Sveriges klimatstrategi

Betänkande 2001/02:MJU10

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
6 mars 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

DOC
PDF

Beslut

Sveriges klimatstrategi (MJU10)

Riksdagen beslutade om delmål, åtgärder och strategier för att nå miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Delmålet innebär en skärpning och precisering av detta miljökvalitetsmål. Riksdagen har tidigare beslutat om delmål för övriga 14 av 15 övergripande nationella miljökvalitetsmål som beslutades om 1999 (se 1998/1999:MJU6 , 2001/2002:MJU3 ). Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Vidare godkände riksdagen Kyotoprotokollet.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 18
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-01-29
Justering: 2002-02-19
Trycklov: 2002-02-26
Trycklov: 2002-02-27
Reservationer: 36
Betänkande 2001/02:MJU10

Alla beredningar i utskottet

2002-01-29

Sveriges klimatstrategi (MJU10)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till delmål, åtgärder och strategier för att nå miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan. Delmålet innebär en skärpning och precisering av detta miljökvalitetsmål. Riksdagen har tidigare beslutat om delmål för övriga 14 av 15 övergripande nationella miljökvalitetsmål som beslutades om 1999 (se 1998/1999:MJU6, 2001/2002:MJU3. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. Vidare föreslås att riksdagen ska godkänna Kyotoprotokollet.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-03-06
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:MJU10, Sveriges klimatstrategi

Debatt om förslag 2001/02:MJU10

Webb-tv: Sveriges klimatstrategi

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 127 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Hårda stormar, smältande isar, djur och växtarter som dör ut, människor som svälter och översvämningar. Det är inga små konsekvenser som FN:s klimatpanel, IPCC, målar upp i sitt framtidssce- nario. Visst är det skrämmande? Tittar man ut genom fönstret ser man förändring- ar: sämre vintrar, översvämningar, ovanligt mycket regn m.m. FN:s klimatpanel menar att jordens medeltempe- ratur har ökat med ca 0,6 grader under 1900-talet. Förändringar har observerats, t.ex. när det gäller snö- täckt mark, isars utbredning och Arktis tjocklek. Samtidigt har man observerat att koncentrationen av växthusgaser, t.ex. koldioxid, i atmosfären har ökat. Man hävdar att naturliga variationer i solstrålningens intensitet och jordföreteelser som vulkanutbrott har lett till en viss avkylning. Därför är kanske uppvärm- ningen ännu större än visat. Klimatpanelen använder sig av s.k. klimatmodel- ler - datamodeller - för att måla upp framtidsscenari- er. De data som matas in i modellen baseras på tolk- ningar av tusentals forskningsrapporter världen över. Detta är den allmänna bilden av klimatutvecklingen. Slutsatsen är att det har skett en uppvärmning av jorden och att det är människors utsläpp som är den viktigaste orsaken. Är detta då den enda bilden av klimatutveckling- en? Nej, den har kritiserats från flera håll. Forskare som IPCC har hänvisat till i sina rapporter hävdar att de aldrig konsulterats i arbetet. Richard Lindzen, meteorlog vid Massachusetts Institute of Technology och en av huvudförfattarna till rapportunderlaget, säger till tidningen The Toronto Star: Allmänheten fås att tro att hundratals, t.o.m. tusentals, kom till samförstånd angående rapporten. Sanningen är att vi inte ens tillfrågats. De datamodeller som man har använt sig av har fått mycket kritik från forskare världen över. Man har sagt att de är alltför teoretiska och att resultatet själv- klart blir påverkat av de data man för in. Jarl Ahlbeck vid miljövårdstekniska institutet vid Åbo akademi i Finland hävdar att IPCC:s mest extrema scenario bygger på att vi teoretiskt bränner ut samtliga i dag kända fossilbränslekällor, vilket är nationalekono- miskt helt omöjligt. Priset blir för högt. Den danske rymdforskaren Henrik Svensmark vid Danish Space Research Institute hävdar att IPCC helt och hållet har bortsett från att räkna med molnbild- ningens effekter på klimatet, vilket IPCC också har medgett. Han håller på med ett världsomspännande forskningsprojekt om detta tillsammans med ett 60-tal forskare. Den amerikanska rymdforskningsorganisationen NASA hävdar att solens aktiviteter har ökat drama- tiskt under den uppvärmningsperiod som IPCC refe- rerar till. Det skulle innebära att andra faktorer än de mänskligt påverkbara skulle kunna bidra till upp- värmningen. För att göra detta ännu mer komplicerat vill jag påpeka att det finns en hel del forskare, främst kli- matologer, som menar att det inte sker någon upp- värmning alls. De menar att mätningarna är felaktiga beroende på att man har mätt i fel luftskikt eller på att mätstationerna är felplacerade. Dessutom hävdas att de mätningar som har gjorts sedan 1866 är en alltför kort serie för att kunna dra slutsatser av. Parallellt med denna debatt kunde man nyligen i den prestigefyllda vetenskapstidningen Nature läsa om en stor kartläggning av Antarktis, där forskarna har påvisat en drastisk nedkylning av polarisen. Ned- kylningen är så svår att de stackars pingvinerna fryser och har svårt att hitta mat. Vidare har ögruppen Mal- diverna höjts med två decimeter - inte sjunkit, som scenarierna pekar på. Vad är då mitt motiv med att lyfta fram kritiken mot den uppfattning som är allmänt rådande, åtmins- tone i de europeiska parlamenten och vid FN:s olika möten? Är det att förneka den globala uppvärmning- en? Är det att förneka människans inblandning i upp- värmningen? Nej, det är det inte. Jag är ingen forska- re. Det finns rätt få forskare i riksdagen. Riksdagens uppgift är att fatta beslut på den vetenskapliga grund som forskarna ger oss. Mitt enda syfte med detta inlägg är att peka på de frågetecken - berättigade frågetecken - som borde finnas kring klimatfrågan. Ibland tycker jag att denna fråga behandlas alltför lättvindigt och alltför tvärsä- kert i denna kammare. Hur förhåller jag och mitt parti oss då till klimat- frågan? Vi är inte säkra på att det verkligen sker en global uppvärmning, och vi är inte säkra på att det är utsläpp av koldioxid som har lett till den eventuella uppvärmningen. Men vi anser att den hotbild som FN:s klimatpanel har målat upp är alltför hotfull för att ignorera. Vi anser att vi måste reducera utsläppen av växthusgaser för att förhindra en sådan utveckling. Därför måste frågan hanteras balanserat. Lek med tanken att vi har fel. Tänk om vi har satsat mångmil- jardbelopp, flyttat arbetstillfällen utomlands och ska- pat en mycket svårare ekonomisk situation för våra medborgare och det visar sig att vi har fel. Hur det verkligen blir får framtiden utvisa. Vi tar en mycket stor risk om vi inte gör något åt växthusgaserna, men det är inte riskfritt att göra tvärtom heller. Det måste vi vara medvetna om. Den s.k. klimatutredningen skrev i sitt slutbetänkande att växthusgaserna måste reduceras med ca 50 % till år 2050. Det måste sättas in kraftiga ekonomiska styr- medel för att uppnå det målet. Men det krävs åtgärder nu. Därför ställer vi oss bakom Sveriges tillträdande till Kyotoprotokollet och det ansvar som det innebär att vi tar på oss internatio- nellt. Det finns med som ett av två förslag i proposi- tionen. Herr talman! Mot denna bakgrund vill jag yrka bi- fall till vår reservation nr 1. Den innebär att vi mode- rater vill att riksdagen avslår regeringens proposition. Vi menar att regeringens proposition inte innehåller de överväganden som vi anser att en klimatstrategi bör innehålla. Att efter flera års arbete och minst ett års förse- ning lägga fram en proposition som bara innehåller ett suddigt procentmål - att reducera de svenska ut- släppen av växthusgaser med 4 % mellan 2008 och 2012 - är inte mycket att komma med. Att dessa 4 % dessutom bara får åtgärdas inom Sverige är inte bätt- re. Sverige har i dag en av de lägsta utsläppsnivåerna i i-länderna när det gäller växthusgaser. Vår koldioxi- deffektiva energiproduktion, t.ex. vattenkraft och kärnkraft, och ett miljömedvetet näringsliv är våra främsta framgångsrecept. Vi har så låga utsläpp att vi inom ramen för EU:s åtaganden har tillåtits att släppa ut 4 % mer än vi gjorde normalåret 1990. IPCC:s beräkningar ligger till grund för regering- ens politik. IPCC hävdar att klimatproblemen är glo- bala. FN:s miljömöten i Rio de Janeiro och Kyoto pekade på att de globala problemen behöver globala lösningar. Dessutom hävdade man att redan hårt an- strängda nationella budgetar behöver kostnads- och miljöeffektiva lösningar. Vad gör då den svenska regeringen? Jo, man häv- dar de globala problemen men talar mest om natio- nella lösningar. Varje procents reduktion av kol- dioxidutsläppen är oerhört mycket dyrare i ett koldi- oxideffektivt land som Sverige än i de länder som släpper ut mer. Om man fick göra investeringar ut- omlands skulle vi få betydligt lägre utsläpp för sam- ma pengar eller en likvärdig utsläppsminskning till en betydligt lägre kostnad. Ändå föreslås en nationell reduktion. Det är ologiskt och dumt. Ännu värre är att regeringen inte har pekat ut hur man har kommit fram till de fyra procenten. Tidigare har det handlat om införande och höjande av koldi- oxidskatten. Klarar det svenska näringslivet av fler skattehöjningar i en redan hård internationell konkur- rens? Hur många förlorade arbetstillfällen skulle det leda till? Vi tycker inte heller att bilisterna ska beläg- gas med ytterligare straffavgifter, t.ex. trängselavgif- ter i storstäder. Jag är orolig för vad framtiden för med sig! Vi behöver globala lösningar på globala problem. Till betänkandet har vi fogat reservationer om att s.k. flexibla mekanismer är en bättre lösning på proble- men - dvs. att vårt näringsliv får göra effektiva kli- matinvesteringar i andra länder och att vi kan göra miljöeffektiva skuldavskrivningar i andra länder m.m. Det är en bättre väg att gå. Dessutom anser vi att en miljöklassning av eldningsoljor skulle vara ett sätt att främja miljövänliga metoder. Herr talman! Det har sagts förut och det tål att sä- gas igen i denna kammare, regeringen för en märklig energipolitik. Nu kommer vi att fatta beslut om det sista miljödelmålet Begränsad klimatpåverkan. Kli- matmålet är enligt regeringen ett av de viktigaste miljömålen för Sverige. Miljöminister Kjell Larsson har vid flera tillfällen förklarat att den koldioxidef- fektiva energiproduktionen är den främsta anledning- en till detta. Ändå valde man att lägga ned Barse- bäck 1. För miljön har detta inneburit att bl.a. dans- karna får producera mer energi i sina kolkraftverk. Den ökade koleldningen i vårt närområde har förvisso inte lett till högre svenska utsläpp men väl till ett rejält nettotillskott till atmosfären. Hade vi i stället satsat alla de pengar som det kostat den svenska staten att lägga ned Barsebäck 1 på de mest effektiva internationella insatserna hade det varit betydligt bättre för miljö. Enligt flera studier, bl.a. utredningen Handla för att uppnå klimatmål, kostar de billigaste åtgärderna under 5 öre per kilo koldioxid. Kostnaden för nedläggningen av Barse- bäck 1 motsvarar alltså en koldioxidreduktion jäm- förlig med hela Sveriges, hela Danmarks och halva Norges totala utsläpp av växthusgaser. Har vi då råd att fortsätta med att lägga ned Barsebäck 2? Det är ett ekonomiskt och miljömässigt vansinne. Herr talman! Regeringens klimatproposition är undermålig. Att sätta ett utsläppsmål utan att visa på vägen dit är inte ett bra sätt att bedriva miljöpolitik. Därför vill vi avslå regeringens mål för den svenska klimatpolitiken. Däremot tillstyrker vi Sveriges till- träde till Kyotoprotokollet. Jag vill trots mina kommentarer här hälsa nya statsrådet välkommen till kammaren.

