Konkurrera med kvalitet – studieavgifter för utländska studenter

Herr talman! I dag ska vi debattera det betänkande som regeringen har lagt fram som handlar om kvalitet: Konkurrera med kvalitet - studieavgifter för utländska studenter . I dag står vi här i Sveriges riksdag och debatterar detta, men i Helsingfors i Finland står studenterna utanför parlamentet och demonstrerar mot sin regering. De har nämligen också infört denna avgift, och det finns stor risk att det ska genomföras för de inhemska studenterna. Jag skulle vilja solidarisera mig med dem och med alla Sveriges studentkårer som på olika sätt har bidragit till att upplysa oss politiker och inte minst regeringen, som i denna proposition föreslår att utländska studenter som söker på universitet och högskolor ska få betala för att studera. Vi i Vänsterpartiet föreslår att riksdagen ska avslå propositionen med motiveringen att den svenska utbildningspolitiken bygger på principen att utbildning på universitet och högskolor ska vara avgiftsfri för individen. Dess värre börjar denna princip ifrågasättas på olika sätt. Den svenska utbildningspolitiken bygger på principen att det är solidariskt och demokratiskt. Det ökar jämställdhet och mångfald samt minskar klasskillnaderna. Det bidrar till demokratiutveckling och fattigdomsbekämpning i andra länder. Därför är det viktigt att behålla denna princip. Högerregeringen kommer dock i denna proposition med helt andra principer och andra riktlinjer när det gäller de olika möjligheter som hittills har funnits för studenter oavsett vilken bakgrund de har haft. Sverige kan och bör även ta ett ansvar för att minska de globala orättvisorna genom att erbjuda utbildning till utländska studenter på samma villkor som svenska. Vi från Vänsterpartiet anser att högskoleutbildning och universitetsutbildning ska vara avgiftsfritt för alla oavsett härkomst. Det är viktigt att staten ska finansiera dessa utbildningar. Det är också viktigt att kunskap inte ska vara en handelsvara vars värde endast mäts i dess ekonomiska nytta. Rätten till kunskap är en nödvändig beståndsdel i en demokrati. Universitet och högskolor har därför ett demokratiskt ansvar att erbjuda en miljö som uppmuntrar till kritiskt tänkande och där kunskap har ett egenvärde. Herr talman! I en analys av den internationella rörligheten bland studenter - Marknadsföring och mobilitet - Om ökande studentströmmar och växande internationell konkurrens , 2004:25 R - konstaterar Högskoleverket att avgiftsfriheten är en av de viktigaste orsakerna till att utländska studenter väljer att studera i Sverige. Genom att införa avgifter riskerar man att antalet utländska studenter minskar vid högskolor. Dessutom menar Högskoleverket att avgifter inom den högre utbildningen leder till ökade kostnader. Det kommer att krävas fler stipendier för studenter med otillräckliga ekonomiska resurser. Administrationen för avgiftssystemet kommer att kräva mer resurser, och kostnaderna för internationell marknadsföring av universitet och högskolor kommer att öka. Herr talman! Avgiftsfriheten har dessutom ett mycket stort stöd bland studenterna runt om i landet. Bland annat har Saco, Sveriges Förenade Studentkårer - SFS - och Sveriges Universitetslärarförbund - Sulf - kritiserat tankarna och propositionen. De menar att det är viktigt att det ska vara avgiftsfritt för utländska studenter. Regeringen har själv skrivit nästan ett halvt A4 för de faktiska tillskott de utländska studenterna utgör. Frågan är varför man ändå vill införa avgifter för de människor som kommer från länder utanför EU och Schweiz. Regeringen har aviserat att den vill göra det möjligt att ta ut studieavgifter av de studenter som kommer från andra länder. Vi menar att detta är ett steg mot en helt ny syn på utbildning - utbildning som handelsvara, helt enkelt. Det kan också riskera att vara ett steg bort från värden som frihet, jämlikhet och kritisk granskning. Det är även risk för att samma regel införs för inhemska studenter, och det är precis det man gör i dag i Finland. Vi anser att en risk med införandet av avgifter för utländska studenter är att det är första steget mot att införa avgifter för våra studenter. Det är viktigt att komma ihåg att den princip som Sverige har haft att ge möjligheter till utländska studenter faktiskt har varit väldigt viktig. Kvaliteten minskar inte för att folk kommer och studerar i Sverige. Regeringen har själv skrivit i propositionen att detta på olika sätt kommer att berika vårt land och inte minst de länder dessa människor kommer ifrån. Så fort de får chansen stannar de i Sverige, och med sin kunskap berikar de helt enkelt samhällets utveckling. När de kommer hem till sina hemländer för de också med sig idéer och tankar från Sverige för att utveckla demokrati och utveckla möjligheten att helt enkelt vara egna individer och ha kunskapen som bas för utvecklingen av demokrati, jämställdhet och jämlikhet. Därför är det viktigt att komma ihåg det. De utnyttjar alltså inte systemet. I Danmark påvisas att det faktiskt inte är studenterna från tredje världen som kommer till landet, utan de kommer från Kanada, Australien och andra redan rika länder. Vad är det för anledning att säga att de kommer till vårt land - ett litet land som Sverige, som oftast är okänt i många delar av världen? Det enda jag själv kommer ihåg och alltid kommer att hävda är att Sverige för oss människor från andra delar av världen alltid har varit ett land som solidariserar sig med andra länder. Det är ett land där folk får möjlighet att utvecklas och utbilda sig. Jag själv är en av dem. Jag är visserligen svensk medborgare, men för dem som inte får den möjligheten är det mycket svårare, framför allt för kvinnorna och för människor som inte har rika familjer. Jag yrkar därför bifall till vår gemensamma reservation.

Herr talman! I dag debatterar vi förslag om införande av studieavgifter. Det handlar om att det ska kosta att gå på universitet och högskola i Sverige om man råkar vara utländsk medborgare, medborgare i ett land utanför EU, EES och Schweiz. Jag är förvånad över att vi står här och debatterar det. Jag trodde inte att det skulle ske i Sverige, men nu är vi där. Man kan fråga sig varför. Det var just det någon frågade mig för någon vecka sedan. Jag insåg att jag inte lyckats läsa mig till eller förstå något rationellt skäl för det. Varför? Det som nämns är vanligtvis att vi ska konkurrera med kvalitet och inte med att det är gratis. Om vi ska analysera vad man egentligen menar med det kan vi ställa oss frågan om kvaliteten ökar om något inte är gratis. Det är i så fall en helt ny princip över huvud taget. Man kan rimligtvis inte mena att kvaliteten ökar om det inte är gratis. Gäller det skola också? Kvaliteten på utbildningen skulle öka om barnen fick betala för den. Det kan inte vara så. Eller gäller det polisutredningar och brottsoffer, att kvaliteten på polisutredningarna ökar om brottsoffren måste betala för utredningarna? Gratis ger inte bra kvalitet, utan nu ska vi konkurrera med kvalitet. Det är en ny princip, en helt hysteriskt konstig princip. Låt oss se på röstandet: Kvaliteten på demokratin ökar om folk får betala för att rösta. Det är gratis nu; det kan inte ge någon kvalitet. Den typen av resonemang är minst sagt nyspråksaktiga. Vad handlar "konkurrera med kvalitet" om? Det kan man undra. Det som man möjligtvis skulle kunna få ut av det är att det skulle ge mer pengar och att man använde de pengarna till att höja kvaliteten. Men då finns det ett par frågor. Varför i så fall inte ge mer pengar och garantera mer pengar till kvalitet i stället för att förlita sig på att studenter kanske kommer hit? Vi i de rödgröna partierna har föreslagit 400 miljoner kronor till höjd kvalitet. Vi i Miljöpartiet anser att vi måste gå vidare efter det. Det är bättre att säkra pengarna om man verkligen vill ha höjd kvalitet. De som har infört studieavgifter, till exempel Danmark, har sett en ofantlig minskning av antalet utländska studenter. Jag läste att man på Köpenhamns universitet säger att de inte har några studenter som inte går på stipendier. I praktiken har det inte kommit mer pengar över huvud taget in i systemet. Då ger det inte heller pengar som skulle kunna användas till att höja kvaliteten. Det kan inte handla om det heller. Att konkurrera med kvalitet är mer en slogan, en alliteration. Det passar bra. Konkurrera med kvalitet - det låter fint. Men vad handlar det egentligen om? Man kanske kan tycka att det är orättvist att svenska skattepengar går till att betala utbildningar för icke-svenska medborgare. Men på samma sätt kan man tycka att det är orättvist att barn som inte har betalat skatt får gå i skolan. Argumentet kan vara att alla andra inför det. Det har jag hört ibland: Det införs på alla andra ställen. Det är ett klassiskt argument annars från en bångstyrig tonåring - alla andra gör så. Det är inget sakargument om man skulle ha det som ett argument. När man tittar på vad många andra har gjort, och jag vill uppmärksamma att det faktiskt inte är alla andra, ser man att många av dem som har infört studieavgifter har infört studieavgifter också för det egna landets studenter. Det finns, som jag ser det, inget riktigt sakligt motiverat skäl till det här, men det kan finnas sakligt motiverade skäl till att inte göra det. Om det inte finns några skäl åt det ena eller det andra hållet spelar det ingen roll. Amineh pratade tidigare om att de finska studenterna demonstrerade. Studenter i hela Norden och Baltikum är emot det här. De är tydliga. Men det är inte bara de, utan det är lärare, lektorer och många andra inom högskolesektorn som är mot det. Av remissvaren på den utredning där avgifter föreslogs framgår att en överväldigande majoritet var emot avgifter - de flesta universitet och högskolor, Högskoleverket, TCO, Saco, studenterna, lärarna, i princip alla. Man kan fråga sig varför. För att börja med småsakerna: Det blir krångligt och dyrt för universiteten. Det medför en massa administration. I stället för att satsa pengarna på utbildning satsar man på att införa administrativa system och kontrollera människor. Det minskar internationaliseringen. Regeringen pratar på om hur bra det är med internationalisering så att man nästan tror att de menar allvar. I praktiken landar man i ett förslag som innebär att internationaliseringen kommer att minska. Antalet utländska studenter kommer att minska kraftigt. Det finns inget som talar för att antalet skulle öka med det här förslaget, särskilt inte när stipendiesystemet inte är tillräckligt finansierat, anser vi. Man kan vidare ha skatteargumentet, att skatt inte ska gå till någon som inte har betalat något. Det är över huvud taget en väldigt konstig princip, för då hade man inte behövt ha skatter över huvud taget. Om man ändå tycker det kan man konstatera att de studenter som kommit hit bidrar till det svenska samhället. Många av dem betalar skatt medan de är här. Många stannar och bidrar. Andra åker hem och bidrar i andra länder, och det är väl inte dåligt det heller. Det är rimligtvis inte fel att fattiga människor från fattiga länder utbildar sig. Det kan inte vara fel och någonting som vi ska införa avgifter för och stävja. Internationaliseringen kommer som sagt troligtvis att minska med det här, trots att regeringen säger sig vara för det. Det står inte någonstans hur man ska lösa det här. Vi har ett annat stort problem som jag berörde tidigare. Hur ser vi egentligen på utbildning? Vad menar vi att utbildning är? Är det någonting som ökar i kvalitet om vi inför avgifter, något som vi vill att människor ska köpa från oss? Vi ska konkurrera för att få så många kunder som möjligt till vår utbildningsfabrik. Är det en handelsvara? Eller är det så att utbildning till och med är bra för samhället? Det anser jag. Det är bra för samhället, och det finns egenvärde i att vi har utbildning och att även de som inte har råd får chans att utbilda sig. Det finns en risk, och det har vi sett i Danmark, att universiteten förbereder sig på att konkurrera, vilket är fullt rimligt. Man har tappat oerhört många värdefulla studenter. Vad ska man göra? Jo, man ska försöka få tillbaka dem förstås. Det är rimligt. Vi måste försöka få de här kunderna till oss. Hur gör företag för att få kunder? Man jobbar alltså på ett mer företagsinriktat sätt. Ur en del aspekter kan det vara bra, men det är också enorma risker med att tappa tanken att man har en akademi och ett samhälle med en fristående akademi som inte är ett företag som försöker maximera antalet kunder och maximera vinsten. Sedan kan man ju undra vad som kommer. Jag ska citera från en debatt i riksdagens kammare den 18 februari 2003. En klok man, som då var utbildningsminister och heter Thomas Östros, sade: "Till skillnad från Moderaterna är jag inte beredd att verka för en uppdelning av studenterna i EU-medborgare eller EES-medborgare å ena sidan och övriga å den andra samt skärpa reglerna för de senare. En sådan uppdelning skulle motverka internationaliseringen av högskolan och i första hand drabba studenter från länder med svagare ekonomi." Han sade vidare: "Jag har i flera debatter i den här kammaren varnat för att om man börjar införa avgifter för studenter som kommer från länder utanför EES-området så kommer detta att vara en murbräcka som till slut driver fram avgifter också för svenska studenter. För hur ska vi skilja på dem som kommer från länder utanför EU-området och dem som kommer från länder i EU-området? Det handlar om när vi ska säga: 'Nu har du varit i Sverige tillräckligt länge för att få en avgiftsfri utbildning' eller 'du ska betala fullt ut'. Det kommer till slut att leda till att vi också tar ut avgifter för svenska studenter." Det här skapar en oerhört stor oro. Jag är fullt medveten om att regeringen i propositionen tydliggör att man inte är intresserad av att ta ut avgifter för svenska studenter och att man vill fortsätta att lagreglera det som är i dag. Trots allt finns det en uppenbar risk. Det är så att alla länder som före 2006 införde studieavgifter för utländska studenter också har infört det för svenska. Då kanske någon frågar sig vad som har hänt efter 2006. Jo, till exempel Danmark har infört avgifter. Jag har pratat med danska studenter som menar att Danmark har börjat införa avgifter även för danska studenter, om man studerar på deltid eller kvällstid. Danmark har alltså gått vidare, och det är tyvärr en entydig utveckling. Jag tror och hoppas att vi i Sverige kan hålla emot den här utvecklingen, åtminstone så länge som det går. Men man ska vara medveten om att det här är ett problem som kommer och en debatt som kommer från den nyliberala högern och andra om att vi borde ta ut avgifter för alla. Det är en utveckling som vi i Miljöpartiet, som ni har förstått, är starkt emot. Jag vill därför yrka avslag på propositionen och bifall till reservation 1. Vi i Miljöpartiet står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.

