Strandskyddsfrågor

Fru talman! För knappt två år sedan beslutades det om den nya strandskyddslagen. Den skulle stärka skyddet vid hårt exploaterade kuster samtidigt som den skulle öppna upp för fler strandnära byggen i glest befolkade delar av landet. Från oppositionens sida ansåg vi att ansatsen var bra - det tidigare regelverket var inte tillräckligt robust för att stå emot det enorma trycket på dispenser i attraktiva områden. Många kommuner hade utnyttjat möjligheterna till dispens alltför generöst. Reglerna var inte heller tillräckligt nyanserade. Vissa lättnader kan vara motiverade i glest bebyggda områden. I Sverige är stränderna till för alla. De första strandskyddsbestämmelserna skrevs i början av 1950-talet i avsikt att motverka exploateringen av strandtomter runt Stockholm, Göteborg och Malmö. Tillgången till badplatser, strandpromenader och fritt vatten skulle säkras för allmänheten. Strandskyddet är i dag ett viktigt uttryck för den svenska allemansrätten. Den generella tillgången till skog och mark, hav och sjöar - något som i många länder är en exklusiv rättighet för några få - betraktas numera som en självklarhet. Därför är det hög tid att vi ändrar detta betraktelsesätt och mer aktivt värnar strandskyddet. Den borgerliga regeringen har under sin tid vid makten gjort ett flertal försök att förstöra strandskyddet. Genom att hänvisa till den viktiga landsbygdsutvecklingen vill man skapa nya lättnader i skyddet och undantag från reglerna. Man vill ytterligare öka kommunernas beslutanderätt i strandskyddsfrågor. Strandskyddet har under senare år också fått större betydelse vad gäller klimatarbetet. Att i dag vara restriktiv till byggen invid vatten kan löna sig för framtiden, för klimatförändringarnas effekter slår till med full kraft. Stora samhällskostnader kan då undvikas när stränderna utsätts för översvämningar, ras och erosion. Fru talman! Regeringen har inte klarat sin uppgift, men det har kanske inte varit syftet. Risken är nu stor att stränderna blir tillgängliga för ett fåtal i stället för alla. Regeringens proposition Två strandskyddsfrågor ger ett tydligt uttryck för denna försvagning - uppluckrade regler som kan slå hårt mot allemansrätten och innebära ett steg tillbaka i klimat- och miljöarbetet. Den borgerliga regeringen föreslår att kommunerna i stället för länsstyrelsen får besluta om upphävande av och dispens från strandskyddet även i de fall då strandskyddsområdet är ett statligt vattenskyddsområde eller ett miljöskyddsområde enligt 7 kap. miljöbalken. Regeringen betonar att förslaget stämmer överens med den övergripande inriktningen från 2009 som innebar att kommunerna fick ökad beslutanderätt i strandskyddsfrågor. Vi anser att förslaget bör avstyrkas eftersom effekterna kan bli negativa för skyddade vattenresurser. En kommun som av misstag eller av misskötsel brister i sin tillsyn över exempelvis nya enskilda avlopp kan förorsaka föroreningar i egen och flera andra kommuners vattenresurser. Vi menar att i områden av riksintresse ska länsstyrelserna ha dispensrätten, precis som vi ansåg för två år sedan. Regeringen föreslår också att en del av Ångermanälvens mynning får pekas ut som ett område för landsbygdsutveckling i strandnära lägen där lättnader i strandskyddet gäller. Regeringen betonar att endast en del av Ångermanälvens mynningsvik tillhör världsarvet Höga kusten och därmed är undantaget från reglerna om landsbygdsutveckling. Man beskriver området som "ganska exploaterat" jämfört med de delar av Höga kusten som ligger utanför Högakustenbron. Vi anser att närheten till ett område som betecknas som världsarv bör mana till restriktivitet. Utvecklingen av regionen, med stora möjligheter för besöksnäringen, hör starkt samman med strandskyddets syften. Flera områden i Sverige har liksom Höga kusten höga naturvärden, och det är olyckligt om riksdagen utan ett större underlag ändrar reglerna för strandskydd enbart i detta specifika område. Frågan är hur snart regeringen kommer tillbaka för att mjuka upp reglerna i andra områden. Fru talman! Att glesbefolkade områden med god tillgång till obebyggda stränder kan få fler dispenser utan att strandskyddets syften äventyras kan vi vara överens om. Men när regeringen anför sina skäl görs det på mycket otydliga grunder. Detta påtalade vi redan när vi debatterade frågan för två år sedan. Då kunde regeringen på intet sätt precisera vad man menade med landsbygdsutveckling. Nu anför regeringen som argument att området vid världsarvet Höga kusten är "ganska exploaterat" och menar att det räcker som argument. Jag undrar: Finns det fler områden som regeringen anser är "ganska exploaterade" och som kan exploateras betydligt mer? Med den hållning som regeringspartierna har när det gäller strandskyddet är risken är stor för att stränderna blir tillgängliga för ett fåtal i stället för alla. Det kommer att slå hårt mot allemansrätten och innebära ett steg tillbaka i klimat- och miljöarbetet. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 6.

