Kommunala frågor

Betänkande 2016/17:FiU26

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
1 mars 2017

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Riksdagen vill se en större mångfald av aktörer inom välfärden (FiU26)

Riksdagen uppmanade i ett tillkännagivande regeringen att snarast återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden inom välfärdssektorn.

I mars 2016 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen och efterfrågade hårdare arbete för att utveckla valfriheten inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Riksdagen noterar nu att regeringen ännu inte återkommit i den här frågan.

Därför vill riksdagen återigen framhålla vikten av en mångfald av aktörer inom välfärdssektorn och uppmanar regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om detta.

Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2017-02-02
Justering: 2017-02-16
Trycklov: 2017-02-17
Reservationer: 2
Betänkande 2016/17:FiU26

Alla beredningar i utskottet

2017-02-02

Finansutskottet vill se en större mångfald av aktörer inom välfärden (FiU26)

Finansutskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att snarast återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden inom välfärdssektorn.

I mars 2016 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen och efterfrågade hårdare arbete för att utveckla valfriheten inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Finansutskottet noterar nu att regeringen ännu inte återkommit till riksdagen i den här frågan.

Därför vill utskottet återigen framhålla vikten av en mångfald av aktörer inom välfärdssektorn och uppmanar regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om detta.

 

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2017-02-22
Debatt i kammaren: 2017-02-23
Stillbild från Debatt om förslag 2016/17:FiU26, Kommunala frågor

Debatt om förslag 2016/17:FiU26

Webb-tv: Kommunala frågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Välfärd frigör människor ur den ekonomiska underordningens nödtvång. Man blir inte beroende av egna ekonomiska tillgångar för att få del av skola, vård och omsorg. Man måste inte ge upp stora delar av sitt eget liv för att ta hand om närstående som behöver sådana tjänster och inte kan köpa dem på marknaden.

Vård, skola och omsorg är viktiga för människors möjligheter i livet. Livschanserna blir mindre när de inte finns. Det stämmer inte, som en del olyckskorpar vill hävda, att skattefinansierad välfärdspolitik inskränker och passiviserar. Det verkligt frihetsinskränkande och det verkligt passiviserande är vanmakten att inte kunna göra några egna val utan hela tiden vara underkastad ett ekonomiskt nödtvång eller underordnad andras behov eller andras intressen.

Därför handlar i grunden välfärdspolitiken om både jämlikhet och frihet. I den ligger också att lyfta fram den betydelse Sveriges kommuner och landsting har och vikten av att ge dem förutsättningar att klara sina uppgifter inom välfärdspolitiken. De resurser som vi alla bidrar med till gemensamma angelägenheter som skola, vård och omsorg ska också användas till detta.

Låt oss för ett ögonblick stanna upp, herr talman, och reflektera över den utveckling eller den marknadisering vi har sett av vår gemensamma välfärd. När beslutet om att tillåta privata företag i välfärden fattades på 90-talet var tanken att valfriheten skulle öka. Genom att öppna för företag, föreningar, kooperativ och andra former av aktörer var tanken att erbjuda olika pedagogiska metoder i skolan och andra inriktningar inom välfärden. Med flera alternativ skulle medborgarna få valfrihet genom tillgång till en mångfald av olika verksamhetsinriktningar.

Herr talman! Detta är en mycket sympatisk tanke, men de senaste årens erfarenheter visar något helt annat. Välfärden har utvecklats till en marknad där medborgaren har blivit kund. Vinsthets och vinstjakt har blivit drivkraft. Även om det på en del områden finns exempel på många alternativ har reformen inte lett till den stora mångfald i utbud som var tanken när den infördes. De icke vinstdrivande aktörerna är i stort desamma i antal nu som de var när reformen genomfördes. Det är framför allt privata vinstdrivande aktiebolag som ökat kraftigt på bekostnad av andra. Småföretag, föräldra- och personalkooperativ och andra mindre aktörer köps upp i ökad omfattning och tas över av koncernbolag. Det leder till en likriktning där företag med ett visst vård- eller skolkoncept tar över allt större delar av välfärden. Vad de nya aktörerna erbjuder är ofta samma tjänster som kommunen. Valfriheten har därför kommit att bestå av ett val mellan olika varumärken snarare än av ett val av innehåll i tjänst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Herr talman! Även den tidigare borgerliga regeringen påpekade redan i direktiven till en så kallad ägarprövningsutredning att en utveckling mot ett fåtal större bolag som dominerar marknaden är problematisk om den innebär att mångfalden och därigenom valfriheten begränsas.

Moderatledaren Fredrik Reinfeldts regering insåg att en fortsatt utveckling mot allt större vinstsyftande aktörer riskerar att leda till en allt större likriktning med minskad mångfald och minskad valfrihet för brukarna.

För den som verkligen tror på mångfald och reell valfrihet torde slutsatsen vara enkel. Utvecklingen med stora, växande koncerner som lägger under sig mindre, ofta ideella, aktörer måste brytas. En ordning där idéburna och mindre aktörer som inte primärt driver sin verksamhet i syfte att göra vinst måste lyftas fram och ges en större roll. Vinstsyftet som drivkraft styr helt enkelt verksamheten fel. Till och med brittiska tories, norska Høyre och den danska högern använder numera Sverige som ett avskräckande exempel. Långtgående privatiseringsreformer bidrar till en nedmontering av kvalitet och likvärdighet, läraryrkets sjunkande status samt ett fritt val i kunskapsresultat. Det är, herr talman, inte rimligt att det i dag finns tydligare regler för att driva en korvkiosk än för privata utförare inom social barn- och ungdomsvård.

Privatiseringsivern har eldats på av ideologiska skäl och av besparingskrav. Naivt försöker man gå en genväg för att minska kostnaderna för välfärden. Men det är en farlig kombination. Mindre resurser samt privatisering och avreglering utan kontroll har satt tydliga spår i den svenska välfärden. Den linjen har företrätts mer av ideologisk trosvisshet som beslutsunderlag än fakta, erfarenhet och förnuft.

Herr talman! Om vi lyssnar på svenska folket märker vi att det finns en genuin och djup upprördhet över bristerna och vinstuttagen i välfärden i hela befolkningen. Även en majoritet av de borgerliga väljarna vill i dag begränsa vinsterna i välfärden. En borgerlig ledarsida har uttryckt följande: "Sverige har förvandlats till en experimentverkstad för välfärdstjänster. Och utfallet har inte blivit det som dess upphovsmän drömde om. I stället för eldsjälar har vi fått riskkapitalbolag. Avknoppningarna blev i många fall miljonvinster i privata fickor. Skandalerna har avlöst varandra."

Herr talman! Retoriskt skulle man kunna fråga: Om det är effektivt att låta riskkapitalbolag driva skolor i vinstsyfte, varför är då Sverige ensamt om det?

Herr talman! När medborgarna möter välfärden måste de leva i förvissningen om att det är de och deras anhörigas bästa som alltid ofrånkomligen står i centrum, inte siffror i en resultaträkning eller storleken på vinstuttagen. Det torde vara huvuduppdraget, varken mer eller mindre.

Därför är det viktigt med en reglering av hur de offentliga medlen får användas dels för att ge bättre förutsättningar för framväxten av valfrihet för medborgarna där de kan påverka verksamhetens innehåll, dels för att ge förutsättningar till olika alternativa verksamheter att ta del av. Så får vi verklig mångfald samtidigt som vi garanterar kvalitet och kan utveckla verksamheterna genom att våra gemensamma resurser stannar i den gemensamma välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

(Applåder)


Anf. 2 Dennis Dioukarev (SD)

Herr talman! Jag ska föredra Sverigedemokraternas motion 2909 Internationellt verksamma kommunala bolag, som handlar om hur dessa ska kunna agera mer affärsmässigt.

I dag omfattas all kommunal verksamhet av de kommunalrättsliga principerna om självkostnad, lokalisering, likställighet och allmänintresse. I praktiken gäller samma principer även för sådan verksamhet som bedrivs inom kommunalt ägda bolag, det vill säga att de inte får användas för att snedvrida konkurrensen på den svenska marknaden.

I grund och botten får förstås dessa principer anses ha vällovliga syften, men i dagens globaliserade värld kan de tyvärr försvåra möjligheterna för vissa kommunala bolag att på bästa sätt tillvarata sina respektive huvudmäns och i förlängningen medborgarnas intressen.

Särskilt tydligt blir detta för de bolag som verkar på internationellt konkurrensutsatta marknader såsom mäss och eventmarknaden, där bland andra offentligt ägda utländska bolag inte alltid behöver agera utifrån liknande principer utan kan vara mindre begränsade i sina marknadsmässiga ställningstaganden. Det kan i sin tur medföra betydande konkurrensnackdelar för motsvarande svenska bolag vad gäller att till exempel attrahera internationella kunder, artister, tillställningar och dylikt.

För att konkretisera problemställningen kan jag exemplifiera med ett semifiktivt svenskt kommunalt mässbolag som konkurrerar med bland annat ett tyskt offentligt bolag om att få anordna en prestigefull årligt återkommande mässa för viss typ av maskinutrustning.

Medan det tyska bolaget kan öppna filialer på strategiskt viktiga marknader utomlands och ordna systermässor och kanske till och med direkt konkurrerande event i Sverige för att stärka sin marknadsposition, erbjuda attraktiva stordriftsfördelar och undergräva motståndet får det svenska bolaget kanske främst förlita sig på mer sedvanliga marknadsföringsaktiviteter och sitt goda renommé.

Det här räcker säkerligen långt i sig men innebär likväl att man har avsevärt färre verktyg att tillgå för att möta utmaningen. I förlängningen riskeras inte endast den aktuella verksamheten utan även betydande kundunderlag för anknuten såväl offentlig som privat verksamhet i andra branscher såsom transport och hotell- och restaurangnäringen för kommuninvånarna och Sverige i stort.

En del svenska aktörer, vilka ibland företräder betydande offentliga intressen, kringgår dessa begränsningar genom att organisera sig som stiftelser med allt vad det kan innebära i form av minskad offentlig insyn i verksamheten. Men på vissa områden finns redan i dag väl motiverade undantag från till exempel lokaliseringsprincipen på den nationella marknaden, inte minst för kommunala energibolag. Det borde sålunda finnas både motiv och möjlighet att försöka underlätta för kommunala bolag som utsätts för internationell konkurrens att hävda sig på marknaden genom att tillåta dem att göra ställningstaganden och fatta beslut som är än mer marknadsmässiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Rådande förutsättningar för de aktuella verksamheterna bör därför ses över och förslag på erforderliga åtgärder och regelförändringar utredas för att presenteras senast under nästkommande riksmöte.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 2.


