En gymnasieutbildning för alla

Fru talman! Ibland används uttrycket "det är svårt att se skogen för alla träd". Med det menas att om man har för stort fokus på delarna missar man att se helheten. Låt mig därför först säga några ord om helheten och riktningen i regeringens förslag om gymnasieskolan.

En fullständig gymnasieutbildning av hög kvalitet är i dag en viktig och nödvändig grund för ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Det är också skälet till att regeringen nu i två propositioner har föreslagit viktiga förändringar i gymnasieskolan.

Den första proposition som vi behandlar i dag handlar bland annat om bättre övergångar till gymnasiet, mer utvecklat stöd till eleverna, tydligare ansvar för rektorer att följa upp frånvaro och förbättringar av introduktionsprogrammens struktur och kvalitet, med bland annat krav på garanterad minsta undervisningstid. Den andra propositionen, som vi behandlar senare, innehåller förslag om att även yrkesprogram ska ge en grundläggande behörighet som norm, utan att man minskar yrkesämnenas andel. Där föreslås också att ett estetiskt ämne ska ingå i alla program.

Till detta ska läggas regeringens beslut om att tillsätta två viktiga utredningar: dels en utredning om att se över möjligheterna att återinföra ämnesbetyg i gymnasieskolan, dels en utredning som ska se över möjligheterna till en regionalisering av gymnasieutbildningen för att säkerställa ett brett utbud av utbildningar med hög kvalitet i hela landet. På detta sätt vill vi utveckla den framtida gymnasieutbildningen och skapa en gymnasieskola för alla.

Fru talman! Jag kom in i riksdagen 2007. Då hade Jan Björklund precis kastat den föregående regeringens förslag Gy 2007 i papperskorgen. Mycket tid, kraft och pengar hade investerats i utredningen och propositionen. Det kändes som någon sorts prestige från den dåvarande ministern att kasta bort det arbetet och tillsätta en egen utredare.

Propositionen kom fyra år senare, Gy 2011. Den innehöll ändå några av de förslag som hade jobbats fram tidigare. Mycket var bra, men några saker blev inte så lyckade. Uppdelningen mellan högskole- och yrkesprogram blev för stark, och yrkesprogrammens attraktivitet monterades ned. Resultatet blev att antalet sökande till yrkesprogrammen gick ned markant. Introduktionsprogrammen blev större. När Björklund började oroa sig för det låga söktrycket tillsatte han Yrkesprogramsutredningen.

Vi socialdemokrater gick till val på att bevara det som fungerade bra i den nya gymnasieskolan och göra om det som bevisligen inte fungerade. Vi gick därför till val på att stärka yrkesprogrammens attraktivitet och på att få fler elever att välja en yrkesutbildning, liksom att de stödåtgärder som finns i grundskolan skulle finnas även i gymnasieskolan.

Vi gick till val på välbehövliga reformer för gymnasieskolan och landets elever. Men vi gick också till val på att inte kasta något i papperskorgen. Skolan behöver långsiktiga förutsättningar. Därför tog vi Yrkesprogramsutredningen vidare, vilket bland annat har resulterat i att vi i höst inrättar branschskolor i Sverige för smala yrkesområden som behövs på arbetsmarknaden. Vi tillsatte också en stor och omfattande gymnasieutredning som skulle se över helheten. Eftersom vi inte ville riskera att behöva börja om på ruta ett igen var det en parlamentariskt sammansatt utredning där alla riksdagspartier var med. Alla partier hade möjlighet att påverka utredningen och föra fram sina politiska förslag. Det fanns läge för förhandlingar mellan partierna, och så skedde. Det är väl bland annat därför som den proposition vi i dag debatterar ser ut att gå igenom, med något undantag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Fru talman! Jag talade inledningsvis om riktning. Riktningen måste vara att alla ska skaffa sig en gymnasieutbildning. Det betyder inte att alla ska bli akademiker eller att alla ska ta sin gymnasieexamen på samma sätt och på samma tid. Vi ska skapa förutsättningar för att alla ska kunna genomföra en gymnasieutbildning - på olika sätt, mer individuellt och kanske i olika steg.

Men låt oss vara ärliga och säga: Alla ungdomar kommer att behöva en gymnasieutbildning för att klara sig i dagens och framtidens kunskapsintensiva samhälle. Därför har regeringen nu under fyra år investerat kraftfullt i möjligheten att utbilda sig och att ställa om. Vi har brutit med nedskärningarna i komvux och inrättat en rätt till komvux. Rätten att gå i vuxenutbildningen för att komma vidare till YH och högskola är viktig. Det skapar möjligheter och något att vara stolt över. Vi har också tillsatt en komvuxutredning, som bland annat har i uppdrag att se över om nuvarande prioriteringar fortsatt ska gälla. Borde vi till exempel i högre grad kunna utbilda människor som gått ett högskoleförberedande program till ett yrke? Vi vet ju att vi behöver fler undersköterskor, barnskötare, svetsare och vvs-montörer och så vidare. Det är yrken som behöver locka fler som tidigare har haft siktet inställt på något annat.

