Riksrevisionens rapport om tingsrätters effektivitet och produktivitet

Riksrevisionens rapport om tings-rätters effektivitet och produktivitet

Fru talman! För att förtroendet för rättsväsendet ska upprätthållas krävs att alla delar är rättssäkra och effektiva. Polisen, åklagarna, domstolarna och kriminalvården måste självklart ständigt utvecklas och effektiviseras.

Riksrevisionen har en kontrollerande och pådrivande funktion. Ärendet i dag handlar om Riksrevisionens rapport om tingsrätters effektivitet och produktivitet - det vill säga hur många mål man avgör.

Det är viktigt att alla delar av rättsväsendet, och förstås alla statliga myndigheter, tar rapporterna från Riksrevisionen på största allvar.

Mycket av diskussionerna i dag i rättssamhället rör inställda rättegångar. Varje år ställs 6 procent av de planerade brottmålsrättegångarna in. Uteblivna tilltalade är den huvudsakliga anledningen, då de inte har kunnat nås för delgivning.

Brottmålsförhandlingar som gång på gång ställs in på grund av bristande delgivning påverkar tilliten till domstolarna. Även förhållandet att relativt många enkla brottmål preskriberas innan domstol får möjlighet att pröva målet påverkar förtroendet för domstolarna. Kostnader för försvarare samt besvär för vittnen och målsäganden är också en följd.

Domstolsverket har därför satt igång ett arbete för att på alla sätt se till att de verktyg som finns för att kunna delge den tilltalade verkligen används av de rättsvårdande myndigheterna. Det finns nämligen en stor mängd olika åtgärder och verktyg som kan användas, men vid en kartläggning av inställda förhandlingar har det visat sig att de inte använts. Om varje länk i kedjan skulle fungera skulle antalet inställda mål gå ned högst väsentligt.

Arbetet med att delge alla tingsrätter kunskaper går nu vidare. Det är ett bevis på att tingsrätters arbete kan och ska effektiviseras.

En annan åtgärd är det snabbförfarande som från åklagarsidan ska införas på försök. Vid två tingsrätter kommer från den 1 januari ett arbete med ett så kallat snabbförfarande att sättas igång.

Vid brott som till exempel rattfylleri görs utredningen på brottsplatsen och delges den misstänkte med detsamma. Tid för rättegång sätts också ut inom en mycket snar framtid. Detta arbete sätts igång vid årsskiftet, och det är bara att hoppas på framgång.

Jag har nu beskrivit två olika förfaranden som med största sannolikhet kommer att medverka till större effektivitet, och det är jag säker på att alla kommer att välkomna.

Därmed yrkar jag bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Fru talman! Jag är inte oenig med Susanne Eberstein i något avseende. När det gäller Riksrevisionens rapport är det viktigt att konstatera att effektiviteten hos domstolarna har blivit högre.

Det man kan anmärka på är att produktiviteten har minskat med ungefär 2 procent per år. Till denna minskning finns två förklaringar, som är diametralt motsatta. Den första förklaringen är att man har för stora resurser i förhållande till arbetsbelastningen. Den alternativa förklaringen är att man har mer komplicerade mål, vilket också är en generell trend som vi kan se när det gäller domstolarna.

Vi har ett särskilt yttrande i detta ärende men inget annat yrkande.

I budgetpropositionen finns på utgiftsområde 4 Rättsväsendet en rubrik som heter "Uppbromsning av flödet i början av rättskedjan". Där säger regeringen att antalet skäligen misstänkta personer, antalet ärenden som redovisats till åklagare, antalet brottsmisstankar som har inkommit till Åklagarmyndigheten och antalet personuppklarade brott visade på tydliga ökningar åren efter 2006, följt av markanta minskningar under senare år.

Detta är naturligtvis oroande, inte minst med tanke på att polisen redovisade 26 procent färre ärenden till åklagare 2016 jämfört med 2006.

Nu satsar regeringen pengar på rättsväsendet utöver domstolarna i större omfattning än vad man har gjort tidigare, men man satsar inte lika mycket som Moderaterna. Jag tycker att man borde ha förväntningar på att det skulle komma in fler brottmål till domstolarna. Det är en ganska naturlig följd av satsningar på rättsväsendet i övrigt.

Vi satsar som sagt mycket mer, och vi förväntar oss också resultat. Vi tycker att det i grunden är fel att regeringen engångsvis plockar bort pengar från domstolarna, till exempel för finansiering av ett nytt insolvensregister hos Bolagsverket och Kronofogdemyndigheten. Man minskar också anslaget från 2018 för att finansiera ökningen av anslagen till Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten.