Anf. 3 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! I dag diskuterar vi kommunala frågor. Det är ett ganska vitt och brett område, där det finns många motioner inom många ämnesområden.

Det som helt har upptagit debatten den senaste tiden och som det också är fokus på de kommande veckorna är den utredning som Ilmar Reepalu har kommit med om hur vi ska se på privata företag som tar ut stora vinster i välfärden.

Här har regeringen och regeringens samarbetspartier varit tydliga. Huvudprincipen borde rimligen vara att det som vi gemensamt avstår till gemensamma resurser och angelägenheter också ska användas till det.

För ett antal år sedan hade Sverigedemokraterna en liknande uppfattning. Men under resan i riksdagen, där man har fått ett avgörande inflytande i många frågor, har man bytt fot. Detta kan man spekulera om. Jag har mina teorier. Men det är egentligen inte det intressanta. Det intressanta är vad som är skälet.

Nu ägnar vi oss åt en debatt i riksdagens kammare som handlar oerhört mycket om principer, om värderingar, om hur vi ser på pengar och marknadsvärde och framför allt om hur vi ser på människovärde.

I Sverigedemokraternas anförande nämner man inte detta över huvud taget. Man talar om någonting annat.

Jag vill därför gärna veta: Vad är Sverigedemokraternas uppfattning? Varför har ni bytt fot, och varför är det viktigt att man ska få tjäna stora pengar på barn, unga, gamla och sjuka, pengar som kan delas ut till riskkapitalbolag i skatteparadis i stället för att de resurserna stannar i välfärden så att vi kan höja kvaliteten och göra det bättre för vanligt folk i vårt land?

(Applåder)


Anf. 4 Dennis Dioukarev (SD)

Herr talman! Att alla ska tvingas göra exakt samma sak i exakt samma utsträckning gör det definitivt inte bättre för vanligt folk.

Familjer, sambor, ensamstående, gamla och unga, stadsbor och landsbygdsbor har alla olika förutsättningar. Därför behövs det också en mångfald av aktörer i välfärden som kan tillmötesgå deras olika behov.

Vi har hela tiden, från dag ett, varit tydliga med att vi vill värna den valfrihet och konkurrens som finns i dag. Det ska finnas tydliga och höga kvalitetskrav för såväl privata som offentliga alternativ.

Hur förbättrar vi kvaliteten för såväl offentlig som privat verksamhet? Är det genom kvalitetssäkring, kontroller och uppföljning, eller är det genom att förbjuda lönsamhet? Det är här debatten bör ligga och ingen annanstans.


Anf. 5 Niklas Karlsson (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Herr talman! Det är viktigt att förstå, och i Ilmar Reepalus utredning blir det ganska tydligt, att ett av skälen till att begränsa stora vinstuttag är att garantera mångfalden.

Å ena sidan finns principen att det inte är rimligt att de pengar som du och jag och resten av medborgarna i vårt land avstår av vår lön, som vi avsätter till gemensamma resurser, helt plötsligt ska slussas ut till stora riskkapitalbolag.

Å andra sidan tillåter vi mångfalden. Vi har öppnat upp välfärden därför att vi vill ha mångfald.

Här ser vi nu en utveckling där stora koncernbolag lägger de små aktörerna under sig. Det är ju inte längre en valfrihet där man väljer mellan olika tjänster. Det är en valfrihet där man väljer mellan olika varumärken som tillhandahåller exakt samma sak.

Om man vinstbegränsar och säger att det är klart att det ska finnas lönsamhet men att det ska vara rimlig lönsamhet, inte stora övervinster som delas ut till stora riskkapitalbolag, kan man också garantera mångfalden.

Det system som vi har i dag tar död på mångfalden. Vi går mot ett fåtal aktörer som dominerar hela marknaden.

Samtidigt kvarstår frågan som Sverigedemokraterna inte svarar på.

Häromdagen redovisade Attendo en vinst på 649 miljoner kronor. Det är en fördubbling jämfört med 2015. Man delar ut 200 miljoner kronor till sina ägare. Fem chefer i koncernledningen har sett värdet på sina aktier öka med 1 miljard kronor på ett år.

Jag vill gärna att Sverigedemokraterna faktiskt svarar på frågan. Varför är det bättre att Attendo får de pengarna än att de stannar i välfärden och går till de gamla, till de sjuka och till våra barn och unga?

(Applåder)


Anf. 6 Dennis Dioukarev (SD)

Herr talman! Det finns inga väsentliga skillnader mellan privat och offentlig verksamhet. Det finns ingenting som har kunnat påvisa det.

Det finns i dag ca 15 000 privata utförare, och 400 000 svenskar har frivilligt valt dem. Den valfriheten vill ni ta bort, antar jag.

Det är intressant att Niklas Karlsson tar upp Ilmar Reepalus utredning. Det är samma utredning som tre olika forskare, vars analyser en statlig utredning baserar sig på, sågar slutsatserna i. Har det någonsin tidigare hänt i svensk politik? Jag kan i alla fall inte minnas det.

Även Svenskt Näringsliv har sågat utredningen. Som om inte det vore nog bör väl spiken i kistan ha kommit i går, när Riksrevisionen sågade utredningen jäms med fotknölarna.

Jag tycker att den här frågan är överspelad, och jag hoppas att vi i framtiden kan fokusera på hur vi vill förbättra offentlig verksamhet såväl som privat verksamhet. Det är där debatten bör föras och ingen annanstans.


Anf. 7 Janine Alm Ericson (MP)

Herr talman! Den svenska välfärden är en oerhört viktig del av vårt demokratiska samhälle. Den har garanterat möjligheter för hundratusentals människor genom en jämlik skola, och den har sett om de mest utsatta i vårt samhälle genom vård och omsorg. Den gör att det som brukar kallas den amerikanska drömmen, att alla ska få samma chans att förverkliga sina drömmar och mål, faktiskt är verklighet i vårt land. Vårt välfärdssystem är något av det bästa Sverige har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Det kanske är just därför som frågan om vinster i välfärden är så viktig, både för många politiker och för människorna i vårt land. Det finns starka känslor. Vi är många som ser med frustration på dagens system och de risker som det faktiskt medför. Jag har fortfarande en tydlig minnesbild av 2013. Det var året då vi såg exempel på hur en del av vår välfärd, våra barns skolgång, plötsligt var satt ur spel genom den omtalade JB-konkursen.

Nu står vi alla här, fyra år senare, och diskuterar samma fråga, men med en viktig skillnad: Vi har en regering som har vågat ta tag i frågan och tillsätta en utredning med tydliga direktiv om hur finansiering av privat utförda välfärdstjänster kan utformas så att den säkrar likvärdighet, kvalitet, samhällsekonomisk effektivitet, behovsstyrning och öppenhet.

För inte alltför länge sedan kunde man ana att det fanns en bredare enighet i den här kammaren om att det faktiskt fanns problem med nuvarande system. Inför valet uttryckte till exempel både Jan Björklund och dåvarande finansminister Anders Borg att det var problematiskt med riskkapitalbolag inom välfärden därför att de är för kortsiktiga.

Det är en inställning som det talas mer tyst om i dag, men som både jag och Miljöpartiet tycker är högst relevant. Den utveckling som nu skett, där just riskkapitalbolagens stora företag i välfärdssektorn successivt ökat sin andel av marknaden, är en del av den problembild som ligger till grund för den utredning som nu har lämnat sina förslag och som remitterats.

Herr talman! För Miljöpartiet är det viktigt att vi fortsätter att värna vår välfärd. Vi vill att våra barn ska få en utbildning som håller hög kvalitet, och vi vill att våra äldre och mest utsatta ska få så bra vård och omsorg som det någonsin går. Om vi fortsätter att låta våra gemensamma medel gå till utdelning av höga vinster och försvinna till skatteparadis är jag i förlängningen inte bara rädd att vår välfärd blir sämre utan också att det riskerar att skada förtroendet för vårt gemensamma.

Samtidigt är det tydligt för Miljöpartiet att alla människor inte är exakt lika. Vi har olika preferenser som behöver bejakas genom en mångfald av utförare och aktörer. Miljöpartiet tror framför allt på den kraft som idéburen verksamhet medför - där det finns en idé om hur något kan genomföras på bästa sätt och en drivkraft att göra det för den enskilda individens bästa. Det kommer vi att fortsätta värna.

En fortsatt utveckling mot allt större aktörer med vinst som primär målsättning riskerar i stället att leda till en allt större likriktning, vilket inte ökar mångfalden. För att uppnå verklig mångfald för medborgarna är det viktigt att försöka vända denna utveckling med stora aktörer och i stället stimulera en ordning där idéburna och mindre aktörer, som inte primärt driver sin verksamhet i vinstsyfte, får en större roll.

Herr talman! Vi står här i dag med ett förslag till tillkännagivande till regeringen som rör utförare av olika tjänster inom välfärden. Miljöpartiet har tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet skrivit en reservation som beskriver vår hållning utifrån det som nu föreslås av de borgerliga partierna.

Att de borgerliga nu vill göra ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden inom välfärdssektorn blir ganska märkligt när remisstiden för utredningen om reglering av sektorn fortfarande pågår och delar av utredningen inte ens har redovisats.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Det viktiga är givetvis att säkerställa kvaliteten i verksamheter som finansieras med offentliga medel. Men med det sagt får inte välfärden hanteras som vilken marknad som helst. Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden; vi är medborgare. När vi ser att utvecklingen går åt ett annat håll än vad vi tänkt måste vi politiker också vara beredda att agera. Det hoppas jag att vi kan få uppslutning bakom i den här kammaren.

(Applåder)


Anf. 8 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! I valrörelsen 2014 satte Vänsterpartiet tydligt upp frågan om vinsterna i välfärden på den politiska dagordningen. Och efter valet 2014 gjorde Vänsterpartiet och regeringen en vinstöverenskommelse, där vi kom överens om att vinstjakten som incitament i välfärden ska tas bort. Vi enades också om att säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för och att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till den verksamhet där de uppstått.