Anf. 128 Ulf Björklund (Kd)
Herr talman! Som ordförande i utskottet vill jag passa på och hälsa Lena Sommestad välkommen till den första debatten med utskottet i kammaren. Det här är inte den första debatten vi har som be- rör klimatfrågorna. Vid en tidigare debatt för ungefär ett och ett halvt år sedan var frågan om kopplingen mellan klimatfrågorna och översvämningarna aktuell. Vi påmindes då om de stora katastrofala händelser som skedde runt om i vår värld. Antalet väderfeno- men av okänd styrka tycks bli fler och fler. Den ena översvämningen efter den andra drabbar också vårt eget land. Färska forskningsrön pekar i dag alltmer tydligt på att mänsklig klimatpåverkan under det senaste seklet är en bidragande orsak till de klimatföränd- ringar vi nu kan ana. Sedan början av 1900-talet har t.ex. trädgränsen för björk, gran och tall höjts i genomsnitt över 100 meter i södra delen av fjällkedjan. Bara i mitt eget hemlän Dalarna är Sveriges sydligaste fjäll Tandövala i dag helt skogklätt. På samma sätt blir Anjosvarden tio mil därifrån mer och mer skogbeklätt. Den skan- dinaviska fjällkedjans höga naturvärde håller snabbt på att förändras. Färska forskarrön visar att Sveriges klimat inte varit varmare än nu på ca 3 000 år. Sedan 100 år tillbaka har trenden brutits, fjällfloran talar sitt tydliga språk, säger aktuell forskning. Det här är bara några av de tecken på klimatför- ändringar som med stor sannolikhet beror på mänsk- lig påverkan. Bara under det senaste seklet har jor- dens medeltemperatur i genomsnitt ökat med 0,6 grader. Bedömningar av framtidens klimat tyder på en ökning på mellan 1,4 och 5,8 grader under inneva- rande sekel. Med det perspektivet är klimatföränd- ringar till följd av ökade utsläpp av växthusgaser kanske det största globala miljöproblem som mänsk- ligheten står inför under 2000-talet. De utsläppsminskningar som krävs för att lång- siktigt hejda klimatförändringarna kommer med stor sannolikhet att innebära livsstilsförändringar. För att nå verkliga resultat på klimatområdet gäller det att alla länder aktivt bidrar till arbetet. En viktig uppgift är att få med USA på tåget. Vi kristdemokrater biträder i huvudsak regering- ens förslag. Vi motsätter oss inte på något sätt höga ambitionsnivåer, men vi anser att det är väsentligt att fylla klimatpolitiken med konkret innehåll. Det räcker inte med vackra visioner. Visserligen innehåller propositionen tankar som leder åt rätt håll, bl.a. ökad satsning på energieffekti- vitet i byggnadsbeståndet, klimatinvesteringsprogram i kommunerna, främjande av el från förnybara ener- gikällor och en strategi för alternativa drivmedel, liksom informationskampanj till hushållen. Det är bra. Trots detta måste starka invändningar riktas mot ambitionsnivån. Avsaknaden av samordning med den kommande energipolitiska propositionen är ett miss- tag som regeringen gör. Det hade varit en avsevärd fördel om regeringen kunnat samla sig till en sam- manhållen energi- och klimatproposition eftersom så mycket av klimatåtgärderna är energibetingade. En fråga jag har till miljöministern är: Delar inte miljö- ministern uppfattningen om den strategin? Ett område där ambitionerna definitivt måste hö- jas är energisparandet i byggbeståndet. Bostäder och kontorslokaler svarar för ca 40 % av all energian- vändning. Analyser inom bl.a. Skanska har visat att byggsektorns totala utsläpp av växthusgaser i Europa skulle kunna minskas med minst 20 % fram till 2020. Ett "renoveringsprogram" för miljön på europeisk nivå skulle slå tre flugor i en smäll: kraftigt reducera- de utsläpp, avsevärt lägre energikostnader för konsu- menterna och dessutom ett stort antal nya årsarbeten under den tid renoveringsprogrammet pågår. Om vi drar in kandidatländerna i bilden och även dessa om- fattas av Kyotoprotokollets krav är sparmöjligheterna ännu större. Men regeringen tänker inte i Europatermer. Och här ligger den allvarligaste kritiken mot propositio- nen. Förslaget till klimatstrategi är påfallande inåt- vänt och bortser helt från den gemensamma elmark- nad som nu håller på att växa fram i Europa, en marknad som öppnar för helt nya möjligheter för Sverige och EU att i nära samarbete effektivt möta kraven i Kyotoprotokollet. Det är den höga användningen av kolkondens utanför våra gränser som gör svensk el så högintres- sant. Den stora delen av den svenska elen produceras utan koldioxid- eller svavelutsläpp. Antag att vi i Sverige kraftigt ökade våra ansträngningar att spara och hushålla med el i både industrin och bostadssek- torn. Den el som då blir över kan säljas på kontinen- ten och medverka till att lägga ned koleldade kraft- verk. Möjligheterna i Sverige till ökad utbyggnad av fjärrvärmen, ofta med biomassa som bränsle, är dess- utom långtifrån uttömda. Därtill finns stora möjligheter att producera både el och värme från dagens fjärrvärme genom s.k. kraftvärme. Rent tekniskt sett är det inga problem för fjärrvärmesektorn att bidra med ytterligare upp till 20 terawattimmar el. Det innebär att ett sådant kraftverk har nära 100 % verkningsgrad eftersom kylvattnet används för att värma bostäder och andra lokaler. Men hindret är dagens skatteregler som drabbar kraftvärmen med en skatt när spillvärmen ändå an- vänds till något nyttigt. Det här visar att det finns en stor potential att via svensk elexport reducera de totala utsläppen av kol- dioxid inom EU. På köpet skulle luftkvaliteten i Syd- och Västsverige påtagligt förbättras i och med att danska och tyska kolkraftverk stängs ned. Det märkliga är att så lite av dessa möjligheter be- rörs i regeringens klimatproposition. Men först krävs också ett beslut om en gemensam koldioxidskatt på EU-nivå för att påskynda utveck- lingen mot ett mer rationellt och miljömässigt utnytt- jande av energin. Parallellt måste också subsidierna till kol i flera medlemsländer fasas ut. Så länge pro- duktionen av kol åtnjuter höga subsidier i vissa länder kommer inte marknaden att fungera på ett bra sätt. Vidare krävs ett fullt utbyggt system för handel med utsläppsrätter. Mycket talar för att handel med ut- släppsrätter kan bli en viktig del av den globala lös- ningen i klimatfrågan. Det handlar om att satsa på åtgärder som leder till stora reduktioner till lägsta möjliga kostnad. Herr talman! På trafikområdet är det också cent- ralt att Sverige arbetar med harmonisering inom EU för att nå resultat avseende utsläppsminskningar. Det gäller t.ex. trafikavgifter, kilometerskatt på tunga fordon och miljöskatt på bränsle. Introduktionen av alternativa drivmedel såsom etanol är en viktig del av klimatstrategin. Pågående pilotprojekt, som exempel- vis etanolfabriken i Norrköping, måste få fortsatta möjligheter att utvecklas. Det är nu också hög tid att regeringen tar de etableringsansökningar som syftar till att utvinna etanol ur inhemskt skogsavfall på all- var. Att utnyttja den rika tillgången på inhemsk råva- ra måste vara att föredra framför fortsatt import av etanol baserad på undermåligt vin från södra Europa. Utvecklingen av jord- och skogsbruket är ett annat viktigt område och en viktig del i arbetet med att få ned koldioxidavgången från jordklotet. En skogssköt- sel med inriktning på att öka upptaget av koldioxid måste ha tydliga incitament. Åtgärder för att öka den organiska substansen i åkermarken är också ett verk- samt medel för att marken ska bli bättre som funge- rande kolsänka och därmed bidra till minskade ut- släpp. Med mer varsamma metoder vid brukandet av jorden kan man binda kolet genom växternas foto- syntes. I dag finns exempel på ekologiska odlings- system som ökar jordens mullhalt. Ett annat sätt att öka jordens mullhalt är effektiva och storskaliga komposteringsmetoder för den biologiska nedbrytba- ra delen av hushållsavfallet. I stället för att alltmer av det komposterbara avfallet bränns borde det tas till vara i kampen för att minska koldioxidutsläppen. Det åtgärder som måste vidtas för att reducera ut- släppen av växthusgaser måste garantera vår fortsatta välfärd och svensk industris fortsatta utvecklings- möjligheter samtidigt som målet om en hållbar ut- veckling inte får släppas ur sikte. Hanteringen av klimatproblemen aktualiseras också på ett speciellt sätt genom de etik- och livsstils- frågor som följer i spåren. Inte minst angeläget är att u-länderna ges möjligheter till stöd för teknologiöver- föring och tekniksprång som leder till låg påverkan på klimatet. Herr talman! Kristdemokraterna har ett antal re- servationer i betänkandet med idéer som vi hoppas att regeringen tar till sig. Jag har ingen annan avsikt här än att yrka bifall till reservation nr 2.

Anf. 129 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Även jag vill hälsa det nya statsrådet Lena Sommestad välkommen till den här debatten och till kammaren. Herr talman! Sverige ligger långt framme i kli- matarbetet. Jag tycker därför att vi bör utnyttja den position som vi innehar för att driva på klimatfrågor- na inom den europeiska unionen och också inom den övriga delen av världssamfundet. Jag måste också inledningsvis konstatera att alla delar av vårt eget samhälle, alla delar i Sverige, måste vara engagerade i arbetet för att minska utsläppen av växthusgaser. Enbart politiska beslut räcker inte. Människor och företag måste bli medvetna om de problem som utsläppen av växthusgaser ger upphov till. En bred upplysningsverksamhet och en bred informationsverksamhet behövs därför. Herr talman! Regeringens målsättning är att minska utsläppen av växthusgaser med minst 4 % utan kompensation för upptag i kolsänkor och med flexibla mekanismer. Vid kontrollstationen 2004 avser regeringen som komplement att överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna. Det är bra. Det kan tyckas vara en bra målsättning. Men med hänsyn till att Sverige ligger så långt framme borde vi egentligen redan nu kunna sätta ribban lite högre. Herr talman! Jag hoppas och förutsätter att det ut- redningsarbete som nu pågår kring hur vi ska hands- kas med de flexibla mekanismerna och kolsänkorna sker med skyndsamhet så att vi kan höja ribban och spänna bågen bättre år 2004. Jag nämnde tidigare att alla delar i vårt samhälle måste engageras. Det är några områden som jag tyck- er är åsidosatta, bortglömda, undangömda i den pro- position som är förelagd riksdagen. Jag ska ta upp ett av de områden som jag tycker kanske har kommit allra mest i skymundan och tala mest om det. Det gäller frågan om transporter, transportsystem, fordon, kollektivtrafik och dylika ting. Transportsystemens andel av utsläppen av växt- husgaser uppgår till ungefär en tredjedel av de totala utsläppen. Det är därför som vi i Centerpartiet anser att det är nödvändigt att vi miljöanpassar transport- systemen för att minska miljöpåverkan och därmed nå en hållbar utveckling. I detta har valet av såväl transportslag som bränsle en avgörande roll. Till nästan alla delar baseras ju dagens transportsystem, järnvägen möjligen till någon del undantagen, på fossila bränslen som har en stor klimatpåverkan vid förbränning och åstadkommer skador på människor och miljö. Det är därför viktigt att vi skapar ett gröna- re transportsystem. Användningen av fossila bränslen måste minska och på sikt fasas ut. En anpassning av transportsys- temen i riktning mot detta kräver åtgärder både nu, dvs. på kort sikt, och på lite längre sikt. Omställning- en måste ske på så sätt att det också är möjligt att bo och verka i småorter på den svenska landsbygden, som vi har gott om i Sverige, men också i större stä- der. Det innebär att kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet och mer gods måste flyttas över från vägtransporter med lastbil till järnväg och sjöfart där så är möjligt. Herr talman! Vilken är då den viktigaste åtgärden för att åstadkomma en förbättring på det här området? Som jag ser det är det att skattebefria de alternativa drivmedlen. I klimatpropositionen har regeringen föreslagit en skattestrategi för de alternativa driv- medlen. Tyvärr kan man konstatera att de skattelätt- nader som aviseras inte kommer att räcka till för att uppnå de mål som vi vill uppnå. En strategi med en längre horisont måste utarbetas i det här avseendet. Det är angeläget att fler projekt för produktion av t.ex. etanol får möjlighet att starta. Det gäller också andra biodrivmedel. Potentialen är ju, som tidigare påtalats här från talarstolen, stor i Sverige för pro- duktion av etanol och andra biodrivmedel. Vi anser att det behövs en långsiktig skattebefriel- se för biodrivmedel. Då vågar människor och företag göra nödvändiga investeringar för att vi ska få till stånd det vi vill uppnå, nämligen alternativa drivme- del som inte påverkar miljön på det sätt som nuva- rande drivmedel gör. Då skapas alltså långsiktiga spelregler för de investeringar som krävs för att pro- duktion och distribution av alternativa drivmedel ska kunna öka. För att detta i sin tur ska vara möjligt krävs det att Sverige långsiktigt ser till att skaffa sig möjlighet att skattebefria biodrivmedel. Då måste Sveriges regeringen driva på för att ändra EU- kommissionens förslag om att skattenivån för biod- rivmedel inte får vara lägre än 50 % av motsvarande skattenivå på bensin och diesel. Jag tycker att det är häpnadsväckande att regeringen inte med kraft har tagit tag i denna så viktiga fråga som påverkar miljön på det sätt som sker och som bevisas i den proposi- tion som nu är förelagd riksdagen. Herr talman! Jag vill yrka bifall till min reserva- tion nr 8.

Anf. 130 Harald Nordlund (Fp)
Herr talman! Även jag vill säga välkommen till miljöminister Lena Sommestad. Klimatfrågan är en global angelägenhet, och vi i Sverige har vår del av det totala ansvaret. Vi får ju larmrapporter om hur temperaturen stiger på grund av växthusgaser. Polarisar smälter, och nederbörden ökar. De här siffrorna tas av en del på lika stort allvar som en opinions- och väljarundersökning från Sifo sex månader före nästa val. Man menar att sifferrap- porteringen ligger inom felmarginalen och att det rör sig om naturliga förändringar inom en längre tidscy- kel. Alla vet att felmarginaler existerar, men inte borde vi använda dem som snuttefilt och sova vidare. Det sägs att regnskogarna i Amazonas inte mins- kat med mer än 13 % sedan människan gjorde sin entré där, men om man ska göra den bilden komplett måste man veta att det försvann bara 1 % mellan åren 1500 och 1970. De övriga 12 procenten har försvun- nit de senaste 30 åren. Det sägs att jordens skogar årligen minskar med en yta som motsvarar Greklands storlek. Det sägs att det existerar en av människan förorsakad växthusef- fekt, och det är uppenbart att det finns människor som inte tror på det. Självfallet ska alla uppgifter granskas kritiskt, men en majoritet av forskare hävdar att män- niskan har en påverkan på växthuseffekten. FN:s klimatpanel, IPCC, har i år lagt fram en rap- port om växthuseffekten. Flera tusen forskare är eniga om att våra utsläpp av växthusgaser, där koldioxid är den viktigaste, kommer att orsaka stora störningar på vårt klimat. Det nya med den här rapporten är att den om möjligt är ännu mer pessimistisk än tidigare rap- porter. Forskarnas dataprogram blir säkrare på att visa vilka störningar som kommer. Prognossäkerheten ökar. De kommande 100 åren kommer klimatet i Mel- lansverige, säger många forskare, att förändras från ett nordiskt till ett mellaneuropeiskt klimat. Det låter i och för sig skönt men bär inom sig stora problem. Ingen vet hur en så hastig klimatförändring kommer till stånd. Vi riskerar tvära kast mellan stora ytterlig- heter; massor av regn på sina håll under vissa år, torka på andra. Extrem värme eller långa köldperio- der kan avlösa varandra. Vill det sig riktigt illa för Sverige stannar den nordatlantiska pumpen, den som till sin verkan är känd som Golfströmmen. Skulle pumpen stanna stan- nar Golfströmmen. Ett sådant stopp kan komma snabbt, kanske inom en tioårsperiod, och komma att bli en total katastrof för norra Europa. Medeltempe- raturen i Sverige skulle sjunka, säger forskarna, med 7 grader. Vintern skulle bli minst sex månader i hela landet. Den odlingsbara marken skulle i princip för- svinna. Ja visst är det en svartmålning, kan många tycka, men det är ändå signaler som vi måste ta på största allvar. Den samlade expertisen är enig i sin oro. Det finns enstaka forskare som ifrågasätter IPCC:s rön, men de är få. Oavsett det är risken stor att IPCC:s forskare har rätt. Vi måste handla som om de har rätt. Det finns inget försvar för att strunta i frågan. Det finns heller inget försvar för dem som försöker för- ringa vårt ansvar för den globala miljön. Regeringens mål är att de svenska utsläppen av växthusgaser ska bli minst 4 % lägre än 1990. Vi tror inte att de åtgärder regeringen föreslår är tillräckliga. Redan i april 2000 presenterade Klimatkommittén sina överväganden och mål, och redan i den kommit- téns direktiv poängterade man målsättningen med de beslut som regeringen och stödpartierna ställt sig bakom. Man har inte presenterat tillräckligt med åtgärder som kan tänkas bryta denna negativa ut- veckling av Sveriges utsläpp. Från något partis sida efterfrågas flexibilitet. Man säger sig vilja ta klimatfrågorna på allvar men de facto ifrågasätter och bagatelliserar man problemen. Det finns en risk för att kortsiktigt ekonomiskt tän- kande tar över om man vill mäta med ett måttband av gummi. Dessutom har Moderaterna ingått en ohelig allians med Socialdemokraterna och vill inte låta EU:s beslutsregler förändras så att beslut om mil- jöskatter kan fattas med majoritet. Eftersom enighet krävs kommer det medlemsland som har den lägsta miljöambitionen att stoppa en rationell klimatpolitik. Ett annat parti ger sken av att vilja gå längre. Man säger sig vilja sänka utsläppen mer än 4 %, men då räknar man in s.k. sänkor. Kolsänkorna, som vi har anledning att diskutera, är inte statiska. De varierar med tiden genom avverkningar och skogsbränder och inte minst genom naturlig död. Kyotoprotokollet ger möjligheter för länder att klara sina åtaganden genom att handla med utsläpps- rätter. Att fördela utsläppsrätter via marknaden har stora fördelar jämfört med administrativa regleringar och jämfört med skatter och subventioner. I förläng- ningen ges hushåll och företag möjlighet att påverka den tekniska utvecklingen i rätt riktning. Det är därför nödvändigt att vi ägnar kraft åt att införa ett system för handel med utsläppsrätter. Vi kan skapa en ekolo- gisk euro, en gemensam valuta för den handeln. Herr talman! När det slutligen gäller val av metod för att producera energi är de i dag kända källor som uppfyller kraven på hållbarhet egentligen begränsade till vinden, solen och biobränslen. Jag skulle när det gäller åtgärderna från regeringens sida vilja se kraft- fullare tag för att påskynda utbyggnaden av vindkraft, dock inte till vilket pris som helst. Utbyggnad av vindkraft måste självklart miljöprövas. Den medför på sina ställen miljöproblem i sig i form av buller, estetiska problem m.m. Det är dock min bestämda uppfattning att det finns en potential för regeringen att agera kraftfullare för att påskynda utvecklingen. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 15.

