En databas för övervakning av och tillsyn över finansmarknaderna

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen, vilket innebär stöd för ett antal motioner med krav på att det ska upprättas en sammanhållen och detaljerad statistik över hushållens förmögenhetsutveckling. Till historien hör att förmögenhetsstatistiken försvann i samband med att förmögenhetsskatten avskaffades 2007. Varför är då en bra förmögenhetsstatistik viktig? Skälen till det är flera. Ett av dem som lyfts fram är att vi måste kunna förebygga risker i det finansiella systemet. Det handlar om att förhindra nya härdsmältor som den vi upplevde med början 2008 och under 2009. Det fick allvarliga konsekvenser i form av ekonomisk stagnation, massarbetslöshet och välfärdsförluster. Vi kan konstatera att kostnaden för att göra misstag och vara dålig på att förebygga kriser är oerhört hög. Det måste alltså vara möjligt för Riksbanken och Finansinspektionen att noga följa hur hushållens skuldsättning utvecklas. Det råder förvisso delade meningar om hur stort skuldsättningsproblemet är, och det är också ett skäl för detta. Anna Hedborg, som har utrett överskuldsättningen på uppdrag av regeringen, anser att detta problem överdrivs. Hon är inte ensam om det. Men poängen är att vi behöver veta mer. Anna Hedborg säger att bolånen är koncentrerade hos dem som har råd. Samtidigt varnar hon för bristen på statistik när det gäller att dra slutsatser. Anna Hedborg säger vidare: Man behöver löpande statistik på individbasis. SCB jobbar under absolut statistiksekretess och borde få inkludera detta i den offentliga statistiken utan att man riskerar den personliga integriteten. Självklart ska den personliga integriteten värnas. Finansinspektionen och Riksbanken, eller för den delen forskarsamhället, har inte för avsikt att hänga ut enskilda personer eller hushåll. Den personliga integriteten ska och kan skyddas. En bra förmögenhetsstatistik är viktig också för att vi ska kunna följa hur jämlikhet eller ojämlikhet utvecklas och om klyftorna växer eller minskar. För en tid sedan nåddes vi av den mindre smickrande nyheten att klyftorna växer snabbare i Sverige än i något annat OECD-land. Vi har halkat ned från första till fjortonde plats. Vi kan säkert kivas om vems fel det är. Men där har vi en utgångspunkt, och där behöver vi också veta mer. Helt klart är att den här utvecklingen inleddes när de nyliberala idéerna om marknadskrafternas nästan gudomliga förtjänster på alla områden började gripa omkring sig för ett par tre årtionden sedan och när politiken trängdes tillbaka. Jag kan också konstatera - jag tillåter mig att göra den utvikningen, även om det handlar om statistik som jag kommer till senare - att Sverige aldrig har återhämtat sig från den jobbkris som drabbade oss i början av 90-talet då kanske så många som 600 000 jobb försvann. Klyftorna växer över hela världen, men i Sverige växer de särskilt fort. Vi kan, som jag sade, kivas om vems fel det är, vilket vi också gör med jämna mellanrum. Vi kan vända Gini-koefficienten ut och in, och det gör vi också med jämna mellanrum. Vi kan också välja mätpunkter som passar det ena eller andra budskapet bäst. Fakta är - vi har vissa fakta - att gruppen fattiga har ökat från 4 procent 1995 till 9 procent 2010. Klyftorna växer. Vi kan dessutom konstatera att det i Sverige är framför allt gruppen pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa som har fått det sämre. Jag refererar gärna vetenskapliga källor i detta sammanhang. Det finns ju vetenskap. Vi saknar inte allt. Hans Heggemann på Statistiska centralbyrån sade i Svenska Dagbladet den 15 maj förra året att från 2006 och framåt beror mycket av de ökade inkomstskillnaderna på jobbskatteavdraget och på sänkta ersättningar i försäkringarna. Detta vet vi, men vi behöver veta mer. Poängen är att vi socialdemokrater och övriga