En del av överenskommelsen var att en utredning skulle tillsättas, och den 5 mars 2015 tillsattes Ilmar Reepalu som huvudutredare för Välfärdsutredningen, som lämnat delbetänkandet Ordning och reda i välfärden. Det är en tung och gedigen utredning på 861 sidor som Reepalu har lagt på regeringens bord.

Utredningen visar att avkastningen bland välfärdsföretagen i förhållande till operativt kapital under åren 2005-2013 uppgick till 47 procent. Kartläggningen visar även att företag gör övervinster, det vill säga vinster som överstiger den ersättning som marknaden kan anse som rimlig. Det finns företag som gör mycket stora vinster och därmed har en mycket hög kapitalavkastning. Enligt utredningen gick 6 miljarder kronor till övervinster 2014. Det skulle räcka till 10 000 nya lärare.

Utredningen konstaterar också att välfärden har särskilda egenskaper som gör att den inte fungerar som vanliga marknader, där kunden eller brukaren själv betalar, utan kan betraktas som kvasimarknader. De marknadsmekanismer som fungerar på vanliga marknader och då leder till ökad effektivitet fungerar inte på samma sätt när de uppstår i välfärden.

Det är en utredning som konstaterar att det bara finns ett sätt att stoppa vinstjakten, och det är inte genom kvalitetskriterier. Utredningen anser att det bör införas en reglering som syftar till att offentliga medel som är avsedda för välfärdsverksamhet i huvudsak ska användas till den verksamhet de är avsedda för.

Utredningen har också övervägt alternativ till en sådan reglering, bland annat att ställa mer detaljerade kvalitetskrav i upphandlingar och att ställa bemanningskrav på utförarna av välfärdsverksamhet. Men man konstaterar att de problem och risker som kan konstateras i nuvarande system inte kan lösas genom att ställa bättre kvalitetskrav eller utveckla uppföljningen av dessa.

Man kan snarare konstatera att det skulle resultera i färre och stora aktörer som klarar av att ta sig genom krångliga upphandlingsprocesser samtidigt som mindre aktörer slås ut. Samtidigt kommer kontrollsystemet för det offentliga att bli gigantiskt stort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Dagens tillkännagivande från de borgerliga partierna och det rasistiska partiet handlar om att man vill se en mångfald av aktörer. Det är något som Reepalus utredning har kollat på, och man konstaterar att utredningen anser att en fortsatt utveckling mot allt större, vinstsyftande aktörer riskerar att leda till mer likriktning och minskad mångfald för brukarna.

Det är därför vi måste förändra lagstiftningen så att vi får en mångfald av aktörer som har verksamheten som huvudfokus, inte vinsterna. Vi vill se aktörer som vill driva verksamhet i skolan för att barnen ska lära sig mer, som vill driva äldreomsorg för att de gamla ska få en bra ålderdom och som vill driva sjukvård för att de sjuka ska få vård efter behov - inte aktörer som vill göra enorma vinster. För att stoppa vinstjakten som incitament måste vi reglera vinsterna så att vi får en välfärd med olika aktörer - offentliga, ideella och privata - som alla har verksamheten i fokus, inte vinstjakten.

Vinstintresset i välfärden har varit en borgerlig experimentverkstad med stora komplikationer. Skolresultat har sjunkit, gamla har lämnats ensamma på natten, och förskolebarn har fått knäckebröd och vatten till frukost. Vi kan inte låta svensk välfärd vara en plats där borgerliga ekonomer och politiker får pröva om deras ideologi fungerar - om man kan göra en marknad av precis vad som helst.

De borgerliga partiernas väljare håller heller inte med sina partier om vinsterna i välfärden. När SOM-institutet undersökte saken kom man fram till att 62 procent anser att vinstutdelning inte ska tillåtas medan mindre än 16 procent tycker att det är ett dåligt förslag.

Bland samtliga partiers sympatisörer finns en klar övervikt för att det är ett bra förslag att inte tillåta vinstutdelning. Bland Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas sympatisörer är 60 procent för att man reglerar vinsterna. Bland Centerpartiets och Moderaternas sympatisörer är det drygt 50 procent, och 48 procent av Liberalernas sympatisörer tycker att förslaget är bra, medan bara 27 procent tycker att det är dåligt.

Vad leder då vinstintresset till? I vården undergrävs helt enkelt själva syftet med vården när marknadstänkandet och vinstintresset står i fokus. I hälso- och sjukvårdslagen står det så här: ". respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården."

Reepalus utredning konstaterar att hälso- och sjukvårdslagen, skollagen och andra lagar om vår gemensamma välfärd riskerar att komma i konflikt med vinstintresset. Lagen om valfrihet innebär att vårdbolagen själva får bestämma var de ska etablera sig, och så länge som de flesta av dem drivs med vinst som drivkraft så gör de det främst där befolkningsunderlaget är så stort som möjligt och folkhälsan god, för då kan också lönsamheten bli så hög som möjligt.

Huvuddelen av alla nya privata vårdcentraler har sedan LOV trädde i kraft etablerats i storstadsregionerna. De som redan bodde nära en vårdcentral har nu fått två vårdcentraler mindre än fem minuter bort. Men andra har i stället fått längre till närmaste vårdcentral. Lagen om valfrihet är uppenbarligen inte till för dem.

Riksrevisionen visar att befolkningen i 196 områden med sammanlagt 260 000 invånare har fått en försämrad geografisk tillgänglighet. Men framför allt ser man att resurser har gått från områden där inkomsterna normalt är lägre och vårdbehovet större till privata bolag i mer välmående områden. Det offentliga, som till skillnad från de privata bolagen är skyldigt att ge alla vård, får fortsätta att försöka bedriva en så bra sjukvård som möjligt där de sjukaste patienterna finns men med mindre pengar än tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Vården har inte obegränsade resurser, vare sig ekonomiska eller personella. Ska vi kunna erbjuda alla en effektiv och jämlik sjukvård måste de som arbetar i vården få ägna sig åt vård, inte åt ekonomi. Vården måste få de resurser som behövs. Och de resurserna måste gå till de patienter som behöver dem mest, inte till de bolag som har de friskaste kunderna. Det är en förutsättning för att man ska kunna göra medicinska bedömningar och bedriva en bra folkhälsopolitik, inte att vinstintresset ska styra den svenska sjukvården.

Det som kostar mest i välfärdsverksamheten är ofta personalen. Därför är det inte konstigt att det är just där som företagen oftast sparar in för att göra vinst. Till exempel har privat äldreomsorg 10 procent färre personal än vad den kommunala har. Privata gymnasier har 17 procent sämre lärartäthet än kommunala. Det blir mindre tid för de äldre och mindre tid för eleverna. Det leder också till sämre löner och sämre utbildad personal.

Lägre personaltäthet ökar också stressen för de anställda. Det har dessutom blivit färre heltider och färre fasta anställningar i det privata. Undersökningar bland Kommunals medlemmar visar att bland dem som har arbetat både i privat och i offentligt driven äldreomsorg var det ungefär dubbelt så många som föredrog villkoren hos den offentliga framför den privata.

Med 10 nya välfärdsmiljarder till kommuner och landsting kan vi anställa fler i framför allt vården och omsorgen. Fler anställda är A och O för kvalitetsförbättringar. Ett stort problem har ju varit att många utbildade lärare och socialsekreterare har lämnat sina yrken därför att de inte har ansett sig kunna göra ett bra jobb med dagens arbetsvillkor. Med fler anställda blir arbetsvillkoren bättre. Kontinuitet är avgörande för kvalitet. Därför är trygga heltidsanställningar bättre än det vi i dag ser hos framför allt privata aktörer, med fler deltider, fler visstider, lägre utbildningsnivå, färre anställda och lägre löner. Det är något som också leder till en sämre kvalitet.

För att lösa de enorma rekryteringsbehov välfärden står inför under de närmaste decennierna behöver vi höja lönerna för undersköterskor och andra yrkesgrupper. Lönen är dock inte den enda faktor som avgör om man trivs på jobbet. Minst lika viktigt är att man får känna sig stolt över sin arbetsinsats. Den som kroknar under en orimlig arbetsbörda går inte hem från jobbet uppfylld av just yrkesstolthet. Därför är det viktigt även för personalen att vinstjakten får ett slut.

Men motståndet mot Vänsterpartiets politik är hårt. Vinstlobbyn med sina miljarder i kassakistan gör nu allt för att snurra upp borgare och rasister för att få dem att företräda deras vinstintresse. Man drar igång storstilade kampanjer och pumpar in pengar för att skydda sin älskade vinster. Man slåss med näbbar, klor och miljontals lobbykronor för att försvara den fria dragningsrätten på offentliga medel.

Går man in på Svenskt Näringslivs sajt slussas man just nu till en instruktion för den som vill lämna ett så kallat spontant remissvar om vinstbegränsningarna. Så funkar kapitalismen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Som SVT Nyheter avslöjade i går stämmer inte heller Svenskt Näringsliv räknesnurra där man presenterar hur mycket ett företags vinster skulle begränsas. Man använder sig helt enkelt av "alternativa fakta" för att driva sina argument.

De allra flesta av oss i Sverige tycker inte att skattefinansierad välfärdsverksamhet ska utgöra ett vattenhål för obegränsad privat profit. Det hänger nog i grunden ihop med en mer eller mindre intuitiv förståelse för att detta är själva kärnan av samhällelig välfärd - man ska slippa vara konsument och upphöjas till medborgare när behoven väl gör sig påminda.

När vi är konsumenter och går in på en resebyrå vet vi att det inte är den med störst behov av solsemester som ges företräde framför alla. Det finns inga bestämmelser i restaurangnäringen om att man ska främja jämlikhet i levnadsvillkor. Inte heller finns det lagar och förväntningar som kräver av klädbutiken att i sitt utbud eller sina försäljningsråd uppväga kundernas skilda förutsättningar att inhandla och bära produkterna.

Vi vet redan vad som händer när vinstmotivet släpps loss i välfärden. De kommersiella bolagen hittar sätt att tjäna pengar. Det är deras uppgift. I den marknadsmiljö som skattefinansierad välfärd erbjuder kan detta betyda att skolor sätter omotiverat höga betyg för att stärka sin konkurrenskraft, att vårdcentraler etableras där patienterna är friskast eller att pengar som är avsedda för utsatta barn på HVB-hem kanaliseras till lyxbilar för företagsamma entreprenörer.