Vi har satsat stort på regionalt yrkesvux, och påbyggbara yrkespaket har tagits fram i samverkan med branscherna enligt den svenska modellen. De kan användas i yrkesvux men också på introduktionsprogrammen. Detta möjliggör bättre utbildningsutbud, högre kvalitet i utbildningen och att nyanlända som kommer till Sverige kan ges skräddarsydda utbildningar som leder till jobb i bristyrken.

Fru talman! Dagens betänkande handlar framför allt om att fler ska ges förutsättningar och stöd för att kunna fullfölja sin gymnasieutbildning. Enligt Skolverket har drygt hälften av dem som inte tar examen bara några enstaka kurser kvar att klara för att fullfölja sin utbildning. De är alltså nära en examen. Många av dem skulle ta en examen om de fick stöd. Den här propositionen innebär att sådana möjligheter nu kommer på plats.

Strukturen och kvaliteten på introduktionsprogrammen förbättras också, vilket är nödvändigt. Regeringens satsningar på lovskola och 300 miljoner årligen för att stärka introduktionsprogrammen är också viktiga i sammanhanget.

Det som borgerligheten tillsammans med Sverigedemokraterna i dag något fyrkantigt avslår är att elever på introduktionsprogram som bedöms klara studierna på ett högskoleförberedande program kan undantas från vissa behörighetskrav. Det vill man alltså avslå. Vårt förslag är ett sätt att försöka se varje individ och göra utbildningen mer flexibel. Ibland är det ju så väldigt nära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Jag fick höra om Ahmed som går på ett introduktionsprogram i Sörmland. Han är otroligt duktig i skolan och har nått behörighet i kärnämnena och i åtta andra ämnen. Ett ämne fattas, nämligen idrott och hälsa. Där blir han inte godkänd, för han har ännu inte lärt sig simma 200 meter. Vi måste kunna få in studiebegåvade och ambitiösa ungdomar som lärare och rektorer bedömer klarar undervisningen på nationella program. Vi måste kunna göra det även när det gäller elever som är födda utanför Sveriges gränser. Vi vill inte sänka några kunskapskrav, men vi vill se individuella lösningar i vissa situationer och en större flexibilitet.

Jag får be om ursäkt. Jag kommer nu att dra över talartiden och säga några ord till. Den andra propositionen, som jag tidigare har nämnt, debatterar vi här den 19 juni. Det handlar framför allt om att yrkesprogrammen inte ska upplevas som återvändsgränder. Det handlar också om en kvarts miljard i budgeten för att kommuner och fristående skolor ska klara av att genomföra framgångskonceptet som flera vittnar om.

Jag hoppas fortfarande att förnuft går före prestige och att någon sorts långsiktighet och anständighet finns i gymnasiepolitiken. Därför vill jag uppmana samtliga partier i Sveriges riksdag: Var åtminstone pragmatiska, och kasta inte återigen ett väl genomfört arbete i papperskorgen!

Sveriges elever och lärare har inte tid att sätta sig på ruta ett igen bara för att vi inte kan komma överens. Kompetensbristen är här och nu, och vi måste göra allt vi kan för att lösa den.

Jag yrkar bifall till reservation 1, och i övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! På riksdagens bord har det, efter sedvanlig behandling, landat en föga upphetsande proposition om en gymnasieutbildning för alla.

Regeringen har snart haft fyra år på sig att lägga fram förslag om stärkt närvaro, om färre avhopp och om att fler ska kunna gå ut med en viktig examen från skolan - och så blev det detta. När jag läser propositionen går mina tankar osökt till Shakespeares pjäs Much Ado about Nothing. Sällan har jag sett ett så urvattnat förslag. Propositionen syftar till att alla ungdomar ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Ja, syftet är gott, men de rejäla förslagen saknas. Det tror jag även att regeringssidan håller med om, i det tysta.

Problemen är i dag omfattande på landets gymnasieskolor. Eleverna luras på ett antal timmar. Regeringen borde åter ha kopplat kurspoängen till antalet timmar. Vi har alldeles för få undervisningstimmar i svensk skola. Det är lärarbrist och inställda lektioner, och ofta sparar kommunerna in på vikarier. Efter att Sveriges kurva i PISA pekade uppåt ser vi nu oroande tendenser till att resultaten åter sjunker. Det är mycket allvarligt, och regeringen sitter handfallen.

Det är bra att regeringen oroar sig för frånvaron, men det räcker inte. Vi måste veta mer, undersöka och samla in statistik, som på alla andra arbetsplatser. Vi måste få mer omedelbara ingripanden från skolledningens sida.

Det som vi stöder är att man ser över och stärker introduktionsprogrammen. De har svällt, inte minst språkprogrammet. Det är bra att man nu också bedömer språkkunskaperna, så att det finns möjlighet att dela in eleverna på rätt nivåer så att de får ut mer av undervisningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Fru talman! Jag anser att läget är mycket oroande för många av våra gymnasieskolor och därmed för våra elever. Det finns tre allvarliga problem.

Det första är alla fel- och omval. De kostar samhället 2,3 miljarder kronor varje år - jag återkommer till detta.

