Naturresursfrågor och vattenrätt

Fru talman! Jag ska göra en kortfattad redogörelse för detta ärende. Det betänkande som utskottet nu överlämnar till kammaren behandlar motionsförslag som gäller naturresursfrågor och vattenrätt. Inom dessa områden väcktes 18 motioner under den allmänna motionstiden 2004. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 12 reservationer och fyra särskilda yttranden. Fru talman! Med denna korta sammanfattning vill jag överlämna ärendet till kammarens behandling.

Fru talman! I det här ärendet ska jag tala om framför allt vindkraften. Emellanåt finner jag det förvånande att frågan inte tas på större allvar. Jag utgår ifrån att vi kan vara överens om att det finns målkonflikter vid lokalisering av vindkraftverk. Dessa målkonflikter kan ibland skapa stora problem. Vindkraften har fördelar som energikälla. Samtidigt finns det nackdelar som måste tas på allvar. Det gäller sådana nackdelar som buller, ljud, ljus och påverkan på naturlivet, men vindkraften påverkar också vår kulturmiljö och vår boendekvalitet. Regelverken är för otydliga. Vi moderater anser inte att det är tillräckligt att dessa frågor lyfts fram enbart i Boverkets handbok. Det krävs en tydligare lagstiftning. Jag vill göra ett par reflexioner kring vindkraften om sådant som jag ibland tycker är förvånande. Det är för mig mycket förvånande hur man kan placera en vindkraftverkspark på Lillgrund i Öresund utan en - åtminstone i mitt tycke - ordentlig utredning om vad som händer med fisken och vattenflödet. Jag har nämligen väldigt svårt att tro att man skulle placera någon annan industrianläggning där. I samband med att Öresundsbron skulle byggas krävdes oerhört stränga garantier för fisken, vattengenomflödet i Öresund och så vidare. Jag kan också känna oro när det gäller en eventuell byggnation av vindkraft på Krügers flak. Jag är orolig för att man inte kommer att ta tillräcklig hänsyn till fisken och fisket. Det är en stor oro som jag vet delas av de många småskaliga fiskare som i dagsläget verkar där. Om vindkraftsföretaget får som det vill kommer man att förhindra yrkesmässigt fiske i det området. Det är många som i dag påverkas i sitt dagliga boende när det byggs vindkraftsparker i deras närmiljö. Det finns flera vittnesmål från människor som upplever en stark negativ påverkan framför allt av ljusskuggor och buller. Vi moderater vill att all lagstiftning ska genomsyras av respekt för den enskilda äganderätten. Den ska samtidigt präglas av respekt för människors liv och hälsa samt skyddsintressen för natur och miljö. Enligt vår mening måste markägaren ges möjlighet att själv bestämma vad mark ska användas till. Om man så önskar ska man också kunna upplåta marken till vindkraft. Men detta kräver att även övriga intressen tas till vara på ett bra sätt. Det görs bäst genom att man i den kommunala planeringen tar hänsyn och tar ställning till frågorna om vindkraftsetablering. På så sätt kan skyddsvärda natur- och kulturmiljöer undantas och förutsebarhet garanteras ägare till kringliggande markområden. Vindkraftsetableringar ska granskas noga i den kommunala planeringen och tillståndsgivningen. Vi vill att det ska ske genom krav på detaljplan. Då ges närboende och sakägare större möjlighet att hävda sina intressen. Vi moderater anser vidare att nationella minimiregler för respektavstånd mellan bebyggelse och vindkraftverk ska tas fram. Den mellanliggande terrängens egenskaper ska vägas in för att närboende inte ska drabbas. Vi tycker dock att reglerna ska vara dispositiva. Närboende ska kunna godkänna att minimiavstånd underskrids. Vi vill vidare att en särskild gränsvärdesnorm för buller ska arbetas fram. Dagens norm som gäller för industriområde är inte lämplig att följa när verken byggs nära bostadshus och rekreationsområden. Vidare tycker vi att vindkraftsverksamhet ska miljöprövas på samma sätt som annan verksamhet prövas som har inverkan på omgivningen. Försiktighetsprincipen ska gälla. Vi vill också att lagstiftningen tydliggör ansvaret för nedmontering av uttjänta vindkraftverk. En rimlig utgångspunkt kunde vara att det föreskrivs skyldighet för tillståndsmyndigheten att villkora nedmontering och bortförande. Det skulle kunna likna statens linje beträffande grustag och kärnkraftverk. Naturligtvis är det ägaren till vindkraftverket som har det fulla ansvaret, och i de flesta fall kommer det att fungera väl. Men i de fall där ägaren inte kan eller inte vill fullgöra sina skyldigheter anser vi att det ska finnas lösningar som gäller oavsett var verken är placerade. Sedan vill jag bara tillägga att vi från moderat sida inte anser att vindkraftverk i sig är ett riksintresse. Därför anser vi inte heller att några nationella planeringsmål för vindkraftens utbyggnad ska sättas upp. Utbyggnad av vindkraft ska ske på dess egna meriter. Jag vill nämna några ord om frågan som gäller muddring av småbåtshamnar. Efter en moderat enskild motion i ämnet vill jag ta upp ett par delar i lagstiftningen. Utskottet har uttryckt att man anser att kostnaden för muddring bör vara rimlig och inte onödigt hög. Det grundläggande problemet är de så kallade muddermassorna, det vill säga att bottnen blir miljöfarlig när den ska flyttas från en plats till en annan. Gränsdragningen mellan vad som är miljöfarligt eller inte borde kanske renodlas. Det är dock inte en fråga för bostadsutskottet, utan det är en fråga för miljö- och jordbruksutskottet. Jag ska också säga ett par ord om åtgärderna till förmån för fiske. Här har vi inte lämnat någon reservation. Vi tycker att regeringen har flyttat fram positionen - åtminstone lite grann - i dessa frågor. Det skulle komma rapporter i december 2004. Med detta utgår vi från att regeringen under 2005 kommer att redovisa lösningar på de här frågorna för bostadsutskottet. Under året förväntar vi oss att få besked i flera av frågorna. Med det kände vi åtminstone i år att vi kunde vara nöjda. Med detta, fru talman, skulle jag vilja yrka bifall till vår reservation nr 1. Vi står naturligtvis bakom samtliga övriga moderata reservationer.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3 under punkt 2, men vi står naturligtvis även bakom de övriga två reservationer där Folkpartiet finns med. Folkpartiet har dessutom två särskilda yttranden som är fogade till betänkandet. Det ena handlar om vindkraft och det andra om nya nationalstadsparker, som också är ett ämne i dagens betänkande. Man kan konstatera att liksom de senaste åren har betänkandet om naturresursfrågor och vattenrätt dominerats av planering av vindkraftsanläggningar. För att sätta in detta i sitt sammanhang vill jag börja med att redovisa Folkpartiets generella utgångspunkt när det gäller energiproduktion. Det känns nämligen viktigt i sammanhanget i förhållande till vindkraft. Detta har Folkpartiet utvecklat i en rad motioner som behandlas också av andra utskott. Folkpartiet liberalerna anser att ny inhemsk energiproduktion ska utgå från tydliga miljö- och säkerhetskrav och att produktionen ska klara konkurrensen utan subventioner. Staten ska sätta upp likvärdiga krav som kan uppfyllas, och valet av energiproduktionsanläggning ska sedan inte ske genom politiska beslut. Ett exempel på ett miljökrav som Folkpartiet har drivit sedan en längre tid tillbaka är ett absolut nej till att bygga ut de kvarvarande orörda älvarna. Även om vindkraft är en förnybar energikälla, som vi liksom andra naturligtvis hoppas kan bidra till den framtida energiförsörjningen, är det viktigt att även för den ställa upp tydliga krav och att lokalisering av vindkraftverk jämställs med motsvarande industrietablering vid en lokaliseringsprövning. Då kommer alla frågor om buller in. Det ska alltså inte finnas någon "gräddfil" för just den här verksamheten. Vidare anser vi från Folkpartiets sida, liksom föregående talare, att det ska råda stor restriktivitet när det gäller att utnyttja och exploatera nya havs- och kustområden. Man ska verkligen ha klarlagt vilken påverkan det har på djur- och växtlivet innan man ger sig på detta, för det är oerhört svårt att i efterhand reparera sådana skador. I betänkandet tas upp kommunernas planeringsprocess och den centrala roll som den har i sammanhanget. Många kommuner har tagit fram en vindkraftspolicy. Då är det viktigt att man ser till att lagstiftningen gör att kommunerna kan genomföra policyn rent praktiskt. Ett förslag som finns i min reservation är att man ska kunna ställa krav på detaljplan för att skapa samlade vindkraftsetableringar. Jag har vid kontakter med en del kommuner sett att det finns en viss otydlighet när det gäller att kunna ställa dessa krav, för när man söker bygglov för ett enskilt kraftverk är kommunen tvingad att göra en prövning enligt PBL. Fru talman! Folkpartiet utgår från att respektive kommitté som arbetar