Herr talman! Jag vill börja med att framföra en hälsning från högskole- och forskningsminister Tobias Krantz. Han är helt satt ur spel. Han har problem med halsen och kan därför inte delta i debatten. Jag var själv med i en debatt i går där jag hörde hans problem och bekymmer, och det var även Mikael Damberg. Det som förvånar mig dock är att Mikael Damberg som var tänkt att representera Socialdemokraterna i dagens debatt inte heller är närvarande. Han var inte satt ur spel i går utan var väldigt alert. Är det så att han har fått förhinder finns det trots allt från Sveriges största parti 130 riksdagsledamöter, men ingen ser vikten och behovet av att finnas med i den här principiellt viktiga debatten. Herr talman! Det är inte utan att man kan undra om det är vissa efterspel från diskussionen om Förbifart Stockholm och vad som hände i den frågan. Återigen var det en splittrad opposition. Socialdemokraterna vek ned sig. Kontentan blev att nu ska det bli en folkomröstning om frågan. (FÖRSTE VICE TALMANNEN: Debatten handlar inte om Förbifart Stockholm. Jag får be talaren att hålla sig till ämnet.) Herr talman! Förra läsåret var det 122 000 personer från länder utanför EU:s ekonomiska samarbetsområde som ansökte om att få börja studera vid svenska högskolor och universitet. Det är otroligt många. Förvisso är det knappt var tionde som fullföljer och gör allvar av sin ansökan, men likväl speglar antalet ansökningar att det finns en stor nyfikenhet på att studera i vårt land. Men ibland finns det en avigsida på myntet. I det här fallet gäller det dels de omfattande resurser som krävs för att handlägga de utländska ansökningarna, dels studiekostnaderna för den kraftigt ökande andelen av utomeuropeiska studenter. Och det här, Miljöpartiets talesperson Lage Rahm, är väl några av förklaringarna till att det här förslaget ligger. Problemet är att de här ansökningarna tar väldigt mycket tid att administrera, eftersom de måste granskas och tidigare studiemeriter valideras. För något år sedan ledde det till ett kaos utan motstycke. Stor risk fanns för att de sökande inte ens skulle få sin ansökan prövad på ett rättssäkert sätt eller prövad över huvud taget. Det är inte hållbart i ett demokratiskt samhälle. En annan avigsida på myntet är att andelen inresande personer som påbörjar utbildning i Sverige ökar så kraftigt. I dag är var fjärde nybörjarstudent inresande, och på vissa lärosäten är det över hälften av nybörjarstudenterna som kommer hitresande. Det har dessutom blivit en accelererande utveckling som nu måste hanteras. Självfallet är det positivt med den internationella prägel som uppstår på universitet och högskolor med de utländska studenterna på campus. Men samtidigt har kostnaderna - då talar jag om just de utomeuropeiska studenterna - rusat i höjden och uppgår i dag till ca 500 miljoner kronor om året. Vi moderater och övriga allianspartier tycker inte att det är rimligt att svenska skattebetalare ska stå för hela den notan. Det här är något som även Riksrevisionen har uppmärksammat. Man har reagerat på utvecklingen och tycker att riksdagen måste diskutera de ekonomiska effekter som har uppstått för det svenska samhället, och det är precis det som det här förslaget och betänkandet möjliggör. Det som vi från Alliansen föreslår för att få kontroll på utvecklingen är att det införs avgifter på ansökningar som skickas in av utomeuropeiska studenter och även att studieavgifter ska införas för dessa studenter. Studieavgifternas storlek kommer att bestämmas av varje universitet och högskola enligt en princip om full kostnadstäckning. Men utbildningar kommer alltså även framdeles att kunna erbjudas externt på den globala utbildningsmarknaden. Samtidigt blir det lag, Amineh Kakabaveh, på att studierna för svenska studenter ska vara avgiftsfria. Det är en välkommen förstärkning som jag vet att Amineh Kakabaveh i en tidigare debatt har velat ha men märkligt nog inte yrkar på i dag. Det borde lugna de orosandar som hävdar att det nu kommer att införas avgifter för alla. Så är det inte. Självklart är det inte plånboken som ska styra vilka av våra ungdomar som ska gå vidare till högre studier. Det är i stället begåvning och den studerandes kunskapsnivå. Ytterligare en ingrediens i det här paketet är att stipendier inrättas för att kunna locka kvalificerade utomeuropeiska studenter till Sverige. Totalt avsätts 90 miljoner kronor per år. 30 miljoner öronmärks för studenter som kommer från de prioriterade biståndsländerna, medan resterande medel är öppna att söka för alla studenter från tredjeland. Då handlar det mer om att man ska kunna täcka kostnaden för studieavgifter. Slutligen är en faktor i paketet att man ska öka marknadsföringen av Sverige som studieland i tredjeländerna. Det är något som många av de länder som infört avgifter har försummat. Men Sverige har redan under alliansregeringen infört förstärkningar och tar nu ytterligare steg i och med den här propositionen. Jag, till skillnad från de tidigare debattörerna, tycker att det här är en spännande utveckling. Tänk, Sverige är på allvar ute på marknaden! Vi kan jämföra oss och se hur vi kan nå och konkurrera om de internationella studenterna, inte med gratis utbildning utan med kvalitet. Och visst ska det gå bra. Alltså, vi har en god utbildningskvalitet. Vi har en mycket stor tillgång på kurser och program på masternivå som ges på engelska. Vi är en del av Bolognasystemet. Vi har gott renommé och flera universitet och högskolor som rankas högt i internationella sammanställningar, och vi kommer att erbjuda stipendier. Troligt är att antalet sökande kommer att minska initialt, men på sikt är den föreslagna omläggningen den enda hållbara vägen. Att döma av det arbete som påbörjats vid flera lärosäten finns också en positiv inställning ute på fältet om att även framdeles kunna locka ett stort antal inresande. Det är en god anda och ambition. Alliansregeringen har dessutom möjliggjort för utomeuropeiska studenter att efter utbildningen stanna kvar och söka jobb i Sverige utan att, som det var tidigare, tvingas åka tillbaka till hemlandet för att lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd. Det är också bra för den fortsatta rekryteringen av studenter. Hur ser då oppositionen på frågan om studieavgifter? Som ni har förstått är den än en gång splittrad. Fortsatt gratis för alla, tycker Vänsterpartiet. Miljöpartiet tycker att studierna ska vara gratis men kan acceptera ansökningsavgifterna som jag har förstått det. Socialdemokraterna håller med regeringen om att det är rimligt att införa såväl ansökningsavgifter som studieavgifter för tredjelandsstudenter. Det har man velat sedan tidigare men inte mäktat med att genomdriva. Det blir spännande att se vem som får sista ordet när partierna ska enas i frågan. Herr talman! Internationaliseringen är bra för Sverige. Som ett litet land har vi alltid varit beroende av handel med omvärlden. Därför är det viktigt att vi också använder oss av dessa möjligheter när det gäller utbildning och forskning. Självklart måste våra lärosäten därför ges möjlighet att konkurrera om de främsta talangerna - och kunna ta betalt för det. Dagens förslag frigör nästan en halv miljard kronor som kan användas för att bland annat stärka utbildningskvaliteten. Dessutom är det en rimlig utgångspunkt att svenska skattemedel i första hand bör användas för att tillgodose utbildningsbehovet för svenska medborgare och att de som pluggar här kan mötas av en ytterligare förbättrad utbildningskvalitet. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i UbU15. (Applåder)

Herr talman! Jag ska tala om för Betty Malmberg och högeralliansen att vi i Vänsterpartiet menar att lagen är viktig men inte alltid skyddar. Det handlar om principen om avgiftsfri utbildning på universitet och högskolor. Om man tar bort principen skyddar inte lagstiftningen. Ni ändrar lagstiftningen med majoritet, och principen i sig är viktig. Man talar mycket om administrativa kostnader och att de som kommer hit tär på våra resurser. Det kostar dock lika mycket att finansiera detta via stipendier. Ni är också inne på att ge bistånd till länder för att utveckla demokrati, utbildning och annat. Hur menar Betty Malmberg att man kan garantera rättssäkerhet och att det inte blir godtyckligt? I andra delar av världen är det de från medelklassfamiljer med kontakter som får möjlighet att studera. Kvinnor och arbetarklass har inte möjligheten att studera på universitet. Hur garanterar ni att våra biståndspengar används på rätt sätt och inte godtyckligt i ett korrupt samhälle? Det kan bli så om vi inför avgifter för att höja kvaliteten.