Fru talman! Få saker sätter vi som bor i detta land värde på så mycket som vår natur och att få röra sig fritt i den med hjälp av allemansrätten. Till det hör även möjligheten att kunna söka sig ned till vatten. För att säkra tillgången till vattnet har vi i Sverige infört bestämmelser om strandskydd. Strandskyddet är inte bara till för att främja det rörliga friluftslivet utan även för att skydda och hävda höga eller mycket höga naturvärden i det viktiga och ömtåliga område där land och vatten möts. Miljöpartiet vill i en partimotion som vi kallar Grönare stad är en trevligare stad lyfta fram strandskyddets betydelse i stadsmiljö. Att ha tillgång till badplatser, strandpromenader och fritt vatten för alla som bor och lever i städer med dessa möjligheter är en fråga om livskvalitet. Därför behöver stränderna skyddas från exploatering. Regeringen har genomfört en uppluckring av strandskyddet, bland annat genom att överlåta ansvaret för dess tillämpning på kommunerna. Kommunerna har ett stort exploateringsintresse, vilket innebär att antalet dispenser riskerar att öka. Följden blir allt fler stränder och strandpromenader som är onåbara för stadens invånare. I skenet av klimatförändringarna har behovet av ett stärkt strandskydd också blivit större. Bebyggelse i strandnära lägen kan på sikt riskera att svämmas över i takt med stigande vattenstånd och extremare väder. Vi anser därför att regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen om att stärka strandskyddet, och då som ett led i att skapa en hållbar stadsutveckling och att säkra medborgarnas rätt till oexploaterade stränder. Däremot anser vi att fler dispenser kan ges i glest befolkade områden med god tillgång till obebyggda stränder utan att strandskyddets syften äventyras. Men dessa lättnader, som ska bidra till utvecklingen, får inte bli prejudicerande på oklara grunder. Regeringen måste vara tydligare i sina skäl. Redan i den tidigare strandskyddspropositionen var regeringen oklar i sin vägledning till kommunerna om hur de bäst bevarar strandskyddet. Skarpa och tydliga formuleringar kan balansera lättnaderna i lagstiftningen och ge bra förutsättningar för den kommunala handläggningen. Vidare anser vi att beslut som rör områden av riksintresse inte bör fattas på kommunal nivå, utan dessa beslut bör fattas direkt av länsstyrelserna. Med detta, herr talman, stöder jag Miljöpartiets samtliga motioner. Men för tids vinnande yrkar jag bara bifall till reservation 6 under punkt 6 angående strandskydd i områden av riksintresse.

Herr talman! Jag tror att de flesta av oss här när vi har rest runt om i Europa har slagits av hur olika det kan se ut runt sjöar och havet vad gäller exploatering med byggnader, hus och andra saker. En av många fina saker med Sverige är just att alla har tillgång till stränderna. Det är inte okej att bygga ett stort hotellkomplex precis nere vid havsbandet. Så ser det inte ut på många andra ställen runt om i Europa. Där är stora delar av stränderna i princip privatiserade och bara tillgängliga för dem som kan betala för det. Så vill inte jag att det ska bli i Sverige. Kanske det inte riktigt går så långt med regeringens förslag. Men man tar tyvärr steg i den riktningen genom att man ytterligare luckrar upp strandskyddet. Strandskyddet är otroligt viktigt just för att vi vill att stränderna ska vara tillgängliga för alla människor. Det är en del av allemansrätten. Därför är vi rödgröna kritiska mot regeringens förslag. Vi har reserverat oss mot det. Vi är också kritiska till förslaget att öppna för exploatering vid Ångermanälvens mynningsvik. Precis i det området finns det ett världsarv. Även om det inte är i världsarvsområdet som exploateringen ska ske är det i angränsning till det. Har man definierat ett område som världsarv förpliktar det också. Man måste göra avvägningen mellan ekonomiska intressen och miljön. Då är det väldigt viktigt att miljön och kulturhistorien får väga tyngst. Så blir det inte med regeringens förslag, och det tycker jag är väldigt illa. Vi i Vänsterpartiet har också en egen motion i ärendet. Men för tids vinnings skull vill jag bara yrka bifall till de två rödgröna reservationerna nr 2 och 6.

Herr talman! Vi har här att ta ställning till ett betänkande som berör en proposition från regeringen med två strandskyddsfrågor och till detta två följdmotioner med ett antal yrkanden. Propositionen behandlar ändringar i miljöbalken beträffande regler om strandskydd. Ett av förslagen gäller att beslut om upphävande av dispens från strandskydd även då det är inom områden för statligt vattenskyddsområde eller miljöskyddsområde ska flyttas från länsstyrelsen till kommunen. Det andra förslaget innebär att Ångermanälvens mynningsvik får pekas ut som område för landsbygdsutveckling där lättnader för strandskydd gäller. Sverige är ett fantastiskt land med en mycket varierad natur. Det finns stora slätter. Det finns böljande fält. Det finns stora skogar. Det finns ängar och betesmarker. Det finns hedlandskap. Det finns fjällandskap. Det finns i vårt land ett stort antal sjöar, många älvar och en lång kuststräcka. Alla de olika landskapstyperna har sin särart och är viktiga att vårda och bevara. Många kommuner är för sin attraktion och till stor del även för näringslivet beroende av den unika naturen och många gånger också närheten till vatten. Vi har i Sverige också något unikt, nämligen allemansrätten, som många besökare från