med plan- och bygglagen och miljöbalken ska komma med ett samlat förslag om hur man ska pröva ansökningar om vindkraftsanläggningar. Vindkraften tas ju ofta upp som ett exempel där det finns svårigheter just i gränslandet mellan PBL och miljöbalken. Folkpartiet anser också, och det har vi även utvecklat i vår miljömotion, att producentansvaret ska tydliggöras vad gäller tekniska anläggningar som vindkraftverk. Vi vill därför att regeringen låter utreda ansvaret gällande kostnader för nedmontering vid nedläggning av vindkraftverk och återkomma till riksdagen med förslag till lösning i frågan. Detta finns utvecklat i reservation 3 som jag yrkade bifall till i början av mitt anförande. Under en särskild rubrik behandlas i betänkandet yrkesfiskarnas ställning som sakägare vid etablering av havsbaserad vindkraft. I betänkandet kan man läsa att regeringen i samband med miljöbalkspropositionen var av uppfattningen att yrkesfiskare bör kunna vara sakägare och att då gällande sakägarbegrepp i miljöskyddslagstiftningen bör vara utgångspunkt. Det tycker vi också från Folkpartiets sida. Vi får då nöja oss med att följa om rättstillämpningen verkligen blir så i levande livet. Jag ska också säga några ord om åtgärder till förmån för fisket. Jag tror att vi och Moderaterna har bytt roll här. Förra året utgick vi från att det skulle hända något. Men nu har vi instämt i en reservation som grundar sig på en kristdemokratisk motion. Vi vill fästa särskilt stor vikt vid åtgärder för att öka vandringsfiskets möjligheter att ta sig förbi hinder genom förbiflöden. Det finns naturligtvis ingen förlorare i detta. En stam med självproducerad lax gynnar ju inte bara yrkesfisket. Även sportfisket är en viktig del för många människors livskvalitet. Fru talman! Jag ska även säga några ord om nationalstadsparker. En entydig forskning visar att tätorternas grönområden har väldigt stor betydelse för människors hälsa. Det gäller inte bara att bevara hälsa utan att också få människor att bli friska. Nationalstadsparker är ett av de sätt som samhället har för att skydda viktiga grönområden för både friluftsliv och biologisk mångfald. Om man ska bilda nya nationalstadsparker måste en utgångspunkt vara att de ska vara väldigt lokalt förankrade i planeringsprocessen på den plats det gäller. Att komma med ett uppifrånperspektiv på detta kan ju aldrig vara lyckat. Inte minst för att undvika framtida konflikter krävs det att man har väldigt tydliga regelverk från början. Vi fick en redovisning om vissa tolkningsproblem som fanns när det gällde nationalstadsparken här i Stockholm om vad man fick och inte fick göra. Det finns en enskild Folkpartimotion som föreslår att Slottsskogen med omgivande områden i Göteborg borde kunna komma i fråga som nationalstadspark. Vi ska naturligtvis inte utesluta att det kan bli på det sättet i framtiden.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation nr 6 under punkt 5. Det jag ska tala om kommer att handla om vatten och luft eller luft och vatten, i alla fall frågor i anslutning till luft och vatten. Det kan ju vara uppfriskande för oss i bostadsutskottet att också vi med jämna mellanrum får möjlighet att diskutera den här typen av frågor. Nu handlar det i första hand om lokaliseringar och etableringar i det här sammanhanget. Vi kristdemokrater står bakom tre av reservationerna. Vi har också ett särskilt yttrande i betänkandet. Jag ska ägna mitt korta anförande åt att något kommentera våra reservationer. Då kan det vara lämpligt att ta dem i ordning. Reservation nr 6 gäller omprövning av vattendomar. Kristdemokraternas vision är att vattendragen åter ska bli miljöer för vandrande fiskarter som lax och ål. Det är också så att många arter som är beroende av biotopen strömmande vatten återfinns bland hotade arter. Vattenkraftsregleringen har medfört att det på ett antal ställen inte finns någon fiskväg, om jag nu får säga så, förbi vattenkraftverken. I de flesta älvar i landet finns inte längre lämpliga lekområden för till exempel lax. Det bör därför finnas förbiflöden vid de kraftverk som ligger mellan dessa lekområden och havet. I de fall förbipassager för fisken inte finns anlagda förutsätter tillkomsten av sådana att den vattendom som reglerar den aktuella vattenkraftsanläggningen kan omprövas. I det här sammanhanget skulle jag vilja säga att det kanske inte bara handlar om vattenkraftsanläggningar. Jag vet till exempel med erfarenhet från Värmland, som jag kommer ifrån, att det finns ett antal gamla dammar och rester från flottningsperioden som utgör stora miljöhinder som måste undanröjas. För att man ska kunna ta itu med det måste man också titta på vattendomarna. I det här sammanhanget handlar det också om hur ändamålsenliga reglerna för omprövning av vattendomar är. Det har vi också tagit upp vid flera tillfällen och diskuterat i utskottet. Vi anser att regeringen snarast måste ta de initiativ som krävs för att se över möjligheten att ompröva vattendomar för dessa ändamål. Svaret från majoriteten är lite luddigt. Precis som det står i betänkandet arbetar Miljöbalkskommittén med frågan om hur prövningsordningen ska se ut. Eller det kanske snarare är en ambition att ta upp frågan. Vad jag kan se har inte några tilläggsdirektiv dykt upp i frågan, och det kanske vi kan få en förklaring till här. Reservation nr 8 handlar om åtgärder till förmån för fiske. Den handlar dels om fiskodlingar, dels om reproduktion av lax. Vattenbruket har en betydande tillväxtpotential men är ganska ringa i vårt land, särskilt vid en internationell jämförelse. Vi kan anta att vattenbruket kommer att öka i vårt land. Detta innebär i sin tur att sökandet efter lämpliga platser för fiskodling blir allt viktigare. För att underlätta för dem som söker lämpliga platser för vattenbruk bör det i översiktsplanerna anges områden som är lämpliga för fiskodling. På så vis får vi en viss beredskap för en utveckling av vattenbruket. I kommentarerna till reservation 6 tog jag upp svårigheten med förbipassager i de reglerade älvarna när det gäller laxen. Ett annat problem är det överfiske som skett i Östersjön efter vild Östersjölax. Resultatet blir att medelvikten på de vilda laxar som kommer upp i älvarna blir allt lägre. Det är därför viktigt att laxen ges möjlighet att reproducera sig i de svenska älvarna. Det gynnar, precis som vi har hört här förut, både yrkesfiske och sportfiske. Även i detta sammanhang är det relevant att göra en översyn av hur ändamålsenliga reglerna för en omprövning av vattendomarna är. Utskottet menade redan förra riksdagsåret att regeringen fört arbetet på området framåt och att det inte fanns tillräckliga skäl för att ta ett initiativ i frågan. Samma bedömning görs nu. Men en liten dörr har ändå lämnats på glänt. Utskottet avser att fortsatt följa frågornas hantering och utesluter inte, som jag tolkar det i alla fall, att i ett annat sammanhang aktualisera den på nytt. Jag undrar då när den tiden är inne och vad det andra sammanhanget i så fall är, när de här frågorna kan aktualiseras på nytt. Reservation 10 tar upp det för oss kända begreppet riksintresse som vi har pratat om i olika sammanhang. I detta fall handlar det om att det bör utredas hur områden viktiga för vattenförsörjningen ska kunna anges som riksintresse. Vattenfrågan blir allt intressantare, inte minst i ett globalt perspektiv. Vi i vårt land är bortskämda på det området. Det beror på att tillgången i vårt land är riklig. Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Trots detta är vattentäkterna fortfarande dåligt skyddade. Kommunernas vattenförsörjningsplaner måste förbättras och eftersom det mesta av vårt grundvatten är beroende av grusåsar måste grushållningsplaner upprättas. Precis som vi anger i reservationen behövs en ändring av miljöbalken som innebär att områden som är viktiga för vattenförsörjning såsom grundvattenförekomster, ytvatten och viktiga grusområden som kan användas för konstgjord grundvattenbildning ska kunna anges som riksintresse. Detta kunde ha varit en fråga för Miljöbalkskommittén, men så är det inte. Då måste regeringen, som vi ser det, utreda detta på annat sätt. Det är viktigt. Fru talman! Till slut några kommentarer angående frågan om utpekande av områden av riksintresse för vindkraftsutbyggnaden. Under flera år har vi kristdemokrater engagerat oss i den frågan och också drivit på. Det är därför tillfredsställande att kunna konstatera att områden av riksintresse för vindkraft nu äntligen, efter åtta år, har pekats ut. Arbetet har, som vi också önskat, haft sin utgångspunkt i en dialog mellan Energimyndigheten, länsstyrelserna, berörda centrala verk och kommunerna. Det är viktigt att en avvägning mellan olika riksintressen kan göras. Det som på lämpligaste sätt främjar en långsiktig utveckling bör ges företräde.

