Mineralpolitik

Herr talman! I dag ska vi debattera näringsutskottets betänkande 10 om mineralpolitik. Jag vill öppna med att säga att Sverige är världsledande i mineralbrytning. Vi har världens mest moderna och produktiva gruvor som också är världsledande inom säkerhet, effektivitet och miljöhänsyn.

För att bibehålla detta är det viktigt att utveckla mineralpolitiken så att vi fortsätter att vara ledande. När delar av utskottet var på besök i Boliden och blev guidade av Mats genom gruvan sa han: Känner du doften? Det här är bnp på riktigt; här sitter vi inte och gör hemsidor åt varandra!

År 2013 initierades mineralstrategin, en metod för att samla in och genomföra reformer för en fortsatt mineralindustri i världsklass. Vi ser med oro på att regeringen verkar ha slagit sig till ro och inte fortsätter med det momentum som mineralstrategin lade grunden till.

Därför tillkännager vi i reservation 1 för regeringen att man ska fortsätta det viktiga arbetet med den nationella mineralstrategin, och därför yrkar vi också bifall till reservation 1.

Moderaterna har inga avgörande invändningar mot den nuvarande mineralersättningens konstruktion. Vi anser dock att markägarnas rättigheter bör stärkas vid eventuella gruvkonkurser.

Gruvkonkurserna i Pajala och Dannemora har uppmärksammat behovet av ett förtydligande av rättsläget. Både bergmästaren och Moderaterna har poängterat att markägares fordran bör prioriteras vid en konkurs. Därmed vill vi ha en utredning som syftar till att stärka äganderätten och ge en rimlig avkastning till markägaren. Därför yrkar vi bifall till reservation 6.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det är bra att Sverige har en krävande miljölagstiftning när det kommer till gruvor. Men att något är krävande betyder inte att det måste vara långsamt och helt oförutsägbart. Tillståndsprocessen för att få öppna en gruva i Sverige skulle kunna skönmålas som "rörig". I dagsläget förhindras viktiga investeringar i jobb och tillväxt men även i miljön på grund av detta.

Därför vill vi att regeringen ska återkomma med förslag till riksdagen för att förkorta och förenkla tillståndsprocessen. Därför yrkar Moderaterna bifall till reservation 2, som är alliansgemensam.

Allt handlar dock inte om att öppna gruvor - du måste driva dem också. Du måste ha folk i gruvorna som bryter mineralerna. Du måste ha tillgång till kompetent arbetskraft. Att jobba i svenska gruvor är ett högteknologiskt och högkvalificerat yrke, och i dagsläget är det brist på allt från svetsare till skickliga metallurger.

För att åtgärda detta vill vi att regeringen återkommer med förslag till riksdagen med åtgärder för att säkra kompetensförsörjningen inom gruvnäringen. Detta riskerar annars bli den största hämskon för en växande mineralindustri. Därför yrkar vi bifall till reservation 12.

Nu när det är färdigt med våra reservationer vill jag ta tillfället i akt och kritisera regeringens något personlighetskluvna agerande i dessa frågor. Regeringen vill öka utvinningen av mineraler som är nödvändiga för modern teknik, det som kallas för rare earth minerals. Särskilt miljöteknik är beroende av många mineraler som är svåra att få tag på runt om i världen. Det handlar om batterimetaller som kobolt men även elmotormineraler som neodymmagneter.

Det finns gott om många av dessa mineraler i svenska berg, men de bryts inte i någon avgörande omfattning. Det finns nämligen ett problem: Dessa mineraler förekommer ofta tillsammans med uran.

Det blir lite märkligt när Mikael Damberg vevar igång om att öka utvinningen av REM-metaller samtidigt som Miljödepartementets Isabella Lövin vevar på om uranförbud. Vilket vill man ha? Ett framtidsorienterat pragmatiskt parti som bryr sig om miljön kan inte låta antika dogmatiska ställningstaganden stå i vägen för viktiga råvaror om de är avgörande för miljön och ett modernt samhälle.

Priset för denna dogmatism betalas av de barn som under slavliknande förhållanden bryter dessa mineraler i Afrika. Det är förståeligt att ett kärnkraftsskeptiskt parti är emot uranbrytning. Men när en enkel uppfattning övergår i fanatism låter man fattiga barn lida för att man inte kan vara någorlunda pragmatisk i sina lösningar.

Regeringen måste bestämma sig. Ska Sverige kunna bryta dessa mineraler, som är nödvändiga för våra elbilar, batterier och datorer? Eller ska denna fanatism lämna walk over till rovdriften med barnarbete i Afrika? Här är regeringen svaret skyldig.

(Applåder)

Herr talman! Vi debatterar nu Näringsutskottets betänkande nr 10, Mineralpolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sverigedemokraterna har en kommittémotion som heter Mineralpolitik för en stark gruvnäring. I den lyfter vi fram en rad förslag för att underlätta och utveckla för näringsgrenen. Det handlar om sådant som riktade utbildningsinsatser för att fylla kompetensbehoven, ökad prospektering på initiativ av svenska staten, stärkta resurser till geovetenskaplig grundforskning, förbättrad transportinfrastruktur med flera förslag.

Vi har också en motion som heter Det svenska stålet. Den lyfter frågor kring stålindustrins och den övriga metallindustrins utmaningar. Här är givetvis energifrågan en av de centrala punkterna, och rådande inriktning för politiken är ett direkt hot mot vår industri. Men även här finns kompetensbehov att fylla, och vi föreslår därför att det görs insatser för att öka såväl antalet utbildningsplatser som forskningen på metallurgins område.

Gruvindustrin och stålindustrin är skilda branscher med delvis olika behov. Men de tillhör ändå till stor del samma värdekedja, varför jag tycker det är relevant att även ta upp stålindustrins villkor. Det har jag gjort tidigare när vi har debatterat mineralpolitik. Förra året drog jag ungefär samma saker och tog upp det stora exportvärdet av Sveriges järn, stål och andra metaller, som då uppgick till hela 88 miljarder kronor.

Med tanke på att stålindustrin står för nära 7 procent av vår varuexport är det förvånande att Sverigedemokraterna är det enda parti i kammaren som tycker att näringsgrenen är tillräckligt viktig för att lyfta fram i en motion.

Kanske anser ni andra partier att det är bättre att Kina eller något annat land tar över vår stålindustri så att ni kan åka till FN och visa hur duktiga ni är på att rädda klimatet eller liknande. Problemet är bara att Sverige har världens mest utsläppssnåla gruv- och stålindustri, så när politiskt klåpande som driver industrin ut ur landet får äga rum kommer produktionen bara att flytta någon annanstans med högre utsläpp av växthusgaser som följd.

Herr talman! Som jag sa var exportvärdet från stål- och metallindustrin förra året, enligt SCB, 88 miljarder. Lägger vi till malmproduktion och övriga mineralvaror uppgick exportvärdet till ca 137 miljarder. Det är en bit över 10 procent av varuexporten, och dessutom är trenden just nu positiv i den gynnsamma världskonjunkturen.

Med detta sagt bör det knappast råda några tvivel om att dessa industrier är helt centrala för landets och medborgarnas välfärd. Även om konkurrensen är stenhård håller sig svenska stålföretag med svarta siffror kopplat till att man har specialiserat sig på så kallat högpresterande stål, vilket i sin tur kräver forskning och utveckling.

Herr talman! I Sverige är vi vana vid ett positivt handelsnetto för varor. Under en längre tid har det dock varit en trend med ett allt sämre netto, vilket under denna mandatperiod slagit om till negativa siffror. Trenden är rak utan tillstymmelse till trendbrott, vilket är en högst oroande utveckling för vår industri och ekonomi.

Vid det här laget borde det vara bekant att Sverigedemokraterna är angelägna om att stärka svensk industri så att vi kan garantera välfärden åt våra medborgare. Jag menar att Sverigedemokraterna här har tagit på sig ledartröjan under mandatperioden och presenterar konkreta och verkningsfulla förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Något som inte heller är att förringa är att stål- och gruvnäringen som helhet står för tusentals arbetstillfällen - dessutom ofta på platser i Sverige där det är just industrin som håller liv i orterna. Detta gör branschen särskilt viktig ur perspektivet att människor ska kunna bo och verka i sina förfäders bygder om de så önskar.