andra länder ser på med stor avundsjuka. I Sverige är befolkningsstrukturen heterogen med större tätorter som har en kraftig befolkningstillväxt och en stor landsbygd och glesbygd som varje år tappar befolkning. Förra året i vårt land kunde vi konstatera att hälften av våra kommuner tappade befolkning. Detta gör att om vi inte sätter in motkrafter kommer vi att få en alltmer heterogen befolkningsstruktur med allt fler orter och kommuner som avfolkas och som en dag får svårt att kunna ge sina invånare den service de önskar och är berättigade till. Det gör i sin tur att allt fler väljer att flytta från dessa trakter, och vi får en ond cirkel. Herr talman! Självklart vill vi alla slå vakt om vår fina och varierade natur och även vår unika allemansrätt. Samtidigt vill jag att vi även i framtiden ska sträva efter att kunna ha en levande landsbygd och att det ska vara möjligt att bo och verka även på landsbygden under vettiga villkor. Till följd av att vi har ett land som är så heterogent och med mycket olika förutsättningar måste vi därför ha en flexibel lagstiftning som möjliggör en lokal och regional anpassning. Det gäller i synnerhet beträffande bygg- och exploateringslagstiftningen. Vi har storstadsområden med mycket höga exploateringstryck, och vi har glesbygd med näst intill obefintligt exploateringstryck där landsbygdsutveckling är både önskvärd och nödvändig för att hindra ett utdöende. Vill vi ha en utveckling av boende, företagande och arbetsmarknad i dessa områden måste det kunna vara tillåtet att i vissa specifika fall även kunna exploatera strandnära. Det kan handla om att bygga en turistanläggning där tillgång till stränder är en förutsättning. Det kan handla om att bygga bostäder för att kunna upprätthålla ett ekonomiskt och personellt underlag för kommersiell och offentlig service. För något år sedan kunde man konstatera att reglerna för strandskydd behövde reformeras. Antalet dispenser hade ökat kraftigt och uppgick till runt 5 000 per år. Enligt Naturvårdsverket var bara en tredjedel av dessa lagliga. Det hade lagts en död hand på glesbygden samtidigt som man fortsatte att exploatera i redan hårt bebyggda sjönära områden. Lagstiftningen tog inte hänsyn till skillnaderna mellan olika delar av vårt land. Tillämpningen uppfattades som godtycklig och slumpmässig. Kommunerna behövde också i större grad kunna planera för sin egen utveckling och byggnation. Herr talman! Den 1 juli 2009 infördes därför i vårt land nya regler för strandskydd. Dessa innebar ett ökat lokalt och regionalt inflytande och en samordning med plan- och bygglagen. Dock ligger strandskyddsgränserna på 100-300 meter kvar. Syftet var att få en ökad differentiering och en bättre anpassning till de lokala förhållandena som skulle främja landsbygdsutveckling och behovet av utveckling så att hela Sverige kan leva. Det skulle bli lättare att bygga strandnära i områden där det finns gott om orörda stränder och där exploateringstrycket är lågt. Samtidigt skulle det bli tydligare och stärkta regler i områden som redan exploaterats hårt. Lagtexten har här preciserats för att ange vad som är särskilda skäl för undantag. Detta motverkar den smygbostadisering som skett av bland annat sjöbodar och uthus. För att uppnå denna ökade differentiering och öka det lokala inflytandet flyttades beslutsrätten för upphävande av och dispens från strandskydd från staten via länsstyrelsen till kommunerna. Kommunerna ska vidare i sina översiktsplaner redovisa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen där vissa lättnader i strandskyddet avses tillämpas. Länsstyrelsen får rollen att särskilt bevaka strandskyddets intressen i den kommunala planläggningen. Länsstyrelsen har också rollen att överpröva kommunala beslut om upphävande av och dispenser från strandskydd. För att nämna lite siffror kan jag säga att i dag är endast 10 procent av Sveriges stränder påverkade av bebyggelse. Den obebyggda kusten och stränderna utgör i vårt land 346 500 kilometer, vilket motsvarar åtta och ett halvt varv runt jorden. Herr talman! I linje med den ändring jag nu berört i strandskyddet allmänt föreslår således regeringen att detta även ska gälla områden som är statliga vattenskyddsområden och miljöskyddsområden. Det är i dag länsstyrelsen som beslutar kring skyddsföreskrifterna för ett vattenskyddsområde, och på denna punkt föreslås ingen ändring. Syftet med ett vattenskyddsområde är att skydda en grund- och ytvattentäkt som nyttjas som vattentäkt. Det är således ett skydd för dricksvattnet som livsmedel. Syftet är däremot inte att hindra allmänheten från tillträde till området. Behovet av att samordna prövningarna synes därför begränsat. Skyddsreglerna har olika syften, och bedömningarna avser inte samma frågor. Länsstyrelsens bedömning i frågan om skyddsföreskrifter för vattenskyddsområde bör inte ha någon betydelse i frågan om beslut kring strandskyddsfrågan. I stället blir det enklare och mer logiskt om kommunerna även i dessa områden får besluta i strandskyddsfrågor. Det kan då även här bli en samordning med bygglovshanteringen, och vi får mer enhetliga regler. Länsstyrelsen har också, som jag nämnt, rätten till överprövning av dispenser från strandskydd. Oppositionspartierna framför i sina motioner och yrkanden att man vill motsätta sig att kommunerna får överta ansvaret för prövning av strandskyddsärenden. För mig synes det ologiskt. Kommunerna har redan ansvaret för