Fru talman! Precis som vi hörde i inledningen så berör betänkandet en rad frågor under rubriken Naturresurser och vattenrätt. Vänsterpartiet har bara en reservation i det här betänkandet, och det är den som rör äldre vattendomar. Det finns två aspekter på den. För det första gäller det riskerna för översvämningar och andra olägenheter för de som är boende i anslutning till de reglerade vattendragen och de problem som finns ur naturvårds- och miljöintressen. Vi kan konstatera att det egentligen är två intressen som står emot varandra. Det är kraftstationernas ägares vinstintresse och ett brett allmänintresse. För riksdag och regering är det därför nödvändigt att väga de behoven mot varandra på ett rimligt sätt. Vi kan konstatera att det i många av de gamla vattendomarna, enligt vårt förmenande, saknas en rimlig avvägning. I äldre vattendomar finns oftast en mycket hög acceptans för höjningar och sänkningar av vattennivåerna i de vattendrag som omfattas av domen. Sjöar kan höjas och sänkas upp till två meter årligen. De fylls på under sommaren och tappas under vintern, vilket självklart skapar problem för både boende och miljön runt vattendragen. Inte sällan skadas den så viktiga strandnära miljön. Lägg därtill de problem med dålig lukt som ofta blir följden av torrläggningar av vattenmagasin nedanför kraftstationerna av kanalsystemen runtomkring, så blir bilden ganska tydlig. Länsstyrelsen, som är tillsynsmyndighet, har ingen möjlighet att påverka kraftverksverksamheten så länge den håller sig inom gällande vattendomar. Fru talman! Därför borde det vara en självklarhet att de vattendomar som strider mot dagens kunskaper och som samtidigt motverkar miljövårdsintressena borde kunna omprövas och ändras till modernare och funktionellare, ur ett ganska brett perspektiv. Den andra delen av reservationen rör problemen för vandrande fisk. I den här frågan har det under ett antal år faktiskt funnits en ganska stor samsyn i kammaren, men tyvärr har det inte lett till någon förändring. Jag har tidigare lovat att Vänsterpartiet skulle återkomma med förslag om inte våra gemensamma ståndpunkter ledde till förändring i sak. Nu hänvisar man till en rapport som skulle ha kommit i december, som fortfarande inte har kommit. Därför är det fortfarande aktuellt. Jag kan också konstatera att den samsyn som en gång har funnits snarast har ersatts av en tilltro till Fiskeriverket och Miljöbalkskommittén. Självklart är det bra om frågor blir utredda. Men ibland, fru talman, måste man faktiskt våga peka med hela handen. Jag hoppas att vi skulle kunna göra det på voteringen i dag, eftersom den rapport som är utlovad till december fortfarande inte har kommit. Fru talman! Lite kort kring vindkraften. Man kan konstatera att det från moderat håll finns någon sorts allmänt ointresse av att vindkraften byggs ut. Det var ett klart bättre anförande än det vi har hört tidigare i kammaren, där man framför allt tyckte att vindkraftverken var väldigt fula när man kom körande i bil. Det var betydligt mer substans den här gången. Jag kan konstatera att Moderaterna försöker göra allt för att försvåra utbyggnaden av vindkraftverk. Det är fullt möjligt i dag att i detaljplan skriva in förläggning av vindkraftverk. Problemet är att vindkraftverk ofta byggs i områden som inte är detaljplanerade. Då kan man i stället lägga in dem i översiktsplanerna, där de rimligen bör höra hemma snarare än i detaljplaner. Fru talman! När det gäller buller och ljusskuggor är jag lite imponerad av Ewa Thalén Finné. För inte särskilt länge sedan diskuterade vi i kammaren problemet med att man inte kan bygga bostäder därför att det bullrar så inne i städerna. Då var det självklart att man skulle kunna bygga bostäder där det bullrar. När det gäller vindkraftverk är bullret uppenbarligen betydligt mycket allvarligare än det buller som uppstår av all den biltrafik som vi har i innerstäderna. För mig känns det snarare som en ovilja att bryta det beroende vi har av olja och kärnkraft och på allvar börja fundera över hur vi når det långsiktigt hållbara samhället med en energipolitik där energin framför allt är återvinningsbar. Därför måste vi hjälpas åt. Fru talman! Slutligen har jag ett litet påpekande till Dan Kihlström. När det gäller laxens förutsättningar borde vi kanske tillsammans fundera på hur vi kan få stopp för fisket av lax till havs. Det är en ganska intressant frågeställning. I norra Ryssland har man ett system där man stänger av älvarna när fiskarna kommer simmande. Man tar alla, skickar förbi sex och behåller den sjunde. Man plockar årligen ut räntan. Man tar precis så mycket lax som det finns tillgång till, och man ser till att man dessutom har väldigt billiga produktionsmetoder. Det är möjligt att vi måste gå ännu längre. Laxarna blir inte större av att de leker i våra älvar. Laxarna blir bara större om de får förutsättningar att växa till sig till havs.