Herr talman! När det gäller biståndsproblematiken ser jag detta som en stor möjlighet för studenter från fattigare länder att få tillgång till studier i Sverige. Dem som Amineh Kakabaveh talar om kan förmodligen redan i dag köpa sig utbildningsplatser på olika håll runt om i världen. Det här blir något som man får försöka motverka på samma sätt som vi försöker motverka korruption på andra områden inom biståndsramarna. Det viktiga här är, vilket kommer att prövas, att den enskilda studenten har rätt förkunskaper för att kunna genomföra sin utbildning här i Sverige. Amineh Kakabaveh nämner också att kostnaden för att införa studieavgifter blir så mycket högre - och högre än vad intäkterna skulle bli. Stipendiesystemet är i detta läge beräknat till en kostnad av 90 miljoner kronor. Det är alltså detta belopp som kommer att riktas till de utländska studenterna. Den förväntade prognosen på intäkter och det utrymme som frigörs på våra lärosäten handlar i storleksordningen om 500 miljoner. Det är en stor skillnad mellan dessa belopp. När vi talar om principen vill jag påpeka att det i protokollet från tidigare debatt står att ni vill ha det här lagreglerat. Jag kan respektera avgiftsfriheten som en princip, men jag vill och kan inte förstå hur Vänsterpartiet i sin motion kan uttrycka att det är just avgiftsfriheten som är Sveriges främsta konkurrensfördel. Det är ett påstående som jag tar kraftigt avstånd ifrån men skulle vilja ha en förklaring till.

Herr talman! Sverige är ett litet land. Vänsterpartiet menar att den främsta orsaken till att studenter från tredjeland kommer hit är avgiftsfriheten. Det är därför de söker sig till Sverige. Varför skulle man annars komma till Sverige när man kan söka sig till England, Kanada eller andra delar av världen där språket är starkt och man kan få ett arbete och andra levnadsvillkor? Jag har många vänner från Iran och Turkiet som har fått chansen att studera här i Sverige, men de lever nästan på nudlar. De har sådana ekonomiska svårigheter. De är utplockade från sina hemländer. Alla människor kan inte komma till Sverige, Betty. Man kan inte komma till Sverige och Europa om man inte har bra utbildning från sitt hemland. Har man dåliga resurser kan man inte studera. Man måste betala för studierna i sina hemländer. Här får de chansen att studera, och de är faktiskt de bästa studenterna till exempel inom naturvetenskap och teknik. Vänsterpartiet menar att om det införs avgifter finns det risk att kurser och utbildningar läggs ned eftersom utbildningar i naturvetenskap och teknik är mycket populära bland tredjelandsstudenter. Ni har själva skrivit en massa rader om den positiva utvecklingen som dessa studenter bidrar till. Det ni diskuterar här i dag går stick i stäv med det.

Herr talman! Det är beklagligt att höra Amineh Kakabaveh. Nu är det inte bara för att vi erbjuder gratis utbildning utan också för att vi är ett litet land som studenter söker sig hit. Det är en tråkig ingång. Tror inte Vänsterpartiet på vår utbildning här i Sverige? Tror inte Vänsterpartiet att vi har utbildningar av så hög kvalitet att vi kan klara att konkurrera på världsmarknaden? Jag skulle önska att Amineh Kakabaveh söker upp rektorn för Lunds universitet. Där tror man att man ska klara detta. Det är en utmaning, men man vet att man ligger så bra till på internationella rankningslistor att man tror att man kommer att kunna återrekrytera två tredjedelar av den mängd studenter man har i dag - och då studenter som är redo att betala. Arkitektutbildningarna har gått ut och sagt att detta inte kommer att påverka deras situation över huvud taget. Man har ett sådant högt söktryck, herr talman, så man är inte bekymrad. På KTH:s arkitektutbildning säger man att på de 10-15 platser som i dag besätts av inresande studenter har man 80 sökande från Kina och lika många från Iran. Jag tycker också att Amineh Kakabaveh skulle ha kunnat förklara detta för Stockholms universitet. Man säger likadant där: Vi har ett så högt söktryck att platserna kommer att fyllas av europeiska och svenska studenter. Det vi gör är att vi möjliggör en bättre kvalitet, men vi slår inte heller undan benen på dem som behöver komma hit och få studera. Vi har inrättat stipendieprogram. Vi ökar på marknadsföringen. Vi står beredda att ta emot dem som har tillräckliga förkunskaper här i Sverige. (Applåder)

Herr talman! Betty Malmberg sade att det här är en spännande utveckling. Jag kan hålla med; det är en alldeles för spännande utveckling. Kommer Sverige att införa avgifter också för inhemska studenter eller inte? Det är så spännande att jag helst skulle slippa vara med om det. Jag tycker att det var bra att Betty Malmberg tydliggjorde att de konstiga skälen om att vi ska konkurrera med kvalitet inte var några egentliga skäl. Det som nämndes var att ansökningen tar tid, att det blir fler utländska studenter och ökade kostnader och att det är kostnader som de svenska skattebetalarna inte borde behöva betala. Så uppfattade jag det. Betty Malmberg säger att ansökningarna tar tid. Man kan först konstatera att ansökningarna är lite av ett problem. Därför kan man överväga ansökningsavgifter. Då löser man det problemet separat. När det gäller studieavgifter för att studera här kan man fundera på detta: Om det nu är så bra som regeringen säger med utländska studenter - varför är det då de utländska studenterna som ska betala för den kvalitet som de bidrar med om man nu menar att det är bra för alla studenter? Regeringen menar kanske i stället att det inte alls är bra för kvaliteten med utländska studenter. Då ljuger man i propositionen. Alternativt menar man att det är någon annan än Sverige som ska betala för kvaliteten på svenska universitet och högskolor. Det är också en konstig inställning. Själva huvudfrågan är hur man tänker sig ett samhälle. Är utbildning en handelsvara där man har kunder och en internationell marknad? Eller har vi ett samhälle där vi har en fri akademi som bidrar till en samhällsutveckling och där kunskap är en oerhört viktig del i människors framsteg och det mänskliga samhällets utveckling?

Herr talman! Jag vet inte riktigt om Lage Rahm uppfattade mig korrekt. Självfallet handlar det också om att vi ska konkurrera med kvalitet. Det är det allting strävar mot. Men de faktorer som jag bland annat tog upp är problem. Det är också problem som Riksrevisionen har uppfattat och oroas över. Riksrevisionen tycker att riksdagen ska ta ställning till utvecklingen i frågan. Därför hade det varit intressant om Miljöpartiet genom Lage Rahm hade förklarat en del av frågeställningarna. Lage Rahm lyfte fram en principfråga: Kan utbildning vara en handelsvara? Jag skulle, herr talman, svara ja på den frågan - absolut. Internationaliseringen är viktig, och det är en affärsmöjlighet. År 2007 var det 3 miljoner studenter som läste utanför sitt eget hemland. Av dem lockade Sverige kanske 1 procent. Och vad lockar vi med? Vi lockar i dag med gratis utbildning. Men precis som jag redogjorde för tidigare kan vi också locka med den fantastiska kvalitet som vi har på våra utbildningar och som vi ska vara stolta över och tacksamma för. Studieavgifter behöver inte vara en konkurrenshämmande faktor eftersom de är vanligt förekommande över hela världen. Det handlar mer om hur vi kan paketera det hela och vad vi kan erbjuda dessa studenter som är på jakt efter en ny, spännande utmaning. Jag måste få passa på att ställa en fråga till Miljöpartiet. I reservation 3 har ni några märkliga detaljregleringar. Jag skulle vilja säga att ni är ett ganska hyggligt liberalt parti. Ni brukar klämma och trycka på oss och säga att vi var väldigt detaljreglerande i forskningspropositionen. Men helt plötsligt läser man i er reservation att de studenter som Sverige ska ta emot från biståndsländerna ska läsa miljöteknik och vara hänvisade till våra nordliga lärosäten. Förklara det!

Herr talman! Det ska jag gärna börja med att förklara, för jag uppskattar när man svarar på frågor. Det är naturligtvis inte uteslutande detta som gäller. Men vi kan jobba med också de här frågorna eftersom det är oerhört viktigt för utvecklingen - särskilt om man tar pengar från biståndsmedlen - att man bidrar till biståndsutvecklingen. Betty Malmberg nämnde att revisionen har tagit upp frågan och tycker att man borde diskutera saken i riksdagen. Fint! Då lägger regeringen fram en proposition. Anledningen till att propositionen läggs fram är alltså helt enkelt att vi ska ha en diskussion i riksdagen. Det finns betydligt fler sätt att ha en diskussion i riksdagen än att lägga fram en proposition i frågan och tycka att det är diskussionen. Då är saken i princip avgjord, om nu inte någon borgerlig ledamot tar sitt förnuft till fånga och övertygar några andra om den saken. Diskussionen kunde vi ha fört på ett betydligt lättare sätt; det är rimligtvis inte ett skäl för en proposition. Man talar om att konkurrera med kvalitet. Det är klart att det i den mån man pratar om konkurrens ska handla om kvalitet i utbildningarna. Det ska vi ju ha oavsett vad som händer. Men det här höjer inte alls kvaliteten, så det är inte kvalitet det här handlar om över huvud taget. Det handlar om att utländska studenter måste börja betala därför att man i princip tycker att de har blivit för många, som Betty Malmberg framförde. Om man nu inte vill ha så många studenter finns det sätt att reglera det, men om man absolut inte vill ha så många utländska studenter kan man också se till att de inte kommer genom att till exempel ta ut avgifter. Jag tyckte att det var bra att höra att Betty Malmberg konstaterade att utbildning ska vara en handelsvara och att en fri akademi inte är lika mycket värt. Nu kör vi tydligen på att börja sälja i stället. Jag tycker att det är beklagligt, men det är åtminstone bra att det blir tydligt.

