Anf. 194 Malin Löfsjögård (M)
Fru talman! Vi debatterar nu Riksrevisionens styrelses framställning om kostnadskontroll i stora väginvesteringar, och två följdmotioner. Riksrevisionen genomför en granskningsserie inom infrastrukturområdet, och vi har redan här i kammaren debatterat några av rapporterna - senast den som handlade om järnvägsunderhållet. Jag och mina moderata kolleger och allianskolleger välkomnar denna granskning.
Riksrevisionen identifierar i granskningen av kostnadskontrollen för väginvesteringar åren 2005-2009 ett antal brister och konstaterar också att riksdagen inte har fått en rättvisande bild av de verkliga kostnadsökningarna i beslutade väginvesteringar. Vidare framgår av granskningen att infrastrukturinvesteringar ofta blir dyrare än planerat.
Utifrån detta föreslår Riksrevisionens styrelse att de brister som lyfts fram snarast bör åtgärdas, och de lämnar också två konkreta förslag till riksdagen. Det första är att regeringen ska ta initiativ till åtgärder som säkerställer en förbättrad uppföljning och kostnadskontroll av stora väginvesteringsprojekt, och det andra är att regeringen ska se över hur återrapporteringen till riksdagen kan utvecklas i syfte att ge riksdagen en mer rättvisande bild av de verkliga kostnaderna i vägprojekt.
Fru talman! Det är allvarliga brister som Riksrevisionen påtalar, men allvarligast är att bristerna faktiskt har påtalats tidigare, vid granskningar gjorda för länge sedan - senast 1994. Men ingenting har hänt, förrän vi fick en alliansregering 2006. Då började det hända saker, och det innan den granskning redovisades som vi debatterar nu. Med början under förra mandatperioden har det vidtagits flera kraftfulla insatser och åtgärder inom såväl Regeringskansliet som Vägverket, numera Trafikverket, för att komma till rätta med de fel och brister som påpekas.
Redan 2006 startade Näringsdepartementet ett utredningsarbete för att förbättra den ekonomiska styrningen av investeringsprojekt. Hösten 2008 fick dåvarande Vägverket i uppdrag av regeringen att införa en ny styrmodell för att bland annat förbättra och systematisera återrapporteringen till Regeringskansliet och riksdagen samt arbeta med successiv kalkylering. Vägverket satte också i gång ett eget effektiviseringsarbete, som omfattade 90 punkter.
I infrastrukturpropositionen som kom hösten 2008 konstaterade alliansregeringen att den ekonomiska styrningen bör förbättras, att kostnadskontrollen av investeringsprojekten behöver stärkas och att produktivitetsutvecklingen i anläggningsbranschen behöver bli bättre.
Regeringen satte i gång med en trafikverksutredning med syfte att skapa en effektivare och mer ändamålsenlig myndighetsorganisation, vilket resulterade i en ny myndighetsstruktur med Trafikverket, Transportstyrelsen och Trafikanalys. Trafikanalys bildades som en analys- och stödmyndighet till regeringen för att få en effektiv styrning och uppföljning av Trafikverkets verksamhet.
Bolagiseringar har också skett av delar av tidigare Vägverket och Banverket för att förbättra konkurrensen. Här vill jag gärna kommentera det Annika Lillemets tog upp. Hon efterfrågade nämligen en bättre konkurrens, men ändå sade Miljöpartiet nej till dessa bolagiseringar - som ju var till för att förbättra konkurrensen i anläggningsbranschen. Det är märkligt.
Regeringens redovisning till riksdagen är viktig och sker huvudsakligen i den årliga budgetpropositionen. Flera åtgärder har genomförts för att förbättra redovisningen från ändrad grundlag till förra veckans beslut om en reformerad budgetlag och skärpta rapporteringskrav på Trafikverket. Det handlar om att man ska få en löpande rapportering, uppföljning, efterkalkylering och att det årligen ska rapporteras om bland annat riskbedömningar, marknads- och indexutveckling och avvikelser.
Den nya styrmodell som har införts i det som nu är Trafikverket innebär också en förbättrad redovisning av projekten till regeringen, och likaså har verket en ny ekonomimodell som man arbetar med. Trafikverket har i ett remissvar med anledning av Riksrevisionens granskning angivit att man arbetar på ett annat sätt än vad som tidigare gjorts. Man ska också påpeka att Riksrevisionen har granskat projekt som fanns och slutfördes under perioden 2005-2009.