Herr talman! I detta betänkande har Sverigedemokraterna två reservationer. För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 7, som handlar om att justera den svenska mineralersättningen. Vi menar att det är rimligt att en större del av värdet kommer samhället och medborgarna till del när till exempel utländska gruvbolag exploaterar svenska mineraler. Vi anser vidare att det finns ett ömsesidigt intresse mellan staten och gruvnäringen och att mineralersättning skulle kunna göra det enklare för staten att bedriva en aktiv gruv- och mineralpolitik, inte minst vad gäller att investera i viktig infrastruktur så att branschen kan utvecklas.

I detta anförande instämde Heidi Karlsson (SD).

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och 12.

Visste du att du under din livstid kommer att behöva 800 ton mineraler och metaller? Även om inte alla vill erkänna det är nya gruvor och ökad tillgång till metaller och mineraler en förutsättning för det moderna samhället.

Många vet att Sverige är ett betydande gruvland i Europa och att mycket av vårt välstånd baseras på de malmer och mineraler som vi utvinner här, vilket flera före mig har nämnt. Inte minst i mitt hemlän Västerbotten men också i Norrbotten och Bergslagen finns en gammal tradition av brytning av malmer och mineraler.

I dag jobbar tusentals människor med att utvinna järnmalm, och det betyder mycket för dessa orter som oftast ligger på landsbygden där det kanske inte finns så många andra arbetstillfällen.

Herr talman! En del frågar sig också varför vi måste öppna fler gruvor. Det är mycket diskussion om det i dag. Räcker det inte med att återvinna den metall vi redan har?

Låt oss komma ihåg att många människor i bland annat Indien och Kina reser sig ur fattigdom och blir medelklass, och de kanske eftersträvar den typ av liv som vi har. Vilka är vi att neka människor att ha samma möjligheter och förutsättningar som vi har? Vi tar ofta detta för givet. Vi använder våra mobiltelefoner, kör bil, åker tåg på räls som tillverkats av stål och åker över broar som förbinder öar, landskap och landsändar med varandra.

En annan orsak till att det behövs mer metaller är den nya avancerade tekniken, många gånger för miljöändamål. Den kräver nya typer av metaller som inte använts tidigare i samma höga grad och som behöver tas fram i större omfattning, till exempel sällsynta jordartsmetaller, som det finns ganska gott om i Sverige.

Herr talman! Vi är duktiga på metallåtervinning i vårt land, och 2013 invigdes exempelvis världens största återvinningsanläggning för elektronikskrot i Skellefteå. Många av oss här inne har besökt denna industri. Självfallet kan samhället bli ännu bättre när det gäller återvinning, men man ska komma ihåg att återvinning bara kan ersätta en del av det ökande behovet av metaller som behövs runt om i världen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Dessutom finns även en annan aspekt som är värd att lyftas fram i sammanhanget. Eftersom vi lever i en allt oroligare värld är det bra att Sverige och EU har egen tillgång till malm och mineraler och inte är alltför beroende av andra länder. En egen och ökad försörjningsgrad är viktig inte bara för att bibehålla vår levnadsstandard utan också för en konkurrenskraftig basindustri.

Herr talman! Som jag nämnde tidigare bidrar gruv- och mineralnäringen inte bara till jobb och tillväxt på orter där det är ont om arbetstillfällen utan också till byggandet av det hållbara samhället. Med de metaller och mineraler som utvinns i Sverige kan vi bygga den teknik som behövs för förnybar energi, solceller, batterier, elbilar och mycket mer. Industrijättarna Atlas Copco, Sandvik och ABB exporterar alla klimatsmart gruvinnovation till hela världen, och i deras utvecklingsarbete spelar de svenska gruvorna en avgörande roll som viktiga testbäddar.

Vi kan med andra ord vara stolta över den svenska gruvnäringen. Ingen annanstans tar gruvnäringen så stort miljö- och klimatansvar som i Sverige. Jag tycker att det är viktigt att påpeka detta. Att metaller och mineraler utvinns med stor miljöhänsyn och att marken sedan återställs är av största vikt för att nå våra miljömål men också för att visa respekt för markägare och de människor som brukar marken, både för sin verksamhet och för rekreation.

Herr talman! Trots att samsynen kring svenska miljökrav är stor blir handläggningstiderna för tillståndsprövningar allt längre. Företag och organisationer i branschen slår larm om omöjliga investeringsbeslut på grund av handläggningstiderna, vilket jag inte tror är okänt för någon här inne, om brist på effektivitet hos myndigheterna och om bristande förutsägbarhet när det gäller vad som krävs för en komplett ansökan. Oklarheten kring myndigheternas hantering av ärenden är ett stort problem, och ytterst kan detta påverka rättssäkerheten.

Att dagens system med ineffektiva och utdragna handläggningstider påverkar en hel näring står klart. Exemplen är många. När tillståndsprocessen för Svappavaarafältet tog sju år i stället för förväntade fyra år gick statliga LKAB miste om intäkter på uppemot 10 miljarder kronor. Detta är en helt orimlig situation för de företag som väntar på att få investera hundratals miljoner på vår svenska landsbygd. Det finns inget samband mellan långa handläggningstider och god kvalitet på miljöprövningar.

För att bryta den negativa trenden med skenande handläggningstider och ineffektiva tillståndsprocesser och för att säkerställa rättssäkerheten är det viktigt att regeringen nu ser över möjligheten att skjuta till extra resurser till de myndigheter som hanterar tillståndsärenden, för att korta handläggningstiderna. Sedan måste det till tydliga tidsgränser för myndigheter som hanterar just tillståndsärenden.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara säga några ord om transporter på järnväg. Eftersom vi är ett exportberoende land och även ett stort land geografiskt - bara mitt hemlän Västerbotten är lika stort som Holland - behöver vi goda transportmöjligheter för gods, inte minst för gruv- och stålbranschen.

Ofta görs prioriteringar efter persontrafikens behov, och min känsla är att godset många gånger kommer i andra hand. Investeringar för godsets räkning måste göras från norr till söder, för behoven är minst sagt stora. Personligen tycker jag att det är en aning provocerande att majoriteten av alla infrastruktursatsningar görs i och omkring de stora städerna. Det sker faktiskt på industrins bekostnad - en industri som många gånger ligger i glesare områden. Detta gör inte Sverige mer konkurrenskraftigt, snarare tvärtom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag ska ge er ett exempel. Ni känner säkert till att företaget Northvolt planerar att bygga en stor batterifabrik i Skellefteå. Kombinationen av ett säkert och kontinuerligt flöde av förnybar energi och närheten till inhemsk gruv- och mineralverksamhet var förmodligen några av orsakerna till att företaget valde Skellefteå som värd för sin batterifabrik, som för övrigt är tänkt att bli en av de absolut största i Europa. Fabriken, som ska tillverka litiumjonbatterier, förväntas ge mellan 2 000 och 2 500 nya arbetstillfällen i regionen.

Även om det finns en hamn i närheten skulle det behövas en satsning på ny järnväg som effektivt kan frakta batterierna genom Sverige och ut i Europa. Men fortfarande får vi höra att det finns för lite folk för att det ska löna sig att bygga en järnväg, det vill säga Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå. Jag kan bara beklaga att infrastrukturfrågorna inte diskuteras mer ur ett godsperspektiv. Utan snabba och effektiva transporter blir det svårt för ett land som Sverige, med sina långa avstånd, att konkurrera med resten av Europa och världen. Tänk gärna på det när det är dags att besluta om infrastruktursatsningar nästa gång!

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att kommentera det som Helena Lindahl lyfte upp på slutet när det gäller infrastruktur. Jag kan lugna Helena Lindahl med att jag håller med om hennes argument för Norrbotniabanan. De är i grunden bra, och Vänsterpartiet driver därför att Norrbotniabanan ska byggas. Det är en viktig fråga även för oss. Det är otroligt viktigt att man stärker infrastrukturen till norra Sverige både för batterifabriken i Skellefteå och för gruvnäringen i stort. Jag hoppas att vi kan prioritera detta framför satsningar i storstadsområdena i Sverige.