Herr talman! Den ena utesluter sällan det andra, Lage Rahm. Om man ser utbildningen som en affärsmöjlighet behöver det inte innebära att akademin inte skulle stå fri. Det har vi lagskrivet. Det finns stadgat, och det fungerar på många andra håll i världen. Jag tycker att det var intressant att höra om varför man ska styra folk till att läsa just miljöteknik. Det är faktiskt vad som står i reservationen, herr talman. Studenterna ska läsa miljöteknik och det ska vara inriktning på rena energislag och klimatanpassning. Man ska företrädesvis styra dessa presumtiva studenter till Umeå, Luleå och Mittuniversitetet. Det är detaljreglering, vill jag lova. Herr talman! Det är sant att det här är medel som tas från biståndsbudgeten. Men det finns i dessa länder säkerligen ett kunskapsbehov som vida överstiger just den här nischen av frågor. Jag tänker på livsmedelsförsörjning, vattenreningsteknik, ökenutbredningen, ekonomi och demokrati. Det finns en lång lista på frågor. Det är ämnen som man kan studera på många håll. Det finns som sagt många ämnen som säkerligen appellerar till dessa studenter och som vore viktiga för dem att läsa. Riksrevisionen tog upp frågan. Det är nu vi kan och har möjlighet att diskutera. Regeringen har tidigt aviserat vad vi menar och vad vi vill göra för att stävja utvecklingen och få den under kontroll. Ni har också nu svarat på det genom era motioner. Det är så demokratin fungerar här i debattsalen. I sitt anförande sade Lage Rahm någonting om att internationaliseringsnivån sjunker. Jag skulle vilja säga att det inte stämmer. Vår regering har infört gemensamma examina och stipendieprogram för att öka studentmobiliteten och lärarmobiliteten och många andra områden som gynnar internationaliseringen, herr talman. (Applåder)

Fru talman! Vi ska nu debattera betänkandet som bygger på propositionen Konkurrera med kvalitet - studieavgifter för utländska studenter. Först skulle jag vilja slå fast några mycket viktiga kärnpunkter just för den högre utbildningen i Sverige. För det första: Vi ska ha en utbildning i världsklass som kännetecknas av hög kvalitet. Vi har väl utvecklade utbildningsmöjligheter, och vi ska ha närhet till forskning i världsklass. På det sättet blir vi attraktiva. För det andra: Internationella kontakter och utbyten är absolut grundläggande i en globaliserad värld. Det är också ett område som vi genom tidigare propositioner har visat att vi vill utveckla. För det tredje: Studenter från alla delar av vår värld, från Sverige, från Europa och från EES-länderna men även från länder utanför detta område, är med och bidrar till att öka kvaliteten med sin kunskap och med sin kompetens. Men de bidrar också till en mångfald som skapar kreativitet och kvalitet i forskningsmiljöer och utbildningsmiljöer. För det fjärde: Vi ska ha avgiftsfrihet för svenska studenter. Alliansregeringen anser att det är så viktigt att man föreslår att den lagfästs. Nu debatterar vi ett förslag som handlar om att studenter utanför EES-området ska få betala studieavgifter när de studerar vid högskolor och universitet i Sverige. Samtidigt handlar det om att stärka kvaliteten och om vilka resurser vi faktiskt lägger på den högre utbildningen. Ibland får man en känsla av att det är så lätt att hamna i en diskussion om ekonomi och kvantitet. Därför har det varit så viktigt för alliansregeringen att faktiskt diskutera kvalitet och hur vi på bästa sätt använder de resurser som vi har. Gruppen inresande studenter har nästan fyrdubblats sedan 1999. Det är bra av många olika anledningar. För Sverige som en relativt liten kunskapsnation i en globaliserad värld tillför de inresande studenterna i kraft av sin kunskap och kompetens en ökad kvalitet i utbildningen. De bidrar också till sysselsättningen vid våra universitet och högskolor liksom i de kommuner som de väljer att bosätta sig i. Efter studierna tillför de sin kompetens oavsett om de bor kvar i Sverige, vilket vi har underlättat, eller om de väljer att resa tillbaka till sitt hemland. Dessutom kan de medverka till en positiv bild av Sverige och sprida den utanför landets gränser. Vi är så beroende av utbyten och samarbeten på så många olika plan. Det gäller handelsutbyte, det gäller kulturellt utbyte, och det gäller kontakter både politiskt och säkerhetspolitiskt. På det sättet är detta en viktig faktor. Utbildningsmarknaden är global, och vi konkurrerar med många andra länder om de duktigaste studenterna. Högskole- och universitetsstudier är det första steget också mot forskarutbildning, forskning och innovation. Där är det oerhört viktigt att vi utgår från kvalitet i utbildningen. Faktorer som påverkar valet av utbildning i Sverige är givetvis flera. Det handlar om hög utbildningskvalitet och god utbildningsmiljö men också om att vi har relativt många kurser och program som också ges på engelska men även på andra språk. Men det finns en anledning att tro att just avgiftsfriheten varit ett bärande skäl till att man har valt Sverige. Vi vill konkurrera med kvalitet och inte med att utbildningen är gratis. Jag förutsätter att fokusförskjutningen från avgiftsfrihet till konkurrens på lika villkor kommer att driva kvalitetsutvecklingen vid våra lärosäten både i samverkan men också i konkurrens med lärosäten runt om i Europa och i resten av världen. Jag besökte nyligen en av våra nyare högskolor, och där såg man en stor potential när det gäller att få konkurrera på lika villkor och med kvalitet. I regeringens internationaliseringsstrategi är den första målsättningen att Sverige ska vara ett attraktivt studieland för utländska studenter. Vi kan nog förvänta oss en viss minskning av antalet tredjelandsstudenter vid införandet av studieavgifter. Men vi visar också i propositionen att vi ser möjligheter att motverka en alltför stor minskning, genom stipendiesystem och genom att satsa på ökad marknadsföring både via Svenska institutet och via andra myndigheter och organisationer som stöder internationaliseringen. Regeringen skriver också tydligt i propositionen att man kommer att ta fram en strategi för detta. För Centerpartiet och alliansregeringen är den högre utbildningen och forskningen en mycket prioriterad fråga, vilket också har märkts i de satsningar som har gjorts i tidigare budgetar. Centerpartiet välkomnar att avgiftsfrihet för svenska studenter nu lagfästs. Vi anser att ett generöst stipendiesystem är en förutsättning för att till exempel studenter från de länder som vi har ett utvecklingssamarbete med ska kunna ges möjligheter till högre utbildning till glädje och nytta för dem själva och för de länder som de verkar i. Man kan alltid diskutera hur generöst stipendiesystemet ska vara. Låt oss nu följa utvecklingen noga. Precis som regeringen skriver i propositionen får vi se vilka justeringar som eventuellt kan behöva göras i framtiden. Fru talman! När jag ser hur splittrat vänsteralternativet är i denna fråga är det ytterligare en del i utbildningspolitiken som man inte är överens om. Socialdemokraterna tillsatte den utredning som vi står här och debatterar i dag. Även om de själva helt har lämnat walk over i denna debatt har de ändå visat att de är för att studieavgifter tas ut för tredjelandsstudenter. V och mp väljer däremot att inte se den problemställning som ligger till grund för utredningen och ropar att allt, eller åtminstone nästan allt, ska vara gratis. Vi anser att vi inte ska konkurrera på den grunden. Som tidigare har lyfts fram i debatten vill mp ta ett steg till och föreslår att stipendierna ska gå till vissa studier inom vissa områden vid vissa universitet i den allra nordligaste delen av Sverige. Då häpnar man över viljan att detaljstyra. Låt oss gå från att ständigt diskutera kvantitet och ekonomi och snarare diskutera ekonomi men också kvalitet och på vilket sätt vi kan stärka den högre utbildningen i Sverige. Ta bort skygglapparna och se att världen förändras och våga möta framtidens utmaningar med en ny politik. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande 15. (Applåder)

Fru talman! Jag tackar Ulrika Carlsson för att hon i sitt anförande framför många positiva aspekter som studenter från tredje världen bidrar med i vår utbildning och samhällsutveckling. Jag blir lite förvånad. Om dessa studenter redan bidrar med så mycket, om kvaliteten är så hög och om vår utbildning är i världsklass, vad är då problemet? Varför skulle de när de kommer till detta land och studerar per automatik nu bidra med sämre kvalitet? Det är dilemmat. Jag kan inte få ihop denna ekvation. Det är en intressant fråga som jag undrar om du kan svara på, Ulrika Carlsson. Min andra fråga handlar om att man ger universitet och högskolor fria händer att själva bestämma hur mycket det ska kosta. Problemet är att universiteten och högskolorna också här kommer att konkurrera. Det är alltid de små universiteten och högskolorna som kommer att bli lidande eftersom människor gärna vill studera på till exempel Stockholms universitet och Uppsala universitet. De högskolor som är små och nystartade kommer alltid i kläm eftersom de är okända för studenter i andra delar av världen. Det är också en aspekt som man faktiskt inte har tänkt på. Jag undrar hur ni vill lösa detta.

Fru talman! Amineh Kakabaveh lyfter fram alla de positiva konsekvenser som internationella studenter för med sig. Jag ser inget motsatsförhållande i att man tittar på vilken balans som man ska ha i det svenska utbildningssystemet och ändå ser vilken positiv konsekvens detta får. Det har tidigare i debatten förts fram att det kostar ungefär 500 miljoner kronor, alltså en halv miljard kronor, för alla dessa studenter. Det är klart att utbildningen kostar och att de medel som går till utbildningen ska garantera kvalitet. Därför ser jag ingen svårighet att kunna tala om det positiva samtidigt som vi ser att vi måste öka kvaliteten för att stå oss väl i den framtida konkurrensen. Då ska vi inte konkurrera genom att utbildningen är gratis. Amineh Kakabaveh lyfter fram kostnadstäckningen i fråga om att man får ta ut olika avgifter beroende på lärosäte men också beroende på vilken utbildning det är. Det är tydligt att man betalar för just den utbildning som man får ta del och inte för andra delar. Jag förstår inte riktigt inställningen att de mindre lärosätena alltid är sämre, att det inte är samma möjligheter för de mindre lärosätena att konkurrera på lika villkor. Globalt kan vi se att många framstående utbildnings- och forskningsmiljöer inte alltid är de allra största lärosätena, utan många gånger är det nischade mindre lärosäten som är riktigt duktiga på det som där görs. Det är viktigt att alliansregeringen satsar ytterligare resurser på att öka möjligheterna för alla våra lärosäten, via egna medel men också när det gäller Svenska institutet, att göra reklam för alla fantastiska lärosäten som finns i vårt land och för kommande studenters möjligheter att studera vid dessa.

