Samhällets säkerhet och beredskap

Herr talman! Under alltför många år har frågan om ansvar, skyldigheter, befogenheter och resurser avseende svåra påfrestningar på samhället i fredstid diskuterats. Flera utredningar har tillsatts. Förslag har lämnats. Men beslut har inte tagits. Utskottet är i vissa delar kritiskt till att regeringen fortfarande inte har presenterat konkreta förslag. Jag återkommer till detta. Vi moderater välkomnar propositionen Samhällets säkerhet och beredskap. Vi står bakom det mesta i betänkandet, men på några väsentliga punkter delar vi inte utskottets uppfattning. Herr talman! När det gäller regelverket för olika myndigheters ansvar vid kriser och svåra påfrestning- ar på samhället samt gråzonen mellan kris och krig finns fortfarande oklarheter i ledningskedjans an- svarsförhållanden. Utskottet har tidigare påpekat detta förhållande för regeringen och ställer sig i sak bakom de moderata kraven. Utskottet understryker denna gång - än en gång således - vikten av en snar lösning. Utskottet förutsätter - jag citerar - "att regeringen nu vidtar vissa författningsmässiga åtgärder utifrån ett helhetsperspektiv när det gäller ansvar, skyldigheter och befogenheter vid svåra påfrestningar på samhället i fred". Det är min förhoppning att de förslag som finns i den särskilde utredarens betänkande så snart som möjligt kommer att leda till nödvändiga lagänd- ringar. Vi ställer oss bakom förslaget om inrättande av en ny myndighet, Krisberedskapsmyndigheten. Däremot är vi mycket kritiska till att ansvaret inte nog tydligt läggs på regeringen. Vi har föreslagit att myndigheten blir en renodlad stabsmyndighet under regeringen, för regeringens ansvar går inte att delegera. En viktig förutsättning för att krishanteringen ska bli effektiv är samordningen av kommuners och läns- styrelsers insatser, och samma ansvar måste finnas hos ansvariga myndigheter oavsett om läget beteck- nas som kris, krig eller "svåra påfrestningar". Vi anser att det bör finnas tydliga och konkreta anvis- ningar avseende såväl ansvar, mandat som befogen- heter för att det nya krishanteringssystemet ska kunna realiseras på ett bra sätt. En av de kanske viktigaste åtgärderna för att ska- pa förutsättningar för ett robust, uthålligt och effektivt civilt kris- och insatssystem är anskaffandet av ett nationellt radiokommunikationssystem. Frågan har stötts och blötts länge utan att regeringen har kunnat presentera ett godtagbart förslag. Utskottet har tidiga- re varit mycket kritiskt till att ingen lösning har pre- senterats. Riksdagen gav redan den 6 december regeringen till känna att det system som nu börjat utvecklas av polisen ska byggas, så att det kan utvecklas till ett landstäckande, gemensamt system. Även i detta be- tänkande föreslår utskottet att riksdagen ger regering- en till känna vad som anförts om behovet av ett ge- mensamt kommunikationssystem. Det är svårt att förstå regeringens tvehågsenhet. Dessutom brådskar det. En del av de lösningar som har presenterats med- för stora investeringar, men det viktigaste nu är att det arbete som påbörjats inte förhindrar en fortsättning mot ett gemensamt, nationellt system. Herr talman! Ett av de stora hoten mot ett modernt samhälle är störningar i, eller i värsta fall utslagning av, IT-system. När det gäller säkerhet i samhällsvik- tiga funktioner bör riksdag och regering ansvara för den övergripande strategin och den erforderliga sam- ordningen. Vi anser att det är regeringen som ska fastställa en samlad handlingsplan för åtgärder inom området. Alla samhällsviktiga funktioner ska certifie- ras avseende säkerhet, kvalitet och tillgänglighet. Enligt vår mening är de största bristerna hänförbara till brister i ledning, ansvarsfördelning och organisa- tion i arbetet. Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 1, men jag står självfallet bakom också övriga moderata reservationer.

