Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till S, V:s och MP:s reservationer 1 och 2 i betänkandet.

Det vi nu debatterar visar lite grann hur bra EU kan vara. Det här är EU när det fungerar som bäst. Det här visar att EU vilar på en solid grund byggd av tron på rättsstatens principer.

EU har i direktiv slagit fast att vi nu ska förbättra tillgång till försvarare för misstänkta. Det här är det tredje direktivet som är inne på samma spår, och det vi diskuterar i dag är inte om eller varför utan hur vi ska implementera direktivet.

I rättshjälpsdirektivet ges de nationella staterna utrymme att själva välja väg. Men det är inte förbehållslöst. Det anges tydliga ramar inom vilka de nationella staterna kan göra detta.

Utskottet har haft att ta ställning till ett konkret förslag, utarbetat av regeringen, som faller inom ramen för vad som är möjligt. Förslaget går i korthet ut på att Åklagarmyndigheten under de tidsperioder som domstolen inte håller öppet ska bistå med att tillfälligt förordna ombud och bistå med rättshjälp.

Förslaget vilar på en genomtänkt grund, menar jag. Åklagaren har redan i dag ständig beredskap. Åklagarens förordnande ska som sagt prövas efter att beslutet är fattat. Det är alltså ett interimistiskt beslut som ska granskas och omprövas. När åklagaren enligt det här förslaget förordnar försvarare på kvällar och helger gäller samma lagliga krav som annars. Det är högt ställda krav för att vi ska ha hög kvalitet på rättslig hjälp.

Vad säger remissinstanserna? En övervägande del av remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Bland dessa återfinns Riksdagens ombudsmän, Svea hovrätt, Södertörns tingsrätt och Uppsala tingsrätt.

På bordet i dag har vi också ett förslag i en kommittémotion om att i stället ha jourberedskap på domstolar. Det är inte utrett. Vi vet inte vad det kommer att kosta, men det finns anledning att tro att det kommer att bli mycket dyrt.

Vi ska komma ihåg att regeringen har gett Domstolsverket i uppdrag att lämna förslag på en rättssäker och resurseffektiv ordning för utvidgad beredskap för brådskande beslut om förordnande av offentlig försvarare vid tingsrätterna. Med utvidgad beredskap avses just beredskap utanför domstolarnas ordinarie kontors- och beredskapstid. Detta bedöms kunna vara på plats den 1 januari 2020.

Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket. Och svenska folket har inte råd att bli bestulna, med tanke på alla utmaningar som vi står inför. Rättskedjans resurser måste läggas på rätt saker så att vi kan ha det mest rättssäkra, effektiva och tillitsfulla rättssystemet som är möjligt.

Om vi inte implementerar det här direktivet i tid riskerar vi att dra på oss omfattande viten. Miljoner och miljoner i viten är pengar som skulle kunna gå till att stärka rättskedjan. På vilket sätt är det motiverat att inte implementera rättshjälpsdirektivet för att undgå viten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Jag tror inte, med tanke på det som jag har anfört hittills, att det är här striden ska stå om rättssäkerheten i Sverige. Det är inte här vi ska lägga krutet på den debatten. Det finns många andra viktiga frågor. Moderaterna har en tendens att i många frågor i debatten utmana rättssäkerhetens gränser. Men i denna fråga har vi ett förslag som är genomarbetat. Vi har möjlighet att låta åklagaren fatta ett interimistiskt beslut för att en domstol sedan ska kunna granska och ompröva. Jag menar att det inte är här striden om rättssäkerheten står.

I avvaktan på att Domstolsverket kommer att presentera förslag på hur även domstolar ska kunna förbättra sina öppettider, inom befintliga anslag, finns det ingen anledning att rusa in i någonting annat.