planläggning av mark- och vattenområden inom kommunen. Beslutsgången blir också snabbare, då det är samma instans som beslutar i ärenden enligt plan- och bygglagen och i strandskyddsfrågan. Det finns också en samordning beträffande överprövning i dessa ärenden, då det samfällt sker hos länsstyrelsen i första instans. Vidare är det rimligen i kommunen som det finns bäst kännedom om de lokala förhållandena, och det är där man kan göra de bästa och mest balanserade övervägandena. Rimligen är det också lokalt som man har störst intresse av att värna om sin närmiljö, så att den enskilda kommunen behåller sin attraktion och sin unika miljö. I kommunerna är det också de av folket valda politikerna som beslutar i dessa frågor, medan det hos länsstyrelsen fattas beslut på tjänstemannanivå. Det är för mig ofattbart att oppositionspartierna inte har förtroende för sina politiker ute i kommunerna. Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet. (Applåder)

Herr talman! Christer Akej pratar väl om allemansrätten, vari strandskyddet är en viktig del. Sedan kommer han in på att det innan vi ändrade lagen för två år sedan beviljades 2 000 dispenser, varav bara en tredjedel höll sig inom lagens råmärken, av kommunerna. De flesta felen begicks i områden med hårt tryck, inte i de områden som vi i den nya lagen avsåg skulle få en dispensmöjlighet för att man lättare skulle kunna utveckla landsbygden. Det var inte där brotten begicks. Där hade länsstyrelsen möjlighet och resurser för att kolla upp de dispenser som kommunerna hade gett. Det hade man inte i de andra områdena. Det var där felen begicks. Ett argument i det här sammanhanget handlar om landsbygdsutveckling. Ett annat argument i dag är "ganska exploaterat" - då kan man ändra det här. Min fråga i dag, liksom för två år sedan, är: Vad är landsbygdsutveckling? Vad innebär det? Innebär det fler fasta jobb? Vad är "ganska exploaterat"? Hur mycket ska vara angripet? Jag kommer från en kommun i Bohuslän där det är hårt tryck. Där har man i alla år byggt ned till sjökanten, långt innan vi hade strandskyddet. Trots att man har varit frikostig och så vidare minskar invånarantalet för varje år som går. Det sker trots att de nästan bor i havet. Min fråga är: Vad är landsbygdsutveckling? Vi bygger bostäder hemma, men vi minskar befolkningsunderlaget i alla fall. Det är viktigt att få svar på detta. Vad innebär "ganska exploaterat" och landsbygdsutveckling?

Herr talman! Först och främst, Jan-Olof Larsson, var det 5 000 dispenser. Sedan tycker jag att du i din replik faktiskt argumenterar för en ändring, för du konstaterar att det inte var bra som det var tidigare. Då tillät man just ytterligare exploatering i redan hårt exploaterade områden. Men i de områden som inte var exploaterade fick man inte till stånd en exploatering. Till skillnad från Jan-Olof Larsson tror jag att det blir bättre om man litar på sina kommunpolitiker och lägger över frågan beträffande dispenser från strandskydd till kommunerna. Det måste rimligen vara ute i kommunen som man har den bästa överblicken och den bästa kunskapen om vad som är bra för just den kommunen, och man är givetvis också mest rädd om sin egen kommun. Jag tror att det är viktigt att även lyfta ned frågan om landsbygdsutveckling. Jag tror inte att man i ett enhetligt dokument kan fastställa exakt vad som är landsbygdsutveckling för hela vårt land. Även det får ha en regional och lokal anpassning. Även där vill vi därför överlåta åt de kommunala beslutsfattarna att göra övervägningar inför sin planläggning, som sedan länsstyrelsen har en översyn över.

Herr talman! I förra debatten, när vi pratade om det här, var vi också för en förändring av strandskyddet. Vi ville öppna upp för de områden i Sverige där det fanns möjlighet att göra det och ge kommunerna möjlighet till dispens. Men i områden av riksintresse skulle besluten ligga kvar, och dispensmöjligheten skulle ligga på länsstyrelsen. Men då måste man stärka möjligheterna för länsstyrelsen att sköta det här. Man kan inte göra så som ni har gjort när det gäller djurskyddet, lägga över någonting och inte skicka dit resurserna. Då blir resultatet sämre. Man måste stärka länsstyrelserna, så att de klarar av det jobbet. Jo, vi litar på kommunpolitikerna. Men när den här frågan var uppe för två år sedan var det hårt exploaterade kommuner, som Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil med flera, som skrev till oss och sade: Genomför inte detta! Vi klarar inte av det tryck man sätter på oss ute i kommunerna. Det var kommunpolitiker i borgerligt styrda kommuner som skrev det här. Varför klarar man inte av det? Jo, det kom någon människa som sade: Jag vill bygga här. Jag skapar två arbetstillfällen, tre arbetstillfällen, fyra arbetstillfällen. Och så byggde man, och det blev inga arbetstillfällen. Det blev en sommarbostad. Det var det som hände i slutänden. Vi lagstiftar om någonting här, att det ska vara landsbygdsutveckling, och du vill inte tala om vad landsbygdsutveckling är. Man måste väl åtminstone kunna garantera att det ger ett visst antal fasta årsarbeten? Annars är det ingen utveckling. Det är inte utveckling att sälja av det här till turister som inte skapar några jobb. Vad är "ganska exploaterat" för någonting? Det står ju här i dag att vi ska anta ett lagförslag där det står "ganska exploaterat". Du vill inte tala om vad "ganska exploaterat" är. Det är helt sjukt, tycker jag.