Fru talman! Min fråga om sämre kvalitet kvarstår. Det där har inte bevisats. Alla universitet och högskolor är, som både Ulrika Carlsson och Betty Malmberg framfört, någonting positivt. Det vet vi. De utländska studenterna har bidragit med väldigt mycket. Hittills har inte kvaliteten varit så dålig. Jag har inte hört det vare sig från lärarkåren eller studentkåren eller från universitet och högskolor. Problemet är inte kvaliteten. Därför är rubriken störande. Utländska studenter har i alla år funnits här och bidragit och varit utvecklande för oss. Det har inte varit några problem. Men synen på utbildning har ändrats i Sverige i och med högerregeringen. Allt ska nu kosta. Det ska handlas och köpas. Men kunskap kan man inte alltid köpa sig. Den principen har funnits i Sverige, och den är det viktigt att behålla. Man kan se att kvaliteten har varit bra på universiteten där var fjärde student har utländsk bakgrund. Dessa har bidragit i sammanhanget, så det finns inte någon anledning att här påstå att de har försämrat utbildningskvaliteten. Självklart är alla högskolor och universitet duktiga. De har kvalitet. Men det som här föreslås gör att de små universiteten riskerar att konkurreras ut eftersom det handlar om de kända stora lärosätena. Inte bara i Sverige utan också i omvärlden är det så. Vi är inget undantag i världen. Vi vet ju hur det varit. Danmark är ett exempel. Australien är ett annat exempel. Det är det viktigt att komma ihåg.

Fru talman! Varför plötsligt sämre kvalitet? Det är viktigt att inte bara ge en ögonblicksbild av hur det för tillfället fungerar, utan det gäller att också se till utvecklingen över tid. I debatten har vi redan berört att det har varit en väldigt stor ökning av antalet utländska studenter. Vi vet att det medför rejält ökade kostnader vid själva ansökningsförfarandet. Det är också så att allt färre inom området får ta del av den högre utbildningen. Det är bra att det i diskussionen handlar så mycket om kvalitet. Det är ju kvaliteten vi så många gånger pratar om. I dag känns det som att Vänsterpartiet bara lyfter fram den fantastiskt bra kvaliteten i den högre utbildningen. Men vi vet att vi måste fördela om resurser för att också ge möjlighet till ytterligare kvalitetsförbättringar. Den alliansregering som nu styr Sverige har vid ett antal tillfällen tillfört kvalitetshöjande medel, men vi vet att det inte varit tillräckligt. Då måste man se till helheten och se vilka möjligheter som finns att ytterligare stärka kvaliteten i utbildningssystemet. Vi ser att utvecklingen under de senaste åren - jag nämnde att det skett en fyrdubbling sedan 1999 - inte är hållbar om vi tittar framåt. Vi måste se över detta och se hur vi kan få en balans, hur vi kan stärka kvaliteten och hur vi kan konkurrera med kvalitet. I dag finns det lärosäten som konkurrerar just med att det är gratis utbildning. Man har olika avtal med olika högskolor runt om i världen och konkurrerar med gratis utbildning. Jag tror att detta kommer att driva fram att man på ett mycket tydligare sätt får konkurrera med kvalitet. Det kommer att gynna lärosätena, och framför allt kommer det att gynna våra studenter som genomgår de olika utbildningarna. Dessutom kommer det att gynna vårt samhälle eftersom vi får studenter med större kunskap och kompetens som de sedan på olika sätt kommer att bidra med i näringslivet.

Fru talman! Ulrika Carlsson pratar väldigt mycket om hur bra det är med internationalisering och med att ha många utländska studenter. Det uppskattar jag, för jag tycker att det är positivt. Men varför är Centerpartiet, Ulrika Carlsson, med på en ordning som i ett slag radikalt kommer att minska antalet utländska studenter? Om man menar att utländska studenter bidrar till kvalitet - jag uppfattar att Ulrika Carlsson menar det - menar man då också att det är de utländska studenterna som har ansvaret för kvaliteten, som har ansvaret för att betala för kvaliteten vid svenska lärosäten? Vi tar inget ansvar för internationalisering och kvalitet, utan det ansvaret får någon annan ta - så tycks det vara. Ulrika Carlsson nämnde här att vi väljer att inte se problemet med att fler utländska studenter kommer hit. Jag tycker att det är ett konstigt synsätt att börja med att se det som ett problem att utländska studenter kommer hit. Om man tycker att det kommer för många finns det ju andra metoder än avgifter för att få en begränsning om man nu är intresserad av det. Men det verkar regeringen inte alls vara intresserad av. Och vad händer om många utländska studenter inom EU eller EES-området kommer hit? Är också det då ett problem, eller vad betyder det? Det heter att vi ska se att världen förändras och att vi ska våga möta framtiden med en ny politik. Det hela blir väldigt klichéaktigt. Rimligtvis är det väl inte så att man bara för att man inte ändrar sin politik inte möter framtiden. Det kan ju inte vara ett självändamål att ändra en bra politik till en dålig politik för att man ska möta framtiden. Det är inte ett bra sätt. Det hela är befängt!

Fru talman! Det är alldeles uppenbart att vi lite grann ser olika logik i det som vi diskuterar och debatterar här i dag. Det är viktigt för Sverige att vara en del av en internationaliserad värld. Men vi räknar inte i antalet huvuden när det gäller internationella studenter, utan det är mixen, mångfalden, möjligheterna, kunskapen, kompetensen och kreativiteten som vi behöver se ytterligare stärkas och utvecklas vid våra lärosäten. Vi ska ha konkurrens på lika villkor. Jag tror att det är väldigt viktigt för Sverige att förstå att vi är en del. Det är det viktigt att se för oss som på olika sätt ibland utmålar det egna landet som lite bättre än andra länder och som lite mer speciellt. När det gäller högre utbildning och forskning behöver Sverige vara riktigt väl anpassat sett till konkurrenskraften. Därför måste vi hitta ytterligare förstärkningsmekanismer som driver kvalitetsutvecklingen. Det vi här talar om är en del. Vi kommer att få tillfälle att i denna kammare diskutera ett antal propositioner om autonomi och kvalitet - precis som vi nu diskuterar studieavgifter - som tillsammans visar på helheten, på att alliansregeringen har förstått behovet av att stärka kvaliteten inom den högre utbildningen och forskarutbildningen samt inom forskning och innovation. Därför ser jag det här som en pusselbit i helheten just när det gäller att se hur Sverige på sikt kan stärka sin konkurrenskraft. Det är absolut så att vi anser att internationaliseringen är viktig. I mitt anförande talade jag om internationaliseringsstrategin. Den första delen i den strategin handlar just om att Sverige ska vara ett attraktivt studieland för utländska studenter. Att vara ett attraktivt studieland för utländska studenter handlar om att man vet att man när man läser i Sverige kan få den absolut bästa utbildningen - en utbildning som definitivt bidrar till den framtida karriär man tänkt sig, oavsett vilket område det är.

Fru talman! Jag ska passa på att säga att det ibland har varit lite förvirrande beträffande detta med lagfäst - att svenska studenter inte ska betala en avgift. I praktiken är det redan lagfäst med en förordning, skulle man kunna säga. Den praktiska skillnaden är i princip noll i sammanhanget. Däremot tycker jag att det är bra att man gör den här förändringen, vilket vi också föreslår. Men det är liksom inte någon stor sak att slå sig för bröstet för. Sedan är det smått parodiskt när Ulrika Carlsson pratar om kvalitetssatsningar och att den här propositionen handlar om kvalitet, när hon är väl medveten om att i princip hela högskolevärlden anser att det är ett kvalitetsosäkert förslag som man har tagit fram på ett icke kvalitetssäkert sätt. Det är väl inte rimligt att stå här och påstå att det är en satsning på kvalitet. Nu ska jag inte gå mer in på det, för vi återkommer till det. Jag menar bara att man rimligtvis inte kan säga det. Jag tycker att det är intressant att notera att kreativiteten och mångfalden uppges stärkas genom att folk betalar avgifter. Gäller det på fler områden? Blir man mer kreativ om man är tvungen att betala? Ökar mångfalden ju fler det är som betalar? Är det någon sorts genomgående princip? Det är väl inte möjligt att man kan anse det - trodde jag, tills i dag. Jag vill passa på att påpeka att jag tycker att det är ett problem när vi pratar om utbildning som en handelsvara. Utbildning är inte bara en handelsvara - utbildning är så mycket mer. Den här ensidiga fokuseringen på att sälja, konkurrera och handla med utbildning riskerar att leda väldigt fel, som det har gjort på en del universitet, dock inte i Sverige ännu.

Fru talman! Det är viktigt att se vilken proposition vi diskuterar här i dag, nämligen den om studieavgifter för utländska studenter. När det gäller kvalitet förstår jag inte riktigt det som Lage Rahm framför om att utbildning plötsligt blir en handelsvara och så vidare. Det är väl det man har framfört att det är, att handelsfördelarna handlar om att det är gratis. Det handlar också om att titta på att det ger möjligheter till konkurrensfördelar. Vi ser på hur vi kan skapa en långsiktigt hållbar utveckling också för universitets- och högskolesektorn i Sverige i ett internationaliserat samhälle. Då handlar det om att detta är en av pusselbitarna för att hitta en bra balans mellan möjligheten för dem som finns inom vårt område och möjligheten för dem som kommer utifrån att rekryteras och känna att de får en utbildning som är bra på lika villkor. När det gäller just det område vi diskuterar i dag är det viktigt att se att det inte är antingen-eller. Det är inte antingen det ena eller det andra. Lage Rahm har tidigare i debatten framfört att det är en motsättning mellan att kunna konkurrera med kvalitet och att kunna konkurrera med att det är gratis, en handelsvara kopplat till en fri akademi. Men det här måste kunna finnas i samma verklighet. Vi vill ha fria akademier - det är därför vi kommer att stå här och diskutera Autonomiutredningen. Vi vill ha en internationalisering - det är därför vi redan har lämnat en proposition på det området. Detta är ytterligare en pusselbit som kommer att göra det möjligt för Sverige som kunskapsnation att stärka kvaliteten i utbildningen. Att inte våga se, vilja se och vilja förstå vad man läser - jag förstår inte riktigt. Det finns väldigt tydligt utskrivet i propositionen på vilket sätt detta leder till ökad kvalitet.