(Applåder)

Herr talman! Det här är ännu ett bra bevis på att det europeiska samarbetet är så viktigt. När vi har alltmer av gemenskap för att uppbära frihet och rättvisa i vår del av världen, bevara fred och motverka extremism på alla håll är det också viktigt att vi har fungerande rättsäkerhetsmekanismer, till exempel rätt till rättshjälp. Om man blir misstänkt för ett brott i Örebro en lördagsnatt ska man oavsett var man kommer ifrån veta att det finns gemensamma regelverk. Detsamma gäller om man blir misstänkt i Frankfurt en söndagsnatt. Det är vad det här direktivet handlar om.

Det har tagit en stund för regeringen att få fram det här förslaget. De tyckte att de hittade en ganska bra genväg genom att frångå en viktig princip som finns i vår svenska rättsstat och i det europeiska rättsstatsarvet om uppdelade funktioner. Vi har alltså inte det som kallas rättskedja, som är ett begrepp som jag tillstår att även jag slarvigt använder.

Det finns en kedja från det att man griper någon på gatan. Men domstolen ingår inte i någon kedja. Domstolen har en unik roll i det som ska kunna leda till en process. Det är vad det här handlar om. Det är därför många försvarare - såklart - och många företrädare för domstolar men även åklagare har påpekat att det är extremt olämpligt, inte minst av principiella skäl.

Sverige skulle inte dyka ned i en stor grav i brist på att vara en rättsstat på grund av detta. Men det är principiellt viktigt att åklagarna under jourtid har en väldigt viktig roll när det gäller att fullt ut driva alla beslut som ska fattas. Det kan vara husrannsakan, att plocka in folk och så vidare. Det är deras roll. Att dessutom ägna sig åt att jaga fram försvarsadvokater, som rimligen ligger och sover någonstans, är en uppgift de känner att de inte ska ha.

Då måste man hitta en roll här, vilket regeringen nu själv har kommit fram till under galgen efter att det här stötte på patrull i utskottet. Man får alltså hitta en jourverksamhet vid Sveriges domstolar. Jag har svårt att se, herr talman, hur det i digitaliseringens tidsålder ska kunna kosta miljoners miljoner. Jag gissar att det var 2 miljoner som tidigare talare avsåg och inte miljoners miljoner. Så mycket kan det nämligen omöjligen kosta. Det är mer än alla rättsväsen i hela Europa ihop kostar.

Liberalerna står bakom förslaget i betänkandet. Det är viktigt att upprätthålla den principen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Herr talman! Vi yrkar också bifall till vår reservation nr 3, där vi inom ramen för detta lyfter upp frågan om möjlighet till biträde för barn under 15 år. Det regelverk som finns i dag behöver förstärkas. Unga personer som misstänks för allvarliga brott bör få förstärkt rätt till offentlig försvarare utöver det som gäller i dag, även om de inte är straffmyndiga. Det hänger ihop med andra diskussioner, som vi inte ska ha här nu, om vikten av att använda sig mer av bevistalan och annat. Men det här är centralt.

Allt fler ungdomar under 15 år begår brott. Det är viktigt att det utreds ordentligt, och av rättssäkerhetsskäl ska den unge ha bättre tillgång till offentliga försvarare, oavsett vilka vidriga handlingar man misstänks för.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och till den här reservationen.

Herr talman! Rättshjälpsdirektivet är som namnet antyder ett direktiv från EU. Vi är, liksom andra medlemsstater, skyldiga att implementera det.

I utskottet röstade en majoritet ned propositionen. Vi får se hur det går här och vilka eventuella konsekvenser det blir. Det finns risk för att Sverige kommer att drabbas av vite. Även om vi ännu inte vet hur mycket det i så fall blir vet vi åtminstone att det är pengar som skulle ha kunnat användas till annat, exempelvis fler poliser.

Pengarna är en del i detta, men frågan är också vad detta är tänkt att lösa. Det ska lösa ett problem som faktiskt finns, nämligen att människor som anhålls av polis på natten när domstolar är stängda inte får en förordnad försvarare och då kan komma att släppas. Det kan i sin tur få konsekvensen att det blir svårare att utreda brott. Det kan också bli svårare att få dem som har begått dessa brott fällda.

