Svenska miljömål

Fru talman! Nu ska vi debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande som behandlar regeringens proposition Svenska miljömål - för ett effektivare miljöarbete tillsammans med tre följdmotioner. Jag yrkar bifall till reservation nr 1 och 8 men står naturligtvis bakom alla reservationerna. Vi socialdemokrater, tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, beklagar att regeringen inte lämnar ett förslag till riksdagen som bygger på underlag från Miljömålsrådet. Rådet lämnade våren 2008 ett nästan heltäckande förslag på delmål och åtgärder för att intensifiera arbetet i den senaste utvärderingen Miljömålen - nu är det bråttom! I stället för att genomföra åtgärderna valde regeringen att tillsätta en utredning där flera av oss debattörer i dag fanns med som experter. Omfattande förändringar av miljömålssystemet baseras nu på utredningens förslag. Detta innebär att strategier och åtgärder skjuts på framtiden för att man ska kunna nå miljömålen. Miljömålssystemet är motorn i svensk miljöpolitik. Det driver arbetet framåt och svarar för en kontinuitet och helhetssyn. Regeringen valde att ignorera de förslag som Miljömålsrådet presenterade. Förslaget som nu finns till nytt generationsmål tycker vi är otillräckligt. Målet bör vara att vi ska lösa våra miljöproblem samtidigt som vårt bidrag till miljö- och hälsoproblemen utanför Sveriges gränser minskas. Därför har vi en annan ordalydelse där den sista formuleringen kommer med. Regeringen föreslår också att huvudregeln ska vara att etappmålen beslutas av regeringen och inte av riksdagen. Vi anser att en sådan ansvarsfördelning innebär en alltför stor skillnad mellan tidsperspektivet för måluppfyllelse och de styrmedel som riksdagen beslutar om och som har en kortsiktig verkan. Riksdagen bör också ta ansvar för att mer närliggande mål nås. Vi anser därför att huvudregeln bör vara att etappmålen beslutas av riksdagen. Detta skapar mer tyngd och större kontinuitet i arbetet. Det skapar också en större tydlighet och trygghet i myndigheternas och andra aktörers arbete. Vi instämmer därmed också med många remissinstanser som befarar att arbetet blir ryckigt och ostrukturerat om etappmålen inte beslutas av riksdagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till nya delmål eller etappmål samt strategier och åtgärder för att nå dessa, baserat på Miljömålsrådets förslag och remissinstansernas synpunkter. Detta tycker vi ska ske så att man kan fatta beslut i riksdagen under 2011. Fru talman! Vi anser att Miljömålsrådet ska vara kvar. Rådet bör även i fortsättningen ansvara för årliga uppföljningar av miljömålen och för att vart fjärde år ta fram en fördjupad utvärdering med förslag till nya etappmål samt strategier och åtgärder för att nå dessa. I stället för att lägga ned Miljörådet bör regeringen se över arbetsfördelningen mellan rådet, myndigheterna och beredningen. Efter fyra år med Reinfeldt har miljömålsarbetet fått vänta. Kärnkraftsavvecklingen är avbruten. Vallöftet från flera partier om ursprungsmärkning av livsmedel är brutet. Miljöhänsyn som konsumentpolitiskt mål har avskaffats. Arbetet mot farliga kemikalier har avstannat. Och regeringen hänvisar allt som oftast till att åtgärderna ska ske på internationell nivå och inom EU. Det är naturligtvis bra att beslut fattas så att de får stor genomslagskraft. Men var är den svenska ledartröjan? Det verkar vara vad regeringen Reinfeldt förmår, inte vad naturen tål, som får gälla nu för tiden. Den socialdemokratiska regeringen förbjöd 2006 dekaBDE, ett bromerat flamskyddsmedel som finns i textilier och möbelstoppning, i syfte att förhindra eldsvådor. Ämnet riskerar att störa hjärnans utveckling och påträffas numera hos både människor och djur. Den borgerliga regeringen hävde dock förbudet i maj 2008, trots att de negativa effekterna var kända vid det laget. Orsaken var att de var rädda för att förlora i EG-domstolen. Vi vill återigen förbjuda dekaBDE och är beredda att ta strid för detta inom EU. Vi vill också undersöka förutsättningarna för att minska eller förbjuda användning av fler farliga bromerade flamskyddsmedel. I stället för att ta täten i dessa frågor river man upp beslut, som förbudet mot flamskyddsmedlet, som jag tidigare nämnt. När man frågar miljöministern om vi ändå inte ska gå före när det handlar om dessa så viktiga frågor för att minimera den kemikaliecocktail som vi får i oss svarar han gång på gång nej. Vi ska anpassa oss och lägga oss på EU-nivå. Samtidigt vet vi att det blivande barnet, innan hon eller han föds, utsätts för hundratals miljögifter. Under hela livet fortsätter vi sedan att utsättas för nya miljögifter. De finns i maten vi äter och i vattnet vi dricker, i barnens leksaker, i våra möbler och kläder och i datorer på jobbet. I många fall är effekterna mycket allvarliga. Vissa mjukgörande ftalater misstänks kunna påverka människans fortplantningsförmåga. Perfluorerade ämnen, som används exempelvis i golvpolish för att ge släta och vatten-, fett- och smutsavvisande ytor har visat sig vara reproduktionsstörande, cancerframkallande och mycket svåra att bryta ned i naturen. Bromerade flamskyddsmedel, som tidigare har nämnts, har återfunnits i både blod och bröstmjölk. Särskilt allvarliga är de oftast för våra barn, eftersom deras kroppar fortfarande inte är färdigutvecklade. Fru talman! Att kemikalier är en del av vår vardag är dock inget konstigt. De har också många eftersträvansvärda egenskaper. Kemikalier används för att ge varor olika typer av egenskaper, som vi vet, exempelvis ökad livslängd, en viss färg, brandskyddsegenskaper och även positiva saker som är till nytta för oss. I vissa fall spelar de naturligtvis en avgörande roll för att förbättra våra liv, exempelvis som beståndsdelar i läkemedel. Men kemikaliernas fördelar måste vägas mot deras nackdelar. Kemikalieanvändningen måste därför regleras bättre. I dag är kunskapen om hur kemikalier används och hur de påverkar såväl människor som natur bristfällig. Slutsatsen är att vi behöver en säker kemikalieanvändning. Kunskapen om kemikalier och deras samverkan måste öka. Farliga kemikalier ska förbjudas eller, när detta inte går, ersättas med mindre farliga alternativ. Vi tycker att kontrollen och tillsynen måste bli bättre än i dag. Kemikaliemarknaden är en snabbt växande marknad. Det finns i dag över 100 000 kemikalier registrerade, men vi vet väldigt lite om hur farliga många av dessa ämnen är. Vi behöver därför klara ut detta. Det finns åtgärder som behöver vidtas. Vi tycker att det kan vara att vi ska tillsätta en forskarpanel inom FN för kemikalier som ska få i uppdrag att ta fram en "Sternrapport" för kemikalier med syfte att redovisa kostnader för farliga och giftiga kemikalier globalt samt uppmuntra företag att utveckla "grön kemi" och efterleva substitutionsprincipen av farliga kemikalier. Vi vill förbjuda farliga ämnen i livsmedel, till exempel azofärgämnen. Det är önskvärt att produkter som används av barn har extra hög säkerhetsmarginal, eftersom barn är extra känsliga för kemikaliers påverkan. Till exempel finns det ingen anledning att tillåta Bisfenol A i nappflaskor eller konserver då det finns säkrare alternativ på marknaden. Så långt tillbaka som i november 2007 konstaterade Kemikalieinspektionen att det behövs mer forskning om hälsoeffekterna av kemikalier hos män och kvinnor. Det är ett område där Sverige borde ta initiativet. Miljö- och jämställdhet är områden där vi legat i topp, men nu har vi tyvärr ramlat ned på båda ställena. Ledartröjan har tyvärr plockats av. Ett tips kan vara att samarbeta med de nordiska länderna och till exempel följa Nordiska rådets rekommendationer att i offentlig upphandling undvika produkter som innehåller farliga ämnen som kan ersättas. Det är en variant att styra offentlig upphandling mot miljömärkta produkter. Fru talman! Med en rödgrön regering garanterar vi att vi kommer att ta upp den tappade ledartröjan och ta på oss den igen för att nå en långsiktigt hållbar utveckling ekologiskt, ekonomiskt och socialt. (Applåder) I detta anförande instämde Roland Bäckman, Ann-Kristine Johansson, Jan-Olof Larsson och Helén Pettersson i Umeå (alla s), Wiwi-Anne Johansson och Jacob Johnson (båda v) samt Tina Ehn (mp).