Det andra är avhoppen från gymnasieskolan eller att man går ut utan en fullgod examen. Samhällsekonomiska beräkningar visar att varje misslyckande belastar samhällsekonomin med ca 15-20 miljoner kronor under en livscykel per individ. Det blir enorma summor.

Det tredje är att högskolor och universitet högljutt klagar över bristande kvalitet, att eleverna kan för lite och att man får ta om gymnasiekurser och får anordna ett basår, inte minst inom teknik.

Fru talman! Förslaget om en gymnasieutbildning för alla skulle ta upp problemen med oförberedda och oinformerade elever, stora kunskapsbrister hos studie- och yrkesvägledarna och poängjakt - ofta i årskurs 2 - som alltför ofta leder till psykisk ohälsa hos oroväckande många tjejer.

Det är få saker som jag ser i förslaget. Mentorer finns med, men det finns redan i de allra flesta skolor, och det tycker jag är en onödig detaljreglering. Det är desto fler saker som borde ha funnits med. Jag förstår att allt inte kan inrymmas i en proposition, men regeringen har nu snart haft fyra år på sig att rätta till problemen och sådant som man var kritisk till under förra mandatperioden. Men det underlåter man att göra. Vi måste få en mer flexibel gymnasieskola.

Utbildningsministerns berömda 100 dagar har snart blivit 1 500 dagar. Sveriges elever är värda en mer handlingskraftig regering som tar tag i skolans stora problem.

Jag yrkar bifall till reservation 4.

Fru talman! Detta är sannolikt mitt sista anförande i kammaren, efter åtta år, så jag ber att få tacka alla mina trevliga kollegor i utskottet, från vänster till höger.

(Applåder)

Fru talman! Det är tråkigt att se att en bra debattör måste avsluta sin karriär här, men vi rullar vidare.

Sverigedemokraterna yrkar självklart bifall till sina reservationer 3 och 5.

Fru talman! Jag ska återkoppla till reservation nr 1, som dyker upp här. Det handlar om att introduktionselever som bedöms sakna ett eller två betyg ska godkännas för att komma in på en utbildning. Det säger vi nej till, och det säger Alliansen nej till. Det är jag väldigt tacksam för, för detta är ett sluttande plan. Ska vi verkligen ha 35 000 olika bedömningar - det är så många lärare som i dag finns i gymnasieutbildningen? Är det varje enskild lärare som ska kunna bedöma om ett betyg behövs eller inte?

Nej, fru talman, Sverige ska inte sänka kraven. Vi ska snarare höja kraven på de elever som kommer ut. Jag återkommer till varför det är så viktigt att höja kraven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Vår reservation 3, som vi ställer oss bakom, handlar om att kommunen ska få ett aktivitetsansvar. Man ska mer eller mindre dalta med vuxna människor. Det här är individer som har fyllt 20 eller mer. När försvinner ansvaret, och när ska man ta sitt eget ansvar? Enligt Sverigedemokraterna är det dags att vuxna människor tar ansvar för sin egen utbildning och faktiskt ser till att aktivera sig själva. Det ska inte vara kommunens ansvar.

Det finns också ett tillkännagivande om skriftliga omdömen, fru talman, som ligger och skvalpar mitt i texten. Det är ett tillkännagivande som vi har gjort, fru talman, tillsammans med Alliansen. Detta är otroligt viktigt för framtida anställningar. För är det någonting som är viktigt när elever kommer ut på sin första anställning är det just att man vet hur de sköter sitt nuvarande uppdrag i utbildningen. Detta är för arbetsgivarna väldigt viktigt att få reda på. Jag hoppas verkligen att det går igenom i framtiden.

Fru talman! Reservation nr 5, som vi ställer oss bakom, handlar om att man ska införa en tidsbegränsning när det gäller att fullfölja introduktionsprogrammen. Det vill Sverigedemokraterna. Det vill inte regeringen. Man tycker att det här ska få ligga och rulla hur länge som helst. Svaret är nej. Vi måste se till att strukturera detta. Det måste finnas någon sorts tidsbegränsning när det gäller introduktionsprogrammen. Det ska inte bli något avlastningsområde för en dåligt förd invandringspolitik - det här också.

Fru talman! Tidigare talare tog upp detta. Jag tror att det är otroligt viktigt att vi kopplar ihop utbildningen med vad anställningarna ska kräva för någonting. Och för att återkoppla till mitt tidigare tal här ska jag säga att jag tror att det är väldigt viktigt att näringslivet och verkligheten sitter ihop med skolan.

Vi har tyvärr redan påbörjat nedskärningen av detta när det gäller grundskolenivån. Där har vi plockat bort praktiktiden och möjligheten för elever att komma ut i och få kontakt med verkligheten. Detta är otroligt viktigt. Flertalet av oss som sitter här inne, fru talman, har gjort ett besök i Schweiz. Där såg vi verkligen hur man gick in och hjälpte och stöttade utbildningen - den högre utbildningen och även gymnasienivån. Man styrde upp. Vad är det dessa elever behöver kunna?