I propositionens förslag är tanken att komma till rätta med detta problem. Invändningen att det är principiellt fel att åklagare ska utse försvarare är helt riktig; det vore ett principiellt problem. Men, herr talman, det är ett problem som enligt mig skulle kunna överbryggas, åtminstone under en övergångstid. Det går att se framför sig system där vi kommer överens, i samråd med exempelvis Advokatsamfundet, om listor. Man skulle några timmar senare, när domstolen är öppen, ha möjlighet att byta försvarare i det fall man inte är nöjd.

Att inrätta en jourdomstol skulle vara bättre. Vi är överens om det. Det är dock något som ännu inte är utrett. En utredning kommer att ta tid och kosta pengar.

Det hade varit möjligt att rikta ett tillkännagivande om en jourdomstol och ändå göra förändringen nu och implementera direktivet på föreslaget sätt. Tyvärr väljer man, herr talman, att inte göra det. Moderaterna och andra oppositionspartier vill i stället fälla förslaget. Säkerligen kommer de att skylla på regeringen. Men är man den som tar ett beslut är man också ansvarig för konsekvenserna. I det fall misstänkta kommer att släppas bär Moderaterna ansvaret för det på grund av den situation som har uppstått.

Herr talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation 1.

Herr talman! Bakgrunden till detta rättshjälpsdirektiv är ett beslut i Europaparlamentet 2016. Det är alltså några år sedan. Precis som andra har beskrivit här handlar det om att fastställa minimiregler för rättshjälp till misstänkta och tilltalade personer i så kallade straffrättsliga förfaranden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

I grunden finns det något positivt i direktivet. Det handlar om att stärka rättssäkerheten. Det innebär att rätten till tillgång till en försvarare ska gälla från den tidpunkt då en misstänkt eller tilltalad har underrättats om att vederbörande är just misstänkt eller tilltalad för att ha begått ett brott. Syftet med detta är att stärka rättssäkerheten runt om i Europa. Enligt direktivet ska ett beslut om detta fattas av en behörig myndighet. Det framkommer också att det ska ske utan onödigt dröjsmål. Utgångspunkten, framgår det av direktivet, ska vara en oberoende myndighet eller en domstol. Så långt allt väl.

I dag har vi dock en ordning som innebär att detta i vissa fall, framför allt på helger eller sena kvällar, faller detta lite mellan stolarna. Tilldelningen av ett offentligt ombud sker inte alltid så brådskande som vore motiverat.

Mot denna bakgrund har regeringen på riksdagens bord lagt fram en proposition vars förslag innebär att direktivet ska implementeras genom en väldigt ny princip i svensk lagstiftning. Åklagarna ska nämligen ges en möjlighet att förordna offentlig försvarare under kvällar och nätter när domstolarna inte är tillgängliga för beslut. Detta är vad vi här i dag ska ta ställning till.

En majoritet i kammaren är ytterst skeptisk till regeringens förslag. Om detta implementerades skulle det innebära ett mycket tydligt avsteg från en helt central princip i svensk rätt: att offentlig försvarare ska förordnas av en domstol. Jag tycker att man kan invända mot detta av egentligen både principiella skäl och rättssäkerhetsskäl, vilket också framgår i utskottets ställningstagande.

Flera remissinstanser har varit kritiska till förslaget. Jag konstaterar till exempel att Sveriges advokatsamfund framhåller att det är av vikt att åklagaren inte bara är opartisk utan att denne framstår som opartisk för den misstänkte. Ytterst handlar detta om rättssäkerhet. En person som är misstänkt för ett brott ska kunna vara helt säker på att han eller hon får ett opartiskt stöd i detta och att det inte finns några andra baktankar. Det handlar alltså om rättssäkerhet.

Rättssäkerhet är ett begrepp som man kan förhålla sig till på lite olika sätt, kanske beroende på hur viktigt man tycker att det är. Som exempel kan vi ta den princip som vi alldeles nyss fick höra från talarstolen, nämligen att rättssäkerhet kostar pengar. Miljoners miljoner, tror jag att orden var. Ja, rättssäkerhet kanske kostar pengar. Och vet herr talmannen vad? Rättssäkerhet kanske ska få kosta pengar för att vi i grund och botten tycker att det är genuint viktigt att den som är misstänkt får stöd på ett rättssäkert sätt.