Fru talman! Jag skulle vilja ta upp frågan om vindkraften med Sten Lundström. En kommun kan naturligtvis göra en detaljplan när det gäller vindkraftverk, men skillnaden är att vi tycker att det ska vara ett krav på detaljplan. En kommun kan också lägga in respektavstånd och så vidare, och vissa kommuner gör det. På Gotland är man kanske mest föredömlig, men andra är lite slarviga. Vi tycker att det är viktigt att man på allvar tittar på målkonflikten och sätter upp ordentliga regler. Då skulle man få en likvärdig bedömning av vindkraftverk, både enstaka och vindkraftparker, i hela landet. Vi tycker att det ska krävas lite mer seriositet när det gäller målkonflikten. I dag känner jag att vindkraftsparker har lite hjälp av bananskal på vägen fram att få etableras. Jag skulle kunna dra en parallell med det som Vänsterpartiet tog upp här om vattendomar. Man byggde någonting som man kanske inte såg hela konsekvensen av. Vi vet att det finns stora målkonflikter mellan närmiljö och vindkraftverk. Det vore bra om man tog till lagstiftning redan nu.

Fru talman! Det finns förutsättningar att lägga in detta med vindkraftverk i en detaljplan. Varje vindkraftverk ska dessutom prövas i en normal bygglovsprövning. Problemet med ert krav på detaljplaneläggning är att man tvingas detaljplanelägga en mängd områden som i dag inte är detaljplanelagda för att man ska kunna bygga vindkraftverk. Det här kommer att fördyra processen och minska utbyggnaden av vindkraftverk. Det hade varit mycket bättre att kräva att detta ska läggas in i översiktsplanerna. Då slipper man detaljplanelägga områden enkom för att man ska placera vindkraftverk där. Målkonflikten finns. Det finns andra målkonflikter i energipolitiken också, till exempel dålig luft, arbetare i urangruvor som dör i förtid, brist på förutsättningar för slutförvaring av utbränt uranbränsle och så vidare. Det vore klädsamt om Moderaterna också kunde ta till sig detta. Det handlar om ökningen av koldioxid och så vidare. Det vore klädsamt om man ställde samma krav på den här verksamheten som på vindkraften. Jag tror inte heller att vi ska ha en vilda västern-situation när det gäller vindkraft. Jag tror också att det är bra att vi är medvetna om vilka faror och brister som finns. Än så länge är jag ganska nöjd med de riktlinjer som Boverket har gett ut. När det gäller byggandet till havs utgår jag ifrån att det kommer att prövas enligt vattendom ungefär på samma sätt som Öresundsbron blev prövad enligt vattendom. Då ställdes också de här kraven. Exakt samma sak kommer naturligtvis att ske när det gäller de havsbaserade vindkraftverken. Det kommer att prövas. Man måste ha en dom för att få göra detta. Det är samma system. Jag var motståndare till Öresundsbron, och när det gäller tillgången till fisk och ålgräs, som var så viktigt för fiskarna enligt oss som jobbade aktivt mot Öresundsbron, kan jag konstatera att vi kom på skam. Det har faktiskt varit en positiv utveckling för både ålgräs och musslor som har ökat fiskebeståndet ganska rejält runt bron.

Fru talman! Det finns en distinkt skillnad mellan det Sten Lundström för fram och den aspekt som jag har. Sten Lundström säger att man kan göra en detaljplan, och vi tycker att det ska vara krav på en detaljplan. Processen blir längre, men vi tror också att man kan lösa mycket av målkonflikten på det sättet. Det är naturligtvis alldeles förnämligt om kommunerna tar in detta i sin översiktsplan, men man måste ha klart för sig att en översiktsplan inte är ett juridiskt bindande dokument. Sedan skulle jag vilja säga ett par ord om energipolitiken. Det känns förvånande att man i den här kammaren kan stå och prata bland annat om ökade koldioxidutsläpp och sedan ställa sig bakom en stängning av till exempel Barsebäcksverket. Vi vet att vi har fått högre koldioxidutsläpp över Skåne eftersom väldigt mycket av energin kommer från koleldade verk i Danmark. Det intressanta i det sammanhanget är möjligtvis att den svenska Energimyndigheten gör reflexionen, som naturligtvis stämmer, att koldioxidutsläppen från svenska kraftverk inte har ökat. Men de har inte heller ökat i Danmark, eftersom man inte räknar utsläppen på den energi som man exporterar. För mig är utsläpp globala. Vi vet att det är så. Det lärde vi oss redan på 60-talet. Jag tycker att man ska vara lite försiktig när man pratar om ökningen av koldioxid i den här debatten.

Fru talman! När det gäller koldioxidutsläppen kan vi väl hoppas att den globala bubblan - även om USA tyvärr inte har skrivit på Kyotoavtalet och det som finns inom EU än så länge - på sikt kommer att minska koldioxidutsläppen i Europa, och därmed inte bara lokalt över enskilda länder. Det är naturligtvis en brist att det fungerar på det här viset. När det gäller närboende och de som är direkt berörda av ett bygge kan jag konstatera att Barsebäck aldrig skulle ha byggts eftersom det finns folk på andra sidan sundet, i Köpenhamn, som är direkt berörda vid en olycka. Danskarna har aldrig velat ha något Barsebäck. Om vi hade haft den principen skulle inte Barsebäck ha byggts över huvud taget. Det är väl antagligen ett av världens mest olyckligt placerade kärnkraftverk. Därför hälsar jag med tillfredsställelse att vi i alla fall har lyckats stänga dessa två kraftverk. Men det förutsätter faktiskt, och där ger jag Ewa Thalén Finné alldeles rätt, alternativ energi. Vi ska så långt som möjligt ersätta detta med biogas, vindkraft, solkraft och annat. Under en övergångsperiod kommer vi antagligen att behöva använda naturgas och annat också för att lösa de här problemen. Men då ska vi inte försvåra, som Moderaterna gör, möjligheterna att bygga ut vindkraftverk och lägga dem i detaljplaner. De är i och för sig inte heller juridiskt bindande längre än till den stunden då man bestämmer sig för att göra en ny detaljplan. Så den är inte så särskilt juridiskt bindande. I en översiktsplan får folk däremot möjligheter att tycka till om sitt område. Jag tror att det är en ganska bra nivå på detta.