Herr talman! Efter lång väg och lång tid har det äntligen tagits ett steg i rätt riktning för en helhetssyn på samhällets säkerhet och beredskap. Så kan man sammanfatta förslagen i det här betänkandet. I Vänsterpartiets motion fanns nio förslag. Vi har tre reservationer som fogats till betänkandet. Två av våra yrkanden vad gäller det civila försvarets bud- getram har vi till viss del fått tillgodosedda i utskottet. Det civila försvarets budgetram kan än så länge bara användas för att förbereda för mobilisering och krig. Även om det har tagit lång tid att vända den här skutan har nu första giren babord genomförts, så att de pengarna nu ska kunna användas till att stärka det civila samhällets struktur. För de hot som i dag är och faktiskt under lång tid har varit de mest troliga är inte nya. Det är bara det att de nu lyfts upp. En robustare samhällsstruktur och förberedelser och övning inför de fredstida kriserna gör oss bättre skickade att förhindra dem eller - om det ändå sker någonting - klara dem. Det är också för att kunna använda den civila ramens pengar till förebyggande civil krishantering internationellt. Regeringen skriver först allmänt att budgetramen för civilt försvar ska kunna användas till internationella civila insatser. Men sedan landar man praktiskt i Räddningsverkets internationella insatser då en katastrof redan har skett eller vid akuta återuppbyggnadsinsatser. Det är ändå bra att dörren har öppnats, men det är av nöden och mycket väsentligt att även andra myndigheter kan använda den civila ramens resurser för detta ändamål. Utskottet har understrukit detta. Det är bra. Den internationella förebyggande civila krishante- ringens syfte är att stävja konflikter för att undvika att de urartar till väpnade konflikter. Ett av de viktigaste redskapen i det arbetet är just pengar. För vi vet att det finns andra resurser. Det finns kompetent personal som är beredd att göra en insats, och det finns mycket att göra på det här området. Jag uppmanar regeringen att skynda på med det här arbetet. Det är vad den civila krishanteringen behöver. Jag vill också lyfta fram det regeringen skriver om att det är viktigt att könsrollsperspektivet uppmärk- sammas inom hela den civila internationella freds- främjande, förtroendeskapande och humanitära verk- samheten. Det är bra, och det är viktiga signaler. Krishanteringsfrågorna omfattar och har betydelse för i princip hela samhället. Vad gäller ansvaret här i riksdagen borde representanter för många utskott vara med här i dag. De principer om kommunernas, läns- styrelsernas och regeringens roll i krishantering som Säkerhetsutredningen föreslog, Försvarsberedningen behandlade och ställde sig bakom har ju regeringen i princip anammat. Det är bra. Vänsterpartiet ser detta som ett viktigt steg för att göra samhället mindre sårbart och för att få till stånd en krishantering som utgår från just helhetssynen. Jag talade med en man som arbetar på en länssty- relse med dessa frågor. Han såg med glädje fram mot detta breddade ansvar och synen på krishanteringen i ett helhetsperspektiv. Men det är ju viktigt att länssty- relserna och kommunerna får de ekonomiska resur- serna men också redskapen som behövs för att klara arbetet och förbereda sig väl, så att de kan ta ansvar för sina medborgares liv, hälsa och trygghet. Det är också bra att Krishanteringsmyndighetens ansvar och befogenheter har blivit en riksdagsfråga och inte bara en fråga för regeringen som regeringen föreslog i proposition 10. Det är ju en riksdagsfråga och viktig för oss att hantera och ge synpunkter på och också för att få förankring för den. Vänsterpartiet ställer sig bakom utskottet när det gäller de tunga och viktiga frågorna, t.ex. förebyg- gande av IT-operationer. Att vårt IT-system är sårbart får vi ju bevis på dagligen. Jag ska ge några exempel. Ett till synes banalt ingrepp skedde för ett tag se- dan då en person som inte var nöjd med ett beslut om byggnadslov i byggnadsnämnden helt sonika gick in och ändrade det i protokollet. Det hade inte upptäckts om inte en person hade tagit ut en kopia av det ur- sprungliga protokollet. Detta upptäcktes därför och kunde avvärjas. Ett annat exempel är när en hacker var nära att via Internet slå ut hela elförsörjningen i London. Hade han lyckats hade inte bara elförsörjningen drabbats. Även telefunktionerna hade vid ett långvarigt avbrott släckts ned, vilket i sin tur skulle ha inneburit att IT- stödet hade slagits ut i en världsstad som London. Så sårbara är vi. Så enkelt är det att påverka hela samhället. Så viktigt är det att säkra det. Herr talman! Vänsterpartiet ställer helt upp på för- slaget om en ny brandmannautbildning. Det är en nödvändig och riktig förändring. Den nya utbildning- en kommer att få ett centralt antagningssystem. Den- na förändring ger möjlighet att bryta könsrollsmöns- ter och också att få en större andel av eleverna med annan etnisk eller kulturell bakgrund. Det är frågor som ligger oss varmt om hjärtat. Men jag säger möj- lighet, eftersom vi inte tror att det sker automatiskt. Det är bra att man har tagit fram en handledning, Stöd för rekrytering av brandmän. Och vi vet att det inom tidigare helt manligt dominerande yrken förekommit och än i dag förekommer sexuella trakasserier. Därför är det oerhört betydelsefullt att förebygga detta när fler kvinnor nu förhoppningsvis kommer att välja brandmannayrket. Det är ett viktigt memorandum