Fru talman! Miljömålen - nu är det bråttom! kallar regeringens eget expertorgan Miljömålsrådet det som kommer att bli Miljömålsrådets sista utvärdering av våra 16 miljömål - de 16 miljömål som är grunden för svensk miljöpolitik. Miljömålen - nu är det bråttom! lades fram i mars 2008 och visade att det var rött ljus för 9 av de 16 miljömålen, det vill säga varning på 6 av dem och att ett mål kunde nås inom en generation med dagens insatser. Det är lätt att tro att regeringen då skulle gasa på och se till att det blir grönt ljus för alla mål, särskilt eftersom Miljömålsrådets utvärdering innehöll skarpa förslag till nya delmål och ett omfattande paket av åtgärder som också var kostnadsberäknade. Det var bara att köra på. Men vad gör högerregeringen? Jo, den ställer sig på bromsen och tillsätter en ny utredning. I stället för skarpa förslag som leder framåt blev det en proposition med oskarpa förslag och sänkt ambitionsnivå. Ointresset för att nå miljömålen tycks monumentalt och helt i linje med regeringens miljöpolitik i stort. Om det inte går att nå målen utan att anstränga sig - vad hittar inte då regeringen på i stället? Jo, då flyttar man helt enkelt fram årtalen för när generationsmålen ska nås och skaffar sig fem år till för att göra så lite som möjligt. Miljömålsrådet och dess sekretariat avskaffas. Vi beklagar. Fru talman! Vi har sagt det förut i oppositionen, och vi måste säga det igen: Varenda dag med den här högerregeringen är ytterligare en förlorad dag i kampen för att förbättra miljön. Det är fyra förlorade år för miljön och fyra förlorade år med en miljölogik som är häpnadsväckande. Fredrik Reinfeldt sade redan i förra valrörelsen att miljöfrågan inte var en prioriterad fråga. Hoppet om att Moderaterna skulle bli ett parti med miljön högt upp på agendan var inte särskilt stort. Men hur är det med Centerpartiet, landsbygdspartiet, det gröna borgerliga alternativet som stod högst upp på barrikaderna inför kärnkraftsomröstningen för 30 år sedan - partiet som inte skulle dagtinga med sitt samvete? Vad har hänt med er centerpartister? Tvärtomlogiken, som någon tidning döpte Centerns logik till, är träffande. Den är träffande och ny för oss under den här mandatperioden. Vi känner helt enkelt inte igen Centerpartiet. Centern vill inte ha någon kärnkraft och säger därför ja till kärnkraft och hoppas att det inte blir av i alla fall trots att kraftbolagen vill satsa. Vargen är hotad. Alltså säger Centerns miljöminister ja till att skjuta varg. Sveriges miljöminister vill minska jakten på val och menar att det är därför han säger ja till valjakt. Centerns tvärtomlogik är lindrigt sagt egendomlig och svår att förstå, eller rättare sagt helt omöjlig att förstå. Vi har en miljöminister som beskriver kärnkraftsel som klimatren. Har han glömt både uranbrytning, upparbetning och hantering av uttjänt bränsle? Det är inte seriöst; det begriper väl varenda människa. Vi har en centerpartistisk näringsminister som låter Vattenfall gå vind för våg, eller snarare gå med kol och kärnkraft. I går fick vi veta att Vattenfall satsar 13 miljarder på att bygga ut kolkraften i östra Tyskland. Redan i dag släpper bara Vattenfalls verksamhet i Tyskland ut dubbelt så mycket koldioxid som vi gör i hela Sverige. Varför gör inte Centerns miljöminister någonting åt det? Fru talman! Det är mycket svårt att inom en generation nå målet begränsad klimatpåverkan, skriver regeringen i propositionen. Begränsad klimatpåverkan är ett globalt mål och kan bara nås genom gemensamma ansträngningar. Sverige gör det genom en framsynt klimatpolitik, bland annat genom tydliga nationella etappmål som är kostnadseffektiva. Javisst är det så man behöver göra - men vad gör regeringen? Vad gör den regering som säger att dess klimatpolitik är den mest ambitiösa i världen? Nu i veckan har vi sett att regeringen taggar ned när det gäller att driva 30 procent inom EU. Nu är det 20 procent som gäller där. Här hemma vill regeringen minska utsläppen med 20 miljoner ton. Det är ungefär 8 miljoner ton mindre än vad vi rödgröna vill minska med. Regeringens mål kommer inte att leda till den klimatomställning Sverige behöver för miljöns och för jobbens skull. Nästan hälften av dessa 20 miljoner ton är dessutom redan genomförda genom tidigare regeringars beslut. 2 miljoner ton gäller beslut fattade i EU, och hela 6 ½ miljoner ton ska ni göra i andra länder. Fru talman! Vi har en regering som slår sig för bröstet och tror att det är dess egen politik som har minskat utsläppen i Sverige med nästan 12 procent sedan 1990. Inget kunde vara mer felaktigt. Det är ett tidigare rödgrönt samarbete där vi tillsammans har infört skarpa åtgärder som har gjort denna minskning möjlig. Det är för vår gemensamt förda politik och inte er som ni nu slår er för bröstet. Ni kanske till och med tror att ni har åstadkommit någonting med er miljöpolitik, men så är tyvärr inte fallet. Regeringen, som säger sig ha världens mest ambitiösa klimatpolitik, har avvecklat klimatinvesteringsprogrammet - programmet som minskade utsläppen med över 1 miljon ton om året. Det är ungefär lika mycket som 180 000 svenskar orsakar under ett helt år. Detta är obegripligt. Utbyggnaden av fjärrvärme och uppbyggandet av biogasanläggningar ute i kommunerna hade aldrig kommit så här långt utan klimatinvesteringsprogrammet. Det kan många av dem som arbetar med frågorna ute i kommunerna vittna om. Vi rödgröna kommer att återinföra klimatinvesteringsprogrammet. Vi rödgröna vill effektivisera energianvändningen med 25 procent till 2020. Vi vill ha rättvisa ROT-avdrag med klimatbonus. Regeringen säger att den vill satsa på vindkraften, men regeringens förslag om ett kommunalt veto för vindkraftsetableringar är en olycklig skärpning av rådande lagstiftning. I dag är de kommunala besluten om detaljplaner och bygglov möjliga att överklaga. Vi rödgröna vill införa ett långsiktigt extra stöd till havsbaserad vindkraft. Regeringen säger att den vill ha en fossilfri fordonspark. Jag undrar vad högeralliansen menar med fossilfri. Är kärnkraften fossilfri? Är utbyggnaden av kolkraft fossilfri? Var har ni storsatsningar på tåg och annan kollektivtrafik? Vad har ni för styrmedel? Hur ska ni ha det med bensinskatten? När ska ni tala ur skägget? Ska det bli ett nej före valet och ett ja till höjning efter valet om ni - Gud förbjude - vinner? Vi rödgröna menar att kapaciteten på järnväg bör öka med 50 procent och att staten bör bidra till satsningar i kollektivtrafik runt om i Sverige. Vad har ni för världens bästa klimatpolitik? Regeringen vill satsa på kärnkraft. Vi vill i stället bygga ut förnybar energi med 30 terrawattimmar till 2020. Fru talman! Kort sagt är miljömålspropositionen som ett urblåst ägg - ett skal utan innehåll. Nu är det bråttom. Utvärderingen av Miljömålsrådet, som gav konkreta och kostnadsberäknade förslag för att nå målen förpassades till regeringens byrålåda för bortglömda effekter. Det är en byrålåda för fler bortglömda miljöåtgärder. Det är allvarligt, för nu är det bråttom. Miljömålsrådets arbete och arbetet med miljömålen har genomsyrat arbetet för miljön i kommunerna, hos länsstyrelsen och hos övriga myndigheter. Det tog sin tid att få in detta arbete i vardagen, men nu har det satt sig. Och vad gör då regeringen? Då ställer den sig på bromsen och styr rakt mot diket. Dagens system med miljömål och Miljömålsrådets sammansättning gör att myndigheter måste arbeta tillsammans och över sektorsgränser. Det är bra, för det ökar möjligheten att komma med sektorsövergripande förslag, vilket inte är det minst viktiga. Men nu skrotas den organisationen. Nu skrotas Miljömålsrådet, vilket vi beklagar för miljöns skull. Fru talman! Med den här regeringen är det inte lätt att veta vad som är bäst. Det är som att välja mellan pest och kolera. Det är illa när den inte kommer med nya förslag för miljön. Det är illa när förslag läggs på bordet, för tyvärr är majoriteten av högerregeringens miljöförslag så dåliga att ingenting nästan är bättre. Det är sorgligt. Jag hoppas att detta är sista gången vi behöver debattera en proposition från regeringen. Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga våra reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 4. (Applåder) I detta anförande instämde Jacob Johnson (v), Jan-Olof Larsson och Carina Ohlsson (båda s) samt Tina Ehn (mp).

Fru talman! Det är bråttom att göra åtgärder. Det var det beskedet vi fick 2008 från Miljömålsrådet. Men ingenting hände. De glada gubbarna blir färre, och de griniga gubbarna blir fler. Strukturen med 16 miljömål har varit framgångsrik. Nu ska man ha en ny struktur som blir otydligare och inte lika bred, och man gör en struktur med en helt förändrad bedömningsgrund där man går från en vetenskapligt baserad grund till en mer politiskt passande ställningstagande sådan. Den borgerliga regeringen har haft fyra år på sig att visa vad man kan åstadkomma på fyra år. Regeringen har åstadkommit en hel del. Man har i alla fall aktivt backat i flera miljöfrågor. Det är tråkigt, för vi som har jobbat med miljöfrågor länge på olika nivåer har ganska stor erfarenhet och vet att det tar tid och att det finns ett stort motstånd när man ska flytta fram positionerna. Det är inte alltid lätt. Men det är lätt att släppa efter, för trycket kan vara väldigt stort ibland. Det är lätt att förhala och utreda i stället för att ta tjuren vid hornen och leverera det som krävs. Fru talman! När det gäller miljömålen valde man att utreda något som var framme för leverans. Man kunde ha valt att leverera och komma med en miljömålsproposition med förslag på åtgärder. Det klarade man tydligen inte av, och egentligen är det kanske inte så konstigt när man har börjat sin mandatperiod med att från det största partiet i regeringen klart och tydligt deklarera att miljöfrågorna inte är prioriterade. Då tänker man att kanske Centerpartiet på något vis vill ta på sig det gröna samvetet i alliansregeringen. Nej - det var förr i tiden. Nu vill man ha både kärnkraft och ett sämre strandskydd. Med något av ett facit i hand finns det alldeles för mycket som brister i alliansregeringens miljöpolitik. Framför allt finns det inte någon linje i miljöpolitiken eller en förståelse för att nästan alla politikområden påverkar vår framtida miljö. När det gäller miljömålsarbetet har regeringen koncentrerat sig på att söndra strukturen. Man har inga förslag på delmål. Man lägger ned Miljömålsrådet. Man ändrar på det mesta. Sveriges arbete är i dag uppdelat på 16 miljökvalitetsmål, och de är fram till i dag i sin tur uppdelade på ett sjuttiotal preciserade delmål. Vart fjärde år tar Miljömålsrådet fram en samlad bedömning av om man ser ut att nå målen och om målen är rätt satta för att nå det övergripande miljömålet. Det har också funnits en bred uppsättning förslag för att nå målen. Nu tar man bort bredden och kontinuiteten. Åtgärdsförslag kommer bara att tas fram för det som prioriteras. Man ändrar bedömningsgrunderna. I stället för att utgå från tillståndet i miljön ska målet anses vara nått om förutsättningarna för att nå tillståndet i miljön finns. Man undergräver en av de viktigaste principerna för miljömålsarbetet. Delmålen försvinner och ersätts av etappmål. Hur de ska tas fram är ännu oklart. I går fick vi från en presskonferens höra hur duktiga Alliansen sade sig vara. Det går alltid att vrida på siffror och hitta någon utgångspunkt som är irrelevant eller kanske säga att man har satsat mer men då inte använda samma tidsperiod och så vidare. Man pratar gott om sig själva men verkar helt missa att lyssna och ta in det som många, inte minst miljöorganisationerna, har uppvaktat regeringen om under mandatperioden. Man pekade ut tre områden i går. Det var inget nytt; det har vi hört under hela mandatperioden. Havet, klimatet och den biologiska mångfalden, säger man. Men när man sedan drar ned på pengarna till biologisk mångfald och slopar handelsgödselskatten, luckrar upp strandskyddet och när man satsar stora pengar på tveksamma klimatinvesteringar i andra länder för att slippa obekväma beslut i Sverige, då haltar prioriteringarna. Man satsar mer resurser på vägar än på järnvägar, trots att alla vet att biltrafiken inte kan fortsätta öka även om vi byter bränsle - för det ska vi göra. Vi måste bygga mer av järnväg och räls för att lösa flytten av människor och gods i mycket större omfattning. Det här är en bred kunskap hos väldigt många miljö- och klimatmedvetna människor. Miljöfrågorna och ekosystemen är fundament för både fattiga och rika, och man kan inte utgå från att miljö- och klimatfrågor är något som går att köpa och sälja. Det fungerar inte så. Säger man sig bry sig om miljön och sedan föreslår åtgärder som leder till en större miljö- och klimatpåverkan stämmer det inte. Det handlar också om vilka resurser vi vill tilldela i samhället för att få verkstad av allt vi vill. Man behöver budgetera. Så är det. Regeringen valde under mandatperioden att bolla runt pengar från den biologiska mångfalden och starta ett havsmiljökonto. Det kan ju vara rätt, men på det viset plockade man ut en fråga som man ansåg vara viktigare än andra. Sanering av förorenade områden har också fått stryka på foten. Även om man i går ville påskina att det var något stort att man hade höjt miljöbudgeten från 15 till 20 miljarder under mandatperioden är det alls inget nytt eller märkligt. Under den förra mandatperioden ökades pengarna successivt. Under den här mandatperioden som började 2006 har man ökat ganska måttligt år från år. Det är stor skillnad mot den förra mandatperioden även när det gäller vad man gjort med pengarna. Då satsades det ordentligt på biologisk mångfald, och man hade också effektiva pengar till klimatinvesteringar som i dag är med och bidrar till att vi producerar biogas runt om i landet. Man kanske kan kalla det för ett klimatsmart tekniksprång i Sverige som vi inom det rödgröna samarbetet gärna vill fortsätta med. Den högerstyrda regeringen har i stället investerat i CDM-projekt i andra länder, något som kan vara bra men som har fått mycket kritik från många håll. En del har också gått till bilar som kallas miljöbilar. Och så gjorde man ett havsmiljökonto. Man drar ned resurser till biologisk mångfald. Man anser att stränder behöver skyddas, och då presenterar man ett uppluckrat strandskydd och kallar det landsbygdsutveckling. Man tar på sig ledartröjan i klimatfrågan internationellt. Man satsar mer resurser på vägar än på järnvägar och klimatinvesterar i olika projekt utomlands. Man talar om biologisk mångfald och skjuter bort en del av den genetiskt svaga vargstammen. Man motiverar det med att man vill göra den frisk. Man gnäller på koldioxidskatter som de rödgröna föreslår i stället för att stå för sina egna beslut. Man genomdriver möjligheten att bygga ny kärnkraft i Sverige, och med det hamnar uranfrågan högt på dagordningen. Vill man också ha närproducerad uran? Jämtland kanske kan offras, eller ska vi ta Skaraborg? Där det är ont om arbetstillfällen kan man alltid från företagens sida locka med lite arbetstillfällen så behöver inte folk låtsas vara sjuka längre. Eller ska man fortsätta bryta uran i Kazakstan, i Ghana eller någonstans där människor inte har lika stor rätt till rent vatten och hälsa? Det finns ett mycket fint ord, och det är solidaritet. Det här har Miljöpartiet grundat sin politik på. För oss är det inte svårt att koppla ihop miljöfrågorna med all annan politik. För ett regeringsalternativ där det enda gröna partiet helt bytt politik är det inte alls självklart. På bara ett par dagar har vi här i riksdagen debatterat och beslutat om flera stora miljöfrågor, där regeringen kunde ha valt en aktivare miljöpolitik men inte gjort så. Jag vill avsluta med att instämma i samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1. (Applåder) I detta anförande instämde Jan-Olof Larsson och Carina Ohlsson (båda s) samt Wiwi-Anne Johansson och Jacob Johnson (båda v).