Fru talman! Jag begärde replik när det blev tal om detaljplaner. Av en händelse besökte jag en kommun i Västergötland förra veckan, och vi diskuterade just vindkraftsetableringar. Miljönämnden i kommunen ansåg att vi i riksdagen i många stycken sätter upp nationella mål, till exempel för vindkraft, och sedan ger vi inte kommunerna tillräcklig kraft att kunna genomföra dem på ett bra sätt. De menade att det inte var så enkelt att styra detta med den lagstiftning som finns i dag. I den här kommunen ville man till exempel styra vindkraftsetableringarna till vissa områden. Det vanligaste är att man söker tillstånd för enstaka verk i och med tillståndsgivningen trots allt är som den är. Då blockerar man till slut väldigt stora områden för ytterligare bostadsbebyggelse. Då är kommunen skyldig att pröva det här verket ur PBL-synpunkt när det gäller byggnadslov. I det läget kan man naturligtvis kräva en detaljplan, men vid ett överklagande är det mycket stor risk att kommunen får fel. Det är ett för stort krav på ett så litet bygglov. Man kan alltså plocka sönder detta. Ur den synpunkten tycker jag nog inte att man ska vara helt kategorisk när det gäller att det ska vara detaljplan. Kommunen ska ha större möjligheter att kräva att man utreder det i ett större sammanhang för att inte hindra bostadsbebyggelse i framtiden. Översiktsplanen är ett bra instrument. Men till syvende och sist är det ett politiskt måldokument som ger helheten. Vi vet hur det fungerar. Man upplever inte att man är sakägare och deltar i debatten förrän det rör en in på skinnet.

Fru talman! Det fungerar så, Lars Tysklind, att man i översiktsplanen kan bestämma både vad som ska byggas och vad som inte ska finnas i ett område. Du kan därmed i översiktsplanen också peka ut områden där det inte ska byggas vindkraftverk. Den är styrande och kan leda fram till en detaljplan. Jag utgår ifrån att man säkert kommer att följa Boverkets regelverk för etablering av vindkraftverk när det sker ett överklagande. Låt oss i stället försöka att via skattesubventioner, skatteregelverk och annat se till att vi får fart på utbyggnaden. Vi kan i varje fall komma lika långt som man gör i Tyskland och Danmark på några år eller England. Jag förstår inte varför det ska vara så långsamt i Sverige. Vi har lång kust, och vindkraftverk går att placera både på land och utanför. Det blåser ganska friskt på många ställen i det här landet. Det blåser kanske inte lika mycket som i Danmark men dock lika mycket som i Tyskland. Vi borde ganska fort komma upp i en stor utbyggnad. De riksintressen som nu är utpekade kommer förhoppningsvis att sätta lite fart på detta.

Fru talman! Den diskussion jag har här med Sten Lundström visar att vi inte är riktigt säkra på vilka redskap som kommunen egentligen har för att styra detta. Det är klart att man i en översiktsplan kan peka ut var det är lämpligt med vindkraftverk. Men det är inte förbjudet i nästa läge för någon att söka tillstånd. Det måste prövas av kommunen. Det finns naturligtvis en större kraft i om man har sagt i översiktsplanen att man inte tycker att det är lämpligt. Men det ska ändå prövas utifrån lokala förutsättningar när det blir aktuellt. Jag hoppas att det med all tydlighet har framgått att vi från Folkpartiets sida inte alls är för att man ska pröva vindkraft på något annat sätt än motsvarande störande verksamhet. Man ska framför allt inte subventionera den typen av produktion för sin egen skull. Vi har politiskt bestämt var produktionen sker lämpligast. Vi vill gå den andra vägen när vi sätter upp miljökrav och säkerhetskrav kring det hela. Det kan till och med vara så att det är vindkraft och kärnkraft som kan uppfylla dem tillsammans. De kan ha sin roll i den fortsatta energiproduktionen. Trots allt är i dagsläget olje- och kolberoendet den huvudfråga som vi vill lösa. Det gäller inte minst ur klimatfrågesynpunkt.

Fru talman! Jag har egentligen inte särskilt mycket att tillföra. Jag har förstått att vi har olika uppfattningar när det gäller kärnkraften. Folkpartiet är det parti som till och med vill bygga ut kärnkraften i det här landet. Ni är lyckligtvis ganska ensamma om det. Fortfarande kvarstår de flesta argumenten som fanns inför kärnkraftsomröstningen. Fortfarande har vi inte löst slutförvaringen. Fortfarande är brytningen av uran direkt hälsovådlig. I de områden där den bryts dör väldigt många människor ganska långt i förtid. Det är en av de värsta arbetsplatserna vi har. När det gäller utbyggnaden av vindkraftverken är det samhällets uppgift lika väl som när vi en gång i tiden byggde ut järnvägen och telefonledningarna, som nu ramlar ned på löpande band. Vi måste se till att styra det. Vi vill ha mer vindkraftverk och mer förnybar energi. Då måste samhället vara med och stötta utbyggnaden. Det handlar om överlevnad inte bara för denna generation utan för nästa och generationen efter den. De flesta vindkraftverk byggs trots allt i områden som inte är detaljplanelagda. Jag tycker att man tar i nästan så man kräks när man kräver detaljplan. Det kommer bara att förhindra och försvåra en nödvändig utbyggnad.

Fru talman! Detta betänkande handlar om naturresurser. Som jag tidigare sagt är väl inte en endaste av oss oberörd av naturresurser som ställer till katastrofer på det sätt som skett i Asien eller genom stormens härjningar här i södra Sverige. Havet tog många människor. Hem förstördes. Möjligheten till försörjning spolades bort. Det var oerhört starka krafter. Det var ett hav som också ger så mycket. Stormen slet sönder skogen och gjorde människor hemvilla när elledningar förstördes. Skogen som ekonomisk resurs är för många fullständigt raserad. Katastrofen är ett faktum. Trots att både havet och vinden kan ge så mycket kan vi bara konstatera att krafterna är mycket starka, mycket starkare än vad vi är. Fru talman! Jag är övertygad om att vi också framdeles i bostadsutskottets betänkanden kommer att behandla motioner som har att göra med landets naturresurser, mark, vatten och vind. Det kommer att handla om hur vi på bästa sätt tar till vara och använder dem. Jag föreställer mig och har en förhoppning om att vi kommer att läsa motioner och ta till oss synpunkter på dessa områden på ett alldeles speciellt sätt. Det kommer att beröra oss på ett nytt sätt. Fru talman! Vi har i riksdagen ett ansvar och möjligheten att på ett varsamt sätt se till att vi skapar ett samhälle som i möjligaste mån är hållbart, miljöriktigt och uthålligt. Vi har den natur som vi har till låns. Vi ska förvalta den så att den också är en tillgång för kommande generationer. Jag vill mycket kort beröra två av Centerpartiets reservationer i betänkandet. Jag har en känsla och en förhoppning att ni borde kunna vara överens med mig om dem. Det finns också möjlighet att yrka bifall till dessa senare vid voteringen. Den första handlar om vindkraften och hur vi kan ta till vara den i samband med att vi ska ställa om vårt samhälle till mer miljöriktiga energikällor. Jag är också glad att jag hör en lite annorlunda ton hos moderaterna här i dag än vad vi har hört i tidigare debatter om just vindkraften. Energiomställningen med avveckling av kärnkraft och övergång till alternativa energikällor ställer bland annat stora krav på ganska omfattande vindkraftsanläggningar. Många ansökningar och planer finns nu för att förlägga vindkraftverk till havs. Det sker av flera anledningar. En är att det inte finns några sakägare på samma sätt som om man har landbaserade verk. De högljudda protester som då kan förekomma uteblir. Hela planprocessen kan därmed gå snabbare. Det bör dock uppmärksammas tycker vi i Centerpartiet att vi behöver mer av miljöforskning. Den ska svara på vad som händer med fiskevatten och reproduktion av fiskar i områden där man planerar att uppföra stora vindkraftsparker. I det arbetet anser jag att det är viktigt att det i Sverige inrättas ett nationellt centrum för vindkraft där man kan bedriva den typen av forskning. Den kan med fördel ha sitt säte på högskolan i Visby. Där har man redan i dag potential och stort kunnande både teoretiskt och praktiskt. Några har till och med lovordat hur man handskas med vindkraftverken på Gotland. Det tycker jag är bra. Det borde vi kunna vara överens om. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 under punkt 1. Den andra reservationen som jag yrkar bifall till är reservation 11. Den handlar om nationalstadsparken i vår huvudstad Stockholm. Nationalstadsparken fyller tio år i år. Den utgör ett unikt försök och är uttryck för en ambition att värna, vårda och tillförsäkra att kommande generationer, barn och barnbarn, har ett rejält grönområde även i denna stad. Parken är också en bra riktlinje för andra städer som så småningom också kanske kan få en sådan park. Det går inte att blunda för att intressekonflikter har uppstått under åren som har gått. Lagstiftningsvägen försökte man sig på att rädda området, och lyckades också, när den hotades av en trafikled. Miljöbalken har dock inte räddat området från att naggas i kanten av andra åtgärder. Ser man på bokslutet över dessa tio år för nationalstadsparken så ser man att det inte finns någon skötselplan ännu, och att det inte finns några statliga medel avsatta för en sådan. Ärade kolleger i bostadsutskottet! Ni har fått en ordentlig föredragning om nationalstadsparken i utskottet, och jag hoppas att ni berättat det för era riksdagskolleger i samtliga politiska partier så att riksdagsledamöterna i dag förstår betydelsen av den gröna lunga som parken är i Stockholm. Om inte så ber jag att få rekommendera en guidad båttur ut till Vaxholm i sommar där ni kan få se hur natur och djurliv skyddas i och med nationalstadsparken. Ni ser också vad som inte skyddas och vad som skulle behöva göras för att det skulle bli bra. Ni får en fin naturupplevelse som gör att ni kommer till insikt om betydelsen av nationalstadsparken, om det nu skulle vara så att ni inte har det redan. Nationalstadsparken är unik och den är värd ett bättre öde än den valhänta och tveksamma hantering som vi ser i dag. Det är viktigt att staten visar ett tydligt ansvarstagande och tar ett helhetsansvar. Grönområden måste finnas överallt - gröna lungor som renar luften vi andas. Det måste även finnas fint, rent vatten för att allt levande ska frodas. Jag har en förhoppning om att det som vi varit med om under den senaste tiden ska ge upphov till eftertanke och till besinning när det gäller hur vi ska värna de naturresurser som vi än i dag har kvar. Jag anar en större vilja till samarbete mellan människor - en vilja att vara aktsam om varandra och den miljö som vi har att förvalta.