Fru talman! Principen om en avgiftsfri utbildning är en tradition som för Folkpartiet rent ideologiskt är extremt viktig att värna. Det är principen om utbildning av hög kvalitet också. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att det är kärnan i Folkpartiet: God utbildning för alla. Därför känns det skönt att alliansregeringen stärker skyddet för att avgiftsfrihet fortsatt ska gälla svenska studenter genom att föra in detta i lagen. Jag tycker att det är på gränsen till ohederlig debatt när oppositionen försöker framföra någonting annat. Ett land är bara så starkt som det intellektuella kapital befolkningen har. Men världen förändras - den gör det, oavsett Miljöpartiets åsikt eller ej. Internationaliseringen och globaliseringen kräver att vi som nation också ser över vad vi behöver göra för att hänga med i den utvecklingen. Låt mig vara lite privat. Jag avslutade min högskolesväng 1992. Det känns inte som så länge sedan fast det låter så. Jag gjorde den omvända resan. Då jag inte hittade någon utbildning som passade mig i Sverige åkte jag till England. Jag ska inte uppta kammarens tid med att berätta om det enormt stora antalet blanketter, telefonsamtal och formulär som jag var tvungen att producera och formulera för att få det svenska utbildningsväsendet att förstå att jag ville läsa hela min utbildning utomlands. Då var det nämligen fortfarande extremt ovanligt att så skedde. Men de senaste tio åren har antalet utländska studenter på svenska universitet och högskolor tredubblats. På väldigt kort tid har det gått från att det var undantag till att det nu i Lund, som är mitt läns universitet, är 10 procent av eleverna som kommer från utlandet. Inför höstterminen 2009 sökte 120 000 studenter från länder utanför EU och EES till en svensk utbildning. Vi har alltså gått igenom ett extremt stort skifte inom svenskt utbildningsväsen. Internationaliseringen och studentutbudet är en tillgång för Sverige och för andra länder. Jag vill påstå att min engelska utbildning gjorde nytta för skolsystemet i England, eftersom jag tillförde ett nytt perspektiv när vi diskuterade samhällsfrågor och tillförde medel till studentkassan eftersom jag betalade för min utbildning. Men min utbildning gjorde också nytta för Sverige, för när jag kom tillbaka hit hade jag en unik erfarenhet som gjorde att jag definitivt drog in pengar till den byrå jag arbetade för. Den ökade rörligheten är av godo. Men den för också med sig påfrestningar och ökade kostnader som får konsekvenser för det svenska utbildningsväsendet. Vill man inte se det är man utvecklingsfientlig, skulle jag vilja hävda. Detta har också påtalats av Riksrevisionen. De säger klart och tydligt att regeringen måste komma tillbaka till riksdagen och redovisa hur det ser ut så att vi kan ta ställning. Det har de nu gjort, och det är det vi behandlar här i dag. Förslaget som ligger framför oss är att det ska införas avgifter för utomeuropeiska studenter, och det görs av tre mycket enkla skäl. För det första: Vi bjuder alla som vill, oavsett om de kan eller inte kan betala, på gratis utbildning. Det urholkar finansieringen av den svenska högskolan. Den som inte vill se det ber jag titta på siffrorna igen. Det handlar om totalt en halv miljard kronor varje år som skulle kunna gå tillbaka och användas för angelägna reformer i högskolan. För det andra: Svenska studenter som reser utomlands får betala för sig. Då är det väl rimligt att den principen också gäller för utländska studenter som kommer till Sverige. För det tredje: Det växer fram en global utbildningsmarknad. Om oppositionen slår till dövörat när vi säger marknad kan jag kalla det utbildningsmiljö i stället. Det växer fram en global utbildningsmiljö. Drygt tre miljoner studenter per år studerar utomlands. Här måste Sverige kunna konkurrera med kvalitet, inte med gratis utbildning. Enligt enkätundersökningar är avgiftsfriheten det viktigaste när dessa elever väljer var de ska studera, inte kvalitet. Hade jag suttit i svensk högskola hade jag dragit öronen åt mig. Det är alltså högskolan som måste höja sin kvalitet för att kunna locka hit dessa studenter. Det kan inte vara rimligt att det ska vara på detta sätt. Det får sannolikt också effekter för kvaliteten på de studenter som kommer hit. Och studenternas kvalitet påför naturligtvis också kvalitet i högskolan. Allianspartierna har som målsättning att skapa en svensk högskola av världsklass. Jag tror att vi har varit ganska tydliga med det. Då måste vi locka till oss de bästa studenterna oavsett nationalitet. Samtidigt som avgifterna införs skapar vi också två stipendiesystem, ett som riktar sig till studenter i de tolv länder som Sverige har långsiktigt biståndsarbete med och ett för dem som har särskild kompetens. Jag upprepar: Ja, det är strategiskt viktigt för Sverige som utvecklingsland och för andra länder att vi får hit de vassaste hjärnorna. För att lyckas med det måste vi konkurrera med kunskap. Upprepning är alltings moder, och jag säger det igen: Vi kan inte ha utbildningsrealisation. Genom att vi slutar att bjuda alla på gratis utbildning kan vi nu också satsa specifikt på vissa länder där vi vet att det finns ett otroligt stort behov av utbildning. Dessutom kan vi satsa på kvalitetshöjande åtgärder inom högskolan. Det är, enligt min mening, ett mycket mer effektivt sätt att använda biståndsmedel. Fru talman! Lage Rahm citerade en före detta utbildningsminister som jag hoppas att vi aldrig mer behöver se som minister. Låt mig avsluta med att citera dåvarande utbildningsministerns nuvarande kollega. "Det var den socialdemokratiska regeringen som tillsatte utredningen för att se över möjligheten att ta ut avgifter för utomeuropeiska studenter. . Det fanns i sammanhanget en tydlig politisk inriktning om att även lagstifta om avgiftsfriheten för inhemska studenter." Det är citerat från Socialdemokraternas särskilda yttrande i det betänkande som i dag debatteras i kammaren. Jag förstår att Mikael Damberg inte är närvarande, för jag vet inte hur han skulle kunna fylla ut åtta minuter med detta. Vi har nu hört tre ganska entydiga röster. Jag vill inte föregripa min kollega som kommer härnäst, men jag kan tro att hon kommer att säga ungefär samma saker. Den andra parten i oppositionsgrupperingen är Miljöpartiet med dess fantastiska inkonsekvens. De säger att om man studerar vid nordliga lärosäten får man lov att göra det eftersom där finns gott om bostäder. Och då bör man naturligtvis läsa miljöteknik eller något liknande. Sedan har vi Vänsterpartiets ganska skrämmande bild som jag trodde att jag aldrig mer skulle höra talas om. Det liknar snarast social turism när man undrar varför studenter ska komma till Sverige om det inte är gratis. Jag ställer mig mycket frågande till det och hoppas att kammaren ser att det mot dessa tre spretande alternativ finns en allians som är rörande överens om att vi ska ha en högskola av världsklass. Vi vill ha hit de vassaste hjärnorna, och vi vill att det sker med exempelvis de biståndsmedel som finns. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet. (Applåder)

Fru talman! Det är intressant att notera att regeringspartierna mest verkar vara intresserade av att tala om detaljer i den sista reservation som vi i Miljöpartiet har i betänkandet. Det är talande, för jag förstår att det inte är särskilt roligt att tala om de egna förslagen. Jag kan konstatera att det i vår reservation står, vilket inte verkar ha uppfattats av företrädarna för Alliansen, att stipendier särskilt bör ges för utbildning inom miljöteknik med inriktning på rena energislag och klimatanpassning. Stipendiet ska alltså inte bara ges, utan det ska vara ett extra tillskott. Vi har också avsatt mer pengar för det än regeringen. Samma princip gäller vid de nordliga lärosätena. Därmed har vi det avklarat. Om jag förstått Tina Acketoft rätt är kärnan i Folkpartiet god utbildning för alla. Det är intressant. Det är en bra premiss. Med god utbildning för alla menar man rimligtvis alla svenskar, och det är det jag lite grann är rädd för att det handlar om. Det gränsar nästan till en nationalistisk agenda. Med god utbildning för alla menar man undermedvetet svenskar. Det är ett problematiskt synsätt. Jag uppfattade att Tina Acketoft var inne på principen att kvaliteten blir bättre om man betalar. Är det verkligen det som Folkpartiet menar? Gäller det fler områden? Är det en princip att kvaliteten blir bättre om man betalar? Så kan det väl ändå inte vara? Det sades också att utvecklingen kräver . och sedan någonting. Det är ett klassiskt argument som inte är något argument. Rimligtvis måste vi hålla oss till sakargumenten. Utvecklingen är inte någon person eller organisation som kan kräva någonting. Det är ett befängt sätt att använda det svenska språket på, att förvrida det.

Fru talman! Jag är inte säker på att jag uppfattade några frågor. Lage Rahm har ett antal gånger stått och raljerat över huruvida allting blir bättre om det är gratis. Nu halkar jag ned på samma debattnivå, men låt mig ändå ge ett hypotetiskt exempel. Anta att vi hade haft sju olika poliskårer i Sverige varav en var gratis, och jag valde den som var gratis. Den var inte bra, men den var gratis. Det är klart som sjutton att det får effekt. Det har betydelse om man betalar, om man tillför medel. Naturligtvis är det så. Jag kommer tillbaka till att det i dag bara är de som har råd att själva betala sitt uppehälle som över huvud taget har möjlighet att komma hit och studera. I annat fall kan man inte göra det. Med det stipendiesystem vi nu inför ger vi möjlighet också för uppehälle. Det är ett sätt att se till att fler får möjlighet att skaffa sig utbildning under rimliga villkor. Lage Rahm säger att vi valt ut två specifika delar i Miljöpartiets reservation som vi tycker är lite märkliga. Där finns faktiskt ganska mycket som är märkligt. Bland annat säger man att avgifter skapar onödig byråkrati. Däremot är ansökningsavgifter tydligen helt okej och skapar ingen onödig byråkrati. Inte heller där är man alltså helt konsekvent. Man vill inte bara ha studenter som fyller bostäder i Norrland och studerar på miljötekniska områden, utan man säger också att avgifter å ena sidan skapar onödig byråkrati men kan å andra sidan vara okej.

