Tillgängliga elektroniska kommunikationer

Fru talman! I trafikutskottets betänkande Tillgängliga elektroniska kommunikationer behandlas regeringens proposition 2009/10:193 med samma namn samt en följdmotion som väckts med anledning av propositionen. Dessutom behandlas även andra IT-politiska frågor som tagits upp i 28 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2009. "Det är mycket med det elektriska" hette det förr när man tyckte att något var krångligt. Nu får man väl säga att "det är mycket med det elektroniska". Visst lever vi i en tid med en oerhört snabb teknisk utveckling. I slutet av 80-talet fick jag min första mobiltelefon. Men så mobil var den kanske inte. Det var en stor fastmonterad batteridel som tog upp halva bagageluckan och en fastmonterad låda med lur och sladd inne i bilen. Men jag var lycklig! Jag kunde ju i alla fall ringa från bilen. Alla var dock inte lyckliga över teknikens intrång i arbetsliv och privatliv på den tiden. Jag minns en stark man i Göteborg som vid persondatorernas införande på börsen i Göteborg yttrade: "En sådan där jäkla tv vill jag aldrig ha på mitt skrivbord!" Det var ett citat, fru talman, inte en svordom. En del var skeptiska. Jag minns särskilt en person, som kallade Internet för en snart övergående fluga. Andra var lyriska och ropade: Bredband åt alla! Och snart är vi väl där. I dag är det framtidsfrågor som ska debatteras här i kammaren. Utskottet har i föreliggande betänkande föreslagit att riksdagen ska godkänna regeringens förslag till ett nytt delmål 3 inom det IT-politiska målet. Enligt det nya delmålet ska Sverige ha bredband i världsklass. Det stipulerar också att alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Som ett led i en modernisering av lagstiftningen föreslås vidare bland annat att godkänna regeringens förslag till lagändringar i lagen om elektronisk kommunikation från 2003 och i offentlighets- och sekretesslagen från 2009 med ikraftträdande den 1 augusti 2010. Det finns mycket mer i detta betänkande, men det återkommer debattörerna till. Med dessa inledande ord, fru talman, föreslår jag att debatten kan börja.

Fru talman! Jag inleder med ett citat. "Det går inte att lära mormor något." 78-åriga Gun Nydahls barnbarn slet sitt hår när hopplösa mormor ställde femtioelva varför-frågor om Internet och han till slut varken kunde eller orkade svara. Men mormor Gun Nydahl lät sig inte nedslås. Hon hade både vilja och nyfikenhet och visste att hon också skulle kunna lära sig att använda dator och Internet precis som sina barn och barnbarn. Därför vände hon sig till kommunens bibliotek, Mjölby bibliotek, och fick hjälp av personalen att öka sitt digitala självförtroende. I dag mejlar hon ett par gånger i veckan och håller nu på att lära sig Skype, där hon kan se och tala med sina nära och kära på nätet. Barnbarnet har för övrigt fått äta upp det där med att det inte går att lära mormor något. Gun Nydahl i Mjölby är bara en av de äldre som introduceras i den digitala världen. På biblioteken i Östergötland pågår nu flera satsningar på att utveckla bibliotekens möjligheter att stödja östgötarnas digitala kompetens, bland annat med hjälp av projektmedel från Internetstiftelsen Punkt SE. Liknande satsningar görs på andra bibliotek i landet. Genom det nationella projektet IKT-lyftet utvecklas samverkan, metoder och resurser mellan folkbibliotek och folkbildning för att minska de digitala klyftorna i samhället. Men även andra initiativ utanför den offentliga förvaltningen växer fram. Min kollega och jag var nyligen och besökte en av Seniornets filialer, den i Roslagen, och hälsade på några av de 8 000 seniorer runt om i landet som är knutna till nätverket och nu tar sina första steg in i det digitala samhället. På Vuxenskolan i Nybro har man under ett par år framgångsrikt arbetat med studiecirklar som bygger på ett upplägg där deltagarna bland annat får lära sig att sköta bankärenden via nätet och beställa biljetter. Cirklarna heter Data för skrämda nybörjare och har lockat alla möjliga, även deltagare födda på 80-talet. Stiftelsen för Internetinfrastruktur, Punkt SE, har i sitt projekt Internet för alla gett bland annat hemlösa i Stockholm digitala färdigheter. De har också riktade insatser till ungdomar i Värmdö kommun i åldern 15-25 år som har liten eller ingen datorvana. Särskild hänsyn tas till de ungdomar som