Anf. 131 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Det är många som har pratat om klimatproblemen och de effekter man kan vänta sig att de kommer att ge upphov till. Jag tycker att Mode- raterna gav en bra sammanfattning av de problem som hotar i och med klimatförändringarna. Vissa saker kan man se nu, men det mesta kommer. Jag vill egentligen bara komplettera bilden med att säga några ord om vad som kan tänkas hända i Sverige. Man tror bl.a. att fjällvärldens ekosystem kommer att påverkas drastiskt av en klimatföränd- ring. Det kommer att leda till en ökad förbuskning och utslagning av många av de organismer som är anpassade till det karga klimatet. Det kommer att bli ökad sannolikhet för extrema sommar- och höstflöden i floderna, samtidigt som vårflödena avtar. Kusterna i södra Sverige kan drabbas av ökad ero- sion som följd av en stigande havsnivå. Man tror att korrosionen på byggnader, bilar osv. kommer att tillta på grund av en ökad luftfuktighet. Det finns naturligtvis också effekter som man i ett kortsiktigt perspektiv kan betrakta som positiva. En högre temperatur på vintrarna ger exempelvis färre tjälskador och mindre snömängder, som t.ex. skulle kunna leda till mindre kostnader för väghållning. Men det skulle leda till stora problem när det gäller turist- näringen. Det tar tid att vända den utveckling vi har nu. Miljöpartiet har pratat om klimatproblem sedan 80- talet. Först nu har det kommit ett mål för den svenska klimatpolitiken som innebär någonting annat än oför- ändrade utsläpp. Det tar tid att vända denna utveck- ling, och det är inte förrän världens politiker tar sitt ansvar för detta problem som man kommer att kunna hejda klimatförändringarna. Det vi ser nu är i många avseenden en vänta-och- se-politik, tycker jag. Tyvärr är en vänta-och-se- politik i detta fall att betrakta som en synnerligen aktiv politik. Det är inte så att det kommer att bli enklare om vi väntar och ser. Tvärtom kommer för- ändringarna att bli desto tydligare om vi väntar och ser. Miljöpartiet anser, precis som regeringen, att Sve- rige ska vara ett föregångsland på klimatområdet. Det innebär att vi inte ska invänta andra länders agerande utan ta det ansvar som ankommer på oss som ett av de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser. Det är vårt ansvar som världsmedborgare. Där delar vi regeringens uppfattning helt och hållet. Jag tror att det är viktigt att inse att klimatföränd- ringar inte är gratis. Man måste ställa sig frågan vem det är som ska betala för de åtgärder som behöver vidtas som en konsekvens av klimatförändringarna. Är det vi som lever nu, eller ska vi skjuta över kost- naderna till kommande generationer? En stor del av kostnaderna kommer att drabba kommande generationer, oavsett vad vi gör, eftersom vi har väntat så länge med att vidta konkreta åtgärder. Vi som lever nu har inte heller något val, utan vi kommer att drabbas. Men vi måste ändå ställa oss frågan hur vi ska se på vårt eget ansvar i förhållande till kommande generationer när det gäller de ekono- miska konsekvenserna. Försäkringsbolagen, t.ex., har blivit allt aktivare i klimatdebatten. Man konstaterar att de effekter som klimatförändringarna ger orsakar stora kostnader för försäkringsbolagen och för dem som är försäkrade, dvs. för oss vanliga människor och för samhället i stort. 30 naturkatastrofliknande händelser orsakade av klimatförändringar orsakade försäkringsförluster på vardera över 1 miljard dollar. De berodde på klimatet eller på väderrelaterade fenomen som kan kopplas till klimatförändringar. Det är oerhört stora kostnader. Översvämningar runt Arvika och i södra Norrland, osv., har kostat över 100 miljoner kronor vardera. Det är alltså inte gratis att vänta. Det är inte gratis att inte göra någonting. Det är klart att de internationella sambanden är viktiga i detta fall. Det är många som pratar om att det enbart är internationella överenskommelser som kan lösa dessa problem. Det håller vi i Miljöpartiet med om. Internationella överenskommelser är helt nödvändiga för att komma åt klimatförändringarna. Men det är bara med en kraftfull nationell klimatpoli- tik i ryggen som Sverige kan vara verkligt pådrivande i internationella klimatförhandlingar både inom ra- men för Kyotoprotokollet och inom EU. Vi anser att vi i Sverige ska ta initiativ till mer in- formella överenskommelser med våra grannländer om gemensamma åtgärder. Vi måste försöka skapa internationella överenskommelser på klimatområdet på många olika plan. Vi är övertygade om att det bästa argumentet i alla former av internationella förhandlingar är att vara ett gott exempel själv och visa en tydlig vilja att ta sitt eget ansvar. Moderaterna har en underlig syn på vad som är världen när man säger att Sverige är ett av de länder i världen som har lägst koldioxidutsläpp per person. Det stämmer naturligtvis inte - om man inte bara räknar västvärlden. Det finns ganska många länder som ligger i Latinamerika och Afrika, exempelvis. Varje svensk orsakar i genomsnitt drygt tre gånger mer utsläpp än varje person i Latinamerika. Det är vi i den rika delen av världen som i dag tar oss rätten till en utveckling och ett samhälle som rubbar balansen i jordens klimatsystem. Vi i Miljöpartiet anser att dessa skillnader måste utjämnas. Vi måste minska våra utsläpp för att det ska kunna skapas ett rättvist miljöutrymme i världen när det gäller koldioxidfrågorna. Angående den målsättning som föreslås i propo- sitionen - att man ska minska utsläppen med 4 % - låter det på en del som pratar här som att det skulle vara ett stort problem som kräver en stor mängd drastiska åtgärder. Jag tycker man ska fråga sig hur radikal denna målsättning egentligen är. Den utredning som ligger till grund för proposi- tionen, Klimatkommitténs utredning, föreslog som målsättning -2 % till 2010. I det avseendet kan -4 % betraktas som en ganska radikal målsättning. Faktum är att det är ganska många saker som har förändrats sedan Klimatkommittén kom med sitt förslag. Bl.a. har prognoserna för de framtida utsläppen förändrats avsevärt. De gäller hur utsläppen framöver kommer att förändras om vi inte gör någonting mer än vad vi redan har gjort. När Klimatkommittén lade sitt förslag trodde man att utsläppen skulle öka med upp till 15 % till 2010 med redan vidtagna åtgärder. Det var med denna utgångspunkt som Klimatkommittén föreslog ett mål på -2 %. Nu tyder i stället prognoserna på att utsläp- pen kommer att vara oförändrade år 2010 med de redan vidtagna åtgärderna. Utifrån en jämförelse däremellan borde man rimligen kunna komma till ett betydligt starkare mål än -4 % om man är beredd att vidta några ytterligare åtgärder. De förslag på åtgärder som fanns i Klimatkom- mittén, och som skulle innebära den stora förändring- en att man kunde gå från en prognos på +15 % till ett mål på -2 %, handlade till största delen om en infor- mationskampanj. Det fanns också en diskussion om ekonomiska styrmedel, men inga konkreta förslag. Jag tycker att det är väldigt viktigt att känna till dessa grundläggande fakta när man ska bedöma hur målsättningen egentligen ser ut. Vi i Miljöpartiet anser inte att -4 % är en radikal målsättning. Vi anser tvärtom att den skulle kunna skärpas rejält. Vi före- slår ett mål på -10 % till år 2010. Man kan för en gångs skull berömma Centerparti- et, som också har vågat gå längre i det här avseendet. Egentligen är det bara ett parti här i kammaren som tycker att -4 % är en för radikal målsättning. Det är Moderaterna. Vi i Miljöpartiet föreslår alltså en mål- sättning på -10 %. Man kan också diskutera vilken betydelse sådana här mål över huvud taget har. Vi i Miljöpartiet anser att mål kan vara av väldigt stor betydelse, framför allt för att visa vad man anser behövs i ett långsiktigt perspektiv. Därmed visar man också på en viljeinrikt- ning som man förhoppningsvis avser att följa upp med de åtgärder som krävs för att man ska nå mål- sättningen. Vilka åtgärder föreslår vi i Miljöpartiet för att man ska nå vårt mål på -10 %? Framför allt handlar det om ekonomiska styrmedel av olika slag. Klimat- kommittén pekade ut ekonomiska styrmedel som den viktigaste åtgärden för att komma till rätta med kli- matförändringarna. Miljöpartiet delar den uppfatt- ningen. En fortsatt grön skatteväxling är därför grundbulten i den gröna klimatpolitiken. Det är också viktigt att man har en långsiktig strategi för en grön skatteväxling, så att man får en förutsägbarhet och så att företag och enskilda kan anpassa sig. Vi anser att koldioxidskatten bör höjas stegvis och att detta ska kompenseras med en höjning av grun- davdraget och en sänkning av arbetsgivaravgifterna i motsvarande mån. Vi anser också att en större del av industrin ska åläggas att betala full koldioxidskatt. När det gäller den särskilt elintensiva industrin anser vi att den tills vidare bör få behålla sina undantag, men endast för den del av utsläppen som rör produk- tionsprocessen. Vi anser att man ska införa miljösty- rande trängselavgifter i tätorter. Vi vill att man ska gynna introduktion av förnybara bränslen genom att skattebefria dessa. Vi stöder Centerpartiets uppfatt- ning i det avseendet. Vi har också en del andra åtgärder som inte bara handlar om ekonomiska styrmedel - olika åtgärder för att exempelvis minska flygtrafiken, tillfälligt stopp för nyetablering av externa köpcentrum, krav på att alla bensinmackar ska tillhandahålla ett icke- fossilt drivmedel osv. Vi har en mängd åtgärder som man skulle kunna genomföra och som skulle leda till ett mål som var mer anpassat till de långsiktiga kra- ven. Man behöver nå ungefär 75 % minskning av kol- dioxidutsläppen till år 2050. Vi i Miljöpartiet föreslår därför att man ska ha en målsättning som är betydligt radikalare än de 4 % som regeringen föreslår. Det finns egentligen en sak som är riktigt bra i re- geringens proposition, och det är att man utesluter sänkor och flexibla mekanismer ur målet och sätter upp ett rent nationellt mål. Det är vi mycket glada för. Den svenska regeringens klimatpolitik är an- svarstagande i ord, men tyvärr inte i de förslag som den resulterar i. Målsättningen om 4 % minskning till 2010 innebär att man lämnar över större delen av problemet till kommande generationer. Det handlar alltså än en gång om att dagens miljöproblem ska lösas av någon annan, någon annan gång, någon an- nanstans. Vi i Miljöpartiet tycker att det är mycket beklagligt. Jag vill yrka bifall till reservation 3 och reserva- tion 32.

Anf. 132 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Jag tänkte utreda två missförstånd i Maria Wetterstrands inlägg. Först och främst har inte Moderaterna sagt nej till det 4-procentsmål som regeringen har. Vi har sagt nej till det sätt på vilket man har arbetat fram det. Vi har alltså inte tagit ställning till någon exakt siffra, men vi tycker att regeringen borde ha underbyggt sitt under- lag lite bättre. Den andra saken som Maria Wetterstrand har missuppfattat - och det kommer hon att se när hon så småningom läser mitt anförande i protokollet - är att jag inte sade att Sverige tillhör de länder i världen som har de lägsta växthuseffekterna. Jag hade ett litet "i" med också, dvs. i-världen. Per capita i i-världen var mitt mått, så det stämmer inte heller. Det moderata alternativet i de här frågorna hand- lar om att få mest miljö för pengarna. Det tycker jag inte att man uppnår med de lösningar som Maria Wetterstrand efterfrågar. Hon vill ha rena nationella lösningar på globala problem, och det tror jag inte är speciellt effektivt. Ett annat misstag som jag tycker att Maria Wet- terstrand gör i sitt anförande är de väldigt snabba slutsatserna kring de översvämningsproblem och andra naturkatastrofer som hon nämnde. Hon drar väldigt lättvindigt slutsatsen att detta är en del av klimatförändringarna. I Sverige har vi haft stora över- svämningar ungefär i intervallet vart 30:e år, och även den översvämning vi hade i fjor stämmer unge- fär in i detta mönster. Det är alltså för tidigt att dra slutsatsen av de naturkatastrofer Maria Wetterstrand hänvisar till att de är effekter av klimatförändringar. Jag har också hört Bert Bohlin, Sveriges repre- sentant i IPCC, säga att det är för tidigt att dra den typen av slutsatser redan.

Anf. 133 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Jag är glad att jag har missuppfattat Lars Lindblad när det gäller synen på världen och att han sade i-världens utsläpp. Det är inte alls alltid moderater lägger till det där i:et i dessa sammanhang, så det var ju bra. När det gäller frågan om kostnaderna för över- svämningar osv. tycker jag att det viktigaste är att se på vad det kan tänkas kosta i framtiden om vi får mer av de här sakerna, som faktiskt - det vet både Lars Lindblad och jag och många andra - har fått en viss ökad frekvens de senaste åren. Vad kommer det att kosta om vi får mer av detta i framtiden, och vem ska i så fall betala? Ska vi ta ansvar nu och försöka mins- ka de kostnaderna för framtiden, eller ska vi lämna över hela det ansvaret till kommande generationer? Jag håller med om att det är viktigt att vara kritisk mot vetenskapliga rön. Det var därför jag också ville berömma Lars Lindblad för den bild av hur vetenska- pen ser på klimatproblemet som han gav i sitt anfö- rande, och också slutsatsen att man måste göra nå- gonting åt det oavsett hur säker eller icke säker man är på att detta verkligen är ett problem. En stor del av den vetenskapliga världen är nämligen överens om att detta är ett problem och att det är de här effekterna vi kommer att se mer av i framtiden. Då ville jag belysa vad detta kan kosta. Jag menar också att det vi ser i dag till viss del kan relateras till klimatförändringar - inte med hundra procents säkerhet, naturligtvis, men med tillräckligt stor sannolikhet för att det ska vara väsentligt att påpeka det. Lars Lindblad ställde ytterligare någon fråga som jag för tillfället har glömt bort. Han får gärna ställa den igen.

Anf. 134 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Det var mer en redogörelse för vår politik. Jag tror att jag fick svar på frågorna. Jag får väl också konstatera att jag kanske miss- uppfattade Maria Wetterstrands inlägg när det gäller kostnaderna. Den enighet som nu råder i kammaren, herr tal- man, markerar inte på något sätt att vi skulle ha sam- ma syn som Miljöpartiet i de här frågorna, framför allt inte när det gäller verktyg och metoder. Det vill jag klart hävda, även om det råder en viss harmoni här just nu.

Anf. 135 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Vi har inte samma uppfattning. Jag tror säkert inte att Moderaterna och regeringen heller har samma uppfattning, även om nu Moderaterna säger sig icke vara uttalade motståndare till 4- procentsmålet utan i stället menar att man icke tar ställning till det. Jag anser naturligtvis från Miljöpartiets sida att det är väldigt väsentligt att vi har ett mål. Det som är bra med det här målet är att man inte har flexmex och sänkor inblandade. Anledningen till att vi tycker det är inte att vi är emot att man ska vidta åtgärder exem- pelvis i andra länder, men man måste renodla de svenska nationella åtagandena. Sedan är det okej för oss om man sätter upp ett mål när det gäller flexmex och sänkor också, men vi måste se vad det är vi ska ta ansvar för nationellt. Vi har nämligen ett väldigt stort ansvar som ett av de rikaste länderna i världen att vara ett föregångsland och att ha en teknikutveckling som leder till att man på andra ställen vid senare tillfällen inte kommer att behöva bygga in sig i de problem som vi har. Vi ska ju nå längre än de här 4 procenten; det är vi ju alla överens om. Även om vi är oense om hur långt vi ska nå till 2010 är vi alla överens om att vi ska nå längre än de här 4 procenten någon gång i framtiden. Då behöver vi en rejäl teknikutveckling, och jag tror att det är vi i västvärlden som till stor del behöver stå för den teknikutvecklingen. Då måste vi, tycker jag, också av den anledningen ha skärpta krav på oss själva nationellt.