reservanter vill att det ska vara möjligt att följa inkomstutvecklingen och förmögenhetsutvecklingen nära och noga, vilket majoriteten uppenbarligen inte vill. Varför vill man inte det? En bra förmögenhetsstatistik är viktig för att man ska kunna förebygga finansiella kriser och för att man ska kunna följa om klyftorna växer eller minskar. Det är viktigt inte bara för politiker, Finansinspektionen och Riksbanken utan för hela forskarsamhället. Det handlar inte bara om förmögenhetsutvecklingen utan också om arbetsmarknadens funktionssätt och sambandet mellan förmögenhetsfördelning och ekonomisk utveckling. Detta kan vara mitt sista anförande i riksdagen. Men det är inte säkert. Jag kan mycket väl komma tillbaka igen som representant för gruppen pensionärer som är rätt stor. Därför ska jag avrunda mitt anförande med följande: Jag tror att jämlikhet gynnar alla. Det står bland annat i boken Jämlikhetsanden . Det kan tyckas som en högtravande utgångspunkt för denna debatt. Men jag vill gärna landa där. Det handlar om, som jag har sagt, att vi måste kunna förebygga kriser men att vi också måste kunna följa hur samhället utvecklas om klyftorna växer eller minskar. Det är jätteviktigt. Därför yrkar jag bifall till reservationen. (Applåder)

Fru talman! Jag vill också börja med att yrka bifall till den reservation som finns i betänkandet. Vi vet alla att det finns finansiella risker i vårt ekonomiska system. En av de stora riskerna som nu har kommit upp på den politiska dagordningen, vilket jag tycker är bra, är den privata skuldsättningen hos Sveriges hushåll. Miljöpartiet har under lång tid försökt att lyfta fram denna fråga eftersom vi har sett att en hög skuldsättning hos hushållen ger stora risker för det finansiella systemet. I Sverige har vi en skuldsättning bland hushållen som internationellt är på en mycket hög nivå om man jämför med andra länder, och den stiger dessutom från den redan höga nivån. Hushållens skuldsättning ligger i genomsnitt över 170 procent av deras inkomster. Tittar man på de största riskhushållen ligger deras skuldsättning på flera hundra procent av den disponibla inkomsten. Det är klart att det medför stora risker för det ekonomiska systemet. I Sverige borde vi ha lärt oss av tidigare historiska händelser. Vi har under 90-talet gått igenom en ganska svår finanskris. Vi såg att hushållens skuldsättning, som steg i snabb takt då också, utlöste en finansiell kris som gjorde att staten var tvungen att gå in och rädda banker som var på fallrepet. Det gjorde att vi gick från att ha bland världens starkaste statsfinanser till att efter bara några år ha bland Europas sämsta statsfinanser. Så snabbt kan det gå om man utlöser en finansiell kris. Vi har också sett mer närliggande exempel i vår omvärld - hur Spanien och Irland har gått från att ha stabila ekonomier till att väldigt snabbt hamna i stora ekonomiska problem. Därmed vet vi också att kostnaden om en finansiell kris utlöses är enormt hög och får stora konsekvenser. Det blir svårt att värna välfärden och svårt att klara av våra gemensamma åtaganden. Därför är det enormt viktigt att skydda Sverige från finansiella kriser i framtiden. När vi har byggt upp en så stor privat skuldsättning som vi har gjort i Sverige är det väldigt känsligt; det är lätt att problem uppstår. Jag skulle vilja säga att det här är regeringens och finansminister Anders Borgs blinda fläck. Det har varit mycket diskussioner om statsskulden från regeringens sida. Man har pratat om riskerna med att ha en hög statsskuld, och man har gjort ett bra arbete med att minska statsskulden i Sverige - förutom möjligtvis under de sista budgetåren, då man i stället faktiskt har tagit ganska stora lån för att finansiera sina skattesänkningar. Däremot har man konsekvent bortsett från, ignorerat och till och med eldat på problemen med den privata skuldsättningen. Många