Herr talman! Gruvindustrin är en strategiskt viktig näring för Sverige, inte minst i regioner som tidigare drabbats av hög arbetslöshet och utflyttning. En modernisering av det svenska samhället, där vi möter de miljö och klimatutmaningar vi står inför, måste dock innebära att gruvnäringen utvecklas i samklang med övriga delar av samhället. Sverige har en gruvindustri med goda chanser att gå före i den utvecklingen, inte minst vad gäller ny teknik för energilagring.

Många förnybara energikällor är i dag beroende av yttre faktorer som väder och vind. Det innebär en viss osäkerhet vad gäller tillförsel och överföring. I dag finns en rad olika tekniker för att lagra energi, men många befinner sig fortfarande på ett tidigt utvecklingsstadium. Det finns en potential i nya typer av batterier som kan ta till vara och lagra energi fram till dess att den behövs.

Utvecklingen av nya lagringstekniker och behovet av att ställa om till ett hållbart samhälle kommer att kräva nya ämnen och material. En ökad batterianvändning kommer att bli nödvändig, inte minst när trafik och transporter behöver ersätta de fossila bränslen som används i dag med hållbara alternativ. Sverige har en stark industri, med forskning och rika naturtillgångar som ger goda chanser att gå före i utvecklingen. Det ger också en god grund för en ekologiskt hållbar produktion över hela livscykeln - från brytning till återvinning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Utanför Vittangi i Norrbotten har en fyndighet med världens mest högkvalitativa grafitmalm hittats - ett ämne som kommer att spela en stor roll för framtidens energilagring. Nya utvecklingsprojekt kan göra stor skillnad för de berörda lokalsamhällena, i synnerhet när fyndigheter som den i Vittangi också leder till att batterier tillverkas i närområdet.

För att möjliggöra en kommersiell användning krävs dock fortsatt utveckling. Där kan svensk industriforskning spela en viktig roll. Ett gott tecken är att det redan i dag finns starka intressen från industrin och därtill långtgående planer på att bygga Europas största batterifabrik utanför Skellefteå. Här kan en förändring av mineralavgiften i syfte att främja lokal vidareförädling ha avgörande betydelse för en större acceptans för brytningen. En framtida mineralersättning bör fungera degressivt i förhållande till vidareförädling. För företag som väljer att i högre grad förädla sina råvaror lokalt bör mineralersättningen vara lägre än annars.

Regeringen bör därför utreda hur en degressiv mineralersättning, i syfte att främja den lokala vidareförädlingen, kan fungera. Man behöver också fundera på nivån på mineralavgiften i dag. Sverige har en mineralavgift som är bland de lägsta i världen. Den behöver därför höjas.

Herr talman! Gruvbrytningen innebär stor påverkan på miljön, och redan prospektering och provborrningar kan medföra negativa effekter på naturvärden och renskötsel. Därför är det av avgörande betydelse att möjligheten till påverkan från berörda kan stärkas och att skydd av unika natur-, turist- och renbetesområden tidigt värnas i exploateringsprocessen, från undersökningstillstånd till brytning.

Vänsterpartiet menar att det även för gruv- och prospekteringsbolag innebär ekonomiska fördelar att tidigt i processen få besked om att brytning inte kommer att godkännas inom ett område. Därför bör Bergsstaten inom SGU inte kunna bevilja undersökningstillstånd i områden som klassas som naturreservat, Natura 2000-områden eller världsarvsområden.

Herr talman! Klimatomställningen handlar inte bara om begränsningar för utsläpp utan även om att begränsa fossil utvinning både i Sverige och globalt. För att Sverige ska vara ett föregångsland i klimatomställningen krävs politisk handlingskraft.

Bolag har sökt efter skiffergas på en rad platser i Sverige, bland annat på Öland och i Skåne. I Skåne utförde Shell undersökningar av alunskiffer 2009 och 2012. Skiffergas är en fossil gas som bildas och binds i berggrund som består av skiffer. Alunskifferområden finns även i Östergötland, Västergötland, Närke och Jämtland. Det globala kommersiella intresset för denna energikälla är stort. Utvinning av ännu mer fossil energi skulle motverka en nödvändig energiomställning och dessutom riskera att det blir stora negativa miljöeffekter. Ett nationellt förbud mot utvinning av fossil energi måste därför införas.

I händelse av att riksdagen inte inför ett nationellt förbud måste kommunernas självbestämmande värnas. En kommunal vetorätt mot utvinning av fossil energi bör därför införas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

I vår ska regeringen, enligt den propositionslista som man har presenterat, lägga fram en proposition om förbud mot utvinning av uran. Det är en välkommen proposition, som vi från Vänsterpartiet, tillsammans med Centerpartiet, under lång tid har krävt. Därför hoppas jag att propositionen kommer senast nästa månad, så att riksdagen kan införa ett förbud mot utvinning av uran före sommaren.

Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 8 om att utreda en degressiv mineralavgift.

(forts. § 16)

Herr talman! Den här veckan går verkligen i gruvornas tecken. Jag började veckan uppe i Gällivare och besökte Boliden Aitik. Det var en fantastisk upplevelse. Det finns väl några som undrar varför man åker dit mitt i vintern när det är så otroligt mycket snö som det är för närvarande, men bara det var en upplevelse: att komma ned 450 meter i dagbrottsgruvan och se de fantastiska skiftningarna i färgerna i isen och snön som fanns där.

Mineralpolitik

I dag var jag värd för ett seminarium om miljöbedömning av gruvor som jag fick springa ifrån för att komma i tid till debatten.

När det gäller att hitta vägar för att tillgodose behovet av metaller och mineraler för att kunna använda modern teknik är en springande punkt att det också har ett pris i och med att vi är beroende av gruvnäringen alltjämt.

Vi ska komma ihåg att Sverige är en av de viktigaste gruvnationerna i Europa. Vi är den största producenten av järnmalm med ca 95 procent av produktionen, och vi är en av de största producenterna av koppar. Till exempel Aitik producerar 10 procent av den totala produktionen. När det gäller bly, silver och zink står Sverige för mellan 15 och 30 procent av produktionen i Europa. Som vi vet bryts de största volymerna i norra Norrland och Bergslagen.

Sverige har också goda förutsättningar att växa som gruvnation.

När det gäller råvaror för olika industrier och framställning av elektroniska produkter är det viktigt att vi kan använda och få mineraler och metaller från vårt eget land. Det fungerar kanske inte att bli självförsörjande, men våra mineralfyndigheter är viktiga, också ur ett europeiskt perspektiv. Vi har bra geologiska förutsättningar, och inte minst stor kunskap och erfarenheter av gruvbrytning sedan generationer tillbaka.

Vi ska också påminna oss om vilken stor industri gruvnäringen är när det gäller att skapa arbetstillfällen och att bidra till sysselsättning, samhällsutveckling och stora intäkter från export och skatter. Svensk gruvnäring, inklusive prospektörer, gruvbolag, maskinleverantörer och serviceföretag, bidrog för ett par år sedan med 106 miljarder kronor till Sveriges bnp.

Branschen sysselsätter ungefär 13 000 anställda, men bidrar med allt runt omkring till mellan 35 000 och 40 000 indirekta arbetstillfällen. Och en investeringstakt på 10 miljarder per år är svår att hitta i någon annan bransch. Det skulle kunna bli ännu mer om tillståndsprocesserna kunde snabbas på.

Herr talman! Sverige har och ska ha en krävande och bra miljölagstiftning som noga prövar ansökningar om nya verksamheter på det här området. Men i dagsläget vittnar många om att det krävs mycket innan det ens konstaterats att det finns något att hämta. Intressenter tvekar därför att ens starta en process för att få undersökningstillstånd. Att göra en arbetsplan för det kommande prospekteringsarbetet, att få den godkänd och att påbörja prospekteringen, som är det första steget på vägen till en eventuell gruvbrytning, kan i dag ta mellan 5 och 15 år.

I den tidigare debatten, om elmarknaden, talade vi om koncessionsprövningar och så vidare. Här har vi ännu ett område där det handlar om att få tillstånd och där det dröjer så enormt att de som eventuellt kan tänka sig att investera i Sverige kanske hellre gör det någon annanstans.