Anf. 136 Ingemar Josefsson (S)
Herr talman! Klimatförändringarna på jorden är vår tids allra största och viktigaste miljöutmaning. De senaste 150 åren har atmosfärens halt av koldioxid ökat med drygt 30 %. Ökningen beror till ca 75 % på den välfärdsskapande energitillförseln i världen som är baserad på eldning av fossila bränslen - kol, olja och naturgas. Sedan 1987 har FN:s klimatpanel IPCC, som be- står av 2 000 av världens främsta klimatforskare, sammanfattat kunskapsläget i flera rapporter. I den senaste rapporten är forskarna överens om att den temperaturökning som vi hittills sett inte kan förkla- ras på annat sätt än huvudsakligen som ett resultat av den växande mängden växthusgaser i atmosfären, att mängden koldioxid sannolikt kommer att mer än fördubblas under 2000-talet om inte specifika åtgär- der för att minska utsläppen vidtas samt att jordens medeltemperatur kommer att öka ytterligare, vilket även någon talare före mig har sagt, med 1,4-5,8 grader fram till 2100. Internationella klimatförhandlingar och Kyoto- protokollet är en följd av FN:s konferens om hållbar utveckling för tio år sedan i Rio. I Kyoto för drygt fyra år sedan enades världens länder om att i-länderna skulle gå före i arbetet med att förhindra en klimat- förändring genom att minska sina utsläpp av växthus- gaser med 5,2 % till åren 2008-2012 jämfört med 1990 års utsläpp. Sedan dess har de internationella klimatförhandlingarna handlat om att skapa ett regel- verk om hur det ska gå till. I Sverige tog vi intryck av de vetenskapliga rap- porterna och lät dem sätta spår i våra beslut. En tradi- tion av ambitiös klimat- och miljöpolitik möjliggör dagens beslut. Som första land i världen införde Sve- rige en koldioxidskatt år 1991 som därefter höjdes vid flera tillfällen. Vår energipolitik är sedan tio år tillba- ka inriktad på hushållning, energieffektivisering och att främja förnybara bränslen. Grunden för vårt ambitiösa klimatarbete är ett riksdagsbeslut om att Sverige ska stabilisera sina koldioxidutsläpp år 2000 jämfört med 1990 års nivå, och därefter ska koldioxidutsläppen minska. Det beslutet fattade vi i början av 90-talet. Vi har klarat det målet med råge. Vi har alltså visat att vi har kun- nat föra en framgångsrik klimatpolitik de senaste tio åren utan att den svenska konkurrenskraften eller sysselsättningen för de anställda har hotats. Nu är vi beredda att gå vidare. Utgångspunkten är att om vi börjar omställningen tidigt blir det billigare och bättre. De länder som väntar får göra sin omställning under kortare period, och det blir dyrare. De länder som går i spetsen för omställning och satsar på ny miljövänlig teknik kan sälja sina produkter och sin kunskap till andra länder. Det kommer att gynna dem, och det kommer att gyn- na svensk konkurrenskraft. De svenska utsläppen av växthusgaser ska vara minst 4 % lägre år 2010 än de var år 1990. Målet ska nås utan att vi ska använda sänkor och flexibla meka- nismer, dvs. handel och miljöinvesteringar i andra länder. Vid en kontrollstation år 2004 kan regeringen som komplement föreslå ett mål som skärps med de flexibla mekanismerna. Men kom ihåg: Detta är det första steget. Kyoto- protokollet förutsätter en fortsättning. Dessa förhand- lingar ska igångsättas senast år 2005, säger protokol- let. För tydlighetens skull ska också sägas att proto- kollet ger ett land som överträffar sitt åtagande möj- lighet att tillgodoräkna sig detta vid kommande för- handlingstillfällen. Det är viktigt att ha det sagt för vår egen del. Dagens ärende gäller för det första riksdagens godkännande av Kyotoprotokollet. En förutsättning är dock, säger propositionen, att EU och dess medlems- stater gemensamt kan ratificera protokollet. För det andra föreslår utskottet i linje med regeringens för- slag svenska mål för de gaser som omfattas av proto- kollet och med samma åtagandetider, nämligen ett medelvärde av utsläppen 2008-2012. Som mål före- slår regeringen, som vi har hört, en minskning med 4 % räknat från år 1990. Förslaget innehåller också två kontrollstationer år 2004 och 2008. Här är också värt att nämna de andra ländernas fördelning enligt den uppgörelse som har gjorts inom EU. För Sveriges del är det +4 %. Belgi- en har -7,5 %, Danmark har -21 %, England har - 12,5 %, Italien -6,5 % och Tyskland -21 %. Men andra länder i södra Europa har å sin sida också plus- värden som vi, och en del har rejäla plusvärden. Redan i dag vet vi att England och Tyskland pre- cis som vi räknar med att ta ut mer i den första etap- pen. De är medvetna om att det kommer att bli svåra- re ju längre man väntar med att genomföra sina åta- ganden. Till propositionen är också formulerat ett mål i form av en långsiktig målsättning till år 2050. Den bygger i huvudsak på EU:s sjätte miljöhandlingspro- gram efter en modell beräknad på utsläppen på 4,5 ton koldioxid per invånare, vilket skulle ge 550 ppm, dvs. koncentration av halt koldioxid i atmosfären. Skulle man gå efter det innebär det runt 50 % minskning för Sveriges del. Men det skulle ändå innebära att vi får en höjning totalt sett i världen. År 1999 var värdet 366 ppm. Detta förklaras av att u- världen måste tillåtas öka mer när i-världen ska trycka tillbaka sina utsläpp. Så t.ex. har USA över 20 ton per invånare och Eu- ropa 8 ton men Afrika endast 1 ton och Kina 2 ton per invånare. Det gör att även om i-världen tvingar tillba- ka sina utsläpp kommer det med den berättigade del av de resurser som u-världen har att innebära en höj- ning från 366 ppm till 550 ppm i det tänkta exemplet. Till dagens betänkande är fogat 36 reservationer. Det kan ge en bild av en stor splittring om regering- ens förslag till beslut. Men ser man till förslagen till beslut, vilka behandlas i avsnitten 5 och 7 i proposi- tionen, blir bilden en annan. Till frågan om godkän- nande av att regeringen å Sveriges vägnar skriver på Kyotoprotokollet finns egentligen inga reservationer. I förslaget om mål för Sverige, -4 %, finns det bara två reservationer. Vi har nu hört att moderaterna har sagt att de i varje fall ibland är med på 4 %, om jag har förstått det rätt. Jag kan läsa ur reservationen. Där står att man föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag om målet för den svenska klimatpolitiken. Det är vad som står skrivet i den delen. I den inställningen är moderaterna ensamma. Samtidigt ska väl sägas att det heller inte står nå- gonstans vad de vill i stället. Det står inte om de stö- der Kyotoprotokollets förslag eller vårt gamla riks- dagsbeslut om 0 % i ökning av utsläpp för att därefter minska dem till år 2002. Här är det svårt att veta vad Moderaterna står någonstans. Resten av de 36 reservationerna berör val av me- toder och detaljer. Det är nog så viktigt. Men i dessa delar är propositionen mer att se som en redovisning för riksdagen av förslag som redan har beslutats av riksdagen eller frågor där propositioner är att vänta. En rad av de frågor som Ulf Björklund, Eskil Er- landsson, Harald Nordlund och Maria Wetterstrand har tagit upp kommer att kunna tas med i kommande propositioner och finns också till stora delar med i sådana beslut som redan är fattade. En rad av de förslagen är sådant som jag och mitt parti är beredda att diskutera med er om. Har vi nu ett gemensamt mål - och det är viktigt - ska vi naturligt- vis också tillsammans se till att vi når upp till det. Ytterligare ett ställningstagande kommer att ske med dagens beslut. Det gäller det återstående femton- de delmålet som tidigare saknats i riksdagens beslut om miljömål. I och med dagens beslut kommer vi nu att ha miljömålen och de femton delmålen kompletta. Jag redovisade nyss en stor enighet inom utskottet om målen. Metoderna har vi olika meningar om. Enigheten om målen bryts bara av Moderaterna, som jag sade. Därför vill jag gärna att Lars Lindblad ger lite mer substans i vad Moderaterna har för förslag till mål i den delen. Herr talman! Jag anser att det är viktigt och gläd- jande med en stor uppslutning kring målen. Varför vill jag det? Normalt har vi ju inte något emot att vi bråkar lite och har olika alternativ. Jag tror att detta är ett mycket speciellt politiskt problem. Det är ovanligt långsiktigt. Det kommer att ta lång tid att förverkliga och att komma ned i värden som är hållbara för värl- den. Det kommer att vara olika majoriteter under den tiden. Också det talar för att man ska försöka att få så stor samstämmighet som möjligt. Om vi är överens kommer det också att öka våra internationella möjlig- heter att påverka. I den här frågan ska man nog efter- sträva så stor samsyn som möjligt. Det ökar våra chanser, Sveriges chanser och världens chanser i den delen. Men det räcker inte med att vi diskuterar och är överens i riksdagen. Vi måste också gemensamt få med våra invånare på dessa idéer. Där måste vi kom- ma till en situation där vi alla, invånare som riks- dagsledamöter, tar ett personligt ansvar för utveck- lingen. Det är ofta som människor på möten tror att detta är en fråga som måste lösas av industrin medan vi som familjer kan stå vid sidan av - att detta inte kommer att påverka oss. Ingenting kan vara felaktiga- re. Stora insatser har gjorts inom industrin. Numera är också de enskilda familjerna, de enskilda individerna, berörda om vi ska klara de lägre utsläppsnivåerna. I mitt län, Stockholms län, talar invånarna ofta om att utsläppen kan klaras bara bilarna i Stockholms innerstad tas bort. Det räcker inte. 90 % av biltrafiken i Stockholms län är utanför innerstaden. De utanför vill gärna säga att det är de som åker i innerstaden som förorsakar problemen. På samma sätt är det med tätorter i övrigt i landet. Människor säger ofta att det är tätorten som förorsa- kar problemet med bilar. Men tre fjärdedelar av ut- släppen från bilarna är i ren landsbygd eller mindre tätorter. Ingen kommer undan om vi ska klara målet. Likadant är det med kollektivtrafiken. Den ned- rustning av kollektivtrafiken som sker i ett län som mitt är inte bra för påverkan på miljön. När taxorna höjs och standarden blir sämre och det inte går att lita på kollektivtrafiken leder det inte till bättre miljöför- hållanden utan till sämre. Folk väljer då bilen i stället. Det här är lite av bakgrunden till att vi föreslår en informationsinsats. Det satsas 30 miljoner kronor per år för åren 2002, 2003 och 2004. Tanken är att få med alla och förklara vad det är vi gemensamt ska uppnå, hur Sverige förhåller sig till resten av världen och vad vårt åtagande är. Till sist ska jag säga några ord om metod och strategi. Strategin omfattar nu gällande energi- och transportpolitiska beslut, regeringens infrastruktur- proposition och kommande förslag till energiproposi- tion våren 2002. Flera åtgärder och preciseringar kan behövas, och uppföljning är därför en viktig del av en sådan strategi. För att nå målet i propositionen föreslår regering- en och Vänsterpartiet en rad åtgärder. Jag vill bara nämna några. Det är klimatinvesteringsprogram i kommunerna. De lokala investeringsprogrammen ersätts fr.o.m. årsskiftet av ett stöd till klimatprojekt i kommunerna. Jag har nämnt informationsinsatser. Det är strategi för alternativa drivmedel. Det är främjande av el från förnybara energikällor genom s.k. gröna certifikat. Miljövårdsrådet - som vi har presenterat i miljömålspropositionen - ska samordna myndigheternas klimatarbete. Det finns ett uppdrag till de statliga fastighetsägarna att beskriva möjlighe- terna till ökad energieffektivisering och minskat be- roende av fossila bränslen. En kommission ska analy- sera på vilka områden fossila bränslen kan effektivi- seras eller ersättas med andra bränslen. Andra åtgärder som tas upp är möjligheterna att införa gröna certifikat för alternativa drivmedel och möjligheterna att inkludera avgifter för koldioxidut- släppen i flygets start- och landningsavgifter. I den kommande översynen av plan- och byggla- gen ska frågan om externa köpcentrum och deras påverkan på transporterna tas upp. Ekonomiska styr- medel, miljöskatter, subventioner och borttagande av subventioner, lagstiftning och frivilliga överenskom- melser ska användas för att minska klimatutsläppen. Sektorsansvaret behöver utvecklas så att det blir tydligt vilka myndigheter som har ansvar för klimat- politiken inom ett område, t.ex. transport och industri samt el och värme. Det här var några exempel på vad som finns med. Herr talman! Det har tagit tio år från Riomötet till dagens beslut. Kyotoprotokollet har genom USA:s avhopp fått ett mycket allvarligt bakslag. Det är ett bakslag som vi hoppas ska gå att rätta till. Tiden arbetar mot oss. Förändringar kan bara ske på mycket lång sikt. Låt inte detta bli ett skäl att inte göra något i dag. Vi kommer att lämna stora miljöproblem till kommande generationer. När vi nu vet, vore det inte rätt att avstå från insatser. Det vore oansvarigt och på gränsen till brottsligt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Anf. 137 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Jag har två frågor till Ingemar Jo- sefsson. Den första frågan handlar om ett förslag från Miljöpartiet om att man bör tillsätta en utredning som ska ha i uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att parera, motverka och förebygga konsekvenser- na av de klimatförändringar som kan tänkas uppstå i framtiden, t.ex. extrema väderfenomen och över- svämningar. Vi vill att en sådan utredning ska tillsät- tas. Vi undrar varför Socialdemokraterna avstyrker detta och om Ingemar Josefsson har någon kommen- tar. Den andra frågan gäller att jag blir lite bekymrad över att Ingemar Josefsson vill understryka det fak- tum att den som gör mer än Kyotoåtagandet nu kan slippa göra det sedan. Det är förvisso sant. Menar Socialdemokraterna med det att det finns en risk att om det återigen sätts ett otillräckligt mål i den fort- satta Kyotoprocessen, vilket mycket väl kan bli fallet - särskilt om USA ska in i denna process, vilket na- turligtvis är önskvärt - att Sveriges process avstannar framöver?

Anf. 138 Ingemar Josefsson (S)
Herr talman! När vi inte hade något protokoll, när det inte fanns någon internationell överenskommelse, gjorde Sverige egna åtaganden. Vi kunde visa att det gick att göra förändringar. Då var det en fördel att visa för världen i övrigt att här finns exempel på hur man kan göra. När protokollet väl är antaget ska vi verka inom ramen för det. Det är ingen mening att på sikt ha större ambitioner än andra länder. Det viktiga är att se till att alla länder förflyttar sig. Att lilla Sverige en- skilt i slutändan skulle ha ett annat mål - då talar jag inte på kort sikt utan på lång sikt - än övriga världen är icke meningsfullt. Därför är det fråga om en infas- ning för Sveriges del i det internationella åtagandet. Det är ekonomiskt fördelaktigt om Sverige börjar infasningen så tidigt som möjligt och har det tillgodo senare. Så är det tänkt.

Anf. 139 Maria Wetterstrand (Mp)
Herr talman! Jag blir ändå lite bekymrad. Det be- ror lite på vad man menar med långsiktigt och kort- siktigt i det här sammanhanget. I den långsiktiga målsättningen pratas det om en 50-procentig minsk- ning till 2050. Många miljöorganisationer pratar om att en 75-procentig minskning till 2050 kan bli nöd- vändig. Det beror mycket på befolkningsutveckling- en. Vår synpunkt är att det i så stor utsträckning som möjligt ska finnas ett rättvist miljöutrymme, dvs. fördelning mellan världens länder beroende på hur många som bor där osv. Jag kan acceptera att Sverige inte ska gå längre i det långsiktiga perspektivet, men att Sverige inte ska gå längre på vägen dit har jag svårt att acceptera. Även i de sammanhangen kommer det att behövas länder som går före och visar att det går att göra ett större åtagande. Kyotoprotokollet blir ändå något slags miniminivå för vad man kan tänka sig att komma överens om. Ska länder som USA in i detta kan denna miniminivå komma att ligga ganska lågt. Då kommer det att un- der lång tid framöver vara viktigt att Sverige är ett föregångsland. Vi kommer att ha nytta av teknikut- veckling som kan exporteras till länder i ett senare skede. Jag undrar fortfarande om utredningen som ska lägga fram förslag på åtgärder på hur konsekvenser av klimatförändringar kan förebyggas.

Anf. 140 Ingemar Josefsson (S)
Herr talman! Det finns en risk att vi pratar bredvid varandra. Långsiktigt är långsiktigt. Nu pratar vi ofta om 2050. Regeringens förslag är att sträva efter en sänkning. I propositionen nämner man att man ska verka för lägre än 550 ppm internationellt. I praktiken har regeringen redan stakat ut att det kan bli fråga om att försöka eftersträva en minskning av det målet. Det är inte meningsfullt att på lång sikt se till att Sverige alltid ska ligga x % ovanför det teoretiska slutmålet i protokollet - bara för att visa att vi är duktiga. I och med att vi får protokollet måste Sverige agera inom ramen för det protokollet. Jag hoppas att Maria Wetterstrand förstod mig i den delen.

Anf. 141 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Ingemar Josefsson ställde frågan vad som egentligen är den moderata politiken. Jag kan börja med att uppmana honom att läsa de delar av betänkandet där det står om vår särskilda partimotion som vi väckte i samband med detta ärende. Den moderata politiken går ut på två saker, och det är också två förslag som ligger i regeringens pro- position. Nr 1 är att Moderaterna företräder Kyoto- protokollet, liksom övriga partier här i riksdagen. Nr 2 handlar om att vi avstyrker regeringens klimat- mål med motiveringen att regeringen bör återkomma till riksdagen med mera välunderbyggda förslag. Vi tycker att det vore anständigt att i en sådan här målproposition beskriva vilka metoder man ska an- vända. Det är inte för inte som den elintensiva indust- rin har uppvaktat utskottet och visat mycket stor oro inför framtiden. Det är inte bra när vi i riksdagen fattar beslut som inte är tydliga för våra medborgare och andra aktörer i landet. Ett annat skäl är att vi skulle vilja ha en mer kost- nads- och miljöeffektiv problemlösning, genom att lösa de här problemen bl.a. internationellt, med inter- nationella metoder. Vi tycker att det är fel att man utesluter dessa i propositionen och inriktar sig helt och hållet på det nationella. Man utesluter också helt arbetet med de intressanta kolsänkorna som medel. Vår hållning är att globala problem måste lösas med globala metoder. Det är det som är vår hållning här.