av de reformer regeringen har genomfört, till exempel då man ganska ogenomtänkt tog bort fastighetsskatten, har såklart också påverkat och bidragit till att vi har fått en större privat skuldsättning. Det är väldigt bekymmersamt. Miljöpartiet har tvärtom drivit på mycket för att få upp frågan - för att vi ska ta hand om och kunna diskutera riskerna samt komma med lösningar. Vi har bidragit till att öka kunskapen genom att ordna kunskapsseminarier, vi har fått igenom och genomfört en aktuell debatt i kammaren om just privata skuldsättningar och vi har gång på gång bjudit in regeringen och sagt: Låt oss sätta oss ned tillsammans! Låt oss diskutera hur vi kan få bukt med problemen med den stora privata skuldsättningen, så att vi inte får en finansiell kris också i vårt land. Regeringen har tyvärr inte tagit våra varningar på allvar. Man har inte tagit den utsträckta handen och inte velat föra den typen av samtal, utan man har hela tiden försökt minimera diskussionen kring problemet. Det är bland annat därför vi nu ställer oss bakom en reservation som säger att man åtminstone måste ta ett steg mot att få fram bättre statistik när det gäller skuldsättning och förmögenhet - för att vi ska kunna veta vilka åtgärder som är lämpliga. Vi måste ge våra myndigheter, som ändå har ett utpekat ansvar, möjligheten att agera. Vi måste ge dem kunskapen så att de faktiskt kan gå vidare och ta de steg de tycker är nödvändiga. Riksbanken har också lyft fram behovet. Man har lyft fram att det i dag saknas en löpande och sammanhållen statistik över de svenska hushållens förmögenhetsutveckling och skuldsättning. När vår riksbank tar ett sådant steg och uttryckligen går ut i debatten och säger att det behövs bättre kunskaper har vi svårt att förstå varför man från regeringens sida inte vill tillgodose det. Vi har svårt att se varför man nu säger nej till motionen. Vi hoppas alltså att regeringspartierna tänker om i det här fallet - att man faktiskt tar frågan på större allvar än vad man har gjort under de åtta år man har suttit i regeringsställning och att man återkommer till riksdagen med förslag på åtgärder och regler som ger Riksbanken och Finansinspektionen tillgång till löpande och mer detaljerade uppgifter om hushållens tillgångar och skulder. Jag gissar att en av anledningarna till att regeringspartierna kanske är lite motvilliga när det gäller att införa det här är att de är rädda för att det ska vara kopplat till förmögenhetsskatten - att man, om man ska ha bättre kunskaper om förmögenhet och skulder, också skulle kunna införa en förmögenhetsskatt. Där vill jag direkt säga att Miljöpartiet inte har några planer på det. Vi har inga sådana förslag i vår budget. Vi har sett de risker och problem som fanns med den tidigare förmögenhetsskatten, som inte var särskilt väl utformad. Det är dock inte heller så att det här förslaget och den här kunskapen har en koppling till en förmögenhetsskatt. Vi ser att man i andra länder faktiskt klarar av att ta fram den här typen av statistik utan att för den skull införa eller planera att införa en förmögenhetsskatt. Om det är anledningen till att vara emot en förmögenhetsstatistik tycker jag alltså att det är en irrelevant anledning. Självklart kan man ha synpunkter när det gäller integritet - om man skulle införa en sådan här statistik på ett okänsligt sätt skulle det kunna medföra sådana risker. Samtidigt ser vi att länder i vår omvärld lyckas göra det här utan att det på något sätt uppfattas som integritetskränkande och utan att någon känner sig utpekad. Självklart går det att även i Sverige ta fram sådan statistik utan att det skulle medföra risk för den enskildes integritet. Det går att göra på ett fullständigt anonymiserat sätt, så att det inte finns någon risk för att enskildas ekonomiska villkor blir offentliga. Därmed, fru talman, vill jag än en gång yrka bifall till reservationen.