Fru talman! Klockan har slagit halv tio, och som jag har förstått har tv kopplats in. Jag kan bara berätta för tv-tittarna att ni inte har missat så fantastiskt mycket. Det märks att det är valrörelse. Det är ett väldigt högt tonläge i den här miljödebatten. Det har gjorts ett antal inlägg från oppositionen som mest har handlat om hur arga de är för olika saker, men ingenting har sagts om vad de själva vill göra. Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet om de svenska miljömålen för ett effektivare miljöarbete. Det här betänkandet handlar alltså om den svenska miljömålsstrukturen. Vi gör den nämligen lite mer användbar. Vi definierar generationsmålet. Vi tar in miljöpåverkan utomlands. Utskottet säger rakt ut att det är viktigt att målen är ambitiösa men samtidigt möjliga att uppnå. I den nya struktur som riksdagen i dag ska fatta beslut om kommer vi alltså att ha en tydligare struktur: generationsmålet som ger inriktningen och miljökvalitetsmålen som anger tillståndet i miljön. För den minnesgode tv-tittaren eller den minnesgode talmannen möjligtvis hade vi debatten om hur gränsvärdesnormer och miljökvalitetsmål har direkt rättsverkan och sådant förra veckan, då vi också stärkte åtgärdsprogrammen. Dessutom ser vi till att vi har etappmål som ger stegen på vägen. Riksdagen kommer att besluta om generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Det ger en bred prövning av dem. Riksdagen kommer också att besluta om etappmål av stor vikt eller om dem som är särskilt komplexa. Och regeringen - det här är nytt - kommer också att kunna besluta om etappmålen för att skapa en lite mer snabbfotad process. Fru talman! Jag hade förmånen att få vara med i processen med att utveckla de här målen. Flera av oss här i kammaren i dag var med i expertgruppen. Jag är väldigt glad för de reformer som vi nu genomför. Vi kommer att fortsätta att ha 16 miljökvalitetsmål. Sverige är unikt med den typen av målstruktur. Vi har testat den ett tag, men systemet har haft en hel del problem. Vi kan kalla det utmaningar. Det har varit okänt för många människor. Det har upplevts som för många och för breda mål. Det har upplevts som att målen ibland konkurrerar. Det är klart att det finns synergieffekter, men det har varit ganska krångligt ibland och ont om prioriteringar. Det var mål som var formulerade på så sätt att de är omöjliga att uppnå. Det har funnits väldigt lite utrymme för politik när allt ska prioriteras samtidigt. I stället för en struktur som lyfte har det varit en struktur som tyngde ned. Dessutom har målen varit formulerade så att det nästan semiautomatiskt har blivit röda gubbar i Miljömålsrådets utvärdering. Fru talman! Miljömålen var utformade av 40-talister och sattes till att lösas inom en generation utan närmare definition. Det här var oerhört intressant i utredningen. Herregud, fru talman, vi hade alltså diskussioner om när kvinnor föder sitt första barn och vad som skulle definiera en generation. Det är inte rimligt att förstföderskornas ålder ska avgöra om man uppnår miljökvalitetsmålen eller inte. Målen tog inte heller hänsyn till det som vi kallar rådighet, alltså att det faktiskt ska finnas en möjlighet att kunna påverka tillståndet i miljön. Begränsad klimatpåverkan, Levande skogar och Hav i balans är till exempel rätt svåra att uppnå för oss helt ensamma i Sverige. Där krävs det att man samarbetar. Och för första gången tar vi nu tydligt in det internationella perspektivet. Dessutom tog målen inte hänsyn till naturen. Det tar tid att hela världen. Det tar tid för naturen att återhämta sig. Därför blir bedömningsgrunden tydligare nu. Antingen är målet uppfyllt när det innebär att tillståndet i miljön är uppnått eller när förutsättningarna för detta är uppnådda. Fru talman! Vi har också en organisationsfråga som förändras. Det är, och det tycker jag är väldigt positivt, att det är myndigheter som sköter uppföljning och utvärdering. Naturvårdsverket får det sammanhållande uppdraget att samordna miljömålsuppföljningen. Dessutom får myndighetscheferna ett eget forum så att de kan ge råd till miljöministern i regeringen. I stället för det gamla Miljömålsrådet, som gjorde uppföljningar och samtidigt lämnade förslag, har vi delat på uppgifterna. Vi har lärt oss av andra. På samma sätt som Försvarsberedningen arbetar långsiktigt inrättar vi nu en parlamentarisk beredning som ska utveckla framåtriktade förslag. Syftet är att de ska ge råd till regeringen i samarbete med myndigheter och organisationer och ta fram styrmedel. Huvudpoängen här är att det skapas en politisk, demokratisk förankring som faktiskt saknades tidigare. En gång per mandatperiod ska det naturligtvis genomföras en fördjupad utvärdering. Det tycker jag är bra. Sammantaget ser vi att det här blir en effektivisering. Helt plötsligt får vi möjligheter till kvalitetssäkrad uppföljning och utvärdering. Det är inte hälsosamt att samma personer utvärderar sitt eget arbete. Vi får möjlighet till konsekvensanalyserade åtgärder. När man lyssnar på oppositionen är det väldigt tydligt att de inte har något eget. De lägger all sin tid på att prata om oss och tar också upp frågan om hur Miljömålsrådet hade formulerat sin rapport. Man skrev: Nu är det bråttom. Men varför var det bråttom? Jo, det var för att vi ärvde ett system där ni inte hade levererat. Ni hade inte levererat, och det är så otroligt pinsamt att tro att det är de senaste tre och ett halvt åren som skulle vara de enda som betydde någonting. Vi har haft de här målen i mer än tio år. En av de viktigaste förbättringarna är att målen äntligen blir mer internationella. Vi tar in att vi ska lösa våra miljöproblem utan att exportera miljö- och hälsoproblem. Det kommer min kollega Liza-Maria Norlin från Kristdemokraterna att tala mer om i sitt anförande. Regeringen, och utskottet faktiskt, har redan uppnått mycket den här mandatperioden. Det kommer min kollega centerpartisten Claes Västerteg att ta upp i den här debatten som är hans sista i kammaren eftersom han inte kandiderar igen. Jag vill passa på att tacka för ett bra samarbete. Jag kommer ju från Stockholm och hade inte träffat centerpartister tidigare. (Applåder) Hej - Centerpartiet växer i Stockholm, fru talman! Det vill jag bara passa på att påpeka. Det har varit roligt att lära känna varandra. Det har varit mycket enkelt att samarbeta. Det har varit ett produktivt sätt att jobba på. Jag skulle vilja tacka Claes för det. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet så att vi får klara och tydliga miljömål. (Applåder) I detta anförande instämde Ola Sundell och Rune Wikström (båda m), Erik A Eriksson och Claes Västerteg (båda c), Anita Brodén, Karin Granbom Ellison och Lars Tysklind (alla fp) samt Liza-Maria Norlin (kd).

Fru talman! Jag begärde ordet, Sofia Arkelsten, när jag hörde dig säga att vi inte hade några egna förslag. Det är faktiskt så att vi har förslag. När det gäller själva strukturen till miljömålsarbetet har vi tio reservationer där det också förekommer förslag. Dem lade vi även fram i den utredning där jag och du satt tillsammans, och jag tror att du kommer ihåg att vi även hade egna förslag då. De finns i ett särskilt yttrande. Eftersom vi, beroende på hur regeringen har skrivit den här propositionen, inte har möjlighet att diskutera - vi kan naturligtvis diskutera, men det kom ju inga skarpa förslag när det gäller etappmål - valde vi från oppositionen ändå att lyfta fram tre olika frågor, varav jag började med Giftfri miljö. Sofia Arkelsten påstod att vi under tidigare mandatperioder inte har haft några skarpa förslag. Även om jag inte är född på 40-talet, eftersom du också har påpekat att det var 40-talister som hade kommit med förslagen, utan på 50-talet, kanske jag kan påminna Sofia om att även 50-talister har förslag som kommer att leva in i framtiden. Då var det Giftfri miljö som också blev prototypen för EU:s Reach. Det kom alltså till på grund av att vi från svenskt håll under det svenska ordförandeskapet hade valt ut att det här ska vi verka för och det här vill vi få igenom. Det var till och med så att man i andra länder sade att det här var ett för svenskt förslag till strukturen när man antog Reach. Jag förstår inte riktigt varifrån Sofia Arkelsten får att vi inte har några förslag vare sig nu eller tidigare. Har inte Sofia tagit del av vare sig detta betänkande eller tidigare förslag? Det skulle vara intressant att höra.