Herr talman! Jag kan konstatera att jag tror att det föreligger en ideologisk skillnad i synsättet mellan Jan-Olof Larsson och mig. Jan-Olof Larsson anser att det är här i riksdagen man ska fatta besluten och avgöra vad landsbygdsutveckling är. Man har inte tilltron till kommunpolitikerna. Det lyser också igenom i era reservationer, i motivet, att ni i princip förutsätter att om man lägger över dessa frågor till kommunerna kommer de att missköta det, och de kommer att begå misstag. Jag tycker att det är ledsamt att ni har den bristen på tilltro. Det är faktiskt era egna partikamrater som sitter i de flesta fullmäktigeförsamlingarna och är med och beslutar i de här frågorna. Att vi skulle vara bättre skickade till det här i riksdagen kan jag inte riktigt ha förståelse för. Lita på dina partikamrater ute i kommunerna, Jan-Olof Larsson! Jag tror att det är där man har den bästa kunskapen, det största intresset och den högsta ambitionen för att det ska bli bra och för att man ska få hela Sverige att leva. Herr talman! Parallellen med djurskyddet är lite rolig. Där brukar ni socialdemokrater klaga och säga att det är någonting som skulle ha legat kvar hos kommunerna och inte överförts till staten. Och i den här frågan vill ni att det ska vara tvärtom. Jag kan inte förstå den logiken. Många gånger är ni just det parti som vill ha saker och ting på låg nivå och ingen överstatlig prövning, men här vill ni tydligen föra upp det på en högre nivå och inte visa någon tilltro till den lokala beslutsnivån.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Den 1 juli 2009 fick Sverige en ny strandskyddslagstiftning, och den fungerar av allt att döma väldigt bra. Den innebär ett fortsatt starkt strandskydd där nationella och kommunala intressen ansvarsfullt samverkar för att uppnå strandskyddets syfte, det vill säga att trygga förutsättningarna för allmänrättslig tillgång till strandområdena och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet. Det här med allmänrättslig tillgång var någonting som tillfördes i lagstiftningen för att man tydligt skulle se att det handlar om detta. Utgångspunkten för Folkpartiet var och är att strandskyddet är ett nationellt ansvar och att det ska vara en skyddsbestämmelse i miljöbalken, men det måste finnas möjligheter till lokal anpassning eftersom förhållandena trots allt är väldigt olika i olika delar av landet. Tidigare hade den socialdemokratiska regeringen försökt att anpassa detta, precis som Jan-Olof Larsson sade i sitt anförande, men misslyckats att få ihop den ekvationen och få ett fungerande system. Herr talman! Det låter på anförandena här som om vi alla är väldigt stolta över det svenska strandskyddet och vad det har inneburit för oss. Vi är kanske det land i Europa som har de mest skyddade stränderna och störst tillgång till stränderna. Därför måste ledstjärnan vid all förändring av strandskyddet vara att vi inte får äventyra det långsiktiga skyddet av stränderna. Det gäller både natur- och friluftsvärden och den biologiska mångfalden. Men det gäller att få en balans mellan bevarande och utveckling. Den lagstiftning som gäller från den 1 juli 2009 ger ett ökat lokalt och regionalt inflytande i allmänhet. Inom vissa områden kan kommunerna peka ut områden för landsbygdsutveckling genom att jobba med sina översiktsplaner. Kommunen måste jobba ganska mycket med detta innan man får fram de här områdena. Det är för övrigt en lagstiftning som trädde i kraft i början av 2010. Det finns ett väldigt viktigt undantag, och det är kustområdena från Strömstad till Forsmark och området Höga kusten, som finns med i dagens betänkande. Den förändringen som nu sker får man snarare se som en ändamålsenlig förändring. Gränsdragningen blev fel den gången, och det är mer ändamålsenligt nu. Man lyfter alltså över det från totalförbud till att kommunen har en möjlighet att pröva områden för landsbygdsutveckling. Det ska dessutom ske med stor restriktivitet, som det heter. Det gäller alla svenska kustområden plus de stora sjöarna. Det är verkligen inte fritt fram för att exploatera, utan det ska prövas i god ordning och med restriktivitet även i framtiden. Jag har inte sett något avslagsyrkande på det. Jag trodde att vi var ganska överens på den punkten, men av debatten här framgår det att det finns en glidande skala. Något som också inträffade 2009 var att det blev en precisering i lagstiftningen för att förbättra tillämpningen. De särskilda skäl som man ska ha för att kunna ge dispens förtydligades i lagstiftningen. Andra viktiga saker som kom fram var den här passagezonen närmast stranden som alltid måste finnas. Miljö- och friluftsorganisationerna fick rätt att överklaga. Någon nämnde det här med smygomvandling av sjöbodar tidigare. Det blev väldigt tydligt att en ändrad användning av en byggnad inom strandskyddsområden också är dispenspliktigt. Det hade inte alls varit så tydligt tidigare. Det gör att den här lagstiftningen fungerar bra. Herr talman! Varför gå tillbaka och tala om tidigare lagstiftningsärenden? Jo, jag tror att det krävs för att man ska kunna sätta in den förändring som nu föreslås i dagens betänkande i sitt sammanhang. Det handlar om att man även ska låta kommunerna ta hand om områden som är ett statligt vattenskyddsområde eller ett miljöskyddsområde. Det här ligger helt i linje med den tidigare inriktningen att det är kommunerna som har huvudansvaret att besluta i strandskyddsfrågor. Det ger ökade möjligheter för kommunerna att även inom dessa områden kunna samordna tillståndsprocesserna. Syftet med ett vattenskyddsområde och syftet med strandskyddet är helt olika, som Christer Akej tog upp tidigare. De berör visserligen varandra, men man måste inte alls behandla