för skolledningen. Även om vi stöder den nya brandmannautbild- ningen är vi inte överens om den organisatoriska lösningen av denna. Det är mycket väsentligt att kommunerna får ett stort inflytande över verksamhe- ten. Därför anser vi att Kommunförbundets syn väger tungt. Men vi i Vänsterpartiet går inte så långt att vi delar Kommunförbundets förslag att skapa en helt fristående skola. Den organisation som regeringen föreslår och som utskottet har ställt sig bakom har Vänsterpartiet reserverat sig mot. Enligt vår uppfatt- ning finns det risk för att det särskilda beslutsorganet, Centrum för risk- och säkerhetsutbildning, inte ger det inflytande som vore möjligt om man valde en egen myndighet för skolans skötsel som utredaren föreslog och som också är vårt förslag. Utskottet svarar att propositionen är väl avvägd och att detta ger intressenterna ökat inflytande. Vi betvivlar detta. Men jag vill trots detta skicka med till regeringen att det är oerhört viktigt att instruktionen till myndighe- terna när det gäller mandatet ges klart och tydligt för att man ska kunna göra så gott det går i denna organi- sation. Det är också väsentligt att följa upp utveck- lingen och vara lyhörd för hur kommunerna upplever sitt inflytande och hur de har kunnat påverka utbild- ningen. Vi kommer därför att följa denna fråga med stort intresse. Herr talman! Vi har tre reservationer i detta be- tänkande, men av tidsskäl yrkar jag bifall till reserva- tionerna 9 och 10.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 men står givetvis bakom övriga kristdemokratiska reser- vationer. För tio år sedan väckte mina kollegor Fanny Ri- zell, Margareta Viklund och jag en motion inför för- svarsbeslutet 1992 där vi bl.a. påpekade att om sam- hället tidigt tar hänsyn till sårbarhet och risker mins- kar vi behovet av kostnadskrävande beredskapsåtgär- der och ökar säkerheten i det fredstida samhället. Vi ville ha en utredning som belyste samhällets sårbarhet och det civila försvarets konsekvenser av detta. Ett enigt försvarsutskott uppmanade regeringen att till- sätta en parlamentarisk kommitté som behandlade samhällets beredskap mot olika fredstida hot. Efter Hot- och riskutredningens betänkande 1995 har vi i riksdagen kunnat ta del av regeringens skri- velser om beredskap mot svåra påfrestningar. Som jag ser det tar vi nu ett viktigt steg på väg mot en bättre krishanteringsförmåga. När samhällets aktörer arbetar gemensamt och mot samma mål får vi ett säkrare samhälle. Herr talman! Det finns många exempel på att först när en kris inträffat skapas intresse att vidta åtgärder för att förebygga eller förhindra den skada som redan skett. Samhället måste ha god förmåga att hantera de krissituationer som ligger mellan normala påfrest- ningar på samhället och väpnat angrepp och som berör många samhällsområden. Under det kalla kriget var krig och fred två tydliga förhållanden men i dag kan vi riskera att hamna i en situation där händelser utvecklas i en gråzon mellan krig och fred med stor osäkerhet som följd. Det krävs därför en utvecklad struktur för sam- ordning och gemensam hantering av tvärsektoriella hot. Kristdemokraterna anser att det förslag till led- ningssystem för krishantering i samhället utgående från områdesansvaret hos kommun, länsstyrelse och regering som nu debatteras kommer att öka samhäl- lets säkerhet och beredskap. Samordning, samverkan och sambruk blir nyckelord i sammanhanget. Herr talman! Grunden för vår krishanteringsför- måga börjar hos den enskilda människans säkerhets- medvetande. Att agera på rätt sätt vid olyckor, kata- strofer och störningar i viktiga infrastruktursystem kan få stor betydelse för konsekvenserna av det in- träffade. Vi kristdemokrater har föreslagit en utredning om vardagens hot och risker med syfte att bilda utgångs- punkt för kunskapslyft och informationsspridning om de olyckor och påfrestningar vi kan utsättas för i det fredstida samhället och hur olyckor kan förhindras. Skolan och frivilligorganisationerna har en viktig roll när det gäller utbildning och information i dessa frå- gor. Utskottet skriver nu att Räddningverkets arbete med informations- och kunskapsspridning för att stärka den enskilda människans förmåga fortskrider i samarbete med frivilligorganisationer och samver- kande myndigheter. Detta är bra och bör nu utvecklas vidare så att det förmedlas ut i samhällets olika verk- samheter och når den enskilda människan på olika sätt. Sådana insatser har stor betydelse för att förbätt- ra vårt samhälles robusthet. Herr talman! Länsstyrelsen har enligt länsstyrel- seinstruktionen ett tvärsektoriellt ansvar vad gäller hälsa, säkerhet och totalförsvar. Vi har i vår motion framfört att det utvidgade områdesansvaret kommer att kräva utökade resurser bl.a. för att årligen följa upp kommunernas risk- och sårbarhetsplanering. Neddragningar av länsstyrelsernas resurser för totalförsvarsverksamhet under senare år har medfört att förutsättningarna för att hantera allvarliga kriser kan variera mycket mellan olika länsstyrelser. Det är därför värdefullt att försvarsutskottet nu utgår ifrån att länsstyrelserna tilldelas de resurser som krävs för att länsstyrelserna ska kunna genomföra de uppgifter som åläggs dem genom det nya krishanteringssys- temet. Regeringens och Regeringskansliets roll som na- tionell krishanteringsfunktion är av utomordentligt stor betydelse för att lösa samordningsproblem vid