Någonstans måste vi få en röd tråd genom hela våra system, inte bara genom utbildningssystemet. Det handlar om att utbildningssystemet är anpassat till vad verkligheten har för krav. Vi kan inte ha människor som utbildar sig i det de tycker är kul och som sedan kommer ut i en extremt stor arbetslöshet. Det finns stora grupper i samhället som kräver väldigt många människor, men vi har inga som utbildar sig inom de områdena. Här måste vi sätta ihop systemet.

Sverigedemokraterna har sedan tidigt föreslagit ämnesbetyg. Det är en fråga som har legat där väldigt länge. Det var en av de viktigaste frågorna vi tog med oss in i Gymnasieutredningen, som jag tycker, fru talman, är ett bra sätt att jobba på. Att sätta sig ned tillsammans och diskutera stora och viktiga punkter måste vara viktigare för oss politiker än små och ryckiga förslag fram och tillbaka. Det enda våra lärarkollegor och de som jobbar inom skolan sedan tidigare vill ha är långsiktighet och ingenting annat. Det är vad som är viktigt.

Fru talman! Med det är jag nöjd för den här gången.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Fru talman! Bildning och utbildning är två av hörnstenarna i en människas liv. Grunden för de flesta är en genomförd gymnasieutbildning. Vi vet att de eleverna fördjupar sina kunskaper. Det är kunskaper som krävs för att komma vidare i livet till arbete och till högre studier. Därför är det ett viktigt mål för skolan att göra det möjligt för alla ungdomar att börja, fullfölja och avsluta sin gymnasieutbildning.

Det är precis det debatten handlar om i dag: En gymnasieutbildning för alla. Varje människa är unik. Det ställer särskilda krav på skolan men även på individen. Utbildningen är en form av kommunikation med en avsändare och en eller fler mottagare. Då gäller det att sända på rätt frekvens. För det mesta och de flesta är det enkelt, men för några är det inte det. Det är då skolan och eleven sätts på prov. Det gäller att hitta en lösning som gör att undervisningen fungerar även för dessa elever.

Inom gymnasieskolan behöver vi införa bestämmelser som gör undantag för elever till exempel på introduktionsprogrammet från vissa av behörighetskraven till högskoleförberedande program som syftar till att öka tillgängligheten till gymnasieskolan. Det ger bättre förutsättningar för skolan att arbeta med elevernas motivation att läsa vidare.

Skolinspektionens granskning av språkintroduktionen 2017 visar att det finns en utbredd stress bland eleverna att de ska bli för gamla för att hinna påbörja det nationella gymnasieprogrammet men att ett undantag från vissa behörighetskrav kan motivera eleverna eftersom möjligheten att påbörja ett nationellt program kan komma att uppfattas som nåbart för eleverna.

Vägen till en fullföljd utbildning på gymnasienivå eller motsvarande kan se ut på olika sätt. För vissa elever kommer kommunal vuxenutbildning eller folkhögskola att vara den lämpligaste utbildningsformen. För andra kommer den mer sammanhållna utbildningen på program som gymnasieskolan erbjuder att vara ett bättre alternativ.

Vissa elever kan också ha läst en stor del av utbildningen på introduktionsprogrammen integrerat med ett nationellt program och redan fått betyg i flera gymnasiekurser. För dessa elever kommer det sannolikt att handla om en övergång till ett nationellt program snarare än att påbörja programmet från år 1.

För att säkerställa att elever väljer den studieväg som ger dem bäst förutsättningar att fullfölja utbildningen är det viktigt att skolan informerar och vägleder alla elever om alla olika studievägar som finns inför valet av fortsatt utbildning. Det är angeläget att skapa flexibla vägar för att bli behörig till ett nationellt program så att fler ungdomar får möjlighet att få en gymnasieexamen.

Fru talman! Att stödja och vägleda varje enskild elev genom skolan är en av de viktigaste faktorerna som gör att hen får en examen. Vi ska göra allt vi kan för att se till att det händer. Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! När man tittar ut genom fönstret och ser hur solen skiner och känner värmen vet man också att nu stundar snart studenttider. Det är studentsången Sjungom studentens lyckliga dag. Mösspåtagning har redan skett i Stockholm, vilket är en tradition som inte riktigt finns hemma hos mig, där man väntar till studentdagen. Men det är lite trevligt med olika former av traditioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Det handlar om väldigt mycket glädje och lust. Nu är tiden med gymnasieskolan förbi, och man får möjligheten att ge sig ut i livet. Att få möjlighet att ta gymnasieexamen medan det råder en fantastisk högkonjunktur, det finns gott om jobb och det finns gott om utbildningsplatser är en ynnest som jag tror att många ungdomar känner en stor tillförsikt med.

Icke förty finns det ändå ett stort antal ungdomar som inte alls känner samma glädje. De kanske inte har köpt en mössa av olika anledningar. De harvar på i en gymnasieskola som inte ger det stöd som den borde ge. De kämpar år ut och år in med olika delar av kurserna som de inte når målen i.

Fru talman! Att i dag hantera en proposition som heter En gymnasieskola för alla men som tyvärr har så tunt innehåll känns lite tråkigt. Jag kan förstå att Caroline Helmersson Olsson använde åtminstone sex och en halv minut av sitt inledningsanförande till att tala om andra saker som är viktiga när det gäller gymnasieskolan än just det betänkande vi har på bordet i dag.