Fru talman! Jag börjar med det som Tina Acketoft tog upp sist, avgifterna. Att inrätta ett system där man tar ut avgifter för vissa studenter kräver stora administrativa insatser av högskolorna. Bland annat har Sveriges universitets- och högskoleförbund tydligt framfört att det blir oerhört komplicerat, särskilt med tanke på den korta tid på vilken det ska genomföras. Att däremot ta ut avgifter för ansökningar är inte alls lika komplicerat och skulle underlätta den byråkratiska hantering vi redan har av ansökningar. Jag förstår därför inte riktigt hur man kan jämföra dem. Sedan vill jag säga att jag är glad att vi inte har konkurrerande poliskårer och tror och hoppas att inte heller Folkpartiet anser att vi ska ha konkurrerande poliskårer. Det visar att det inte är givet att det alltid är bra att konkurrera om allt i ett samhälle. För att förtydliga - jag kanske inte har varit tillräckligt tydlig eftersom jag tycks ha missuppfattats - vill jag säga att det självklart är bra att inrätta stipendiesystem. Vi tycker att det är utmärkt. Redan innan propositionen lades fram motionerade vi om att vi borde ha stipendiesystem för utländska studenter som kommer hit. Uppehället i Sverige kostar förstås, och det skulle man då kunna betala med stipendier. Det är dock endast en liten del av stipendierna som kommer att gå till studenter som därmed även får uppehället betalt, vilket möjligtvis kan bli problematiskt för vissa. Jag vill återkomma till att det är problematiskt om man menar att utvecklingen kräver att man går åt ett visst håll. Rimligtvis för politiska beslut människor åt ett visst håll, och man kan ha orsak att fatta dessa beslut. Det kan man göra på grund av vad som händer i omvärlden, men det är inte så att det krävs någonting av någon. I det här fallet krävs det inte, utan Sverige skulle kunna införa andra system för att mota detta problem.

Fru talman! När det gäller utvecklingen, framtiden och så vidare har Miljöpartiet och Alliansen helt olika bilder av vad som krävs för att vi ska kunna möta den framtid som vi vill se. Det gäller förändringar över huvud taget som vi vill göra i vårt samhälle. Låt mig, för att det ska bli tydligt, upprepa att det finns tre skäl till att vi vill införa den här åtgärden. För det första: Om vi bjuder alla på gratis utbildning urholkar det resurserna i den svenska högskole- och universitetskassan. Det handlar om 500 miljoner kronor som vi kunde använda till kvalitetshöjande åtgärder, resurser som vi i vanliga fall är överens om att vi behöver tillföra högskolan. För det andra: Svenska studenter som åker utomlands och studerar får betala en avgift. Också av rena rättviseskäl tycker jag att detta är en rimlig åtgärd. För det tredje: Om vi ska konkurrera, inte som ett låglöneland, inte som ett lågprisland, inte som ett gratisland, när det gäller studenter måste denna åtgärd vidtas. Framtiden och utvecklingen kräver det om vi vill hänga med kvalitetsmässigt. Om vi vill ha en Nobelmiddag där vi för en gångs skull kan fira svenska Nobelpristagare måste vi satsa på kvalitetshöjande åtgärder inom högskola och forskning.

Fru talman! Det är intressant att lyssna på argumentationen om varför studenter som kommer till vårt land kommer att försämra kvaliteten. Jag vill fråga Tina Acketoft varifrån hon fått enkätundersökningen. Finns det belägg för detta, och varför har i så fall inte vi andra fått enkätundersökningen som säger att utländska studenter endast kommer hit för att utbildningen är gratis? Varför skulle utländska studenter från så kallade tredjeländer och tredje världen, men inte de som kommer från länder inom EU, medverka till sänkt kvalitet i högskolor och universitet? Det är en fråga till en folkpartist som är liberal och pratar mycket om principer, solidaritet och så vidare. Till sist undrar jag om det bistånd till demokratisk samhällsutveckling och minskade klassklyftor i andra delar av världen som man har kommit överens om. Varför ska biståndet användas till utbildningar här i Sverige för studenter från vissa länder? Hur kan man acceptera att detta sker? Biståndet ska gå till massorna, inte till enskilda individer. Det är också en fråga som jag skulle vilja ha svar på.

Fru talman! Om Sverige inte hade infört folkskolan när vi gjorde det hade vi inte varit skymten av det vi är i dag, tror jag. Utbildning är den absolut bästa motorn till utveckling i ett samhälle. För mig är det självklart att utbildning också är en del av biståndsarbetet. Det är bra att människor får komma hit och skaffa sig en bra utbildning. Vissa kan inte göra det i sitt hemland av olika skäl. Den bästa hjälp vi kan ge är väl att se till att de får komma hit till Sverige och få utbildning. Det gör vi genom detta studiemedelssystem. Tidigare har det inte varit möjligt. Har man inte kunnat skaffa till sitt uppehälle själv har man visserligen kanske fått komma hit och studera, men man har då inte kunnat leva här i vilket fall som helst. Vi har infört det här stipendiesystemet för att garantera att de tolv prioriterade länderna ska ha en gräddfil - vi kan kalla det så - till utbildning i Sverige. Det tycker jag är helt rätt och riktigt. Amineh Kakabaveh från Vänsterpartiet står och säger flera gånger att den främsta konkurrensfördelen svenska högskolor har är avgiftsfriheten. Hon har fått möjlighet att rätta sig eller vinkla om det på något sätt, men ändå kommer det hela tiden glasklart. Det måste då betyda att en student från ett annat land väljer det som är gratis, inte för att det har bäst kvalitet utan bara för att det är gratis. Låter inte det lite märkligt? Låter det inte som att Amineh Kakabaveh skulle kunna ändra det? Därför säger vi att vi måste förändra kvalitetssystemet i högskolan. Det är inte den enda enskilda åtgärd vi vidtar. Vi har ett helt batteri av olika insatser inom detta område för att höja kvaliteten vid högskolor och universitet, så att inte de utländska studenterna när de ska välja vart de ska åka för att studera tänker: Vi tar det land som är gratis, inte för att vi tycker att det är bra, utan för att det är gratis.

Fru talman! Tala klarspråk, Tina Acketoft! Så här är det, som du vet: Hur vi än vänder och vrider på saken är Sverige ett litet land, och språket är väldigt litet. Den som kommer från en annan del av världen måste läsa på ett annat språk för att kunna förstå det som studeras här, och det är engelska. Den enda möjligheten att komma har funnits genom att det varit avgiftsfritt. I dag kommer inte studerande som är av högre kvalitet, utan det är de rika som kan betala som kommer. Så är det. Den uppfattningen står Vänsterpartiet för. Svara på frågan också, i stället för att hacka på saker och ting som jag har förklarat många gånger! Detta har olika vinklingar. Självklart är det så. Som politiker måste vi argumentera utifrån olika aspekter. En aspekt är ideologisk. För oss är det ideologiskt. Vi vill inte ha de rikaste. Vi vill ha kvaliteten från alla som kan bidra. När det gäller biståndspengarna: Självklart är det viktigt med utbildning och att satsa på andra delar av världen som inte har möjligheterna. Man får bistånd för att utveckla skolor inom sitt eget land. Detta har du inte heller svarat på, men det är viktigt att komma ihåg. Bistånd skickas för att man ska utveckla massorna, inte en eller två personer. Det är också en viktig aspekt i det hela. Jag får heller fortfarande inte svar på varför kvaliteten är sämre i dag och vad är det för påhittad argumentation.

Fru talman! Det måste vara någon typ av förbistring. Jag tror inte att vi förstår varandra över huvud taget i denna fråga. Jag upprepar gärna: Vi kan inte bjuda alla på gratis utbildning om vi vill hålla hög kvalitet i det svenska utbildningssystemet. Det går inte. Det klarar vi inte av. Vi vill se till att de som har störst behov ska få lättare tillgång till utbildningssystemen i Sverige. Det kan inte Vänsterpartiet ha någonting emot. Vi vill dessutom se till att de som är mest konkurrenskraftiga och har specialkunskap också ska komma in, så att vi kan höja spetskompetensen på forskning och utbildning i Sverige. Det kan inte heller Vänsterpartiet ha någonting emot. Vad vi vill göra med detta är att bredda utbildningen och se till att högskolor och universitet får bättre resurser, att vi får hit de vassaste hjärnorna och att vi får hit studerande från de tolv länder som vi främst har riktat våra biståndsmedel mot. Det är alltså en bredare utbildning för massorna samtidigt som det är ett lyft. Vi vill komma upp igen på spetskompetensnivå. Jag säger det igen: Jag tycker att Nobelmiddagar är fantastiska, men det hade varit ännu roligare om vi någon gång fått se en svensk vinnare av Nobelpriset också, därför att vi har så hög kvalitet både på dem som är i utbildningssystemet och på utbildningssystemet som sådant. Det är detta som den här alliansregeringen unisont står bakom och arbetar för, medan ni har tre olika alternativ, och de som står för det första av dessa tre alternativ vill inte ens vara här i kammaren i dag och debattera det som ni andra två tycker är så oerhört viktigt. Vi kommer nog inte att komma överens i denna fråga. Men i alla fall kan vi vara överens om att vi vill ha ett rejält lyft för högskolan och universiteten och se till att studerande från de länder som vi riktar oss mot specifikt ska få lättare att ta sig hit och studera. (Applåder)