allvarliga kriser på den nationella nivån. Sårbarhets- och säkerhetsutredningen har utförligt redogjort för ett förslag till nationellt krishanterings- organ. Det är framför allt samordningen av ett flertal "krisaktörers" agerande i en komplex och för sam- hället mycket allvarlig situation som måste stärkas. Kristdemokraterna anser att regeringen bör inrätta ett krishanteringsorgan på nationell nivå. Herr talman! En effektiv informationsförmedling blir avgörande för om myndigheterna lyckas lösa planerade åtgärder vid kriser och i krig, och därför behövs en god beredskap för att kunna möta ett ex- plosionsartat informationsbehov. Krisbered- skapsmyndigheten får här en mycket viktig uppgift. I det här sammanhanget vill jag även betona att hela samhällets beroende av informationsteknik med dess inneboende sårbarhet har en säkerhetspolitisk bety- delse. Jag tror att det i en alltmer komplex samhällsut- veckling blir än viktigare att kartlägga och analysera opinioner. Styrelsen för psykologiskt försvar har genom återkommande opinionsundersökningar sedan starten 1952 förmedlat medborgarnas syn inom om- rådena säkerhetspolitik och försvar. Regeringen anför i propositionen att "det är väsentligt att människorna har ett förtroende för det demokratiska systemets förmåga att kunna hantera det inträffade". Med tanke på en breddad hotbild finns det behov av att utröna medborgarnas inställning i en rad sam- hällsfrågor. Kristdemokraterna anser därför att Styrel- sen för psykologiskt försvar, som fristående från Krisberedskapsmyndigheten, även i fortsättningen bör bedriva forskning inom områdena opinionsanalys, långsiktiga förtroendefrågor och massmedier. Detta framgår just av reservation nr 3. Herr talman! Kristdemokraterna anser att rege- ringen snarast bör utarbeta ett förslag till upphandling av ett radiokommunikationssystem baserat på TETRA-standard. I det här betänkandet får regering- en för tredje gången en tydlig signal från försvarsut- skottet att aktivt bygga upp ett landstäckande kom- munikationssystem för samhällsviktiga verksamheter. Herr talman! Tusentals människor har under de senaste vintrarna varit utan elektricitet under flera dygn. Elavbrotten beror bl.a. på brister i det förebyg- gande skogliga underhållet utmed de s.k. lednings- gatorna. Det är därför glädjande att elbranschens målsättning nu är att ingen enskild nätkund ska vara utan tillgång till el under mer än 24 timmar. I föreskrifterna för vegetation i ledningsgator finns märkligt nog inte några krav på avstånd mellan friledning och vegetation vid sidan. Genom ett bättre förebyggande underhåll av ledningsgatorna bör det vara möjligt att nå högre tillförlitlighet i leveranserna av el. Kostnaderna för detta förebyggande underhåll blir betydligt mindre i jämförelse med andra lösning- ar som t.ex. utbyte av luftledningar eller byte till jordkablar. Mot bakgrund av elförsörjningens betydelse för samhällets funktion anser vi kristdemokrater att det finns skäl att utarbeta vilka kvalitetskrav som Ener- gimyndigheten bör ställa angående ledningsgator i samband med nätkoncessioner just för att öka elsys- temets robusthet vid storm eller snöoväder. Propositionen anför att det allvarligaste hotet mot elförsörjningen i fredstid är extrema väderförhållan- den samt sabotage mot vitala delar av elsystemet. Eftersom vi vet att det snöar i vårt land varje vinter anser vi kristdemokrater att det bör gå att minska sårbarheten genom ett förbättrat underhåll av led- ningsgatorna. Herr talman! Samhällsutvecklingen innebär att andelen äldre ökar, vilket medför ett växande behov av vård och omsorg. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården i kriser och i krig kommer naturligtvis att utsättas för en mycket stor belastning. Därför är det viktigt att konsekvenserna av de senaste årens föränd- ringar inom hälso- och sjukvården vad gäller kapaci- tet och uthållighet noggrannt följs upp ur beredskaps- synpunkt. Hemtjänsten, som förmedlar service och vård inom äldreomsorgen, måste belysas i detta sam- manhang. Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i kris och krig måste därför planeras noga. Det av stor vikt att klargöra vilka krav som kan komma att ställas på socialtjänsten vid allvarliga störningar i viktiga sam- hällsfunktioner. Ansvaret mellan socialtjänsten och hälso- och sjukvården måste även klaras ut. Kristde- mokraterna har därför krävt en analys av de nya ho- tens konsekvenser för socialtjänsten och hälso- och sjukvården. För att inte äventyra patientsäkerheten anser vi även att fortsatta resurser måste avsättas som säkerställer sjukhusens reservförsörjning. Herr talman! Sårbarheten i ett modernt samhälle som Sverige är stor. Att förebygga och hantera svåra påfrestningar ställer stora krav på samhällets innebo- ende styrka, stabilitet och flexibilitet eller med andra ord robusthet. Det är naturligtvis ingen tillfällighet att propositionen nämner robusthet 33 gånger. Det är nu viktigt att de frivilliga försvarsorganisa- tionernas engagemang tas till vara i det reformerade krishanteringssystemet liksom de resurser som finns inom näringslivet. Ju stabilare beredskapen är i det fredstida samhället, desto bättre blir möjligheterna att också klara påfrestningarna i hela hotskalan fred- kris-krig. Nu återstår att förse de olika myndigheterna med de mandat och resurser som krävs för att kunna genomföra ett effektivt säkerhets- och beredskapsarbete.