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationen. Hushållens skuldsättning är något som oroar många - inte minst hushållen själva. Många är de som tvingas gå omkring med en oro i magen och undra hur de ska klara en kommande ränteuppgång eller vad som händer om de skulle bli sjuka eller arbetslösa. Det tär på hälsan, och det tär på livsutrymmet. Sverige har gått från en stor offentlig skuldsättning till en stor privat skuldsättning. Tidigare offentliga utgifter för bostadspolitiken har lagts över på hushållen själva, och en växande bostadsbrist har lett till stora prisökningar. Också avskaffandet av fastighetsskatt och förmögenhetsskatt samt införandet av ett permanent ROT-avdrag har starkt bidragit till prisökningarna, liksom möjligheten att skjuta upp sin reavinstbeskattning vid försäljning av en tidigare bostad. Det här bryr sig regeringen inte så mycket om, och tyvärr inte heller Sverigedemokraterna. Man väljer hellre att dölja och inte ge Riksbanken och Finansinspektionen de verktyg de har efterfrågat för att de just ska kunna följa utvecklingen av hushållens skuldsättning och hur inkomsterna fördelas. Bostadsbristen är ett enormt problem. Det regeringen har gjort är att tillsätta 67 olika utredningar samt införa möjligheten att ta ut ockerhyror på andrahandskontrakt och möjligheten att bygga större friggebodar. Det löser knappast problemet med bostadsbristen. För att lösa problemet måste byggandet av hyresrätter till rimliga priser komma i gång. Då vore det bra att göra som Vänsterpartiet har föreslagit, det vill säga införa ett investeringsstöd för byggandet kopplat till hyresnivåer och energieffektivitetskrav. Från högern får man dock höra: Nej, så kan man inte göra - man kan inte gå in med statliga stöd till bostadsbyggandet; det vore att störa marknaden. Men statliga stöd till privat städning hemma är helt okej. Förutom att individerna drabbas väldigt hårt av den höga skuldsättningen ökar risken för finansiell instabilitet. Debatten kring hushållens skuldsättning har nu pågått i många år och även rönt internationell uppmärksamhet, eftersom Sverige sticker ut. Belåningsgrader på 450 procent är snarare regel än undantag i Stockholm. Riksbanken har försökt möta den växande skuldsättningen med ett väldigt trubbigt instrument: räntan. Oron har till och med varit så stor att Riksbanken har valt att avvika från det mål som ska styra deras arbete. Trots det är varken regeringspartierna eller Sverigedemokraterna redo att ge Riksbanken och Finansinspektionen den statistik de behöver för att kunna följa utvecklingen och se hur detta förändras. Det kommer de inte att kunna göra efter att vi har beslutat om den här propositionen heller. Den potentiella kostnad som finanskriser kan medföra är mycket stor och innebär omfattande välfärdsförluster för samhället. Så här skriver Riksbanken i en framställan till regeringen som man hade tänkt göra men som borgarna i riksbanksfullmäktige avstyrde. "En hög skuldsättning hos hushåll och företag medför risker för hela det finansiella systemet. En finansiell kris innebär stora kostnader i form av produktionsbortfall, arbetslöshet och urholkade statsfinanser. Detta har tydligt illustrerats av de senaste årens skuldkriser i Europa. Skuldtillväxten har en längre tid varit hög i Sverige. För att på ett effektivt sätt kunna bedriva ett krisförebyggande arbete krävs en djupgående analys av hushållens och företagens skulder samt av enskilda systemviktiga finansiella företags utlåning till dessa. Idag är de uppgifter som möjliggör sådan analys antingen inte tillgängliga eller saknas helt. I många andra länder finns detaljerade uppgifter som möjliggör att man där kan göra bättre analyser och säkrare bedömningar av den privata skuldsättningen. Riksbanken anser att detaljerade uppgifter om hushållens tillgångar och