t.o.m. så långt i stödet till den
offentliga sektorn att man föreslår att riksdagen garanterar ett resursgolv för
kommuner och landsting. Kommuner och landsting skall sålunda få en garanti av
riksdagen att inga ytterligare minskningar av statsbidragen skall ske under
resten av 1990-talet. Finansieringen av en växande offentlig sektor föreslås
ske genom t.ex. höjda kapitalskatter och ett återinförande av
dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Utskottet vill nu liksom vid ett
flertal tidigare tillfällen understryka att det inte är möjligt att lösa
arbetslöshetsproblemen genom en förnyad expansion av den offentliga sektorn.
För att en uthållig tillväxt och en ökad sysselsättning skall komma till stånd
måste det privata näringslivet tillåtas växa. Ett nödvändigt villkor för att så
skall kunna ske är att inga nya tillväxthämmande skatter införs.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi32 (v)
yrkandena 1 och 2.
Penningpolitiken
Utvecklingen på penning- och obligationsmarknaderna har varit relativt olika
i skilda länder under senhösten och vintern. I USA, där konjunkturuppgången
varit kraftfull, bromsades obligationsräntefallet upp och ersattes av en
stigande trend. Som framgått av utskottets redogörelse tidigare i betänkandet
för den internationella ekonomiska utvecklingen har önskemålet om att i tid
motverka tendenser till ökande inflation gjort att Federal Reserve börjat
bedriva en mindre expansiv penningpolitik. Effekten därav har också märkts i
Europa. Centralbankerna har gjort bedömningen att uppgången av långräntorna i
Europa i allt väsentligt inte är ett uttryck för ökade inflationsförväntningar.
Allmänt gör man den bedömningen att räntetrenden fortsatt pekar nedåt. Det
måste dock konstateras att de internationella räntorna alltjämt stiger. Sålunda
har den tyska obligationsräntan stigit kraftigt och dragit med sig räntorna i
många andra länder, däribland Sverige. Dessutom har räntedifferensen mot bl.a.
Tyskland ökat. Detta är en erfarenhet som Sverige delar med andra länder med
stora underskott i de offentliga finanserna och som varit höginflationsländer.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att förtroendet för
saneringen av statsfinanserna befästs. Detta är en avgörande faktor för att den
bakomliggande nedåtgående räntetrenden i Europa också skall omfatta Sverige.
I motion Fi30 (s) framhålls att realräntor på dagens nivåer självfallet
verkar starkt dämpande på den ekonomiska aktiviteten, dels indirekt genom
effekterna på förmögenhetsvärden och köpkraft, dels direkt genom att höja
avkastningskraven på investeringar.
Penningpolitiken kännetecknas av lång och varierande eftersläpning mellan
åtgärd och effekt. Penningpolitiken måste därför ha en långsiktig inriktning på
de för samhällsekonomin centrala problemen. Det är, sägs det i motionen, ett
nationellt intresse att åstadkomma ett investeringsvänligt klimat, och
penningpolitiken har därvid en viktig roll. Men det är den sammanvägda effekten
av finans- och penningpolitiken som måste vara sådan att vi får till stånd en
kraftig förbättring av kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen i den
svenska ekonomin. Det är framgångarna i dessa avseenden som är avgörande för
nationens finansiella styrka och för förtroendet för den svenska kronan.
Som motionärerna ser det finns det flera faktorer som nu underlättar en sådan
inriktning av penningpolitiken. För det första visar bytesbalansen nu inte
något underskott, vilket innebär att behovet av kapitalimport försvinner. För
det andra finns det goda förutsättningar att under de närmaste åren hävda en
prisstabilitet på god europeisk nivå och klara det uppställda målet om en
inflation under tre procent. Prisstegringarna är nu mycket låga, bland de
lägsta i Västeuropa och cirka hälften av de tyska. Såväl penningpolitiken som
övrig ekonomisk politik måste utformas så att det uppställda målet om en
inflation under tre procent uppnås. I motionen understryks att det är av
yttersta vikt att inflationsproblemen inte tillåts återkomma i den svenska
ekonomin.
Ny demokrati har, sägs det i motion Fi31 (nyd), konsekvent framhållit att
marginalräntan borde ha sänkts tidigare och framför allt kraftigare. I motionen
upprepas kravet att räntesänkningstakten måste öka.
Motionärerna ser det som ytterst anmärkningsvärt att regeringen inte har
gjort något åt det enorma räntegap som vi nu har haft under lång tid. Staten är
ägare till Nordbanken och kan där, menar motionärerna, genom styrelsen påverka
en räntesänkning, vilket omedelbart skulle påverka räntan i hela banksystemet.
I motionen hävdas att det även borde ha varit möjligt att vid förhandlingar
mellan bankerna och Bankstödsnämnden om stöd och garantier ställa krav på
räntebegränsningar.
Det avsnitt som behandlar inriktningen av penningpolitiken i motion Fi30 (s)
är enligt utskottets mening svårtolkat. I den socialdemokratiska motionen i
januari med anledning av budgetpropositionen ställdes krav på en "djärvare
penningpolitik" utan att innebörden av detta uttalande närmare definierades. I
den nu aktuella motionen sägs allmänt att penningpolitiken utgör en del av
medelarsenalen för att föra Sverige ut ur det nuvarande svåra ekonomiska läget.
Samtidigt betonas uttryckligen att penningpolitiken måste inriktas så att
inflationsproblemen inte återkommer i den svenska ekonomin och att målet för
Riksbankens inriktning av penningpolitiken skall vara att begränsa förändringen
i konsumentpriserna till 2 % med en tolerans om +/- 1 procentenhet. Utskottet
kan inte se annat än att socialdemokraterna till fullo stöder Riksbankens
nuvarande uppläggning av penningpolitiken.
Utskottet avstyrker med det anförda yrkande 1 i motion Fi30 (s) i här
aktuell del.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 5 ställs krav på snabba successiva sänkningar av
marginalräntan. Av vad utskottet framfört i det föregående om penningpolitikens
inriktning med anledning av motion Fi30 (s) följer att det är utskottets
uppfattning att detta yrkande måste avstyrkas.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 8 krävs åtgärder som leder till att räntenivån
sänks. Av texten i motionen framgår att vad motionärerna avser är en minskning
av bankernas räntemarginaler.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det ankommer inte
på riksdagen eller regeringen att besluta om bankernas räntemarginaler.
Räntegreglering som kreditpolitiskt instrument i fredstid har numera
utmönstrats ur den kreditpolitiska arsenalen. Genom liberalisering av
lagstiftningen på det kreditpolitiska området och olika åtgärder för att stärka
det finansiella systemet har goda förutsättningar skapats för att öka
konkurrenstrycket inom banksektorn. Bankernas räntemarginaler har successivt
sjunkit det senaste året. Skillnaden mellan de genomsnittliga in- och
utlåningsräntorna i bankerna för lån i svenska kronor var per den sista
december 1993 enligt Riksbankens rapport 6,3 procentenheter, vilket innebar en
minskning med 1,1 procentenhet sedan motsvarande tidpunkt förra året. Fram till
februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2 procentenheter. Med en
ökad konkurrens inom banksektorn kan denna utveckling förväntas fortsätta,
vilket inte minst antalet ansökningar om oktroj och det ökande antalet
utländska banker som bedriver verksamhet här tyder på.
Något uttalande i enlighet med vad som anförs i motion Fi31 (nyd) kan
utskottet således inte ställa sig bakom. Motionens yrkande 8 avstyrks därför av
finansutskottet.
Finansiella derivat
I motion Fi31 (nyd) yrkande 9 hemställs om åtgärder för att öka kontrollen av
handeln med finansiella derivat. Derivat är spekulationsobjekt som till sin
natur på sikt inte kan länkas in i kontrollerade banor, anför motionärerna.
Motionärerna menar att regeringen bör hörsamma de varningar som framförts
beträffande handeln med olika derivat och återkomma till riksdagen med förslag
till erforderliga åtgärder.
Med anledning av detta yrkande anför näringsutskottet (NU8y) följande.
Användningen av olika derivatinstrument (optioner, terminer, svappar och
futures) har ökat starkt under senare år och kommit att utgöra en icke
oväsentlig del av de finansiella marknaderna. Inom Riksbanken har i början av
år 1994 påbörjats ett projekt rörande derivatmarknaderna. I projektet kartläggs
storleken på handeln med derivat i Sverige samt omfattningen av svenska
aktörers användning av derivat gentemot utländska motparter. Huvudinriktningen
är att risksituationen på OTC-marknaden skall studeras. En rapport beräknas
kunna framläggas under sommaren 1994. Handeln med derivat är också för
närvarande en prioriterad fråga inom Finansinspektionen. Där pågår nu en
granskning av denna handel med avseende på olika aspekter -- rapportering,
redovisning, marknadsrisker och normgivning.
Av den lämnade redovisningen framgår att handeln med finansiella derivat för
närvarande är föremål för översyn inom såväl Riksbanken som Finansinspektionen.
Om det därvid framkommer behov av åtgärder från riksdagens sida förutsätter
näringsutskottet att regeringen lägger fram förslag härom.
Finansutskottet ansluter sig till näringsutskottets ställningstagande och
avstyrker motion Fi31 (nyd) yrkande 9.
Den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav
Ny demokrati anför i sin motion Fi31 att man hoppas att folkomröstningen i
höst skall leda till att Sverige blir medlem i EU redan den 1 januari 1995. Man
ställer sig emellertid frågan hur och när Sverige med regeringens ekonomiska
politik kommer att uppfylla de fyra konvergenskraven. Regeringen uppmanas i
motionen redovisa ett program härom.
Alla medlemsländer -- utom Luxemburg -- har under den pågående
lågkonjunkturen stora problem med att uppfylla EU:s konvergensvillkor.
Förutsättningarna för en hög och varaktig tillväxt i Sverige måste emellertid i
nuläget bedömas vara gynnsamma. De strukturella reformer som genomförts de
senaste åren, t.ex. skattereformen och förändringar inom sjuk-, arbetskade- och
arbetslöshetsförsäkringen har förbättrat ekonomins funktionssätt. Detta kan
förväntas komma till tydligt uttryck i ett läge med högre
kapacitetsutnyttjande. Riksdagen har vidare ställt sig bakom ett program för
sanering av de offentliga finanserna som bidrar till att underskottet sjunker
under åren framöver. Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen en
utökning av detta program. Prisstabilitetsmålet för penningpolitiken ligger
fast.
Det konvergenskrav som kan bli besvärligt för Sverige att uppfylla även på
några års sikt är konvergenskriteriet om skuldkvotens storlek. Ett land vars
skuldkvot är högre än referensvärdet 60 % av BNP och/eller hotar att öka i en
oroväckande takt, kan hållas utanför deltagande i valutaunionen med hänvisning
till bristande konvergens. Enligt OECD:s prognos för år 1995 hamnar Sverige --
tillsammans med Belgien, Italien och Grekland -- bland de europeiska länder som
har en skuldkvot  för den konsoliderade offentliga sektorn som ligger klart
över EU-genomsnittet. Om Irlands nuvarande utveckling består kan landet komma
att lämna denna grupp.
Enligt Maastrichtfördraget skall skuldkvoten inte överstiga referensvärdet
60 %, om den inte "minskar tillräckligt och närmar sig referensvärdet i en
tillfredsställande takt". En allmän tolkning i dag av detta kriterium är att EU
i bedömningen av skuldsättningen kommer att ta mer fasta på den trendmässiga
utvecklingen än på nivån. Det innebär att en skuldkvot högre än 60 % kan komma
att accepteras om den stabiliserats/minskats under ett antal år och
förutsättningarna för en fortsatt minskning bedöms som goda. I dagsläget är det
endast ett mindre antal medlemsländer som uppfyller kriteriet. Mot bakgrund av
det rådande konjunkturläget kommer sannolikt regeln att för närvarande
tillämpas med stor återhållsamhet.
För Sveriges vidkommande sammanfaller EU:s målsättningar med den svenska
regeringens egna målsättningar att stabilisera skuldutvecklingen. Detta framgår
inte minst av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen
redovisat. Ett tillkännagivande om ett särskilt program som krävs i motionen
från Ny demokrati är därför obehövligt. Motion Fi31 (nyd) yrkande 40 i denna
del avstyrks av utskottet.







Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
I propositionen (bil. 10 s. 1--9) framhålls att den akuta finans- och
kostnadskrisen nu har passerats och att det finns tecken på att en vändning
inletts även på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar, varslen om
personalinskränkningar sjunker kontinuerligt och efterfrågan på arbetskraft har
börjat öka.
Regeringen har, sägs det vidare, angripit problemen med den mycket höga
arbetslösheten på tre fronter, nämligen:
 med ekonomisk-politiska åtgärder för att korrigera kostnadsläget, sanera
statens finanser och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling
och nya varaktiga arbeten,
 med satsningar på utbildning, forskning, förbättrad infrastruktur och
stimulans till företagande,
 med utbyggd reguljär utbildning samt med en aktiv arbetsmarknadspolitik i en
omfattning som aldrig uppnåtts tidigare.
Om sysselsättningen skall kunna öka så snabbt att arbetslösheten, i enlighet
med uppställda mål, minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden
fungera bättre än tidigare. Detta kräver bl.a. flexiblare lönebildning och ökad
rörlighet.
De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som
redovisades i årets budgetproposition bör ligga fast, anser regeringen.
Ambitionen bör således vara att förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga så
att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft begränsas.
De riktlinjer som förordas i propositionen sammanfattas i följande fyra
satser:
 förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning,
 utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till
näringlivet,
 effektivisera medelsanvändningen,
 öka jämställdheten på arbetsmarknaden.
Enligt regeringen måste man vid fördelningen av arbetsmarknadspolitiska
insatser särskilt uppmärksamma de problem som de långtidsarbetslösa och
invandrarna har.
Regeringen räknar med att den öppna arbetslösheten kommer att minska från
8,0 % i år till 7,2 % nästa år. Mot bakgrund härav bör de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under nästa budgetår kunna begränsas till i
genomsnitt 270 000 personer per månad -- dvs. till en något lägre nivå än vad
man räknade med i årets budgetproposition. Regeringens nu framlagda förslag
till medelsberäkning ger dock utrymme för 293 000 personer, om bara anordnare
och arbetsgivare ställer platser till förfogande och dessa godtas av de
arbetssökande.
Regeringen vill kunna hålla en mycket hög beredskap om arbetsmarknadsläget
inte skulle förbättras så snabbt som förutsetts. När nu medelstilldelningen
till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsas bör i stället
finansfullmakten ökas från 2,5 till 4,0 miljarder kronor. Finansfullmaktens
nuvarande användningsområde bör samtidigt vidgas till andra åtgärder som
regeringen finner ge omedelbar effekt på sysselsättningen. Skulle
finansfullmakten tas i anspråk fullt ut får de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i stort sett samma omfattning som man räknade med i årets
budgetproposition.
Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 yrkande 1 en ny, mera aktiv
arbetsmarknadspolitik, vilken kan bidra till såväl ekonomisk tillväxt som
balans på arbetsmarknaden, liksom till en rättvis fördelning. Framför allt
gäller det att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i
näringslivet för att på så sätt bekämpa arbetslösheten och få ner
budgetunderskottet. Det gäller att undvika flaskhalsar i exportindustrin, att
få i gång hemmamarknaden samt att förhindra ytterligare avskedanden i kommuner
och landsting. Sverige behöver fler företag och fler företagare. Det är därför
nödvändigt med ett nytt klimat som ger stabila spelregler för både företagare
och löntagare.
Enligt Socialdemokraterna bör den ekonomiska politikens alla medel samordnas
för att göra det lönsamt att investera i ny och mer produktiv kapacitet i
näringslivet. För att inte få inflationsdrivande flaskhalsar måste man också
inrikta sig på att höja utbildningsnivån och förbättra individernas kompetens.
De riktlinjer som Socialdemokraterna presenterade i anslutning till årets
budgetproposition ligger fast. Med marginella avvikelser gäller detsamma för
det investeringsprogram som då också presenterades. Enligt motionärerna skulle
deras förslag leda till att ca 90 000 fler arbeten kan komma till stånd under
nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare skulle dessutom få utbildning.
På så sätt kan -- hävdar motionärerna -- arbetslösheten pressas ned till under
5 % under år 1995.
Ny demokrati framhåller i motion Fi31 yrkande 18 (delvis) att Sverige
befinner sig i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och
en galopperande statsskuld. Motionärerna delar regeringens bedömning att
obalanserna på arbetsmarknaden är stora, även om utvecklingen nu går åt rätt
håll. De anser dock att läget på arbetsmarknaden förbättras snabbare än vad
regeringen har utgått från. De noterar också att regeringen haft uppenbara
svårigheter att göra av med de budgetmedel som avsatts för innevarande
budgetår. Detta leder motionärerna till slutsatsen att resursanspråken bör
kunna minskas mer än vad regeringen föreslagit. För att öka nyanställningarna
är det enligt deras mening nödvändigt med en fortsatt reformering av
arbetsrätten. Företag med mindre än 25 anställda bör undantas från det
regelverk som finns i lagen om anställningsskydd.
Vänsterpartiet riktar i motion Fi32 yrkandena 6--8 hård kritik mot
regeringens bristande vilja och mot att den har övergivit arbetslinjen. I
motionen hänvisas till de synpunkter partiet förde fram i anslutning till årets
budgetproposition. Dessa synpunkter är alltjämt giltiga och innebär att
Vänsterpartiet vill sätta kravet på full sysselsättning i centrum för den
ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet är också kritiskt mot det sätt på vilket anslaget B 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder utnyttjats under innevarande budgetår. Minst
2--3 miljarder kronor kommer att kvarstå vid budgetårets slut, hävdar
motionärerna. Medlen bör utnyttjas effektivt under detta budgetår, bl.a. på det
sätt som Vänsterpartiet tidigare föreslagit i anslutning till den
regionalpolitiska propositionen. Därutöver bör 800 miljoner kronor av anslaget
användas till upprustning och underhåll av vägar. Därmed har Vänsterpartiet
budgeterat om sammanlagt 1 300 miljoner kronor av årets anslag för nya
ändamål. Eventuellt utgående reservationer bör dock tas i anspråk för avsedda
ändamål under nästa budgetår, anser motionärerna.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att öka finansfullmakten från 2,5
till 4,0 miljarder kronor, samtidigt som resurserna inom
arbetsmarknadspolitiken reduceras under budgetåret 1994/95. Beloppen bör enligt
Vänsterpartiet användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte för att
regeringen vid behov och utan riksdagsbeslut skall kunna anpassa åtgärder till
förändringar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (AU8y) de redovisade
motionerna. Utskottet konstaterar att regeringen och oppositionspartierna har
en gemensam syn på behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
vikten av att få bort obalanserna på arbetsmarknaden. Alla betonar dessutom
vikten av expansion och sysselsättning inom näringslivet, liksom betydelsen av
företagande.  Gemensamt är slutligen också att samtliga partier anser att det
föreligger ett mycket uttalat behov av en allmän kompetenshöjning i
arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att en parlamentarisk utredning
(dir. 1993:12) har givits i uppdrag att undersöka arbetsmarknadspolitikens
roll, omfattning, inriktning och avgränsning.
Liksom Vänsterpartiet anser arbetsmarknadsutskottet att medlen under anslaget
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas på ett effektivt sätt --
såväl under innevarande som under nästa budgetår. Arbetsmarknadsutskottet har
dock en annan uppfattning än Vänsterpartiet när det gäller medlens
användningsområden. Att eventuellt utgående reservationer under anslaget bör
tas i anspråk för avsedda ändamål under kommande budgetår anser
arbetsmarknadsutskottet vara en självklarhet.
Arbetsmarknadsutskottet godtar slutligen också den lösning som förordas i
propositionen om en uppräkning av finansfullmakten och en motsvarande minskning
av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Företrädarna för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var
för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande redovisat sin syn på den
ekonomiska politikens inriktning. Den överensstämmer helt med vad
arbetsmarknadsutskottet här har givit uttryck för.
Liksom arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet därför motionerna
Fi31 (nyd) yrkande 18 i denna del, Fi32 (v) yrkandena 6--8 samt Fi54 (s)
yrkande 1.
Frågan om en utökning av finansfullmakten behandlar finansutskottet i
avsnittet om budgetpolitiken som återfinns längre fram i detta betänkande.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition (prop. 1993/94:209) om den
fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslagit att särskilda
arbetsmarknadskassor skall administrera den inkomstrelaterade ersättning som
skall utgå inom KAS-systemet vid arbetslöshet. Eftersom de nya reglerna avses
träda i kraft den 1 juli 1994 måste arbetsmarknadskassorna ha kapacitet för att
kunna hantera nya ersättningsärenden redan från denna tidpunkt. Det är dock en
tillfällig lösning. Regeringen har nämligen för avsikt att under hösten 1994
lägga fram förslag om kassornas organisatoriska hemvist och om formerna för
finansieringen av deras verksamhet, förslag som skall träda i kraft den 1
januari 1995.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 9--10) föreslår regeringen att
arbetsmarknadskassornas verksamhet tilldelas dels 9,9 miljoner kronor för
investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner kronor för
driftkostnader under tiden den 1 juli -- den 31 december 1994. Finansieringen
av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995 kommer att behandlas i den
aviserade propositionen om arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist. De
föreslagna medlen -- sammanlagt 15 miljoner kronor -- skall enligt
propositionen anvisas på Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag (A
1) som föreslås bli utökat till 2 876 516 000 kr under nästa budgetår.
Arbetsmarknadsverkets resurstilldelning påverkas också av ett annat förslag i
propositionen. Med hänsyn till att arbetsförmedlingen är fortsatt hårt belastad
föreslår regeringen att Arbetsmarknadsverket skall få disponera högst 395
miljoner kronor av de medel som finns anvisade på anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) för tillfällig personalförstärkning
under budgetåret 1994/95. Härav bör minst 75 miljoner kronor användas för lön
till sådan personal som skall ha till uppgift att få arbetsgivarna att
tidigarelägga anställningar.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkandena 12 och 13 (i denna
del) regeringens förslag till finansiering av arbetsmarknadskassorna under
andra halvåret 1994. Det görs med hänvisning till att partiet också avvisar
regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 32 uttryck för samma
uppfattning.
I den andra frågan stöder Socialdemokraterna i motion Fi54 yrkande 12 (i
denna del) den föreslagna personalförstärkningen men kräver att
resurstillskottet skall vara permanent och ingå i Arbetsmarknadsverkets
reguljära förvaltningsanslag.
Vänsterpartiet biträder i motion Fi32 yrkandena 33 och 34 regeringens förslag
om en tillfällig förstärkning, finansierad på angivet sätt, men anser att denna
förstärkning är otillräcklig. Därutöver finns det behov av en permanent
förstärkning av arbetsförmedlingarna. De av Vänsterpartiet förordade insatserna
för kompetenshöjning, ungdomsåtgärder m.m. för med sig att
förvaltningskostnadsanslaget bör höjas med 100 miljoner kronor till
2 961 516 000 kr.
Arbetsmarknadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker
motionerna.
Av yttrandet framgår att arbetsmarknadsutskottet inom kort kommer att ta
ställning till regeringens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Redan nu
klargör emellertid utskottet att det inte delar Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets syn på den föreslagna medelstilldelningen till de nya
arbetsmarknadskassorna.
Utskottet erinrar också om att den personalförstärkning det är fråga om för
arbetsförmedlingens del är en helt konjunkturberoende förstärkning och att
utskottet tidigare i år avvisat snarlika motionskrav på permanent
resurstillskott. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt.
Vänsterpartiets förslag om en permanent höjning av anslaget till
Arbetsmarknadsverket med 100 miljoner kronor avvisas av arbetsmarknadsutskottet
med hänvisning till att utskottet inte godtar de av partiet förordade
insatserna för bl.a. ungdomsåtgärder.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig
redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de
aktuella motionerna bör avstyrkas och att ytterligare 15 miljoner kronor bör
anvisas på ramanslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
det angivna ändamålet. Med ändring av riksdagens tidigare beslut (AU11, rskr.
189) kommer detta anslag därmed att uppgå till 2 876 516 000 kr.
Till frågan om finansieringen av det konjunkturbetonade personaltillskottet
återkommer utskottet i avsnittet om medelsanvisningen på A 2-anslaget.
Finansutskottet biträder således propositionens förslag i denna del (bil. 10,
A 1) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkandena 32--34 samt Fi54 (s) yrkandena
12 (i denna del) och 13.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (bil. 10 s. 10--20) och i flera motioner framläggs
förslag som berör medelsbehovet på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Finansutskottet behandlar i detta avsnitt av betänkandet först
förslag som rör den allmänna inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, tar därefter upp de olika sakförslagen till prövning och gör
slutligen en samlad bedömning av medelsbehovet på anslaget.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 608,9 miljoner kronor
på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa medel fördelades
inte 1 940,6 miljoner kronor på ändamål, utan regeringen bemyndigades att
besluta om deras användning. I en nyligen avlämnad proposition om
regionalpolitiken (prop. 1993/94:140) har regeringen föreslagit att av dessa
ofördelade medel skall 800 miljoner kronor få disponeras av länsstyrelserna för
extraordinära tillväxtfrämjande insatser samt 120 miljoner kronor få användas
som kapitaltillskott till Norrlandsfonden.
Till bilden hör också att vissa sysselsättningspolitiska åtgärder
regelmässigt finansieras vid sidan av A 2-anslaget. Sålunda har av
arbetsmarknadsskäl medel anvisats på andra anslag för såväl utbildningsinsatser
som investeringar i vägar. Dessutom är det i allt väsentligt
arbetsmarknadsfonden som belastas med kostnaderna för arbetslivsutveckling
(ALU) och utbildningsvikariat.
På annat ställe i kompletteringspropositionen (bil. 6) föreslår regeringen
att ytterligare 1 600 miljoner kronor skall anvisas på anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta förslag -- som
utskottet behandlar längre fram i betänkandet -- innebär att sammanlagt 2 800
miljoner kronor kommer att stå till regeringens förfogande för
vägupprustningsåtgärder under nästa budgetår, vilket beräknas motsvara 13 000
årsarbeten i direkta och indirekta effekter.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 11--12) redovisar regeringen i
en sammanställning hur den önskar fördela det arbetsmarknadspolitiska anslaget
liksom övriga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder under budgetåret 1994/95. Av
sammanställningen framgår att regeringen förordar att den för budgetåret
1994/95 tidigare fastställda nivån på A 2-anslaget sänks med 2 842,2 miljoner
kronor till 25 766,7 miljoner kronor.
Regeringen uppger att den vid sin förnyade medelsfördelning har eftersträvat
att anpassa åtgärderna till en situation med ökad efterfrågan på arbetskraft
samtidigt som man i möjligaste mån försökt tillgodose de arbetssökandes behov.
Arbetsmarknadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt,
anser regeringen. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt viktigt med
utbildad arbetskraft. I nuvarande arbetsmarknadsläge bör i första hand
ungdomspraktik och ALU kunna begränsas. De från arbetsmarknadsfonden
finansierade utbildningsvikariaten har under innevarande budgetår legat på en
högre nivå än någon gång tidigare men bör under nästa budgetår utökas
ytterligare.
För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor, vilket
beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustning av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medlen bör disponeras av
Riksantikvarieämbetet.
Sammantaget ger det reviderade förslaget till fördelning av medlen under
A 2-anslaget utrymme för åtgärder för 203 300 personer per månad. Satsningen
på vägnätet, som delvis finansieras genom omföring av medel från A 2-anslaget,
ger 13 000 arbetstillfällen per månad. Till detta kommer 90 000 platser i ALU
och utbildningsvikariat, finansierade med medel från arbetsmarknadsfonden. Det
tidigare redovisade förslaget om en ökning av finansfullmakten gör det möjligt
att hålla en beredskap och att vid behov uppnå totalt 400 000 platser i
genomsnitt per månad.
Socialdemokraterna kritiserar i motion Fi54 yrkandena 2, 7--10 samt
17 (i denna del) regeringen för att den trappar ner ambitionen och minskar
anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder trots att vi fortfarande har en
exceptionellt hög arbetslöshet. Motionärerna vill anvisa mer resurser till
arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd
och investeringar. De vill också ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten samt
stödja kommuner så att de kan behålla uppsagd personal.
Motionärerna är positiva till regeringens satsning på vägarbeten och
kulturminnesvård men anser att en sådan satsning inte bör göras på bekostnad av
andra åtgärder som finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Den tidigare
ofördelade reserv på 1,9 miljarder kronor, som ställts till regeringens
disposition, borde inte få användas inom regionalpolitiken på det sätt som nu
föreslås i proposition 140. Dessa medel behövs inom AMS.
Socialdemokraterna vill anvisa 4,7 miljarder kronor utöver vad regeringen
budgeterat på A 2-anslaget. Detta resurstillskott skall bl.a. användas till
arbetsmarknadsutbildning, höjt utbildningsbidrag, beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd samt för att förhindra att kommunanställda sägs upp.
Satsningen på arbetsmarknadsutbildningen ser motionärerna som betydelsefull
för att kunna möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande och därmed undvika
flaskhalsproblem. Deras förslag på detta område ger närmare 10 000 fler platser
i månaden än regeringens förslag.
Statsbidraget till beredskapsarbeten bör enligt motionärerna räknas på hela
arbetstiden och inte som nu på endast 90 %.
Vidare föreslås i motionen att AMS skall få i uppdrag att förhandla med
kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal.
AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta sådana
beslut.
Vänsterpartiet vill i motion Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och
29--31 förstärka insatserna mot arbetslösheten. Regeringen har enligt
motionärerna sent omsider tänkt om och minskat volymerna för ALU och
ungdomspraktik. Den har också insett behovet av mer arbetsmarknadsutbildning
och kompetenshöjande insatser. Motionärerna vill emellertid gå längre och
förordar därför ytterligare insatser för arbetsmarknadsutbildning inkl.
utbildningsbidrag, företagsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten.
De vill också göra en kraftfull ungdomssatsning. För dessa åtgärder krävs
ytterligare 3 500 miljoner kronor i budgetmedel jämfört med regeringens
förslag.
Vänsterpartiet ser utbildningsvikariat som en utmärkt metod och anser att
formella skäl inte bör hindra dess användning. Partiet motsätter sig också
regeringens förslag att omfördela eller utnyttja A 2-anslaget till vägunderhåll
(1 600 mkr), särskilda regionala åtgärder (800 mkr), kulturmiljövård (300 mkr)
och förstärkning av Norrlandsfonden (120 mkr). Detta innebär att Vänsterpartiet
avvisar att sammanlagt 4 320 miljoner kronor tas från A 2-anslaget.
I motionen betonas vikten av att satsa på arbetsmarknadsutbildning för att
höja kompetensnivån och på så sätt eliminera flaskhalsar i produktionen.
Motionärerna anser slutligen också att omfattningen av beredskapsarbetena måste
öka samt att statsbidragsreglerna för sådana arbeten åter skall baseras på en
veckoarbetstid på 40 timmar.
I motion Fi36 begär Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s) ett
tillkännagivande om ytterligare medel för ALU inom sektorn natur-, landskaps-
och fornvård.
Kulturutskottet välkomnar den föreslagna satsningen med 300 miljoner
kronor på ROT-insatser i byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. De
regionala insatser som görs på kulturmiljövårdens område är angelägna inte
minst för det regionala utvecklingsarbetet, anser kulturutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden som är
aktuella i detta sammanhang.
Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den kommande konjunkturuppgångens
sysselsättningseffekter har regeringen enligt arbetsmarknadsutskottets mening
funnit en flexibel lösning, där omfattningen och fördelningen av åtgärderna vid
behov kan expanderas och justeras. Arbetsmarknadsutskottet håller med
regeringen om att man i första hand bör dra ner på ALU och ungdomspraktik.
Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat, särskilt med inriktning mot
näringslivet, kan däremot höja kompetensnivån och fungera som "smörjmedel" i
konjunkturuppgången. Liksom regeringen och motionärerna har
arbetsmarknadsutskottet starkt intresse av att frågorna om kompetenshöjning får
en tillfredsställande lösning.
Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till
fördelning av de arbetsmarknadspolitiska medlen på olika områden och ändamål.
Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer med rapport om de
sysselsättningseffekter som kan uppnås genom satsningen på kulturmiljövård och
omfördelning av resurser till regionalpolitiska insatser m.m. Utskottet
instämmer således inte i den kritik som riktas mot den nya anslagsfördelningen
i motion Fi32 (v) yrkandena 9--12.
Med hänsyn till att regeringens förslag är utformat som ett flexibelt och
justerbart åtgärdspaket, och då det dessutom lätt kan expanderas har
arbetsmarknadsutskottet svårt att förstå den kritik som framförs i motionerna
Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) och Fi32 (v) yrkande 14 där motionärerna
talar om nedtrappade ambitionsnivåer och framför krav på mera budgetmedel.
I frågan om stöd till kommuner och landsting som skjuter upp planerade
personalindragningar framför arbetsmarknadsutskottet den åsikten att de
arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal
verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att AMS tycks nå goda resultat
med de överenskommelser man gör med kommuner och landsting om vidareutbildning
av uppsagd personal. Mot denna bakgrund avvisar utskottet förslagen i
motionerna Fi54 (s) yrkande 2 och Fi32 (v) yrkande 16.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav på ökad satsning på
arbetsmarknadsutbildning avvisar utskottet med hänvisning till
regeringsalternativets flexibla utformning. Arbetsmarknadsutskottet anser
således att motionerna Fi54 (s) yrkande 9 och Fi32 (v) yrkande 29 bör avstyrkas
av finansutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar också den kritik som framförs i motionerna
mot att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning har ändrats. Utskottet
finner det skäligt att den enskilde får betala en viss del av kostnaderna för
sådana studier med återbetalningspliktiga lån. Det är här fråga om en
utbildning som den enskilde själv ansöker om i konkurrens med andra personer.
Ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildning bör alltså i
likhet med ungdomar som väljer andra studieformer själva svara för en del av
studiekostnaden. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet
motionerna Fi32 (v) yrkande 30 och Fi54 (s) yrkande 10.
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ändra reglerna för
statsbidrag till beredskapsarbete så att hela arbetstiden och inte som nu bara
90 % berättigar till bidrag. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år
avstyrkt likartade motionskrav med hänvisning till att en sådan förändring
skulle leda till en kostnadsökning som utskottet inte kan ställa sig bakom.
Arbetsmarknadsutskottet, som inte ändrat uppfattning i frågan avstyrker
motionerna Fi32 (v) yrkande 17 och Fi54 (s) yrkande 8.
Arbetsmarknadsutskottet ser utbildningsvikariaten som en viktig åtgärd i
nuvarande arbetsmarknadsläge och delar regeringens uppfattning att särskilda
ansträngningar bör göras för att dessa skall öka inom näringslivet. Beträffande
omfattningen av åtgärden anser utskottet att flexibilitet och samtidig
kostnadskontroll uppnås med den i propositionen föreslagna ordningen som
innebär att en ram ges för ALU och utbildningsvikariat tillsammans. Sammanlagt
bör antalet platser ligga på högst 90 000 per månad och den totala årskostnaden
bör uppgå till högst 10 723 miljoner kronor. Med hänvisning härtill anser
arbetsmarknadsutskottet att de krav på vidgad användning av utbildningsvikariat
som framförs i motionerna Fi32 (v) yrkande 31 och Fi54 (s) yrkande 7 bör
avstyrkas.
Vänsterpartiet kräver att satsningen på ALU skall minskas till förmån för
arbetsmarknadsutbildning. Dock bör ALU-projekt inom miljöområdet prioriteras.
Synpunkter av det senare slaget tas också upp och utvecklas ytterligare i
motion Fi36 (s). Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att motionerna inte
bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har nämligen inhämtat
att ALU-delegationen försökt finna områden för nya ALU-projekt som inte
konkurrerar med ordinarie arbetsinsatser. Enligt delegationen utgör natur- och
landskapsvård stora potentiella områden för ALU-verksamheten. En inventering
inom vissa län ger också vid handen att det förekommer ett antal ALU-projekt
med miljöinriktning, bl.a. med anknytning till kretsloppspropositionen. Med
hänvisning till den utveckling som är på gång anser arbetsmarknadsutskottet
således att även motionerna Fi32 (v) yrkande 23 och Fi36 (s) bör avstyrkas.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig
redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning till de olika
motionsförslagen.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning om
regeringens reviderade förslag till inriktning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Förslaget är flexibelt utformat och den valda lösningen gör det
möjligt att inom vissa givna ramar anpassa insatsernas omfattning och
fördelning efter den fortsatta utvecklingen. Eftersom de medel som anvisats för
innevarande budgetår på motsvarande anslag inte kommer att tas i anspråk fullt
ut utan balanseras till efterföljande budgetår ter sig en sådan lösning
ändamålsenlig.
Finansutskottet delar också arbetsmarknadsutskottets syn på de i motionerna
framförda förslagen om nya eller ändrade arbetsmarknadspolitiska insatser. Även
finansutskottet anser således att dessa förslag bör avvisas av riksdagen.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi32 (v) yrkandena 9--12,
14, 16, 17, 23, 29--31 samt motionerna Fi36 (s) och Fi54 (s) yrkandena 2, 7--10
och 17 (i denna del).
Främjande av kvinnligt företagande
Arbetsmarknadsutskottet föreslår genom ett utskottsinitiativ att
särskilda medel skall avdelas för att göra det möjligt att ytterligare stärka
kvinnors företagande i ett regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiskt
perspektiv. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det synnerligen angeläget
att även kvinnorna och det kvinnliga företagandet kan bidra till och utnyttja
den kommande konjunkturuppgången.
De medel som arbetsmarknadsutskottet föreslår för kvinnors företagande bör i
första hand bestå av lån för finansieringsändamål i företagsverksamheten. Ett
nytt anslag bör därför inrättas för detta ändamål anser arbetsmarknadsutskottet
som föreslår att medlen skall disponeras av Industri- och nyföretagarfonden.
Beslut om enskilda låneärenden bör inom vissa ramar fattas av de regionala
utvecklingsbolagen, som bör ges dragningsrätt hos fonden. Det bör i övrigt vara
regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för dessa lån.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att 50 miljoner kronor anvisas på
ett nytt anslag för kvinnors företagande under Näringsdepartementets
huvudtitel. Satsningen bör finansieras genom att anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med ett lika stort belopp. Utskottet
ser det som angeläget att information om denna satsning förs ut så snart som
möjligt.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets initiativ. Eftersom
arbetsmarknadsutskottet anvisar en för ändamålet lämplig finansiering har
finansutskottet från sina utgångspunkter inget att erinra. Tvärtom ser
utskottet det som värdefullt om kvinnligt företagande främjas på det föreslagna
sättet. Många kvinnor bär på idéer och andra uppslag som kan omsättas i
affärsmässigt hållbara företagsprojekt om de bara får finansiellt stöd för sina
förslag. Ofta kan det vara svårt att få låna mindre belopp för att utveckla en
bra företagsidé. Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet det som
angeläget att information om detta stöd till kvinnligt företagande förs ut så
snart som möjligt.
Verksamheten bör utvärderas efterhand. Om det därvid visar sig att stödet väl
uppfyller det avsedda syftet bör insatserna fortgå under längre tid.
Finansutskottet föreslår således att riksdagen beslutar föra upp ett nytt
reservationsanslag till främjande av kvinnligt företagande på
Näringsdepartementets huvudtitel och på detta anslag föra upp 50 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95.
Ungdomsarbetslöshet
Socialdemokraterna lägger i motion Fi54 yrkandena 3 och 11 fram ett
program för att bekämpa arbetslösheten för ungdomar. Målet är att ingen under
25 år skall behöva gå arbetslös längre än 100 dagar. Motionärerna är beredda
att satsa 2 miljarder kronor för att ge 70 000 ungdomar arbete. Programmet
skall finansieras med den reservation som under innevarande budgetår väntas
uppkomma på anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ungdomsprogrammet innebär i korthet bl.a. följande:
Utbildningsbidragen höjs. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning ökas
kraftigt. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan påskyndas. Antalet
högskoleplatser utökas. Gymnasieutbildade ungdomar skall kunna få särskilda
utlandsstipendier. Dessutom skall utbytesstuderande kunna få behålla sitt
studiebidrag.
Kommunerna ges ansvar för att alla ungdomar har meningsfull sysselsättning
t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år; ett s.k. utvecklingsår.
Ett system med ungdomsintroduktion införs i stället för de nuvarande
åtgärderna ungdomspraktik och ALU.
Utbildningsvikariaten inriktas mot ungdomsvikariat.
En särskild garanti i form av praktiktjänstgöring införs för arbetslösa
akademiker.
Utvecklingsbolagen ges ytterligare resurser för att kunna erbjuda ungdomar
som vill starta företag riskvilligt kapital.
Även Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkandena 24--28 åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten. Partiet vill införa en särskild ungdomsgaranti som
innebär att ungdomar under 20 år inte skall behöva vara öppet arbetslösa mer än
några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader.
Motionärerna vill också införa obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på
medelstora och stora företag. De vill satsa på ungdomsprojekt med
miljöinriktning samt införa ett särskilt stöd, kallat mikrostöd, på högst
20 000 kr för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva egen rörelse eller
kooperativ. Ungdomspraktiken bör enligt motionärerna snabbt trappas ned och
ersättas av ett introduktionsprogram där kortare praktik kombineras med
anställning med rekryteringsstöd.
Partiets tidigare redovisade satsning på arbetsmarknadsutbildning och
utbildningsbidrag är också förslag som kommer ungdomar till del.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna men anser samtidigt att
arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt mycket bekymmersamt. Man kan dock
skönja tendenser till en förbättring och det är arbetsmarknadsutskottets
förhoppning att den vändning i konjunkturen som skett skall leda till ökad
efterfrågan på ungdomar i arbetslivet. Utskottet förutser dock att behovet av
arbetsmarknadspolitiska resurser riktade till ungdomar kommer att vara stort
även under nästa budgetår och då särskilt under de inledande sommarmånaderna.
Det råder enligt arbetsmarknadsutskottet inga delade meningar om att det
behövs kraftfulla insatser för att bekämpa arbetslösheten i stort och särskilt
arbetslösheten bland ungdomar. Satsningen måste emellertid hållas inom ramen
för vad en ansvarsfull ekonomisk politik tillåter. Utskottet anser att
regeringens ansträngningar för att bekämpa arbetslösheten är berömvärda mot
bakgrund av det statsfinansiella läget.
All erfarenhet visar att ungdomar är arbetslösa i större utsträckning än
äldre även vid mera normala konjunkturlägen än det nuvarande. Utskottet pekar
på de relativt höga ungdomslönerna som kan antas försvåra ungdomars möjlighet
att få sysselsättning. Samtidigt hänvisar utskottet till de förändringar som
skett inom det arbetsrättsliga regelsystemet och som ger ungdomar bättre
möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, bl.a. genom provanställning.
I likhet med regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att staten skall
förbättra ungdomars möjligheter att få sysselsättning genom bl.a.  ändringar av
regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hänvisar till regeringens
uttalanden i finansplanen om att parterna på arbetsmarknaden har ett stort
ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar för ungdomar
att få arbete. Utskottet hänvisar också till att en särskild utredare har
tillkallats (dir. 1992:107) med uppgift att beskriva och analysera ungdomars
levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende. Utredaren kommer att bl.a.
studera konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt
lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på
arbetsmarknaden. Utredaren kommer inom kort att presentera sina förslag.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen under nästa budgetår satsar
närmare 25,8 miljarder kronor över budgeten på olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder varav en stor del kan komma ungdomar till del. Härtill kommer
sysselsättningsskapande åtgärder på närmare 11 miljarder kronor som finansieras
via Arbetsmarknadsfonden. Beaktas bör vidare den satsning som görs av
arbetsmarknadsskäl och som hänför sig till andra huvudtitlar i budgeten.
Dessutom uppkommer resursförstärkningar på andra håll till följd av
reservationer i innevarande års anslag. Arbetsmarknadsutskottet delar
regeringens uppfattning att det i ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med
ökad efterfrågan på reguljär arbetskraft finns anledning att något börja
begränsa åtgärder som ALU och ungdomspraktik.
De åtgärdsprogram för ungdomar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för
fram leder i båda fallen till stor extra belastning på statsfinanserna. Det är
självfallet angeläget att den tid varunder ungdomar går arbetslösa är så kort
som möjligt. Arbetsmarknadsutskottet ser det emellertid inte som realistiskt
att låta en sådan strävan ta formen av en garanti. Eftersom utskottet ställt
sig bakom regeringens förslag att öka antalet utbildningsvikariat har utskottet
heller inte någon principiell invändning mot förslaget att ge fler ungdomar
sådana vikariat.
I de föreslagna programmen ingår vissa åtgärder som arbetsmarknadsutskottet
inte kan ställa sig bakom. Det gäller t.ex. förslaget om obligatorisk
praktikantplats. I vissa fall har förslagen också stora likheter med inslag i
det befintliga åtgärdsprogrammet. Det gäller t.ex. ungdomsintroduktionen och
introduktionsprogrammet samt garantin för arbetslösa akademiker.
Arbetsmarknadsutskottet har i andra sammanhang behandlat och avstyrkt förslag
som motionärerna nu åter för fram, som t.ex.  förslaget om ungdomsintroduktion
och förslaget om ungdomsprojekt med miljöinriktning.
Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att de satsningar regeringen
gör för att möta ungdomsarbetslösheten är väl avvägda både till innehåll och
volym. Utskottet kan således inte biträda de program mot ungdomsarbetslöshet
som motionärerna förordat.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig
redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om de olika
motionsförslagen.
Finansutskottet har när det gäller frågan om ungdomsarbetslösheten och de
åtgärder som erfordras för att komma till rätta med den ingen annan uppfattning
än arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi32 (v) yrkandena 24--28 samt
Fi54 (s) yrkandena 3 och 11.
Ungdomspraktik
I propositionen anmäls (bil. 10 s. 19) att en ny förenklad förordning om
ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Förenklingarna
kommer att avse sådana frågor som förutsättningarna  för anvisningar, praktik
på deltid, anvisningstiderna och definitionen på funktionshinder.
Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som anförts om förenklade
regler inom ungdomspraktiken.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att, såvitt framgår av propositionen,
kommer de aviserade ändringarna inte att medföra någon förändring av de
grundläggande riktlinjerna för ungdomspraktik. Utskottet har ingen erinran mot
vad regeringen anfört i frågan.
Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande och föreslår
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om förenklade regler inom
ungdomspraktiken (bil. 10, A 2, yrkande 6).
Förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen (bil. 10 s. 15--16) föreslår regeringen att riksdagen
skall godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig
personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95.
Finansutskottet har redan tidigare i detta betänkande delvis berört detta
förslag.
Socialdemokraterna kräver i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) att
den föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingen skall vara permanent. Som
tidigare framgått stöder Vänsterpartiet den tillfälliga förstärkningen men vill
därutöver ha ett permanent resurstillskott.
Arbetsmarknadsutskottet har i enlighet med vad som tidigare redovisats
tillstyrkt en tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen av konjunkturskäl.
Utskottet anser det därför logiskt att vid medelstilldelningen använda sig av
anslaget för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att finansutskottet skall tillstyrka
regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandet.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet finner det rimligt att Arbetsmarknadsverket tillförs
extra resurser med tanke på den hårda belastning arbetsförmedlingen är utsatt
för. Tillskottet är helt uppenbart betingat av konjunkturella skäl och bör
därför inte ges formen av ett permanent resurstillskott till
arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill delar finansutskottet
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att åtgärden skall finansieras över
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen bör således godkänna
att högst 395 miljoner kronor av medlen under detta anslag får användas för
ändamålet.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker
propositionens förslag (bil. 10 A 2 yrkande 1) samt avstyrker motion Fi54 (s)
yrkande 12 (i denna del).
Extra informationsinsatser
I propositionen (bil. 10, s. 16) föreslår regeringen att riksdagen skall
godkänna att högst 10 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för vissa informationsinsatser.
Resurstillskottet fördelar sig i två lika stora delar på dels information om
åtgärder som syftar till att tidigarelägga nyanställningar, dels information om
den allmänna arbetslöshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli
1994.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 14 regeringens
förslag i den del som rör medel för information om den föreslagna
arbetslöshetsförsäkringen.
Vänsterpartiet gör i motion Fi32 yrkande 18 samma sak. De båda
partierna grundar sitt ställningstagande på att de är mot regeringens förslag
till ny arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadsutskottet anser att information om förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen bör planeras i god tid. Enligt
arbetsmarknadsutskottet finns det behov av sådan information oberoende av hur
utskottet ställer sig till enskilda frågor i propositionen med förslag till ny
arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsutskottet anser således att
A 2-anslaget bör få användas för de informationsinsatser som regeringen
föreslagit. Det innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens
förslag och avstyrker de båda motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än
arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet tillstyrker således propositionens
förslag (bil. 10, A 2 yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 18
och Fi54 (s) yrkande 14.
Bidrag till utbildning i företag
Bidrag till utbildning i företag får enligt förordningen (1984:518) lämnas
till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att
upprätthålla och främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och
företagare som inte är anställda berättigar däremot inte till bidrag.
I propositionen (bil. 10 s. 17) föreslår regeringen att bidrag också
skall få lämnas för utbildning av den som äger en del i ett litet eller
medelstort företag och som arbetar i verksamheten utan att vara anställd där.
Den som berörs får dock inte ha ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 yrkande 16 att de flesta
delägare rimligen har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Regeringens
förslag att endast delägare utan väsentligt inflytande över verksamheten skall
få del av stödet är utomordentligt svårtolkat anser motionärerna som också
påpekar att någon motivering inte ges till denna uppdelning. Motionärerna
föreslår därför att begränsningen tas bort.
Vänsterpartiet ser i motion Fi32 yrkande 21 det som viktigt att höja
kompetensnivån i de små och medelstora företagen. Även sådana delägare som har
ett väsentligt inflytande över verksamheten bör därför kunna få bidrag till
utbildning. Annars föreligger risk att begränsningen omintetgör åtgärden. I
motionen föreslås också att bidraget till utbildning i företag skall höjas från
högst 60 till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna
att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen.
I rådande arbetsmarknadsläge finns det behov av utbildning och kompetenshöjande
insatser för såväl anställda som småföretagare. Enligt utskottet är det svårt
att ta ställning till den begränsningsregel som regeringen föreslagit för
sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Som
motionärerna påpekar kan denna begränsning göra åtgärden mindre verkningsfull.
Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande med anledning
av propositionen och motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16
och anmodar regeringen att ta bort den föreslagna begränsningen.
Vänsterpartiets förslag att höja bidraget vid företagsutbildning från 60 till
90 kr per timme avvisas av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiets företrädare har i den senare frågan  redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning av den
föreslagna regeländringen. Det är önskvärt att kompetensnivån kan höjas i de
små och medelstora företagen och att de utbildningsinsatser som kommer till
stånd omfattar även de i företagens ledning som inte är anställda. Utskottet
har i och för sig förståelse för den begränsningsregel som regeringen
föreslagit men ser samtidigt att betydande svårigheter kan uppkomma vid
tillämpningen av en sådan föreskrift. Den föreslagna begränsningen bör därför
tas bort men i övrigt bör riksdagen godkänna regeringens förslag.
Finansutskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av dels
regeringens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 4), dels motionerna Fi32 (v) yrkande
21 och Fi54 (s) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om vidgad rätt till utbildning i företag.
Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet inte skäl att nu höja
bidragsnivån vid företagsutbildning. Utskottet avstyrker därför motion Fi32
(v) yrkande 20.
Akademikerpraktik
I propositionen (bil. 10 s. 16--17) föreslår regeringen dels att
akademikerpraktiken skall förlängas från nuvarande tre till högst sex månader,
dels att de som tar sig an en akademikerpraktikant skall betala ett
finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 15 regeringens
förslag.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 19 uttryck för samma
uppfattning.
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år uttalat att akademikerpraktiken
har en viktig uppgift att fylla eftersom arbetslösheten är högst bland
nyutexaminerade akademiker. Enligt utskottet kommer åtgärden även under nästa
budgetår att vara ett viktigt inslag i samhällets insatser mot
ungdomsarbetslösheten. Den avvaktande hållning som arbetsgivare uppenbarligen
haft till akademikerpraktik har lett till att åtgärden inte nått upp till
önskade volymer. Försiktigheten kan bero på den korta anvisningstiden.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att förlänga praktikperioden
till sex månader.
Det föreslagna finansieringsbidraget väcker enligt arbetsmarknadsutskottet
frågan om inte en sådan avgift snarare skulle minska än öka åtgärdens
attraktivitet bland arbetsgivare. Utskottet bedömer dock att
finansieringsbidraget är utomordentligt blygsamt med tanke på hur kvalificerad
arbetskraft som ställs till arbetsgivarens förfogande. Rimligen bör det därför
inte inverka negativt på viljan att anordna praktik. Utskottet tillstyrker
således regeringens förslag rörande akademikerpraktik och avstyrker motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i dessa frågor.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning
och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik
(bil. 10, A 2 yrkande 3) samt avslår motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54
(s) yrkande 15.
Rekryteringsstöd för högskoleutbildade
I propositionen (bil. 10 s. 18--19) föreslår regeringen att man på försök
skall införa ett rekryteringsstöd för arbetslösa högskoleutbildade under nästa
budgetår. Stödet skall hjälpa akademiker med arbetslivserfarenhet att återgå
till den reguljära arbetsmarknaden. Det bör kunna utgå vid anställning i små
företag som saknar motsvarande högskolekompetens. Småföretag saknar ofta
kunskap om vad kvalificerad arbetskraft kan bidra med för att utveckla
verksamheten. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och bidrag skall
kunna lämnas med högst 50 % av den totala lönekostnaden. Kostnaderna för
stödet bör inrymmas i de medel som har beräknats för rekryteringsstöd under
nästa budgetår.
Vänsterpartiet ställer sig i motion Fi32 yrkande 22 positivt till
åtgärden i sig men ifrågasätter bidragsdelen. Efter sex månaders anställning
bör företaget självt bära en större del av lönekostnaden. Bl.a.
rättviseaspekter talar för att begränsa bidragsdelen. Vänsterpartiet förordar
därför att 50 % av lönekostnaderna utgår som bidrag under de första sex
månaderna och 25 % under de följande sex.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det föreslagna rekryteringsstödet
är en försöksverksamhet under ett budgetår. Internationella motsvarigheter har
fallit väl ut. Såväl för att stödja högskoleutbildade arbetslösa som för att
höja kompetensen i de små företagen finner utskottet åtgärden väl värd att
pröva.
Arbetsmarknadsutskottet är medvetet om att det kan ta viss tid innan de
högskoleutbildades insatser i ett företag ger resultat. Därför bör
bidragsperioden vara förhållandevis lång. En period på högst tolv månader
ser utskottet som en flexibel lösning. Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta
på att bidragsnivån skall vara högst 50 % av lönekostnaderna och
förutsätter att denna regel utnyttjas på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen
inte betalar ut mer än vad som krävs. Försöksverksamheten skall enligt
propositionen utvärderas. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att man inför en
eventuell förlängning av stödet tar upp bidragsnivå m.m. till diskussion i ett
sådant sammanhang. Med hänvisning härtill tillstyrker arbetsmarknadsutskottet
försöksverksamheten i den föreslagna formen och avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att riksdagen skall
godkänna regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för
högskoleutbildade (bil. 10, A 2 yrkande 5) samt avstyrka motion Fi32 (v)
yrkande 22.
Flexiblare användning av rekryteringsstödet
I propositionen (bil. 10 s. 19) föreslår regeringen att riksdagen skall
godkänna vad som sägs om en flexiblare användning av rekryteringsstödet. Av
redovisningen framgår att regeringen har beslutat införa mer flexibla
anvisningsregler för platser med rekryteringsstöd. För att få sådant stöd skall
det inte längre vara nödvändigt att ha gått arbetslös i minst tre månader,
resp. för dem som är under 25 år i minst en månad. Om det finns synnerliga skäl
skall dessutom rekryteringsstöd kunna utgå för att anvisa äldre arbetslösa
plats i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden i stället för som tidigare
bara i kommuner och landsting. Över hälften av de äldre arbetslösa är
långtidsarbetslösa.
I motion Fi34 tar Lennart Fremling (fp) upp de äldre arbetslösas
situation. Med hänsyn till svårigheterna på arbetsmarknaden för äldre
arbetslösa bör speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder införas för personer
över 50 år.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen att den genomförda
ändringen gör det möjligt att använda rekryteringsstödet på ett mera offensivt
sätt. Utskottet ser positivt på en sådan ändring som vidgar användningsområdet
för rekryteringsstödet och stimulerar till fasta anställningar. Likaså är
utskottet positivt till den ändring som ger äldre arbetslösa möjlighet att få
plats med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i
motion Fi34 (fp) och vill väcka frågan om och hur man bör angripa förlegade
attityder som olika grupper på arbetsmarknaden kan möta. Över hälften av de
äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa. Utskottet vill inte att man skall
ställa äldre i motsatsförhållande till yngre. Utskottet vill dock erinra om de
riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Enligt dessa skall
långtidsarbetslösa vara den grupp som kommer i första hand för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar också att
de ändringar som regeringen nyligen gjort i rekryteringsstödet ligger i linje
med motionärens önskemål. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är
därför inte påkallad, anser arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet biträder detta förslag och föreslår alltså att riksdagen
skall godkänna vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av
rekryteringsstödet (bil. 10, A 2 yrkande 7) och avstyrka motion Fi34 (fp).
Sammanfattande bedömning av medelsbehovet på A 2-anslaget
I propositionen (bil. 10 s. 11--12) föreslår regeringen som tidigare
nämnts att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till
25 766 738 000 kr för nästa budgetår. Denna nivå är 2 842 193 000 kr
lägre än vad riksdagen tidigare har beslutat (1993/94:AU11, rskr. 189).
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 17 (i denna del)
regeringens förslag till anslagsminskning och förordar att anslaget skall tas
upp med ett belopp som är 4 658 miljoner kronor högre än vad som tidigare har
beslutats resp. föreslagits i detta sammanhang. Därutöver vill
Socialdemokraterna för insatser under nästa budgetår utnyttja 2 200 miljoner
kronor av de medel som kvarstår outnyttjade på innevarande års anslag för
arbetsmarknadspolitiska insatser.
Ny demokrati förordar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) att
20 000 miljoner kronor anvisas på anslaget, dvs. 5 766,7 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslår.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 13 att anslaget
fastställs till 33 586 738 000 kr. Denna nivå, som överstiger regeringens
förslag med 7 820 miljoner kronor, har sin grund i att Vänsterpartiet dels
vill utöka budgetmedlen med 3 500 miljoner kronor, dels avvisar regeringens
förslag att föra över 4 320 miljoner kronor från A 2-anslaget till andra
användningsområden.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet ställt sig bakom
regeringens förslag till jämkningar i den arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsarsenalen. Utskottet har dessutom avstyrkt de motioner där förslag
framförs om ändrad omfattning och fördelning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Utskottet uppger också att det belopp på 1 940,6 miljoner kronor
som tidigare stått ofördelat till regeringens disposition nu är budgeterade för
olika ändamål.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar slutligen också om sitt förslag till
initiativ som innebär att A 2-anslaget minskas med 50 miljoner kronor till
förmån för ett nytt anslag för insatser i syfte att främja kvinnligt
företagande.
I konsekvens härmed anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen
begärda beloppet minskat med 50 miljoner kronor bör anslås för
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95, dvs.
25 716 738 000 kr. De aktuella motionsyrkandena bör således avstyrkas, anser
arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör
medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom
arbetsmarknadsutskottets förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp med
25 716 738 000 kr.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av propositionen (bil.
10, A 2 yrkande 8) och med avslag på motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna
del), Fi32 (v) yrkande 13 och Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) anvisar
25 716 738 000 kr på reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för budgetåret 1994/95.
Lönegarantifonden
På grund av de senaste årens stora antal konkurser beräknas i
kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 20--21) underskottet i
Lönegarantifonden till ca 4 miljarder kronor vid utgången av budgetåret
1993/94. Underskottet i fonden har finansierats via en rörlig kredit hos
Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder
kronor.
Regeringen bedömer att utbetalningarna från Lönegarantifonden kommer att
minska till följd av ett lägre antal konkurser och till följd av de
uppstramningar som gjorts i lönegarantireglerna.
Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras
i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för
utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 (yrk. 35) att sänkningen av den rörliga
krediten begränsas till 6 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av utvecklingen när
det gäller utbetalningar från Lönegarantifonden under nästa budgetår. Utskottet
tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 5 miljarder kronor får
disponeras i Riksgäldskontoret under nästa budgetår för utbetalningar enligt
lönegarantilagen. Därmed avstyrks motion Fi32 (v) yrkande 35.
Med instämmande i vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår
finansutskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 20--21) och med avslag på motion Fi32
yrkande 35 medger att Kammarkollegiet får disponera en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för
utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Arbetsmarknadsfonden
Utgifterna för Arbetsmarknadsfonden bestäms huvudsakligen av nivån på
arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också
ersättningens storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa.
I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) beräknas
Arbetsmarknadsfondens utgifter överstiga inkomsterna med ca 30 miljarder kronor
under nästa budgetår. Till detta  belopp skall även läggas ett redan befintligt
underskott i fonden som beräknas uppgå till ca 54 miljarder kronor vid ingången
av budgetåret. Härtill kommer räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor. Vid
utgången av budgetåret 1994/95 beräknas Arbetsmarknadsfonden således redovisa
ett underskott på nära 90 miljarder kronor.
Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall
finansieras från Arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår att krediten utökas
till högst 100 miljarder kronor.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 36), med anledning av förslaget
att kraftigt höja krediten för Arbetsmarknadsfonden, ett tillkännagivande om
att partiets politik innebär en väsentligt minskad belastning på fonden.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag
om att en rörlig kredit om högst 100 miljarder kronor får disponeras i
Riksgäldskontoret för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa
utbildningsbidrag. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion Fi32 yrkande
36 (v) bedöms i sammanhanget vara obehövligt. Motionen i berörd del avstyrks
därför.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och
föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 10, s.
21--23) och med avslag på motion Fi32 (v) yrkande 36 medger att
Riksförsäkringsverket får disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100
miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa
utbildningsbidrag.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Otraditionella insatser
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att medelsramen för
s.k. otraditionella insatser höjs till 50 miljoner kronor budgetåret 1994/95. I
propositionen betonas det angelägna i att nya metoder prövas och utvecklas för
rehabilitering av människor med funktionshinder.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 yrkande 39 att medelsramen för
otraditionella insatser för nästa budgetår höjs till 60 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet för
otraditionella insatser budgetåret 1994/95 och avstyrker motion Fi32 yrkande 39
(v).
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och
föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (s. 23--24)
och med avslag på motion Fi32 yrkande 39 (v) godkänner att högst 50 miljoner
kronor av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade
medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1).
Lönebidrag
Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag är 13 700 kr
per månad.
Riksdagen har under våren 1994 beslutat (1993/94:AU12, rskr. 190) att
möjligheten att i särskilda fall medge att högre lönebelopp läggs till grund
för bidraget skall upphöra den 1 juli 1994.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 40) att lönebidrag i särskilda
fall skall kunna baseras på en högre lönesumma än 13 700 kr.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade motsvarande yrkande för ca två månader
sedan, då med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska
sysselsättningspolitiska motionen 1993/94:A254. Utskottet avstyrkte vid det
tillfället motionen i ifrågavarande del. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller i
sitt yttrande (AU8y) den tidigare intagna ståndpunkten och avstyrker bifall
till Vänsterpartiets yrkande i motion Fi32 (yrk. 40). Socialdemokraternas
representanter i utskottet har anmält en avvikande mening. Vänsterpartiet har i
en meningsyttring förordat motionens förslag.
Finansutskottet finner i likhet med arbetsmarknadsutskottet ingen
anledning att frångå det tidigare i vår fattade riksdagsbeslutet och föreslår
därför att riksdagen avslår motion Fi32 yrkande 32 (v).
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan anvisas sökande med
socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrifterna i
förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med högst 75 % av
lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.
Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12 rskr. 190) beslutat att
målgruppen för denna form av skyddat arbete även skall omfatta personer som är
berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. För de
nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela
lönekostnaden.
En följd av den nämnda regeländringen är att bidraget för socialmedicinskt
arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
särregleras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för
den nämnda gruppen arbetshandikappade.
AMS har i skrivelse till regeringen föreslagit att bidragsnivån vid skyddat
arbete för samtliga målgrupper skall kunna uppgå till högst 100 % av
lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.
Regeringen förordar i kompletteringspropositionen att ett system med
flexibla lönebidrag tillämpas fullt ut även för socialmedicinskt
arbetshandikappade i OSA. För stödformen skall gälla att en bedömning av den
arbetshandikappades personliga förutsättningar skall avgöra bidragets nivå.
Som en försöksverksamhet under tidsperioden den 1 juli 1994--30 juni 1996
föreslås således att ett system med flexibla bidrag skall tillämpas enligt
samma regler som sedan den 1 juli 1991 gäller för bidrag vid anställning med
lönebidrag.
Förslaget innebär att bidrag skall kunna lämnas för socialmedicinskt
arbetshandikappade i OSA med mer än 75 % av lönesumman. Regeringen förutser
dock att en mer omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar i många
fall bör kunna leda till en lägre bidragsnivå än den ofta schablonmässigt
tillämpade 75-procentsnivån.
Arbetsmarknadsutskottet ser fördelar med ett mer enhetligt
lönebidragssystem för olika kategorier arbetshandikappade och ställer sig i
sitt yttrande (AU8y) bakom förslaget att även för socialmedicinskt handikappade
i OSA ett system med flexibla bidrag skall tillämpas under en försöksperiod.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen uttalat (1993/94:AU12, rskr. 190)
att verksamheten vad gäller arbetshandikappade skall inriktas på att fler skall
kunna få arbete eller utbildning och att inriktningen bör vara att söka minska
den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Utskottet delar
regeringens farhågor att en höjning av bidragsgränsen, som ett flexibelt system
innebär, kan leda till en höjning av den genomsnittliga bidragsnivån och att
därigenom färre kan sysselsättas för anvisade medel. Utskottet noterar därför
med tillfredsställelse att regeringen avser att låta AMS redovisa utvecklingen
av bidragsnivåerna, kostnaderna m.m. för arbete hos offentliga arbetsgivare.
Finansutskottet har från sin utgångspunkt inget att erinra mot
regeringens förslag och föreslår därför riksdagen att med bifall till
kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 25--26) godkänna förslaget om
försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2).
Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför
studie- och yrkesval
Enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade
ungdomar, som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt
att de är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på
grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till
arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För att
funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband med
vägledningsveckor betalda behöver regelsystemet ändras.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att ungdomar skall
kunna få utbildningsbidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i
vägledningsveckor inom ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget
föreslås avse kostnader för resor och uppehälle -- i normalfallet kostnad för
boende och måltider -- under deltagandet. Regeringen uppskattar att upp till
300 ungdomar årligen beräknas delta. Kostnaden beräknas uppgå till ca en miljon
kronor och inryms i anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet har så sent som i mars 1994 i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1993/94:AU12 uttalat att det är angeläget att alla
funktionshindrade skolungdomar kan få del av de aktuella vägledningsveckorna.
Det är utomordentligt tillfredsställande att regeringen nu återkommer med ett
förslag om att ungdomarna under vägledningsveckorna i samband med inskrivning
vid Ami skall kunna få utbildningsbidrag till kostnader. Utskottet tillstyrker
därför förslaget i sitt yttrande (AU8y).
Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 27--28) om
utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltagit i
vägledningsveckor (avsnitt 2.3).
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Anslag för underhållsåtgärder
Riksdagen har tidigare denna vår anvisat 1,2 miljarder kronor för särskilda
insatser för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop.
1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall fördelas av regeringen
med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen.
Hänsyn skall dessutom tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala
transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut
är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen för de riktlinjer
som meddelats.
Regeringen anger i kompletteringspropositionen (bil. 6 punkt A 15) att
trots en rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser göras som
är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och där
sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör komplettera de långsiktiga
och samlade investeringar som riksdagen och regeringen tidigare har fattat
beslut om. Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av
länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning riksvägar
som har liknande förutsättningar och problem. För att främja en effektiv
medelsanvändning anges att en mindre del av anslaget bör kunna användas för de
ändamål som gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget Underhållsåtgärder
för sysselsättning och tillväxt ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för
budgetåret 1994/95. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att
fördela medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare meddelats i
budgetpropositionen och som nu anges i kompletteringspropositionen.
Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden varav två
behandlar medelsanvisningens storlek.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 45 anges att regeringens motiv för en ytterligare
anslagstilldelning inte övertygande visar att den föreslagna satsningen är
rimlig i det kärva finansiella läge som staten befinner sig i. Motionärerna
avstyrker därför förslaget.
I motion Fi32 (v) yrkande 59 framhålls att den föreslagna satsningen är
alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra
investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn,
data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Enligt
motionen bör därför regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning
reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.
Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de föreslagna
riktlinjerna för medelsanvändningen och som för fram krav på en rad
regionala insatser.
I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör beaktas att
Älvsborgs län under många år eftersatts vid tilldelningen av medel för
förbättringar och underhåll av det allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet
gälla Dalsland där upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt
för tung trafik till följd av tjälskador.
Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att Älvsborgs län
tillhör de län som har landets sämsta landsbygdsvägnät. De största bristerna
finns i Dalsland och i Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av
vägnätet periodvis avstängs för tung trafik.
I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att Värmlands län tillförs
ytterligare medel för infrastrukturella åtgärder. Som skäl anförs att varje år
uppstår allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den
återkommande tjällossningen.
I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar kommunerna Lysekil,
Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Motionärerna framhåller att det behövs
extra insatser i regionen för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att
ge näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv utveckling
uppnås.
I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets sämsta vägar.
Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska förutsättningar men anges
framför allt bero på bristande rättvisa i anslagsfördelningen. Den
allvarligaste konsekvensen av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att
skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga vägavstängningar som
inträffar varje år. Mot denna bakgrund framhålls behovet av att särskilda
satsningar görs på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin
virkesförsörjning och att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla
vägnätet i Västernorrland.
I sitt yttrande (TU5y) hänvisar trafikutskottet till att utskottet vid
ett flertal tillfällen på senare år betonat vikten av ökade insatser för drift
och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan
bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning om behovet av
att ytterligare insatser behöver göras för att främst rusta upp och underhålla
länsvägar.
Beträffande de i motionerna föreslagna riktlinjerna anför trafikutskottet att
det enligt utskottets mening bör ankomma på regeringen och berörda
länsstyrelser att närmare fastställa medelsanvändningen medan riksdagens
uppgift i första hand bör vara att ange de övergripande ramarna och
riktlinjerna för investeringsverksamheten. Med denna arbetsfördelning bör
riksdagen normalt inte ta ställning till konkreta krav på investeringar och
underhållsåtgärder.
Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda att riksdagen
anvisar särskilda medel för vissa län eller projekt. Vad avser motionärernas
påpekanden om de problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar
med brister i bärighet och framkomlighet kan trafikutskottet dessutom
konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde komma att tillgodoses
genom de aktuella förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrker därmed
regeringens förslag till medelsanvisning och riktlinjer för medelsanvändningen.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömningar och anser att
riksdagen bör avstyrka motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45, Fi32 (v)
yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och
Fi57 (s) och tillstyrker kompletteringspropositionens (bil. 6 punkt A 15)
förslag att ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas under anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att
riksdagens tidigare beslut (bet. TU13, rskr. 157) bör ändras och att ett
reservationsanslag på 2,8 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.

Värmlands flygplats
I fyra motioner (Fi38 (s), Fi50 (s), Fi58 (m, fp) och Fi60 (c)) behandlas
utbyggnaden av en ny flygplats i Värmland. I alla motioner föreslås att de 45
miljoner kronor som återstår för att finansiera utbyggnaden av den nya
länsflygplatsen anvisas.
Med anledning av motionerna hänvisar trafikutskottet i sitt yttrande
(TU5y) till att utskottet tidigare i vår i betänkandet Luftfart behandlat
förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland (bet. 1993/94:TU15).
Utskottet erinrade där om att redan för flera år sedan dömdes Karlstads
flygplats ut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna
bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i Värmlands län och att
stöd ges till finansieringen av anläggningen. Riksdagen följde utskottets
hemställan den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159).
Trafikutskottet, vars uppfattning ligger fast, föreslår att riksdagen på ett
särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att
samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland. Det är, anför
utskottet, angeläget att snarast förverkliga detta projekt, och riksdagen bör
därför med hänsyn bl.a. till rådande arbetsmarknadsläge nu fatta ett beslut om
dess finansiering genom att anvisa 45 miljoner kronor över ett särskilt anslag
till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden. Härav följer att
finansutskottet förordas tillstyrka motion Fi50 (s) yrkande 5. Av det anförda
följer vidare att syftet med motionerna  Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp)
och Fi60 (c) blir tillgodosett.
Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och
Kristdemokratiska samhällspartiet har anmält en avvikande mening till
trafikutskottets yttrande vari de anför att något initiativ i frågan -- vars
planeringsordning fastställts i stor enighet -- inte erfordras från riksdagen.
De understryker emellertid det angelägna i att den nya flygplatsen kan byggas
så snart som möjligt och anger att regeringen kan besluta härom trots att
särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet.
Finansutskottet har under hand tagit del av förutsättningarna för
finansieringen av flygplatsen. Den totala byggkostnaden beräknas till 355
miljoner kronor. Luftfartsverket, som skall vara byggherre, ägare och även
svara för driften, svarar för 85 miljoner kronor. Karlstads kommun och
Värmlands läns landsting bidrar med vardera 60 miljoner kronor. Vidare
förutsätts ett bidrag om 105 miljoner kronor från Arbetsmarknadsstyrelsen som
förfogar över medel för att möjliggöra tidigareläggning av vissa
sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Dessa medel har
riksdagen tidigare anvisat till arbetsmarknadspolitiska åtgärder över tionde
huvudtiteln.
Det är viktigt att regeringen löser denna fråga eftersom Koncessionsnämnden
dömt ut den nuvarande flygplatsen. Utskottet kan konstatera att det finns ett
brett stöd för att det bör byggas en flygplats i Karlstad men förordar inte
från sin utgångspunkt att ett nytt anslag upprättas för ändamålet. Det bör
ankomma på regeringen att finna en lämplig finansieringsform för de resterande
kostnaderna. Utskottet vill i sammanhanget peka på de möjligheter som
eventuellt finns att ta i anspråk ej utnyttjade medel på anslaget B 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln för innevarande
budgetår. Därigenom torde syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi50 (s)
yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) vara tillgodosett varför dessa avstyrks.