Tanken att dessa drivkrafter ska tämjas genom diffusa kvalitetskrav kombinerat med byråkratiska kontrollmekanismer, vilkas storlek och kostnader man är oprecis om, är i bästa fall naiv. Det som lobbyisterna i praktiken slåss för är ett systematiskt undergrävande av den medborgerliga relationen till välfärden.

Att vara medborgare i förhållande till välfärden betyder att vi eftersträvar att bjuda varandra på det bästa vi som samhälle kan organisera. Det är inte lätt, och det kommer aldrig att vara problemfritt. Men det är något annat än att vara konsument. Det är en kärnfråga som är värd att kämpa för.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

(Applåder)


Anf. 9 Jan Ericson (M)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag. Jag ska också bifoga en suck till Håkan Svennelings vänsterosande anförande. Det finns mycket att säga om det, men jag lämnar det till mina kollegor att ta upp senare.

Det är närmast omöjligt att diskutera kommunala frågor utan att först prata om kommunernas ekonomiska situation. Läget är, som jag påpekat många gånger, oroväckande. Regeringen ger en ganska glättig och ansvarslös bild av läget inom kommunsektorn utan att nämna alla de utmaningar och problem som SKL och vi i oppositionen, för att inte tala om olika experter, har varnat för. Dessutom får regeringen kritik för ansvarslös politik från såväl Ekonomistyrningsverket som Riksrevisionen, som båda menar att man mitt i en stark högkonjunktur borde redovisa betydande överskott i budgeten i stället för att låna till utgifter. Vi fick en påminnelse om detta i finansutskottet i dag, när vi hade besök av två ränteexperter som påpekade samma sak: Vi har inga verktyg i vår verktygslåda om vi går in i sämre tider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Regeringens politik slår hårt mot kommunsektorn. Några exempel som jag uppmärksammat tidigare är den fortfarande stora obetalda skuld som Migrationsverket har till kommunerna, Migrationsverkets vägran att släppa lägenheter för asylboende till kommunerna så att de kan använda dem för nyanlända som fått uppehållstillstånd och den kraftiga försämringen av statlig assistansersättning, som vältrar över kostnader på kommunerna för utökad hemtjänst och boendestöd. Men det allra allvarligaste är faktiskt den svaga jobbpolitiken. Det är den som riskerar att slå allra hårdast mot kommunernas ekonomi den dagen konjunkturen vänder ned.

Regeringens svar på alla varningssignaler från kommunerna är detsamma som också Håkan Svenneling framhöll, nämligen att man faktiskt har tillfört kommunerna 10 miljarder extra. Nu har vi hört detta i snart ett år som svar på alla problem som finns på alla områden i vårt samhälle. Samtliga regeringens ministrar har ett mantra: Vi har tillfört 10 miljarder! Och därmed tror man att allt är löst. Dessa pengar har redan tagit slut flera gånger om.

Moderaterna satsar som bekant betydligt mer på kommunsektorn än regeringen - både detta år och de kommande tre åren - nära 60 extra miljarder jämfört med regeringens 40. Trots detta redovisar vi en budget med överskott.

Sveriges Kommuner och Landsting redovisade i en rapport förra sommaren att det under Alliansens regeringstid faktiskt rådde balans mellan skatteintäkter och utgifter för kommunsektorn och att kommunsektorn då också redovisade stabila överskott, även under krisåren. Men åren före Alliansens tillträde var det i stället underskott i kommunsektorn. Så är det även i år och kommande år. Utgifterna överstiger nu skatteintäkterna.

I längden kan man inte klara kommunernas ekonomi bara genom höjda statsbidrag. Statsbidragen kan vara en hjälp i extra besvärliga situationer eller när vi från riksdagens och regeringens sida vill satsa extra på något område. Men grunden för en stark kommunal ekonomi är att vi får fler företag och fler jobb i privat sektor, för det är dessa skattemedel som skapar alla resurser till välfärd och annan kommunal verksamhet. Att regeringen nu driver en politik som motverkar fler företag och fler jobb är verkligen allvarligt.

Effekterna av regeringens jobbfientliga politik skyms för tillfället av en stark global konjunktur som gör att arbetslösheten ändå sjunker något. Men med en klokare politik hade Sverige kunnat dra mycket större nytta av konjunkturuppgången, fått många fler i arbete och samtidigt stärkt kommunernas ekonomi ordentligt. I stället bäddar regeringen nu för en besvärande hög arbetslöshet i nästa lågkonjunktur. Det kommer att slå väldigt hårt mot den kommunala välfärden.

SKL varnar i sina rapporter för ökande obalanser. Man varnar för behov av stora skattehöjningar i både kommuner och landsting. Det handlar om ett ökat flyktingmottagande. Det handlar om en demografisk förändring - vi får en större andel äldre och barn i skolåldern. SKL pekar också på att både ambitionshöjningar och effektivitetsbrister i kommunerna har påverkat utvecklingen sedan 2014.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Ytterligare ett orosmoln är skatteprognoserna. SKL varnade nyligen för att det blir lägre skatteintäkter både i år och kommande år än vad tidigare prognoser har visat. År 2017 beskrivs av SKL som ett sista högkonjunkturår för svensk ekonomi - sedan viker det nedåt. Vi vet inte om det blir så, men det finns många tecken som tyder på det. Detta i kombination med ökande kostnader är oroväckande. Tyvärr gör regeringens politik att nedgången kan påskyndas eftersom företagande och arbete beskattas mycket hårdare. Det brukar medföra lägre aktivitet i ekonomin. Regeringen spelar faktiskt i dag rysk roulett med den svenska välfärden.

Herr talman! För en tid sedan deltog jag i ett seminarium hos Svenskt Näringsliv där kommunernas och landstingens framtida finansieringsbehov diskuterades. När både andelen unga och andelen äldre ökar framöver samtidigt som vi ska hantera en omfattande migration kommer samhällets kostnader för välfärden att öka. Om vi inte gör något åt saken kommer kraftiga skattehöjningar att bli enda lösningen. Det är ingen bra idé i ett land som redan har bland världens högsta skatter. Dessutom vet vi att kommunalskatten slår extra hårt mot dem med lägre inkomster.

På seminariet redovisades en rapport som visade att det finns stora möjligheter till effektiviseringar inom de kommunala välfärdstjänsterna och inom sjukvården. Om alla kommuner exempelvis skulle prestera lika bra som de bästa skulle man slippa en stor del av de hotande skattehöjningarna. Om man gör samma sak i sjukvården får man en liknande effekt. Skulle man dessutom lyckas uppnå en årlig produktivitetstillväxt på en halv procentenhet skulle man kunna finansiera den framtida välfärden helt utan skattehöjningar.

Jag vill i detta sammanhang uppmärksamma min moderate kollega Jörgen Anderssons motion. Han föreslår att man ska utreda och analysera systemen för en ökad produktivitet och effektivitet inom välfärdssektorn. Det är i grunden ett mycket klokt förslag.

Ett allvarligt hot mot effektiviseringar och produktivitetstillväxt är den hotande regleringen av vinster i välfärdsföretag. Den skulle direkt motverka effektivisering och nytänkande inom välfärden och minska konkurrensen och på sikt medföra högre skatter. I stället borde vi aktivt från politisk sida gynna framväxten av alternativ och mångfald i välfärden. Det bidrar till en ökad kvalitet och ett förbättrat resursutnyttjande.

Herr talman! Sverige ska ha en trygg välfärd där människan sätts före systemen. Alla ska ha tillgång till en gemensamt finansierad välfärd av hög kvalitet - det är vi överens om. En sjundedel av välfärdstjänsterna tillhandahålls i dag av privata utförare. Många är väldigt nöjda med dessa tjänster. Det kan man inte tro när man hör debatten här, men så är det faktiskt. Det finns många exempel på hur välfärdsverksamhet som drivs av privata utförare ligger i topp i såväl kvalitetsjämförelser som när det gäller kundnöjdhet och personalens trivsel och inflytande.

Valfrihet och mångfald är som sagt uppskattade delar av välfärden. Men det krävs tydliga regler och uppföljning för att kvaliteten i verksamheten ska kunna garanteras. Vi kan vara överens om att detta inte alltid har fungerat som det ska under årens lopp, och det alldeles oavsett regering. Ibland har det till och med fungerat riktigt dåligt - det medger vi också från Alliansens sida. Men det är inget skäl att försvåra för den stora majoriteten av välskötta välfärdsföretag och att motarbeta mångfald. Det är därför som utskottet nu vill poängtera att regeringen ska verka för att all verksamhet i både offentlig och privat regi ska bedrivas med tydliga kriterier för vad som ska gälla och med kontinuerlig uppföljning. Välskötta verksamheter ska självklart inte hindras eller förbjudas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

I mars 2016 riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen och efterfrågade tydligare ambitioner för att utveckla valfriheten inom skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Finansutskottet noterar att regeringen ännu inte återkommit till riksdagen i den frågan. Finansutskottet föreslår nu därför återigen att riksdagen i ett tillkännagivande ska uppmana regeringen att återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden inom välfärdssektorn. Det är en central fråga för att utveckla framtidens välfärd.

Herr talman! Låt mig slutligen helt kort beröra en annan fråga i detta betänkande! Vi vet att det är privata företag och deras anställda som med sina skatter bekostar all verksamhet och alla anställda inom välfärden. Det enda sättet för en kommun att skapa mer resurser är att öka sina intäkter eller att använda sina resurser effektivare. Att prioritera hårdare i vad man lägger skattepengarna på är helt avgörande för en kommuns utveckling. Men det är också centralt att man värnar om ett bra företagsklimat.

En viktig fråga för företagsklimatet är just relationen mellan kommunen och företagen. Här spelar kommunens hantering av avgiftsuttag för myndighetsutövning, kontroller och tillsyn en stor roll. Avgifternas storlek varierar exempelvis kraftigt mellan olika kommuner.

När myndighetsutövning i form av exempelvis livsmedelstillsyn eller miljökontroller i sin helhet finansieras med avgifter saknas incitament för kommunen att effektivisera sin verksamhet. Det blir också en uppenbar risk att onödigt många tillsynsbesök görs just för att man ska få in pengar. För små näringsidkare kan detta bli mycket kostsamt. Det finns samtidigt ingen lagreglering som säger att kommunen måste genomföra tillsynsbesök för att få ta ut en tillsynsavgift. I vissa fall har kommuner tagit betalt för tillsynsverksamhet utan att ha gjort några besök hos en näringsidkare över huvud taget. Detta uppfattas ofta som oskäligt.