skulder väsentligt skulle stödja en fördjupad finansiell analys och stärka Riksbankens bedömningar i stabilitetsarbetet. Riksbanken ges då bättre förutsättningar att på ett tidigt stadium identifiera uppbyggnaden av risker i det finansiella systemet och i förlängningen att förebygga finansiella kriser." Så sade Riksbanken. Jag tycker att det är en väldigt tydlig framställan som visar på vilka behov de statliga myndigheterna har för att göra det arbete de faktiskt behöver göra. När sedan högern och Sverigedemokraterna står och talar om oron för hushållens skuldsättning måste jag säga att det ekar rätt ihåligt. Viljan att dölja hur inkomstfördelningen ser ut i samhället är viktigare än att ge myndigheterna de verktyg de behöver för att kunna motverka finansiella kriser. Vi menar däremot att det är en betydande vinst för samhället om detaljerade uppgifter rörande hushållens tillgångar och skulder kan ställas till förfogande i Riksbankens arbete just för att förebygga finansiella kriser. Dessa verktyg behöver Finansinspektionen och Riksbanken. Med bättre statistik skulle man kunna stödja en fördjupad finansiell analys och stärka deras bedömningar i stabilitetsarbetet. De uppgifter om hushållens tillgångar och skulder som behövs i arbetet med att förebygga finansiella kriser är känsliga. Det tror jag att vi alla är överens om. Därför är något som vi också skulle kunna vara överens om att uppgifterna ska förses med ett starkt skydd, så att den enskildes integritet upprätthålls. Och dessa verktyg finns ju också om bara den politiska viljan finns. Det är tråkigt att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna avvisar en framställan som är så tydlig från de myndigheter som har ansvaret för att kontrollera den finansiella stabiliteten. Även regeringens särskilda utredare, Anna Hedborg, har efterfrågat den här statistiken. Det gjorde hon när hon var i finansutskottet. Men ibland är det viktigare att dölja den politik man har fört än att ta ansvar för det man faktiskt har att ta ansvar för, den finansiella stabiliteten. Fru talman! Jag vill bara tacka Bo Bernhardsson. Han kommer att saknas här.

Fru talman! Låt mig instämma i det sista Ulla Andersson sade. Jag kommer nämligen också att sakna Bo Bernhardsson här i kammaren. I övrigt vill jag börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut. Det kanske är på sin plats att jag börjar med att kort redogöra för vad det här ärendet egentligen handlar om. Det är alltså en proposition som föreslår lagändringar för att nyttja SCB:s kompetens att samla in och bearbeta data från finansföretagen. Det gäller då data som redan samlas in av Riksbanken och Finansinspektionen, men man vill effektivisera och säkerställa en hög kvalitet på materialet genom att nyttja SCB:s kompetens. Avsikten är att bygga upp en databas som ger samma grundmaterial för Riksbanken och Finansinspektionen och att de ska ha tillgång till databasen för att kunna använda den primärdata som samlas in för egna körningar och statistikproduktion. Ett av bekymren med en gemensam databas som olika parter kan använda sig av är de regelverk som finns kring sekretess. Ett bekymmer som man varit tvungen att försöka hantera är att SCB enligt sin reglering inte får lämna ut något material och någon primärdata till någon annan myndighet. För att lösa problemet har man haft för avsikt att särskilja databasen från annan verksamhet i SCB, detta för att inte undergräva den sekretess och de regelverk som finns kring detta. Det kanske är en av de viktigaste aspekterna och perspektiven på detta och egentligen det som ligger till grund för att vi inte tycker att man ska blanda in andra verksamheter och annan statistik i den här frågan. SCB:s databas får bara innehålla uppgifter som redan i dag lämnas in i den periodiska rapporteringen från finansföretagen till Riksbanken och Finansinspektionen. Det