Minoritetsfrågor

Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande nr 32 är även det ett motionsbetänkande, där ledamöter har väckt olika motioner under den allmänna motionstiden i höstas. I betänkandet behandlas 29 motioner. Det innehåller dessutom fyra reservationer samt ett tillkännagivande, som jag återkommer till.

Här tas frågor upp som rör arbete mot antisemitism och antiziganism, romsk inkludering, åtgärder i fråga om nationella minoriteter och minoritetsspråk, en sanningskommission och en officiell ursäkt till det samiska folket, utökat självstyre för det samiska folket, naturresurspolitik, en samlad samepolitik, älvdalskans ställning samt teckenspråk som minoritetsspråk.

Det är en blandad kompott. Jag tänker inte gå in på samtliga dessa utan kommer i huvudsak att ta upp tre ämnesområden.

Fru talman! Jag tänker börja med att säga några ord om framför allt Vänsterpartiet, som har motionerat om samefrågan, bland annat vad gäller rätten till eget land och jakt- och fiskerättigheter.

Detta är en väldigt intressant fråga. Den är dessutom synnerligen aktuell, med tanke på den dom som föll i hovrätten i förra veckan angående samebyn Girjas och samernas - enligt dem själva - hävdvunna rätt till land.

Denna fråga är naturligtvis väldigt omstridd, eftersom det i detta område även lever människor som inte är av samiskt ursprung och som också nyttjar marken, som dessutom är statlig i grunden.

Vi som jobbar med dessa frågor följer förstås detta med intresse. Regeringen tillsatte en utredning, som dessutom fick förlängd utredningstid på initiativ av konstitutionsutskottet, för att se över minoritetsfrågorna - bland annat samefrågan.

I denna utredning, som vi har anledning att återkomma till i konstitutionsutskottet, tas det upp frågor som rör språk och språkens betydelse. Det gäller i synnerhet samiskan vad gäller att få tag i lärare för undervisning, för att kunna bära språket vidare.

Frågorna gäller också Sametinget. Vänsterpartiet tar upp dess dubbla betydelse - det är både ett parlament och en myndighet. Detta är en knivig fråga, som vi definitivt har anledning att återkomma till.

Man behöver dessutom se över förvaltningskommunerna, det vill säga de kommuner som har åtagit sig att för våra fem minoriteter tillhandahålla bland annat myndighetsskrivelser på respektive språk.

Vi återkommer, som sagt, i dessa frågor. Eftersom arbete pågår stöder vi inte just dessa motioner, men icke förty har vi självklart luppen på detta arbete.

Fru talman! Det andra som jag kommer att ta upp handlar om vår romska minoritet. Här finns det en alliansreservation - närmare bestämt reservation 1, om romsk inkludering och en nationell språk- och kulturinstitution - som jag yrkar bifall till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Även här pågår arbete vad gäller delaktighet och konsultationsordning. Regeringen har föreslagit inrättandet av ett romskt centrum.

Man kan undra varför vi från de borgerliga partierna insisterar på vår reservation, som tar upp några av dessa saker. Vi gör detta av den enkla anledningen att det pågår ett uppror mot sättet som regeringen hanterar denna fråga på.

Man upplever inte att man är representerad eller delaktig. Romska företrädare upplever inte att man har tillräckliga resurser eller möjligheter att delta i de olika sammanträden som regeringen kallar till, ibland med bara några dagars varsel. Man ska då resa från norra Sverige hit till Stockholm för några timmars sammanträde. Det visar på bristande respekt, och jag har full förståelse för proteststormen mot regeringens sätt att hantera frågan. Vi kan göra det på ett betydligt bättre sätt - den saken är klar.

Om vi nu från riksdagens och regeringens sida har åtagit oss att hantera våra minoriteter och att ge dem särskilda rättigheter måste detta göras på ett korrekt sätt.

Jag yrkar, som sagt, bifall till reservation 1.

Den tredje frågan som jag kommer att ta upp handlar om vår judiska minoritet.

Här riktar konstitutionsutskottet ett tillkännagivande till regeringen och har ställt sig bakom en motion från de borgerliga partierna om att mer behöver göras.

Det kan inte bli mycket tydligare - vi har en situation där man lägger ned församlingar på grund av bristande säkerhet och där man av säkerhetsskäl inte vågar bära kännetecken på att man tillhör den judiska tron. Det är fullkomligt oacceptabelt att detta sker när vi skriver 2018.