Jag tillhör dem som gärna ser att fler kan få arbete i det här landet, inte minst på de orter som i andra fall kanske inte skulle locka de stora investerarna. Gruvan är nämligen där den är. Fyndigheterna är där de är. De flyttar inte på sig. Och de finns ofta ute i små kommuner. Vi ska tänka på att det skapas arbetstillfällen där. Det skapas också ett samhälle där det finns behov av arbeten av såväl högteknologisk som praktisk karaktär.

Närings- och innovationsministern har utlovat att tidsutdräkten för tillståndsprocesserna ska kortas genom att en utredning ska se över processerna. Enligt departementet ligger det här i nyindustrialiseringsstrategin. Och nog har den legat till sig alltid. Strategin togs nämligen av regeringen för ett par år sedan. Och senast på branschorganisationen Svemins höstmöte lovade Damberg detta igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Det finns något som sällan nämns. Nu är inte vår vän från Vänsterpartiet, Håkan Svenneling som var i talarstolen före voteringen, här, men han är den ende som, i alla fall med ett enda ord, har nämnt rennäringen. Det är en springande punkt i tillståndsprocesserna. Rennäringen finns också där den är. Det är ingenting som går att flytta på hur som helst. Och det måste finnas en ständig dialog med Sametingets rennäringsnämnd och så vidare.

Det är konstigt att vi inte ser den näringen när vi behandlar frågan här i riksdagen. Jag har fått med mig detta från seminariet som jag var på före debatten. Jag tror att riksdagen och Sametinget behöver titta på det här gemensamt för att kunna lösa en del av knäckfrågorna: Hur man ska kunna använda goda, bra och starka miljökrav, också för att gruvnäringen ska kunna utvecklas på ett så bra sätt som möjligt.

Herr talman! Jag vill bara nämna behovet av kompetensutveckling som även gruvnäringen har, likaväl som andra näringar vi har talat om i kammaren det senaste året.

Bergsskolan i Filipstad har sedan 1830 utbildat bergsingenjörer, som det har hetat tidigare. Det är den enda utbildningen i Sverige för ingenjörer och produktionstekniker inom berg och anläggning, metallurgi och materialteknik.

Det är märkligt att man inte har en helhetssyn på utbildningssystemet i det här landet, så att man tillgodoser det utbildningsbehov som finns för olika branscher, särskilt om det bara finns en utbildningsanordnare. Som tur var gick LTU, Luleå tekniska universitet, in som huvudman 2012 för att fortsätta driva utbildningen tillsammans med branschen, Karlstads universitet och Stiftelsen Bergsskolan, för vilken Filipstads kommun är huvudman.

Jag blir förvånad varje gång. Det spelar ingen roll om vi talar om besöksnäringen eller energifrågor. I vilken bransch det än gäller finns det en kompetensbrist. Men när det handlar om just gruvnäringen, där det bara finns en enda utbildningsanordnare i landet, borde det finnas ett statligt intresse av att hålla den igång, inte minst med tanke på de exportintäkter vi får in till landet.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 12 från Alliansen och till reservationerna 5, 9 och 11 från Kristdemokraterna.

(Applåder)

Herr talman! I dag har vi förmånen att behandla betänkandet på det mineralpolitiska området, kanske för sista gången den här mandatperioden.

Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner.

Andemeningen i flera av motionerna är dock att vi vill mer med den svenska gruv- och mineralnäringen. Och det är en känsla som jag delar helt och fullt. På många av de områden som det motionerats om pågår dock ett viktigt och intensivt arbete, och flera initiativ har sjösatts. Jag ska nämna några av dem här i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Inledningsvis tycker jag att vi ska påminna oss om vilken viktig näring det här är, för Sverige, för Europa och inte minst för de landsbygdslän där gruvnäringen är en stor och viktig investerare och arbetsgivare. Sverige står, som de flesta av oss här i kammaren vet, för 90 procent av den totala produktionen av järnmalm i EU. Vi är den största producenten av bly och zink och en stor producent av många andra basmetaller. Tusentals människor sysselsätts direkt i den här industrin.

Det talar för att Sverige är en ledande gruvnation. Det ska vi vara stolta över. Men det är en position som vi ständigt måste arbeta för att bevara och utveckla. Det bejakas både i den mineralstrategi som presenterades för några år sedan och i den överenskommelse som slutits mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Den sistnämnda inleds med ett citat som jag tycker ramar in inriktningen på politiken särskilt väl: "Sverige ska vara en föregångare för en hållbar utveckling inom gruvindustrin, som är viktig för Sverige."

Herr talman! Utvecklingen i svensk ekonomi är god. Industrin går för högvarv, och arbetslösheten pressas tillbaka. Vi ser också att allt fler företag investerar mer och flyttar hem produktion till Sverige.

Det innebär fler arbetstillfällen, det innebär en förstärkning av framför allt vår landsbygd och det innebär att vi får en mycket starkare ryggrad och motor i den svenska ekonomin. Industrin är en förutsättning för att vårt gemensamma välstånd ska kunna växa för både den här generationen och nästkommande generationer.

Detta gäller också i högsta grad också gruvindustrin. Det är en stark, men exportberoende bransch. Priset på mineraler varierar kraftigt på världsmarknaden. Det har vi sett inte minst under det senaste året med kraftiga svängningar i mineralpriserna.

Det finns naturligtvis saker som vi måste göra för att stärka Sveriges position som ett ledande gruvland i EU. En särskild knäckfråga, som har belysts av flera av mina kollegor här i dag, handlar om de långa handläggningstiderna i tillståndsprocessen. Det pågår ett arbete i Regeringskansliet och inom flera av våra myndigheter. Om vi har rätt system och rätt processer tror jag att det är fullt möjligt att vi kan kombinera en effektiv tillståndsprocess samtidigt som vi inte gör avkall på hänsynen till viktiga naturvärden, viktiga kulturvärden och annat som vi vill bevara i det omgivande samhället.

Regeringen tillsatte alldeles nyligen en utredning som ska se över och föreslå konkreta förändringar av dagens processer och regelverk - detta för att kunna göra miljötillståndsprövningen mer effektiv. Vi är nog många som är väldigt nyfikna och som längtar efter resultatet av den utredningen för att vi i den här kammaren kan ta ytterligare steg mot en tillståndsprocess som präglas av förutsägbarhet, stabilitet och inkludering.

Herr talman! Det här har också nämnt tidigare i dag, men jag vill säga det igen: I den svenska berggrunden finns det ett frö till framtiden.

Vi har en ambitiös målsättning om att bli världens första fossilfria välfärdsland. Den målsättningen förpliktar och den kommer att kräva att vi utvecklar ny klimatsmart teknik och innovationer. Vi kommer att behöva bryta helt ny mark.

För att det ska bli möjligt behöver vi en stabil och säker tillgång på innovationskritiska mineraler, exempelvis kobolt, litium och flera andra sällsynta jordartsmineraler. Sverige har en berggrund som är rik på just dessa mineraler.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

För två år sedan fick SGU i uppdrag att ta fram en bra metodik för att kunna kartlägga fyndigheterna och för att kunna inventera de tillgångar som finns i det befintliga gruvavfallet. Utredningen är nu slutförd.

Regeringen har aviserat att man vill ta det här arbetet vidare genom att tillföra 10 miljoner till SGU för att SGU särskilt ska kunna titta på de fyndigheter som finns i Bergslagen. SGU bedriver redan, som bekant, ett projekt där man arbetar med fördjupad kartläggning i vissa nyckelområden.

I omställningen av samhället, herr talman, kommer vi att behöva utveckla den svenska gruvdriften snarare än att låta våra teknologiska innovationer vila på mineralbrytning som sker någon annanstans där arbetsvillkor och miljöhänsyn är radikalt sämre.

I den svenska berggrunden finns förutsättningarna för framtidens klimatinnovationer och ny teknik - visst är det fantastiskt!

Låt mig inom ramen för detta också citera den sista meningen i regeringspartiernas överenskommelse om mineralpolitiken: "Sverige ska inte öppna upp för utvinning av uran, olja eller gas." Det står klart och tydligt.