Utbildningsdepartementet
Skolväsendet
Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15
f.) att det även för nästa budgetår skulle anvisas medel till extra insatser
inom gymnasieskolan och komvux mot bakgrund av den rådande arbetslösheten.
Vidare aviserades ett förslag om en ny utbildningsform s.k. utbildningscheck.
Som riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom
gymnasieskolan och 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.
I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina förslag på
dessa punkter. Regeringen föreslår med anledning härav att 1 469 587 000 kr
anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m., vilket innebär en ökning med 1 421 400 000 kr.
Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i ett tredje
gymnasieår avsett för elever som genomgått tvåårig linje i gymnasieskolan.
Statsbidrag föreslås utgå med 30 000 kr per helårsplats.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att medel anvisas för 30 000
platser, alltså 3 900 fler än regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa
ytterligare platser föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa 117 miljoner
kronor (yrkande 3).
För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande
28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt propositionen 20 000 platser
avsättas för gymnasial utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och
8 000 platser avsättas för utbildning finansierad med utbildningscheck.
Regeringen framhåller att kommunerna enligt skollagen har ett grundansvar för
att tillgodose behoven av utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall
alltså användas för nya platser. För både komvuxplatser och utbildningscheckar
föreslås ett belopp om 22 800 kr per helårsplats.
Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen introducerar för att
möjliggöra insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att riksdagen skall avslå förslaget
om utbildningscheckar, som enligt deras uppfattning inte har något annat syfte
än att skapa ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare.
Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen avsett för
utbildningscheckar till utbildning inom komvux (yrkande 6). Om detta yrkande
avslås vill motionärerna att systemet med utbildningscheck även skall omfatta
det offentliga skolväsendet (yrkande 7).
Även Vänsterpartiet yrkar i motion Fi32 avslag på regeringens förslag om att
införa utbildningscheckar och påpekar att den språkutbildning som efterfrågas
mycket väl kan genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i
motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, yrkas avslag på
förslaget om utbildningscheckar (yrkande 5).
I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det för
extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000 platser i mera
teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000 platser i den yrkesinriktade
delen av komvux (motion Fi42 yrkande 4). Sammanlagt föreslås alltså 40 000
platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000. För att bestrida
kostnaderna för de platser i komvux som går utöver regeringens förslag föreslår
de att riksdagen skall anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås
bli anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda yrkande skall medlen fördelas
av Skolverket efter ansökan och i enlighet med de principer som gäller för
innevarande budgetår, med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så
befinns nödvändigt.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 att drygt 1 miljard kronor anvisas
utöver regeringens förslag för en kraftig ökning av antalet platser i komvux
(yrkande 42).
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att det
innevarande läsår beräknats medel för 40 000 extra platser för ett tredje
gymnasieår. Av dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000
platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning
att det nu är till fyllest att medel beräknas för 26 100 platser.
Utbildningsutskottet påpekar i det sammanhanget att det anslag från vilket
statsbidrag utgår för det tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag.
Statsbidrag har innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS
1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att medlen även
för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett förslagsanslag -- även om det i
kompletteringspropositionen hemställs om ett obetecknat anslag -- och att
rätten till statsbidrag skall regleras i förordning.
Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra helårsplatser
inom komvux. Av propositionen framgår att ca 25 000 av dessa har utnyttjats.
Mot denna bakgrund delar utbildningsutskottet regeringens uppfattning att det
platsantal som beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt.
Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika typer av
utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utbildningsutskottet anser
värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget att även
kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna utnyttja utbildningscheckarna.
Yrkande 8 i motion Fi42 är enligt utbildningsutskottets uppfattning
tillgodosett i propositionen.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens
förslag och avstyrka motionerna. Socialdemokraternas representanter i utskottet
förordar i en avvikande mening att motion Fi42 (s) yrkandena 2--8 borde ha
tillstyrkts.
Finansutskottet gör från sin utgångspunkt ingen annan bedömning än
utbildningsutskottet och föreslår därför att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionerna Fi32 yrkandena 41 och 42, Fi42
yrkandena 2--8 samt Ub714 yrkande 5 -- med ändring av sitt tidigare beslut
(bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 1 469 587 000 kr.
Folkbildningen
I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition föreslår
regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7--8) att medel skall
anvisas under anslaget Bidrag till folkbildningen för särskilda
arbetsmarknadspolitiska insatser. För 8 900 extra platser inom folkhögskolan
beräknas 390 710 000 kr. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för särskilda
kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor.
Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk bör prioriteras. Vidare anför
regeringen att det är angeläget med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga
och tekniska ämnen.
I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av riksdagens beslut
under senare år om nedskärningar på folkbildningsanslaget -- att riksdagen
skall anvisa 100 miljoner kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget.
Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att -- utöver
ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till folkbildningen av
arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen begärs vidare att riksdagen skall
anvisa 3 miljoner kronor för särskilda insatser för att motverka rasism och
främlingsfientlighet (yrkande 15).
Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion Fi32 (v)
förstärkas med 260 miljoner kronor, bl.a. mot bakgrund av de arbetslösas stora
utbildningsbehov (yrkande 43).
I sitt yttrande tillstyrker kulturutskottet (KrU10y) regeringens förslag
att av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under anslaget
Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000 kr för 8 900 extra platser
inom folkhögskolan och 100 miljoner kronor för särskilda kurser inom
folkbildningen för arbetslösa.
Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes i betänkande
1993/94:KrU13 att riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde
följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100 miljoner kronor
på det ordinarie folkbildningsanslaget för budgetåret 1994/95. Riksdagen följde
förslaget (rskr. 1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns
anledning för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i motionerna
Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar av folkbildningsanslaget
avstyrks.
Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att
folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och
rasism motverkas. Kulturutskottet ansåg emellertid att några särskilt anvisade
medel för detta ändamål  inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare
ställningstagande föreslår kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion
Fi59 yrkande 15. Kulturutskottet erinrar slutligen om att riksdagen under våren
anvisat väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet. 1993/94:SfU14, rskr. 263).
I en avvikande mening har kulturutskottets socialdemokratiska medlemmar anfört
att kulturutskottet borde ha tillstyrkt förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 13
om att anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till folkbildningen samt yrkande
15 om att anvisa 3 miljoner kronor för att bidra till att främlingsfientlighet
och rasism motverkas.
Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad
kulturutskottet anfört. Utskottet anser därmed att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkandena
13 och 15, med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:KrU13,
rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för nästa budgetår anvisar ett
anslag på 2 356 038 000 kr.
Bildmuseet i Umeå
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att anvisa 1 miljon
kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades under elfte huvudtiteln,
anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196).
Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Regeringen föreslår i
kompletteringspropositionen (bil. 8 punkt C 9, s. 14 och bil. 11 punkt
B 33 s. 2--3) att Umeå universitet som ett särskilt åtagande bör svara för
utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt
regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9 Umeå universitet:
Grundutbildning, varvid anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. under elfte
huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen föreslår vidare
att ytterligare 500 000 kr anslås för Bildmuseet, vilket medför att anslaget
Umeå universitet: Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.
Utbildningsutskottet redovisar i sitt yttrande (UbU6y) att
Kulturdepartementet gjort den bedömningen att Bildmuseet bör tillföras
sammanlagt 2 miljoner kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av
nämnda belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.
Utbildningsutskottet föreslår i likhet med kulturutskottet (yttrande
KrU10y) att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att Umeå
universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av
verksamheten vid Bildmuseet.
Även finansutskottet ställer sig bakom regeringens förslag och
tillstyrker att riksdagen med bifall till propositionen ger Umeå universitet
ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid
Bildmuseet. Vidare bör riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. KrU26,
rskr. 196) med bifall till propositionen till Bidrag till vissa museer m.m. för
nästa budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag på 101 938 000 kr.
Utskottet återkommer i det följande till anslagsbeloppet för Umeå universitet:
Grundutbildning.
Universitet och högskolor: Utbildningen av läkare och tandläkare
Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för dimensionering och
resurstilldelning för grundläggande högskoleutbildning. Statsmakternas styrning
av utbildningsutbud och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag
som för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna anges i
regleringsbrev. Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet
nybörjarplatser i olika slags utbildning av riksdag och regering.
Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för utbildningsuppdragen
till de olika universiteten och högskolorna som regeringen presenterat i
proposition 1992/93:169 (bet. UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50)
anförde regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av läkarutbildningen i
Umeå, att behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas mot
en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika
delar av landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och
avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i följande års
budgetproposition, varför inget förslag om ökning av läkarutbildningen i Umeå
fördes fram i den nyss nämnda propositionen. Utbildningsministern anförde också
att en ökning av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för
befintliga medel.
När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma proposition
(s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i bedömningen av det framtida
behovet av tandläkare. Därför föreslogs att den utökning med 10 platser i
tandläkarutbildning som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93
inte skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg planerade ett
uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad bedömning av behovet av
tandläkare när utformningen av det nya ersättningssystemet i tandvården
klarnat.
De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96 för Karolinska
institutet och de universitet som anordnar läkarutbildning resp.
tandläkarutbildning innefattar angivande av vilket antal examina av resp. slag
som skall presteras under treårsperioden samt för vilket antal
helårsprestationer inom det medicinska resp. det odontologiska
utbildningsområdet som lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag om minskning av
utbildningsuppdragen när det gäller läkar- och tandläkarutbildning. I
kompletteringspropositionen har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.
Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.
Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den
framtida efterfrågan på läkare vid olika antaganden om hälso- och sjukvårdens
volymutveckling. Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Den
viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare
är enligt regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger
för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga underlaget har lett
regeringen fram till slutsatsen att de beslutade utbildningsuppdragen för de
medicinska områdena är alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att
de skall ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m.
budgetåret 1994/95 med totalt 120.
De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att anslagen och
utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och  Göteborgs universitet samt
Karolinska institutet minskas. Regeringen utgår därvid från att
läkarutbildningen minskas motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser
Karolinska institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20
Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och Linköpings
universitet. Det sistnämnda universitetet har det minsta utbildningsuppdraget i
landet inom det medicinska området. När det gäller Umeå har regeringen tagit
hänsyn till att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på
andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra Norrlandslänen.
Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de förra året
beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska området är för omfattande,
föreslår i motion Fi42 yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60
nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens förslag.
Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas med 30 på Karolinska
institutet och 30 på Lunds universitet (yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning
föreslås alltså för Uppsala och Göteborgs universitet.
Ny demokrati anser i motion Fi31 att ingen minskning av utbildningsuppdragen
för läkarutbildningen bör göras (yrkande 28 i denna del). Motionärerna anser
att de av regeringen anförda motiveringarna är klart planekonomiska och att det
är ologiskt att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen
när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland vilka det sedan
flera år råder en omfattande arbetslöshet. De avstyrker minskningsförslagen när
det gäller Uppsala universitet (yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32)
och Karolinska institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet
avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna del) och
föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget för det medicinska området
till motsvarande 145 nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning
föreslår de en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).
Vänsterpartiet avstyrker i motion Fi32 regeringens förslag om minskat
utbildningsuppdrag för det medicinska området för Göteborgs universitet
(yrkande 45 i denna del).
I motion Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av utbildningsuppdraget
för Göteborgs universitet när det gäller det medicinska området till 135
nybörjarplatser. Detta bör enligt motionärerna ske genom en omfördelning i
landet inom det totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion Fi49 (s)
föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser. I båda motionerna
hävdas att Västsverige har färre läkarutbildningsplatser i förhållande till
invånarantalet än någon annan region i landet och att denna situation förvärras
med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den biomedicinska
industrins utvecklingsmöjligheter och att den medicinska fakulteten i Göteborg
har utvecklat en utbildning med naturvetenskaplig profil.
Motionerna Fi40 (s) och Fi41 (fp) tar upp behovet av att öka
läkarutbildningen vid Umeå universitet så att den motsvarar en examination av
130 läkare per år i stället för nuvarande ca 100. Motionärerna hänvisar till
den i det föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på läkare,
där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare ökar kraftigt omkring
år 2010. Den därav följande bristen på läkare kommer först att uppstå i
Norrland och inlandskommunerna, anför motionärerna.
Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en minskning av
läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion Ub607 (fp) är det angeläget
att vidta åtgärder för att minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym
skapar. I motion Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt halvera
läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske genom att lägga ner en
eller två fakulteter utan genom att antagning till utbildningen på nuvarande
orter sker en gång per år i stället för två. En intagning en gång per år i
stället för två förespråkas också i motion Ub676 (s), där motionären påtalar
det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt begåvade studenter till
arbetslöshet. Dimensioneringen av läkarutbildningen bör därför minskas till
förmån för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex.
civilingenjörsutbildning.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att en minskning av
läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund
av det underlag som presenterats. En minskning motsvarande totalt 60
nybörjarplatser bör göras och i enlighet med förslaget i motion Fi42 (s)
fördelas med 30 platser vardera vid Karolinska institutet och Lunds
universitet. Vid Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning
av anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området företas.
Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om omfördelning av
utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen vid Göteborgs och Umeå
universitet skulle ökas.
Finansutskottet delar regeringens bedömning beträffande
läkarutbildningens omfattning och finner det särskilt angeläget att minska
omfattningen under rådande statsfinansiella läge. Därför avstyrks motionerna
Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del,
Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi42 yrkandena 9--11, Fi46, Fi49,
Ub607, Ub608 och Ub676. Utskottet tillstyrker däremot att riksdagen godkänner
vad regeringen anfört om läkarutbildningens dimensionering.
I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en minskning av
utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110 nybörjarplatser, fördelade med
50 vid Karolinska institutet, 40 vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå
universitet. Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare
utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande
till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen.
Ny demokrati avvisar i motion Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35
och 36 i denna del regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningen.
Samma principiella skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka
redovisats ovan.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi32 yrkande 45 i denna del regeringens
förslag beträffande Göteborgs universitet.
I motionerna Fi33 (fp) och Fi39 (s) anförs att tandläkarutbildningen i Umeå
bör bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för
budgetåret 1994/95. I motion Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till
minskning vid Göteborgs universitet.
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU6y) regeringens
uppfattning att tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens
storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och lämpligt fördelad
mellan de lärosäten som ger utbildningen. Utskottet har noterat att det nya
resurstilldelningssystemet som tillämpas för första gången i år har medfört att
antagningen till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 % överstiger
de planeringstal som låg till grund för anslagsberäkningen förra året (prop.
1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363).
Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än
utbildningsutskottet, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi31
yrkandena 28, 33 och 34, alla i denna del, 35 och 36 i denna del, Fi32 yrkande
45 i denna del, Fi33, Fi39 och Fi48 godkänner vad regeringen förordat om
tandläkarutbildningens dimensionering.
Regeringens förslag som finansutskottet anslutit sig till i det föregående
angående dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen medför att
anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör
förändras enligt följande. Beträffande Umeå universitet har hänsyn även tagits
till den anvisning av medel till Bildmuseet i Umeå som utskottet behandlade i
föregående avsnitt.
Till Uppsala universitet: Grundutbildning bör anvisas 2 031 000 kr lägre än
vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Lunds universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 062 000 kr lägre än
vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Göteborgs universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 928 000 kr lägre
än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Umeå universitet: Grundutbildning bör anvisas 51 000 kr utöver vad
riksdagen tidigare beslutat; samt
Till Karolinska institutet: Grundutbildning bör anvisas 7 683 000 kr lägre
än vad riksdagen tidigare beslutat.
Beträffande den långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare
har socialutskottet i sitt yttrande (1993/94:SoU6y) föreslagit
finansutskottet att göra tillkännagivanden mot bakgrund av situationen i norra
Sverige.
Finansutskottet gör för egen del ingen bedömning av det långsiktiga
behovet av läkare och tandläkare utan förutsätter att regeringen i samarbete
med berörda myndigheter beaktar relevant information om behovet och föreslår en
väl avvägd dimensionering av anslagens storlek även i fortsättningen. Något
initiativ i detta ärende från riksdagens sida i detta sammanhang kan utskottet,
från sina utgångspunkter, inte finna anledning till mot bakgrund av den
arbetsfördelning som råder i det reformerade budgetberedningsarbetet.
Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg
Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i
kompletteringspropositionen. I tre motioner -- Fi31 (nyd) yrkandena 29 och 34 i
denna del, Fi47 (s) och Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till
odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas. Nämnda anslag
ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet: Forskning och
forskarutbildning.
Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska fakulteten i
Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen av anslagssystemet förra
året. Det sammanhänger med vad motionärerna kallar en felaktig fördelning som
gjordes vid anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten.
I sitt yttrande framhåller utbildningsutskottet (UbU6y) att för riksdagen
måste det centrala vara att i nuläget och inför kommande planeringsperiod
bedöma vilka resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika
utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom olika
fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika lärosäten. För
fakulteternas del skedde detta vid förra årets beslut med anledning av
forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388). En
omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att Göteborgsfakulteten
tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till att denna fakultet får ett
betydligt större anslag än motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå
universitet. Utskottet avstyrker därmed förslagen i motionerna. Till utskottets
yttrande har emellertid en avvikande mening anmälts från Ny demokratis och
Kristdemokratiska samhällspartiets representanter i utskottet.
Finansutskottet utgår, i likhet med utbildningsutskottet,  från att
regeringen inför varje ny budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör
bedömningar och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga
förändringar. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi31 yrkandena 29 och 34 i
denna del, Fi47 och Fi51.
Dramatiska institutet
Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska institutet:
Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna ökningen motsvaras av en
ökning av institutets utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret
1994/95. Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående
förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna ramar, var planerat
att nästa år finansieras bl.a. genom en minskning av lokalkostnaderna. Denna
minskning kommer Dramatiska institutet nu inte att kunna genomföra på grund av
regeringens förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga utbildningarna
i Stockholm.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att det pågående
förnyelsearbetet inom Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få
hindras av att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker med hänsyn till detta
regeringens förslag om ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet:
Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed sammanhängande ökningen
av utbildningsuppdraget med sex helårsstudenter.
Särskilda åtgärder inom den grundläggande högskoleutbildningen
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om medel för att bereda ca 21
500 ytterligare studenter plats vid universitet och högskolor budgetåret
1994/95 i s.k. sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och
distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli anvisade under
anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för
detta. Regeringen räknar med att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats
sommartid inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur lärosätenas
ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna anordnas i samma omfattning
som innevarande budgetår, dvs. ca 1 500 platser. För distansutbildning har
medel redan anvisats under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser
sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning som åtgärder
vilka kompletterar varandra och som bör kunna bereda sammanlagt ca 21 500
studenter utbildningsplats, utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
I motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att
riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om
sommaruniversitet (yrkande 7). Motionärerna vill inte bakvägen medverka till
en omläggning av terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare
studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig sommaruniversitetsmodell
utarbetas mer i detalj, varvid effekterna för den sociala snedrekryteringen,
studenternas skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för
studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen bör
remissbehandlas.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att ett flertal
universitet och högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan
planerar verksamhet under den förestående sommaren. Utbildningsutskottet anser
inte att riksdagen bör begära en sådan utredning som föreslås i motionen.
Finansutskottet instämmer häri och avstyrker därmed motion Ub714 (v)
yrkande 7.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 yrkande 12 ytterligare 15 miljoner
kronor under det aktuella anslaget för 500 platser till det
naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit. I
samma motion (yrkande 13) föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare
3 500 platser i högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk
högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen innebär att 18 miljoner kronor
utöver regeringens förslag skall avsättas till stöd för ökad distansutbildning.
Motionärernas förslag innebär alltså sammanfattningsvis att anslaget Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att riksdagen
nyligen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning
av budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den medelsram som
regeringen föreslagit är enligt utskottets bedömning tillräcklig för den
utökning av verksamheten vid universitet och högskolor -- i form av
sommaruniversitet, basår och distansutbildning -- som det är realistiskt att
räkna med att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk,
planeringstid och personella resurser. Till yttrandet har utskottets
socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår
riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8,
rskr. 287) -- med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på
(468 572 000 + 199 000 000 =) 667 572 000 kr.
Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner -- Ub677 (s) yrkande 3,
Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få
anordna sommaruniversitet.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att
Utbildningsdepartementet tidigt under vårterminen erbjudit alla statliga
universitet och högskolor tillfälle att ansöka om medel för
sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget. Utskottet anser inte
att riksdagen bör göra något uttalande om sådan verksamhet vid en viss
högskola.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande  och avstyrker
därmed motionerna Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3.
Trainee-utbildning
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i kompletteringspropositionen förslag
om en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. För trainee-utbildningen
föreslår regeringen att ett nytt reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet
med trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med  22 800 000
kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket ger en medelsram per plats på
22 800 kr, dvs. samma belopp som för de extra platserna inom komvux och med
utbildningscheck. Regeringen anser att även medel under det i det föregående
behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 44 att verksamheten skall
starta först vårterminen 1995, varför endast halva det föreslagna beloppet bör
anvisas för budgetåret 1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men
menar att det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett
trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet inom
universitet och högskolor.
Socialdemokraterna yrkar i motion Fi42 att kostnaderna för trainee-utbildning
skall begränsas till det föreslagna nya anslaget, och att alltså medel under
anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte
skall få tas i anspråk för detta (yrkande 15).
I motion Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om
att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och
att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering till den s.k.
coop-modell som högskolan tillämpar i ett ingenjörsprogram och ett
ekonomprogram.
Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v) avslag på
regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).
Utbildningsutskottet ser i sitt yttrande (UbU6y) trainee-utbildningen som
en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse
även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De begränsningar som föreslås i
motionerna Ub32 och Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga. Riksdagen
bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i
trainee-verksamheten.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 44, Fi42 (s) yrkande 15, Ub690 (c)
yrkande 1 och Ub714 (v) yrkande 6.
Högskolan i Karlstad
I motion Ub721 (c), som väcktes under allmänna motionstiden, begärs ett
tillkännagivande av riksdagen angående behovet av entreprenörutbildning vid
Högskolan i Karlstad. Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred
och omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap, EU-kunskap och
språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening kunna erbjudas vid Högskolan
i Karlstad inom ramen för de utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck
och trainee-utbildning som regeringen skisserat.
Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU6y) att statliga
högskolor avses kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för
arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan också enligt
regeringens förslag anordnas av en statlig högskola. Utskottet anser emellertid
inte att riksdagen bör göra några uttalanden om viss utbildning eller viss ort
för vare sig utbildningscheckar eller trainee-utbildning.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening och avstyrker därför
motion Ub721 (c).
Studiestöd
Med anledning av att det i kompletteringspropositionen föreslås att medel
anslås för extra platser inom skolväsendet, folkbildningen och den högre
utbildningen föreslås också att anslagen för studiestöd höjs i motsvarande
grad. De extra platserna beräknas föranleda en ytterligare kostnad för
studiestöd på ca 2 891 miljoner kronor. Kostnaderna belastar anslaget Centrala
studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med
176,175 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och
anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 2 603,73 miljoner kronor.
I motion Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) föreslås en större utökning av
antalet platser. Motionärerna framhåller vidare den yrkestekniska
högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att
särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar.
Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är 687
miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under
anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m.
och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m.
Också i motion Fi32 (v) vidhåller motionärerna sin inställning till de
besparingar som nyligen beslutats när det gäller vuxenstudiestödet till viss
högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör stödet kvarstå i tidigare
omfattning och i yrkande 46 begär de därför en höjning av anslaget Särskilt
vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar med 50 miljoner
kronor.
Socialförsäkringsutskottet anför följande i sitt yttrande (SfU7y) med
anledning av förslagen till ändrade anslag till studiestöd. Riksdagen har vid
sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner kronor på det
särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk högskoleutbildning genom att
studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli 1994 eller senare hänvisas till
att finansiera sina studier med vanliga studiemedel. Bakgrunden är att
undersökningar har visat att de yrkestekniska utbildningarna ger den enskilde
lika god ekonomisk utdelning som andra högskoleutbildningar. Även på anslaget
till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar har på motsvarande
sätt en besparing gjorts.
Socialförsäkringsutskottet uttryckte vid sin behandling av
budgetpropositionen förståelse för de förslag till besparingar som regeringen
lade fram och biträdde dessa. Utskottet har inte ändrat inställning i denna
del. Finansutskottet bör därför enligt socialförsäkringsutskottets mening
avstyrka motionerna Fi42 (s) yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
I övrigt bör enligt socialförsäkringsutskottets mening beräkningen av
kostnaden för studiestöd grundas på de förslag som regeringen lagt fram.
Utskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning i nu aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena.
Socialdemokraternas representanter i utskottet har till denna del i yttrandet
anmält en avvikande mening till förmån för förslagen i motion Fi42 (s).
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets bedömningar
och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi42 yrkandena
14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
Information till svenska studerande utomlands
I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har
ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands
befinner sig i en utsatt och sårbar situation. Enligt regeringens mening finns
det därför anledning att från statens sida medverka till att de studerande ges
en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför att ge Centrala
studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt och i vilka
former sådan information skall kunna förmedlas. Regeringen föreslår att 6,3
miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under
anslaget Centrala studiestödsnämnden.
I motion Sf507 (s, m) från den allmänna motionstiden har motionärerna
uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag som i huvudsak överensstämmer
med det förslag som regeringen nu lägger fram. Motionärerna föreslår att 10,5
miljoner kronor görs tillgängliga genom omdisponeringar inom den givna
budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal
med ett lämpligt förlag om informationen till dessa grupper. Centrala
studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i uppdrag att utvärdera
effekterna av satsade medel.
Socialförsäkringsutskottet delar i sitt yttrande regeringens och
motionärernas syn på dessa frågor och biträder därför regeringens förslag.
Härigenom tillgodoses i allt väsentligt motion Sf507 (s, m).
Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av
det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under
anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt
socialförsäkringsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens
förslag om en ytterligare medelsanvisning på detta belopp.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del varmed även motion
Sf507 (s, m) är tillgodosedd.
Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring
I kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 19) framhålls att värnpliktiga
som påbörjat sina högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av
skulduppräkningen får en större återbetalning än andra grupper. Regeringen
föreslår därför att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då en
låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.
I motion Fi55 (s) anförs att det visserligen finns skäl att överväga en
räntesubventionering av studielån i sammanhang där den enskilde av olika skäl
får minskade inkomster, men att dessa fall bör få en gemensam prövning i ett
större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna därför att regeringens
förslag avslås.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i sitt yttrande (SfU7y) i
regeringens bedömning. Till yttrandet har emellertid utskottets
socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets instämmande och
tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion Fi55 yrkande 2.
Socialdepartementet
Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor
I kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 4) anger regeringen att
antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att bryta
denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen
uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort kommer
att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av
förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och
upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte
enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i
sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta
utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet för
aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det
medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och
förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig
ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå
åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna för
förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas
förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter.
Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande
läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status
och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I
propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att
denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie
verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i
tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av
förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid
på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen
föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att
kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra
försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen
förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den
genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en
förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i
socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt
regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för
förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom
folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i
enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 skall
anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats
av riksdagen.
Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall
tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår regeringen
också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kompensation för
administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör
enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras
försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen (bil. 5, avsnitt 5)
föreslås att riksdagen med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna
försäkringskassor (prop. 1993/94:148) i denna del (punkt 16) anvisar ett
ramanslag på 4 321 647 000 kr.
Socialförsäkringsutskottet har (Sfu7y) ingen erinran mot regeringens
förslag till anslag. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att
utskottet i betänkande 1993/94:SfU19, vari behandlas proposition 1993/94:205
med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett motionsyrkande om ett
vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och rehabiliterande
insatser föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs ett
klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör
utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om
regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande
insatser och föreslår i betänkandet att även detta ges regeringen till känna.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och
tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 5, avsnitten 4
och 5) till anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor.
Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) att
75 miljoner kronor anvisas för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under
budgetåret 1994/95 med anledning av Alkoholpolitiska kommissionens
slutbetänkande och den pågående europeiska integrationsprocessen.
Socialutskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna
medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret
1994/95. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och tillstyrker
sålunda regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6)
till medelsanvisning.
Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om
mervärdesskatt
Socialutskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen till lag
om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag
till kommuner och lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till
kommuner bör tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av
motioner.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och
tillstyrker propositionens förslag i denna del.
Kulturdepartementet
Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2) anförs att
utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner hittills skett i den
takt som förutsattes i budgetpropositionen. Regeringen har emellertid den
14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer som ansökt om
uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt
prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot
detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt 20 000 personer,
varav nästan hälften barn, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Enligt
propositionen kommer mottagandet i kommunerna till allra största delen att ske
under budgetåret 1994/95. Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att
ge permanent uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att
huvudparten av de drygt 1 700 somalier som i dag vistas på
flyktingförläggningar under de närmaste månaderna kommer att beviljas permanent
uppehållstillstånd och skall tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av
anhöriga beräknar regeringen att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier.
Regeringen beräknar att de nämnda besluten kommer att leda till att det för
budgetåret 1994/95 behövs ytterligare ca 5 000 kommunplatser utöver vad som
angetts i budgetpropositionen. Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare
500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95.
Beräkningarna avser ökade kostnader för schablonersättningar och även kostnader
för handikappade och för barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges
att det även kan uppstå ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära
kostnader utöver vad som redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens
beslut om uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade
förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda
asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut bortfaller
för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta
leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor.
Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor.
Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på
förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa
anslag är så osäker.
I motion Fi31 (nyd) anförs bl.a. att priserna måste pressas vid upphandling
av bostäder och förläggningar, att en noggrann och kontinuerlig granskning av
Statens invandrarverk bör göras, att flyktinghjälpen bör sättas in i de
drabbades närområden och att en uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör
ske (yrkande 25). Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget till
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras genom att
antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen
till kommunerna sänks med 20 %. De begär (yrkande 26) att riksdagen skall
avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening (SfU7y) torde regeringens
beräkning av hur många ytterligare kommunplatser som behövs vara tilltagen i
underkant. Med hänsyn till att möjligheten att göra säkra bedömningar av hur
många flyktingar och ansökningsfall som kommer att vara föremål för
kommunmottagande är begränsad, vill utskottet emellertid inte motsätta sig
regeringens förslag till medelsanvisning. Det anförda innebär att
finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 26 om
minskad medelsanvisning. Ny demokrati har fogat en avvikande mening till
yttrandet från socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med
uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och
flyktingpolitiken (dir. 1993:1) bl.a. skall göra överväganden om
flyktingpolitiska insatser internationellt och belysa kostnaderna för stat och
kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i
motion Fi31 (nyd) yrkande 25 om flyktingpolitiken berör områden som ligger inom
ramen för kommitténs uppdrag. Utskottet anser att resultatet av kommitténs
arbete bör avvaktas och att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion
Fi31 (nyd) yrkande 25.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
och tillstyrker sålunda regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 11,
avsnitt 2.1) och avstyrker yrkandena 25 och 26 i motion Fi31 (nyd).
Nedsättning av ekonomiskt bistånd
I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i
kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en
bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en utlänning
som fått beslut om avvisning eller utvisning även i de fall när en
verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 188). Utskottet
förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån
ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på
annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den
28 mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram
till det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra
verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i
skrivelsen på att det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och
under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som
försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att
åtminstone samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte
medverkar till avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den
bedömningen att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska
sanktionsmöjligheter finns för det fall att en utlänning vägrar medverka till
en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut skall kunna genomföras. Som exempel nämns att
sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara nödvändiga om en utlänning vägrar medverka
till att söka en passhandling som krävs för återresan.
Socialförsäkringsutskottet har (SfU7y) ingen erinran mot att 10 § i
lagen kompletteras med ett tredje stycke som innebär att bestämmelserna om
nedsättning av bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa
fall. Socialförsäkringsutskottet föreslår emellertid att den nya bestämmelsen
även bör hänvisa till första stycket i paragrafen, varför orden "i andra
stycket" bör strykas.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i
kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) med den ändring av 10 § i
lagen (1994:137) som socialförsäkringsutskottet förordar.
Tystnadsplikt
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) föreslås i enlighet
med vad socialförsäkringsutskottet förordar i betänkandet SfU11 att en
lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.
Socialförsäkringsutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen
skyndsamt lagt fram ett förslag om tystnadsplikt och föreslår att
finansutskottet tillstyrker bifall till förslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
och tillstyrker sålunda regeringens förslag.
Övriga motionsyrkanden
I motion Fi31 (nyd) begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om att endast
temporära uppehållstillstånd skall beviljas.
Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja
tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. SfU11, rskr. 188).
Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen
(1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett
tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt
till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst
avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en
kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas
utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år
beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet
erhålla tillstånd.
Socialförsäkringsutskottet anser inte (SfU7y) att det finns anledning att
införa en lagstiftning som endast ger utrymme för att bevilja temporära
uppehållstillstånd, och utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall
till motion Fi31 (nyd) yrkande 27. Utskottet vill även erinra om att det ligger
inom den ovan nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare
bereda frågan om vistelsetillstånd.
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning
och avstyrker yrkande 27 i motion Fi31 (nyd).
Finansdepartementet
Räntebidragsanslaget
Beräkningar inom Boverket och Finansdepartementet har under våren visat att
den bedömning av belastningen på förslagsanslaget Räntebidrag m.m. under
budgetåret 1992/93 som redovisades i 1994 års budgetproposition utgår från en
kalkyl som innehåller vissa brister och felbedömningar. Orsakerna till
avvikelsen mot tidigare beräkningar har analyserats, och kalkylmodellen för
anslagsberäkningen har därefter reviderats.
Till följd av vad som framkommit om anslagsbelastningen på
räntebidragsanslaget under innevarande budgetår har en ny beräkning gjorts även
vad avser budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under nästa budgetår för detta
ändamål beräknas nu till 29 000 miljoner kronor. Detta belopp överstiger med 3
400 miljoner kronor det anslag för räntebidrag som riksdagen fastställt med
anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 8, BoU15). Mot denna bakgrund föreslår regeringen i
kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att riksdagen skall anvisa
3 400 miljoner kronor utöver vad som tidigare föreslagits till anslaget
Räntebidrag m.m.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det givetvis är angeläget att
räntebidragsanslaget fastställs med ledning av så välgrundade bedömningar som
möjligt. De nya beräkningar som gjorts av anslagsbehovet under budgetåret
1994/95 avviker så kraftigt från tidigare gjorda beräkningar att riksdagen bör
besluta om ett tillägg på det aktuella anslaget. Bostadsutskottet tillstyrker
således regeringsförslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet och
tillstyrker regeringens förslag  i kompletteringspropositionen (bil. 7,
avsnitt 1.2) att under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i
proposition 1993/94:100 bilaga 8.
Statliga arbetsgivarfrågor
Budgetåret 1990/91 upptogs på statsbudgeten ett reservationsanslag på
300 miljoner kronor för Bidrag till kompetensutveckling på det statligt
reglerade området. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal
om löner för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor
för att statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje
år.
Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr kvar på detta anslag. Statens
arbetsgivarverk bedömer att det fortfarande kommer att finnas medel kvar på
anslaget vid utgången av budgetåret 1993/94. Eftersom anslaget är ett
reservationsanslag och budgetåret 1993/94 är det tredje och sista året efter
det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten kommer regeringen inte
att ha dispositionsrätt till anslagsmedlen efter budgetårsskiftet. Statens
arbetsgivarverk bedömer dock att det kommer att finnas ett behov av att kunna
disponera medlen även efter denna tidpunkt. I kompletteringspropositionen
(bilaga 7, avsnitt 1.1) föreslås därför att anslaget förs upp på nytt på
statsbudgeten med ett formellt anslagsbelopp för att medlen skall kunna
disponeras även nästa budgetår.
Finansutskottet tillstyrker att reservationsanslaget Bidrag till
kompetensutveckling på det statligt reglerade området tas upp med 1 000 kr i
statsbudgeten för budgetåret 1994/95.

Arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
I propositionen (bil. 10 s. 1--9) framhålls att den akuta finans- och
kostnadskrisen nu har passerats och att det finns tecken på att en vändning
inletts även på arbetsmarknaden. Arbetslösheten minskar, varslen om
personalinskränkningar sjunker kontinuerligt och efterfrågan på arbetskraft har
börjat öka.
Regeringen har, sägs det vidare, angripit problemen med den mycket höga
arbetslösheten på tre fronter, nämligen:
 med ekonomisk-politiska åtgärder för att korrigera kostnadsläget, sanera
statens finanser och skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk utveckling
och nya varaktiga arbeten,
 med satsningar på utbildning, forskning, förbättrad infrastruktur och
stimulans till företagande,
 med utbyggd reguljär utbildning samt med en aktiv arbetsmarknadspolitik i en
omfattning som aldrig uppnåtts tidigare.
Om sysselsättningen skall kunna öka så snabbt att arbetslösheten, i enlighet
med uppställda mål, minst halveras till decenniets slut måste arbetsmarknaden
fungera bättre än tidigare. Detta kräver bl.a. flexiblare lönebildning och ökad
rörlighet.
De övergripande mål och riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som
redovisades i årets budgetproposition bör ligga fast, anser regeringen.
Ambitionen bör således vara att förbättra arbetsmarknadens funktionsförmåga så
att obalanser mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft begränsas.
De riktlinjer som förordas i propositionen sammanfattas i följande fyra
satser:
 förebygg långtidsarbetslöshet och utslagning,
 utnyttja den reguljära arbetsmarknaden och stimulera rekryteringen till
näringlivet,
 effektivisera medelsanvändningen,
 öka jämställdheten på arbetsmarknaden.
Enligt regeringen måste man vid fördelningen av arbetsmarknadspolitiska
insatser särskilt uppmärksamma de problem som de långtidsarbetslösa och
invandrarna har.
Regeringen räknar med att den öppna arbetslösheten kommer att minska från
8,0 % i år till 7,2 % nästa år. Mot bakgrund härav bör de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under nästa budgetår kunna begränsas till i
genomsnitt 270 000 personer per månad -- dvs. till en något lägre nivå än vad
man räknade med i årets budgetproposition. Regeringens nu framlagda förslag
till medelsberäkning ger dock utrymme för 293 000 personer, om bara anordnare
och arbetsgivare ställer platser till förfogande och dessa godtas av de
arbetssökande.
Regeringen vill kunna hålla en mycket hög beredskap om arbetsmarknadsläget
inte skulle förbättras så snabbt som förutsetts. När nu medelstilldelningen
till olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder begränsas bör i stället
finansfullmakten ökas från 2,5 till 4,0 miljarder kronor. Finansfullmaktens
nuvarande användningsområde bör samtidigt vidgas till andra åtgärder som
regeringen finner ge omedelbar effekt på sysselsättningen. Skulle
finansfullmakten tas i anspråk fullt ut får de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i stort sett samma omfattning som man räknade med i årets
budgetproposition.
Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 yrkande 1 en ny, mera aktiv
arbetsmarknadspolitik, vilken kan bidra till såväl ekonomisk tillväxt som
balans på arbetsmarknaden, liksom till en rättvis fördelning. Framför allt
gäller det att få till stånd en kraftig ökning av sysselsättningen i
näringslivet för att på så sätt bekämpa arbetslösheten och få ner
budgetunderskottet. Det gäller att undvika flaskhalsar i exportindustrin, att
få i gång hemmamarknaden samt att förhindra ytterligare avskedanden i kommuner
och landsting. Sverige behöver fler företag och fler företagare. Det är därför
nödvändigt med ett nytt klimat som ger stabila spelregler för både företagare
och löntagare.
Enligt Socialdemokraterna bör den ekonomiska politikens alla medel samordnas
för att göra det lönsamt att investera i ny och mer produktiv kapacitet i
näringslivet. För att inte få inflationsdrivande flaskhalsar måste man också
inrikta sig på att höja utbildningsnivån och förbättra individernas kompetens.
De riktlinjer som Socialdemokraterna presenterade i anslutning till årets
budgetproposition ligger fast. Med marginella avvikelser gäller detsamma för
det investeringsprogram som då också presenterades. Enligt motionärerna skulle
deras förslag leda till att ca 90 000 fler arbeten kan komma till stånd under
nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare skulle dessutom få utbildning.
På så sätt kan -- hävdar motionärerna -- arbetslösheten pressas ned till under
5 % under år 1995.
Ny demokrati framhåller i motion Fi31 yrkande 18 (delvis) att Sverige
befinner sig i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och
en galopperande statsskuld. Motionärerna delar regeringens bedömning att
obalanserna på arbetsmarknaden är stora, även om utvecklingen nu går åt rätt
håll. De anser dock att läget på arbetsmarknaden förbättras snabbare än vad
regeringen har utgått från. De noterar också att regeringen haft uppenbara
svårigheter att göra av med de budgetmedel som avsatts för innevarande
budgetår. Detta leder motionärerna till slutsatsen att resursanspråken bör
kunna minskas mer än vad regeringen föreslagit. För att öka nyanställningarna
är det enligt deras mening nödvändigt med en fortsatt reformering av
arbetsrätten. Företag med mindre än 25 anställda bör undantas från det
regelverk som finns i lagen om anställningsskydd.
Vänsterpartiet riktar i motion Fi32 yrkandena 6--8 hård kritik mot
regeringens bristande vilja och mot att den har övergivit arbetslinjen. I
motionen hänvisas till de synpunkter partiet förde fram i anslutning till årets
budgetproposition. Dessa synpunkter är alltjämt giltiga och innebär att
Vänsterpartiet vill sätta kravet på full sysselsättning i centrum för den
ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet är också kritiskt mot det sätt på vilket anslaget B 2.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder utnyttjats under innevarande budgetår. Minst
2--3 miljarder kronor kommer att kvarstå vid budgetårets slut, hävdar
motionärerna. Medlen bör utnyttjas effektivt under detta budgetår, bl.a. på det
sätt som Vänsterpartiet tidigare föreslagit i anslutning till den
regionalpolitiska propositionen. Därutöver bör 800 miljoner kronor av anslaget
användas till upprustning och underhåll av vägar. Därmed har Vänsterpartiet
budgeterat om sammanlagt 1 300 miljoner kronor av årets anslag för nya
ändamål. Eventuellt utgående reservationer bör dock tas i anspråk för avsedda
ändamål under nästa budgetår, anser motionärerna.
Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag att öka finansfullmakten från 2,5
till 4,0 miljarder kronor, samtidigt som resurserna inom
arbetsmarknadspolitiken reduceras under budgetåret 1994/95. Beloppen bör enligt
Vänsterpartiet användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och inte för att
regeringen vid behov och utan riksdagsbeslut skall kunna anpassa åtgärder till
förändringar på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker i sitt yttrande (AU8y) de redovisade
motionerna. Utskottet konstaterar att regeringen och oppositionspartierna har
en gemensam syn på behovet av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
vikten av att få bort obalanserna på arbetsmarknaden. Alla betonar dessutom
vikten av expansion och sysselsättning inom näringslivet, liksom betydelsen av
företagande.  Gemensamt är slutligen också att samtliga partier anser att det
föreligger ett mycket uttalat behov av en allmän kompetenshöjning i
arbetslivet. Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att en parlamentarisk utredning
(dir. 1993:12) har givits i uppdrag att undersöka arbetsmarknadspolitikens
roll, omfattning, inriktning och avgränsning.
Liksom Vänsterpartiet anser arbetsmarknadsutskottet att medlen under anslaget
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas på ett effektivt sätt --
såväl under innevarande som under nästa budgetår. Arbetsmarknadsutskottet har
dock en annan uppfattning än Vänsterpartiet när det gäller medlens
användningsområden. Att eventuellt utgående reservationer under anslaget bör
tas i anspråk för avsedda ändamål under kommande budgetår anser
arbetsmarknadsutskottet vara en självklarhet.
Arbetsmarknadsutskottet godtar slutligen också den lösning som förordas i
propositionen om en uppräkning av finansfullmakten och en motsvarande minskning
av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Företrädarna för Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet har var
för sig redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande redovisat sin syn på den
ekonomiska politikens inriktning. Den överensstämmer helt med vad
arbetsmarknadsutskottet här har givit uttryck för.
Liksom arbetsmarknadsutskottet avstyrker finansutskottet därför motionerna
Fi31 (nyd) yrkande 18 i denna del, Fi32 (v) yrkandena 6--8 samt Fi54 (s)
yrkande 1.
Frågan om en utökning av finansfullmakten behandlar finansutskottet i
avsnittet om budgetpolitiken som återfinns längre fram i detta betänkande.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Regeringen har i en nyligen avlämnad proposition (prop. 1993/94:209) om den
fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen föreslagit att särskilda
arbetsmarknadskassor skall administrera den inkomstrelaterade ersättning som
skall utgå inom KAS-systemet vid arbetslöshet. Eftersom de nya reglerna avses
träda i kraft den 1 juli 1994 måste arbetsmarknadskassorna ha kapacitet för att
kunna hantera nya ersättningsärenden redan från denna tidpunkt. Det är dock en
tillfällig lösning. Regeringen har nämligen för avsikt att under hösten 1994
lägga fram förslag om kassornas organisatoriska hemvist och om formerna för
finansieringen av deras verksamhet, förslag som skall träda i kraft den 1
januari 1995.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 9--10) föreslår regeringen att
arbetsmarknadskassornas verksamhet tilldelas dels 9,9 miljoner kronor för
investeringar och kostnader av engångskaraktär, dels 5,1 miljoner kronor för
driftkostnader under tiden den 1 juli -- den 31 december 1994. Finansieringen
av driftkostnaderna fr.o.m. den 1 januari 1995 kommer att behandlas i den
aviserade propositionen om arbetsmarknadskassornas organisatoriska hemvist. De
föreslagna medlen -- sammanlagt 15 miljoner kronor -- skall enligt
propositionen anvisas på Arbetsmarknadsverkets reguljära förvaltningsanslag (A
1) som föreslås bli utökat till 2 876 516 000 kr under nästa budgetår.
Arbetsmarknadsverkets resurstilldelning påverkas också av ett annat förslag i
propositionen. Med hänsyn till att arbetsförmedlingen är fortsatt hårt belastad
föreslår regeringen att Arbetsmarknadsverket skall få disponera högst 395
miljoner kronor av de medel som finns anvisade på anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) för tillfällig personalförstärkning
under budgetåret 1994/95. Härav bör minst 75 miljoner kronor användas för lön
till sådan personal som skall ha till uppgift att få arbetsgivarna att
tidigarelägga anställningar.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkandena 12 och 13 (i denna
del) regeringens förslag till finansiering av arbetsmarknadskassorna under
andra halvåret 1994. Det görs med hänvisning till att partiet också avvisar
regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 32 uttryck för samma
uppfattning.
I den andra frågan stöder Socialdemokraterna i motion Fi54 yrkande 12 (i
denna del) den föreslagna personalförstärkningen men kräver att
resurstillskottet skall vara permanent och ingå i Arbetsmarknadsverkets
reguljära förvaltningsanslag.
Vänsterpartiet biträder i motion Fi32 yrkandena 33 och 34 regeringens förslag
om en tillfällig förstärkning, finansierad på angivet sätt, men anser att denna
förstärkning är otillräcklig. Därutöver finns det behov av en permanent
förstärkning av arbetsförmedlingarna. De av Vänsterpartiet förordade insatserna
för kompetenshöjning, ungdomsåtgärder m.m. för med sig att
förvaltningskostnadsanslaget bör höjas med 100 miljoner kronor till
2 961 516 000 kr.
Arbetsmarknadsutskottet biträder propositionens förslag och avstyrker
motionerna.
Av yttrandet framgår att arbetsmarknadsutskottet inom kort kommer att ta
ställning till regeringens förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Redan nu
klargör emellertid utskottet att det inte delar Socialdemokraternas och
Vänsterpartiets syn på den föreslagna medelstilldelningen till de nya
arbetsmarknadskassorna.
Utskottet erinrar också om att den personalförstärkning det är fråga om för
arbetsförmedlingens del är en helt konjunkturberoende förstärkning och att
utskottet tidigare i år avvisat snarlika motionskrav på permanent
resurstillskott. Utskottet vidhåller denna ståndpunkt.
Vänsterpartiets förslag om en permanent höjning av anslaget till
Arbetsmarknadsverket med 100 miljoner kronor avvisas av arbetsmarknadsutskottet
med hänvisning till att utskottet inte godtar de av partiet förordade
insatserna för bl.a. ungdomsåtgärder.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig
redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de
aktuella motionerna bör avstyrkas och att ytterligare 15 miljoner kronor bör
anvisas på ramanslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
det angivna ändamålet. Med ändring av riksdagens tidigare beslut (AU11, rskr.
189) kommer detta anslag därmed att uppgå till 2 876 516 000 kr.
Till frågan om finansieringen av det konjunkturbetonade personaltillskottet
återkommer utskottet i avsnittet om medelsanvisningen på A 2-anslaget.
Finansutskottet biträder således propositionens förslag i denna del (bil. 10,
A 1) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkandena 32--34 samt Fi54 (s) yrkandena
12 (i denna del) och 13.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (bil. 10 s. 10--20) och i flera motioner framläggs
förslag som berör medelsbehovet på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Finansutskottet behandlar i detta avsnitt av betänkandet först
förslag som rör den allmänna inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna, tar därefter upp de olika sakförslagen till prövning och gör
slutligen en samlad bedömning av medelsbehovet på anslaget.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
Riksdagen har för nästa budgetår tidigare anvisat 28 608,9 miljoner kronor
på anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av dessa medel fördelades
inte 1 940,6 miljoner kronor på ändamål, utan regeringen bemyndigades att
besluta om deras användning. I en nyligen avlämnad proposition om
regionalpolitiken (prop. 1993/94:140) har regeringen föreslagit att av dessa
ofördelade medel skall 800 miljoner kronor få disponeras av länsstyrelserna för
extraordinära tillväxtfrämjande insatser samt 120 miljoner kronor få användas
som kapitaltillskott till Norrlandsfonden.
Till bilden hör också att vissa sysselsättningspolitiska åtgärder
regelmässigt finansieras vid sidan av A 2-anslaget. Sålunda har av
arbetsmarknadsskäl medel anvisats på andra anslag för såväl utbildningsinsatser
som investeringar i vägar. Dessutom är det i allt väsentligt
arbetsmarknadsfonden som belastas med kostnaderna för arbetslivsutveckling
(ALU) och utbildningsvikariat.
På annat ställe i kompletteringspropositionen (bil. 6) föreslår regeringen
att ytterligare 1 600 miljoner kronor skall anvisas på anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta förslag -- som
utskottet behandlar längre fram i betänkandet -- innebär att sammanlagt 2 800
miljoner kronor kommer att stå till regeringens förfogande för
vägupprustningsåtgärder under nästa budgetår, vilket beräknas motsvara 13 000
årsarbeten i direkta och indirekta effekter.
I kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 11--12) redovisar regeringen i
en sammanställning hur den önskar fördela det arbetsmarknadspolitiska anslaget
liksom övriga arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder under budgetåret 1994/95. Av
sammanställningen framgår att regeringen förordar att den för budgetåret
1994/95 tidigare fastställda nivån på A 2-anslaget sänks med 2 842,2 miljoner
kronor till 25 766,7 miljoner kronor.
Regeringen uppger att den vid sin förnyade medelsfördelning har eftersträvat
att anpassa åtgärderna till en situation med ökad efterfrågan på arbetskraft
samtidigt som man i möjligaste mån försökt tillgodose de arbetssökandes behov.
Arbetsmarknadsutbildningen måste även i fortsättningen prioriteras högt,
anser regeringen. I en uppåtgående konjunktur är det särskilt viktigt med
utbildad arbetskraft. I nuvarande arbetsmarknadsläge bör i första hand
ungdomspraktik och ALU kunna begränsas. De från arbetsmarknadsfonden
finansierade utbildningsvikariaten har under innevarande budgetår legat på en
högre nivå än någon gång tidigare men bör under nästa budgetår utökas
ytterligare.
För åtgärder inom kulturmiljövård föreslås 300 miljoner kronor, vilket
beräknas ge ca 1 800 årsarbetsplatser. Åtgärderna avser upprustning av
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medlen bör disponeras av
Riksantikvarieämbetet.
Sammantaget ger det reviderade förslaget till fördelning av medlen under
A 2-anslaget utrymme för åtgärder för 203 300 personer per månad. Satsningen
på vägnätet, som delvis finansieras genom omföring av medel från A 2-anslaget,
ger 13 000 arbetstillfällen per månad. Till detta kommer 90 000 platser i ALU
och utbildningsvikariat, finansierade med medel från arbetsmarknadsfonden. Det
tidigare redovisade förslaget om en ökning av finansfullmakten gör det möjligt
att hålla en beredskap och att vid behov uppnå totalt 400 000 platser i
genomsnitt per månad.
Socialdemokraterna kritiserar i motion Fi54 yrkandena 2, 7--10 samt
17 (i denna del) regeringen för att den trappar ner ambitionen och minskar
anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder trots att vi fortfarande har en
exceptionellt hög arbetslöshet. Motionärerna vill anvisa mer resurser till
arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag, beredskapsarbete, rekryteringsstöd
och investeringar. De vill också ta krafttag mot ungdomsarbetslösheten samt
stödja kommuner så att de kan behålla uppsagd personal.
Motionärerna är positiva till regeringens satsning på vägarbeten och
kulturminnesvård men anser att en sådan satsning inte bör göras på bekostnad av
andra åtgärder som finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Den tidigare
ofördelade reserv på 1,9 miljarder kronor, som ställts till regeringens
disposition, borde inte få användas inom regionalpolitiken på det sätt som nu
föreslås i proposition 140. Dessa medel behövs inom AMS.
Socialdemokraterna vill anvisa 4,7 miljarder kronor utöver vad regeringen
budgeterat på A 2-anslaget. Detta resurstillskott skall bl.a. användas till
arbetsmarknadsutbildning, höjt utbildningsbidrag, beredskapsarbeten,
rekryteringsstöd samt för att förhindra att kommunanställda sägs upp.
Satsningen på arbetsmarknadsutbildningen ser motionärerna som betydelsefull
för att kunna möta efterfrågan på kompetenta arbetssökande och därmed undvika
flaskhalsproblem. Deras förslag på detta område ger närmare 10 000 fler platser
i månaden än regeringens förslag.
Statsbidraget till beredskapsarbeten bör enligt motionärerna räknas på hela
arbetstiden och inte som nu på endast 90 %.
Vidare föreslås i motionen att AMS skall få i uppdrag att förhandla med
kommuner och landsting om att förlänga uppsägningstiden för uppsagd personal.
AMS bör få särskilda medel för att stimulera kommunerna att fatta sådana
beslut.
Vänsterpartiet vill i motion Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och
29--31 förstärka insatserna mot arbetslösheten. Regeringen har enligt
motionärerna sent omsider tänkt om och minskat volymerna för ALU och
ungdomspraktik. Den har också insett behovet av mer arbetsmarknadsutbildning
och kompetenshöjande insatser. Motionärerna vill emellertid gå längre och
förordar därför ytterligare insatser för arbetsmarknadsutbildning inkl.
utbildningsbidrag, företagsutbildning, rekryteringsstöd och beredskapsarbeten.
De vill också göra en kraftfull ungdomssatsning. För dessa åtgärder krävs
ytterligare 3 500 miljoner kronor i budgetmedel jämfört med regeringens
förslag.
Vänsterpartiet ser utbildningsvikariat som en utmärkt metod och anser att
formella skäl inte bör hindra dess användning. Partiet motsätter sig också
regeringens förslag att omfördela eller utnyttja A 2-anslaget till vägunderhåll
(1 600 mkr), särskilda regionala åtgärder (800 mkr), kulturmiljövård (300 mkr)
och förstärkning av Norrlandsfonden (120 mkr). Detta innebär att Vänsterpartiet
avvisar att sammanlagt 4 320 miljoner kronor tas från A 2-anslaget.
I motionen betonas vikten av att satsa på arbetsmarknadsutbildning för att
höja kompetensnivån och på så sätt eliminera flaskhalsar i produktionen.
Motionärerna anser slutligen också att omfattningen av beredskapsarbetena måste
öka samt att statsbidragsreglerna för sådana arbeten åter skall baseras på en
veckoarbetstid på 40 timmar.
I motion Fi36 begär Sinikka Bohlin och Britt Bohlin (båda s) ett
tillkännagivande om ytterligare medel för ALU inom sektorn natur-, landskaps-
och fornvård.
Kulturutskottet välkomnar den föreslagna satsningen med 300 miljoner
kronor på ROT-insatser i byggnader och miljöer av kulturhistoriskt värde. De
regionala insatser som görs på kulturmiljövårdens område är angelägna inte
minst för det regionala utvecklingsarbetet, anser kulturutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden som är
aktuella i detta sammanhang.
Med hänsyn till den osäkerhet som råder om den kommande konjunkturuppgångens
sysselsättningseffekter har regeringen enligt arbetsmarknadsutskottets mening
funnit en flexibel lösning, där omfattningen och fördelningen av åtgärderna vid
behov kan expanderas och justeras. Arbetsmarknadsutskottet håller med
regeringen om att man i första hand bör dra ner på ALU och ungdomspraktik.
Arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat, särskilt med inriktning mot
näringslivet, kan däremot höja kompetensnivån och fungera som "smörjmedel" i
konjunkturuppgången. Liksom regeringen och motionärerna har
arbetsmarknadsutskottet starkt intresse av att frågorna om kompetenshöjning får
en tillfredsställande lösning.
Arbetsmarknadsutskottet har intet att erinra mot regeringens förslag till
fördelning av de arbetsmarknadspolitiska medlen på olika områden och ändamål.
Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer med rapport om de
sysselsättningseffekter som kan uppnås genom satsningen på kulturmiljövård och
omfördelning av resurser till regionalpolitiska insatser m.m. Utskottet
instämmer således inte i den kritik som riktas mot den nya anslagsfördelningen
i motion Fi32 (v) yrkandena 9--12.
Med hänsyn till att regeringens förslag är utformat som ett flexibelt och
justerbart åtgärdspaket, och då det dessutom lätt kan expanderas har
arbetsmarknadsutskottet svårt att förstå den kritik som framförs i motionerna
Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) och Fi32 (v) yrkande 14 där motionärerna
talar om nedtrappade ambitionsnivåer och framför krav på mera budgetmedel.
I frågan om stöd till kommuner och landsting som skjuter upp planerade
personalindragningar framför arbetsmarknadsutskottet den åsikten att de
arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär kommunal
verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att AMS tycks nå goda resultat
med de överenskommelser man gör med kommuner och landsting om vidareutbildning
av uppsagd personal. Mot denna bakgrund avvisar utskottet förslagen i
motionerna Fi54 (s) yrkande 2 och Fi32 (v) yrkande 16.
Socialdemokraternas och Vänsterpartiets krav på ökad satsning på
arbetsmarknadsutbildning avvisar utskottet med hänvisning till
regeringsalternativets flexibla utformning. Arbetsmarknadsutskottet anser
således att motionerna Fi54 (s) yrkande 9 och Fi32 (v) yrkande 29 bör avstyrkas
av finansutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet avvisar också den kritik som framförs i motionerna
mot att utbildningsbidraget vid arbetsmarknadsutbildning har ändrats. Utskottet
finner det skäligt att den enskilde får betala en viss del av kostnaderna för
sådana studier med återbetalningspliktiga lån. Det är här fråga om en
utbildning som den enskilde själv ansöker om i konkurrens med andra personer.
Ungdomar under 25 år som antas till arbetsmarknadsutbildning bör alltså i
likhet med ungdomar som väljer andra studieformer själva svara för en del av
studiekostnaden. Med hänvisning härtill avstyrker arbetsmarknadsutskottet
motionerna Fi32 (v) yrkande 30 och Fi54 (s) yrkande 10.
Både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vill ändra reglerna för
statsbidrag till beredskapsarbete så att hela arbetstiden och inte som nu bara
90 % berättigar till bidrag. Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år
avstyrkt likartade motionskrav med hänvisning till att en sådan förändring
skulle leda till en kostnadsökning som utskottet inte kan ställa sig bakom.
Arbetsmarknadsutskottet, som inte ändrat uppfattning i frågan avstyrker
motionerna Fi32 (v) yrkande 17 och Fi54 (s) yrkande 8.
Arbetsmarknadsutskottet ser utbildningsvikariaten som en viktig åtgärd i
nuvarande arbetsmarknadsläge och delar regeringens uppfattning att särskilda
ansträngningar bör göras för att dessa skall öka inom näringslivet. Beträffande
omfattningen av åtgärden anser utskottet att flexibilitet och samtidig
kostnadskontroll uppnås med den i propositionen föreslagna ordningen som
innebär att en ram ges för ALU och utbildningsvikariat tillsammans. Sammanlagt
bör antalet platser ligga på högst 90 000 per månad och den totala årskostnaden
bör uppgå till högst 10 723 miljoner kronor. Med hänvisning härtill anser
arbetsmarknadsutskottet att de krav på vidgad användning av utbildningsvikariat
som framförs i motionerna Fi32 (v) yrkande 31 och Fi54 (s) yrkande 7 bör
avstyrkas.
Vänsterpartiet kräver att satsningen på ALU skall minskas till förmån för
arbetsmarknadsutbildning. Dock bör ALU-projekt inom miljöområdet prioriteras.
Synpunkter av det senare slaget tas också upp och utvecklas ytterligare i
motion Fi36 (s). Arbetsmarknadsutskottet anser emellertid att motionerna inte
bör påkalla någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet har nämligen inhämtat
att ALU-delegationen försökt finna områden för nya ALU-projekt som inte
konkurrerar med ordinarie arbetsinsatser. Enligt delegationen utgör natur- och
landskapsvård stora potentiella områden för ALU-verksamheten. En inventering
inom vissa län ger också vid handen att det förekommer ett antal ALU-projekt
med miljöinriktning, bl.a. med anknytning till kretsloppspropositionen. Med
hänvisning till den utveckling som är på gång anser arbetsmarknadsutskottet
således att även motionerna Fi32 (v) yrkande 23 och Fi36 (s) bör avstyrkas.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig
redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning till de olika
motionsförslagen.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets uppfattning om
regeringens reviderade förslag till inriktning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Förslaget är flexibelt utformat och den valda lösningen gör det
möjligt att inom vissa givna ramar anpassa insatsernas omfattning och
fördelning efter den fortsatta utvecklingen. Eftersom de medel som anvisats för
innevarande budgetår på motsvarande anslag inte kommer att tas i anspråk fullt
ut utan balanseras till efterföljande budgetår ter sig en sådan lösning
ändamålsenlig.
Finansutskottet delar också arbetsmarknadsutskottets syn på de i motionerna
framförda förslagen om nya eller ändrade arbetsmarknadspolitiska insatser. Även
finansutskottet anser således att dessa förslag bör avvisas av riksdagen.
Med det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi32 (v) yrkandena 9--12,
14, 16, 17, 23, 29--31 samt motionerna Fi36 (s) och Fi54 (s) yrkandena 2, 7--10
och 17 (i denna del).
Främjande av kvinnligt företagande
Arbetsmarknadsutskottet föreslår genom ett utskottsinitiativ att
särskilda medel skall avdelas för att göra det möjligt att ytterligare stärka
kvinnors företagande i ett regional-, arbetsmarknads- och näringspolitiskt
perspektiv. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det synnerligen angeläget
att även kvinnorna och det kvinnliga företagandet kan bidra till och utnyttja
den kommande konjunkturuppgången.
De medel som arbetsmarknadsutskottet föreslår för kvinnors företagande bör i
första hand bestå av lån för finansieringsändamål i företagsverksamheten. Ett
nytt anslag bör därför inrättas för detta ändamål anser arbetsmarknadsutskottet
som föreslår att medlen skall disponeras av Industri- och nyföretagarfonden.
Beslut om enskilda låneärenden bör inom vissa ramar fattas av de regionala
utvecklingsbolagen, som bör ges dragningsrätt hos fonden. Det bör i övrigt vara
regeringens uppgift att utforma de närmare bestämmelserna för dessa lån.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att 50 miljoner kronor anvisas på
ett nytt anslag för kvinnors företagande under Näringsdepartementets
huvudtitel. Satsningen bör finansieras genom att anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas med ett lika stort belopp. Utskottet
ser det som angeläget att information om denna satsning förs ut så snart som
möjligt.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets initiativ. Eftersom
arbetsmarknadsutskottet anvisar en för ändamålet lämplig finansiering har
finansutskottet från sina utgångspunkter inget att erinra. Tvärtom ser
utskottet det som värdefullt om kvinnligt företagande främjas på det föreslagna
sättet. Många kvinnor bär på idéer och andra uppslag som kan omsättas i
affärsmässigt hållbara företagsprojekt om de bara får finansiellt stöd för sina
förslag. Ofta kan det vara svårt att få låna mindre belopp för att utveckla en
bra företagsidé. Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet det som
angeläget att information om detta stöd till kvinnligt företagande förs ut så
snart som möjligt.
Verksamheten bör utvärderas efterhand. Om det därvid visar sig att stödet väl
uppfyller det avsedda syftet bör insatserna fortgå under längre tid.
Finansutskottet föreslår således att riksdagen beslutar föra upp ett nytt
reservationsanslag till främjande av kvinnligt företagande på
Näringsdepartementets huvudtitel och på detta anslag föra upp 50 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95.
Ungdomsarbetslöshet
Socialdemokraterna lägger i motion Fi54 yrkandena 3 och 11 fram ett
program för att bekämpa arbetslösheten för ungdomar. Målet är att ingen under
25 år skall behöva gå arbetslös längre än 100 dagar. Motionärerna är beredda
att satsa 2 miljarder kronor för att ge 70 000 ungdomar arbete. Programmet
skall finansieras med den reservation som under innevarande budgetår väntas
uppkomma på anslaget för Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Ungdomsprogrammet innebär i korthet bl.a. följande:
Utbildningsbidragen höjs. Antalet ungdomar i arbetsmarknadsutbildning ökas
kraftigt. Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan påskyndas. Antalet
högskoleplatser utökas. Gymnasieutbildade ungdomar skall kunna få särskilda
utlandsstipendier. Dessutom skall utbytesstuderande kunna få behålla sitt
studiebidrag.
Kommunerna ges ansvar för att alla ungdomar har meningsfull sysselsättning
t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år; ett s.k. utvecklingsår.
Ett system med ungdomsintroduktion införs i stället för de nuvarande
åtgärderna ungdomspraktik och ALU.
Utbildningsvikariaten inriktas mot ungdomsvikariat.
En särskild garanti i form av praktiktjänstgöring införs för arbetslösa
akademiker.
Utvecklingsbolagen ges ytterligare resurser för att kunna erbjuda ungdomar
som vill starta företag riskvilligt kapital.
Även Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkandena 24--28 åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten. Partiet vill införa en särskild ungdomsgaranti som
innebär att ungdomar under 20 år inte skall behöva vara öppet arbetslösa mer än
några veckor. För ungdomar som är äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader.
Motionärerna vill också införa obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på
medelstora och stora företag. De vill satsa på ungdomsprojekt med
miljöinriktning samt införa ett särskilt stöd, kallat mikrostöd, på högst
20 000 kr för ungdomar mellan 16 och 30 år som vill driva egen rörelse eller
kooperativ. Ungdomspraktiken bör enligt motionärerna snabbt trappas ned och
ersättas av ett introduktionsprogram där kortare praktik kombineras med
anställning med rekryteringsstöd.
Partiets tidigare redovisade satsning på arbetsmarknadsutbildning och
utbildningsbidrag är också förslag som kommer ungdomar till del.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motionerna men anser samtidigt att
arbetsmarknadsläget för ungdomar är fortsatt mycket bekymmersamt. Man kan dock
skönja tendenser till en förbättring och det är arbetsmarknadsutskottets
förhoppning att den vändning i konjunkturen som skett skall leda till ökad
efterfrågan på ungdomar i arbetslivet. Utskottet förutser dock att behovet av
arbetsmarknadspolitiska resurser riktade till ungdomar kommer att vara stort
även under nästa budgetår och då särskilt under de inledande sommarmånaderna.
Det råder enligt arbetsmarknadsutskottet inga delade meningar om att det
behövs kraftfulla insatser för att bekämpa arbetslösheten i stort och särskilt
arbetslösheten bland ungdomar. Satsningen måste emellertid hållas inom ramen
för vad en ansvarsfull ekonomisk politik tillåter. Utskottet anser att
regeringens ansträngningar för att bekämpa arbetslösheten är berömvärda mot
bakgrund av det statsfinansiella läget.
All erfarenhet visar att ungdomar är arbetslösa i större utsträckning än
äldre även vid mera normala konjunkturlägen än det nuvarande. Utskottet pekar
på de relativt höga ungdomslönerna som kan antas försvåra ungdomars möjlighet
att få sysselsättning. Samtidigt hänvisar utskottet till de förändringar som
skett inom det arbetsrättsliga regelsystemet och som ger ungdomar bättre
möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden, bl.a. genom provanställning.
I likhet med regeringen anser arbetsmarknadsutskottet att staten skall
förbättra ungdomars möjligheter att få sysselsättning genom bl.a.  ändringar av
regelsystemen inom arbetsmarknadspolitiken. Utskottet hänvisar till regeringens
uttalanden i finansplanen om att parterna på arbetsmarknaden har ett stort
ansvar för att lönebildningen sker på ett sätt som inte försvårar för ungdomar
att få arbete. Utskottet hänvisar också till att en särskild utredare har
tillkallats (dir. 1992:107) med uppgift att beskriva och analysera ungdomars
levnadsvillkor i ekonomiskt och socialt hänseende. Utredaren kommer att bl.a.
studera konsekvenser av lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet samt
lönenivåns betydelse för ungdomars möjligheter att etablera sig på
arbetsmarknaden. Utredaren kommer inom kort att presentera sina förslag.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att regeringen under nästa budgetår satsar
närmare 25,8 miljarder kronor över budgeten på olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder varav en stor del kan komma ungdomar till del. Härtill kommer
sysselsättningsskapande åtgärder på närmare 11 miljarder kronor som finansieras
via Arbetsmarknadsfonden. Beaktas bör vidare den satsning som görs av
arbetsmarknadsskäl och som hänför sig till andra huvudtitlar i budgeten.
Dessutom uppkommer resursförstärkningar på andra håll till följd av
reservationer i innevarande års anslag. Arbetsmarknadsutskottet delar
regeringens uppfattning att det i ett förbättrat läge på arbetsmarknaden med
ökad efterfrågan på reguljär arbetskraft finns anledning att något börja
begränsa åtgärder som ALU och ungdomspraktik.
De åtgärdsprogram för ungdomar som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet för
fram leder i båda fallen till stor extra belastning på statsfinanserna. Det är
självfallet angeläget att den tid varunder ungdomar går arbetslösa är så kort
som möjligt. Arbetsmarknadsutskottet ser det emellertid inte som realistiskt
att låta en sådan strävan ta formen av en garanti. Eftersom utskottet ställt
sig bakom regeringens förslag att öka antalet utbildningsvikariat har utskottet
heller inte någon principiell invändning mot förslaget att ge fler ungdomar
sådana vikariat.
I de föreslagna programmen ingår vissa åtgärder som arbetsmarknadsutskottet
inte kan ställa sig bakom. Det gäller t.ex. förslaget om obligatorisk
praktikantplats. I vissa fall har förslagen också stora likheter med inslag i
det befintliga åtgärdsprogrammet. Det gäller t.ex. ungdomsintroduktionen och
introduktionsprogrammet samt garantin för arbetslösa akademiker.
Arbetsmarknadsutskottet har i andra sammanhang behandlat och avstyrkt förslag
som motionärerna nu åter för fram, som t.ex.  förslaget om ungdomsintroduktion
och förslaget om ungdomsprojekt med miljöinriktning.
Arbetsmarknadsutskottet anser sammanfattningsvis att de satsningar regeringen
gör för att möta ungdomsarbetslösheten är väl avvägda både till innehåll och
volym. Utskottet kan således inte biträda de program mot ungdomsarbetslöshet
som motionärerna förordat.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har var för sig
redovisat en från utskottsmajoriteten avvikande uppfattning om de olika
motionsförslagen.
Finansutskottet har när det gäller frågan om ungdomsarbetslösheten och de
åtgärder som erfordras för att komma till rätta med den ingen annan uppfattning
än arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi32 (v) yrkandena 24--28 samt
Fi54 (s) yrkandena 3 och 11.
Ungdomspraktik
I propositionen anmäls (bil. 10 s. 19) att en ny förenklad förordning om
ungdomspraktikanter skall börja gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Förenklingarna
kommer att avse sådana frågor som förutsättningarna  för anvisningar, praktik
på deltid, anvisningstiderna och definitionen på funktionshinder.
Regeringen begär riksdagens godkännande av vad som anförts om förenklade
regler inom ungdomspraktiken.
Arbetsmarknadsutskottet noterar att, såvitt framgår av propositionen,
kommer de aviserade ändringarna inte att medföra någon förändring av de
grundläggande riktlinjerna för ungdomspraktik. Utskottet har ingen erinran mot
vad regeringen anfört i frågan.
Finansutskottet ansluter sig till detta ställningstagande och föreslår
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört om förenklade regler inom
ungdomspraktiken (bil. 10, A 2, yrkande 6).
Förstärkning av arbetsförmedlingen
I propositionen (bil. 10 s. 15--16) föreslår regeringen att riksdagen
skall godkänna att högst 395 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig
personalförstärkning vid arbetsförmedlingen under budgetåret 1994/95.
Finansutskottet har redan tidigare i detta betänkande delvis berört detta
förslag.
Socialdemokraterna kräver i motion Fi54 yrkande 12 (i denna del) att
den föreslagna förstärkningen av arbetsförmedlingen skall vara permanent. Som
tidigare framgått stöder Vänsterpartiet den tillfälliga förstärkningen men vill
därutöver ha ett permanent resurstillskott.
Arbetsmarknadsutskottet har i enlighet med vad som tidigare redovisats
tillstyrkt en tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen av konjunkturskäl.
Utskottet anser det därför logiskt att vid medelstilldelningen använda sig av
anslaget för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår således att finansutskottet skall tillstyrka
regeringens förslag och avstyrka motionsyrkandet.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet finner det rimligt att Arbetsmarknadsverket tillförs
extra resurser med tanke på den hårda belastning arbetsförmedlingen är utsatt
för. Tillskottet är helt uppenbart betingat av konjunkturella skäl och bör
därför inte ges formen av ett permanent resurstillskott till
arbetsförmedlingen. Med hänsyn härtill delar finansutskottet
arbetsmarknadsutskottets uppfattning att åtgärden skall finansieras över
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Riksdagen bör således godkänna
att högst 395 miljoner kronor av medlen under detta anslag får användas för
ändamålet.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker
propositionens förslag (bil. 10 A 2 yrkande 1) samt avstyrker motion Fi54 (s)
yrkande 12 (i denna del).
Extra informationsinsatser
I propositionen (bil. 10, s. 16) föreslår regeringen att riksdagen skall
godkänna att högst 10 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för vissa informationsinsatser.
Resurstillskottet fördelar sig i två lika stora delar på dels information om
åtgärder som syftar till att tidigarelägga nyanställningar, dels information om
den allmänna arbetslöshetsförsäkring som föreslås införd fr.o.m. den 1 juli
1994.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 14 regeringens
förslag i den del som rör medel för information om den föreslagna
arbetslöshetsförsäkringen.
Vänsterpartiet gör i motion Fi32 yrkande 18 samma sak. De båda
partierna grundar sitt ställningstagande på att de är mot regeringens förslag
till ny arbetslöshetsförsäkring.
Arbetsmarknadsutskottet anser att information om förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen bör planeras i god tid. Enligt
arbetsmarknadsutskottet finns det behov av sådan information oberoende av hur
utskottet ställer sig till enskilda frågor i propositionen med förslag till ny
arbetslöshetsförsäkring. Arbetsmarknadsutskottet anser således att
A 2-anslaget bör få användas för de informationsinsatser som regeringen
föreslagit. Det innebär att arbetsmarknadsutskottet tillstyrker propositionens
förslag och avstyrker de båda motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i denna fråga.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än
arbetsmarknadsutskottet. Finansutskottet tillstyrker således propositionens
förslag (bil. 10, A 2 yrkande 2) och avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 18
och Fi54 (s) yrkande 14.
Bidrag till utbildning i företag
Bidrag till utbildning i företag får enligt förordningen (1984:518) lämnas
till arbetsgivare som tillhandahåller utbildning åt de anställda för att
upprätthålla och främja sysselsättningen. Utbildning av arbetsgivare och
företagare som inte är anställda berättigar däremot inte till bidrag.
I propositionen (bil. 10 s. 17) föreslår regeringen att bidrag också
skall få lämnas för utbildning av den som äger en del i ett litet eller
medelstort företag och som arbetar i verksamheten utan att vara anställd där.
Den som berörs får dock inte ha ett väsentligt inflytande över verksamheten.
Socialdemokraterna framhåller i motion Fi54 yrkande 16 att de flesta
delägare rimligen har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Regeringens
förslag att endast delägare utan väsentligt inflytande över verksamheten skall
få del av stödet är utomordentligt svårtolkat anser motionärerna som också
påpekar att någon motivering inte ges till denna uppdelning. Motionärerna
föreslår därför att begränsningen tas bort.
Vänsterpartiet ser i motion Fi32 yrkande 21 det som viktigt att höja
kompetensnivån i de små och medelstora företagen. Även sådana delägare som har
ett väsentligt inflytande över verksamheten bör därför kunna få bidrag till
utbildning. Annars föreligger risk att begränsningen omintetgör åtgärden. I
motionen föreslås också att bidraget till utbildning i företag skall höjas från
högst 60 till högst 90 kr per timme för att stimulera till kompetensutveckling.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen och motionärerna
att det är angeläget att höja kompetensnivån i de små och medelstora företagen.
I rådande arbetsmarknadsläge finns det behov av utbildning och kompetenshöjande
insatser för såväl anställda som småföretagare. Enligt utskottet är det svårt
att ta ställning till den begränsningsregel som regeringen föreslagit för
sådana delägare som har ett väsentligt inflytande över verksamheten. Som
motionärerna påpekar kan denna begränsning göra åtgärden mindre verkningsfull.
Utskottet föreslår därför att riksdagen gör ett tillkännagivande med anledning
av propositionen och motionerna Fi32 (v) yrkande 21 och Fi54 (s) yrkande 16
och anmodar regeringen att ta bort den föreslagna begränsningen.
Vänsterpartiets förslag att höja bidraget vid företagsutbildning från 60 till
90 kr per timme avvisas av arbetsmarknadsutskottet.
Vänsterpartiets företrädare har i den senare frågan  redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets bedömning av den
föreslagna regeländringen. Det är önskvärt att kompetensnivån kan höjas i de
små och medelstora företagen och att de utbildningsinsatser som kommer till
stånd omfattar även de i företagens ledning som inte är anställda. Utskottet
har i och för sig förståelse för den begränsningsregel som regeringen
föreslagit men ser samtidigt att betydande svårigheter kan uppkomma vid
tillämpningen av en sådan föreskrift. Den föreslagna begränsningen bör därför
tas bort men i övrigt bör riksdagen godkänna regeringens förslag.
Finansutskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av dels
regeringens förslag (bil. 10, A 2 yrkande 4), dels motionerna Fi32 (v) yrkande
21 och Fi54 (s) yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om vidgad rätt till utbildning i företag.
Liksom arbetsmarknadsutskottet ser finansutskottet inte skäl att nu höja
bidragsnivån vid företagsutbildning. Utskottet avstyrker därför motion Fi32
(v) yrkande 20.
Akademikerpraktik
I propositionen (bil. 10 s. 16--17) föreslår regeringen dels att
akademikerpraktiken skall förlängas från nuvarande tre till högst sex månader,
dels att de som tar sig an en akademikerpraktikant skall betala ett
finansieringsbidrag på 1 000 kr per månad.
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 15 regeringens
förslag.
Vänsterpartiet ger i motion Fi32 yrkande 19 uttryck för samma
uppfattning.
Arbetsmarknadsutskottet har tidigare i år uttalat att akademikerpraktiken
har en viktig uppgift att fylla eftersom arbetslösheten är högst bland
nyutexaminerade akademiker. Enligt utskottet kommer åtgärden även under nästa
budgetår att vara ett viktigt inslag i samhällets insatser mot
ungdomsarbetslösheten. Den avvaktande hållning som arbetsgivare uppenbarligen
haft till akademikerpraktik har lett till att åtgärden inte nått upp till
önskade volymer. Försiktigheten kan bero på den korta anvisningstiden.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag att förlänga praktikperioden
till sex månader.
Det föreslagna finansieringsbidraget väcker enligt arbetsmarknadsutskottet
frågan om inte en sådan avgift snarare skulle minska än öka åtgärdens
attraktivitet bland arbetsgivare. Utskottet bedömer dock att
finansieringsbidraget är utomordentligt blygsamt med tanke på hur kvalificerad
arbetskraft som ställs till arbetsgivarens förfogande. Rimligen bör det därför
inte inverka negativt på viljan att anordna praktik. Utskottet tillstyrker
således regeringens förslag rörande akademikerpraktik och avstyrker motionerna.
Företrädare för Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har redovisat en från
utskottsmajoriteten avvikande uppfattning i dessa frågor.
Finansutskottet ansluter sig till arbetsmarknadsutskottets uppfattning
och föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik
(bil. 10, A 2 yrkande 3) samt avslår motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54
(s) yrkande 15.
Rekryteringsstöd för högskoleutbildade
I propositionen (bil. 10 s. 18--19) föreslår regeringen att man på försök
skall införa ett rekryteringsstöd för arbetslösa högskoleutbildade under nästa
budgetår. Stödet skall hjälpa akademiker med arbetslivserfarenhet att återgå
till den reguljära arbetsmarknaden. Det bör kunna utgå vid anställning i små
företag som saknar motsvarande högskolekompetens. Småföretag saknar ofta
kunskap om vad kvalificerad arbetskraft kan bidra med för att utveckla
verksamheten. Bidragsperioden bör vara högst tolv månader och bidrag skall
kunna lämnas med högst 50 % av den totala lönekostnaden. Kostnaderna för
stödet bör inrymmas i de medel som har beräknats för rekryteringsstöd under
nästa budgetår.
Vänsterpartiet ställer sig i motion Fi32 yrkande 22 positivt till
åtgärden i sig men ifrågasätter bidragsdelen. Efter sex månaders anställning
bör företaget självt bära en större del av lönekostnaden. Bl.a.
rättviseaspekter talar för att begränsa bidragsdelen. Vänsterpartiet förordar
därför att 50 % av lönekostnaderna utgår som bidrag under de första sex
månaderna och 25 % under de följande sex.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det föreslagna rekryteringsstödet
är en försöksverksamhet under ett budgetår. Internationella motsvarigheter har
fallit väl ut. Såväl för att stödja högskoleutbildade arbetslösa som för att
höja kompetensen i de små företagen finner utskottet åtgärden väl värd att
pröva.
Arbetsmarknadsutskottet är medvetet om att det kan ta viss tid innan de
högskoleutbildades insatser i ett företag ger resultat. Därför bör
bidragsperioden vara förhållandevis lång. En period på högst tolv månader
ser utskottet som en flexibel lösning. Arbetsmarknadsutskottet tar också fasta
på att bidragsnivån skall vara högst 50 % av lönekostnaderna och
förutsätter att denna regel utnyttjas på ett sådant sätt att arbetsförmedlingen
inte betalar ut mer än vad som krävs. Försöksverksamheten skall enligt
propositionen utvärderas. Arbetsmarknadsutskottet utgår från att man inför en
eventuell förlängning av stödet tar upp bidragsnivå m.m. till diskussion i ett
sådant sammanhang. Med hänvisning härtill tillstyrker arbetsmarknadsutskottet
försöksverksamheten i den föreslagna formen och avstyrker motionsyrkandet.
Finansutskottet delar denna bedömning och föreslår att riksdagen skall
godkänna regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd för
högskoleutbildade (bil. 10, A 2 yrkande 5) samt avstyrka motion Fi32 (v)
yrkande 22.
Flexiblare användning av rekryteringsstödet
I propositionen (bil. 10 s. 19) föreslår regeringen att riksdagen skall
godkänna vad som sägs om en flexiblare användning av rekryteringsstödet. Av
redovisningen framgår att regeringen har beslutat införa mer flexibla
anvisningsregler för platser med rekryteringsstöd. För att få sådant stöd skall
det inte längre vara nödvändigt att ha gått arbetslös i minst tre månader,
resp. för dem som är under 25 år i minst en månad. Om det finns synnerliga skäl
skall dessutom rekryteringsstöd kunna utgå för att anvisa äldre arbetslösa
plats i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden i stället för som tidigare
bara i kommuner och landsting. Över hälften av de äldre arbetslösa är
långtidsarbetslösa.
I motion Fi34 tar Lennart Fremling (fp) upp de äldre arbetslösas
situation. Med hänsyn till svårigheterna på arbetsmarknaden för äldre
arbetslösa bör speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder införas för personer
över 50 år.
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med regeringen att den genomförda
ändringen gör det möjligt att använda rekryteringsstödet på ett mera offensivt
sätt. Utskottet ser positivt på en sådan ändring som vidgar användningsområdet
för rekryteringsstödet och stimulerar till fasta anställningar. Likaså är
utskottet positivt till den ändring som ger äldre arbetslösa möjlighet att få
plats med rekryteringsstöd i högst tolv månader inom hela arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet har förståelse för de synpunkter som framförs i
motion Fi34 (fp) och vill väcka frågan om och hur man bör angripa förlegade
attityder som olika grupper på arbetsmarknaden kan möta. Över hälften av de
äldre arbetslösa är långtidsarbetslösa. Utskottet vill inte att man skall
ställa äldre i motsatsförhållande till yngre. Utskottet vill dock erinra om de
riktlinjer som gäller för arbetsmarknadspolitiken. Enligt dessa skall
långtidsarbetslösa vara den grupp som kommer i första hand för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar också att
de ändringar som regeringen nyligen gjort i rekryteringsstödet ligger i linje
med motionärens önskemål. Någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida är
därför inte påkallad, anser arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet biträder detta förslag och föreslår alltså att riksdagen
skall godkänna vad regeringen har anfört om en flexiblare användning av
rekryteringsstödet (bil. 10, A 2 yrkande 7) och avstyrka motion Fi34 (fp).
Sammanfattande bedömning av medelsbehovet på A 2-anslaget
I propositionen (bil. 10 s. 11--12) föreslår regeringen som tidigare
nämnts att anslaget till arbetsmarknadspolitiska åtgärder bestäms till
25 766 738 000 kr för nästa budgetår. Denna nivå är 2 842 193 000 kr
lägre än vad riksdagen tidigare har beslutat (1993/94:AU11, rskr. 189).
Socialdemokraterna avvisar i motion Fi54 yrkande 17 (i denna del)
regeringens förslag till anslagsminskning och förordar att anslaget skall tas
upp med ett belopp som är 4 658 miljoner kronor högre än vad som tidigare har
beslutats resp. föreslagits i detta sammanhang. Därutöver vill
Socialdemokraterna för insatser under nästa budgetår utnyttja 2 200 miljoner
kronor av de medel som kvarstår outnyttjade på innevarande års anslag för
arbetsmarknadspolitiska insatser.
Ny demokrati förordar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) att
20 000 miljoner kronor anvisas på anslaget, dvs. 5 766,7 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslår.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 13 att anslaget
fastställs till 33 586 738 000 kr. Denna nivå, som överstiger regeringens
förslag med 7 820 miljoner kronor, har sin grund i att Vänsterpartiet dels
vill utöka budgetmedlen med 3 500 miljoner kronor, dels avvisar regeringens
förslag att föra över 4 320 miljoner kronor från A 2-anslaget till andra
användningsområden.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar om att utskottet ställt sig bakom
regeringens förslag till jämkningar i den arbetsmarknadspolitiska
åtgärdsarsenalen. Utskottet har dessutom avstyrkt de motioner där förslag
framförs om ändrad omfattning och fördelning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Utskottet uppger också att det belopp på 1 940,6 miljoner kronor
som tidigare stått ofördelat till regeringens disposition nu är budgeterade för
olika ändamål.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar slutligen också om sitt förslag till
initiativ som innebär att A 2-anslaget minskas med 50 miljoner kronor till
förmån för ett nytt anslag för insatser i syfte att främja kvinnligt
företagande.
I konsekvens härmed anser arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen
begärda beloppet minskat med 50 miljoner kronor bör anslås för
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under budgetåret 1994/95, dvs.
25 716 738 000 kr. De aktuella motionsyrkandena bör således avstyrkas, anser
arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet har vid behandlingen av de förslag som berör
medelsberäkningen på anslaget genomgående ställt sig bakom
arbetsmarknadsutskottets förslag. I enlighet härmed bör sålunda anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för nästa budgetår föras upp med
25 716 738 000 kr.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen med anledning av propositionen (bil.
10, A 2 yrkande 8) och med avslag på motionerna Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna
del), Fi32 (v) yrkande 13 och Fi54 (s) yrkande 17 (i denna del) anvisar
25 716 738 000 kr på reservationsanslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för budgetåret 1994/95.
Lönegarantifonden
På grund av de senaste årens stora antal konkurser beräknas i
kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 20--21) underskottet i
Lönegarantifonden till ca 4 miljarder kronor vid utgången av budgetåret
1993/94. Underskottet i fonden har finansierats via en rörlig kredit hos
Riksgäldskontoret. För budgetåret 1993/94 uppgår denna kredit till 7 miljarder
kronor.
Regeringen bedömer att utbetalningarna från Lönegarantifonden kommer att
minska till följd av ett lägre antal konkurser och till följd av de
uppstramningar som gjorts i lönegarantireglerna.
Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit får disponeras
i Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för
utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 (yrk. 35) att sänkningen av den rörliga
krediten begränsas till 6 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av utvecklingen när
det gäller utbetalningar från Lönegarantifonden under nästa budgetår. Utskottet
tillstyrker således att en rörlig kredit om högst 5 miljarder kronor får
disponeras i Riksgäldskontoret under nästa budgetår för utbetalningar enligt
lönegarantilagen. Därmed avstyrks motion Fi32 (v) yrkande 35.
Med instämmande i vad arbetsmarknadsutskottet anfört föreslår
finansutskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag i
kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 20--21) och med avslag på motion Fi32
yrkande 35 medger att Kammarkollegiet får disponera en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95 för
utbetalningar enligt lönegarantilagen.
Arbetsmarknadsfonden
Utgifterna för Arbetsmarknadsfonden bestäms huvudsakligen av nivån på
arbetslösheten och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Av betydelse är också
ersättningens storlek och antalet ersättningsberättigade bland de arbetslösa.
I kompletteringspropositionen (bil. 10, s. 21--23) beräknas
Arbetsmarknadsfondens utgifter överstiga inkomsterna med ca 30 miljarder kronor
under nästa budgetår. Till detta  belopp skall även läggas ett redan befintligt
underskott i fonden som beräknas uppgå till ca 54 miljarder kronor vid ingången
av budgetåret. Härtill kommer räntekostnader på ca 4,5 miljarder kronor. Vid
utgången av budgetåret 1994/95 beräknas Arbetsmarknadsfonden således redovisa
ett underskott på nära 90 miljarder kronor.
Riksförsäkringsverket disponerar för närvarande en rörlig kredit i
Riksgäldskontoret om högst 55 miljarder kronor för de ändamål som skall
finansieras från Arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår att krediten utökas
till högst 100 miljarder kronor.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 (yrk. 36), med anledning av förslaget
att kraftigt höja krediten för Arbetsmarknadsfonden, ett tillkännagivande om
att partiets politik innebär en väsentligt minskad belastning på fonden.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag
om att en rörlig kredit om högst 100 miljarder kronor får disponeras i
Riksgäldskontoret för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa
utbildningsbidrag. Ett sådant tillkännagivande som begärs i motion Fi32 yrkande
36 (v) bedöms i sammanhanget vara obehövligt. Motionen i berörd del avstyrks
därför.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och
föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (bil. 10, s.
21--23) och med avslag på motion Fi32 (v) yrkande 36 medger att
Riksförsäkringsverket får disponera en kredit i Riksgäldskontoret om högst 100
miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa
utbildningsbidrag.
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
Otraditionella insatser
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att medelsramen för
s.k. otraditionella insatser höjs till 50 miljoner kronor budgetåret 1994/95. I
propositionen betonas det angelägna i att nya metoder prövas och utvecklas för
rehabilitering av människor med funktionshinder.
Vänsterpartiet begär i motion Fi32 yrkande 39 att medelsramen för
otraditionella insatser för nästa budgetår höjs till 60 miljoner kronor.
Arbetsmarknadsutskottet delar regeringens bedömning av medelsbehovet för
otraditionella insatser budgetåret 1994/95 och avstyrker motion Fi32 yrkande 39
(v).
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande och
föreslår att riksdagen med bifall till kompletteringspropositionen (s. 23--24)
och med avslag på motion Fi32 yrkande 39 (v) godkänner att högst 50 miljoner
kronor av under anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade anvisade
medel får användas till s.k. otraditionella insatser (avsnitt 2.1).
Lönebidrag
Högsta bidragsgrundande månadslön vid anställning med lönebidrag är 13 700 kr
per månad.
Riksdagen har under våren 1994 beslutat (1993/94:AU12, rskr. 190) att
möjligheten att i särskilda fall medge att högre lönebelopp läggs till grund
för bidraget skall upphöra den 1 juli 1994.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 (yrk. 40) att lönebidrag i särskilda
fall skall kunna baseras på en högre lönesumma än 13 700 kr.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade motsvarande yrkande för ca två månader
sedan, då med anledning av ett yrkande i den socialdemokratiska
sysselsättningspolitiska motionen 1993/94:A254. Utskottet avstyrkte vid det
tillfället motionen i ifrågavarande del. Arbetsmarknadsutskottet vidhåller i
sitt yttrande (AU8y) den tidigare intagna ståndpunkten och avstyrker bifall
till Vänsterpartiets yrkande i motion Fi32 (yrk. 40). Socialdemokraternas
representanter i utskottet har anmält en avvikande mening. Vänsterpartiet har i
en meningsyttring förordat motionens förslag.
Finansutskottet finner i likhet med arbetsmarknadsutskottet ingen
anledning att frångå det tidigare i vår fattade riksdagsbeslutet och föreslår
därför att riksdagen avslår motion Fi32 yrkande 32 (v).
Skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
Till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare kan anvisas sökande med
socialmedicinska arbetshandikapp. För stödformen gäller föreskrifterna i
förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga
arbetsgivare. Enligt dessa föreskrifter kan bidrag lämnas med högst 75 % av
lönekostnaden för den arbetshandikappade anställde.
Riksdagen har under våren 1994 (1993/94:AU12 rskr. 190) beslutat att
målgruppen för denna form av skyddat arbete även skall omfatta personer som är
berättigade till insatser enligt lagen (1993:387) om stöd och service till
vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade handikapp. För de
nytillkomna grupperna skall bidrag kunna lämnas med upp till hela
lönekostnaden.
En följd av den nämnda regeländringen är att bidraget för socialmedicinskt
arbetshandikappade i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA)
särregleras genom att en begränsning till högst 75 % av lönesumman gäller för
den nämnda gruppen arbetshandikappade.
AMS har i skrivelse till regeringen föreslagit att bidragsnivån vid skyddat
arbete för samtliga målgrupper skall kunna uppgå till högst 100 % av
lönekostnaden för de anvisade arbetstagarna.
Regeringen förordar i kompletteringspropositionen att ett system med
flexibla lönebidrag tillämpas fullt ut även för socialmedicinskt
arbetshandikappade i OSA. För stödformen skall gälla att en bedömning av den
arbetshandikappades personliga förutsättningar skall avgöra bidragets nivå.
Som en försöksverksamhet under tidsperioden den 1 juli 1994--30 juni 1996
föreslås således att ett system med flexibla bidrag skall tillämpas enligt
samma regler som sedan den 1 juli 1991 gäller för bidrag vid anställning med
lönebidrag.
Förslaget innebär att bidrag skall kunna lämnas för socialmedicinskt
arbetshandikappade i OSA med mer än 75 % av lönesumman. Regeringen förutser
dock att en mer omsorgsfull prövning av den enskildes förutsättningar i många
fall bör kunna leda till en lägre bidragsnivå än den ofta schablonmässigt
tillämpade 75-procentsnivån.
Arbetsmarknadsutskottet ser fördelar med ett mer enhetligt
lönebidragssystem för olika kategorier arbetshandikappade och ställer sig i
sitt yttrande (AU8y) bakom förslaget att även för socialmedicinskt handikappade
i OSA ett system med flexibla bidrag skall tillämpas under en försöksperiod.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen uttalat (1993/94:AU12, rskr. 190)
att verksamheten vad gäller arbetshandikappade skall inriktas på att fler skall
kunna få arbete eller utbildning och att inriktningen bör vara att söka minska
den genomsnittliga åtgärdskostnaden per sysselsättningsmånad. Utskottet delar
regeringens farhågor att en höjning av bidragsgränsen, som ett flexibelt system
innebär, kan leda till en höjning av den genomsnittliga bidragsnivån och att
därigenom färre kan sysselsättas för anvisade medel. Utskottet noterar därför
med tillfredsställelse att regeringen avser att låta AMS redovisa utvecklingen
av bidragsnivåerna, kostnaderna m.m. för arbete hos offentliga arbetsgivare.
Finansutskottet har från sin utgångspunkt inget att erinra mot
regeringens förslag och föreslår därför riksdagen att med bifall till
kompletteringspropositionen (bil. 11, s. 25--26) godkänna förslaget om
försöksverksamhet med ändrade regler för statsbidrag till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 2.2).
Funktionshindrade skolungdomars deltagande i Af/Ami:s vägledningsveckor inför
studie- och yrkesval
Enligt förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning kan handikappade
ungdomar, som inte fyllt 20 år, beviljas arbetsmarknadsutbildning, förutsatt
att de är eller riskerar att bli arbetslösa och är arbetssökande. Ungdomar på
grundskolans högstadium eller i gymnasieskolan kan inte anses stå till
arbetsmarknadens förfogande på det sätt som avses i förordningen. För att
funktionshindrade skolungdomar skall kunna få kostnader i samband med
vägledningsveckor betalda behöver regelsystemet ändras.
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen att ungdomar skall
kunna få utbildningsbidrag som inskrivna vid Ami, då de deltar i
vägledningsveckor inom ramen för AMV:s insatser för unga handikappade. Bidraget
föreslås avse kostnader för resor och uppehälle -- i normalfallet kostnad för
boende och måltider -- under deltagandet. Regeringen uppskattar att upp till
300 ungdomar årligen beräknas delta. Kostnaden beräknas uppgå till ca en miljon
kronor och inryms i anslaget.
Arbetsmarknadsutskottet har så sent som i mars 1994 i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1993/94:AU12 uttalat att det är angeläget att alla
funktionshindrade skolungdomar kan få del av de aktuella vägledningsveckorna.
Det är utomordentligt tillfredsställande att regeringen nu återkommer med ett
förslag om att ungdomarna under vägledningsveckorna i samband med inskrivning
vid Ami skall kunna få utbildningsbidrag till kostnader. Utskottet tillstyrker
därför förslaget i sitt yttrande (AU8y).
Finansutskottet föreslår mot denna bakgrund att riksdagen godkänner vad
regeringen förordar i kompletteringspropositionen (bil. 10 s. 27--28) om
utbildningsbidrag till handikappade skolungdomar som deltagit i
vägledningsveckor (avsnitt 2.3).
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Anslag för underhållsåtgärder
Riksdagen har tidigare denna vår anvisat 1,2 miljarder kronor för särskilda
insatser för upprustning och underhåll av länsvägar och länsjärnvägar (prop.
1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall fördelas av regeringen
med hänsyn till upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen.
Hänsyn skall dessutom tas till i vilka län övriga investeringar i det regionala
transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut
är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen för de riktlinjer
som meddelats.
Regeringen anger i kompletteringspropositionen (bil. 6 punkt A 15) att
trots en rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser göras som
är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och där
sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör komplettera de långsiktiga
och samlade investeringar som riksdagen och regeringen tidigare har fattat
beslut om. Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll av
länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss omfattning riksvägar
som har liknande förutsättningar och problem. För att främja en effektiv
medelsanvändning anges att en mindre del av anslaget bör kunna användas för de
ändamål som gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget Underhållsåtgärder
för sysselsättning och tillväxt ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för
budgetåret 1994/95. Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att
fördela medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare meddelats i
budgetpropositionen och som nu anges i kompletteringspropositionen.
Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden varav två
behandlar medelsanvisningens storlek.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 45 anges att regeringens motiv för en ytterligare
anslagstilldelning inte övertygande visar att den föreslagna satsningen är
rimlig i det kärva finansiella läge som staten befinner sig i. Motionärerna
avstyrker därför förslaget.
I motion Fi32 (v) yrkande 59 framhålls att den föreslagna satsningen är
alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra
investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn,
data- och telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Enligt
motionen bör därför regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning
reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.
Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de föreslagna
riktlinjerna för medelsanvändningen och som för fram krav på en rad
regionala insatser.
I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör beaktas att
Älvsborgs län under många år eftersatts vid tilldelningen av medel för
förbättringar och underhåll av det allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet
gälla Dalsland där upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt
för tung trafik till följd av tjälskador.
Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att Älvsborgs län
tillhör de län som har landets sämsta landsbygdsvägnät. De största bristerna
finns i Dalsland och i Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av
vägnätet periodvis avstängs för tung trafik.
I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att Värmlands län tillförs
ytterligare medel för infrastrukturella åtgärder. Som skäl anförs att varje år
uppstår allvarliga störningar inom transportnäringen i samband med den
återkommande tjällossningen.
I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar kommunerna Lysekil,
Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg. Motionärerna framhåller att det behövs
extra insatser i regionen för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att
ge näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv utveckling
uppnås.
I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets sämsta vägar.
Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska förutsättningar men anges
framför allt bero på bristande rättvisa i anslagsfördelningen. Den
allvarligaste konsekvensen av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att
skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga vägavstängningar som
inträffar varje år. Mot denna bakgrund framhålls behovet av att särskilda
satsningar görs på de vägar som skogsindustrin är beroende av för sin
virkesförsörjning och att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla
vägnätet i Västernorrland.
I sitt yttrande (TU5y) hänvisar trafikutskottet till att utskottet vid
ett flertal tillfällen på senare år betonat vikten av ökade insatser för drift
och underhåll av det statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan
bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning om behovet av
att ytterligare insatser behöver göras för att främst rusta upp och underhålla
länsvägar.
Beträffande de i motionerna föreslagna riktlinjerna anför trafikutskottet att
det enligt utskottets mening bör ankomma på regeringen och berörda
länsstyrelser att närmare fastställa medelsanvändningen medan riksdagens
uppgift i första hand bör vara att ange de övergripande ramarna och
riktlinjerna för investeringsverksamheten. Med denna arbetsfördelning bör
riksdagen normalt inte ta ställning till konkreta krav på investeringar och
underhållsåtgärder.
Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda att riksdagen
anvisar särskilda medel för vissa län eller projekt. Vad avser motionärernas
påpekanden om de problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar
med brister i bärighet och framkomlighet kan trafikutskottet dessutom
konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde komma att tillgodoses
genom de aktuella förslagen i propositionen. Utskottet tillstyrker därmed
regeringens förslag till medelsanvisning och riktlinjer för medelsanvändningen.
Finansutskottet delar trafikutskottets bedömningar och anser att
riksdagen bör avstyrka motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45, Fi32 (v)
yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och
Fi57 (s) och tillstyrker kompletteringspropositionens (bil. 6 punkt A 15)
förslag att ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas under anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att
riksdagens tidigare beslut (bet. TU13, rskr. 157) bör ändras och att ett
reservationsanslag på 2,8 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.