Trafikverket har även gått över till en central organisation för investeringsverksamheten, utifrån den kritik som tidigare framförts mot den regionala styrning som fanns. Utifrån detta kan vi förvänta oss en klart bättre redovisning till riksdagen.
Riksrevisionen har också i sin granskning gjort en analys av vad det finns för faktorer och strukturer som bidrar till kostnadsökningarna på infrastrukturområdet. Vi kan konstatera att flera av de kostnadsdrivande aspekter som Riksrevisionen identifierar bekräftar det som även andra har kommit fram till och som till exempel har presenterats i Trafikverksutredningen. Regeringen tog också upp det i infrastrukturpropositionen 2008.
Fru talman! Kostnadsökningar har länge varit ett problem i anläggningsbranschen. Det är ingen nyhet. Jag är själv från anläggningsbranschen, så jag vet vad man pratar om. Det finns en rad olika orsaker till att projekt blir dyrare - alltifrån ändrade förutsättningar till hur upphandlingarna utformas. Branschen bedöms också ha en låg produktivitet jämfört med andra branscher. Därför bildades 2003 FIA, Förnyelse i anläggningsbranschen, på initiativ av Vägverket och Banverket för att se till att anläggningsbranschen får en snabbare och effektivare utveckling.
Vi kan konstatera att Miljöpartiets krav i sin motion på en analys av kostnadsökningarna redan är uppfyllt, inte minst av det Riksrevisionen nu själv har granskat och presenterat.
Alliansregeringen tillsatte hösten 2009 den så kallade Produktivitetskommittén för att följa upp och analysera de statliga beställarnas agerande för att förbättra produktivitet och innovationsgrad i anläggningsbranschen. Trafikverket har också satt i gång ett omfattande effektiviseringsarbete för att förbättra både den interna och externa effektiviteten.
Staten är en stor beställare och kan genom sitt agerande bidra till att anläggningsbranschen utvecklas i positiv riktning och att vi får ut mer spår och väg för pengarna. Här har Trafikverket satt upp en målsättning om att höja den externa effektiviseringen med minst 10-15 procent. I Trafikverkets regleringsbrev är det också särskilt preciserat att myndigheten ska arbeta för ökad produktivitet - allt med syfte att få bättre kostnadskontroll, förbättra styrning och redovisning och få ut mer spår och väg för pengarna.
Fru talman! När det gäller det som framförs i de två yrkandena från Riksrevisionens styrelse och som också Socialdemokraterna har med i sin motion kan vi konstatera att detta arbete redan pågår för fullt sedan flera år tillbaka. Lars Mejern talar om tio år tillbaka och ett äldre tillkännagivande. Det fanns dock en klar skillnad då: Det fanns ett skäl till tillkännagivande på den tiden, eftersom ingenting hände. Det pågick ingenting. Nu pågår redan det som efterfrågas, och ett tillkännagivande skulle vara att slå in redan öppna dörrar.
Jag tänkte också gå in och kommentera några av de andra saker som tas upp i de två följdmotionerna. Ett problem när det gäller investeringar är i flera fall de långa och utdragna planeringsprocesserna. Under förra mandatperioden tillsattes en parlamentarisk kommitté, Transportinfrastrukturkommittén, med syfte att utreda möjligheterna till att förkorta planeringsprocessen. I höstas presenterades ett enigt betänkande med flera konkreta förslag.
Dåvarande trafikverken Vägverket och Banverket fick också hösten 2009 i uppdrag att ta fram förslag till ett nytt planeringssystem. En bred remissrunda med förslagen har genomförts, och nu pågår beredning inom Regeringskansliet.
Socialdemokraterna vill omedelbart genomföra Transportinfrastrukturkommitténs förslag. Som jag redan nämnt är allt detta redan på gång, och jag förväntar mig att regeringen så snart som möjligt återkommer med förslag om detta. Men jag vill poängtera att det är viktigt att det, även om man vill att saker och ting ska hända nu direkt, sker en bra beredning så att förslag som slutligen läggs fram verkligen får önskad effekt.
Socialdemokraterna vill också att Trafikverket får ett uppdrag att pröva nya kostnadseffektiva upphandlingsmodeller. Att val av upphandlingsmodell kan påverka kostnaderna i ett projekt har jag redan nämnt, och det är allmänt känt. Här handlar det återigen om att slå in öppna dörrar, för Trafikverket arbetar redan med detta.