Naturvårdsverket har genomfört en utredning om ett svenskt förbud mot utvinning av uran. Utredningen har slutförts och lämnades till regeringen i höstas. Precis som det står i det betänkande som vi behandlar i dag avser regeringen att lämna en proposition på området under våren.

Herr talman! Kompetensförsörjningen, som har lyfts av bland annat Penilla Gunther, är en viktig fråga för hela samhället. En rapport från Tillväxtanalys visar att 43 procent av alla anställda inom gruvindustrin kommer att pensioneras fram till 2025.

Vi står inför en gigantisk utmaning. Sverige måste klara av kompetensförsörjningen för att ta till vara på alla människors potential och arbetsförmåga och för att vi kunna vara ett samhälle som fortfarande ligger i framkant.

Det kommer att krävas kompetensförsörjning med både bredd och spets. De satsningar som regeringen nu genomför med investeringar i kompetensutveckling, yrkesutbildning - framför allt regionala - och vuxenutbildning är historiskt stora. Hela utbildningssystemet ska byggas ut med 93 000 platser till 2021. De yrkespaket som regeringen har initierat kommer också att spela en stor roll.

Ingen arbetsplats, vare sig privat eller offentlig, och ingen industri, vare sig liten eller stor, kommer att vara fredad från denna utmaning.

För att gruvnäringen och industrin ska kunna utvecklas i hela landet är det viktigt att det finns ett omgivande samhälle som fungerar. För detta krävs investeringar i kompetensförsörjning och rejäla investeringar i infrastruktur och välfärd. Särskilt viktigt är det att det finns en fungerande infrastruktur till och från våra gruvorter. Regeringen har tagit ett välkommet steg genom att säga ja till byggandet av Norrbotniabanan och gör historiskt stora satsningar på järnvägsunderhåll. Det är av vikt för att industrin ska kunna utvecklas att tågen går i tid, att vägarna är framkomliga och att hela landet får likvärdiga möjligheter att växa och utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Som jag sa inledningsvis ska Sverige vara ett föregångsland inom den hållbara gruvnäringen. Svensk mineralpolitik ska präglas av ett ansvarstagande om miljö, människor och våra mineralfyndigheter.

Det är bra för Sverige och det är bra för de landsbygdslän där näringen är en viktig arbetsgivare. Det gäller från Norrbotten och Västernorrland till Bergslagen och mitt hemlän Gotland.

Vi ska och kan kombinera att ta till vara på de värdefulla fyndigheter som finns i vår berggrund samtidigt som vi minimerar åverkan på natur och kulturvärden. Utvecklingen i gruvnäringen ska ske i takt med det omgivande samhället.

Vårt mål, herr talman, är ett Sverige som håller ihop. Vägen dit går genom jobb, en starkare välfärd, ökad trygghet och investeringar i landsbygden.

(Applåder)

Herr talman! I och med att David Lindvall pratar så fint och stort om de metaller som är så viktiga för innovation blir min fråga hur han får ihop det med propositionen om förbud mot uranbrytning. Regeringen satsar nu 10 miljoner kronor på SGU, men SGU själv säger att ett sådant förbud vore förödande för svensk förmåga att bryta dessa mineraler.

Då undrar jag helt enkelt hur David Lindvall får ihop logiken. Man ger småslantar till SGU samtidigt som man bakbinder SGU när det gäller att på allvar konkurrera på den globala marknaden med tanke på den rovdrift som finns på dessa mineraler. Det vill jag gärna ha svar på.

Herr talman! Tack, Hanif Bali, för frågan!

Det står klart och tydligt i den utredning som Naturvårdsverket har gjort, och som presenterar förslaget till ett förbud mot utvinning av uran, att det är fullt möjligt att införa ett sådant förbud och fortfarande bedriva brytning av annan mineral. Det står klart och tydligt i den utredningen, och jag tror att det är en fullt framkomlig väg.

Det är en fråga som jag tycker är väldigt intressant och som jag gärna skulle vilja ha svar på. Jag delar Hanif Balis engagemang i dessa frågor. Vi måste ha en säker tillgång på dessa mineraler. Jag vill också att vi ska ta ökade steg mot ett fossilfritt samhälle.

Jag lyssnade inledningsvis på ditt anförande i den här debatten, och jag har lyssnat på Helena Lindahl från Centerpartiet i tidigare debatter. Centerpartiet föreslår ju ett förbud mot utvinning av uran. Här propagerar Moderaterna för att ett sådant förbud skulle vara ett dråpslag mot hela den svenska gruvnäringen. Det är en analys som är både felaktig och ganska burdus.

Hur ska ni kunna komma överens i dessa frågor som är så viktiga för Sverige? Näringen behöver stabilitet, förutsägbarhet och långsiktiga villkor för att kunna växa och utvecklas. Vilken mineralpolitik får vi om det blir en alliansregering? Är det Hanif Balis eller Helena Lindahls mineralpolitik?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Det är nog inga problem att komma överens med Centerpartiet. Det är ett pragmatiskt, framtidsorienterat miljöparti om man jämför med det fanatiska miljöparti som ni har på er sida.

Du påstår att Naturvårdsverket säger: Det är inga problem och det står inte alls i konflikt med uranförbudet vid eventuella prospekteringar av exempelvis de mineraler som har tagits upp. Det stämmer ju inte. SGU själv sågade ju till och med förslaget att Naturvårdsverket skulle ha kompetensen att avgöra detta.

Ni förlitar er på SGU för att få fram dessa mineraler. Samtidigt sågar ni deras kompetens och förlitar er på Naturvårdsverket när det kommer till uranförbudet. Det går inte ihop.

Har du förtroende för SGU:s expertis eller inte? Om du har det måste du ju också ha förtroende för SGU när man säger att ett uranförbud hade varit förödande.

Herr talman! Jag vet inte om Hanif Bali ställde någon fråga, men det var ju inte minst ord och inga visor.

Jag har fullt förtroende för de svenska myndigheterna. Att påstå något annat är fullkomligt absurt.

Det här är en komplex fråga och ingenting som man löser på 140 tecken i en tweet. Det här är någonting som vi verkligen måste borra i. Jag är fullt övertygad om att de statliga myndigheterna kan ha en god dialog med varandra när de utreder viktiga och känsliga frågor såsom denna. Jag är fullt övertygad om att Regeringskansliet besitter den kompetens som krävs för att sammanställa olika uppgifter och kunna ta fram ett balanserat förslag.

Det råder inget som helst tvivel om att vi kommer att kunna ha fortsatt brytning av viktiga innovationskritiska mineraler samtidigt som vi begränsar möjligheterna att ta upp uran ur marken.

(Applåder)

Herr talman! Jag tänkte hänga på Hanif Balis tankar om den splittrade samarbetsregeringen, vars partier faktiskt inte alls tycker likadant i dessa frågor. Jag vill ställa en fråga tillbaka till David Lindvall om hur det är tänkt att det i framtiden skulle se ut vad gäller mineralpolitiken om ni får chansen att regera tillsammans igen, vilket jag inte tror att ni vill.

Med hänvisning till den utredning som Naturvårdsverket har gjort om förbud mot uran kan vi i vårt eget betänkande läsa följande om den nämnda rapporten: "Avslutningsvis konstaterar verket att det inte finns något miljötillstånd eller någon beviljad bearbetningskoncession för uran i Sverige och att effekterna av ett förbud mot utvinning av uran därför blir små."

Ja, så är det för ingen av oss har väl egentligen avsikten att det skulle brytas uran. Men vad ni uppenbarligen inte har förstått är att om man bryter andra metaller och mineraler kommer en del uran med på köpet. Frågan är bara vad vi gör då. Ska vi stoppa tillbaka det i jorden, lägga ett nät över och hoppas att vi kan plantera något över så att det inte syns och märks längre? Eller ska vi faktiskt kunna använda det på något sätt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Jag hoppas att David Lindvall och Socialdemokraterna är medvetna om att vi dessutom importerar 1 500 ton uran per år. Om vi kunde använda det här för att få upp de innovationskritiska metallerna kanske det också är vettigt att inte införa detta förbud. Annars skulle vi inte få upp något annat heller.