Det utförs arbete på detta område. Brottsförebyggande rådet har tilldelats uppgiften att göra en fördjupad studie om den judiska frågan, som ska redovisas den 1 juni 2019. Den nuvarande regeringen ämnar anordna en internationell konferens om dessa frågor 2020. Men vi behöver göra saker här och nu. Det har redan gått alldeles för långt.

Fru talman! Konstitutionsutskottet har gemensamt besökt och för en dialog med den judiska församlingen här i Stockholm. Vi allianspartier har varit i Göteborg och träffat församlingen där. Vi är även flera som har besökt den judiska församlingen i Malmö.

Vi förskräcks över att man för att besöka en synagoga eller liknande institutioner måste passera vakter bakom skottsäkert glas. Det finns kameraövervakning, och man får en väldigt otäck känsla när man stiger innanför dessa dörrar. Vi har dessutom träffat företrädare som berättar att de till och med har fått ha beväpnade vakter utanför synagogan och utanför den judiska skolan här i Stockholm. Detta är fullkomligt oacceptabelt.

Säkerhetsarbetet medför förstås kostnader, något som församlingarna själva har fått stå för. Det är självklart jättebra att regeringen tillskjuter medel, men det är otillräckligt, vilket ett samlat konstitutionsutskott anser.

Avslutningsvis vill jag bli lite personlig. Som många av er kanske vet har jag ungerskt påbrå. Min far kom från Ungern. Han är född och uppväxt i Budapest under andra världskriget. Han var ung då. Han föddes 1929, så han var tonåring under hela andra världskriget och befann sig i Budapest under de strider som pågick där. Han befann sig också där när deportationerna av judar och romer ägde rum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Han var väldigt förtegen om den här tiden. Som nyfiket barn ställde jag förstås många frågor, eftersom han hade upplevt detta på plats. Han hade väldigt svårt för att berätta om det här, synnerligen och mest gällde det deportationerna. Det handlade om maktlöshet. Många av dem som deporterades var ju hans grannar, som han lekte med när de var små. De bodde sida vid sida, och en dag försvann de bara.

Det var egentligen bara under vissa tillfällen, då han hade slappnat av och kanske hade ett par glas vin innanför västen, som han berättade om det här. Det gick inte mig förbi hur mycket han berördes av detta.

I samma land sker i dag förföljelser, till och med med dödlig utgång, i romska läger. Ligor drar genom romska läger, och det får dödlig utgång då familjer och barn dödas. Vi skriver 2000-talet. Det här skedde för bara några år sedan.

Varför tar jag upp detta? Jo, för vi får aldrig glömma! Vi får inte sluta prata om detta. Det här är ett växande problem, en växande svulst, i vårt samhälle. Vi borde för länge sedan ha lärt oss vilka följder det får om vi inte stoppar detta i tid.

Jag tycker att det är viktigt, vilket samtliga i KU ställer sig bakom, att problematiken lyfts upp när det gäller säkerheten. Detta är ett oacceptabelt förhållande.

Därför är det oerhört viktigt att de resor som konfirmationsgrupper och skolklasser gör till tidigare förintelseläger i bland annat Polen får fortsätta och att de får tillräckliga medel. Den här och framtida generationer har ett sådant ansvar.

Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över min talartid, men det här måste sägas. Vi får aldrig glömma. Jag är väldigt glad över att vi i konstitutionsutskottet, demokratins högra hand, är så eniga om detta.

(Applåder)

Fru talman! I detta ärende om minoritetsfrågor som vi har arbetat med i konstitutionsutskottet finns det under punkt 1, Arbete mot antisemitism, en motion från allianspartierna. Vi i Centerpartiet är naturligtvis glada över att motionen får stöd från övriga partier i utskottet och att det har lett till ett förslag från KU om ett tillkännagivande till regeringen om att sprida kunskap om antisemitism och förföljelser av judar.

I motionen och i tillkännagivandet lyfts även säkerheten vid judiska synagogor, evenemang och mötesplatser fram. Vidare tas behovet av en bättre dialog med företrädare för det judiska civilsamhället upp.