Värmlands flygplats
I fyra motioner (Fi38 (s), Fi50 (s), Fi58 (m, fp) och Fi60 (c)) behandlas
utbyggnaden av en ny flygplats i Värmland. I alla motioner föreslås att de 45
miljoner kronor som återstår för att finansiera utbyggnaden av den nya
länsflygplatsen anvisas.
Med anledning av motionerna hänvisar trafikutskottet i sitt yttrande
(TU5y) till att utskottet tidigare i vår i betänkandet Luftfart behandlat
förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland (bet. 1993/94:TU15).
Utskottet erinrade där om att redan för flera år sedan dömdes Karlstads
flygplats ut av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna
bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i Värmlands län och att
stöd ges till finansieringen av anläggningen. Riksdagen följde utskottets
hemställan den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159).
Trafikutskottet, vars uppfattning ligger fast, föreslår att riksdagen på ett
särskilt anslag anvisar 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att
samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland. Det är, anför
utskottet, angeläget att snarast förverkliga detta projekt, och riksdagen bör
därför med hänsyn bl.a. till rådande arbetsmarknadsläge nu fatta ett beslut om
dess finansiering genom att anvisa 45 miljoner kronor över ett särskilt anslag
till Luftfartsverket för att samfinansiera utbyggnaden. Härav följer att
finansutskottet förordas tillstyrka motion Fi50 (s) yrkande 5. Av det anförda
följer vidare att syftet med motionerna  Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp)
och Fi60 (c) blir tillgodosett.
Representanterna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Centern och
Kristdemokratiska samhällspartiet har anmält en avvikande mening till
trafikutskottets yttrande vari de anför att något initiativ i frågan -- vars
planeringsordning fastställts i stor enighet -- inte erfordras från riksdagen.
De understryker emellertid det angelägna i att den nya flygplatsen kan byggas
så snart som möjligt och anger att regeringen kan besluta härom trots att
särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för ändamålet.
Finansutskottet har under hand tagit del av förutsättningarna för
finansieringen av flygplatsen. Den totala byggkostnaden beräknas till 355
miljoner kronor. Luftfartsverket, som skall vara byggherre, ägare och även
svara för driften, svarar för 85 miljoner kronor. Karlstads kommun och
Värmlands läns landsting bidrar med vardera 60 miljoner kronor. Vidare
förutsätts ett bidrag om 105 miljoner kronor från Arbetsmarknadsstyrelsen som
förfogar över medel för att möjliggöra tidigareläggning av vissa
sysselsättningsintensiva investeringar inom affärsverken. Dessa medel har
riksdagen tidigare anvisat till arbetsmarknadspolitiska åtgärder över tionde
huvudtiteln.
Det är viktigt att regeringen löser denna fråga eftersom Koncessionsnämnden
dömt ut den nuvarande flygplatsen. Utskottet kan konstatera att det finns ett
brett stöd för att det bör byggas en flygplats i Karlstad men förordar inte
från sin utgångspunkt att ett nytt anslag upprättas för ändamålet. Det bör
ankomma på regeringen att finna en lämplig finansieringsform för de resterande
kostnaderna. Utskottet vill i sammanhanget peka på de möjligheter som
eventuellt finns att ta i anspråk ej utnyttjade medel på anslaget B 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder under tionde huvudtiteln för innevarande
budgetår. Därigenom torde syftet med motionerna Fi38 (s) yrkande 3, Fi50 (s)
yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) vara tillgodosett varför dessa avstyrks.

Utbildningsdepartementet
Skolväsendet
Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100 bil. 9 s. 15
f.) att det även för nästa budgetår skulle anvisas medel till extra insatser
inom gymnasieskolan och komvux mot bakgrund av den rådande arbetslösheten.
Vidare aviserades ett förslag om en ny utbildningsform s.k. utbildningscheck.
Som riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom
gymnasieskolan och 28 000 platser i komvux och med utbildningscheck.
I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina förslag på
dessa punkter. Regeringen föreslår med anledning härav att 1 469 587 000 kr
anvisas under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m., vilket innebär en ökning med 1 421 400 000 kr.
Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i ett tredje
gymnasieår avsett för elever som genomgått tvåårig linje i gymnasieskolan.
Statsbidrag föreslås utgå med 30 000 kr per helårsplats.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att medel anvisas för 30 000
platser, alltså 3 900 fler än regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa
ytterligare platser föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa 117 miljoner
kronor (yrkande 3).
För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts motsvarande
28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt propositionen 20 000 platser
avsättas för gymnasial utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och
8 000 platser avsättas för utbildning finansierad med utbildningscheck.
Regeringen framhåller att kommunerna enligt skollagen har ett grundansvar för
att tillgodose behoven av utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall
alltså användas för nya platser. För både komvuxplatser och utbildningscheckar
föreslås ett belopp om 22 800 kr per helårsplats.
Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen introducerar för att
möjliggöra insatser från olika utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 att riksdagen skall avslå förslaget
om utbildningscheckar, som enligt deras uppfattning inte har något annat syfte
än att skapa ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare.
Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen avsett för
utbildningscheckar till utbildning inom komvux (yrkande 6). Om detta yrkande
avslås vill motionärerna att systemet med utbildningscheck även skall omfatta
det offentliga skolväsendet (yrkande 7).
Även Vänsterpartiet yrkar i motion Fi32 avslag på regeringens förslag om att
införa utbildningscheckar och påpekar att den språkutbildning som efterfrågas
mycket väl kan genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i
motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, yrkas avslag på
förslaget om utbildningscheckar (yrkande 5).
I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det för
extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000 platser i mera
teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000 platser i den yrkesinriktade
delen av komvux (motion Fi42 yrkande 4). Sammanlagt föreslås alltså 40 000
platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000. För att bestrida
kostnaderna för de platser i komvux som går utöver regeringens förslag föreslår
de att riksdagen skall anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås
bli anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda yrkande skall medlen fördelas
av Skolverket efter ansökan och i enlighet med de principer som gäller för
innevarande budgetår, med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så
befinns nödvändigt.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 att drygt 1 miljard kronor anvisas
utöver regeringens förslag för en kraftig ökning av antalet platser i komvux
(yrkande 42).
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att det
innevarande läsår beräknats medel för 40 000 extra platser för ett tredje
gymnasieår. Av dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000
platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet regeringens bedömning
att det nu är till fyllest att medel beräknas för 26 100 platser.
Utbildningsutskottet påpekar i det sammanhanget att det anslag från vilket
statsbidrag utgår för det tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag.
Statsbidrag har innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS
1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att medlen även
för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett förslagsanslag -- även om det i
kompletteringspropositionen hemställs om ett obetecknat anslag -- och att
rätten till statsbidrag skall regleras i förordning.
Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra helårsplatser
inom komvux. Av propositionen framgår att ca 25 000 av dessa har utnyttjats.
Mot denna bakgrund delar utbildningsutskottet regeringens uppfattning att det
platsantal som beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt.
Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika typer av
utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utbildningsutskottet anser
värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom motionsförslaget att även
kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna utnyttja utbildningscheckarna.
Yrkande 8 i motion Fi42 är enligt utbildningsutskottets uppfattning
tillgodosett i propositionen.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens
förslag och avstyrka motionerna. Socialdemokraternas representanter i utskottet
förordar i en avvikande mening att motion Fi42 (s) yrkandena 2--8 borde ha
tillstyrkts.
Finansutskottet gör från sin utgångspunkt ingen annan bedömning än
utbildningsutskottet och föreslår därför att riksdagen med bifall till
regeringens förslag och med avslag på motionerna Fi32 yrkandena 41 och 42, Fi42
yrkandena 2--8 samt Ub714 yrkande 5 -- med ändring av sitt tidigare beslut
(bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 1 469 587 000 kr.
Folkbildningen
I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition föreslår
regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7--8) att medel skall
anvisas under anslaget Bidrag till folkbildningen för särskilda
arbetsmarknadspolitiska insatser. För 8 900 extra platser inom folkhögskolan
beräknas 390 710 000 kr. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för särskilda
kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller folkhögskolor.
Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk bör prioriteras. Vidare anför
regeringen att det är angeläget med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga
och tekniska ämnen.
I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av riksdagens beslut
under senare år om nedskärningar på folkbildningsanslaget -- att riksdagen
skall anvisa 100 miljoner kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget.
Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att -- utöver
ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till folkbildningen av
arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen begärs vidare att riksdagen skall
anvisa 3 miljoner kronor för särskilda insatser för att motverka rasism och
främlingsfientlighet (yrkande 15).
Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion Fi32 (v)
förstärkas med 260 miljoner kronor, bl.a. mot bakgrund av de arbetslösas stora
utbildningsbehov (yrkande 43).
I sitt yttrande tillstyrker kulturutskottet (KrU10y) regeringens förslag
att av arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under anslaget
Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000 kr för 8 900 extra platser
inom folkhögskolan och 100 miljoner kronor för särskilda kurser inom
folkbildningen för arbetslösa.
Kulturutskottet hänvisar vidare till vad som anfördes i betänkande
1993/94:KrU13 att riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde
följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100 miljoner kronor
på det ordinarie folkbildningsanslaget för budgetåret 1994/95. Riksdagen följde
förslaget (rskr. 1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns
anledning för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i motionerna
Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar av folkbildningsanslaget
avstyrks.
Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att
folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och
rasism motverkas. Kulturutskottet ansåg emellertid att några särskilt anvisade
medel för detta ändamål  inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare
ställningstagande föreslår kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion
Fi59 yrkande 15. Kulturutskottet erinrar slutligen om att riksdagen under våren
anvisat väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet. 1993/94:SfU14, rskr. 263).
I en avvikande mening har kulturutskottets socialdemokratiska medlemmar anfört
att kulturutskottet borde ha tillstyrkt förslaget i motion Fi59 (s) yrkande 13
om att anvisa ytterligare 100 miljoner kronor till folkbildningen samt yrkande
15 om att anvisa 3 miljoner kronor för att bidra till att främlingsfientlighet
och rasism motverkas.
Finansutskottet har för egen del ingen annan mening än vad
kulturutskottet anfört. Utskottet anser därmed att riksdagen med bifall till
propositionen och med avslag på motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkandena
13 och 15, med ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:KrU13,
rskr. 177) till Bidrag till folkbildningen för nästa budgetår anvisar ett
anslag på 2 356 038 000 kr.
Bildmuseet i Umeå
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att anvisa 1 miljon
kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades under elfte huvudtiteln,
anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196).
Bildmuseet har Umeå universitet som huvudman. Regeringen föreslår i
kompletteringspropositionen (bil. 8 punkt C 9, s. 14 och bil. 11 punkt
B 33 s. 2--3) att Umeå universitet som ett särskilt åtagande bör svara för
utveckling och drift av verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt
regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9 Umeå universitet:
Grundutbildning, varvid anslaget B 33 Bidrag till vissa museer m.m. under elfte
huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen föreslår vidare
att ytterligare 500 000 kr anslås för Bildmuseet, vilket medför att anslaget
Umeå universitet: Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.
Utbildningsutskottet redovisar i sitt yttrande (UbU6y) att
Kulturdepartementet gjort den bedömningen att Bildmuseet bör tillföras
sammanlagt 2 miljoner kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av
nämnda belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.
Utbildningsutskottet föreslår i likhet med kulturutskottet (yttrande
KrU10y) att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om att Umeå
universitet ges som ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av
verksamheten vid Bildmuseet.
Även finansutskottet ställer sig bakom regeringens förslag och
tillstyrker att riksdagen med bifall till propositionen ger Umeå universitet
ett särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid
Bildmuseet. Vidare bör riksdagen med ändring av tidigare beslut (bet. KrU26,
rskr. 196) med bifall till propositionen till Bidrag till vissa museer m.m. för
nästa budgetår under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag på 101 938 000 kr.
Utskottet återkommer i det följande till anslagsbeloppet för Umeå universitet:
Grundutbildning.
Universitet och högskolor: Utbildningen av läkare och tandläkare
Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för dimensionering och
resurstilldelning för grundläggande högskoleutbildning. Statsmakternas styrning
av utbildningsutbud och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag
som för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna anges i
regleringsbrev. Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet
nybörjarplatser i olika slags utbildning av riksdag och regering.
Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för utbildningsuppdragen
till de olika universiteten och högskolorna som regeringen presenterat i
proposition 1992/93:169 (bet. UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50)
anförde regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av läkarutbildningen i
Umeå, att behovet av en eventuell ökning av läkarutbildningen måste bedömas mot
en långsiktig prognos över tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika
delar av landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och
avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i följande års
budgetproposition, varför inget förslag om ökning av läkarutbildningen i Umeå
fördes fram i den nyss nämnda propositionen. Utbildningsministern anförde också
att en ökning av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för
befintliga medel.
När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma proposition
(s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i bedömningen av det framtida
behovet av tandläkare. Därför föreslogs att den utökning med 10 platser i
tandläkarutbildning som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93
inte skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg planerade ett
uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad bedömning av behovet av
tandläkare när utformningen av det nya ersättningssystemet i tandvården
klarnat.
De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96 för Karolinska
institutet och de universitet som anordnar läkarutbildning resp.
tandläkarutbildning innefattar angivande av vilket antal examina av resp. slag
som skall presteras under treårsperioden samt för vilket antal
helårsprestationer inom det medicinska resp. det odontologiska
utbildningsområdet som lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett förslag om minskning av
utbildningsuppdragen när det gäller läkar- och tandläkarutbildning. I
kompletteringspropositionen har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.
Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.
Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift att bedöma den
framtida efterfrågan på läkare vid olika antaganden om hälso- och sjukvårdens
volymutveckling. Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Den
viktigaste frågan när det gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare
är enligt regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger
för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga underlaget har lett
regeringen fram till slutsatsen att de beslutade utbildningsuppdragen för de
medicinska områdena är alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att
de skall ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m.
budgetåret 1994/95 med totalt 120.
De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att anslagen och
utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och  Göteborgs universitet samt
Karolinska institutet minskas. Regeringen utgår därvid från att
läkarutbildningen minskas motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser
Karolinska institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20
Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och Linköpings
universitet. Det sistnämnda universitetet har det minsta utbildningsuppdraget i
landet inom det medicinska området. När det gäller Umeå har regeringen tagit
hänsyn till att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på
andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra Norrlandslänen.
Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de förra året
beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska området är för omfattande,
föreslår i motion Fi42 yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60
nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens förslag.
Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas med 30 på Karolinska
institutet och 30 på Lunds universitet (yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning
föreslås alltså för Uppsala och Göteborgs universitet.
Ny demokrati anser i motion Fi31 att ingen minskning av utbildningsuppdragen
för läkarutbildningen bör göras (yrkande 28 i denna del). Motionärerna anser
att de av regeringen anförda motiveringarna är klart planekonomiska och att det
är ologiskt att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen
när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland vilka det sedan
flera år råder en omfattande arbetslöshet. De avstyrker minskningsförslagen när
det gäller Uppsala universitet (yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32)
och Karolinska institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet
avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna del) och
föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget för det medicinska området
till motsvarande 145 nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning
föreslår de en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).
Vänsterpartiet avstyrker i motion Fi32 regeringens förslag om minskat
utbildningsuppdrag för det medicinska området för Göteborgs universitet
(yrkande 45 i denna del).
I motion Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av utbildningsuppdraget
för Göteborgs universitet när det gäller det medicinska området till 135
nybörjarplatser. Detta bör enligt motionärerna ske genom en omfördelning i
landet inom det totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion Fi49 (s)
föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser. I båda motionerna
hävdas att Västsverige har färre läkarutbildningsplatser i förhållande till
invånarantalet än någon annan region i landet och att denna situation förvärras
med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den biomedicinska
industrins utvecklingsmöjligheter och att den medicinska fakulteten i Göteborg
har utvecklat en utbildning med naturvetenskaplig profil.
Motionerna Fi40 (s) och Fi41 (fp) tar upp behovet av att öka
läkarutbildningen vid Umeå universitet så att den motsvarar en examination av
130 läkare per år i stället för nuvarande ca 100. Motionärerna hänvisar till
den i det föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på läkare,
där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare ökar kraftigt omkring
år 2010. Den därav följande bristen på läkare kommer först att uppstå i
Norrland och inlandskommunerna, anför motionärerna.
Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en minskning av
läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion Ub607 (fp) är det angeläget
att vidta åtgärder för att minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym
skapar. I motion Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt halvera
läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske genom att lägga ner en
eller två fakulteter utan genom att antagning till utbildningen på nuvarande
orter sker en gång per år i stället för två. En intagning en gång per år i
stället för två förespråkas också i motion Ub676 (s), där motionären påtalar
det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt begåvade studenter till
arbetslöshet. Dimensioneringen av läkarutbildningen bör därför minskas till
förmån för andra efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex.
civilingenjörsutbildning.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att en minskning av
läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad mot bakgrund
av det underlag som presenterats. En minskning motsvarande totalt 60
nybörjarplatser bör göras och i enlighet med förslaget i motion Fi42 (s)
fördelas med 30 platser vardera vid Karolinska institutet och Lunds
universitet. Vid Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning
av anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området företas.
Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om omfördelning av
utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen vid Göteborgs och Umeå
universitet skulle ökas.
Finansutskottet delar regeringens bedömning beträffande
läkarutbildningens omfattning och finner det särskilt angeläget att minska
omfattningen under rådande statsfinansiella läge. Därför avstyrks motionerna
Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del,
Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi42 yrkandena 9--11, Fi46, Fi49,
Ub607, Ub608 och Ub676. Utskottet tillstyrker däremot att riksdagen godkänner
vad regeringen anfört om läkarutbildningens dimensionering.
I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en minskning av
utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110 nybörjarplatser, fördelade med
50 vid Karolinska institutet, 40 vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå
universitet. Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare
utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande
till de ramar som tidigare fastställts av riksdagen.
Ny demokrati avvisar i motion Fi31 yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35
och 36 i denna del regeringens förslag när det gäller tandläkarutbildningen.
Samma principiella skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka
redovisats ovan.
Vänsterpartiet avvisar i motion Fi32 yrkande 45 i denna del regeringens
förslag beträffande Göteborgs universitet.
I motionerna Fi33 (fp) och Fi39 (s) anförs att tandläkarutbildningen i Umeå
bör bibehållas på en anslagsnivå som motsvarar minst 50 intagningsplatser för
budgetåret 1994/95. I motion Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till
minskning vid Göteborgs universitet.
Utbildningsutskottet delar i sitt yttrande (UbU6y) regeringens
uppfattning att tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens
storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och lämpligt fördelad
mellan de lärosäten som ger utbildningen. Utskottet har noterat att det nya
resurstilldelningssystemet som tillämpas för första gången i år har medfört att
antagningen till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 % överstiger
de planeringstal som låg till grund för anslagsberäkningen förra året (prop.
1992/93:169, bet. UbU14, rskr. 363).
Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än
utbildningsutskottet, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi31
yrkandena 28, 33 och 34, alla i denna del, 35 och 36 i denna del, Fi32 yrkande
45 i denna del, Fi33, Fi39 och Fi48 godkänner vad regeringen förordat om
tandläkarutbildningens dimensionering.
Regeringens förslag som finansutskottet anslutit sig till i det föregående
angående dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen medför att
anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör
förändras enligt följande. Beträffande Umeå universitet har hänsyn även tagits
till den anvisning av medel till Bildmuseet i Umeå som utskottet behandlade i
föregående avsnitt.
Till Uppsala universitet: Grundutbildning bör anvisas 2 031 000 kr lägre än
vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Lunds universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 062 000 kr lägre än
vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Göteborgs universitet: Grundutbildning bör anvisas 4 928 000 kr lägre
än vad riksdagen tidigare beslutat;
Till Umeå universitet: Grundutbildning bör anvisas 51 000 kr utöver vad
riksdagen tidigare beslutat; samt
Till Karolinska institutet: Grundutbildning bör anvisas 7 683 000 kr lägre
än vad riksdagen tidigare beslutat.
Beträffande den långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare
har socialutskottet i sitt yttrande (1993/94:SoU6y) föreslagit
finansutskottet att göra tillkännagivanden mot bakgrund av situationen i norra
Sverige.
Finansutskottet gör för egen del ingen bedömning av det långsiktiga
behovet av läkare och tandläkare utan förutsätter att regeringen i samarbete
med berörda myndigheter beaktar relevant information om behovet och föreslår en
väl avvägd dimensionering av anslagens storlek även i fortsättningen. Något
initiativ i detta ärende från riksdagens sida i detta sammanhang kan utskottet,
från sina utgångspunkter, inte finna anledning till mot bakgrund av den
arbetsfördelning som råder i det reformerade budgetberedningsarbetet.
Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg
Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i
kompletteringspropositionen. I tre motioner -- Fi31 (nyd) yrkandena 29 och 34 i
denna del, Fi47 (s) och Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till
odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas. Nämnda anslag
ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet: Forskning och
forskarutbildning.
Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska fakulteten i
Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen av anslagssystemet förra
året. Det sammanhänger med vad motionärerna kallar en felaktig fördelning som
gjordes vid anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten.
I sitt yttrande framhåller utbildningsutskottet (UbU6y) att för riksdagen
måste det centrala vara att i nuläget och inför kommande planeringsperiod
bedöma vilka resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika
utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom olika
fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika lärosäten. För
fakulteternas del skedde detta vid förra årets beslut med anledning av
forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388). En
omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att Göteborgsfakulteten
tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till att denna fakultet får ett
betydligt större anslag än motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå
universitet. Utskottet avstyrker därmed förslagen i motionerna. Till utskottets
yttrande har emellertid en avvikande mening anmälts från Ny demokratis och
Kristdemokratiska samhällspartiets representanter i utskottet.
Finansutskottet utgår, i likhet med utbildningsutskottet,  från att
regeringen inför varje ny budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör
bedömningar och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga
förändringar. Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi31 yrkandena 29 och 34 i
denna del, Fi47 och Fi51.
Dramatiska institutet
Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska institutet:
Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna ökningen motsvaras av en
ökning av institutets utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret
1994/95. Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående
förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna ramar, var planerat
att nästa år finansieras bl.a. genom en minskning av lokalkostnaderna. Denna
minskning kommer Dramatiska institutet nu inte att kunna genomföra på grund av
regeringens förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga utbildningarna
i Stockholm.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU6y) att det pågående
förnyelsearbetet inom Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få
hindras av att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker med hänsyn till detta
regeringens förslag om ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet:
Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed sammanhängande ökningen
av utbildningsuppdraget med sex helårsstudenter.
Särskilda åtgärder inom den grundläggande högskoleutbildningen
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om medel för att bereda ca 21
500 ytterligare studenter plats vid universitet och högskolor budgetåret
1994/95 i s.k. sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och
distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli anvisade under
anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för
detta. Regeringen räknar med att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats
sommartid inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur lärosätenas
ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna anordnas i samma omfattning
som innevarande budgetår, dvs. ca 1 500 platser. För distansutbildning har
medel redan anvisats under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser
sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning som åtgärder
vilka kompletterar varandra och som bör kunna bereda sammanlagt ca 21 500
studenter utbildningsplats, utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
I motion Ub714 (v), som väcktes under allmänna motionstiden, föreslås att
riksdagen hos regeringen skall begära en utredning av frågan om
sommaruniversitet (yrkande 7). Motionärerna vill inte bakvägen medverka till
en omläggning av terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare
studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig sommaruniversitetsmodell
utarbetas mer i detalj, varvid effekterna för den sociala snedrekryteringen,
studenternas skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för
studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen bör
remissbehandlas.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande (UbU6y) att ett flertal
universitet och högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan
planerar verksamhet under den förestående sommaren. Utbildningsutskottet anser
inte att riksdagen bör begära en sådan utredning som föreslås i motionen.
Finansutskottet instämmer häri och avstyrker därmed motion Ub714 (v)
yrkande 7.
Socialdemokraterna föreslår i motion Fi42 yrkande 12 ytterligare 15 miljoner
kronor under det aktuella anslaget för 500 platser till det
naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver dem som regeringen föreslagit. I
samma motion (yrkande 13) föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare
3 500 platser i högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk
högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen innebär att 18 miljoner kronor
utöver regeringens förslag skall avsättas till stöd för ökad distansutbildning.
Motionärernas förslag innebär alltså sammanfattningsvis att anslaget Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Utbildningsutskottet erinrar i sitt yttrande (UbU6y) om att riksdagen
nyligen tagit ställning till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning
av budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den medelsram som
regeringen föreslagit är enligt utskottets bedömning tillräcklig för den
utökning av verksamheten vid universitet och högskolor -- i form av
sommaruniversitet, basår och distansutbildning -- som det är realistiskt att
räkna med att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk,
planeringstid och personella resurser. Till yttrandet har utskottets
socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår
riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8,
rskr. 287) -- med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion
Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på
(468 572 000 + 199 000 000 =) 667 572 000 kr.
Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner -- Ub677 (s) yrkande 3,
Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få
anordna sommaruniversitet.
Utbildningsutskottet konstaterar i sitt yttrande att
Utbildningsdepartementet tidigt under vårterminen erbjudit alla statliga
universitet och högskolor tillfälle att ansöka om medel för
sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget. Utskottet anser inte
att riksdagen bör göra något uttalande om sådan verksamhet vid en viss
högskola.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande  och avstyrker
därmed motionerna Ub677 (s) yrkande 3, Ub679 (v) och Ub688 (c) yrkande 3.
Trainee-utbildning
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i kompletteringspropositionen förslag
om en ny utbildningsform, kallad trainee-utbildning. För trainee-utbildningen
föreslår regeringen att ett nytt reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet
med trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med  22 800 000
kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket ger en medelsram per plats på
22 800 kr, dvs. samma belopp som för de extra platserna inom komvux och med
utbildningscheck. Regeringen anser att även medel under det i det föregående
behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 44 att verksamheten skall
starta först vårterminen 1995, varför endast halva det föreslagna beloppet bör
anvisas för budgetåret 1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men
menar att det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett
trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie antagningssystemet inom
universitet och högskolor.
Socialdemokraterna yrkar i motion Fi42 att kostnaderna för trainee-utbildning
skall begränsas till det föreslagna nya anslaget, och att alltså medel under
anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte
skall få tas i anspråk för detta (yrkande 15).
I motion Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande till regeringen om
att Högskolan i Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och
att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering till den s.k.
coop-modell som högskolan tillämpar i ett ingenjörsprogram och ett
ekonomprogram.
Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v) avslag på
regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).
Utbildningsutskottet ser i sitt yttrande (UbU6y) trainee-utbildningen som
en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av intresse
även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De begränsningar som föreslås i
motionerna Ub32 och Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga. Riksdagen
bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i
trainee-verksamheten.
Finansutskottet instämmer häri och tillstyrker regeringens förslag och
avstyrker motionerna Fi32 (v) yrkande 44, Fi42 (s) yrkande 15, Ub690 (c)
yrkande 1 och Ub714 (v) yrkande 6.
Högskolan i Karlstad
I motion Ub721 (c), som väcktes under allmänna motionstiden, begärs ett
tillkännagivande av riksdagen angående behovet av entreprenörutbildning vid
Högskolan i Karlstad. Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred
och omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap, EU-kunskap och
språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening kunna erbjudas vid Högskolan
i Karlstad inom ramen för de utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck
och trainee-utbildning som regeringen skisserat.
Utbildningsutskottet noterar i sitt yttrande (UbU6y) att statliga
högskolor avses kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för
arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan också enligt
regeringens förslag anordnas av en statlig högskola. Utskottet anser emellertid
inte att riksdagen bör göra några uttalanden om viss utbildning eller viss ort
för vare sig utbildningscheckar eller trainee-utbildning.
Finansutskottet delar utbildningsutskottets mening och avstyrker därför
motion Ub721 (c).
Studiestöd
Med anledning av att det i kompletteringspropositionen föreslås att medel
anslås för extra platser inom skolväsendet, folkbildningen och den högre
utbildningen föreslås också att anslagen för studiestöd höjs i motsvarande
grad. De extra platserna beräknas föranleda en ytterligare kostnad för
studiestöd på ca 2 891 miljoner kronor. Kostnaderna belastar anslaget Centrala
studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med
176,175 miljoner kronor, anslaget Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och
anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med 2 603,73 miljoner kronor.
I motion Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) föreslås en större utökning av
antalet platser. Motionärerna framhåller vidare den yrkestekniska
högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att
särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar.
Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är 687
miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under
anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m.
och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m.
Också i motion Fi32 (v) vidhåller motionärerna sin inställning till de
besparingar som nyligen beslutats när det gäller vuxenstudiestödet till viss
högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör stödet kvarstå i tidigare
omfattning och i yrkande 46 begär de därför en höjning av anslaget Särskilt
vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar med 50 miljoner
kronor.
Socialförsäkringsutskottet anför följande i sitt yttrande (SfU7y) med
anledning av förslagen till ändrade anslag till studiestöd. Riksdagen har vid
sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner kronor på det
särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk högskoleutbildning genom att
studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli 1994 eller senare hänvisas till
att finansiera sina studier med vanliga studiemedel. Bakgrunden är att
undersökningar har visat att de yrkestekniska utbildningarna ger den enskilde
lika god ekonomisk utdelning som andra högskoleutbildningar. Även på anslaget
till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa lärarutbildningar har på motsvarande
sätt en besparing gjorts.
Socialförsäkringsutskottet uttryckte vid sin behandling av
budgetpropositionen förståelse för de förslag till besparingar som regeringen
lade fram och biträdde dessa. Utskottet har inte ändrat inställning i denna
del. Finansutskottet bör därför enligt socialförsäkringsutskottets mening
avstyrka motionerna Fi42 (s) yrkandena 14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
I övrigt bör enligt socialförsäkringsutskottets mening beräkningen av
kostnaden för studiestöd grundas på de förslag som regeringen lagt fram.
Utskottet föreslår därför att finansutskottet tillstyrker regeringens förslag
till medelsanvisning i nu aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena.
Socialdemokraternas representanter i utskottet har till denna del i yttrandet
anmält en avvikande mening till förmån för förslagen i motion Fi42 (s).
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets bedömningar
och tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna Fi42 yrkandena
14 och 17--19 och Fi32 yrkande 46.
Information till svenska studerande utomlands
I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har
ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands
befinner sig i en utsatt och sårbar situation. Enligt regeringens mening finns
det därför anledning att från statens sida medverka till att de studerande ges
en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför att ge Centrala
studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt och i vilka
former sådan information skall kunna förmedlas. Regeringen föreslår att 6,3
miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under
anslaget Centrala studiestödsnämnden.
I motion Sf507 (s, m) från den allmänna motionstiden har motionärerna
uppmärksammat detta problem och lagt fram förslag som i huvudsak överensstämmer
med det förslag som regeringen nu lägger fram. Motionärerna föreslår att 10,5
miljoner kronor görs tillgängliga genom omdisponeringar inom den givna
budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden får i uppdrag att träffa avtal
med ett lämpligt förlag om informationen till dessa grupper. Centrala
studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i uppdrag att utvärdera
effekterna av satsade medel.
Socialförsäkringsutskottet delar i sitt yttrande regeringens och
motionärernas syn på dessa frågor och biträder därför regeringens förslag.
Härigenom tillgodoses i allt väsentligt motion Sf507 (s, m).
Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av
det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under
anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt
socialförsäkringsutskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens
förslag om en ytterligare medelsanvisning på detta belopp.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
och tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del varmed även motion
Sf507 (s, m) är tillgodosedd.
Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring
I kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 19) framhålls att värnpliktiga
som påbörjat sina högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av
skulduppräkningen får en större återbetalning än andra grupper. Regeringen
föreslår därför att ränta inte skall tas ut på studielån under tid då en
låntagare fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.
I motion Fi55 (s) anförs att det visserligen finns skäl att överväga en
räntesubventionering av studielån i sammanhang där den enskilde av olika skäl
får minskade inkomster, men att dessa fall bör få en gemensam prövning i ett
större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna därför att regeringens
förslag avslås.
Socialförsäkringsutskottet instämmer i sitt yttrande (SfU7y) i
regeringens bedömning. Till yttrandet har emellertid utskottets
socialdemokratiska ledamöter anmält avvikande mening.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets instämmande och
tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion Fi55 yrkande 2.
Socialdepartementet
Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor
I kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 4) anger regeringen att
antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att bryta
denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen
uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort kommer
att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av
förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och
upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte
enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i
sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta
utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet för
aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det
medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och
förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig
ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå
åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna för
förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas
förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter.
Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande
läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status
och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I
propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att
denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie
verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i
tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av
förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid
på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen
föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att
kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra
försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen
förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den
genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en
förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i
socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt
regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för
förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom
folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i
enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 skall
anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare anvisats
av riksdagen.
Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall
tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår regeringen
också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kompensation för
administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör
enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras
försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen (bil. 5, avsnitt 5)
föreslås att riksdagen med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna
försäkringskassor (prop. 1993/94:148) i denna del (punkt 16) anvisar ett
ramanslag på 4 321 647 000 kr.
Socialförsäkringsutskottet har (Sfu7y) ingen erinran mot regeringens
förslag till anslag. Utskottet vill dock i detta sammanhang erinra om att
utskottet i betänkande 1993/94:SfU19, vari behandlas proposition 1993/94:205
med förslag om finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett motionsyrkande om ett
vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och rehabiliterande
insatser föreslagit ett tillkännagivande till regeringen om att det behövs ett
klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör
utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om
regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande
insatser och föreslår i betänkandet att även detta ges regeringen till känna.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och
tillstyrker regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 5, avsnitten 4
och 5) till anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor.
Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder
Regeringen föreslår i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6) att
75 miljoner kronor anvisas för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder under
budgetåret 1994/95 med anledning av Alkoholpolitiska kommissionens
slutbetänkande och den pågående europeiska integrationsprocessen.
Socialutskottet har inget att erinra mot den i propositionen föreslagna
medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret
1994/95. Förslaget har inte föranlett några motionsyrkanden.
Finansutskottet delar socialutskottets uppfattning och tillstyrker
sålunda regeringens förslag i kompletteringspropositionen (bil. 5, avsnitt 6)
till medelsanvisning.
Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av bestämmelserna om
mervärdesskatt
Socialutskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen till lag
om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag
till kommuner och lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till
kommuner bör tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av
motioner.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och
tillstyrker propositionens förslag i denna del.
Kulturdepartementet
Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2) anförs att
utflyttningen av bosnier från förläggningar till kommuner hittills skett i den
takt som förutsattes i budgetpropositionen. Regeringen har emellertid den
14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer som ansökt om
uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått ansökan slutligt
prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda skäl talar emot
detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt 20 000 personer,
varav nästan hälften barn, kommer att få permanent uppehållstillstånd. Enligt
propositionen kommer mottagandet i kommunerna till allra största delen att ske
under budgetåret 1994/95. Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att
ge permanent uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att
huvudparten av de drygt 1 700 somalier som i dag vistas på
flyktingförläggningar under de närmaste månaderna kommer att beviljas permanent
uppehållstillstånd och skall tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av
anhöriga beräknar regeringen att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier.
Regeringen beräknar att de nämnda besluten kommer att leda till att det för
budgetåret 1994/95 behövs ytterligare ca 5 000 kommunplatser utöver vad som
angetts i budgetpropositionen. Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare
500 miljoner kronor för ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95.
Beräkningarna avser ökade kostnader för schablonersättningar och även kostnader
för handikappade och för barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges
att det även kan uppstå ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära
kostnader utöver vad som redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens
beslut om uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade
förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda
asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut bortfaller
för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta
leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor.
Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor.
Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på
förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa
anslag är så osäker.
I motion Fi31 (nyd) anförs bl.a. att priserna måste pressas vid upphandling
av bostäder och förläggningar, att en noggrann och kontinuerlig granskning av
Statens invandrarverk bör göras, att flyktinghjälpen bör sättas in i de
drabbades närområden och att en uppstramning av flyktingpolitiken snarast bör
ske (yrkande 25). Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget till
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras genom att
antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen
till kommunerna sänks med 20 %. De begär (yrkande 26) att riksdagen skall
avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening (SfU7y) torde regeringens
beräkning av hur många ytterligare kommunplatser som behövs vara tilltagen i
underkant. Med hänsyn till att möjligheten att göra säkra bedömningar av hur
många flyktingar och ansökningsfall som kommer att vara föremål för
kommunmottagande är begränsad, vill utskottet emellertid inte motsätta sig
regeringens förslag till medelsanvisning. Det anförda innebär att
finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 26 om
minskad medelsanvisning. Ny demokrati har fogat en avvikande mening till
yttrandet från socialförsäkringsutskottet.
Socialförsäkringsutskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med
uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och
flyktingpolitiken (dir. 1993:1) bl.a. skall göra överväganden om
flyktingpolitiska insatser internationellt och belysa kostnaderna för stat och
kommun samt invandringens samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i
motion Fi31 (nyd) yrkande 25 om flyktingpolitiken berör områden som ligger inom
ramen för kommitténs uppdrag. Utskottet anser att resultatet av kommitténs
arbete bör avvaktas och att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion
Fi31 (nyd) yrkande 25.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
och tillstyrker sålunda regeringens förslag i budgetpropositionen (bil. 11,
avsnitt 2.1) och avstyrker yrkandena 25 och 26 i motion Fi31 (nyd).
Nedsättning av ekonomiskt bistånd
I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i
kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en
bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en utlänning
som fått beslut om avvisning eller utvisning även i de fall när en
verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 188). Utskottet
förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån
ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på
annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den
28 mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram
till det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra
verkställigheten av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i
skrivelsen på att det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och
under vissa förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som
försvårar utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att
åtminstone samma sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte
medverkar till avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den
bedömningen att det är nödvändigt att någon form av ekonomiska
sanktionsmöjligheter finns för det fall att en utlänning vägrar medverka till
en åtgärd som är nödvändig för att verkställigheten av ett avvisnings- eller
utvisningsbeslut skall kunna genomföras. Som exempel nämns att
sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara nödvändiga om en utlänning vägrar medverka
till att söka en passhandling som krävs för återresan.
Socialförsäkringsutskottet har (SfU7y) ingen erinran mot att 10 § i
lagen kompletteras med ett tredje stycke som innebär att bestämmelserna om
nedsättning av bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa
fall. Socialförsäkringsutskottet föreslår emellertid att den nya bestämmelsen
även bör hänvisa till första stycket i paragrafen, varför orden "i andra
stycket" bör strykas.
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag i
kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) med den ändring av 10 § i
lagen (1994:137) som socialförsäkringsutskottet förordar.
Tystnadsplikt
I kompletteringspropositionen (bil. 11, avsnitt 2.2) föreslås i enlighet
med vad socialförsäkringsutskottet förordar i betänkandet SfU11 att en
lagstadgad tystnadsplikt för privatanställd förläggningspersonal införs.
Socialförsäkringsutskottet ser med tillfredsställelse att regeringen
skyndsamt lagt fram ett förslag om tystnadsplikt och föreslår att
finansutskottet tillstyrker bifall till förslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialförsäkringsutskottet
och tillstyrker sålunda regeringens förslag.
Övriga motionsyrkanden
I motion Fi31 (nyd) begärs i yrkande 27 ett tillkännagivande om att endast
temporära uppehållstillstånd skall beviljas.
Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja
tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. SfU11, rskr. 188).
Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen
(1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett
tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt
till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst
avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en
kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas
utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år
beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet
erhålla tillstånd.
Socialförsäkringsutskottet anser inte (SfU7y) att det finns anledning att
införa en lagstiftning som endast ger utrymme för att bevilja temporära
uppehållstillstånd, och utskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall
till motion Fi31 (nyd) yrkande 27. Utskottet vill även erinra om att det ligger
inom den ovan nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare
bereda frågan om vistelsetillstånd.
Finansutskottet ansluter sig till socialförsäkringsutskottets uppfattning
och avstyrker yrkande 27 i motion Fi31 (nyd).
Finansdepartementet
Räntebidragsanslaget
Beräkningar inom Boverket och Finansdepartementet har under våren visat att
den bedömning av belastningen på förslagsanslaget Räntebidrag m.m. under
budgetåret 1992/93 som redovisades i 1994 års budgetproposition utgår från en
kalkyl som innehåller vissa brister och felbedömningar. Orsakerna till
avvikelsen mot tidigare beräkningar har analyserats, och kalkylmodellen för
anslagsberäkningen har därefter reviderats.
Till följd av vad som framkommit om anslagsbelastningen på
räntebidragsanslaget under innevarande budgetår har en ny beräkning gjorts även
vad avser budgetåret 1994/95. Medelsbehovet under nästa budgetår för detta
ändamål beräknas nu till 29 000 miljoner kronor. Detta belopp överstiger med 3
400 miljoner kronor det anslag för räntebidrag som riksdagen fastställt med
anledning av regeringens förslag i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 8, BoU15). Mot denna bakgrund föreslår regeringen i
kompletteringspropositionen (bil. 7, avsnitt 1.2) att riksdagen skall anvisa
3 400 miljoner kronor utöver vad som tidigare föreslagits till anslaget
Räntebidrag m.m.
Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att det givetvis är angeläget att
räntebidragsanslaget fastställs med ledning av så välgrundade bedömningar som
möjligt. De nya beräkningar som gjorts av anslagsbehovet under budgetåret
1994/95 avviker så kraftigt från tidigare gjorda beräkningar att riksdagen bör
besluta om ett tillägg på det aktuella anslaget. Bostadsutskottet tillstyrker
således regeringsförslaget.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än bostadsutskottet och
tillstyrker regeringens förslag  i kompletteringspropositionen (bil. 7,
avsnitt 1.2) att under sjunde huvudtitelns förslagsanslag Räntebidrag m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisa 3 400 000 000 kr utöver vad som föreslagits i
proposition 1993/94:100 bilaga 8.
Statliga arbetsgivarfrågor
Budgetåret 1990/91 upptogs på statsbudgeten ett reservationsanslag på
300 miljoner kronor för Bidrag till kompetensutveckling på det statligt
reglerade området. Bakgrunden till detta var att parterna i 1989 års ramavtal
om löner för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989-90) avsatt 300 miljoner kronor
för att statsanställda skall kunna erbjudas en viss personalutbildning varje
år.
Den 1 juli 1993 fanns det 6 125 000 kr kvar på detta anslag. Statens
arbetsgivarverk bedömer att det fortfarande kommer att finnas medel kvar på
anslaget vid utgången av budgetåret 1993/94. Eftersom anslaget är ett
reservationsanslag och budgetåret 1993/94 är det tredje och sista året efter
det budgetår då anslaget var uppfört på statsbudgeten kommer regeringen inte
att ha dispositionsrätt till anslagsmedlen efter budgetårsskiftet. Statens
arbetsgivarverk bedömer dock att det kommer att finnas ett behov av att kunna
disponera medlen även efter denna tidpunkt. I kompletteringspropositionen
(bilaga 7, avsnitt 1.1) föreslås därför att anslaget förs upp på nytt på
statsbudgeten med ett formellt anslagsbelopp för att medlen skall kunna
disponeras även nästa budgetår.
Finansutskottet tillstyrker att reservationsanslaget Bidrag till
kompetensutveckling på det statligt reglerade området tas upp med 1 000 kr i
statsbudgeten för budgetåret 1994/95.

Budgetpolitiken
Budgetunderskott, upplåningsbehov samt formerna för redovisning av
statsskuldräntorna
Regeringen förutser nu ett väsentligt lägre underskott i statsbudgeten än vad
man räknade med så sent som i början av året. Underskottet under innevarande
budgetår beräknas sålunda uppgå till knappt 200 miljarder kronor, vilket är 20
miljarder kronor lägre än vad som angavs i budgetpropositionen. Nästa budgetår
väntas det stanna vid drygt 150 miljarder kronor, mot tidigare beräknade 172,5
miljarder kronor.
Det är framför allt budgeteffekter av tillfällig natur som bidragit till att
utfallet nu väntas bli mer gynnsamt under de båda åren. Det framgår av att det
s.k. underliggande budgetsaldot justerats i bara begränsad utsträckning för
budgetåret 1993/94 och av att man i de nya beräkningarna för budgetåret 1994/95
t.o.m. räknar med ett något större underliggande budgetunderskott än tidigare.
En förklaring till att man nu räknar med att underskottet för innevarande
budgetår skall bli lägre är de under våren genomförda försäljningarna av
Assidomän, OK Petroleum och SSAB som engångsvis har ökat statens inkomster med
11 miljarder kronor. En annan förklaring är att Riksgäldskontoret väntas få in
ytterligare 5 miljarder kronor i överkurser på de benchmarklån som emitteras
under budgetåret.
Även för nästa budgetår utgör dessa faktorer den viktigaste anledningen till
att ett lägre underskott nu redovisas. Vad som tillkommit sedan
budgetpropositionen presenterades är dels den planerade försäljningen av aktier
i Pharmacia AB som väntas förbättra saldot med 10 miljarder kronor, dels
sjunkande räntenivåer som bidragit till att man nu räknar med att
Riksgäldskontorets inkomster från överkurser skall bli 22 miljarder kronor
högre än vad man tidigare antagit.
Med den emissionsteknik som Riksgäldskontoret tillämpar på den inhemska
obligationsmarknaden får nya ränteantaganden kraftigt genomslag på beräkningen
av utgifterna för statsskuldräntor. Tekniken innebär att Riksgäldskontoret gör
återkommande emissioner på ett begränsat antal obligationslån. Varje sådant lån
löper med fast kupongränta som avspeglar ränteläget när lånet första gången
emitterades. Om marknadsräntan vid en senare emission skulle understiga
kupongräntan erhåller Riksgäldskontoret en överkurs, dvs. ett pris över
obligationens nominella kurs. Överkursen motsvarar en till nuvärdet framräknad
skillnad mellan kupongräntan och marknadsräntan sett över obligationens löptid.
Skulle marknadsräntan å andra sidan överstiga kupongräntan kommer obligationen
att emitteras till en underkurs.
I takt med att marknadsräntorna sjunkit har Riksgäldskontoret under senare år
kunnat uppbära betydande överkurser. De inkomster som genereras av överkurserna
leder till att utgifterna för statsskuldräntor minskar under emissionsåret. Å
andra sidan blir utgifterna i motsvarande mån högre under de följande åren när
den högre kupongräntan betalas ut. Eftersom statsbudgetens redovisning av
statsskuldräntorna grundas på utgiftsmässiga principer periodiseras inte dessa
inkomster och utgifter.
Någon periodisering förekommer inte heller av de kursvinster och
kursförluster som Riksgäldskontoret gör i samband med sin valutaupplåning, utan
dessa belastar i sin helhet redovisningen det år ett lån löses in. Även sådana
faktorer kan alltså medföra att nivån på statsskuldräntorna förskjuts kraftigt
från ett år till ett annat. Förhållandet kan belysas med att man för
innevarande budgetår räknar med att valutaförlusterna netto skall uppgå till ca
20 miljarder kronor medan motsvarande nettoförlust nästa budgetår begränsar sig
till 5,3 miljarder kronor; dvs. nivåskillnaden är närmare 15 miljarder kronor.
Uppstår det mellan åren stora förskjutningar i över-/underkurserna samt i
valutavinsterna/valutaförlusterna förrycks således bilden av hur kostnaderna
för statsskuldräntorna utvecklas. Det är också vad som inträffar när utgifterna
för statsskuldräntor nu väntas minska från 93 miljarder kronor under
innevarande budgetår till 76 miljarder kronor under nästa trots fortsatt
stigande statsskuld.
Förskjutningar av detta slag kan framöver också uppkomma om Riksgäldskontoret
i större skala börjar använda sig av realräntelån av det slag som för första
gången emitterades i april 1994.
Statsskuldräntorna är den största enskilda utgiftsposten på statsbudgeten och
kan om några år väntas motsvara 25 % av statsutgifterna. Ränteutgifterna kommer
under överskådlig tid att starkt prägla den fortsatta budgetutvecklingen.
Enligt utskottets mening är det därför angeläget att riksdagen som underlag för
sin budgetprövning får en klar bild av den underliggande utvecklingen av
statsskuldräntorna.
Utskottet vill med det sagda inte ifrågasätta användningen av benchmarklån.
De har bidragit till att den svenska värdepappersmarknaden blivit en av de mest
likvida i världen, vilket främjat en kostnadseffektiv upplåning.
Däremot finner utskottet det angeläget att nuvarande utgiftsmässiga
redovisning av statsskuldräntorna kompletteras med en kostnadsmässig
redovisning, i vilken inkomsterna från och utgifterna för statsskulden har
periodicerats på ett sådant sätt att den underliggade utvecklingen under de
närmaste åren tydliggörs. En sådan särredovisning av statsskuldräntorna bör i
fortsättningen lämnas i såväl budgetpropositionen som
kompletteringspropositionen.
Effekter av här angivet slag beaktas visserligen i den översiktliga
redovisning som regeringen i många år har lämnat över det s.k. underliggande
budgetsaldots utveckling. Detta saldo framkommer när det redovisade saldot
korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller som hänger samman med
ändrade redovisningsprinciper. Någon särredovisning av statsskuldräntorna
förekommer dock inte i det sammanhanget. Beräkningarna görs dessutom i starkt
förenklade former och rymmer inslag av subjektiva avväganden. Det är t.ex. ofta
en bedömningsfråga vilka enskilda poster som skall beaktas i sammanhanget.
Även om metoden sålunda har sina brister utgör den ett värdefullt hjälpmedel
för den som önskar få en bild av den mer bestående budgetutvecklingen. Omsatt
på den treårsperiod som omspänner föregående, innevarande och efterföljande
budgetår visar den samma grundläggande utvecklingstendens som framkommer för
det redovisade underskottet. En vändning har nu skett och för första gången på
flera år kan vi se fram mot ett lägre underskott under nästa budgetår. Styrkan
i förbättringen blir visserligen inte lika dramatisk när effekten av olika
engångsåtgärder rensas bort men förändringen är ändå mycket påtaglig. Under
nästa budgetår minskar nämligen det underliggande budgetsaldot mätt som andel
av BNP från 13,6 till 11,7 %.
Sambandet mellan redovisat budgetunderskott, lånebehov och statsskuldens
årliga ökning framgår av efterföljande tabell, i vilken uppgifterna avseende
budgetåren 1993/94 och 1994/95 återger de värden som redovisas i propositionen.
33>
Utskottet kommer på sedvanligt sätt att senare i särskilda betänkanden
redovisa förnyade beräkningar av statsbudgetens inkomster (FiU27) och utgifter
(Fi28) för nästa budgetår. I det sammanhanget kommer utskottet också att beakta
de ytterligare ändringar som gjorts under riksdagsbehandlingen av regeringens
budgetförslag. För definitiva uppgifter om riksdagens ställningstaganden i
dessa frågor hänvisar utskottet till dessa betänkanden liksom till utskottets
sammanställning av statsbudgeten (Fi29).

Regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer
På förslag av regeringen har under den gångna mandatperioden ett stort antal
beslut fattats om åtgärder som syftar till att stärka statsfinanserna.
Besluten, som berört praktiskt taget samtliga departements verksamhetsområden,
har lett till att de offentliga finanserna förstärkts med en långsiktig effekt
som brutto uppgår till 90 miljarder kronor, vilket motsvarar drygt 6 % av BNP.
Besparingseffekten har till en del ätits upp av nya utgiftsåtaganden som berott
på omständigheter utanför den ekonomiska politikens kontroll, som t.ex. statens
insatser för att komma till rätta med finanskrisen.
I förra årets kompletteringsproposition lade regeringen fram en plan som
angav inriktningen på det fortsatta besparingsarbetet under de närmaste fem
åren. Saneringsprogrammet, vars inriktning godkänts av riksdagen, innebär att
de offentliga finanserna år 1998 skall ha förstärkts med 81 miljarder kronor
netto i 1993 års priser. Härav skall 35 miljarder kronor uppnås genom att
utgifterna för offentlig konsumtion hålls realt oförändrad. Av resterande
besparingar -- som alltså uppgår till 46 miljarder kronor -- skall 26 miljarder
kronor erhållas genom att transfereringarna till hushållen begränsas, 5
miljarder kronor genom att ATP-systemet reformeras samt 15 miljarder kronor
genom skattehöjningar och effektivare skatteindrivning.
Eftersom det samlade besparingskravet nettoberäknats förutsätts det att alla
tillkommande förslag som försvagar budgeten skall vara finansierade fullt ut
när de läggs fram. I annat fall ökar det samlade besparingskravet i motsvarande
mån.
Under det år som gått har regeringen i olika sammanhang återkommit till
riksdagen med förslag som inneburit att delar av saneringsprogrammet nu
konkretiserats. Förslagen har gällt den del av programmet som uppgår till 46
miljarder kronor och som syftar till att minska transfereringarna till
hushållen och öka skatteinkomsterna. Vissa av förslagen bereds visserligen
fortfarande av riksdagen, men fullt genomförda väntas de hittills framlagda
förslagen leda till att de offentliga finanserna förstärks med netto 19,5
miljarder kronor. Dessa budgetförstärkningar har uppnåtts eller kommer att
uppnås genom indexering av miljö- och punktskatter, genom högre avgifter, lägre
förmåner och ökade självrisker inom tandvårds-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna, genom besparingar på utgifterna för läkemedel,
genom effektivare skatteindrivning och genom begränsad rätt till delpension.
Besparingseffekten ökar successivt upp till den angivna nivån i takt med att
de framlagda förslagen omsätts i praktisk tillämpning. Genomslaget av hittills
beslutade åtgärder inom saneringsprogrammets ram beräknas sålunda uppgå till
5,5 miljarder kronor år 1994. Nästa år väntas samma åtgärder leda till en
förstärkning på drygt 13 miljarder kronor.
Även den andra sidan av saneringsprogrammet -- den som rör den offentliga
konsumtionen -- har varit framgångsrik. Nästa år väntas nämligen de reala
utgifterna för offentlig konsumtion inte bara bli oförändrade utan också
understiga 1994 års nivå med råge. Av de 35 miljarder kronorna som beräknats
för hela perioden bedöms därmed 15 miljarder kronor ha uppnåtts redan nästa år.
På sedvanligt sätt redovisar regeringen i kompletteringspropositionen en
långsiktig konsekvenskalkyl över statens inkomster och utgifter under de
närmaste fem åren. Konsekvenskalkylen skall inte ses som en prognos över den
mest sannolika utvecklingen. Dess syfte är i stället att visa hur
statsfinanserna utvecklas till följd av redan fattade beslut och gjorda
åtaganden. Den ger med andra ord en bild av vad som händer om inga ytterligare
åtgärder vidtas.
I de nu redovisade beräkningarna har saneringsprogrammet på 81 miljarder
kronor beaktats som ett redan fattat beslut. Årets konsekvenskalkyl är gjord
under tre olika antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Vad som i första
hand skiljer är BNP-tillväxten som i de tre alternativen antas uppgå till i
genomsnitt 2, 3 resp. 4 % per år fr.o.m. år 1996.
I samtliga alternativ minskar statens lånebehov mätt som andel av BNP.
Minskningen mot slutet av perioden är dock marginell i det lägre
tillväxtalternativet. I alternativet med den högsta tillväxten sjunker
lånebehovet från nuvarande nivå, 240 miljarder kronor, till 70 miljarder
kronor, vilket motsvarar en minskning från drygt 16 % till ca 3,5 % av BNP.
Går man i stället till de beräkningar som återfinns i den reviderade
nationalbudgeten över den konsoliderade offentliga sektorns
nettoskuldsättning, visar de att det endast är vid en årlig BNP-tillväxt på
4 % som nettoskulden mätt som andel av BNP minskar mot periodens slut.
Regeringen ser statsskuldens tillväxt som ett allvarligt hot, och den
fortsatta skuldökningen måste därför brytas även om BNP-tillväxten skulle bli
lägre. Det är också viktigt att ha säkerhetsmarginaler i den ekonomiska
politiken. Ränteoron under 1994 och den tidigare valutaoron är en allvarlig
påminnelse om detta.
Mot bakgrund härav föreslår regeringen att saneringsprogrammet skall
tidigareläggas och utvidgas.
Av kompletteringspropositionen framgår att det är regeringens avsikt att i
början av 1995 lägga fram förslag om budgetförstärkningar på minst 10 miljarder
kronor utöver de 15 miljarder kronor som planenligt skulle ha lagts fram. Genom
denna tidigareläggning kommer riksdagen således att under nästa budgetår få ta
ställning till nya saneringsåtgärder motsvarande minst 25 miljarder kronor.
I början av nästa år kommer regeringen också att lägga fram förslag som
innebär att saneringsprogrammets totala omslutning utökas med 20 miljarder
kronor till ca 100 miljarder kronor. Liksom tidigare avser denna nivå
nettobudgeteffekten för den offentliga sektorn, räknat i 1993 års penningvärde.
De tillkommande åtgärderna skall genomföras i sådan takt att de får genomslag
på de offentliga finanserna senast 1999. Merparten av dem skall uppnås genom
att underskottet i pensionssystemet begränsas och genom att de offentliga
utgifterna hålls realt oförändrade.
Kan saneringsprogrammet jämkas i dessa båda avseenden kommer, enligt en
beräkning som redovisas i kompletteringspropositionen, ökningen av den
konsoliderade offentliga sektorns nettoskuldkvot att upphöra inte bara vid en
BNP-tillväxt på 4 % utan också om tillväxten begränsas till 3 %.
Finansutskottet vill i anslutning härtill framhålla följande. En
genomsnittlig BNP-tillväxt på 4 % per år under perioden 1996--1999 är, som
regeringen själv påpekar, en historiskt sett mycket hög nivå. Alternativet ter
sig dock inte orimligt med tanke på att vi ännu har långt kvar till
kapacitetstaket. Med de jämkningar som regeringen nu föreslår blir det dessutom
möjligt att uppnå målet för budgetsaneringen vid en något lägre tillväxt,
vilket ger bättre stadga åt det fortsatta besparingsarbetet.
Vid behandlingen av årets finansplan framhöll utskottet att regeringen med
hänsyn till den mer gynnsamma ekonomiska utvecklingen borde överväga
möjligheten att dels genomföra saneringsprogrammet i snabbare takt, dels få
till stånd ytterligare besparingar. Eftersom de åtgärder regeringen nu föreslår
direkt svarar mot utskottets önskemål ser utskottet mycket positivt på de
förändringar regeringen vill göra i saneringsprogrammet.

Oppositionspartiernas förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Socialdemokraterna redovisar i motion Fi30 ett budgetalternativ som i
allt väsentligt motsvarar vad partiet förordade i anslutning till
budgetpropositionen. Den inriktning som partiet vill ge budgetpolitiken syftar
till att främja tillväxten och då framför allt den investeringsledda
tillväxten. Förslagen kommer enligt motionärernas egna bedömningar att leda
till att 90 000 fler personer kommer att ha arbete under nästa år samtidigt som
tillväxten kommer att öka med ytterligare 0,9 och 1,5 procentenheter under 1994
resp. 1995.
Motionärerna ser investeringar i näringslivet som det centrala för den
ekonomiska återhämtningen. Liksom tidigare vill de därför främja industrins
investeringar genom att tillfälligt ge rätt till direktavskrivning av maskiner
och inventarier med ett belopp som motsvarar 70 % av anskaffningskostnaden. Den
period under vilken sådana förmånligare investeringsavdrag skall få göras
föreslås emellertid nu bli något kortare och inskränker sig till de tolv
månader som sammanfaller med budgetåret 1994/95.
Nyproduktionen av bostäder skall främjas genom ett investeringsbidrag på 10
%, och dessutom skall bidrag på 20 % lämnas till ombyggnad av 100 000
lägenheter på två år. Utvecklingsfondernas stöd till småföretag skall ökas, och
innovations- och uppfinnarverksamhet skall främjas.
Inom den offentliga sektorn skall renoverings- och ombyggnadsarbeten
stimuleras genom olika ROT-åtgärder. Bl.a. skall kommunerna kunna få bidrag på
40 % av kostnaden för renovering av skolor och 25 % av kostnaden för
investeringar i bullerbekämpning. Stöd skall likaså utgå till upprustning av
äldrebostäder och till handikappanpassning av offentliga lokaler. Vägverkets
anslag för vägunderhåll skall räknas upp med 2,5 miljarder kronor och
ytterligare 0,5 miljarder kronor skall utgå för underhåll av statliga
järnvägar. Vidare skall AXE-systemets slutliga utbyggnad påskyndas och
tidigareläggas tre år genom att Telia AB ges rätt att ta upp ett räntefritt lån
i Riksgäldskontoret för detta ändamål.
Socialdemokraterna återkommer också till de förslag man tidigare lagt fram om
att höja utbildnings- och kompetensnivån genom att utöka antalet platser i
högskolan, gymnasieskolan, komvux och folkbildningen. Vidare bör de
arbetsmarknadspolitiska stödåtgärderna byggas ut. Bl.a. skall AMS ges i uppdrag
att förhandla med kommunerna om åtgärder som förhindrar att uppsagd personal
går ut i öppen arbetslöshet.
På skatteområdet har Socialdemokraterna släppt sitt tidigare krav på att
grundavdraget vid den kommunala inkomstbeskattningen skall återföras till den
högre nivå som gällde fram till utgången av förra året. I övrigt vidhåller man
sina förslag som berör i huvudsak fyra områden. Beskattningen av
kapitalinkomster skall sålunda höjas liksom bolagsbeskattningen. En särskild
värnskatt skall tas ut för inkomsttagare med inkomster över ca 200 000 kr. Det
sker genom att statsskatten höjs med 5 procentenheter och de inkomster detta
ger upphov till används för att finansiera underskottet i Arbetsmarknadsfonden.
Motionärerna betraktar höjningen som temporär men anser att den skall kvarstå
till dess att fondens inkomster och utgifter är i balans.
Socialdemokraterna vidhåller också att den av riksdagen tidigare beslutade
besparingen i bostadsstödet på 3 miljarder kronor skall skjutas upp till dess
att fastighetsmarknaden har stabiliserats. Motsvarande budgetförstärkning skall
därefter göras på hela beståndet i alla upplåtelseformer.
Vidare redovisas i motionen vissa besparingar som sammantaget väntas minska
de offentliga utgifterna med 6,5 miljarder kronor. Besparingarna avser bl.a.
regeringens förslag till vårdnadsbidrag och arbetslöshetsersättning samt vissa
åtgärder på jordbrukets och försvarets områden.
I januari begärde Socialdemokraterna att staten skulle sälja ut sitt innehav
av aktier i de båda riskkapitalbolagen Atle och Bure. Detta krav upprepas nu,
och dessutom begär man i motion Fi42 att kvarvarande tillgångar i Fond
92--94, ca 8 miljarder kronor, skall användas för att minska
budgetunderskottet. I motion Fi45 motsätter sig Socialdemokraterna också
regeringens planer på att sälja ut delar av statens aktieinnehav i Pharmacia.
Enligt de beräkningar som redovisas i den ekonomiska motionen räknar
Socialdemokraterna med att deras samlade politik har en så gynnsam inverkan på
ekonomin att dynamiska effekter leder till att utgifterna för kontantstöd
minskar med drygt 7,7 miljarder kronor samtidigt som skatteinkomsterna ökar med
drygt 7,4 miljarder kronor. Sammantaget uppges deras budgetalternativ därigenom
leda till att de offentliga finanserna förbättras med närmare 18 miljarder
kronor under budgetåret 1994/95.
Näringsutskottet vill med kraft tillbakavisa Socialdemokraternas krav på
att den planerade försäljningen av statens aktier i Pharmacia skall avbrytas.
Enligt näringsutskottet är motionärernas kritik mot försäljningen helt
grundlös. Dessutom skulle Sveriges internationella anseende på aktiemarknaden
allvarligt försämras om erbjudandet att köpa aktier i Pharmacia skulle dras
tilbaka efter det att försäljningsprocessen påbörjats.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. När utskottet
tidigare i år prövade Socialdemokraternas budgetalternativ var utskottet starkt
kritiskt till förslagets allmänna inriktning. Som just framgått bärs
budgetförslaget i betydande utsträckning upp av olika dynamiska effekter.
Enbart dessa svarar för drygt 15 miljarder kronor och utgör därmed den främsta
anledningen till att Socialdemokraterna vill framställa sitt budgetalternativ
som 18 miljarder kronor starkare än regeringens.
Till detta kommer de engångsförstärkningar på 9,5 miljarder kronor som
motionärerna tillgodoräknar sitt alternativ, varav 1,5 miljarder kronor härrör
från en föreslagen försäljning av statens aktieinnehav i Atle och Bure och
resten från de tidigare löntagarfondsmedlen i Fond 92--94.
Utskottet har tidigare ifrågasatt de tillväxtegenskaper som motionärerna
förbinder med sina förslag. Bortser man från dessa i alla sammanhang ytterst
svårbedömbara dynamiska effekter och räknar man även bort de engångsvisa
åtgärderna förbyts det överskott på närmare 18 miljarder kronor som
motionärerna tillgodoräknar sitt budgetalternativ i ett underskott på närmare 7
miljarder kronor. Detta belopp motsvarar således den samlade nettoeffekten av
de mer varaktiga förslag som motionärerna för fram.
Denna kärna av förslag, som ökar underskottet med uppemot 7 miljarder kronor,
förutsätts alltså ha så gynnsam effekt på ekonomin att de dynamiska effekterna
inte bara täcker detta underskott utan också ger upphov till ett överskott på 8
miljarder kronor. Liksom tidigare frågar sig utskottet varför motionärerna
nöjer sig med att förbättra budgetunderskottet i så blygsam omfattning när man
genom ytterligare utgiftsökningar och skattesänkningar kan åstadkomma ännu
större förbättringar i statsbudgeten.
Än mer ihåligt framstår budgetförslaget om man också beaktar att
Socialdemokraterna inte har redovisat konsekvenserna av sitt i motion Fi45
framförda krav på att Pharmacia inte skall få privatiseras. Denna försäljning
väntas tillföra statskassan ca 10 miljarder kronor och Socialdemokraternas
ställningstagande innebär att deras budgetalternativ försvagas med ett
engångsbelopp av denna omfattning. Därtill kommer att det inte längre finns
några direkt avyttringsbara aktier i Atle och Bure sedan staten i början av maj
1994 sålt sitt resterande innehav i dessa båda bolag.
De förslag till engångsvisa åtgärder som motionärerna för fram förstärker
således inte budgeten med 9,5 miljarder kronor utan försvagar den med 2
miljarder kronor.
På arbetsmarknadspolitikens område föreslår motionärerna mer långtgående
satsningar än regeringen. Åtgärderna skall finansieras genom att anslaget för
nästa budgetår räknas upp och genom att reservationer som uppkommer under
innevarande budgetår tas i anspråk för olika ändamål. Reservationerna skall
användas för att finansiera utgifter på sammanlagt 2,2 miljarder kronor. Medan
motionärerna helt riktigt belastat sitt budgetalternativ med den förstnämnda
typen av utgifter bortser man emellertid från att även utnyttjandet av
reservationer leder till ökade statsutgifter.
Denna omständighet försvagar deras budgetalternativ med ytterligare 2,2
miljarder kronor.
Flera av motionärernas förslag är dessutom inriktade på kommunal eller
statlig verksamhet och förutsätter för att över huvud taget komma till stånd
ytterligare offentliga insatser som i än högre grad bidrar till att driva upp
den offentliga sektorns upplåning. Bl.a. gäller detta de föreslagna
ROT-insatserna i kommunerna samt förslaget om en snabbare utbyggnad av
AXE-systemet. Det ökade upplåningsbehov som härigenom uppkommer har
motionärerna inte heller beaktat i sin kalkyl.
Liksom motionärerna anser utskottet att tillväxtkraften måste återskapas i
svensk ekonomi. Utskottet instämmer också helt i deras uppfattning att vi måste
främja tillväxten inom näringslivet och satsningar på investeringar som höjer
Sveriges produktionsförmåga. Nya arbetstillfällen, minskad arbetslöshet,
sanering av statsfinanserna samt bibehållen och utvecklad välfärd kan bara
åstadkommas med en förbättrad tillväxt. Skall tillväxtkraften i svensk ekonomi
kunna återskapas är det emellertid nödvändigt att produktionen ges möjlighet
att verka på villkor som främjar en bestående utveckling. Socialdemokraternas
förslag till ändrad företags- och kapitalinkomstbeskattning motverkar en sådan
utveckling och skulle dessutom innebära att den nödvändiga reformering av
företagens riskkapitalförsörjning som kom till stånd hösten 1993 revs upp.
Dessutom är deras förslag till investeringsprogram i betydande utsträckning
inriktat på bostäder, byggnader och vägunderhåll; dvs. på åtgärder som i sig är
mycket angelägna men som samtidigt i endast begränsad utsträckning grundlägger
en varaktig utveckling.
Av de åtgärder som förordas av motionärerna är det endast förslaget om
direktavskrivning av investeringar som mer påtagligt tar sikte på att bygga upp
produktionsapparaten i landet. Utskottet har tidigare framhållit att denna
metod är mindre lämplig för att främja tillväxten. Den innebär ju att företagen
erhåller en mycket betydande skattekredit inte bara för tidigarelagda
investeringar utan även för de investeringar som under alla omständigheter
skulle ha kommit till stånd. Därigenom blir skattebortfallet -- om än temporärt
-- mycket betydande och kan med den av Socialdemokraterna förespråkade modellen
väntas leda till att statens inkomster minskar med grovt räknat 7--9 miljarder
kronor under första året för enbart de redan planerade investeringarna.
Motionärerna har sålunda även i detta avseende kraftigt underskattat
budgeteffekten av sina förslag.
Utskottet finner det också anmärkningsvärt att Socialdemokraterna avvisar
regeringens förslag om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Därmed riktar man sina besparingsförslag mot arbetslösa som i dag står utan
skydd mot inkomstbortfall, dvs. mot en mycket utsatt grupp i samhället.
Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att Socialdemokraternas
budgetalternativ för nästa budgetår inte har den gynnsamma effekt på
statsfinanserna som motionärerna själva uppger. Tvärtom torde förslaget leda
till ett kraftigt ökat budgetunderskott och till ett än större upplåningsbehov
för den offentliga sektorn. Dessutom skulle deras olika skatteförslag ge
väsentligt försämrade villkor för företagande, vilket kraftigt skulle motverka
ambitionen att få fram nya jobb i den privata sektorn; något som de säger sig
vilja eftersträva. Förslaget kan därmed inte ligga till grund för
budgetpolitikens inriktning under det kommande året.
Socialdemokraternas förslag kan inte heller utgöra underlag för
budgetpolitikens långsiktiga inriktning. I motionen redovisas nämligen inga
lösningar på hur man långsiktigt avser att komma till rätta med det stora
budgetunderskottet. I stället skjuter Socialdemokraterna problemen framför sig
genom att vilja riva upp redan fattade besparingsbeslut, som t.ex.
neddragningen av stödet till bostadsbyggande.
I likhet med näringsutskottet ser finansutskottet ingen anledning att avbryta
den planerade försäljningen av statens aktier i Pharmacia. Finansutskottet
finner inte heller skäl att använda kvarvarande tillgångar i Fond 92--94 på det
sätt som föreslås i motion Fi42 (s).
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet inte kan ställa sig bakom
Socialdemokraternas förslag till budgetpolitiska riktlinjer. Utskottet
avstyrker således motionerna Fi30 (s) yrkande 2, Fi42 (s) yrkande 1 och Fi45
(s) yrkandena 5 och 6.
Ny demokrati redovisar i motion Fi31 ett budgetalternativ som enligt
motionärernas egna beräkningar väntas leda till att de offentliga utgifterna
minskar med närmare 38 miljarder kronor redan under nästa budgetår.
Budgetalternativet inrymmer också skattesänkningar som netto uppgår till 10,5
miljarder kronor, och motionärerna räknar sålunda med att deras förslag skall
stärka statsfinanserna med ca 27,5 miljarder kronor under budgetåret 1994/95.
De förslag som bär upp Ny demokratis budgetalternativ är med några undantag
desamma som partiet förde fram i anslutning till årets budgetproposition. Vad
som skiljer är att man nu inte kräver lika omfattande neddragningar av de
arbetsmarknadspolitiska insatserna som tidigare och att besparingarna inom
socialförsäkringsområdet inte heller är lika långtgående. Dessutom upprepar man
inte sitt tidigare krav på sänkt bensinskatt och lindrad beskattning av lunch-
och bilförmåner. Partiet har vidare släppt förslaget att ersättningsperioden
inom föräldraförsäkringen skall minskas från tolv till nio månader.
I övrigt står emellertid motionärerna fast vid sitt tidigare
besparingsprogram. I sin nuvarande form innebär detta att regeringens förslag
till medelsanvisning på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall minskas
med 5,7 miljarder kronor. Utvecklingsbiståndet skall halveras eller minskas med
netto 6,2 miljarder kronor. Stödet till barnfamiljer skall reduceras med 6,2
miljarder kronor dels genom att barnbidragen behovsprövas och alla former av
flerbarnstillägg avskaffas, dels genom att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen generellt sänks till 80 %. I motionen avvisas dessutom
regeringens förslag om vårdnadsersättning, och Ny demokrati har till följd
härav tillgodoräknat sitt budgetalternativ en besparing på ytterligare 3,7
miljarder kronor inom familjepolitikens område. Vidare skall
flyktingmottagningen begränsas och anslagen inom detta område kan som en följd
härav minskas med 2,4 miljarder kronor. Hemspråksundervisningen föreslås
avvecklas helt, vilket innebär att ytterligare 1 miljard kronor kan sparas.
Konjunkturen har nu vänt och Ny demokrati anser därför att regeringens förslag
till infrastrukturinvesteringar är alltför långtgående. Den föreslagna
medelstilldelningen till sådana investeringar bör därför minskas med 2
miljarder kronor.
Finansutskottet får med anledning härav anföra följande. I likhet med Ny
demokrati anser utskottet att finanspolitiken måste vara stram och att
ytterligare utgiftsnedskärningar med nödvändighet måste komma till stånd. När
utskottet tidigare i år tog ställning till Ny demokratis budgetalternativ
framhöll utskottet sålunda att besparingar måste genomföras men att detta skall
göras i sådana former att stabilitet kan upprätthållas. De villkor som gäller
för olika statligt finansierade åtgärder bör därför inte kunna omkullkastas
från en dag till en annan på grund av omfattande och mycket hastigt vidtagna
besparingsåtgärder. Skall kraftiga störningar i ekonomin kunna undvikas är det
därför nödvändigt att besparingsarbetet bedrivs systematiskt och med en
långsiktig inriktning. Mycket drastiska utgiftsnedskärningar inom ett område
kan annars lätt leda till att kostnaderna vältras över på andra utgiftsområden.
Riksdagen ställde sig redan för ett år sedan bakom regeringens förslag till
saneringsprogram för de offentliga finanserna. Regeringen föreslår nu att detta
program skall utökas samtidigt som delar av det tidigareläggs. Programmet utgör
grunden för besparingsarbetet under de närmaste åren och gör det möjligt att i
ordnade former återställa balansen i de offentliga finanserna.
Drastiska och närmast panikartade utgiftsnedskärningar av det slag
motionärerna förordar kan enligt utskottets mening leda till så kraftiga
störningar i ekonomin att de motverkar sitt eget syfte. Så t.ex. går det inte
att genomföra så långtgående förändringar inom familjepolitikens område att man
redan nästa budgetår kan minska samhällets utgifter med 6,2 miljarder kronor.
Bortsett från de fördelningspolitiska invändningar som med fog kan resas mot en
så kraftig och i ett steg genomförd neddragning av stödet till barnfamiljerna,
går det inte att blunda för den tämligen självklara konsekvensen att de
uppnådda besparingarna inom detta område i stor utsträckning skulle komma att
motverkas av ökade utgifter inom samhällets övriga trygghetssystem.
Utskottet kan med hänsyn härtill inte ställa sig bakom Ny demokratis förslag
till inriktning av budgetpolitiken (yrkande 2). Som en följd härav kan
utskottet inte heller biträda partiets förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster (yrkande 3), ej heller dess beräkning av förändringar i
anslagsbehållningar (yrkande 4).
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi31 (nyd) yrkandena 2, 3 och 4.
Vänsterpartiet framför i motion Fi32 inget yrkande om
budgetpolitikens inriktning.

Utskottets förslag till budgetpolitiska riktlinjer
Utskottet sammanfattar sin syn på budgetpolitiken på följande sätt.
Den förbättring av statsfinanserna som kunde noteras redan i januari
framträder nu tydligt. En serie med fem års ständigt växande budgetunderskott
har brutits. Nästa budgetår minskar underskottet i statens finanser, och vi går
mot en utveckling som innebär att det finns goda förutsättningar för en
fortsatt mer balanserad återhämtning. Skall detta lyckas krävs emellertid under
kommande år inte bara en ökad tillväxt i ekonomin utan också kraftfulla
besparingsåtgärder. Av stor betydelse är därför att saneringsprogrammet
fullföljs i dess utökade form.
Budgetpolitiken bör i första hand inriktas på att hejda statsskuldens
fortsatta ökning. Varje års budgetunderskott läggs till statsskulden och bidrar
till att räntekostnaderna ökar. Successivt kommer därigenom en allt större
andel av statsbudgetens utgifter att behöva tas i anspråk för statsskuldräntor
medan andra angelägna behov trängs undan. Även av detta skäl får
saneringsarbetet inte eftersättas. Nödvändiga förändringar som vi underlåter
att genomföra i dag kommer att kräva större uppoffringar när vi senare tvingas
göra dem.
 Som långsiktigt mål för budgetpolitiken bör därför gälla att den
konsoliderade offentliga sektorns nettoskuld inte skall öka realt mot slutet av
detta decennium. Uttryckt i tekniska termer innebär detta att den offentliga
sektorns nettoskuldkvot då skall ha upphört att öka, dvs. kvoten mellan den
offentliga sektorns finansiella nettoställning och BNP skall vara oförändrad
eller minska. Den offentliga nettoskulden kan då alltså fortsätta att öka mätt
i nominella termer, men långsammare än BNP.
 För att nå detta mål måste saneringsprogrammet tidigareläggas och utökas på
det sätt regeringen föreslagit. Regeringen bör därför återkomma med förslag
till de åtgärder som erfordras för att en sådan förändring skall komma till
stånd.
 Saneringsåtgärdernas omfattning och fördelning över tiden bör i övrigt
anpassas till den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Generellt bör dock gälla
att tyngdpunkten i åtgärderna i största möjliga utsträckning bör ligga på de
närmaste åren.
 I enlighet med de grundläggande principer som gäller för saneringsprogrammet
skall vidare alla tillkommande reformförslag som leder till att budgeten
försvagas vara finansierade fullt ut när de läggs fram för riksdagen.
Utskottet har tidigare, i anslutning till behandlingen av årets finansplan,
biträtt regeringens förslag till budgetpolitiska riktlinjer för kommande år. Av
den redovisning som utskottet här har lämnat framgår att utskottet också
biträder regeringens förslag till kompletteringar av saneringsprogrammet för de
offentliga finanserna. Däremot har utskottet inte kunnat godta de förslag till
budgetpolitiska riktlinjer som Socialdemokraterna och Ny demokrati framfört
utan dessa motionsyrkanden har avstyrkts.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till allmänna
riktlinjer för budgetpolitiken (bil. 1 yrkande 2).
Avyttring av Atle och Bure
Socialdemokraterna begär i motion Fi45 yrkande 5 att staten skall sälja
sitt innehav av aktier i riskkapitalbolagen Atle och Bure. Ett snarlikt krav
för också Vänsterpartiet fram i sin motion Fi32 yrkande 63.
Som tidigare nämnts finns det inte längre några direkt avyttringsbara aktier
i dessa båda bolag sedan staten i början av maj 1994 sålt ut sitt resterande
innehav. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Fi45 (s) yrkande
5 och Fi32 (v) yrkande 63.
Bemyndigande om statlig upplåning
I propositionen föreslås (bil. 1 s. 92) att riksdagen i likhet med föregående
år skall bemyndiga regeringen att under budgetåret 1994/95 ta upp lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning.
Finansutskottet biträder detta förslag (bil 1 yrkande 9).