Herr talman! Tack, Penilla Gunther, för frågan! Vad gäller möjligheten att kunna regera efter nästa val har det gått alldeles utmärkt för Socialdemokraterna och Miljöpartiet att regera under denna period. Det gick också alldeles utmärkt när vi hade ett budgetsamarbete mellan 1998 och 2006. Jag kan lugna Penilla Gunthers oro. Det kommer att vara ordning och reda när den här regeringen fortsätter att regera även efter valet.

Den fråga som Penilla Gunther lyfter upp, och som tidigare även Hanif Bali tog upp, debatterade bland annat Penilla Gunthers allianskollega Helena Lindahl förtjänstfullt tidigare. Det är av vikt att vi får en långsiktig reglering av möjligheterna att bryta uran på plats för att den ska hålla över tid. Framför allt är det många i de kommuner där det finns stora uranfyndigheter som vill se ett sådant förbud, eftersom de vill ha långsiktiga och stabila villkor i frågan. De vill få garantier att det heller inte i framtiden kommer att ske någon brytning av uran.

Jag vill säga samma sak som jag sa tidigare. Naturvårdsverket konstaterar i sitt förslag om ett uranförbud att det är fullt möjligt att bryta andra mineraler samtidigt som man inför en begränsning för att utvinna uran. Jag har läst den utredningen och är fullt medveten om att Sverige importerar uran i dag. Jag skulle råda Penilla Gunther och alla andra kollegor i Alliansen att också läsa utredningen. Där står det klart och tydligt att brytningen av andra mineraler inte påverkas av ett eventuellt uranförbud så som det utformas i Naturvårdsverkets utredning.

Herr talman! Jag kan upplysa David Lindvall om att vid ett seminarium här i riksdagen för några månader sedan kunde bland annat en professor i geologi påtala det faktum att det faktiskt förhåller sig så att om man bryter annat kommer också uran med. Jag kanske alltså skulle kunna säga "Var så god och läs på".

Det kom även en utredning en månad efter den utredning som Karolina Skog på Miljödepartementet beställt av Naturvårdverket, som kanske inte har den främsta kompetensen på området. Det var en rapport som Mikael Damberg hade beställt från Tillväxtanalys. David Lindvall kanske har läst den. I den sägs något helt annat, nämligen att gruvnäringen ska utvecklas och att vi måste ha en mer tillgänglig brytning här i Sverige för att vi har de tillgångar som vi har.

Om vi ska tro på Naturvårdsverket, som David Lindvall så gärna vill göra, sägs det att det saknas miljöskäl för ett uranförbud. Inte ens att det skulle vara bra för miljön kan vi alltså förlita oss på.

Jag säger det återigen: Det finns nog inget parti som egentligen strävar efter att vi ska bryta själva uranet. Men min fråga kvarstår när det gäller vad vi ska göra med det uran som i så fall kommer med upp när vi bryter annat. Vad ska vi göra med det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Tack, Penilla Gunther, för upplysningen! Det är tydligt att detta är ett komplext område. Det konstaterar såväl Naturvårdsverket som SGU och de som är verksamma inom detta område. Det krävs en viss finkänslighet för att kunna få till stånd en reglering som är effektiv och ändamålsmässig. Många olika lagar berörs på området. Det här är komplext helt enkelt.

Jag har absolut fullt förtroende - till hundra procent - för de svenska myndigheterna och att de besitter den kompetens som är nödvändig för att de ska kunna göra utredningar av saker som faller inom deras ämnesområden.

En sak tycker jag är särskilt intressant. Det finns personer som är betydligt mer kompetenta än jag på att bedöma hur man hanterar det gruvavfall som exempelvis skulle kunna komma ut från en utvinning av uran. Där får jag nog bli Penilla Gunther svaret skyldig. Det finns skarpa hjärnor som kan titta på en sådan lösning.

Herr talman! Mineralpolitik är ett komplicerat område där man naturligtvis måste ta hänsyn till en rad intressen. Först och främst har vi förstås hänsyn till miljön. Det handlar om att värna landskapspåverkan, om människors närmiljö, om grundvattnet och om kulturvärden.

Vidare finns också näringsintressen som ibland står emot varandra och som måste balanseras. Det rör rennäringen och besöksnäringen. Ofta handlar det om små företag och verksamheter som riskeras om politiken och i förlängningen exploateringen av naturen inte är varsam.

Det tredje handlar förstås om själva samhällsbehovet. Mineraler och metaller behövs och kommer fortsatt att behövas i vårt samhälle.

Låt mig tala lite om just det här sista. Vad gäller samhällsbehovet av mineraler har regeringen nämligen påbörjat ett viktigt arbete. Behovet finns framför allt av mineraler som är viktiga för batteritillverkning, till exempel till elbilar, ny grön teknik och förnybar energi, såsom vindkraft och solenergi, samt energilagring. Det här är globala behov och därför har även Sverige ett ansvar.

I januari 2016 presenterade regeringen sin nyindustrialiseringsstrategi, Smart industri. Inom ramen för den har Tillväxtanalys bland annat fått kartlägga behovet av mineraler och metaller för miljö- och teknikinnovationer. Tillväxtanalys redovisade uppdraget i slutet av 2017. I rapporten beskriver Tillväxtanalys det framtida behovet av innovationskritiska metaller och mineraler.

Arbetet följdes upp i slutet av 2017 och regeringen gav bland andra SGU ett uppdrag som hade två delar. Den ena handlar om kartläggning av dessa innovationskritiska metaller, främst sådana som är viktiga i miljö och klimatomställningen.

Den andra delen är minst lika viktig, och där tittar man på tillgången av råvaror från sekundära källor, det vill säga hur vi ska ta till vara det som finns i själva gruvavfallet. Detta är något vi generellt behöver bli bättre på. Hur kan vi återvinna och återanvända i större utsträckning? I en värld med ökande befolkning kommer vi att behöva bli bättre på att sluta kretsloppen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Låt mig gå över till ett annat ämne och tala om miljöhänsynen. Miljöpartiet har alltid prioriterat miljön högst, och nu ser vi genom regeringsarbetet till att få konkreta förändringar på plats.

På många håll i Sverige har hotet om storskalig exploatering och uranbrytning legat som en våt filt över lokalsamhällena. Oron är på många orter stor. Kommer vårt vackra naturlandskap att rivas sönder? Kommer turistbesöken att upphöra? Kommer våra lokala näringar att dö ut? Vad händer med dricksvattnet? Den här oron har varit befogad. Intresset för uranbrytning har på många håll varit stort, även om vi än så länge inte har sett att någon brytning påbörjats.

Men nu, herr talman, ska det vara slut på den här oron. Nu ska vi nämligen äntligen få till ett totalförbud mot uranbrytning. Detta är fullt logiskt. Vi har en överenskommelse bland flera av riksdagens partier som handlar om att vi ska ha förnybara energikällor i framtiden. Vår elproduktion ska vara 100 procent förnybar 2040. Då måste det också vara slut med att plocka upp uran ur marken. Framför allt ska vi inte längre utsätta svenska orter för den oro som det inneburit att ha detta hot hängande över sig.

Jag är oerhört glad och stolt över att tillhöra det parti som lyckats få fram detta förbud. Jag har genom åren noterat att Centerpartiet har drivit på men misslyckats med att få till ett sådant här beslut. Jag hoppas nu att vi kan göra gemensam sak här i kammaren.

Jag har kunnat notera att det råder en del missförstånd i den här kammaren bland andra partier vad gäller sällsynta innovationskritiska metaller. Det här är ett förbud mot uranbrytning, inte mot någonting annat. Det kommer även i framtiden att vara möjligt att bryta jordartsmetaller.

Ett förbud mot uranbrytning är steg ett. Miljöpartiet vill gå ännu längre. Vi vill ha ett motsvarande förbud mot utvinning av olja och gas i Sverige. Regeringen har visat sig villig att genomföra detta men har ännu inte kommit till skott. Nästa steg vi vill ta är att även stoppa brytning i alunskiffer. Oavsett om det gäller uran eller någon annan fyndighet är brytning i alunskiffer en farlig process som även den skapar oro på många orter i Sverige. Här vill vi också se ett förbud.