Fru talman! I betänkande BoU4 finns det många frågor där vi avvaktar resultaten av PBL och miljöbalkskommittéernas arbeten och överväganden. Det gäller till exempel vindkraften och vattendomarna. Nu kommer det en proposition om vindkraft i vår, för behandling under våren. Den kommer vi alltså att få återkomma till. Nu har vi sett hur otroligt viktigt det är att vi har en medveten planering för energiförsörjning och samhällsplanering och att den utvecklas i en långsiktigt hållbar riktning. Vi blir ständigt påminda om detta. Nu var det vinden som ställde till otroliga bekymmer och en katastrofliknande situation i Sydsverige. Vi har också haft översvämningar i landet; de återkommer allt oftare. Miljöpartiet tycker att det är viktigt att man omförhandlar gamla vattendomar. Det är viktigt bland annat för vandrande fiskar som lax och ål. Det är också viktigt ur översvämningssynpunkt att man tar hänsyn till riskerna vid den fysiska planeringen. Vi har reservationer om detta. Jag står naturligtvis bakom alla våra reservationer, både om vindkraft och om vattendom. Men den som jag tänker uppehålla mig vid och yrka bifall till är reservation 12 under punkt 11, om nationalstadsparken. I utskottet har vi haft uppvaktning av företrädare för Världsnaturfonden, Kungliga Djurgårdsförvaltningen och Förbundet för Ekoparken. Världens första nationalstadspark finns i Stockholm. Det är den som kallas för Ekoparken. Begreppet står för att man med ett ekologiskt synsätt ska bidra till en uthållig utveckling i Stockholm och samtidigt bevara en kunglig grön lunga med en mix av natur och kultur. Det låter ståtligt! Man kan tro att detta bara är en lokal fråga, men det är det inte. Detta är en nationalstadspark och en riksangelägenhet. Det finns också förslag på efterföljare i andra delar av landet, där man vill inrätta sådana här parker. Tyvärr måste väl inrättandet av nya nationalstadsparker anstå tills man har löst frågorna om till exempel gränser och buffertzoner. Det återstår otroligt mycket att göra; det fick vi helt klart för oss vid uppvaktningen. Miljöpartiet har fyra förslag på vad man skulle kunna göra. Det gäller dels en utredning om Ekoparken vad gäller gränser och buffertzoner, dels ett moratorium för nya bebyggelseplaner i Ekoparken. Man behöver också göra en analys av hoten, för de är många. Vi vill också att regeringen återkommer med ett förslag på stärkt skydd för Ekoparken. I betänkandet hänvisar man till att länsstyrelsen ska komma med en skötselplan. Jag tycker inte att det räcker. Ekoparken är utsatt för ständiga hot från den expanderande staden. Grönytorna minskar. Det finns stora natur- och kulturvärden som måste värnas och vårdas men också utvecklas. Den särskilda lagstiftningen för Ekoparken har ökat skyddet för området, men hela tiden sker det intrång i parken. Nya planer antas med bebyggelse som inkräktar på grönytorna. Det är en klar konfliktsituation som uppstår mellan naturvård, kulturvård och friluftsintressen och planer på exploatering. Trots att lagen ska skydda mot ny bebyggelse görs det intrång i parklandskap eller naturmiljö gång på gång. Det verkar vara lite för lätt att förbigå lagstiftningen. Det är naturligtvis exploateringstrycket som ställer till problem. Ofta tolkar man lagen till Ekoparkens nackdel. Det behövs en skyddande lagstiftning som stärks, följs upp och efterlevs. I den översyn som regeringen har gett länsstyrelsen i uppdrag att göra föreslås åtgärder som kan utveckla parken och höja ambitionsnivån. Det är viktigt. Det finns ett stort problem med detta, nämligen att under tiden som det hela utreds fortsätter exploateringen och planerna på ny bebyggelse i parken. Det är därför vi föreslår ett moratorium för alla nya planer tills översynen och de aktuella utredningarna är klara. Jag tycker att det är rätt logiskt, och jag hoppas att många, inte bara miljöpartister, tycker likadant när vi ska votera här i kammaren småningom. Det finns samverkansorgan mellan kommuner och länsstyrelse. Tio år efter instiftandet är de exakta gränserna för nationalstadsparken fortfarande inte klara. Det behövs en definition av de exakta gränserna och en plan för buffertzoner runt parken för att bryta dagens utveckling, som innebär att bebyggelsen kryper alldeles intill parkens gränser. Det påverkar naturlivet i parken på ett mycket negativt sätt. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 12 under punkt 11.

Fru talman! Detta är ingen replik. I all hast glömde jag bort att i mitt anförande yrka bifall till reservation 7 under punkt 5.

Fru talman! Ja, det var ju inte direkt riktat till mig.