Styrning av statlig verksamhet
Regeringens åtgärder för förbättrad styrning och kontroll av statlig
verksamhet
Finansutskottet begärde i anslutning till sin behandling av årets finansplan
att regeringen i kompletteringspropositionen skulle ange vilka åtgärder den
avser att vidta för att förbättra resultatanalysen och därmed bättre tillgodose
riksdagens behov av ett fördjupat beslutsunderlag. Utskottet pekade särskilt på
behovet av förbättrade analyser av effekter, utfall och måluppfyllelse av
statliga beslut och åtgärder.
Enligt regeringens redovisning i kompletteringspropositionen har behovet av
omprövning och förändring av statligt finansierad verksamhet blivit allt
viktigare. Detsamma gäller målet att öka effektiviteten och produktiviteten. De
grundläggande syftena bakom mål- och resultatstyrningen från år 1988 ligger
därför enligt regeringen fast. Regeringen understryker vidare att
resultatstyrningen ställer nya krav på riksdagen och regeringen.   Förmågan att
formulera mål för olika verksamheter måste t.ex. förbättras, och redovisningen
av resultaten samt uppföljningar och utvärderingar måste i ökad utsträckning
komma till användning vid riksdagens och regeringens prövning av
verksamheterna. Resultatstyrningen med dess decentraliserade beslutsfattande
kräver också enligt regeringen att ansvar utkrävs och att missförhållanden
leder till reaktion och åtgärder.
Utvecklingen av resultatstyrningen har hittills haft sin tonvikt på
relationen mellan regeringen och myndigheterna. Inte minst Riksdagsutredningens
förslag innebär en ökad uppmärksamhet på relationen mellan riksdag och
regering. Regeringen uttalar som sin avsikt att på ett bättre sätt än tidigare
ge riksdagen ett analytiskt underlag för bedömningen av de s.k. sakanslagen.
Informationen om resultaten och effekterna av existerande system  för
transfereringar skall också utvecklas, sägs i propositionen. Även i övrigt bör
perspektiven på resultatstyrningen vidgas, t.ex. beträffande verksamhet som
bedrivs i form av affärsverk eller stiftelser. Resultatstyrningen bör också
beröra statens inkomster.
En interdepartemental arbetsgrupp har bildats och skall senare under
innevarande år lägga fram förslag till ytterligare åtgärder för att utveckla
och stärka resultatstyrningen. Regeringen avser att återkomma med en
redovisning i 1995 års budgetproposition.
Utskottet anser i likhet med vad som sägs i propositionen att det är
viktigt att i det fortsatta utvecklingsarbetet på resultatstyrningens område
lägga ökad tonvikt på samspelet mellan riksdagen och regeringen. Som utskottet
anförde i sitt betänkande med anledning av årets finansplan är det väsentligt
att den nya styrmodellen fungerar i hela styrkedjan.
Utskottet noterar att det av regeringen skisserade arbetet med att stärka
resultatstyrningen i flera avseenden är ambitiöst upplagt. Utskottet anser det
värdefullt att regeringen även fortsättningsvis avser att avrapportera
utvecklingsarbetet till riksdagen och i samband därmed vid behov lägga fram
förslag till åtgärder. Med det anförda ställer sig utskottet bakom det som
anförs i propositionen.
Regeringens åtgärder med anledning av revisionens iakttagelser år 1993
I anslutning till regeringens övergripande redogörelse i årets finansplan om
resultatet av 1993 års revision -- och med anledning av en motion av Daniel
Tarschys (fp) -- begärde utskottet att regeringen närmare borde redovisa för
riksdagen vilka åtgärder som vidtagits eller planeras med anledning av
revisionens iakttagelser. En utförlig sådan redovisning lämnas nu   i
kompletteringspropositionen.
Utskottet noterar att det är första gången som riksdagen får en
redogörelse av det aktuella slaget. De redovisade åtgärderna är resultatet av
ett systematiskt arbete från regeringens sida i dialog med berörda myndigheter.
Utskottet vill också understryka att RRV:s revisionsberättelser numera
regelmässigt överlämnas till regeringen för hantering och reaktion.
Utskottet konstaterar att det givetvis är regeringen såsom verkställande och
förvaltningsledande organ som ansvarar för att erforderliga åtgärder i
förekommande fall vidtas. Samtidigt är det viktigt att en återrapportering sker
till riksdagen i dess egenskap av huvudman för den statliga verksamheten.
Utskottet vill särskilt peka på att resultatet av revisionen kan utgöra en
viktig utgångspunkt för utskotten i deras arbete med att följa upp och
utvärdera riksdagens beslut. Utskottet ser således positivt på regeringens
redovisning med anledning av 1993 års revision.
Finansfullmakten
I kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 100--101) föreslås att riksdagen
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver
det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordas i propositionen intill
ett sammanlagt belopp av fyra miljarder kronor.
Regeringen föreslår vissa förändringar för finansfullmaktens användning i
förhållande till vad som nu gäller. Finansfullmakten bör i första hand kunna
användas för att anpassa volymerna i de ordinarie arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Vidare bör regeringen i samband därmed kunna göra vissa tillfälliga
ändringar i gällande regelsystem.
Finansfullmakten bör också få användas för att tidigarelägga, utvidga eller
påskynda investeringar som i övrigt finansieras med statliga eller kommunala
medel samt för att stimulera ROT-projekt liksom olika underhållsåtgärder med
syfte att öka sysselsättningen (normalt högst 30 % bidrag). Den bör också
kunna disponeras för andra åtgärder som regeringen bedömer kan ge omedelbar
effekt på sysselsättningen (normalt högst 50 % bidrag). Åtgärderna bör inte
tränga undan ordinarie arbeten.
Enligt vad utskottet erfarit efter kontakt med Finansdepartementet är
bakgrunden till regeringens förslag den snabba utvecklingen på arbetsmarknaden
som gör det nödvändigt med en flexibel användning av de arbetsmarknadspolitiska
medlen. Det är omöjligt att nu säga var arbetskraftsbrister kommer att uppstå
och att identifiera vilka grupper som har störst svårigheter att få arbete i
den begynnande konjunkturuppgången och vilka åtgärder som kommer att vara
mest effektiva under det kommande budgetåret.
Därför föreslår regeringen en mer öppen formulering för finansfullmaktens
användning. Det ger regeringen möjlighet att disponera finansfullmakten för
åtgärder som kan ge omedelbar effekt på sysselsättningen och som för närvarande
inte kunnat göras inom ramen för finansfullmakten. Åtgärderna bör leda till en
mer flexibel arbetsmarknadspolitik. Exempel på insatser som bör kunna beslutas
inom ramen för finansfullmakten är: utökning av antalet utbildningsplatser inom
det ordinarie utbildningsväsendet, försöksverksamhet med åtgärder som
underlättar rörligheten på arbetsmarknaden, nya former för intensifierad
arbetsförmedling och vissa ökade möjligheter att kombinera olika stödformer.
Finansutskottet vill med anledning av regeringens förslag anföra
följande.
I regeringsformens 9 kap. om finansmakten föreskrivs bl.a. att statens medel
inte får användas på annat sätt än riksdagen bestämt (2 §). Endast riksdagen
kan alltså anvisa statliga medel till olika ändamål och svara för de
prioriteringar som varje år måste göras. Enligt regeringsformen skall riksdagen
anvisa anslag på statsbudgeten till angivna ändamål (3 §). Konjunkturpolitiskt
motiverade ökade statsutgifter kan göras på två olika sätt. Riksdagen kan
bevilja ytterligare medel på tilläggsbudget, och regeringen kan, om
arbetsmarknadsläget kräver det, utnyttja finansfullmakten.
Finansfullmakten är motiverad utifrån kravet på konjunkturpolitisk precision.
Vilka konjunkturpolitiska åtgärder som är effektivast i en given situation
beror på tiden -- dvs. tidpunkt för projektens igångsättande och deras
varaktighet --, platsen -- dvs. hänsyn måste tas till regionala olikheter i
arbetsmarknadsläget -- och sektorn -- dvs. åtgärder måste sättas in i de delar
av ekonomin där de är mest effektiva. Behovet av konjunkturpolitisk snabbhet
innebär att tidskrävande procedurer med tilläggsbudgetar i görligaste mån bör
undvikas.
En väl avvägd användning av finansfullmakten kan ge goda förutsättningar för
en god arbetsmarknads- och konjunkturpolitisk styrning från riksdagen samtidigt
som regeringen ges viss flexibilitet och handlingsförmåga.
Finansfullmakten bör emellertid inte ges den omfattning eller innebörd att
regeringsformens regler om finansmakten åsidosätts. Den får således inte
användas av regeringen om det är möjligt att i tilläggsbudget anslå medel för
arbetsmarknadspolitiska insatser. Likaledes får den inte användas för
arbetsmarknadspolitiska insatser av sådant slag som riksdagen behandlat men
avvisat. Vad beträffar tillfälliga förändringar av det arbetsmarknadspolitiska
regelsystemet -- som nu föreslås i propositionen -- berättigar finansfullmakten
naturligtvis inte regeringen att ändra i de regler som följer av lag eller
annat riksdagsbeslut.
Att regeringen i sitt förslag gör det möjligt att starta försöksverksamhet
med verksamhet som inte tidigare förankrats i riksdagsbeslut med medel anvisade
från ett specificerat anslag och att regeringen kan besluta om utgifter för
arbetsmarknadspolitiska insatser som är en kombination av flera olika åtgärder
som i vanliga fall anvisas medel från olika anslag kan leda till rent
redovisningsmässiga svårigheter. Skulle finansfullmakten användas på detta sätt
är det inte i förväg automatiskt bestämt vilket anslag utgifterna skall
belasta. Utskottet utgår från att avsikten är att finansfullmakten även i
framtiden skall kunna utnyttjas för att öka volymen i viss verksamhet som redan
finansieras från ett anslag på statsbudgeten, dvs. utnyttjandet av
finansfullmakten kommer i redovisningen till uttryck som en ökad belastning på
ett befintligt anslag.
Regeringen föreslår en höjning av finansfullmakten till fyra miljarder
kronor. Höjningen motiveras med att vissa omdisponeringar och minskningar
gjorts i anslagen under tionde huvudtiteln. (Finansutskottet har i avsnittet om
arbetsmarknadspolitiken ovan behandlat dessa förslag.) Bakgrunden till dessa
omdisponeringar är att regeringen bedömer att kravet på arbetsmarknadspolitiska
åtgärder kommer att minska något i samband med konjunkturuppgången.
Vänsterpartiet anser i sin motion (Fi32 yrkande 4) att regeringen får nöja
sig med de 2,5 miljarder kronor den för närvarande disponerar genom
finansfullmakten. Partiet yrkar avslag på regeringens begäran om en utökning av
finansfullmakten med 1,5 miljarder kronor. I stället vill motionärerna
omedelbart använda beloppet till arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Av utskottets ställningstagande till omfattningen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna följer att Vänsterpartiets förslag inte kan
tillstyrkas.
Utskottet vill i sammanhanget påpeka att om regeringen vid tillfället för
budgetpropositionens presentation är förvissad om att de medel som finns
tillgängliga i finansfullmakten kommer att komma till användning under det
kommande budgetåret skall dessa föras upp som en utgift i statsbudgeten. I
annat fall kommer budgeten ej att avspegla de förväntade statsutgifterna under
det kommande budgetåret och därmed inte att vara rättvisande.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och med
avslag på motion Fi32 yrkande 4 (v) bemyndigar regeringen att för budgetåret
1994/95, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med
vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av fyra miljarder kronor samt
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Regeringen anmäler i kompletteringspropositionen att några beslut om utgifter
enligt finansfullmakten under innevarande budgetår inte fattats. Redovisningen
föranleder inget uttalande från utskottets sida.
Finansiering av EU-avgift
I partimotionerna från Ny demokrati (Fi31) och Vänsterpartiet (Fi32) ställs
frågan hur avgiften till EU:s budget skall finansieras.
I den reviderade finansplanen redovisas vissa budgeteffekter av ett
eventuellt medlemskap. Avgiften år 1995 beräknas preliminärt till 18,3
miljarder kronor enligt nu gällande generella regler. I det avtal som träffats
mellan Sverige och EU:s medlemsländer ingår en s.k. avgiftsinfasning under fyra
år. Den innebär att avgiften för år 1995 minskas med 4,4 miljarder kronor.
Nettoavgiften blir därmed 13,9 miljarder kronor år 1995. Effekten på
statsbudgeten blir emellertid lägre eftersom vissa utgifter som i dag
finansieras över statsbudgeten blir föremål för unionens gemensamma politik och
därmed kommer att finansieras över EU-budgeten. Det avlyft som uppkommer för
den svenska budgeten beräknas till ca 5 miljarder kronor. Det kvarstående
finansieringsbehovet uppgår således till i storleksordningen 9 miljarder kronor
för helåret 1995. Under innevarande budgetår uppstår en belastning under första
halvåret 1995. Regeringen avser att senare precisera budgeteffekterna av
medlemskapet.
Som framgått är det ett stort antal poster som påverkar belastningen på
statsbudgeten av ett eventuellt medlemskap i EU. Därutöver tillkommer
eventuellt skattebortfall till följd av den inre marknaden (alkohol- och
tobaksskatter), andra effekter av anpassningen till unionens regelverk (främst
cigarettbeskattningen) samt budgeteffekter av EU-stöd till den svenska ekonomin
(återflödet). Utskottet vill emellertid framhålla att de viktigaste
budgeteffekterna på sikt är effekterna på såväl inkomst- som utgiftssidan av
förbättrade samhällsekonomiska förutsättningar i form av bl.a. högre tillväxt
och lägre ränteläge. Dessa bedöms av utskottet på sikt ge ett positivt bidrag
till samhällsekonomin och statsbudgeten som mer än väl motsvarar de direkta
budgetkostnaderna. Som framgår av propositionen kommer regeringen att längre
fram precisera budgeteffekterna av medlemskapet. Något särskilt
tillkännagivande härom är enligt utskottet obehövligt. Motionerna Fi31 (nyd)
yrkande 40 i denna del och Fi32 (v) yrkande 5 avstyrks därför av utskottet.
Justering av vissa anslag avseende lokalkostnader
Av propositionen framgår att regeringen avser att ge Statens
lokalförsörjningsverk i uppdrag att för lokalkostnadskomponenten i
förvaltningsanslagen ta fram ett nytt underlag för budgetering av
myndigheternas anslag inför 1995 års budgetproposition. Lokalförsörjningsverket
har också fått i uppdrag att beräkna en lokalomräkningsindex för
prisomräkningen av lokalkostnadsbasen i myndigheternas anslag.
Redogörelsen i den reviderade finansplanen avser emellertid en justering av
vissa förvaltningsanslag i årets budgetproposition. Utgångspunkten för
justeringen av anslagen är att någon ny beräkningsteknik för budgeteringen av
lokalkostnaderna i enlighet med de principer som redovisades i föregående års
budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1) inte har tillämpats för
budgetåret 1994/95. Myndigheternas anslag för budgetåret 1994/95 är därigenom
budgeterade utifrån Byggnadsstyrelsens tidigare avisering för budgetåret
1993/94. Denna avisering, som gjordes på hösten 1992, avspeglar inte dagens
hyresnivå för kommersiella lokaler. För de myndigheter som haft möjlighet att
omförhandla sina hyreskontrakt inför budgetåret 1994/95 innebär detta
förhållande att resurser har frigjorts. Regeringen gjorde i budgetpropositionen
bedömningen att dessa slumpmässigt frigjorda resurser, till följd av det
markanta prisfallet på hyresmarknaden, inte fullt ut bör tillfalla berörd
myndighet.
Totalt bedöms enligt en rapport från Lokalförsörjningsverket ca 30
myndigheter vara berörda, och de frigjorda resurserna till följd av sänkningar
av hyresnivåerna bedöms uppgå till ca 90 miljoner kronor. Därutöver är vissa
myndigheter inom försvarsområdet berörda.
Regeringen avser att innehålla de medel för budgetåret 1994/95 som är
frigjorda till följd av sänkningar av hyresnivåerna med utgångspunkt i ovan
redovisade principer. De resurser som frigjorts endast genom omdisponeringar,
dvs. utan förändringar av hyresnivåerna, skall enligt propositionen ej omfattas
utan kvarstår till myndighetens disposition. Innehållandet av medel är enbart
baserat på att de resurser som budgeterats under anslaget inte på ett
tillfredsställande sätt motsvaras av utgifter för lokaler för dessa myndigheter
under budgetåret 1994/95. I propositionen betonas att åtgärden inte skall ses
som att myndigheterna i en framtid inte skall få tillgodoräkna sig
lokalbesparingar utan enbart som en justering av anslagen för budgetåret
1994/95 i avvaktan på att den tidigare nämnda nya budgeteringsprincipen införs
fr.o.m. budgetåret 1995/96.
I årets betänkande med anledning av budgetpropositionen (1993/94:FiU10
s. 70) framhöll utskottet att det är värdefullt att principer utvecklas för
hur myndigheterna skall hantera sina lokalkostnader. Utvecklingen på
fastighetsmarknaden under de senaste åren med fallande hyror visar också vikten
av att nya budgeteringsprinciper införs vid fastställandet av 1995/96 års
budget.
Det kraftiga prisfallet på hyresmarknaden har inneburit att vissa myndigheter
slumpmässigt -- i den meningen att dessa myndigheter haft möjligheter att
omförhandla och utnyttja en tillfällig svacka på fastighetsmarknaden -- har
tillförts ökade resurser.
Utskottet vill med anledning av det begärda bemyndigandet anföra följande.
Införandet av rambudgetering motiverades bl.a. av att en myndighet skulle ges
möjligheter att för sin verksamhet mer effektivt kunna utnyttja sina resurser.
Så t.ex. är avsikten att myndigheten skall kunna öka sina resurser för den
egentliga verksamheten genom att minska kostnaderna för lokaler. Genom att de
resurser som vissa myndigheter frigjort genom lägre hyra vid lokalbyte hålls
inne för budgetåret 1994/95, görs ett avsteg från rambudgeteringsprincipen.
Även om det i propositionen betonas att denna resursminskning för berörda
myndigheter är en engångsföreteelse är det ofrånkomligt att en sådan åtgärd
motverkar syftet med rambudgetering. Utskottet utgår ifrån att regeringen noga
prövar på vilket sätt indragningen av medel skall genomföras. För att de
incitament till en effektiv resursanvändning som rambudgeteringen är avsedd att
medverka till inte skall skadas bör i detta läge samtliga myndigheter, som
har möjlighet att omförhandla sina hyreskontrakt, få vidkännas att en viss del
av förvaltningsanslaget för budgetåret 1994/95 hålls inne. Som utskottet ser
det är det angeläget att denna åtgärd inte utformas så att den motverkar
myndigheternas intresse att ompröva sina lokalbehov och ta till vara
möjligheten till rationaliseringar i lokalutnyttjandet.
Regeringen aviserade i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5
s. 154) att vissa myndigheters anslag under fjärde huvudtiteln bör justeras i
regleringsbrevet för budgetåret 1994/95. Dessa myndigheter erhöll en preliminär
lokalkostnadskompensation för budgetåret 1993/94 i samband med att vissa
försvarsfastigheter överfördes till dåvarande Byggnadsstyrelsen och därmed
belastades med kapitalkostnader. En uppföljning av den preliminära
hyreskompensationen har genomförts och ger vid handen att en del myndigheters
anslag bör justeras upp medan andra anslag bör justeras ner.
Utskottet har ingen erinran mot det i propositionen begärda bemyndigandet att
göra den nämnda justeringen i årets regleringsbrev.
Försäljning av olja ur de statliga beredskapslagren
I samband med 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102 kap. 11, bet. FöU12)
bemyndigades regeringen att sälja ut olja från krigslagren så att dessa
minskades till en lägre, dock ej närmare angiven, säkerhetspolitiskt motiverad
nivå.
De medel som frigjordes från denna utförsäljning fick användas för att --
utanför planeringsramen -- stärka olika funktioner inom den civila delen av
totalförsvaret. För budgetåret 1992/93 avsågs 79 miljoner kronor av inkomsterna
användas för sådana åtgärder.
Våren 1993 beslutade riksdagen (prop. 1992/93:100 bil. 13, bet. NU28) att
regeringen skulle få disponera influtna medel från oljeutförsäljningen även för
ändamål inom den militära delen av totalförsvaret.
Regeringen fattade därefter i december 1993 beslut om att en del av
utvecklingskostnaderna för luftvärnsrobotprojektet BAMSE samt viss verksamhet
inom marinen skall finansieras -- genom särskilda beslut av regeringen om
merutgift -- med inkomsterna från utförsäljningen av olja. Dessa kostnader, som
sammantaget beräknas uppgå till ca 600 miljoner kronor, ligger utanför de
ekonomiska planeringsramarna för totalförsvaret.
Riksdagen har nyligen -- på förslag av näringsutskottet (bet. 1993/94:NU19)
-- bifallit regeringens förslag i proposition 1993/94:141 innebärande att de
statliga lagren av olja för krigssituationer nu helt skall avvecklas. I stället
skall lager byggas upp i näringslivet för att där integreras med lagringen för
fredskriser och den övriga kommersiella lagringen av oljeprodukter.
Med hänsyn främst till omfattningen av den nu beslutade totala
utförsäljningen av olja uttalade riksdagen, på näringsutskottets förslag, att
regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till hur medlen från den
fortsatta utförsäljningen skall användas. Regeringen hade i propositionen
endast angett att den senare för riksdagen skulle lämna en redogörelse för
användningen av de medel som inflyter genom den fortsatta utförsäljningen.
I ett yttrande till näringsutskottet anförde försvarsutskottet (FöU6y) att
medlen från försäljningen skulle användas för ändamål inom totalförsvaret. I
motsats härtill menade näringsutskottet, vilket också riksdagen anslöt sig
till, att regeringen borde vara fri att föreslå till vilka ändamål som medlen
bör användas.
I kompletteringspropositionen (bil. 1 s. 75) konstateras att beslutet om en
total utförsäljning av de statliga oljelagren innebär att
försäljningsinkomsterna blir avsevärt större än vad som tidigare bedömdes. Mot
bakgrund av det statsfinansiella läget föreslår regeringen att de merinkomster
som följer av en total utförsäljning jämfört med tidigare planering skall
tillgodogöras statsbudgeten. Budgetförstärkningen beräknas uppgå till totalt
minst 500 miljoner kronor när försäljningen har avslutats (senast år 1999).
Näringsutskottet (NU8y) har inget att erinra mot vad som i denna del
anförs i kompletteringspropositionen. Vad som där föreslås bör innebära att
regeringen inte kan fatta ytterligare beslut om att kostnader inom
totalförsvaret skall finansieras med medel från utförsäljningen av olja ur de
statliga beredskapslagren. Om det uppkommer behov av att finansiera kostnader
för totalförsvaret utanför de ekonomiska planeringsramarna, får dessa behov
efter förslag från regeringen prövas av riksdagen på vederbörligt sätt.
Försvarsutskottet (FöU9y) har mot bakgrund av det statsfinansiella läget
och den beslutade totala utförsäljningen av beredskapslagrad olja viss
förståelse för att inkomsterna från utförsäljningen får utnyttjas även för att
förstärka statsbudgeten. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringens
riktlinjer för utnyttjandet av de merinkomster som följer av en total
utförsäljning jämfört med tidigare planering innebär att de medel i
storleksordningen 1 miljard kronor som i 1992 års försvarsbeslut beräknades
disponeras genom utförsäljning av beredskapslagrad olja kommer att kunna
disponeras för totalförsvarsändamål. Socialdemokraterna har på denna punkt
anmält avvikande mening till försvarsutskottets yttrande, där man uttalar att
medlen i nuvarande statsfinansiella läge bör användas för att förstärka
statsbudgeten.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Som framgått
har riksdagen vid flera tillfällen tagit ställning till successiva förändringar
i hur beredskapslagren av olja skall minskas och slutligen helt avvecklas.
Samtidigt har mer eller mindre ingående redovisats hur inkomsterna av dessa
försäljningar skall användas. Regeringen har genom beslut om s.k. merutgifter
successivt vidgat användningsramen för medlen. Enligt utskottets uppfattning är
inkomsterna av en fortsatt utförsäljning av de statliga oljelagren av den
omfattningen att en annan ordning än den hittillsvarande bör tillämpas.
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i propositionen att mot
bakgrund av det statsfinansiella läget bör samtliga inkomster, med avdrag för
försäljningsomkostnader, av den pågående och fortsatta utförsäljningen av
oljelagren tillgodogöras statsbudgeten. Därav följer, som näringsutskottet
anför, att de behov som kan uppkomma för att finansiera kostnader för
totalförsvaret utanför de ekonomiska planeringsramarna bör prövas på sedvanligt
sätt inom ramen för budgetregleringen.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag i
kompletteringspropositionen (bil. 1 yrkande 3).
Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.
I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 8 Finansdepartementet punkt E 6)
föreslås att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. skall
för budgetåret 1994/95 anvisas ett förslagsanslag på 103 miljoner kronor.
Under anslaget beräknas bl.a. medel för kostnadsökningar under löpande budgetår
för de myndigheter som även under budgetåret 1994/95 kommer att ha
reservationsanslag eller förslagsanslag. Vidare har under anslaget beräknats
medel för bidrag till centralt utvecklingsarbete avseende metoder och system
för att jämföra arbeten av lika värde (s.k. ALVA-projektmedel) som avsatts i
Ramavtal om löner m.m. 1989--1990 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1989--90),
medel för särskilda åtgärder inom kulturområdet avsatta i RALS 1993--1995 samt
täckande av kostnader för vissa personliga tjänster och vissa
fullmaktstjänster.
Enligt de riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader
som numera gäller (prop. 1992/93:100 bil. 1 avsnitt 2.2) skall alla kostnader
som följer av ett kollektivavtal direkt belasta myndigheternas
förvaltningsanslag. Om så sker finns inte längre något behov av att föra upp
vissa kostnader till följd av kollektivavtal på ett särskilt s.k.
täckningsanslag.
Finansutskottet behandlade frågan om vilka medel som skulle kunna tas upp på
ett sådant anslag i ett yttrande till konstitutionsutskottet
(1993/94:FiU8y) med anledning av ombildningen av arbetsgivarorganisationen på
det statliga området (prop. 1993/94:77). Finansutskottet fäste i yttrandet
uppmärksamheten på att i de centrala avtalen behandlas förutom direkta
lönefrågor även generella anställningsvillkor samt frågor av mer långsiktig
karaktär som pensionsfrågor och trygghetsfrågor. Ofta uppkommer kostnader till
följd av dessa frågor i avtalen på andra anslag än förvaltningsanslagen i
statsbudgeten. I budgetförslaget har t.ex. hittills regelmässigt ett särskilt
täckningsanslag för merkostnader för löner och pensioner tagits upp. Så görs
även i budgetförslaget för budgetåret 1994/95. Under detta har medel avsatts
för särskilda åtgärder inom kulturområdet. I RALS 1993--95 har parterna enats
om en avsättning till en särskild kulturpott om 10 miljoner kronor att fördelas
till vissa i avtalet angivna myndigheter. Avsikten är att dessa medel skall
tillföras de berörda myndigheterna.
En konsekvens härav borde enligt vad utskottet anförde i det nämnda yttrandet
vara att dessa medel avräknas mot övriga myndigheters ramanslag.
I en till konstitutionsutskottet inkommen skrivelse med promemoria från
Finansdepartementet (1994-03-02) med anledning av proposition 1993/94:77 om
en ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området anfördes i
denna fråga att enligt den anslagsteknik som för närvarande tillämpas i
statsbudgeten finansieras vissa kostnader som är en följd av kollektivavtal
över andra poster på statsbudgeten än myndigheternas ramanslag. Det gäller
t.ex. kostnader för pensionsåtaganden som finansieras över den i statsbudgeten
uppförda inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto. Den teknik för
budgetering av ramanslagen som regeringen redovisade i 1992 års
budgetproposition och som riksdagen ställt sig bakom innebär att sådana
avtalskostnader som finansieras på annat sätt än över ramanslagen skall
avräknas myndigheternas ekonomiska utrymme. I praktiken innebär detta att
ramanslagen reduceras med belopp som motsvarar sådana kostnadsökningar. Detta
har också genomförts i budgetpropositionen 1993/94:100 bl.a. avseende den
särskilda kulturpott som parterna har överenskommit i ramavtalet för
1993--1995. Genom denna teknik tar riksdagen ställning till samtliga
förvaltningskostnader när riksdagen beslutar om ramanslag till myndigheterna.
I skrivelsen från Finansdepartementet framhölls vidare att det även framgent
kommer att erfordras ett anslag för täckande av merkostnader för löner under
löpande budgetår för de få myndigheter som även fortsättningsvis kommer att ha
reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknat anslag för att finansiera
förvaltningskostnader. Som regeringen anförde i budgetpropositionen (s. 108)
kommer kompensationen för dessa myndigheter att beräknas på samma grunder som
för ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig överstiga
lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Skillnaden jämfört
med ramanslag är endast en tidsmässig förskjutning för dessa myndigheter. Det
täckningsanslag som förts upp i årets budgetproposition har således ett klart
avgränsat ändamål och budgeteras enligt samma principer som myndigheternas
ramanslag. Det skiljer sig därmed från de täckningsanslag som tidigare förts
upp som en förslagsvis beräkningspost på statsbudgeten för att generellt täcka
prognosticerade lönemerkostnader på grund av kollektivavtal.
Med vad som redovisats i Finansdepartementets skrivelse ansåg finansutskottet
(1993/94:FiU11y) att klarhet hade vunnits om hur kostnader som inte direkt
belastar myndigheternas förvaltningsanslag, i detta fall den särskilda
kulturpott som parterna överenskommit i ramavtalet för 1993--1995, kommer att
hanteras under budgetåret 1994/95.
Med den förändrade beräkningsgrund för anslaget för täckande av merkostnader
för löner och pensioner som redovisats av Finansdepartementet, innebärande att
kostnader för kollektivavtal på det statliga området inte längre skall ligga
till grund för beräkning av anslagets storlek, har finansutskottet inte
något att erinra mot att ett sådant anslag tas upp i statsbudgeten för 1994/95.
Motioner väckta med anledning av kompletteringspropositionen som tar upp
frågor som riksdagen har behandlat tidigare under detta riksmöte
I partimotioner från Ny demokrati och Vänsterpartiet samt i parti- och
kommittémotioner från Socialdemokraterna som väckts med anledning av
kompletteringspropositionen har motionärerna upprepat yrkanden eller tagit upp
snarlika frågor som väcktes under den allmänna motionstiden. Dessa har
anknytning till den ekonomiska politiken och budgetregleringen men berör också
andra utskotts beredningsområden. De berörda utskotten har när de behandlat
dessa motionsyrkanden i yttranden till finansutskottet vanligtvis hänvisat till
den tidigare behandlingen av motsvarande frågor i resp. utskott och i
riksdagen. I några fall pågår ännu behandlingen i utskottet. Med hänvisning
härtill avstyrker resp. utskott motionsyrkandena. Nedan följer en redovisning
av de aktuella motionsyrkandena parti för parti med resp. utskotts hänvisning
till tidigare behandling.
Socialdemokraterna
Skattepolitik
I motion Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s) förordas en omläggning av
skattepolitiken som konkretiseras genom krav på omedelbara åtgärder på
skatteområdet i stabiliserings- och fördelningspolitiskt syfte.
Motionärerna hävdar -- nu liksom tidigare -- att regeringens politik
motverkar en positiv ekonomisk utveckling och leder till en fortsatt
arbetslöshet och ökade klyftor i samhället. Yrkandena i motionen innebär i allt
väsentligt en upprepning av de ståndpunkter som partiet tidigare har redovisat
på skatteområdet och som riksdagen i olika sammanhang har avvisat. Så kräver
motionärerna skatteskärpningar som enligt deras beräkningar uppgår till 9
miljarder kronor redan fr.o.m. budgetåret 1994/95, bl.a. i form av en
omfördelning av inkomstskatten genom att återinföra det statliga grundavdraget
och höja marginalskatten över den s.k. brytpunkten. Skatteskärpningarna
innefattar också en återgång till tidigare regler för beskattning av kapital
och bolagsinkomster. En del av beloppet, 0,9 miljarder kronor, hänför sig till
miljöområdet och annan indirekt beskattning. Den sammanlagda budgeteffekten
begränsar sig enligt Socialdemokraternas egna beräkningar till 3,8 miljarder
kronor till följd av att förslagen bl.a. innehåller skattelättnader för
företagen i form av direktavskrivningar.
Skatteutskottet anför (SkU9y) att man vid sin återkommande behandling av
skattepolitikens inriktning har konstaterat att det råder bred enighet om att
den höga arbetslösheten och de stora underskotten i statsfinanserna utgör de
allvarligaste symptomen på den ekonomiska krisen i Sverige och att den
viktigaste uppgiften därför är att skapa förutsättningar för fler jobb i ett
växande näringsliv. Som ett led i regeringens politik har ingått att begränsa
det alltför höga skattetrycket, i första hand genom att sätta ned eller
avskaffa sådana inslag i beskattningen som har bedömts som särskilt skadliga.
En sammanfattning av de åtgärder som har genomförts under regeringsperioden har
lämnats i skatteutskottets betänkanden 1992/93:SkU20 och 1993/94:SkU20 och i
yttrandet 1993/94:SkU1y till finansutskottet. Skatteutskottet delar nu liksom
tidigare regeringens bedömning att de åtgärder som har genomförts på
skatteområdet har varit nödvändiga för att bryta den tidigare nedgången i
ekonomin och att den förda skattepolitiken leder till de avsedda resultaten.
Med anledning av den fördelningspolitiskt betonade kritik som
Socialdemokraterna riktar mot den förda skattepolitiken vill skatteutskottet
framhålla att motionärernas bedömningar är alltför ensidiga. För att bevara och
utveckla den allmänna välfärden här i landet är det helt avgörande att den
ekonomiska växtkraft som Sverige i dag har återvunnit kan behållas och stärkas.
Den förda politiken leder till att nya, riktiga jobb kan skapas i näringslivet,
och endast på detta sätt kan hotet om en bestående hög arbetslöshet och andra
sociala skadeverkningar avvärjas. Skatteutskottet vidhåller alltså sin tidigare
uppfattning att man i första hand bör säkerställa en ekonomisk utveckling som
innebär att det även i framtiden kommer att finnas ett välstånd att fördela.
Enligt skatteutskottets uppfattning har motionärerna inte åberopat några nya
omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt till de aktuella
skattefrågorna. Utöver vad skatteutskottet anfört ovan vill skatteutskottet
hänvisa till sina ställningstaganden i SkU20 angående skattepolitikens
inriktning, skatteuttaget och skatten på kapital och kapitalinkomster. Vad
skatteutskottet där anfört gäller fortfarande beträffande motsvarande frågor
som nu på nytt tas upp i motion Fi53 (s) yrkandena 1--4, 9 och 10.
Socialdemokraterna i skatteutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionen
i motsvarande del.
Reklam- och miljöskatter
Motion Fi53 (s) innehåller vidare yrkanden om reklamskatt på TV och radio
samt höjda miljöskatter (yrkandena 16 och 18--20).
Flertalet av dessa frågor har nyligen behandlats i skatteutskottets
betänkande 1993/94:SkU34. Vad skatteutskottet då anförde om skatteväxling, om
miljörelatering av beskattningen och om energibeskattningen är enligt
skatteutskottets mening ett tillräckligt svar på alla de nu angivna yrkandena.
Med hänvisning till det anförda avstyrker skatteutskottet de aktuella
motionsyrkandena i nu angivna delar. Socialdemokraterna avger en avvikande
mening till yttrandet.
Företagsbeskattning och beskattning av aktier
När det gäller företagsbeskattningen och beskattningen av aktier m.m.
behandlade skatteutskottet i höstas (1993/94:SkU15) motionsyrkanden med
motsvarande innehåll som i motion Fi53
yrkandena 5--8 och 13. Motsvarande yrkanden har sedan upprepats i motioner från
samma håll med anledning av proposition 1993/94:234 (vissa inkomst- och
företagsfrågor m.m.) och kommer att behandlas i utskottets betänkande
1993/94:SkU25 som skall debatteras av riksdagen den 8 juni. De aktuella
yrkandena i motion Fi53 avstyrks med hänvisning till de kommande
ställningstagandena till skatteutskottets betänkande SkU25. Vad avser yrkande
17 i motion Fi53 om skatten på dieselolja i miljöklass I så avser
skatteutskottet att i sitt betänkande SkU25 föreslå en höjning med 100 kr.
Yrkandet blir därmed tillgodosett och bör avslås i det här aktuella
sammanhanget.
Jordbrukspolitik
I motion Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s) kritiseras regeringens
jordbrukspolitik. Den har enligt motionärerna inte presenterats samlat i hela
sin omfattning utan endast i vissa delförslag. Konsekvenserna på
statsfinanserna blir därmed svåröverskådliga. Dessutom används
regleringsmedel, vilket får till effekt att en del av de ökade utgifterna
på jordbruksområdet inte blir synliga över statsbudgeten.
Motionärerna anser att jordbruksstödet behöver förändras för att bringa
balans i produktionen och få ned kostnaderna för exporten. Man vill minska
bidraget till spannmålsexporten liksom arealbidraget med sammanlagt 1,5
miljarder kronor. I stället vill man ge lantbrukarna fortsatt inkomststöd med
607 miljoner kronor. Vidare lägger motionärerna fram förslag om stöd till
Norrlands- och skärgårdsjordbruket. Man vill stimulera ekologiska
brukningsmetoder, minska kemikalieanvändningen, satsa på livsmedelskvalitet
samt ta stor hänsyn till djurskyddsaspekter. Motionärerna anger att nettot av
deras förslag innebär en besparing på 710 miljoner kronor.
Jordbruksutskottet och riksdagen har behandlat de frågor motionärerna tar
upp i olika sammanhang under detta riksmöte.
Förslag att minska anslaget till spannmålsexport och arealbidraget behandlade
jordbruksutskottet i betänkandet JoU13, som riksdagen godkände den 3 mars 1994.
Stödet till Norrlandsjordbruket behandlades i JoU26 (s. 9 f.) och beslutades av
riksdagen den 18 maj 1994. Förslag angående trädgårdsnäringen tog
jordbruksutskottet upp i JoU22. Anslag till forskning om älgsjuka och om
forskning om alternativ till burhållning av höns behandlades i JoU15 resp.
JoU14. Stöd till ekologisk odling behandlades i JoU22 och inkomststöd för
lantbrukare var ett ärende i JoU13. I jordbruksutskottets betänkande JoU6 från
i höstas behandlades frågor om att höja kadmiumavgiften och att införa en
avgift på kväve och fosfor i handelsgödsel. I JoU15 behandlades
landskapsvårdsstödet och anslag för inköp av skogs- och myrmark. I samtliga
dessa betänkanden behandlades och avstyrktes socialdemokratiska yrkanden som
motsvarar vad som nu tas upp i motion Fi61 (s). Riksdagen har godtagit
jordbruksutskottets ställningstaganden i dessa frågor.
Näringspolitik
I motion Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) erinras om förslag om olika
näringspolitiska åtgärder som har framlagts i motion 1993/94:N305 (s), vilken
väcktes under allmänna motionstiden. Dessa förslag har under våren 1994
behandlats av riksdagen i betänkande 1993/94:NU15 om näringspolitik.
Med hänvisning till vad som anförts i sistnämnda motion återupprepas nu
flertalet av förslagen. Sålunda krävs att 300 miljoner kronor skall tillföras
den centrala lånefond som skall inrättas för de regionala utvecklingsbolagen.
Vidare föreslås att 335 miljoner kronor skall anvisas för insatser inom vissa
branscher. Härjämte skulle 42 miljoner kronor anslås för att stödja
småföretagens exportverksamhet. I de två senare beloppen har motionärerna
beaktat att riksdagen beviljat medel med anledning av yrkanden i motion N305
(s).
De nu aktuella förslagen avslogs av riksdagen men följdes upp i reservationer
(s) och -- väsentligen -- i en meningsyttring (v).
I fråga om storleken på lånefonden för de regionala utvecklingsbolagen
påpekade näringsutskottet att bolagen kommer att disponera ca 2,5 miljarder
kronor för finansiering av små och medelstora företag. Därtill erinrades om
verksamheten hos Industri- och nyföretagarfonden och hos de nyinrättade
teknikbrostiftelserna. Vidare åberopades de olika åtgärder på skatteområdet som
vidtagits under senare år för att underlätta riskkapitalförsörjningen.
Vid behandlingen i näringsutskottet förordade företrädarna för motionen
följande fördelning av de begärda medlen till olika branschfrämjande åtgärder
(med angivande av anslag inom Näringsdepartementets huvudtitel):
stöd till prospektering (nytt anslag; 85 miljoner kronor),
insatser för den träråvarubaserade industrin (F 1; 100 miljoner kronor),
återinrättande av Verkstadstekniska delegationen -- VT-delegationen (F 1; 30
miljoner kronor),
insatser för livsmedelsindustrin (F 1; 25 miljoner kronor),
ytterligare medel till Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) för att
främja övrig teknisk forskning och utveckling (F 1; 85 miljoner kronor),
stöd till kvinnors företagande (A 1; 10 miljoner kronor).
Motionärernas begäran om medel för att främja småföretagens exportverksamhet
fördelades enligt följande:
åtgärder för att underlätta för små och medelstora företag att komma ut på
Europamarknaden (A 1; 40 miljoner kronor),
ökat bidrag till Standardiseringskommissionen i Sverige -- SIS (C 3; 2
miljoner kronor).
I flertalet av de aktuella frågorna hänvisade näringsutskottet till de olika
insatser inom berört område som har vidtagits eller som planeras. Beträffande
prospektering och VT-delegationen erinrades om näringsutskottets
principiella uppfattning att statens roll på det näringspolitiska området i
huvudsak skall vara att skapa generellt goda förutsättningar för näringslivet;
varken prospektering i statlig regi eller återinrättande av VT-delegationen
borde därför komma i fråga. Kravet på ytterligare medel till
Standardiseringskommissionen avstyrktes mot bakgrund av pågående omorganisation
av standardiseringen.
Med hänvisning till vad näringsutskottet anfört i dessa frågor i
betänkandet NU15 avstyrker näringsutskottet de här aktuella yrkandena i motion
Fi45 (s) yrkandena 1--4. Socialdemokraterna i näringsutskottet tillstyrker
motionen i en avvikande mening till yttrandet.
Åtgärder på kommunikationsområdet
I motion Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) framhålls att regeringens
förslag om ytterligare 1,6 miljarder kronor för underhållsåtgärder -- vilket
utskottet behandlat ovan -- långt ifrån räcker för att klara de behov som
finns. Motionärerna föreslår därför att en rad andra åtgärder vidtas på
kommunikationsområdet för att främja den ekonomiska utvecklingen. Åtgärderna
beräknas sammantaget skapa 6 600 nya arbetstillfällen.
För att öka kapaciteten på vägarna och järnvägarna föreslås ökade
infrastrukturanslag. Enligt motionen bör Vägverkets anslag för Drift och
underhåll av statliga vägar höjas med 2 524 miljoner kronor medan Banverkets
anslag för Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör höjas med 500
miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Vidare föreslås att Vägverkets
investeringsanslag för nästa budgetår höjs med 1 800 miljoner kronor.
Enligt motionen finns det dessutom behov av investeringar på flera av landets
flygplatser. Det gäller byggande av hangarer och anläggande av taxibanor och
rullbanor. Därför föreslås att Luftfartsverket anvisas ett särskilt anslag på
70 miljoner kronor för sådana investeringar.
I motionen anges även att det finns både miljöpolitiska och
sysselsättningspolitiska skäl till att bygga en ny godsterminal i Luleå. Mot
denna bakgrund upprepas ett tidigare förslag om att SJ skall tilldelas 17
miljoner kronor för att förverkliga detta projekt.
Att ha tillgång till moderna telekommunikationer är enligt motionärerna
nödvändigt för näringslivet men betydelsefullt också för de enskilda
människorna. Utbyggnaden av AXE-systemet bör därför tidigareläggas så att hela
landet är täckt redan år 1997 i stället för år 2000. Regeringen bör därför
verka för att utbyggnaden av AXE-systemet tidigareläggs. För att möjliggöra
detta anges att investeringar för 300 miljoner kronor per år krävs under den
aktuella perioden. Belastningen på statsbudgeten motsvarar räntekostnaden på ca
25 miljoner kronor. Mot denna bakgrund föreslås att Telia AB får ta upp ett lån
i Riksgäldskontoret på 300 miljoner kronor samt att Telia AB anvisas 25
miljoner kronor för att täcka de räntekostnader som uppstår.
Trafikutskottet kan i sitt yttrande (TU5y) konstatera att flertalet av de
aktuella motionsyrkandena i huvudsak är likalydande med motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden i år, vilka har behandlats av trafikutskottet under
våren. Med hänvisning till vad trafikutskottet anfört i betänkanden tidigare
under våren (1993/94:TU26, TU13, TU15, TU28 och TU17), vilka riksdagen har
ställt sig bakom (rskr. 1993/94:279, 157, 159, 309 och 199), avslås de aktuella
yrkandena i motion Fi50 (s). Socialdemokraternas representanter i
trafikutskottet har i en avvikande mening förordat förslagen i motionen.
I tre socialdemokratiska motioner, Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s),
Fi54 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) och Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s),
förs fram förslag om olika former av stöd till ny- och ombyggnad av bostäder,
till investeringar i offentliga lokaler och anläggningar, till icke-statliga
kulturlokaler, till konstnärlig utsmyckning i bostadsområden samt till allmänna
samlingslokaler.
Bostadsutskottet anför att riksdagen så nyligen som i april och maj 1994
har avslagit yrkanden motsvarande dem som nu åter läggs fram. I sakfrågorna har
inte något tillförts som ger bostadsutskottet anledning att ompröva sina
tidigare ställningstaganden. Det kan därför enligt bostadsutskottets mening
inte anses vara meningsfullt att nu åter ingående sakbehandla de aktuella
yrkandena.
Bostadsutskottet avstyrker (BoU9y) motionerna Fi44 (s) yrkandena 2--5 samt
Fi54 (s) yrkandena 4 och 5 med förslag till ytterligare ROT-åtgärder m.m. med
hänvisning till vad bostadsutskottet anfört i 1993/94:BoU14. Dessa yrkanden
avstyrktes bl.a. med hänvisning till 1994 års ROT-program. Motionerna Fi44 (s)
yrkandena 6 och 8 samt Fi59 (s) yrkandena 18 och 19 avstyrks med hänvisning
till behandlingen i BoU8. Förslagen om ökad ram för stöd till allmänna
samlingslokaler i motionerna Fi44 (s) yrkande 7 och Fi59 (s) yrkande 20
avstyrks med hänvisning till BoU9. Socialdemokraterna i bostadsutskottet
tillstyrker motionen i en avvikande mening till yttrandet.
Reduktion av räntebidragen
Hösten 1992 träffades en överenskommelse mellan regeringspartierna och
Socialdemokraterna om den ekonomiska politiken som bl.a. innefattade en
besparing på bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor.
I motion Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) föreslås att tidigare
beslutade besparingar på bostadssektorn skjuts upp tills fastighetsmarknaden
har stabiliserats. Vidare anser motionärerna att när besparingen genomförs
skall den ske på hela bostadsbeståndet och i alla upplåtelseformer.
Bostadsutskottet hänvisar i sitt yttrande till att man tidigare i år avstyrkt
samma yrkande i betänkandet BoU15. Bostadsutskottet står fast vid sitt tidigare
ställningstagande och avstyrker motion Fi44 (s) yrkande 1. Socialdemokraterna
motsätter sig reduktionen av räntebidragen i en avvikande mening.
Åtgärder inom kulturområdet
I motion Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s) återkommer motionärerna med
förslag om ökning av vissa anslag på Kulturdepartementets huvudtitel, vilka
tidigare framförts i motionsyrkanden under allmänna motionstiden i år.
Riksdagen bör enligt motionen under anslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom teaterområdet m.m. (B 2) -- utöver tidigare anvisade
medel under anslaget -- anvisa 7,5 miljoner kronor för kultur/medier i skolan
(yrkande 1), 3 miljoner kronor för kultur/medier i barn- och skolbarnsomsorg
och på fritidsgårdar (yrkande 2), 3 miljoner kronor för kultur/medieprojekt
för barn och ungdom (yrkande 3), 2 miljoner kronor för länskonstnärer
(yrkande 4), 7 miljoner kronor för de samlingslokalägande organisationernas
kulturverksamhet (yrkande 5), 4 miljoner kronor för kultur i arbetslivet
(yrkande 6), 2 miljoner kronor för kultur i vården (yrkande 7), 2 miljoner
kronor för kultur för handikappade (yrkande 8), 1 miljon kronor för
Centrumbildningar (yrkande 9), 5 miljoner kronor för institutioner med stor
andel lönebidragsanställda (yrkande 10), 3 miljoner kronor för kulturprojekt
mot främlingsfientlighet och rasism (yrkande 11) samt 11 miljoner kronor för
föremålsvård m.m. vid museer (yrkande 12).
En ökning med 4,5 miljoner kronor utöver tidigare anvisade medel begärs under
anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. (B 15) (yrkande
14).
Slutligen begärs att det utöver tidigare anvisade medel anvisas 2 miljoner
kronor under anslaget Statens konstråd (B 18) för projektet Konst där vi bor
(yrkande 16) och 4 miljoner kronor under anslaget Förvärv av konst för statens
byggnader (B 19) (yrkande 17).
Kulturutskottet hänvisar i sitt yttrande (KrU10y) till att utskottet
tidigare under våren ingående har behandlat motionsyrkanden motsvarande de nu
aktuella och föreslagit riksdagen att avslå dem (bet. 1993/94:KrU19 om allmän
kulturverksamhet s. 6, 7, 13 och 15--18, bet. 1993/94:KrU21 om teater, dans och
musik s. 17 och 18 och bet. 1993/94:KrU22 om bibliotek, bildkonst,
konsthantverk m.m. s. 3--5). Riksdagen har följt utskottets förslag. Med
hänvisning till vad kulturutskottet anfört i angivna betänkanden föreslår
kulturutskottet att finansutskottet avstyrker motion Fi59 (s) i dessa delar.
Socialdemokraterna i kulturutskottet tillstyrker i en avvikande mening till
yttrandet motion Fi59 (s).
Ny demokrati
Skattepolitiken
I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) inriktar sig motionärerna
framför allt på besparingar men begär också riksdagsuttalanden om ett lägre
skattetryck (yrkande 19) och om skattelättnader framför allt i momsen
(yrkandena 20 och 22), höjd tobaksskatt (yrkande 21) och vissa andra åtgärder
på skatteområdet (yrkande 23).
Enligt skatteutskottets uppfattning (SkU9y) har motionärerna inte
åberopat några nya omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt till de
aktuella skattefrågorna. Skatteutskottet vill hänvisa till sina
ställningstaganden i SkU20 angående skattepolitikens inriktning, skatteuttaget
och skatten på kapital och kapitalinkomster.
I motion Fi31 yrkas mervärdesskatt på tidningar och böcker med 12 %, en
sänkning av tjänstemomsen till 12 % och en avdragsrätt för hushållstjänster
vid inkomstbeskattningen (yrkandena 20, 22 och 7), dvs. frågor som utskottet
nyligen behandlat i betänkandet SkU30 och avstyrkt med hänvisning till det
statsfinansiella läget och till kommande ställningstaganden till
utredningsförslaget (SOU 1994:43) Uppskattad sysselsättning. I denna motion
yrkas också att tobaksskatten höjs med 1,5 miljarder kronor. Tobaksskatten har
senast behandlats i SkU34, och utskottet vill erinra om att denna skatt höjts
kraftigt på senare tid och sedan indexerats (se SkU1y och 1992/93:SkU25). --
Yrkande 23 om en öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter ligger i
linje med regeringens strävanden i denna fråga men går ut på mer långtgående
åtgärder än vad som kan anses lämpligt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker skatteutskottet de aktuella
motionsyrkandena i nu angivna delar. Ledamoten från Ny demokrati i
skatteutskottet tillstyrker i en avvikande mening motionen i motsvarande delar.
Bostadspolitiken
I Ny demokratis partimotion Fi31 tas bostadspolitiken upp. Motionärerna
upprepar några av sina yrkanden från den allmänna motionstiden. Yrkande 38
gäller en ny inriktning på bostads- och byggpolitiken. Innebörden av förslaget
är att subventionerna inom sektorn skall minska samtidigt som bl.a. byggmomsen
och fastighetsskattenivån sänks, att ett bosparande skall införas samt att
reglerna för bestämmande av subventionsräntan måste ses över. Yrkande 39 avser
ett tillkännagivande med innebörden att bostadsbidrag endast skall utgå till
barnfamiljer.
Bostadsutskottet avstyrker (BoU9y) motionen med hänvisning till sin
tidigare behandling i år av yrkanden med motsvarande innebörd (bet.
1993/94:BoU15, BoU16, BoU5y). Sedan bostadsutskottets tidigare behandling av de
aktuella frågorna har inget i sak tillkommit som motiverar förnyade
överväganden. I en avvikande mening till yttrandet tillstyrker Ny demokrati
motionens yrkanden.
Behovsprövning av barnbidrag m.m.
I motion Fi31 (nyd) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad i
motionen anförts om behovsprövade barnbidrag, flerbarnstillägg och en rättvis
familjepolitik (yrkandena 12--14). Motionärerna anser att barnbidrag inte skall
utgå till familjer med en sammanlagd inkomst på 500 000 kr per år. Familjer
vars sammanlagda inkomster uppgår till 320 000 kr skall erhålla fullt
barnbidrag. I intervallet däremellan skall en stegvis nedtrappning ske av
bidraget. Flerbarnstillägget skall minskas med 10 % fr.o.m. tredje barnet.
Dessa förslag medför enligt motionärerna en besparing på 3 miljarder kronor.
Vidare föreslår motionärerna att de medel som går till föräldraförsäkring,
barnbidrag, kommunal barnomsorg etc. läggs samman och fördelas till
barnfamiljer som vårdnadsersättning och barnbidrag. Vårdnadsersättningen, som
bör ligga på maximalt 8 000 kr per månad, skall vara skattefri och
pensionsgrundande. Barnbidraget bör ligga på 1 000 kr per månad och barn.
Förslaget innebär enligt motionärerna besparingar på 20 miljarder kronor.
Motionärerna understryker att det är båda föräldrarnas sammanlagda
bruttoinkomst -- oavsett om de är gifta, ogifta, bor åtskilda eller är
frånskilda -- som avses. Samhället skall inte tillåta eller sanktionera att
vissa föräldrar smiter från sitt försörjningsansvar.
Socialutskottet har nyligen i betänkandena 1993/94:SoU20 och
1993/94:SoU25 avstyrkt motionsyrkanden med liknande innehåll som de nu
aktuella. Socialutskottet vidhåller (SoU6y) sin uppfattning. Motion Fi31 (nyd)
yrkandena 12--14 bör därför avstyrkas. I en avvikande mening från Ny demokrati
tillstyrks motionens yrkanden.
Socialförsäkringssystemen
I motion Fi31 (nyd) anför motionärerna att socialförsäkringssystem bör
vara just försäkringssystem, dvs. system där premierna kan täcka
försäkringskostnaderna. Samtliga socialförsäkrings- och trygghetssystem behöver
enligt motionärerna revideras i grunden om Sverige skall kunna repa sig
ekonomiskt. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande härom. I motionen föreslås
att en oberoende arbetsgrupp tillsätts med uppgift att arbeta fram förslag till
förändringar och revideringar av de befintliga trygghetssystemen. Arbetsgruppen
skall arbeta efter vissa angivna principer. Bl.a. skall alla medborgare
garanteras en grundtrygghet, och trygghetssystem ovanför denna nivå skall inte
vara en angelägenhet för staten. Arbetsgruppen bör vara klar med sitt arbete
senast vid årsskiftet 1994/95. Motionärerna begär i yrkande 11 ett
tillkännagivande om att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift att arbeta fram
ett förslag till ett nytt socialförsäkringssystem. I yrkande 46 begärs ett
tillkännagivande om att basbeloppet inte enbart skall återspegla
prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Detta
möjliggörs enligt motionärerna genom att eventuella förändringar i basbeloppet
tar hänsyn till såväl bruttonationalinkomsten som inflationen.
I socialförsäkringsutskottets nyligen godkända betänkande 1993/94:SfU12
har framhållits att det finns anledning att sträva efter att på ett bättre
sätt än vad som för närvarande gäller harmonisera olika delar av
trygghetssystemen såväl finansiellt som materiellt. I betänkandet avstyrkte
socialförsäkringsutskottet ett flertal motionsyrkanden om en reformering av
socialförsäkringen med hänvisning till att frågorna ryms inom ramen för Sjuk-
och arbetsskadeberedningens arbete och att denna beredning är parlamentariskt
sammansatt, vilket ger möjlighet för de olika partiföreträdarna att i det
löpande arbetet ta upp olika frågor som berörts i motionerna. Mot bakgrund
härav anser socialförsäkringsutskottet (SfU7y) att finansutskottet inte bör gå
in på en närmare prövning av hur socialförsäkringarna bör utformas utan
avstyrka bifall till motion Fi31 yrkandena 10, 11 och 46. I en avvikande mening
till yttrandet tillstyrker Ny demokrati motionens yrkanden.
Bidragsfusk
I motion Fi31 (nyd) yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om effektiva
åtgärder mot bidragsfusk.
I betänkande 1993/94:SfU2 begärde socialförsäkringsutskottet att
regeringen skyndsamt skulle låta göra en kartläggning av i vilken omfattning
det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Regeringen
borde enligt socialförsäkringsutskottet redovisa resultatet av kartläggningen
för riksdagen och, beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för
att komma till rätta med bidragsfusk. Regeringen har med anledning härav
nyligen uppdragit åt Riksrevisionsverket (RRV) att kartlägga förekomsten av
fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. RRV skall därvid bl.a. göra en
analys av vad som avses med fusk och de olika former av bidragsfusk som kan
förekomma samt gränsdragningar till andra former av överutnyttjande inom
framför allt socialförsäkringarna. RRV skall redovisa sitt uppdrag före
utgången av år 1994.
Socialförsäkringsutskottet anser (SfU7y) att resultatet av detta arbete
skall avvaktas och föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion
Fi31 yrkande 16. I en avvikande mening till utskottets yttrande tillstyrker Ny
demokrati motionsyrkandet.
Hemspråk
Ny demokrati föreslår i motion Fi31 yrkande 37 att kommunernas skyldighet
att erbjuda hemspråksundervisning skall slopas.
Utbildningsutskottet har avstyrkt motsvarande yrkanden vid fem tillfällen
under de två senaste riksmötena (bet. 1992/93:UbU8, 1992/93:UbU3y,
1992/93:UbU5y, 1992/93:UbU6y samt 1993/94:UbU7). Riksdagen har följt
utbildningsutskottets förslag. Med hänvisning härtill föreslår
utbildningsutskottet i sitt yttrande (UbU6y) att finansutskottet nu avstyrker
yrkandet. Ny demokratis representant i utbildningsutskottet har anmält en
avvikande mening.
Trafikförsäkring
Ny demokrati  föreslår i motion Fi31 yrkande 15 att ansvaret för
trafikolycksfall bör lyftas från den allmänna försäkringen till
trafikförsäkringen. Stat och landsting beräknas därigenom spara minst 6
miljarder kronor i minskade sjukförsäkrings- och sjukvårdskostnader.
När finansutskottet behandlade detta yrkande för ett år sedan
(1992/93:FiU30) avstyrkte utskottet detta med hänvisning till den beredning
som fått i uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna. Riksdagen ställde sig bakom utskottets förslag. Som
utskottet ser det har ingenting tillkommit som föranleder riksdagen att ändra
sitt ställningstagande.
Åtgärder mot den politiska sektorn
I motion Fi31 (nyd) yrkande 41 framförs krav på att partistödet,
presstödet och organisationsbidragen skall reduceras kraftigt.
Konstitutionsutskottet har vid ett flertal tillfällen de senaste åren
behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om kraftiga reduceringar av parti- och
presstödet. Stöd till politiska partier behandlade konstitutionsutskottet
senast i betänkandet 1993/94:KU32. Utskottet har beträffande presstödet bl.a.
hänvisat till att en översyn pågår av dagspressens situation
(bet. 1993/94:KU27). Riksdagen har därvid ställt sig bakom
konstitutionsutskottets förslag. Kulturutskottet har likaledes behandlat
yrkanden om kartläggning och minskning av organisationsbidragen (senast i bet.
1993/94:KrU31). Kulturutskottet har avstyrkt dessa med hänvisning till att en
särskild utredare tillsatts för att se över och lämna förslag till de principer
som bör gälla för statens bidrag till ideella organisationer, bl.a. i syfte att
minska statsbidragen. Riksdagen har på kulturutskottets förslag avslagit
motionsyrkandena.
Vänsterpartiet
Skattepolitik
I Vänsterpartiets motion Fi32 föreslås ett stort antal
skatteförändringar. Inkomstskatterna skall höjas och avdragen minskas med
sammanlagt 5 390 miljoner kronor. Grundavdraget föreslås höjt men slopat över
brytpunkten, vilket enligt motionärerna påtagligt skärper fördelningseffekterna
i skattesystemet. Energi- och miljöskatter föreslås bli höjda med 3 resp. 1,5
miljarder kronor. Vidare skall kapitalskatterna höjas med sammanlagt 4
miljarder kronor. Arbetsgivaravgifterna föreslås uppräknade med 8,2 miljarder
kronor. Förslagen ger sammanlagt drygt 21 miljarder kronor i ökade
statsinkomster.
Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena med hänvisning till vad
skatteutskottet anfört tidigare i samband med att motionärernas förslag från
allmänna motionstiden behandlades. Det har i det föregående redovisats i vilka
betänkanden de olika frågorna behandlats. Frågor om skatteväxling, om
miljörelatering av beskattningen och om energibeskattning behandlades i
betänkandet 1993/94:SkU34. Utskottet hänvisar även till kommande
ställningstaganden i betänkande 1993/94:SkU25.
Jordbrukspolitik
I Fi32(v) föreslås att riksdagen bör återgå till 1990 års
jordbrukspolitiska beslut och minska statsutgifterna med 500 miljoner kronor
genom att halvera arealstödet och slopa differentieringen samt minska stödet
till export av spannmålsöverskottet.
Jordbruksutskottet har behandlat motsvarande yrkanden i sina betänkanden
1993/94:JoU6 och 1993/94:JoU13 s. 17 f. Jordbruksutskottet avstyrkte
motionerna, vilket riksdagen ställde sig bakom.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. I de nu redovisade
motionerna väckta med anledning av kompletteringpropositionen har partierna
upprepat identiska eller snarlika yrkanden som de framfört tidigare i år.
Motionärerna vill därmed markera att de vidhåller sin uppfattning eller anser
att förslagen blivit än mer motiverade med tanke på den ekonomiska utvecklingen
och regeringens förslag i den reviderade finansplanen. Utskottet har i det
föregående ingående behandlat partiernas förslag till utformning av den
ekonomiska politiken och i samband därmed även behandlat övergripande
skattepolitiska, fördelningsmässiga, sysselsättningspolitiska och
budgetpolitiska frågor. Utskottet ser emellertid inte skäl för riksdagen att på
nytt i detalj behandla alla framlagda yrkanden. Det underlättar riksdagens
arbete och förkortar voteringarna i kammaren om förslag avseende ett visst
ämnesområde ställs under proposition endast vid ett tillfälle inom en kort
tidrymd. I de fall finansutskottet funnit att det inte finns anledning för
riksdagen att ompröva sitt eller det berörda utskottets tidigare
ställningstagande hänvisar finansutskottet till yttrande från berört utskott
och till den tidigare behandlingen och ställningstagandet.
Med hänvisning till vad utskottet redovisat och vad skatte-, jordbruks-
bostads-, närings-, trafik- och kulturutskottet anfört avstyrker
finansutskottet motionerna Fi44 (s), Fi45 (s) yrkandena 1--4, Fi50 (s)
yrkandena 1--4 och 6--8, Fi53 (s), Fi54 (s) yrkandena 4 och 5, Fi59 (s)
yrkandena 1--12, 14 och 16--20 och Fi61 (s).
Utskottet avstyrker vidare motion Fi31 (nyd) yrkandena 7, 10--17, 20--24,
37--39, 41 och 46 med hänvisning till vad utskottet anfört och vad skatte-,
bostads-, utbildnings-, social- och socialförsäkringsutskottet redovisat.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än vad skatte- och
jordbruksutskottet anfört och avstyrker därför motion Fi32 (v) yrkandena 47--58
och 60.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna
1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del,
1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19 samt
1993/94:Fi32 yrkandena 1 och 2
godkänner vad som förordats i proposition
1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (s)
res. 2 (nyd)
men. (v) - delvis
2. beträffande penningpolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och 1993/94:Fi31 yrkandena 5 och 8,
res. 3 (s)
res. 4 (nyd)
3. beträffande finansiella derivat
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi31 yrkande 9,
4. beträffande den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del,
res. 5 (nyd)
Arbetsmarknadspolitiken
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del,
1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 och
1993/94:Fi54 yrkande 1,
res. 6 (s)
res. 7 (nyd)
men. (v) - delvis
6. beträffande Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 1
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkandena 32--34 och
1993/94:Fi54 yrkandena 12 i denna del och 13
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1993/94:AU11, rskr.189) -- anvisar ett ramanslag på 2 876 516 000 kr,
res. 8 (s)
men. (v) - delvis
7. beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31,
1993/94:Fi36 och
1993/94:Fi54 yrkandena 2 och 7--10 och 17 i denna del,
res. 9 (s)
men. (v) - delvis
8. beträffande främjande av kvinnligt företagande
att riksdagen till ett nytt reservationsanslag benämnt Främjande av
kvinnligt företagande för budgetåret 1994/95 under tolfte huvudtiteln anvisar
50 000 000 kr,
res. 10 (s)
9. beträffande ungdomsarbetslöshet
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi32 yrkandena 24--28 och
1993/94:Fi54 yrkandena 3 och 11,
res. 11 (s)
men. (v) - delvis
10. beträffande ungdomspraktik
att riksdagen godkänner vad som anförts i
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 6
om förenklade regler inom ungdomspraktiken,
11. beträffande förstärkning av arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 1
och med avslag på motion
1993/94:Fi54 yrkande 12 i denna del
godkänner att högst 395 000 000 kr av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för tillfällig
personalförstärkning vid arbetsförmedlingen,
res. 12 (s)
12. beträffande extra informationsinsatser
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 2
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 18 och
1993/94:Fi54 yrkande 14
godkänner att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsinsatser,
res. 13 (s)
13. beträffande bidrag till utbildning i företag
att riksdagen med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 4 och
motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 21 och
1993/94:Fi54 yrkande 16
godkänner vad utskottet anfört om utbildning i företag och som sin mening
ger regeringen detta till känna,
14. beträffande höjt bidrag till utbildning i företag
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi32 yrkande 20,
men. (v) - delvis
15. beträffande akademikerpraktik
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 3
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 19 och
1993/94:Fi54 yrkande 15
godkänner regeringens förslag om akademikerpraktik,
res. 14 (s)
16. beträffande rekryteringsstöd för högskoleutbildade
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 5
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 22
godkänner regeringens förslag om försöksverksamhet med rekryteringsstöd
för högskoleutbildade,
men. (v) - delvis
17. beträffande flexiblare användning av rekryteringsstödet
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 7
och med avslag på motion
1993/94:Fi34
godkänner vad regeringen anfört om en flexiblare användning av
rekryteringsstödet,
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2)
att riksdagen med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del,
1993/94:Fi32 yrkande 13 och
1993/94:Fi54 yrkande 17 i denna del
till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under
tionde huvudtiteln -- med ändring av
dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189),
dels arbetsmarknadsutskottets förslag (prop. 1993/94:140, bet.
1993/94:AU13) -- anvisar ett reservationsanslag på 25 716 738 000 kr,
res. 15 (s) villk. res. 6, 8--14
res. 16 (nyd) villk. res. 7
men. (v) - delvis - villk.
19. beträffande Lönegarantifonden
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 avsnitt A i denna del
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 35
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst
5 000 000 000 kr under budgetåret 1994/95 för utbetalningar enligt
lönegarantilagen,
20. beträffande Arbetsmarknadsfonden
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 avsnitt A i denna del
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 36
medger att en kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 100
miljarder kronor för statsbidrag till arbetslöshetsförsäkringen och
permitteringslöneersättningen samt för kontant arbetsmarknadsstöd och vissa
utbildningsbidrag,
21. beträffande s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 1
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 39
godkänner att högst 50 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella
insatser,
men. (v) - delvis
22. beträffande lönebidrag
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi32 yrkande 40,
res. 17 (s)
23. beträffande skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 2
godkänner förslaget om försöksverksamhet med ändrade regler för
statsbidrag till skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i enlighet med vad
regeringen förordat,
24. beträffande funktionshindrade skolungdomars deltagande i
vägledningsveckor inför studie- och yrkesval
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 3
godkänner vad regeringen förordat om utbildningsbidrag till handikappade
skolungdomar som deltar i vägledningsveckor,

Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
25. beträffande anslag för underhållsåtgärder
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 6 punkt A 15
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkande 45 och
1993/94:Fi32 yrkande 59,
1993/94:Fi35,
1993/94:Fi37,
1993/94:Fi38 yrkandena 1 och 2,
1993/94:Fi56 och
1993/94:Fi57
till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret
1994/95 under sjätte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1993/94:TU13, rskr. 157) -- anvisar ett reservationsanslag på 2 800 000 000
kr,
res. 18 (nyd)
men. (v) - delvis
26. beträffande Värmlands flygplats
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi38 yrkande 3,
1993/94:Fi50 yrkande 5,
1993/94:Fi58 och
1993/94:Fi60,
res. 19 (nyd) - motiv.

Utbildningsdepartementets område
27. beträffande skolväsendet
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt A 9 yrkande 1
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42,
1993/94:Fi42 yrkandena 2--8 och
1993/94:Ub714 yrkande 5
till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m.
för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens
beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på
1 469 587 000 kr,
res. 20 (s)
men. (v) - delvis
28. beträffande folkbildningen
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt B 1 yrkande 2
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 43 och
1993/94:Fi59 yrkandena 13 och 15
till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177)
-- anvisar ett anslag på 2 356 038 000 kr,
res. 21 (s)
men. (v) - delvis
29. beträffande bildmuseet i Umeå
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande 6
godkänner att Umeå universitet får som särskilt åtagande att svara för
utveckling och drift vid Bildmuseet,
30. beträffande bidrag till vissa museer m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt B 33
till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1994/95 under elfte
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196)
-- anvisar ett anslag på 101 938 000 kr,
31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen
att riksdagen med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--32, 33 i denna del, 34 i denna
del och 36 i denna del,
1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del,
1993/94:Fi40,
1993/94:Fi41,
1993/94:Fi42 yrkandena 9--11,
1993/94:Fi46,
1993/94:Fi49,
1993/94:Ub607,
1993/94:Ub608 och
1993/94:Ub676
godkänner vad utskottet anfört,
res. 22 (s) - delvis
res. 23 (nyd) - delvis
men. (v) - delvis
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen
att riksdagen med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 33 i denna del, 34 i denna del, 35
och 36 i denna del,
1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del,
1993/94:Fi33,
1993/94:Fi39 och
1993/94:Fi48
godkänner vad utskottet anfört,
res. 22 (s) - delvis
res. 23 (nyd) - delvis
men. (v) - delvis
33. beträffande anslag till grundutbildningen
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkandena 3--5, 7 och 8 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med
ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) --
dels till Uppsala universitet: Grundutbildning anvisar ett med
2 031 000 kr nedräknat reservationsanslag på 703 160 000 kr,
dels till Lunds universitet: Grundutbildning anvisar ett med
4 062 000 kr nedräknat reservationsanslag på 1 161 410 000 kr,
dels till Göteborgs universitet: Grundutbildning anvisar ett med
4 928 000 kr nedräknat reservationsanslag på 859 134 000 kr,
dels till Umeå universitet: Grundutbildning anvisar ett med
51 000 kr förhöjt reservationsanslag på 594 774 000 kr,
dels till Karolinska institutet: Grundutbildning anvisar ett med
7 683 000 kr nedräknat reservationsanslag på 316 691 000 kr,
res. 22 (s) - delvis
res. 23 (nyd) - delvis
men. (v) - delvis
34. beträffande det odontologiska fakultetsanslaget vid Göteborgs
universitet
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi31 yrkandena 29 och 34 i denna del,
1993/94:Fi47 och
1993/94:Fi51,
35. beträffande Dramatiska institutet
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt C 20 yrkande 9
till reservationsanslaget Dramatiska institutet: Grundutbildning för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 1 620 000 kr utöver vad
riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287),
36. beträffande utredning om sommaruniversitet
att riksdagen avslår motion
1993/94:Ub714 yrkande 7,
men. (v) - delvis
37. beträffande anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt C 45 yrkande 10
och med avslag på motion
1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16,
till reservationsanslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar
199 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:UbU8,
rskr. 287),
res. 24 (s)
38. beträffande inrättande av sommaruniversitet i Gävle/Sandviken
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Ub677 yrkande 3,
1993/94:Ub679 och
1993/94:Ub688 yrkande 3,
39. beträffande trainee-utbildning
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt F 4 yrkande 16
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 44,
1993/94:Fi42 yrkande 15,
1993/94:Ub690 yrkande 1 och
1993/94:Ub714 yrkande 6
till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95
under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr,
res. 25 (s)
men. (v) - delvis
40. beträffande behovet av entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad
att riksdagen avslår motion
1993/94:Ub721,
Studiestöd
41. beträffande studiehjälp, studiemedel, vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 46,
1993/94:Fi42 yrkandena 14 och 17--19
dels till förslagsanslaget Studiehjälp m.m. för budgetåret
1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 176 175 000 kr utöver vad riksdagen
tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till förslagsanslaget Studiemedel m.m. för budgetåret
1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 96 000 000 kr utöver vad riksdagen
tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till reservationsanslaget Vuxenstudiestöd m.m. för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 2 603 730 000 kr utöver
vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
res. 26 (s) villk. res. 20, 21, 24
men. (v) - delvis
42. beträffande Centrala studiestödsnämnden
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkande 12
och med avslag på motion
1993/94:Sf507
till ramanslaget Centrala studiestödsnämnden för budgetåret 1994/95
under åttonde huvudtiteln anvisar 21 300 000 kr utöver vad riksdagen tidigare
beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
43. beträffande ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring
att riksdagen med avslag på motion
1993/94:Fi55 yrkande 2
antar det i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkande 11
framlagda förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
res. 27 (s)

Socialdepartementets område
44. beträffande förtidspensioner
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkande 4
till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln
-- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU12, rskr. 289) -- anvisar
ett med 40 000 000 nedräknat förslagsanslag på 15 410 000 000 kr,
45. beträffande allmänna försäkringskassor
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkande 5
till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 under femte
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 204
och bet. 1993/94:SoU34, rskr. 343) -- anvisar ett ramanslag på 4 321 647 000
kr,
46. beträffande alkohol- och drogpolitiska frågor
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkande 6
till Alkohol- och drogpolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under
femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 75 000 000 kr,
47. beträffande särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av
bestämmelserna om mervärdesskatt
att riksdagen antar de i
proposition 1993/94:150 bilaga 5 yrkandena 1 och  2 framlagda förslagen
till
dels lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578)
om särskilt bidrag till kommuner,
dels lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till
kommuner,

Kulturdepartementets område
48. beträffande ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.1
och med avslag på motion
1993/94:Fi31 yrkandena 25 och 26
till förslagsanslaget Ersättning till kommunerna för åtgärder för
flyktingar m.m. för budgetåret 1994/95 under elfte huvudtiteln anvisar
500 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU14,
rskr. 263),
res. 28 (nyd)
49. beträffande nedsättning av ekonomiskt bistånd
att riksdagen antar det i
proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.2 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser
10 § med den ändringen att i lagrummets tredje stycke orden "i andra stycket"
skall utgå,
50. beträffande tystnadsplikt
att riksdagen antar det i
proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.2 framlagda förslaget till lag
om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. såvitt avser
24 §,
51. beträffande temporära uppehållstillstånd
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi31 yrkande 27,
res. 29 (nyd)
Finansdepartementets område
52. beträffande räntebidrag m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 7 avsnitt 1 (F 3) yrkande 2
till förslagsanslaget Räntebidrag m.m. för budgetåret 1994/95 under
sjunde huvudtiteln anvisar 3 400 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare
beslutat (bet. 1993/94:BoU15, rskr. 258),
53. beträffande statliga arbetsgivarfrågor
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 7 avsnitt 1 (E 8) yrkande 1
till Bidrag till kompetensutveckling på det statligt reglerade området
för budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 1 000 kr,

Budgetpolitiken
54. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på motionerna
1993/94:Fi30 yrkande 2,
1993/94:Fi31 yrkandena 2--4,
1993/94:Fi42 yrkande 1 och
1993/94:Fi45 yrkande 6
godkänner vad som förordats i
proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 2
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 30 (s)
res. 31 (nyd)
55. beträffande avyttring av Atle och Bure
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 63 och
1993/94:Fi45 yrkande 5,
res. 32 (s)
56. beträffande bemyndigande om statlig upplåning
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 9
bemyndigar regeringen att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens
upplåning,
57. beträffande finansfullmakten
att riksdagen med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 10
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 4
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett
sammanlagt belopp av 4 000 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
men. (v) - delvis
58. beträffande finansiering av EU-avgift
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del och
1993/94:Fi32 yrkande 5,
men. (v) - delvis
59. beträffande justering av vissa anslag avseende lokalkostnader
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 11
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 justera vissa anslag
under fjärde huvudtiteln avseende lokalkostnader,
60. beträffande försäljning av olja ur de statliga beredskapslagren
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 3
godkänner vad regeringen förordat om redovisning av nettoinkomsterna från
försäljning av olja ur de statliga beredskapslagren,
61. beträffande täckning av merkostnader för löner och pensioner
att riksdagen med bifall till
proposition 1993/94:100 bilaga 8 punkt E 6
till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för
budgetåret 1994/95 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
103 000 000 kr,

Motionsfrågor som behandlats tidigare
62. beträffande motionsfrågor från Socialdemokraterna som behandlats
tidigare
att riksdagen avslår motionerna
1993/94:Fi44,
1993/94:Fi45 yrkandena 1--4,
1993/94:Fi50 yrkandena 1--4 och 6--8,
1993/94:Fi53,
1993/94:Fi54 yrkandena 4 och 5,
1993/94:Fi59 yrkandena 1--12, 14 och 16--20 samt
1993/94:Fi61,
res. 33 (s)
63. beträffande motionsfrågor från Ny demokrati som behandlats tidigare
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi31 yrkandena 7, 10--17, 20--24, 37--39, 41 och 46,
res. 34 (nyd)
64. beträffande motionsfrågor från Vänsterpartiet som behandlats
tidigare
att riksdagen avslår motion
1993/94:Fi32 yrkandena 47--58 och 60.
men. (v) - delvis
Stockholm den 31 maj 1994
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit:
Per-Ola Eriksson (c),
Göran Persson (s),
Lars Tobisson (m),
Bengt Wittbom (m),
Roland Sundgren (s),
Lars Leijonborg (fp),
Per Olof Håkansson (s),
Lisbet Calner (s),
Tom Heyman (m),
Ian Wachtmeister (nyd),
Arne Kjörnsberg (s),
Roland Larsson (c),
Sonia Karlsson (s),
Rose-Marie Frebran (kds) och
Carin Lundberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Johan Lönnroth (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med rubriken
"Inledning" och på s. 52 slutar med "(jfr betänkande 1993/94:FiU10)" bort ha
följande lydelse:
Krisens innebörd -- kraven på en ny politik
Under de tre senaste åren har Sverige gått igenom den värsta krisen sedan
trettiotalet. Bara under åren 1992 och 1993 försvann 413 000 jobb -- 10 % av
alla svenska arbetstillfällen. Över 600 000 människor är utan ett vanligt
arbete; öppet arbetslösa eller i någon form av arbetsmarknadsåtgärd. På dessa
två år har långtidsarbetslösheten ökat med 475 %. Massarbetslösheten håller på
att få fäste i Sverige.
Under tre år i rad har Sverige haft en negativ tillväxt. Det är första gången
under hela nittonhundratalet.
I OECD-området är Sverige jämte Finland de utan jämförelse två största
förlorarna under 1990-talets första lågkonjunktur.
Den negativa utvecklingen hänger helt samman med den kraftiga nedgången i den
inhemska efterfrågan. Samtliga komponenter i denna efterfrågan, den privata
konsumtionen, de offentliga utgifterna och investeringarna, har fallit
kraftigt. Exporten utvecklades visserligen svagt fram till att kronan föll, men
den bidrog inte till minskningen av BNP. Mellan åren 1991 och 1994 minskade den
privata konsumtionen med 4,5 % och den offentliga konsumtionen med 2,9 %. De
totala investeringarna har minskat med över 30 % under samma period. Sverige
är nu nere på samma låga investeringsnivå som i början på trettiotalet.
Utskottet vill understryka att detta ras i investeringarna har skapat en
mycket farlig situation. Investeringarna räcker inte till för att ens bevara
produktionsresurserna på den nuvarande nivån. Den tekniska förnyelsen bromsas
upp. När produktionen nu åter börjar öka så krävs snabba investeringar för att
inte uppgången skall brytas i förtid av flaskhalsar och kapacitetsbrist. Basen
för välfärden och den offentliga sektorn -- det privata näringslivets
produktionsförmåga -- håller långsamt på att erodera.
Kronans fall medförde visserligen en kraftig förbättring för de delar av
näringslivet som konkurrerar med utlandet, men hemmamarknaden står i stort sett
stilla. Den positiva effekten för de företag som säljer sina varor och tjänster
i Sverige motverkas av tillbakagången i byggandet. Effekterna för
sysselsättningen är därmed begränsade. Den totala arbetslösheten låg i mars i
år fortfarande högre än vid samma tidpunkt i fjol.
Dagens kris skiljer sig markant från problemen i början på 1980-talet. I dag
har vi ingen kostnadskris utan en efterfrågekris. I dag lever vi inte över våra
tillgångar -- vi producerar under vår förmåga.
Den koalitionsregering som tillträdde år 1991 hade utformat ett program för
att bekämpa den överhettning som dominerat slutet av 1980-talet. När dessa
åtgärder konfronterades med verkligheten visade det sig att det inte längre
fanns någon överhettning kvar att bekämpa. I stället slog lågkonjunkturen till
med stor kraft. Åtstramningen kom sålunda i ett läge när ekonomin redan börjat
tappa farten. Regeringen förvandlade därmed en internationell lågkonjunktur
till en nationell depression.
Den svåra situation som den svenska ekonomin nu befinner sig i ställer stora
krav på utformningen av den ekonomiska politiken. Mot bakgrund av att riskerna
uppenbarligen ökar för att den nuvarande höga arbetslösheten skall permanentas
i landet vill utskottet understryka att ett återskapande av rätten till arbete
är den främsta uppgiften för den ekonomiska politiken. Den politik som nu förs
innebär att vi i bästa fall kan räkna med en nämnvärd nedgång i arbetslösheten
först år 1996. Som utskottet ser det är detta en oacceptabel utveckling.
Angrips inte arbetslöshetsproblemet med full styrka nu exploderar
långtidsarbetslösheten som en socialbidragsbomb ute i kommunerna.
Innan utskottet går in på frågor som behandlar de konkreta förslagen till
inriktning av den ekonomiska politiken finns det skäl att kortfattat erinra om
de villkor och möjligheter som finns genom samarbete med vårt närområde
Västeuropa.
Sverige har genom EES-avtalet blivit en alltmer integrerad del av den stora
gemensamma västeuropeiska marknaden. Länderna i Västeuropa har en omfattande
handel, och denna internhandel har fördubblats under de senaste 30 åren. Det är
ett resultat av det framgångsrika arbetet inom EG och EFTA för att bryta ned
handelshinder. Västeuropas globala handel har däremot förblivit på en låg nivå,
7 % av BNP. Inte mindre än 93 % av alla investeringar och all konsumtion i
Västeuropa motsvaras av produktion i Västeuropa.
Utskottet vill mot denna bakgrund framhålla att det finns mycket större
utrymme för en politik för tillväxt och sysselsättnig på europeisk nivå än vad
som finns på nationell nivå med tanke på varje lands begränsningar i form av
utlandsberoende. Det finns också mycket större behov av en politik för att göra
Europa öppnare än vad som framgår av den offentliga debatten. Ett utökat
europeiskt samarbete kan bana väg för en effektiv bekämpning av arbetslösheten.
De krav som utskottet anser måste ställas på inriktningen av den ekonomiska
politiken kan sammanfattas på följande sätt.
Den ekonomiska politiken måste skapa förtroende både hos de svenska
medborgarna och hos finansiella aktörer nationellt och internationellt.
Politiken måste därför på en och samma gång vara inriktad på att stärka
Sveriges produktionsförmåga och upprätthålla finansiell stabilitet. I dagens
värld finns det inte något utrymme för en politik som försvagar ekonomin,
varken genom en inflation som underminerar konkurrenskraften eller genom en
arbetslöshet som leder till stora underskott i statsfinanserna. Dessa båda
restriktioner sätter bestämda gränser såväl för statsmakterna som för
arbetsmarknadens parter. En ny ekonomisk politik måste därför innebära
väsentligt höjda ambitioner när det gäller såväl investeringar och
sysselsättning som tillväxt och statsfinanser. En ny, aktiv politik för att
bekämpa arbetslösheten måste samtidigt medverka till att tendenser till ökad
inflation kraftfullt motverkas. Detta ställer höga krav på den ekonomiska
politikens utformning och genomförande.  Utskottet konstaterar att vårt land
står inför väldiga problem som söker sin lösning. Utskottet är emellertid helt
övertygat om att det går att föra Sverige ur krisen. Men då krävs att politiken
omedelbart läggs om.
Utskottets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Den inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet förordar tar sin
utgångspunkt i de förslag som återfinns i motion Fi30 (s).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "De
allmänna" och på s. 56 slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Som framgått av vad utskottet här anfört är den främsta uppgiften vid
utformningen av den ekonomiska politiken att få till stånd en kraftig ökning av
sysselsättningen i näringslivet. Det är nödvändigt av två skäl: för att bekämpa
arbetslösheten och för att få ned budgetunderskottet. Inget annat är så
verkningsfullt för att sanera statsfinanserna som att skapa arbetstillfällen
som minskar beroendet av a-kassa och andra offentliga inkomststöd. Utskottet
återkommer till de budgetpolitiska riktlinjerna senare i betänkandet.
Den ekonomiska politiken måste inriktas mot att investera Sverige ur krisen
och göra det lönsamt att investera i ny och mera produktiv kapacitet i
näringslivet. Bara på så sätt kan företagen nyanställa och därigenom varaktigt
minska arbetslösheten. Spridningen av ny teknik måste stimuleras för att höja
produktiviteten och därmed utrymmet för investeringar och för ökade reallöner.
Investeringar i näringslivet är det centrala för den ekonomiska
återhämtningen. Sådana investeringar måste understödjas av andra investeringar:
i ADB-nät, i vägar och järnvägar, i forskning och utveckling, i nya
miljövänliga energisystem.
Utskottets konkreta förslag för att öka investeringsaktiviteten är
följande:
Direktavskrivningar för näringslivets investeringar
Företagen måste stimuleras att utöka och tidigarelägga sina investeringar.
Industrin och övrigt näringsliv bör därför få möjlighet att omedelbart skriva
av 70 % av investeringar i maskiner och vissa inventarier. Åtgärden bör träda
i kraft den 1 juli i år och gälla till den 30 juni nästa år.
Investera i mänsklig kompetens
En rad åtgärder bör vidtas för att höja utbildnings- och kompetensnivån i
Sverige: Fler studerande i gymnasieskolan och Komvux. Utbyggd
arbetsmarknadsutbildning. Ytterligare högskoleplatser. En ny teknisk högskola.
Ett nationellt program för kompetensutveckling.
Bygg ut AXE-systemet
Telia bör tidigarelägga sina investeringar i AXE-systemet. Systemet bör täcka
hela landet redan år 1997 i stället för år 2000 som planerat. Det gynnar
200 000 teleabonnenter i Norrland, Värmland och Dalarna.
Bygg ut Sveriges kommunikationsnät
Det svenska vägnätet behöver rustas upp. Underhållsinvesteringarna bör
påskyndas och tidigareläggas. Ambitionen skall vara att genomföra Vägverkets
maximialternativ för underhållet av vägnätet. Dessutom bör investeringarna i de
kommunala vägarna öka.
Utskottet vill också inom kommunikationsområdet föreslå ökade investeringar i
järnvägsunderhåll samt att Luftfartsverkets planerade investeringar
tidigareläggs.
Öka bostadsinvesteringarna
Ett stimulansbidrag på 20 % bör införas för ökad ROT-verksamhet i lägenheter
samt ett tillfälligt investeringsstöd på 10 % för nyproduktion av bostäder som
igångsätts före den 1 juli 1995.
Förbättra den sociala infrastrukturen
Sveriges skolor måste bli goda arbetsplatser för elever, lärare och övrig
personal. Utskottet föreslår mot den bakgrunden ett investeringsstöd för
renovering av skolor. Även stödet till upprustning av äldrebostäder bör öka.
Ökade satsningar på handikappanpassning av offentliga lokaler bör genomföras.
Nya miljöinvesteringar
Naturvårdsverket bör få i uppdrag att genomföra ett samlat program för
miljöinvesteringar. Dessa "gröna" investeringar avser bl.a. kommunala
VA-investeringar, kväverening, miljövänliga vedpannor och ackumulatorer,
åtgärder för att minska trafikbullret och sanering av förorenad industrimark.
Därtill kommer ökade resurser för underhåll av naturreservat och leder samt
kulturmiljövård.
När det gäller åtgärder för att bekämpa arbetslösheten vill utskottet
anföra följande.
Den viktigaste insatsen i kampen mot arbetslösheten är att skapa nya
arbetstillfällen på den ordinarie arbetsmarknaden. Det främsta syftet med den
ekonomiska politiken måste därför vara att bryta den kraftiga nedgången i
sysselsättningen och öka antalet arbetstillfällen inom företagssektorn.
Utskottet vill emellertid understryka att enbart en ökad efterfrågan på
arbetskraft kan leda till inflationsdrivande flaskhalsar om inte insatser görs
för att höja utbildningsnivån och förbättra den enskilda individens kompetens.
Det gäller både för dem som har arbete och dem som är arbetslösa.
Mot denna bakgrund måste politiken utformas på ett sådant sätt att den
enskilde ges möjlighet till ett kompetenslyft för att kunna hävda sig i det
framtida arbetslivet. Vårt lands främsta tillgång -- människors kunnande och
kompetens -- måste tas till vara och ständigt utvecklas genom en utbildning med
både bredd och spets. Detta ställer krav på ett omfattande och uthålligt
program för ökade investeringar i kunskap och kompetens och måste ske i
samverkan med arbetsmarknadens parter för att utbildningen skall komma till
användning och bidra till att återskapa Sveriges produktionsförmåga.
Som utskottet ser det måste initiativ tas till en mer aktiv
arbetsmarknadspolitik. En sådan politik är en viktig del av den ekonomiska
politiken. Den skall bidra såväl till ekonomisk tillväxt, låg inflation och
balans på arbetsmarknaden som till, vilket särskilt bör understrykas, en
rättvis fördelning.
Det är av avgörande betydelse att arbetsmarknadspolitiken under de kommande
åren inriktas mot de expanderande företagens behov av att få personal med rätt
kompetens. Den måste samtidigt vara inriktad på att ge de arbetslösa möjlighet
att snabbt komma tillbaka i arbetslivet, direkt till ett nytt jobb, till en
utbildning eller omskolning eller till ett tillfälligt arbete. Ambitionerna när
det gäller insatserna mot ungdomsarbetslösheten måste höjas kraftigt.
Den inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet här angett måste
understödjas med en penningpolitik i samverkan med övriga åtgärder. Vidare
måste det vara ett övergripande mål att Sverige på några års sikt skall ha ökat
den utlandskonkurrerande sektorns andel av ekonomin och förändrat sin
näringsstruktur så att svenska företag i högre grad förädlar sina produkter och
arbetar på snabbt växande marknader. Det kräver en aktiv näringspolitik som
bl.a. inriktas på att uppmuntra innovationer och teknisk förändring.
Effekterna på tillväxt och sysselsättning av utskottets förslag till
inriktning av den ekonomiska politiken
Avsikten med den inriktning av den ekonomiska politiken som utskottet här
förordar är att bryta fallet i den inhemska efterfrågan och vända den till en
uppgång redan i år. Den tillväxt som bör bli följden av utskottets förslag till
åtgärder bedöms vara tillräcklig för att åstadkomma en i jämförelse med
regeringens politik snabbare vändning och starkare uppgång i sysselsättningen.
En sådan kraftig sysselsättningsuppgång medför emellertid att även utbudet av
arbetskraft ökar, varför effekten på den totala arbetslösheten blir mer
begränsad. Den förväntas ligga kvar på en mycket hög nivå också nästa år, 12 %
av arbetskraften. Den öppna arbetslösheten beräknas kunna reduceras till under
5 %.

