En handräckningsbestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

Herr talman! Vi debatterar i dag betänkandet En handräckningsbestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Jag tänker hålla mig kort. Jag börjar med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 2 i betänkandet.

Sverigedemokraterna ställer sig överlag positiva till propositionen. Vi välkomnar införandet av möjligheten att vända sig till Polismyndigheten för att vid snabbt behov verkställa beslut mot personer som förlorat sin rätt att vistas vid asylboenden.

Migrationsverket har informerat om att många av de personer som inte längre har rätt till bistånd inte självmant lämnar sina platser vid boenden. Det gäller framför allt de som har blivit av med sin rätt till bistånd till följd av att beslut om avvisning eller utvisning har vunnit laga kraft. Det händer dock också att personer som inte längre har rätt till bistånd eftersom de har fått uppehållstillstånd och har anvisats till kommun inte frivilligt lämnar boendet.

Beslut om avvisning och utvisning ska följas. Man ska respektera ett beslut. I denna proposition gör regeringen bedömningen att statens utgifter kommer att minska till följd av att boenderesurserna inte längre tas i anspråk. Polisen lider redan av resurs- och personalbrist. Detta förslag kommer att innebära ytterligare merarbete och kostnader för Polismyndigheten. Regeringen har varit tydlig med att det har varit svårt att bedöma omfattningen av merarbetet, men regeringen kommer passande nog till slutsatsen att ökade kostnader är begränsade. Det är en slutsats som Polismyndigheten ifrågasätter.

Herr talman! Sverigedemokraterna anser därmed att regeringen inte tar tillräcklig hänsyn till de ökade kostnaderna och den arbetsbelastning som dessa extra arbetsuppgifter kommer att leda till för Polismyndigheten. Det är därför vår mening att regeringen snarast, företrädesvis redan i kommande ändringsbudget, bör överföra resurser från Migrationsverket till Polismyndigheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En handräcknings-bestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

I detta anförande instämde Mikael Jansson (SD).

Herr talman! Den handräckningsbestämmelse som vi i dag debatterar är en konsekvens av de ändringar i lagen om mottagande av asylsökande, förkortad LMA, som infördes den 1 juni 2016. Jag vill först säga ett par ord om kopplingen mellan dessa två.

Syftet med ändringen av LMA var att öka incitamenten för medverkan i verkställighet av av och utvisningsärenden, frigöra boendeplatser och minska statens kostnader för bistånd till utlänningar. Lagförslaget byggde på migrationsöverenskommelsen mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna.

Det är ingen hemlighet att Vänsterpartiet inte står bakom denna överenskommelse eftersom den utgår från en felaktig verklighetsbeskrivning och innebär att asylrätten och rättssäkerheten undergrävs.

Vänsterpartiet anser, precis som övriga partier här i kammaren, att den som får avslag på sin asylansökan ska respektera beslutet. Beslut om av och utvisning ska såklart följas. Det är en viktig del av rättsordningen, likaså att beslut fattas rättssäkert och på korrekta grunder. Att dra in biståndet för dem som inte följer dessa beslut kan därför vid en första anblick anses rimligt.

Vänsterpartiet ifrågasatte dock om denna lagändring skulle få de effekter som regeringen sa sig vilja få. Även i de fall där det saknas grund för asyl flyr människor från hemska och osäkra förhållanden. Att tro att ett indraget bistånd skulle vara nog för att få dessa människor att vilja återvända är lite naivt.

Det finns en hel del gedigen, dokumenterad erfarenhet om vilken typ av återvändandearbete som funkar, inte minst från Svenska Röda Korset, som har jobbat med detta sedan andra världskriget. Dessa erfarenheter har regeringen konsekvent ignorerat.

Vår bedömning när förslaget lades fram var att förändringen i lagen skulle resultera i att fler skulle leva som papperslösa i Sverige och att situationen för människor som redan var väldigt utsatta skulle bli ännu svårare. Vissa kostnader minskar i och med att rätten till bistånd och boende försvinner för den aktuella gruppen, men vi ser att andra kostnader uppstår till följd av de utsattas levnadssituation. Det är kostnader som belastar kommunerna, ideella organisationer och lokalsamhället.