Problemet med oskäliga tillsynsavgifter måste uppmärksammas av regeringen. Det är något som jag själv bland annat påpekat i flera riksdagsmotioner. Det uppdrag som Livsmedelsverket och Statskontoret har fått att titta på frågan om livsmedelskontroll har ett bra fokus: att öka legitimiteten i avgifterna och minska avgiftsskillnaderna mellan kommunerna. Det är bra. Men övriga avgifter utöver de som gäller livsmedelskontrollen finns inte med i uppdraget över huvud taget.

Kontroller och avgiftsuttag måste bygga på en rimlighet och en helhetssyn. Det gäller för övrigt alla typer av tillsyner, även sådana som görs av andra myndigheter eller av länsstyrelsen. Regeringen borde ta ett helhetsgrepp i denna fråga. Det tycker jag att vi borde kunna enas om över partigränserna.

(Applåder)


Anf. 10 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Moderaterna har gjort sig själva till vinstlobbyns politiska gren. Man försvarar ohämmat obegränsade vinster och har under en lång tid blundat för och segat med förändringar i systemet. I opposition har man snarare gått över till floskelbingo utan konkreta förslag för hur vinstjakten som incitament faktiskt ska stoppas och försvinna ur välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Sedan nyår har vi nya regler i riksdagen för hur mycket gåvor som man tar emot får vara värda - och man ska registrera dem. Trots moderat motstånd har vi också flera lagar om hur partier ska få finansiering, förutom det statliga partistödet, som är på väg att genomföras.

Det finns djupa relationer mellan Moderaterna och vinstlobbyn. Det har handlat om annat än gåvor och finansiering. Det har snarare varit de svängdörrar som finns mellan moderata partiuppdrag och jobb i välfärdsbolagen. Kändast är såklart Filippa Reinfeldt, som gick raka vägen från politiken in i vårdbolaget Aleris.

I riksdagens register och databas för ekonomiska intressen registrerar riksdagsledamöter vilka innehav de har. Jan Ericson är en av de riksdagsledamöter som har aktier i Investor, som är ett av de stora bolagen och som äger just bolaget Aleris, som Filippa Reinfeldt gick till.

Min fråga till Jan Ericson är: Varför älskar Moderaterna vinstlobbyn så himla mycket? Beror det på det egna aktieinnehavets värde?


Anf. 11 Jan Ericson (M)

Herr talman! Jag är inte förvånad över retoriken från Håkan Svenneling, för det är den retorik som Vänsterpartiet brukar ha. Den blir lite tramsig. Det är svårt att bemöta den i sak. Att Håkan Svenneling ger sig på mina personliga aktieinnehav känns lite lågt i detta sammanhang, tycker jag. Jag kan trösta Håkan Svenneling med att jag har sålt mina aktier i det bolaget. Jag gör en hel del aktieaffärer. Efter att ha jobbat 20 år i bank tycker jag att det är en ganska rolig hobby. Men jag tror nog inte att det styr mina politiska beslut om jag innehar 100 eller 200 aktier i Investor. Det känns lite tramsigt.

Vad gäller att man går från politik till näringsliv fram och tillbaka tror jag i grunden att det är positivt. Vi ser när det gäller vänsterpartister som lämnar sina politiska uppdrag att de har en förkärlek för att i stället leva på skattebetalarna och ta ut inkomstgaranti i decennium efter decennium. Att moderata politiker går in i näringslivet och skaffar sig en egen inkomst i stället för att leva på skattebetalarna tycker jag i grunden är ganska positivt.


Anf. 12 Håkan Svenneling (V)

Herr talman! Jag måste säga att jag är lite förvånad över varför Jan Ericson inte förklarar varför det finns så täta band mellan vinstlobbyn och Moderaterna.

Varför är det så tydligt att man har svängdörrar och skapar möjlighet att föra en politik som moderat landstingsråd, riksdagsledamot eller var man befinner sig och i nästa stund blir erbjuden jobb i något av de bolag som gör stora vinster i välfärden? Det blir helt uppenbart att Moderaterna inte klarar av att hålla stången mot vinstlobbyn. Man kan helt enkelt från vinstlobbyns sida skriva ned vad Moderaterna ska driva för politik och föra den framåt.

Då blir det också uppenbart att man kan beklaga sig över hur situationen nu är i välfärden, precis som Jan Ericson gjorde i sitt anförande. Men man kommer aldrig med konkreta förslag på hur det ska åtgärdas. I stället landar man i olika typer av kvasidiskussioner där man säger att man ska ha uppföljningar av kommunala system. Samtidigt klagar man på att kommunal byråkrati trycker ned företag inom livsmedelssektorn och inom andra sektorer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Hur ska man ha det egentligen? Hur vill Moderaterna sätta stopp för vinsterna i välfärden? Hur ska Moderaterna kunna skapa sig en egen politik fristående från vinstlobbyns stora lobbyintressen?


Anf. 13 Jan Ericson (M)

Herr talman! Jag sa i mitt anförande väldigt tydligt att vårt mål är att man ska ha ett tydligt regelverk, en tydlig uppföljning och en tydlig kvalitetskontroll. Det är där nyckeln finns till att man har en bra välfärd även när den bedrivs av privata aktörer. Jag tycker att vi har varit ganska dåliga på kontrollen av både offentlig verksamhet och privat verksamhet.

Det är därför som vi har så stora brister i den offentligt bedrivna verksamheten. Det är mycket stora brister på många håll. Det är lite konstigt att Vänsterpartiet bara ser de brister som kan finnas i enstaka privata välfärdsföretag. Men man talar aldrig om bristerna i de andra verksamheterna. Det tycker jag är ganska allvarligt.

Jag tycker också att det är lite fånigt att tala om vinstlobby. Min erfarenhet är att myglet och fusket är minst lika utbrett inom offentlig sektor. Jag kan bara ta Göteborg som exempel. Där har man haft vänsterstyre i decennier. Det finns så mycket mygel, så många människor som skor sig själva och som utnyttjar kommunala bolag för sina egna syften och egna intressen att det överskuggar allting annat i den här diskussionen helt och hållet.

Vi måste ha en bra kontroll på våra verksamheter. Det gäller både de offentliga och de privata, både när det gäller kvalitet och hur vi använder våra pengar. Det är helt avgörande. Men att påstå att Moderaterna skulle vara någon sorts lobbyister eller ha kopplingar till lobbyister stämmer inte.

Vi lyssnar på alla och tar till oss goda argument. Vi är övertygade om att alternativ och mångfald i välfärden är bra såväl för våra medborgare och för samhället som för skatteintäkterna. Det är vad som driver oss. Det är vad som gör att vi tycker att det är så viktigt.


Anf. 14 Janine Alm Ericson (MP)

Herr talman! Jag vill börja med att lyfta fram ett citat: "Jag tycker att den ägarprövning vi skall göra, bör landa i att det är långsiktiga uthålliga och kompetenta ägare. Det tycker jag talar för att det inte bör vara riskkapitalbolag på det nuvarande sättet i framtiden."

Nej, det är varken Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller Miljöpartiet som står bakom det citatet. Det är Jans partikamrat och tidigare finansminister Anders Borg. Han såg i likhet med stora delar av det svenska folket, och en bred skara i Sveriges riksdag, vilka problem marknadssynen på vår välfärd medförde. Skolor gick i konkurs och skattepengar lämnade landet och hamnade i skatteparadis.

Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är överens om att det finns ett problem när vi har system som tillåter att skattepengar som avsatts till välfärden - till våra barns, dina och mina barns skolgång - försvinner ut i övervinster. Den insikten fanns i alla fall temporärt hos Moderaterna. Men med tanke på hur de nu för tiden vänder kappan efter vinden och inte står fast vid överenskommelser kanske det inte ska ses som förvånande att de tappat den insikten nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Från Moderaterna är det mycket prat om kvalitet och att det inte är ägarskapet som spelar någon roll. Att kvaliteten är en prioritet är vi nog alla överens om i den här kammaren. Men i vilken utsträckning våra gemensamma medel som skickas utomlands till skatteparadis gynnar kvaliteten, det talar Moderaterna tyst om. Det är kanske inte så märkligt när det är ett ganska stort svart logiskt slukhål.

Jag skulle nu vilja ha ett svar av Jan Ericson och Moderaterna: Hade Anders Borg fel?


Anf. 15 Jan Ericson (M)

Herr talman! Anders Borg hade inte fel i sin bedömning att det är fel om riskkapitalbolagens storlek slår ut mindre välfärdsföretag. Det är också fel om man inte sköter sina verksamheter. Det som är allvarligt i den här diskussionen är att man drar alla utförarna över en kam.

Jag brukar ta som exempel vår lilla vårdcentral hemma i Sätila. Den var nedläggningshotad av det skälet att vår region helt enkelt inte klarade av att bemanna den. Man hade stafettläkare som kom i strid ström, och det var ständiga personalbyten. Det gjorde att människor lämnade vårdcentralen och listade sig på vårdcentraler på andra orter någon mil eller två därifrån.

Till slut var den nedläggningshotad. Då kom det ett förslag att man skulle kunna lägga ut den på en privat aktör i stället. Det visade sig bli den aktör som drev en vårdcentral i grannorten med mycket gott resultat. Det var där många av patienterna från Sätila hade listat sig för att de inte ville vara kvar i Sätila. Nu tog den vårdcentralen över även Sätila. I dag har man en fast bemanning och en väl fungerande verksamhet.

Hade vi inte haft ett privat vårdbolag som hade engagerat sig i vårdcentralen så hade vi inte haft någon vårdcentral kvar. Det är ingen storstadsvårdcentral, utan det är i en liten ort ute på landet. Det är så det ser ut. Det är vad som driver i varje fall mig i de här frågorna.

Jag ser hur det fungerar. Jag ser vitsen och värdet. Vår egen barnomsorg hemma skötte vi i vårt föräldrakooperativ. Jag satt själv med i styrelsen och skötte ekonomin. Vi hade en otroligt bra verksamhet för en mindre kostnad än vad kommunen hade, med mycket högre kvalitet, högre personaltäthet och så vidare. Det är sådana värden vi ser i att det finns alternativ i välfärden. Det handlar inte om diskussionen om riskkapitalbolag.