Direktivet ska implementeras senast den 5 maj i år. Jag delar därför regeringens bedömning på åtminstone någon punkt, och det är att det är ganska bråttom. Jag kan också konstatera att beslutet om direktivet fattades 2016. Det är alltså två och ett halvt år sedan, så det har inte varit så bråttom. Det har funnits gott om möjligheter och veckor, månader och till och med år för regeringen att skruva på en bra lösning som både implementerar direktivet och värnar rättssäkerheten.

I vår motion har vi pekat på en möjlighet att införa en domstolsjour. Det är glädjande att regeringen den 7 mars helt plötsligt svängde och bytte fot. Nu ska man snabbutreda möjligheten till en domstolsjour. Det är oerhört positivt. Men det hade såklart varit förträffligt om denna insikt hade nått regeringen för några månader sedan, för något år sedan, för två år sedan eller varför inte för två och ett halvt år sedan, då beslutet fattades. Det här blir lite av en omvändelse under galgen, men bättre sent än aldrig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Jag hoppas naturligtvis att detta inte ska innebära att Sverige får ett vite. Det vore synnerligen beklagligt. Men i Sverige är det regeringen som tillsätter utredningar. Det är också regeringen som tillsätter utredare, skriver direktiven och lägger propositioner på riksdagens bord. Och det är regeringen som ska försäkra sig om att det finns en majoritet i kammaren för det man presenterar. Om olyckan är framme och det blir ett vite faller ansvaret för det i så fall helt och hållet på regeringen.

Herr talman! Jag tror att det här är det slags debatt som inte vinner på att vara så polariserad. Här finns många anständiga partier som vill samma sak. Vi vill ha en rättssäker tillämpning, och vi vill gå EU till mötes i dessa viktiga frågor.

Frågan är, som jag inledningsvis sa, inte varför eller om vi ska göra detta, utan hur. Nu har vi en situation där vi måste hantera det här. Om vi inte har den beredskap som krävs riskerar vi att brottsoffer gör rättsförluster därför att man inte kan hålla förhör och sådant i tid. Det är allvarligt. Detta måste vi hantera. Då finns det olika sätt. Nu har Domstolsverket fått i uppdrag att titta på hur domstolar kan agera utanför sina öppettider. Det handlar om att få en rättssäker ordning och om att utreda detta på ett riktigt sätt. Mot detta står en motion som kliver fram och tar steg mot en situation med ovissa kostnader. Vi måste ändå ha kostnadsperspektivet och se om vi kan åstadkomma samma rättssäkra lösning på annat sätt.

I den givna situationen måste vi hålla hjärtat varmt och huvudet kallt. Vi måste göra det som tillförsäkrar oss alla en rättssäker domstolsprocess men inte kasta pengar i sjön genom att använda dem till sådant som inte leder oss närmare det vi vill uppnå. Därför tycker jag att vi borde bifalla den reservation som S, V och MP har lämnat.

Herr talman! Jag tackar Gustaf Lantz för repliken.

Jag kan hålla med om att man inte ska ta konflikt i onödan. Men här tycker vi olika. Det är helt uppenbart. För oss i majoriteten är det en principiellt väldigt konstig hållning att låta åklagare utse sina offentliga motparter. Det är en helt främmande fågel i svensk lagstiftning. Därför har också kritiken varit väldigt tuff och hård, både av principiella skäl och av rättssäkerhetsskäl. Det är inte konstigare än så.

Jag noterar att Gustaf Lantz upprepar delen om ekonomi. Jag som moderat tycker att man ska snåla och gneta med skattebetalarnas pengar och inte höja skatter i onödan. Men rättssäkerhet är någonting jag tycker kan få kosta, för det är väldigt viktigt. Det är en central grund i vårt svenska samhälle, någonting som vi värderar väldigt högt.