Fru talman! Det är så tydligt att Carina Ohlsson valde att i sitt anförande inte prata särskilt mycket om sina egna visioner, inte prata om de förslag som faktiskt finns i betänkandet. Den här debatten handlar om hela strukturen för miljömålssystemet. Det finns vissa saker i betänkandet som är toppen och alldeles utmärkta, men om man hade fört en hederlig intellektuell debatt hade vi kunnat bryta våra argument mot varandra. I stället ser jag hur oppositionen lägger tid på att enbart säga elaka och taskiga saker som faktiskt inte riktigt stämmer om den politik vi driver. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet lämnade efter sig ett miljötillstånd som de visste inte gick att rädda enligt det gamla miljömålssystemet. Det är så tydligt att man faktiskt struntade i den politiken. Vi fick ärva en gammal skrotbil utan ratt och utan gas, och vi har försökt att styra den nu. Vi har försökt att skapa ordning och reda i systemet. Carina Ohlsson kan inte ha varit omedveten om att gubbarna i Miljömålsrådets rapport blev surare och surare. Det fanns några gröna och gula men det landade nästan alltid i rött. Nio av sexton miljömål var inte möjliga att uppnå. Vi kunde inte klara det själva eftersom det handlade om den internationella dimensionen. Det hade varit hederligt. Jag kan också konstatera att ni visst genomförde saker, men det är också tydligt att socialdemokraterna har varit kritiska mot Reach. Den gemensamma kemikaliepolitiken i EU är något som ni valde att inte stötta, till exempel i EU-nämnden om jag minns rätt. Carina Ohlsson kan säkert rätta mig i det. Ni ville gå längre. Det ville vi också, men vi är också praktiska politiker och anser att lagstiftningen måste vara på plats i 27 länder för att kunna göra någon riktig skillnad.

Fru talman! Lite ödmjukt vill jag påpeka att även i Västsverige finns intellektuella personer. Jag behöver inte hänvisa till mig själv, men exempelvis finns Göteborgs universitet - eftersom Sofia Arkelsten efterlyste intellektuella. Jag tar någon annan som exempel. Vi kunde läsa i gårdagens tidning från Göteborgs universitet att Sveriges miljöarbete inte är i topp. Det har på senare tid framgått i internationella undersökningar att Sverige har halkat ned. Det är inte socialdemokratiska bedömningar utan det är andra bedömare, Göteborgs universitet och internationella bedömare, som har sett detta. Jag kan naturligtvis hålla med Sofia Arkelsten eftersom vi har sett dessa sura gubbar. Det verkar inte som om de har blivit gladare eftersom det inte har kommit förslag på många av de områden som rör miljömålen. Därför valde jag att lyfta fram kemikaliesidan. Om det inte är visionärt att tala om barn och framtida generationer vet jag inte riktigt vad som är visionärt enligt Sofia Arkelsten. Det var det oerhört viktiga perspektivet jag såg. Vår miljöminister håller med om att det här är en oerhört viktig fråga att driva. Det handlar om kemikaliecocktailen. Det är bara att beklaga att man från svenskt håll inte tycker att man ska vara ännu mer pådrivande. Det var den inställningen vi hade till Reach, det vill säga samtidigt som man har försökt att få fram så bra förslag som möjligt går det alltid att förbättra dem. Det var i de delarna som utskottet var enigt. Det fanns saker i Reach som vi ville förbättra. Under förra mandatperioden hade vi en särskild grupp som följde kemikaliefrågorna. Nu ska tydligen regeringen välja ut vilka frågor man ska diskutera. Sedan förvägras riksdagen ta upp frågorna. Om vi diskuterar dem ska vi bara prata strukturer. Det är modellen för den här miljömålsdiskussionen, har jag förstått.

Fru talman! Just den här debatten handlar om miljömålsstrukturen - bara för att vara tydlig. Jag vill också vara tydlig med att jag efterlyste intellektuell hederlighet från Carina Ohlsson. Det var ingen annan fråga. Jag vet att det finns universitet i Göteborg, och jag har full respekt för det. Det är klart att vi alltid kan bli bättre, fru talman. Det är oerhört viktigt. Vi har en ödmjuk inställning till miljöarbetet. Men vi ska inte heller ha tagelskjortan på. Vi vet att vi är duktiga, och vi vet att vi levererar. Till exempel skogsgubben borde ha blivit lite gladare i Miljömålsrådets rapport. För första gången finns det en reell möjlighet att nå skogsmålet. Om vi hade fortsatt med den politik som Carina Ohlsson företräder hade det inte hänt förrän ungefär 2030. Så lång tid tar det med socialdemokratisk politik. Havsgubben borde också vara lite gladare. Vi har antagit en samlad havsmiljöpolitik som är driven av ekosystemet, inte av den politiska organisationen. Det här gäller klimatgubben också. Men den är lite tricksigare eftersom vi måste samarbeta med alla, helst globalt, för att kunna uppnå detta. Jag vänder mig också, fru talman, mot den beskrivning som Carina Ohlsson ger av arbetet med kemikaliefrågorna. Socialdemokraterna väljer att ignorera alla de människor som arbetar aktivt med frågorna hela tiden. Där finns Kemikalieinspektionen, och det finns massor av duktiga tjänstemän som sitter runt om i Sverige och arbetar med dessa frågor. Det är tuffa och komplicerade frågor. Det är oerhört viktigt att ta ansvar för den gemensamma kemikaliepolitiken inom EU och inte sitta och haverera i EU-nämnden och rösta emot för att den kunde ha varit bättre. Vi måste arbeta med det vi har, och ibland kan EU-arbetet bli så att vi måste kompromissa. Vi ska också veta att det inte var fråga om att ersätta 27 olika kemikalielagstiftningar. Det fanns länder som inte ens hade en kemikalielagstiftning. Jag tycker ändå att Reach är ett fall framåt.

Fru talman! Sofia Arkelsten sade tidigare att hon aldrig hade mött en centerpartist förrän hon kom in i riksdagen - eftersom hon är stockholmare. Jag undrar om hon har mött en vänsterpartist tidigare - jag ber att få hälsa. Det är intressant när Sofia Arkelsten säger att det är miljömålssystemet vi ska diskutera och att det har internationella dimensioner. Systemet i sig är inte intressant utan det är vad systemet kan användas till som är det intressanta. Klimatgubben är väl inte så där jättelycklig heller. Ni skriver själva att det är svårt att inom en generation nå målet Begränsad klimatpåverkan och att det är ett globalt mål som bara kan nås med hjälp av gemensamma ansträngningar med andra länder. Hur hänger detta ihop med att man vill nå målet när regeringen säger att man inte längre vill driva 30-procensmålet i EU? Det är ändamålet som helgar medlen. Organisationen är till för att stödja det. Då undrar jag övergripande vad detta kommer sig av och vad det är som händer. Varför vill ni inte nå ett högre klimatmål? Ni har tidigare slagit er för bröstet och sagt att ni vill göra det.

Fru talman! Låt mig vara tydlig igen. Jag kände inga centerpartister därför att jag är från Stockholm. Nu har jag lärt känna rätt många av dem. De är så trevliga så. Däremot har jag få kompisar som är vänsterpartister, vilket är konstigt. Fru talman! Jag vill snabbt bemöta det Wiwi-Anne Johansson säger om strukturerna. Alla era reservationer i betänkandet handlar om strukturerna för miljömålsarbetet. När vi tittar på reservationerna kan jag fundera på vilka som är de verkligt konservativa. Vilka är det som verkligen inte vill ändra på någonting? Ni lämnade efter er olösta miljöproblem. Ni försökte prioritera allt, och det ledde till lite - sura gubbar. Men era reservationer handlar om semantik. Ni ställer "så små som möjligt" mot "minsta möjliga". Det är bara fånigt. Nej, fru talman, låt mig bemöta frågan angående 30 procent i EU. Sverige drev 30-procentsmålet i EU från början. Det var ingen lek, kan jag konstatera. Jag är nöjd och glad över att EU har en samlad uppfattning i klimatfrågan. Det var ingen självklarhet, och det ska vi vara tydliga med. Vi presenterade i går i Alliansens arbetsgrupp för miljö och klimat våra förslag inför valet. Där finns förslaget att ta fram en plan för vad en 30-procentig minskning skulle betyda inom EU. Jag märker när jag träffar kolleger från andra länder att de är klart oroade för vad detta betyder. Vi ser att den ekonomiska nedgången kan ha skiftat lite och att det inte är så höga kostnader förenat med detta. 30 procent är toppen. Det vill vi gärna ha, förutsatt att andra gör jämförbara åtaganden. Vi kommer inte att klara klimatproblemen själva i Sverige eller ens i EU.

Fru talman! Då fick jag ändå svar på frågan varför man vill sänka ambitionsnivån och inte längre jobba för 30 procent inom EU. Det är samma sak som att vänta in - om ingen annan gör något tänker inte vi göra något heller, men om andra gör något kanske vi vill hänga med på båten. Jag tycker att det är jättetråkigt att vi har en svensk regering med en sådan inställning. Annars finns det en väldig klåfingrighet, kan jag tycka. Så fort ni ger er in i miljöarbetet eller ska förändra någonting handlar det inte om vad ni vill åstadkomma utan mer om byråkratiska förändringar. Men det system som vi har haft med miljömål och Miljömålsrådets sammansättning är inte från forntiden utan tio elva år gammalt, och det finns väldigt bra delar i detta. De flesta som jobbade med det här i den utredning som vi båda satt med i nyligen sade att man nu äntligen har fått det här i sjön så att kommuner och länsstyrelser, alla, samverkar över sektorsgränser. Det är precis så som Sofia Arkelsten sade, att miljön inte har några geografiska gränser. Den har inte heller några sektorsgränser. Sektorsgränser är någonting som vi har skapat och hittat på för att vi behöver byråkratiska apparater. Då förstår jag inte: Vad var det som var så besvärligt med Miljömålsrådet? Många säger att det har fungerat så väl, och det hade ett sekretariat som kom med idéer och bra förslag till åtgärder. Det kan väl inte vara så att man inte kan utvärdera vad det är som har hänt inom olika sektorer därför att de sitter och arbetar. Man behöver ha ganska bra kunskap. Det finns en klåfingrighet som jag inte riktigt förstår. Jag måste be Sofia Arkelsten förklara: Hur ska miljön må bättre av den förändrade roll som Miljömålsrådet ska ha?

Fru talman! Jag ska försöka bemöta det här. Jag kan bara konstatera att det är oklart vad Vänsterpartiet egentligen föreslår. Jag tolkar det så att ni föreslår att utsläppsmålet i EU ska höjas till 30 procent och att Sverige ska driva detta oavsett vad resten av världen gör. Varför inte 40 procent? Varför inte 50 procent? Det är en klart intressant fråga. Jag konstaterar att ni inte vill ändra någonting i det gamla systemet och ser Miljömålsrådet som den ultimata politiska konstruktionen. Jag tror att det är vettigt att man ökar den demokratiska kopplingen och öppnar upp för ett samarbete på nya grunder, där man inte enbart har myndigheter utan också får in politiken på ett tidigt stadium. Det är naturligtvis en politisk skiljelinje, fru talman, där man får ta ställning till vad man tycker är bra eller inte. Jag tycker också att det är fantastiskt roligt varje gång Vänsterpartiet tar sig ton i miljödebatten. Er trovärdighet är noll i det här. Vi har testat er politik lite här och var i världen, och ingenstans har det varit bra - den har snarare lett till katastrofer för både människor och miljö. Ja, vi tycker att det är viktigt med strukturfrågorna, fru talman. Vi i Alliansen tycker att det är oerhört viktigt. Det handlar om ordning och reda. Det handlar om ordning och reda i finanserna, i statistiken, i domstolarna och i strandskyddet. Det var absolut inte bra reglerat hos er. Vi har ordning och reda i planprocesserna och miljökvalitetsmålen. Jag tycker inte att det är rätt att lämna över det politiska ansvaret till Miljömålsrådet. Tvärtom tycker jag att det är politiken som ska ta ansvar för att de här frågorna blir utredda och hanterade på rätt sätt. Ni vill dra etappmålen i långbänk i riksdagen. Ni vill föra en protektionistisk handel, men ni kallar det inte ens så. Ni vill ändra småsaker i ordalydelsen, men ni har inga politiska visioner alls.