Anf. 16 Janine Alm Ericson (MP)

Herr talman! Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka Jan Ericsons svar. Det är först positivt att insikten finns kvar om att det är bra att hindra att vinsterna försvinner från välfärden. Men så fort det var sagt talade Jan Ericson lite anekdotiskt om bra exempel. Det är sådana bra exempel som jag tror att inte någon här i kammaren motsätter sig ska fortsätta att finnas.

I stället är vi väldigt tydliga med att vi vill värna en mångfald. Vi vill värna att ideella aktörer som till exempel föräldrakooperativ ska kunna finnas kvar och verka. Men det är inte den utvecklingen vi nu ser. Den utveckling vi ser är att stora företag med vinstintresset först är de som breder ut sig på bekostnad av de små och ideella verksamheterna. Det är det huvudsakliga problemet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Vi i Miljöpartiet vill söka breda lösningar i svensk politik. Jag vill passa på att ställa en följdfråga om något som Jan Ericson inte nämnde i sitt svar. Vad avser Moderaterna att göra för att säkerställa att de pengar som avsatts till välfärden också stannar där?


Anf. 17 Jan Ericson (M)

Herr talman! Den sista frågan kan jag ta direkt. Om vi har en bra verksamhetskontroll både vid etablering och genom en uppföljning under tiden när man driver verksamheten har vi en kontroll på kvaliteten. Det är det som är det viktiga. Vad får vi ut av pengarna i andra änden?

Om ett aldrig så aggressivt riskkapitalbolag driver en bättre skola än kommunen för mindre pengar och med bättre skolresultat och samtidigt levererar en vinst, som man förhoppningsvis också beskattar i Sverige, vad är problemet med det? Det kan inte vara det som är problemet. Problemet är när man upplever att ett bolag tar ut stora vinster men inte levererar det som man ska. Det är då människor blir upprörda. Det är det vi ska angripa. Det är där fokus måste ligga, och det är det som är det centrala i diskussionen.

Sedan sa jag i mitt anförande att det inte alltid har fungerat som det borde under årens lopp, alldeles oavsett regering. Ibland har det till och med fungerat riktigt dåligt. Jag sa det i mitt anförande, och det är ju så det är. Det finns avarter och saker som inte har fungerat. Det är det vi ska lägga krutet på att göra något åt. Det är det som är det viktiga och vårt uppdrag att göra.

Som sagt, det får inte leda till någon sorts generalisering. Alla små aktiebolag som bedriver verksamheter i Sverige är faktiskt inte riskkapitalbolagsägda. Det är små privata aktiebolag med väldigt engagerade människor som försöker att göra någonting bra. Kasta inte ut dem med badvattnet!


Anf. 18 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! Miljöpartiet och Vänsterpartiet har förtjänstfullt ställt ett antal frågor, och jag ska försöka upprepa dem med mina erfarenheter och med mina ord.

De anföranden som vi får höra från Moderaterna och Jan Ericson andas någon form av dystopisk framtidsbild av elände och oro och att vi spelar rysk roulett med den svenska välfärden. Och svaret på detta är att vi måste fokusera på kommunernas ekonomiska situation och att det i grunden handlar om effektivitetsbrist ute i våra svenska landsting och kommuner.

Herr talman! Jan Ericson har tidigare gjort sig känd i de här kammardebatterna för att vilja konsulta i Sveriges kommuner och landsting med rödpenna och tala om för dem hur de skulle kunna spara pengar och bli mer effektiva. I en av debatterna pratade han bland annat om en rökmaskin i Landskrona för 200 000 kronor. Det ska alltså ställas i relation till de 649 miljoner som Attendo plockar ut i vinster. Det är många rökmaskiner som Jan Ericson ska hitta i svenska kommuner och landsting för att få ihop pengarna.

Hela Jan Ericsons anförande handlar om att sila mygg och svälja kameler. Inte med ett ord nämner han vinstjakt och vinsthets. Inte med ett ord pratar han om Attendos 649 miljoner kronor i vinst, att man nu betalar 200 miljoner till aktieägarna och att de fem cheferna i bolaget ser sitt värde på sina aktier öka med 1 miljard.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Den där dimmaskinen som Jan Ericson tidigare har pratat om blir på något sätt också symbolen för hans eget anförande. Han lägger ut dimridåer för att flytta fokus från det viktiga i debatten.

Jag vill ställa samma fråga som Vänsterpartiet och Miljöpartiet tidigare har ställt: Varför är det okej att de stora bolagen tjänar massor av pengar på välfärden i stället för att resurserna stannar just där de är tänkta, så att vi får en bättre vård, en bättre omsorg och en bättre skola för våra barn och unga? Svara på det, Jan Ericson!

(Applåder)


Anf. 19 Jan Ericson (M)

Herr talman! Det är trevligt att Niklas Karlsson har uppmärksammat mitt flotta erbjudande här, och jag står fast vid det. Ge mig vilken kommuns budget som helst och en rödpenna, så ska jag plocka fram ett antal pengar! Det är inga problem. Alla kommuner använder pengar till saker som inte är nödvändiga och som i stället borde kunna användas till de centrala välfärdsområdena. Ingen har hittills lyckats bevisa att jag har fel i alla fall.

Jag tycker inte om att kommentera ett enskilt aktiebolags vinster och eventuella utdelningar, och jag vet inte hur det ser ut i Attendos bokslut. Men vi kan bortse från det. Om ett bolag skulle göra en stor vinst baserat på skattemedel, vilket väl inte är helt säkert i det här bolagets fall - man bedriver lite olika former av verksamheter, vad jag vet, men Niklas Karlsson kanske har bättre koll på det - på vilket sätt drabbar det kommunen om man samtidigt har levererat lika bra utbildning, sjukvård eller äldreomsorg som den kommunala verksamheten och fått lika mycket betalt per elev eller patient som den kommunala verksamheten? Kan Niklas Karlsson tala om på vilket sätt de här vinstmedlen har drabbat kommuner?


Anf. 20 Niklas Karlsson (S)

Herr talman! De svar vi hör från Jan Ericson är väl de vi kan förvänta oss. Tyvärr är det inte de svar som medborgarna i Sverige förtjänar. Vi kanske kan få en ny chans att få svar från Jan Ericson, för han har ju en replik kvar.

Det intressanta är, och det ska väl sägas till Jan Ericsons förtjänst, att han fortfarande är beredd att erbjuda sina tjänster med rödpennan. Då skulle jag vilja uppmana Jan Ericson att börja med Landskrona, som han tidigare har pratat om. Denna gång är det inte inköp av en rökmaskin utan en stor voljär, en fågelbur, som det moderata kommunalrådet har drivit igenom för att kunna lufta sina egna fåglar. Ring till din partikamrat, och börja där!

Jag vill ändå säga till Jan Ericson och Moderaterna att tidigare har den moderata och borgerliga regeringen sett med oro på den minskande mångfalden i välfärden, inte bara i skolan utan också i vården och omsorgen. Man valde att tillsätta en ägarprövningsutredning för att garantera mångfalden. Man såg hur koncentrationen på välfärdsmarknaden tilltog. Få bolag lade andra bolag under sig. Valfriheten har minskat därför att valet numera står mellan olika varumärken och inte är ett val av tjänst. Om detta pratar inte Jan Ericson och Moderaterna i dag. De kör vidare med sin rökmaskin i Sveriges riksdag för att lägga ut dimridåer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Dina tidigare företrädare i den borgerliga regeringen, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, såg detta och ville göra något åt det. Det är möjligt att de inte hade kommit till samma slutsats som den nuvarande regeringen, men det visade åtminstone att det fanns utrymme för kompromisser och uppgörelser i kammaren. Det ser vi inte från Moderaterna och borgerligheten i dag.

Jag vill att Jan Ericson svarar på detta: Varför vill inte dagens moderater och Jan Ericson se det som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg såg?


Anf. 21 Jan Ericson (M)

Herr talman! Niklas Karlsson har fel här. Det var precis detta som vi påtalade under alliansåren, och det är något som Alliansen är helt överens om. Det är precis det som lett fram till vårt resonemang i dagens tillkännagivande. Vi måste ha en bättre kontroll och uppföljning och tydliga kriterier vad gäller skattefinansierad välfärdsverksamhet, och det gäller både offentligt och privat bedriven verksamhet. Vi gör detta tillkännagivande just för att vi ser de här problemen, som vi flaggade för under Alliansens tid. Det är helt i linje med vårt resonemang under alliansåren.

Vi gjorde det här tillkännagivandet i mars 2016 och gör det i dag igen, därför att det är ett problem med minskande mångfald, och vi vill att regeringen ska verka för en ökad mångfald och valfrihet. Men det gör ni inte, utan ni gör tvärtom. Ni vill minska och strypa mångfalden och valfriheten, precis det som Niklas Karlsson säger att jag och Moderaterna vill göra. Men det är inte så. Vi vill öka mångfalden och valfriheten. Det är det som är själva poängen.

Fortfarande svarade inte Niklas Karlsson på hur Landskronas kommun drabbas av att ett bolag gör vinst om det levererar samma eller bättre kvalitet i välfärden än kommunen för samma pengar per patient eller elev. Man gör samma jobb som kommunen, men man gör det lite billigare och lite effektivare och kan då göra en vinst. På vilket sätt drabbar detta kommunens ekonomi? Eftersom Niklas Karlsson inte har någon ytterligare replik kan han inte svara på frågan, men det skulle han inte ha kunnat ens om han fick ordet.

(Applåder)


Anf. 22 Peter Helander (C)

Herr talman! Betänkandet innehåller inte bara delar om valfrihet i välfärden. Det innehåller också andra delar men som knappt har nämnts.

Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget till beslut.

Det finns en rubrik i betänkandet som heter Offentliga arbetsgivare. Och det finns en snusmotion från Rasmus Ling, som vill förbjuda kommunerna att förbjuda snusande på arbetsplatsen. Jag kan sympatisera med Rasmus Lings motion men tycker att det kommunala självstyret är en viktigare fråga. Det här kan kommunerna själva bestämma, vilket utskottet också har sagt.