Försörjningsbalans
Procentuell förändring
________________________________________________________________
Mdkr     Med regeringens  Med utskottets
politik          politik
1993     1994     1995    1994    1995
________________________________________________________________
Privat konsumtion      792,8      1,2      1,5     1,5    2,3
Offentlig konsumtion   401,7    - 1,6    - 0,9   - 0,6    0,6
Bruttoinvesteringar    204,4    - 3,5      8,5     1,6   16,0
- näringsliv           109,9      9,4     13,9    12,6   18,4
- bostäder              60,4    -41,0    - 7,0   -34,0    9,7
- offentliga            34,1    - 0,3      1,2     8,6   13,0
Lagerinvesteringar*   -  5,3      0,1      0,1     0,1    0,4
Inhemsk användning   1 393,6    - 0,2      2,1     1,0    4,5
Export                 474,3     10,0      8,0    10,0    8,0
Import                 418,5      4,1      6,5     4,6    8,3
BNP                  1 449,5      2,4      3,0     3,3    4,5
Bytesbalans (mdkr)    -  2,1     33,6     55,9    30,6   45,4
________________________________________________________________
* Förändring i procent av föregående års BNP.
De åtgärder som utskottet föreslår har som framgått sin tyngdpunkt i
investeringarna. Dessa beräknas bli 25 miljarder kronor högre år 1995 som en
följd av utskottets förslag. Investeringarna i näringslivet beräknas bli ca
10 miljarder kronor högre, varav direktavskrivningarna svarar för 6 miljarder
kronor.
Som redovisas i föregående tabell stärks även övriga eftefrågekomponenter.
Den privata konsumtionen ökar som en följd av att den försämring av
ränteavdragens värde som riksdagen beslutat skall ske år 1995 rivs upp. Även
den högre sysselsättningen bidrar till en bättre konsumtionsutveckling. Dessa
effekter reduceras av att vissa budgetförstärkningar verkar i motsatt riktning,
som t.ex. att vårdnadsbidraget inte genomförs.
Den offentliga konsumtionen blir högre, i första hand som en följd av att
reparationer och underhåll av bl.a. skolor och vägar ökar. Också förlängningen
av uppsägningstiderna för kommunal personal och satsningen på utbildning
innebär att konsumtionsutgifterna höjs. Dessa effekter dämpas av de föreslagna
besparingarna inom bl.a. försvaret.
Inflationstendenser kan uppkomma redan innan kapaciteten är fullt utnyttjad.
Inflationstrycket i den svenska ekonomin är emellertid i dag knappast märkbart.
Något stöd för synsättet att produktions- och sysselsättningsökningen måste
hållas tillbaka för att ett ökat kapacitetsutnyttjande annars skulle utlösa en
förnyad inflationsuppgång finns inte.
Det kan dock inte helt uteslutas att så ändå skulle vara fallet. De senaste
årens tillbakagång kan ha medfört en större bestående kapacitetsutslagning. De
åtgärder som sätts in bör därför utformas så att dessa problem beaktas.
Alla stimulansåtgärder som utskottet här föreslagit skall emellertid ses som
temporära, dvs. ingen åtgärd har permanent varaktighet. De föreslagna
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan därför snabbt reduceras i omfattning om
det skulle visa sig att rekryteringsproblem i näringslivet uppstår.
Förslagen till arbetsmarknadspolitiska åtgärder innebär att möjligheterna att
möta behovet av arbetskraft med rätt kompetens kraftigt förstärks. En viktig
del av det samhällskontrakt som utskottet eftersträvar handlar om ett samspel
mellan expansion i näringslivet samt utbudsstimulerande och kompetenshöjande
åtgärder.
Vad utskottet här anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken står i
överensstämmelse med vad som förordas i motion Fi30 (s). Utskottet tillstyrker
sålunda motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del och avstyrker den
inriktning av den ekonomiska politiken som föreslås i propositionen.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med "I
motion" borde föregås av en rubrik enligt följande lydelse:
Ny demokratis och Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Det är"
och på s. 58 slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar den uppläggning av finanspolitiken som föreslås i motion
Fi31 (nyd). Utskottets ställningstagande till motionärernas konkreta
besparingsförslag behandlas senare i betänkandets avsnitt om budgetpolitiken.
I motion Fi31 (nyd) konstateras att varslen om personalinskränkningar
sjunker kontinuerligt. Av detta drar motionärerna slutsatsen att de
arbetsmarknadspolitiska insatserna kan dras ned.
För att minska arbetslösheten och öka incitamenten att söka arbete kräver
motionärerna i stället att arbetsrätten förändras. Utskottet tolkar
motionärernas krav så att de eftersträvar en betydande försvagning av
löntagarnas rättsliga ställning på arbetsmarknaden.
Utskottet kan inte på någon punkt dela Ny demokratis syn på de arbetslösas
situation och ej heller hur arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten bör
utformas. Förvisso kan de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna göras mer
effektiva. Utskottet har angett åtgärder tidigare i betänkandet bl.a. i detta
syfte, men det bör även understrykas att ytterligare medel måste tillföras
arbetsmarknadspolitiken.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi31 (nyd) yrkandena 1, 6
och 19.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med
"Utskottet finner" och på s. 59 slutar med "och 2" bort ha följande lydelse:
I motion Fi32 (v) finns förslag som tar sikte på ökat stöd till
ROT-åtgärder, investeringsstöd till nyproduktion av bostäder och att
ytterligare medel tillförs arbetsmarknadspolitiken. Utskottet har i stort samma
uppfattning som motionärerna att sådana åtgärder måste vidtas i det nuvarande
arbetsmarknadsläget. Utskottet delar även i vissa avseenden den syn på
fördelningspolitiken som framförs i motionen.
Som utskottet framhöll vid behandlingen av Vänsterpartiets motion i
anslutning till budgetpropositionen kan utskottet emellertid på flera punkter
inte acceptera motionärernas förslag till konkret utformning av de åtgärder som
nu upprepas i motion Fi32 (v) för att föra Sverige ur krisen. Det gäller t.ex.
utformningen av stödet till kommunerna och kravet på sex timmars arbetsdag.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion Fi32 (v) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1 och
motionerna 1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19 och 1993/94:Fi32 yrkandena 1
och 2 godkänner vad som förordas i motion 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 51 börjar med rubriken
"Inledning" och på s. 52 slutar med "(jfr betänkande 1993/94:FiU10)" bort ha
följande lydelse:
Sverige är i en akut kris, med en arbetslöshet som för tankarna till
1930-talet, med statsfinanser i obalans och med en galopperande statsskuld.
Regeringen är handlingsförlamad och skjuter problemen framför sig i en
förhoppning att marknaden skall lösa alla problem. Det är helt nödvändigt att i
grunden förändra transfereringssystemen. Alla budgetposter måste analyseras,
inget får lämnas utanför. Det är orimligt att lämna över ett land i ekonomisk
ruin till våra barn och barnbarn.
Enligt utskottets bestämda mening är det allt överskuggande problemet för den
svenska ekonomin de närmast ofattbara finansiella obalanserna i den offentliga
sektorn.
Den stora offentliga sektorn, de jättelika transfereringssystemen och det
skrämmande budgetunderskottet utgör problem som kräver omedelbara åtgärder.
Utskottet kan konstatera att efter två och ett halvt år med regeringen Bildt är
alla dessa problem kvar. Inget skattesystem i världen klarar offentliga
utgifter på nivån 70 % av BNP, och ingenstans har det varit möjligt att
kombinera hög ekonomisk tillväxt med högt skattetryck.
Som utskottet ser det vill eller kan inte regeringen ta det ansvar som krävs
för att utan dröjsmål sätta in kraftfulla åtgärder för att föra Sverige ur den
svåraste kris som vi upplevt under efterkrigstiden. Detta gäller även de
socialistiska oppositionspartierna.
Kompletteringspropositionen är i likhet med budgetpropositionen ett passivt
dokument. Utskottet kan inte se att regeringen anvisar några åtgärder som inom
rimlig tid bidrar till lösning av här beskrivna problem. De åtgärder som
vidtagits inom skatteområdet kan allmänt ge vissa positiva effekter på
ekonomins framtida tillväxtförmåga men ger inga synbara effekter på
arbetsmarknaden. Detta framgår också av regeringens egna prognoser. Tillväxten
ökar men från en mycket låg nivå. En förbättring på arbetsmarknaden kan nu
skönjas men problemen med bl.a. en skrämmande hög arbetslöshet består.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras och effektiviseras.
De åtgärder som regeringen vidtagit inom arbetsrättslagstiftningen stöds av
utskottet -- men dessa åtgärder är inte tillräckligt långtgående.
Regeringens uppläggning av penningpolitiken är enligt utskottet obegriplig. I
propositionen hävdas att penningpolitiken bidrar till återhämtningen av
ekonomin. Dess främsta uppgift skall emellertid enligt regeringen vara att se
till att inflationsförväntningarna inte åter växer sig starka. Resultatet har
blivit att penningpolitiken inte utnyttjas offensivt i ett läge när inflationen
är mycket låg och när utnyttjandet av våra resurser är så dåligt att
hundratusentals ungdomar som vill göra en insats i samhällsbyggandet står
utanför arbetsmarknaden.
Utskottet finner det svårt att förstå att inte regeringen nu förmår att bryta
den iögonfallande passivitet som kännetecknade den ekonomiska politiken i
budgetpropositionen. Sveriges ekonomiska situation kräver att kraftfulla
insatser görs. Regeringen tycks sätta all sin tilltro till att exporten, som nu
ökar på grund av den kraftiga deprecieringen, skall lösa alla våra problem.
Utskottet kan inte ställa sig bakom den av regeringen valda inriktningen av
den ekonomiska politiken. Utskottet avstyrker därför propositionens förslag
till riktlinjer.
I motion Fi31 (nyd) ligger tyngdpunkten i utformningen av den ekonomiska
politiken på främst tre områden:
Sanering av statsfinanserna innebärande en mycket stram finanspolitik där en
reformering av transfereringssystemen och omläggning av biståndspolitiken utgör
centrala inslag.
En omläggning av arbetsmarknadspolitiken i vid bemärkelse där främst en
långtgående förändring av arbetsrätten är ett absolut krav för att
arbetsmarknaden skall kunna fungera och arbetslösheten nedbringas.
En aktiv penningpolitik med åtgärder för att successivt sänka räntenivån och
minska bankernas räntemarginaler.
Utskottet biträder de förslag till uppläggning av den ekonomiska politiken
som föreslås i motion Fi31 (nyd) yrkandena 1, 6 och 19. För en utförligare
motivering för den ekonomiska politik som förordas i motion Fi31 (nyd) hänvisar
utskottet till de särskilda avsnitten i utskottsbetänkandet om penning-,
arbetsmarknads- och budgetpolitiken.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 53 börjar med "De
allmänna" och på s. 58 slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med
"Utskottet finner" och på s. 59 slutar med "och 2" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att förslagen till inriktning av den ekonomiska
politiken i motionerna Fi30 (s) och Fi32 (v) är så utformade att de kan bidra
till att föra Sverige ur krisen. Ett fasthållande vid den traditionella
utformningen av arbetsmarknadspolitiken, oviljan att förändra innehållet i
arbetsrätten samt en skattepolitik som inte är främst inriktad på att stimulera
företagandet, bidrar inte till att öka tillväxten i industrisektorn.
Den allmänna kritik som i motion Fi30 (s) riktas mot den förda
penningpolitiken kan utskottet dela. Men motionen blir tandlös eftersom det
inte finns några konkreta förslag till vilka åtgärder som bör vidtas inom ramen
för penningpolitiken.
Utskottet avstyrker de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
som framförs i motinerna Fi30 (s) yrkande 1 i aktuell del och Fi32 (v)
yrkandena 1 och 2,
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1 och
motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och 1993/94:Fi32 yrkandena 1
och 2 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Penningpolitiken (mom. 2)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Det
avsnitt" och på s. 61 slutar med "tyder på" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den syn på penningpolitikens roll, som framförs i motion Fi30
(s), i utvecklingen av den svenska ekonomin efter det att den fasta växelkursen
övergavs i november 1992. Syftet med penningpolitiken var att undvika att
stigande importpriser på grund av det kraftiga fallet i kronkursen skulle skapa
nya inflationsimpulser. För att åstadkomma detta bedrev Riksbanken en mycket
försiktig räntepolitik. Den penningpolitiska frihet som den rörliga växelkursen
erbjuder utnyttjas endast marginellt. Räntorna har sänkts mycket försiktigt och
i långsammare takt än motsvarande utländska räntesänkningar. Denna
penningpolitik har inte varit framgångsrik.
Utvecklingen på de finansiella marknaderna under år 1994 har varit mycket
splittrad. Nedgången av räntorna vändes i februari i en ny uppgång.
Räntemarginalen mot omvärlden vidgades. Bakom denna försämring av
investeringsklimatet låg den internationella utvecklingen, men den förstärktes
av inhemska faktorer. Det går inte att utesluta att minoritetsregeringens
beroende av Ny demokrati samt oklarheten i regeringens politik har varit starkt
bidragande faktorer.
Det förefaller som om de återkommande uttalandena om inflationsriskerna har
hållit räntan uppe, trots att det just nu inte finns några inflationsimpulser
eller inflationsförväntningar. Att dessa risker ständigt påtalas har sannolikt
förstärkt eller kanske t.o.m. skapat en osäkerhet och oro som annars knappast
fått fotfäste. En mer realistisk beskrivning hade i stället kunnat skapa
förutsättningar för en gynnsammare ränteutveckling och en mer aktiv och
investeringsstimulerande penningpolitik.
Som framhålls i motion Fi30 (s) har realräntor på nuvarande nivåer
självfallet verkat starkt dämpande på den ekonomiska aktiviteten, dels indirekt
genom effekterna på förmögenhetsvärden och köpkraft, dels direkt genom att höja
avkastningskraven på investeringar.
I likhet med motionärerna delar utskottet uppfattningen att det är den
sammanvägda effekten av finans- och penningpolitiken som måste vara sådan att
vi får till stånd en kraftig förbättring av kapacitetsutnyttjandet och
sysselsättningen i den svenska ekonomin. Det är framgångarna i dessa avseenden
genom en medveten samverkan mellan finans- och penningpolitiken som är
avgörande för nationens finansiella styrka och för förtroendet för den svenska
kronan.
Det finns flera faktorer som underlättar en sådan inriktning för
penningpolitiken. För det första visar bytesbalansen nu inte något underskott,
vilket innebär att behovet av kapitalimport försvinner.
För det andra finns det goda förutsättningar att under de närmaste åren hävda
en prisstabilitet på god europeisk nivå och klara det uppställda målet om en
inflation under 3 %. Prisstegringarna är nu mycket låga, bland de lägsta i
Västeuropa och cirka hälften av de tyska. De prisstegringar som kunnat noteras
är inte ett resultat av den inhemska kostnadsutvecklingen utan av att riksdagen
beslutat höja skatter och reducera räntesubventioner samt av att importpriserna
stiger något.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet de riktlinjer för
penningpolitiken som förordas i motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del.
Motion Fi31 (nyd) yrkande 5 avstyrks av utskottet.
I motion Fi31 (nyd) yrkande 8 krävs åtgärder som leder till att räntenivån
sänks. Av texten i motionen framgår att vad motionärerna avser är en minskning
av bankernas räntemarginaler.
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Det ankommer inte
på riksdagen eller regeringen att besluta om bankernas räntemarginaler.
Räntereglering som kreditpolitiskt instrument i fredstid har numera utmönstrats
ur den kreditpolitiska arsenalen. Bankernas räntemarginaler har successivt
sjunkit det senaste året. Skillnaden mellan de genomsnittliga in- och
utlåningsräntorna i bankerna för lån i svenska kronor var per den sista
december 1993 enligt Riksbankens rapport 6,3 procentenheter, vilket innebar en
minskning med 1,1 procentenheter sedan motsvarande tidpunkt förra året. Fram
till februari 1994 minskade skillnaden med ytterligare 0,2 procentenheter.
Räntemarginalerna är emellertid ännu alltför stora. Enligt utskottets bedömning
kan dessa minskas. För att åstadkomma en sådan utveckling är det nödvändigt att
konkurrensen inom banksektorn ökar. Hittills har utvecklingen i detta avseende
gått alltför långsamt. Ökad konkurrens kan åstadkommas genom att fler aktörer,
både inhemska och utländska, beviljas oktroj. Utskottet förutsätter att
regeringen med kraft verkar för att konkurrensen inom banksektorn ökas.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande penningpolitiken
att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fi31 yrkandena
5 och 8 godkänner vad som förordas i motion 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Penningpolitiken (mom. 2)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 59 börjar med
"Utvecklingen på" och på s. 60 slutar med "omfatta Sverige" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med "Det
avsnitt" och på s. 61 slutar med "måste avstyrkas" bort ha följande lydelse:
Som framgått av utskottets beskrivning sker nu en viss återhämtning av den
svenska ekonomin. Denna förbättring, som förorsakats av den flytande svenska
kronan och den internationella konjunkturen, räcker dock icke för att rätta
till Sveriges grundläggande problem. Det är endast genom strukturella och
omfattande förändringar som vi kan lösa problemen med det svenska
budgetunderskottet och statsskulden. Förbättrade konjunkturer kan få läget att
se ljusare ut under kort tid, men sedan blir det sjufalt värre!
Det är mot den bakgrunden som utskottet anser att en av de nödvändiga
åtgärderna är att aktivera penningpolitiken på ett sådant sätt att svenska och
utländska företag investerar i Sverige.
Slutsatsen av vad utskottet här anfört innebär, som understryks i motion Fi31
(nyd) yrkande 5, att räntorna måste sänkas i snabbare takt. Utskottet
tillstyrker således yrkande 5 i motion Fi31 (nyd). Regeringen måste därutöver
initiera sådana finanspolitiska åtgärder som underlättar en framgångsrik
penningpolitik och skapar naturliga förutsättningar för minskade
räntemarginaler.
Motion Fi30 (s) yrkande 1 i här aktuell del avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande penningpolitiken
att riksdagen med avslag på motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del
och 1993/94:Fi31 yrkande 8 godkänner vad som förordas i motion 1993/94:Fi31
yrkande 5 och som sin mening ger fullmäktige i Riksbanken och regeringen till
känna vad utskottet anfört,


5. Den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav (mom. 4)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med "Alla
medlemsländer" och på s. 63 slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Sverige har förhandlat om medlemskap i EU och nu återstår att Sverige i
folkomröstningen i höst säger ja till EU. Trots detta förefaller regeringen
tämligen omedveten om de konvergenskrav som EU ställer på sina medlemsländer. I
vart fall finns inte någon plan redovisad för hur man skall kunna leva upp till
de krav som det framtida Europasamarbetet ställer på det ekonomiska området.
Enligt unionsfördraget skall medlemsländerna i fas två upprätta
konvergensplaner. Dessa skall med jämna mellanrum stämmas av mot den ekonomiska
utvecklingen i landet och mot de riktlinjer som antagits för den gemensamma
ekonomiska politiken. Det är uppenbart att det saneringsprogram som regeringen
lagt fram är otillräckligt om man avser att inordna sig i konvergenskriteriet
om budgetunderskottets och skuldkvotens storlek. Det krävs betydligt större
besparingar om detta skall kunna uppnås. Det hade därför varit naturligt att
dessa kriterier hade tagits som utgångspunkt för ett långsiktigt
saneringsprogram. Sverige borde visa att man menar allvar med sin medverkan i
Europasamarbetet och att man tänker delta som fullvärdig medlem utan att vältra
över de ekonomiska problemen på utomstående.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi31 (nyd) yrkande 40 i denna
del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande den ekonomiska politiken och EU:s konvergenskrav
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


6. Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (mom. 5)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "i detta betänkande" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill uttala följande i denna fråga. Enligt utskottets
bedömning kommer arbetslösheten att ligga kvar på extremt hög nivå. Antalet
arbetslösa enligt AKU uppgick i april 1994 till 310 000 personer, varav
81 000 var ungdomar. Med hänsyn till det mänskliga lidandet och de ekonomiska
förlusterna kan utskottet varken acceptera att ungdomar ställs utanför
samhällsgemenskapen genom arbetslösheten eller godta att allt fler
långtidsarbetslösa slås ut från arbetsmarknaden.
Det är tillfredsställande att antalet lediga platser nu åter ökar och att
exportindustrin går bra. Men de företag som arbetar mot den svenska marknaden
har knappast märkt av någon uppgång. Utskottet noterar med oro att avskedandena
fortsätter i kommuner och landsting.
Den nuvarande ekonomiska politiken är i grunden felaktig. Det märks på den
alltför låga investeringsnivån, vilken är en av orsakerna till arbetslösheten,
samt på de stora underskotten i de offentliga finanserna. Regeringens politik
är ohållbar. Arbetsmarknadspolitiken har fått bära en alltför tung börda, och
till slut har denna börda blivit övermäktig. Arbetslinjen har då successivt
övergivits, och en allt större andel av tillgängliga medel har förbrukats på
passivt kontantstöd.
Utskottet anser att det nu krävs krafttag för att komma till rätta med
arbetslösheten och då i första hand långtidsarbetslösheten.
Konjunkturuppgången måste tas till vara på rätt sätt. Bl.a. gäller det att
förhindra att exportindustrin drabbas av flaskhalsar i form av för låg
produktionskapacitet eller brist på utbildad personal. Vidare måste
hemmamarknaden utvidgas, ytterligare avskedanden i kommuner och landsting
stoppas samt fler ungdomar få del av aktiva åtgärder.
Utskottet vill för sin del förorda de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
som tidigare redovisats i motion A254 (s). Med den politik som
Socialdemokraterna sammantaget redovisat skulle sammanlagt ca 90 000 fler
personer kunna få arbete under nästa år. Omkring 30 000 personer ytterligare
kunde få utbildning, och därmed kunde arbetslösheten pressas ned till under
5 % under år 1995.
I likhet med vad som sägs i motion Fi54 (s) krävs det ett investeringsprogram
som omfattar kommunikationsområdet, bostadssektorn, det sociala området,
miljöområdet m.m.
Regeringen föreslår att medelstilldelningen på anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall sänkas och att finansfullmakten i
stället skall tillföras ytterligare 1,5 miljarder kronor. Utskottet är starkt
kritiskt till att medel förs från arbetsmarknadspolitiken till regeringens
disposition för ospecificerade ändamål. Utskottet motsätter sig förslaget att
utöka finansfullmakten samt regeringens förslag att förändra fullmaktens
användningsområde.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet biträder förslagen i
motion Fi54 (s) yrkande 1. Utskottets synpunkter bör riksdagen som sin mening
ge till känna för regeringen.
Motion Fi32 (v) yrkandena 6--8 får anses i huvudsak tillgodosedda med vad
utskottet här påpekat. Motion Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna del) har en helt
annan inriktning som utskottet inte kan godta. Motionsyrkandet avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkande 1
och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och
1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
7. Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning (mom. 5)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 66 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "i detta betänkande" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill uttala följande i denna fråga. Som Ny demokrati
konstaterar i motion Fi31 yrkande 18 (i denna del) befinner sig Sverige i
en statsfinansiell kris med statsfinanserna i obalans och med en hög
arbetslöshet. Utvecklingen går dock åt rätt håll. Med tanke på kraften i
konjunkturuppgången anser utskottet att läget på arbetsmarknaden möjligen kan
förbättras snabbare än vad regeringen utgått från.
Arbetsmarknadsmyndigheterna har helt uppenbart haft svårt att göra av med
tilldelade medel. Utskottet anser därför att resursanspråken kan minskas.
Arbetsmarknadspolitiken kan då också bli effektivare. Nyanställningar bör
stimuleras inte genom stödprogram utan genom fortsatt reformering av
arbetsrätten.
Finansutskottet tillstyrker mot denna bakgrund den inriktning av
arbetsmarknadspolitiken som förordas i motion Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna
del). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del
samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 samt 1993/94:Fi54
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
8. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (mom. 6)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 67 börjar med
"Finansutskottet instämmer" och på s. 68 slutar med "yrkandena 12 (i
denna del) och 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets
uppfattning som den kommer till uttryck i motionerna Fi54 (s) yrkandena 12 i
denna del och 13 samt Fi32 (v) yrkandena 32--34. Regeringens förslag om
arbetslöshetsförsäkring kan inte godtas, och något behov av särskilda
administrativa resurser för detta ändamål behövs därför inte.
Utskottet biträder således de båda motionerna och avstyrker regeringens
förslag om ytterligare 15 miljoner kronor till administration av nya
arbetsmarknadskassor.
Regeringen räknar i sina mest optimistiska prognoser inte med att kunna mer
än halvera arbetslösheten fram till detta århundrades slut. Arbetsförmedlingen
kommer därför under överskådlig tid att vara hårt ansträngd. Det
personaltillskott som behövs är med andra ord inte "tillfälligt" utan bör ses
som mer bestående. I överensstämmelse härmed bör regeringen i kommande
budgetförslag beakta personaltillskott inom ramen för Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnadsanslag. Den av regeringen föreslagna finansieringen skall
därför bara ses som en övergångslösning.
Utskottet tillstyrker således motion Fi54 (s) yrkandena 12 (i denna del) och
13. Därmed tillgodoses yrkande 32 och i viss mån även yrkande 33 i motion
Fi32 (v). Yrkande 34 i samma motion avstyrks däremot av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkandena 12 i denna del
och 13 samt 1993/94:Fi32 yrkande 32 avslår i proposition 1993/94:150
bilaga 10 punkt A 1 framlagt förslag till ytterligare medel till
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95 och
motion 1993/94:Fi32 yrkandena 33 och 34 samt som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om finansieringen av arbetsmarknadsverkets
personaltillskott,
9. De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning (mom. 7)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "(i denna del)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill bestämt avråda från att minska de
arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning på det sätt regeringen föreslår.
Sverige har fortfarande och kommer under överskådlig tid att ha en arbetslöshet
på exceptionellt hög nivå.
Regeringen räknar med att 34 000 personer kommer att förlora sina
anställningar i kommuner och landsting i år. Enligt utskottets uppfattning är
det i och för sig önskvärt med förändringar på kommunal nivå som leder till
ökad produktivitet, men utskottet vill tillägga att någon samhällsekonomisk
vinst inte uppstår förrän de friställda får en ny anställning. Utskottet
föreslår därför att AMS får i uppdrag att förhandla med kommuner och landsting
om att förlänga uppsägningstiden till i första hand den 31 december 1995 för
personal som varslats om uppsägning. Ambitionen bör vara att förhindra att
20 000 personer går ut i öppen arbetslöshet. AMS bör få särskilda medel för
att stimulera kommuner och landsting att fatta sådana beslut. Stödet för en
enskild person bör inte få överstiga 85 % av lönekostnaden.
Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion Fi54 (s) att
arbetsmarknadsutbildningen har en väsentlig uppgift att fylla med att förbereda
de arbetssökande på de krav som arbetsmarknaden ställer i en konjunkturuppgång.
Flaskhalsproblem måste undvikas i detta arbetsmarknadsläge. Den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen bör öka med 5 000 personer i genomsnitt
per månad och arbetsmarknadsutbildningen i reguljär utbildning med 4 800
personer. Utöver regeringens förslag till utbildningsinsatser bör ytterligare
platser erbjudas för ett tredje år i gymnasieskolan, inom komvux, inom
högskolan samt inom folkbildningen.
Utskottet instämmer vidare i vad som sägs i samma motion om att
utbildningsbidraget bör höjas från 65 till 100 % av a-kassenivån för ungdomar
under 25 år och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning inom det
reguljära utbildningsväsendet.
Vad gäller beredskapsarbeten bör reglerna ändras så att statsbidraget
beräknas på hela arbetstiden och inte som nu på endast 90 %. Utskottet vill
påpeka vikten av att arbetsförmedlingen utnyttjar möjligheten att använda
rekryteringsstöd i större utsträckning än i dag.
Enligt finansutskottets uppfattning bör ambitionerna höjas i fråga om antalet
personer i utbildningsvikariat. Med målmedvetet arbete bör 21 000 personer per
månad kunna få utbildningsvikariat i stället för 15 000 personer som
regeringen föreslagit. Som AMS i en intern utredning kommit fram till bör även
deltidsvikariat övervägas. Vidare bör lagen ändras så att utbildningsvikariaten
kan utnyttjas också i de fall när den anställde får ledigt för studier utan att
arbetsgivaren betalar någon lön under studietiden. Utbildningskostnader får
dock inte dras av i detta fall. Utskottet räknar med att avdragen, som i vissa
fall kan medges för utbildningskostnader, blir desamma som gäller för
innevarande budgetår.
Utskottet förordar totalt sett en utökad ram för de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna i överensstämmelse med vad som föreslagits i motion Fi54 (s).
Jämfört med regeringsförslaget innebär detta att ytterligare 35 800 personer i
genomsnitt per månad kan utbilda sig eller ha meningsfull verksamhet på
arbetsmarknaden. Detta kräver ett anslag som överstiger vad som tidigare
beslutats eller föreslagits av regeringen med 4 658 miljoner kronor; till
denna fråga återkommer utskottet i det följande.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi54 (s) yrkandena 2,
7--10 samt 17 i denna del. Med utskottets ställningstagande tillgodoses i viss
mån motion Fi36 (s). I den mån övriga behandlade motionsyrkanden -- Fi32
yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31 -- inte tillgodoses av utskottets
ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkandena 2, 7--10 och 17
i denna del samt med avslag på motionerna  1993/94:Fi32 yrkandena 9--12, 14,
16, 17, 23 och 29--31 samt 1993/94:Fi36 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om fördelningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna,
10. Främjande av kvinnligt företagande (mom. 8)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med
"Finansutskottet biträder" och slutar med "budgetåret 1994/95" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att vidta olika typer av
åtgärder för att främja kvinnligt företagande. Utskottet anser emellertid att
det bör ske inom närings- och regionalpolitikens ram. Frågan har nyligen
behandlats av arbetsmarknadsutskottet i dess regionalpolitiska betänkande
1993/94:AU13.
Utskottet anser att man bör ta fasta på den inriktning som har föreslagits i
motion 1993/94:A56 (s), inte minst i samband med den kommande
konjunkturuppgången. Denna inriktning innebär att särskilda insatser för att
främja kvinnors företagande bör prioriteras. Utskottet vill markera att den
kooperativa företagsformen är betydelsefull för kvinnors företagande och att
man måste ta hänsyn till detta vid lagstiftning m.m. Sådana hinder som en
förlegad syn på kvinnors affärsidéer måste också undanröjas och länsstyrelserna
få större frihet att hantera företagsstöden.
Vidare är det enligt utskottets uppfattning positivt att man inrättar ett
nationellt resurscentrum för att stödja kvinnors företagande. Verksamheten bör
omfatta stöd för utbildning, rådgivning, bildande av nätverk m.m.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är aktuellt att utforma nya
system för stöd till kvinnligt företagande med arbetsmarknadspolitiska medel.
dels att utskottets hemställan under 8 bort utgå,
11. Ungdomsarbetslöshet (mom. 9)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 76 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "yrkandena 3 och 11" bort ha följande
lydelse:
Utskottet kan inte acceptera att över 200 000 ungdomar saknar fotfäste på
arbetsmarknaden. Riksdagen bör därför uttala sig för ett omfattande program mot
ungdomsarbetslösheten med den inriktning som redovisas i den socialdemokratiska
motionen Fi54.
Målsättningen för ett sådant program skall vara att ingen ung människa under
25 års ålder skall behöva gå arbetslös längre tid än 100 dagar. Utskottet är
berett att avsätta upp till 2 miljarder kronor för att denna ambition skall
förverkligas. Programmet bör kunna ge 70 000 ungdomar en aktiv åtgärd.
Ungdomssatsningen kan beräknas belasta statsbudgeten med ca 0,5 miljarder
kronor nästa budgetår.
Huvudpunkterna i åtgärdsprogrammet skall vara följande.
Utbildning
Arbetslösheten är högst bland de ungdomar som har sämst utbildning. Antalet
ungdomar i arbetsmarknadsutbildning bör därför utökas kraftigt.
För ungdomar under 25 år och för dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning
inom det reguljära utbildningsväsendet bör utbildningsbidragen höjas från 65 %
av a-kassenivån till samma nivå som a-kasseersättningen.
Utbyggnaden av den treåriga gymnasieskolan skall påskyndas och antalet
högskoleplatser skall på sikt utökas så att hälften av en årskull kan erbjudas
plats.
Den ökade internationaliseringen ökar behovet av människor med
språkkunskaper. Sammanlagt 10 000 ungdomar med gymnasieutbildning bör kunna få
särskilda utlandsstipendier varav en del bör gå till ungdomar med
invandrarbakgrund. Utbytesstuderande gymnasieelever skall få behålla sitt
studiebidrag.
Utvecklingsår
Kommunerna skall ges ett ansvar för och få resurser för att ge alla ungdomar
meningsfull sysselsättning t.o.m. vårterminen det år de fyller 20 år, dvs.
vanligtvis under ytterligare ett år.
Ungdomsintroduktion
Systemet med ungdomspraktikplatser bör avvecklas till förmån för riktiga
arbeten. Likaså bör ALU-verksamheten begränsas. I stället bör ett system med
ungdomsintroduktion införas där ungdomarna efter fyra månaders praktik anställs
under åtta månader med rekryteringsstöd.
Alla ungdomar som inte fått del av någon annan åtgärd skall erbjudas
speciella utvecklingsprogram. Särskild personal på arbetsförmedlingarna bör i
större utsträckning än nu arbeta med enbart ungdomar mellan 20 och 24 år.
Ungdomsvikariat
Utbildningsvikariaten skall i första hand användas för vidareutbildning av
ungdomar.
Garanti för arbetslösa akademiker
Arbetsmarknaden behöver välutbildade akademiker och andra med lång
utbildning. En särskild garanti bör därför skapas för arbetslösa akademiker.
Garantin bör ge rätt till en praktiktjänstgöring under ett års tid, i första
hand i företag med mindre än 200 anställda. Arbetsgivaren bör under tiden få
rekryteringsstöd. I andra hand kan praktiken fullgöras i den offentliga sektorn
varvid lönekostnaden betalas av arbetsförmedlingen.
Unga företagare
Utvecklingsbolagen bör ges ytterligare resurser för att kunna ge ungdomar
riskvilligt kapital på rimliga villkor.
Vad utskottet anfört innebär att utskottet biträder motion Fi54 (s)
yrkandena 3 och 11 samt avvisar förslagen i motion Fi32 (v) yrkandena 24--28.
Utskottets synpunkter bör riksdagen som sin mening ge till känna för
regeringen.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ungdomsarbetslöshet
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkandena 3 och 11 samt
med avslag på motion 1993/94:Fi32 yrkandena 24--28 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om program mot ungdomsarbetslöshet,
12. Förstärkning av arbetsförmedlingen (mom. 11)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med
"Finansutskottet finner" och slutar med  "yrkande 12 (i denna del)" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet har tidigare instämt i vad som sägs i motion Fi54 (s) om
behovet av ett permanent personaltillskott på AMS. Myndighetsanslaget behöver
därför permanent lyftas upp på en högre nivå, vilket utskottet förordat som en
lösning för kommande budgetår.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi54 (s) yrkande 12 (i denna
del).
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande förstärkning av arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkande 12 i denna del samt
med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om finansieringen av ett
permanent resurstillskott till arbetsförmedlingen,
13. Extra informationsinsatser (mom. 12)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 77 som börjar med
"Finansutskottet gör" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet har tidigare uttalat sig mot regeringens förslag till
nytt arbetslöshetsförsäkringssystem. Något behov av särskilda informationsmedel
för detta ändamål föreligger därför inte. I likhet med vad som förordas i
motionerna Fi54 (s) yrkande 14 och Fi32 (v) yrkande 18 bör således
regeringens förslag om att få disponera högst 5 miljoner kronor av anslaget
A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder avslås.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande extra informationsinsatser
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi54 yrkande 14 och
1993/94:Fi32 yrkande 18 samt med anledning av proposition 1993/94:150
bilaga 10 punkt A 2 yrkande 2 avvisar regeringens förslag om
informationsinsatser om arbetslöshetsförsäkringen,
14. Akademikerpraktik (mom. 15)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 79 som börjar med
"Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkande 15" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att arbetsmarknaden mer än någonsin behöver
välutbildade akademiker och andra med lång utbildning. Det gäller inte minst de
mindre och medelstora företagen. Arbetsförmedlingen bör i avsevärt större
omfattning än i dag utnyttja möjligheten att använda rekryteringsstöd.
Regeringens förslag om att förlänga praktikperioden och införa ett
finansieringsbidrag i akademikerpraktiken bör enligt utskottets mening avvisas
i enlighet med vad som sägs i motionerna Fi32 (v) yrkande 19 och Fi54 (s)
yrkande 15. Utskottet anser att akademikerpraktiken i sin nuvarande form bör
slopas och ersättas med en garanti för ungdomar med lång utbildning enligt den
modell som Socialdemokraterna föreslagit i sin motion Fi54. Förslaget innebär
att den arbetslöse akademikern tjänstgör under ett år, i första hand i företag
med mindre än 200 anställda. Under tiden får arbetsgivaren ett generöst
rekryteringsstöd. Tjänstgöringen skall också kunna genomföras i den offentliga
sektorn varvid arbetsförmedlingen skall betala lönekostnaden.
Utskottet biträder således de båda motionerna och avstyrker propositionens
förslag om förlängd praktikperiod och finansieringsbidrag i
akademikerpraktiken.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande akademikerpraktik
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi54 yrkande 15 och
1993/94:Fi32 yrkande 19 avslår proposition  1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2
yrkande 3,
15. Anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) (mom. 18)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 6 och 8--14
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "budgetåret 1994/95" bort ha följande
lydelse:
I enlighet med vad Socialdemokraterna förordar i motion Fi54 anser utskottet
att riksdagen inte bör godta regeringens förslag till medelsberäkning på
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. För att finansiera de åtgärder
som föreslås i denna motion bör ytterligare 4 658 miljoner kronor anvisas
över anslaget, dvs. sammanlagt 30 424 738 000 kr.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi54 (s) yrkande 17 (i denna
del) samt avstyrker propositionen och övriga motioners förslag på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2)
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi54 yrkande 17 i denna del och
med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8 samt
med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och 1993/94:Fi32
yrkande 13 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95
under tionde huvudtiteln -- med ändring av dels riksdagens beslut (bet.
1993/94:AU11, rskr. 189), dels arbetsmarknadsutskottets förslag (prop.
1993/94:140, bet. AU13) -- anvisar ett reservationsanslag på
30 424 738 000 kr,
16. Anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2) (mom. 18)
Under förutsättning av bifall till reservation 7
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 82 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "budgetåret 1994/95" bort ha följande
lydelse:
I enlighet med vad Ny demokrati förordar i motion Fi31 bör riksdagen inte
godta regeringens förslag till medelsberäkning på anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Anslaget bör i stället begränsas till 20
miljarder kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi31 (nyd) yrkande 18 (i denna
del) samt avstyrker propositionen och övriga motioners förslag på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2)
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del
samt med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8
och med avslag på motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 13 samt 1993/94:Fi54
yrkande 17 i denna del till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln -- med ändring av dels riksdagens
beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189), dels arbetsmarknadsutskottets förslag
(prop. 1993/94:140, bet.  AU13) -- anvisar ett reservationsanslag på
20 000 000 000 kr,

17. Lönebidrag (mom. 22)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 85 som börjar med
"Finansutskottet finner" och slutar med "Fi32 yrkande 32 (v)" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet gör bedömningen att om det verkligen föreligger särskilda
skäl i det enstaka fallet så skall det vara möjligt att höja beloppet i
enlighet med tidigare regler. Utskottet tillstyrker därför motion Fi32 (v)
yrkande 40 och anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna
vad utskottet anfört om möjligheten till högre lönebidrag.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande lönebidrag
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 40 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Anslag för underhållsåtgärder (mom. 25)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 89 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "nästa budgetår" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet finner inte regeringens argument övertygande. Det är inte
ekonomiskt försvarbart att asfaltera miltals med skogsvägar som nästan ingen
använder samtidigt som vi har ett enormt budgetunderskott. Insatsen kommer
knappast att leda till några varaktiga riktiga arbeten eller till effektivare
kommunikationer som på något sätt motsvarar kostnaderna. Förslaget är särskilt
förvånande mot bakgrund av den gryende konjunkturuppgången. Riksdagen har en
allvarlig och viktig uppgift att hushålla med skattebetalarnas surt förvärvade
slantar, och utskottet kan mot den bakgrunden inte tillstyrka att ytterligare
resurser förslösas på meningslösa regional- och arbetsmarknadspolitiska jippon.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi31 (nyd) yrkande 45 samt avstyrker
förslagen i kompletteringspropositionen (bil. 6, punkt A15) om ytterligare 1,6
miljarder kronor till underhållsåtgärder. Vidare avstyrks motionerna Fi32 (v)
yrkande 59, Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s) yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och Fi57
(s) med samma motivering som trafikutskottet anför i sitt yttrande.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande anslag för underhållsåtgärder att riksdagen med bifall
till motion 1993/94:Fi31 yrkande 45 avslår förslaget i proposition 1993/94:150
bilaga 6 punkt A 15 om ytterligare medel till Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt samt motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 59,
1993/94:Fi35, 1993/94:Fi37, 1993/94:Fi38 yrkandena 1 och 2, 1993/94:Fi56 och
1993/94:Fi57,
19. Värmlands flygplats (mom. 26, motiveringen)
Ian Wachtmeister (nyd) anser att den del av utskottets yttrande på s. 90 som
börjar med "Det är viktigt" och slutar med "dessa avstyrks" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Projektet är ett utslag av mycket oblyg men bevisligen framgångsrik
bypolitisk lobbying. Det finns många oklarheter kring projektets finansiering.
Ärendet hör dessutom inte alls hemma i riksdagen.
Frågan är knappast ens en fråga för regeringen eftersom projektet inte
föreslagits av vederbörlig myndighet, dvs. Luftfartsverket.
Att -- som föreslagits under hand från regeringspartiernas sida -- finansiera
flygplatsprojektet inom innevarande budgetårs anslag B 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, anslagspost 4, är ett märkligt,
prejudicerande och för regeringen besvärande förslag. Att regeringen redan har
gjort ett misstag genom att bidra till en malmhamn i Luleå på detta sätt
berättigar inte riksdagen att ge klartecken till att misstaget upprepas.
Regeringspartierna tycker tydligen med andra ord att det bör vara möjligt för
arbetsmarknadsministern att bara öppna kranen och låta det strömma pengar till
det ena eller andra bypolitiska projektet runt om i landet.
Effekterna av Åslings akut på statens hushållning är väl kända. Skall vi nu
få en hörnlundsk akut att sättas in under valrörelsen?
Utskottet anser att om det skall byggas en ny flygplats i Karlstad så skall
den projekteras i sedvanliga former och finansieras efter sunda principer.
Statens investeringar till luftfarten bör kanaliseras genom Luftfartsverket och
bör vara självfinansierande. Att tillföra statliga medel till projektet genom
flera olika kanaler är helt orimligt. Det blir kaka på kaka med
arbetslöshetsprojekt -- allt i syfte att kringgå normala
bidragsbegränsningsregler. Utskottet kan omöjligt stödja en sådan ordning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi38 (s) yrkande 3,
Fi50 (s) yrkande 5, Fi58 (fp, m) och Fi60 (c).

20. Skolväsendet (mom. 27)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 92 som börjar med
"Finansutskottet gör" och slutar med "förslagsanslag på 1 469 587 000
kr" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av den omfattande arbetslösheten bedömer finansutskottet
utökningar i skolväsendet som en mycket viktig insats både för att minska
arbetslösheten och för att öka arbetskraftens kompetens inför framtiden.
Regeringens förslag är emellertid inte tillräckliga. Vidare bör den ökning som
här föreslås göras inom det offentliga skolväsendet varför regeringens förslag
om utbildningscheckar avstyrks. Utskottet tillstyrker därför motion Fi42 (s)
yrkandena 2--6 och 8, vilket innebär att sammanlagt 30 000 extra platser
bereds för ett tredje gymnasieår och 40 000 extra platser inom komvux. För
denna utökning bör riksdagen anvisa 2 178 187 000 kr under förslagsanslaget
Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. Medlen skall
fördelas efter ansökan hos Skolverket i enlighet med vad som anförts i motion
Fi42. Syftena med övriga motionsförslag -- Fi32 yrkande 41 och 42, Fi42
yrkande 7 samt Ub714 yrkande 5 -- torde därigenom vara tillgodosedda, varför
de avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande skolväsendet
att riksdagen med med bifall till motion
1993/94:Fi42 yrkandena 2--6 och 8
samt med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt A 9 yrkande 1
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42,
1993/94:Fi42 yrkande 7 och
1993/94:Ub714 yrkande 5
till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens
beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på
2 178 187 000 kr,
21. Folkbildningen (mom. 28)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 93 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "anslag på 2 356 038 000 kr" bort
ha följande lydelse:
Mot bakgrund av att det ordinarie folkbildningsanslaget minskats med närmare
en halv miljard kronor under de senaste åren ser finansutskottet ett behov
av att förstärka anslaget mera långsiktigt. Det gör det möjligt för människor
att höja sin utbildningsnivå och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi59 (s) yrkande 13 att riksdagen anvisar
ytterligare 100 miljoner kronor under anslaget Bidrag till folkbildningen.
Motion Fi32 (v) yrkande 43 avstyrks däremot.
Utskottet instämmer dessutom i vad som anförs i motion Fi59 (s) om
folkbildningens möjligheter att bidra till att främlingsfientlighet och rasism
motverkas. Med syfte att ge ökat utrymme för folkbildningens insatser inom
detta område tillstyrker utskottet yrkande 15 i motionen att 3 miljoner kronor
anvisas för ändamålet.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande folkbildningen
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi59 yrkandena 13 och 15
samt med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt B 1 yrkande 2
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 43
till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13,
rskr. 177) -- anvisar ett anslag på 2 459 038 000 kr,
22. Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen samt motsvarande
anslag (mom. 31--33)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "läkarutbildningens dimensionering"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar utbildningsutskottets bedömningar och anser således
att riksdagen med bifall till motion Fi42 yrkandena 9--11, med anledning av
regeringens förslag och motion Ub607 samt med avslag på motionerna Fi31
yrkandena 28 i denna del, 30--34 och 36, de tre sistnämnda i denna del, Fi32
yrkande 45 i denna del, Fi40, Fi41, Fi46, Fi49, Ub608 och Ub676 bör godkänna
vad utbildningsutskottet anfört om läkarutbildningens dimensionering.
dels att den del av utskottets yttrande på s. 98 som börjar med
"Regeringens förslag" och slutar med "7 683 000 kr lägre än vad riksdagen
tidigare beslutat" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottets förslag som finansutskottet anslutit sig till i det
föregående angående dimensioneringen av läkarutbildningen medför att
anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska institutet bör
ändras i förhållande till regeringens förslag i kompletteringspropositionen.
Riksdagen har för nästa budgetår till Uppsala universitet: Grundutbildning
anvisat ett reservationsanslag på 705 191 000 kr. Finansutskottet föreslår
att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av anslagsbeloppet
(prop. 150, bil. 8, punkt C 1, moment 3) och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om läkarutbildningens dimensionering.
Det av riksdagen anvisade anslagsbeloppet under Lunds universitet:
Grundutbildning är för nästa budgetår 1 165 472 000 kr. Finansutskottet
föreslår riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet.
1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Lunds universitet: Grundutbildning för
budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (1 165 472 000 --
3 047 000 =) 1 162 425 000 kr.
Under Göteborgs universitet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret
1994/95 anvisat 864 062 000 kr. Utskottet konstaterar att medel till
odontologiska fakulteten inte beräknas under detta anslag. Till
fakultetsanslaget återkommer utskottet i det följande. Finansutskottet föreslår
riksdagen att  -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8,
rskr. 287) -- till Göteborgs universitet: Grundutbildning för budgetåret
1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (864 062 000 -- 2 897 000 =)
861 165 000 kr.
Det belopp som riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat under Umeå
universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Det i det föregående
förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet föranleder regeringen att
föreslå en anslagsökning med 1 500 000 kr, medan den föreslagna minskningen
av tandläkarutbildningen föranleder en anslagsminskning med 1 449 000 kr.
Finansutskottet tillstyrker att -- med ändring av riksdagens tidigare beslut
(bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå universitet: Grundutbildning för
budgetåret 1994/95 anvisas ett reservationsanslag på (594 723 000 +
1 500 000 -- 1 449 000 =) 594 774 000 kr.
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för budgetåret
1994/95 anvisat 324 374 000 kronor. Finansutskottet föreslår riksdagen att --
med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till
Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (324 374 000 -- 3 047 000 -- 3 621 000 =)
317 706 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 31--33 bort ha följande lydelse:
31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen att riksdagen med
bifall till motion 1993/94:Fi42 yrkandena 9--11 och med anledning av motion
1993/94:Ub607 samt med avslag på motionerna  1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna
del, 30--32, 33 i denna del, 34 i denna del och 36 i denna del, 1993/94:Fi32
yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi46,
1993/94:Fi49, 1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänner vad utskottet anfört,
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen
=(utskottet)
33. beträffande anslag till grundutbildningen
att riksdagen
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 3 om lägre anslag till Uppsala universitet: Grundutbildning samt
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 4 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Lunds universitet:
Grundutbildning anvisar ett med 3 047 000 kr nedräknat reservationsanslag
på 1 162 425 000 kr,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 5 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Göteborgs
universitet: Grundutbildning anvisar ett med 2 897 000 kr nedräknat
reservationsanslag på 861 165 000 kr,
dels med bifall till proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 7 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå universitet:
Grundutbildning anvisar ett med 51 000 kr förhöjt reservationsanslag på
594 774 000 kr,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 8 för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av
riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska
institutet: Grundutbildning anvisar ett med 6 668 000 kr nedräknat
reservationsanslag på 317 706 000 kr,
23. Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen samt motsvarande
anslag (mom. 31--33)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 97 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "läkarutbildningens dimensionering"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av förslagen anföra följande.
Det är inte riksdagens uppgift att lägga sig i detaljplaneringen för
universitetens utbildning av läkare och tandläkare. Besluten måste givetvis tas
på den nivå där det finns kompetens och kunskap. Det är helt orimligt att
riksdagen skall spilla krut på att dividera om tiotalet utbildningsplatser hit
eller dit när det finns så många angelägnare uppgifter för riksdagen att ta tag
i. Samtidigt som riksdagen diskuterar enstaka utbildningsplatser tickar
statsskulden vidare i rask takt. Allt rimmar illa med de ambitioner man uttalat
från både Ekonomikommissionen (SOU 1993:16) och Riksdagsutredningen
(1993/94:TK1--3) om en effektiv statlig budgetprocess som det borde finnas
brett stöd för bland riksdagens partier.
Den borgerliga regeringens behandling av frågan är utslag av ett
planekonomiskt tänkande. Genom att falla till föga för särintressen kommer
läkarskrået att behålla sin privilegierade och gynnsamma ställning. Det går
stick i stäv mot de ambitioner som borde råda inom utbildningspolitiken.
Utskottet anser för sin del att behovet av läkare är svårt att bedöma. Det är
dessutom svårt att avgöra i vilken mening det går  att tala om för många
läkare. Om det skulle uppstå arbetslöshet bland läkare och tandläkare vore det
utmärkt om Sverige tog initiativ för att förbättra hälsotillståndet i
utvecklingsländerna genom att skicka de läkare eller tandläkare som vill till
olika länder med stora behov av sjuk- och tandvård.
Varför begränsar regeringen sig till inskränkningar i de medicinska och
odontologiska utbildningarna? Det råder stor arbetslöshet bland arkitekter, men
ändå utbildas fler arkitekter. Varför begränsar man vidare inte antalet
jurister? Tendensen är ju annars att alla stämmer alla.
Utskottet anser att riksdagen i sin budgetberedning kan ange anslag till
olika utbildnings- och forskningsinstitutioner rent generellt, men skall hålla
tassarna ifrån detaljerna.
Med det anförda tillstyrker utskottet beträffande läkarutbildningens
dimensionering motion Fi31 (nyd) yrkande 28 i denna del, 30--33 och 36, de
två sistnämnda i denna del, samt avstyrker regeringens förslag och motionerna
Fi31 (nyd) yrkande 34 i denna del, Fi32 yrkande 45 i denna del, Fi40 (s),
Fi41 (fp), Fi42 (s) yrkandena 9--11, Fi46 (m, fp, c, kds), Fi49 (s),
Ub607 (fp), Ub608 (m) och Ub676 (s).
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 97 börjar med
"Finansutskottet, som" och på s. 98 slutar med "7 638 000 kr lägre än
vad riksdagen tidigare beslutat" bort ha följande lydelse:
Vad finansutskottet anfört beträffande läkarutbildningen gäller även
dimensioneringen av tandläkarutbildningen. Utskottet avstyrker därför
regeringens förslag och motionerna Fi32 (v) yrkande 45 i denna del. Däremot
tillstyrks motion Fi31 (nyd) yrkande 28 och 33 båda i denna del, 35 och 36 i
denna del. Motionerna Fi31 (nyd) yrkande 34 i denna del, Fi33 (fp), Fi39 (s)
och Fi48 (s) torde därigenom i huvudsak vara tillgodosedda varför de avstyrks.
Finansutskottet föreslår således att riksdagen med avslag på
propositionen inte ändrar berörda anslag till universiteten i Uppsala, Lund,
Göteborg och Karolinska institutet i förhållande till tidigare beslut. Det
belopp som riksdagen tidigare anvisat för nästa budgetår under Umeå
universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Med anledning av det i det
föregående förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet föreslås en
anslagsökning med 1 500 000 kr. Utskottet tillstyrker följaktligen att
riksdagen -- med ändring av tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) --
till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 596 223 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 31--33 bort ha följande lydelse:
31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen att riksdagen med
bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--32, 33 i denna
del och 36 i denna del samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 34 i
denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41,
1993/94:Fi42 yrkandena 9--11, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub607,
1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänner vad utskottet anfört,
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen att riksdagen
med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 33 i denna del,
35 och 36 i denna del samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 34 i
denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39 och
1993/94:Fi48 godkänner vad utskottet anfört,
33. beträffande anslag till grundutbildningen
att riksdagen
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 3 om ändrat anslag till Uppsala universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 4 om ändrat anslag till Lunds universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 5 om ändrat anslag till Göteborgs universitet: Grundutbildning,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande
7 till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 under
åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:UbU8,
rskr. 287) -- anvisar ett med 1 500 000 kr förhöjt reservationsanslag på
596 223 000 kr,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 8 om ändrat anslag till Karolinska institutet: Grundutbildning,
24. Anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m.
(mom. 37)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 100 börjar med
"Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets yttrande och föreslår"
och på s. 101 slutar med "667 572 000 kr" bort ha följande lydelse:
Det står klart för finansutskottet att insatser utöver vad som beslutades
förra året, då de treåriga utbildningsuppdragen fastställdes, är både möjliga
och nödvändiga för budgetåret 1994/95. De förenklade anslagsframställningarna
från framför allt de mindre och medelstora högskolorna visar att dessa har
kapacitet att ta emot fler studenter än de nu har utbildningsuppdrag och anslag
för. Behovet är uppenbart, både med hänsyn till de utbildningssökandes
efterfrågan och till det stora behovet av kompetenshöjning i samhället. Därtill
kommer det för närvarande svåra läget på arbetsmarknaden. Utskottet anser
emellertid att den medelsram som regeringen nu föreslagit inte är tillräcklig.
Enligt utskottets uppfattning bör dimensioneringen fr.o.m. budgetåret 1994/95
ökas med 3 000 helårsplatser inom utbildning av i genomsnitt tre års längd.
Det bör ankomma på regeringen att fördela medel för detta mellan lärosätena,
varvid de ökade resurserna i första hand bör gå till de mindre och medelstora
högskolor som anser sig kunna erbjuda fler utbildningsplatser. Därutöver bör
medel avsättas för en ökning av YTH med 500 platser och av basår med 500
platser utöver regeringens förslag samt för en ökning av distansutbildningen.
Finansutskottet tillstyrker därmed motion 1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och
16. Det innebär att regeringens förslag till Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 bör ändras till
(468 572 000 + 199 000 000 + 158 000 000 =) 825 572 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande anslag till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16
samt med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt C 45 yrkande 10
till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare
beslutat (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- anvisar ett reservationsanslag på
357 000 000 kr,

25. Trainee-utbildning (mom. 39)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 102 som börjar med
"Finansutskottet instämmer" och slutar med "och Ub714 (v) yrkande 6" bort
ha följande lydelse:
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag om ett nytt anslag för
försöksverksamhet med trainee-utbildning och avstyrker motionerna Fi32
yrkande 44 och Ub714 yrkande 6. Riksdagen bör inte göra några uttalanden om
vilka högskolor som skall delta i verksamheten, varför utskottet avstyrker
motion Ub690 yrkande 1. Kostnaden för försöksverksamheten bör begränsas till
det föreslagna nya anslaget. Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. bör således inte få tas i anspråk för trainee-utbildning.
Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi42 yrkande 15 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande trainee-utbildning
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi42 yrkande 15
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt F 4 yrkande 16
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi32 yrkande 44,
1993/94:Ub714 yrkande 6 och
1993/94:Ub690 yrkande 1
till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 22 800 000 kr
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Studiehjälp, studiemedel och vuxenstudiestöd m.m. (mom. 41)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 20, 21 och 24
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 103 som börjar med
"Finansutskottet ansluter" och slutar med "yrkande 46" bort ha följande
lydelse:
De satsningar på utbildningsområdet som Socialdemokraterna föreslår i motion
Fi42 och som utskottet ställt sig bakom i det föregående innebär att kommunerna
får resurser för ytterligare 3 900 platser i ett tredje gymnasieår och att
komvux tillförs 12 000 platser jämfört med det förslag som regeringen lägger
fram beträffande komvux och utbildningscheckar. Förslaget innebär vidare att
ytterligare 3 500 ungdomar bereds plats i högskolan och att det skall finnas
ytterligare 500 platser i distansundervisning.
I sin motion framhåller Socialdemokraterna vidare hur viktig den
yrkestekniska högskoleutbildningen är och förordar en ökning med 500 platser
och att möjligheten till vuxenstudiestöd inom denna utbildning återinförs.
Finansutskottet instämmer i motionärernas uppfattning om vikten av att
vuxenstudiestöd kan utgå vid YTH-utbildning och föreslår att denna möjlighet
återinförs. Vidare bör enligt utskottets mening beräkningen av kostnaden för
studiestöd grunda sig på beräkningarna i motion Fi42 (s). För budgetåret
1994/95 bör som en följd härav anvisas -- utöver vad regeringen föreslagit i
proposition 150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15 -- till anslaget
Studiehjälp m.m. 19 miljoner kronor, till anslaget Studiemedel m.m.
92 miljoner kronor och till anslaget Vuxenstudiestöd m.m. 576 miljoner
kronor. I anslutning till detta senare anslag bör det klargöras att
medelsberäkningen bygger på att regeringen återinför möjligheten att erhålla
vuxenstudiestöd i YTH-utbildningar.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi42 yrkandena 14 och 17--19.
Härigenom tillgodoses delvis även motion Fi32 yrkande 46.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande studiehjälp, studiemedel, vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi42 yrkandena 14 och 17--19
samt med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15
och med avslag på motion
1993/94:Fi32 yrkande 46
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
möjligheten att erhålla vuxenstudiestöd till YTH-utbildning,
dels till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13,
rskr. 280) -- anvisar ett förslagsanslag på 195 175 000 kr,
dels till Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13,
rskr. 280) -- anvisar ett förslagsanslag på 188 000 000 kr,
dels till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln -- utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13,
rskr. 280) -- anvisar ett reservationsanslag på 3 179 730 000 kr,
27. Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring (mom. 43)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 104 som börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "motion Fi55 yrkande 2" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet avstyrker regeringens förslag om att ränta inte skall tas
ut på studielån under den tid låntagaren fullgör värnpliktstjänstgöring eller
vapenfri tjänstgöring. Även om det finns skäl att överväga en subventionering
av studielån när den enskilde får minskade inkomster bör enligt utskottets
mening dessa fall få en gemensam prövning i ett större sammanhang. Utskottet
ställer sig således bakom motion Fi55 yrkande 2 om avslag på regeringens
förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349).
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande ränta på studielån under  värnpliktstjänstgöring
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi55 yrkande 2
avslår det i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkande 11 framlagda
förslaget till lag om ändring i studiestödslagen (1973:349),
28. Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
(mom. 48)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 108 som börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att besparingar måste göras inom ramen för
flyktingmottagandet. Priserna måste pressas vid upphandling av bostäder och
förläggningar. En noggrann och kontinuerlig granskning av Statens invandrarverk
bör göras. Flyktinghjälpen bör sättas in i de drabbades närområden och en
uppstramning av flyktingpolitiken bör snarast ske. Regeringens förslag om att
öka anslaget till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
med 500 miljoner kronor är  oacceptabelt. Nedskärningar bör göras genom att
antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att schablonersättningen
till kommunerna sänks med 20 %. Sålunda bör riksdagen med bifall till motion
Fi31 (nyd) yrkandena 25 och 26 avslå förslaget i proposition 150 bilaga 11
punkt 2.1 om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 25 och 26 avslår
förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 11 punkt 2.1 om ytterligare medel
till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Temporära uppehållstillstånd (mom. 51)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 110 som börjar med
"Finansutskottet ansluter" och slutar med "motion Fi31 (nyd)" bort ha
följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning bör rätten till asyl endast komma i fråga
för de flyktingar som omfattas av konventionsflyktingbegreppet. Vidare anser
utskottet att flyktingar endast skall beviljas temporära uppehållstillstånd.
Detta bör riksdagen med bifall till motion Fi31 (nyd) yrkande 27 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande temporära uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande 27 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

30. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 54)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 113 börjar med
"Effekter av" och på s. 123 slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha följande
lydelse:
Kompletteringspropositionen beskriver en ekonomi i kris men saknar förslag
som kan lindra krisen eller föra landet ur den.
Statsfinanserna är i djup obalans. Aldrig tidigare har de offentliga
finanserna försämrats så kraftigt på så kort tid som under den gångna
mandatperioden. På tre år har det finansiella sparandet i den offentliga
sektorn gått från ett överskott på 4 % till ett underskott på nästan 14 % av
BNP, dvs. ett fall motsvarande närmare 18 procentenheter.
Den statsfinansiella krisen förvärras av det faktum att det råder en politisk
kris i Sverige. Vårt lands regering är stadd i inre upplösning och förmår inte
ena sig om ett program för att komma till rätta med de väldiga problem som dess
politik bidragit till att fördjupa.
Regeringen har gett upp kampen mot arbetslösheten, och det är nu ett faktum
att massarbetslösheten har fått fäste i Sverige. Arbetslösheten är i dag vårt
lands utan jämförelse största och allvarligaste problem. Mellan åren 1991 och
1994 beräknas arbetskraften ha minskat med 300 000 personer, och i dag saknar
600 000 ett arbete. Den reviderade nationalbudgeten bekräftar att denna
utveckling fortsätter och att massarbetslösheten fördjupas.
Regeringens handlingsförlamning är i detta läge oroande. Arbetslösheten
skapar nämligen inte bara många personliga tragedier. Den är också en starkt
bidragande orsak till att underskotten i statens finanser nått sådana nivåer
att man för tredje året i rad förutser ett statligt upplåningsbehov på runt 200
miljarder kronor. Det innebär att statsskulden i slutet av nästa budgetår i det
närmaste har fördubblats på tre år.
I stället för att angripa de grundläggande orsakerna till de svaga
statsfinanserna är regeringens politik ensidigt inriktad på att försöka
åstadkomma balans i statsfinanserna med ett saneringsprogram.
Man gör ett stort nummer av detta saneringsprogram som nu dessutom skall
utökas till 100 miljarder kronor. I kompletteringspropositionen säger man också
att förslag om nya besparingar på 25 miljarder kronor skall läggas fram nästa
budgetår.
Att bygga ut besparingsprogrammet med ytterligare 20 miljarder kronor mot
slutet av detta århundrade framstår dock inte som särskilt djärvt. Det är inte
heller särskilt förpliktigande att påstå att man skall spara ytterligare 25
miljarder kronor nästa budgetår när man inte redovisar var dessa besparingar
skall göras, och när det då kan vara en ny regering som tvingas ta över
ansvaret för statsfinanserna och för det kaos som skapats.
Regeringens besparingsplaner framstår alltmer som en lek med ord. I den
reviderade finansplanen hävdar regeringen att man nu klarat av närmare 35
miljarder kronor av det ursprungliga besparingsbetinget på 81 miljarder kronor.
Av de besparingar som uppnåtts är emellertid 15 miljarder kronor inte någon
besparing i egentlig mening utan helt enkelt en följd av att den offentliga
konsumtionen inte vuxit lika snabbt som regeringens egenhändigt konstruerade
jämförelsenorm. Ett besparingsbeting som på detta sätt ställs mot en
jämförelsenorm är dock ett tämligen ointressant mått på besparingsförmågan,
eftersom en högre satt jämförelsenorm automatiskt leder till större
"besparingar".
Även övriga redovisade besparingsåtgärder framstår som tvivelaktiga sedda mot
bakgrund av vad regeringen säger sig vilja uppnå. Totalt uppgår de till 19,5
miljarder kronor och omfattar med propositionens ordval "reducerade
transfereringar" samt ökade skatter eller avgifter. Av detta belopp är det
emellertid bara 3 miljarder kronor som avser minskade transfereringar, medan
resten av budgetförstärkningen har formen av inkomstförstärkningar. Även det
som benämns "reducerade transfereringar" är i praktiken avgiftshöjningar vilka
tillsammans med en indexering av punktskatter är det som bär upp hela
saneringsprogrammet.
Regeringen säger sig vilja minska utgifterna. Men stick i stäv mot sin egen
politik höjer den i stället skatter och olika obligatoriska avgifter som ur den
enskilde skattebetalarens synvinkel inte upplevs som annat än direkta skatter.
Att dessa avgifter är avdragsgilla gör inte saken bättre eftersom de
marginalskattehöjningar som regeringen nu successivt driver igenom då i första
hand drabbar dem med låga eller mer normala inkomster.
Dessutom -- och det är kanske det allvarligaste -- säger sig regeringen vilja
sanera statsfinanserna och håller upp sitt saneringsprogram och de åtgärder det
rymmer för att dölja de många förslag till ofinansierade utgiftsökningar och
skattesänkningar som man fortlöpande lägger fram. Under det år som gått sedan
riksdagens borgerliga majoritet lade fast saneringsprogrammet med hjälp av Ny
demokrati har nämligen regeringen vid sidan av saneringsprogrammet lagt
fram förslag till utgiftsökningar på 10,3 miljarder kronor och skattesänkningar
på 3,4 miljarder kronor. På bara ett år har alltså regeringen utanför
saneringsprogrammets ram lagt fram förslag som försvagar statsbudgeten med 13,7
miljarder kronor. Eftersom det till 100 miljarder kronor förhöjda sparmålet är
nettoberäknat ligger i denna restriktion att alla tillkommande förslag som
försvagar budgeten skall vara finansierade fullt ut. Inte ens denna elementära
och helt självpåtagna restriktion har regeringen emellertid kunnat leva upp
till.
Utskottet är inte särskilt överraskat av att regeringen så uppenbart lägger
ut dimridåer kring sin budgetpolitik. Regeringens saneringsprogram är ju i
praktiken en omfördelningsplan från löntagare till kapitalägare. Regeringen har
-- sett över hela mandatperioden -- nämligen:
höjt skatten på arbete och konsumtion,
sänkt skatten på kapital och förmögenheter,
genomfört besparingar som hårdast drabbar de arbetslösa och sjuka.
Den bestående effekten av regeringens budgetpolitik är att klyftorna i
samhället ökar -- inte att statsfinanserna förbättras. Statsfinanserna har i
stället försämrats under hela mandatperioden.
En studie av regeringspolitikens effekter för olika löntagarhushåll som SCB
gjorde åt Socialdemokraterna i april i år visar entydigt att i stort sett alla
löntagarhushåll förlorat på regeringens politik. De stora vinnarna är de
hushåll som har störst förmögenheter.
Utskottet anser mot denna bakgrund att det finns behov av att kartlägga hur
inkomst- och förmögenhetsfördelningen utvecklats under de senaste åren. Den
förra socialdemokratiska regeringen tillsatte en kommitté för att utvärdera
skattereformen. Utskottet anser att dess arbete bör påskyndas och att en
utredning med bredare mandat bör tillsättas.
Skall riksdagen kunna ta ställning till en långsiktig budgetpolitik behövs
det mer än tomma ord; det behövs handling och konkreta förslag som för Sverige
ur den förlamande statsfinansiella kris vi just nu befinner oss i.
Nya, onödiga och utmanande utgiftsökningar måste tas tillbaka.
Budgetprövningen måste bli konsekventare och mer distinkt. Utgifterna på
statsbudgeten måste vägas mot varandra, och varje utgift måste noga prövas mot
sitt ändamål. Statsinkomsterna måste förstärkas genom att skattereformen
återställs.
Enligt utskottets mening måste budgetpolitiken ges en ny inriktning för att
man skall komma till rätta med de problem vi står inför. Socialdemokraterna har
med sitt budgetalternativ i motion Fi30 (s) anvisat en lösning.
Det i motionen föreslagna budgetalternativet är inriktat på att främja
tillväxten, och då framför allt den investeringsledda tillväxten inom
näringslivet. Därför föreslår man åtgärder som stimulerar industrins
investeringar liksom investeringarna i den sociala infrastrukturen.
Socialdemokraterna vill också stimulera byggnads-, kommunikations- och
miljöinvesteringar. Sammantaget leder den socialdemokratiska politiken enligt
utskottets uppskattning till att 90 000 fler personer kommer att ha ett arbete
under nästa år.
Den socialdemokratiska politiken har också en helt annan fördelningspolitisk
profil än regeringens. En värnskatt bör införas för höginkomsttagare.
Aktieägarskatten bör återställas till den nivå som Socialdemokraterna och
Folkpartiet var överens om i skatteuppgörelsen år 1991. En viktig uppgift för
riksdagen är att återupprätta medborgarnas förtroende för skattesystemet.
Nyckelorden för att åstadkomma detta är desamma som vägledde arbetet med 1991
års skattereform: likvärdig beskattning av arbete och kapital, breda
skattebaser, likformiga skatter, låga skattesatser och enkla regler. I motionen
presenteras också ett brett program mot den ekonomiska brottsligheten.
Det socialdemokratiska budgetalternativet skiljer sig från regeringens genom
att det kombinerar en totalt sett högre efterfrågenivå i ekonomin med en
stramare budgetpolitik. Efterfrågeökningen inriktas framför allt på
investeringar som skapar produktion och sysselsättning och därmed högre
inkomster i framtiden. Den stramare budgetpolitiken tar sig uttryck i förslag
om besparingar på 6,5 miljarder kronor och inkomstförstärkningar på
3,8 miljarder kronor.
Den socialdemokratiska politiken innebär att man tar ett första steg mot att
minska statsskuldens andel av BNP. Genom den tillväxtorienterade politiken
breddas skattebaserna samtidigt som utgifterna för arbetslösheten minskar. Med
den i motionen föreslagna politiken minskar utgifterna för kontantstöd till
arbetslösa med närmare 8 miljarder kronor under budgetåret. Dessutom ökar
skatteinkomsterna på grund av ökad sysselsättning med drygt 7 miljarder
kronor.
Socialdemokraterna föreslår i motionen besparingar på 6,5 miljarder kronor.
Besparingarna fördelar sig på följande områden (belopp i mdkr).
____________________________________________
Försvaret                             1,00
Jordbruksområdet                      0,71
Föräldraförsäkringen*                 0,45
Vårdnadsbidrag                        2,30
Adm. av vårdnadsbidrag                0,07
Husläkarsystemet*                     0,20
Bidragsförskott*                      0,16
Utbildning                            0,05
Effektivare flyktingmottagning        0,27
Ekobrott m.m.*                        0,28
Arbetslöshetsförsäkringen             2,00
Adm.kostnad för ny a-kassa            0,02
*Avgår besparingar beslutade
av vårriksdagen ca                - 1,00
Summa besparingar                     6,51
____________________________________________
Det socialdemokratiska budgetalternativet inrymmer också förslag till vissa
nödvändiga utgiftsökningar (belopp i mdkr).
____________________________________________
Näringspolitik*                       0,75
Räntebidrag                           0,75
Ekobrott*                             0,18
Övrigt                                0,83
*Avgår förslag beslutade
av vårriksdagen                   - 0,17
Summa utgiftsökningar                 2,34
____________________________________________

De skattehöjningar och skattelättnader som Socialdemokraterna för
fram i sitt budgetalternativ är inriktade på följande områden (belopp i mdkr).
____________________________________________
Ändrad statsskatt                     1,0
Enhetlig kapitalbeskattning           5,0
Oförändrad förmögenhetsskatt          0,5
Skatt på alla SURV-återföringar       1,4
Oförändrad skatt för fåmansbolag      0,2
Breddad reklamskatt                   0,1
Miljöavgifter                         0,8
Räntebeskattning                    - 1,0
Återinfört utdelningsavdrag         - 0,1
Direktavskrivning                   - 4,1
Summa skattehöjningar, netto          3,8
____________________________________________

Det socialdemokratiska budgetalternativet leder till en förbättring av
statens finanser redan nästa budgetår jämfört med regeringens förslag. När
engångsvisa förstärkningar frånräknats uppgår förbättringen till 8,4 miljarder
kronor budgetåret 1994/95. Till det kommer budgeteffekten av utförsäljningen av
aktier som enligt utskottets bedömning uppgår till ca 1 miljard kronor per år.
I sammandrag ser därmed det socialdemokratiska budgetalternativet för
budgetåret 1994/95 ut på följande sätt (belopp i mdkr).
______________________________________________________
Besparingar                                +  6,5
Inkomstförstärkningar, netto               +  3,8
Investeringar                              -  9,6
Arbetsmarknadspolitik, utbildning
och ungdomsprogram                       -  5,1
Utgiftsökningar, övriga                    -  2,3
Ökade skatteinkomster p.g.a. ökad
sysselsättning                           +  7,4
Lägre utgifter p.g.a. ökad sysselsättning  +  7,7
Försäljning av Atle och Bure  (engångs)    +  1,5*
Fond 92-94 (engångs)                       +  8,0
Saldoeffekt:                               + 17,9
______________________________________________________
* Aktievärde i jan. 1994
Utskottet biträder alltså Socialdemokraternas förslag till inriktning av
budgetpolitiken i motionerna  Fi30 (s) yrkande 2, Fi42 (s) yrkande 1 och Fi45
(s) yrkande 6 och avstyrker regeringens och Ny demokratis motsvarande yrkanden.
dels att utskottets hemställan under mom. 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 2 och
motion 1993/94:Fi31 yrkandena 2--4 godkänner vad som förordats i motionerna
1993/94:Fi30 yrkande 2, 1993/94:Fi42 yrkande 1 och 1993/94:Fi45 yrkande 6
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
budgetpolitikens inriktning och om redovisningen av statsskuldräntorna,

31. Allmänna riktlinjer för budgetregleringen (mom. 54)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 116 som börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "i saneringsprogrammet" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 121 börjar med
"Finansutskottet får" och på s. 123 slutar med "(bil. 1 yrkande 2)" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet vill för egen del säga följande.
Sverige är i akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanser i obalans och med
en galopperande statsskuld. Regeringen är i denna allvarliga situation
handlingsförlamad. Den skjuter närmast uppgivet problemen framför sig med en
from förhoppning om att marknaden skall lösa alla problem.
I slutet av nästa budgetår väntas statsskulden uppgå till närmare 1 400
miljarder kronor, och det innebär att den på bara tre år nästan har
fördubblats. Varje svensk -- gammal som ung -- har därmed på tre år påtvingats
en ökad gemensam skuldbörda motsvarande 76 000 kr per person. På denna
skuld skall vi alla nu varje år betala ränta.
För att finansiera de ständigt återkommande underskotten måste
Riksgäldskontoret söka sig helt nya vägar. Ingen trodde väl för tio år sedan
att Sverige skulle behöva vända sig till Portugal -- ett av Europas fattigaste
länder -- för att få hjälp med finansieringen av de usla statsfinanserna!
I ökad utsträckning har Riksgäldskontoret också börjat använda sig av olika
låneformer som innebär att man skjuter ränteutgifterna framför sig. Det senaste
tillskottet bland dessa snillrika låneformer är realräntelånen som emitteras på
den inhemska marknaden och som innebär att alla ränteutgifter skall betalas på
ett bräde, men först den dag då lånen skall lösas in om 20 år. Med en sådan
upplåning kan vilken regering som helst klara även de mest usla statsfinanser.
Åren före den franska revolutionen hade de levnadsglada härskande Bourbonerna
som motto: "Efter oss syndafloden!" Men inte ens deras uppslagsrike
finansminister, bankiren Jacques Necker, skulle ha kunnat komma på ett så
genialiskt sätt att låta våra efterkommande få betala för våra utsvävningar en
dag då vi alla är döda!
I de glädjekalkyler som presenteras i årets kompletteringsproposition sätter
regeringen fortfarande sitt hopp till en tillväxt på 4 % per år under perioden
1996--1999 för att kunna bromsa raset i statsfinanserna. Men även efter fyra så
gynnsamma år -- vilket är en utveckling som saknar motsvarighet i Sveriges
moderna historia -- uppnås inte balans i statsfinanserna. Det är med hänsyn
härtill förståeligt om regeringen börjar tvivla på möjligheten att nå framgång
med sin politik och därför i kompletteringspropositionen föreslår att
saneringsprogrammet skall utökas. Även i detta fall tycks man emellertid följa
de gamla Bourbonernas motto, för några konkreta besparingar redovisas inte nu;
det skall göras nästa år när man förmodligen fått lämna ifrån sig makten till
en ny regering.
Det är emellertid nu vi måste handla! Om man nöjer sig med åtgärder av den
typ som regeringen föreslår i sin proposition kan Sverige snabbt komma att
passera den punkt där svensk ekonomi inte längre kan styras från Sverige. Görs
inget snart kommer utgifterna för statsskuldräntor att skjuta i höjden, och de
kommer då med nödvändighet att tränga undan andra angelägna utgifter. När väl
snöbollen satts i rullning är det för sent att hejda dess framfart. Vi får inte
lämna över ett land i ruin till våra barn och barnbarn.
I Ny demokratis motion Fi31 anvisas en väg som leder oss bort från detta
problem. Enligt motionärerna bör ett handlingsprogram göras upp, och det skall
bl.a. gå ut på att återställa balansen i statsfinanserna inom en
konjunkturcykel. Vi måste också börja inse att i princip alla utgifter skall
kunna omprövas. Om vi kan sänka sjuk- och arbetslöshetsersättningar kan vi
givetvis skära i många andra anslag och bidrag. Stora besparingar står att
finna i u-hjälpen, organisationsbidrag, kulturanslag,
administrationskostnader i offentlig förvaltning m.m. Undantag bör endast göras
för försvar, polis och rättsväsende, eftersom det är statens primära åtagande
att skydda medborgarna mot yttre och inre fiender. I övrigt får det inte finnas
några heliga kor! Riksdagen måste fatta så många beslut som möjligt nu, så att
de hinner verka innan det är för sent. Nästa lågkonjunktur kan bli livsfarlig!
Den föreslagna utökningen av saneringsprogrammet är otillräcklig. Beloppet
räcker inte och programmets tidigare sammansättning är felaktig eftersom
praktiskt taget samtliga beslutade åtgärder är skatte- eller avgiftshöjningar;
höjningar som kan försvaga tillväxten.
Enligt utskottets mening måste man dessutom förbättra företagarklimatet och
ge goda förutsättningar för investeringar. Man måste exempelvis tillåta direkt-
eller nuvärdesavskrivning, öka exportkreditgarantierna, modernisera
arbetsrätten i grunden och sätta lika och logiska villkor för konkurrensen. Det
gäller att få svenska företag att investera i Sverige och att övertyga
utländska företag om att etablera sig här.
Inom den offentliga sektorn måste en ny anda skapas med målet att producera
resultat, hushålla med skattebetalarnas pengar och tillfredsställa kunderna.
Mot bakgrund härav instämmer utskottet i Ny demokratis krav på besparingar
inför nästa budgetår. Man bör således minska anslaget till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, eftersom AMS redan i dag har svårt att hitta
svarta hål att hälla pengarna i. Utvecklingsbiståndet bör minskas med netto 6,2
miljarder kronor och omfördelas till förmån för bl.a. de baltiska staterna.
Stödet till barnfamiljer bör likaledes kunna reduceras med 6,2 miljarder kronor
dels genom att barnbidragen behovsprövas och alla former av flerbarnstillägg
avskaffas, dels genom att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen generellt
sänks till 80 %. Det är nödvändigt att begränsa flyktingmottagningen, och
anslagen inom detta område kan som en följd härav minskas med 2,4 miljarder
kronor. Hemspråksundervisningen bör avvecklas helt, vilket innebär att
ytterligare 1,0 miljarder kronor kan sparas. Eftersom konjunkturen nu har vänt
måste regeringens förslag till infrastrukturinvesteringar anses som alltför
långtgående. Den föreslagna medelstilldelningen till sådana investeringar bör
därför begränsas med 2,0 miljarder kronor. Vi måste nu också på allvar ta upp
kampen mot den svarta sektorn och bidragsfusket och kan på dessa områden spara
betydande belopp.
Genomförs utgiftsminskningar av denna omfattning skapas det utrymme för
strategiska skattesänkningar. Det är av flera skäl nödvändigt att sänka
skattetrycket. En sänkning av tjänstemomsen till 12 % skulle ta bort många av
de kraftiga försämringar som följde när momsen för några år sedan höjdes från 0
till 25 %. Det är illa nog med arbetsgivaravgift. Lägg därtill 25 % moms på
arbetet (en tjänst består ju mest av arbete) och var och en kan förstå varför
den svarta marknaden blomstrar just inom tjänstesektorn. I likhet med
tjänstemomsen bör byggmomsen sänkas till 12 %. Vidare bör en enhetlig momssats
tas ut på alla typer av tidningar.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet biträder motion Fi31 (nyd)
yrkandena 2--4 samt avstyrker regeringens och Socialdemokraternas förslag till
budgetpolitiska riktlinjer.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande allmänna riktlinjer för budgetregleringen
att riksdagen med avslag på proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 2
samt motionerna 1993/94:Fi30 yrkande 2, 1993/94:Fi42 yrkande 1 och
1993/94:Fi45 yrkande 6 godkänner vad som förordats i motion 1993/94:Fi31
yrkandena 2--4 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
32. Avyttring av Atle och Bure (mom. 55)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 123 som börjar med "Som
tidigare" och slutar med "Fi32 (v) yrkande 63" bort ha följande lydelse:
Den verksamhet som förvaltningsbolagen Atle och Bure bedriver, och som har
finansierats med medel från de tidigare löntagarfonderna, har enligt utskottets
mening inte kommit småföretagen till del. Förvaltningsbolagens verksamhet är
förenad med så strikta lönsamhetskrav att de sannolikt skulle ha kommit till
stånd även utan detta kapitaltillskott. Det statliga kapital som finns i Atle
och Bure borde kunna göra bättre nytta på annat sätt.
Utskottet har noterat att 7 % av aktierna i Atle och Bure nyligen har sålts
till olika institutioner och inbringat 270 miljoner kronor till statskassan.
Samma sak bör göras med de aktier som efter beslut av riksdagen i december 1993
har överförts till Industri- och nyföretagarfonden, Almi Företagspartner AB och
de sju nya teknikbrostiftelserna. Riksdagen bör därför, enligt utskottets
mening, i ett uttalande anmoda regeringen att verka för en sådan försäljning.
Värdet på aktierna har minskat under våren. En försäljning kan beräknas komma
att inbringa ytterligare ca 1,1 miljarder kronor till statskassan, medel som
sedan kan användas för åtgärder som mer aktivt främjar de små och medelstora
företagens verksamhet.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande avyttring av Atle och Bure
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 63 och
1993/94:Fi45 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om avyttring av statens aktieinnehav i riskkapitalbolagen Atle och Bure,

33. Motionsfrågor från Socialdemokraterna som behandlats tidigare (mom. 62)
Göran Persson, Roland Sundgren, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne
Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 145 som börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "Fi61 (s)" bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska politik som den borgerliga regeringen fört sedan den
tillträdde har lett till en ökning av arbetslösheten som saknar motstycke i
Sverige under efterkrigstiden. Statsfinanserna har fallit som ett korthus,
budgetunderskottet och statsskulden ökar snabbare än i något annat land i
Europa. Den förda penningpolitiken har lett till en utslagning av
produktionskapacitet som det kommer att ta decennier att återställa. De höga
räntorna har bidragit till att efterfrågan fallit med 5 % åren 1991--1993, den
kraftigaste tillbakagången i modern tid. För att få Sverige att resa sig ur
ruinerna av den förda ekonomiska politiken och för att återställa medborgarnas
förtroende för den politiska ledningen krävs kraftfulla åtgärder.
Socialdemokraterna har i motion Fi30 redovisat ett alternativ till den
borgerliga politiken som kan föra Sverige ur den ekonomiska krisen. Utskottet
har i det föregående behandlat inriktningen av den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken i stort. Det krävs som framgått i detta sammanhang en lång rad
åtgärder för att vända utvecklingen åt rätt håll. I flera kommittémotioner från
Socialdemokraterna redovisas också ett stort antal konkreta åtgärder som
tillsammans skulle innebära en vändning mot bättre tider för Sverige.
Nyckeln till ökad tillväxt -- och därmed till fler jobb och minskad
arbetslöshet samt förbättrade statsfinanser -- är att nedgången i
investeringarna bryts. Dagens investeringar lägger grunden för morgondagens
produktion och välstånd. Det är utskottets uppfattning att åtgärder för att öka
den ekonomiska aktiviteten och höja tillväxten i första hand måste inriktas på
investeringar som höjer Sveriges produktionsförmåga. Ett förslag som verksamt
skulle bidra till detta och som föreslås i motion Fi53 av Lars Hedfors m.fl.
(s) är att industrin och övrigt näringsliv ges möjlighet att omedelbart skriva
av 70 % av investeringar i maskiner. Åtgärden bör träda i kraft den 1 juli i
år och gälla ett år framåt.
Det är inte bara industriinvesteringarna som behöver öka. Sverige måste
byggas starkare på flera områden. Investeringarna i kunskap och kompetens måste
öka. Flera bör ges möjlighet att studera i gymnasieskolan och i Komvux.
Arbetsmarknadsutbildningen bör byggas ut. Antalet högskoleplatser bör utökas.
En ny teknisk högskola bör tillskapas. Ett nytt nationellt program för
kompetensutveckling bör tas fram.
Nedgången i byggnadsinvesteringarna måste hejdas. Byggnadsbranschen håller på
att slås ut samtidigt som det runt om i Sverige finns stora behov av
upprustning och renovering av bostäder, byggnader och lokaler. Som föreslås i
motion Fi44 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) bör ett stimulansbidrag på 20 %
införas för ökad ROT-verksamhet i lägenheter samt ett tillfälligt
investeringsstöd på 10 % för nyproduktion av bostäder, som igångsätts före den
1 juli 1995, införas. Ett särskilt investeringsstöd bör ges för renovering av
skolor. Stödet för upprustning av äldrebostäder bör ökas. Det finns också behov
av att öka investeringarna i handikappanpassning av offentliga lokaler.
Utskottet tillstyrker de investeringsstimulerande åtgärder och förslag om ökad
ROT-verksamhet som föreslås i motionerna Fi44 (s) yrkandena 2--8 och Fi54 (s)
yrkandena 4 och 5.
Utskottet tillstyrker också ett antal åtgärder på kulturområdet som förordas
i motion Fi59 av Åke Gustavsson m.fl. (s). Förutom att förslagen är
kulturpolitiskt motiverade har de också sysselsättningspolitiskt stort värde
för de kulturellt verksamma. De innebär också en satsning på barn och ungdomar
och vidgar möjligheterna till deltagande i kulturella aktiviteter.
Kommunikationssystemet måste moderniseras och byggas ut. Det gäller särskilt
den högteknologiska infrastrukturen i det nationella datanätet. Telia bör, som
föreslås i motion Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s), tidigarelägga sina
investeringar i AXE-systemet. Kommunikationsnätet måste utvecklas. Det svenska
vägnätet bör byggas ut. Underhållsinvesteringarna bör påskyndas och
tidigareläggas. Det gäller såväl de statliga vägarna som de kommunala vägarna.
Investeringarna i järnvägsunderhåll, liksom Luftfartsverkets planerade
investeringar, bör tidigareläggas. Utskottet anser således att de åtgärder som
föreslås i motion Fi50 (s) yrkandena 1--4 och 6--8 bör genomföras.
Utskottet vill vidare framhålla att en viktig förutsättning för att kunna
åstadkomma en uthållig och stabil tillväxt är att alla politikområden samverkar
så att de främjar en god utveckling av näringslivet. En aktiv näringspolitik
bör ha två huvudfunktioner. Den ena är att utforma fasta spelregler för
företagen. Den andra är att staten måste agera på ett mer aktivt sätt, bl.a.
genom selektiva insatser.
Enligt utskottets uppfattning krävs det nu olika näringspolitiska insatser
för att främja de små och medelstora företagens verksamhet. Riksdagen bör i
enlighet med vad som föreslås i motion Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s)
besluta följande:
att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till den centrala lånefonden för
de regionala utvecklingsbolagen,
att anvisa 85 miljoner kronor till ett nyinrättat anslag för utökad
prospektering,
att anvisa ytterligare 50 miljoner kronor till anslaget Småföretagsutveckling
(A 1) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja kvinnors
företagande (10 miljoner kronor) och småföretagens exportverksamhet (40
miljoner kronor),
att anvisa ytterligare 240 miljoner kronor till anslaget Teknisk forskning
och utveckling (F 1) under Näringsdepartementets huvudtitel för att främja den
träråvarubaserade industrin (100 miljoner kronor), livsmedelsindustrin (25
miljoner kronor) och övrig teknisk forskning och utveckling (85 miljoner
kronor) samt för att återinrätta VT-delegationen (30 miljoner kronor),
att anvisa ytterligare 2 miljoner kronor till anslaget Bidrag till
Standardiseringskommissionen (C 3) under Näringsdepartementets huvudtitel för
att främja standardiseringsarbetet hos de små och medelstora företagen.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi45 (s) yrkandena 1--4.
Som utskottet ser det är det nödvändigt att åter ge skattesystemet en
fördelningsmässigt godtagbar profil för att återupprätta medborgarnas
förtroende för skattesystemet. Uppgiften att sanera statsfinanserna kommer att
ställa stora krav på sammanhållning mellan olika grupper i det svenska
samhället. För att medborgarna skall vara beredda att acceptera de uppoffringar
som krispolitiken kan föra med sig måste bördorna fördelas efter förmågan att
bära dem. Det är bara genom en rättvis fördelning som det går att skapa ett
brett folkligt stöd för den förda politiken. En rättvis fördelning av både
bördor och frukter gynnar också produktivitet och tillväxt.
Utskottet vill erinra om att Sverige genom skattereformen fick en modern,
likformig och neutral beskattning av olika typer av inkomster. Bolagsskatten,
kapitalskatten och skatten på arbete för majoriteten av löntagarna sattes till
ca 30 %. Likformigheten har emellertid genom en rad beslut under den
borgerliga regeringsperioden raserats på ett sätt som komplicerat systemet och
ökat riskerna för skatteplanering. Dessutom har de förändringar av
skattesystemet som de borgerliga partierna har drivit igenom i riksdagen varit
mycket orättvisa från fördelningssynpunkt genom att de ensidigt gynnat
kapitalägarna och belastat de förvärvsarbetande.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att följande åtgärder bör vidtas
så snart som möjligt. I enlighet med förslaget i motion Fi53 (s) bör en
särskild värnskatt tas ut till dess att Arbetsmarknadsfondens inkomster och
utgifter är i balans. Den statliga skatten bör således höjas till 25 % fr.o.m.
nästa år. Samtidigt bör grundavdraget vid den statliga beskattningen
återinföras. Detta innebär att den högre statsskatten kommer att betalas på
inkomster från ca 215 000 kr per år. Genom att grundavdraget återinförs
neutraliseras emellertid skattehöjningen i mellanskiktet så att skatten höjs
endast för inkomster över ca 250 000 kr per år.
Skattereformen år 1991 syftade till att minska antalet personer som betalar
statlig inkomstskatt. Under den borgerliga regeringsperioden har antalet åter
ökat kraftigt. Genom att riva upp den borgerliga regeringens alternativ till
värnskatten -- avskaffandet av grundavdraget -- minskas åter antalet
skattebetalare som måste betala statlig inkomstskatt. Ca 15 % av löntagarna
får en sänkt skatt genom det socialdemokratiska förslaget medan ca 11 % -- de
som har de högsta inkomsterna -- får en höjd skatt.
När det gäller skatter på kapitalinkomster bör skattesystemet nu inriktas
på en återgång till en likformig beskattning. En rad olika regler som
genomdrivits under den borgerliga regeringsperioden bör därför ersättas av en
enhetlig 30-procentig beskattning. Eftersom en lägre beskattning av fonderat
pensionskapital än av annat sparande ingick i 1991 års skattereform bör dock
avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital enligt utskottets mening
sättas till 15 %. Vidare bör aktiebolag få göra avdrag på nyemissioner på
samma villkor som tidigare (s.k. Annellavdrag). Beslutet om att avskaffa
förmögenhetsskatten bör återtas. Den framtida utformningen av arvs-, gåvo- och
förmögenhetsskatten bör ses över.
När det gäller företagsbeskattningen gör utskottet följande överväganden.
Som framhålls i motion Fi53 (s) har under den borgerliga regeringsperioden
bolagsbeskattningen lagts om så att bolagen nu får betala sammanlagt 4
miljarder kronor om året mer i skatt samtidigt som aktieägarna fått
skattelättnader på ytterligare 6 miljarder kronor. Utskottet anser att det
finns goda skäl att gå tillbaka till den tidigare ordningen med en rimligare
beskattning av aktieägarna.
Enligt utskottets uppfattning bör bolagsskattesatsen återgå till 30 %
fr.o.m. inkomståret 1995. Rätten till avdrag för utdelning på nyemitterat
kapital bör återinföras. Skatteuttaget bör sänkas till 1991 års nivå. På kort
sikt uppnås detta genom den tillfälliga möjligheten till direktavskrivningar.
Vidare bör den återinförda rätten att kvitta förluster av näringsverksamhet
mot inkomst av tjänst avskaffas eftersom den strider mot skattereformen och är
lätt att missbruka i skatteplaneringssyfte.
När det gäller olika indirekta skatter har utskottet följande
uppfattning. Reklamskatt bör enligt utskottets mening av
konkurrensneutralitetsskäl tas ut också av radio- och TV-sänd reklam. Därutöver
förordar utskottet en fortsatt användning av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken i enlighet med motion Fi53 (s). En omläggning i riktning mot
ökad användning av miljöskatter måste ske gradvis, vara kostnadseffektiv och
kunna förenas med både fördelningspolitiska och andra politiska mål. Utskottet
ställer sig med det anförda bakom de yrkanden som läggs fram i motion Fi53 (s).
Utskottet anser vidare att jordbruksstödet behöver förändras för att bringa
balans i produktionen och få ned kostnaderna för exporten. Som föreslås i
motion Fi61 av Margareta Winberg m.fl. (s) bör bidraget till
spannmålsexporten minskas liksom arealbidraget med sammanlagt 1,5 miljarder
kronor. I stället bör lantbrukarna ges fortsatt inkomststöd med 607 miljoner
kronor. Norrlands- och skärgårdsjordbruket bör ges särskilt stöd. Ekologiska
brukningsmetoder bör stimuleras, kemikalieanvändningen minskas,
livsmedelskvaliteten måste förbättras och större hänsyn måste tas till
djurskyddsaspekterna. Som föreslås i motion Fi61 (s) bör åtgärder vidtas som
innebär att en besparing på 710 miljoner kronor kan uppnås.
Hösten 1992 träffades en överenskommelse mellan regeringspartierna och
Socialdemokraterna om den ekonomiska politiken som bl.a. innefattade en
besparing på bostadssubventionerna med 3 miljarder kronor. I motion Fi44
(s) föreslås att tidigare beslutade besparingar på bostadssektorn skjuts upp
tills fastighetsmarknaden har stabiliserats. Vidare anser motionärerna att när
besparingen genomförs så skall den ske på hela bostadsbeståndet och i alla
upplåtelseformer.
Finansutskottet delar uppfattningen som förs fram i motion Fi44 (s) om att
reduceringen av bostadssubventionerna bör senareläggas och genomföras på ett
sätt som innebär att effekten fördelas på hela bostadsbeståndet. Utskottet
tillstyrker motion Fi44 (s) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:
62. beträffande motionsfrågor från Socialdemokraterna som behandlats
tidigare
att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fi44, 1993/94:Fi45
yrkandena 1--4, 1993/94:Fi50 yrkandena 1--4 och 6--8, 1993/94:Fi53,
1993/94:Fi54 yrkandena 4 och 5, 1993/94:Fi59 yrkandena 1--12, 14 och 16--20
samt 1993/94:Fi61 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,