Herr talman! Jag har inte så mycket röstresurser att komma med i dag, men jag ska försöka lite kort. Det är en intressant debatt. Vi skulle behöva mycket tid till den här debatten om samhällets säker- het och beredskap. Jag ska hålla mig till ett enda ämne som jag under mina fyra år i försvarsutskottet har märkt har fått mer och mer aktualitet och som har utvecklats under dessa fyra år. Det är just informa- tionskrigföringen, som vi har sett har stor betydelse på många ställen. Jag hade en skolklass från Hammarö med mig in i försvarsutskottets rum i går. En elev satte sig på den plats där försvarsministern brukar sitta när han är på besök i försvarsutskottet. Då frågade jag eleven från Hammarö: Vad är ditt valspråk? Just nu är du faktiskt försvarsminister eftersom du sitter på försvarsminis- terns stol. Denna niondeklassare från Hammarö sade direkt: Att hjälpa till med att skydda landet. Det tyckte jag var ett väldigt bra valspråk. Under min tid i försvarsutskottet har jag känt att det kanske är den viktigaste frågan som vi har diskuterat, att hjälpas åt att skydda landet, och den diskussionen har vi i dag. Jag ska koncentrera mig på några meningar ur Folkpartiets reservation om informationskrigföringen. Det blir ju allt viktigare i det informationssamhälle som vi håller på att bygga upp. Vi anser att den nya Krisberedskapsmyndigheten bör ges ett sammanhållande myndighetsansvar för samhällets IT-säkerhet, vilket skulle utgöra ett viktigt stöd för Regeringskansliet för att åstadkomma en snabb implementering av angelägna förslag. En nödvändig grund för detta arbete inom Krisbe- redskapsmyndigheten är att kunna följa utvecklingen med hjälp av omvärldsanalyser som får stöd av civila och militära underrättelse- och säkerhetsfunktioner. Vi påtalar väldigt noga och många gånger i vår reser- vation vikten av samverkan med det civila samhället. Dessa omvärldsanalyser bör sammansättas med inci- dentanalyser för att kunna utröna aktörer, metodik och motiv för intrång. Hotbilderna bör tillsammans med kunskapen om samhällets sårbarhet för IT- angrepp möjliggöra en kvalificerad bedömning av sådana angrepp. Ansvar och kompetens för detta arbete med kvalificerad omvärldsanalys och bearbet- ning härav måste ligga hos den föreslagna Krisbered- skapsmyndigheten, som - och här kommer det viktiga - bör fungera som kansli åt krishanteringsfunktionen inom Regeringskansliet. Det är angeläget med ett väl fungerande samar- bete mellan den föreslagna IT- incidenthanteringsfunktionen och motsvarande pri- vata, då näringslivet ofta är måltavla för intrång av denna typ. Eftersom det kan vara svårt att omedelbart spåra karaktären på källan och därmed fastställa handlingsvägar för att uppnå resultat, måste polisiära funktioner och övriga rättsfunktioner vara knutna till IT-incidenthanteringen. För att skapa underlag till en helhetsbild gällande hot, aktörer, tillvägagångssätt och teknik bör en cen- tral funktion för bearbetning av statistik för incidenter inrättas. Det är av stor vikt att denna statistikfunktion har en nära och omfattande samverkan med svenskt näringsliv. Här finns en uttalad beredskap hos nä- ringslivet att medverka. Man bör överväga i vilken utsträckning delar av denna funktion skulle kunna ligga hos t.ex. Näringslivets säkerhetsdelegation för att tillgodose näringslivets legitima krav på sekretess. De invändningar som har rests bl.a. från Närings- livets säkerhetsdelegation om en alltför myndighetso- rienterad organisation har inte tagits på tillräckligt allvar för att säkerställa att näringslivet med tillräck- lig tilltro till säkerhetsgarantier ska kunna delta fullt ut i denna verksamhet, vilket vore en allvarlig in- skränkning i dess omfattning. Dessa frågor måste få en tillfredsställande snabb och snar lösning för att vi ska kunna hjälpas åt att skydda landet, som pojken från Hammarö sade. Jag vill också, herr talman, yrka på reservation nr 8, men står naturligtvis bakom de gemensamma re- servationer samt de övriga från Folkpartiet liberalerna som finns i betänkandet.

Herr talman! Även om det var överraskande att ledamöter strök sig från talarlistan är det inte alldeles orimligt med tanke på den samsyn som riksdagen har uppvisat i dessa frågor. Herr talman! Vi kommer aldrig att helt kunna skydda våra samhällen och medborgare från olyckor och angrepp. Det förhindrar dock inte att den politis- ka uppgiften måste vara att med förebyggande insat- ser försöka förhindra dem samt att på ett effektivt sätt kunna hantera dem om och när vi tvingas till det. Om just detta handlar det betänkande som vi i dag debatterar. 