När det gäller kommunala tillsynsavgifter finns det ett stort missnöje bland kommuners företag med att de får betala tillsynsavgifter utan att någon tillsyn görs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Låt mig då passa på att nämna Rättviks kommun, som har utmanat myndigheterna i detta. Rättviks kommun tillämpar något som heter Tillväxt och tillsyn och hjälper företagen att göra rätt från början. Företagen vill göra rätt. Den traditionella modellen med piska och hot om böter leder inte till något gott.

Rättvik har genom denna modell, som har börjat sprida sig till andra kommuner, fått ett fantastiskt bra samarbete med näringslivet. Man når syftet med lagstiftningen, alltså att bli bättre på hälso- och miljöfrågor. Fler kommuner borde ta efter Rättviksmodellen.

Herr talman! Vad gäller produktivitet och effektivitet i den gemensamt finansierade välfärden är det viktigt att riksdag och regering inte specialdestinerar kommunala bidrag. Det ska läggas generella bidrag till kommunerna, för det ser så olika ut i kommunerna.

Alla kommuner har olika förutsättningar, och som gammalt kommunalråd vet jag hur man sliter sitt hår när det kommer specialdestinerade medel från staten som inte passar in. Man har redan vidtagit åtgärder, men så får man mer pengar för att göra mer av något som redan är klart. Det blir mycket administration och kontroll.

Vi måste gå ifrån de specialdestinerade statsbidragen och ge mer generella statsbidrag.

Vad gäller aktörer inom välfärdens verksamheter kom redan förra året ett betänkande om kommunala frågor. Då riktade riksdagen ett tillkännagivande till regeringen om att snarast återkomma. Nu har det gått ett år utan att vi har fått någon återrapport, och frågan kommer upp en gång till.

Regeringen hänvisar till Reepaluutredningen. Den överlämnade sitt delbetänkande till regeringen i november. Det är nu ute på remiss, och remisstiden går ut i morgon. Många har säkert läst de remisser som har kommit in, och det finns en del att begrunda.

Jag hävdar att utredningen präglas mer av ideologisk och politisk hänsyn än vetenskapligt stöd och stringens. Även om remisstiden går ut först i morgon har jag läst flera av svaren, och några har också återgivits i medierna i går och i dag.

Kritiken har varit stor, och denna insikt verkar ha nått Regeringskansliet. Som vi kunde läsa i går verkar regeringen släppa kravet på vinsttak när det gäller sjukvård och äldreomsorg. Vi kanske kan få ett svar på det här i dag.

I dag läser vi stora rubriker om att Vänsterpartiet vill bryta budgetsamarbetet. Fast Vänsterpartiet säger nog att det är regeringen som bryter samarbetet och inte Vänsterpartiet. Det kommer att bli intressant att följa utvecklingen de närmaste veckorna.

Jag blir glad om regeringspartierna backar i frågan, och jag önskar att man kunde backa ännu mer och inte slå undan benen på alternativa utförare av offentlig välfärd.

Jag förstår att Vänsterpartiet är besviket. Man hävdar att det är mäktiga företagsintressen som försöker sänka förslaget för att tjäna ännu mer pengar på välfärden. Jag kan respektera Vänsterpartiets ståndpunkter, men jag förstår dem inte.

Jag uppfattar det som att Vänsterpartiet är lite besatt av företagens vinster och därigenom missar syftet med den offentliga verksamheten. Den verksamhet som alternativa utförare levererar uppskattas av dem som använder den och av personalen som jobbar i den - även om vi nyss hörde från Håkan Svenneling att det inte är så. Men de undersökningar som görs visar på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Det fina med valfrihet i välfärden är att om man inte är nöjd så väljer man en annan utförare. För att få nöjda brukare, patienter eller elever måste kvaliteten vara bra och personalen trivas. Annars får man ingen bra verksamhet och ingen vill vara där. Varför handlar inte diskussionen mycket mer om hur vi ska säkra kvaliteten i både offentlig verksamhet och verksamhet som bedrivs av andra utförare?

Reepalus förslag är inte en begränsning av vinster i välfärden utan ett hot mot valfriheten, och svenska folket vill ha valfrihet.

Herr talman! Vad säger remissinstanserna? Konkurrensverket anser att utredningen inte visar att det finns några övervinster eller selektionsproblem på de välfärdsmarknader där uppdrag tilldelas efter konkurrensutsättning. Konkurrensverket anser därför att utredningen inte visat att det finns anledning att reglera vinsterna på välfärdsområdet.

Riksrevisionen säger att utredningens förslag om vinstbegräsning i företag i välfärdssektorn utgör ett stort avsteg från de grundläggande principerna som gäller för svensk bolagsrätt och kan ses som ett ingrepp i de näringsrättsliga principer som styr företagsverksamhet i Sverige.

De som säger detta är inga lobbyister för företagen.

Advokatsamfundet har en längre text men avslutar med att betona att det finns en uppenbar risk att förslaget strider mot regeringsformen, Europakonventionen och rätten till fri rörlighet i EU.

Herr talman! De samlade vinsterna i välfärdsföretagen utgör högt räknat 0,6 procent av den totala kostnaden för välfärden. Rörelsemarginalen ligger på 6 procent, vilket är ungefär i nivå med jämförbara branscher. Man ska komma ihåg att regeringen har högre avkastningskrav på de statliga bolagen. Rörelseöverskottet ska täcka räntor, skatt, nyinvesteringar och mycket mer.

Kvaliteten hos privata utförare är lika bra eller bättre på nästan alla områden inom välfärden jämfört med den offentligt drivna verksamheten.

Jag vill uppmana riksdag och regering att inte ta död på den mångfald vi i dag erbjuder, och jag föreslår att regeringen lägger detta förslag långt ned i en låda på Regeringskansliet.

(Applåder)


Anf. 23 Mathias Sundin (L)

Herr talman! När vi debatterar vinster i välfärden pekas det i denna debatt och ofta annars på storbolag, bolag som driver förskolor och vårdcentraler och andra sorters företag som är verksamma inom välfärden. Men det börjar också komma fram en generation nya bolag som gör på ett annat sätt. De har inte en fysisk vårdcentral eller skola, utan de är verksamma på nätet.

På vårdområdet har det på senare tid kommit fram flera alternativ. De heter sådant som kry.se och mindoktor.se. Dessa företag har en vårdcentral på nätet. I stället för att först ringa till vårdcentralen, vänta på att vårdcentralen ringer tillbaka, boka tid, åka dit, sitta i väntrummet, träffa en sjuksköterska och sedan en läkare och så vidare kan man i stället koppla upp sig på nätet, få en tid inom en timme, få tala med en läkare, få medicin utskriven och så vidare. Dessa bolag effektiviserar vården. De gör den mer tillgänglig och ger en större valfrihet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

De förslag som ligger i Reepaluutredningen innebär inte bara att de bolag som driver fysiska vårdcentraler och skolor inte kan finnas kvar utan även att dessa nya bolag försvinner.

I stället för att som S, V och MP agera för att försöka stoppa dessa bolag borde vi se till att de kan komma fram så att vården digitaliseras.

Det finns ett enormt behov av att digitalisera vården. Remisser faxas! Ja, ni hörde rätt. Jag har inte sett en fax på tio år, men i landstinget faxar man remisser. Det var en nyhet förra året när man för första gången i Sveriges historia skickade en remiss digitalt.

Men ni försöker stoppa de bolag som jobbar på nätet och effektiviserar vården.

I stället för att jobba för att kraftigt bromsa den positiva utvecklingen med valfrihet på nätet och på andra sätt borde vi jobba för att ge den en skjuts.

Med tanke på de effekter som Reepaluutredningen skulle få om den genomförs är det inte konstigt att så många remissinstanser är kritiska till den. Jag har en lista här - jag får se hur många jag hinner med innan vi stänger för i dag.

Där finns Läkarförbundet men även Advokatsamfundet, som min centerpartistiska kollega tog upp tidigare och som skriver att förslaget förmodligen strider mot regeringsformen, Europakonventionen och den fria rörligheten inom EU. Det är skickligt i sig, på ett negativt sätt, att pricka in alla dessa tre. Advokatsamfundet är alltså en av de instanser som har kritiska synpunkter.

Där finns också Konkurrensverket, Umeå universitet, Kammarrätten i Stockholm, Kommerskollegium, Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, Riksrevisionen, Regelrådet, IFAU, Friskolornas Riksförbund, Vårdföretagarna, Coompanion, KFS, Mora kommun, Trosa kommun, Mörbylånga kommun, Stockholms läns landsting, Falkenbergs kommun och Kils kommun.

Herr talman! Jag ska inte låta dagens förhandlingar i kammaren haverera genom att läsa hela listan, utan jag planar ut där. Jag tror att budskapet har gått fram.

Några är aktörer inom området, och det är klart att de är kritiska till att deras företag skulle få stänga ned. Men det finns även en massa oberoende myndigheter som är oerhört kritiska till Reepaluutredningen.

Lägg den inte bara i en byrålåda, utan stoppa den i pappersåtervinningen eller kör den i papperstuggen! Även om den har 871 sidor kan man riva itu den och stoppa ned den där - det tror jag är det bästa alternativet.

Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)


Anf. 24 Larry Söder (KD)

Herr talman! Vi kristdemokrater är hängivna anhängare av det kommunala självstyret. Kommunerna ser olika ut och bör hitta lösningar på kommunala problem, just kommunalt.

Med detta följer inte bara rättigheten att kunna utforma sina verksamheter på det sätt som passar bäst utan även ansvaret för att kunna finansiera sina åtaganden. Denna rättighet ska givetvis föreskrivas för kommuner och regioner när det gäller ansvaret som arbetsgivare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Eftersom avsnittet om offentliga arbetsgivare finns med i det vi debatterar vill jag säga några ord om det, eftersom jag tror många av våra framtidsfrågor ligger där.

Arbetsmiljölagen föreskriver att arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagarna utsätts för ohälsa eller olycksfall. Just när det gäller förebyggandedelen bör offentliga arbetsgivare vara på hugget och vara innovativa.

För att offentlig verksamhet ska kunna få tillräcklig personal i framtiden måste man vara snäppet bättre än andra på att attrahera ny personal men även på att behålla den som en gång börjat i offentlig verksamhet.

Att vara mån om den anställde genom ett bra förebyggande arbete är en nödvändig väg för att locka människor att stanna. Behovet av arbetskraft i framtiden är stort, och då måste den offentliga arbetsgivaren visa att den är mån om sin personal och är en bra arbetsgivare.