kommer från socialt och ekonomiskt svaga hushåll. Alla dessa exempel är lovvärda, för att inte säga jättebra. Men det räcker inte. Man behöver göra mer. Sverige brukar benämnas som en av de främsta IT-nationerna i världen, och vi har mycket att vara stolta över. Det är dock 1,7 miljoner vuxna svenskar över 16 år som inte använder Internet och så mycket som 3,2 miljoner om man räknar med dem som använder Internet i mycket begränsad utsträckning. Det är inte godtagbart att så många som tre miljoner svenskar står kvar på perrongen när det digitala tåget går, utan vare sig biljett eller någon ny avgång i sikte. Fru talman! De svenskar som inte använder Internet finns i alla samhällsklasser, men det är framför allt äldre och personer med låg utbildning, långtidsarbetslösa och andra i svag socioekonomisk ställning som saknar kunskap om hur man använder Internet. World Internet Institute visar i sin undersökning Unga svenskar och Internet , som kom förra veckan, att hälften av de yngsta i åldern 12-13 år känner att de står utanför informationssamhället. Institutet visar också att barn till välutbildade föräldrar kommer till skolan väl förberedda för att använda Internet, medan många barn till mindre välutbildade föräldrar börjar skolan utan större erfarenheter av Internet. Orsaken står säkert att finna i det faktum att det finns ganska många barn i Sverige som växer upp i familjer med svag ekonomi, där inte mycket pengar bli över sedan mat och räkningar är betalda. Om man måste kämpa för att få ekonomin att gå ihop varje månad är kostnader för kurser, datorer och bredband lågprioriterade. Om man dessutom saknar kunskapen om Internet är det svårt att se möjligheterna och att uppleva behovet av att kunna gå ut på nätet. Vi rödgröna vill ta ett ordentligt grepp om den digitala klyftan och låta alla svenskar få möjlighet att ta del av det digitala samhället. Vad behöver då göras? För det första måste det till kraftfulla åtgärder för att stärka IT-kompetensen i samhället och ge dem som står utanför en rimlig chans att ta sig in, exempelvis genom statliga resurser till folkbildningsinsatser. Särskilda åtgärder bör riktas mot skolbarn. Det finns knappast andra arbetsplatser där IKT används för stora delar av arbetet där man skulle acceptera att behöva boka en apparat, gå till ett annat rum, vänta på sin tur etcetera. Vi vill ha en modern skola för alla elever. Elevernas tillgång till IT är en central del i detta. Fru talman! För det andra vill vi påpeka att tillgången till en bra Internetanslutning är en grundförutsättning för att kunna delta i informationssamhället. Det måste därför finnas goda datakommunikationer, tillgängliga på likvärdiga villkor, över hela landet. För att främja utbyggnaden i gles- och landsbygd vill vi dessutom undersöka möjligheterna att använda mer av de medel som finns tillgängliga inom EU-programmen, inte minst inom landsbygdsprogrammet. Fru talman! Vi vill med andra ord driva en mer framåtblickande bredbandspolitik. När marknaden sviktar måste staten ta ett ansvar och styra utbyggnaden av höghastighetsnät för datakommunikation på ett sådant sätt att hela landet ges likvärdiga utvecklingsmöjligheter. Vi bedömer att den samhälleliga kontrollen över och IT-infrastrukturen skulle behöva stärkas. Det är ett välkänt problem med tillträdet till infrastrukturen på IT-området. Regeringen har försökt komma åt detta genom regleringsvägen. Det har hittills inte visat sig vara tillräckligt. Detta har nyligen uppmärksammats av EU-kommissionen som kräver att Sverige vidtar ytterligare åtgärder för att stärka konkurrensen. I veckan kom ett beslut från Post- och telestyrelsen, PTS, om tillträdesreglering av Telias nät som visar på mycket stora problem på bredbandsmarknaden. Vi kan hoppas att det kommer att betyda en bättre fungerande marknad. Men det finns en risk att vi får fortsatta juridiska processer mellan telekombolagen. Nästa regering kan behöva gå vidare. Det är mot denna bakgrund vi har föreslagit att se över möjligheterna för en strukturell separation. Vi behöver en politik för en bättre fungerande marknad som gynnar kunder och leverantörer av telefoni och bredband. Fru talman! Med de avslutande orden vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 4. I detta anförande instämde Christina Axelsson, Lena Hallengren och Lars Mejern Larsson (alla s) samt Peter Pedersen (v).