detta ihop. Som Christer sade har länsstyrelsen fortfarande hand om tillståndsgivningen när det gäller själva vattenskyddsområdet och föreskrifterna där. Herr talman! Våren 2009, när riksdagen beslutade att överföra beslutanderätten till kommunerna, fanns det inget avslagsyrkande på grundförslaget. Man stod bakom det förslaget, precis som Jan-Olof Larsson har sagt här i dag. Jag läste betänkandet och såg reservation 4 där Socialdemokraterna i klartext skriver att beslutanderätten över strandskyddsbestämmelserna bör återföras till länsstyrelsen. Därför har jag en kommentar till Jan-Olof Larsson även om han har gett ett svar i den frågan tidigare i dag. Jag tycker att det måste vara att krav att man talar om att Socialdemokraterna står bakom den lagstiftning som gäller i dag, det vill säga att det är kommunerna som har huvudansvaret för strandskyddet. I den här reservationen som tillstyrker motionen säger man precis tvärtom. Det framhävs i många andra sammanhang att det är mycket viktigt med lokal kännedom, men när det gäller strandskyddet verkar det inte vara det viktigaste. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är lite mer diffusa när det gäller ansvarsfrågan. De säger lite allmänt att man måste stärka strandskyddet. Men man kan konstatera att det i alla reservationer finns ett grundmurat misstroende mot kommunernas förmåga att besluta i de här ärendena. Man skriver utan omsvep att det är en uppluckring av bestämmelserna att kommunerna har fått ta hand om tillämpningen av lagstiftningen. Det är inte sant. Det är samma lagstiftning. Det är inte så att kommunerna beslutar utifrån någon annan typ av lagstiftning. I det regelverk som tillkom 2009 blev länsstyrelsernas roll väldigt tydlig när det gäller att utöva tillsyn över kommunerna och se till att de inte fattar beslut om att upphäva strandskyddet där man inte uppfyller kriterierna. Det har hänt vid en del tillfällen att länsstyrelsen har upphävt kommunens beslut, och det är precis så det ska fungera så att vi får en praxis på det här området. I reservationerna tar man också upp risken för översvämningar. Det kommer säkert att bli en mycket aktuell fråga i framtiden. Klimatförändringen kommer av allt att döma att ge vattenflöden som kan innebära risk för översvämningar. Men det handlar inte i grunden om strandskyddsbestämmelserna, utan det handlar om bestämmelserna i plan- och bygglagen. Redan 2008 infördes bestämmelser i plan- och bygglagen med hänvisning till de framtida riskerna för översvämningar. Vid lokaliseringsprövning av bebyggelse ska man ta hänsyn till risken för översvämningar och erosion. Det stod inte med tidigare. Då handlade det bland annat om hälsa, säkerhet och sådana frågor. Sedan tillkom just erosion och översvämningar. Jag tycker inte att man ska blanda ihop dessa lagstiftningar. Det har egentligen inte så mycket med avståndet från stranden att göra, utan det har ju med höjden över vattnet att göra. Det har varit mycket diskussioner om landsbygdsutveckling och vad det innebär. Jag får upprepa det som har sagts, herr talman, nämligen att det är oerhört svårt att ha en exakt definition. Det är olika över olika delar av landet, men det som kan vara gemensamt är att man, när man tittar på områdena för landsbygdsutveckling, talar om positiva sysselsättningseffekter och ett ökat serviceunderlag för landsbygden. Det handlar då naturligtvis om både boendeutveckling och utveckling av olika typer av anläggningar som kan ge arbete. Det är, som sagt, olika på olika platser i Sverige. När det gäller otydligheten är det värt att nämna att Boverket och Naturvårdsverket ganska snabbt efter att lagstiftningen kommit på plats gav ut en handbok om hur kommunerna ska agera i dessa frågor. Den handboken kommer nu också att bli en så kallad webbhandbok där man successivt för in rättspraxis så att kommunerna kan lära sig detta och arbeta efter de riktlinjer som finns. Lagstiftningen kan inte styra längre än vad den gör. Sedan får verkligheten ge svar på frågan vad landsbygdsutveckling är på de olika platserna i landet. (Applåder)

Herr talman! Lars Tysklind frågade om vi stod bakom det tidigare lagförslaget om strandskyddet. Det vi sade då, det vi säger i dag och det vi kommer att säga om ett antal år är att vi tyckte att det var viktigt att de områden där det fanns möjlighet och utrymme för att ge dispenser - i de glesbefolkade områdena, ofta i Norrlands inlandskommuner - skulle få möjlighet att ge dispens på kommunal nivå. Men när det gällde områden i Sverige med riksintresse - med riksintresse! - skulle beslutsnivån ligga på länsstyrelserna. Det tyckte vi var viktigt. Naturligtvis måste man då ha resurser för att klara av det. Låt mig förtydliga mitt förra replikskifte med Moderaterna. Det var inte mina partikamrater som bad att vi inte skulle anta den lagen och lägga ansvaret på dem, utan det var era partikamrater, Lars Tysklind, som bad oss att inte lägga den bördan på kommunerna, eftersom de säger att de inte klarar av den. När det handlar om klimatet och påverkan framdeles har jag ett tydligt exempel på det från min hemkommun. Där finns ett industriområde som man fått tillstånd att bygga nya fastigheter på. När det är fråga om ett industriområde är det helt andra krav som gäller än för ett bostadsområde. Då krävs inte den höjden. Det gick dock inte att sälja dem som industrifastigheter, vilket nog var syftet från början. Nu ska de i stället gå som bostäder. Därför har man gått till kommunen och fått beviljat av kommunen att omvandla området till bostadsområde. Länsstyrelsen säger dock än så länge nej, eftersom det är helt fel nivå. De kommer att bli utsatta på grund av klimatförändringarna. Jag bara hoppas att länsstyrelsen står på sig.