Herr talman! Vi kan redan nu konstatera att mycket pekar på att vi hade rätt i vår bedömning. Svenska Röda Korset har gjort en nulägesanalys av konsekvenserna av ändringen i LMA så här långt. Man uppmärksammar ökad oro och utsatthet bland de personer som berörs av lagändringen och att allt fler asylsökande med avslag har kontaktat Röda Korset för att få stöd och hjälp. Det handlar om behov av hjälp med basala saker som mat, hälsa och boende.

Även Rådgivningsbyrån lyfter fram flera fall där personer avhysts trots att de gjort allt de kunnat för att medverka vid avvisning eller utvisning. Röda Korsets erfarenheter stärker den bilden. Mer än 50 procent av de personer Röda Korset har mött uppger att de inte förstår varför rätten till bistånd har upphört och att de inte har fått något skriftligt beslut om att biståndet har upphört. De har inte heller fått information om möjligheten att överklaga, och detta är ju centralt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En handräcknings-bestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

Lagförslaget om handräckning innebär att Migrationsverket ska kunna begära att Polismyndigheten lämnar den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut att någon ska lämna sin plats på ett anläggningsboende. Syftet med förslaget är att snabbare avhysa personer från ett boende de inte har rätt att vara kvar i. Men förslaget innebär att regelverket för personer som enligt migrationsmyndigheternas beslut ska lämna landet blir helt annorlunda än för samtliga andra grupper i samhället. Det sänder olyckliga signaler om att asylsökande är en speciell grupp som kräver speciella åtgärder och har svagare rättigheter.

Både Lagrådet och Advokatsamfundet riktar skarp kritik mot lagförslaget utifrån rättssäkerhetsperspektivet. Lagrådet skriver bland annat: "Sammanfattningsvis anser Lagrådet att det lämnade förslaget om handräckning av Polismyndigheten när en utlänning ska lämna sitt boende kan ifrågasättas ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är uppenbart att en ytterligare bedömning i detta avseende krävs."

Det finns regler till skydd för den enskilde i utsökningsbalken. Flyttas ansvaret för avhysningar över till Polismyndigheten finns det inga motsvarande bestämmelser. Polisens beslut går inte att invända mot eller överklaga. De innefattar inte heller någon motiveringsskyldighet, vilket gör att den som anser att polisens beslut är felaktigt eller oproportionerligt hänvisas till att klaga i efterhand hos JO.

Herr talman! Även Polismyndigheten är kritisk mot förslaget, delvis på grund av att det skulle innebära en större arbetsbelastning för myndigheten, som redan är under stort tryck. Det vet vi alla.

Vänsterpartiet instämmer i Polismyndighetens kritik och ställer sig frågande till att belasta myndigheten ytterligare i detta skede, dessutom med arbetsuppgifter som det finns goda skäl att låta andra aktörer hantera.

Även frånvaron av beskrivning och analys av vilka skyldigheter Sverige har i förhållande till internationella konventionsåtaganden kritiseras av Lagrådet och Advokatsamfundet. De menar att förslagen kan vara i direkt strid mot Sveriges folkrättsliga konventionsåtaganden och att man inte har tagit hänsyn till artikel 8 i Europakonventionen, som stadgar rätt till respekt för hem, privatliv, familjeliv med mera. Begreppet "hem" ska tolkas utifrån de faktiska omständigheterna och helt oberoende av om boendet är tillåtet eller inte. Enligt Europadomstolens praxis krävs att varje person som riskerar avhysning har rätt att få prövat om åtgärden är både proportionerlig och rimlig i förhållande till ändamålet. Vänsterpartiet instämmer helt i detta.