Fru talman! Det är fantastiskt att höra Sofia Arkelsten tala om för Vänsterpartiet att deras trovärdighet är noll i miljöfrågorna. Jag tror inte att någon som ser på eller lyssnar på det här riktigt tror på det. Men det får stå för Sofia Arkelsten. Vi diskuterar alltså de svenska miljömålen, och i rubriken på den proposition som regeringen lämnade finns orden för ett effektivare miljöarbete . Man ska aldrig döma ut någonting i förväg, men när det har funnits ett miljömålssystem med struktur som har fungerat otroligt bra och där man verkligen har levererat konkreta förslag är det inget självändamål att slå sönder en struktur. Det ena förslaget handlade om att man skulle tillsätta en parlamentarisk grupp. När jag har läst reservationer från oppositionens sida har ingen varit emot det, utan man har sagt att det kan vara okej. Däremot behöver man inte lägga ned Miljömålsrådet och förstöra den andra strukturen, som har fungerat väldigt bra. Sofia Arkelsten säger: Ni hade inte levererat, och varför var det så bråttom med den som kom då? Ja, det hade ju varit bråttom även för oss om den hade legat på vårt bord. Vi borde då i princip för ett år sedan ha lagt den i en miljömålsproposition med konkreta förslag som levererades. Varför kunde ni inte göra det utan var tvungna att slå sönder strukturen? Hur har diskussionerna gått? Har det varit en intellektuell debatt där ni har fastnat i förstföderskornas ålder, eller vad har det varit?

Fru talman! Jag noterar att en från Socialdemokraterna applåderar när Miljöpartiet förklarar att Vänsterpartiet har trovärdighet i miljöfrågorna. Det är upplysande för väljarna. Fru talman! Vi är här för att förbättra en struktur, och jag tror att det är oerhört viktigt. Den struktur som vi hade saknade ett antal saker. Vi hade stora diskussioner i expertgruppen där vi pratade just om bristen på politik, att systemet hade växt sig större än politiken, att det inte fanns stor möjlighet att gå in och prioritera och genomföra. När man prioriterar allt blir ingenting riktigt prioriterat. Jag konstaterar att s, v och mp - om man tolkar det som att ni är överens - vill ha båda systemen, både ett miljömålsråd och en parlamentarisk beredning. Det är naturligtvis upplysande. Det är alltså dubbelt så mycket byråkrati, och jag är inte säker på att det blir särskilt mycket bättre för miljön. Jag tycker att det är hederligt av Tina Ehn att erkänna att det hade varit bråttom för er också. Den diskussion som vi har haft tidigare har varit: Vad gör vi i det här systemet? Jag tycker att det är viktigt att man har ett mätbart system för miljöpolitiken. Vi har pratat väldigt lite om förstföderskor, vill jag bara påpeka, fru talman. Det var i expertgruppen som den fullständigt bisarra diskussionen dök upp. I Alliansen har vi pratat om att vi vill prioritera, och vi har tagit tre mål med förtur. Jag tycker att det har varit vettigt att vi har kunnat koncentrera oss på en samlad klimat- och energipolitik och en havsmiljöpolitik. Vi jobbar med biologisk mångfald. Vi har ökat pengarna i budgeten från 15 till 20 miljarder. Vi har jackat upp det med en tredjedel, och jag är stolt över det. Vi har levererat när det gäller skogsmålet. Ni gjorde inte det. Jag är stolt över det vi har genomfört.

Fru talman! När det gäller skogsmålet är det en debatt med näringsutskottet, om Sveaskog och den transaktion som ni har föreslagit och som vi tycker är en bra sak. Däremot är det inte säkert att bara detta att föra över en arealyta är detsamma som kvalitet. När man tittar på det lite noggrannare ser man att skyddet i södra Sverige inte kommer att öka i den takt som det borde göra. Det finns rätt mycket att säga om den här saken, men det kommer näringsutskottet att debattera senare i dag. Sofia Arkelsten säger: Vi vill ha mätbara system. Det tycker jag låter jättebra. Och det är precis det som miljömålsarbetet har handlat om: konkreta, mätbara system, där man har satt en tidpunkt för när själva miljökvaliteten ska vara uppnådd. Men nu föreslår man i stället att förutsättningarna för att uppnå miljömålen ska sättas upp. Det är en skillnad. Det var precis som när vi pratade om miljökvalitetsnormerna förra veckan. Det var också en uppluckring av de konkreta formuleringar som har funnits. Det kan tyckas vara en liten detalj, men den är oerhört viktig när det väl gäller målarbetet.

Fru talman! Jag vill inte föregripa debatten om Sveaskog, men jag märker att Miljöpartiet trots allt har en snäppet vänligare inställning till den transaktionen och säger att det är positivt att vi uppnår skogsmålet. Den diskussion som förs här är väldigt intressant, fru talman. Den handlar om: Vad är ett bra mål? Vad är mätbart? Är det arealen, eller måste man in och mäta kvaliteten? Jag konstaterar att i alla de stora målstrukturerna är det där en utmaning. Det finns naturligtvis alltid mycket mer att göra. Nu har vi haft ett arealmål, och jag tror att det är viktigt att vi uppnår det för att visa att man kan uppnå de mål vi har satt. Tidpunkten var inte tydligt satt. Det är därför vi pratar om när människor skaffar barn eller inte just nu. Det var det som dök upp i expertgruppen också. Strukturerna måste finnas på plats för att man ska kunna utöva politiken. Det får inte bli ett omvänt förhållande, så att vi är styrda av byråkratin. Därför ser jag detta som en viktig reform för att vi ska kunna ha mer politisk styrning och mer demokratisk förankring av de miljömål som vi fortsätter driva.

Fru talman! Sveriges riksdag har satt upp som ett övergripande mål att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Precis som har sagts i debatten här innan infördes miljömålssystemet 1999. Det anger vilken miljökvalitet som är önskvärd. En viktig del i miljömålsarbetet är att miljömålen är fastställda av riksdagen i bred politisk enighet. Systemet ger dem som aktivt arbetar för miljön på nationell, regional och lokal nivå en gemensam målbild. Miljömålssystemet har spelat och kommer fortsatt att spela en viktig roll i det svenska miljöarbetet. Däremot är det viktigt för systemets trovärdighet att vi kontinuerligt ser till att utveckla det. Alliansregeringen kunde konstatera att det fanns ett antal delar som behövde utvecklas med nuvarande system. Därför beslöt man att tillkalla en särskild utredare för att se över hur systemet kunde utvecklas, effektiviseras, förenklas och få en ökad samhällsekonomisk effektivitet. Utredaren kom fram till ett antal punkter som behövde utvecklas och som också var ett problem i det nuvarande systemet: - Den internationella kopplingen i systemet är alldeles för svag. - Systemet har över tiden blivit alltmer komplicerat. - Den politiska styrningen har blivit otydlig i systemet. - Systemet är mer inriktat på uppföljning än genomförande. Detta leder i sin tur till att fokus mer läggs på hur långt samhället är från att nå målen i stället för på vilka insatser som är mest prioriterade. - Systemet är myndighetsfokuserat, och näringslivets och icke-statliga aktörers arbete synliggörs inte genom systemet. - Målformuleringarna och bedömningsgrunden var för flera mål orealistiskt hög. Fru talman! I den miljömålsproposition som vi debatterar här i dag anger vi en ökad ambition för svenskt ledarskap för hållbar utveckling. Sverige ska vara ledande i arbetet med att nå en hållbar utveckling, både när det gäller det vi gör här hemma och det som görs internationellt. Miljöarbetet behöver engagera allt fler inom näringsliv, kommuner och ideella organisationer. Miljömålen ska samla aktörerna till ett arbete mot hållbara mål. I propositionen bjuder regeringen in till ett långsiktigt samarbete om miljöpolitiken. Miljöpolitiken tjänar på ett långsiktigt politiskt samarbete. Den beredning som Sofia Arkelsten har berört i sitt anförande kommer att vara en viktig del i det fortsatta arbetet, och det är också en viktig del för att öka den demokratiska förankringen. Det är folkvalda som får ta befälet över diskussionerna och styra utvecklingen på miljöområdet. Vi har från politikens sida, över alla partigränser, lämnat för mycket åt statliga myndigheter och institutioner. Fru talman! Ibland kan det låta i diskussioner och debatter, inte minst här i riksdagen, som att allt har gått åt fel håll, men det kan konstateras att miljötillståndet har blivit bättre. I och med denna proposition bedömer regeringen att det finns förutsättningar att med ytterligare åtgärder nå 11 av de 16 miljökvalitetsmålen. Ett av målen, Skyddande ozonskikt, är på väg att nås med vidtagna och planerade åtgärder. Däremot är det fortfarande mycket svårt att nå fyra av målen - Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, God bebyggd miljö och Ett rikt växt- och djurliv - även om vi skulle sätta in ytterligare åtgärder. En av orsakerna är naturens återhämtningsförmåga, som man överskattade när man skapade systemet. Det finns andra förändringar som ofrånkomligen tar tid, och vi är oerhört beroende av internationella insatser. Fru talman! Alliansregeringen och Centerpartiet har valt att under mandatperioden prioritera ett antal olika områden. Vi har haft ett antal olika särpropositioner som har behandlats här i kammaren. Vi har sett till att förstärka budgetmedlen för särskilt prioriterade miljömål. Dessa särskilda satsningar - på klimatet, havsmiljön och skydd av värdefulla naturskogar - är sådant som nu redovisas i miljömålspropositionen. Alliansregeringen har höjt klimatambitionen. Vi har sett till att höja den tidigare regeringens klimatmål om 4 procents minskade utsläpp år 2012 till 40 procents minskade utsläpp år 2020. Sverige har därmed stärkt sin roll som pådrivande internationell aktör i klimatförhandlingar. De senaste tre åren har utsläppen i Sverige minskat mer än under någon tidigare treårsperiod. Genom föreslagna klimatskatter, gröna investeringar i utvecklingsländer och beslut om bindande åtgärder i Sverige som tagits inom EU kommer de svenska utsläppen per person år 2020 att vara de lägsta i Europeiska unionen. Sverige har nu EU:s mest ambitiösa klimatpolitik. Vi kan nu också se trendbrott. Vi kan se att utsläppen från transportsektorn minskar. Det rullar tolv gånger så många miljöbilar på vägarna i Sverige som förra mandatperioden. Det säljs åtta gånger mer etanol och tre gånger mer biogas. Regeringen har också, utöver klimatarbetet, kraftigt ökat insatserna för att nå havsmålet. Från knappt spårbara pengar i budgeten har regeringen satsat över 1 miljard på havsmiljön under mandatperioden. Kraftfulla satsningar på övergödning har satts i gång, bland annat med åtgärder inom jordbruket, med kantzoner och våtmarker. Fosfater i tvättmedel har förbjudits. En ny havsmiljömyndighet tillskapas i Göteborg. Fru talman! Vi klarar nu också delmålet för långsiktigt skydd av värdefull skog under miljömålet Levande skog. När alliansregeringen tillträdde hade enbart 150 000 hektar av det statliga ansvaret på 400 000 hektar värdefull natur skyddats. Anslag och verktyg som lämnades av den förra socialdemokratiska regeringen och dess stödpartier gjorde att Miljömålsrådet 2006 konstaterade att med nuvarande anslagsnivå skulle målet uppnås först 2020. Med alliansregeringen har anslaget för biologisk mångfald ökat från 6 miljarder till 7,5 miljarder under den här fyraårsperioden. Mer värdefull natur, ungefär 60 000 hektar, har därmed kunnat skyddas anslagsvägen. Vi tar nu det ojämförligt största steget för naturvård och för att skydda våra fina svenska naturskogar. Det tidigare omöjliga målet om skydd av skog uppnås redan 2010. Det är en mycket bra grund för att utveckla nästa steg för hållbart brukande och skydd tillsammans med forskning, näring och naturvård. Det är i första hand på statens och bolagens marker som skyddet av värdefull natur ska ske. Skattebetalarnas pengar ska inte användas för att tvångsköpa privata småskogsägares marker. Regeringen har kraftigt höjt anslagen till miljöarbetet, från 15 till 20 miljarder kronor jämfört med den förra fyraårsperioden. Insatserna på tidigare eftersatta områden, på biologisk mångfald, havsmiljö och klimat, har därmed kunnat förstärkas rejält. Aldrig har så mycket gjorts för miljön som under den här mandatperioden. Fru talman! Centerpartiet och alliansregeringen har under mandatperioden flyttat fram positionerna, ökat insatserna och höjt ambitionerna för att nå viktiga miljömål. Vi kan konstatera att miljötillståndet blir bättre. Med dagens beslut utvecklas nu de 16 miljökvalitetsmålen för att möta de miljöpolitiska utmaningar vi står inför i dag och i framtiden, och det motsvarar alliansregeringens höjda miljöambition. Avslutningsvis vill jag ta ytterligare lite tid i anspråk. Detta är min sista debatt här i kammaren. Jag vill tacka kammarkansliet för det arbete ni gör för att hålla ordning på oss och se till att det flyter bra. Jag vill tacka utskottskansliet för ett ypperligt arbete till stöd för vårt arbete i miljö- och jordbruksutskottet. Jag vill också tacka kollegerna i utskottet, mina allianskolleger för ett väldigt bra samarbete - vi har nått väldigt långt, men vi vill nå längre - men också oppositionen för värdefulla inspel ibland och för spänstiga och roliga debatter här i kammaren. Ett stort tack! Vi kanske ses någon annanstans igen. (Applåder) I detta anförande instämde Erik A Eriksson (c), Sofia Arkelsten, Ola Sundell och Rune Wikström (alla m), Anita Brodén, Karin Granbom Ellison och Lars Tysklind (alla fp) samt Liza-Maria Norlin och Irene Oskarsson (båda kd).