Fru talman! Jag vill instämma i det som Rigmor Stenmark sade om den katastrof som inträffat i Sydostasien. Det känns kanske inte så väldigt angeläget att nu hamna i den här politiska diskussionen, men vi har ju också en vardag som vi måste arbeta med. Vad är då lämpligare än att diskutera naturresursfrågor och vattenrätt? Med säkrare vatten- och larmsystem hade katastrofen kanske inte fått den omfattning som den fick. Det är klart att vardagen nu är omtumlande för oss alla. Vi har debatterat hela dagen, och jag ska försöka att handla i en samarbetsanda. Det är roligt att vi fått en allians, det måste jag säga till Peter, men jag känner mig kanske inte så motiverad att i dagsläget ställa de olika förslagen mot varandra. I detta betänkande behandlas, som Tomas sade, naturrätt och vattenrätt. Där finns tolv reservationer, varav inte en enda är undertecknad av samtliga fyra borgerliga partier. Jag ska dock inte nu gå in på det utan i stället hålla mig till vindkraften och vattenrätten. En del av de frågor ni ställt kommer att få svar. Vindkraften har en mycket stor potential i Sverige, inte minst med tanke på de geografiska förutsättningar som råder i vårt land. Den tekniska utvecklingen har de senaste åren gått mycket fort framåt. Det innebär sammantaget att vindkraften är ett konkurrenskraftigt alternativ till förnybar elproduktion och kan därmed bli en viktig del av Sveriges framtida elförsörjning. Därför är det glädjande att kunna konstatera att det just nu blåser medvind i vindkraftsfrågan, om man får uttrycka sig så. I oktober kom Energimyndigheten med sin efterlängtade rapport över vilka platser i Sverige som särskilt lämpar sig för vindkraft. Dessa områden av riksintresse innebär samtidigt att andra platser lämnas i fred för friluftsliv och ostörd natur. I juni kommer länsstyrelsernas planeringsunderlag för utbyggnad av stora vindkraftsanläggningar. Och nästa vår, i april 2006, kommer planeringsunderlagen för hur man ska bygga ut vindkraften till havs. Arbetet ska genomföras i samarbete med de kommuner som berörs och kommer att användas som underlag för tillståndsprövning av enskilda projekt. Förutom detta pågår en översyn av miljöbalken och plan- och bygglagstiftningen. Inom ramen för detta arbete behandlas även det regelverk om prövning som berör vindkraftsutbyggnaden, och PBL-kommittén och Miljöbalkskommittén har lämnat ett delbetänkande under hösten. Remisstiden har gått ut, och de förslag med synpunkter som kommit in bereds nu i Regeringskansliet. Regeringen kommer att för varje större vindkraftsprojekt utse en samordnare med uppgift att underlätta samspelet mellan vindkraftsproducenterna, myndigheterna och andra aktörer. En särskild vindkraftsberedning, som ska svara för den övergripande samordningen av den fortsatta vindkraftsutbyggnaden, kommer också att inrättas. Som jag tidigare nämnt anser vi socialdemokrater att vindkraften har en mycket viktig roll att spela för att uppnå de mål som ställts inom energi- och klimatpolitiken. Fru talman! Det är glädjande att i reservationerna kunna läsa att både Folkpartiet och Moderaterna inser att vindkraften har uppenbarliga fördelar som energikälla. I viss mån kan jag också förstå ert intresse för att värna den enskilda äganderätten och för de negativa inverkningar som vindkraften kan ha på människor, till exempel i form av buller. Men som socialdemokrat drar jag helt andra slutsatser av det faktum att vindkraften har stora fördelar jämfört med exempelvis kärnkraften. Vi måste minska på användningen av fossila bränslen om vi någonsin ska uppnå ett hållbart samhälle för våra barn och barnbarn. Och om utvecklingen av vindkraften, som vi alla tycker är positiv, ska ha en chans krävs det politiska insatser, och det är det som vi nu gör. De riksintressanta områdena för vindkraft, som Energimyndigheten nu äntligen arbetat fram, är ett sätt att planera långsiktigt för var vindkraftsanläggningar ska anläggas och inte anläggas. Självfallet kommer detta arbete att ske i samverkan med berörda markägare. Det är intressant att konstatera att Moderaterna å ena sidan inte tycker att det behövs några särskilt markerade riksintressen för vindkraften. Å andra sidan anser de att riksdagens uppgift är att ge detaljerade anvisningar till kommunerna om hur vindkraftsparkerna får anläggas. Avstånd mellan bebyggelse och vindkraft, krav på miljö- och detaljplaneprövning och krav på kommuner att samarbeta - är inte det sådant som våra myndigheter ska sköta? Det tycker jag. Fru talman! Vad gäller reservationen om regelverket för omprövning av gamla vattendomar har staten, som framgår av betänkandet, redan i dag möjlighet att ompröva vattendomar. Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och länsstyrelserna har rätt att göra omprövningar. Svårigheter uppkommer dock när det gäller tolkningen av regelverket, som är - som man menar - otydligt. Här har kd en reservation och en fråga. Vad vi erfarit kommer Miljöbalkskommittén att få ansvar för översynen. De kommer under våren att få tilläggsdirektiv som gäller regelverket för prövning och omprövning av vattenverksamhet. Kristdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet är överens om att vandrande fiskarter måste få bättre möjligheter att ta sig förbi vattenkraftverken under sin lekvandring uppför vattendragen. Om jag inte missminner mig hade man inom alliansen i år överlåtit till Folkpartiet att motionera om detta. Denna fråga ingår nu i regeringens arbete med de nationella målen för kust- och insjöfiske, och det arbetet har kommit en bit på väg. De myndigheter som arbetar med frågor om vattenbruk i våra kommuner är mycket medvetna om det problem som uppstått, och Fiskeriverket har i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter undersöka hur fiskens vandringar i våra vattendrag kan förbättras. Av Boverkets riktlinjer för 2005 framgår att arbetet med kommunernas vattenplanering måste betonas. Boverket har ett drygt år på sig att ta fram nya riktlinjer till kommunerna, som utifrån dessa ska peka ut de vattendrag som är lämpliga för fiskodling. På detta sätt kommer vattenbruket att få en starkare ställning i kommunernas planering, vilket jag tycker är både bra och adekvat. Jag anser att regeringen på många av de punkter som gäller vattenbruk gått utskottet till mötes. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Jag tänkte ta upp frågan om riksintresse, som prisats i dag. Det har sagts att vi äntligen löst problemet och pekat ut områden för riksintresse. Så nu är problemen liksom ur världen. Den kommun jag tidigare talade om ligger mitt i Västergötland. Om man ser Västergötland som ett landskap finns där inte utpekat ett enda riksintresse för vindkraft, även om länsstyrelsen i Västra Götalands län hellre än att ge sig på kustområdena tyckte att Skaraslätten nog var det lämpligaste stället i hela länet för vindkraft. I Västra Götalands län har man pekat ut tre områden som riksintresse för vindkraft. Ett, Persgrund, finns i norra Bohuslän. Det ligger i kanten av ett område som håller på att utredas som naturreservat. Här finns alltså en konflikt under uppsegling redan från starten. Ett annat område ligger på västra Orust i trakten av Mollösund. Där finns en stark lokal opinion mot detta. Det handlar om en västerställd granitklippa där det naturligtvis blåser bra. Den är säkert jättebra för vindkraft, men frågan är om den är så bra ur miljösynpunkt. Jag tror alltså att det finns oerhört mycket arbete kvar innan man kan säga att utpekandet av riksintressen i sig har löst lokaliseringsproblemen.

Fru talman! Det man kan säga är väl att det är bra att man kommit så långt att man pekat ut ställen för vindkraften. Det är också viktigt, med tanke på debatten i dag och även i övrigt, att varsamhet råder. Regeringen ska utse en kommitté som kommer att titta på detta och samordna uppbyggnaden av vindkraften i de olika delarna av Sverige. Det tycker jag är jättebra.