Advokatsamfundet pekar också på att en överflyttning till Polismyndigheten skulle vara oförenlig med Europakonventionens krav på rättsmedel och rätten att invända mot beslut. Dessa principer är viktiga i en rättsstat. De handlar om att båda parterna i en process ska ges möjlighet att motsätta sig motpartens argument och ta del av grunderna.

Sammantaget, herr talman, har detta lagförslag så många brister - allvarliga sådana för rättssäkerheten - att Vänsterpartiet inte kan ställa sig bakom det. Vi yrkar därför avslag på propositionen och bifall till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En handräcknings-bestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

Herr talman! Det här ärendet handlar om en handräckningsbestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Sedan juni 2016 har vi bestämmelser i LMA som säger att rätten till bistånd upphör när ett avvisnings eller utvisningsbeslut vunnit laga kraft och en eventuell tidsfrist för frivillig avresa har löpt ut. Med bistånd räknas också boende på anläggningsboende. LMA-bestämmelserna gäller för vuxna utan barn.

Ibland händer det dock att den enskilde inte vill flytta ut från boendet. Men det är ju ett boende man inte längre har rätt till. Den som förlorar sin rätt till bistånd i form av logi kan få sin sak prövad i domstol, men beslutet gäller omedelbart. Domstolen kan dock inhibera beslutet.

Den nu föreslagna handräckningsbestämmelsen innebär att när Migrationsverket gjort vad det kunnat för att få den enskilde att lämna boendet, eller om det finns särskilda skäl för att polisens medverkan behövs, får Migrationsverket begära hjälp av polisen för själva avhysningsdelen - inget annat, bara avhysningsdelen. Handräckningen kan bara användas när det finns särskilda omständigheter.

Handräckningsbestämmelsen gäller också familjer med barn som har fått uppehållstillstånd och en kommunplacering. Jag kan förstå att det kan kännas skrämmande med ytterligare ett uppbrott, men att bo kvar på anläggningsboendet är inget alternativ. Nu är det ju dags att på riktigt börja sitt nya liv i Sverige, och det innebär att komma ut i det svenska samhället, att få ett eget boende och möjligheter till skolgång, språkstudier, utbildning och arbete.

Detta kan inte alltid erbjudas på alla orter, speciellt inte på alla de orter där vi i dag har små asylboenden.

Integration i samhället sker bäst i ett vanligt boende. Våra nya svenskar behöver spridas i hela landet. Det är nämligen den bästa integrationen.

Asylboendena är till för dem som väntar på att få sin sak prövad. När vi fick många asylsökande under kort tid upphandlades många och olika asylboenden, både i städer och i små byar. Nu när flyktingströmmen till Sverige har minskat är det helt naturligt att Migrationsverket ska minska sina kostnader. I det ligger att minska antalet anläggningsboenden, först de tillfälliga och upphandlade boendena. Målet är att de flesta ska vara i Migrationsverkets egen regi.

Att förfarandet går direkt mellan Migrationsverket och polisen tror jag är det bästa. Att blanda in Kronofogdemyndigheten, som ibland också tar handräckningshjälp, förlänger hela processen. Jag har stor tilltro till att poliskåren har både kompetens och kunnande för att hjälpa till med avhysningsprocessen.

När det gäller resurserna för handräckningen är det omöjligt att förutspå hur stora de behöver vara och hur många ärenden som kommer att bli aktuella för avhysning. Det kan också spridas över hela landet. Vi kommer, från regeringshåll, att följa detta noga. Ifall kostnaderna blir alldeles för stora får vi försöka rätta till det, genom ytterligare resurser till polisen. Men vi ger inte extra pengar innan vi vet om merkostnaderna blir stora.

En handräcknings-bestämmelse i lagen om mottagande av asylsökande m.fl.

Uppgiften om att det finns människor som inte har fått beslut i sin hand och som är helt oförstående till detta får vi titta närmare på. Jag tror att de allra flesta har fått sina beslut i handen. Men ibland vill man kanske inte riktigt förstå det beslut man har fått.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)