Jag kan bara beklaga hur det blivit. Regeringen och Socialdemokraterna har haft gott om tid på sig för detta. I oktober 2016 antogs direktivet. Nu när vi står här i mars 2019 är det plötsligt oppositionens ansvar vad som kan hända framöver. Var finns självkritiken? Det kan man fråga sig. Varför har inte regeringen eller Socialdemokraterna bemödat sig om att hitta en lösning i en sådan här kontroversiell fråga, när man lägger fram ett förslag som verkligen innebär att bryta ny mark i juridiken? Varför har man inte bemödat sig om att slå en signal, stämma av detta eller höra vad andra tycker och tänker?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Här kommer en proposition - krasch bom! Det här ska implementeras i morgon, och om det inte blir som vi vill är det oppositionens fel. Det är så ni agerar, Gustaf Lantz. Ursäkta, men jag tycker inte att det är riktigt seriöst. Bättre sent än aldrig, men regeringens uppvaknande borde ha kommit för länge sedan.

Herr talman! Rättssäkerhet måste givetvis få kosta. Det handlar inte om att vi skulle kompromissa med det. Man ska komma ihåg att det enligt det förslag som ligger är väldigt begränsad omfattning på åklagarens möjlighet att agera för att förordna ombud. Det kan ske då domstolen annars inte är öppen. Dessutom finns det möjlighet att i efterhand kontrollera, granska och ompröva.

Men med det sagt - vi eftersträvar ju samma sak. När jag håller förhandlingskurser brukar jag säga: Nöj er inte med att ställa frågan vad man vill - fråga varför man vill det! I det här fallet tror jag att vi vill detta av exakt samma anledning. Vi har från regeringens sida öppnat för att domstolar ska kunna ta fler av de här besluten genom att man skruvar i den organisation som finns.

Jag tycker faktiskt att ledamoten Forssells anförande andas: Äntligen får vi slå regeringen på fingrarna! Den typen av bakomliggande intressen i sådana här viktiga och angelägna frågor äventyrar väljarnas förtroende för politiken. Låt oss i stället lösa den uppkomna situationen gemensamt! Jag tror i grunden att vi vill samma sak och att vägen dit nu finns utstakad genom de direktiv som Domstolsverket fått och det uppdrag som regeringen gett. Jag kan inte se att det på något sätt skulle äventyra rättssäkerheten. Vad som skrämmer mig är om misstänkta släpps innan de har förhörts därför att det inte finns en ordning på plats.

Herr talman! Det svåra med rättssäkerhet är inte att stå i en talarstol och säga ordet, utan att efterfölja det, även i fråga om sådant som kanske inte inträffar jättemånga gånger på ett år. Vid just de tillfällen då det inträffar är det svart eller vitt - antingen värnar man rättssäkerheten eller så gör man inte det.

Jag har fått höra två argument från Socialdemokraterna mot förslaget om att stärka rättssäkerheten. Det ena är att det skulle vara kostsamt. Det andra, som jag fick höra nu, är att det handlar om att spela mot regeringen. Om det är argumenten mot rättssäkerhet tror jag att det egentligen säger mer om Socialdemokraterna än om alla oss som vill avslå denna mycket illa förberedda och mycket illa genomförda proposition, vilket vi snart också kommer att göra.

Det här är ett märkligt förslag, både av principiella skäl och av rättssäkerhetsskäl. Det är någonting helt nytt jämfört med det vi är vana vid. Vi har också pekat på en bättre lösning: att inrätta en nationell domstolsjour, så att vi kan tillgodose den enskildes rätt att få tillgång till offentlig försvarare, även på obekväma arbetstider, och samtidigt behålla den rättssäkerhet vi tycker är så viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Om det nu är så att Socialdemokraterna efter att ha ägt frågan i två och ett halvt år helt plötsligt har kommit till ett uppvaknande välkomnar jag det. Men om det verkligen stämmer att vi inte tycker olika inställer sig frågan varför man då yrkar på den reservation man har formulerat i det här betänkandet. Någonting måste det ändå finnas där vi tycker olika. Annars kan jag inte se framför mig varför regeringspartierna väljer att in i det sista framhärda i detta.