En bakgrund till motionen är de besök som KU:s alliansgrupp har gjort hos den judiska församlingen i Göteborg och KU:s besök hos den judiska församlingen i Stockholm.

I ärendet om minoritetsfrågor finns också en motion av centerriksdagsledamoten Peter Helander från Mora och av mig. Den handlar om älvdalskans ställning som minoritets- och landsdelsspråk. Företrädare för föreningen Ulum Dalska och Älvdalens kommun har under en längre tid framfört att älvdalskan bör erkännas som minoritets- och landsdelsspråk i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Många språkexperter anser att älvdalskan ska betraktas som eget språk. Det finns också likheter med andra språk i världen som är små och utrotningshotade. Om inget görs riskerar älvdalskan att inte kunna bevaras. Vi anser därför att regeringen bör utreda möjligheten att erkänna älvdalskan som minoritets- och landsdelsspråk i Sverige enligt Europarådets fördrag. Detta bör göras för att få stöd för att rädda älvdalskan som språk.

Fru talman! Tyvärr har Peter Helander och jag inte fått stöd i KU, mer än av Kristdemokraterna, för vår motion om ett erkännande av älvdalskan. Jag yrkar därför bifall till reservation 5 i konstitutionsutskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Förra året kom filmen Sameblod. På Guldbaggegalan, som hölls nyligen, prisades den och fick bland annat tittarnas pris, förutom andra utmärkelser. Filmen beskriver en mörk del av den svenska historien. Det är inte sådant som utspelade sig för 2 000 år sedan, under den mörka medeltiden eller för 1 000 år sedan utan det som hände för mindre än 100 år sedan. Trots att dessa övergrepp har skett så nyligen, och fortfarande finns i färskt minne hos många människor, är detta en del av historien som är okänd för väldigt många.

Samernas rättigheter har stärkts de senaste decennierna, men de övergrepp och den diskriminering som den svenska staten har utsatt samer för och som fortfarande pågår är ofta okända för både beslutsfattare och allmänhet. FN och Europarådet påtalar återkommande brister i hur Sverige respekterar samernas rättigheter som urfolk och hur diskriminering påverkar samernas situation i dag.

Diskrimineringsombudsmannen och Sametinget har påpekat behovet av en förändring och har efterlyst åtgärder som tar avstånd från och bryter med det koloniala arv och den diskriminering som pågår i de diskriminerande strukturer som faktiskt fortfarande finns. Vi borde därför tillsätta en sanningskommission som kan sammanställa och titta på de övergrepp som har gjorts och görs.

I bland annat Kanada har en sanningskommission arbetat med att lyfta fram övergreppen som har skett mot landets ursprungsbefolkning. Det finns väldigt mycket att lära av det arbetet. Vi kan bland annat låta de enskilt drabbade berätta sina historier och lyssna på dem och ta till oss av deras erfarenheter och de förslag på åtgärder som finns.

Om inte det som har hänt kommer fram i ljuset och skärskådas kommer gamla föreställningar om samer att leva kvar. Därför behöver vi en framåtsyftande sanningskommission som kan arbeta med ett oberoende mandat och även lägga fram tydliga förslag. Det är också dags att samerna får en officiell ursäkt. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 3.

Annicka Engblom tog upp frågan om självstyre, naturresurspolitiken och en samlad samepolitik. Ja, det är sant att det händer saker, men det händer inte tillräckligt mycket. Precis som nämndes har vi haft det mål med Girjas sameby som har varit uppe i hovrätten. Rättsprocessen är inte färdig utan det hela lär överklagas. Vi får se vad som händer där.

Vi behöver dock jobba vidare med att få en samlad samepolitik, titta på Sametingets dubbla uppgifter och gå vidare i frågorna som gäller självstyret. Detta är även något som FN:s råd för mänskliga rättigheter påpekar. Sverige stöder urfolksdeklarationen men tillämpar inte de rättigheter som den innebär i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Det är därför viktigt att vi jobbar vidare, och det är bra att anslaget till Sametinget höjs. Det är en del i budgeten som vi i Vänsterpartiet har varit med och arbetat fram. Det behöver ändå göras fler saker. Därför har vi två reservationer, men jag yrkar som sagt bifall endast till reservation nr 3.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 om romsk inkludering och reservation 2 om nationella minoriteter. Jag gläds särskilt åt att utskottet ställer sig bakom den alliansmotion om arbete mot antisemitism som vi väckte förra året. Det är glädjande att vi har ett enigt utskott bakom detta.