Fru talman! Detta betänkande innehåller om jag inte minns fel fem reservationer. Vi står förstås bakom dem, men för tids vinnande nöjer vi oss med att yrka bifall till reservation 3. Det är också i huvudsak innehållet i den reservationen jag ska hålla mitt anförande om. Det sägs väldigt mycket fina ord från regeringens sida om att vi ska få en bredbandsutbyggnad i världsklass och så vidare. Vi konstaterar att det finns väldigt lite. Man kan säga på varje område att det ska bli i världsklass. Frågan är vilka åtgärder som krävs och vilka resurser som ska till. Det är en hel del som saknas från regeringens sida och som man måste utveckla om det ska bli trovärdigt. Den 4 maj var det ett seminarium på Kulturhuset i Stockholm på inbjudan av ett stort känt företag i branschen, Sverige och den digitala underklassen . Där visas att endast 15-20 procent av Internetanvändarna i Sverige som har förgymnasial utbildning kommunicerar till exempel med myndigheter via Internet. Nästan hälften av all förskolepersonal och 40 procent av alla grundskollärare bedömer sin egen IT-kompetens som mindre bra eller inte alls bra. Detta visar att det finns en del att göra. Även om Sverige säkert fortfarande ligger långt framme visar PTS senaste undersökning att vi antingen inte marscherar lika fort framåt eller att andra länder kommer i kapp. Det är i och för sig bra att andra länder också utvecklas på området. Men om vi ska leva upp till målsättningen att vara ett land i världsklass när det gäller IT-frågor krävs det nog ett lite bättre batteri av handlingsprogram och åtgärder för att det ska kunna ske. I det här sammanhanget som i alla andra sammanhang betonar vi att man måste ha en mer tydlig strategi för hur man ska få hela landet att leva, som vi brukar säga även när det gäller dessa frågor. Man kan bara konstatera att om man så envetet tror på marknadslösningar som regeringen gör även i detta fall lämnar man en stor del av landet. Om man tror att marknaden ska fixa detta kommer man att få problem. Då ska tydligen eventuellt staten komma in som sista instans och fixa till det. Vi tycker att hela landet är värt god och fungerande IT och elektronisk kommunikation. Oavsett om det gäller bredband, fast telefoni eller mobil telefoni är det rimligt, även för en riksdagsledamot som har riksdagens abonnemang, att man kan ringa och ta emot samtal om man befinner sig någonstans i norra Sverige, till exempel någon mil utanför staden Umeå. Det är ytterst tveksamt om man kan göra det om man inte har tilläggsabonnemang. Så kan det bara inte vara. Man kan leva med det om man råkar ut för det vid något tillfälle då och då. Men om man bor och jobbar i de här trakterna är det rimligt att ha väl fungerande kommunikation, inte minst om man bor utanför de större städerna. Inte minst där är det oerhört viktigt både för enskilda och för företag att det fungerar. Man kan inte bara prata i allmänna termer om att vi ska ligga i världsklass. Hur ska det här gå till? Jag hoppas att infrastrukturminister Åsa Torstensson, som glädjande nog är här i dag, kan utveckla resonemanget lite grann. Vad krävs för att Sverige ska bli ett land i världsklass? Eller jag kanske ska säga förbli, för vi ligger redan ganska högt. En annan sak som oroar är att det har kommit vissa propåer om att regeringen kommer att gå vidare och sälja ut hela Telia Sonera. Då vill vi gärna ha ett svar: På vilket sätt kommer det att bidra till att vi får en väl fungerande elektronisk kommunikation i hela landet? Finns det någonting som tyder på att privata aktörer, som väl är alternativet om någon ska köpa upp Telia Sonera, skulle ha speciellt mycket större intresse av att fixa till de problem som finns ute i landet? Det finns fortfarande vita fläckar där de elektroniska kommunikationerna fungerar mindre bra. Vad finns det för garantier att man vid en sådan förändring säkerställer att det ska fortsätta att gå i rätt riktning och inte bara stanna av och kanske gå åt fel håll? Avslutningsvis, herr talman, poängterar vi i en reservation att man bör ta fram en nationell strategi vad gäller IT och miljö. Vi tror att det finns mycket mer att göra här, så att man kan använda IT-kommunikation på ett sådant sätt att det bidrar till att vi får mindre behov av transporter, till exempel genom att ha möten och konferenser via elektronisk kommunikation. Här tror jag att det finns mycket mer att göra. Även här behöver regeringen sätta ned foten och föreslå faktiska åtgärder för att vi ska kunna bli ett land i världsklass när det gäller IT och miljö.