Jag hoppas att vi ska kunna få en lösning på plats snart. Jag hoppas att regeringen ska kunna utreda frågan och komma till skott betydligt snabbare än med den hastighet man haft hittills ända sedan oktober 2016.

Herr talman! Ett rättssäkert samhälle är grunden i en välfungerande demokrati. Det är oerhört viktigt att medborgarna i ett land känner en stark tilltro till rättsväsendet och tillit till rättssäkerheten.

Regeringens förslag om införandet av rättshjälpsdirektivet är till stora delar väldigt bra, men det finns delar som direkt skulle kunna skada förtroendet för rättsväsendet och rubba tilliten till rättssäkerheten. Jag tänker såklart på det omdiskuterade förslaget att åklagare ska ges rätt att förordna offentlig försvarare utanför domstolarnas kontors- och beredskapstider för en misstänkt som är gripen eller anhållen och som har ett brådskande behov av en försvarare. Det innebär ett direkt avsteg från principen i svensk rätt att offentlig försvarare förordnas av domstol.

Regeringens förslag har fått stark kritik från en rad viktiga aktörer inom rättsväsendet, däribland Åklagarmyndigheten, Advokatsamfundet, Ekobrottsmyndigheten och Justitiekanslern. Kritiken handlar först och främst om att det är rent principiellt fel att låta den misstänktes motpart, åklagaren, utse vem som ska biträda den misstänkte. Advokatsamfundet lyfter i linje med denna princip bland annat fram att det är viktigt inte bara att åklagaren de facto är opartisk utan även att den misstänkte upplever åklagaren som just opartisk. För Centerpartiets del menar vi att det är direkt felaktigt utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv att låta Åklagarmyndigheten utse ombud.

Under tiden som denna fråga har varit aktuell har jag blivit kontaktad av advokater runt om i landet. Jag måste säga att jag blir direkt orolig när advokater och Advokatsamfundet med flera riktar så pass stark och skarp kritik mot förslaget ur ett rättssäkerhetsperspektiv och regeringen trots denna kritik inte väljer att tänka om och lyssna in kritiken.

För det finns en annan väg framåt, en väg som regeringen nu helt plötsligt verkar dela. Vi är helt överens om behovet av möjligheten att förordna offentlig försvarare utanför domstolarnas kontors- och beredskapstider för att stärka rättssäkerheten. Precis som har framförts av flera remissinstanser är ett joursystem inom domstolarna den lösning som Centerpartiet vill se. På så sätt ges möjligheten att förordna offentlig försvarare dygnet runt, hela året, utan att vi behöver kompromissa med rättssäkerheten.

Det är beklagligt att regeringen går fram så här pass sent med rättshjälpsdirektivet utan att ha säkrat en bred majoritet i Sveriges riksdag trots att man har haft flera år på sig att implementera direktivet. Regeringen behöver se till att ett nytt förslag som stärker rättssäkerheten i stället för att urholka den skyndsamt kommer på riksdagens bord för beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Det finns ett par saker man aldrig får tumma på i en välfungerande demokrati, och rättssäkerheten är utan tvekan en av dem.

(Applåder)

Herr talman! Låt mig inleda med att säga att det är positivt att en majoritet i justitieutskottet har ställt sig bakom den motion från Moderaterna och Kristdemokraterna som kritiserar den del av förslaget i propositionen som har varit huvudnumret i den här debatten.

Förslaget i regeringens proposition innebär nämligen ett avsteg från principen i svensk rätt att offentlig försvarare förordnas av domstol. Det är helt enkelt helt fel att åklagare, i avvaktan på rättens beslut och när domstolen inte är tillgänglig för beslut, ska få förordna en offentlig försvarare för en misstänkt som är gripen eller anhållen och som har ett brådskande behov av en försvarare.