Herr talman! När det gäller det sistnämnda tillämpar länsstyrelsen naturligtvis den lagstiftning som infördes 2008 i plan- och bygglagen, att man när man lokaliserar bebyggelse för boende, och annan bebyggelse också för den delen, ska ta hänsyn till risken för erosion och översvämningar. Det är ett naturligt krav. Jag tackar Jan-Olof Larsson för svaret. Då kan vi tydligen lämna reservation 4 därhän så länge. Det finns ingen avsikt från Socialdemokraterna att driva frågan om att återföra strandskyddsbestämmelserna till länsstyrelserna, även om det faktiskt står så i klartext. Det är bara att konstatera att så inte blir fallet, och det tycker jag är bra. Vad beträffar riksintressena finns det områden där stora delar av en kommun kan ha ett eller annat riksintresse. Det är alltså ett ganska trubbigt instrument. Det resonemang vi hade om detta, att kommunerna trots allt har huvudansvaret och fattar besluten och att länsstyrelserna är tillsynsmyndighet, är tillämpligt även på dessa områden. Där finns alltså inget motsatsförhållande. Låt mig göra en liten kommentar beträffande de Bohuskommuner som Jan-Olof Larsson tog upp även förra gången vi debatterade frågan, alltså att de sagt att de inte klarade av detta. Det var inte riktigt så de sade. Eftersom de tillhörde ett sådant område där det inte skulle hända så mycket utan lagstiftningen skulle fortsätta att vara som den var, eller möjligtvis stärkas upp lite, såg de egentligen inte något syfte med att ta över detta. Det skulle inte ge andra möjligheter. Men att de inte skulle klara av det sade de inte.

Herr talman! Jo, det var precis det de sade. Jag kan vidimera det vid ett annat tillfälle, dock inte just nu eftersom jag inte har papperen med mig. Det var precis det de sade. Vi vill återföra dispensen till länsstyrelserna. Vi vill det, Lars Tysklind. Vi vill göra det i de områden som är av riksintresse. Det sade vi för två år sedan, det säger vi i dag och det kommer vi att säga i framtiden. Så är det. När det gäller dispenserna konstaterades det tidigare att det gavs 5 000 dispenser varav en tredjedel var korrekta; så tror jag att det sades. Varför blir då inte de andra åtgärdade? Jo, därför att det inte finns resurser vid länsstyrelserna till det. Det gällde ju de hårt exploaterade områdena. Det gällde inte Norrlandskommunerna, för de klarade av det. De hade resurser eftersom det var så få som begärde dispens. Därför blir det hårdare bedömning där. Längre söderut i de hårt belastade områdena fanns inte resurser vid länsstyrelserna för att klara av att bedöma ansökningarna, och därför gled de mellan fingrarna på dem. Det delades ut många felaktiga dispenser, och de delades ut genom kommunernas försorg. Det var så då, och det är så i dag.

Herr talman! Att Socialdemokraterna och övriga rödgröna i oppositionen vill överföra beslutanderätten för riksintressen vad gäller strandskydd är helt klart. Det säger de tydligt i en annan reservation, så det har jag inte tvivlat ett ögonblick på. Ofta när vi diskuterar strandskyddet har vi exempel från tiden före lagändringen den 1 juli 2009. De signaler vi nu får är inte att det fungerar sämre utan att det fungerar bättre. De renodlade rollerna är en av de faktorer som gör att det fungerar bättre. Framför allt blir det en effektivare tillståndsgivningsprocess när kommunerna har möjlighet att samordna. Detaljplaneläggning och strandskyddsdispens är ju inte vitt skilda beslut, utan de hör alltid ihop. Det finns inga belägg för att den förändring som skett skulle vara något som helst hot mot strandskyddet vare sig inom eller utanför områden för riksintresse. När det gäller tillämpningen nämner Jan-Olof Larsson Norrlandslänen och andra län med god tillgång på sjöar. Man kan säga att det väl snarare var inom de högexploaterade områdena som dispensgivningen var stor. Tillämpningen över landet var väldigt olika. Det fanns vissa län där man var mycket strikt fastän det egentligen inte fanns någon anledning att vara strikt, medan man i områden som var högexploaterade borde ha varit striktare än man var. Den nya lagstiftningens förtydliganden och så vidare gör att tillämpningen blivit betydligt bättre. Även den tidigare nämnda handbok som Boverket och Naturvårdsverket gett ut syftar till att man ska få en enhetlig tillämpning över landet, vilket är mycket viktigt.