I lördags var det Förintelsens minnesdag. Varför behövs just detta? Den frågan har jag fått ett antal gånger. Svaret blir tyvärr det korta: Se dig bara omkring! I mitt älskade Skåne, i Malmö, har jag vänner och bekanta som av rädsla för att utsättas för våld inte vågar bära Davidsstjärnan eller kippa. Och det är inte en obefogad rädsla. Vi har skolor, synagogor och begravningsplatser som behöver bevakning för skydd av egendom och liv. Det sker regelrätta terrordåd runt omkring oss riktade mot den judiska befolkningen.

Den judiska befolkningens förföljelser började inte med andra världskriget. Inte heller slutade de med andra världskriget, trots att vi vet att detta var det mest omfattande folkmord mänskligheten någonsin har sett. Detta måste vi minnas, inte bara den 27 januari varje år, utan varje dag varje år.

Därför är det så bra att utskottet nu har enat sig om det tillkännagivande till regeringen där vi tillsammans säger att det har gjorts en hel del viktiga satsningar i arbetet för att bekämpa antisemitism men att mer behöver göras. Vi framhåller att det är "angeläget att det sker ett kontinuerligt arbete för att sprida kunskap om förföljelsen mot judar genom historien och fram till våra dagar, och att detta arbete bedrivs på ett sätt som gör att kunskapen når fram till alla delar av den svenska befolkningen". Vi skriver att det är viktigt att satsningar på säkerhet utvärderas och att säkerhetsläget kontinuerligt följs upp. Om detta måste vi tala. Vi måste agera tillsammans.

Varje generation måste vinnas i denna kamp. Därför kan det inte nog betonas hur viktigt det är med alla dessa resor som skolor gör för att själva få se vad som pågick. Jag ser det inte som något annat än en direkt investering i det samhälle som vi här tillsammans vill se.

Fru talman! Trots att romer har funnits i Sverige sedan 1500-talet, och trots att det är en av våra nationella minoriteter, utsätts de fortfarande för diskriminering. Om ingen annan grupp har jag hört parlamentariker uttala sig så exkluderande, extremt och illa som om just romer. Många romer upplever ett cementerat utanförskap, och många romer har levnadsvillkor som är mycket sämre än för befolkningen i övrigt i Sverige och i Europa. Är detta självvalt, tror vi?

Ska vi kunna göra någonting åt detta måste arbetet för att synliggöra behandlingen av romer och resande fortsätta. Vitboken som togs fram 2014 och som belyser övergrepp mot och kränkningar av romer under 1900-talet i Sverige är ett viktigt redskap som måste göras tillgängligt för alla. Kartläggningen av romer, som har fortsatt in i våra dagar, steriliseringar, omhändertagande av barn, inreseförbud samt begränsad tillgång till bostad, utbildning och arbete - om detta måste vi också berätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Det utvecklingsarbete som pågår inom myndigheter och kommuner behöver spridas. Det behöver skapas verkliga förutsättningar för att möjliggöra för det romska civilsamhället att engagera sig i arbetet. Regeringen bör tillsammans med det romska civilsamhället se över inrättandet av en nationell kunskaps- och utbildningsinstitution med ett tydligt uppdrag kring romernas kultur, historia och språk. Inte minst behöver jämställdhetsaspekten ingå i alla åtgärder i arbetet för romsk inkludering.

Fru talman! Häromveckan såg också jag sent omsider filmen Sameblod. Jag hade medvetet förhalat det, eftersom jag visste hur illa jag skulle må av filmen, som visar ett stycke modern svensk historia som för alltid kommer att göra mig ödmjuk. I sin iver att skapa ett homogent svenskt folk tog sig majoritetssamhället rätten att begå oerhörda övergrepp mot sin egen befolkning i modern tid. Man förminskade människor och pekade ut dem som mindre intelligenta och mindervärdiga. Vissheten om det förtrycket har för alltid vaccinerat mig mot den sortens tänkande. Jag kommer alltid att kämpa emot varje politisk yttring som gör skillnad på folk och folk, oavsett hur välvilligt det än må förpackas.