är alltså inte något annat som ska läggas in i databasen. Den får inte innehålla uppgifter som samlas in för renodlad statistikproduktion. Dessutom anser vi att det ska finnas ett uttryckligt förbud mot personuppgifter i databasen. Det är som sagt viktigt för att inte undergräva de sekretessregler som finns. Det är det som är grunden för att vi tycker att man inte ska samla in förmögenhetsstatistik i den här databasen. Detta är vad propositionen handlar om. Låt mig kort bara kommentera den samlade vänsterns diskussion och förslag om förmögenhetsstatistik. Jag tycker till att börja med att det är bekymmersamt att man åsidosätter den stora frågan om sekretess. Dessutom skulle jag vilja påstå att förslagen om förmögenhetsstatistik är felplacerade. De ska inte diskuteras i det här sammanhanget. Det ska inte blandas ihop. Det råkar vara så att jag sitter i SCB:s insynsråd där vi har diskuterat den här frågan. Och SCB:s uppfattning är att det inte är lämpligt att ha en diskussion om företagsstatistik i den här frågan. Min uppfattning är att den helt enkelt är felplacerad. Sedan är det inte så att uppgifterna inte finns att tillgå i dag. Både Riksbanken och Finansinspektionen kan begära in uppgifter på personnivå. Det pågår också i dag ett arbete i Riksbanken med att titta på detta. Detta var kommentarer till varför vi yrkar avslag på motionerna. Låt mig bara kort också kommentera Bo Bernhardssons anförande. Egentligen håller jag med Bo Bernhardsson om det mesta han säger, kanske inte precis allting. När det gäller ökade klyftor är kanske den viktigaste åtgärden av alla att försöka få människor tillbaka i arbete. Det har varit inriktningen på regeringens politik alltsedan 2006. Det som utjämnar skillnaderna och minskar klyftorna är faktiskt att man får människor tillbaka i arbete. Jag skulle vilja påstå att det har varit väldigt framgångsrikt. Det är många människor som återigen har fått chansen att komma tillbaka i arbete. Med den politik som den samlade vänstern vill föra kommer folk snarare att flyttas ut från arbete än tillbaka till arbete. Den här diskussionen kan vi gärna fortsätta. Den har jag fört med Bo Bernhardsson tidigare här i kammaren, och jag gör det gärna igen.

Fru talman! Ibland i debatter får man höra många krystade förklaringar, och den här var väl en av de kanske mer krystade jag har hört på länge. Jörgen säger att man inte ska blanda ihop de här ämnena. Det är då lite märkligt att Riksbanken i propositionen säger att de vill ha den här statistiken, och Finansinspektionen säger samma sak. Om vi går tillbaka lite i historien började det hela med att riksbanksdirektionen gjorde en framställan i riksbanksfullmäktige. Dina partikamrater, Jörgen Andersson, avfärdade dock riksbanksdirektionens framställan eftersom ni inte ville se någon statistik över hur förmögenheterna fördelar sig. På initiativ av Vänsterpartiet tog då vi rödgröna i finansutskottet ett utskottsinitiativ utifrån Riksbankens framställan. Det ville ni inte heller vara med på. Det var ingen hopblandning med en proposition eller något sådant. Sedan kom denna proposition, och då försökte vi igen få er att inse behovet i statliga myndigheter att ha tillgång till god statistik för att kunna förebygga finansiella kriser. Men inte heller denna gång vill ni göra ett försök. Jag kan inte dra så många andra slutsatser än att det är viktigare för er att dölja hur förmögenheter och tillgångar fördelar sig i Sverige än att motverka finansiella kriser och hushållens höga skuldsättning. Detta är vad Riksbanken har efterfrågat i våra utfrågningar. Det är vad Anna Hedborg efterfrågade när hon var i finansutskottet. Det är också vad Finansinspektionen efterfrågar i propositionen. Du får tänka till igen, Jörgen Andersson, eller villigt erkänna att ni inte vill se en statistik som visar hur ojämlikheten breder ut sig.