Jag kan dock inte undanhålla mig från att göra en liten reflexion. Här motionerar Socialdemokraterna om att Trafikverket bör pröva nya entreprenadformer. Men i betänkandet när vi behandlade Riksrevisionens granskning av järnvägsunderhållet motionerade samma socialdemokrater om att återgå till att monopolisera verksamheten. Det här får inte jag att gå ihop. Vill ni att det ska bli en monopolverksamhet igen, ja, då förstår jag inte varför ni nu vill ge Trafikverket i uppdrag att prova nya entreprenadformer, för vid en monopolverksamhet sker inga upphandlingar.
Miljöpartiet yrkar i sin motion på en översyn av den nationella planen med anledning av Riksrevisionens rapport om kostnadskontroll i stora väginvesteringar och yrkar att projekten i planen bör omprioriteras utifrån detta.
Jag hade tänkt fråga Miljöpartiets Annika Lillemets om hon menade att man skulle prioritera om och flytta pengar från väg till järnväg, men nu svarade Annika på det i sitt anförande. Jag kan hoppas att Annika tar en replik, för den här omprioriteringen gör ni utifrån att Riksrevisionen har riktat kritik mot kostnadskontrollen i väginvesteringar. Men vi som har läst Riksrevisionens nya rapport om kostnadskontrollen i järnvägsinvesteringar vet att man riktar exakt samma kritik mot kostnadskontrollen i stora järnvägsinvesteringar. Det vore intressant att få en liten reflexion kring det.
När det gäller översyn av den nationella planen har det redan vidtagits åtgärder för att säkra kvalitet och jämförbarhet. Inför den nationella plan som det beslutades om för ett drygt år sedan fick dåvarande Vägverket i uppdrag att införa en ny styrmodell med successiv kalkylering.
Man har arbetat med att stärka kvalitetsarbetet både internt och externt. Ett externt konsultföretag har granskat tillämpningen med successiv kalkylering, och Kungliga Tekniska Högskolan har anlitats för att säkra kvalitet och jämförbarhet i de samhällsekonomiska kalkylerna. Kalkylerna kommer successivt att förfinas och revideras, och det kommer att göras uppföljningar och efterkalkyler under genomförandet av planen.
Fru talman! Senast som Riksrevisionen gjorde en liknande granskningsomgång var i mitten av 1990-talet. Får jag önska något är det att Riksrevisionen inte väntar 15 år till nästa gång. Det är bra att regeringen varit förutseende och redan gjort flera viktiga insatser när vi nu läser Riksrevisionens rapport. Utskottet påpekar också i betänkandet vikten av att regeringen återkommer i sin årliga rapportering till Riksdagen hur det går med de åtgärder som satts i gång för att förbättra kostnadskontrollen och med arbetet med effektivare användning av pengarna för väg och spårsatsningar. Att ständigt arbeta med förbättringar inom detta område är viktigt och angeläget. Därför skulle det vara värdefullt om Riksrevisionen kunde göra lite tätare granskningar så att vi kan få mer underlag för de insatser som görs.
Innan jag glömmer bort det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.
Jag vill vidare kommentera det Lars Mejern Larsson tog upp. Han vill gärna prata om luftslott. Trevligt, jag pratar också gärna om luftslott. Vem minns planen som det beslutades om 2004? Där kan vi snacka om luftslott. Redan när den planen beslutades saknades det 65 miljarder. Då är det inte lätt att ha en plan som håller hela vägen ut. Där kan vi snacka om luftslott, Lars Mejern.
Det finns en skillnad mellan tidigare och nu. Det är att nu genomförs en rad åtgärder. Du nämnde 40 miljarder. Egentligen kan du nämna vilken siffra du vill, för det går att beräkna hur man vill hur kostnadsökningarna skulle kunna se ut. De kan vara noll, de kan bli minus 20 miljarder och de kan bli plus 20 miljarder. Det viktigaste är att man från början har en fullt finansierad plan, vilket planen 2010-2021 är. Att det har införts insatser och åtgärder som gör att man har en klart bättre kostnadskontroll borgar för att de åtgärder och projekt som beslutats kommer att genomföras under planperioden.
(Applåder)
I detta anförande instämde Christer Akej, Sten Bergheden, Lotta Finstorp, Edward Riedl och Eliza Roszkowska Öberg (alla M) samt Ola Johansson (C) och Annelie Enochson (KD).