Fru talman! Claes Västerteg pratar om att det hade funnits någon brist i miljömålssystemets trovärdighet. Jag undrar var det kommer ifrån. Det är snarare tvärtom. De flesta säger att miljömålssystemet fram till nu har varit väldigt brett, väl förankrat och väldigt effektivt. En sak som togs upp var den internationella kopplingen. Där kan jag ge Claes Västerteg rätt i att det är någonting som vi också har tyckt har brustit. Claes Västerteg tog också upp att naturens återhämtningsförmåga inte har räckt till och att det har man överskattat, säger Claes Västerteg. Då börjar jag fundera på om det är så att man har överskattat naturens återhämtningsförmåga. Jag tror att det var så att åtgärderna inte räckte till och att man hade behövt göra ännu mer. Det var därför det kom rapporter om att nu var det bråttom. Åtgärderna skulle behöva fortsätta och flyta på precis på det sätt som det hade varit fram till då. I stället väljer man att slakta hela systemet, förändra allting och bromsa upp hela miljömålsarbetet. Naturens återhämtningsförmåga speedar inte upp på grund av det, snarare tvärtom. Claes Västerteg nämner också mer biogas. Det är jättebra, och det har vi varit med och drivit fram. Man talar om kraftfulla satsningar på jordbruk i kantzon av våtmarker. Det är ju ingenting som den här regeringen ensam på något sätt har initierat. I stället har man släppt skatten på handelsgödsel som kan bidra till att utsläppen i haven och i vattendragen ökar. Delmålet långsiktigt skydd har man lyckats med, och då tror jag att Claes menar Sveaskogssaken. Och det är, samma sak där, kvantitativt. Men kvalitativt?

Fru talman! Jag vet inte om jag uppfattade vad Tina Ehn sade. Men jag tyckte att hon sade i den här debatten att vi har slaktat hela miljömålssystemet. Jag tycker att det vore bra om Tina Ehn utvecklade det i nästa replik. Vi kan konstatera att 1999 skapades det här systemet, och det byggde mycket på den kunskap man hade då. Vi hade inte lika mycket internationella kopplingar som vi har i dag, för de har kontinuerligt utvecklats. Det vore bra om Tina Ehn kunde beskriva på vilket sätt vi har slaktat miljömålssystemet, för det är en rätt allvarlig anklagelse. Och i reservationerna i betänkandet är det inte så att man säger att vi har slaktat miljömålssystemet. Men vad vi såg och många andra runt om i det svenska samhället, både på kommunal nivå och inom näringslivet, var att systemet behövde utvecklas. Vi behöver hela tiden se till att saker och ting kan bli bättre. Vi behöver också anpassa miljömålssystemet till den nuvarande situationen. Återhämtningsförmågan var en del av de delar som Rolf Annerberg kom fram till i sin utredning. När det gäller återhämtningsförmågan kan jag ge Tina Ehn rätt, fru talman, i att det fanns ett genomförandeunderskott, likaså när det gäller den internationella kopplingen. Och givetvis är alla de här tre delarna lika viktiga. Men det hade varit oerhört olyckligt om vi inte hade gjort en översyn, utvecklat, effektiviserat och ökat den politiska styrningen i miljömålsarbetet, för då hade vi blundat för alla de här utmaningarna. När vi tillsatte utredningen uppfattade jag att oppositionen och Miljöpartiet inte ville göra det då. Men nu ser vi att vi kan ta ytterligare steg för att förbättra systemet och öka den politiska styrningen men också öka förtroendet för systemet i samhället. Den största otjänst som vi skulle kunna göra miljöarbetet i Sverige vore att blunda för den utveckling av systemet som är nödvändig, för då skulle systemet urholkas.

Fru talman! Det är klart att vi inte ska bromsa utvecklingen, utan vi ska naturligtvis ligga i framkant, och då ska vi inte bromsa hela systemet. Vi hade aldrig skrivit en motion om vi hade tyckt att det var ett jättebra förslag som regeringen lade fram och om vi hade trott att det skulle leda fram till mycket effektivare och snabbare miljöhänsyn i samhället. Nu har vi på punkt efter punkt talat om vad vi tycker om de olika sakerna som man har tagit upp. En del handlar om att hela miljömålsstrukturen förändras, att man tar bort det stående uppdraget, att man luddar till texterna och så vidare. Vad vi tycker framgår ganska klart i motionen, så jag tror inte att Claes Västerteg behöver tvivla på att vi har varit kritiska till förslaget. Sist men inte minst tänker jag vända på alltihop och önska Claes Västerteg lycka till i framtiden. Jag har uppfattat dig som en stor och duktig retoriker, så fortsätt så! Det blir bra.

Fru talman! Jag hörde inte vari slakten bestod, men det kanske var ett retoriskt knep från Tina Ehn. Jag kan bara konstatera att vi har prioriterat ett antal olika områden den här mandatperioden: klimat, hav och skogsarbete. Vi har gett dem förtur därför att vi tycker att det är viktiga miljömål och därför att vi tycker att det är viktigt att insatserna kommer i gång så fort som möjligt. Vi går inte och väntar på att lägga fram en stor tjock lunta med en proposition om miljömålsarbetet. Vi gör saker, vi gör skillnad. Vi pratar inte bara, vi gör saker. Avslutningsvis, fru talman, ska jag också vända på det hela och tacka för givande debatter med Tina Ehn. Vi får se hur det går i valet; utvecklingen kommer att utvisa det. Men jag får önska dig lycka till i valet.

Fru talman! Jag börjar med att tacka Claes Västerteg för de debatter och de utbyten som inte helt har varit i samförstånd i olika frågor under den tid som vi har haft tillsammans i riksdagen. Jag vill också önska lycka till i det nya värvet. Det kan hända att vi kan mötas där. Vi kanske kommer att vara på någon konferens i Västsverige, och jag vet att det är den världen som Claes kommer att förflytta sig till nu. Jag vill också önska alla övriga en trevlig sommar. Just detta att riksdagen har möjlighet att diskutera och debattera frågor tycker jag är oerhört viktigt, även miljökvalitetsnormerna och etappmålen. Claes Västerteg sade också att det är oerhört viktigt, inte just att diskutera etappmålen utan att de ska diskuteras i en beredning, för det är den yppersta formen av demokrati. Det sistnämnda lade jag själv till, så det sade inte Claes Västerteg. Om man säger att man verkligen ska lyfta fram det här till de folkvalda, varför ska man då inte diskutera etappmålen i riksdagen? Miljökvalitetsnormerna och miljökvalitetsmålen fastställdes ju 1999, som vi hört tidigare, och det var i enighet. Man lade till ett etappmål så att de blev 16; de var 15 från början. När etappmålen finns där blir det väldigt konstigt att vi inte ska diskutera mer än det som regeringen föreslår ska lyftas fram till riksdagen. Vi har ju hört hur fullständigt inkompetenta vi var under tidigare mandatperioder och att vi inte åstadkom någonting. Tänk om det blir så till hösten, även om inte Claes Västerteg finns här då, att man då inte kan lyfta fram och debattera förslag. Det är ju bra att sätta sig in i den situationen också.

Fru talman! Jag får börja med, precis som Carina, att tacka för goda debatter och ett gott samarbete under åren i utskottet. Jag har stor respekt för Carina Ohlssons engagemang och stora kunskap på kemikaliepolitikens område, som jag tror att vi har nytta av i utskottet oavsett om vi tillhör regeringen eller oppositionen. Fru talman! Ja, det är riktigt att vi nu gör en förändring avseende ordet "delmål" som vi byter till "etappmål". Det är också så att det är regeringen i huvudsak som bestämmer vem som ska fatta beslut om vilket, i stället för att riksdagen fattar beslut om varje enskilt etappmål. Regeringen kan ju välja att flytta beslutet från regering till riksdag om de etappmål man väljer. Men jag tror att det är en viktig signal om vad riksdagen ska syssla med, åtminstone ur min synvinkel, att titta på det övergripande och på de 16 nationella miljökvalitetsmålen. Att sedan diskutera, debattera och motionera om en del av etappmålen som finns tror jag inte är det allra bästa för riksdagen att syssla med. De är oerhört detaljerade. Under förra mandatperioden motionerade vi från den dåvarande oppositionen om förändringar i vissa delmål, och man kan ifrågasätta om det var så lyckat. Jag har dragit slutsatser från det arbetet och kommit fram till att det är bättre att regeringen hanterar detta. Jag tror också att vi får ett system som blir mer snabbfotat. Från regeringens sida kan man agera mycket snabbare om man ser att ett etappmål måste förändras eller utökas för att styra i en annan riktning i stället för att behöva vänta på att propositionen ska rullas igenom i riksdagen. Jag tycker att det är ett bra system, och kombinerat med den politiska beredningen ser vi till att stärka den politiska styrningen.