1989 revs Berlinmuren, muren som delade värl- den. I dag, 13 år därefter, ska vi nu äntligen riva någ- ra av de murar vi själva skapat. Murar som byggdes starka under det kalla kriget. Murar som reglerade ansvar, befogenheter och resurser. Murar som utgick ifrån att världen var svart eller vit, att det rådde fred eller krig. Murar som kanske var otidsenliga redan när de restes och som i dag så uppenbart förhindrar att vi som land kan göra vårt bästa för medborgarnas skydd och säkerhet eller - som pojken från Hammarö sade - skydda landet. I dag tar vi ytterligare viktiga steg för att bryta upp det svenska försvarets kallakrigsstruktur. Det behövs en ny balans i samhällets säkerhets- och beredskapsarbete. Mindre resurser bör läggas på försvar mot det traditionella krigshotet och ökade resurser bör läggas på åtgärder för att motverka det moderna och högteknologiska samhällets sårbarhet. Den nya strukturen ska bygga på att samhällets samlade resurser för hantering av kriser av olika svå- righetsgrad utnyttjas rationellt och kostnadseffektivt. Det gäller att anlägga en helhetssyn som konsekvent tillämpas på samhällets hantering av olika hot och risker. Territorialförsvaret följs av ett samhällsförsvar. Utgångspunkten för modern försvarsplanering måste därför vara gråzonstänkandet. Det får inte läng- re handla om antingen eller, det måste handla om både och. Vi känner igen resonemanget från totalförsvar- skonceptet. Men det finns stora skillnader mellan totalförsvarstanken och det nya samhällsförsvar som vår tid kräver. Totalförsvar, dvs. verksamhet under beredskap och krig, där det civila stödjer det militära, utgår ifrån att vi angrips av en annan stat, att försvaret genomför mobilisering, att det sker en uppmarsch m.m. Det tänkandet är inte omsättningsbart i vår nya verklighet. Vi måste sluta fokusera på totalförsvarsbegreppet och i stället betona samhällets säkerhet och beredskap. Just detta utgör grunden för det betänkande som nu ligger på riksdagens bord. Ledorden i regeringens proposition och i utskottets text är: förbättrad helhets- syn. Konkret och mest tydligt blir det kanske i det og- lamorösa men viktiga förslaget om ett nytt politikom- råde: skydd mot olyckor och svåra påfrestningar. Syftet är att säkerställa en bra förebyggande verk- samhet och effektiv operativ krishanteringsförmåga. Utskottet välkomnar detta och slår dessutom fast att anslag som anvisas för höjd beredskap också ska kunna användas för insatser som stärker beredskapen vid svåra påfrestningar på samhället i fred; ett egent- ligen ganska självklart förhållningssätt. Det är enkelt att inse att de stora förändringar som vi nu är mitt uppe i för med sig en rad författnings- mässiga konsekvenser som Björn Leivik pekade på. Frågorna är komplexa och behöver övervägas grund- ligt. Utskottet är dock angeläget om att det så snart som möjligt presenteras en samlad författningsmässig lösning och att en helhetssyn ska prägla det fortsatta arbetet när det gäller lagstiftningen kring svåra på- frestningar på samhället i fred. Herr talman! Om 39 dagar slås portarna upp till den nya Krisberedskapsmyndigheten, KBM. Myn- digheten får en nyckelroll när det gäller att stärka och samordna samhällets krishantering. Den kanske mest kritiska uppgiften blir att skapa förtroende mellan olika aktörer, såväl privata som offentliga myndig- heter. KBM tilldelas dessutom det sammanhållande myndighetsansvaret för samhällets informationssä- kerhet. Det kommer naturligtvis att ta tid innan myndig- heten finner sin roll och blir varm i kläderna, men den egna kompetensen och förmågan blir det som mer än något annat kommer att vara styrande för den nya myndighetens mandat i framtiden. Herr talman! Riksdagens samtliga partier är över- ens om att Regeringskansliets förmåga att hantera extrema fredstida situationer måste förbättras. I no- vember 2001 gjorde utskottet ett tillkännagivande i frågan om ett särskilt krishanteringsorgan i regerings- kansliet. Regeringen återkommer nu med förslag som in- nebär precisering av ansvar och roller, väsentligt utökad och utvecklad utbildnings- och övningsverk- samhet, åtgärder för att förbättra informationsbered- skapen, telekommunikationerna, IT-stödet, elsäker- heten och mycket annat. Utskottet välkomnar allt detta, och vi är eniga om att ansvar och roller snabbt måste identifieras och verksamheten komma i gång. Det är endast genom att upprätthålla en övad och samkörd beredskap som krishanteringsförmågan i regeringskansliet kan säker- ställas. Herr talman! Låt mig med beklagande och irrita- tion tvingas konstatera att utskottet än en gång behövt göra ett enigt tillkännagivande i frågan om de uppen- bara bristerna i ett gemensamt och landstäckande system för radiokommunikation. För en tid sedan skrev de fackliga förbundsordfö- randena i Polisförbundet, Tull-Kust och Officersför- bundet en närmast uppgiven artikel i Svenska Dag- bladet. Låt mig citera: "En tullare och en kustbevaka- re kan inte kommunicera med varandra när de är på samma uppdrag, en polis kan inte anropa en rädd- ningshelikopter över radion. - - - Poliserna kan inte lita på att kunna kommunicera med varandra eftersom olika polismyndigheter har olika radiosystem. Vid en större olycka kan inte heller polis eller kustbevakning anropa ambulans eller brandkår via radio." Artikeln är en lika välkommen som svidande upp- görelse med de starka sektorskramarna. Det finns förklaringar till att det har blivit på detta sätt, men det finns sannerligen inget försvar. I propositionen fram- håller nu regeringen att inriktningen även fortsatt ska vara att söka få till stånd ett nationellt system som börjar byggas i mindre skala med inriktning mot att successivt bli ett landstäckande system. Herr talman! Vi har tidigare i vår försvarsplane- ring kunnat utgå från fyra klara och tydliga uppdel- ningar. De har varit krig och fred, civilt och militärt, privat och offentligt, nationellt och internationellt. Vi möts dagligen av händelser som visar att dessa upp- delningar inte längre är tidsenliga. Mest gäller detta skyddet mot informationsoperationer. Det finns inga gränser