Fru talman! Det låter på Ulla Andersson som att statistiken inte skulle finnas och att Alliansen skulle försöka dölja något. Det är en märklig retorik och argumentation som inte alls stämmer överens med verkligheten. Det finns statistik att tillgå. Denna fråga har väl diskuterats mer än de flesta andra. Vi har mycket information om skulder och tillgångsvärden i samhället och hur fördelningen ser ut ekonomiskt och så vidare. 80 procent av den statistik som behövs kan Riksbanken och Finansinspektionen få från UC. Resterande statistik klarar man av att begära in från andra håll så att man täcker nästan helt. Det är dock inte detta det handlar om utan att denna proposition hanterar frågan om att kunna samköra statistik. Det handlar inte ett dugg om att försöka dölja någon annan form av statistik. Det handlar om att nyttja SCB:s kompetens för att samla in, hantera och bearbeta statistik som redan i dag lämnas från finansföretagen. SCB:s bestämda uppfattning är att Vänsterpartiets hållning att försöka blanda in denna fråga i just denna proposition och i hanteringen av detta ärende är märklig. Det kan mycket väl vara så att SCB är lämpad att föra den statistik som föreslås, men det har inte med denna fråga att göra. Det var min poäng.

Fru talman! Det är märkligt att SCB kunde samla in denna statistik innan ni tillträdde. Det är också märkligt att SCB skulle ha synpunkter på den samlade vänstern, Riksbanken och Finansinspektionen. Är det vad du säger, Jörgen Andersson? Jag har varit på utfrågningar med riksbankschefen. Det har du också, Jörgen Andersson. Jag har suttit i finansutskottet och lyssnat på regeringens särskilda utredare. Det har du också. Jag kan läsa propositionen. Det kan du också. I de svaren står det tydligt utskrivet att man behöver kunna följa detta löpande. Det är själva poängen. När man inte kan följa det löpande ser man inte utvecklingen, och det behöver man göra. Det är tydligt uttalat från de statliga myndigheterna och från oss rödgröna i utskottet. Om du, Jörgen Andersson, inte vill blanda ihop det i denna proposition, även om både Riksbanken och Finansinspektionen gör det, varför kunde du då inte ställa dig bakom vårt utskottsinitiativ? Det var ingen hopblandning alls; det var en ren framställan. Varför kunde inte dina partikamrater i riksbanksfullmäktige ställa sig bakom direktionens framställan? Det har du inte förklarat, men det tycker jag att du ska göra.

Fru talman! Jag vet inte om jag var otydlig eller om Ulla Andersson väljer att inte förstå vad jag säger. Jag säger att all statistikproduktion för alla myndigheter omgärdas av starka sekretessregleringar. Man kan inte blanda in personuppgiftshantering där flera olika myndigheter ska hantera statistik sig emellan. Jag säger inte att SCB inte klarar av att ta in statistik, för det är inte vad det handlar om. Det handlar om att det finns en reglering som säger att SCB inte får lämna ut uppgifter och primärdata till någon annan. Det är hela poängen. Om vi ska ha statistik eller inte är en helt annan fråga, menar jag. Den kan vi naturligtvis också diskutera. Jag har absolut inget emot att vi producerar statistik. Jag tror att SCB skulle älska att producera statistik. Eftersom det är SCB:s specialområde skulle SCB säkert inte ha något emot att producera förmögenhetsstatistik. Men det är som sagt inte det som denna fråga handlar om. Här ska vi behandla en proposition som ska ändra lagar och göra det möjligt för SCB att effektivisera och få en högre och bättre kvalitet på den datainsamling som sker för finansiell stabilitet och övervakning av densamma utan att inkräkta på de starka sekretessregleringar som finns. Jag menar att det är två helt skilda frågor. Vi kan givetvis diskutera den andra frågan också, men det får vi göra vid ett annat tillfälle.