Herr talman! Vi diskuterar i dag viktiga frågor kring elektroniska kommunikationer. Frågan om delaktighet har lyfts upp tidigare, och jag vill också börja med att lyfta upp den aspekten. De elektroniska kommunikationerna och Internet används till oerhört mycket i dag, och det är en fantastisk utveckling, som gagnar oss alla på massor av olika sätt. Tyvärr är inte alla i Sverige lika delaktiga i det här. Det kan skapa problem, dels för att man blir utanför en struktur som finns och som används av många, dels för att man missar de möjligheter som finns. Det handlar om att vara delaktig i den demokrati vi har och den utveckling som sker men också om att arbetsmarknaden i dagsläget ställer högre krav på att man ska veta vad som händer och vara delaktig i den elektroniska utveckling som sker. Det är då oerhört viktigt att se att vi för att ha ett bra samhälle måste få med många fler i utvecklingen. Där är regeringen alltför passiv. De initiativ som jag känner till som har gjort mest är på lokal nivå och i Punkt SE-stiftelsen. Det är klart att det här måste utgå från lokal nivå och från människor. Men det är väldigt konstigt om regeringen inte ser att det är en nationell fråga, där man från statligt håll skulle kunna stödja de lokala initiativ som finns, kring bibliotek, folkbildning, föreningsliv och många andra saker. En annan fråga i betänkandet gäller tillgången till Internet. Även om man vet hur man ska använda det och känner att man har koll på vad som sker gäller det att man också har den fysiska möjligheten. Det finns andra saker än Internet att ha fysisk tillgång till, och det är väldigt oroande att vi i dag ser att utvecklingen går mot att en del av kopparnätet avvecklas. Det blir alltså omöjligt för vissa att ringa med fast telefon därför att den möjligheten tas bort. Det skapar också mindre chanser att ta sig ut på Internet via fast lina, som fortfarande är det i särklass snabbaste och tryggaste försörjningssättet, med minst avbrott och liknande. Man kan förstå att det är oerhört dyrt att dra ledningar ut till glesbygd och landsbygd där de inte redan finns. Men det skulle vara förvånande om man i stor skala avvecklar kopparnätet. Vi tycker att det borde vara mycket tydligare att alla faktiskt ska kunna ha tillgång till fungerande Internet och fungerande telefon. Det har sagts från utskottets majoritet, och är på gång, att det finns mobiltäckning och så vidare. Det finns mobiltäckning på många ställen, men det fungerar inte alltid på grund av de fysiska förutsättningarna i just de områden där människor har bott sedan länge. Om det ligger berg i vägen eller vad det kan vara kan det bli oerhörda problem. Innan man tar bort kopparnätet borde man se till att det finns möjlighet för människor att få tillgång till omvärlden. Det är positivt att regeringen sätter upp mål för hur stor del av landet som ska ha tillgång till Internet och så vidare, men det krävs också att man vidtar konkreta åtgärder så att det händer någonting. Att bara kommunicera ett mål gör inte att det händer någonting, utan någon måste följa upp det. Man kan hoppas att olika aktörer får för sig att tycka att detta mål är bra och att de ska jobba enligt det. Så kommer kanske att ske, men det rimliga är väl att man från statens sida är med och försöker se till att det sker på ett mer konkret sätt. Jag vill också prata lite kort om IT och miljö. Här säger regeringen att det är bra och att man vill använda IT för att främja en bättre miljö. Det är utmärkt. Jag har i mitt liv inte stött på någon som är emot detta. Då kan man tycka att väldigt mycket redan borde vara gjort, om ingen är emot och allting har skett. Men tyvärr är det inte så. De positiva möjligheter som finns utnyttjas i väldigt liten utsträckning i förhållande till vilka möjligheterna är. Om det beror på allmän konservatism på olika ställen, ovana, ovilja eller något annat är