Anf. 21 Gunnar Andrén (Fp)
Herr talman! Jag vill först instämma med Ulf Sjösten om den formella hanteringen. Jag har inga yrkanden i det här betänkandet.
Problem med skattefusk finns inom många näringar. De utredningar som Skatteverket har gjort visar att byggsektorn är en av de branscher där detta problem är betydande. Att mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter är höga i Sverige är en förklaring, som vi skriver i vår reservation, till att fusk uppstår, men det är ingen ursäkt. Skattefusk ska bekämpas med så effektiva medel som möjligt.
Vi har därför förståelse för att det kan krävas lagändringar för att försvåra skattefusk. Den omvända skattskyldighet som regeringen nu föreslår, och som utskottets majoritet biträder, skulle kunna vara en sådan tänkbar åtgärd.
Att vi väljer att avslå förslaget har dock två viktiga grunder. För det första skapar begränsningen till just byggsektorn besvärliga gränsdragningsproblem. Vi hörde alldeles nyss den ärade företrädaren i detta utskott Ulla Wester i ett annat sammanhang beskriva just de många gränsdragningsproblem som kan uppstå i olika sammanhang. I det här fallet är det så att berörda företag måste avgöra från fall till fall i vilket led mervärdesskatten ska betalas först. Det är det första skälet, herr talman.
Det andra skälet är att det otvivelaktigt innebär en ökad administrativ börda för de företag som berörs. Då kan man fråga sig: Har vi något alternativ när vi avslår förslaget? Jag förutser att det kommer att riktas viss kritik mot att vi avslår detta förslag. Därför är jag väldigt noga med att redogöra för vårt alternativ, som man måste sätta i relation till vårt avslagsförslag. Vi har nämligen föreslagit i vår motion att de här undandragandena av skatt ska bli föremål för en mer samlad översyn som tar sikte på att minska möjligheten till undandragande av skatt i samtliga näringar. Det är alltså en utökning jämfört med vad regeringen och utskottsmajoriteten föreslår, och det handlar inte enbart om byggbranschen. Därför hade vi föreslagit ett tillkännagivande om att den här möjligheten som regeringen har pekat på ska utsträckas till alla näringar.
Herr talman! Detta är den sista skattedebatt som jag deltar i - utom möjligen om det blir någon i den andra kammaren om ett utskottsinitiativ där vi är vi är eniga, vilket jag inte tror. Vi har haft 120 debatter i den här kammaren under denna mandatperiod. Jag noterar, herr talman, att vid dessa 120 debatter i olika ärenden har finansministrarna, de ansvariga för skattepolitiken, Bosse Ringholm och Pär Nuder, varit närvarande vid noll tillfällen - noll tillfällen!
Det kan man, herr talman, tolka på två sätt, och jag väljer naturligtvis den snälla tolkningen, nämligen att vi i det här utskottet har så utomordentligt skickliga företrädare för utskottsmajoriteten, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, att det har varit helt onödigt för statsråden att komma till kammaren. Mot det kan man, herr talman, ställa det förhållandet att inte minst en lång rad av de kvinnliga statsråden i regeringen, låt mig nämna Mona Sahlin, Lena Sommestad, Ylva Johansson, Ulrica Messing, Lena Hallengren och Berit Andnor - och jag ska lägga till ett namn på den manliga sidan: Leif Pagrotsky - frekvent har varit närvarande när regeringsförslag har kommit fram. Då skulle det vara väldigt styggt om man sade att företrädarna för majoriteten i till exempel miljö- och jordbruksutskottet eller något annat utskott inte skulle ha samma skicklighet som dem vi har i skatteutskottet.
Jag vill dock inte säga att så är fallet. Jag tycker framför allt att man ska tolka det på det sättet att det är fråga om vilken aktning man har för riksdagen när de som uppfattas som högsta företrädare för landets skattepolitik har valt att avstå - systematiskt under en hel mandatperiod - från att delta i en enda debatt. Vi har faktiskt från oppositionen, för att ha möjlighet att få en debatt med landets ledande företrädare på skattepolitikens område, tvingats släpa hit dem med interpellationer. Jag hoppas, herr talman, för den händelse att det skulle bli en ny finansminister efter valet den 17 september, att detta sätt att arbeta gentemot riksdagen inte kommer att fortgå. Jag kommer i det läget att mycket bestämt uppmana en ny finansminister att närvara i samband med varje proposition som innehåller principiella nyheter.
Allra sist, herr talman: Den här mandatperioden går mot sitt slut. Har vi i skatteutskottet behandlat viktiga frågor? Svaret är absolut ja. Har vi behandlat genomgripande frågor? Svaret är absolut nej. Vi har från regeringens sida fått en lång rad förslag av administrativ karaktär utöver de två förslag om nya skatter som vi har fått, nämligen trängselskatt och det som senare ska behandlas, nämligen flygskatt. Det är enligt min mening på det sättet att den här mandatperioden har präglats av att det varit en förvaltandets tid. Detta är en av de viktigaste erfarenheter som jag för min del vill att de ärade åhörarna och de svenska väljarna ska fundera på innan man tar ställning i valet den 17 september. Vill vi fortsätta i ytterligare fyra år med den här fantasilösa skattepolitiken som tar sig uttryck i, herr talman, en lång rad av undantag på undantag, ständigt nya restriktioner och mer medel till Skatteverket? Jag tycker att det förhållandet att vi har anslagit mer pengar till Skatteverket för 420 nya tjänster men nästan ingenting till många andra områden är betecknande för den skattepolitik som har förts under den här mandatperioden. Jag tycker inte att den kan få godkänt.