i cyberspace. Det finns inga avstånd. Sedan början av förra seklet har vi försvarat vårt land utifrån att kunna möta en välkänd angripare. Vi trodde oss också i stort kunna räkna ut hur angreppen skulle gå till. De senaste årens snabba teknikutveckling i kom- bination med vårt högteknologiska samhälles sårbar- het har fört med sig att staternas tidigare maktmono- pol definitivt är brutet. Aktörerna är oräkneliga: en- skilda, grupper eller nationer. Våra samhällens sår- barhet har gjort att angreppssätten nästan är oändliga. Amerikanska försvarsdepartementet uppger att centrala, vitala datasystem i USA under förra året utsattes för fler än 25 000 attacker. För två år sedan rapporterades 3 700 IT-incidenter i Europa, förra året var antalet 34 000 - alltså en tiodubbling på två år. Det ansedda amerikanska företaget Price Water- house har efter studier bland 4 900 IT-chefer i 30 länder kommit fram till att virussattacker kostar fö- retagen en halv miljon i sekunden dygnet runt - vilket bara under mitt anförande innebär drygt 150 miljoner kronor. Det är inte svårt att inse att skyddet mot informa- tionsoperationer är av stor säkerhetspolitisk betydel- se, detta vid sidan av det rent kommersiella intresset och behovet av att göra Sverige till en pålitlig och säker plats för investerare, vilket Monica Green all- deles strax kommer att utveckla ytterligare. Hela vårt välfärdssamhälle vilar i dag på sårbara högteknolo- giska system. Därför är det angeläget och bra att regeringen nu kommer till riksdagen med en rad skarpa förslag. Det handlar bl.a. om att sätta upp en s.k. stats-CERT - ett Computer Emergency Response Team. PTS får an- svaret för funktionen "Rikscentral". FRA får ansvaret för att upprätthålla teknikkom- petens inom IT-säkerhetsområdet. FMV får ansvaret för att inrätta ett certifierings- system för IT-säkerhetsprodukter. Som jag tidigare har nämnt kommer KBM att till- delas det sammanhållande ansvaret. Allt det här är offensivt. Nu lägger vi grunden för nationens moderna IT-försvar. Det är i sanning histo- riskt. Det handlar om ett infrastrukturförsvar, ett försvar av vår civila infrastruktur - ett modernt sam- hällsförsvar för dagens och morgondagens uppgifter. Avslutningsvis, herr talman: Det betänkande som vi nu ska ta ställning till är både en slutpunkt och en nystart. Det är slutpunkten på en process som har pågått under flera år genom Försvarsberedningen och genom Åke Petterssons helhetssynsutredning, den s.k. Sårbarhets- och säkerhetsutredningen, och fram till regeringens proposition, som bygger på en överens- kommelse mellan Centerpartiet och Socialdemokra- terna. Därtill kommer utskottets ytterligare förädling av det hela. Många har varit inblandade, och resulta- tet måste anses vara gott. Det ligger i sakens natur att det finns de som me- nar att delar hade kunnat vara bättre och att det kunde ha gått snabbare, men processen har lett fram till att det nu finns en mycket stark samsyn i dessa frågor, vilket ger förändringsarbetet en kraft som annars skulle ha saknats. Men detta är naturligtvis inte bara en slutpunkt. Många murar rivs och broar byggs, men fortfarande är vi, herr talman bara i inledningen av den omfattande omställningen mot ett modernt och fungerande samhällsförsvar. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän- kandet.

Herr talman! IT-säkerhet och tillit till IT är oer- hört viktiga frågor för vardagen, för konsumenterna, för handeln, för företagen och självfallet också för rikets säkerhet. Vi från trafikutskottet, som har ansvar för IT-infrastrukturen och utbyggnaden av densam- ma, har jobbat intensivt med de här frågorna, och de har också utretts i många år. Fördelen med att de har utretts i många år - vi får väl också försöka hitta fördelar med det - är att för- slagen är väl förankrade när de kommer. Vi kan se att det steg som försvarsutskottet nu tar är väl förankrat. Myndigheterna ska göra det som de är bäst på. Vi välkomnar också den nya myndighet för beredskap vid svåra påfrestningar som nu ska inrättas. Vi tycker att det är bra att försvarsutskottet nu föreslår det. Rapporter om IT-incidenter och virusattacker kommer dagligen. Jag fick så sent som förra veckan besked om att antalet virussmittade e-mejldokument har ökat med 770 % det senaste året. Det är en så oerhörd ökning för de senaste tolv månaderna att man knappt kan föreställa sig den. Jag tror att väldigt många kan bekräfta att de får alltfler virussmittade dokument, och man blir osäker på om man verkligen kan öppna en del av de dokument som man får uti- från. Denna osäkerhet ökar också ovissheten för kon- sumenterna. Jag utgår från det perspektivet eftersom trafikutskottet tar hand om konsumentfrågorna. Som konsument måste man kunna känna tillit till IT. Det finns en frustration både hos företagen och hos de enskilda individerna över att det inte fungerar. Vi känner en osäkerhet därför att vi inte kommer någon vart. Det är därför som vi också måste kunna känna en tillit till att det fungerar i vardagen. Så är det också i övriga EU-länder. Både försvarsmyndigheter och civila myndigheter måste gå i takt. Man lägger nu i andra EU-länder det största ansvaret på en civil myn- dighet. Den myndighet som får hantera de här frågor- na hos oss i Sverige blir Post- och telestyrelsen, PTS. För din egen säkerhet och tillit, för bankernas, handelns