34. Motionsfrågor från Ny demokrati som behandlats tidigare (mom. 63)
Ian Wachtmeister (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 144 börjar med
"Finansutskottet vill" och på s. 145 slutar med "och 60" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att regeringen saknar krismedvetande. Sveriges
ekonomi är i akut kris, med hög arbetslöshet,  statsfinanserna i obalans och en
skenande statsskuld. Regeringen är handlingsförlamad och skjuter problemen
framför sig. Kraftfulla åtgärder för att förbättra statens finanser krävs för
att stabilisera statsskuldens utveckling.
Utskottet har i det föregående behandlat förslag till allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken och för budgetpolitiken. Dessa riktlinjer bör enligt
utskottets mening konkretiseras i ett antal åtgärder för att den ekonomiska
utvecklingen skall kunna vändas åt rätt håll. Utskottet tar i det följande upp
dessa åtgärder.
Utskottet anser att ett lägre skattetryck är nödvändigt för att skapa
sysselsättning och tillväxt. Det höga skattetrycket verkar hämmande och
försvagar landets totala ekonomi. Det höga skattetrycket leder även till
omfattande fusk. Enligt utskottets uppfattning finns fyra grundläggande skäl
för att sänka skattetrycket. Dessa är följande:
När de högsta marginalskatterna sänks måste av rättviseskäl det totala
skattetrycket sänkas för att inte de med lägsta inkomsten skall betala
skatteomläggningen.
Det är av demokratiska skäl väsentligt att medborgarna får bestämma över
merparten av inkomsterna. Statens och kommunernas makt måste begränsas.
För att åstadkomma en ordentlig dynamisk samhällsutveckling  krävs att
det samlade skattetrycket sänks.
Sverige är en del av Europa. En naturlig utveckling är sålunda medlemskap i
EU. De svenska skatterna måste anpassas till de europeiska.
Nödvändiga skatteförändringar
Enligt utskottets uppfattning bör all press och litteratur beläggas med samma
momssats, förslagsvis 12 %. Detta skulle innebära att vi lägger oss på ungefär
samma nivå som ett flertal EU-länder. Utskottet avstyrker däremot förslaget att
höja tobaksskatten med 1,5 miljarder kronor.
Avdrag för hushållstjänster som baseras på regeringens utredning -- Ekonomisk
politik för tjänstesektorn --
(SOU 1994:43) bör införas.
Avdrag för rån för butiksägare bör genomföras enligt samma villkor som gäller
för banker. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag till
lagändringar som medger avdrag för rån för butiksägare.
Behovet av att sanera statsfinanserna ställer emellertid stora krav på
besparingar i de statliga utgifterna. Utskottet förordar därför att omfattande
besparingar görs inom en rad områden.
Enligt utskottets uppfattning bör bostadspolitiken läggas om.
Subventionerna inom bostadssektorn måste minskas samtidigt som byggmomsen och
fastighetsskatten sänks.
Enligt utskottets mening bör familjepolitiken läggas om. Dagens system är
dyrt och gynnar höginkomsttagare på de andra skattebetalarnas bekostnad.
Barnbidragen skall vara behovsprövade. Flerbarnstillägget bör reduceras.
Utskottet begär därför ett tillkännagivande till regeringen enligt vad som i
motion Fi31 (nyd) anförts om flerbarnstillägg och en rättvis familjepolitik.
Utskottet anser att kraftfulla åtgärder mot bidragsfusk måste  vidtas i
enlighet med vad som föreslås i motion Fi31 (nyd).
Enligt utskottets uppfattning bör kommunernas skyldighet att erbjuda
hemspråksundervisning avskaffas. Utskottet anser att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om erforderliga lagändringar i denna
fråga.
Utskottet anser att ansvaret för trafikolycksfallen bör lyftas från den
allmänna försäkringen till trafikförsäkringen. Åtgärden medför besparingar för
staten och landstingen.
Enligt utskottets uppfattning bör stöden inom den politiska
sektorn minska. Detta gäller partistödet som
genom sin utformning och omfattning cementerar den rådande politiska
maktstrukturen. Utskottet anser att stödet bör sänkas till hälften under en
treårsperiod. Även presstödet och  organisationsbidragen bör minskas.
Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrker finansutskottet motion
Fi31 (nyd) yrkandena 7, 10--17, 20,  22--24, 37--39, 41 samt 46 och hemställer
om förslag hos regeringen i enlighet härmed.
Utskottet avstyrker motionerna Fi44 (s), Fi45 (s) yrkandena 1--4, Fi50 (s)
yrkandena 1--4 och 6--8, Fi53 (s), Fi54 (s) yrkandena 4--5, Fi59 (s) yrkandena
1--12, 14 och 16--20, Fi61 (s), Fi32 (v) yrkandena 47--58 och 60 samt Fi31
(nyd) yrkande 21. De utgör delar av en ekonomisk politik som utskottet inte kan
ställa sig bakom.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande motionsfrågor från Ny demokrati som behandlats tidigare
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkandena 7, 10--17, 20,
22--24, 37--39, 41 samt 46 och med avslag på motion 1993/94:Fi31 yrkande 21 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Johan Lönnroth (v) anför:
Bakgrund
Om någon ansvarig politiker eller ansedd ekonom på 1960-talet eller under
första delen av 1970-talet skulle ha hävdat att en definition av en
högkonjunktur kunde omfattas av en öppen arbetslöshet på 8--10 % hade
vederbörande med stor sannolikhet förverkat sitt förtroende. Men tiderna har
förändrats. I slutet av 1970-talet börjar utvecklingen mot ett accepterande i
vida kretsar av en massarbetslöshet i Europa. Under senare delen av 1980-talet
upplevde Västeuropa "goda år" med en tillväxt som var densamma som genomsnittet
för hela OECD-området. Men under hela denna "högkonjunktur" bet sig
arbetslösheten fast vid en nivå på 9--10 %. Det innebar att nära 20 miljoner
människor inte fick möjlighet att utnyttja, som det borde vara, sin självklara
rätt att delta i arbetslivet. Som framgår av utskottsbetänkandets avsnitt om
den internationella utvecklingen stiger arbetslösheten till drygt 11 % i år
och väntas ligga kvar på denna höga nivå trots att den ekonomiska återhämtning
som nu inletts i Europa blir allt tydligare.
Denna förfärande situation som Västeuropa upplevt i nära ett och ett halvt
decennium hölls länge utanför Sveriges gränser. I början av 1990-talet skedde
emellertid en abrupt förändring av arbetsmarknadsläget. Den internationella
lågkonjunkturen, som drabbade Sverige vid inledningen av 1990-talet,
förstärktes dramatiskt av den förda politiken. Den fasta växelkursen blev ett
mål i sig oavsett konsekvenserna i övrigt på ekonomin. Sammanbrottet av
systemet med den fasta växelkursen kom hösten 1992, och Sverige övergick till
ett system med rörlig växelkurs. Lågkonjunkturen i kombination med den förda
politiken orsakade svåra skador på ekonomin. Nedläggningen av mindre och
medelstora företag blev omfattande, varav följde ökad arbetslöshet. Inom flera
områden försämrades läget på arbetsmarknaden genom regeringens åtgärder. Bl.a.
genomfördes betydande indragningar av resurser från den offentliga sektorn.
Den återhämtning som nu äger rum är nästan uteslutande koncentrerad till
exportsektorn, och den är i allt väsentligt orsakad av kronans depreciering. Av
regeringens egen prognos framgår att den valda inriktningen av politiken inte
nämnvärt påverkar arbetsmarknadsläget. Risken att Sverige skall fastna i samma
massarbetslöshet som det övriga Europa kvarstår.
Innan jag går över till en redovisning av en utformning av den ekonomiska
politiken som kan bidra till att föra Sverige ut ur krisen vill jag ta upp den
term som regeringen använder som beteckning på de nya arbetstillfällen som nu
måste komma till stånd.
Regeringen skriver i propositionen att dess politik syftar till att det skall
bli fler "riktiga jobb". Samtidigt uttalas att den producerande delen av den
offentliga sektorn måste minska i omfattning. Till skillnad mot regeringens
företrädare vill jag hävda att "riktiga jobb" inte behöver bedrivas i privat
regi och i vinstsyfte. I själva verket är "riktiga" kommunala jobb -- inte
minst inom skolan -- det som Sverige behöver allra mest just nu för att säkra
en bra social och ekonomisk framtid.
Vänsterpartiets förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
För Vänsterpartiet är minskad arbetslöshet det överordnade målet för den
ekonomiska politiken. Att fler kommer ut på den ordinarie arbetsmarknaden är
inte bara bra i sig, det är också en grundläggande förutsättning för en
sanering av de offentliga finanserna. Men också det omvända gäller:
Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att räntorna faller, och det kräver
minskade offentliga underskott. Därför lägger Vänsterpartiet ett alternativ
till regeringens finansplan som inte bara ger fler arbeten utan också ett
väsentligt minskat underskott.
Det privata finansiella sparandeöverskottet beräknas i år ligga på en
genomsnittlig nivå på 10 000 kr per invånare. Detta överskott är koncentrerat
till exportföretag och enskilda individer i överklass och välbeställd
medelklass. Det höga finansiella sparandet beror dels på en hög realränta, dels
på att företag inte vågar investera, dels på osäkerheten om de framtida
socialförsäkringssystemen. Alla dessa orsaker är i sin tur beroende av de usla
offentliga finanserna, som i sin tur leder till höga räntor. Detta är en ond
cirkel som måste brytas.
Den grundläggande tanken i Vänsterpartiets alternativ till statsbudget är att
det stora privata finansiella överskottssparandet skall omsättas i effektiv
efterfrågan på ett sådant sätt att de offentliga underskotten samtidigt
minskar. Detta åstadkoms genom att en starkare budget ger möjligheter till
sänkt ränta, vilket leder till ökade investeringar i näringslivet. Skatterna
måste höjas för dem som kan bära detta. På så sätt finansieras ett ökat antal
arbeten inom byggande, miljövård, skola, vård och omsorg.
Det systemskifte inom skattepolitiken -- från progressivt till regressivt --
som nu planeras i och med främst det nya förslaget till riktlinjer för
pensionssystemet, måste stoppas.
Skatter, bostadssubventioner och socialförsäkringar måste omfördelas så att
inkomster och förmögenheter utjämnas.
Den inriktning av budgetpolitiken som Vänsterpartiet föreslår innebär en i
jämförelse med kompletteringspropositionen total förstärkning av de offentliga
finanserna med ca 10 miljarder kronor. För en mer utförlig beskrivning av
besparingar och utgiftsåtaganden hänvisar jag till redovisningen av motion Fi32
(v) i betänkandets recitdel. Jag vill i detta sammanhang understryka att
saneringen av statsfinanserna inte kan klaras utan skattehöjningar. Den som
hävdar något annat talar inte sanning.
Långsiktigt måste den ekonomiska politiken få en annan inriktning på
produktion och investeringar samt en radikalt annorlunda och mer rättvis
fördelning av produktionsresultatet jämfört med vad som följer av nuvarande
ekonomiska politik. Sålunda krävs att investeringarna omfördelas i riktning mot
det ekologiskt hållbara.
En "framtidsfond" för förnyelse och kompetenshöjning i arbetslivet bör
inrättas. Fonden kan finansieras dels med en begränsad arbetslivsavgift på 0,55
% och framöver med en vinstdelningsskatt. På detta sätt kan en del av uppkomna
devalveringsvinster användas produktivt för att utveckla svenskt arbetsliv och
minska de stora kostnaderna för utslagning och förtidspensionering.
Skola, omsorg och vård tar med Vänsterpartiets politik ett utrymme på den
materiella konsumtionens bekostnad. Det innebär oundvikligen att den kommunala
konsumtionen måste tillåtas öka.
Det är också nödvändigt att omfördela arbetstiderna inom ramen för en totalt
växande arbetstidsvolym. Sju timmars normalarbetsdag bör kunna genomföras inom
nästa mandatperiod. Vi måste också få fram erfarenheter från olika branscher om
effekterna vid en arbetstidsförkortning. I vissa fall uppstår
produktivitetsvinster, i andra fall rejäla effekter på sysselsättningen. Liksom
tidigare i år föreslår Vänsterpartiet att en fond inrättas för
försöksverksamhet med sex timmars arbetsdag. Fonden finansieras med budgetmedel
och omfattar en miljard kronor.
Det är också nödvändigt att kraftigt begränsa övertidsuttaget. Tiotusentals
nya jobb kan skapas om dispens krävs för övertidsuttag med mer än 50 timmar per
år. Nyanställning måste prioriteras.
Åtgärder för att på kort sikt få effekter som minskar arbetslösheten
I det privata näringslivet ökar nu antalet arbetstillfällen efter flera år av
nedgång. Men ökningen går alldeles för långsamt och kan endast i viss mån
kompensera den fortsatta nedgången inom bostadsbyggande och kommuner.
Utnyttja den offentliga sektorn
Ett snabbt och enkelt sätt att genom riksdagsbeslut minska arbetslösheten är
att ge kommuner och landsting ett tydligt besked att de kommer att få en
framtida ekonomi som möjliggör ett omedelbart stopp för avskedanden och
drastiska sparprogram.
Vänsterpartiets förslag om en "kommunakut" som skall förhindra ytterligare
minskningar av personalstyrkan i kommunerna bör genomföras utan dröjsmål. Det
är också viktigt att kommunerna får ett löfte om att det inte skall bli några
ytterligare minskningar av statsbidragen under 1990-talet.
Stöd byggbranschen
Akuta stödåtgärder behövs också inom byggbranschen som nu står på gränsen
till sammanbrott. Det är inte bara socialt oacceptabelt med denna höga
byggarbetslöshet, det är också samhällsekonomiskt farligt att banta byggandet
så mycket att det blir brist på arbetskraft och överhettning när konjunkturen
för branschen åter vänder uppåt. Den för riksdagen mest effektiva åtgärden nu
vore ett besked om att man väntar med minskningarna av räntesubventionerna.
Gör radikala förändringar av arbetsmarknadspolitiken
De åtgärder som här beskrivits måste understödjas av en arbetsmarknadspolitik
som är radikalt annorlunda än den som nu förs. Jag återkommer senare i denna
redovisning av Vänsterpartiets uppläggning av den ekonomiska politiken till hur
arbetsmarknadspolitiken konkret bör utformas.
Aktivera penningpolitiken
Inriktningen av penningpolitiken har koncentrerats till att vidmakthålla en
låg inflation. Prisstabiliseringsmålet har formulerats så att förändringarna i
konsumentpriserna begränsas till 2 % med en tolerans om +/- 1 procentenhet. De
facto har detta inneburit att Riksbanken driver en penningpolitik som strävar
efter en stabilisering av växelkursen. Som jag ser det är detta en onödig och
olycklig tvångströja på penningpolitiken. Så länge som inflationstrycket är
lågt i ekonomin och inflationen inte överstiger genomsnittet för våra
viktigaste handelspartners bör det finnas utrymme för en djärvare
penningpolitik. Det är också av stor vikt att penningpolitiken samordnas med
finanspolitiken och övriga ekonomiska åtgärder. Det kan inte vara rimligt att
en regering delegerar ett viktigt samhällsekonomiskt mål -- prisstabilisering
-- till en myndighet -- Riksbanken -- utan hänsyn till vilka effekter en sådan
delegering får på andra mål, som t.ex. full sysselsättning, för den ekonomiska
politiken.
Fördelningspolitiken
Regeringen har i en bilaga till kompletteringspropositionen presenterat
beräkningar kring inkomstfördelningens förändringar under åren 1991--1994. Även
om beräkningarna bygger på ett antal mycket osäkra antaganden är analysen i
bilagan mycket intressant. Det är emellertid svårt att dra några säkra
slutsatser av fördelningsstudien. Jag vill ändå göra följande kommentar.
Finanskrisen och den djupa nedgången i ekonomin år 1992 gjorde att ett antal
av de allra rikaste hushållen tappade stora inkomster räknat i absoluta tal,
vilket i sin tur ledde till att det mått på inkomstfördelningen som anger den
totalmängd inkomster som måste byta mottagare för att alla skall få samma
inkomst minskade kraftigt det året. Inkomstfördelningen skulle mätt på detta
sätt och med de prognosantaganden som gjorts åter bli ojämnare åren 1992--1994.
Om man i stället ser på det antal människor som hamnar på mycket låga
inkomstnivåer och på det antal som har en mycket solid ekonomi hävdar vi att
inkomstklyftorna ökat. Ser man inkomstfördelningen i kombination med
arbetslösheten, sociala villkor i övrigt och det som Låginkomstutredningen en
gång kallade "politiska resurser" är det ingen tvekan om att klassklyftorna
kontinuerligt har fördjupats under både 1980- och 1990-talen.
Det är Vänsterpartiets bestämda uppfattning att en sanering av de offentliga
finanserna inte kan genomföras utan en stark och rättvis fördelningspolitik. En
sådan fördelningspolitik måste bl.a. innebära att progressiviteten ökas i
skatteskalorna för den statliga inkomstskatten och att grundavdraget för
höginkomsttagare avvecklas samtidigt som vi återställer avdragets nivå.
Det jag här anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken innebär ett
tillstyrkande av motion Fi32 (v) yrkandena 1 och 2.
Vänsterpartiets syn på arbetsmarknadspolitiken
Arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
Det krävs en mycket aktivare arbetsmarknadspolitik än den som nu förs.
Regeringen har i praktiken övergivit arbetslinjen. Arbetsmarknadspolitiken bör
enligt min mening i första hand inriktas på arbetsmarknadsutbildning,
företagsutbildning, utbildningsvikariat och beredskapsarbeten samt ett
omfattande paket för att bekämpa ungdomsarbetslösheten. De befintliga
arbetsmarknadspolitiska medlen för innevarande budgetår måste användas på ett
effektivt sätt, och eventuell reservation på anslagen måste gå till avsedda
ändamål under nästa budgetår. I Vänsterpartiets alternativbudget används 1,3
miljarder kronor inom regionalpolitiken och för vägunderhåll. Vidare anser
Vänsterpartiet att det bör vara tillräckligt med 2,5 miljarder kronor i
finansfullmakten -- den föreslagna höjningen med 1,5 miljarder kronor bör i
stället användas för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 (v) yrkandena 6--8.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Enligt min uppfattning är det inte aktuellt med införande av nya
arbetsmarknadskassor men däremot av en resursförstärkning för att finansiera
ett av andra skäl nödvändigt personaltillskott. Anslaget A 1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör därför höjas till
2 961 516 000 kr. Riksdagen bör således bifalla motion Fi32 (v) yrkandena
32--34.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas omfattning och inriktning bör vara
betydligt mer ambitiösa än regeringens förslag. Vänsterpartiet avvisar
regeringens förslag att ta resurser från anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder avsedda för nästa budgetår och använda dem till vägunderhåll,
särskilda regionala åtgärder, kulturmiljövård eller förstärkning av
Norrlandsfonden. Därigenom kan ytterligare 4 320 miljoner kronor disponeras.
Vidare anser vi att budgetmedlen bör utökas med 3 500 miljoner kronor för ökad
satsning på arbetsmarknadsutbildning inkl. utbildningsbidrag,
beredskapsarbeten, rekryteringsstöd och en ungdomssatsning.
Jag vill understryka motionärernas krav på fullt utbildningsbidrag i
upphandlad arbetsmarknadsutbildning och inom det reguljära utbildningsväsendet.
För beredskapsarbeten bör bidragsreglerna åter baseras på en arbetstid på 40
timmar i veckan. ALU-delegationen bör läggas ner och kringkostnadsmedlen
minskas -- de därmed frigjorda resurserna bör läggas på
arbetsmarknadsutbildning. Utbildningsvikariat är en utmärkt metod som bör
stimuleras; taket för utbildningskostnaderna bör tas bort. Vidare måste
uppsägningar inom den kommunala sektorn och den finansiella rundgången
förhindras.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 (v) yrkandena 9--12,
14, 16, 17, 23 och 29--31.
Ungdomsarbetslöshet
För Vänsterpartiet är minskad arbetslöshet det överordnade målet för den
ekonomiska politiken. Ungdomsarbetslösheten måste brytas. Vi vill vidta en rad
åtgärder för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten.
En ordning med ungdomsgaranti bör genomföras som innebär att ungdomar under
20 år inte skall vara öppet arbetslösa mer än några veckor. För ungdomar som är
äldre skall gränsen gå vid 2--3 månader.
Obligatoriska praktikantplatser där arbetsgivarna betalar avtalsenlig
praktiklön bör inrättas för ungdomar på medelstora och stora företag. Om en
praktikant anställdes på var femtionde anställd skulle 70 000 ungdomsplatser
skapas.
Pengar bör satsas på ungdomsprojekt med miljöinriktning. Tanken är att
utnyttja ungdomarnas initiativkraft och miljöintresse i samband med projekt
inom ramen för kommunernas arbete med att utarbeta Agenda 21.
Mikrostöd om högst 20 000 kr bör införas för ungdomar mellan 16 och 30 år som
vill driva rörelse eller kooperativ.
Ungdomspraktiken bör snabbt trappas ned och ersättas av ett
introduktionsprogram med kortare praktik kombinerad med anställning med
rekryteringsstöd.
Ungdomssatsningen skall slutligen kompletteras med åtgärder i
utbildningshänseende.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 (v) yrkandena 24--28.
Höjt bidrag till utbildning i företag
Bidraget till företagsutbildning bör enligt min mening med bifall till motion
Fi32 (v) yrkande 20 höjas till högst 90 kr per timme för att stimulera till
kompetensutveckling.
Rekryteringsstöd för högskoleutbildade
Försöksverksamhet med rekryteringsstöd för högskoleutbildade är en positiv
åtgärd, men den bör utformas på ett något annorlunda sätt än regeringen
föreslagit. Vänsterpartiet förordar i motion Fi32 yrkande 22 att 50 % av
lönekostnaderna skall utgå under de första sex månaderna och 25 % under de
följande sex månaderna. Jag anser att riksdagen bör bifalla motionsförslaget.
Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I fråga om medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder anser jag
att beräkningen bör utgå från de förslag som läggs i motion Fi32, dvs. anslaget
bör fastställas till 33 586 738 000 kr (yrk. 13).
S.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi32 yrkande 39 vad gäller särskilda
åtgärder för arbetshandikappade att medelsramen för otraditionella insatser för
nästa budgetår höjs med 10 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Jag biträder detta förslag.
Vänsterpartiets syn på underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Jag anser att den föreslagna vägsatsningen är alltför generöst tilltagen
samtidigt som det i många regioner finns andra investeringar som är mer
angelägna. Det gäller exempelvis inom ROT-sektorn, data- och
telekommunikationsområdet samt inom utbildningssektorn. Statens investeringar
kan därmed bli mer framtidsinriktade. Studier visar nämligen att vägarnas
standard -- på nuvarande nivå -- har en mycket ringa effekt på näringslivets
produktivitet medan andra faktorer, som t.ex. arbetskraftens utbildningsnivå,
har större effekt. Regeringens förslag till medelsanvisning bör därför, som
framhålls i motion Fi32 (v) yrkande 59, reduceras med 100 miljoner kronor till
1,5 miljarder kronor. Detta innebär att ett reservationsanslag på totalt 2,7
miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.
Värmlands flygplats
Finansutskottet avstyrker i betänkandet en rad motioner om finansieringen av
en ny flygplats i Värmland, men välkomnar samtidigt en sådan investering. Jag
menar att motiveringen till avslaget borde varit annorlunda. Det finns mer
angelägna investeringsobjekt i syfte att öka sysselsättningen än att bygga ut
flygtrafiken, t.ex. satsningar på ett utbyggt datakommunikationsnätverk eller
om- och tillbyggnader av skolor. Vidare är lokaliseringen av den planerade
flygplatsen illa vald ur miljösynpunkt. Jag anser att riksdagen bör avslå
motionerna med den motivering som här anförts.
Vänsterpartiets syn på utbildningspolitiken
Skolväsendet
Jag anser att regeringens förslag när det gäller utbildningsinsatser på
gymnasial nivå för arbetslösa är alldeles otillräckliga. Det är svårt att se
fördelen med utbildningschecksystemet varför detta -- med bifall till motion
Fi32 (v) yrkande 41 och Ub714 yrkande 5 (v) -- bör avstyrkas. Däremot finns det
ett väl dokumenterat behov av vanliga utbildningsplatser inom såväl komvux som
folkhögskolan, och det är fullt möjligt att inom dessa erbjuda exempelvis de
språkutbildningar som efterfrågas. Därför anser jag att riksdagen under
anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m.
med bifall till motion Fi32 (v) yrkande 42 anvisar 1 074 000 000 kr utöver
regeringens förslag eller således 2 543 587 000 kr.
Folkbildningen
Jag har inget att erinra mot att särskilda medel anvisas av
arbetsmarknadsskäl för utbildning inom folkbildningen och tillstyrker således
regeringens förslag. Jag anser att riksdagen samtidigt bör besluta om en ökning
av det ordinarie anslaget till folkbildningen. Det är fel att -- såsom
riksdagen beslutat tidigare under våren -- göra besparingar på det ordinarie
anslaget när behovet av utbildning är så stort. Enligt min mening bör
finansutskottet därför med tillstyrkande av motion Fi32 yrkande 43 föreslå
riksdagen att anvisa ytterligare 260 miljoner kronor eller sammanlagt 2
616 038 000 kr under anslaget Bidrag till folkbildningen.
Dimensionering av läkar- och tandläkarutbildning samt motsvarande anslag
I fråga om dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningarna anser jag
att det underlag regeringen presenterat är bristfälligt. Riksdagen borde därför
avslå regeringens förslag och invänta ett bättre underbyggt sådant.
Utredning om sommaruniversitet
Vänsterpartiet välkomnar en ökad användning av svenska universitet under
sommarmånaderna, inte minst i rådande arbetsmarknadsläge då många studenter
bara har arbetslöshet att se fram emot under sommaren. Ett sommaröppet
universitet måste också ses ur ett långsiktigt perspektiv. Effekterna för den
sociala snedrekryteringen, studenternas skuldsättning m.m. måste beaktas. Jag
anser att riksdagen med bifall till motion Ub714 (v) yrkande 7 hos regeringen
skall begära en utredning om sommaruniversitet.
Trainee-utbildning
Det är svårt att med det beslutsunderlag regeringen presenterat överblicka
effekterna av det i och för sig intressanta förslaget om trainee-utbildning.
Frågan bör bl.a. ställas hur ett sådant system påverkas av eller påverkar det
ordinarie antagningssystemet till högskolan. För att dessa frågor skall kunna
utredas bör enligt min mening trainee-försöket inledas först från vårterminen,
vilket medför att anslaget kan minskas i enlighet med motion Fi32 (v) yrkande
44 till hälften i förhållande till regeringens förslag.
Studiestöd
Vänsterpartiet anser att vuxenstudiestödet vid yrkesteknisk
högskoleutbildning och vissa lärarutbildningar har en mycket viktig funktion.
De studerande på dessa utbildningar tillhör en kategori som ger utbildning för
yrken där det finns risk för flaskhalsproblem med hänsyn till näringslivets
framtida behov.
Trots detta har regeringen genomdrivit en besparing som går ut över dessa stöd.
Vänsterpartiet varnade redan när regeringen lade fram sitt förslag i
budgetpropositionen för de effekter som uppkommer om man genomför försämringar
för dessa studerande, och vi motsatte oss denna besparing. Vi vidhåller vår
inställning i denna fråga. För att säkerställa en god rekrytering till dessa
utbildningar bör vuxenstudiestödet återinföras och riksdagen för detta ändamål
anvisa ytterligare 50 miljoner kronor till anslaget Särskilt vuxenstudiestöd
till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Jag anser således att riksdagen bör bifalla motion Fi32 yrkande 46.
Finansfullmakten
Jag anser -- vilket jag redovisat i det föregående -- att riksdagen bör
anvisa ett högre belopp till arbetsmarknadspolitiska åtgärder än vad regeringen
föreslagit. Regeringen får följaktligen nöja sig med en finansfullmakt om 2,5
miljarder kronor. Jag tillstyrker således bifall till motion Fi32 (v) yrkande
4.
Finansiering av EU-avgift
Det framgår av kompletteringspropositionen att EU-avgiften för år 1995
beräknas till 18,3 miljarder kronor. Under de första åren skulle Sverige få en
viss rabatt, men redan efter två år skulle avgiften drabba oss med i det
närmaste full effekt. Därtill kommer att avgiftsuttaget successivt kommer att
höjas från 1,20 % av BNI till 1,27 %. Man räknar med att avgiften beroende på
ändrade avgiftsregler för Sveriges del kommer att öka med 2--3 miljarder kronor
fram till år 1999.
Trots att underlag således finns för att bedöma avgiftens storlek har
regeringen inte tagit upp denna utgiftspost i förslaget till statsbudget. Om
det blir ett ja vid folkomröstningen i höst, som regeringen utgått från i alla
andra avseenden inte minst vad gäller den ekonomiska utvecklingen, kommer
avgiften att tas ut redan från år 1995. Eftersom beloppet i nuvarande
statsfinansiella läge måste betraktas som en allvarlig belastning för staten
borde regeringen för att inte fördjupa den statsfinansiella krisen ytterligare
samtidigt ha aviserat hur avgiften skall finansieras. Det är i högsta grad
rimligt att medborgarna får veta på vilket sätt de skall betala för
EU-medlemskapet. Som föreslås i Vänsterpartiets motion bör regeringen återkomma
med förslag härom. Riksdagen bör därför bifalla motion Fi32 (v) yrkande 5.
Motionsfrågor från Vänsterpartiet som behandlats tidigare
Konjunkturbedömarna förefaller nu vara eniga om att den ekonomiska
aktiviteten ökar snabbt. Trots förbättringen kvarstår med regeringens politik
det stora underskottet i statsfinanserna. Det innebär i sig ett hot mot både
sysselsättning och välfärd. För att komma till rätta med det gigantiska
underskottet krävs förutom en ekologiskt uthållig tillväxt både skattehöjningar
och besparingar.
I Vänsterpartiets motion föreslås ett antal skattehöjningar som har en
fördelningspolitiskt och miljömässigt önskvärd profil som verksamt kan bidra
till att förstärka statsfinanserna.
Den statliga inkomstskatten bör höjas, vilket påverkar inkomsttagare över
brytpunkten. Grundavdraget bör återställas, men slopas för inkomster över
brytpunkten. Kommunerna bör kompenseras för det bortfall som det höjda
grundavdraget innebär. Förmögenhetsskatten bör höjas. Vidare bör
arbetsgivaravgiften höjas med 1,3 procentenheter. Beskattningen av
kapitalinkomster, reavinster bör återställas till 30 %. Dubbelbeskattningen på
bolagssidan återinförs men bör kombineras med att Anell-avdragen återinförs.
Dessutom bör reklamskatten höjas.
På miljö- och energisidan finns möjligheter att höja skatteuttaget på sådan
konsumtion och produktion som påverkar vår miljö negativt. Sålunda bör
miljörelaterade skatter på skogsprodukter, livsmedel och avfall höjas.
Industrin bör åter erlägga skatt på el och koldioxidskatten höjas. Sammantaget
bör miljö- och energiskatterna höjas med 4,5 miljarder kronor.
Besparingar bör i första hand ske genom att inkomstöverföringarna till
företag, organisationer och hushåll minskas. Besparingarna på
hushållstransfereringarna bör dock ges en tydlig fördelningspolitisk profil.
Därutöver bör nedskärningar göras på försvaret, jordbruket  och på
motorvägsinvesteringarna. Vårdnadsbidraget bör inte införas.
Yrkandena 47--58 och 60 i Vänsterpartiets motion Fi32 bör därför bifallas av
riksdagen.
Med hänvisning till det anförda anser jag att utskottets hemställan borde ha
haft följande lydelse under momenten 1, 5, 6, 7, 9, 14, 16, 18, 21, 25, 27, 28,
31, 32, 33, 36, 39, 41, 57, 58 och 64.
I övrigt delar jag den uppfattning som framförs i de socialdemokratiska
reservationerna vad gäller momenten 8, 11, 12, 15, 22, 37, 43 och 55.
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på
proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 1
och motionerna
1993/94:Fi30 yrkande 1 i denna del och
1993/94:Fi31 yrkandena 1, 6 och 19
godkänner vad som förordats i motion
1993/94:Fi32 yrkandena 1 och 2
och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Arbetsmarknadspolitiken
5. beträffande arbetsmarknadspolitikens inriktning och omfattning
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkandena 6--8 och
med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och
1993/94:Fi54 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
6. beträffande Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkandena 32--34
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 1
och motion 1993/94:Fi54 yrkandena 12 i denna del och 13
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1994/95
under tionde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1993/94:AU11, rskr. 189) -- anvisar ett ramanslag på 2 961 516 000 kr
och som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
7. beträffande de arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas inriktning
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkandena 9--12, 14, 16, 17, 23 och 29--31
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi36 och
1993/94:Fi54 yrkandena 2 och 7--10 och 17 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
9. beträffande ungdomsarbetslöshet
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkandena 24--28
och med avslag på motion
1993/94:Fi54 yrkandena 3 och 11
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
14. beträffande höjt bidrag till utbildning i företag
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 20
beslutar att bidraget till utbildning i företag höjs till  90 kr per timme för
att stimulera kompetensutveckling i företagen,
16. beträffande rekryteringsstöd för högskoleutbildade
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 22
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Under förutsättning av bifall till reservationerna 10, 12, 13 och 14 samt
mina yrkanden under mom. 7, 9, 14 och 16
18. beträffande anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2)
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 13
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt A 2 yrkande 8
samt med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkande 18 i denna del och
1993/94:Fi54 yrkande 17 i denna del
till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1994/95 under tionde
huvudtiteln -- med ändring av
dels riksdagens beslut (bet. 1993/94:AU11, rskr. 189),
dels arbetsmarknadsutskottets förslag (prop. 1993/94:140, bet. 1993/94:AU13)
-- anvisar ett reservationsanslag på 33 586 738 000 kr,
21. beträffande s.k. otraditionella insatser för arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 39
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 10 punkt B 5 yrkande 1
godkänner att högst 60 000 000 kr av under anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade anvisade medel får användas till s.k. otraditionella
insatser,
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
25. beträffande anslag för underhållsåtgärder
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 59
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 6 punkt A 15
samt med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkande 45,
1993/94:Fi35,
1993/94:Fi37,
1993/94:Fi38 yrkandena 1 och 2,
1993/94:Fi56 och
1993/94:Fi57
till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budgetåret
1994/95 under sjätte huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet.
1993/94:TU13, rskr. 157) -- anvisar ett reservationsanslag på 2 700 000 000
kr,


Utbildningsdepartementets område
27. beträffande skolväsendet
att riksdagen med bifall till motionerna
1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42 samt
1993/94:Ub714 yrkande 5
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt A 9 yrkande 1
och motion 1993/94:Fi42 yrkandena 2--8
till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln -- med ändring av riksdagens
beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr. 208) -- anvisar ett förslagsanslag på
2 543 587 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts,
28. beträffande folkbildningen
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 43
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt B 1 yrkande 2
och med avslag på motion
1993/94:Fi59 yrkandena 13 och 15
till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln -- med ändring av riksdagens beslut (bet. 1993/94:KrU13, rskr. 177)
-- anvisar ett anslag på 2 616 038 000 kr,

31. beträffande dimensioneringen av läkarutbildningen
att riksdagen med anledning av motion
1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 30--32, 33 i denna
del, 34 i denna del och 36 i denna del,
1993/94:Fi40,
1993/94:Fi41,
1993/94:Fi42 yrkandena 9--11,
1993/94:Fi46,
1993/94:Fi49,
1993/94:Ub607,
1993/94:Ub608 och
1993/94:Ub676
godkänner vad ovan anförts,
32. beträffande dimensioneringen av tandläkarutbildningen
att riksdagen med anledning av motion
1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del
och med avslag på motionerna
1993/94:Fi31 yrkandena 28 i denna del, 33 i denna del, 34
i denna del, 35 och 36 i denna del,
1993/94:Fi33,
1993/94:Fi39 och
1993/94:Fi48
godkänner vad ovan anförts,
33. beträffande anslag till grundutbildningen
att riksdagen
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 3 om minskat anslag till Uppsala universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 4 om minskat anslag till Lunds universitet: Grundutbildning,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 5 om minskat anslag till Göteborgs universitet: Grundutbildning,
dels med anledning av proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C yrkande
7 till Umeå universitet: Grundutbildning anvisar ett med 1 500 000 kr
förhöjt reservationsanslag på 744 723 000 kr,
dels avslår förslaget i proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt C
yrkande 8 om minskat anslag till Karolinska institutet: Grundutbildning,
36. beträffande utredning om sommaruniversitet
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Ub714 yrkande 7
hos regeringen begär en utredning av frågan om sommaruniversitet i enlighet
med vad i motionen anförts,
39. beträffande trainee-utbildning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fi32 yrkande 44
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 punkt F 4 yrkande 16
samt med avslag på motionerna
1993/94:Fi42 yrkande 15,
1993/94:Ub690 yrkande 1 och
1993/94:Ub714 yrkande 6
till Försöksverksamhet med trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 under
åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11 400 000 kr
samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts,
Studiestöd
41. beträffande studiehjälp, studiemedel, vuxenstudiestöd m.m.
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 46
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 8 avsnitt E yrkandena 13--15 och
motion 1993/94:Fi42 yrkandena 14 och 17--19
dels till förslagsanslaget Studiehjälp m.m. för budgetåret 1994/95
under åttonde huvudtiteln anvisar 195 175 000 kr utöver vad riksdagen
tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till förslagsanslaget Studiemedel m.m. för budgetåret 1994/95
under åttonde huvudtiteln anvisar 188 000 000 kr utöver vad riksdagen
tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till reservationsanslaget Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret
1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 3 179 730 000 kr utöver vad
riksdagen tidigare beslutat (bet. 1993/94:SfU13, rskr. 280),
dels till förslagsanslaget Särskilt vuxenstudiestöd till  studerande
vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln
anvisar 50 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (bet.
1993/94:SfU13, rskr. 280),
Budgetpolitiken
57. beträffande finansfullmakten
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 4
och med anledning av
proposition 1993/94:150 bilaga 1 yrkande 10
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95, om arbetsmarknadsläget
kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad som förordats intill ett
sammanlagt belopp av 2 500 000 000 kr samt som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,
58. beträffande finansiering av EU-avgift
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkande 5
och med anledning av motion
1993/94:Fi31 yrkande 40 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Motionsfrågor som behandlats tidigare
64. beträffande motionsfrågor från Vänsterpartiet som behandlats tidigare
att riksdagen med bifall till motion
1993/94:Fi32 yrkandena 47--58 och 60
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts.


Propositionens lagförslag

Bilaga 1

1 Förslag till
Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen (1990:578) om särskilt
bidrag till kommuner

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl.


Skatteutskottets yttrande
1993/94:SkU9y
Bilaga 2
Skattepolitiken

Till finansutskottet
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
kompletteringspropositionen jämte motioner.
Propositionen innehåller inte några nya åtgärder på skatteområdet. De
riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen lägger fram i den
reviderade finansplanen (bilaga 1) innehåller också redogörelser för de
åtgärder på skatteområdet som har vidtagits sedan hösten 1991 och för det
fortsatta arbetet med dessa frågor, och här ingår också ett särskilt avsnitt
om
regeringens skattepolitik för tillväxt och utveckling av välfärden (s.
61--64).
Den reviderade nationalbudgeten (bilaga 1.1) innehåller analyser angående den
ekonomiska utvecklingen fram till sekelskiftet och effekterna av
skattereformen
och senare åtgärder på skatteområdet. En långsiktig konsekvenskalkyl för att
beräkna utgifter och inkomster fram till sekelskiftet till följd av redan
fattade beslut lämnas i bilaga 1.2, och förändringarna i inkomstfördelningen
och olika marginaleffekter belyses i en särskild bilaga (bilaga 1.5). Här kan
också nämnas att bilaga 7 Finansdepartementet innehåller redogörelser för de
kommunalekonomiska angelägenheterna och därmed sammanhängande skattefrågor.
Redogörelserna innehåller inte några andra ställningstaganden på skatteområdet
än att de riktlinjer som redan gäller för skattepolitiken bör fullföljas. --
Vid sin behandling tidigare i vår av anslaget till Skatteförvaltningen
noterade
utskottet i sitt betänkande SkU22 att regeringen i kompletteringspropositionen
skulle återkomma till frågan om förbättrade insatser mot den ekonomiska
brottsligheten. I bilaga 2 Justitiedepartementet redovisar regeringen denna
fråga. Utskottet kan här hänvisa till justitieutskottets bedömning av
propositionen i denna del och saknar anledning att nu gå in på dessa frågor.
I ärendet har väckts följande fyra motioner som berör skatteutskottets
område.
Motion Fi30 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) innehåller Socialdemokraternas
riktlinjer för den ekonomiska politiken. Här ingår en omläggning av
skattepolitiken som konkretiseras i motion Fi53 av Lars Hedfors m.fl. (s)
genom
krav på omedelbara åtgärder på skatteområdet i stabiliserings- och
fördelningspolitiskt syfte. Även motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
innehåller riktlinjer för en ny ekonomisk politik på skatteområdet (yrkandena
1
och 2) och krav på omedelbara ändringar i skattelagstiftningen (yrkandena
47--58).
Motionärerna i dessa tre motioner hävdar -- nu liksom tidigare -- att
regeringens politik motverkar en positiv ekonomisk utveckling och leder till
en
fortsatt arbetslöshet och ökade klyftor i samhället. Yrkandena i de aktuella
motionerna innebär på skatteområdet i allt väsentligt en upprepning av de
ståndpunkter som dessa partier tidigare har redovisat och som riksdagen i
olika
sammanhang har avvisat. Så kräver Socialdemokraterna i sina motioner
skatteskärpningar som enligt deras beräkningar uppgår till 9 miljarder kronor
redan fr.o.m. budgetåret 1994/95, bl.a. i form av en omfördelning av
inkomstskatten genom att återinföra det statliga grundavdraget och höja
marginalskatten över den s.k. brytpunkten. Skatteskärpningarna innefattar
också
en återgång till tidigare regler för beskattning av kapital och
bolagsinkomster. En del av beloppet, 0,9 miljarder kronor, hänför sig till
miljöområdet och annan indirekt beskattning. Den sammanlagda budgeteffekten
begränsar sig enligt Socialdemokraternas egna beräkningar till 3,8 miljarder
kronor till följd av att förslagen bl.a. innehåller skattelättnader för
företagen i form av direktavskrivningar.
Vänsterpartiet föreslår i sin motion skatte- och avgiftsskärpningar som
beräknas till drygt 21 miljarder kronor redan för budgetåret 1994/95, inräknat
höjda arbetsgivaravgifter på 8,2 miljarder kronor. Höjda marginalskatter,
lättnader för låginkomsttagare och skatteskärpningar för företag och kapital
ger ett netto på nära 8 miljarder kronor. Återstående 5 miljarder avser
höjningar av energi- och miljöskatter och annan indirekt beskattning.
I motion Fi31 av Harriet Colliander och Bo G Jenevall (nyd) inriktar sig
motionärerna framför allt på besparingar men begär också riksdagsuttalanden om
ett lägre skattetryck (yrkande 19) och om skattelättnader framför allt i
momsen
(yrkandena 20, 22, och 23), höjd tobaksskatt (yrkande 21) och vissa andra
åtgärder på skatteområdet (yrkandena 23 och 44).
Utskottet har vid sin återkommande behandling av skattepolitikens inriktning
konstaterat att det råder bred enighet om att den höga arbetslösheten och de
stora underskotten i statsfinanserna utgör de allvarligaste symptomen på den
ekonomiska krisen i Sverige och att den viktigaste uppgiften därför är att
skapa förutsättningar för fler jobb i ett växande näringsliv. Regeringens
politik har alltsedan hösten 1991 haft denna inriktning. Som ett led häri har
ingått att begränsa det alltför höga skattetrycket, i första hand genom att
sätta ned eller avskaffa sådana inslag i beskattningen som har bedömts som
särskilt skadliga. En sammanfattning av de åtgärder som har genomförts under
regeringsperioden har lämnats i utskottets betänkanden 1992/93:SkU20 och
1993/94:SkU20 och i yttrandet 1993/94:SkU1y till finansutskottet.
I propositionen framhålls att regeringens politik har lagt grunden för en ny
period av tillväxt och företagande. Enligt regeringen ser man nu en snabb
återhämtning från den svåra ekonomiska nedgång som följt på gångna tiders
felaktiga politik. Visserligen lider många fortfarande av sviterna efter den
kris som präglat de senaste åren, men omsvängningen är uppenbar. En radikal
förbättring har inletts av klimatet för företagande, investeringar och
sysselsättning. Utskottet delar nu liksom tidigare regeringens bedömning att
de
åtgärder som har genomförts på skatteområdet har varit nödvändiga för att
bryta
den tidigare nedgången i ekonomin och att den förda skattepolitiken leder till
de avsedda resultaten.
Med anledning av den fördelningspolitiskt betonade kritik som
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet riktar mot den förda skattepolitiken
vill
utskottet framhålla att motionärernas bedömningar är alltför ensidiga. För att
bevara och utveckla den allmänna välfärden här i landet är det helt avgörande
att den ekonomiska växtkraft som Sverige i dag har återvunnit kan behållas och
stärkas. Den förda politiken leder till att nya, riktiga jobb kan skapas i
näringslivet, och endast på detta sätt kan hotet om en bestående hög
arbetslöshet och andra sociala skadeverkningar avvärjas. Utskottet vidhåller
alltså sin tidigare uppfattning att man i första hand bör säkerställa en
ekonomisk utveckling som innebär att det även i framtiden kommer att finnas
ett
välstånd att fördela.
Utskottet vill i detta sammanhang välkomna den utförliga redovisning som
regeringen lämnar rörande fördelningsfrågorna. Utskottet delar regeringens
uppfattning att underlaget och metoderna för bedömningarna bör förbättras och
noterar med tillfredsställelse det arbete som pågår i detta syfte. Utskottet
avvaktar också med intresse resultatet av den utvärdering av skattereformen
som
pågår i en särskild kommitté (Fi 1990:08) och som kommer att slutredovisas
under våren 1995. I sammanhanget vill utskottet anföra att den omprövning av
arbetsgivaravgifterna som pågått sedan en tid tillbaka syftar till att
urskilja
den snedvridande beskattning som har byggts in i socialförsäkringssystemet och
begränsa avgifterna till vad som är skäligt med hänsyn till
försäkringskostnaderna och förmånernas värde. Att dessa
försäkringsavgifter, som hanteras utanför skatteutskottets beredningsområde, i
fortsättningen till en del skall betalas av arbetstagaren i stället för av
arbetsgivaren innebär inte i princip att marginalbeskattningen ökar.
Enligt utskottets uppfattning har motionärerna inte åberopat några nya
omständigheter som bör föranleda ändrad ståndpunkt till de aktuella
skattefrågorna. Utöver vad utskottet anfört ovan vill utskottet hänvisa till
sina ställningstaganden i SkU20 angående skattepolitikens inriktning,
skatteuttaget och skatten på kapital och kapitalinkomster. Vad utskottet där
anfört gäller fortfarande beträffande motsvarande frågor som nu på nytt tas
upp
i motionerna Fi30 yrkandena 1 och 2, Fi53 yrkandena 1--4, 9 och 10, Fi32
yrkandena 1 och 2, 47--50 och 51 i dessa delar och Fi31 yrkandena 1 och 19.
Beträffande kravet i Nydemokraternas motion Fi31 om ett sänkt skattetryck
(yrkandena 1 i denna del och 19) vill utskottet endast framhålla att
regeringen
även i fortsättningen kommer att uppmärksamma möjligheterna att sänka
skattetrycket.
Motion Fi53 innehåller yrkanden om reklamskatt på TV och radio och höjda
miljöskatter (yrkandena 16 och 18--20). Höjd reklamskatt och höjda
miljöskatter
yrkas även i motion Fi32, och här återfinns också ett krav på höjd elskatt
(yrkandena 52--58). Flertalet av dessa frågor har nyligen behandlats i
utskottets betänkande SkU34, och vad utskottet då anförde om skatteväxling, om
miljörelatering av beskattningen och om energibeskattningen är enligt
utskottets mening ett tillräckligt svar på alla de nu angivna yrkandena.
I motion Fi31 från Ny demokrati yrkas mervärdesskatt på tidningar och böcker
med 12 %, en sänkning av tjänstemomsen till 12 % och en avdragsrätt för
hushållstjänster vid inkomstbeskattningen (yrkandena 20, 22 och 7), dvs.
frågor
som utskottet nyligen behandlat i betänkandet SkU30 och avstyrkt med
hänvisning
till det statsfinansiella läget och till kommande ställningstaganden till
utredningsförslaget (SOU 1994:43) Uppskattad sysselsättning. I denna motion
yrkas också att tobaksskatten höjs med 1,5 miljarder kronor. Tobaksskatten har
senast behandlats i SkU34, och utskottet vill erinra om att denna skatt höjts
kraftigt på senare tid och sedan indexerats (se SkU1y och 1992/93:SkU25). --
Yrkande 23 om en öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter ligger i
linje med regeringens strävanden i denna fråga men går ut på mer långtgående
åtgärder än vad som kan anses lämpligt. När det gäller motionärernas krav på
effektiva åtgärder mot den svarta sektorn hänvisar utskottet till vad som
anförts ovan om regeringens redovisning i bilaga 2 rörande insatserna mot
ekonomisk brottslighet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet de aktuella
motionsyrkandena i nu angivna delar.
När det gäller företagsbeskattningen och beskattningen av aktier m.m.
behandlade utskottet i höstas (SkU15) motionsyrkanden med motsvarande innehåll
som i motionerna Fi53 yrkandena 5--8 och 13 och Fi32 yrkande 51 i denna del.
Motsvarande yrkanden har sedan upprepats i motioner från samma håll med
anledning av proposition 1993/94:234 (vissa inkomst- och företagsfrågor m.m.)
och kommer att behandlas i utskottets betänkande SkU25 som skall debatteras av
riksdagen den 8 juni. De aktuella yrkandena i Fi53 och Fi32 avstyrks med
hänvisning till de kommande ställningstagandena till utskottets betänkande
SkU25. Vad avser yrkande 17 i motion Fi53 om skatten på dieselolja i
miljöklass
I så avser utskottet att i sitt betänkande SkU25 föreslå en höjning med 100
kr.
Yrkandet blir därmed tillgodosett och bör avslås i det här aktuella
sammanhanget.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att de yrkanden som motionärerna
ställer på omedelbara ändringar i skattereglerna kräver alltför omfattande
lagstiftningsåtgärder för att kunna genomföras på den korta tid som nu står
till buds.
Utskottet avstyrker alltså samtliga motioner på skatteområdet. Vad utskottet
anfört innebär också att utskottet inte har något att erinra mot propositionen
såvitt avser skattefrågor.
Stockholm den 24 maj 1994
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip
Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c),
Bruno
Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Gunnar Nilsson (s), Harry Staaf (kds),
Peter Kling (nyd), Carl Fredrik Graf (m), Karl Hagström (s), Kjell Nordström
(s) och Martin Nilsson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Skattepolitiken
Lars Hedfors, Bo Forslund, Bruno Poromaa, Gunnar Nilsson, Karl Hagström,
Kjell Nordström och Martin Nilsson (alla s) anför följande:
Statsfinanserna är i obalans. Aldrig någonsin i modern tid har de offentliga
finanserna försämrats så snabbt som under den nuvarande regeringen. Inget
annat
industriland har heller någonsin haft en så snabb ökning av statsskulden som
Sverige har nu. Enligt regeringens egna siffror kommer underskottet i statens
budget att under 1993/94 uppgå till 197,5 miljarder kronor. Det underliggande
budgetsaldot motsvarar 13,6 % av BNP. Det totala upplåningsbehovet under
budgetåret 1993/94 uppges vara 220 miljarder kronor. Från 1991/92 till 1993/94
steg statens budgetunderskott från 68 till 198 miljarder kronor, statsskulden
från 705 till 1 181 miljarder kronor och statsskuldräntorna från 72 till 144
miljarder kronor. Bilden är lika allvarlig även när man tar med den kommunala
sektorn och socialförsäkringssektorn i bilden. Från 1991 till 1993 ökade den
offentliga sektorns sammanlagda finansiella underskott med 180 miljarder
kronor.
Därtill kommer att vi går mot en ökad tudelning av Sverige i vad avser
befolkningens levnadsvillkor. Denna utveckling är oerhört allvarlig. Den
skärper motsättningarna mellan dem som har jobb och dem som går utan, mellan
arbetsgivare och arbetstagare, mellan kvinnor och män och slutligen inte minst
mellan de många löntagare och pensionärer som fått höjd skatt, sänkt standard
och försämrade villkor och de få stora kapitalägare som fått sänkt skatt och
som trots krisen kunnat förbättra sina inkomster och höja sina förmögenheter.
Den studie av regeringspolitikens effekter för olika löntagarhushåll som
s-motionärerna refererar till visar just att nio av tio studerade typhushåll
har förlorat på regeringens politik medan det tionde typhushållet, som är det
med stor förmögenhet, har vunnit på regeringens politik.
Mot denna bakgrund anser vi att den ekonomiska politiken på skatteområdet bör
utformas enligt riktlinjerna i den socialdemokratiska partimotionen Fi30. Det
innebär också att vi anser att det finns ett behov av att kartlägga hur
inkomst- och förmögenhetsfördelningen utvecklats under de senaste åren. Den
kommitté som den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte för att
utvärdera skattereformen bör påskynda sitt arbete, och en utredning med
bredare
mandat bör tillsättas.
En annan angelägen uppgift är att utöka skattekontrollen för företag. Det bör
inte vara möjligt för oseriösa företag att komma undan de skatter som de
enligt
lag skall betala. Antalet taxeringsrevisorer bör öka så att det blir möjligt
med tätare revisioner. Informationsutbytet med andra länder bör byggas ut.
Vi vill också erinra om att Sverige genom skattereformen fick en modern,
likformig och neutral beskattning av olika typer av inkomster. Bolagsskatten,
kapitalskatten och skatten på arbete för majoriteten av löntagarna sattes till
ca 30 %. Likformigheten har emellertid genom en rad beslut under den
borgerliga mandatperioden raserats på ett sätt som komplicerat systemet och
gjort skatteplanering lönande. Dessutom har de förändringar av skattesystemet
som de borgerliga partierna har  drivit igenom i riksdagen varit mycket
orättvisa från fördelningssynpunkt genom att de ensidigt gynnat kapitalägarna
och belastat de förvärvsarbetande.
Det är därför nödvändigt att ge tillbaka åt skattesystemet en
fördelningsmässigt godtagbar profil för att återupprätta medborgarnas
förtroende för skattesystemet. Uppgiften att sanera statsfinanserna kommer
nämligen att ställa stora krav på sammanhållning mellan olika grupper i det
svenska samhället. För att medborgarna skall vara beredda att acceptera de
uppoffringar som krispolitiken kan föra med sig måste bördorna fördelas efter
förmågan att bära dem. Det är bara genom en rättvis fördelning som det går att
skapa ett brett folkligt stöd för den förda politiken. En rättvis fördelning
av
både bördor och frukter gynnar också produktivitet och tillväxt.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att följande åtgärder bör vidtas så
snart som möjligt.
I enlighet med förslaget i motion Fi53 (s) bör en särskild värnskatt
tas ut till dess att arbetsmarknadsfondens inkomster och utgifter är i balans.
Den statliga skatten bör således höjas till 25 % fr.o.m. nästa år. Samtidigt
bör grundavdraget vid den statliga beskattningen återinföras. Detta innebär
att den högre statsskatten kommer att betalas på inkomster från ca 200 000 kr
per år. Genom att grundavdraget återinförs neutraliseras emellertid
skattehöjningen i mellanskiktet så att skatten höjs endast för inkomster över
ca 250 000 kr per år.
Den genomsnittliga kommunalskatten är för närvarande 31 %. Tillsammans med
den aviserade pensionsavgiften och övriga egenavgifter som har tillkommit
under
den borgerliga regeringsperioden blir den högsta marginalskatten för dem som
också betalar statlig inkomstskatt knappt 53 %. Det förslag som vi biträder
innebär att den högsta marginalskatten tillfälligt kommer att ligga något
under
58 %.
Skattereformen 1991 syftade till att minska antalet personer som betalar
statlig inkomstskatt. Under den borgerliga regeringsperioden har antalet åter
ökat kraftigt. Genom att riva upp den borgerliga regeringens alternativ till
värnskatten -- avskaffandet av grundavdraget -- minskas åter antalet
skattebetalare som måste betala statlig inkomstskatt. Ca 15 % av löntagarna
får en sänkt skatt genom vårt förslag medan ca 11 % -- de som har de högsta
inkomsterna -- får en höjd skatt.
När det gäller skatter på kapitalinkomster bör skattesystemet nu inriktas
på en återgång till en likformig beskattning. En rad olika regler som
genomdrivits under den borgerliga mandatperioden bör därför ersättas av en
enhetlig 30-procentig beskattning. Eftersom en lägre beskattning av fonderat
pensionskapital än av annat sparande ingick i 1991 års skattereform bör dock
avkastningsskatten på pensionsförsäkringskapital enligt vår mening sättas
till 15 %. Vidare bör aktiebolag få göra avdrag på nyemissioner på samma
villkor som tidigare (s.k. Annellavdrag). Beslutet om att avskaffa
förmögenhetsskatten bör återtas. Den framtida utformningen av arvs-, gåvo- och
förmögenhetsskatten bör ses över.
När det gäller företagsbeskattningen har vi gjort följande överväganden.
Som framhålls i motion Fi53 (s) har under den borgerliga regeringsperioden
bolagsbeskattningen lagts om så att bolagen nu får betala sammanlagt 4
miljarder kronor om året mer i skatt samtidigt som aktieägarna fått
skattelättnader på ytterligare 6 miljarder kronor. Vi socialdemokrater vill
som
nyss nämnts gå tillbaka till den tidigare ordningen med en rimlig beskattning
av aktieägarna. Vårt förslag innebär samtidigt en skattelättnad för företagen.
På kort sikt bör denna skattelättnad styras till företag som investerar och
expanderar medan den mer långsiktiga utformningen av bolagsskatten bör bli
föremål för fortsatta överväganden.
Enligt vår uppfattning bör först och främst bolagsskatten återgå till 30 %
fr.o.m. inkomståret 1995. Vidare bör den återinförda rätten att kvitta
förluster av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avskaffas eftersom den
strider mot skattereformen och är lätt att missbruka i skatteplaneringssyfte.
Det hör till saken att Socialdemokraterna i motion 1993/94:Sk51 har yrkat
avslag på regeringens förslag att utvidga kvittningsrätten.
En enligt vår mening viktig åtgärd för att stimulera till investeringar och
därigenom skapa nya arbetstillfällen är att införa en möjlighet till
tillfälliga direktavskrivningar. Reglerna härom bör utformas så att företagen
det första året får skriva av 70 % av de investeringar i maskiner och andra
inventarier som görs under perioden den 1 juli 1994--den 30 juni 1995. Rätten
till direktavskrivning med 70 % bör begränsas på samma sätt som i 1980/81 års
lagstiftning om särskilt investeringsavdrag. Samtidigt bör hela det belopp som
återförs från skatteutjämningsreserv inkomstbeskattas.
När det gäller olika indirekta skatter har vi följande uppfattning.
Reklamskatt bör enligt vår mening av konkurrensneutralitetsskäl tas ut också
av
radio- och TV-sänd reklam. Därutöver förordar vi en fortsatt användning av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken i enlighet med motion Fi53. En
omläggning
i riktning mot ökad användning av miljöskatter måste ske gradvis, vara
kostnadseffektiv och kunna förenas med både fördelningspolitiska och andra
politiska mål. Vi lägger nu fram tre förslag på detta område.
Det första förslaget innebär att dieselskatten för fordon i den lägsta
skatteklassen, om regeringens förslag i proposition 1993/94:234 om att
överföra
miljöklassystemet för oljor till den särskilda dieseloljeskatten går igenom,
höjs med ett belopp motsvarande tio öre per liter till 843 kr per m3.
Det andra förslaget syftar till en bättre hushållning av naturgrus. Den
mindre täktavgift som finns i dag och som finansierar tillståndsgivning och
tillsyn bör, i enlighet med ett förslag av Naturvårdsverket, ersättas av en
miljöskatt på naturgrus och en höjd täktavgift. Den föreslagna skattenivån är
4,50 kr per ton för naturgrus samt 0,05 kr per ton för kalksten och 0,50 kr
per
ton för övrigt material. Det bör ankomma på regeringen att utfärda närmare
anvisningar om täktavgiftens tillämpning. Regeringen bör i detta sammanhang
pröva Naturvårdsverkets behov av ökade medel för forskning och bidrag till
grushållningsplaner.
Det tredje förslaget går ut på att höja miljöskatterna på kväve och fosfor i
handelsgödsel så att den tidigare sammantagna avgiftsnivån i huvudsak
bibehålls, dvs. att avgifterna sätts till 2 kr per kg kväve och 2 kr per kg
fosfor, samt att införa en kadmiumavgift på 30 kr per gram kadmium per ton
fosfor. Erfarenheterna av de avgifter som tidigare tagits ut på användningen
av
handelsgödsel har nämligen enligt vår mening visat att de har verksamt
bidragit
till en minskad och mer rationell användning av handelsgödsel.
I tabellen nedan redovisas budgeteffekterna av våra förslag under budgetåret
1994/95.

Budgeteffekt 1994/95 i miljarder kronor
Ändrad statsskatt                                + 1,0
Enhetlig kapitalbeskattning (exkl. räntor)       + 5,0
Oförändrad förmögenhetsskatt                     + 0,5
Skatt på alla SURV-återföringar                  + 1,4
Oförändrad skatt på fåmansbolag                  + 0,2
Breddad reklamskatt                              + 0,1
Miljöavgifter                                    + 0,8
Summa budgetförstärkningar                  + 9,0
Räntebeskattning                                 - 1,0
Återinfört utdelningsavdrag                      - 0,1
Summa budgetförstärkningar                  - 1,1
Direktavskrivningar                                       - 4,1
Sammanlagd budgeteffekt                     + 3,8

Tabellen upptar endast skatteförändringarnas effekt för budgetsaldot för
1994/95. Beskattningen av SURV-återföringar och direktavskrivningarna är
tidsbegränsade företeelser som dock ger en varaktig ränteeffekt. Kostnaderna
för utdelningsavdrag kommer däremot att öka till dess att systemet fått full
effekt.
Vissa delar av den politik som vi företräder har ett samband med
företagsbeskattningen, och vi fullföljer våra yrkanden i dessa delar även i
samband med behandlingen av proposition 1993/94:234 om vissa inkomst- och
företagsskattefrågor, m.m. Det innebär att vi dels förordar att riksdagen
godkänner de ovan angivna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
budgetpolitiken på skatteområdet, dels beslutar om de skatteförändringar som
redovisats i Fi53. Om erforderliga författningsförslag inte hinner arbetas
fram
i finansutskottet bör förslag begäras omgående av regeringen. Vi tillstyrker
således motion Fi30 yrkandena 1 och 2 såvitt avser skattepolitiken samt motion
Fi53 yrkandena 1--20.
2. Skattepolitiken
Peter Kling (nyd) anför följande:
Sverige är i en akut kris, med hög arbetslöshet, statsfinanserna i obalans
och en galopperande statsskuld. Regeringen är handlingsförlamad och skjuter
problemen framför sig i en förhoppning att marknaden skall lösa alla problem.
Det är helt nödvändigt att i grunden förändra transfereringarna, både vad
gäller huvudmannaskap och nivåer. Alla budgetposter måste analyseras, inget
får
lämnas utanför. Vi får inte lämna över ett land i ekonomisk ruin till våra
barn
och barnbarn. Riksdagen måste nu enas om kraftfulla åtgärder för att gemensamt
lösa landets ekonomiska problem. De budgetförstärkningar som Ny demokrati
under
hela mandatperioden har anvisat bör prövas. Kraftiga nedskärningar i statens
utgifter i t.ex. transfereringssystem, bistånd, flyktingkostnader och
organisationsbidrag måste genomföras. Dessa nedskärningar skapar utrymme för
strategiska skattesänkningar.
Skattepolitiken bör nämligen genast inriktas på ett lägre skattetryck. Det
nuvarande höga skattetrycket i Sverige verkar hämmande och försvagar landets
totala ekonomi. Det skapar också ett omfattande skattefusk, som enligt vissa
bedömare uppgår till 150 miljarder kronor. Riksrevisionsverkets beräkningar
uppgår till minst 40 miljarder kronor i uteblivna skatteintäkter.
Därutöver är ett sänkt skattetryck motiverat av i huvudsak fyra skäl,
nämligen ett rättviseskäl, ett demokratiskäl, ett dynamikskäl och ett EU-skäl.
Rättviseskälet grundar sig på att när de högsta marginalskatterna sänks måste
också det totala skattetrycket sänkas för att det inte skall bli de med de
lägsta inkomsterna som får betala skatteomläggningen. Demokratiskälet innebär
att vi medborgare själva bör få bestämma över merparten av våra inkomster och
att statens och kommunernas makt bör begränsas. Innebörden av det tredje
skälet, dynamikskälet, är att först när det samlade skattetrycket sänks får vi
dynamik i samhällsutvecklingen. Enligt det sista skälet, som kan kallas
EU-skälet, är det nödvändigt att anpassa de svenska skatterna till de
europeiska.
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra om
Lindbeckkommissionens förslag på skatteområdet. Kommissionen föreslog bl.a.
att
man skall slå vakt om 1991 års skattereform genom att avstå från att höja
marginalskatterna och undvika att införa nya asymmetrier i beskattningen. Ett
annat förslag av kommissionen gick ut på att göra kapitalbeskattningen real så
att skattesatserna inte blir beroende av inflationstakten. Ytterligare ett
förslag av kommissionen som bör kommas ihåg gällde att förändra skattesystemet
så att det inte är mer fördelaktigt för institutioner än för privatpersoner
att
äga aktier. Dagens diskriminering av kapitaltillförsel till småföretagen
skulle
därmed minska. Lindbeckkommissionen föreslog också att skatterna görs så
synliga som möjligt och att de alltid skall redovisas i samband med
löneutbetalningen samt pekade på behovet av snabba och kraftfulla åtgärder.
Inom Ny demokrati ställer vi oss i huvudsak bakom kommissionens förslag och
menar att de är väl värda att läggas till grund för statsmakternas fortsatta
agerande på skatteområdet. Jag anser således bl.a. att en öppen redovisning av
de skatter som betalas varje månad för den anställde bör redovisas på
lönebeskedet. Detsamma bör gälla samtliga varuskatter, som inte är moms.
Jag vill också peka på vissa andra krav på angelägna förändringar för att öka
rättssäkerheten som förs fram i motion Fi31. Jag tänker bl.a. på en
begränsning
av tiden och en skärpning av förutsättningarna för eftertaxering och förbud
mot
retroaktiv tillämpning av ändrad praxis. Jag efterlyser också klara och
entydiga direktiv till skattemyndigheterna och utökat skadeståndsansvar för
det
allmänna samt en översyn av reglerna om skattebrott så att skattebrott inte
bedöms hårdare än brott mot person.
Det är samtidigt synnerligen viktigt att vidta effektiva åtgärder mot den
svarta sektorn. Ny demokrati menar självklart att ekonomisk brottslighet skall
bekämpas med alla medel. I detta sammanhang vill jag understryka att man bör
klara ut det problem som ouppklarade rån utgör för många butiksägare. Som
anförs i Ny demokratis motion är det befängt och omoraliskt att en butiksägare
skall tvingas betala skatt till samhället på grund av en rånförlust. Det finns
åtskilliga exempel på kioskägare som blivit rånade och sedan fått betala i
skatt nästan lika mycket som summan de blivit bestulna på. I vårt krav på
rättvisa ligger att riksdagen ändrar på detta och genomför en lagändring som
medger avdrag för rån även för butiksägare.
Mervärdesskatten gör att det höga skattetrycket är särskilt kännbart inom
byggnadssektorn där skatter och avgifter utgör mer än 50 % av den totala
byggkostnaden. Ett så högt skatteuttag omöjliggör en nyproduktion till
kostnader som kan betalas av normalhyresgästen. Detta är orsaken till att man
måste tillgripa olika former av subventioner och bidrag. Det naturliga och
mest
logiska borde vara att angripa roten till det onda, dvs. skatten, i stället
för
att försöka avhjälpa de negativa effekterna med ökade bidrag. Den enklaste
åtgärden är då att minska momsen till ungefär den nivå den hade tidigare,
12 %, dvs. tjänstemomsnivån. En minskning av subventioner och bidrag i
kombination med en momssänkning ger de rätta signalerna till marknaden samt
goda  förutsättningar för en naturlig konkurrensmarknad.
Hushållstjänster är en annan aktuell fråga. Regeringens utredare Lars Vinell
har nyligen lagt fram förslag härom i betänkandet SOU 1994:43 Ekonomisk
politik
för tjänstesektorn som vi inom Ny demokrati välkomnar. Förslaget går i korthet
ut på att införa en avdragsrätt för hushållstjänster. Den potentiella
marknaden
för hushållstjänster är relativt stor -- utredaren anger som sannolikt
50 000--60 000 nya arbeten. Om man genomför detta förslag kommer nya
företagsformer att bildas och nya arbetstillfällen att skapas. Mängder av
föräldrar kommer att slippa påfrestande dubbel- och trippelarbete. En
effektivare kombination av hemarbete och marknadstjänster kan säkert förväntas
resultera i ett ökat arbetsutbud. Förutom uppenbara livskvalitetsförtjänster
för alla berörda innebär förslaget positiva effekter på statsbudgeten. Enligt
en försiktig beräkning och bedömning blir resultatet 3,5 miljarder kronor i
ökade skatteinkomster för staten. Jag föreslår således att regeringen snarast
möjligt återkommer till riksdagen med en proposition, baserad på
utredningsförslaget.
Tidningar och böcker bör behandlas lika. Ny demokratis förslag är att man
genomför ett utredningsförslag med denna innebörd (se SOU 1993:75 Vissa
mervärdeskattefrågor II). Vi vill således momsbelägga dagspressen med 12 % och
samtidigt sänka momsen för all annan press och litteratur, inkl. böcker, till
12 %. Åtgärden är väl motiverad av rättviseskäl och EU-skäl och torde bli i
det närmaste kostnadsneutral. Däremot skulle enligt gjorda beräkningar
statskassan förstärkas med ca en halv miljard kronor.
Tobaksskatten bör höjas så att den ger en inkomstförstärkning med ca 1,5
miljarder kronor. Ny demokratis förslag på denna punkt grundar sig på det
statsfinansiella läget och är motiverat även av hälsoskäl.
Jag anser att riksdagen bör besluta att godkänna de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som redovisats ovan. Riksdagen bör vidare, i enlighet med
vad som anförts ovan, uttala sig om nödvändigheten av ett väsentligt lägre
skattetryck, en öppen redovisning av samtliga varu- och löneskatter, effektiva
åtgärder mot den svarta sektorn och en avdragsrätt för rån. Det innebär att
jag
tillstyrker motion Fi31 yrkandena 1, 19, 23 och 44.
Vad gäller omedelbara skatteförändringar innebär Ny demokratis förslag, som
redovisats ovan, en ökning av statens momsinkomster med 500 miljoner kronor
och
tobaksskatteinkomster med 1 500 miljoner kronor, tillhopa 2 000 miljoner
kronor. Samtidigt uppstår ett skattebortfall på grund av den minskade
tjänstemomsen med 8 500 miljoner kronor och den minskade byggmomsen med 4 000
miljoner kronor, tillhopa 12 500 miljoner kronor. Dessa summor skall
emellertid ses i samband med Ny demokratis besparingsförslag som finns
redovisade i motion Fi31 och som sammantaget medför en budgetförstärkning på
27 420 miljoner kronor. Även yrkandena 7 och 20--22 i motion Fi31 bör således
enligt min mening bifallas.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Inledning
Finansutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över
kompletteringspropositionen jämte motioner. Skatteutskottet har avgivit ett
yttrande som justerades tisdagen den 24 maj. Skatteutskottets majoritet anslöt
sig genom detta yttrande till propositionens förslag och avstyrkte således i
princip samtliga motioner på skatteområdet.
Som Vänsterpartiets representant i skatteutskottet kan jag inte ställa mig
bakom yttrandet från skatteutskottets majoritet. I följande meningsyttring
vidhåller jag de synpunkter samt de förslag som Vänsterpartiet redovisat i
motion Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. Jag vill dessutom inledningsvis framhålla
tre särskilt viktiga punkter. Det gäller behovet av skattehöjningar, den
systemförändring som införandet av egenavgifter medför bl.a. vad gäller
marginaleffekterna samt vissa problem kring ett eventuellt system med
direktavskrivningar.
Behovet av ett återställt skatteuttag
För att uthålligt bekämpa arbetslösheten måste den offentliga ekonomin
bringas i bättre balans. Detta förutsätter en ekonomisk tillväxt främst genom
fler arbetade timmar. En sådan positiv utveckling skulle i sig reducera
kostnaderna för arbetslösheten och öka skatteinkomsterna.
Om man räknar med att varje tillkommande arbetstillfälle i privat sektor
stärker den offentliga ekonomin med 200 000 kr skulle 300 000 nya
arbetstillfällen ge en direkt förbättring av de offentliga finanserna med 60
miljarder kronor. Detta är en väsentlig förbättring men inte ens en sådan
ökning av antalet arbetstillfällen i det privata näringslivet skulle lösa
problemen med obalanserna i den offentliga ekonomin.
Det fordras därför även väsentliga reduceringar av de offentliga utgifterna.
Vänsterpartiet har också i motion Fi32 deklarerat att det krävs besparingar i
statsutgifterna. I motionen anges att det långsiktigt är nödvändigt att
reducera kostnaderna för bostadssubventioner och socialförsäkringar. Så långt
finns en bred samsyn mellan de politiska partierna och över de politiska
blockgränserna. Det skall dock samtidigt betonas att det finns viktiga
principiella skillnader mellan partierna om hur denna tillväxt skall tryggas
och hur utgiftsreduceringarna skall fördelas.
Vänsterpartiet menar att det förutom tillväxt och utgiftsreduceringar fordras
en ökning av skatteinkomsterna genom skattehöjningar och basbreddningar i
skatteunderlaget. På denna punkt avviker Vänsterpartiet från övriga partier.
Den i proposition 1993/94:150 redovisade konsekvenskalkylen, bilaga 1.2,
stödjer dock i väsentliga delar Vänsterpartiets analys. I kalkylen skriver man
följande (bil. 1.2 s. 131 samt 134):
I alternativ 4 % utvecklas statsskulden mer gynnsamt än i alternativ 3 %.
Budgetåret 1998/99 uppgår statsskulden trots detta till 1 830 miljarder kronor
vilket motsvarar 94,5 % av BNP.
Även med mycket gynnsamma förutsättningar som alternativ 4 % baseras på
kommer den offentliga sektorns finansiella sparande att uppvisa underskott
under hela LK-perioden. Utgifterna överstiger inkomsterna med 27 miljarder
kronor 1998/99.
Om även en mycket optimistisk kalkyl pekar på svåra statsfinansiella problem
återstår frågan: Vad skulle hända med statsfinanserna om tillväxten uteblir
eller blir väsentligt mindre?
Av detta följer att det är en avgörande brist i skatteutskottets bedömning
att man inte erkänner nödvändigheten av att öka skatteinkomsterna genom
skattehöjningar och basbreddningar. Därmed underlåter man också att föra en
diskussion om hur och när samhället skall få in dessa nödvändiga
inkomstförstärkningar.
Införandet av egenavgifter och marginaleffekterna
Det är vidare en allvarlig brist i skatteutskottets yttrande att man inte
diskuterar den avgörande systemförändring som det innebär att de sociala
trygghetssystemen under 90-talet till väsentliga delar förutsätts finansieras
genom egenavgifter. Detta innebär en socialpolitisk systemförändring som
delvis
ligger utanför ramen för skatteutskottets beredningsområde, men
systemförändringen påverkar direkt marginaleffekterna i skattesystemet.
I samband med skattereformen ansåg en riksdagsmajoritet att det var ett
vitalt samhällsintresse att minska marginaleffekterna från 72 % till högst
50 %. Vänsterpartiet har aldrig förnekat att höga marginaleffekter kan påverka
samhällsekonomin negativt, men vi har vidhållit vår uppfattning att ett
omfördelande skattesystem kräver en progressiv inkomstbeskattning.
Vänsterpartiet har ansett att en rimlig avvägning bör vara ett
marginalskatteuttag på ca 33 % för inkomster under 160 000 kr, 40 % för
inkomster över ca 160 000 kr, en högre nivå på ca 55 % för inkomster över
200 000 kr, samt ett tak på ca 60 % för inkomster över 300 000 kr. Våra
förslag i dessa avseenden har av en riksdagsmajoritet avvisats främst med
hänvisning till att sådana marginaleffekter är för höga bl.a. i ett
internationellt perspektiv.
Riksdagen har dock redan fattat beslut om att införa egenavgifter på 3 % och
avser att införa egenavgifter på ytterligare 9 % för pensionssystemet således
totalt 12 % i egenavgifter. För inkomster över 7,5 basbelopp (ca 250 000)
avser man dock inte att ta ut några egenavgifter. Införandet av egenavgifter
på
12 % gör att marginaleffekterna kommer att stiga mycket kraftigt i tämligen
normala inkomstlägen. Över 7,5 basbelopp minskar det totala uttaget av skatt
och avgifter.
Sverige kommer genom detta att få ett skatte- och avgiftssystem där
marginaleffekterna sjunker vid höga inkomster. Sverige kommer på bara några år
att ha gått från ett system med stark progressivitet till ett system med
regressiva marginaleffekter. De regressiva inslagen förstärks dessutom av att
egenavgifterna är avdragsgilla vid beskattningen.
Avdragsrätten gör att höjningen på 12 % genom egenavgifter, reduceras med ca
30 % för inkomster under brytpunkten, och för inkomster över brytpunkten blir
reduceringen ca 50 %. Höjningen av marginaleffekten blir i praktiken ca 8 %
för inkomster under brytpunkten, medan höjningen begränsas till ca 6 % över
brytpunkten. För inkomster över 7,5 basbelopp, ca 250 000 kr, blir det ingen
höjning av marginaleffekten. Resultatet för heltidsarbetande skulle bli en
trappa med regressiva inslag där marginaleffekten blir 41 % för inkomster
under brytpunkten (ca 200 000 kr), ca 57 % marginaleffekt över brytpunkten,
och marginaleffekten faller sedan till 51 % för inkomster över 7,5 basbelopp,
allt beräknat vid en kommunalskatt på 31 kr.
Sådana marginaleffekter skulle leda till oacceptabla fördelningspolitiska
skevheter och stora påfrestningar när det gäller medborgarnas acceptans för
skattesystemet. Det är anmärkningsvärt att skatteutskottet i sitt yttrande
till
finansutskottet inte ens för ett utförligare resonemang angående dessa frågor.
Direktavskrivningar
Socialdemokraterna och Ny demokrati har under 1994 motionerat om införandet
av en möjlighet till direktavskrivningar. Även Vänsterpartiet har i motioner
argumenterat för att en begränsad möjlighet till direktavskrivning bör
övervägas. Riksdagen har också ställt sig bakom motionskrav om att denna fråga
bör utredas.
Vänsterpartiet ser positivt på ett sådant utredningsarbete, då ett system med
möjlighet till direktavskrivningar kan ha positiva effekter på
investeringsviljan. Som Vänsterpartiets representant i skatteutskottet vill
jag
dock framhålla, i likhet med vad vi tidigare framfört, att en sådan möjlighet
inte är oproblematisk. Ett problem är bl.a. att en långtgående rätt till
direktavskrivningar kan ge möjlighet till en avancerad skatteplanering.
Finansföretag skulle t.ex. kunna göra "fiktiva" investeringar och därmed
reducera sin vinst mycket kraftigt, samtidigt som inköpt maskinutrustning via
leasingkontrakt slussades vidare till tillverkande företag.
Riktlinjer
För Vänsterpartiet är minskad arbetslöshet ett överordnat mål för den
ekonomiska politiken. Därför lägger Vänsterpartiet ett alternativ till
regeringens finansplan som inte bara ger ett väsentligt minskat underskott
utan
också skapar fler arbetstillfällen.
Den grundläggande tanken i vårt alternativ till statsbudget är att det stora
privata finansiella överskottssparandet skall omsättas i effektiv efterfrågan
på ett sådant sätt att de offentliga underskotten samtidigt minskar. Detta
åstadkoms genom att stärka budgeten vilket ger möjligheter till sänkt ränta
vilket i sin tur leder till ökade investeringar i näringslivet. Genom att höja
skatterna för dem som kan bära detta finansieras ett ökat antal arbeten inom
byggande, miljövård, skola, vård och omsorg.
Långsiktigt måste man sträva efter en annan inriktning på produktion och
försörjningsbalans samt en radikalt annorlunda och mer rättvis fördelning än
som följer av den nuvarande ekonomiska politiken. Investeringarna skall
omfördelas i riktning mot det ekologiskt hållbara. Skola, omsorg och vård får
med Vänsterpartiets politik ett ökat utrymme på den materiella konsumtionens
bekostnad. Skatter, bostadssubventioner och socialförsäkringar omfördelas så
att inkomster och förmögenheter utjämnas.
Ett viktigt mål för Vänsterpartiets skatteförslag är att skapa
förutsättningar för en ekologiskt uthållig utveckling. Våra förslag syftar
till
att skapa ett enkelt och enhetligt skattesystem, ett skattesystem som ger
bättre balans i statsfinanserna och utjämnar skillnader i inkomst och
förmögenhetsfördelning.
Regeringen hävdar att man har sänkt skatterna. Sanningen är att det samlade
skatteuttaget endast minskat marginellt under regeringen Bildt.
Skattesystemets
utjämnande effekter har dock minskat påtagligt, och i takt med detta har
inkomst- och förmögenhetsklyftorna vidgats.
Hushåll och löntagare i låga eller normala inkomstlägen har fått vidkännas
stora skattehöjningar. Skatterna har höjts för dessa grupper bl.a. genom höjd
moms, slopat schablonavdrag, reducering av grundavdraget och egenavgifter till
socialförsäkring m.m. Skatterna för företag och kapitalägare har samtidigt
sänkts kraftigt. Skattebortfallet genom regeringens s.k. strategiska
skattesänkningar har således i praktiken fått bäras av låginkomsttagarna som
drabbats av väsentliga skattehöjningar.
Ett exempel på de dåliga fördelningseffekterna av regeringens politik är
växlingen från arbetsgivaravgifter till egenavgifter. Arbetsgivaravgifterna,
som utgår på hela lönen, har sänkts, och riksdagen har i stället infört
egenavgifter på inkomster upp till 7,5 basbelopp. Slutresultatet blir en ren
skattelättnad för inkomster över denna nivå. Regeringen siktar nu på en
fortsatt utveckling i samma riktning genom ändringar i finansieringen av
folkpension och ATP och övriga socialförsäkringar. Vänsterpartiets förslag är
att socialförsäkringssystemet skall finansieras med arbetsgivaravgifter och
skatter på samma sätt som tidigare. Genom Vänsterpartiets förslag blir
marginaleffekterna bättre avvägda, och skattesystemet får en progressiv
karaktär i stället för de regressiva effekter som den nuvarande
systemförändringen medför.
Skatteuttaget
Vänsterpartiet har tidigare i år föreslagit höjningar av inkomstskatten som
direkt berör budgeten för 1994/95. Dit hör bl.a. höjd statsskatt från 20 till
25 % och ett nytt skikt i skatteskalan på 30 % för inkomster över 300 000
kr. Dessa förslag, som Vänsterpartiet vidhåller, bör genomföras så fort som
möjligt.
Vänsterpartiets förslag att höja den allmänna nivån på det kommunala
grundavdraget till 32 % av basbeloppet, dvs. en återgång från den tidigare
sänkningen på 2 400 kr, bör också genomföras. Förslaget gäller för dem som har
låg inkomst. När det gäller högre inkomster bör detta avdrag trappas av så att
det helt upphör för inkomster över brytpunkten, också det i överensstämmelse
med ett tidigare förslag av Vänsterpartiet. En allmän höjning av det kommunala
grundavdraget kombinerat med att slopa det över brytpunkten innebär en
påtaglig
skärpning av fördelningseffekterna i skattesystemet. Motiveringen är delvis
densamma som har lett till riksdagens beslut att slopa det statliga
grundavdraget.
Att slopa det kommunala grundavdraget över brytpunkten medför en förstärkning
av kommunernas ekonomi men höjningen i botten innebär ett skattebortfall på ca
4 miljarder för kommunerna. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen i särskild
ordning och fullt ut kompenserar kommunerna för det skattebortfall som uppstår
genom det höjda grundavdraget. Bruttoöverföringen till kommunerna genom dessa
två åtgärder blir ca 9 miljarder kronor.
Kapital
Vänsterpartiet har tidigare föreslagit att skatten på kapitalinkomster åter
höjs till 30 %, att aktieutdelningar åter skall bli skattepliktiga samt att
skatten på reavinster från aktieförsäljningar återställs. Dessa förslag är
alltjämt aktuella. Ett återställande av den s.k. dubbelbeskattningen bör
kombineras med ett återinförande av de s.k. Annellavdragen som innebär en
väsentlig lättnad i dubbelbeskattningen på bolagssidan. Vidare bör
avkastningsskatten på pensionssparandet höjas och vissa begränsningar i
avdragsrätten för det privata pensionssparandet införas.
Andra indirekta skatter
 Reklamskatten bör enligt Vänsterpartiets tidigare förslag höjas så att
inkomsterna ökar med 500 miljoner kronor. Vänsterpartiet står fast vid detta
förslag.
Energiskatterna bör av en rad miljö- och budgetskäl höjas i fråga om
sådan produktion och konsumtion som påverkar vår miljö negativt. Vissa
höjningar av de miljörelaterade skatterna på skogsprodukter, livsmedel och
avfall bör också genomföras. Dessa höjningar ger tillsammans en
inkomstförstärkning på 500 miljoner kronor.
Miljöbeskattningen har minskat avsevärt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom
att riksdagen sänkt koldioxidskatten och slopat den allmänna energiskatten för
industrin. Skatteminskningarna för industrin finansierades med väsentliga
skattehöjningar på energiområdet för hushållen. Denna skattepolitik har
emellertid inneburit en olycklig stimulans av gammal teknik och en broms på
utvecklingen av nya, miljövänliga process- och energitekniker. Nu har också
regeringen konstaterat -- tvärtemot uttalade miljöönskemål -- att användningen
av fossila bränslen har ökat inom industrin. Industrin bör därför åter erlägga
skatt på el. Dessutom bör koldioxidskatten för industrin höjas från 8 till 16
öre per kg koldioxid (med undantag för processverksamhet). Detta ger ökade
skatteintäkter på ca 500 miljoner kronor. Vidare bör koldioxidskatten höjas
för
övriga förbrukare från 32 till 35 öre per kg koldioxid. Detta ger en intäkt på
ca 600 miljoner kronor.
Den allmänna elskatten bör höjas med 0,5 öre per kilowattimme för all
förbrukning utom industriell verksamhet. Detta ger ca 400 miljoner kronor i
ökade inkomster.
Svavelskatten, som motverkar den tilltagande försurningen av våra marker
och vattendrag, bör höjas från 30 kr per kg svavel till 35 kr per kg. Detta
ger
en ökad skatteintäkt på 30 miljoner kronor. Vi föreslår även att
kväveoxidavgiften höjs från 40 kr per kg utsläppt kväveoxid till 45 kr per
kg.
Miljövänligare bränslen
Regeringen har inte klarat att föra en konsekvent och effektiv politik när
det gäller nya, miljövänligare drivmedel. Färdiga utredningsförslag har inte
omsatts i propositioner från regeringen. Detta har lett till att det nu råder
oklarhet om hur olika bränslen och bränsleblandningar bör beskattas.
Osäkerheten gör att såväl produktionen som konsumtionen av mer miljövänliga
drivmedel bromsas.
Riksdagen bör påtala dessa problem och ge regeringen i uppdrag att skyndsamt
återkomma med förslag till ett skattesystem som är så konstruerat att nya
bränslen snabbt kan klassificeras och få en rimlig beskattning utifrån
miljöbelastning.
Sammanfattning
För att få statsfinanserna att gå mot balans krävs både skattehöjning och
besparingar. Underskotten visar att det finns ett långsiktigt behov av ökade
skatteintäkter. För budgetåret 1994/95 innebär Vänsterpartiets förslag en
ökning av statens skatteinkomster med drygt 14 miljarder kronor enligt
följande
sammanställning. Till detta kommer skatteförändringar i kommunsektorn,
sänkningar i lägre inkomstskikt och höjningar i högre inkomstlägen. På sikt
kan
det enligt Vänsterpartiets uppfattning vara nödvändigt att ytterligare höja
skatterna för att bryta statsskuldens tillväxt.