svårt att veta. Men det är rimligt att man i planer inte bara sätter upp mål om att det ska ske utan också kräver att åtminstone myndigheter ska jobba utifrån detta. Det går till exempel att jobba med telekonferenser i stället för att göra en massa resor och liknande. Den här utvecklingen har skett i större utsträckning i Norge, där man har oerhört mycket resande. Om vi skulle börja gå dithän skulle vi kunna minska vårt resande och därmed miljöbelastningen ganska mycket om det började hända någonting. Det är möjligt att dessa planer nu äntligen får effekt med den allmänna miljödebatt vi har, men det är ändå rimligt att vi från riksdagen kräver att regeringen gör någonting mer aktivt. Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 2 och 3. (Applåder)

Herr talman! Jag älskar IT! Informationsteknik och elektroniska kommunikationer finns i så många aspekter av våra liv och de kan användas på så många olika sätt för att uppnå så mycket. Informations- och kommunikationsteknik är viktig för ekonomisk tillväxt, för utveckling, för hållbarhet, för konkurrenskraft och för innovation. Den är viktig för människor i deras arbete, i skolan, på deras fritid och spelar även en stor roll i våra sociala kontakter. IT har till och med förändrat politiken och demokratin och har mycket stor betydelse när det gäller statlig förvaltning. E-förvaltningen effektiviserar administrationen och förbättrar servicen för medborgarna, till exempel genom olika e-tjänster. IT kan bidra till produktivitetstillväxt och är en viktig motor som driver hela ekonomins tillväxt. Statens och politikens roll är att skapa bra förutsättningar för utveckling. Eftersom vi tror på en marknadsstyrd IT-sektor har den största utmaningen varit - och är fortfarande - att säkerställa att vi har en väl fungerande konkurrens på telekommarknaden. Vi har till exempel uppdaterat LEK, lagen om elektronisk kommunikation. Vi har reformerat överklagandeprocesser och infört möjlighet till funktionell separation av en dominerande aktör på marknaden. Sverige har bra förutsättningar för fortsatt utveckling och ekonomisk tillväxt. Med Alliansens regering har vi ordning och reda i offentliga finanser. Vi har också bra bredbandstäckning. Enligt Post- och telestyrelsens rapport Bredbandskartläggning 2009 har 99,97 procent av de svenska hushållen tillgång till bredband med en överföringshastighet på 1 megabit per sekund eller mer. Fibernätets täckningsgrad ökar, från 35 procent år 2008 till 40 procent år 2009. Mobilt bredband baserat på tekniken HSPA har också fått en ökad täckningsgrad, från 94 till över 99 procent. Det är en mycket positiv utveckling, men vi nöjer oss inte med det. Våra ambitioner är att Sverige ska ha bredband i världsklass och att minst 90 procent av hushållen och företagen i hela landet år 2020 bör ha tillgång till bredband med en hastighet på 100 megabit per sekund. De här ambitionerna formulerades i Bredbandsstrategin som presenterades av regeringen i slutet av förra året. Nu vill vi att de här ambitionerna även återspeglas i våra IT-politiska mål. Därför vill vi från Alliansens sida ha ett nytt delmål, att Sverige ska ha bredband i världsklass och att alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska kommunikationer och service via bredband. Hur ska vi uppnå detta? Framför allt genom välfungerande marknader där det finns konkurrens utan snedvridningar, där tydliga, långsiktiga och teknikneutrala regler främjar investeringsviljan och leder till tillväxt, konkurrenskraft och innovationsförmåga. För fortsatt utbyggnad av bredband behövs det en aktiv dialog och samverkan mellan regeringen, myndigheter, organisationer och företag som verkar på den svenska bredbandsmarknaden. Ett verktyg som ska hjälpa till med detta är Bredbandsforum, som initierades av regeringen i slutet av mars. Dessutom kan jag nämna att PTS på uppdrag av regeringen leder