Fru talman! Det är naturligtvis positivt, åtminstone i vissa lägen, att man tar steg i någon riktning, men det är inte som Siw Wittgren-Ahl säger att övriga områden kommer att lämnas i fred. Om man ska få den dimensionen på vindkraft som vi här talar om kommer många andra områden, utöver dem som pekas ut som riksintressen, naturligtvis också att bli aktuella. Det är väl snarast så att de som pekats ut som riksintressen ligger i konfliktområdena.

Fru talman! Nej, de man pekat ut är de som ska vara de stora vindkraftsområdena för att därmed kunna byta och säkerställa energi för framtiden. Jag tycker nog att det är bra. Sedan behövs det mycket information - bland annat att detta sker i samarbete med markägare, vilket jag redogjorde för i mitt huvudanförande, och även i samarbete med kommunerna, som påtalats här. Det är väldigt viktigt att man pekar ut dem. Vad jag tycker är rätt så fantastiskt är hur man från alliansens sida egentligen ställer sig. Å ena sidan vill man ha dispositiva regler. Å andra sidan vill man att lagstiftaren ska skapa reglerna. Hur tänker ni agera i framtiden när det gäller att anlägga de stora vindkraftverken?

Fru talman! Det är viktigt med tid för att sörja. Men det är också viktigt med tid för att gemensamt glädjas över saker som det finns skäl att lyfta fram. Fru talman! I den region där vi nu befinner oss finns det trots allt skäl att glädjas. Januari 2005 markerar faktiskt tioårsdagen för den första nationalstadspark som vi har kunnat skåda. Nationalstadsparken Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården är ett område av regionalt intresse men också mycket mer, nämligen av internationellt intresse. I nationalstadsparken sammanflätas parker, bebyggelse och natur till en unik miljö med betydande värden. Nationalstadsparken är Stockholms enskilt viktigaste rekreationsområde och hyser landets mest välbesökta museer och parker. För tio år sedan bildades nationalstadsparken för att ge ett långsiktigt skydd för denna vår gemensamma miljö i vår huvudstad. Tyvärr, måste jag säga, går det här jubileet spårlöst förbi - detta inte till följd av den tragiska händelse som så mycket överskuggar allt annat utan, fru talman, på grund av att regeringen har sovit i rätt så många år när det gäller de här frågorna. Hösten 2003 interpellerade jag statsrådet i fråga. Samma vecka som hon skulle lämna ett svar här i kammaren kom det ett beslut från regeringen om ett uppdrag till länsstyrelsen om att ta fram ett arbete på området - ett arbete som ska redovisas innan det här året är slut och som har delredovisats. Man kan väl konstatera att inte mycket har hänt under åren fram till 2003. I stället har frågan så att säga vilat. Intressekonflikter har uppstått - sådana har kommit och gått. Nationalstadsparken har naggats i kanten. Länsstyrelsen har tydligt signalerat att man inte har resurser att gå in och pröva enskilda byggärenden för att verkligen ta upp de här bitarna, så ett moratorium utan resurser till länsstyrelsen skulle inte leda till någonting. Vad som krävs är att resurser tillskjuts så att staten tar sitt ansvar för det vi beslutat om: en nationalstadspark. Men se här finns konflikten mellan våra vanliga ordningar och just modellen med en nationalstadspark som förvaltas av flera markägare. De resurser som anslås till naturvård och till naturreservat kommer nämligen inte nationalstadssparken till del. I princip har länsstyrelsen varit utan resurser under de tio år som gått. Först nu, sent omsider, fick man lite resurser till projektarbetet men ingenting till själva vården. Här kan jag alltså bara konstatera att man från regeringens sida sorgligt har skött det uppdrag vi gav: att långsiktigt vårda vår gemensamma nationalstadspark i den här regionen. Ingenting tyder, tycker jag, på att man har vaknat till liv mera nu. Jag blir därför förvånad när jag läser utskottets betänkande och yttrandet över min motion där jag säger att jag tycker att vi ska uppmärksamma tioårsdagen och säkra att det finns resurser. Utskottet finner att det saknas tillräckliga skäl för att gå motionärerna, bland annat mig, till mötes. Jag frågar mig då: Vilka skäl har utskottet redovisat för att inte göra det? Inga! Jag kan bara dra en enda slutsats, och det är att man bör bifalla vår reservation - som Rigmor Stenmark tidigare påtalat.

Fru talman! Det är viktigt att vi har nationalstadsparker. Det särskilda yttrande som Folkpartiet har skrivit med anledning av detta tycker jag är ett bra utlåtande. Men det är också viktigt att vi från utskottets sida avvaktar länsstyrelsens uppdrag. Så brukar det gå till. Om en statlig instans givits ett uppdrag avvaktar man. Det är vad vi har svarat, och det är det som vi följer tills vi har fått besked om någonting annat.

Fru talman! Nu är det så att kammaren inte alltid behöver avvakta. Det har nu gått tio år, och regeringen har avvaktat i åtta år innan man gav ett uppdrag. Nu är vi framme vid det tionde året, jubileumsåret. Vad finns det för skäl att avvakta? Skulle inte kammaren kunna ge en tydlig signal om att frågan måste lösas ut så att medel verkligen tillskjuts - precis som sker på andra områden där vi säger att det ska finnas ett samhälleligt ansvar - för naturreservat? Borde vi inte hantera nationalstadsparken, storstadens park, på samma sätt som vi hanterar andra naturreservat? Borde vi inte säkerställa detta? Borde inte utskottet med stor intensitet jobba för det? Tio år har som sagt gått. Jag tycker inte att det finns tydliggjort att det saknas tillräckliga skäl. En sak är att man vill hänvisa, men det saknas just tillräckliga skäl. Jag tycker att det i utskottets betänkande saknas tillräckliga skäl för att inte göra någonting.

Fru talman! Det här uppdraget skulle slutredovisas den 31 maj 2005. Det är viktigt att avvakta. Om en instans ges ett uppdrag och det ska redovisas den 31 december 2005 kan man inte gå in mitt i uppdraget och säga: Vi anser inte att ni har gjort vad ni ska. Sedan kanske det tog lång tid innan man gav uppdraget - åtta år, som Kerstin säger - men det är det man har gjort. Jag brukar högakta Rigmor Stenmark, men ibland blir jag lite irriterad på henne när hon säger att vi bara utreder och väntar. Men att utreda är också att samtala och att komma fram till lösningar. Då måste man få ta tid på sig. Det är så demokratin och statsförvaltningen fungerar.

Fru talman! Jag bara konstaterar att det har tagit tid. Tid är vad som tagits. Däremot har inte några resurser tagits i anspråk just därför att det inte har funnits några resurser. Det är denna kammare som har i uppgift att - om vi fattar ett beslut, vilket vi gjorde för tio år sedan - säkerställa att det finns en nationalstadspark i denna storstad, i vår huvudstad. Då borde också kammaren säkra att det finns resurser. Det har varit många samtal under resans gång, och det finns, fru talman, tydligt uttalat om just bristen på resurser från statens sida i den här delen. Man har låst in dem i den övriga naturresurspotten och inte gjort dem tillgängliga för stadens nationalpark. Detta har varit ett stort hinder, något som kammaren inte velat rätta till. Men vi har den chansen i dag, fru talman, och jag hoppas att vi gör det om så där tio minuter.