Fru talman! Claes Västerteg tog upp en sak i inledningen, och det är varför vi är starkt kritiska. Det beror på att helheten inte har diskuterats. Jag tycker också att det är viktigt att se över strukturer och inte fastna i att allt är bra som det är, och vissa saker är vi överens om. Man borde dock ha lyft upp miljömålen mer, till exempel kemikaliefrågan. Den har man tappat bort eftersom man har valt att lyfta fram andra frågor - som givetvis också är viktiga. Det ska finnas möjlighet att ha särskilda propositioner om exempelvis havsmiljö eller kemikalier eftersom en fråga kan vara särskilt viktig under ett år. Det får dock inte ske på bekostnad av de andra miljökvalitetsnormerna. Det är däri vår kritik ligger. Vi vet, precis som Claes Västerteg har sagt, att naturens återhämtningsförmåga är långsam. Ibland har vi trott att vi kan reparera något snabbare än det egentligen går. Claes Västerteg har erfarenheter av det eftersom han har följt utvecklingen i sitt närområde vad gäller till exempel övergödning. Allt tar längre tid än man tror. Vi tycker att det är tappade år när man inte har lyft in fler av miljökvalitetsfrågorna utan fokuserat på några få och tappat resten. Det lär inte ha blivit fler glada gubbar under den tiden. Vi känner oro eftersom vi vet att naturen har långsam återhämtningsförmåga.

Fru talman! Det hedrar Carina Ohlsson att hon erkänner att systemet behöver utvecklas. Det är bra att vi är överens om att hela tiden utveckla miljömålssystemet, för det behöver ha en bred politisk enighet och en bred förankring i samhället. Man kan inte blunda för att vissa situationer är mer akuta än andra. Då gäller det att kunna prioritera, för det är en viktig del av politiken. Om vi inte prioriterar riskerar allt att bli utsmetat. Då riskerar vi att få ett genomförandeunderskott totalt sett. Därför har vi valt att prioritera tre olika områden där vi gör extra satsningar. Och det gör skillnad. Vi ser hur vi kan leverera på område efter område. Vi har för avsikt att gå vidare under kommande mandatperiod och fortsätta utveckla miljöarbetet och miljömålssystemet och, framför allt, fortsätta göra skillnad. Det handlar om att göra miljön bättre och att se till att vi får ett mer hållbart samhälle att leva i. Helst skulle allt vara så bra så att vi inte behövde ha ett miljömålssystem, men nu behövs det. Vi har ett ansvar som politiker att göra skillnad, få fram åtgärder och prioritera, för resurserna är inte obegränsade.

Fru talman! Vi talade om griniga gubbar och glada gubbar. Jag hoppas att Claes Västerteg blir en glad gubbe när han inte längre sitter i riksdagen och slipper debattera med oss. Det finns inget system som är så bra att det inte behöver ses över. Claes Västerteg och resten av regeringspartierna slår sig för bröstet och säger att de har gjort mycket och vi ingenting. Alla vet att det inte är med sanningen överensstämmande. Ett av miljömålen kan förändras förr än vi anar, nämligen Säker strålmiljö. Jag tänkte ta tillfället i akt och höra med Claes Västerteg hur han tänker som centerpartist när han jobbar med miljöfrågor och miljömål som Säker strålmiljö och i ett historiskt beslut har varit med och öppnat för ny kärnkraft.

Fru talman! Jag tror att de som känner mig tycker att jag är en rätt glad gubbe, men ibland har vi lite andra toner i debatten. Det är en del av politiken. Fru talman! Wiwi-Anne Johansson sade att vi i debatten har hävdat att den förra regeringen inte gjort något. Det är fel att lägga sådana ord i vår mun, Wiwi-Anne Johansson. Jag har vid ett antal tillfällen i debatten sagt att den förra regeringen gjorde saker som var bra och som har bidragit till en bättre miljö. Du kan gå tillbaka och kolla i protokollen, för det har jag sagt. Det vi sade var att den förra regeringen bidrog till genomförandeunderskottet. Jag blir ingen glad gubbe när man lägger ord i min mun som jag inte har sagt.

Fru talman! Jag förstod inte riktigt, men det kanske inte var Claes Västertegs avsikt att jag skulle förstå det han sade. Det är också ett debattknep att göra på det viset. Jag förstår inte vad det är som är så bra med att man inte längre vill jobba för att EU ska minska klimatutsläppen med 30 procent utan nöjer sig med 20 procent i avvaktan på att andra ska säga något annat. Det är också konstigt när man säger att man vill komma till rätta med miljömålet Begränsad klimatpåverkan att man tar bort det enskilt bästa programmet, nämligen det lokala klimatinvesteringsprogrammet, Klimp, som har sparat lika mycket växthusgaser som 180 000 svenskar producerar på ett år. Jag undrar lite över hur ni vill fylla det med innehåll. Jag fick inget svar på hur man ska hantera miljömålet Säker strålmiljö framgent när man nu öppnar för ny kärnkraft i Sverige. Jag vill gärna ha svar på det.

Fru talman! Wiwi-Anne Johansson ägnade mer tid i sitt anförande åt att tala om Centerpartiets politik än om Vänsterpartiets. Det var rätt fascinerande i den sista miljödebatt vi har under denna mandatperiod. Det hade varit intressant för dem som lyssnar, tittar på tv och läser protokollet att få veta vad Vänsterpartiet vill. Jag förstår henne dock, för när man tittar på den samlade oppositionens klimatpolitik ser man att de hänger upp hela sin argumentation på klimatinvesteringsprogrammet, men i övrigt är det ganska tomt. Vi har från Alliansens sida på punkt efter punkt, på ton efter ton, sett till att våra åtgärder lever upp till det mål vi sätter. I oppositionens politik har man satt ett högt mål, men det är stort spann mellan åtgärder och mål. Ska man föra en trovärdig miljö- och klimatpolitik måste det man föreslår som mål motsvaras av åtgärder. Det gäller att vara lika trovärdig på klimatområdet som på den ekonomiska politikens område. Annars gör man sig själv, Sverige och klimatet en otjänst. Avslutningsvis ska jag svara på den fråga som Wiwi-Anne Johansson ställde om Säker strålmiljö. Givetvis ska vi se till att nå det miljömålet. Där har vi ett gemensamt ansvar. Jag har inte hört Wiwi-Anne Johansson säga att hon ska stänga av de tio reaktorer vi har i morgon. Vi har tillsammans ett ansvar att klara detta miljömål. Vi har tio kärnkraftsreaktorer i dag, och hur många det blir i framtiden vet vi inte. Vi gör det möjligt att ansöka om att ersätta dessa reaktorer med nya. Alla här i kammaren har ansvar för att vi klarar detta miljömål. Det är ett viktigt miljömål, precis som de andra 15. Glad sommar!

Fru talman! En dag som denna när vi firar sommarsolståndet och naturen flödar över av grönska och skönhet är det viktigt att påminna varandra om det uppdrag vi tillsammans har, nämligen att efterlämna en jord till kommande generationer där de stora miljöproblemen är lösta. Våra barn och barnbarn har också rätt att få uppleva naturens artrikedom och skönhet. Regeringen tog fasta på Miljömålsutredningens kritik av miljömålsarbetet. Claes Västerteg har nämnt alla de punkterna. Jag vill stryka under ett par av de punkter där utredningen hade en befogad kritik. En är att det saknas en internationell koppling. En annan är att man inte tog vara på näringslivets potential och att det är nödvändigt att de finns med. En handlar om frivilligorganisationerna, Svenska Naturskyddsföreningen och WWF till exempel, som ju har en enorm kunskap. Det är klart att vi måste ta vara på den på ett mycket bättre sätt. Som liberal vill jag verkligen ta fasta på det. Nu presenterar regeringen en tydlig och effektiv struktur som kommer att kunna effektivisera miljömålsarbetet. De klagovisor som vi har hört från oppositionen här i dag klingar konstigt. Det är inte farligt att tänka nytt. Det är inte farligt att jobba för en effektivisering. Det är definitivt inte farligt att göra något som man inte har gjort tidigare. Vi har ett ansvar att se till att det blir effektivt och bra. Som jag sade inledningsvis är det de kommande generationerna som kräver detta av oss. Vi har nu ett förslag på ett övergripande generationsmål. Vi har målsättningen att ekosystemtjänsterna ska vara säkrade, att den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön ska vara bevarade, att kretsloppet så långt möjligt ska vara fritt från farliga ämnen och att vi ska ha en rejäl ökning av förnybar energi. För att nå generationsmålet behålls 16 miljökvalitetsmål, men det kommer att tillföras ett antal nya etappmål. Vi ändrar inte bara ordet från delmål till etappmål; etappmål är något annat. De är målövergripande och de är tydliga steg för att visa vägen fram. Det är en stor vinst att arbeta med etappmål i stället för med delmål. Uppföljningen kommer med all sannolikhet att kunna åskådliggöras genom de symboler som vi har talat om. Jag vänder mig nu till tv-tittarna. De symbolerna är röda, gula och gröna gubbar. När vi har klarat etappmålen, tidigare delmålen, har vi markerat det med en grön glad gubbe. När vi är på väg är det en gul gubbe. När det är långt kvar innan vi uppnår målet har gubben varit röd. Den senaste rapporten från Miljömålsrådet visar att vi inte nådde fram i 9 av 16 miljökvalitetsmål. Där var det röda gubbar, vilket är alarmerande och något som vi tar på största allvar. Det kan inte råda någon tvekan om att regeringen satsar hårt och medvetet för att miljömålen och miljökvalitetsmålen ska uppfyllas med kunskap och respekt för naturen. Det krävs en lång, ibland väldigt lång, återhämtningstid. I de analyserna har Artdatabanken gett oss stöd. Nu kommer några riktigt nya grepp som vi är förvånade att oppositionen inte bejakar. Vi vill att näringslivet ska involveras i arbetet med att uppfylla de 16 miljökvalitetsmålen. Visst är det viktigt att ny teknik och bättre miljöprestanda kommer med. Det är ju A och O. Regeringen involverar nu det civila samhället på ett tydligare sätt. Som jag nämnde tidigare är det klart att vi ska ta vara på krafterna inom frivilligrörelsen. Det krävs internationella förhandlingar. Vi kan inte lösa detta själva. Vänsterpartiet vill i sitt program fortfarande lämna EU. Vi andra vet att vi behöver EU-medlemskapet. Vi behöver arbeta tillsammans inom EU, internationellt och globalt. Vi har nytta av etappmålen och miljökvalitetsmålen också i internationella förhandlingar. Det är vår gemensamma bas. En oerhört viktig sak som inte har tagits upp så mycket i debatten i dag är att vi nu för första gången tar in den svenska konsumtionens miljöpåverkan i andra länder. Det ska också beaktas i vårt miljömålsarbete. En annan sak som vi lyfter upp, som egentligen är en ganska ny företeelse för många och som alliansregeringen har tagit på största allvar är ekosystemtjänsterna. Ekosystemtjänsterna kommer att spela en oerhört stor roll framgent. Det kommer vi nu att beakta. Fru talman! Som lärare ser jag med tillfredsställelse att läroplanen nu inrymmer undervisning om miljö och hållbar utveckling. Den nya lärarutbildningen betonar detta. För samtliga elever som studerar naturvetenskap på gymnasieskolan kommer klimat, miljö och energi att behandlas. Det är viktigt. Det visar helheten i vårt arbete. Vi ska inte försumma att lyfta fram den halva miljard i forskningsanslag som kommer att hjälpa till i arbetet med grön tillväxt. Fru talman! Som flera av företrädarna för Alliansen har sagt har regeringen under mandatperioden valt att lyfta fram akuta frågeställningar i särskilda propositioner. Det har gällt klimatet, havsmiljön och skydd av naturområden. Jag nöjer mig med att nämna tre exempel: Vi ska ha en fossiloberoende fordonsflotta 2030, vi ska ha en ny samlad havs- och vattenmyndighet och vi ska lyckas uppnå det omöjliga delmålet Levande skogar. Jag vill passa på att lyfta fram de frivilliga avsättningar som våra skogsbönder gör. Man sätter av 500 000 hektar skyddsvärd skogsmark. Det får vi inte glömma. Vi löste mycket tack vare en smart överenskommelse med Sveaskog där man kan byta skogsmarker och därmed på ett ekonomiskt sätt spara pengar till statskassan. Jag vill betona att majoriteten av remissinstanserna välkomnar att det internationella perspektivet görs tydligare och att en global aspekt nu förs in i miljömålssystemet. Fru talman! Det finns ingen annan lösning på vår tids stora utmaningar än att vidta kraftfulla åtgärder hemmavid samtidigt som vi har ett samarbete med och ansvar gentemot övriga delar av världen. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Jag sällar mig till den skara som har tackat Claes Västerteg. Tack, Claes, för oerhört gott ledarskap. Du har varit gruppledare i Alliansens miljö- och jordbruksutskottsgrupp. Tack för det ledarskapet. Tack också för ditt fina ledarskap som vice ordförande i utskottet. Till er alla önskar jag en riktigt härlig sommar! (Applåder) I detta anförande instämde Karin Granbom Ellison (fp), Sofia Arkelsten, Ola Sundell och Rune Wikström (alla m), Erik A Eriksson och Claes Västerteg (båda c) samt Liza-Maria Norlin och Irene Oskarsson (båda kd).