Herr talman! För att sammanfatta: Olika hänsyn måste här vägas mot varandra. Det råder det inget tvivel om. För Miljöpartiet väger förstås värnandet om natur, miljö och kultur tyngst. Det innebär att vi behöver sätta stopp för gruvnäringens avarter och samtidigt bli bättre på att skapa kretslopp för det som bryts. Det har vi agerat efter i regeringsställning, och där gör vi nu skillnad på riktigt.

Jag yrkar bifall till betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Herr talman! Det här är intressant ur många aspekter, Lorentz Tovatt. Om det nu vore så att det fanns tillstånd eller att någon över huvud taget hade visat intresse för att bryta uran i Sverige skulle jag förstå det du säger. Då skulle också den oro som du säger finns ute i landet på vissa orter förmodligen vara befogad. Men nu finns det inte något sådant i hela Sverige. Det står dessutom i vårt betänkande. Jag läste upp det förut i ett av mina anföranden. Var någonstans finns oron, och vad består den i? Vilka bolag är det i så fall som är intresserade av att utvinna uran i Sverige?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Mig veterligen finns det som sagt inget bolag som har fått tillstånd, om det ens har funnits intresse. Det beror till stor del på att det över huvud taget är så svårt att få tillstånd för att göra någonting i det här landet. Bara för att undersöka möjligheterna till en fyndighet av vilken mineral det vara månde ska man i princip visa en arbetsplan för hela prospekteringen. Det är ett enormt miljöarbete som tar mellan 5 och 15 år.

Mina frågor kvarstår. Var någonstans i Sverige finns oron? På vilka orter? Vilka bolag är det som i så fall har begärt tillstånd för att bryta just uran i det här landet?

Herr talman! Jag tackar Penilla Gunther för frågorna. Jag känner nästan att vi lever i parallella universum. Sedan jag blev utsedd till mineralpolitisk talesperson för mitt parti är det väldigt många personer från olika delar av landet som har hört av sig till mig, varit väldigt oroliga och berömt det arbete som regeringen gjort för att försöka få fram ett förbud mot uranbrytning.

Det finns väldigt många företag som har visat intresse för att bryta uran i Sverige. Jag kan ge ett tips. I höstas var jag och besökte Jämtland. Jag reste runt där och pratade med lokala representanter från de politiska partierna. Där fanns det en väldigt stor oro. Väldigt många kände: Vad kommer att hända med vårt lokalsamhälle? Kommer det att bli storskalig exploatering här? Vad kommer att hända med vårt dricksvatten? Vad kommer att hända med vår bygd? Vad kommer att hända med besöksnäringen och de andra lokala näringarna?

Det här är väldigt utbrett. Jag kan rekommendera Penilla Gunther att åka ut i landet och besöka de orter där det har funnits intresse för brytning. Det var väldigt lärorikt. Jag blev starkt berörd av att se det engagemang som fanns för att stoppa uranbrytning på de här orterna.

Herr talman! Jag tillhör nog de ledamöter som är ute mest i hela landet, skulle jag faktiskt kunna stå här och säga. Inte minst härrör mitt intresse för detta från att jag vill veta någorlunda vad vi står här och beslutar om.

Men det är de facto så att Lorentz Tovatt står här i kammaren och påstår någonting som inte går att verifiera. Vilka bolag är det som har startat en process för att få undersökningstillstånd för att kunna bryta uran? Jag vet att det bland annat finns australiska företag som är intresserade av att bryta mineraler till exempel i Jämtland. I Bergs kommun är ett stort arbete på gång. Det finns ett intresse för att satsa ganska mycket pengar i bygden på att göra en prospektering. Det här finns också på andra ställen i landet. Men handlar det verkligen om uran? Nej, varför skulle australiska företag göra sig besväret att bryta uran i Sverige? De har stora urangruvor i sitt eget land. Vad de gör i Australien kan vi lämna därhän. Det är deras business, så att säga. Men de är intresserade av att få fram de innovationskritiska metaller som både du och jag använder dagligen i våra datorer, mobiler och så vidare, Lorentz Tovatt.

Min fråga kvarstår även här. Var kan vi se att det finns en önskan att få tillstånd att bryta uran i det här landet? Det hade varit jätteintressant för oss alla att få veta, tror jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Herr talman! Jag tackar Penilla Gunther för replikskiftet.

Tack och lov har vi inte fått se brytning av uran i Sverige. Det beror bland annat på att vi har haft det kommunala vetot och att många bolag har vetat om att det har varit komplicerat att få tillstånd att bryta uran i Sverige. Det är jag väldigt glad över.

Däremot har det, vilket jag var väldigt tydlig med i mitt anförande, likväl hela tiden funnits en hotbild mot de här lokalsamhällena. Jag förstår inte hur Penilla Gunther kan ha missat det på sina resor omkring i Sverige. Jag var bland annat i Bergs kommun. Där finns det en väldigt stor oro för just exploatering av uran. Exploateringen gäller även andra saker, såsom jordartsmetaller, men det är bland annat uran som det har funnits ett hot om storskalig exploatering av. Jag blir nästan överraskad över att Penilla Gunther har missat det här på sina resor omkring i Sverige. För mig har det varit väldigt påtagligt.

I det kommunupprop man kan se i remissammanställningen är det uppåt 30 kommuner som har gått ihop och sagt: Hurra, äntligen kommer man vidare med ett förbud mot uranbrytning! Kommunsverige hurrar just nu över att vi äntligen kommer vidare med det här. Det tror jag är bevis nog på att det har varit ett reellt hot och att vi nu kan sätta stopp för det.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill påminna om att de framtida resurserna också finns i dagens slagghögar. Vi ska utveckla teknik för att använda kalkslagghögar i stället för att gräva upp Gotland. En cirkulär ekonomi som minskar behovet av nytillskott av råvaror är också ett sätt att undvika att gräva upp vår jord.

Gruvnäringen kommer aldrig att kunna mätta tillväxtens munnar. Vi kommer aldrig att kunna ha en resurseffektivisering globalt som innebär att vi slutar att utöka hålen i jorden så länge vi inte också satsar mer på resurseffektivisering än på att pumpa upp en tillväxt med hjälp av finansiella instrument. Det är grunden.

Sedan tittar vi på hur näringen ser ut. Vilken verklighet lever människor i som säger att det är så eländigt för gruvbolagen i Sverige? Titta på de expertinstitutioner som utvärderar det varje år. Fraser Institute är väl det mest kända. Där ligger Sverige trea i världen. Då jämför man inte länder utan till och med regioner i Australien och Kanada på konkurrenskraft och investeringsmöjligheter.

Är våra miljölagar ett problem? Nej, det är de inte. Tvärtom tycker investerarna att vi har en väldig stabilitet i Sverige. När det gäller transparensen i Sverige har vi fått högst betyg av investerarna. Det är 55 procent som tycker att processerna uppmuntrar investering. Det är högst av alla län

När det gäller tidsåtgången för tillstånd räknar 45 procent med att tillståndsprocessen tar sex månader eller mindre. Sverige och Finland ligger i topp. Är de oroliga för att inte få sina tillstånd? Nej, av de intervjuade gruvbolagen säger 100 procent att de är mycket övertygade eller övertygade om att få tillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Sluta att måla denna svarta himmel! Sverige är ett paradis för gruvinvesterare. Faktum är att det är ett extremt paradis. Tittar man på skatterna ligger vi nästan i botten. Av de etablerade gruvnationerna ligger vi i botten med 0,2 procent.

Nej, tacka vet jag Valter Mutts och min motion om att återinföra kronoandelsinstitutet! Det instiftades för 80 år sedan, och för 25 år sedan togs det tillbaka. Det kanske var en överdriven skatt, men vi kan utreda det. Då skulle man ge hälften av det man hittade till farbror Staten.

Hälften av det välstånd man gräver bort för framtida generationer skulle gå tillbaka till staten. Det är väl rimligt? Gruvor återmineraliseras inte. Det man tar ut i dag finns inte kvar i morgon. En gruva man inte öppnar i dag finns kvar till en annan tid när den är mer lönsam.