Fru talman! Jag vill gärna börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. Det är ett alldeles utmärkt betänkande, efterlängtat av både Alliansen och hela universitets- och studievärlden. Det är härligt! Jag vill också gärna konstatera att det glesnar på vänsterkanten i kammaren. Jag ser det naturligtvis som en politisk vision och en bekräftelse på hur framtiden ser ut. Det har vi i och för sig ingenting emot. Inledningsvis vill jag passa på att understryka att det finns en viktig princip i det här betänkandet som vi i Alliansen har varit väldigt noga med att slå fast. Det gäller det berömda avgiftsspöket, som det viftas med från vänsterkanten gång på gång, det vill säga att det här skulle vara det första steget mot att avgiftsbelägga även övriga studenter, som kommer från Europa eller Sverige. Det finns inte något skäl till den oron. Mina kolleger har tidigare sagt det, men jag vill understryka detta. Det är inte aktuellt, varken nu eller i framtiden. Avgiften gäller studenter från länder utanför EES-området och Schweiz. Vi har en annan fråga som vi har drivit minst lika länge, och det är det principiellt riktiga i att avgiftsbelägga just studier för studenter från så kallade tredjeländer. Tredjelandsstudenter bidrar på en rad olika sätt till svensk högre utbildning och forskning och till det svenska samhället i stort. Den mångfald av erfarenheter och kunskaper som skapas genom tredjelandsstudenternas närvaro höjer kvaliteten i den högre utbildningen. Internationellt präglade utbildningsmiljöer speglar också i hög grad det sammanhang som många studenter kommer att möta senare i arbetslivet. Fru talman! Det här är enligt oss goda argument för att slå in på den linje som vi har att besluta om i dag. Vi beslutar att en viss avgift kommer att tas ut. Men vi avsätter också medel i form av stipendier för tredjelandsstudenterna. Vi inrättar det nya stipendiesystemet som omfattar 30 miljoner kronor om året och ska riktas till särskilt kvalificerade studenter från länder som Sverige har långsiktigt utvecklingsarbete med. Det ska täcka både levnadskostnader och studieavgifter. Detta är väldigt viktigt inte minst för att mota de argument som har framförts här från vänsterkartellen tidigare. Vi tycker inte att det bara är rika barn som ska komma till Sverige som det tidigare ha varit. Vi tycker inte heller att det är bra att de bara ska leva på nudlar. Det är inte bra att ha det på det sättet. Vi vill att alla som har intellektuell kapacitet ska ha möjlighet att komma till Sverige och ha rimliga levnadsvillkor. Det vill vi försäkra oss om genom det nya stipendiesystem som vi nu inrättar. Stipendierna kommer dessutom att fördelas via Svenska institutet, vilket gör det rättssäkert. Det är inte hipp som happ och på måfå, utan ett klokt och genomtänkt system. Det andra nya stipendieprogrammet som riktar sig till särskilt kvalificerade tredjelandsstudenter utanför EU och EES ska inte täcka levnadskostnader utan enbart studieavgiftskostnaden. Från och med 2012 ska programmet omfatta 60 miljoner kronor, och stipendierna ska fördelas via en myndighet till universitet och högskolor som sedan distribuerar stipendierna till studenterna. Det är ett väldigt bra och genomtänkt system. Däremot är de positiva effekterna i allmänhet inte ett argument för en allmän avgiftsfrihet för alla som önskar studera i Sverige. Tvärtom är den allmänna avgiftsfriheten ett trubbigt instrument som inte ger någon möjlighet att styra hur stora kostnader tredjelandsstudenterna tar i anspråk. I Sverige har den totala andelen inresande studenter trefaldigats sedan 1999 och är numera större än andelen utresande svenska studenter. Totalt utgjorde de inresande studenterna drygt 8 procent av samtliga studenter i Sverige under läsåret 2007/08. Gruppen fritt inresande studenter - de brukar kallas free movers - har nästan fyrdubblats sedan 1999. Knappt 10 000 av de fritt inresande studenterna under 2007/08 kom från länder utanför EES och Schweiz. Av dessa kom nästan 70 procent från Asien. Fru talman! En allt större andel av grundutbildningsanslagen används för utbildning av tredjelandsstudenter. Under 2007/08 uppskattade regeringen att ca 500 miljoner kronor användes till det, som också mina kolleger tidigare har nämnt. Den snabbt ökande omfattningen av antalet studenter samt behovet av fler utbildningsplatser och stärkt kvalitet är enligt regeringen skäl för att anslaget till utbildning och högskolor bör avlastas dessa kostnader. Det är ganska rimligt. Vi har nämligen till skillnad från vänsterkartellen en budget som ska hållas. Vi har inget fritt fall uppåt när det gäller andelen medel som fördelas. Vi har en budget som ska hållas, och vi vill också respektera det. Där finns det en begränsning för en seriös utbildningspolitik. Högre utbildning är strategiskt viktig för vår gemensamma framtid. Sveriges förmåga att bevara och utveckla välfärden är till mycket stor del beroende av vårt lands förmåga att hantera kunskap. En välutbildad befolkning är helt central för ett land som vill hävda sig i en starkare global konkurrens. Här i kammaren har det sagts väldigt mycket klokt från en enad allians. På vänstersidan noterar vi att socialdemokraterna över huvud taget inte vill debattera den här frågan. Man kan misstänka att det beror på att deras kolleger i den så kallade vänsterkartellen har så spretiga förslag att man vill undvika att debattera den här frågan. Det kan jag förstå, eftersom de tycker som vi. Det brukar de inte vilja erkänna alltför öppet. Vänstern vill att det ska vara gratis, och Miljöpartiet vill att det ska vara gratis men med avgifter. Det har vi också hört tidigare. När jag tidigare lyssnade på debatten funderade jag ganska mycket. Har ni i Miljöpartiet över huvud taget något tak när det gäller utbildningsanslagen? Finns det någon övre gräns? Detta är en kostnad som har eskalerat. Det är allt fler studenter som kommer till Sverige. Har ni över huvud taget någon övre gräns för hur många studenter från länder utanför Europa som får, kan eller ska komma? Eller är det så att utbildningsanslaget för svensk universitets- och högskoleutbildning kan svälla precis hur mycket som helst? Vi har tidigare hört att gratis tydligen är det bästa. Vi har här tidigare understrukit under debatten att svensk högskole- och universitetsutbildning har en kvalitet i världsklass. Vi kommer att bli ännu bättre och ännu spetsigare. Vi vill erbjuda de studenter utanför EES-området som har de skarpaste hjärnorna och inte de största plånböckerna att komma hit till Sverige. Jag yrkar än en gång bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Fru talman! Eva Johnsson undrade här senast över om det finns någon övre gräns för utbildningsanslaget för Miljöpartiet. Jag ska svara, eftersom jag tycker att det är trevligt att svara. Om Eva Johnsson hade bemödat sig med att läsa vårt alternativa budgetförslag så hade hon sett att det finns en summa för utbildningsanslaget. Det är vad vi föreslår. Däremot har vi aldrig sagt att utbildningsanslaget aldrig någonsin får överstiga ett visst antal kronor. Det är inte ett bra sätt att driva politik. Givetvis anpassar man efter hur situationen ser ut. Eva Johnsson nämnde att förslaget var efterlängtat av allianspartierna. Det är möjligt, eftersom det dragit ut på tiden. Det tog lite tid att få fram det. Jag kan förstå om ni möjligtvis har längtat. Hon hävdade också att det var efterlängtat från hela studievärlden enligt ett citat. Jag undrar om Eva Johnsson verkligen menar det, eller stod hon och sade någonting hon inte menade? Omfattar den studievärld där alla går och längtar efter förslaget till exempel studenterna? Tycker de att det är bra? Omfattar studievärlden alla universitet? Det är att förvränga fakta att säga att det är efterlängtat. Det är snarare så att man i högskolesektorn är mot förslaget. Jag vill också passa på att säga någonting om avgiftsspöket. Vi säger inte att ni föreslår att införa det. Vi säger bara att ett första steg rimligtvis är att införa det för utländska studenter. Finns det något land som har studieavgifter för inhemska studenter som inte har det för utländska? Det skulle i sådana fall vara väldigt bra att veta. Det är klart att det är ett första steg. Sedan hoppas jag och tror att vi inte någonsin kommer att ta några fler steg på den vägen. Men det är en helt annan sak.

Fru talman! Lage Rahm har tidigare under debatten varit väldigt noga och tydlig med att understryka att när vi läser Miljöpartiets reservationer ska vi inte fastna i detaljer. Vi ska inte bry oss om det står miljöteknik och att man ska slussa studenterna från Korea upp till Umeå, eftersom de kommer att trivas bäst där när de läser miljöteknik. Sådana små detaljer ska vi inte fastna i. Jag vädjar till Lage Rahm att applicera just det uttrycket på det jag säger. Fastna inte i detaljer om jag nu säger alla i högskolevärlden. Jag kan möjligen modifiera det så att det inte uppstår några missförstånd, och säga att en stor del av högskolevärlden och en stor del av studenterna har efterfrågat detta. Då hoppas jag att vi är överens och vet vad vi har sagt och gjort och inte fastnar i detaljer. Det är viktigt att man inte gör det. Min uppfattning är att det här är efterlängtat. Jag har, precis som mina kolleger och antagligen också Lage Rahm, rest runt och pratat med många utbildningsanordnare, högskolor och universitet där man har vädjat till oss att införa detta. Svensk högskole- och universitetsutbildning har så vass spets och hög kvalitet att man är övertygad om att detta inte är något stort problem, även om man kanske behöver vässa sin marknadsföring. Det här kommer de att lösa. Svenskt utbildningsväsen kommer inte att tömmas på utländska studenter bara för att vi inför detta.

Fru talman! Det är skönt att höra att åtminstone Eva Johnsson är övertygad om att vi inte kommer att få en situationen liknande den i Danmark där det tömdes på studenter. Jag kan bara hoppas att det blir så. Det är inte ett bra sätt att hantera kvalitetsfrågor att hoppas att det inte blir som det har blivit på andra ställen där man har gjort precis likadant. Det är inte ett rimligt sätt att hantera kvalitetsfrågorna i högre utbildning som internationaliseringen faktiskt är en del av. Vi har hört många prata om mångfalden. Jag håller med om att vi inte ska fastna i detaljer, men jag tycker att det är olyckligt att uttrycka sig som att det gäller alla. Det är ju inte en detalj. Det är trots allt ett ganska stort uttalande. Jag tycker visst att ni kan få läsa detaljerna i våra reservationer. Jag menade bara att majoriteten måste läsa dem korrekt. Därför hade jag med mig betänkandet och läste upp ur det så att det var tydligt vad som stod där. Hur man definierar "en stor del" är svårt att säga. Jag skulle säga att majoriteten av människorna i högskolevärlden är emot det här förslaget. Det är den uppfattning jag har fått, även om det inte har gjorts någon granskning av det. Kan inte Eva Johnsson ändå hålla med om att det här är ett första steg om man vill införa avgifter för inhemska studenter? Jag är glad att ingen just nu driver det, men det har skett i en massa andra länder. Det är problematiskt. Det hoppas jag att vi kan vara överens om.

Fru talman! Lage Rahm säger att det finns relativa begrepp i debatterna. Det kan man välvilligt hålla med om. "En stor majoritet" och "vissa" är ju relativa begrepp. I det lägger vi vad vi vill. Jag vill understryka att vi är väldigt glada för att vi har inrättat ett stipendiesystem. Det innebär att fattiga studenter med hög intellektuell kapacitet och med dåliga möjligheter att i nuläget ta sig till Sverige och ta del av vår utbildning som har världsklass kommer att ges möjlighet till det via stipendier. Jag är otroligt glad för det. Jag tror inte att de behöver leva på nudlar, vilket de tydligen har gjort fram till nu enligt er beskrivning. Nu ger vi dem rimliga villkor enligt ett klokt stipendiesystem. Jag är stolt och glad för det. Jag vill hur många gånger som helst understryka att det inte inom Alliansen och bland kristdemokrater finns några som helst signaler eller ambitioner att införa avgifter för de svenska studenterna. Vad Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har i bakfickan kan jag inte gå i god för, men det är solklart vad vi tänker och vilken vår ambition är: Inga avgifter för svenska studenter. (Applåder)