Fru talman! Ulla Andersson har egentligen redan framfört de flesta goda argument, men jag kan inte låta bli att lägga till en del. Jörgen Andersson säger att vi inte ska blanda ihop samkörning och propositionens innehåll med behovet av ytterligare statistik. Men det är ju redan hopblandat. Det är därför vi står här och diskuterar. Det föreligger tre motioner som kräver bättre statistik när det gäller förmögenhetsutveckling och skuldsättning, och det avvisar majoriteten. Det ligger alltså på bordet. Hade ni velat gå oss till mötes hade ni kunnat göra det. Så enkelt är det. Jag har en känsla av att Jörgen Andersson försöker få denna viktiga politiska diskussion till någon sorts teknisk debatt om vad som är möjligt att göra när det gäller statistik och statistikdatabaser. Det är inte vår uppgift att ge oss in i, men det är väl ett sätt att komma bort från den politiska huvudfrågan. Den politiska beställningen som ligger i motionerna är att vi behöver ett bättre statistikunderlag för att kunna följa förmögenhetsutveckling och skuldsättning för att se utvecklingen vad gäller växande klyftor och hur ojämlikheten breder ut sig. Vi behöver detta instrument. Sedan är det upp till dem som kan tekniken bättre än vi att se till att integriteten skyddas. Vi är helt överens om att förslagen måste utformas så. När vi har lagt beställningen är det upp till regeringen och sedan myndigheterna att se till att den effektueras så att vi får statistikmaterialet och kan analysera bättre och värna den personliga integriteten. Det är den politiska beställningen, och det är den vi ska diskutera.

Fru talman! Det är inte en fråga om tyckande. Det är en teknisk fråga. Det ärende vi behandlar är i allra högsta grad ett tekniskt ärende. Vi har att förhålla oss till de sekretessregler som finns. Vi har att förhålla oss till de tolv lagändringar som föreslås i propositionen. Det går inte att slänga in något tyckande i det. Det är klart att man kan initiera ett helt annat förslag, men man kan inte slänga in det i frågan om denna känsliga sekretesshantering. Det handlar om att hantera gemensamma data och att SCB ska lämna ut primärdata. Man måste skapa en särskild databas för att hantera detta. Att man från vänsterhåll vill undergräva den starka trovärdighet som svenska myndigheter har och den sekretess och integritet som hanteras på ett effektivt sätt är, enligt min uppfattning, djupt bekymmersamt. Det är inte fråga om tyckande, utan det är en teknisk fråga. Det är ett tekniskt ärende.

Fru talman! Det handlar om att samköra, inte om att dölja, sade Jörgen Andersson. Det är tekniken igen - det handlar om samkörning. Det är det vi ska diskutera. Jag konstaterar igen att på bordet ligger tre motioner som väcker frågan om att vi måste få ett bättre statistikunderlag så att vi kan följa förmögenhetsutveckling och skuldsättning för att kunna förebygga framtida kriser i det finansiella systemet och följa hur välfärden och klyftorna utvecklas. Det är den frågan som är väckt. Den ligger på riksdagens bord, och det är den vi har att diskutera när det gäller motionerna. Det är tre motioner. Jörgen Anderssons svar på den punkten är: Det ska vi inte diskutera här. Jag kan inte komma fram till något annat än att det är ett sätt att försöka dölja vad som egentligen håller på att hända med Sverige.

Fru talman! Låt mig bara säga att jag definitivt inte har någonting emot statistik på området och att jag definitivt inte har någonting att dölja. Tvärtom skulle jag vilja påstå att jag inte på något sätt kommer att skämmas för någon statistik som produceras på det här området. Jag har väldigt svårt att tro det. Det finns definitivt ingen dold agenda i det avseendet. På den samlade vänstern låter det som att det inte skulle finnas någon statistik och att det över huvud taget inte skulle finnas att få tag på. Så är det inte. Riksbanken samlar in statistik på det här området under tiden vi pratar här. Arbetet pågår. Det pågår ständigt ett arbete i den generella debatten och i samhällsdebatten om hur det ser ut på området. Jag skulle vilja påstå det finns väldigt mycket underlag för att diskutera de här frågorna. Men i den här diskussionen och den fråga vi hanterar här i dag finns det andra aspekter. Detta är en teknisk fråga. Det är en fråga om att hantera de sekretessregleringar som finns. Vi kan naturligtvis diskutera den andra frågan också, men vi ska inte blanda ihop den med den här frågan.