och företagens säkerhet och för möjlighe- terna till tillväxt i Sverige behövs det oerhört många olika gemensamma sätt att upptäcka, bevaka och bekämpa incidenter. Det behövs också för att upp- täcka, bevaka och bekämpa kriminalitet. Som också flera andra talare har påpekat behövs det även för den nationella säkerheten. Bankerna måste kunna erbjuda säkra produkter. Konsumenter och företag ska kunna våga att använda den nya tekniken i samband med att vi nu går in i informationssamhället - eller vi kanske ska säga att informationssamhället är en verklighet som vi redan lever i. Vi är dagligen helt beroende av Internet och av att informationen genom Internet fungerar. I takt med att alltfler skaffar sig bredband med höga hastigheter på näten blir det desto viktigare att man kan lita på säkerheten. Då kan du som kund våga använda dig av en bank och göra elektroniska affärer och handla via bredband. Litar vi inte på att näten fungerar utan tror att hackers kommer att ta överhan- den, vågar företagen inte heller växa inom de elektro- niska näten. Det är därför som vi tycker att det är viktigt att ansvaret ligger på teleministern. Det gäller i första hand civila frågor, och vi tycker att civila frågor ska åvila teleministern. Det är den ansvarige ministerns uppgift att svara mot den tillit som vi vill kunna kän- na. Jag vill också betona att alltfler nu diskuterar hur vi ska hantera samordningen inom EU. Jag känner samma frustration som många av talarna över att vi i dag inte har ett gemensamt radiokommunikations- system. Det måste till omedelbara åtgärder för att tillse att de som är berörda av och som har nytta av det nya TETRA-systemet är med om att betala för det. Det är inte några andra som kommer att betala för det utan alla som har nytta av att TETRA- systemet fungerar kommer att få bidra med sin del. Det är oerhört viktigt att poängtera detta eftersom vi annars inte kommer någon vart med det nya TETRA-systemet. Vi välkomnar att man nu tar första steget. Man kan börja i liten skala, men det är viktigt att det görs på ett sådant sätt att alltfler kan kopplas in och så att det blir ett öppet system. Det får inte bara bli ett s.k. blåljussystem. Avslutningsvis: Det måste komma till en samord- ning inom EU. Vi måste samordna oss med de andra EU-länderna för att säkra tilliten till IT och möjlig- heterna att handla över nätet. Det finns också ett ökande intresse för detta från andra EU-länder. Allt- fler rapporterar nu om att alla EU-invånare vill vara uppkopplade med nätet med stora hastigheter, så att vi ska kunna kommunicera och även handla över nätet. I samband med att vi ska ha bredband i hela EU - vår statsminister har ju tillsammans med Storbritanni- ens premiärminister Blair sagt att hela EU ska kunna vara uppkopplat - måste vi i det government som vi kallar 24-timmarsmyndigheten se till att det från myndigheternas sida fungerar dygnet runt. Vi måste samordna oss med de andra EU-länderna. Det ökade intresset och medvetenheten gör att vi ska ha ett billigt, snabbt och säkert Internetsystem i framtiden.

Herr talman! Försvarsutskottets betänkande om samhällets sårbarhet och beredskap innehåller mycket betydelsefulla förändringar och ställningstaganden. Ända sedan försvarsbeslutet 1996 har Centerpartiet - i samarbete med regeringen - målmedvetet arbetat för att skapa ett kriståligt och robust samhälle. Det militära invasionshotet är borta för överskåd- lig tid - det torde vi vara överens om i kammaren - men inte hoten i form av terror, katastrofer, svåra olyckor och andra typer av kriser och påfrestningar på samhället och dess infrastruktur. Dessa hot har i stäl- let förstärkts, och de förstärks dessutom av det ökan- de beroendet av sofistikerade tekniska system, dvs. sårbarheten ökar trots en positiv utveckling inom det säkerhetspolitiska området i övrigt. Mot bakgrund av detta är det mycket tillfredsstäl- lande att regeringen nu inrättar den Krisbered- skapsmyndigheten med uppgift att planera och förbe- reda samhället för att kunna klara av svåra påfrest- ningar. Den ska dessutom säkerställa att en förebyg- gande verksamhet bedrivs. I det sammanhanget är det viktigt att betona - som också andra har gjort - beho- vet av ett helhetsperspektiv så att sektorsmyndighe- ternas planer inte spretar åt alltför många olika håll. Centerpartiet står därför bakom regeringens för- slag om ett nytt politikområde för skydd och bered- skap mot olyckor och svåra påfrestningar. Behovet och värdet av ett robust och kriståligt samhälle behö- ver numera ingen ytterligare argumentation - händel- serna den 11 september talar sitt tydliga, för att inte säga övertydliga, språk därvidlag. Därför tas med dagens riksdagsbeslut ett mycket viktigt principiellt steg i denna fråga. Avslutningsvis vill jag som företrädare för Cen- terpartiet kort framhålla vår uppfattning när det gäller ett gemensamt radiokommunikationssystem. Detta har också lyfts fram av andra talare i dag. Det är av största vikt att ett sådant kommer till stånd och att det system som polisen nu anskaffar byggs upp på ett sådant sätt att det kan utvecklas till ett landsomfattan- de nät för flera samhällsfunktioner. Centerpartiet står givetvis bakom utskottets kraftfulla skrivning i det avseendet. Slutligen, herr talman, yrkar jag bifall till utskot- tets förslag i betänkandet och avslag på reservatio- nerna.