Det vore lite kul om vi ändå kunde diskutera mer av de formerna och de olikheter i förslagen som vi lyfter fram i debatten. Det kan vara lite märkligt att de förslag som vi debatterar just i dag tog hela fyra år att få fram. Utbildningsministern, som i och för sig inte är ansvarig för gymnasieskolan, sa ändå att man skulle vända utvecklingen på 100 dagar.

Det må så vara att bytet av gymnasieminister mitt under mandatperioden och kanske en lång startsträcka för nuvarande ministern gjorde att det har tagit lite tid. Om vi tittar på förslagen handlar det till exempel om garanterad undervisningstid på introduktionsprogrammen. Det är klart att det har oroat oss alla när vi har sett att det kunnat skilja mellan 13 och 25 timmar.

Det är klart att med 13 timmar i veckan är det inte konstigt om man känner en stress över att inte nå målen och de kunskapskrav som finns. Därför är det så viktigt i det förslag som Centerpartiet och hela Alliansen står bakom att vi ställer kvar på kvaliteten i de frågorna och inte faller för att göra olika former av undantag. I det som exemplifierades verkar det så oerhört självklart. Men vi vet att det finns väldigt många olika exempel på ställningstaganden där det inte alls kommer att vara så självklart som när det gäller att kunna lära sig simma.

En annan fråga som är viktig och där jag inte riktigt förstår att inte majoriteten i utbildningsutskottet vill bifalla det som allianspartierna lyfter fram handlar om ökat ansvar för att utreda både giltig och ogiltig frånvaro. Den frågan är också långt ifrån ny. Den ogiltiga frånvaron, den långa frånvaron - de elever vi ibland kallar för hemmasittare - är ett problem vi har känt till sedan 80-talet och på olika sätt försökt att adressera.

Gymnasieutredningen var klar 2016, och det är tre utredningar som ligger till grund för det här betänkandet som också handlar om frånvaron. Det förvånar att den först kommer nu och att den dessutom bara handlar om att utreda frånvaro och inte som Alliansen föreslår att ha en plan för åtgärder så att man tar det ett steg längre.

Jag kan göra listan längre, men jag stannar där. Att det skiljer mellan 13 och 25 timmar för vad som anses som heltidsstudier låter hur märkligt som helst. Att följa upp den garanterade undervisningstiden är en självklarhet. Båda regeringsföreträdarna har redan talat här i debatten, så jag förväntar mig inte en ytterligare kommentar eller en replik. Men jag hoppas på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Man måste också tala om det som är bra. Förslaget som ligger i propositionen handlar om att 23 timmar bör vara den garanterade undervisningstiden. Det kommer att ge helt andra förutsättningar än för de elever som i dag har 13 timmar i veckan.

En annan sak som också är en viktig del i propositionen och som förtjänar att lyftas fram än mer handlar om programinriktat val. När jag tittar på den delen tror jag att det kommer att bli en viktig del som vi ska lyfta fram. Det kan öka motivationen och möjligheten att komma in på det nationella programmet. När det gäller både de högskoleförberedande programmen och yrkesprogrammen ser vi möjligheten att korta den vägen.

Andra delar som är bra handlar om stödbestämmelser som ska gälla i förhållande till kravnivåer som finns i gymnasiesärskolan. I det här sammanhanget vill jag ställa en fråga i ett ämne som hela utskottet är engagerat i, nämligen om möjligheten för ungdomar som har gått gymnasiesärskolan till fortsatta studier. Jag vet att företrädare för regeringspartierna driver frågan hårt.

En tredje bra sak i propositionen är vikten av att elever har rätt att fullfölja utbildningen på ett introduktionsprogram utifrån såväl utbildningsplan som individuell plan om man till exempel flyttar till en annan kommun. Det är ytterligare en bra sak.

Det finns också onödiga delar i propositionen. Det handlar till exempel om mentorer. De olika remissinstanserna har lyft fram att mentorer finns i gymnasieskolan i dag, och en reglering skulle försvåra för rektor att ändå lägga upp arbetet med alla dem som jobbar i skolan på ett så bra sätt som möjligt. Vi brukar lyfta upp vikten av rektors tydliga ledarskap och att de instrument som man behöver finns tillgängliga.

Utskottets nuvarande majoritet lyfter upp problemet med att alltför många elever inte fullföljer gymnasieskolan. Det finns givetvis många olika orsaker. Det är synd att propositionen bara tar upp några delar och inte blir en del av en större helhet, även om Caroline Helmersson Olsson talade om att det kommer mer. Frånvaro är en del av problemet, och på sikt kan den leda till att man hamnar utanför arbetsmarknaden, att man utsätts för ökad psykisk ohälsa eller att man hamnar i utanförskap.