Anf. 142 Ingemar Josefsson (S)
Herr talman! Socialdemokraterna utesluter ingen- ting av det som tas upp här, eftersom vi har talat om att det ska prövas vid kontrollstationen 2004. Den möjligheten finns alltså. Det verkar mer vara den obotfärdiges förhinder när Lars Lindblad nu talar. Jag måste också få göra ett påpekande. Lars Lind- blad hänvisade tidigare till Bert Bolin och sade att här finns en vetenskapsman som säger att man inte får ta enskilda händelser. Det är riktigt att han säger det. När Lars Lindblad har inlett sitt anförande med att i stort sett ha hyvlat av Bert Bolin med sitt sätt att bedöma hur utvecklingen ska vara blir det närmast en förolämpning mot Bert Bohlin. Om man har lyssnat på Bert Bohlin inser man att hela den första delen av Lars Lindblads anförande inte kan hållas. Ni försöker föra ut en tveksamhet som ska göra att medborgarna blir osäkra om det här är nödvändigt eller inte. Däri ligger väl också att ni inte preciserar vad målet ska vara.

Anf. 143 Lars Lindblad (M)
Herr talman! Den invändning mot den allmänna debatten som jag tycker att det finns anledning att göra, som jag försökte belysa i mitt anförande, är just att det ges en bild av att det bara får finnas en san- ning. Det är dessutom inte sant. Det finns mängder av forskare som pekar på annat. Det är viktigt att vi riksdagsledamöter har förmåga att suga upp de strömningar som finns och inte låser oss vid en bild. Sedan kommer jag fram till slutsatsen att vi ska biträ- da Kyotoprotokollet m.m. Det fanns en tid när bara en sanning fick råda. Det var på den tiden när man ansåg att jorden var platt, och alla som sade att jorden var rund avrättades. Det är den typen av politik som jag vill undvika och som jag har talat om här i dag. Vår huvudsakliga kritik mot regeringens politik är att målet -4 % är enbart nationellt. Jag skulle vilja ställa en kontrollfråga för att se vad det här innebär för Ingemar Josefsson, som har viss insyn i regeringens arbete: Kommer den svenska basindustrin att få koldioxidskatt införd för att rege- ringens mål framöver ska uppnås? Är det en konsek- vens av detta nationella mål? Det råder en stor osä- kerhet bland medborgarna om dessa frågor.

Anf. 144 Ingemar Josefsson (S)
Herr talman! När Lars Lindblad ska argumentera för tveksamheten till miljöexperterna tar han exemp- let från den tiden när man diskuterade om jorden var platt eller rund. Då sår han fortfarande split. Alla människor vet ju att jorden är rund. Parallellen på det här området skulle då närmast vara att det inte är sant. Det är det som är beviset för det. Det där är ett sätt att försöka säga till människor att de inte behöver an- stränga sig därför att det nog inte är så farligt. Jag har nu lyssnat på alla talare, och inga andra än moderaten har försökt profilera sig genom att säga till människor att de inte behöver göra någonting. Det är precis vad Moderaterna försöker säga. Sedan kommer det åtgärder för svensk industri, men det kommer också motsvarande åtgärder för konkurrentländerna. Jag redovisade t.ex. vilka krav Tyskland kommer att få - de har dessutom bestämt sig för att höja kraven - vilka krav England har fått och vilka krav Danmark har fått. Sveriges industri ligger alltså väldigt bra till i förhållande till sina kon- kurrentländers industrier. Vi ger en möjlighet, genom ökningen, att ligga bra till inför nästa åtagandeperiod också. Det bör svensk industri räkna in när man be- dömer hur vi nu lägger våra förslag. Det kommer att vara till fördel för svensk industri.

Anf. 145 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag skulle vilja ha två bekräftelser av Ingemar Josefsson. För det första skulle jag vilja ha en bekräftelse på att Ingemar Josefsson och Social- demokraterna är beredda att höja ribban och spänna bågen lite mer, inte bara vid de kontrollstationstill- fällen som tas upp i propositionen och betänkandet utan också i samband med de årliga redovisningar som regeringen har att göra till riksdagen, så att vi kan komma längre i ambitionen att skapa en hållbar utveckling. För det andra skulle jag vilja ha en bekräftelse på att Socialdemokraterna och Ingemar Josefsson är beredda att hjälpa till i ambitionen att förändra EU- kommissionens förslag att skattenivån på biodrivme- del ska vara - hör och häpna! - lägst 50 % av vad motsvarande skattenivå är på bensin och diesel.

Anf. 146 Ingemar Josefsson (S)
Herr talman! När det gäller att höja ribban kan jag bekräfta att vi är beredda att göra det när vi har för- slag på sådant. I den redovisning jag gav ligger också att det nu finns en utredning om flexibla mekanismer som har fått regeringens uppdrag att se över den frå- gan för att vi ska kunna fasa in också de bitarna i det svenska systemet. Det borde jag kanske ha sagt, för alla känner väl inte till det. När den är färdig ska detta också bedömas, och det kan då också vara en del när vi höjer ribban. Vi är beredda att titta på alla sådana förslag, men vi är inte beredda att höja ribban bara för att straffa svensk industri i förhållande till andra. Det ska in i ett system där vi vet vad vi gör och där vi gör en bedöm- ning av vad vi gör i olika faser; i den här fasen eller i nästa åtagandeperiod. När det gäller EU-delen gör också vi bedömning- en att man måste göra en rad förändringar i EU- lagstiftningen om alternativa bränslen. Därför tittar vi också på de bitarna och ser vad vi ska göra. Exakt hur det ska utformas kan jag inte säga i dag, men det kan vi fortsätta diskussionerna om. Det behövs föränd- ringar på det området - det är sant.

Anf. 147 Eskil Erlandsson (C)
Herr talman! Jag tackar Ingemar Josefsson för svaret. Det gläder mig att vi tycks vara överens om att dels höja ribban, dels se till att investeringsmöjlighe- ter ska skapas för svenskt näringsliv, liksom för oss vanliga människor som har att investera i t.ex. mer miljövänliga fordon.