ett koordineringsarbete som syftar till att förenkla rutiner, koordinera hur medel används och öka informationsutbytet mellan olika aktörer, både privata och offentliga. För att snabba på bredbandsutbyggnaden, beslutade regeringen för ett par dagar sedan att ta bort kravet att man enbart får stöd för kanalisation vid utbyggnad av annan infrastruktur, till exempel när man gräver för elledningar. Samtidigt kom beslutet att PTS får disponera 95 miljoner kronor till projekt för framtidssäkra bredbandslösningar. Dessa medel ska användas till etablering av ny passiv IT-infrastruktur i områden där det saknas vilja för marknadsmässig utbyggnad. Herr talman! Nya spännande möjligheter öppnas i samband med trådlösa tekniker. Människor är mer mobila än någonsin förut och man vill kunna vara uppkopplad när som helst och var som helst. Vi i Alliansen tycker att effektiv spektrumförvaltning är nödvändig och därför moderniserar och effektiviserar vi nu reglerna för tillstånd att använda radiosändare i LEK, alltså lagen om elektronisk kommunikation. I dag beslutar vi här i riksdagen bland annat att den som har tillstånd att använda radiosändare inte ska behöva något särskilt tillstånd för varje enskild radiosändare. Med de nya reglerna minskar vi den administrativa bördan både för operatörerna och för tillståndsmyndigheten, vilket kan leda till mycket minskade statliga kostnader och förhoppningsvis lägre slutkundspriser. När efterfrågan på frekvenser överstiger utbudet ska ett allmänt inbjudningsförfarande gälla. Tillstånd för vissa frekvenser ska inte kunna förlängas, däremot kan tillstånd att använda en viss radiosändare förlängas med maximalt fem år. Det kommer även att finnas möjlighet att hyra ut tillstånd att använda radiosändare, allt detta i syfte att öka användningen av frekvenserna och öka dynamiken på marknaden. Trafikutskottet föreslår vissa ändringar jämfört med propositionen. Vi föreslår att lagändringarna ska träda i kraft den 1 augusti 2010 och att övergångsbestämmelserna kompletteras. Vi förtydligar också att när det gäller regler om särskilda tvistlösningar i LEK gäller det tvister som grundar sig på just denna lag. En effektiv spektrumförvaltning kommer att förbättra tillgängligheten och förhoppningsvis främja även nya trådlösa lösningar för mobilt bredband. Herr talman! Ju mer vi använder oss av elektroniska kommunikationer, desto mer sårbara blir de, och toleransen för störningar i näten minskar. Därför lägger vi stort fokus på säkerheten och robustheten i IT-infrastrukturen. I budgeten för 2010 hade vi inom anslaget för Politiken för informationssamhället ett nytt anslag till driftsäker och tillgänglig elektronisk kommunikation på 195 miljoner kronor. Det är dock viktigt att komma ihåg att IT-säkerhet innebär ett ständigt pågående arbete. Sverige är aktivt när det gäller IT-frågor även på EU-nivå, och vi får synliga resultat. För en vecka sedan, den 19 maj, antog EU-kommissionen en Digital Agenda för Europa, vilken är en ny färdplan för EU:s gemensamma IT-politik. Den baserades på Visbydeklarationen från vår ordförandeskapskonferens i Visby i november förra året. Sverige leder också i olika internationella rankningar. Till exempel ligger vi etta i EU-kommissionens Broadband Performance Index, etta i Internationella teleunionens rankning av IT-utveckling, etta enligt London Business School och etta enligt World Economic Forum. Vi har också många toppositioner i många andra internationella jämförelser, där vi ligger på andra eller tredje plats. Men, vi vill ha tillgängliga, välfungerande elektroniska kommunikationer inte bara för att få de högsta placeringarna i olika internationella jämförelser. I slutändan handlar det om att elektroniska kommunikationer ska finnas till för människor och ska underlätta vardagen för människor och företag. Elektroniska kommunikationer ska möjliggöra att vardagen går