Jag vill i det här sammanhanget lyfta upp Alliansens förslag om en tvåårig yrkesskola. Det handlar om att korta vägen till ett arbete, att arbetet ska finnas inom räckhåll. Vid 16-17 års ålder känns fem eller sex år på gymnasieskolan som en oerhört lång tid. Först ska man klara ett introduktionsprogram, sedan ett programinriktat val för att så småningom hamna i ett nationellt program. Då bör det finnas också kortare vägar. Caroline Helmersson Olsson sa själv att alla inte ska bli akademiker. Här finns en möjlighet att satsa på yrkesämnen, som givetvis ska vara påbyggbara på olika sätt för att man ska bli behörig till yrkeshögskola samt till universitet och högskola. Men människor är olika. Att bara ha en enda bred väg att köra på eller att ge olika möjligheter är en viktig fråga.

Jag har redan nämnt att Alliansen vill gå längre i fråga om frånvaron. Det räcker inte med att utreda, utan det ska finnas en plan för hur frånvaron ska åtgärdas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Fru talman! Jag ser att jag har överskridit min anmälda talartid, och jag avslutar därför med att yrka bifall till reservation 4.

(Applåder)

Fru talman! Jag tänkte hålla mig kort eftersom vi kommer att ha ytterligare en debatt som handlar om delar som har nämnts tidigare från talarstolen, till exempel behörighet till vidare studier för gymnasieprogrammen, estetiska ämnen i gymnasieprogrammen och en del andra viktiga frågor. Jag tänkte lämna dem därhän och gå in på det betänkandet faktiskt handlar om.

Innan jag glömmer bort det vill jag tacka Michael Svensson för bra samtal under åren och bra debatter.

Jag anser, likt Skolinspektionen och Gymnasieutredningen, att mentorskapet i dag redan är en etablerad funktion i gymnasieskolan. Skolinspektionens erfarenhet visar att mentorn har en nyckelroll i skolorna och att det finns en risk att mentorn får ta ett stort ansvar för elevernas möjligheter att få särskilt stöd. Samtidigt upplever många mentorsrollen som svår och otydlig. Jag anser därför, likt Skolinspektionen, att det är viktigt att det förtydligas hur mentorernas ansvar och uppgifter förhåller sig till exempelvis rektorernas och de övriga lärarnas ansvar.

Jag anser också att det är oklart vad mentorsrollen ska innehålla. Är vi verkligen överens om vad den ska innehålla? Vilken kompetens ska krävas för att få bli mentor? Det bör enligt min uppfattning dessutom betonas att mentorn ska ha en tydlig koppling till elevernas studiesituation. Så är förslaget till ny lagstiftning tyvärr inte utformat.

Regeringen anser att en mentor inte nödvändigtvis behöver vara en lärare men att det bland annat krävs kunskap om gymnasieskolans respektive gymnasiesärskolans struktur. Vidare anges i propositionen att lärare som undervisar i en kurs eller ett ämne ska följa upp hur eleven utvecklas i förhållande till kunskapskraven. Det ligger därmed i sakens natur att den undervisande läraren i en kurs eller i ett ämne, som har särskilt goda förutsättningar att upptäcka elevens svårigheter att nå kunskapskraven på kursen eller i ämnet, också blir den ansvarige mentorn. Samtidigt anser regeringen att det inte bör anges i skollagen vilka relevanta kunskaper och erfarenheter som krävs för uppdraget och även i övrigt för att anses vara lämplig som mentor.

Tidigare förhastade reformer och inte tillräckligt tydligt utformade reformer har visat sig leda till en stor belastning för skolväsendet och för skolpersonalen. Därför är det viktigt att regeringen förtydligar lagförslaget. Man bör även följa kostnadsutvecklingen för införandet av ett officiellt mentorskap i skolan och se till att kommunens kostnader inte ökar, det vill säga att staten tar ansvaret.

Det är beklagligt att Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna har gått ihop i fråga om att försvåra för ungdomar på introduktionsprogrammen att ta sig in på ordinarie nationella gymnasieprogram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Många av oss som har besökt skolorna och introduktionsprogrammet vet att inte alla elever som saknar behörighet saknar kompetensen eller kunskapen. På grund av att de endast en kort tid har haft möjlighet att komma in i samhället och skolan har de helt enkelt inte lyckats få de betyg som krävs för att ta sig vidare. Jag menar att regeringens förslag var bra i fråga om introduktionsprogrammen och gymnasiebehörighet. Jag anser också att det finns en rad andra förslag som regeringen har lagt fram som är bra.

Jag yrkar bifall till reservation nr 7.

Fru talman! Också jag vill instämma i kören som hyllar Michael Svensson. Det kan vara fler som tvingas lämna riksdagen, men det vet vi inte än.

Jag vill gärna återge vad Michael Svensson sa. Han lyfte upp Shakespearepjäsen Mycket väsen för ingenting. Pjäsen handlar i grunden om bristande kommunikation. Två personer tycker om varandra men vågar inte berätta det för varandra. Det påminner rätt mycket om den här regeringens arbete. Dessutom finns en tredje person som gör allt för att förstöra parets relation med varandra. Också det påminner om det rödgröna samarbetet.