Det är en klok investeringspolicy att ha en avgift som gör att vi inte tömmer gruvorna nu när man får dåligt betalt utan att de finns kvar till den gång man kan få mest betalt. Det är en klok och ansvarsfull gruvpolitik.

Vad kommer det ifrån att det skulle bli jobb? Har ni inte träffat Atlas Copco, ABB, Volvo och LKAB? Alla satsar på artificiell intelligens, automatstyrda bilar och joysticksgruvor. Vilken planet är ni på? Det blir inga jobb av detta! Gruvjobben kommer att försvinna. Det är bra, för det är farliga jobb. En del kommer att finnas kvar, men då sitter man med en joystick i stället för en tung maskin.

Artificiell intelligens kommer att underlätta. Du exploaterar gruvorna mer effektivt med mindre resursåtgång. Det är där framtiden ligger. Det handlar inte om någon gammaldags policy om att minska regelverk och riskera miljön.

Sveriges välstånd bygger på att vi skyddar vatten, rennäringen, turism och möjligheten till rekreation. Visst finns det plats för gruvor i Sverige. Vi har ett stort land med många resurser. Men vi ska inte ha någon rea på gruvorna.

Nej, för en ansvarsfull gruvpolitik som balanserar framtida generationers behov av att utnyttja våra resurser med våra behov av att utnyttja dem nu!

Fru talman! Det är fantastiskt att höra en sådan framstående miljöpartist som Carl Schlyter stå och berömma svensk gruvnäring. Det är helt otroligt. Det är tur att det spelas in så att vi vet att det händer.

När det gäller hänvisningen till Fraser Institute måste det vara väldigt gamla siffror som Carl Schlyter har. Senast i förra veckan presenterades den årliga undersökningen. Sverige har ramlat från plats åtta i fjol till plats sexton för hur man upplever att det ser ut i Sverige i dag för gruvnäringen. Överst på listan i år hittas Finland, som klättrat från plats fem. Det finns också ett antal andra kriterier.

Ett av bolagen som har fått svara i undersökningen säger: Sverige har ett stabilt system, men det finns fortfarande utrymme för förbättring. Investerare oroar sig för tillståndsförseningar, utdragna rättsliga tvister och inkonsekventa miljöregleringar. Jag kan tycka att det lite grann är tvärtemot vad Carl Schlyter ville framföra här.

Jag har en fråga. Är det inte så att med alla saker som Miljöpartiet för fram som subvention av elcyklar, elbilar, det ena med det andra - vi hörde här talas om artificiell intelligens - att allting kräver någon form av innehåll som kommer från gruvorna? Hur har Carl Schlyter tänkt sig att den svenska gruvnäringen ska kunna utvecklas på området?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Fru talman! Du vet att de inte jämför länder utan regioner och länder i rankningen. Jag nämnde länder. Det är därför vi får lite olika siffror. Mina siffror är från förra årets rapport. Det är inte så gammalt. Sedan 2012 har vi klättrat. Dessutom finns det många, upp till ett tjugotal, parametrar som man jämför. Du har valt ut en av dem, den samlade.

Sverige ligger helt klart på den övre halvan och är ibland i toppen på de flesta områden när det gäller konkurrenskraft för industrin. Det innebär att vi har extremt generös gruvlagstiftning och välfungerande myndigheter, vilket är positivt.

När det gäller försörjning av sällsynta jordartsmetaller och liknande kan vi inte ersätta ett miljöproblem med ett annat. Vi kan inte säga att vi ska använda kolgruvor mindre och sedan öppna nya gruvor för sällsynta jordartsmetaller som förstör dricksvattnet i Vättern. Det håller inte. Då byter man ut ett miljöproblem mot ett annat.

Om vi ska använda naturresurser kan vi börja med att stänga flödena. Jag vet inte hur många mobiltelefoner ni har hemma i era byrålådor, men jag är säker på att det här i genomsnitt är mer än en. Att återvinna och sluta flöden är också en resursbas. Det är vad jag menar.

De nya gruvorna är städerna. Det handlar om att återanvända. Om vi har en gammal teknik där mineralerna finns återanvänder vi dem och använder dem till mer effektiva saker. Att ständigt behöva utöka gruvbrytningen är inte hållbart.

Vi lever på en begränsad planet, och förhoppningsvis ska vi leva här i miljoner år till. Då kan inte vår generation tömma jorden för alla framtida generationer för att vi är för slappa för att ta hand om våra avfallssystem och våra ekonomiska system.

Därför är det viktigt att man har en hållbar arbetsmarknadspolitik där man inte ständigt bygger nya jobb på ökad tillväxt och ökade skulder som kraschar både ekonomin och ekologin.

Om du frågar är mitt generella svar att det gäller att växla in effektivitetsvinster i kortare arbetstid snarare än ständigt ökad konsumtion. Där har du nyckeln till en hållbar lösning.

Fru talman! Det låter lovvärt. Det kanske är så att Miljöpartiet inte skulle vara de som driver på att vi ska använda elcyklar i stället för att kunna trampa på som vi alltid har gjort med vanliga cyklar. Varför ska vi ha batteridrift för ett fordon som vi har använt i hundra år på ett helt annat sätt som inte har skapat någon större miljöpåverkan tidigare men helt plötsligt kommer att göra det?

Sanningen är den, Carl Schlyter, att vi har väldigt få företag inte bara i Sverige utan i världen som kan ta till vara och återvinna batterier av olika slag. Det är mycket få företag. Ett av dem som kan göra det och ta till vara de beståndsdelar som vi är i så desperat behov av allihop är Boliden Rönnskär utanför Skellefteå. Med Miljöpartiets politik riskerar den verksamheten att få stänga snarare än att utvecklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mineralpolitik

Om vi nu ska prata om en cirkulär ekonomi och om ett cirkulärt samhälle är det väl alldeles perfekt att ha ett land där vi kan ta fram de metaller och mineraler som behövs för en utveckling av det svenska samhället och där vi kan ha produktion och sedan återvinning och återanvändning, så att vi har just det kretslopp som Carl Schlyter talar så väl om.

Men hur ska det gå till när man genom politiska beslut ser till att vi blir ännu mer beroende av just batterier som innehåller detta? Det vill du och ditt parti egentligen inte ta upp - om ni ska vara ärliga.

Fru talman! Ja, i kärnvapen finns litium som reflekterar neutroner. Det kan man avveckla. Då finns det mer där. Men ni vill inte skriva på den globala konventionen. En stor del av användningen av litium handlar om batterier, till exempel, globalt. Men det är bara ungefär en tredjedel av användningen. När det gäller den användningen kan jag säga att det går åt 100-200 gånger så mycket batterier till en elbil som det går åt till en elcykel.

Sedan kan jag delvis hålla med dig. Jag är lite hardcore-gammaldags, så jag kör inte elcykel själv. Men vi har en elcykel hemma. Den är bra att ha när man ska skjutsa båda barnen i kärran bakom cykeln i uppförsbackarna. Jag kan göra det med elcykeln och slipper då att använda en bil. Det finns många användningar för elcykeln, och jag gläds åt att många fler har möjlighet att testa en elcykel. Om folk skaffar en elcykel i stället för en andra bil eller till och med en första bil har de sparat in 100 gånger mer än om de hade köpt en ny bil. Det är väldigt bra.

Sedan har väl ändå Miljöpartiet och regeringen bidragit till att underlätta användningen av cykel genom att till exempel ge reparationsavdrag och genom att göra det billigare, så att man kan använda sin cykel på ett enklare sätt. Jag tror att vi faktiskt främjar det. Man kan titta på de trafiksatsningar som miljöpartister runt om i hela Sverige har gjort. Vi har underlättat när det gäller cykelbanor. I Linköping är det helt fantastisk plogning och saltning som gör att man kan ta cykeln hela vintern.

Det finns alltså många områden där vi bidrar till att ställa om. Varenda människa som använder en cykel i stället för en bil gör en enorm resursbesparing, så netto kommer vår politik att leda till en betydligt minskad mineralanvändning. Jag tror inte att du behöver oroa dig för detta.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 mars.)