De nationella minoriteterna samer, sverigefinnar, romer, judar och tornedalingar har en lång historia i vårt land och har alla utsatts för assimileringspolitik som innebar att de inte fick tala sitt språk eller utöva sin kultur. Detta är grunden till att det alltid behövs en särskild politik för de nationella minoriteterna. Kunskapen om de nationella minoriteterna har blivit bättre inom förvaltningsområdena, men kunskapen utanför förvaltningsområdena är fortfarande mycket låg. Därför krävs fortsatt informationsarbete inom det offentliga, men även i samhället i stort. Skolan måste ge alla elever kunskap om våra nationella minoriteter och minoritetsspråk. Hur ska man annars förstå sitt eget land? Det behövs också fler insatser för att öka tillgången till äldreomsorg och barnomsorg på minoritetsspråk. Vi behöver sannolikt skärpt lagstiftning för att ställa tydligare krav på kommunerna för att detta ska komma till stånd.

Fru talman! Själv lyssnar jag regelbundet på Sisuradios nyheter. Det är mitt sätt att träna den lilla finska jag minns från min barndom. Public service-verksamheten är viktig för att hålla minoritetsspråken levande och "i tiden". Det gäller särskilt program riktade till barn och unga. Utan ett levande språk dör kulturen, och utan kultur blir inte människan komplett.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).

Fru talman! Svensk minoritetspolitik har utvecklats kraftigt under de senaste årtiondena. Länge levde bilden av det etniskt enhetliga landet med en religion. I det som den finländske historikern Matti Klinge kallar det bernadotteska lill-Sverige - efter 1809 - ingick det i berättelsen om det nya mindre landet att det hade ett enhetligt folk. Att finska hade talats i Sverige sedan riket grundades förträngdes. Nationella minoriteter skulle assimileras, och de utsattes för ett omfattande förtryck. När man träffar äldre samer eller tornedalsfinnar och hör deras berättelser om skolgången blir man inte stolt. Alla som har sett filmen Sameblod har verkligen fått ett vittnesmål om förtryckets omfattning. Många är de med finskt ursprung som har berövats sitt modersmål under en period när finskan inte skulle synas i landet. Många romer har inte fått, hunnit eller kunnat gå i skolan, delvis beroende på ett eget förtryck i gruppen, delvis beroende på samhällets förtryck. Många judar möter gamla fördomar i det vardagliga livet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Med tiden vaknade insikten om att Sverige länge hyst nationella minoriteter som levt och överlevt i hundratals år i landet. Helt plötsligt såg man att detta inte gjorde landet fattigare och mer problematiskt utan att det gjorde landet och individerna rikare. Omläggningen av minoritetspolitiken har resulterat i åtskilliga framsteg, men det återstår mycket arbete att göra. Regeringen har därför under mandatperioden tillsatt en utredning under ledning av den tidigare folkpartistiske politikern Lennart Rohdin, som arbetat med de här frågorna. Utredningen föreslår ett antal åtgärder som kommer att stärka minoriteternas ställning.

Med anledning av vikten av att riksdagen är enig och markerar enighet vad gäller synen på antisemitism ställer vi socialdemokrater oss positiva till det som anförs i den borgerliga motionen om insatser mot antisemitism, även om jag ska erkänna att det normalt sett hade varit ett glasklart avslagsärende från vår sida.

Väldigt mycket som anförs i motionen är sådant arbete som utredningen har behandlat och åtgärder som pågår och förbereds inom Regeringskansliet. Men det finns ett egenvärde i att den svenska riksdagen markerar ett starkt avståndstagande från antisemitism och betonar vikten av åtgärder mot antisemitism.

Vad gäller de motioner som har förts fram i övrigt vill vi yrka avslag på dem med hänvisning till den utredning som just har slutförts. Skälet till att man gör grundliga stora utredningar är för att samla ihop frågor och hantera dem. Lite av respekt för att utredningsarbetet ska få landa innan ytterligare krav på förändringar framförs yrkar jag bifall till konstitutionsutskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar nu KU32 Minoritetsfrågor som är ett rent motionsbetänkande med 29 yrkanden från allmänna motionstiden. Många har gjort väldigt intressanta och tankeväckande inlägg. Det är många exempel på varför minoritetspolitik verkligen behövs. Jag kan i stort sett instämma med alla de tidigare talarna. Men jag vill ändå hålla fast vid att yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på de övriga reservationerna.