Skattehöjningar i miljoner kronor
Höjd inkomstskatt och minskade avdrag       5 390
Höjd reklamskatt                              500
Energiskatt på industrin                    3 000
Miljöskatter                                1 540
Kapitalskatter                              4 000
Summa                                      14 430

Vi upprepar dessutom vårt förslag om en viss återställning av nivån för
arbetsgivaravgifterna från januari 1994. Vänsterpartiet föreslår att avgiften
höjs med 1,3 %enheter. Höjningen påverkar endast marginellt den statliga
budgeten, eftersom inkomsterna tillfaller socialförsäkringssektorn.
Den skattepolitik som Vänsterpartiet presenterar i motion Fi32 inryms i
riktlinjerna för den ekonomiska politiken (yrkandena 1 och 2) och krav om
ändringar i skattereglerna (yrkandena 47--58). Vi yrkar avslag på
kompletteringspropositionen och bifall till motionen i dessa delar och begär
att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till de lagändringar som behövs.
Försvarsutskottets yttrande
1993/94:FöU9y
Bilaga 3
Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 beslutat bereda försvarsutskottet
tillfälle att senast den 19 maj 1994 avge yttrande över proposition
1993/94:150
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner såvitt propositionen
och motionerna rör försvarsutskottets beredningsområde.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1993/94:150 bilaga 1 att riksdagen
godkänner det som regeringen förordat om redovisning av nettoinkomsterna från
utförsäljning av olja ur de statliga beredskapslagren.
Regeringen anför härvid att den i proposition 1993/94:141 lagt fram förslag
om att den statliga beredskapslagringen av olja hos Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK) skall upphöra och lagren avvecklas fram till
år
1999. Nettoinkomsterna från oljeutförsäljningen har i enlighet med riksdagens
tidigare beslut hittills använts för totalförsvarsändamål. En total
utförsäljning innebär dock att nettoinkomsterna blir avsevärt större än vad
som
tidigare bedömts. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget bör enligt
regeringen de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört med
tidigare planering
tillgodogöras statsbudgeten. Budgetförstärkningen kan enligt regeringen
beräknas uppgå till minst 500 miljoner kronor vid utförsäljningens slut.
Motionerna
I motion Fi30 (s partimotion) föreslås att riksdagen beslutar om besparingar
på ytterligare 6,5 miljarder kronor för budgetåret 1994/95. Motionärerna
anser,
utan att framföra särskilt yrkande, att kostnaderna för försvaret skall
minskas
med 1 miljard kronor som en del av denna besparing.
I motion Fi32 (v partimotion) redovisas besparingar i förhållande till
regeringens budgetförslag för budgetåret 1994/95 på 13,1 miljarder kronor.
Motionärerna anser, utan att framföra särskilt yrkande, att kostnaderna för
försvaret skall minskas med 3,7 miljarder kronor som en del av denna
besparing.

Försvarsutskottet
Besparingar inom Försvarsmakten
I motion Fi30 (s partimotion) föreslås besparingar inom Försvarsmakten på 1
miljard kronor för budgetåret 1994/95. I motion Fi32 (v partimotion) redovisas
besparingar inom Försvarsmakten på 3,7 miljarder kronor för budgetåret 1994/95
utan att något särskilt yrkande framförs. Utskottet har prövat yrkanden om
motsvarande besparingar tidigare under riksmötet. Härvid anfördes att en
minskning av medelsbehovet i enlighet med förslagen inte är förenlig med den
inriktning av det militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut.
Utskottet ansåg att riksdagen borde avslå dessa motionsyrkanden. Riksdagen
beslutade den 4 maj 1994 i enlighet med utskottets hemställan (1993/94:FöU9,
rskr. 295). Utskottet utgår ifrån att riksdagen inte har någon annan
uppfattning nu.
Beredskapslagring
Bakgrund
I samband med 1992 års försvarsbeslut fastställdes vissa riktlinjer för
beredskapslagring av olja för krigssituationer. Mot bakgrund av ändrade
antaganden om kriser och krigs karaktär kunde beredskapslagret minskas. I
försvarsbeslutet ingick att regeringen bemyndigades att sälja olja från de
statliga krigslagren så att dessa minskades till en lägre, säkerhetspolitiskt
motiverad nivå. De medel som frigjordes genom utförsäljningen fick användas
för
eventuella investeringar inom området och även för att stärka andra funktioner
inom den civila delen av totalförsvaret. I en första etapp bemyndigades
regeringen att engångsvis disponera högst 79 miljoner kronor av inkomster från
utförsäljningen för vissa åtgärder inom totalförsvarets civila del, som inte
ingick i den gällande ekonomiska planeringsramen (prop. 1991/92:102 kap. 11,
FöU12, rskr. 337).
Genom beslut av riksdagen år 1993 efter förslag från näringsutskottet
bemyndigades regeringen att använda medel från utförsäljning av olja ur lagren
för ändamål också inom den militära delen av totalförsvaret (prop. 1992/93:100
bil. 13, NU28, rskr. 362). I februari 1993 uppdrog regeringen åt NUTEK att
t.o.m. år 1994 utförsälja vissa oljeprodukter till ett belopp av högst 550
miljoner kronor (inkl. försäljningsomkostnader).
Regeringen fattade därefter i december 1993 beslut om att en del av
utvecklingskostnaderna för luftvärnsprojektet BAMSE samt viss verksamhet inom
marinen skall finansieras genom särskilda beslut av regeringen om merutgift.
Dessa kostnader, som sammantaget beräknas uppgå till 500 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94, ligger utanför den ekonomiska planeringsramen för det
militära försvaret. Regeringen fattade vidare beslut om att Chefen för armén i
sin materielplanering skall förutsätta att 100 miljoner
kronor får disponeras under budgetåret 1994/95 för luftvärnsprojektet BAMSE.
Genom beslut av riksdagen i maj 1994 bemyndigas regeringen att sälja ut hela
det statliga krigslagret. Med hänsyn främst till omfattningen av
utförsäljningen av olja men även av budgettekniska skäl ansåg näringsutskottet
-- i linje med försvarsutskottets uppfattning -- att regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till hur medlen från den fortsatta utförsäljningen
skall användas. I motsats till försvarsutskottet ansåg dock näringsutskottet
att regeringen bör vara fri att  föreslå till vilka ändamål som medlen skall
användas. Riksdagen  beslutade i enlighet härmed (prop. 1993/94:141, NU19,
rskr. 311).
Försvarsutskottets bedömning
I proposition 1993/94:150 bilaga 1 föreslår regeringen att riksdagen skall
godkänna det som regeringen har förordat om redovisning av nettoinkomsterna
från utförsäljning av olja ur de statliga beredskapslagren.
Utskottet har tidigare under detta riksmöte prövat denna fråga. Härvid
anförde utskottet (1993/94:FöU6y):
Inom totalförsvaret sker successiva omprioriteringar mellan olika funktioner
i syfte att uppnå bästa möjliga samlade totalförsvarseffekt. Utskottet anser
det naturligt, i likhet med vad som tidigare gällt, att medel som frigörs
genom
sådana omprioriteringar får utnyttjas inom totalförsvaret. De medel som
frigörs
genom utförsäljning av  olja skall därför enligt utskottets mening användas
för
ändamål inom totalförsvaret.
Utskottet har inhämtat att de bedömda inkomsterna till följd av
utförsäljningen av beredskapslagrad olja beräknas uppgå till ca 1,1 miljard
kronor. Härvid har hänsyn tagits till att 608 miljoner kronor redan avdelats
för försvarsändamål.
Utskottet har mot bakgrund av det statsfinansiella läget och den  beslutade
totala utförsäljningen av beredskapslagrad olja viss förståelse för att
inkomsterna från utförsäljningen får utnyttjas även för att förstärka
statsbudgeten. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringens riktlinjer för
utnyttjande av de merinkomster som följer av en total utförsäljning jämfört
med
tidigare planering innebär att de medel i storleksordningen 1 miljard kronor
som i 1992 års försvarsbeslut beräknades disponeras genom utförsäljning av
beredskapslagrad olja  kommer att kunna disponeras för totalförsvarsändamål.
Stockholm den 19 maj 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo
Komstedt (m), Lars Sundin (fp), Iréne Vestlund (s), Ingvar Björk (s), Stig
Grauers (m), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd),
Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Jan-Olof Franzén (m), Britt Bohlin (s)
och Sven-Olof Petersson (c).

Avvikande mening
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg,
Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken  Besparingar
inom Försvarsmakten börjar med "I motion Fi30 (s partimotion)" och slutar med
"annan uppfattning nu" bort ha följande lydelse:
Regeringen har föreslagit anslag till totalförsvaret budgetåret 1994/95 som
sammanlagt uppgår till 41 220 miljoner kronor. Det innebär en ökning med
1 018 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Denna ökning består
i huvudsak av två komponenter. Den ena är indexering för att kompensera
försvaret för prishöjningar, den andra är en real uppräkning av
materielanslagen med "teknikfaktorn" 1,5 %. Försvarsbeslutet 1992 innebar att
de reala försvarsutgifterna ökades med drygt 7 miljarder kronor under
femårsperioden. Krisuppgörelsen i september 1992 innebar att denna ökning
minskades med närmare 3 miljarder kronor.
Den grunduppfattning som Socialdemokraterna redovisat bl.a. i tidigare
partimotioner 1992, 1993 och 1994 är att försvarsutgifterna under perioden
1992--1997 bör ligga på oförändrad real nivå. Motiven har dels varit
säkerhetspolitiska,  dels statsfinansiella. För att under femårsperioden uppnå
denna oförändrade reala anslagsnivå föreslår utskottet nu att anslagen till
försvaret budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000 miljoner kronor jämfört med
vad riksdagen har beslutat. ÖB bör ges i uppdrag att lämna förslag om
besparingsåtgärder som täcker här föreslagna anslagsminskningar.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Försvarsutskottets bedömning börjar med "Utskottet har inhämtat" och slutar
med
"för totalförsvarsändamål" bort ha följande lydelse:
Utskottet har från Försvarsdepartementet inhämtat att de bedömda inkomsterna
till följd av utförsäljningen av beredskapslagrad olja beräknas uppgå till ca
1,1 miljard kronor. Härvid har hänsyn tagits till att 608 miljoner kronor
redan
avdelats för försvarsändamål. Utskottet har mot bakgrund av det
statsfinansiella läget och den beslutade totala utförsäljningen av
beredskapslagrad olja förståelse för att inkomsterna från utförsäljningen
utnyttjas för att förstärka statsbudgeten.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1993/94:SfU7y
Bilaga 4
Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 berett socialförsäkringsutskottet
tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:150
(kompletteringspropositionen) jämte motioner såvitt propositionen och
motionerna berör utskottets beredningsområde.
De delar av propositionen som rör socialförsäkringsutskottets
beredningsområde och som utskottet yttrar sig över är
bilaga 1 avsnitt 8.3
bilaga 5 (Socialdepartementet) avsnitten 4 Förtidspensioner och 5 Allmänna
försäkringskassor
bilaga 8 (Utbildningsdepartementet) avsnitt E. Studiestöd
bilaga 11 (Kulturdepartementet) avsnitt 2 Invandring m.m.
I anslutning härtill yttrar sig utskottet över motionerna 1993/94:Fi31 av
Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkandena 10 och 11, 16, 25--27 och 46,
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 46, 1993/94:Fi42 av Lena
Hjelm-Wallén m.fl. (s) yrkandena 14 och 17--19, 1993/94:Fi55 yrkande 2 av
Birgitta Dahl m.fl. (s) och 1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik (s) och Hans Dau
(m).
Utskottet överlämnar motion Sf507 till finansutskottet.
Bilaga 1 avsnitt 8.3
Under detta avsnitt redovisar regeringen vissa strukturella reformer som
genomförts inom socialförsäkringarna samt vilka reformer som man avser att
genomföra. Målet för förändringarna inom de offentliga utgiftssystemen är att
skapa en väl fungerande ekonomi och lägga grunden för en uthållig tillväxt och
välfärd. Inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna har betydande förändringar
genomförts. Arbetslinjen förstärks och och investeringar i bättre arbetsmiljö
samt andra förebyggande åtgärder blir mera attraktiva för såväl arbetsgivare
som arbetstagare. Införandet av en karensdag tillsammans med övriga ändringar
av ersättningsnivåerna, samt en viss inverkan av lågkonjunkturen, har haft en
märkbar effekt på frånvaron. I propositionen anges att vikten av strukturella
reformer inom socialförsäkringarna belyses av att sjukförsäkringen förstärkts
med ca 5 miljarder kronor mellan 1991 och 1993 bl.a. som en följd av
reducerade
sjuktal. Ett viktigt inslag i det fortsatta reformarbetet avseende
socialförsäkringarna utgörs enligt propositionen av den översyn av sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna som regeringen och Socialdemokraterna hösten 1992
kom
överens om. Inom ramen för detta arbete ses villkoren för
förtidspensioneringen
över. Vidare pågår inom regeringskansliet ett arbete i syfte att finna
åtgärder
för att höja den genomsnittliga pensionsåldern. Avsikten med denna översyn är
att förstärka arbetslinjen, bidra till att sanera de offentliga finanserna
samt
förbättra förutsättningarna för en god tillväxt i ekonomin. I propositionen
erinras också om att Pensionsarbetsgruppen lagt fram sitt betänkande
Reformerat
pensionssystem vari föreslås en genomgripande förändring av det allmänna
pensionssystemet. Syftet är att göra systemet mer följsamt såväl mot
samhällsekonomin som i förhållande till demografiska förändringar såsom
förändringar i den förväntade livslängden.
I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) anför motionärerna att
socialförsäkringssystem bör vara just försäkringssystem, dvs. system där
premierna kan täcka försäkringskostnaderna. Samtliga socialförsäkrings- och
trygghetssystem behöver enligt motionärerna revideras i grunden om Sverige
skall kunna repa sig ekonomiskt. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande
härom. I motionen föreslås att en oberoende arbetsgrupp tillsätts med uppgift
att arbeta fram förslag till förändringar och revideringar av de befintliga
trygghetssystemen. Arbetsgruppen skall arbeta efter vissa angivna principer.
Bl.a. skall alla medborgare garanteras en grundtrygghet, och trygghetssystem
ovanför denna nivå skall inte vara en angelägenhet för staten. Arbetsgruppen
bör vara klar med sitt arbete senast vid årsskiftet 1994/95. Motionärerna
begär
i yrkande 11 ett tillkännagivande om att en arbetsgrupp tillsätts med uppgift
att arbeta fram ett förslag till ett nytt socialförsäkringssystem. I yrkande
46
begärs ett tillkännagivande om att basbeloppet inte enbart skall återspegla
prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Detta
möjliggörs enligt motionärerna genom att eventuella förändringar i basbeloppet
tar hänsyn till såväl bruttonationalinkomsten som inflationen.
Utskottet delar regeringens uppfattning om att strukturella reformer på
socialförsäkringens område bidrar till att skapa en väl fungerande ekonomi och
en sanering av de offentliga finanserna.
I utskottets nyligen godkända betänkande SfU12 har utskottet framhållit att
det finns anledning att sträva efter att på ett bättre sätt än vad som för
närvarande gäller harmonisera olika delar av trygghetssystemen såväl
finansiellt som materiellt. I betänkandet avstyrkte utskottet ett flertal
motionsyrkanden om en reformering av socialförsäkringen med hänvisning till
att
frågorna ryms inom ramen för Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete och att
denna beredning är parlamentariskt sammansatt, vilket ger möjlighet för de
olika partiföreträdarna att i det löpande arbetet ta upp olika frågor som
berörts i motionerna. Mot bakgrund härav anser utskottet att finansutskottet
inte bör gå in på en närmare prövning av hur socialförsäkringarna bör utformas
utan avstyrka bifall till motion Fi31 yrkandena 10, 11 och 46.
I Fi31 yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om effektiva åtgärder mot
bidragsfusk. I betänkande 1993/94:SfU2 begärde utskottet att regeringen
skyndsamt skulle låta göra en kartläggning av i vilken omfattning det
förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. Regeringen borde
enligt utskottet redovisa resultatet av kartläggningen för riksdagen och,
beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslå åtgärder för att komma till
rätta med ett bidragsfusk. Regeringen har med anledning härav nyligen
uppdragit
åt Riksrevisionsverket (RRV) att kartlägga förekomsten av fusk med förmåner
och
bidrag av social karaktär. RRV skall därvid bl.a. göra en analys av vad som
avses med fusk och de olika former av bidragsfusk som kan förekomma samt
gränsdragningar till andra former av överutnyttjande inom framför allt
socialförsäkringarna. RRV skall redovisa sitt uppdrag före utgången av år
1994.
Utskottet anser att resultatet av detta arbete skall avvaktas och föreslår
att finansutskottet avstyrker bifall till motion Fi31 yrkande 16.
Bilaga 5 avsnitten 4 och 5 (Socialdepartementet)
Anslag till Förtidspensioner och Allmänna försäkringskassor
Riksdagen har under anslaget B 4 under femte huvudtiteln till
Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisat 15 450 000 000 kr (prop.
1993/94:100 bil. 6, SfU12, rskr. 289). Riksdagen har vidare under anslaget F 2
anvisat medel till Allmänna försäkringskassor med 4 177 642 000 kr (prop.
1993/94:100 bil. 6, SfU23, rskr. 204).
I kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150) anger regeringen att
antalet förtidspensionärer stigit kraftigt under de senaste åren. För att
bryta
denna trend pågår inom regeringskansliet ett beredningsarbete. I propositionen
uppges att en interdepartemental arbetsgrupp som berett frågan inom kort
kommer
att lämna en rapport. Utgångspunkten för gruppens arbete är att beviljandet av
förtidspension ofta är slutpunkten i en lång händelsekedja med långa och
upprepade sjukperioder och rehabiliteringsförsök. Åtgärderna skall därför inte
enbart inriktas på förtidspensioneringen utan även på tidiga åtgärder i
sjukfallen inom sjukförsäkringen. Enligt propositionen krävs för att bryta
utvecklingen inom förtidspensioneringen åtgärder för att göra regelsystemet
för
aktörerna inom socialförsäkringssystemet tydligare och för att förbättra det
medicinska underlag som ligger till grund för beslut om sjukpenning och
förtidspension. Arbetsgruppens förslag kommer att remissbehandlas i vanlig
ordning. Enligt regeringens uppfattning är det motiverat att redan nu föreslå
åtgärder i syfte att höja den faktiska pensionsåldern och minska utgifterna
för
förtidspensioneringen. I propositionen uppges att försäkringskassornas
förtroendeläkare bör få utökade och delvis annorlunda arbetsuppgifter.
Förtroendeläkarnas uppgift är främst att på grundval av den behandlande
läkarens intyg klarlägga och förklara för tjänstemannen den försäkrades status
och vid behov begära kompletterande uppgifter från den behandlande läkaren. I
propositionen uppges att förtroendeläkarens arbetsinsats bör utökas så att
denne i mycket större utsträckning än hittills integreras i den ordinarie
verksamheten samt att förtroendeläkaren ges reell möjlighet att medverka i
tidiga skeden av bedömningen av rätt till sjukpenning samt inför prövning av
förtidspension. För att förstärka förtroendeläkarens roll bör dennes arbetstid
på försäkringskassan utökas så att den omfattar minst halvtid. Regeringen
föreslår därför att försäkringskassorna tillförs 75 miljoner kronor för att
kunna förstärka förtroendeläkarnas insatser. Medlen beräknas tillföra
försäkringskassorna ca 300 halvtidsanställda förtroendeläkare. Regeringen
förutsätter därvid att det antal läkare som finns i dag bibehålls, men att den
genomsnittliga arbetstiden ökar kraftigt. Regeringen bedömer vidare att en
förstärkning av förtroendeläkarnas roll innebär väsentligt minskade utgifter i
socialförsäkringssystemet samt ett effektivare rehabiliteringsarbete. Enligt
regeringen beräknas förslaget minska de totala utgifterna för
förtidspensioneringen med 100 miljoner kronor varav 40 miljoner kronor inom
folkpensioneringen och 60 miljoner kronor inom ATP. Regeringen föreslår i
enlighet härmed att till anslaget Förtidspensioner för budgetåret 1994/95
skall
anvisas ett belopp som är 40 miljoner kronor lägre än vad som tidigare
anvisats
av riksdagen.
Det ovan anförda innebär att till anslaget Allmänna försäkringskassor skall
tillföras ytterligare 75 miljoner kronor. Till detta anslag föreslår
regeringen
också att försäkringskassorna tillförs 23 miljoner kronor som kopmpensation
för
administrationen av finansieringsbidraget för ungdomspraktikanter. Vidare bör
enligt propositionen medel till försäkringskassornas Utvecklingsråd tillföras
försäkringskassorna med 6 005 000 kr. I propositionen föreslås att riksdagen
med ändring av beslutet avseende anslag till Allmänna försäkringskassor och
med
återkallande av förslaget i proposition 1993/94:148 i denna del (p. 16)
anvisar
ett ramanslag på 4 321 647 000 kr. Punkt 16 i proposition 1993/94:148 avser
medel till försäkringskassornas administration av vårdnadsbidraget. I det nu
beräknade beloppet ingår fortfarande kostnaderna för administrationen av detta
nya bidrag.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till anslag. Utskottet
vill dock i detta sammanhang erinra om att utskottet i betänkande SfU19, vari
behandlas proposition 1993/94:205 med förslag om finansiell samordning mellan
socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst, i anslutning till ett
motionsyrkande om ett vidareutvecklat och bredare program för förebyggande och
rehabiliterande insatser föreslagit ett tillkännagivande om att det behövs ett
klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar och att denna fråga bör
utredas. Utskottet uttalar i övrigt att det skulle vara värdefullt om
regeringen utformade ett samlat program för förebyggande och rehabiliterande
insatser och föreslår att även detta ges regeringen till känna.
Bilaga 8 Studiestöd m.m. (Utbildningsdepartementet)
Riksdagen har för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisat till
anslaget E 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. ett ramanslag på 159 058 000
kr,
till anslaget E 3. Studiehjälp m.m.   ett förslagsanslag på 2 209 357 000 kr,
till anslaget E 4. Studiemedel m.m. ett förslagsanslag på 6 631 000 000 kr,
till  anslaget E 5. Vuxenstudiestöd m.m. ett reservationsanslag på 1 084 500
000 kr och till anslaget E 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid
vissa lärarutbildningar ett förslagsanslag på 57 000 000 kr (prop.
1993/94:100 bil. 9, SfU13, rskr. 281).
Extra utbildningsplatser
I kompletteringspropositionen föreslås att medel anslås för extra platser
inom skolväsendet, folkbildningen och den högre utbildningen. Medel föreslås
för 26 100 platser i ett tredje gymnasieår, 1 500 basårsplatser inom
universitet och högskolor, 20 000 platser i sommaruniversitet, 20 000 platser
i
komvux, 8 000 platser med utbildningscheckar, 8 900 platser i
folkhögskolan och 1 000 platser i en ny trainee-utbildning. De extra platserna
föranleder en ytterligare kostnad för studiestöd på 2 890,905 miljoner kronor.
Kostnaderna belastar anslaget Centrala studiestödsnämnden m.m. med 15 miljoner
kronor, anslaget Studiehjälp m.m. med 176,175 miljoner kronor, anslaget
Studiemedel m.m. med 96 miljoner kronor och anslaget Vuxenstudiestöd m.m. med
2 603,73 miljoner kronor.
I motion 1993/94:Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) framhåller motionärerna
att fler ungdomar måste få möjlighet att utbilda sig, och de lägger fram
förslag om ytterligare 3 900 platser inom gymnasieskolan, ytterligare 3 500
platser i högskolan, ytterligare 500 platser i distansundervisning och
ytterligare 20 000 platser inom komvux, varav 8 000 platser genom omvandling
av platser med utbildningscheck. Motionärerna framhåller den yrkestekniska
högskoleutbildningens (YTH) stora betydelse och vidhåller i yrkande 14 att
särskilt vuxenstudiestöd bör kunna beviljas studerande i YTH-utbildningar.
Motionärerna räknar som en följd härav med en kostnad för studiestöd som är
687
miljoner kronor högre än regeringens. Merkostnaden är 19 miljoner kronor under
anslaget Studiehjälp m.m., 92 miljoner kronor under anslaget Studiemedel m.m.
och 576 miljoner kronor under anslaget Vuxenstudiestöd m.m.
Också i motion 1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vidhåller
motionärerna sin inställning till de besparingar som nyligen beslutats när det
gäller vuxenstudiestödet till viss högskoleutbildning. Enligt motionärerna bör
stödet kvarstå i tidigare omfattning och i yrkande 46 begär de därför en
höjning av anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar med 50 miljoner kronor.
Riksdagen har vid sin behandling av budgetpropositionen sparat 25 miljoner
kronor på det särskilda vuxenstudiestödet vid viss yrkesteknisk
högskoleutbildning genom att studerande som påbörjar utbildningen den 1 juli
1994 eller senare hänvisas till att finansiera sina studier med vanliga
studiemedel. Bakgrunden är att undersökningar har visat att de yrkestekniska
utbildningarna ger den enskilde lika god ekonomisk utdelning som andra
högskoleutbildningar. Även på anslaget till särskilt vuxenstudiestöd vid vissa
lärarutbildningar har på motsvarande sätt en besparing gjorts.
Utskottet har vid sin behandling av budgetpropositionen uttryckt förståelse
för de förslag till besparingar som regeringen lagt fram och har biträtt
dessa.
Utskottet har inte ändrat inställning i denna del. Finansutskottet bör därför
enligt utskottets mening avstyrka motionerna Fi42 yrkande 14 och 17--19 och
Fi32 yrkande 46.
I övrigt bör enligt utskottets mening beräkningen av kostnaden för studiestöd
grundas på de förslag som regeringen lagt fram. Utskottet föreslår därför att
finansutskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning i nu
aktuella delar och avstyrker motionsyrkandena.
Information till svenska studerande utomlands
I kompletteringspropositionen anförs att antalet studerande utomlands har
ökat kraftigt under senare år och att den som väljer att studera utomlands
befinner sig i en utsatt och sårbar situation. En omständighet som bidrar till
detta förhållande är bristen på kontakter med hemlandet. Enligt regeringens
mening finns det därför anledning att från statens sida medverka till att de
studerande ges en fortlöpande information om Sverige. Regeringen avser därför
att ge Centrala studiestödsnämnden i uppdrag att närmare utreda på vilket sätt
och i vilka former sådan information skall kunna förmedlas. Möjligheten att
öka
spridningen på marknaden av redan förekommande informationsmaterial genom
t.ex.
rabatter till de studerande bör därvid i första hand prövas. Det skall
därefter
ankomma på regeringen att närmare besluta i frågan. Regeringen föreslår att
6,3
miljoner kronor ställs till regeringens disposition för detta ändamål under
anslaget Centrala studiestödsnämnden.
I motion 1993/94:Sf507 av Lena Öhrsvik och Hans Dau (s, m) från den allmänna
motionstiden har motionärerna uppmärksammat detta problem och lagt fram
förslag
som i huvudsak överensstämmer med det förslag som regeringen nu lägger fram.
Motionärerna föreslår att 10,5 miljoner kronor görs tillgängliga genom
omdisponeringar inom den givna budgetramen och att Centrala studiestödsnämnden
får i uppdrag att träffa avtal med ett lämpligt förlag om informationen till
dessa grupper. Centrala studiestödsnämnden bör enligt motionärerna också få i
uppdrag att utvärdera effekterna av satsade medel.
Utskottet delar regeringens och motionärernas syn på dessa frågor och
biträder därför regeringens förslag. Härigenom tillgodoses i allt väsentligt
motion Sf507.
Med den kostnad på 15 miljoner kronor som beräknats för administrationen av
det utökade studiestödet uppgår härefter det tillkommande medelsbehovet under
anslaget Centrala studiestödsnämnden till 21,3 miljoner kronor. Enligt
utskottets mening bör finansutskottet tillstyrka regeringens förslag om en
ytterligare medelsanvisning på detta belopp.
Ränta på studielån under värnpliktstjänstgöring
I kompletteringspropositionen framhålls att värnpliktiga som påbörjat sin
högskolestudier före värnpliktstjänstgöringen på grund av skulduppräkningen
får
en större återbetalning än andra grupper. Regeringen föreslår därför att ränta
inte skall tas ut på studielån under tid då en låntagare fullgör
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst.
I motion 1993/94:Fi55 av Birgitta Dahl m.fl. (s) anförs att det visserligen
finns skäl att överväga en räntesubventionering av studielån i sammanhang där
den enskilde av olika skäl får minskade inkomster, men att dessa fall bör få
en
gemensam prövning i ett större sammanhang. I yrkande 2 hemställer motionärerna
därför att regeringens förslag avslås.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning. Finansutskottet bör enligt
utskottets mening tillstyrka regeringens förslag och avstyrka motion Fi55
yrkande 2.
Bilaga 11 (Kulturdepartementet)
Anslag till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m.
I budgetpropositionen (1993/94:100 bil. 12 Kulturdepartementet) föreslogs att
under anslaget D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m.
skulle anvisas 7 632 141 000 kr för budgetåret 1994/95. I betänkande
1993/94:SfU14 föreslog utskottet en omfördelning av medlen. Utskottet ansåg
att
810 000 000 kr som avsåg beräknade ersättningar till kommunerna för
kostnaderna för kvotflyktingar skulle överflyttas från anslaget D 5 till
anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets förslag och anvisade 6 822 141 000 kr under
anslaget D 5.
I kompletteringspropositionen anförs att utflyttningen av bosnier från
förläggningar till kommuner hittills skett i den takt som förutsattes i
budgetpropositionen, men att tecken finns  på att anhöriginvandringen från
Bosnien-Hercegovina inte kommer att bli så omfattande som tidigare antagits.
Mot den bakgrunden skulle enligt en reviderad bedömning behovet av
kommunplatser -- med i övrigt oförändrade förutsättningar -- minska till
sammanlagt 87 000 personer för de båda budgetåren 1993/94 och 1994/95.
Regeringen har emellertid den 14 april i år beslutat att barn och barnfamiljer
som ansökt om uppehållstillstånd före den 1 januari 1993 och som inte fått
ansökan slutligt prövad skall beviljas uppehållstillstånd om inte särskilda
skäl talar emot detta. Beslutet bedöms enligt regeringen leda till att drygt
20 000 personer, varav nästan hälften barn, kommer att få permanent
uppehållstillstånd. Det rör sig huvudsakligen om kosovoalbaner vilka skall tas
emot i kommunerna inom ramen för flyktingmottagandet. Enligt propositionen
kommer mottagandet till allra största delen att ske under budgetåret 1994/95.
Även regeringens vägledande beslut i mars i år om att ge permanent
uppehållstillstånd till fyra somalier bedöms medföra att huvudparten av de
drygt 1 700 somalier som i dag vistas på flyktingförläggningar under de
närmaste månaderna kommer att beviljas permanent uppehållstillstånd och skall
tas emot i kommunerna. Med viss följdinvandring av anhöriga beräknar
regeringen
att det rör sig om totalt ca 2 400 somalier. Regeringen beräknar att de nämnda
besluten kommer att leda till att det för budgetåret 1994/95 behövs
ytterligare
ca 5 000 kommunplatser utöver vad som angetts i budgetpropositionen.
Anslagskonsekvenserna beräknas till ytterligare 500 miljoner kronor för
ersättningar till kommunerna för budgetåret 1994/95. Beräkningarna avser ökade
kostnader för schablonersättningar och även kostnader för handikappade och för
barn utan egna vårdnadshavare. I propositionen anges att det även kan uppstå
ett behov av att öka anslagsposten för extraordinära kostnader utöver vad som
redan föreslagits i budgetpropositionen. Regeringens beslut om
uppehållstillstånd bör, enligt propositionen, även leda till minskade
förläggningskostnader och förkortade handläggningstider för de berörda
asylsökandena. Även kostnader för verkställighet av avvisningsbeslut
bortfaller
för de berörda som annars skulle ha avvisats. Regeringen uppskattar att detta
leder till minskade utgifter inom de berörda anslagen på 150 miljoner kronor.
Nettoeffekten på statsbudgeten skulle således bli 350 miljoner kronor.
Regeringen avstår emellertid från att föreslå någon neddragning på
förläggningsanslaget eller några andra anslag, eftersom utvecklingen på dessa
anslag är så osäker.
I motion 1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) anförs bl.a. att
priserna måste pressas vid upphandling av bostäder och förläggningar, att en
noggrann och kontinuerlig granskning av Statens invandrarverk bör göras, att
flyktinghjälpen bör sättas in i de drabbades närområden och att en
uppstramning
av flyktingpolitiken snarast bör ske. I yrkande 25 begär motionärerna ett
tillkännagivande härom. Motionärerna anser vidare att nedskärningar i anslaget
till Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. bör göras
genom att antalet beviljade asylansökningar begränsas och genom att
schablonersättningen till kommunerna sänks med 20 %. De begär i yrkande 26 att
riksdagen skall avslå förslaget om ett ökat anslag med 500 miljoner kronor.
Enligt utskottets mening torde regeringens beräkning av hur många ytterligare
kommunplatser som behövs vara tilltagen i underkant. Med hänsyn till att
möjligheten att göra säkra bedömningar av hur många flyktingar och
anknytningsfall som kommer att vara föremål för kommunmottagande är
begränsade,
vill utskottet emellertid inte motsätta sig regeringens förslag till
medelsanvisning.
Det anförda innebär att finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31
yrkande 26 om minskad medelsanvisning.
Utskottet vill i övrigt hänvisa till att kommittén med uppgift att göra en
översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir.
1993:1) bl.a. skall göra överväganden om flyktingpolitiska insatser
internationellt och belysa kostnaderna för stat och kommun samt invandringens
samhällsekonomiska konsekvenser. Vad som anförts i motion Fi31 yrkande 25 om
flyktingpolitiken berör områden som ligger inom ramen för kommitténs uppdrag.
Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och att
finansutskottet bör avstyrka bifall till motion Fi31 yrkande 25.
Nedsättning av ekonomiskt bistånd
I den nya lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., som träder i
kraft den 1 juli 1994, infördes på förslag av socialförsäkringsutskottet en
bestämmelse i 11 § som klargör att staten har kostnadsansvaret för en
utlänning
som fått beslut om avvisning eller utvisning, även i de fall när en
verkställighet drar ut på tiden (1993/94:SfU11, rskr. 1993/94:188). Utskottet
förutsatte att regeringen skulle återkomma med förslag om åtgärder i den mån
ekonomiska sanktionsmöjligheter skulle erfordras gentemot utlänningar som på
annat sätt än genom att hålla sig undan försvårar verkställigheten av ett
avvisnings- eller utvisningsbeslut. Invandrarverket har i en skrivelse den 28
mars 1994 till regeringen framhållit att en absolut rätt till bistånd fram
till
det att utlänningen lämnat landet avsevärt kommer att försvåra
verkställigheten
av beslut om avvisning och utvisning. Invandrarverket pekar i skrivelsen på
att
det i 10 § nämnda lag finns möjligheter att sätta ned och under vissa
förutsättningar dra in det ekonomiska biståndet för den som försvårar
utredningen i ärendet om uppehållstillstånd. Verket anser att åtminstone samma
sanktionsmöjligheter borde finnas gentemot den som inte medverkar till
avvisning. Regeringen gör i kompletteringspropositionen den bedömningen att
det
är nödvändigt att någon form av ekonomiska sanktionsmöjligheter finns för det
fall att en utlänning vägrar medverka till en åtgärd som är nödvändig för att
verkställigheten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut skall kunna
genomföras. Som exempel nämns att sanktionsmöjligheter t.ex. kan vara
nödvändiga om en utlänning vägrar medverka till att söka en passhandling som
krävs för återresan. Regeringen föreslår att 10 § i lagen kompletteras med ett
tredje stycke som innebär att bestämmelserna om nedsättning av
bostadsersättning och dagersättning kan tillämpas även i dessa fall. Utskottet
har  ingen erinran häremot men föreslår att den nya bestämmelsen även bör
hänvisa till första stycket i paragrafen varför orden "i andra stycket" bör
strykas.
Tystnadsplikt
I proposition 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m. föreslogs att driften
av alla förläggningar skall vara öppen för entreprenad och att Invandrarverket
aktivt skall arbeta för att öka inslaget av entreprenad. I propositionen
angavs
bl.a. att skyldigheten för personal hos privata entreprenörer att iaktta
tystnadsplikt borde skrivas in i entreprenadavtalen. Mot bakgrund av att
personalen på en förläggning endast i begränsad omfattning får del av
integritetskänsliga uppgifter bedömde regeringen att sekretessfrågorna,
åtminstone tills vidare, borde kunna lösas avtalsvägen. Utskottet uttalade
emellertid i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU11 med anledning
av två motioner att det enligt utskottets mening är nödvändigt att
tystnadsplikten för privatanställda regleras i lag så att ett brott mot
tystnadsplikten blir straffbelagt. Inte minst riskerna för flyktingspionage
måste enligt utskottet tas på största allvar. Utskottet ansåg att regeringen
snarast borde återkomma till riksdagen med ett förslag till en sådan
lagreglering, och detta gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
I kompletteringspropositionen föreslås att en lagstadgad tystnadsplikt för
privatanställd förläggningspersonal införs.
Utskottet ser med tillfredsställelse att regeringen skyndsamt lagt fram ett
förslag om tystnadsplikt och föreslår att finansutskottet tillstyrker bifall
till förslaget.
Övriga motionsyrkanden
I motion 1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) begärs i yrkande 27
ett tillkännagivande om att endast temporära uppehållstillstånd skall
beviljas.
Riksdagen har nyligen beslutat att utöka möjligheten att bevilja
tidsbegränsade uppehållstillstånd (prop. 1993/94:94, bet. 1993/94:SfU11, rskr.
188). Fr.o.m. den 1 juli 1994 är det enligt 2 kap. 4 a § utlänningslagen
(1989:529) möjligt att bevilja en skyddssökande utlänning som bedöms ha ett
tillfälligt behov av skydd här i landet ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Ett sådant uppehållstillstånd förutsätter att den skyddssökande inte har rätt
till asyl i Sverige enligt utlänningslagen. Den nya lagstiftningen är främst
avsedd för skyddssökande som flyr undan konflikter och kriser som bedöms ha en
kortare varaktighet. Därvid kan tillfälliga tillstånd även beviljas
utlänningens make eller maka samt barn under 20 år. Om ett barn under 20 år
beviljats tillfälligt uppehållstillstånd kan även en förälder till barnet
erhålla tillstånd. Utskottet vill även erinra om att det ligger inom den ovan
nämnda kommitténs (dir. 1993:1) beredningsområde att ytterligare bereda frågan
om vistelsetillstånd.
Utskottet anser inte att det finns anledning att införa en lagstiftning som
endast ger utrymme för att bevilja temporära uppehållstillstånd, och utskottet
föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion 1993/94:Fi31 yrkande
27.
Stockholm den 19 maj 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Birgitta Dahl
I beslutet har deltagit: Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Sigge
Godin (fp), Lena Öhrsvik (s), Karin Israelsson (c), Nils-Olof Gustafsson (s),
Hans Dau (m), Margareta Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson
(nyd),  Maud Björnemalm (s) Gustaf von Essen (m), Bengt Lindqvist (s),
Liselotte Wågö (m) och Chris Heister (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i
utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga
behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
Bilaga 5 (Socialdepartementet)
Arne Jansson (nyd) anför:
Försäkringssystem skall vara just försäkringssystem, dvs. system där
premierna kan täcka försäkringskostnaderna. De flesta ekonomer är överens om
att de nuvarande socialförsäkrings- och trygghetssystemen behöver revideras i
grunden om Sverige skall kunna repa sig ekonomiskt. Även om Sverige nu står
inför en konjunkturuppgång, kvarstår behovet av en kraftfull ekonomisk
åtstramning i transfereringssystemen. I vår motion Fi31 föreslår vi att sådana
grundläggande förändringar skall ske med varsamhet och omsorg. Vi anser vidare
att en oberoende arbetsgrupp bör tillsättas med uppgift att arbeta fram
förslag
till förändringar och revideringar i systemen. Till grund för gruppens arbete
bör ligga vissa principer. Bl.a. skall staten behandla alla medborgare lika
och
garantera medborgarna en ekonomisk grundtrygghet.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att finansutskottet
tillstyrker bifall till motion Fi31 yrkandena 10 och 11.
En fråga som hänger samman med de nuvarande komplicerade försäkringssystemen
är frågan om bidragsfusk och otillbörligt utnyttjande av systemen. En
försiktig
bedömning ger vid handen att ca 10 % av de fuskkänsligaste transfereringarna,
eller ca 13 miljarder kronor, kan sparas genom upprättande av ett allmänt
register för utdelade understöd och ersättningar. De kommande systemen bör för
att fusk skall kunna undvikas göras enkla och lättöverskådliga. Utskottet
föreslår att finansutskottet tillstyrker motion Fi31 yrkande 16.
Basbeloppet infördes för att garantera värdet på förmåner inom den allmänna
försäkringen. Basbeloppet används dock numera som regulator inom många andra
områden såsom sakförsäkring, privata avtal och kontakt. En viktig uppgift är
att ompröva ett system där omfördelning av samhällets krympande resurser sker
enligt föråldrade modeller. BNP-utvecklingen i Sverige har under en längre tid
varit negativ. Samtidigt får de vars inkomster är baserade på
basbeloppsuppräkning en större andel av det totala utrymmet. En sådan
fördelning orsakar en orättvis förskjutning av välfärden. En åtgärd som
bekämpar både den okontrollerade inkomstförskjutningen och det automatiska
inflationshöjandet vore att se till att basbeloppet inte enbart återspeglar
prisutvecklingen utan även den reella standardutvecklingen i samhället. Detta
kan göras genom att eventuella förändringar i basbeloppet görs med hänsyn till
såväl förändringar i bruttonationalinkomsten som inflationen. Mot bakgrund av
det anförda anser utskottet att finansutskottet bör tillstyrka bifall till
motion Fi31 yrkande 46.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet)
Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik, Nils-Olof Gustafsson, Margareta
Israelsson, Maud Björnemalm och Bengt Lindqvist (alla s) anför:
De satsningar på utbildningsområdet som Socialdemokraterna föreslår i motion
Fi42 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. innebär att kommunerna får resurser för
ytterligare 3 900 platser i ett tredje gymnasieår och att komvux tillförs 12
000 platser jämfört med det förslag som regeringen lägger fram beträffande
komvux och utbildningscheckar. Socialdemokraternas förslag innebär vidare att
ytterligare 3 500 ungdomar bereds plats i högskolan och att det skall finnas
ytterligare 500 platser i distansundervisning.
I sin motion framhåller Socialdemokraterna vidare hur viktig den yrkes-
tekniska högskoleutbildningen är och förordar en ökning med 500 platser och
att
möjligheten till vuxenstudiestöd inom denna utbildning återinförs.
Utskottet instämmer i Socialdemokraternas uppfattning om vikten av att
vuxenstudiestöd kan utgå vid YTH-utbildning och föreslår att denna möjlighet
återinförs. Vidare bör enligt utskottets mening beräkningen av kostnaden för
studiestöd grunda sig på Socialdemokraternas förslag om en satsning på
utbildning. För budgetåret 1994/95 bör som en följd härav anvisas -- utöver
vad
regeringen föreslagit -- till anslaget Studiehjälp m.m. 19 miljoner kronor,
till anslaget Studiemedel m.m. 92 miljoner kronor och till anslaget
Vuxenstudiestöd m.m. 576 miljoner kronor. I anslutning till detta senare
anslag
bör det klargöras att medelsberäkningen bygger på att regeringen återinför
möjligheten att erhålla vuxenstudiestöd i YTH-utbildningar.
Med det anförda föreslår utskottet att finansutskottet tillstyrker motion
Fi42 yrkandena 14 och 17--19. Härigenom tillgodoses delvis även motion Fi32
yrkande 46.
Vidare anser utskottet att finansutskottet bör avstyrka regeringens förslag
om att ränta inte skall tas ut på studielån under den tid låntagaren fullgör
värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänstgöring. Även om det finns skäl att
överväga en subventionering av studielån när den enskilde får minskade
inkomster bör enligt utskottets mening dessa fall få en gemensam prövning i
ett
större sammanhang. Utskottet ställer sig således bakom motion Fi55 yrkande 2
om
avslag på regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349).
Bilaga 11 (Kulturdepartementet)
Arne Jansson (nyd) anför:
Ny demokrati anser att den nuvarande flyktingpolitiken är illa genomtänkt och
därmed tillåts kosta mer än vad som är rimligt. Vi anser att det krävs en
granskning och rationalisering av Invandrarverkets verksamhet. Bl.a. kan
förläggningskostnaderna minskas avsevärt med en betydligt mer prismedveten
upphandling.  Det är enligt vår uppfattning för långa handläggningstider, och
det är angeläget att Invandrarverket snabbt arbetar av de ärendebalanser som
finns. Flyktingmottagningen bör enligt vår mening begränsas, och rätten till
asyl bör enbart tillkomma dem som omfattas av konventionsflyktingbegreppet.
Anhöriginvandringen bör begränsas till att endast avse make/maka och deras
barn. Vi anser också att besparingar måste göras inom ramen för
flyktingmottagandet. Det krävs både begränsningar av antalet beviljade
asylansökningar och nedskärningar i de ersättningar som utgår till flyktingar
och flyktingmottagande kommuner. Schablonersättningen bör enligt vår
uppfattning sänkas med 20 %. Vi anser inte att riksdagen skall anvisa de
ytterligare 500 miljoner kronor till Ersättning till kommunerna för åtgärder
för flyktingar m.m. som föreslås i kompletteringspropositionen. I enlighet
därmed bör finansutskottet tillstyrka bifall till motion Fi31 yrkandena 25 och
26.
Vidare anser vi att endast temporära uppehållstillstånd bör komma i fråga.
Finansutskottet bör därför tillstyrka bifall till motion Fi31 yrkande 27.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet
inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bilaga 8 (Utbildningsdepartementet)
Berith Eriksson anför:
Vänsterpartiet anser att vuxenstudiestödet vid yrkesteknisk
högskoleutbildning och vissa lärarutbildningar har en mycket viktig funktion.
De studerande på dessa utbildningar tillhör en kategori som ger utbildning för
yrken där det finns risk för flaskhalsproblem med hänsyn till näringslivets
framtida behov.
Trots detta har regeringen genomdrivit en besparing som går ut över dessa
stöd.
Vi varnade redan när regeringen lade fram sitt förslag i budgetpropositionen
för de effekter som uppkommer om man genomför försämringar för dessa
studerande, och vi motsatte oss denna besparing. Vi vidhåller vår inställning
i
denna fråga. För att säkerställa en god rekrytering till dessa utbildningar
bör
vuxenstudiestödet återinföras och riksdagen för detta ändamål anvisa
ytterligare 50 miljoner kronor till anslaget Särskilt vuxenstudiestöd till
studerande vid vissa lärarutbildningar.
Jag anser att finansutskottet bör tillstyrka motion Fi32 yrkande 46.


Socialutskottets yttrande
1993/94:SoU6y
Bilaga 5
Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge
yttrande över proposition 1993/94:150 Reviderad finansplan m.m.
(kompletteringspropositionen) jämte eventuella motioner, såvitt
propositionen och motionerna rör utskottets beredningsområde.
Socialutskottet begränsar sitt yttrande till att gälla de
förslag i bilaga 5 som avser utskottets beredningsområde
(punkterna  1, 2 och 6) och motion Fi31 yrkandena 12--14.
Utskottet yttrar sig även med anledning av bilaga 8 och
motionerna Fi33, Fi39, Fi40 och Fi41 om det långsiktiga behovet
av läkare och tandläkare.
Medel till alkohol- och drogpolitiska åtgärder
Utskottet har inget att erinra mot den i propositionen
föreslagna medelsanvisningen till Alkohol- och drogpolitiska
åtgärder för budgetåret 1994/95. Förslaget har inte föranlett
några motionsyrkanden.
Särskilt bidrag för ökade kostnader till följd av
bestämmelserna om mervärdesskatt
Utskottet anser att de i propositionen framlagda förslagen
till lag om ändring i lagen (1994:221) om ändring i lagen
(1990:578) om särskilt bidrag till kommuner och till lag om
ändring i lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner bör
tillstyrkas. Förslagen har inte mött någon erinran i form av
motioner.
Behovsprövning av barnbidrag m.m.
I motion Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad i motionen anförts om
behovsprövade barnbidrag, flerbarnstillägg och en rättvis
familjepolitik (yrkandena 12--14).  Motionärerna anser att
barnbidrag inte skall utgå till familjer med en sammanlagd
inkomst på 500 000 kr per år. Familjer vars sammanlagda
inkomster uppgår till 320 000 kr skall erhålla fullt barnbidrag.
I intervallet däremellan skall en stegvis nedtrappning ske av
bidraget. Flerbarnstillägget skall minskas med 10 % fr.o.m.
tredje barnet. Dessa förslag medför enligt motionärerna en
besparing på 3 miljarder kronor. Vidare föreslår motionärerna
att   de medel som går till föräldraförsäkring, barnbidrag,
kommunal barnomsorg etc. läggs samman och fördelas till
barnfamiljer som vårdnadsersättning och barnbidrag.
Vårdnadsersättningen, som bör ligga på maximalt 8 000 kr per
månad, skall vara skattefri och pensionsgrundande. Barnbidraget
bör ligga på 1 000 kr per månad och barn. Förslaget innebär
enligt motionärerna besparingar på 20 miljarder kronor.
Motionärerna understryker att det är båda föräldrarnas
sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de är gifta, ogifta, bor
åtskilda eller är frånskilda -- som avses. Samhället skall inte
tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt
försörjningsansvar.
Utskottets bedömning
Utskottet har nyligen i betänkandena 1993/94:SoU20 och
1993/94:SoU25 avstyrkt motionsyrkanden med liknande innehåll
som de nu aktuella. Utskottet vidhåller sin uppfattning. Motion
Fi31 yrkandena 12--14 bör därför avstyrkas.
Dimensioneringen av läkar- och tandläkarutbildningen
Kompletteringspropositionen
I kompletteringspropositionen 1993/94:150, bilaga 8,
Utbildningsdepartementet, föreslås att utbildningsuppdragen för
det medicinska området minskas för Uppsala, Lunds och Göteborgs
universitet samt för Karolinska institutet. För det
odontologiska området föreslås utbildningsuppdraget för
Göteborgs och Umeå universitet samt för Karolinska institutet
minskas.
I propositionen anförs att regeringen i 1994 års
budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 9) behandlade
förutsättningarna för de beslut om de treåriga
utbildningsuppdragen för universiteten och högskolorna som är en
följd av det nya anslagssystemet. Det betonades att principen
skall vara att de treåriga utbildningsuppdragen skall ligga fast
och att universiteten och högskolorna själva får bestämma
fördelningen av antalet platser på olika utbildningsområden. Vid
beslutet om de treåriga utbildningsuppdragen angavs emellertid
att regeringen inte då kunde bedöma hur utbildningsuppdragen för
läkar- och tandläkarutbildningen borde formuleras. Dessa
utbildningar är inriktade mot en så speciell del av
arbetsmarknaden att det finns speciella skäl för regering och
riksdag att kräva särskilt  underlag innan ställning tas.
Vidare redovisas att regeringen i januari 1994 tillsatte en
arbetsgrupp med uppgift att bedöma den framtida efterfrågan på
läkare. Arbetsgruppen har nyligen lagt fram rapporten Den
framtida efterfrågan på läkare m.m. (Ds 1994:57), med olika
beräkningar av efterfrågan på läkare. Arbetsgruppen har beräknat
tillgång och efterfrågan på läkare med olika antaganden om
examination och ekonomiskt utrymme för hälso- och sjukvården
m.m. men tar inte själv ställning till de olika alternativen.
Det anförs i propositionen att bedömningen av efterfrågan på
läkare är vansklig. Samtidigt som antalet arbetslösa läkare ökar
finns enstaka vakanta tjänster för specialistutbildade läkare
främst i glesbygden. Antalet utannonserade AT-block minskade
mellan 1993 och 1994 med närmare 50 block till totalt 813 block.
Däremot minskade inte antalet examinerade läkare från
universitet och högskolor.
I propositionen framhålls att den viktigaste frågan när det
gäller att bedöma den framtida efterfrågan på läkare är
antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället medger för
expansion av hälso- och sjukvården. Samtidigt framhålls att
regeringen i den reviderade finansplanen har redovisat sina krav
på budgetsanering och samtidigt slagit fast att detta måste få
effekter även för den kommunala sektorn.
Regeringen drar av det tillgängliga underlaget slutsatsen att
de nu beslutade utbildningsuppdragen för de medicinska områdena
är för omfattande och att en minskning av dessa bör ske.
Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet samt Karolinska
institutet föreslås få minskade utbildningsuppdrag så att
antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m. budgetåret
1994/95 med totalt 120. Linköpings universitet har ett mindre
utbildningsuppdrag än övriga universitet och berörs inte av
förändringen. I propositionen framhålls vidare att en minskning
inte heller bör ske vid Umeå universitet eftersom det
fortfarande finns vakanta tjänster i de fyra Norrlandslänen.
I propositionen anförs vidare att regeringen kommer att
ytterligare analysera det befintliga beräkningsunderlaget och
följa utvecklingen av de olika antaganden som ligger till grund
för beräkningsalternativen. Om det blir nödvändigt återkommer
regeringen med förslag i nästa års budget.
Det finns, enligt propositionen, mycket som tyder på ett
överskott på tandläkare. Nyantagningen av studenter till
tandläkarutbildningen föreslås därför minska med i genomsnitt 40
% fr.o.m. budgetåret 1994/95 jämfört med förslagen i
propositionen Högre utbildning för ökad kompetens (1992/93:169).
Hänsyn har tagits till att de tidigare utbildningsuppdragen
innebar en möjlighet till en ökad antagning i förhållande till
de ramar som tidigare fastställts av riksdagen. För Lunds
universitet som nyligen startat tandläkarutbildning i Malmö och
som har färre platser än de andra universiteten föreslås ingen
minskning. De budgetmässiga konsekvenserna framgår av de skilda
grundutbildningsanslagen för Göteborgs och Umeå universitet samt
för Karolinska institutet.
Motionerna
I motion Fi41 av Ulla Orring (fp) begärs en omfördelning
av anslaget till läkarutbildningen så att anslaget till Umeå
universitet läggs på en anslagsnivå som motsvarar en
utexamination av 130 läkare per år. Motionären framhåller att
läkarutbildningen vid Umeå universitet har haft en betydande
inverkan på tillgången på utbildade läkare inom Norrlandslänen.
I regeringens utredning om det framtida läkarvårdsbehovet, Ds
1994:57, redovisas att läkarutbildningen bedöms behöva utökas
från slutet av 1990-talet. Motionären anför att bristen på
läkare först uppstår i Norrland och dess inlandskommuner och att
utbildningsuppdragen därför bör ökas i Umeå.
Även i motion Fi40 av Mats Lindberg m.fl. (s) yrkas att
Umeå universitet skall få en anslagsnivå som motsvarar en
utexaminering av 130 läkare per år. Motionärerna anför i stort
samma skäl till utökningen som den föregående motionären.
I motion Fi33 av Ulla Orring (fp) begärs en omfördelning
av anslaget till det odontologiska utbildningsområdet så att
anslaget till Umeå universitet läggs på en anslagsnivå som
motsvarar 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95.
Motionären anför att för tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen
är den kraftiga anslagsminskningen från 60 till 40
utbildningsplatser i Umeå mycket oroande. I SOU 1989:28 lades
fast att 50 intagningsplatser är ett minimum för att
upprätthålla kvaliteten för utbildning och forskning.
Motionären framhåller vidare att Norrlandslänen drabbas först
vid en ny brist på tandläkare och att behovet av tandvård
fortfarande är stort, inte minst för Norrlandslänens medborgare.
Det föreslagna amalgamförbudet kommer att väsentligt öka behovet
av tandläkare. I takt med förbättringar i den svenska
samhällsekonomin och privatekonomin kommer även allmän
efterfrågan på tandvård att öka.
Även i motion Fi39 av Mats Lindberg m.fl. (s) begärs att
anslaget till det odontologiska utbildningsområdet vid Umeå
universitet skall bibehållas på en nivå som motsvarar minst 50
utbildningsplatser för budgetåret 1994/95. Motiven är i stort de
samma som i föregående motion.
Ytterligare ett antal motioner tar upp frågan om
utbildningsuppdragen inom medicin och odontologi för budgetåret
1994/95. I motion Fi42 (s) yrkas att utbildningsuppdragen
inom det medicinska området minskas med totalt 60 i stället för
regeringens föreslagna minskning, varav 30 vid Lunds universitet
och 30 vid Karolinska institutet.
I motion Fi46 (m, fp, c, kds) begärs att
utbildningsuppdragen för läkarutbildningen vid Göteborgs
universitet fastställs till 135 utbildningsplatser per år. I
motion Fi49 (s) begärs 145 platser per år vid Göteborgs
universitet och i motion Fi32 (v) motsätter sig motionärerna
minskningen av läkar- och tandläkarutbildningen i Göteborg och
begär mer pengar.
I motion Fi31 (nyd) anförs att dimensioneringen skall
styras av studenternas intresse för utbildningen och att
motionärerna därför motsätter sig nedskärningarna inom de
medicinska och odontologiska utbildningsområdena vid samtliga
fakulteter. Vidare begärs extra resurser till den odontologiska
forskningen vid Göteborgs universitet. Även i motionerna Fi47
(s) och Fi51 (fp, m, c, kds) begärs resurser till den
odontologiska forskningen vid Göteborgs universitet.
Utredningar m.m
I utredningen Den framtida efterfrågan på läkare m.m., Ds
1994:57, anförs att den sedan lång tid kontinuerligt ökade
efterfrågan på läkare för tillfället nästan har upphört och att
det nu råder i huvudsak balans mellan tillgång och efterfrågan.
Fortfarande finns en brist på specialistutbildade läkare
inom några verksamhetsområden främst i glesbygdsområdena, medan
en viss arbetslöshet finns bland unga, nyutbildade läkare utan
specialistkompetens på utbildningsorterna.
Arbetsgruppen redovisar de svårigheter som finns att bedöma
den framtida efterfrågan på läkare. På kort sikt finns en
osäkerhet om läkarinvandringens storlek och hur pensionsreformen
ökar de äldsta läkarnas benägenhet att senarelägga sin
pensionering.
En viktig faktor är också läkarnas arbetstider. Arbetsgruppen
framhåller att avskaffandet av s.k. särskild arbetstid och
ändrade regler för läkarnas tjänstgöring kvällar, nätter och
helger skulle kunna medföra en betydande ökning av efterfrågan
på läkare. Detta förutsätter dock att en sådan ökning kan
finansieras.
Det nya resursfördelningssystemet för universitet och
högskolor kan också påverka de närmaste årens examination av nya
läkare.
Den viktigaste faktorn är dock, enligt arbetsgruppen, den
samhällsekonomiska utvecklingen och hur mycket av en framtida
ekonomisk tillväxt som används för expansion och
kvalitetshöjning inom hälso- och sjukvården. Utvecklingen i
detta avseende styrs i hög grad av politiska prioriteringar och
av den övergripande ekonomiska utvecklingen i Sverige.
De senaste årens besparingar inom landstingens hälso- och
sjukvård har hittills inte medfört någon minskning av
efterfrågan på läkare utan endast att ökningen för närvarande
nästan upphört. Den fortsatta ekonomiska åtstramningen för att
konsolidera landstingens ekonomi bedöms av gruppen medföra att
hälso- och sjukvårdens efterfrågan på läkare blir i stort sett
oförändrad. Detta kan på kort sikt leda till viss ökad
arbetslöshet bland läkare. En minskning av antagningen till
läkarutbildningen påverkar läkartillgången först efter år 2000.
Arbetsgruppen pekar på att den hittills kraftiga ökningen av
antalet läkare har medfört att dagens läkarkår har en ojämn
åldersfördelning. Detta innebär små pensionsavgångar fram till
omkring år 2010 då avgångarna kraftigt ökar.
Arbetsgruppen summerar sina analyser med att en tillfällig
minskning av läkarutbildningens kapacitet synes möjlig, men att
det är viktigt att en eventuell kortsiktig minskning inte medför
en sänkning av den långsiktiga utbildningskapaciteten då det
framtida behovet är svårt att avgöra.
Efterfrågan på läkare påverkas framför allt av tillväxten inom
hälso- och sjukvården. Av arbetsgruppens material framgår att
vid en genomsnittlig årlig tillväxt på 1,5 % inom hälso- och
sjukvården kommer efterfrågan att överstiga tillgången någon
gång mellan 2005 och 2010. Se bilagorna 1--2.
Arbetsgruppen föreslår en minskning av allmäntjänstgöringen,
dvs. AT, med 6 månader till 15 månader samtidigt som
grundutbildningen förlängs, så att den sammanlagda
utbildningstiden blir oförändrad. Härmed underlättas
sjukvårdshuvudmännens möjligheter att tillhandahålla
tillräckligt antal AT-block för nyexaminerade läkare samtidigt
som en anpassning av utbildningen sker till EU:s krav på minst
sex års läkarutbildning.
I Tandhälsans utveckling hos olika befolkningsgrupper,
S94/656/S (Anders Hugoson), redovisas att data från
epidemiologiska studier bland såväl barn och ungdom som vuxna
visar på en kraftigt förbättrad tandhälsa under de senaste
decennierna. Många barn och ungdomar är i dag helt kariesfria,
och de flesta uppvisar endast ett fåtal karierade eller fyllda
ytor hos tänder i kindtandsområdena. Den parodontala hälsan är
också god. Även bland de vuxna kan en förbättring av tandhälsan
konstateras. Den egna munhygienen har förbättrats och antalet
nytillkomna, tandlösa individer är få och antalet tänder som
förloras bland betandade personer blir färre och färre långt upp
i åldrarna.
Mycket talar för att 85--95 % av befolkningen regelbundet
besöker tandläkare. Det finns ur denna synpunkt därför inga
omfattande dolda tandvårdsbehov.
Förbättringen av tandhälsan hos barn, ungdomar och vuxna får
dock, enligt rapporten, inte skymma det faktum att det finns ett
mindre antal individer med ett relativt omfattande till mycket
omfattande vårdbehov. Hög förekomst av karies och i vissa fall
parodontit har redovisats bland grupper av invandrarbarn, vuxna
invandrare och flyktingar samt handikappade och kroniskt sjuka
barn, ungdomar och vuxna. Tandhälsoövervakande/vårdande insatser
måste även i framtiden ha högsta prioritet.
I Utbildningar för framtidens tandvård, SOU 1989:28,
framhålls att resurserna i tandvården måste utnyttjas så
effektivt som möjligt, vilket innebär att patienten skall vårdas
på den lägsta nivå av omhändertagande som är möjlig. I takt med
att tandhälsan förbättras kommer legitimerade tandsköterskor att
behandla allt fler individer. Detta kommer att leda till en
minskad efterfrågan på tandläkare. Utredningen beräknade behovet
av tandläkare fram till år 2025 och ansåg att en total
utbildningskapacitet om 220 nybörjarplatser per år skulle komma
att tillgodose behovet. Ett lämpligt minimiantal var enligt
utredningen 50 nybörjarplatser per fakultet. Kostnaden för
lärare, forskning och övrig administration ansågs bli för hög
med ett mindre antal nybörjarplatser. För Malmös del ansågs dock
40 platser lämpligt; detta kompenserades till viss del av
förslaget om tandteknikerutbildningen där.
Skrivelse i ärendet
Samverkansnämnden i norra sjukvårdsregionen har i en
skrivelse till socialutskottet den 29 april 1994 utvecklat
motiven för en bibehållen tandläkarutbildning och ökad
läkarutbildning i Umeå för Norrland.
Samverkansnämnden ser mycket allvarligt på förslaget i
propositionen att dra ner såväl den totala läkarutbildningen som
tandläkarutbildningen i landet med hänsyn till osäkerheten i
utvecklingen av arbetsmarknaden för tandläkare och läkare på
kort sikt och de dokumenterat stora pensionsavgångarna några år
in på 2000-talet. Nämnden anser att utbildningsdimensioneringen
håller på att bli alltför konjunkturbetonad, vilket ger en
ryckighet i den långsiktiga planeringen.
Nämnden anför att behovet av tandvård fortfarande är stort och
att med en bättre samhälls- och privatekonomi ökar efterfrågan
på tandvård liksom vid ett väntat amalgamförbud. Ökad
efterfrågan och kraftigt ökande pensionsavgångar kan innebära
att Sverige omkring eller strax efter sekelskiftet får en ny
tandläkarbrist.
För tandläkarförsörjningen i Norrlandslänen är den kraftiga
anslagsminskningen från 60 till 40 intagningsplatser i Umeå
särskilt allvarlig. Umeåfakulteten svarar för utbildningen till
de fyra Norrlandslänen samt Gävleborgs län med tillsammans 1,2
miljoner människor utspridda på 58 % av Sveriges yta.
Erfarenheten säger att det är Norrland och dess inland som
drabbas först och värst vid brist på tandläkare.
Nämnden pekar också på att i utredningen Utbildningar för
framtidens tandvård, SOU 1989:28, lades fast att 50
intagningsplatser per år är ett minimum för att hålla kvaliteten
på undervisning och forskning.
Den odontologiska utbildningen i Umeå måste, enligt nämnden,
bibehållas på en anslagsnivå motsvarande minst 50
intagningsplatser för budgetåret 1994/95. Det totala antalet
intagningsplatser bör därmed ökas till 180 jämfört med
propositionens förslag på 170.
Vad gäller läkarförsörjningen hänvisar samverkansnämnden till
tidigare skrivelser och föredragningar för socialutskottet om
att det långsiktiga behovet av utexaminerade läkare per år
uppgår till 130 i norra sjukvårdsregionen. De fyra
Norrlandslänen utannonserade också under 1993 130 AT-block för
nyexaminerade läkare av totalt 859 i landet. För 1994 beräknas
drygt 130 utannonseras av totalt ca 820 i landet (se bilaga 3).
Vidare pekas på att i Socialdepartementets utredning, Ds
1994:57, dras slutsatser att en utökning av läkarutbildningen
kan behövas från slutet av 1990-talet för att förhindra en ny
läkarbrist. Nämnden  framhåller att denna brist först kommer att
uppstå i Norrland och dess inlandskommuner och att det därför är
välmotiverat att kräva en utökning av läkarutbildningen i Umeå.
Tidigare behandling
Utskottet (1992/93:SoU3y) behandlade våren 1993 senast frågan
om dimensioneringen av läkarutbildningen i Umeå. Utskottet
anförde då:
Utskottet anser att läkarbristen i norra sjukvårdsregionen är
oacceptabel. De särskilda rekryteringssatsningar som hittills
prövats har inte givit önskat resultat. Läkartillgången i
Norrland kan vidare en bit in på 2000-talet förväntas minska på
grund av stora pensionsavgångar. Utskottet vidhåller sin
tidigare uppfattning att en utökning av platserna på
läkarutbildningen i Umeå på ett avgörande sätt skulle kunna
förbättra läkarförsörjningen i regionen. Undersökningar visar,
som tidigare framhållits, att merparten av de läkare som
utbildats i Umeå stannar kvar och tjänstgör i något Norrlandslän
efter examen.
Utskottet anser att riksdagen nu bör fatta beslut om en
utökning av grundutbildningen av läkare i Umeå med 50 årsplatser
under år 1994. Detta bör ske genom en omfördelning inom
totalramen.
Vad utskottet nu anfört med anledning av propositionen i denna
del och motionerna 1992/93:Ub35 (-), 1992/93:Ub82 (s, kds, v)
och 1992/93:Ub701 (s) om en ökad läkarutbildning i Umeå bör
enligt utskottets mening ges regeringen till känna.
Utbildningsutskottet (1992/93:UbU14) anförde bl.a.
följande (s. 51):
Utbildningsutskottet erinrar om att beslut om antalet
studenter som skall antas till viss utbildning fr.o.m. det
kommande budgetåret fattas av resp. universitet eller högskola.
De utbildningsuppdrag som redovisas i propositionen ger utrymme
för lokala prioriteringar. Utskottet delar utbildningsministerns
uppfattning att den aviserade långsiktiga prognosen om
läkarbehovet bör avvaktas, innan riksdagen tar ställning till
förändringar i läkarutbildningens dimensionering och
lokalisering. Ett beslut om förändringar kommer att få formen av
förändringar i berörda läroanstalters utbildningsuppdrag.
Utskottet föreslår således att riksdagen med avslag på
motionerna 1992/93:Ub35, 1992/93:Ub82 och 1992/93:Ub701,
samtliga delvis, lägger propositionen i denna del till
handlingarna.
Riksdagen följde utbildningsutskottet (rskr. 1992/93:363).
Utskottets bedömning
Utskottet begränsar sitt yttrande till frågan om den
långsiktiga bedömningen av behovet av läkare och tandläkare.
Fortfarande råder brist på läkare i Norrland, speciellt i
glesbygden. De särskilda rekryteringssatsningar som hittills
prövats har inte givit önskat resultat. Samtidigt visar
undersökningar att merparten av de läkare som utbildats i Umeå
stannar kvar och tjänstgör i något Norrlandslän efter examen.
Utskottet anser det angeläget att den rapport som just
utarbetats inom regeringskansliet, Den framtida efterfrågan på
läkare m.m., Ds 1994:57, blir föremål för remissbehandling och
att en ingående analys görs av det ytterligare material som
härigenom kan tillföras ärendet. Arbetsgruppens rapport visar
t.ex. på att vid en årlig tillväxt på 1,5 % av sjukvården
uppstår en läkarbrist före år 2010. Detta innebär, enligt
utskottets uppfattning, att den neddragning av
läkarutbildningsuppdragen som nu föreslås kan bli tillfällig.
När brist på läkare uppstår drabbar detta först norra Sverige.
Utskottet vidhåller därför sin tidigare inställning att en
utökning av platserna på läkarutbildningen i Umeå på ett
avgörande sätt skulle kunna förbättra läkarförsörjningen i
regionen. Regeringen kommer att i årets budgetarbete göra en
grundlig analys av det långsiktiga behovet av läkarutbildning
och volymen av utbildningsuppdragen. Regeringen bör därvid också
överväga omfattningen av läkarutbildningen i Umeå. Vad utskottet
nu anfört med anledning av propositionen och motionerna Fi40 och
Fi41 bör, enligt utskottets mening, ges regeringen till känna.
Utskottet vill när det gäller tandläkarutbildningen peka på
vikten av att utbildningsuppdragen i Umeå läggs på en nivå som
täcker norra regionens behov av tandläkare. Tandvårdsbehoven i
regionen är fortfarande stora. En förbättrad ekonomi liksom en
avveckling av amalgamet som tandfyllningsmaterial kan komma att
påverka efterfrågan på tandvård.
Vad gäller tandläkarutbildningen vill utskottet också peka på
att i betänkandet SOU 1989:28 ansågs 50 nybörjarplatser per
fakultet vara ett lämpligt minimiantal för att kostnaderna för
lärare, forskning och övrig administration skulle bli skäliga.
Vad utskottet nu anfört med anledning av propositionen och
motionerna Fi33 och Fi39 bör, enligt utskottets mening, ges
regeringen till känna.
Stockholm den 19 maj 1994
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s),
Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan
Andersson (s), Jerzy Einhorn (kds), Leif Bergdahl (nyd),
Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), Barbro Westerholm
(fp) och Maud Ekendahl (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Behovsprövning av barnbidrag m.m.
Leif Bergdahl (nyd) anser att den del av utskottets bedömning
som börjar med "Utskottet har" och slutar med "därför
avstyrkas."bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de medel som går till föräldraförsäkring,
barnbidrag, kommunal barnomsorg m.m. skall läggas samman och
fördelas till barnfamiljer som vårdnadsersättning och
barnbidrag.
Barnbidragen skall, enligt utskottets mening, behovsprövas och
flerbarnstillägget skall minskas med 10 % fr.o.m. tredje barnet.
Vidare bör införas en vårdnadsersättning, som bör ligga på
maximalt 8 000 kr per månad och familj. Denna skall vara
skattefri och pensionsgrundande. Familjer vars sammanlagda
inkomster uppgår till högst 320 000 kr per år skall erhålla
fullt vårdnadsbidrag och barnbidrag. Över denna inkomst skall en
stegvis avtrappning ske så att familjer med en sammanlagd
inkomst över 500 000 kr inte erhåller några bidrag.
Utskottet föreslår att vad utskottet anfört med anledning av
motion Fi31 (nyd) yrkandena 12--14 ges regeringen till känna.


Kulturutskottets yttrande
1993/94:KrU10y
Bilaga 6
Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 beslutat bereda
kulturutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1993/94:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella
motioner, såvitt propositionen och motionerna rör
kulturutskottets beredningsområde.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i
vad avser bilaga 8 avsnittet Folkbildning och bilaga 11
avsnittet Kulturverksamhet m.m. samt motionerna 1993/94:Fi32
yrkande 43 och 1993/94:Fi59 yrkandena 1--17.
Utskottet
Bidrag till folkbildningen (B 1)
I enlighet med vad som aviserats i årets budgetproposition
föreslår regeringen i kompletteringspropositionen (bil. 8 s. 7
och 8) att medel skall anvisas under anslaget Bidrag till
folkbildningen för särskilda arbetsmarknadspolitiska insatser.
För 8 900 extra platser inom folkhögskolan beräknas
390 710 000 kronor. Vidare beräknas 100 miljoner kronor för
särskilda kurser för arbetslösa anordnade av studieförbund eller
folkhögskolor. Utbildningsinsatser i svenska och främmande språk
bör prioriteras. Vidare anför regeringen att det är angeläget
med utbildningsinsatser i naturvetenskapliga och tekniska ämnen.
I motion Fi59 (s) yrkande 13 hemställs -- mot bakgrund av
riksdagens beslut under senare år om nedskärningar på
folkbildningsanslaget -- att riksdagen skall anvisa 100 miljoner
kronor som en förstärkning av det ordinarie anslaget.
Motionärerna har ingen erinran mot propositionsförslaget att --
utöver ordinarie medel -- anvisa särskilda medel till
folkbildningen av arbetsmarknadspolitiska skäl. I motionen
begärs vidare att riksdagen skall anvisa 3 miljoner kronor för
särskilda insatser för att motverka rasism och
främlingsfientlighet (yrkande 15).
Det ordinarie anslaget till folkbildningen bör enligt motion
Fi32 (v) förstärkas med 260 miljoner kronor bl.a. mot bakgrund
av de arbetslösas stora utbildningsbehov (yrkande 43).
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag att av
arbetsmarknadspolitiska skäl anvisa särskilda medel under
anslaget Bidrag till folkbildningen, nämligen 390 710 000
kronor för 8 900 extra platser inom folkhögskolan och 100
miljoner kronor för särskilda kurser inom folkbildningen för
arbetslösa.
Kulturutskottet anförde i sitt betänkande 1993/94:KrU13 att
riksdagen mot bakgrund av rådande statsfinansiella läge borde
följa regeringens förslag i budgetpropositionen att spara 100
miljoner kronor på det ordinarie folkbildningsanslaget för
budgetåret 1994/95. Riksdagen följde förslaget (rskr.
1993/94:177). Kulturutskottet anser att det inte finns anledning
för riksdagen att nu ändra ståndpunkt, varför förslagen i
motionerna Fi32 yrkande 43 och Fi59 yrkande 13 om förstärkningar
av folkbildningsanslaget avstyrks.
Vidare anförde kulturutskottet i sitt betänkande 1993/94:KrU13
att folkbildningen har goda möjligheter att bidra till att
främlingsfientlighet och rasism motverkas. Utskottet ansåg
emellertid att några särskilt anvisade medel för detta ändamål
inte borde anvisas. Med hänvisning till sitt tidigare
ställningstagande föreslår utskottet att finansutskottet
avstyrker motion Fi59 yrkande 15.
Utskottet vill erinra om att riksdagen under våren anvisat
väsentligt utökade medel för åtgärder mot främlingsfientlighet
och rasism (prop. 1993/94:100 bil. 12 punkt D 11, bet.
1993/94:SfU14, rskr. 1993/94:263).
Kulturmiljövård
I propositionen (bil. 11 s. 1 och 2) erinras om att regeringen
som en uppföljning av riksdagens beslut om extra ROT-åtgärder
för budgetåret 1993/94 beslutat om ett extra anslag på 195
miljoner kronor till Riksantikvarieämbetet att användas för
kulturhistoriskt värdefulla miljöer och byggnader. Ett antal
angelägna projekt har enligt regeringen nu kunnat komma i gång.
Dock finns det fortfarande behov av upprustningsåtgärder i den
kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen. Regeringen anser det
därför vara motiverat att för budgetåret 1994/95 ytterligare 300
miljoner kronor anslås till ROT-insatser i byggnader och miljöer
av kulturhistoriskt värde. Medlen föreslås anvisade över
Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel.
Vidare anförs att det finns god beredskap inom
kulturmiljövården för att komma i gång med ytterligare ett antal
större och mindre upprustnings- och restaureringsprojekt. De
projekt som kan få en långsiktigt positiv effekt för den
regionala utvecklingen skall enligt propositionen prioriteras.
Bl.a. nämns projekt som har rent museal karaktär och som kan
gynna kulturturismen, bebyggelse som kan användas för kulturella
arrangemang, utbildningsverksamhet m.m.
Kulturutskottet konstaterar att det finns behov av ytterligare
resurstillskott på kulturmiljöområdet och att det svåra läget på
arbetsmarknaden kräver åtgärder som stimulerar sysselsättningen.
Utskottet vill understryka att de regionala insatser som görs på
kulturmiljövårdens område är angelägna inte minst för det
regionala utvecklingsarbetet. Utskottet välkomnar därför den
föreslagna satsningen.
Bidrag till vissa museer m.m. (B 33)
Riksdagen har på förslag av kulturutskottet beslutat att för
nästa budgetår anvisa 1 miljon kronor under förevarande anslag
för Bildmuseet i Umeå (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 1993/94:196). I
propositionen (bil. 11 s. 2 och 3) anförs bl.a. att Bildmuseet
har Umeå universitet som huvudman, att museet spelar en viktig
roll för de estetiska utbildningarna vid universitetet samt att
det utgör en viktig basresurs för den museologiutbildning som
universitetet bedriver. Då museet utgör en väl integrerad del av
universitetets verksamhet är det enligt regeringens bedömning
naturligt att medlen anvisas under Utbildningsdepartementets
huvudtitel, anslaget C 9. Umeå universitet: Grundutbildning.
Förevarande anslag bör således föras upp med ett motsvarande
lägre belopp, nämligen 101 938 000 kronor.
Kulturutskottet tillstyrker förslaget i propositionen.
Vissa kulturanslag
I motion Fi59 (s) återkommer motionärerna med förslag om
ökning av vissa anslag på kulturhuvudtiteln, vilka tidigare
framförts i motionsyrkanden under allmänna motionstiden i år.
Riksdagen bör enligt motionen under anslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. (B 2) -- utöver
tidigare anvisade medel under anslaget -- anvisa 7,5 miljoner
kronor för kultur/medier i skolan (yrkande 1), 3 miljoner kronor
för kultur/medier i barn- och skolbarnsomsorg och på
fritidsgårdar (yrkande 2), 3 miljoner kronor för
kultur/medieprojekt för barn och ungdom (yrkande 3), 2 miljoner
kronor för länskonstnärer (yrkande 4), 7 miljoner kronor för de
samlingslokalägande organisationernas kulturverksamhet (yrkande
5), 4 miljoner kronor för kultur i arbetslivet (yrkande 6), 2
miljoner kronor för kultur i vården (yrkande 7), 2 miljoner
kronor för kultur för handikappade (yrkande 8), 1 miljon kronor
för Centrumbildningar (yrkande 9), 5 miljoner kronor för
institutioner med stor andel lönebidragsanställda (yrkande 10),
3 miljoner kronor för kulturprojekt mot främlingsfientlighet och
rasism (yrkande 11) samt 11 miljoner kronor för föremålsvård
m.m. vid museer (yrkande 12).
En ökning med 4,5 miljoner kronor utöver tidigare anvisade
medel begärs under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och
musikgrupper m.m. (B 15) (yrkande 14).
Slutligen begärs att det utöver tidigare anvisade medel
anvisas 2 miljoner kronor under anslaget Statens konstråd (B 18)
för projektet Konst där vi bor (yrkande 16) och 4 miljoner
kronor under anslaget Förvärv av konst för statens byggnader
m.m. (B 19) (yrkande 17).
Kulturutskottet har tidigare under våren ingående behandlat
motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella och föreslagit
riksdagen att avslå dem (bet. 1993/94:19 om allmän
kulturverksamhet s. 6, 7, 13 och 15--18, bet. 1993/94:KrU21 om
teater, dans och musik s. 17 och 18 och bet. 1993/94:KrU22 om
bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. s. 3--5). Riksdagen har
följt utskottets förslag. Med hänvisning till vad
kulturutskottet anfört i angivna betänkanden föreslår utskottet
att finansutskottet avstyrker motion Fi59 yrkandena 1--12, 14,
16 och 17.
Stockholm den 20 maj 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders
Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie
Frebran (kds), Richard Ulfvengren (nyd), Ingegerd Sahlström (s),
Björn Kaaling (s) och Birgitta Wistrand (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Bidrag till folkbildningen
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Kulturutskottet anförde" och slutar med "rskr. 1993/94:263)"
bort ha följande lydelse:
Kulturutskottet erinrar om att det ordinarie
folkbildningsanslaget minskats med närmare en halv miljard
kronor under de senaste åren. Antalet utbildningsplatser har
därmed minskats drastiskt vilket i första hand självfallet
drabbat dem som har behov av utbildning men även cirkelledare,
lärare och kulturarbetare. Kulturutskottet anser att det är
nödvändigt att mera långsiktigt förstärka folkbildningsanslaget
för att göra det möjligt för människor att höja sin
utbildningsnivå och stärka sin ställning på arbetsmarknaden.
Kulturutskottet vill också erinra om att folkbildningen är en
viktig del av kulturpolitiken. Mot denna bakgrund anser
kulturutskottet att finansutskottet vid medelsberäkningen bör
tillstyrka motion Fi59 yrkande 13 om anvisande av ytterligare
100 miljoner kronor under anslaget Bidrag till folkbildningen.
Kulturutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi59 om
folkbildningens möjligheter att bidra till att
främlingsfientlighet och rasism motverkas. Med syfte att ge ökat
utrymme för folkbildningens insatser inom detta område föreslår
kulturutskottet att finansutskottet tillstyrker förslaget i
motion Fi59 yrkande 15 om anvisande av 3 miljoner kronor för
ändamålet.
2. Vissa kulturanslag
Åke Gustavsson, Maja Bäckström, Berit Oscarsson, Anders
Nilsson, Leo Persson, Ingegerd Sahlström och Björn Kaaling (alla
s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Kulturutskottet har tidigare" och slutar med "16 och 17" bort
ha följande lydelse:
Kulturutskottet har tidigare under våren ingående behandlat
motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella. Kulturutskottet
föreslår, med hänvisning till vad som anförts i betänkandet
1993/94:KrU19 om allmän kulturverksamhet m.m., reservationerna
3, 4, 17 och 21--23, att finansutskottet med tillstyrkande av
motion Fi59 yrkandena 1--12 hemställer att riksdagen under
anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m. (B 2) anvisar 7,5 miljoner kronor för en ny anslagspost
benämnd Kultur/medier i skolan, 3 miljoner kronor för en ny
anslagspost benämnd Kultur/medier i barn- och skolbarnsomsorg
och på fritidsgårdar, 3 miljoner kronor för en ny anslagspost
benämnd Kultur/medieprojekt för barn och ungdom, 2 miljoner
kronor för en ny anslagspost benämnd Länskonstnärer, 7 miljoner
kronor för en ny anslagspost benämnd Samlingslokalägande
organisationers kulturverksamhet, 4 miljoner kronor utöver
tidigare anvisade medel för anslagsposten Kultur i arbetslivet,
2 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kultur i
vården, 2 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Kultur
för handikappade, 1 miljon kronor utöver tidigare anvisade
medel för anslagsposten Centrumbildningar, 5 miljoner kronor
för en ny anslagspost benämnd Till Statens kulturråds
disposition för institutioner med stor andel
lönebidragsanställda, 3 miljoner kronor för en ny anslagspost
benämnd Kulturprojekt mot främlingsfientlighet och rasism samt
11 miljoner kronor för en ny anslagspost benämnd Till Statens
kulturråds disposition för föremålsvård m.m. vid museer.
Vidare föreslår kulturutskottet -- med hänvisning till vad som
anförts i betänkandet 1993/94:KrU21 om teater, dans och musik,
reservation 10 -- att finansutskottet med tillstyrkande av
motion Fi59 yrkande 14 hemställer att riksdagen under anslaget
Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. (B 15)
anvisar 4,5 miljoner kronor utöver tidigare anvisat anslag.
Slutligen föreslår kulturutskottet -- med hänvisning till vad
som anförts i betänkandet 1993/94:KrU22 om bibliotek, bildkonst,
konsthantverk m.m., reservationerna 2 och 4 -- att
finansutskottet med tillstyrkande av motion Fi59 yrkandena 16
och 17 hemställer att riksdagen dels under anslaget Statens
konstråd (B 18) anvisar 2 miljoner kronor utöver tidigare
anvisat anslag, dels under anslaget Förvärv av konst för statens
byggnader m.m. anvisar 4 miljoner kronor utöver tidigare
anvisat anslag.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Elisabeth Persson (v) anför:
Jag har inget att erinra mot att särskilda medel anvisas av
arbetsmarknadsskäl för utbildning inom folkbildningen och
tillstyrker således regeringens förslag. Jag anser att riksdagen
samtidigt bör besluta om en ökning av det ordinarie anslaget
till folkbildningen. Det är fel att -- såsom riksdagen beslutat
tidigare under våren -- göra besparingar på det ordinarie
anslaget när behovet av utbildning är stort. Enligt min mening
bör finansutskottet därför med tillstyrkande av motion Fi32
yrkande 43 föreslå riksdagen att anvisa ytterligare 260 miljoner
kronor under anslaget Bidrag till folkbildningen.

