Fru talman! Det är nu tio år sedan miljömålssystemet infördes. Mycket har hänt i Sveriges miljöarbete på flera fronter. Men på vissa områden har det hänt alldeles för lite. Vi har fått en allt större medvetenhet och större möjlighet att arbeta med miljöfrågor också i ett internationellt perspektiv. Även om miljömålssystemet har ett starkt stöd i samhället har det också funnits en viss kritik och behov av uppdatering. Alliansregeringen har nu gjort en översyn för att finna möjligheter till effektiviseringar och förenklingar i systemet. Vi presenterar i dag ett modernare och effektivare miljömålssystem som bygger på de miljöpolitiska utmaningar som vi har framöver. Det är alltid en stor utmaning när man ska utveckla befintliga och väletablerade system. Förändringar ska inte genomföras för förändringens skull utan för att göra systemet bättre och i detta fall även för att miljön ska tjäna på det. En viktig aspekt i reformarbetet var att införa det internationella perspektivet i systemet och lyfta fram den nationella rådigheten. Jag ser det som oerhört centralt att vi nu redan i det övergripande generationsmålet för in den internationella aspekten att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta utan att orsaka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. För mig som kristdemokrat, där solidaritet med andra människor är en självklarhet och där mänskligheten inte har några landgränser, är detta verkligen ett viktigt steg framåt i miljöpolitiken. Flera av miljökvalitetsmålen förutsätter en ambitiös miljöpolitik inom EU och i det internationella samarbetet. Regeringen anför i propositionen att miljökvalitetsmålen och etappmålen bör användas i de internationella förhandlingarna. I de mål där den nationella rådigheten är liten är det särskilt viktigt att strategier utarbetas för miljöarbete på den internationella arenan. Alliansen kommer vidare att studera frågan om svensk konsumtion och global påverkan. Sverige liksom andra länder har ett ansvar för hur de egna produktions- och konsumtionsmönstren påverkar miljötillståndet i andra länder. Vi har ett ansvar att bidra till en bättre miljö, inte minst för de allra fattigaste länderna. Vi ska främja en globalt hållbar utveckling. Ökad kunskap om ekosystemtjänster och deras värden är centralt i arbetet för att nå miljökvalitetsmålen, och detta lyfts särskilt fram i propositionen. Det är glädjande att tala om att regeringen i detta fall också har fått beröm från Naturskyddsföreningen i remissvaret. Även vad gäller ekosystemtjänster är miljöproblemen gränsöverskridande, och därför måste arbetet bedrivas på flera arenor. I regeringens proposition står det också att det är särskilt viktigt att stärka bevarande och hållbart nyttjande av ekosystem i de länder som på grund av en utsatt ekonomisk situation löper en stor risk att ekosystemen exploateras utan hänsyn till deras förmåga att producera ekosystemtjänster. Förståelsen för hur våra levnadsmönster påverkar systemen globalt behöver förbättras, och vi kan minska EU:s globala påverkan genom en effektiv och integrerad politik i relevanta sektorer. Insatser för att nå miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan har givetvis också ett internationellt perspektiv i propositionen. När 99,8 procent av världens koldioxidutsläpp sker utanför Sveriges gränser hjälper det inte om vi enbart har höga nationella ambitioner, utan insatser måste också göras på annat håll. Köpenhamnsöverenskommelsen från december förra året var ett litet steg på vägen när de utvecklade länderna åtog sig att bidra med 30 miljarder dollar till utvecklingsländernas arbete med utsläppsbegränsningar och anpassningar under perioden 2010-2012. Men detta och övriga åtaganden kommer inte att vara tillräckliga för att nå tvågradersmålet. Vi kommer att behöva göra mer. Det är verkligen glädjande att läsa regeringens proposition Svenska miljömål när man också tar ansatsen att det internationella klimatsamarbetet måste breddas så att fler politikområden engageras och beaktar klimatpåverkan. Inom den svenska biståndspolitiken har klimatarbetet redan fått en avgörande betydelse, men andra politikområden måste nu följa efter. Intensifierade insatser bör också göras inom andra områden förknippade med klimatfrågor såsom energi, handel och jordbruk och inte minst på EU-nivå. När klimatfrågan på det globala planet handlar om mer än biståndspolitik kommer vi att se betydligt större resultat. Fru talman! Vi har lyssnat till många inlägg i debatten i dag, och som representant för sista partiet i talarstolen har jag valt att särskilt lyfta fram ett av de nya perspektiven i miljömålssystemet. Dessa frågor ligger mig och Kristdemokraterna varmt om hjärtat, och jag anser att de förtjänar ett eget anförande. I övrigt har det sagts mycket klokt från mina allianskolleger. Vi får nu ett system med tydlig struktur, effektivare och tydligare uppföljning och utvärdering, ett ökat politiskt inflytande som också har efterfrågats, en möjlighet för politiska prioriteringar inom systemet samt en tydlig instans, en parlamentarisk beredning, som kan ge råd och vägledning till regeringen hur miljökvalitetsmålen kan nås. Jag hoppas att alla som arbetar ute i landet med miljömålen ska fortsätta känna sig hemma i systemet men att förändringarna skapar en tydlighet och ett mer tidsenligt miljömålsarbete i Sverige. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Jag vill tacka dig, Claes Västerteg, för det samarbete som vi har haft och för dina insatser här i riksdagen. Lycka till i framtiden! (Applåder) I detta anförande instämde Irene Oskarsson (kd), Sofia Arkelsten, Ola Sundell och Rune Wikström (alla m), Erik A Eriksson och Claes Västerteg (båda c) samt Anita Brodén och Karin Granbom Ellison (båda fp).

Fru talman! Vi ska lösa våra stora miljöproblem och inte lämna över dem till kommande generationer. Det är denna övertygelse som ligger bakom svensk miljöpolitik. För att inte tappa fokus har detta mål inrymts i ett system - miljömålssystemet. Det är nu över tio år sedan systemet infördes, och erfarenheten har visat att mycket har varit bra men också att somligt kan förbättras och moderniseras. Som många redan har sagt behöver miljömålssystemet i framtiden ta hänsyn till att världen har blivit mer internationaliserad. Vi kommer inte ifrån att det sätt på vilket andra länders produktion sker påverkar den luft som vi andas och det hav som vi fiskar i. En annan insikt är att systemet behöver ta hänsyn till att det tar tid för naturen att återhämta sig. Vi kan konstatera att oavsett vilka insatser vi gör kommer några av dagens miljömål inte att kunna nås. Mål som är omöjliga att nå är inte motiverande. I dag finns mål som inte kommer att nås trots att alla delmål är uppnådda. Även om vi gör allt här hemma kommer tillståndet i omvärlden att göra att vissa mål inte uppnås. Resultatet blir en röd sur gubbe oavsett insatser. Och vem kan mena att det är stimulerande? Framtidens miljömål ska vara ambitiösa och möjliga att nå med kraftfulla insatser, och målen ska ta hänsyn till återhämtningstid och att problemen är gränsöverskridande. För första gången betonas nu den internationella dimensionen, och konsumtionen lyfts in. Tre miljökvalitetsmål ändras. Jag vill säga några ord om det som handlar om en giftfri miljö. Dagens mål kan inte uppnås oavsett de insatser som görs i Sverige. Målet ersätts med ett realistiskt mål som också i framtiden kommer att kräva stora och ihärdiga insatser. Vi i Sverige har en stolt tradition av frihandel. Som liberal är jag glad över detta. Handeln har många fördelar. Samtidigt måste vi konsumenter kunna lita till att de produkter vi köper är sunda och giftfria. Kemikalieanvändningen i världen ökar. Många länder har inte samma kemikaliekontroll som vi i Sverige har. Giftiga ämnen fördärvar i produktionslandet och kommer till oss - det saknas nämligen krav på vilka ämnen som får finnas i varan. Därför måste EU-lagstiftningen inom Reach och ROHS och på andra områden skärpas. Vidare måste kunskapen om ämnen öka. Företag behöver ytterligare drivkrafter för att ersätta farliga ämnen. Jag är glad över att kunna konstatera att vi förra veckan fick en departementsskrivelse med förslag om en ny lag om leksakers säkerhet. Regeringen föreslår ökade möjligheter till sanktioner och en ytterligare begränsad användning av de farligaste ämnena. Detta är ett angeläget steg för att skydda kommande generationers hälsa och miljö. Nu börjar mina fyra talarminuter komma till sitt slut. Avslutningsvis säger jag därför helt enkelt att förslaget om svenska miljömål är välkommet. Den nya strukturen kommer att vara ett gott stöd för ett målmedvetet miljöarbete. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och önskar andre vice talmannen och utskottet med kansli en glad sommar. (Applåder) I detta anförande instämde Anita Brodén (fp), Sofia Arkelsten, Ola Sundell och Rune Wikström (alla m), Erik A Eriksson och Claes Västerteg (båda c) samt Liza-Maria Norlin och Irene Oskarsson (båda kd).