Anf. 148 Jonas Ringqvist (V)
Herr talman! Klimatfrågan är antagligen den mest angelägna miljöfråga som vi har att ta oss an, men den är också en av de svåraste. Grunden till våra utsläpp av växthusgaser är att nästan hela vår globala energiförsörjning kommer från fossila källor. Genom en ohållbar energiförsörjning ändrar vi atmosfärens sammansättning rejält. De förändringar som krävs av oss är därför mycket stora. Det är därför glädjande att trenden i Sverige för närvarande tycks gå åt rätt håll. Utsläppen har minskat de senaste åren. Än så länge sker det i otillräcklig omfattning, men vi har ändå sett ett trendbrott. Trots de små framstegen på nationell nivå de se- naste åren kan vi inte säga att riskerna med klimatför- ändringar verkar minska - tvärtom. Klimatfrågan är i huvudsak en internationell fråga. Det är oväsentligt var på jorden utsläppen sker. USA, som står för en betydande del av de totala utsläppen och är det land som släpper ut mest, har valt att stå utanför internationella överenskommelser om minskade utsläpp. I stället har den republikanska administrationen i USA valt att presentera en klimat- politik som inte alls är en garanti för minskade ut- släpp. Det är en politik som närmast är ett skämt, skulle jag vilja säga. De prioriterar helt uppenbart sina egna kortsiktiga ekonomiska intressen före miljöfrågor och grundläg- gande överlevnadsfrågor. Mot bakgrund av denna internationella utveckling krävs det att andra länder väljer att gå före och visar på en progressiv klimatpolitik som kan lösa utsläpp- sproblemen utan att äventyra välfärden. Det är glädjande att Sverige genom den klimat- proposition som vi ska fatta beslut om i dag tydligt ställer sig i den frontlinjen i det internationella arbetet för att begränsa växthuseffekten. Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med regering- en enats om en klimatpolitik där vi sätter upp en mål- sättning som går väsentligt längre än vad som krävs av oss enligt internationella åtaganden. Vi sätter upp en målsättning som gör att vi bibehåller ett starkt tryck på att fortsätta minska utsläppen av växthusga- ser. Vi föreslår att målsättningen ska nås utan att vi handlar med utsläppsrätter eller tillgodoräknar oss skogssänkor, och vi överväger att senare föreslå kompletterande och mer långtgående mål för åtgärder som vi vidtar i andra länder eller genom ett handels- system med utsläppskvoter. Genom att en bred majo- ritet i riksdagen ställer sig bakom dessa förslag be- fästs Sveriges position bland världens ledande länder i arbetet med att begränsa mänsklighetens påverkan på jordens klimat. När det gäller målen vill jag ta upp något om normalårskorrigering. Det bör definitivt inte råda någon tvekan om hur vi räknar målet. Och för mig som har varit med i arbetet med att ta fram denna proposition råder det inte heller någon sådan tvekan. Jag vill ändå se till att det här i kammaren blir tydligt hur vi räknar. När det svenska målet beräknas normalårskorrige- rar vi inte nivån år 1990 utan utgår precis i enlighet med Kyotoprotokollet från de faktiska utsläppen. Inte heller normalårskorrigerar vi utsläppen under åtagan- deperioden år 2008-2012 eftersom vi i stället i enlig- het med Kyotoprotokollet använder medelvärdet av de faktiska utsläppen under en femårsperiod. Där- emot kan vi använda normalårskorrigering för vårt löpande och uppföljande interna arbete, vilket inte påverkar beräkningarna av målet. Jag skulle också vara tacksam om miljöministern senare kunde be- kräfta den uppfattning som jag här har framfört, så att det inte råder någon tvekan om det eftersom det har funnits en viss diskussion i utskottet. Fru talman! Det finns en stark rättviseaspekt på klimatfrågan. I-länderna, där ungefär en femtedel av jordens befolkning lever, har hittills stått för fyra femtedelar av utsläppen. Som exempel kan nämnas att USA, som släpper ut mest koldioxid, släpper ut 18 gånger mer per person än Indien och 200 gånger mer per person än Tanzania. Samtidigt som det är den rika delen av världen som står för det mesta av utsläppen är det den fattiga världen som drabbas hårdast av effekterna. Det är de som i dag inte får den mat de behöver som drabbas hårdast när deras odlingsförut- sättningar försämras till följd av klimatförändringar- na. Det är små fattiga öländer som Tuvalo och låg- länta fattiga deltaländer som Bangladesh som hotas av stigande havsnivåer, medan rika länder med sam- ma problem har råd att skydda sig. Även i Sverige finns det en stark rättviseaspekt på klimatfrågan. Vi släpper i genomsnitt ut ungefär sex ton koldioxid per person och år, men de utsläppen är otroligt ojämnt fördelade. Vänsterpartiet arbetar just nu med en rapport om rättvist miljöutrymme där vi bl.a. visar hur ojämnt vårt resursutnyttjande är förde- lat. Genom att jämföra olika typfamiljers miljöpåver- kan blir detta mycket tydligt. Vi beräknar t.ex. kol- dioxidutsläppen per person från en familj som består av ett par där båda är höginkomsttagare, deras barn har flyttat hemifrån, men de bor ändå kvar i en stor villa, de har var sin bil som de använder för resor till och från jobbet, de åker på semester med flyg ett par gånger om året, m.m. Och vi jämför deras utsläpp med utsläppen från en familj som består av en ensam- stående mor som är låginkomsttagare med två barn och bor i en trea, som inte har bil, som inte har råd att åka på semester, osv. Skillnaden i fråga om utsläpp mellan dessa familjer är enorm. Höginkomsttagarna släpper ut ungefär sju gånger mer koldioxid än lågin- komsttagarna när det gäller det som vi har räknat på. Skillnaden mellan en svensk höginkomsttagares och en svensk låginkomsttagares utsläpp är, om våra beräkningar stämmer, större än skillnaden mellan Sveriges och Indiens utsläpp. Det är viktigt att kom- ma ihåg att det är så här det är fördelat i Sverige när vi formulerar en strategi för att minska utsläppen. I samma rapport visar vi också på betydelsen av en god samhällsplanering. Vi jämför koldioxidut- släppen från en familj med rätt vanliga förutsättningar med utsläppen från en familj som bor i ett samhälle med en genomtänkt infrastruktur och där man har valt att använda modern men befintlig teknik. Det handlar bl.a. om att det finns en lokal affär och inte bara ett externt köpcenter dit man måste ta bilen, att det finns god tillgång till kollektivtrafik och en lokal bilpool så att man inte blir beroende av att ha egen bil, att husen byggs med senaste teknik för att minimera energiåt- gången, osv. Jämförelsen i fråga om koldioxidutsläpp mellan de två typfamiljer som vi jämför visar på en skillnad på två till tre gånger. Det är alltså en hoppfull bild som denna jämförelse visar på. Genom en klok och framsynt samhällsplanering och genom främjan- de av ny energisnål teknik kan koldioxidutsläppen minskas avsevärt utan att vi behöver välja bort den välfärd vi vill ha. Tvärtom kan det på många sätt ge en ökad välfärd. Med detta vill jag komma in på de väsentliga de- larna av den proposition som vi nu debatterar. Det finns en stor mängd områden som tas upp, stort och smått. Jag tänkte nämna fyra punkter som tillhör de mest väsentliga delarna i klimatstrategin. Samhällsplaneringen ska ses över genom en över- syn av hur plan- och bygglagen bättre kan bidra till att miljömålen nås. Bl.a. ska man se på problemen kring externa köpcenter. Samhällsplaneringen är central för att skapa ett samhälle där energiförbruk- ning och koldioxidutsläpp kan minska väsentligt. Genom att bygga och planera smartare kan mycket åstadkommas. Vi satsar ett antal hundra miljoner åren framöver på kommunala klimatinvesteringsprogram. Vi behö- ver en fortsatt ombyggnad av samhället till hållbarhet. Genom klimatinvesteringsprogrammen kommer om- fattande investeringar att styras mot åtgärder som direkt eller på sikt skapar förutsättningar för minska- de utsläpp. Vi redovisar också i propositionen den omfattande skatteväxling som är planerad och som har påbörjats under denna mandatperiod. De ekonomiska styrmed- len är centrala för att driva på utvecklingen i en håll- bar riktning. De höjningar som vi hittills har gjort riktar sig i första hand mot uppvärmning av fastighe- ter, ett område där det finns en mycket stor potential att minska energiåtgången och att gå över till förny- bara energislag. Vi gör också en satsning på förnybara drivmedel genom skatterabatter - bättre villkor för miljöanpas- sade förmånsbilar - och vi ska gå vidare och se på möjligheten att tillämpa gröna certifikat för förnybara drivmedel. Detta är ett område där vi ska se till att den nya hållbara teknik som redan finns ska börja tillämpas i större omfattning samtidigt som vi stimu- lerar utvecklingen av nya alternativ. Vi tar i propositionen upp en hel mängd andra åt- gärder - ekonomiska styrmedel för transporter, gröna certifikat för förnybar elproduktion, offentlig upp- handling, investeringar i järnväg, koldioxidkoppling till start- och landningsavgifter för flyget, osv. Allt detta är åtgärder som kan minska utsläppen av koldi- oxid på kort eller på längre sikt. Sannolikt går det att nå betydligt längre till år 2010 än det mål som vi sätter upp i propositionen. Om den positiva trenden som vi nu ser håller i sig finns det starka skäl att skärpa målet vid de översyner som ska göras. Vi har enats om förslaget om att nu fastslå målet om att minska utsläppen med 4 % till 2010. Vi skulle ha velat ha ett högre mål men anser att de framsteg som vi gjort ändå gör att vi bör ställa oss bakom den kompromiss som vi nu har enats kring. Personligen tror jag att det är Naturskyddsföre- ningen, utmanarkommunerna eller Fältbiologerna som är de verkliga realisterna när de säger att utsläp- pen skulle kunna minska betydligt mer till 2010. Men det viktiga är att vi sätter målet tillräckligt högt för att visa på en tydlig inriktning mot minskade utsläpp, att vi bibehåller den positiva trend som vi för närvarande har och att vi bibehåller ett politiskt tryck för att ut- släppen ska minska. Framför allt är det viktigt att vi nu vidtar alla de åtgärder som krävs för att vi på sikt ska minska våra utsläpp till en hållbar nivå. Nu ska vi inte luta oss tillbaka och nöja oss med att minska utsläppen med 4 % till år 2010, utan vi ska envist fortsätta arbetet med att vidta alla de åtgärder som nämns i proposi- tionen. Vi ska också envist söka alla möjligheter att ytterligare höja ambitionerna i klimatpolitiken. Jag hoppas att vi, ganska många i denna kamma- re, är överens inte bara om målet 2010 utan också om att inte vara nöjda förrän vi har åstadkommit ett eko- logiskt hållbart energisystem utan en omfattande mänsklig påverkan på klimatet. Jag vill tacka Socialdemokraterna för ett gott samarbete kring den här propositionen. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 148 Jonas Ringqvist (V)
Herr talman! Klimatfrågan är antagligen den mest angelägna miljöfråga som vi har att ta oss an, men den är också en av de svåraste. Grunden till våra utsläpp av växthusgaser är att nästan hela vår globala energiförsörjning kommer från fossila källor. Genom en ohållbar energiförsörjning ändrar vi atmosfärens sammansättning rejält. De förändringar som krävs av oss är därför mycket stora. Det är därför glädjande att trenden i Sverige för närvarande tycks gå åt rätt håll. Utsläppen har minskat de senaste åren. Än så länge sker det i otillräcklig omfattning, men vi har ändå sett ett trendbrott. Trots de små framstegen på nationell nivå de se- naste åren kan vi inte säga att riskerna med klimatför- ändringar verkar minska - tvärtom. Klimatfrågan är i huvudsak en internationell fråga. Det är oväsentligt var på jorden utsläppen sker. USA, som står för en betydande del av de totala utsläppen och är det land som släpper ut mest, har valt att stå utanför internationella överenskommelser om minskade utsläpp. I stället har den republikanska administrationen i USA valt att presentera en klimat- politik som inte alls är en garanti för minskade ut- släpp. Det är en politik som närmast är ett skämt, skulle jag vilja säga. De prioriterar helt uppenbart sina egna kortsiktiga ekonomiska intressen före miljöfrågor och grundläg- gande överlevnadsfrågor. Mot bakgrund av denna internationella utveckling krävs det att andra länder väljer att gå före och visar på en progressiv klimatpolitik som kan lösa utsläpp- sproblemen utan att äventyra välfärden. Det är glädjande att Sverige genom den klimat- proposition som vi ska fatta beslut om i dag tydligt ställer sig i den frontlinjen i det internationella arbetet för att begränsa växthuseffekten. Vi i Vänsterpartiet har tillsammans med regering- en enats om en klimatpolitik där vi sätter upp en mål- sättning som går väsentligt längre än vad som krävs av oss enligt internationella åtaganden. Vi sätter upp en målsättning som gör att vi bibehåller ett starkt tryck på att fortsätta minska utsläppen av växthusga- ser. Vi föreslår att målsättningen ska nås utan att vi handlar med utsläppsrätter eller tillgodoräknar oss skogssänkor, och vi överväger att senare föreslå kompletterande och mer långtgående mål för åtgärder som vi vidtar i andra länder eller genom ett handels- system med utsläppskvoter. Genom att en bred majo- ritet i riksdagen ställer sig bakom dessa förslag be- fästs Sveriges position bland världens ledande länder i arbetet med att begränsa mänsklighetens påverkan på jordens klimat. När det gäller målen vill jag ta upp något om normalårskorrigering. Det bör definitivt inte råda någon tvekan om hur vi räknar målet. Och för mig som har varit med i arbetet med att ta fram denna proposition råder det inte heller någon sådan tvekan. Jag vill ändå se till att det här i kammaren blir tydligt hur vi räknar. När det svenska målet beräknas normalårskorrige- rar vi inte nivån år 1990 utan utgår precis i enlighet med Kyotoprotokollet från de faktiska utsläppen. Inte heller normalårskorrigerar vi utsläppen under åtagan- deperioden år 2008-2012 eftersom vi i stället i enlig- het med Kyotoprotokollet använder medelvärdet av de faktiska utsläppen under en femårsperiod. Där- emot kan vi använda normalårskorrigering för vårt löpande och uppföljande interna arbete, vilket inte påverkar beräkningarna av målet. Jag skulle också vara tacksam om miljöministern senare kunde be- kräfta den uppfattning som jag här har framfört, så att det inte råder någon tvekan om det eftersom det har funnits en viss diskussion i utskottet. Fru talman! Det finns en stark rättviseaspekt på klimatfrågan. I-länderna, där ungefär en femtedel av jordens befolkning lever, har hittills stått för fyra femtedelar av utsläppen. Som exempel kan nämnas att USA, som släpper ut mest koldioxid, släpper ut 18 gånger mer per person än Indien och 200 gånger mer per person än Tanzania. Samtidigt som det är den rika delen av världen som står för det mesta av utsläppen är det den fattiga världen som drabbas hårdast av effekterna. Det är de som i dag inte får den mat de behöver som drabbas hårdast när deras odlingsförut- sättningar försämras till följd av klimatförändringar- na. Det är små fattiga öländer som Tuvalo och låg- länta fattiga deltaländer som Bangladesh som hotas av stigande havsnivåer, medan rika länder med sam- ma problem har råd att skydda sig. Även i Sverige finns det en stark rättviseaspekt på klimatfrågan. Vi släpper i genomsnitt ut ungefär sex ton koldioxid per person och år, men de utsläppen är otroligt ojämnt fördelade. Vänsterpartiet arbetar just nu med en rapport om rättvist miljöutrymme där vi bl.a. visar hur ojämnt vårt resursutnyttjande är förde- lat. Genom att jämföra olika typfamiljers miljöpåver- kan blir detta mycket tydligt. Vi beräknar t.ex. kol- dioxidutsläppen per person från en familj som består av ett par där båda är höginkomsttagare, deras barn har flyttat hemifrån, men de bor ändå kvar i en stor villa, de har var sin bil som de använder för resor till och från jobbet, de åker på semester med flyg ett par gånger om året, m.m. Och vi jämför deras utsläpp med utsläppen från en familj som består av en ensam- stående mor som är låginkomsttagare med två barn och bor i en trea, som inte har bil, som inte har råd att åka på semester, osv. Skillnaden i fråga om utsläpp mellan dessa familjer är enorm. Höginkomsttagarna släpper ut ungefär sju gånger mer koldioxid än lågin- komsttagarna när det gäller det som vi har räknat på. Skillnaden mellan en svensk höginkomsttagares och en svensk låginkomsttagares utsläpp är, om våra beräkningar stämmer, större än skillnaden mellan Sveriges och Indiens utsläpp. Det är viktigt att kom- ma ihåg att det är så här det är fördelat i Sverige när vi formulerar en strategi för att minska utsläppen. I samma rapport visar vi också på betydelsen av en god samhällsplanering. Vi jämför koldioxidut- släppen från en familj med rätt vanliga förutsättningar med utsläppen från en familj som bor i ett samhälle med en genomtänkt infrastruktur och där man har valt att använda modern men befintlig teknik. Det handlar bl.a. om att det finns en lokal affär och inte bara ett externt köpcenter dit man måste ta bilen, att det finns god tillgång till kollektivtrafik och en lokal bilpool så att man inte blir beroende av att ha egen bil, att husen byggs med senaste teknik för att minimera energiåt- gången, osv. Jämförelsen i fråga om koldioxidutsläpp mellan de två typfamiljer som vi jämför visar på en skillnad på två till tre gånger. Det är alltså en hoppfull bild som denna jämförelse visar på. Genom en klok och framsynt samhällsplanering och genom främjan- de av ny energisnål teknik kan koldioxidutsläppen minskas avsevärt utan att vi behöver välja bort den välfärd vi vill ha. Tvärtom kan det på många sätt ge en ökad välfärd. Med detta vill jag komma in på de väsentliga de- larna av den proposition som vi nu debatterar. Det finns en stor mängd områden som tas upp, stort och smått. Jag tänkte nämna fyra punkter som tillhör de mest väsentliga delarna i klimatstrategin. Samhällsplaneringen ska ses över genom en över- syn av hur plan- och bygglagen bättre kan bidra till att miljömålen nås. Bl.a. ska man se på problemen kring externa köpcenter. Samhällsplaneringen är central för att skapa ett samhälle där energiförbruk- ning och koldioxidutsläpp kan minska väsentligt. Genom att bygga och planera smartare kan mycket åstadkommas. Vi satsar ett antal hundra miljoner åren framöver på kommunala klimatinvesteringsprogram. Vi behö- ver en fortsatt ombyggnad av samhället till hållbarhet. Genom klimatinvesteringsprogrammen kommer om- fattande investeringar att styras mot åtgärder som direkt eller på sikt skapar förutsättningar för minska- de utsläpp. Vi redovisar också i propositionen den omfattande skatteväxling som är planerad och som har påbörjats under denna mandatperiod. De ekonomiska styrmed- len är centrala för att driva på utvecklingen i en håll- bar riktning. De höjningar som vi hittills har gjort riktar sig i första hand mot uppvärmning av fastighe- ter, ett område där det finns en mycket stor potential att minska energiåtgången och att gå över till förny- bara energislag. Vi gör också en satsning på förnybara drivmedel genom skatterabatter - bättre villkor för miljöanpas- sade förmånsbilar - och vi ska gå vidare och se på möjligheten att tillämpa gröna certifikat för förnybara drivmedel. Detta är ett område där vi ska se till att den nya hållbara teknik som redan finns ska börja tillämpas i större omfattning samtidigt som vi stimu- lerar utvecklingen av nya alternativ. Vi tar i propositionen upp en hel mängd andra åt- gärder - ekonomiska styrmedel för transporter, gröna certifikat för förnybar elproduktion, offentlig upp- handling, investeringar i järnväg, koldioxidkoppling till start- och landningsavgifter för flyget, osv. Allt detta är åtgärder som kan minska utsläppen av koldi- oxid på kort eller på längre sikt. Sannolikt går det att nå betydligt längre till år 2010 än det mål som vi sätter upp i propositionen. Om den positiva trenden som vi nu ser håller i sig finns det starka skäl att skärpa målet vid de översyner som ska göras. Vi har enats om förslaget om att nu fastslå målet om att minska utsläppen med 4 % till 2010. Vi skulle ha velat ha ett högre mål men anser att de framsteg som vi gjort ändå gör att vi bör ställa oss bakom den kompromiss som vi nu har enats kring. Personligen tror jag att det är Naturskyddsföre- ningen, utmanarkommunerna eller Fältbiologerna som är de verkliga realisterna när de säger att utsläp- pen skulle kunna minska betydligt mer till 2010. Men det viktiga är att vi sätter målet tillräckligt högt för att visa på en tydlig inriktning mot minskade utsläpp, att vi bibehåller den positiva trend som vi för närvarande har och att vi bibehåller ett politiskt tryck för att ut- släppen ska minska. Framför allt är det viktigt att vi nu vidtar alla de åtgärder som krävs för att vi på sikt ska minska våra utsläpp till en hållbar nivå. Nu ska vi inte luta oss tillbaka och nöja oss med att minska utsläppen med 4 % till år 2010, utan vi ska envist fortsätta arbetet med att vidta alla de åtgärder som nämns i proposi- tionen. Vi ska också envist söka alla möjligheter att ytterligare höja ambitionerna i klimatpolitiken. Jag hoppas att vi, ganska många i denna kamma- re, är överens inte bara om målet 2010 utan också om att inte vara nöjda förrän vi har åstadkommit ett eko- logiskt hållbart energisystem utan en omfattande mänsklig påverkan på klimatet. Jag vill tacka Socialdemokraterna för ett gott samarbete kring den här propositionen. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 149 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Jonas Ringqvist pratar väldigt mycket om behovet av att bibehålla ett starkt tryck för att den positiva utvecklingstrend som vi i dag har ska fort- sätta. Dessutom försöker han ge sken av att den här propositionen bibehåller ett sådant starkt tryck. Han pratar också om den potential som finns när det gäller utvecklingen på energiområdet, miljöteknik osv. Men frågan är om sådana potentialer infrias av den propo- sition som nu lagts fram. De åtgärder som Jonas Ringqvist räknade upp i sitt anförande är framför allt saker som vi redan enats om i budgetöverenskommelsen mellan Socialdemo- kraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Den gröna skatteväxlingen t.ex. är vi ju redan överens om. Det är mycket få nya saker som kommer in i den här klimatpropositionen. De gröna elcertifikaten behandlas egentligen på ett annat ställe. Det finns en mängd saker som behö- ver göras. Den här propositionen innebär inte, som vi i Miljöpartiet ser det, att man bibehåller ett starkt tryck och att de här potentialerna därmed skulle infri- as. Jag skulle gärna vilja ha en kommentar från Vänsterpartiet om detta.

Anf. 150 Jonas Ringqvist (V)
Fru talman! Maria Wetterstrand tar upp en ganska väsentlig sak, nämligen att många av de åtgärder som föreslås i propositionen är sådant som Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet i andra sam- manhang har varit överens om. Det är ganska intressant att se att Miljöpartiet för- söker ställa sig vid frontlinjen och säga att vi måste minska utsläppen ännu mer, med 10 %. Men man står för samma åtgärdspaket som vi och Socialdemokra- terna. Maria Wetterstrand talade förut här i talarstolen om betydelsen av skatteväxling. Det gör vi också. Vi har i princip samma skatteväxlingsstrategi. Samhällsplaneringen är en väsentlig del. Där är vi överens. Förnybara drivmedel är också en väsentlig del. Där är vi överens. Vidare är detta med klimatinvesteringsprogram en väsentlig del. Där är vi överens. Den som läser betänkandet noga kan hitta ett an- tal, skulle jag vilja säga, mindre punkter där Miljö- partiet väljer att nu säga att vi borde fatta beslut här i riksdagen. Men oftast gäller det då punkter där vi i denna strategi - det är en klimatstrategi som vi slår fast - säger att det är saker som vi ska återkomma till. När jag läser betänkandet är det lite svårt för mig att se vad den verkliga skillnaden är mellan Vänster- partiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det vore intressant om Maria Wetterstrand kunde ut- veckla det resonemanget.

Anf. 151 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Det finns en mängd frågor där vi fak- tiskt inte är överens och där Miljöpartiet vill att man ska gå längre. När det gäller skatteväxlingen är den överens- kommelse som vi har just nu en överenskommelse som framöver kan utformas på olika sätt - sett till vad man låter ingå i denna skatteväxling. Där har vi en uppfattning som vi har redovisat i vår motion. Vidare finns det flera frågor där vi faktiskt inte ställer oss bakom samma politik som Vänsterpartiet och regeringen. Vänsterpartiet är t.ex. med på att man ska göra mycket stora satsningar på att bygga nya motorvägar, vilket väl knappast kommer att vara gynnsamt när det gäller att uppnå klimatmålet. Vänsterpartiet och regeringen har också fattat be- slut om att försvåra införandet av trängselavgifter i tätorter genom krav på en betydande majoritet i kommunfullmäktige. Vänsterpartiet och regeringen motsätter sig vårt förslag om att man ska förbjuda direktverkande el- värme. Det finns en massa sådana saker som vi faktiskt inte är överens om. Naturligtvis kan jag inte i ett replikskifte i detalj gå in på den exakta konkreta politiken. I vår motion har vi krav när det gäller åtgärder mot flyget, men Vänsterpartiet och regeringen av- styrker de yrkandena. Ni avstyrker ju alla våra yrkan- den om konkreta åtgärder. Vi har alltså inte exakt samma uppfattning om vad som behöver göras. Faktum är att det mål som här sätts upp är otill- räckligt i ett långsiktigt perspektiv. Det innebär att man lämnar över ansvaret till kommande generatio- ner. Dessutom driver det inte på teknikutvecklingen. Mycket tyder t.o.m. på att målet redan i dag är nått.