Nu har jag bara talat om brottmålen. När det gäller tvistemålen ser vi en hel del oro på marknaden, men det är ganska svårt att sia om hur utvecklingen för tvistemål kommer att se ut. Där kan man alltså inte förvänta sig vare sig det ena eller det andra, men prognosen kanske ändå blir att det blir fler tvistemål än tidigare.

Det viktiga här är att man inte minskar olika delanslag och att man tillskjuter mer pengar, vilket vi moderater gör. Vi tillskjuter mer pengar till domstolarna för att vara på den säkra sidan och undvika den vanliga ryckigheten. Vi gör det också för att vi har förväntningar på att övriga satsningar på rättsväsendet ske ge resultat.

I övrigt yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det är klart att varje krona som satsas på rättsväsendet är jättebra, men jag vet inte om den halva procent som Moderaterna, till skillnad från oss, lägger på domstolarna kommer att göra så stor skillnad. Jag tror snarare att det är det vardagliga, trägna arbetet av duktiga tjänstemän som kommer att innebära att effektiviteten ökar. Jag har svårt att tro att just den halva procenten i ökade anslag till domstolarna skulle betyda så hemskt mycket.

Vi gör jättesatsningar på polisen. Vi hoppas att detta inte bara ska innebära att antalet poliser blir större utan även att mer jobb utförs, för det är väl det som vi saknar i dag.

Fru talman! Om det nu rör sig om så kallade jättesatsningar är de ändå inte lika stora som Moderaternas. Men bortsett från det måste man någonstans ha förväntningar på att detta ska leda till något resultat, och då är det väl ändå principiellt fel att minska anslagen till domstolarna för att finansiera ökningen av anslagen till Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten.

Detta är naturligtvis också ett sätt att skicka signaler. Jag deltog själv en gång i tiden i det effektiviseringsarbete som ägde rum i domstolarna och vet att detta har gjorts på ett väldigt bra sätt. Det handlar ytterst om människor, precis som Susanne Eberstein säger, men trots detta är det kanske så att man från regeringens sida inte riktigt tror att de övriga satsningarna på rättsväsendet kommer att öka arbetsbelastningen för domstolarna. Det är nämligen vad detta kokar ned till.

Man kan tala om en halv procent hit eller dit, men det spelar inte så stor roll. Om man visar att satsningar görs visar man kanske också att man tror på att domstolarna kommer att utföra mer arbete med anledning av både brottmål och inkommande tvistemål.

Fru talman! Till de 5,6 miljarder som regeringen lägger på domstolsväsendet lägger Moderaterna och de andra ungefär 0,5 procent. Jag vet inte om det är en väldigt stark signal till domstolarna om att de betyder hemskt mycket mer i Moderaternas ögon än i våra. Jag tror inte att 5,6 miljarder plus 0,5 procent är det som kommer att göra skillnad för den effektivitet som vi faktiskt kräver av domstolarna.

Vad gäller satsningarna på polisen, som är större än de någonsin tidigare har varit, ska det, tycker jag, också ställas krav på större effektivitet.

Men skillnaden på 0,5 procent i anslagen är som sagt kanske inte vad som kommer att vara avgörande för om domstolarna blir effektivare eller inte. Jag tror inte det.

Fru talman! Det handlar kanske inte ytterst om effektiviteten, för vi talar både om effektivitet och produktivitet. Jag har mer riktat in mig på produktiviteten här. Många faktorer spelar in för både effektivitet och produktivitet.

Jag kan dock bara nämna att så sent som i måndags besökte jag polisen i Uppsala. Där har man en mycket högre redovisning av antalet ärenden som går till åklagare än vad som finns på andra håll i landet. Att nå en högre redovisning är ganska enkelt. Om man redovisar förundersökningar med tillräckligt hög kvalitet leder ganska säkert många av dem till åtal och blir också mål i tingsrätten.

Om man har några förväntningar tycker jag i varje fall inte att man ska ta pengar från domstolarna för att finansiera Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten. Det kommer annars att göra att det blir ännu mer som genereras i form av åtal till domstolarna.

Det låter alltid så här när man diskuterar belopp. Varje satsning som regeringen gör är fantastiskt viktig, alldeles oavsett hur liten den än är. När det gäller oppositionens och Moderaternas satsningar är varje sådan från vår sida väldigt obetydlig, i motsats till regeringens satsningar.

Man måste ha någon idé om hur detta hänger ihop. Jag tycker att den idé som innebär att man ser bättre resultat i rättsväsendet i övrigt leder till att man satsar mer pengar på domstolarna och även rättsväsendet i övrigt. Moderaterna satsar mer på allt jämfört med regeringen.

Riksrevisionens rapport om tings-rätters effektivitet och produktivitet

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)