Vi kan fundera över om denna produkt, propositionen, som är mycket väsen för ingenting, är en frukt av detta kommunikationsproblem som den rödgröna regeringen tycks ha. Det läggs fram en del propositioner på gymnasiesidan, och jag funderar över varför man inte tar ett helhetsgrepp om gymnasiet. Om man vill ha en gymnasieskola för alla, varför kallar man denna produkt för något sådant men sedan finns en annan gymnasieproposition som tar tag i andra stora frågor på gymnasieskolan?

Om man vill att fler ska lyckas i gymnasiet borde fokus vara på strukturen för gymnasieskolan, inte att i denna proposition lägga fram förslag om mentorer.

Fru talman! Jag tycker att det saknas ett helhetsgrepp. Caroline Helmersson Olsson klagade på alliansregeringens reform Gy 2011. Syftet med att vi drog tillbaka Gy 2007 var att det behövdes ett helhetsgrepp för att fler ska lyckas i gymnasiet. Vi ansåg att det behövdes ganska stora förändringar i syfte att alla ska lyckas.

Jag tycker att man också måste fundera på den här regeringens syn på människor som inte lyckas i gymnasiet. Jag tror att Socialdemokraternas företrädare i debatten sa att alla behöver gymnasiet för att klara sig. Faktum är att rätt många inte klarar gymnasiet. Är då regeringens besked att de inte klarar sig i samhället?

Mitt besked är i stället: Låt oss fundera på hur också de människorna klarar sig. Det har kommit en del till Sverige de senaste åren som kommer ganska sent till grundskolan och gymnasiet. Det är ganska svårt för dem att klara svensk grundskola och svenskt gymnasium, och då kan inte vårt enda svar vara att om man inte klarar gymnasiet klarar man sig inte i samhället. Vårt syfte, vårt uppdrag, är att se till att också de som inte har chansen att lyckas i grundskolan och gymnasiet ska ha en plats i samhället. De ska också kunna lyckas.

Det är därför Alliansen har lagt fram rätt stora förändringar när det gäller vägarna till ett yrke. Det behövs mer kreativitet på den sidan. Fler människor måste få chansen att lyckas i det här samhället, och då behövs det viss flexibilitet i gymnasieundervisningen. Fler måste få lov att ta en snabbare väg till yrkeslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Det innebär inte att jag säger att alla inte ska ha en chans att lyckas i gymnasiet. Jag tycker att alla ska ha en chans att lyckas i gymnasiet. Klarar man det inte när man är i den åldern måste man få nya chanser på komvux eller på andra sätt. Men vi kan inte ha inställningen att de som inte klarar gymnasiet inte klarar sig i samhället. Vårt uppdrag är att se till att de gör det ändå.

Fru talman! Jag saknar ett helhetsgrepp. Jag tycker att en del förslag i propositionen är hyfsade. Ibland är det lite "pekfingrigt". Man ska till exempel ha en mentor. Det är väl viktigare att man organiserar skolan på så sätt att eleverna får det stöd de vill ha.

Jag tycker inte att man går tillräckligt långt när det gäller åtgärder för de elever som är frånvarande från lektioner. Det är ett allvarligt problem. Man borde ta det på ännu större allvar och ha en idé om hur man ska se till att de kommer tillbaka. Vi vet ju att om man skolkar mycket finns risken att man hamnar snett i samhället i övrigt.

Fru talman! Helhetsbilden måste i grunden handla om att fler ska lyckas i grundskolan, att fler som kommer senare till Sverige ska ha en chans att lyckas i vårt utbildningsväsen och att gymnasieskolan ska vara så flexibel och anpassad efter människors behov att fler lyckas ta sig vidare till antingen högskolestudier eller ett yrke eller vidare i livet på annat sätt. Det behövs fler vägar till arbete.

Den här propositionen, fru talman, borde regeringen ha lagt ihop med den andra stora reformen som man föreslår på gymnasiesidan, för saker och ting måste hålla ihop.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 2.

(Applåder)

I detta anförande instämde Christina Örnebjär (L) och Michael Svensson (M).

Fru talman! Jag såg andra lampor som lyste men upptäckte att det var för att man tyckte att Christer Nylander gjorde ett bra anförande, vilket jag faktiskt måste hålla med om. Jag missade att instämma.

Sverigedemokraterna har under lång tid drivit linjen att vi måste gå tillbaka till någon sorts tvåårig gymnasieutbildning. Alla människor är inte teoretiker. En del är praktiker; en del behöver komma ut i arbetslivet snabbare.

Jag vet att många med mig känner personer som i dag har kommit väldigt långt i samhället, som kanske har lyckats otroligt bra, trots att de inte lyckades bra i skolan. Det är för att de har know-how - de vet hur det funkar ute i samhället.

Jag driver tillsammans med mitt parti linjen att det är viktigt att koppla ihop näringslivet och skolan igen så att vi får återkoppling. Jag vet att en tvåårig gymnasieutbildning är ett förslag i den riktningen. Här tror jag att Alliansen och Sverigedemokraterna börjar närma sig varandra och ett bra och vettigt förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Hur ser Christer Nylander på att öka möjligheterna för företag att komma in och hjälpa och stötta, både på gymnasieutbildning och på högre utbildning, med konsekvensanalys av vad som behöver användas i gymnasieskolan för att man faktiskt ska få jobb efter gymnasieskolan? Kanske komma in ännu tidigare? Det är inte någonting vi debatterar i dag, men många elever vet i dag inte varför de går i skolan.