Jag vill också påminna om att regeringen gör väldigt mycket på området. Just nu bereds förslagen som utredningen om den nationella minoritetslagen lagt fram. Där hoppas jag på ett gott samarbete från utskottet. Regeringen har också satt fart på samepolitiken med en nordisk samekonvention och förslag om konsultationsordning mellan staten och samerna. Man har dessutom gett höjda anslag till samisk kultur, nationella minoriteters kultur och Sametinget.

Det finns också stärkta insatser för säkerhet för minoriteter. Från i höst finns ett sökbart anslag för de organisationer eller samfund som behöver säkerhetsinsatser. Det var tidigare ett anslag som bara trossamfund kunde ansöka om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Så till själva tillkännagivandet som handlar om att man behöver göra mer mot antisemitism och ta fram en handlingsplan. Det är bra. Det behöver göras mer. Men även här vill jag påminna om allt som regeringen redan gör. Annicka Engblom har redogjort för några av åtgärderna.

Man har i januari 2018 inrättat ett nationellt centrum mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet. Man har deltagit i internationella sammanhang i International Holocaust Remembrance Alliance. Men det finns så mycket mer.

År 2016 antog regeringen en nationell plan för att motverka rasism, liknande former av fientlighet och hatbrott. Planen utgör ett samlat grepp och inbegriper strategier för att förebygga och motverka antisemitism och andra former av rasism genom förbättrad samordning och uppföljning, mer utbildning och forskning, ökat stöd till och fördjupad dialog med civila samhället, ett förstärkt förebyggande arbete på nätet och ett mer aktivt rättsväsende.

Myndigheten Forum för levande historia genomför en stor utbildningsinsats om olika former av rasism i historien och i dag, vilket omfattar antisemitism. Myndigheten framställer bland annat informationsmaterial om de olika formerna av rasism och utbildar skolpersonal i samarbete med Skolverket inom ramen för detta uppdrag. Förutom skolpersonal har även andra yrkesgrupper, exempelvis anställda vid arbetsförmedlingar, socialsekreterare och polisanställda möjlighet att delta.

Statens medieråd arbetar för att stärka barn och ungdomar som medvetna medieanvändare genom medie- och informationskunnighet. Myndigheten genomför även kampanjen No Hate Speech Movement bland barn och unga bland annat mot rasism på internet.

MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, fördelar årligen bidrag i enlighet med förordningen om statsbidrag till verksamheter mot rasism och liknande former av intolerans. Myndigheten har fått medel för att öka fördelningen av statsbidrag till projekt som specifikt syftar till att bekämpa bland annat antisemitism. Regeringen har också avsatt medel för att stödja hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser 2018-2020.

Polismyndigheten har höjt ambitionsnivån avseende hatbrott. Numera finns en nationell kontaktpunkt för dessa frågor liksom så kallade demokrati- och hatbrottsgrupper i Stockholm, Göteborg och Malmö. När det bedöms nödvändigt ökar Polismyndigheten sin övervakning och vidtar andra säkerhetsåtgärder för att skydda judiska intressen.

Även Åklagarmyndigheten har vidtagit åtgärder för att höja kvaliteten på arbetet mot hatbrott. Brottsförebyggande rådet har, som sagt, nyligen fått i uppdrag att göra en fördjupad studie om antisemitiska hatbrott i Sverige.

I budgetpropositionen för 2018 finns det dessutom en betydande ökning av anslagen till säkerhetshöjande åtgärder för det civila samhället och skolor.

År 2016 utsåg regeringen ett särskilt sändebud för arbetet med att bekämpa antisemitism och islamofobi på internationell nivå med placering på Utrikesdepartementet. Det särskilda sändebudet arbetar för att bättre samordna mellanstatliga insatser och stärka Sveriges samarbete med viktiga internationella aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Vi kommer att behöva göra oerhört mycket mer framöver. Men vi ska ändå vara stolta över att det är mycket som redan görs. Jag yrkar bifall till KU:s yttrande.