Anf. 152 Jonas Ringqvist (V)
Fru talman! Maria Wetterstrand och jag har lite olika syn på själva målet. För mig handlar det natur- ligtvis i första hand om en kompromiss som vi har gjort med Socialdemokraterna. Det hade varit väldigt intressant att se var Miljöpartiets smärtgräns gick för att ingå i den här uppgörelsen. Vi som var med i för- handlingarna kan ha en aning om den saken, men det är väl något som vi aldrig riktigt kommer att få veta. En av de åtgärder som Maria Wetterstrand nämn- de och där hon sade att Miljöpartiet vill gå före gäller koldioxidskatten. I skatteväxlingsstrategin säger vi att koldioxidskatten ska ges ökad tyngd. Maria Wetter- strand vill nu säga att den ska öka med si och så många ören vissa år. Men vi är överens om att koldi- oxidskattens betydelse ska öka. När det gäller direktverkande el har regeringen nyligen gett Boverket i uppdrag att ta fram hur ett förbud ska utformas. Det är alltså en sak som är på gång. När det gäller trängselavgifter var vi, Socialde- mokraterna och Miljöpartiet överens om att ge Stock- holmsberedningen i uppdrag att ta fram uppgifter om själva tillämpningen. Där var vi alltså överens, men lite grann sjabblade vi kanske med en mindre detalj. När det gäller infrastrukturpropositionen delar jag Maria Wetterstrands oro. Jag sätter dock stort hopp till den genomförandestrategi som efter dagens riks- dagsbeslut ska genomföras för infrastrukturinveste- ringarnas koppling till miljöfrågan. Det är en viktig genomförandestrategi, och det är viktigt att vi följer upp den och ser till att den är bra. När det gäller flyget ska vi ge Luftfartsverket i uppdrag att ta fram en koldioxidkoppling till start- och landningsavgifterna - alltså ungefär vad Maria Wetterstrand föreslår att vi i dag ska fatta beslut om. I princip har vi samma strategi. Vad är då skillna- den? Jo, skillnaden är att vi gjorde en kompromiss för att faktiskt få en framåtsyftande politik. Miljöpartiet valde att ställa sig vid sidan om. Det är skillnaden.

Anf. 153 Ingemar Josefsson (S)
Fru talman! Jonas Ringqvist frågade om beräk- ningsmodellerna och hur man skulle göra där och gav sedan en tolkning av det. Jag vill läsa upp vad ut- skottet säger i det avseendet: "När det gäller förslaget till delmål för perioden 2008-2012 vill utskottet anföra följande. - - - Målet innebär att utsläppen för Sverige av de sex växthus- gaserna som ett medelvärde för perioden 2008-2012 skall vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990. Ut- släppen skall räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyotoprotokol- lets och IPCC:s definitioner. Som regeringen påpekar skall utsläppsvärdena normalårskorrigeras för att underlätta det svenska klimatarbetet mellan åren med avseende på variationer i temperatur och nederbörd." Jag kan inte tolka detta på annat sätt än Jonas Ringqvist gjorde.

Anf. 154 Jonas Ringqvist (V)
Fru talman! Jag har inget ytterligare att säga om det utan vill bara tacka för klargörandet från Ingemar Josefsson.

Anf. 155 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Klimatfrågan är den största globala utmaning som vi står inför. Klimatpolitiken är ett viktigt test på vår vilja och förmåga att ställa om våra samhällen till en hållbar utveckling. Att minska de svenska utsläppen av växthusgaser är därför en cen- tral komponent i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Detta är bakgrunden till att regeringen tillsam- mans med Vänsterpartiet i klimatpropositionen före- slår ett ambitiöst klimatmål: att minska koldioxidut- släppen med minst 4 % till år 2010. Vi sätter upp det här målet därför att vi har kunskapen, möjligheten och viljan att gå före. Regeringens ambition är att vara föregångare när det gäller omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Klimatfrågan anser vi är av central betydelse. Det är två viktiga beslut som riksdagen ska fatta: dels beslut om klimatmålet, dels beslut om att ratifi- cera Kyotoavtalet. Därför är jag mycket glad när jag, efter att ha läst riksdagspartiernas klimatmotioner, kan konstatera att det finns ett stort stöd för regering- ens ambitiösa klimatmål och en enighet om beslutet att ratificera Kyotoavtalet. Jag välkomnar också de många konstruktiva för- slag till åtgärder som framkommit i motionerna och också i debatten här i dag. Det vittnar om ett djupt politiskt engagemang i klimatfrågorna, som jag och regeringen sätter stort värde på. Vi kommer att ha med oss alla dessa förslag när vi går vidare med klimatarbetet det närmaste året, inte minst inför den första kontrollstationen 2004, som finns inlagd för att följa upp klimatmålet. I det arbete som då kommer att läggas ned för att utvärdera arbe- tet så långt och för att bedöma om det behövs fler åtgärder för att nå vårt mål kommer självfallet riksda- gen att spela en viktig roll. Vi är alla eniga om att konkreta åtgärder är det viktiga för att nå dit vi vill. Regeringens proposition innehåller många konkreta åtgärder, som vi har hört. Det är självklart att vi har en klimatpolitik som är nära förbunden med vår energipolitik. Det framgår av alla de åtgärder som nämns i den här propositionen. Men detta är också en del av vårt miljömålsarbete. Vi tycker att det är lämpligt att lägga fram klimatpropo- sitionen som en egen proposition. Det är också självklart för oss att vi har ett nära samarbete i Europa. Det är närmast obegripligt att det ifrågasätts att detta är mycket nära integrerat med det europeiska arbetet. En stor del av vårt och just mitt arbete ägnas åt klimatarbetet inom EU. Vårt klimatmål, minus 4 %, avser utsläppsminsk- ningar på hemmaplan. Målet ska alltså nås utan att använda skogssänkor och de flexibla mekanismerna, dvs. handeln med utsläppsrätter och miljöinvestering- ar i andra länder. Det här betyder inte att vi säger nej till att använda sänkor och flexibla mekanismer, tvärtom. Såväl upptag av koldioxid i sänkor som flexibla mekanismer är instrument som vi på sikt ska främja genom en aktiv politik. Vi menar att handeln med utsläppsrätter är en stimulans för näringslivet som ska uppmuntras. Men det tar tid att utforma praktiskt fungerande system. Det här är en komplicerad fråga. Det finns i dag inget färdigt system för hur de flexibla mekanis- merna ska tillämpas. Därför har vi nu tillsatt en dele- gation som ska arbeta fram förslag till hur ett sådant system ska se ut. Vi har för avsikt att återkomma till de flexibla mekanismerna i samband med kontroll- stationen 2004, då klimatmålsåtgärderna ska utvärde- ras. Jag kan också säga att det inom EU pågår arbete med att utforma system för utsläppshandel. Det spanska ordförandeskapet har som målsättning att det ska färdigt redan i vår. Vi är inte säkra på att man kommer att lyckas med det. I så fall fortsätter arbetet under det danska ordförandeskapet i höst. Här driver vi i Sverige på för att systemet med handeln med utsläppsrätter inom EU ska bli så brett som möjligt. Vi vill t.ex. gärna ha med transportsektorn också som nu ligger utanför förslaget. Det är viktigt att poängtera att det ligger ett tydligt politiskt budskap i att vårt klimatmål nu sätts till minst 4 % utan kolsänkor och flexibla mekanismer. Vi talar tydligt om att det är utsläppen i Sverige som ska minska, på hemmaplan. Det är ett rent klimatmål. Vi hade en diskussion här tidigare om att vi är an- gelägna om och tycker att det är bra att vi såväl inom EU som inom Kyotoavtalet värnar vårt utrymme. Här ska jag säga att det inte handlar om att vi i första hand ska utnyttja vårt utrymme framöver. Men det är också viktigt att inte andra utnyttjar vårt utrymme t.ex. när det gäller bördefördelningen inom EU. När vi går längre än vad vi behöver enligt bördefördelningen innebär det inte att något annat land ska dra nytta av det när sedan EG:s gemensamma åtagande ska utvär- deras. Vi har också talat om kostnadseffektivitet. Lars Lindblad tog upp detta när det gäller omställningen. Vi värnar också kostnadseffektivitet. Det är därför vi värnar de flexibla mekanismerna. Men det är också viktigt att se att kostnadseffektivitet har sina gränser. När vi på ett mer omfattande sätt ska ställa om vårt energisystem behövs i vissa lägen större investeringar som på sikt inte är de mest kostnadseffektiva. Det gäller t.ex. satsningar på vindkraft. Klimatpropositionen är Sveriges bidrag till att ta ansvar för det största globala miljöhot som vi i dag står inför. Sverige är här en del av världen. Vårt am- bitiösa klimatarbete är en del i ett stort klimatåtagan- de. Det är viktigt att poängtera att i det här internatio- nella klimatarbetet har Sverige inom ramen för EU varit starkt pådrivande under flera år. Inte minst un- der vårt ordförandeskap i EU kunde vi starkt bidra till att EU tog på sig ledarrollen i det globala miljöarbetet och såg till att Kyotoavtalet kunde räddas i ett läge då det var starkt hotat av USA:s avhopp. I måndags deltog jag i EU:s miljöministrars rådsmöte i Bryssel. Vi fattade då beslut om att EG som part i protokollet ratificerar Kyotoprotokollet. Vi fattade också det legala beslutet om den bördefördel- ning för EU-länderna som Kyotoavtalet innehåller. Även vid detta möte spelade Sverige en konstruktiv roll. Vi måste se det som en stor framgång att detta nu har gått i hamn. Beslutet innebär även att Danmark sluter upp bakom bördefördelningen och ratificerar Kyotoavtalet. För Danmark innebär EU:s interna bördefördelning att landet ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 21 % jämfört med basåret 1990. På senare tid har Danmark velat förändra denna fördel- ning, men vi kunde alltså nå en uppgörelse så att Danmark accepterade överenskommelsen. Beslutet i EU:s miljöråd innebär att riksdagen, liksom övriga nationella parlament inom EU, nu vet var EU står och vad EU gjort som part i avtalet när vi nu ska ställning till regeringens förslag om att ratifi- cera Kyotoavtalet. Vi har alltså klarlagt den förutsätt- ning som vi skriver om i propositionen, att vi ska godkänna Kyotoprotokollet under förutsättning att beslut har fattats inom EU om en legalt bindande inbördes fördelning. Genom beslutet i EU:s miljöråd kan såväl EG som medlemsländerna underteckna avtalet, och vi kan göra det före mötet i Johannesburg. Det här tycker vi är av mycket stor betydelse. Det har symbolisk bety- delse, men det har också viktig faktisk betydelse inför de förhandlingar som nu föregår Johannesburgsmötet. Vi ger en tydlig signal om att det faktiskt går att träffa en heltäckande global överenskommelse om en viktig och komplicerad global miljöfråga. Den signalen kan inte underskattas när världssamfundets politiker träf- fas i Johannesburg tio år efter Rio då klimatkonven- tionen föddes. Sverige och övriga EU-länder kan åka till Johannesburg och visa att de levt upp till Kyoto- avtalets åtaganden. Sverige kommer att fortsätta att vara pådrivande i det internationella miljöarbetet under den fortsatta perioden och även efter den åtagandeperiod som nu gäller. Nu gäller det att se till att detta internationella system sjösätts och bevaka de miljömässiga resultaten i överenskommelsen från Bonn och Marrakech, att systemet är effektivt och kan fungera i verkligheten men också att det är så flexibelt att det fortlöpande kan anpassas till de behov som föreligger. Sverige kommer att lägga ned mycket arbete på detta. Till slut vill jag som andra beklaga USA:s avhopp men också rikta kritik mot den klimatplan som Geor- ge Bush har lagt fram. Jag kan också berätta att EU:s miljöministrar gemensamt har gjort en deklaration där man både uppmanar alla parter att underteckna Kyo- toprotokollet och också framför en förhoppning om ett fortsatt samarbete och att USA ska återvända till Kyotoprotokollet.

Anf. 156 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lena Sommestad för svaret på min underliggande fråga i mitt anförande. Men regeringens proposition innebär att vi tar itu med utsläppen av växthusgaser med dyra metoder genom att enbart reducera i Sverige. Jag hade föredragit mer kostnadseffektiva och miljöef- fektiva åtgärder redan nu, inte 2004. Jag vill ställa frågan till statsrådet: Vilka åtgärder kommer nu som ett brev på posten efter det att riks- dagen fastställt fyraprocentsmålet, utöver det som redan är beslutat i riksdagen? Kommer det t.ex. ytter- ligare höjda koldioxidskatter framöver? Kommer det att införas koldioxidskatter för den elintensiva indust- rin eller liknande?

Anf. 157 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag vidhåller att för att vi ska kunna utnyttja handeln med utsläppsrätter och få en kost- nadseffektivitet måste vi ha teknik och system som gör att de är fungerande. Sedan kan det på sikt vara kostnadseffektivt att också arbeta för en omställning. Där måste det vara länder som Sverige som ligger långt framme som går i täten. Annars kommer alla bara att främja att vi går över från t.ex. kol till gas, och då har vi inte kommit så långt i teknikutvecklingen. När det gäller detta med att det kommer som ett brev på posten kan jag i dag inte svara på det. Som bekant pågår det en översyn av skatterna, så vi får återkomma i den här frågan. Precis som hittills kommer vi att bedriva en ener- gipolitik som ska göra det möjligt för svensk industri att behålla sin konkurrenskraft, och det kommer att gälla även i fortsättningen.

Anf. 158 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Det är just denna otydlighet inför de svenska medborgarna som jag tidigare i debatten har hävdat som ett problem. De vet alltså inte vad rege- ringen tänker komma med. Man bara hänvisar till överläggningarna. I mitt anförande pekade jag på det slöseri som nedläggningen av Barsebäck 1 har inneburit. De pengar som den har kostat skulle kunna räcka till att minska de globala utsläppen av växthusgaser med 165 miljoner ton. Dessutom har vi tagit bort en i stort sett koldioxidneutral energikälla. Kommer statsrådet under den period som hon är tillförordnad att medverka till att regeringens politik leder till dessa negativa, miljömässiga och ekonomis- ka konsekvenser framöver? Eller blir det en kursänd- ring av den politiken med Lena Sommestad vid rod- ret?

Anf. 159 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag tror att vi får leva med att man inte kan lägga fram förslag förrän de är färdigbered- da. Lars Lindblad och jag har olika uppfattning i frå- gan om kärnkraften. Vi anser inte att kärnkraft är en ren energikälla och ett gott alternativ. Vi kommer att fortsätta på den linje som vi har fastlagt sedan länge, och jag kommer inte att ändra något i avvecklings- planen. Det är viktigt att inte dra in kärnkraften i det här och försöka att så att säga slå den ena problema- tiska energikällan i huvudet på den andra. Vi är helt klara över att kärnkraften inte är något alternativ, och den ska inte användas för energieffek- tiviseringsåtgärder, utan vi fortsätter med vår linje.

Anf. 160 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Jag glömde att hälsa statsrådet väl- kommen tidigare i mitt anförande, så jag vill passa på att göra det nu. Jag vill kommentera detta med utredningar och förslag som kommer vid senare tidpunkt. Också jag ser det som ett problem. Som vi ser det har det i många fall tillsatts utredningar fast man redan i dag har tillräckliga kunskaper för att vidta åtgärder. Propositionen innehåller inte så mycket konkret, utan det är väldigt många hänvisningar till utredning- ar och översyner, vilket också Jonas Ringqvist sade tidigare. Då undrar jag: När förväntas dessa utredningar att bli klara? När kan vi få ta ställning till de konkreta förslag som blir följden av alla utredningar? Kommer de att bli klara till år 2004 när nästa översyn av det här målet ska ske?

Anf. 161 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Som framgår av propositionen är det väldigt många utredningar på gång som inte är avsed- da att vara så långsiktiga att de sträcker sig längre än till 2004. Tvärtom arbetar vi väldigt intensivt med att få fram förslag på dessa områden, t.ex. när det gäller skatterna. Det pågår också ett intensivt arbete inom EU, även om maskineriet där är trögare. Jag tror inte att Maria Wetterstrand behöver vara orolig. Det kommer förslag.

Anf. 162 Maria Wetterstrand (Mp)
Fru talman! Jag tror säkert att det kommer kon- kreta förslag, men jag är ändå lite orolig för att de kommer för sent. Dessa utredningar kommer alltså att vara klara till 2004 och då ska de presentera konkreta förslag till ytterligare åtgärder utöver dem som redan har vidta- gits. Om man sätter det i samband med att vi redan i dag har nått väldigt långt och ligger nära det mål som redan har satts upp, hur tänker regeringen då agera i fråga om målsättningen? Kan man lägga fram fler konkreta förslag om man ser att målet redan i princip är uppnått? Kan man i det läget tänka sig att målsätt- ningen kan komma att skärpas? Jag vill också passa på att ändra mitt bifallsyrkan- de. Jag yrkade bifall till reservation 32, men jag avsåg egentligen reservation 34. Jag undrar därför om jag kan ändra mitt bifallsyrkande.