Herr talman! År 2009 fattade riksdagen beslut om en ny strandskyddslagstiftning. Det är en fråga av stor betydelse för landsbygden och dess möjlighet till utveckling. Men även tätortsnära stränder berörs av beslutet på så sätt att de fått ett starkare skydd. Det kan tyckas som att det gått lång tid sedan 2009, men så är ju inte fallet. Vi har fortfarande inte sett det fulla resultatet av de beslut som fattades under förra mandatperioden. Flera av reglerna trädde dessutom inte i kraft förrän den 1 februari 2010. Vi får därför akta oss för att dra alltför långtgående slutsatser av hur det blev. Ett av syftena med propositionen Strandskyddet och utvecklingen av landsbygden var att ge en bättre lokal och regional förankring och skapa utvecklingsmöjligheter för landbygdsområden, speciellt i glest bebyggda områden. Där tillskapas nu attraktiva områden för fast boende. På samma sätt som det är angeläget att säkra förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och ett långsiktigt hållbart skydd av strändernas naturvärden måste strandskyddet också kunna vara utformat efter faktiska lokala förutsättningar. Genom att som regeringen föreslår ge kommunerna huvudansvaret för att pröva frågor om upphävande av dispens från strandskyddet har vi fått både ett mer legitimt regelverk och en effektivare beslutsprocess. Herr talman! Det finns kommuner som har all anledning att ha en mycket restriktiv hållning till bebyggelse nära stränderna. Det finns också kommuner med långa obebyggda strandområden där bebyggelse kan accepteras utan att störa vare sig friluftsliv eller djur- och växtliv. Med den nya lagstiftningen har dessa landsbygdsområden fått möjlighet att utvecklas samtidigt som de områden där stränderna redan har exploaterats, till exempel utmed västkusten och i Stockholms skärgård, har fått ett ännu starkare skydd. Propositionen behandlar två strandskyddsfrågor. Det gäller för det första det område vid Ångermanälvens mynning som ska få pekas ut som ett område för landsbygdsutveckling. Jag anser att regeringen här har gjort en väl avvägd bedömning. En regering får inte vara så full av prestige att den inte är beredd att rätta till de missar som oundvikligen uppstår när man gör stora förändringar och fattar viktiga beslut, som skedde i 2009 års strandskyddslagstiftning. För det andra gäller förslaget att kommunerna i stället för länsstyrelserna ska få besluta om upphävande av dispens i strandskyddsärenden även i de fall då strandskyddsområdet är ett statligt vattenskyddsområde eller ett miljöskyddsområde. Förslaget tycker jag stämmer överens med den övergripande inriktningen i den nya strandskyddslagstiftningen, som vi tidigare har kommenterat. Herr talman! Att ge kommunerna beslutanderätt ökar som jag ser det möjligheten för kommuner att samordna ärenden om bygglov och ärenden om strandskydd. Det innebär fördelar för bland annat kommunen och fastighetsägare i framför allt områden som omfattas av stora vattenskyddsområden, exempelvis östra Mälaren. Låt mig avslutningsvis få yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande. (Applåder)

Herr talman! Jag tror att vi alla som har stått i denna talarstol under debatten om betänkandet från miljö- och jordbruksutskottet om strandskyddet har börjat med att säga ungefär: För två år sedan tog vi ett beslut. Och det gjorde vi. Vi fattade ett bra beslut i denna kammare om förändring av strandskyddslagstiftningen. Kommunerna fick större befogenheter att tillåta bebyggelse i strandnära lägen. Detta ska dock ske först efter att man pekat ut områden som är viktiga för utvecklingen av landsbygden i den kommunen och tagit in dessa områden i översiktsplanearbetet. Det går alltså inte att generellt se bort från regler. Det här ställer större krav på kommunerna än vad som var fallet tidigare. De måste bli tydliga med vad de ser som utveckling av sin kommun och vad de ser som landsbygdsutveckling. Jan-Olof Larsson har kommenterat detta tidigare ett par gånger. Jag kan konstatera att landsbygdsutveckling till del är arbetstillfällen. Det är också social utveckling. Det är utveckling av det sociala kapitalet, av en bygds möjlighet att fortleva och att ha sin skola kvar och så vidare. Det kanske i första hand inte blir ett nytt arbetstillfälle, men det blir en kvarvarande effekt av det som redan finns. Landsbygdsutveckling är så mycket och så vitt. Att definiera det i lagstiftningstext är fullständigt omöjligt och skulle dessutom visa en bristande tilltro till de människor som lever, verkar och ska använda detta i sin dagliga gärning. Däremot är det oerhört viktigt att det är en del av översiktsplanearbetet och att man därmed blir tydlig om var potentialerna finns. Var finns utrymmena i respektive kommun för att göra detta? Någon tidigare kollega sade att Sverige har över 300 000 kilometer kust och strand. 10 procent av dessa är utnyttjade för sjönära bebyggelse. I många områden finns en potential att rätt använda detta. Tidigare lagstiftning lade över dessa områden om inte en död hand så snudd på och gav inte de kommuner som har haft problem möjligheten att hålla emot. Vi kan se stora områden inte minst i våra storstadskommuner som är exploaterade på ett sätt som ingen i denna kammare skulle acceptera om vi kunde börja från scratch i dag. Med den nya lagstiftningen fick alltså kommunerna tydligare möjligheter att göra avvägningar, och det är bra. Det betänkande vi i dag behandlar lyfter fram en liten del i detta. Som Per Åsling sade tidigare kan regeringen konstatera att vi här behövde göra en liten justering för att få lagstiftningen ännu tydligare, och då ska den göras. Det måste vara så att bygglovshantering och beviljande av dispens från strandskydd går hand i hand. Därmed inte sagt att vattenskyddsområdesbestämmelserna ska förändras. Så har aldrig någon yttrat sig, och så är inte tanken, utan det ligger kvar på länsstyrelserna, medan kommunerna nu även i detta sammanhang får ta ett helhetsgrepp och se om det finns möjligheter inom dessa områden eller inte. Det finns naturligtvis andra skyddsområden där restriktionen och länsstyrelsens beslutanderätt över området kommer att ligga kvar. De förändringar som görs nu kan synas vara marginella, men är nog så viktiga för många kommuner runt om i landet. Herr talman! Brist på tydlighet har det talats om i dagens debatt och i reservationerna i betänkandet. Jag har precis motsatt uppfattning. Dagens betänkande är ett steg mot att göra lagstiftningen ännu något tydligare, att göra det ännu mer genomskinligt och transparent för den som vill jobba med dessa frågor aktivt som politiker i våra kommuner för att öka möjligheten för ett levande land i hela vårt land. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande och avslag på samtliga motioner. (Applåder) I detta anförande instämde Roland Utbult (KD).