Fru talman! En ung kvinna kom emot mig nere i Skåne. Jag hade träffat henne tidigare. Hon klagade med ett bedrövat ansikte och sa: Min man vill inte att jag ska åka till Malmö. Det är klart att jag blev upprörd. Jag tänkte: Vad är det för en drummel som vill förbjuda sin hustru att åka till Malmö? Men så sa hon: Jag är judinna. Det visste jag ju. Hon hade ett utseende som lyste lång väg att Israel vore nog en plats där hon skulle smälta in väldigt väl.

Hennes man ville inte förlora henne. När de gick på Malmös gator blev hon återkommande attackerad mitt inne i centrum. Det var inte i någon särskild stadsdel utan mitt inne i centrum. Nu ville inte mannen att hon skulle åka till Malmö fler gånger. Unga män från Mellanöstern, uppfostrade och präglade av ett helt annat sätt att se på judar, trakasserade henne, och det var fara för liv och säkerhet.

Detta har hänt för inte så hemskt länge sedan. Det har hänt så att jag har varit åsyna vittne, och jag har hört vittnesbördet. När vi läser i tidningarna om synagogan i Malmö och ännu mer i Göteborg där man till och med hotas med molotovcoctails, brandbomber, som slängs, vet vi att Sverige inte är en trygg plats för judar. I utskottets betänkande säger vi: "Ingen ska behöva känna fruktan eller oro inför att besöka synagogan, den judiska skolan eller någon annan judisk institution".

Det är väl, och det är gott. Men vi måste lägga till: Ingen ska känna oro eller fruktan för att gå på gatorna i en svensk storstad.

Jag är så glad, inte minst för vad Hans Ekström sa. Normalt sett avslås motionerna. Om man är i regeringsställning hör det till regelbokens kapitel A, första versen, att man avslår motioner. Det är det man gör. Men här är det så viktigt att utskottet gör ett gemensamt tillkännagivande och står upp för att judar ska ha den trygghet som är självklar för alla svenska medborgare. Här står vi, alla partier, eniga bakom detta. Alla partier, om de har något kurage, går upp med emfas och säger: Detta står vi bakom. Det gläder mig oerhört mycket.

Det här kan hända igen. Vår gemensamma hållning är den mur som kan hålla tillbaka dessa krafter och se till att vi vinner antisemiterna, en efter en, för att se en broder och en syster oavsett etnicitet eller bakgrund.

(Applåder)

Fru talman! Uken ig di? Så frågar man när jag kommer hem till Dalarna. Och vad menar man med det? Man frågar: Vem äger dig? Det är det sätt man hälsar på när man pratar mål. Vem äger dig, och i vilket socialt sammanhang hör du hemma? Det tycker jag är en otroligt trevlig hälsningsfras i förhållande till dem man hör om man bor i Stockholm, där man kanske bara är det ställe man bor på och vad man jobbar med.

Övdalskan eller älvdalskan, som man kanske ska säga här, är en del av ovansiljansmålen som talas i norra Dalarna. Det är ett eget språk med rötter från fornnordiskan och vikingatiden. I dag talas älvdalskan av ca 2 500 personer i Älvdalen. Den används bara i Sverige. Däremot har engelskan tagit upp några ord från älvdalskan, till exempel window. Det är egentligen vindue på älvdalska, som betyder vindöga. Man kan tänka sig en gammal stuga där det finns ett litet hål i timmerstockarna där det blåser in vind. Därifrån kommer engelskans window.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Min svärfar Torsten kunde bara dalska när han började skolan. Han var tvingad av staten, genom lärarna, att prata svenska i skolan. Om han inte pratade svenska fick han stryk. Det är några år sedan, men det är inte jättelänge sedan.

Älvdalskan och andra ovansiljansmål är inte bara språk utan också, som andra språk, bärare av kultur, samhörighet och historia. Detta har staten aktivt tagit del i att ta ifrån människor i norra Dalarna.

Älvdalens kommun är sedan 2010 en tvåspråkig kommun eftersom den sydligaste samebyn, där man talar sydsamiska, ligger i Idre. Därför ingår kommunen i förvaltningsområdet för samiska. Jag ställer fullt upp på samernas rätt att få använda sitt eget språk, men jag skulle önska att vi här i kammaren också kunde ställa upp på att bevara den lilla historiska spillra som finns av det fornnordiska i Sverige och som finns i Älvdalen.

Swensku fikk ig byr a° lär mig i skaulan, nu will ulum bellt bruk övdalsku.

Därför yrkar jag bifall till reservation 5.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)