Kritiken mot detta förslag från tunga remissinstanser har varit stark. Vi har varit inne på det tidigare i debatten. Jag kan ytterligare förstärka det och ta några exempel i den kritiska massan. Åklagarmyndigheten har avstyrkt förslaget. I sitt remissvar skriver de bland annat att starka rättssäkerhetsintressen bär upp den nuvarande ordningen och att det rent principiellt borde vara otänkbart att låta den misstänktes motpart, åklagaren, utse vem som ska biträda den misstänkte.

Sveriges advokatsamfund avstyrker förslaget med hänvisning till rättssäkerheten och processrättsliga principer. De förordar i stället ett beredskapssystem inom domstolarna. Advokatsamfundet pekar bland annat på att det är av vikt - vilket exempelvis Johan Forssell lyfte fram tidigare i debatten - att åklagaren de facto inte bara är opartisk utan även att denne framstår som opartisk för den misstänkte.

Justitiekanslern ställer sig tveksam till förslaget och förordar också ett system med jourdomstolar. Ekobrottsmyndigheten är tveksam till lösningen mot bakgrund av att åklagaren är part i målet. Uppsala universitet avstyrker förslaget. Deras uppfattning är att uppgiften att förordna offentlig försvarare undantagslöst ska tillkomma domstol. Lunds universitet anser att betänkligheten med åklagarens rätt att förordna offentlig försvarare väger tyngre än den besparing som förslagets genomförande skulle kunna innebära.

Kristdemokraterna instämmer i allt väsentligt i den kritik mot det aktuella förslaget som framförts av remissinstanserna. Vi instämmer i behovet av en möjlighet att förordna offentlig försvarare utanför domstolarnas kontors- och beredskapstid, men detta bör av skäl som redan har angivits, rättssäkerhetsskäl och principiella skäl, inte vara en uppgift för åklagaren. Precis som har framförts av flera remissinstanser är ett jour- och beredskapssystem inom domstolarna den lösning som bör väljas i stället. Regeringen har, efter att den konstaterat att den inte har riksdagens stöd för förslaget i propositionen, gett Domstolsverket i uppdrag att inrätta en sådan beredskapsjour. Men vi menar att det hade kunnat göras betydligt tidigare, herr talman. Detta direktiv antogs i oktober 2016.

Särskilt anmärkningsvärt är det dock att Domstolsverket var igång med projektet Effektiv och enhetlig helgberedskap samtidigt som utredningen angående implementeringen av rättshjälpsdirektivet pågick. Domstolsverkets projekt syftade till att skapa en enhetlig, rättssäker och effektiv helgberedskap över hela landet. I promemorian konstateras att en jour eller beredskap för domstolarna under kvällar och nätter till viss del skulle kunna bära likheter med helgberedskapen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av rättshjälpsdirektivet

Det är märkligt att regeringen inte kom till slutsatsen att en domstolsjour för förordnande av offentliga försvarare på kvällar och helger skulle inkluderas i det projekt som redan pågick. Extra märkligt blir det att Domstolsverket först efter att regeringen fått bakläxa av utskottet nu fått i uppdrag att utreda en nationell domstolsjour. Det måste ha lett till visst huvudbry hos myndigheten, som alldeles nyss genomförde precis ett sådant projekt utan att få direktiv från regeringen att utreda möjligheten till jour.

Det är tydligt att regeringens inställning till rättssäkerheten är svajig. De principiella skälen att inte genomföra regeringens förslag är starka. Åklagare ska inte utse försvarare. Därför är det positivt att riksdagens majoritet stöder Kristdemokraternas och Moderaternas motion och avstyrker förslaget.

Låt mig avslutningsvis säga att det är anmärkningsvärt när företrädare för regeringen, i den här debatten Gustaf Lantz, närmast står och läxar upp oppositionens företrädare för att vi skulle spela någon form av spel i den här frågan. Mot bakgrund av hela den lista av remissinstanser som har kritiserat detta, att det bryter mot viktiga principer och hotar rättssäkerheten, är det anmärkningsvärt att regeringens företrädare anklagar oppositionen och majoriteten i Sveriges riksdag för att spela ett spel. Jag vill ha sagt det till protokollet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)