Anf. 163 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag tycker att det är glädjande att vi har nått så långt under 90-talet. Det är någonting som jag tycker att vi ska vara stolta över. När det gäller kontrollstationen 2004 kan vi tänka oss att ompröva målet, men vi uttalar oss inte i propo- sitionen om i vilken riktning. Men det är självklart att om det visar sig att det här arbetet är mycket fram- gångsrikt kan vi ompröva målet så att det blir stränga- re. Vi kommer att se över detta 2004.

Anf. 164 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Miljöministern var inne på ett reso- nemang om icke hållbara energislag, kol, olja och även kärnkraft. I den synen är vi eniga. När det gäller regeringens satsningar på förnybar energi har EU antagit direktiv för exempelvis vind- kraft. Sveriges regering har valt att inte ställa sig bakom dessa direktiv. Det rimmar rätt illa med de deklarationer som miljöministern gör här. En annan fråga som är oerhört viktig för att vi ska komma framåt och som flera här i kammaren i dag har tagit upp gäller den enskilda människans enga- gemang. Det är viktigt hur vi politiker agerar, att vi inte sår tvivel utan tvärtom tydligt visar vad vi vill. Här spelar de lokala Agenda 21-satsningarna en väldigt stor roll. De har hittills inte lyckats. De har resulterat i kommunala avfallsplaner, men inte i det som grundtanken var, nämligen att engagera medbor- garna. Vad kommer att göras för att få i gång detta enga- gemang? Vi kommer inte att lyckas med dessa åta- ganden om vi inte får med den enskilda medborgaren.

Anf. 165 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Regeringen satsar på vindkraften. Den kommer att behandlas i den energipolitiska pro- positionen. Samtidigt är vi väl medvetna om att vi i framför allt lokaliseringsfrågorna måste gå fram med klokhet eftersom de är en stor angelägenhet för miljö- sidan. Vi arbetar nu väldigt hårt med att ange kriterier för hur vindkraftverk ska lokaliseras och hur man ska få en acceptans för vindkraften. Boverket som just har utrett detta har lämnat ett förslag om att man kanske skulle försöka med pilo- tanläggningar för att kunna utvärdera effekterna på naturen, landskapet och annat. Vi tycker att det här är väldigt viktigt, så det kommer att ske en satsning på vindkraften. Men den är också i dag en dyr energikälla. Därför krävs det att vi satsar på ett korrekt och riktigt sätt så att det hela blir bra. Harald Nordlund nämner en viktig sak, nämligen betydelsen av att tvivel inte får utsås. Jag tycker att Lars Lindblads beskrivning om att det finns många sanningar inte är riktigt korrekt. Antingen finns det ett klimatproblem eller också finns det inte. Däremot finns det många divergerande uppfattningar bland forskarna. Detta är ett exempel på ett område där politiken verkligen har kunnat dra nytta av forskning- en. Kort om det kommunala arbetet: I propositionen finns det ett förslag om information. Vi jobbar också aktivt inom departementet med frågan hur Agenda 21-arbetet ute i kommunerna ska fortsätta.

Anf. 167 Harald Nordlund (Fp)
Fru talman! Det är riktigt att utbyggnaden av vindkraften måste ske med förnuft. Den får inte för- fula, den får inte drabba djur och den får inte drabba oss människor på ett ovänligt sätt. Men klart är ändå att vindkraftsindustrin gör bedömningen och att man på EU-nivå har gjort bedömningen att det är möjligt att på kort sikt nå 10 terawatt, på längre sikt upp till ca 25 terawatt från vindkraften. Vindkraftsindustrin har också pekat på ett antal åtgärder som är nödvändiga för att komma vidare. Ett exempel på detta är fastighetsbeskattningen, som drabbar vindkraftverken på ett hårt sätt och försvårar utbyggnaden. Den typen av åtgärder från regeringens sida har inte jag funnit. Därför känner jag mig pessi- mistisk inför Sveriges möjligheter att nå upp till de höga målsättningarna.

Anf. 168 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag kan försäkra Harald Nordlund om att det finns en mycket stark vilja från hela regering- ens sida att satsa hårt på vindkraften i Sverige. Det gäller inte bara utbyggnad, utan det gäller också tek- nikutveckling av vindkraft i Sverige. Jag hoppas att Harald Nordlund kommer att känna sig tryggare när han har sett några av de förslag som vi har i den energipolitiska propositionen.

Anf. 169 Ulf Björklund (Kd)
Fru talman! Jag fick delvis svar av miljöministern på min fråga som gällde kopplingen av klimatfrågor- na till energipropositionen som snart kommer att läggas fram. Vad jag är intresserad av att höra är huruvida det finns en koppling mellan energifrågorna när det gäller t.ex. biomassa kopplad till fjärrvärme, till kraftvärme - de stora potentiella möjligheter som finns, inte minst i det svenska inlandet - och den informa- tionskampanj som finns med i propositionen när det gäller att spara el både för enskilda och på fastighets- sidan, möjligen också inom industrin. Det utrymme som möjligen kan skapas för en ex- port av el skulle ju kunna hjälpa till att stänga ett antal kondenskolkraftverk i södra Europa. Finns detta med som någon form av tanke, eller är det så att kärnkraftsavvecklingsprogrammet är så pass viktigt att reduceringen av koldioxidproblemet får stå till baka? Ser miljöministern trots allt en möjlighet att hjälpa till med att reducera kolkondenskraftverken i södra Europa?

Anf. 170 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Det viktigaste arbetet för att reducera kolkondenskraftverken i Europa är EU:s gemensam- ma åtagande under Kyotoprotokollet som alla EU- länder har anslutit sig till. Vi har nu en gemensam elmarknad i Norden. Vi går förhoppningsvis mot en gemensam elmarknad i Europa, och här är detta den viktigaste mekanismen. När det gäller biomassa i kraftvärme t.ex. vill jag förutskicka att det elcertifikatsystem som vi arbetar med är ett system som fungerar mycket väl för att främja förnyelsebar energi av det slaget.

Anf. 171 Ulf Björklund (Kd)
Fru talman! Det intressanta på biomassaområdet är att ta vara på de möjligheter som finns i det svens- ka inlandet. Jag tänker då också på etanolfrågan och möjlig- heten att skapa förutsättningar att ta till vara etanol också ur biomassa. Det är ju en utforskad möjlighet i dag. Man skulle kunna ge tillstånd till ett antal företag som ligger i startgroparna för att få tillverka svensk etanol som är bättre än den dåliga etanolen från södra Europa. Öppnas inte möjligheterna snart för dem som vill satsa på inlandet i det här avseendet och som dess- utom kommer att skapa en hel del sysselsättningstill- fällen? Vi behöver dessutom etanolen för att reduce- ra koldioxiden i våra fordon.

Anf. 172 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Jag kan inte uttala mig i dag om de öppningar som Ulf Björklund talar om när det gäller etanolproduktionen. Etanol är ett av de intressanta nya drivmedlen. Men det rymmer också vissa problem med själva produktionen av etanol som inte är riktigt lika mil- jövänlig. Detta är en av alla de olika möjligheter som nu ligger framför oss, och det gäller att vi jobbar hårt för att hitta de alternativ som på sikt blir hållbara. Men alla dessa möjligheter finns med i det arbete som vi nu sysslar med.

Anf. 173 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att jag tyck- er att frågor som kretsar kring transporter, transport- system, fordon och dylika saker har fått en något undanskymd roll i föreliggande proposition. Vad avser statsrådet att göra för att t.ex. främja en ökad produktion av s.k. alternativa drivmedel? Vad avser statsrådet att göra för att främja en övergång av godstransporter från lastbil till järnväg och sjötrans- porter? Vad avser statsrådet att göra för att främja ett ökat kollektivt åkande? Sist men inte minst: Avser statsrådet att hjälpa till så att vi får en långsiktig skattebefrielse på biodrivmedel i Sverige?

Anf. 174 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Låt mig säga att det framgår av pro- positionen att vi har en hel del tankar kring transpor- terna. Jag tycker inte att det är riktigt korrekt att säga att frågan är så undanskymd. Vi genomför en rad åtgärder. Vi har just i dagarna lämnat ett uppdrag till Naturvårdsverket när det gäller miljöklassning av diesel och bensin, enligt uppdrag från riksdagen, som är ett av många små delmål för att kunna hitta fungerande system för detta. När det sedan gäller kollektivt åkande och alla öv- riga förslag som Eskil Erlandsson har är det många som inte direkt ligger på mitt bord, men de överens- stämmer med den allmänna inriktningen på den poli- tik vi bedriver, där de ekonomiska styrmedlen enligt min uppfattning är de allra viktigaste.

Anf. 175 Eskil Erlandsson (C)
Fru talman! Jag förstår att jag får nöja mig med svaret på de första frågorna, men jag nöjer mig inte med svaret på den sista frågan. Är statsrådet beredd att hjälpa till så att vi får en långsiktig skattebefrielse på biodrivmedel i Sverige? Det skulle få i gång fler investeringar vad gäller pro- duktion av alternativa biodrivmedel, däribland etanol. Då skulle människor våga investera i nya fordon och företagare skulle våga investera i nya anläggningar för den här produktionen.

Anf. 176 Statsråd Lena Sommestad (S)
Fru talman! Vi föreslår nu skattesatser som ska främja en hållbar utveckling och som är differentiera- de för att främja bl.a. de drivmedel som Eskil Er- landsson vill främja. Däremot kan jag inte i dag säga att vi ska ha skattebefrielse helt och hållet för dessa drivmedel.

Anf. 177 Ingemar Josefsson (S)
Fru talman! Jag har fått förfrågningar om hur ut- skottet har resonerat om målet 2004 och Kyotoproto- kollets flexibla mekanismer. Jag vill bara läsa upp vad utskottet anför i den delen: Användningen av Kyotoprotokollets flexibla me- kanismer kan minska kostnaderna för åtaganden be- tydligt. Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns skäl att vid kontrollstationen år 2004 som kom- plement överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna. Det nationella målet om minskade utsläpp av växthusgaser med minst 4 % ska dock uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. Detta säger utskottet. Jag ville bara berätta om det.

Anf. 177 Ingemar Josefsson (S)
Fru talman! Jag har fått förfrågningar om hur ut- skottet har resonerat om målet 2004 och Kyotoproto- kollets flexibla mekanismer. Jag vill bara läsa upp vad utskottet anför i den delen: Användningen av Kyotoprotokollets flexibla me- kanismer kan minska kostnaderna för åtaganden be- tydligt. Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns skäl att vid kontrollstationen år 2004 som kom- plement överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna. Det nationella målet om minskade utsläpp av växthusgaser med minst 4 % ska dock uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor eller med flexibla mekanismer. Detta säger utskottet. Jag ville bara berätta om det.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-03-06
Förslagspunkter: 37, Acklamationer: 16, Voteringar: 4

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Mål för den svenska klimatpolitiken m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om mål för den svenska klimatpolitiken (avsnitt 5). Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:55 i denna del samt avslår motionerna 2001/02:MJ9, 2001/02:MJ10 yrkandena 2, 11 13 och 30, 2001/02:MJ11 yrkandena 1 och 2, 2001/02:MJ14 yrkandena 1 och 2, 2001/02:MJ16 yrkandena 1 5 samt 2001/02:MJ519 yrkande 1 delvis.
    • Reservation 1 (m)
    • Reservation 2 (kd)
    • Reservation 3 (mp)
    Ledamöternas röster
  2. EU:s roll i klimatpolitiken m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkandena 1 och 6, 2001/02: MJ15 yrkande 1 samt 2001/02:MJ521 yrkande 8.
    • Reservation 4 (kd)
    • Reservation 5 (fp)
  3. Miljöavgifter m.m. inom EU
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkandena 3, 4 och 7.
    • Reservation 6 (kd)
  4. Europeisk handel med utsläppsrätter
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 5, 2001/02:MJ209 yrkande 12 och 2001/02:MJ519 yrkande 1 delvis.
    • Reservation 7 (m)
  5. Trafikfrågor m.m. inom EU

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkandena 8 och 9 samt 2001/02:MJ14 yrkande 6.
    • Reservation 8 (c)
    Ledamöternas röster
  6. Internationellt klimatarbete
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 21.
    • Reservation 9 (mp)
  7. Europeisk beskattning av flygbränsle

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 10.
  8. Försiktighetsprincipen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ12.
  9. Ekonomiska styrmedel
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 7.
    • Reservation 10 (mp)
  10. Offentlig upphandling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ13 och 2001/02:MJ16 yrkande 18 delvis.
  11. Koldioxid- och energiskatter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkande 19, 2001/02:MJ15 yrkande 3 och 2001/02:MJ16 yrkande 8.
    • Reservation 11 (kd)
    • Reservation 12 (fp)
    • Reservation 13 (mp)
  12. Energiskatter för vissa sektorer
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkandena 9 och 10.
    • Reservation 14 (mp)
  13. Skatt på avfall m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ15 yrkande 4.
    • Reservation 15 (fp)
    Ledamöternas röster
  14. Klimatinvesteringsprogram
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ14 yrkandena 8 och 9 samt 2001/02:MJ337 yrkande 11.
    • Reservation 16 (c)
  15. Mjuka styrmedel
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 19.
    • Reservation 17 (mp)
  16. Svensk energipolitik

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkandena 18 och 20, 2001/02:MJ11 yrkande 3, 2001/02:MJ15 yrkandena 5 och 6, 2001/02: MJ16 yrkandena 6, 15 delvis och 18 delvis, 2001/02:MJ209 yrkande 14, 2001/02:MJ519 yrkande 1 delvis samt 2001/02:U303 yrkande 15.
    • Reservation 18 (m)
    • Reservation 19 (fp)
    • Reservation 20 (mp)
  17. Miljöklassning av eldningsoljor
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ311 och 2001/02:MJ462.
    • Reservation 21 (m)
  18. Kollektivtrafiken
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ14 yrkande 4.
    • Reservation 22 (c)
  19. Trängselavgifter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 22.
    • Reservation 23 (m)
  20. Flygets miljöpåverkan
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 11.
    • Reservation 24 (mp)
  21. Administrativa åtgärder i transportsektorn
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 14.
    • Reservation 25 (mp)
  22. Miljöbilar m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkande 24 och 2001/02: MJ423 yrkande 7.
  23. Alternativa drivmedel m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkande 23, 2001/02:MJ14 yrkande 5, 2001/02:MJ16 yrkande 17, 2001/02:MJ423 yrkande 5, 2001/02:MJ430 samt 2001/02:MJ519 yrkande 1 delvis.
    • Reservation 26 (c, kd)
    • Reservation 27 (mp)
  24. Miljödriven affärsutveckling

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkande 25 och 2001/02: MJ14 yrkande 3.
  25. Handel med utsläppsrätter m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ15 yrkande 2, 2001/02:MJ16 yrkande 12, 2001/02:MJ209 yrkande 11, 2001/02:MJ337 yrkande 12, 2001/02:MJ521 yrkande 10 och 2001/02:U301 yrkande 44.
    • Reservation 28 (m, c, fp)
    • Reservation 29 (mp)
  26. Agenda 21
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 29.
    • Reservation 30 (kd)
  27. Direktverkande elvärme
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 16.
    • Reservation 31 (mp)
  28. Klusterbildning inom träområdet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 27.
  29. Åtgärder i bebyggelsen
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 15 delvis.
    • Reservation 32 (mp)
  30. Vindisolering och fasadåtgärder

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 21.
  31. Sektorernas miljöansvar
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkande 14, 2001/02:MJ14 yrkande 7 samt 2001/02:MJ16 yrkandena 13 och 18 delvis.
    • Reservation 33 (mp)
  32. Beredskap för klimatrelaterade kriser m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 20 delvis.
    • Reservation 34 (mp)
    Ledamöternas röster
  33. Klimatforskning

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkande 26, 2001/02:MJ14 yrkande 10 och 2001/02:MJ16 yrkande 20 delvis.
  34. Plan- och bygglagen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 28.
  35. Klimatfrågorna i Regeringskansliet
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ10 yrkande 16.
    • Reservation 35 (kd)
  36. Rapportering m.m.
    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2001/02:MJ10 yrkandena 15 och 17 samt 2001/02:MJ16 yrkande 18 delvis.
    • Reservation 36 (kd)
  37. Sveriges tillträdande till Kyotoprotokollet

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen godkänner Kyotoprotokollet (avsnitt 7.2). Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:55 i denna del samt avslår motion 2001/02:MJ16 yrkande 22.