En bra arbetsgivare attraherar och får behålla personal, vilket kommer att vara en grundförutsättning för att vi ska kunna få en god kvalitet hos välfärden i framtiden, som ju är vad vi debatterar i dag.

Sverige ska ha en trygg välfärd där människan sätts före systemen och där alla har tillgång till en gemensamt finansierad välfärd av hög kvalitet. En sjundedel av välfärdstjänsterna tillhandahålls i dag av privata utförare. Det ger en mångfald som bidrar till ökad kvalitet och förbättrat resursutnyttjande. Många av välfärdsföretagen ligger i framkant med nya sätt att utföra, har en kvalitet som är väldigt god och är populära hos medborgaren.

Ibland får man som politiker möjlighet att sätta sig i lugn och ro och prata med personer som har startat en skola, ett HVB-hem eller en förskola. Vad är det som driver dem att gå från en till synes trygg tillvaro med anställning till att i många fall kasta sig ut i företagarens villkor, där inga räddningsplankor finns om verksamheten inte går ihop.

När frågan kommer på tal om varför det är så finns en ganska tydlig målbild hos den man frågar. De tror att de kan göra verksamheten på ett annorlunda sätt som ger bättre kvalitet och bättre förutsättningar för den som verksamheten är till för. För egen del känner de att de får en verksamhet som de tror hjälper till att skapa ett samhälle som är bättre för framtiden.

Det är klart att de har kalkylerat när det gäller ekonomin och konstaterat att det är möjligt att även ekonomiskt få det att gå ihop och fungera på ett bra sätt.

Min egen erfarenhet är att när till exempel en friskola tänker etablera sig på en ort skärper sig även de övriga skolorna i området för att bli den som elever och föräldrar väljer. Jag tycker att detta är exempel nog för att visa att konkurrens skapar bättre kvalitet.

En politik för framtiden vore att ge välfärdsföretagen möjlighet att bli fler, utvecklas och ta ett större ansvar gentemot medborgaren. Att försöka begränsa välfärdsföretagen stoppar inte bara kvalitetsutvecklingen inom området, utan det skulle även slå undan benen på många småföretagare. Många av dessa småföretagare är kvinnor, och kvinnligt företagande om något borde vi se till att stödja.

Vi som lagstiftare bör fokusera på kvaliteten i verksamheten och inte på om företaget får gå med vinst eller inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Skulle förslagen i utredningen om vinster i välfärden bli verklighet är risken stor att små, uppskattade välfärdsföretag kan tvingas att lägga ned. Samtidigt garanteras inte kvaliteten hos de verksamheter som lyckas fortsätta att bedriva sin verksamhet.

Vi kristdemokrater anser att de nya jobben i huvudsak skapas i småföretagen. Då är vi beroende av att människor vågar satsa tid, kraft, engagemang och pengar för att skapa, driva och utveckla företag. En ökning av välfärdsföretagen innebär fler arbetstillfällen, mer skatter till staten och färre människor på bidrag. Är inte detta något som även regeringen borde ta hänsyn till?

Utredningen om vinstbegränsningar i välfärden har fått svidande kritik under remissrundan och borde aldrig komma till riksdagens bord. Man borde slänga den i papperskorgen och starta en ny utredning.

Den nya utredningen borde handla om hur vi kan utveckla kvaliteten inom välfärdssektorn, där både offentliga och privata företag har en viktig roll att spela. Vi borde öka mångfalden, och där skulle idéburna organisationer kunna vara en större framtida aktör.

De två frågor som utredningen egentligen borde inrikta sig på är: Vad vill vi ha ut av verksamheten, och vad får den kosta? Vem som driver verksamheten borde bestämmas av vilka som klarar av de kriterier som ställs upp.

Vi kristdemokrater ställer oss bakom förslaget i betänkandet.

(Applåder)


Anf. 25 Anette Åkesson (M)

Herr talman! Som mina kollegor har varit inne på är det glädjande att riksdagen ligger på regeringen om att återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden inom välfärdssektorn.

Det är viktigt med flera aktörer, eftersom konkurrens bidrar både till att säkra valfriheten för invånarna och till att säkra utvecklingen av kvaliteten på välfärden och innovativa sätt att arbeta så att våra skattemedel används på bästa möjliga sätt.

I morgon är sista dagen att svara på remissen om Ilmar Reepalus välfärdsutredning. Det är ingen hemlighet att det är mycket tung kritik som kommer, inte bara från de företag som skulle drabbas av konsekvenserna utan även från allt från socialdemokratiska kommunalråd till Konkurrensverket, Riksrevisionen och Kammarrätten i Stockholm.

Det är inte så konstigt, för förslagen skulle få långtgående konsekvenser som inte bara slår mot vinstdrivande företag utan även mot exempelvis föräldrakooperativ och stiftelser, vilket innebär att invånarna i slutändan är de som drabbas.

Det som slår mig när jag läser utredningen är att man först konstaterar att kvaliteten bedöms vara likvärdig i privata och i offentligt drivna verksamheter. Vissa delar är bättre här, och andra är bättre där. Sedan visar man att företag i välfärdssektorn gör vinst, även om man fick leta ett tag för att hitta ett nyckeltal som visar på det.

Av detta drar man sedan slutsatsen att man ska stoppa företag från att göra vinst. Hur landade man där? I min värld vore den naturliga frågan: Om privata företag levererar likvärdiga tjänster och produkter med samma kvalitet som kommuner och landsting, men gör det till en lägre kostnad, varför har då kommunerna och landstingen högre kostnader för att leverera samma produkter och tjänster?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala frågor

Hur kan samhällsproblemet för socialdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister vara att företagen gör vinst? Varför är inte frågan som vi diskuterar: Vad kan kommuner och landsting göra annorlunda?

Det finns naturligtvis mycket annat i utredningen som man kan nämna, inte minst godtycket. Det kan gälla ordval eller att bara vissa branscher ska hindras från att göra vinster med skattemedel - tillfälligtvis kvinnodominerade branscher. Och ironin i argumentet att undanta upphandling av tillfälliga asylboenden för att leverantörer riskerar att lämna marknaden går inte att missa. För varför skulle det bara gälla tillfälliga asylboenden? När det sedan kommer fram att Socialdemokraterna vill undanta vinsttak för sjukvård och omsorg och bara sätta dit privata skolor undrar man verkligen hur de resonerar.

Nej, regeringen borde göra det som riksdagen tillkännagav redan förra året och i år igen, nämligen ta fram förslag som säkerställer att vi även i framtiden har en gemensamt finansierad välfärd av hög kvalitet, oberoende av vem som levererar den.

Vad gäller andra samhällsproblem som av ideologiska skäl har dragits in i debatten om vinster i välfärden - som att skatter eventuellt inte betalas i Sverige eller att vi har segregerade verksamheter inom skolan och sjukvården - är det angeläget att ta tag i dem riktat och på sätt som löser problemen, inte bara så att det låter bra för de egna väljarna.

Beträffande skatteparadis var det, inom parentes sagt, alliansregeringen som påbörjade arbetet med begränsade ränteavdrag, avtal med skatteparadis och deltagande i olika arbetsgrupper i det internationella samarbetet inom OECD.

Lägg det offentliga fokuset på att långsiktigt säkerställa att invånarna kan erbjudas välfärdstjänster av god kvalitet, av både kommuner och landsting och av andra aktörer. Diskutera gärna hur kommuner och landsting kan arbeta mer effektivt. Fler aktörer inom välfärden är ett sätt, och då får vi konkurrens. Konkurrens främjar inte bara patienter, elever och brukare utan även innovation och förbättrad produktivitet och effektivitet. Det bidrar till att vi har större kontroll över skattemedlen, och det främjar hela samhället.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 mars.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2017-03-01
Förslagspunkter: 7, Acklamationer: 5, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Offentliga arbetsgivare

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:104 av Rasmus Ling (MP).
  2. Aktörer inom välfärdens verksamheter

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen ställer sig bakom det som utskottet anför om att snarast återkomma med förslag på hur man tänker arbeta för att öka mångfalden inom välfärdssektorn.Därmed bifaller riksdagen motion

    2016/17:3123 av Lars Hjälmered m.fl. (M, C, L, KD) yrkande 5,

    bifaller delvis motion

    2016/17:2970 av Helena Lindahl m.fl. (C) yrkande 13 och

    avslår motionerna

    2016/17:887 av Thomas Strand m.fl. (S),

    2016/17:1206 av Ann-Britt Åsebol och Eva Lohman (båda M),

    2016/17:1357 av Alexandra Anstrell och Maria Stockhaus (båda M),

    2016/17:1417 av Finn Bengtsson (M),

    2016/17:1963 av Hans Rothenberg m.fl. (M) yrkande 1,

    2016/17:3101 av Helena Lindahl och Peter Helander (båda C),

    2016/17:3361 av Larry Söder (KD) och

    2016/17:3392 av Penilla Gunther m.fl. (KD) yrkande 26.
    • Reservation 1 (S, MP, V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S010508
    M75009
    SD40007
    MP32002
    C20002
    V01704
    L17002
    KD15001
    -1001
    Totalt171142036
    Ledamöternas röster
  3. Kommunala tillsynsavgifter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:974 av Jan R Andersson (M),

    2016/17:1569 av Jan Ericson (M),

    2016/17:1581 av Jan Ericson (M) och

    2016/17:2050 av Jan R Andersson och Sten Bergheden (båda M).
  4. Produktivitet och effektivitet i den gemensamt finansierade välfärden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1575 av Jörgen Andersson (M).
  5. Avknoppning av offentligt ägd verksamhet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:1822 av Fredrik Schulte m.fl. (M) yrkande 3.
  6. Det kommunala skatteutjämningssystemet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna

    2016/17:2652 av Isabella Hökmark (M) och

    2016/17:2989 av Peter Helander och Fredrik Christensson (båda C).
  7. Kommunala bolag och deras konkurrenssituation

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion

    2016/17:2909 av Fredrik Eriksson och Jonas Millard (båda SD).
    • Reservation 2 (SD)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (SD)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S105008
    M75009
    SD04007
    MP23002
    C20002
    V17004
    L17002
    KD15001
    -0101
    Totalt27241036
    Ledamöternas röster