Utbildningsutskottets yttrande
1993/94:UbU6y
Bilaga 7
Kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150 bil. 8)

Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 berett utbildningsutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1993/94:150 med
förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret
1994/95, m.m. (kompletteringspropositionen) jämte motioner,
såvitt propositionen och motionerna rör utbildningsutskottets
beredningsområde.
Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande regeringens
förslag i bilaga 8 till propositionen samt i anslutning därtill
väckta motioner. Utskottet har vidare den 15 maj 1994 beslutat
att till finansutskottet med eget yttrande överlämna följande
motionsyrkanden som väcktes under allmänna motionstiden 1994:
1993/94:Ub607 (fp), 1993/94:Ub608 (m), 1993/94:Ub676 (s),
1993/94:Ub677 (s) yrkande 3, 1993/94:Ub679 (v),
1993/94:Ub688 (c) yrkande 3, 1993/94:Ub690 (c) yrkande 1,
1993/94:Ub714 (v) yrkandena 5, 6 och 7 samt 1993/94:Ub721
(c), vilka alla anknyter till förslag som regeringen i
budgetpropositionen aviserat sin avsikt att lägga fram i
kompletteringspropositionen. De nämnda motionerna behandlas
också i detta yttrande.
Utbildningsinsatser på gymnasial nivå för arbetslösa
Regeringen aviserade i budgetpropositionen (prop. 1993/94:100
bil. 9 s. 15 f.) att det även nästa budgetår skulle anvisas
medel till extra insatser inom gymnasieskolan och komvux mot
bakgrund av den rådande arbetslösheten. Vidare aviserades ett
förslag om en ny utbildningsform, utbildningscheck. Som
riktvärden för planeringen angavs därvid 26 100 platser inom
gymnasieskolan  och 28 000 platser i komvux och med
utbildningscheck.
I kompletteringspropositionen lägger regeringen nu fram sina
förslag på dessa punkter.
Regeringen föreslår att ytterligare 1 469 587 000 kr anslås
under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m.
Därvid beräknas medel för statsbidrag till 26 100 platser i
ett tredje gymnasieår, avsett för elever som genomgått tvåårig
linje i gymnasieskolan. I första hand skall detta enligt
regeringen erbjudas elever som slutför tvåårig linje våren 1994.
Även ungdomar som slutfört sådan linje våren 1993 eller 1992 och
inte har gått ett tredje utbildningsår bör beredas denna
utbildning om det finns plats. Statsbidrag föreslås utgå med 30
000 kr per helårsplats.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1993/94:Fi42 (s) att
medel anvisas för 30 000 platser, alltså 3 900 fler än
regeringen föreslagit (yrkande 2). För dessa ytterligare platser
föreslås i motionen att riksdagen skall anvisa ytterligare 117
miljoner kronor (yrkande 3).
För vuxna arbetslösa föreslår regeringen att medel avsätts
motsvarande 28 000 helårsplatser. Av dessa skall enligt
propositionen 20 000 platser avsättas för gymnasial
utbildning och påbyggnadsutbildning inom komvux och 8 000
platser avsättas för utbildning finansierad med s.k.
utbildningscheck. Regeringen framhåller att kommunerna enligt
skollagen har ett grundansvar för att tillgodose behoven av
utbildning i komvux. De tillkommande resurserna skall alltså
användas för nya platser. Utbildning i svenska, främmande språk,
naturvetenskapliga och tekniska ämnen skall prioriteras. För
både komvuxplatser och utbildningscheckar föreslås ett belopp om
22 800 kr per helårsplats.
Systemet med utbildningscheck är en nyhet som regeringen
introducerar för att möjliggöra insatser från olika
utbildningsanordnare vid sidan av skolväsendet.
Utbildningscheckarna skall t.ex. avse utbildning i främmande
språk på lägst gymnasienivå och gå till anordnarna av
utbildningen. Denna skall omfatta minst en termin på heltid
eller två terminer på halvtid. Skolverket avses få i uppdrag att
fördela utbildningscheckarna på de intresserade
utbildningsanordnare som godkänns av verket. De
utbildningsanordnare som kan komma i fråga är fristående skolor
-- däremot inte det offentliga skolväsendet --, studieförbund,
folkhögskolor samt universitet och högskolor. Även
utbildningsföretag kan godkännas. Anordnarna skall ha kompetenta
lärare för utbildningen och kunna förete en plan för denna,
omfattande innehåll, uppläggning och utbildningsmål. Regeringen
avser att göra sådan ändring i studiestödsförordningen att
deltagare i utbildning med utbildningscheck kan få särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1993/94:Fi42 att
riksdagen skall avslå förslaget om utbildningscheckar, som
enligt deras uppfattning inte har något annat syfte än att skapa
ytterligare möjligheter för privata utbildningsanordnare.
Motionärerna vill i stället avsätta de medel som regeringen
avsett för utbildningscheckar till utbildning inom komvux
(yrkande 6). Om detta yrkande avslås vill motionärerna att
systemet med utbildningscheck även skall omfatta det offentliga
skolväsendet (yrkande 7).
Även Vänsterpartiet yrkar i motion 1993/94:Fi32 avslag på
regeringens förslag om att införa utbildningscheckar och påpekar
att den språkutbildning som efterfrågas mycket väl kan
genomföras i komvux och folkhögskolan (yrkande 41). Också i
motion 1993/94:Ub714 (v), som väcktes under allmänna
motionstiden, yrkas avslag på förslaget om utbildningscheckar
(yrkande 5).
I fråga om antalet platser föreslår Socialdemokraterna att det
för extrainsatser inom komvux skall avsättas medel för 25 000
platser i mera teoretiskt inriktad utbildning och för 15 000
platser i den yrkesinriktade delen av komvux (mot. 1993/94:Fi42
yrkande 4). Sammanlagt föreslår alltså Socialdemokraterna
40 000 platser, att jämföra med regeringens förslag om 28 000.
För att bestrida kostnaderna för de platser i komvux som går
utöver regeringens förslag föreslår de att riksdagen skall
anvisa 560 miljoner kronor (yrkande 5). Medlen föreslås bli
anvisade under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet m.m. (yrkande 8). Enligt sistnämnda
yrkande skall medlen fördelas av Skolverket efter ansökan och i
enlighet med de principer som gäller för innevarande budgetår,
med möjlighet till omfördelning mellan skolformerna om så
befinns nödvändigt.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1993/94:Fi32 att drygt en
miljard kronor anvisas utöver regeringens förslag för en kraftig
ökning av antalet platser i komvux (yrkande 42).
Utskottet konstaterar att det innevarande läsår beräknats
medel för 40 000 extra platser för ett tredje gymnasieår. Av
dessa har enligt uppgift i förevarande proposition ca 26 000
platser utnyttjats. Mot den bakgrunden delar utskottet
regeringens bedömning att det nu är till fyllest att medel
beräknas för 26 100 platser. Utskottet vill i detta sammanhang
påpeka att det anslag från vilket statsbidrag utgår för det
tredje gymnasieåret är ett förslagsanslag. Statsbidrag har
innevarande budgetår utgått enligt en förordning (SKOLFS
1993:15). Utskottet utgår från att det är regeringens avsikt att
medlen även för budgetåret 1994/95 skall anvisas under ett
förslagsanslag -- även om det i kompletteringspropositionen
hemställs om ett obetecknat anslag --, och att rätten till
statsbidrag skall regleras i förordning.
Innevarande budgetår finns medel anvisade för 33 000 extra
helårsplatser inom komvux. Av propositionen framgår att ca
25 000 av dessa har utnyttjats. Mot denna bakgrund delar
utskottet regeringens uppfattning att det platsantal som
beräknats i kompletteringspropositionen är tillräckligt.
Systemet med utbildningscheckar innebär att insatser från olika
typer av utbildningsanordnare blir möjliga, vilket utskottet
anser värdefullt. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget
att även kommuner i sitt skolväsen för vuxna skall kunna
utnyttja utbildningscheckarna.
Yrkande 8 i motion 1993/94:Fi42 är enligt utskottets
uppfattning tillgodosett i propositionen.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå att
riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1993/94:Fi32 yrkandena 41 och 42, 1993/94:Fi42
yrkandena 2, 3, 4, 5, 6, 7 och 8 samt 1993/94:Ub714 yrkande 5 --
med ändring av sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU7, rskr.
208) -- till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 469 587 000 kr.
Hemspråksundervisningen
Ny demokrati föreslår i motion 1993/94:Fi31 yrkande 37 att
kommunernas skyldighet att erbjuda hemspråksundervisning skall
slopas.
Utbildningsutskottet har avstyrkt motsvarande yrkanden vid fem
tillfällen under de två senaste riksmötena (bet. 1992/93:UbU8,
1992/93:UbU3y, 1992/93:UbU5y, 1992/93:UbU6y samt 1993/94:UbU7).
Riksdagen har följt utskottets förslag. Med hänvisning härtill
föreslår utbildningsutskottet att finansutskottet nu avstyrker
yrkandet.
Förstärkt intern kontroll och rådgivning i
ekonomiadministrativa frågor
I inledningen till littera C i kompletteringspropositionen
redovisar regeringen sin bedömning av behovet av åtgärder mot
bakgrund av att Riksrevisionsverkets granskningar av flera
universitet och högskolor givit anledning till många
invändningar och påpekanden. Regeringen finner det angeläget att
förstärka och bredda den interna kontrollen och
rådgivningsfunktionen vid universitet och högskolor och avser
att ställa vissa krav på lärosätena i detta avseende.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning att det behövs en
sådan förstärkning, utgår från att arbetet inom varje lärosäte
kan organiseras antingen helt genom köp av tjänster som utförs
av auktoriserade revisorer eller genom samverkan mellan dessa
konsulter och en intern revisionsorganisation. Rapporteringen
skall i båda fallen ske direkt till styrelsen.
Bildmuseet i Umeå
Riksdagen har tidigare under detta riksmöte beslutat att
anvisa 1 miljon kronor till Bildmuseet i Umeå. Medlen anvisades
under elfte huvudtiteln, anslaget B 33. Bidrag till vissa museer
m.m. (bet. 1993/94:KrU26, rskr. 196). Bildmuseet har Umeå
universitet som huvudman. Regeringen föreslår i
kompletteringspropositionen att Umeå universitet ges som ett
särskilt åtagande att svara för utveckling och drift av
verksamheten vid Bildmuseet. Medel för detta bör enligt
regeringen anvisas under åttonde huvudtiteln, anslaget C 9. Umeå
universitet: Grundutbildning, varvid anslaget B 33 under elfte
huvudtiteln föreslås bli minskat med 1 000 000 kr. Regeringen
föreslår vidare att ytterligare 500 000 kr anslås för
Bildmuseet, vilket medför att anslaget Umeå universitet:
Grundutbildning bör ökas med 1 500 000 kr.
Utskottet har inhämtat att Kulturdepartementet gjort den
bedömningen att Bildmuseet bör tillföras sammanlagt 2 miljoner
kronor för att satsningen skall vara meningsfull. Av nämnda
belopp kommer Statens kulturråd att bidra med 500 000 kr.
Utbildningsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker
regeringens förslag om att Umeå universitet ges som ett särskilt
åtagande att svara för utveckling och drift av verksamheten vid
Bildmuseet. Utbildningsutskottet återkommer i det följande till
anslagsbeloppet under Umeå universitet: Grundutbildning.
Utbildningen av läkare och tandläkare
Budgetåret 1993/94 infördes ett helt nytt system för
dimensionering och resurstilldelning för grundläggande
högskoleutbildning. Statsmakternas styrning av utbildningsutbud
och dimensionering sker numera genom det utbildningsuppdrag som
för vart och ett av de statliga universiteten och högskolorna
anges i regleringsbrev. De nu gällande utbildningsuppdragen
avser treårsperioden 1993/94--1995/96. Där anges inom vilka
utbildningsområden lärosätet kan få ersättning för s.k.
helårsprestationer och vilket antal sådana som kan grunda
ersättning inom resp. utbildningsområde. Vidare anges för hur
många helårsstudenter lärosätet kan få ersättning (studentpeng)
under ett visst läsår. Det högsta antalet ersättningsberättigade
helårsprestationer och helårsstudenter har emellertid angivits
med marginal i förhållande till vad som faktiskt ryms inom
anslagsbeloppet. Därmed har lärosätena ett visst utrymme för
egna prioriteringar när det gäller utbildningsutbudet och
dimensioneringen av olika utbildningar. Dimensioneringen styrs
även av att det i utbildningsuppdraget anges hur många examina
av vissa slag som lärosätet skall prestera under treårsperioden.
För andra lärosäten än de konstnärliga anges hur många examina
omfattande minst 120 poäng som skall presteras samt antalet av
vissa yrkesexamina, bland dem läkarexamen och tandläkarexamen.
Med den nya ordningen fastställs inte längre antalet
nybörjarplatser i olika slags utbildning av statsmakterna.
Vid förra riksmötet godkände riksdagen de riktlinjer för
utbildningsuppdragen till de olika universiteten och högskolorna
som regeringen presenterat i proposition 1992/93:169 (bet.
UbU14, rskr. 363). I nämnda proposition (s. 50) anförde
regeringen, mot bakgrund av önskemål om ökning av
läkarutbildningen i Umeå, att behovet av en eventuell ökning av
läkarutbildningen måste bedömas mot en långsiktig prognos över
tillgång och efterfrågan på läkararbetskraft i olika delar av
landet. En sådan prognos planerades då av statsrådet Könberg och
avsågs föreligga i sådan tid att hänsyn till den kunde tas i
följande års budgetproposition, varför inget förslag om ökning
av läkarutbildningen i Umeå fördes fram i den nyss nämnda
propositionen. Utbildningsministern anförde också att en ökning
av antalet avlagda läkarexamina borde kunna ske inom ramen för
befintliga medel.
När det gäller tandläkarutbildningen konstaterades i samma
proposition (s. 51 f.) att det fanns en stor osäkerhet i
bedömningen av det framtida behovet av tandläkare. Därför
föreslogs att den utökning med 10 platser i tandläkarutbildning
som gjordes vid Karolinska institutet budgetåret 1992/93 inte
skulle permanentas. Vidare nämndes att statsrådet Könberg
planerade ett uppdrag till Socialstyrelsen att göra en förnyad
bedömning av behovet av tandläkare när utformningen av det nya
ersättningssystemet i tandvården klarnat.
De utbildningsuppdrag som givits för perioden 1993/94--1995/96
för Karolinska institutet och de universitet som anordnar
läkarutbildning resp. tandläkarutbildning innefattar angivande
av vilket antal examina av resp. slag som skall presteras under
treårsperioden samt för vilket antal helårsprestationer inom det
medicinska resp. det odontologiska utbildningsområdet som
lärosätena kan påräkna ersättning under treårsperioden.
I årets budgetproposition aviserade regeringen ett kommande
förslag om minskning av utbildningsuppdragen när det gäller
läkar- och tandläkarutbildning. I kompletteringspropositionen
har regeringen nu lagt fram sitt förslag om detta.
Utskottet tar först upp frågan om läkarutbildningen.
Regeringen tillsatte i januari 1994 en arbetsgrupp med uppgift
att bedöma den framtida efterfrågan på läkare vid olika
antaganden om hälso- och sjukvårdens volymutveckling.
Arbetsgruppens rapport (Ds 1994:57) lades fram i april. Där
konstateras att antalet läkare ökar kontinuerligt fram till
omkring år 2010. Därefter väntas många pensionsavgångar.
Arbetsgruppen tar inte ställning till de olika alternativ som
presenteras i rapporten utifrån skilda antaganden. Regeringen
anför att bedömningen av efterfrågan på läkare är vansklig.
Internationella jämförelser leder fram till slutsatsen att
efterfrågan på läkare inte låter sig beräknas efter något
objektivt mätbart "behov", utan snarare är ett resultat av
nationella prioriteringar. Den viktigaste frågan när det gäller
att bedöma den framtida efterfrågan på läkare är enligt
regeringen antaganden om det ekonomiska utrymme som samhället
medger för expansion av hälso- och sjukvården. Det tillgängliga
underlaget har lett regeringen fram till slutsatsen att de
beslutade utbildningsuppdragen för de medicinska områdena är
alltför omfattande, varför förslag nu läggs fram om att de skall
ändras så att antalet nyantagna studenter kan minskas fr.o.m.
budgetåret 1994/95 med totalt 120.
De förändringar som regeringen nu föreslår innebär att
anslagen och utbildningsuppdragen till Uppsala, Lunds och
Göteborgs universitet samt Karolinska institutet minskas.
Regeringen utgår därvid från att läkarutbildningen minskas
motsvarande 120 nybörjarplatser, varav 40 avser Karolinska
institutet, 20 Uppsala universitet, 40 Lunds universitet och 20
Göteborgs universitet. Inga minskningar föreslås för Umeå och
Linköpings universitet. Det sistnämnda universitetet har det
minsta utbildningsuppdraget i landet inom det medicinska
området. När det gäller Umeå har regeringen tagit hänsyn till
att det fortfarande -- trots viss arbetslöshet bland läkare på
andra håll i landet -- finns vakanta läkartjänster i de fyra
Norrlandslänen.
Socialdemokraterna, som delar regeringens uppfattning att de
förra året beslutade utbildningsuppdragen för det medicinska
området är för omfattande, föreslår i motion 1993/94:Fi42
yrkande 9 en minskning motsvarande sammanlagt 60
nybörjarplatser, alltså hälften så många som i regeringens
förslag. Motionärerna anser att dessa 60 platser bör fördelas
med 30 på Karolinska institutet och 30 på Lunds universitet
(yrkandena 10 resp. 11). Ingen minskning föreslås alltså för
Uppsala och Göteborgs universitet.
Ny demokrati anser i motion 1993/94:Fi31 att ingen minskning
av utbildningsuppdragen för läkarutbildningen bör göras (yrkande
28 i denna del). Motionärerna anser att de av regeringen anförda
motiveringarna är klart planekonomiska och att det är ologiskt
att regeringen inte föreslår minskningar av utbildningsuppdragen
när det gäller arkitekter och civilekonomer, yrkesgrupper bland
vilka det sedan flera år råder en omfattande arbetslöshet. De
avstyrker minskningsförslagen när det gäller Uppsala universitet
(yrkande 31), Lunds universitet (yrkande 32) och Karolinska
institutet (yrkande 36 i denna del). För Göteborgs universitet
avstyrker de regeringens minskningsförslag (yrkande 33 i denna
del) och föreslår i stället en ökning av utbildningsuppdraget
för det medicinska området till motsvarande 145
nybörjarplatser (yrkande 30). För denna utökning föreslår de
en anslagsökning med 2 miljoner kronor (yrkande 34 i denna del).
Vänsterpartiet avstyrker i motion 1993/94:Fi32 regeringens
förslag om minskat utbildningsuppdrag för det medicinska området
för Göteborgs universitet (yrkande 45 i denna del).
I motion 1993/94:Fi46 (m, fp, c, kds) föreslås en ökning av
utbildningsuppdraget för Göteborgs universitet när det gäller
det medicinska området till 135 nybörjarplatser. Detta bör
enligt motionärerna ske genom en omfördelning i landet inom det
totala anslaget till läkarutbildning. Även i motion 1993/94:Fi49
(s) föreslås en ökning i Göteborg, men till 145 nybörjarplatser.
I båda motionerna hävdas att Västsverige har färre
läkarutbildningsplatser i förhållande till invånarantalet än
någon annan region i landet och att denna situation förvärras
med regeringens förslag. Vidare pekar motionärerna på den
biomedicinska industrins utvecklingsmöjligheter och att den
medicinska fakulteten i Göteborg har utvecklat en utbildning med
naturvetenskaplig profil.
Motionerna 1993/94:Fi40 (s) och 1993/94:Fi41 (fp) tar upp
behovet av att öka läkarutbildningen vid Umeå universitet så att
den motsvarar en examination av 130 läkare per år i stället för
nuvarande cirka 100. Motionärerna hänvisar till den i det
föregående nämnda utredningen om den framtida efterfrågan på
läkare, där det konstateras att pensionsavgångarna bland läkare
ökar kraftigt omkring år 2010. Den därav följande bristen på
läkare kommer först att uppstå i Norrland och inlandskommunerna,
anför motionärerna.
Tre motioner från allmänna motionstiden pläderar för en
minskning av läkarutbildningens dimensionering. Enligt motion
1993/94:Ub607 (fp) är det angeläget att vidta åtgärder för att
minska det överskott som nuvarande utbildningsvolym skapar. I
motion 1993/94:Ub608 (m) sägs att det är viktigt att snabbt
halvera läkarutbildningens dimensionering. Detta bör inte ske
genom att lägga ner en eller två fakulteter utan genom att
antagning till utbildningen på nuvarande orter sker en gång per
år i stället för två. Därmed kan utbildningen snabbt expandera
igen när det uppstår ett ökat behov av nya läkare från cirka år
2010 och framåt. En intagning en gång per år i stället för två
förespråkas också i motion 1993/94:Ub676 (s), där motionären
påtalar det samhälleliga slöseri som ligger i att utbilda högt
begåvade studenter till arbetslöshet. Dimensioneringen av
läkarutbildningen bör därför minskas till förmån för andra
efterfrågade högskoleutbildningar, t.ex.
civilingenjörsutbildning. Motionären påpekar också att det nya
resurstilldelningssystemet premierar en hög genomströmning och
att högskolorna kan väntas göra överintag för att säkerställa
maximal ersättning, varför de kan komma att examinera fler
läkare än vad som avsetts.
Utbildningsutskottet anser att en minskning av
läkarutbildningen under i varje fall de närmaste åren är befogad
mot bakgrund av det underlag som presenterats. En minskning
motsvarande totalt 60 nybörjarplatser bör göras och i enlighet
med förslaget i motion 1993/94:Fi42 fördelas med 30 platser
vardera vid Karolinska institutet och Lunds universitet. Vid
Uppsala och Göteborgs universitet bör däremot ingen minskning av
anslagen och utbildningsuppdragen för det medicinska området
företas. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslagen om
omfördelning av utbildningsplatser så att utbildningsuppdragen
vid Göteborgs och Umeå universitet skulle ökas.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att med bifall till motion 1993/94:Fi42
yrkandena 9, 10 och 11, med anledning av regeringens förslag och
motion 1993/94:Ub607 samt med avslag på motionerna 1993/94:Fi31
yrkandena 28 i denna del, 30, 31, 32, 33 och 36, de båda
sistnämnda i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del,
1993/94:Fi40, 1993/94:Fi41, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49,
1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänna vad
utbildningsutskottet anfört om läkarutbildningens
dimensionering.
I fråga om tandläkarutbildningen föreslår regeringen en
minskning av utbildningsuppdragen motsvarande sammanlagt 110
nybörjarplatser, fördelade med 50 vid Karolinska institutet, 40
vid Göteborgs universitet och 20 vid Umeå universitet.
Regeringen har tagit hänsyn till att de tidigare
utbildningsuppdragen innebar en möjlighet till en ökad antagning
i förhållande till de ramar som tidigare fastställts av
riksdagen. Underlag för regeringens ställningstagande till
minskningen finns enligt propositionen tillgängligt i
Socialdepartementet.
Ny demokrati avvisar i motion 1993/94:Fi31 yrkandena 28 och
33, båda i denna del, samt 35 och 36 i denna del regeringens
förslag när det gäller tandläkarutbildningen. Samma principiella
skäl anförs som beträffande läkarutbildningen, vilka redovisats
ovan.
Vänsterpartiet avvisar i motion 1993/94:Fi32 yrkande 45 i
denna del regeringens förslag beträffande Göteborgs universitet.
I motionerna 1993/94:Fi33 (fp) och 1993/94:Fi39 (s) anförs att
tandläkarutbildningen i Umeå bör bibehållas på en anslagsnivå
som motsvarar minst 50 intagningsplatser för budgetåret 1994/95.
I motion 1993/94:Fi48 (s) avvisas regeringens förslag till
minskning vid Göteborgs universitet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att
tandläkarutbildningens dimensionering bör minskas. Minskningens
storlek är också enligt utskottets mening väl avvägd och
lämpligt fördelad mellan de lärosäten som ger utbildningen.
Utskottet har noterat att det nya resurstilldelningssystemet som
tillämpas för första gången i år har medfört att antagningen
till tandläkarutbildning har ökat så att den med ca 10 %
överstiger de planeringstal som låg till grund för
anslagsberäkningen förra året (prop. 1992/93:169, bet. UbU14,
rskr. 363).
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att med avslag på motionerna 1993/94:Fi31
yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35 och 36 i denna del,
1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, 1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39
och 1993/94:Fi48 godkänna vad regeringen förordat om
tandläkarutbildningens dimensionering.
Utbildningsutskottet noterar också att regeringen fått
riksdagens godkännande (prop. 1993/94:100 bil. 6, bet. SoU20,
rskr. 248) att besluta om en förlängning av
tandläkarutbildningen från nio till tio terminer. Detta
sammanhänger med de stora svårigheterna att bereda dem som
avlägger tandläkarexamen s.k. AT-tjänstgöring, vilken är en
förutsättning för att få legitimation som tandläkare. Den
förlängda tandläkarutbildningen avses kunna leda till
legitimation direkt efter tandläkarexamen. Regeringen
förutsätter enligt kompletteringspropositionen att lärosätena
kommer att bereda även dem som nu befinner sig i
tandläkarutbildningen och som önskar gå den tionde terminen
tillfälle att göra det och därmed kunna nå legitimation utan
AT-tjänstgöring. Enligt propositionen har regeringen beräknat
anslagen till lärosätena utifrån detta. Regeringen förutsätter
dock att landstingen kommer att anordna särskilda tjänster för
AT-tjänstgöringen ytterligare några år och att dessa platser
skall erbjudas i direkt anslutning till tandläkarexamen.
Utbildningsutskottet vill för sin del understryka vikten av att
så sker.
Utbildningsutskottets förslag i det föregående angående
dimensioneringen av läkarutbildningen medför att
anslagsbeloppen för de berörda universiteten och Karolinska
institutet bör förändras i förhållande till regeringens förslag
i kompletteringspropositionen.
Riksdagen har för nästa budgetår till Uppsala universitet:
Grundutbildning anvisat ett reservationsanslag på 705 191 000
kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå
riksdagen att avslå regeringens förslag om ändring av
anslagsbeloppet.
Det av riksdagen anvisade anslagsbeloppet under Lunds
universitet: Grundutbildning är för nästa budgetår
1 165 472 000 kr. Utbildningsutskottet anser att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt
tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Lunds
universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (1 165 472 000 -- 3 047 000 =)
1 162 425 000 kr.
Under Göteborgs universitet: Grundutbildning har riksdagen för
budgetåret 1994/95 anvisat 864 062 000 kr. Utskottet
konstaterar att medel till odontologiska fakulteten inte
beräknas under detta anslag. Till fakultetsanslaget återkommer
utskottet i det följande. Utbildningsutskottet anser att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt
tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med anledning
av motion 1993/94:Fi32 yrkande 45 såvitt avser anslagsbeloppet
och med avslag på motion 1993/94:Fi31 yrkande 34 såvitt avser
det medicinska området till Göteborgs universitet:
Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (864 062 000 -- 2 897 000 =)
861 165 000 kr.
Det belopp som riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat under
Umeå universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Det i det
föregående förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet
föranleder regeringen att föreslå en anslagsökning med
1 500 000 kronor, medan den föreslagna minskningen av
tandläkarutbildningen föranleder en anslagsminskning med
1 449 000 kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet
bör tillstyrka regeringens förslag att -- med ändring av
riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) --
till Umeå universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95
anvisa ett reservationsanslag på (594 723 000 + 1 500 000 --
1 449 000 =) 594 774 000 kr.
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för
budgetåret 1994/95 anvisat 324 374 000 kr.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå
riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut (bet.
1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska institutet:
Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (324 374 000 -- 3 047 000 --
3 621 000 =) 317 706 000 kr.
Det odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg
Anslagen till forskning och forskarutbildning berörs inte i
kompletteringspropositionen. I tre motioner -- 1993/94:Fi31
(nyd) yrkandena 29 och 34 i denna del, 1993/94:Fi47 (s) och
1993/94:Fi51 (fp, m, c, kds) -- anförs att anslaget till
odontologiska fakulteten vid Göteborgs universitet bör ökas.
Nämnda anslag ingår som en del i anslaget Göteborgs universitet:
Forskning och forskarutbildning.
Enligt de två sistnämnda motionerna har den odontologiska
fakulteten i Göteborg drabbats hårt i samband med omläggningen
av anslagssystemet förra året. Det sammanhänger med vad
motionärerna kallar en felaktig fördelning som gjordes vid
anslagsomläggningen år 1977 på förslag från fakulteten. När de
tidigare anslagen till respektive odontologiska fakultet (som
avsåg både grundutbildning och forskning) då delades upp mellan
ett s.k. sektorsanslag för grundutbildning (utbildning för
vårdyrken) och ett fakultetsanslag (odontologiska fakulteterna)
skedde uppdelningen med helt skilda procentsatser vid de olika
lärosätena. För Göteborgs universitet hänfördes en större del
till sektorsanslaget och en mindre del till fakultetsanslaget än
vad som gjordes för de övriga berörda lärosätena. Därigenom har
enligt motionärerna det odontologiska fakultetsanslaget i
Göteborg under lång tid kommit att vara för lågt, medan
sektorsanslaget varit högre i Göteborg än vid övriga lärosäten.
Vid anslagsomläggningen förra året schabloniserades ersättningen
till lärosätena för olika utbildningar. Göteborgs universitet
förlorade därvid sitt ytligt sett förmånliga resursläge när det
gäller grundutbildningen, medan ingen förändring skedde
beträffande fakultetsanslaget. I kombination med den nu
föreslagna minskningen av utbildningsuppdraget när det gäller
tandläkarutbildning drabbas den odontologiska fakulteten i
Göteborg hårt, hävdar motionärerna. De åberopar en rapport från
en auktoriserad revisor, som på Utbildningsdepartementets
uppdrag granskat anslagens användning vid fakulteten, och hävdar
att fakultetsanslaget nu skulle ha varit drygt 8 miljoner kronor
högre än det är, om snedfördelningen år 1977 inte hade skett.
Därvid utgår revisorn från antagandet att sektorsanslaget borde
ha tillförts ungefär samma belopp per årsstudieplats i
tandläkarutbildning vid Göteborgs universitet som vid Lunds
universitet. I motion 1993/94:Fi51 hemställs att anslaget
Göteborgs universitet: Forskning och forskarutbildning för
budgetåret 1994/95 ökas med 8,1 miljoner kronor med motsvarande
minskning av anslagen för odontologisk forskning vid övriga
universitet och högskolor. I motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 29
och 1993/94:Fi47 begärs ett tillkännagivande om behovet av att
korrigera de felaktigheter som drabbat fakulteten. Enligt motion
1993/94:Fi31 yrkande 34 i denna del bör anslaget Göteborgs
universitet: Grundutbildning ökas med 10 miljoner kronor, varav
8 miljoner avser odontologiska fakulteten.
Riksdagen behandlade ett motsvarande motionsyrkande vid förra
riksmötet (bet. 1992/93:UbU15 s. 84). Utskottet konstaterade då
att motionärernas beskrivning av anslagsuppdelningen år 1977 var
riktig. Vidare påpekade utskottet att liknande problem på grund
av tidigare felaktigheter kan förekomma på andra håll inom
universitet och högskolor och att man inom regeringskansliet,
enligt vad utskottet erfarit, övervägde möjligheterna att lösa
de problem av detta slag som hade uppkommit. Utskottet var inte
berett att anvisa de ytterligare medel till odontologiska
fakulteten i Göteborg som begärts i motionen.
Utskottet har med anledning av de förevarande motionsyrkandena
inhämtat ytterligare upplysningar från Utbildningsdepartementet
angående anslagsuppdelningen år 1977 och anslagens förändringar
under åren därefter. Den andel av det tidigare gemensamma
anslaget för odontologisk grundutbildning och forskning som på
förslag av resp. lärosäte hänfördes till sektorsanslaget
varierade kraftigt mellan lärosätena. Göteborgs universitet
valde att dit hänföra 69 %, medan motsvarande andel för
Karolinska institutet var 65 %, för Lunds universitet 61 % och
för Umeå universitet 45 %. Om samma belopp per årsstudieplats
skulle ha överförts till sektorsanslaget för Göteborgs
universitet som det som överfördes för Lunds universitet, knappt
17 000 kr, skulle detta för Göteborgs del ha inneburit att
knappt 55 % av det tidigare samlade anslaget skulle ha överförts
till grundutbildningen. Det är därför enligt utskottets mening
missvisande att hävda att beloppet rätteligen borde ha varit
just det som Göteborgs universitet numera har valt till
utgångspunkt för jämförelserna. Vidare infördes år 1979 en ny
utbildningsplan för tandläkarlinjen, vilket medförde vissa
kostnadsförändringar, bl.a. fick Göteborgs universitet
budgetåret 1982/83 ett visst påslag för att klara den nya
utbildningsanordningen (prop. 1982/93:100 bil. 10 s. 434).
Budgetåret 1984/85 beslutades om en neddragning på
tandläkarutbildningen, vilket föregicks av att Universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) tillsammans med de odontologiska
fakulteterna gick igenom de budgetmässiga konsekvenserna. Vid
detta tillfälle föreslogs ingen justering av Göteborgs
universitets anslag. År 1984 skedde en anslagsomläggning som
innebar att anslaget Vissa tandvårdskostnader förstärktes genom
en omfördelning av medel från sektorsanslaget och
fakultetsanslaget. En förhållandevis större andel fördes vid
Göteborgs universitet över från fakultetsanslaget till
tandvårdsanslaget, jämfört med övriga berörda lärosäten. Denna
omläggning skedde i samförstånd med berörda universitet utan att
därvid några förslag framfördes om att ta hänsyn till gamla
felräkningar.
Det är således enligt utskottets mening ogörligt för riksdagen
att avgöra i vilken utsträckning det för nästa budgetår anvisade
anslaget till odontologiska fakulteten i Göteborg kan anses vara
felaktigt. Det är också -- vilket utskottet anförde även vid
förra årets behandling av frågan -- troligt att problem av
liknande slag förekommer även på andra håll i universitets- och
högskolesystemet. För riksdagen måste det centrala vara att i
nuläget och inför kommande planeringsperiod bedöma vilka
resurser som bör avsättas för grundutbildning inom olika
utbildningsområden och för forskning och forskarutbildning inom
olika fakultetsområden, och hur de bör fördelas mellan olika
lärosäten. För fakulteternas del skedde detta vid förra årets
beslut med anledning av forskningspropositionen (prop.
1992/93:170, bet. UbU15, rskr. 388).
En omfördelning mellan de odontologiska fakulteterna, så att
Göteborgsfakulteten tillförs 8 miljoner kronor, skulle leda till
att denna fakultet får ett betydligt större anslag än
motsvarande fakulteter vid Lunds och Umeå universitet.
Utskottet, som utgår från att regeringen inför varje ny
budgetperiod -- och vid behov även däremellan -- gör bedömningar
och lägger fram förslag till riksdagen om eventuella behövliga
förändringar, anser att finansutskottet bör avstyrka motionerna
1993/94:Fi31 yrkandena 29 och 34 i denna del, 1993/94:Fi47 och
1993/94:Fi51.
Dramatiska institutet
Regeringen föreslår en ökning av anslaget Dramatiska
institutet: Grundutbildning med 1 620 000 kr. Den föreslagna
ökningen motsvaras av en ökning av institutets
utbildningsuppdrag med sex helårsstudenter budgetåret 1994/95.
Regeringens motivering är att Dramatiska institutets pågående
förnyelsearbete, som hittills kunnat finansieras inom givna
ramar, var planerat att nästa år finansieras bl.a. genom en
minskning av lokalkostnaderna. Denna minskning kommer Dramatiska
institutet nu inte att kunna genomföra på grund av regeringens
förslag till samlad lokalisering av de konstnärliga
utbildningarna i Stockholm.
Utskottet har tagit del av Dramatiska institutets skrivelse
med begäran om denna medelsförstärkning. Enligt skrivelsen, som
ingavs den 13 april 1994, har Dramatiska institutet de senaste
två åren genomfört en radikal volymökning och framför allt en
avgörande kvalitetshöjning inom sin mest kostnadskrävande
verksamhetsdel. Regi- och skrivarutbildningar inom film/TV har
ökats från tidigare 1,5 nybörjarplatser per år till 17
nybörjarplatser per år. Utbildningsdepartementets ansträngningar
att ordna adekvata lokaler för Dramatiska institutet i samband
med ett konstnärligt campus har ingripit i institutets
planering, som varit att genom flyttning till andra lokaler i
det nuvarande filmhuset eller genom omförhandling frigöra bundna
hyresmedel. Den genomförda expansionen inom dyrare program
skulle enligt skrivelsen kunna balanseras av ett tillskott även
inom billigare utbildningsinriktningar.
Utskottet behandlar regeringens förslag när det gäller
lokalförsörjning för de konstnärliga utbildningarna i Stockholm
-- utom Konsthögskolan -- i betänkandet 1993/94:UbU12.
Det föreslagna anslagsbeloppet motsvarar den ersättning per
helårsstudent som i övrigt gäller för Dramatiska institutet och
som är den högsta ersättning som förekommer inom den
grundläggande högskoleutbildningen.
Utskottet anser att det pågående förnyelsearbetet inom
Dramatiska institutet är angeläget och inte bör få hindras av
att planeringen för lokalförsörjningen kommit i ett nytt läge.
Med hänsyn till detta anser utbildningsutskottet att
finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag om
ytterligare 1 620 000 kr till Dramatiska institutet:
Grundutbildning för budgetåret 1994/95 samt den därmed
sammanhängande ökningen av utbildningsuppdraget med sex
helårsstudenter.
Ökade insatser i övrigt i den grundläggande
högskoleutbildningen
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop.
1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen förslag om
medel för att bereda ca 21 500 ytterligare studenter plats vid
universitet och högskolor budgetåret 1994/95 i s.k.
sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och
distansutbildning. Ytterligare 199 000 000 kr föreslås bli
anvisade under anslaget Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. för detta. Regeringen räknar med
att ca 20 000 studenter skall kunna beredas plats sommartid
inom kurser om lägst 5 och högst 10 poäng, hämtade ur
lärosätenas ordinarie kursutbud. Vidare skall s.k. basår kunna
anordnas i samma omfattning som innevarande budgetår, dvs. ca
1 500 platser. För distansutbildning har medel redan anvisats
under nämnda anslag för nästa budgetår. Regeringen ser
sommaruniversitet/sommarhögskola, basår och distansutbildning
som åtgärder vilka kompletterar varandra och som bör kunna
bereda sammanlagt ca 21 500 studenter utbildningsplats, utöver
vad som föreslagits i budgetpropositionen.
För alla tre studieformerna gäller att lärosätena kan få
ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer inom ramen
för redan anvisade takbelopp. Fr.o.m. nästa budgetår ingår i
ersättningen för helårsstudenter även medel för lokalkostnader.
I den mån lärosätena kan genomföra verksamhet av dessa slag
därutöver, skall de kunna tilldelas medel av regeringen ur
anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor
m.m. I det senare fallet utgår ersättning exkl. lokalhyror.
I motion 1993/94:Ub714 (v), som väcktes under allmänna
motionstiden, föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära
en utredning av frågan om sommaruniversitet (yrkande 7).
Motionärerna vill inte bakvägen medverka till en omläggning av
terminsuppdelningen med fler terminer och krav på intensivare
studier. Enligt deras mening bör en mer långsiktig
sommaruniversitetsmodell utarbetas mer i detalj, varvid
effekterna för den sociala snedrekryteringen, studenternas
skuldsättning samt möjligheterna till flexiblare regler för
studieuppehåll under andra delar av året beaktas. Utredningen
bör remissbehandlas.
Utskottet konstaterar att ett flertal universitet och
högskolor -- på inbjudan av Utbildningsdepartementet -- redan
planerar verksamhet under den förestående sommaren.
Utbildningsutskottet anser inte att riksdagen bör begära en
sådan utredning som föreslås i motion 1993/94:Ub714 yrkande 7
och förordar att finansutskottet föreslår riksdagen att avslå
yrkandet.
Socialdemokraterna föreslår i motion 1993/94:Fi42 yrkande 12
ytterligare 15 miljoner kronor under det aktuella anslaget för
500 platser till det naturvetenskapligt-tekniska basåret utöver
dem som regeringen föreslagit. I samma motion yrkande 13
föreslår de 125 miljoner kronor för ytterligare 3 500 platser i
högskolan, varav 500 platser inom yrkesteknisk
högskoleutbildning (YTH). Yrkande 16 i motionen avser 18
miljoner kronor utöver regeringens förslag till stöd för ökad
distansutbildning. Motionärernas förslag innebär alltså
sammanfattningsvis att anslaget Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. skall tillföras 158 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit.
Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen tagit ställning
till motsvarande motionsyrkanden, väckta med anledning av
budgetpropositionen (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287). Den
medelsram som regeringen föreslagit är enligt utskottets
bedömning tillräcklig för den utökning av verksamheten vid
universitet och högskolor -- i form av sommaruniversitet, basår
och distansutbildning -- som det är realistiskt att räkna med
att lärosätena kan genomföra med hänsyn till kvalitetsanspråk,
planeringstid och personella resurser.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att -- med ändring av sitt tidigare beslut
(bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med bifall till regeringens
förslag och med avslag på motion 1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13
och 16 till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (468 572 000 + 199 000 000 =)
667 572 000 kr.
Under allmänna motionstiden väcktes tre motioner --
1993/94:Ub677 (s) yrkande 3, 1993/94:Ub679 (v) och 1993/94:Ub688
(c) yrkande 3 -- om att Högskolan i Gävle/Sandviken bör få
anordna sommaruniversitet.
Utskottet konstaterar att Utbildningsdepartementet tidigt
under vårterminen erbjudit alla statliga universitet och
högskolor tillfälle att ansöka om medel för
sommaruniversitetsverksamhet ur det nyss nämnda anslaget.
Utskottet anser inte att riksdagen bör göra något uttalande om
sådan verksamhet vid en viss högskola. Utbildningsutskottet
anser således att finansutskottet bör avstyrka de nämnda
motionsyrkandena.
Trainee-utbildning
I enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen (prop.
1993/94:100 bil. 9 s. 15 f.) framlägger regeringen i
kompletteringspropositionen förslag om en ny utbildningsform,
kallad trainee-utbildning. Därmed menas en ettårig
lärlingsutbildning för arbetslösa som genomgått gymnasieskola.
Syftet är att kombinera arbetsplats- eller företagspraktik och
kvalificerad teoretisk utbildning som anordnas av universitet,
högskola, komvux eller andra utbildningsanordnare. Den
teoretiska utbildningen skall öka den arbetssökandes kompetens
inom ett ämne som är relevant för praktiken på företaget.
Regeringen har beräknat medel för vuxenstudiestöd för arbetslösa
(SVUXA) för deltagarna i trainee-utbildningen.
Regeringen beslutade den 21 april 1994 att en särskild
utredare skall utreda frågor om kvalificerad eftergymnasial
yrkesutbildning. Utredningsuppdraget anknyter till förslagen i
proposition 1993/94:177, som utbildningsutskottet behandlar i
betänkande 1993/94:UbU12. I direktiven till utredaren (dir.
1994:36) ingår även att administrera den trainee-utbildning som
föreslås i kompletteringspropositionen. Utredaren skall senast
den 1 september 1994 redovisa uppdraget i den delen.
För trainee-utbildningen föreslår regeringen att ett nytt
reservationsanslag, benämnt Försöksverksamhet med
trainee-utbildning, förs upp på statsbudgeten för 1994/95 med
22 800 000 kr. Beloppet avser 1 000 trainee-platser, vilket
ger en medelsram per plats på 22 800 kr, dvs. samma belopp som
för de extra platserna inom komvux och med utbildningscheck.
Regeringen anser att även medel under det i det föregående
behandlade anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet
och högskolor m.m. skall kunna användas för trainee-utbildning.
Vänsterpartiet föreslår i motion 1993/94:Fi32 yrkande 44 att
verksamheten skall starta först vårterminen 1995, varför endast
halva det föreslagna beloppet bör anvisas för budgetåret
1994/95. De anser regeringens förslag intressant, men menar att
det kräver ytterligare utredning bl.a. av frågan hur ett
trainee-system påverkas av eller påverkar det ordinarie
antagningssystemet inom universitet och högskolor.
Socialdemokraterna yrkar i motion 1993/94:Fi42 att kostnaderna
för trainee-utbildning skall begränsas till det föreslagna nya
anslaget, och att alltså medel under anslaget Vissa särskilda
utgifter inom universitet och högskolor m.m. inte skall få tas i
anspråk för detta (yrkande 15).
I motion 1993/94:Ub690 (c) yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att Högskolan i
Trollhättan/Uddevalla bör få genomföra trainee-utbildning, och
att detta bör ske på sådant sätt att den blir en komplettering
till den s.k. coop-modell som högskolan tillämpar i ett
ingenjörsprogram och ett ekonomprogram.
Under allmänna motionstiden yrkades i motion 1993/94:Ub714 (v)
avslag på regeringens förslag om trainee-utbildning (yrkande 6).
Utskottet ser liksom regeringen trainee-utbildningen som en
utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå
av intresse även bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven. De
begränsningar som föreslås i motionerna 1993/94:Ub32 och
1993/94:Ub42 är enligt utskottets mening inte behövliga.
Riksdagen bör inte göra några uttalanden om vilka högskolor som
skall delta i trainee-verksamheten. Utbildningsutskottet anser
således att finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag
och avstyrka motionsyrkandena.
Övrigt
I motion 1993/94:Ub721 (c), som väcktes under allmänna
motionstiden, begärs ett tillkännagivande av riksdagen angående
behovet av entreprenörutbildning vid Högskolan i Karlstad.
Motionären anser att en sådan utbildning bör vara bred och
omfatta bl.a. ekonomi, teknik, juridik, arbetsvetenskap,
EU-kunskap och språk. En sådan utbildning bör enligt hans mening
kunna erbjudas vid Högskolan i Karlstad inom ramen för de
utbildningsinitiativ i form av utbildningscheck och
trainee-utbildning som regeringen skisserat.
Utbildningsutskottet noterar att statliga högskolor avses
kunna bli tilldelade utbildningscheckar för utbildning för
arbetslösa. Den teoretiska delen i en trainee-utbildning kan
också enligt regeringens förslag anordnas av en statlig
högskola. Utskottet anser emellertid inte att riksdagen bör göra
några uttalanden om viss utbildning eller viss ort för vare sig
utbildningscheckar eller trainee-utbildning.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör
avstyrka motion 1993/94:Ub721.
Stockholm den 19 maj 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Hans Nyhage
I beslutet har deltagit:
Hans Nyhage (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Rune Rydén (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Margitta Edgren (fp),
Berit Löfstedt (s),
Marianne Jönsson (c),
Krister Örnfjäder (s),
Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Jan Björkman (s),
Ulf Melin (m)
och Kristina Persson (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Kristina
Persson (alla s) anser
dels att utskottet i sitt yttrande under avsnittet
Utbildningsinsatser på gymnasial nivå för arbetslösa bort ta en
annan ställning. De anser att utskottet bort tillstyrka att
medel under anslaget Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet m.m. anvisas för 30 000 extra platser
för ett tredje gymnasieår och för 40 000 extra platser i
komvux, varför anslaget sammanlagt bort uppgå till (48 187 000
+ 900 000 000 + 1 230 000 000 =) 2 178 187 000 kr. Av
platserna i komvux bör enligt deras mening ca 25 000 användas
för att möjliggöra utbildning motsvarande dagens krav på
kunnighet efter gymnasiestudier i svenska, engelska, matematik
och samhällskunskap, medan ca 15 000 platser bör användas för
att öka utbudet inom komvux av yrkesinriktade kurser på
gymnasienivå. Vidare anser de att utskottet bort avstyrka
förslaget om systemet med utbildningscheck, eller, i andra hand,
föreslå att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att även kommuner skall kunna konkurrera på marknadsmässiga
villkor om utbildningscheckarna med andra utbildningsanordnare.
dels att den del av utskottets yttrande, under avsnittet
Ökade insatser i övrigt i den grundläggande
högskoleutbildningen, som börjar med "Utskottet erinrar" och
slutar med "667 572 000 kr" bort ha följande lydelse:
Det står klart såväl för regeringen som för utskottet att
insatser utöver vad som beslutades förra året, då de treåriga
utbildningsuppdragen fastställdes, är både möjliga och
nödvändiga för budgetåret 1994/95. De förenklade
anslagsframställningarna från framför allt de mindre och
medelstora högskolorna visar att dessa har kapacitet att ta emot
fler studenter än de nu har utbildningsuppdrag och anslag för.
Behovet är uppenbart, både med hänsyn till de
utbildningssökandes efterfrågan och till det stora behovet av
kompetenshöjning i samhället. Därtill kommer det för närvarande
svåra läget på arbetsmarknaden. Utskottet anser att den
medelsram som regeringen nu föreslagit inte är tillräcklig.
Enligt utskottets uppfattning bör dimensioneringen fr.o.m.
budgetåret 1994/95 ökas med 3 000 helårsplatser inom utbildning
av i genomsnitt tre års längd.  Det bör ankomma på regeringen
att fördela medel för detta mellan lärosätena, varvid de ökade
resurserna i första hand bör gå till de mindre och medelstora
högskolor som anser sig kunna erbjuda fler utbildningsplatser.
Därutöver bör medel avsättas för en ökning av YTH med 500
platser och av basår med 500 platser utöver regeringens förslag
samt för en ökning av distansutbildningen.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att -- med ändring av riksdagens tidigare
beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- med bifall till motion
1993/94:Fi42 yrkandena 12, 13 och 16 och med anledning av
regeringens förslag till Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor m.m. för budgetåret 1994/95 anvisa
ett reservationsanslag på (468 572 000 + 199 000 000 +
158 000 000 =) 825 572 000 kr.
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Trainee-utbildning som börjar med "Utskottet ser" och slutar med
"avstyrka motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka regeringens
förslag om ett nytt anslag för försöksverksamhet med
trainee-utbildning och avstyrka motionerna 1993/94:Fi32
yrkande 44 och 1993/94:Ub714 yrkande 6. Riksdagen bör inte göra
några uttalanden om vilka högskolor som skall delta i
verksamheten, varför finansutskottet bör föreslå riksdagen att
avslå motion 1993/94:Ub690 yrkande 1. Kostnaden för
försöksverksamheten bör begränsas till det föreslagna nya
anslaget. Anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. bör således inte få tas i anspråk för
trainee-utbildning. Detta anser utbildningsutskottet att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att med bifall till motion
1993/94:Fi42 yrkande 15 som sin mening ge regeringen till känna.
2. Hans Nyhage (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp),
Marianne Jönsson (c), Bo Arvidson (m), Ingrid Näslund (kds) och
Ulf Melin (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utbildningen av läkare och tandläkare som börjar med
"Utbildningsutskottet anser att" och slutar med
"läkarutbildningens dimensionering" bort ha följande lydelse:
Utbildningsutskottet anser att en minskning av
läkarutbildningens dimensionering under i varje fall de
närmaste åren är befogad mot bakgrund av det underlag som
presenterats. Utskottet förordar att läkarutbildningen minskas
vid Karolinska institutet, Uppsala universitet och Lunds
universitet i enlighet med regeringens förslag. Däremot anser
utskottet inte att regeringens förslag om minskning av
läkarutbildningen i Göteborg bör genomföras, eftersom antalet
läkarutbildningsplatser i förhållande till invånarantalet är
mindre i Västsverige än i övriga regioner. Den medicinska
utbildningen vid Göteborgs universitet har också stor betydelse
för den biomedicinska industrins utvecklingsmöjligheter.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att med bifall till motionerna 1993/94:Fi31
yrkande 33 i denna del, 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del, med
anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Fi42
yrkandena 9, 10 och 11 och med avslag på motionerna 1993/94:Fi31
yrkandena 30, 31, 32 och 36 i denna del, 1993/94:Fi40,
1993/94:Fi41, 1993/94:Fi46, 1993/94:Fi49, 1993/94:Ub607,
1993/94:Ub608 och 1993/94:Ub676 godkänna vad
utbildningsutskottet anfört om läkarutbildningens
dimensionering.
dels att den del av utskottets yttrande under samma
avsnitt som börjar med "Riksdagen har" och slutar med
"1 162 425 000 kr" bort ha följande lydelse:
Riksdagen har för nästa budgetår till Uppsala universitet:
Grundutbildning anvisat ett reservationsanslag på 705 191 000
kr. Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör
tillstyrka regeringens förslag att -- med ändring av riksdagens
tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Uppsala
universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (705 191 000 -- 2 031 000 =)
703 160 000 kr.
Det av riksdagen anvisade anslagsbeloppet under Lunds
universitet: Grundutbildning är för nästa budgetår
1 165 425 000 kr. Utbildningsutskottet anser att
finansutskottet bör tillstyrka regeringens förslag att -- med
ändring av riksdagens tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr.
287) -- till Lunds universitet: Grundutbildning för budgetåret
1994/95 anvisa ett reservationsanslag på (1 165 472 000 --
4 062 000 =) 1 161 410 000 kr.
dels att den del av utskottets yttrande under samma
avsnitt som börjar med "Till Karolinska" och slutar med
"317 706 000 kr" bort ha följande lydelse:
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för
budgetåret 1994/95 anvisat 324 374 000 kr.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör tillstyrka
regeringens förslag att -- med ändring av riksdagens tidigare
beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Karolinska
institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (324 374 000 -- 7 683 000 =)
316 691 000 kr.
3. Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Hemspråksundervisningen som börjar med "Utbildningsutskottet
har" och slutar med "avstyrker yrkandet" bort ha följande
lydelse:
Utbildningsutskottet har inte funnit några belägg för att
hemspråksundervisningen skapar tvåspråkiga medborgare, och
det har heller aldrig varit syftet. Kostnaderna för
hemspråksundervisningen i skolan kan inte försvaras, när man
inte kan påvisa några positiva effekter som står i proportion
till kostnaderna. Hemspråksundervisningen i skolans regi är inte
föreskriven i lag. Regeringen bör göra sådana ändringar i
berörda författningar, bl.a. grundskoleförordningen, att
kommunerna fullständigt befrias från sina skyldigheter att
anordna hemspråksundervisning. Utskottet anser att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
motion 1993/94:Fi31 yrkande 37 som sin mening ge regeringen
till känna vad utbildningsutskottet här anfört.
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet
Utbildning av läkare och tandläkare som börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "tandläkarutbildningens dimensionering"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag återspeglar ett
planekonomiskt tänkande som inte bör få prägla
utbildningspolitiken. Att prognosticera framtida behov av
arbetskraft inom olika samhällsområden är en omöjlig uppgift.
Alla hittillsvarande prognoser har en sak gemensamt -- de har
alla slagit fel. Det har inte blivit lättare i en allt snabbare
omvärldsutveckling när arbetskraften dessutom i allt större
utsträckning rör sig fritt över nationella gränser. Det är för
övrigt en förlegad uppfattning att tandläkare endast kan arbeta
inom tandvården. I allt större utsträckning och allt snabbare
takt öppnas nya arbetsområden inom såväl forskning som
näringsliv, exempelvis inom biomedicin, miljö och humanekologi.
Riksdagen bör därför inte besluta om någon minskning av
tandläkarutbildningens dimensionering.
Utbildningsutskottet anser således att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att med bifall till motion 1993/94:Fi31
yrkandena 28 och 33, båda i denna del, 35 och 36 i denna del och
med anledning av motionerna 1993/94:Fi32 yrkande 45 i denna del,
1993/94:Fi33, 1993/94:Fi39 och 1993/94:Fi48 avslå regeringens
förslag när det gäller tandläkarutbildningens dimensionering.
dels att den del av utskottets yttrande under samma
avsnitt som börjar med "Under Göteborgs" och slutar med
"317 706 000 kr" bort ha följande lydelse:
Under Göteborgs universitet: Grundutbildning har riksdagen för
budgetåret 1994/95 anvisat 864 062 000 kr. Utskottet
konstaterar att medel till odontologiska fakulteten inte
beräknas under detta anslag. Utskottet återkommer till
fakultetsanslaget i det följande. Utbildningsutskottet anser att
finansutskottet bör föreslå riksdagen att med anledning av
motionerna 1993/94:Fi31 yrkande 34 såvitt avser det medicinska
området och 1993/94:Fi32 yrkande 45 såvitt avser
anslagsbeloppet, avslå regeringens förslag om ändring av
anslagsbeloppet under Göteborgs universitet: Grundutbildning för
budgetåret 1994/95.
Det belopp som riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisat under
Umeå universitet: Grundutbildning är 594 723 000 kr. Det i det
föregående förordade särskilda åtagandet beträffande Bildmuseet
föranleder regeringen att föreslå en anslagsökning med
1 500 000 kr, som utskottet tillstyrker. Utskottet kan däremot
inte biträda regeringens förslag att minska anslaget med
1 449 000 kr och samtidigt minska utbildningsuppdraget när det
gäller tandläkarutbildning. Utbildningsutskottet anser därför
att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av
sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till Umeå
universitet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95 anvisa ett
reservationsanslag på (594 723 000 + 1 500 000 =)
596 223 000 kr.
Till Karolinska institutet: Grundutbildning har riksdagen för
budgetåret 1994/95 anvisat 324 374 000 kr. Med hänvisning till
vad utskottet anfört om läkarutbildningens resp.
tandläkarutbildningens dimensionering anser utbildningsutskottet
att finansutskottet bör föreslå riksdagen att -- med ändring av
sitt tidigare beslut (bet. 1993/94:UbU8, rskr. 287) -- till
Karolinska institutet: Grundutbildning för budgetåret 1994/95
anvisa ett reservationsanslag på (324 374 000 -- 3 047 000
=) 321 327 000 kr.
4. Ingrid Näslund (kds) och Stefan Kihlberg (nyd) anser
att den del av utskottets yttrande under avsnittet Det
odontologiska fakultetsanslaget i Göteborg som börjar med "Det
är således" och slutar med "och 1993/94:Fi51" bort ha följande
lydelse:
Det är således enligt utskottets mening ogörligt för riksdagen
att avgöra i vilken utsträckning det för nästa budgetår anvisade
anslaget till odontologiska fakulteten i Göteborg kan anses
vara felaktigt på grund av det beslut som fattades år 1977.
Utskottet kan emellertid konstatera att den odontologiska
utbildningen och forskningen vid Göteborgs universitet genom
schabloniseringen av ersättningssystemet för grundutbildningen
och genom den nu föreslagna minskningen av
tandläkarutbildningens dimensionering för nästa budgetår kommer
att disponera över väsentligt mindre resurser än tidigare. Den
forskningsverksamhet som bedrivs vid fakulteten har varit mycket
framgångsrik och expansiv. Genom den uppkomna ekonomiska
situationen kommer den på kort sikt att påverkas allvarligt, och
på lång sikt blir verkningarna förödande. Detta får också
återverkningar på grundutbildningen och rekryteringen till
denna.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör
föreslå riksdagen att med anledning av motionerna 1993/94:Fi31
yrkandena 29 och 34 i denna del, 1993/94:Fi47 och 1993/94:Fi51
begära att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om
förstärkning av anslaget Göteborgs universitet: Forskning och
forskarutbildning genom omfördelning, så att den odontologiska
fakulteten i Göteborg får ett med övriga sådana fakulteter
likvärdigt ekonomiskt utrymme.
~
Särskilda yttranden
1. Utbildningen av läkare och tandläkare
Stefan Kihlberg (nyd) anför:
Min principiella grundinställning är att riksdagen inte skall
besluta om minskning av vare sig läkarutbildningens eller
tandläkarutbildningens dimensionering. När det gäller
läkarutbildningen har jag dock valt att ansluta mig till
Socialdemokraternas yrkande, eftersom mitt förslag inte visade
sig kunna vinna majoritet i utskottet och en mindre nedskärning
ur mitt perspektiv är att föredra framför den större som
regeringen föreslagit.
2. Dramatiska institutet: Grundutbildning
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Berit Löfstedt,
Krister Örnfjäder, Eva Johansson, Jan Björkman och Kristina
Persson (alla s) anför:
Vi hänvisar till betänkande 1993/94:UbU12, där vi i
reservation 8 har redovisat vår inställning till samlokalisering
av de konstnärliga utbildningarna i Stockholm.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Jag anser att regeringens förslag när det gäller
utbildningsinsatser på gymnasial nivå för arbetslösa är alldeles
otillräckliga. Det är svårt att se fördelen med
utbildningschecksystemet. Däremot finns det ett väl dokumenterat
behov av vanliga utbildningsplatser inom såväl komvux som
folkhögskolan, och det är fullt möjligt att inom dessa erbjuda
exempelvis de språkutbildningar som efterfrågas. Därför anser
jag att utbildningsutskottet bort förorda att finansutskottet
föreslår riksdagen att avslå regeringens förslag om
utbildningscheck och att under anslaget Bidrag till viss
verksamhet inom det kommunala skolväsendet m.m. anvisa
1 074 000 000 kr utöver regeringens förslag eller således
2 543 587 000 kr.
I fråga om dimensioneringen av läkar- och
tandläkarutbildningarna anser jag, bl.a. efter de
uppvaktningar som olika intressenter i dessa utbildningar gjort,
att det underlag regeringen presenterat är bristfälligt och att
analys saknas. Egentligen borde riksdagen därför avslå
regeringens förslag och invänta ett bättre underbyggt sådant. I
andra hand bör riksdagen enligt min mening bifalla
Vänsterpartiets motionsyrkande om att inte minska dessa
utbildningar i Göteborg.
Vänsterpartiet välkomnar en ökad användning av svenska
universitet under sommarmånaderna, inte minst i rådande
arbetsmarknadsläge då många studenter bara har arbetslöshet att
se fram emot under sommaren. Ett sommaröppet universitet måste
också ses ur ett långsiktigt perspektiv. Effekterna för den
sociala snedrekryteringen, studenternas skuldsättning m.m. måste
beaktas. Vi anser att det behövs en utredning om
sommaruniversitet och att denna bör remissbehandlas.
Det är svårt att med det beslutsunderlag regeringen
presenterat överblicka effekterna av det i och för sig
intressanta förslaget om trainee-utbildning. Frågan bör
bl.a. ställas hur ett sådant system påverkas av eller påverkar
det ordinarie antagningssystemet till högskolan. För att dessa
frågor skall kunna utredas bör enligt min mening
trainee-försöket inledas först från vårterminen, vilket medför
att anslaget kan minskas till hälften i förhållande till
regeringens förslag.
Trafikutskottets yttrande
1993/94:TU5y
Bilaga 8
Kompletteringspropositionen
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 3 maj 1994 beslutat att bereda bl.a.
trafikutskottet tillfälle att yttra sig över proposition
1993/94:150 (kompletteringspropositionen) jämte eventuella
motioner, såvitt propositionen och motionerna rör
trafikutskottets beredningsområde.
Trafikutskottet avgränsar sitt yttrande till att omfatta
förslaget i propositionens bilaga 6
(Kommunikationsdepartementet) om anslaget A 15.
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt samt tio
motioner som väckts med anledning av propositionen och som avser
utskottets beredningsområde.
I sammanhanget kan nämnas att trafikutskottet i sitt
betänkande 1993/94:TU38 behandlar de delar av propositionen
(bil. 6 avsnitten C. Luftfart och D. Post- och
telekommunikation) som överlämnats från finansutskottet till
trafikutskottet.

Regeringens förslag
I proposition 1993/94:150 om förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.
(kompletteringspropositionen) föreslår regeringen i bilaga 6
(Kommunikationsdepartementet) under punkt A 15 att riksdagen med
ändring av riksdagens beslut (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.
TU13, rskr. 157) till Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt för budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag på 2 800 000 000 kr.

Motioner väckta med anledning av propositionen inom
trafikutskottets beredningsområde
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas
45. att riksdagen avslår förslaget om att höja anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt med 1,6
miljarder kronor för budgetåret 1994/95.
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
59. att riksdagen -- med ändring av riksdagens beslut (prop.
1993/94:100 bil. 7, bet. TU13, rskr. 157) -- till
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för
budgetåret 1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar
2 700 000 000 kr.
1993/94:Fi35 av Lars Sundin och Elver Jonsson (båda fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av medel till vägunderhåll i
Älvsborgs län.
1993/94:Fi37 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om fördelning till Dalslandsdelen av Älvsborgs län av medel för
sysselsättning och tillväxt.
1993/94:Fi38 av Jarl Lander m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av anslaget A 15,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en flexiblare användning av anslaget
A 15,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till den nya flygplatsen i
Värmland.
1993/94:Fi50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen till anslaget A 2. Drift och underhåll av
statliga vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 2 524
miljoner kronor,
2. att riksdagen till anslaget A 10. Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1994/95
anvisar ytterligare 500 miljoner kronor,
3. att riksdagen till anslaget A 3. Byggande av vägar för
budgetåret 1994/95 anvisar ytterligare 1 800 miljoner kronor,
4. att riksdagen beslutar att på ett särskilt anslag anvisa
Luftfartsverket 70 miljoner kronor för investeringar i
flygplatser,
5. att riksdagen beslutar att på ett särskilt anslag anvisa
45 miljoner kronor till byggande av ny flygplats i Karlstad,
6. att riksdagen beslutar att på ett särskilt anslag anvisa
SJ 17 miljoner kronor för byggande av godsterminal i Luleå,
7. att riksdagen ger regeringen i uppdrag att verka för att
AXE-systemet är utbyggt år 1997,
8. att riksdagen på ett särskilt anslag anvisar 25 miljoner
kronor för täckande av räntekostnaden i Riksgäldskontoret för
Telia AB.
1993/94:Fi56 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av särskilda satsningar på de
vägar som skogsindustrin är beroende av för sin
virkesförsörjning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att betydande del av anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt bör tillfalla
vägnätet i Västernorrland.
1993/94:Fi57 av av Lisbet Calner och Sverre Palm (båda s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till kännna
vad i motionen anförts om erforderliga medel till vägprojekt i
Fyrstadsregionen.
1993/94:Fi58 av Isa Halvarsson m.fl. (fp, m) vari yrkas att
riksdagen beslutar anslå 45 miljoner kronor ur anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt att
tillställas Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i
Värmland.
1993/94:Fi60 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar anslå 45 miljoner kronor att tillställas
Luftfartsverket för byggande av ny länsflygplats i Värmland.

Trafikutskottets ställningstagande
Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Riksdagen har tidigare denna vår beslutat anvisa 1,2 miljarder
kronor för särskilda insatser för upprustning och underhåll av
länsvägar och länsjärnvägar (prop. 1993/94:100 bil. 7, bet.
TU13, rskr. 157). Medlen som anvisats över anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt skall
fördelas av regeringen med hänsyn till upprustningsbehovet och
till arbetsmarknadsläget i länen. Hänsyn skall dessutom tas till
i vilka län övriga investeringar i det regionala transportnätet
är av jämförelsevis mindre omfattning. Enligt riksdagens beslut
är det regeringen som bestämmer medelsfördelningen inom ramen
för de riktlinjer som meddelats.
Regeringen anger i kompletteringspropositionen att trots en
rad tidigare särskilda åtgärder behöver ytterligare insatser
göras som är inriktade mot projekt som kan påbörjas snabbt och
där sysselsättningseffekten är hög. Dessa insatser bör
komplettera de långsiktiga och samlade investeringar som
riksdagen och regeringen tidigare har fattat beslut om.
Åtgärderna bör i huvudsak inriktas mot upprustning och underhåll
av länsvägar för bl.a. bärighet och framkomlighet samt i viss
omfattning riksvägar som har liknande förutsättningar och
problem. För att främja en effektiv medelsanvändning anges att
en mindre del av anslaget bör kunna användas för de ändamål som
gäller för anslaget Byggande av länstrafikanläggningar.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att till anslaget
Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt bör
ytterligare 1,6 miljarder kronor anvisas för budgetåret 1994/95.
Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att fördela
medlen på länen inom ramen för de riktlinjer som tidigare
meddelats i budgetpropositionen och som nu anges i
kompletteringspropositionen.
Regeringens förslag har föranlett ett flertal motionsyrkanden
varav två behandlar medelsanvisningens storlek.
I motion Fi31 (nyd) anges att regeringens motiv för en
ytterligare anslagstilldelning inte övertygande visar att den
föreslagna satsningen är rimlig i det kärva ekonomiska läge som
staten befinner sig i. Motionärerna avstyrker därför förslaget.
I motion Fi32 (v) framhålls att den föreslagna satsningen är
alltför generöst tilltagen samtidigt som det i många regioner
finns andra investeringar som är mer angelägna. Det gäller
exempelvis inom ROT-sektorn, data- och telekommunikationsområdet
samt inom utbildningssektorn. Enligt motionen bör därför
regeringens förslag till ytterligare medelsanvisning reduceras
med 100 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor.
Vidare har ett flertal motioner väckts som behandlar de
föreslagna riktlinjerna för medelsanvändningen och som för
fram krav på en rad regionala insatser.
I motion Fi37 (m) framhålls att vid medelsfördelningen bör
beaktas att Älvsborgs län under många år eftersatts vid
tilldelningen av medel för förbättringar och underhåll av det
allmänna vägnätet. Detta anges i synnerhet gälla Dalsland där
upp till 50 % av det allmänna vägnätet i år varit avstängt för
tung trafik till följd av tjälskador. Den dåliga vägstandarden
drabbar enligt motionen många företag genom driftstörningar och
ökade transportkostnader. Motionären betecknar vidare
arbetsmarknadssituationen i Dalsland som synnerligen besvärlig,
vilket också särskilt bör beaktas i samband med
medelsfördelningen.
Samma län uppmärksammas i motion Fi35 (fp) där det anges att
Älvsborgs län tillhör de län som har landets sämsta
landsbygdsvägnät. De största bristerna finns i Dalsland och i
Sjuhäradsbygden och innebär bl.a. att en stor del av vägnätet
periodvis avstängs för tung trafik. Motionärerna framhåller mot
denna bakgrund att regeringen särskilt bör beakta Älvsborgs län
och dess behov av vägupprustning vid medelsfördelningen.
I motion Fi38 (s) framhålls att det är nödvändigt att
Värmlands län tillförs ytterligare medel för infrastrukturella
åtgärder. Som skäl anförs att varje år uppstår allvarliga
störningar inom transportnäringen i samband med den återkommande
tjällossningen. Motionärerna förutsätter därför att regeringen i
samband med medelsfördelningen behandlar Värmlands län mer
generöst än vad som tidigare varit fallet. Vidare efterlyses en
större flexibilitet i medelstilldelningen så att angelägna
investeringsprojekt, som påminner om upprustning och underhåll,
kan komma till stånd liksom insatser på riksvägnätet. Enligt
motionen bör det rimligen vara de regionala myndigheterna som är
bäst skickade att göra den lämpligaste avvägningen mellan olika
projekt oavsett vilket vägnät som berörs eller vilken typ av
insats som är aktuell.
I motion Fi57 (s) behandlas Fyrstadsregionen som omfattar
kommunerna Lysekil, Trollhättan, Uddevalla och Vänersborg.
Motionärerna framhåller att det behövs extra insatser i regionen
för att hantera arbetsmarknadssituationen och för att ge
näringslivet nya och bättre förutsättningar så att en positiv
utveckling uppnås. Enligt motionen finns det också i regionen
färdiga planer så att en rad angelägna vägprojekt kan startas
omgående. Mot denna bakgrund begärs att erforderliga medel
anvisas till vägprojekt inom Fyrstadsregionen.
I motion Fi56 (s) anges att Västernorrlands län har landets
sämsta vägar. Detta förklaras delvis med länets naturgeografiska
förutsättningar men anges framför allt bero på bristande
rättvisa i anslagsfördelningen. Den allvarligaste konsekvensen
av den dåliga vägstandarden är enligt motionen att
skogsindustrins utveckling bromsas av de långvariga
vägavstängningar som inträffar varje år. Mot denna bakgrund
framhålls behovet av att särskilda satsningar görs på de vägar
som skogsindustrin är beroende av för sin virkesförsörjning och
att en betydande del av anslaget därmed bör tillfalla vägnätet i
Västernorrland. Vidare framhålls att det bör ingå i Vägverkets
prioriteringar att beakta skogsindustrins behov av ett
fungerande länsvägnät.
Trafikutskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år
betonat vikten av ökade insatser för drift och underhåll av det
statliga vägnätet så att det samlade vägkapitalet kan
bibehållas. Trafikutskottet delar därför regeringens uppfattning
om behovet av att ytterligare insatser behöver göras för att
främst rusta upp och underhålla länsvägar.
Trafikutskottet kan konstatera att flera motioner tar upp de
problem som särskilt skogsindustrin möter på många länsvägar med
brister i bärighet och framkomlighet. Dessa problem finns också
i andra regioner än de som uppmärksammas i motionerna. Enligt
trafikutskottets mening är det angeläget att medlen går till de
vägar där behoven av upprustning är störst. Därmed kan en
komplettering ske av den långsiktiga uppbyggnad som nu görs av
det nationella transportnätet samtidigt som positiva effekter
uppstår för den regionala näringlivsutvecklingen. Regeringens
aktuella förslag till medelsinriktning är också inriktat på att
särskilt motverka problem med bärighet och framkomlighet och
därmed bl.a. främja skogsindustrins transportmöjligheter. Den
föreslagna medelsinriktningen syftar också till att uppnå en
ökad trafiksäkerhet och en minskad miljöpåverkan. Enligt
propositionen skall vidare en ökad grad av flexibilitet gälla
vid fördelningen av medel på olika ändamål. Trafikutskottet kan
därmed konstatera att syftet med flera motionsyrkanden torde
komma att tillgodoses.
Enligt trafikutskottets mening bör riksdagens uppgift i
första hand vara att ange de övergripande ramarna och
riktlinjerna för investeringsverksamheten samt följa upp och
utvärdera de åtgärder som vidtas. Det betyder att det närmast
bör ankomma på regeringen och berörda länsstyrelser att närmare
fastställa medelsanvändningen. Med denna arbetsfördelning bör
således inte riksdagen normalt ta ställning till konkreta krav
på investeringar och underhållsåtgärder som gäller olika län
eller skilda vägsträckor.
Trafikutskottet är mot denna bakgrund inte berett förorda
att riksdagen anvisar särskilda medel för vissa län eller
projekt. Härav följer att trafikutskottet för sin del anser att
riksdagen bör avslå motionerna Fi35 (fp), Fi37 (m), Fi38 (s)
yrkandena 1 och 2, Fi56 (s) och Fi57 (s). Trafikutskottet anser
vidare att medelsramens storlek är lämpligt avvägd. Följaktligen
bör riksdagen även avslå motionerna Fi31 (nyd) yrkande 45 och
Fi32 (v) yrkande 59. Av det anförda följer att riksdagen i
enlighet med regeringens förslag bör anvisa ytterligare 1,6
miljarder kronor under anslaget Underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt. Detta innebär att med ändring av
riksdagens tidigare beslut den 16 mars 1994 (prop. 1993/94:100
bil. 7, bet. TU13, rskr. 157) ett reservationsanslag på 2,8
miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.

Ny länsflygplats i Värmland
Utbyggnad av en ny länsflygplats i Värmland behandlas i fyra
motioner.
I motion Fi38 (s) framhålls att för att bibehålla och skapa
sysselsättning och tillväxt i Värmland är det viktigt att den
planerade nya regionala flygplatsen i Värmland snarast
förverkligas. Motionärerna föreslår därför att de 45 miljoner
kronor som saknas för att fullt finansiera projektet tillskjuts
av regeringen.
I motion Fi50 (s) anges att en ny flygplats i Karlstad varit
aktuell länge. Den befintliga flygplatsen ligger mitt i
bebyggelsen, vilket leder till svåra bullerstörningar och andra
miljöproblem. Eftersom en ny flygplats kommer att vara ett
viktigt inslag i Värmlands infrastruktur föreslås att staten
anvisar de 45 miljoner kronor som återstår för att finansiera
projektet. Enligt motionen bör utbyggnaden, inte minst av
sysselsättningsskäl, starta genast.
I motionerna Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) framhålls att en ny
länsflygplats skulle ha stor betydelse för Värmlands utveckling.
Vidare hänvisas till miljöproblemen vid den nuvarande
flygplatsen i Karlstad samt till det svåra sysselsättningsläge
som råder inom länets byggnadssektor. Enligt motionerna visar
vidare de stora åtaganden som länet gjort för att snabbt lösa
flygplatsfrågan på ett starkt engagemang för Värmlands framtida
trafikförsörjning och utveckling. Detta engagemang bör enligt
motionärerna mötas av motsvarande intresse på central nivå. Mot
denna bakgrund begärs att de 45 miljoner kronor som återstår för
att finansiera utbyggnaden av den nya länsflygplatsen tillställs
Luftfartsverket. I motion Fi58 (m, fp) anges vidare att
finansieringen bör ske från anslaget A 15. Underhållsåtgärder
för sysselsättning och tillväxt.
Trafikutskottet har tidigare i vår i betänkandet Luftfart
behandlat förslag om att anlägga en ny flygplats i Värmland
(bet. 1993/94:TU15). Utskottet erinrade då om att redan för
flera år sedan dömdes Karlstads flygplats ut av
Koncessionsnämnden för miljöskydd. Utskottet framhöll mot denna
bakgrund att det är angeläget att en ny flygplats byggs i
Värmlands län och att stöd ges till finansieringen av
anläggningen. Riksdagen följde utskottets hemställan den 16 mars
1994 (rskr. 1993/94:159).
Trafikutskottet vars uppfattning ligger fast finner det
anmärkningsvärt att regeringen trots riksdagens klara
ställningstagande ännu inte kunnat finansiera den återstående
anslagsdelen för att genomföra projektet. För att snarast
förverkliga detta projekt bör därför med hänsyn bl.a. till
rådande arbetsmarknadsläge riksdagen nu på ett särskilt anslag
anvisa 45 miljoner kronor till Luftfartsverket för att
samfinansiera utbyggnaden av en ny länsflygplats i Värmland.
Härav följer att finansutskottet bör tillstyrka motion Fi50 (s)
yrkande 5. Av det anförda följer vidare att syftet med
motionerna  Fi38 (s) yrkande 3, Fi58 (m, fp) och Fi60 (c) blir
tillgodosett.

Andra kommunikationsåtgärder
I motion Fi50 (s) framhålls att regeringens förslag om
ytterligare 1,6 miljarder kronor för underhållsåtgärder långt
ifrån räcker för att klara de behov som finns. Motionärerna
föreslår därför att en rad andra åtgärder vidtas på
kommunikationsområdet för att främja den ekonomiska
utvecklingen. Åtgärderna beräknas sammantaget skapa 6 600 nya
arbetstillfällen.
För att öka kapaciteten på vägarna och järnvägarna föreslås
ökade infrastrukturanslag. Enligt motionen bör Vägverkets anslag
för Drift och underhåll av statliga vägar höjas med 2 524
miljoner kronor medan Banverkets anslag för Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar bör höjas med 500 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95. Vidare föreslås att Vägverkets
investeringsanslag för nästa budgetår höjs med 1 800 miljoner
kronor.
Enligt motionen finns det dessutom behov av investeringar på
flera av landets flygplatser. Det gäller byggande av hangarer
och anläggande av taxibanor och rullbanor. Därför föreslås att
Luftfartsverket anvisas ett särskilt anslag på 70 miljoner
kronor för sådana investeringar.
I motionen anges även att det finns både miljöpolitiska och
sysselsättningspolitiska skäl till att bygga en ny godsterminal
i Luleå. Mot denna bakgrund upprepas ett tidigare förslag om att
SJ skall tilldelas 17 miljoner kronor för att förverkliga detta
projekt.
Att ha tillgång till moderna telekommunikationer är enligt
motionärerna nödvändigt för näringslivet men betydelsefullt
också för de enskilda människorna. Utbyggnaden av AXE-systemet
bör därför tidigareläggas så att hela landet är täckt redan år
1997 i stället för år 2000. Regeringen bör därför verka för att
utbyggnaden av AXE-systemet tidigareläggs. För att möjliggöra
detta anges att investeringar för 300 miljoner kronor per år
krävs under den aktuella perioden. Belastningen på statsbudgeten
motsvarar räntekostnaden på ca 25 miljoner kronor. Mot denna
bakgrund föreslås att Telia AB får ta upp ett lån i
Riksgäldskontoret på 300 miljoner kronor samt att Telia AB
anvisas 25 miljoner kronor för att täcka de räntekostnader som
uppstår.
Trafikutskottet kan konstatera att flertalet av de aktuella
motionsyrkandena i huvudsak är likalydande med motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden i år, vilka har behandlats av
utskottet under våren. Trafikutskottet kommer därför nedan
endast att kortfattat behandla motionsyrkandena och därvid ange
de betänkanden vari frågorna behandlats.
Förslag om ökade insatser för drift och underhåll av
statliga vägar behandlades av utskottet i betänkandet Vägverket
(bet. 1993/94:TU26). Utskottet avstyrkte då en rad
motionsyrkanden om större medelsanvisningar än vad regeringen
förordat i avvaktan på att en långsiktig strategi för
användningen av underhållsmedel under perioden 1997--2003 lades
fast. I samma betänkande behandlades även Vägverkets anslag för
Byggande av vägar. Utskottet avstyrkte ett motionsyrkande om en
förändrad medelstilldelning med hänvisning till att fjolårets
riksdagsbeslut om en långsiktig investeringsplan för
investeringarna i trafikens infrastruktur bör ligga fast.
Riksdagen biföll utskottets hemställan den 29 mars 1994 (rskr.
1993/94:279). Enligt utskottets mening saknas det skäl att nu --
två månader efter riksdagens beslut -- göra en annan bedömning.
Trafikutskottet förordar därför att yrkandena 1 och 3 i motion
Fi50 (s) avslås.
Vidare kan nämnas att ett förslag i en s-motion om en ökad
medelsanvisning för drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar behandlades och avstyrktes av utskottet i betänkandet
Banverket m.m. (bet. 1993/94:TU13). Trafikutskottet hänvisade
bl.a. till de extra underhållsinsatser som gjorts på
järnvägsområdet under senare år och till den långsiktiga
strategiska plan som Banverket utarbetar för drift och
vidmakthållande. Trafikutskottet förutsatte även att ytterligare
insatser kan komma att göras om så bedöms vara lämpligt av t.ex.
sysselsättningspolitiska skäl. Riksdagen följde utskottet och
avslog motionen den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:157).
Trafikutskottet har nu ingen annan uppfattning i frågan och
förordar därför att motion Fi50 (s) yrkande 2 avslås.
Förslag i en s-motion om ett särskilt anslag för
investeringar i flygplatser behandlades av utskottet i
betänkandet Luftfart (bet. 1993/94:TU15). Trafikutskottet var då
inte berett att ställa sig bakom den föreslagna
medelsanvisningen. Riksdagen följde trafikutskottet och avslog
motionen den 16 mars 1994 (rskr. 1993/94:159). Inte heller i
denna fråga finner trafikutskottet skäl att frångå sin nyligen
gjorda bedömning och föreslår följaktligen att också yrkande 4 i
motion Fi50 (s) avslås.
Ett förslag om ett särskilt anslag för att delfinansiera en
ny containerterminal i Luleå har behandlats av trafikutskottet i
betänkandet Avreglering av järnvägstrafiken och riktlinjer för
SJ (bet. 1993/94:TU28). Trafikutskottet bedömde
terminalprojektet som intressant såväl för att förbättra den
regionala balansen som för att effektivisera transportsystemet.
Frågan ansågs dock närmast böra bedömas av SJ och Rail Combi AB.
Vidare påtalades möjligheten att söka arbetsmarknadspolitiska
medel för projektet. Mot denna bakgrund avstyrkte
trafikutskottet förslaget. Riksdagen biföll utskottets
hemställan den 5 maj 1994 (rskr. 1993/94:309). Enligt
trafikutskottets mening saknas det skäl att nu -- två veckor
efter riksdagens beslut -- göra en annan bedömning.
Trafikutskottet förordar därför att också yrkande 6 i motion
Fi50 (s) avslås.
Slutligen kan nämnas att trafikutskottet i betänkandet Post-
och telekommunikationer har behandlat och avstyrkt ett förslag
om att tidigarelägga AXE-utbyggnaden till år 1997 (bet.
1993/94:TU17). Riksdagen följde trafikutskottets
ställningstagande och avslog motionen den 29 mars 1994 (rskr.
1993/94:199). Inte heller i denna fråga finner trafikutskottet
skäl att frångå sin nyligen gjorda bedömning och föreslår
följaktligen att yrkandena 7 och 8 i motion Fi50 (s) avslås.
Stockholm den 19 maj 1994
På trafikutskottets vägnar
Sven-Gösta Signell
I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp),
Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s),
Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Kenneth Attefors (nyd),
Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann (s), Lisbet
Calner (s) och Kenneth Lantz (kds).
Kenneth Attefors (nyd) har inte närvarit vid besluten under
avsnitten Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och
tillväxt och Ny länsflygplats för Värmland.
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar
1. Ny länsflygplats i Värmland
Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik
(fp), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Björkman (m)
och Kenneth Lantz (kds) anser att den del av trafikutskottets
yttrande i avsnittet Ny länsflygplats i Värmland som börjar med
"Trafikutskottet vars" och slutar med "blir tillgodosett" bort
ha följande lydelse:
Trafikutskottets uppfattning ligger fast. Utskottet anser
det således synnerligen angeläget att den nya flygplatsen kan
byggas så snart som möjligt. Med den planeringsordning som
fastställts i stor enighet ankommer det dock inte på riksdagen
att anvisa medel för enskilda flygplatsinvesteringar i landet.
För att bedöma och ta ställning till den ekonomiska bilden och
projektets närmare utformning krävs dessutom ett utförligare
beslutsunderlag än vad som redovisas i de aktuella motionerna.
Trafikutskottet anser därför att det bör ankomma på regeringen
och andra berörda parter som Luftfartsverket att närmare
överväga hur projektet bör genomföras. Härvid kan erinras om den
möjlighet som regeringen har att från finansfullmakten besluta
om utgifter för vissa sysselsättningsskapande åtgärder trots att
särskilda medel inte har anvisats på statsbudgeten för
ändamålet.
Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser
att ändamålet med motionerna kan tillgodoses. Något initiativ
från riksdagen är därför inte erforderligt, varför motionerna
Fi38 (s) yrkande 3 och Fi50 (s) yrkande 5, Fi58 (m, fp) och Fi60
(c) bör avslås.

2. Andra kommunikationsåtgärder
Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Lisbet Calner (alla s)
anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet Andra
kommunikationsåtgärder som börjar med "Trafikutskottet kan" och
slutar med "Fi50 (s) avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt trafikutskottets uppfattning kommer vägarna även
fortsättningsvis att utgöra det grundläggande transportnätet i
Sverige. För att transportkedjan skall fungera i sin helhet är
det därför nödvändigt att de satsningar som görs på stamvägnätet
kompletteras med underhållsinsatser. Trafikutskottet anser
också att det eftersatta vägunderhållet som är en följd av
regeringens anslagstilldelning medför allvarliga problem genom
att bl.a. många landsbygdsvägar helt stängs av i skogslänen.
Trafikutskottet har mot denna bakgrund i stor enighet vid ett
flertal tillfällen under senare år betonat vikten av ökade
insatser för drift och underhåll av det statliga vägnätet så att
det samlade vägkapitalet kan bibehållas. Vägverket har även
enligt trafikutskottets mening väl dokumenterat behovet av ökade
medel samt klart visat de mycket negativa konsekvenserna av
otillräckliga anslag.
Trafikutskottet kan konstatera att regeringen nu i efterhand
delvis synes ha insett problemet med bristande vägunderhåll och
förordat en förhöjd medelsanvisning för särskilda
underhållsåtgärder. Som framhålls i motion Fi50 (s) yrkande 1 är
dock detta inte tillräckligt. Trafikutskottet föreslår därför
att Vägverkets anslag till drift och underhåll av statliga vägar
för nästa budgetår beräknas till 8 286 miljoner kronor. Detta
innebär en anslagsökning med 2 524 miljoner kronor utöver vad
regeringen förordat i 1994 års budgetproposition. Riksdagen
beslutade den 29 mars 1994 i enlighet med regeringens förslag
(prop. 1993/94:100 bil. 7, bet. TU26, rskr. 279).
Trafikutskottet bedömer vidare att en trafikförsörjning som
medger snabba, miljövänliga och säkra transporter för både gods
och personer är av grundläggande betydelse för möjligheterna att
knyta samman landets olika regioner med varandra. Insatser för
att effektivisera kommunikationerna är dessutom
framtidsinriktade eftersom landets produktionsförmåga höjs
samtidigt som meningsfulla arbetstillfällen skapas snabbt. Som
redovisas i motion Fi50 (s) krävs därför en rad andra insatser
inom trafik- och kommunikationsområdet för att främja den
ekonomiska utvecklingen. Det gäller ökade underhållsmedel till
Banverket, höjda investeringsanslag till vägbyggande,
tidigarelagda investeringar i AXE-systemet, investeringar i
flygplatser och en ny godsterminal i Luleå.
Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser
att riksdagen bör bifalla motion Fi50 (s) yrkandena 1--4 och
6--8.

Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Karl-Erik Persson (v) anför:
Anslag till underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Jag anser att den föreslagna vägsatsningen är alltför generöst
tilltagen samtidigt som det i många regioner finns andra
investeringar som är mer angelägna. Det gäller exempelvis inom
ROT-sektorn, data- och telekommunikationsområdet samt inom
utbildningssektorn. Statens investeringar kan därmed bli mer
framtidsinriktade. Studier visar nämligen att vägarnas standard
-- på nuvarande nivå -- har en mycket ringa effekt på
näringslivets produktivitet medan andra faktorer, som t.ex.
arbetskraftens utbildningsnivå, har större effekt. Regeringens
förslag till medelsanvisning bör därför, som framhålls i motion
Fi32 (v) yrkande 59, reduceras med 100 miljoner kronor till 1,5
miljarder kronor. Detta innebär att ett reservationsanslag på
totalt 2,7 miljarder kronor bör anvisas för nästa budgetår.

Näringsutskottets yttrande
1993/94:NU8y
Bilaga 9
Kompletteringspropositionen

Till finansutskottet
Finansutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1993/94:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m.
(kompletteringsproposition) jämte motioner såvitt propositionen
och motionerna rör näringsutskottets beredningsområde.
Av förslagen i kompletteringspropositionen har
näringsutskottet funnit anledning att i detta yttrande
kommentera förslaget (bil. 1 mom. 3) om redovisning av
nettoinkomsterna från utförsäljningen av olja ur de statliga
beredskapslagren. Härutöver behandlar utskottet följande
motioner som väckts med anledning av
kompletteringspropositionen.
1993/94:Fi31 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att sänka räntenivån,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skyndsamma åtgärder måste vidtas mot finansiella
derivat,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om näringspolitiken.
1993/94:Fi32 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller
yrkandet (63) att riksdagen ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försäljning av Atle AB och Bure AB.
1993/94:Fi45 av Birgitta Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen
1. beslutar att anvisa ytterligare 300 miljoner kronor till
utvecklingsbolagens lånekapital,
2. för budgetåret 1994/95 beslutar anvisa ytterligare 50
miljoner kronor för stöd till uppfinnarverksamhet,
3. beslutar att för budgetåret 1994/95 anvisa 335 miljoner
kronor för insatser i vissa branscher i enlighet med vad som
anförs i motionen Aktiv näringspolitik,
4. beslutar att anvisa 42 miljoner kronor för åtgärder för
småföretagens exportverksamhet,
5. hos regeringen begär att statens aktieinnehav i
f