Anf. 44 Håkan Svenneling (V)
Herr talman! Det är väldigt trevligt att se att det finns ett så stort intresse för finansmarknadslagstiftning i denna kammare.
Dagens beslut är viktigt för att de regler som gälla för banker och andra aktörer på den finansiella marknaden ska regleras på EU-nivå. Tyvärr vet vi att det finns alldeles för många fula fiskar som söker sig till den finansiella marknaden med ett annat mål: att tjäna så stora pengar som möjligt.
Man gör det genom att gena i kurvorna när det gäller att följa regelverk, genom att använda sig av vilseledande marknadsföring och genom att bara ha vinstjakten som incitament. Detta gör att seriösa aktörer riskerar att slås ut.
Ett exempel på detta - som i och för sig inte omfattas av det regelverk vi debatterar i dag, men principen är densamma - är premiepensionsföretaget Allra. Precis som många andra exempel gick man upp som en sol och ned som en pannkaka, men man gjorde också extrema vinster. Dyra bilar och en villa på Lidingö för 50 miljoner kronor var några av ägarnas extravaganta utgifter under de senaste åren.
Man använde sig av aggressiv telefonförsäljning och sålde dyra råd om hur spararna skulle placera premiepensionerna, samtidigt som bolaget tog ut höga avgifter. Man såg till att få tillstånd hos Finansinspektionen för att bedriva sparverksamhet. När man hade kontroll över spararnas pengar köpte man så kallade warranter. Dessa genererade vinst, men vinsten slussades vidare till ägaren - inte till fondspararna.
Att skojare som Allra uppmärksammas visar på att granskningssystemet fungerar. Men när preskriptionstiden är för kort riskerar detta att leda till att det inte går att utdöma straff för de överträdelser som har begåtts.
Två år är en mycket kort preskriptionstid. I praktiken innebär det att en myndighet har väldigt kort tid på sig att vidta åtgärder när den har hittat ett fel. Det kan ha gått ett och ett halvt år sedan felet begicks, och då är tiden ytterst knapp. Därför behöver preskriptionstiden förlängas, exempelvis till fem år.
Att förlänga preskriptionstiden är någonting som tas upp av den utredning som hade i uppdrag att föreslå hur införandet av EU-direktivet i Sverige skulle gå till. Utredningen pekade på att ärendena är komplexa och att det kan finnas anledning att låta fysiska personer yttra sig när Finansinspektionen anser att företaget har brutit mot reglerna, vilket såklart förlänger handläggningstiden.
Flertalet remissinstanser tillstyrkte förslaget, och ingen remissinstans avstyrkte det. Men av någon oklar anledning har regeringen inte genomfört detta. Uppenbarligen är man inte orolig för fler Allraskandaler.
Allra etablerades redan 2008. Flera av de oklarheter som finns är från 2015, men det finns även oklarheter från tidigare år.
Herr talman! En av de debatter som var stora inför regeringens proposition var frågan om provisionsförbud. Vissa aktörer har uppenbarligen tjänat mycket pengar på att sälja produkter som har gynnat säljaren mer än vad de har gynnat köparen.
Samtidigt har det funnits andra aktörer, såsom sparbankerna, som varit seriösa och för vilka provisionen har varit ett viktigt komplement i affärsmodellen och i relationen till kunderna.
Jag tycker att regeringens förslag om förbud, i vissa fall, mot att ta emot ersättningar från tredje part är ett steg i rätt riktning. En ökad konkurrens inom banksektorn är en mycket viktig fråga, och därför kan det finnas skäl att införa ett totalt förbud mot provisioner. Storbritannien och Nederländerna har redan infört olika typer av provisionsförbud. Detta tycks ha lett både till en ökad konkurrens och till en prispress.
Ett införande av provisionsförbud kan dock drabba mindre aktörer som inte har egna sparandeprodukter och egen distribution, till exempel sparbankerna. Det kan leda till minskad konkurrens och gynna storbankerna och de större försäkringsbolagen på de mindre aktörernas bekostnad, vilket är något som bland annat Konkurrensverket har pekat på i sitt remissvar.
Enligt Vänsterpartiet borde regeringen utreda hur ett förbud mot provisioner skulle kunna utformas och vilka konsekvenser ett sådant förbud skulle kunna medföra. Regeringen bör därför tillsätta en utredning som närmare studerar hur ett provisionsförbud skulle kunna utformas och vilka konsekvenser ett sådant förslag skulle få, inte minst för konkurrensen inom banksektorn.
Med detta sagt vill jag yrka bifall till reservation 2.