Jag är helt övertygad om, fru talman, att Sverige har det bästa skolsystemet i hela världen. Inte nog med att vi får gå i skolan gratis - vi får till och med betalt för att läsa vidare på högre utbildning.

Hur ser Christer Nylander på de här sakerna?

Fru talman! Det ingår inte riktigt i dagens ärende, men beskedet från mig och Liberalerna och från Alliansen är att vi gärna ser kortare yrkesutbildningar på gymnasial nivå i nära samverkan med arbetsmarknadens parter. För några av dem som snabbt vill gå ut i arbetslivet och försörja sig själva är det ett effektivt sätt.

Det är också, tror jag, ett sätt att få fler att känna att de lyckas. Få saker är så hämmande för en individ som att upptäcka att gymnasieskolan, som sägs vara för alla, inte är för mig.

Fru talman! Jag är chockad att säga det, men jag har faktiskt fått svar av en politiker, så jag är nöjd.

Fru talman! Som redan påpekats i debatten har många av oss här i kammaren medverkat i den gymnasieutredning som hade till syfte att öka genomströmningen i gymnasieskolan. Det duger ju inte att bara 69 procent av våra elever genomgår gymnasieutbildningen på tre år, som meningen är.

Förslag finns, och mycket är vi överens om. Mycket är redan sagt - det är inte helt lätt att komma sist i debatten. Men jag tänker ta min utgångspunkt i problemet med elevers frånvaro och åtgärder för att motverka frånvaro.

Återkommande frånvaro är ofta en varningssignal om att någonting är på väg att gå snett. Det kan handla om allt från kränkningar och trakasserier till psykisk ohälsa och utanförskap. Det kan också handla om brister i skolans anpassning och stöd.

Här har lärare och skolledning ett stort ansvar att dagligen följa upp ogiltig frånvaro och hjälpa eleven, i samarbete med hemmet om eleven är under 18 år. Min erfarenhet är att det slarvas med detta på gymnasieskolorna. Det kan i många fall räcka att eleven själv ringer till skolans telefonsvarare och anmäler sig sjuk. Sedan är det ingen som följer upp anledningen till frånvaron.

Kristdemokraterna och Alliansen menar att reglerna behöver bli ännu tydligare när det gäller både giltig och ogiltig frånvaro så att åtgärder från till exempel elevhälsoteamet sätts in omedelbart. Det är detta vi saknar i betänkandet.

Vi är nog flera här inne som årligen deltar i debatten i Almedalen om våra så kallade hemmasittare. Vi skulle behöva statistik om detta på nationell nivå, så som vi har för frånvaro i arbetslivet i övrigt. I dag är det bara 50 procent av kommunerna som samlar eller får löpande statistik från grundskolorna när det gäller elevfrånvaro. Det duger inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En gymnasieutbildning för alla

Skolorna måste också ha ett aktivt arbete mot mobbning. Nolltolerans måste gälla. Här krävs det satsningar på elevhälsan men också på kringpersonal i skolan som kan avlasta lärarna så att det finns andra vuxna till hands i olika utrymmen på skolorna.

Fru talman! Alliansen anser inte att sänkta behörighetskrav till gymnasieskolan ska lösa problemet med att en stor grupp saknar grundskolekunskaper. Godkända betyg på introduktionsprogrammen borgar för att man har förmågan att gå vidare i sina studier på ett nationellt program. Att göra undantag i intagningskraven till de nationella programmen skapar en ojämlik situation för våra elever.

Vi behöver i stället fokusera på att stärka gymnasiets introduktionsprogram, där språkintroduktionen måste intensifieras. I dag har introduktionsprogrammen i många fall blivit en återvändsgränd - endast ca 30 procent har gått vidare till ett nationellt gymnasieprogram efter tre år på introduktionsprogrammet.

Fru talman! Förutom att man stärker introduktionsprogrammen föreslår Alliansen en tvåårig yrkesskola, ett ökat antal yrkescollege och att man inrättar fler lärlingsutbildningar. Det här var min allianskollega från Liberalerna också inne på. Det är bättre att få en kortare yrkesutbildning och lära sig ett praktiskt yrke än att tidigt bli utslagen.

Den kortare yrkesskolan ska finnas vid sidan av de treåriga gymnasieutbildningarna och rikta sig till elever som går ut grundskolan utan att nå behörighet till ett nationellt gymnasieprogram. Det handlar om drygt 17 procent av alla elever, alltså omkring 20 000 ungdomar varje år.

Jobben finns där ute. Det vet inte minst Ulrika från Centern och jag, som varje månad åker till företagarna ute på Västgötaslätten. De skriker efter arbetskraft och yrkeskunnigt folk. Jobben finns där, och människor som kan utföra jobben finns. Men vi måste få till en matchning mellan dessa två. Att sänka trösklarna till arbetsmarknaden där jobben finns, utan att devalvera värdet av att ha genomgått ett nationellt gymnasieprogram, är något vi måste sträva mot.

Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)