ihop i våra krävande tider med höga prestationsförväntningar och högt tempo. Informations- och kommunikationsteknik har också förändrat och revolutionerat företag och företagande. Bredband kan bidra till stärkt konkurrenskraft när kostnadstrycket ökar från låglöneländer. Vi i Alliansen vill att fler små företag använder sig av IT och de möjligheter som kommer med IT. Ett steg i denna strävan är att regeringen gav i uppdrag till KTH, Kungliga Tekniska högskolan, att utarbeta ett förslag till handlingsprogram för att stimulera småföretagens IT-användning. Herr talman! Elektroniska kommunikationer hjälper oss också att möta olika stora utmaningar, till exempel globalisering, klimatförändringar och en åldrande befolkning. Globaliseringen ställer krav på ökad konkurrens och innovationsförmåga. Standardisering och kompatibilitet har blivit allt viktigare. Ett ständigt ökande antal Internetanvändare och antal enheter kopplade till Internet innebär problem med så kallade IP-adresser. Lediga adresser i det nuvarande systemet, IPv4, börjar ta slut och andra lösningar, till exempel ett nytt Internetprotokoll, IPv6, måste implementeras för att säkerställa Internets utveckling. Infrastrukturen måste också anpassas till framtida kapacitetskrav. Vi ser tydliga trender på utveckling av målbaserade tjänster, det vill säga mer och mer av information sparas på servrar på nätet, allt fler tjänster tillgängliggörs och applikationer körs direkt via Internet. Allt fler personer använder Internet alltmer och allt oftare. Vi måste alltså titta på kapacitetsproblemen redan nu och framtidssäkra våra nät. Vi har mycket att vinna på detta långsiktigt, speciellt på områdena miljö, vård och omsorg. IT kan göra våra hus energisnålare och våra transporter smartare eller till och med minska behovet av resande. Med moderna IT-lösningar inom sjukvården och vård på distans kan vi möta framtidens utmaningar i samband med en åldrande befolkning. Herr talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betänkandet och avslag på alla reservationer. Framtiden börjar redan nu. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Winbäck (fp), Lars-Axel Nordell (kd) samt Sten Bergheden och Lisbeth Grönfeldt Bergman (båda m).

Herr talman! Tillgängliga elektroniska kommunikationer är namnet på betänkandet vi nu debatterar. För de allra flesta av oss är tillgängligheten till elektroniska kommunikationer en oerhört viktig del av vardag och arbete. Detta tillsammans med kunskapen att också använda grejerna är grundläggande. Jag tror att det var Désirée Liljevall som talade om den digitala klyftan. Vi kanske i hög grad har kommit bort från den och numera är inne i det som Iva, Ingenjörsvetenskapsakademien, kallar den digitala trappan där vi har olika kunskapsnivåer. Många behöver ta trappsteg upp i den digitala trappan, men det råder inget tvivel om att Sverige ligger bra till i alla internationella jämförelser. Herr talman! När jag tar tåget från Hudiksvall till Stockholm och riksdagen på måndag eller tisdag morgon varje vecka är det numera så att på de flesta platser i vagnen sitter människor och arbetar - en del kanske roar sig - med sina laptoppar i knät. Om inte, har man framme sin mobiltelefon eller Iphone, en mobil multimedietelefon, en så kallad smartphone, med Internetuppkoppling, multitouch-skärm och ett grafiskt gränssnitt där man kan göra det mesta som man också kan göra på en dator, läsa och skriva e-post, kolla nyheter, göra inlägg på facebook eller vad det nu kan vara. Och så kan man också ringa, för den som nöjer sig med detta. På våra kontor finns det väl knappast en arbetsplats som inte har en dator. Jo, jag läste faktiskt i Computer Sweden att på kontoret hos Wanja Lundby-Wedin i LO-borgen, LO:s ordförande, finns det ingen dator. Hon klarar sig tydligen ändå, men hon är nog undantaget som bekräftar regeln. Herr talman! Hur beroende vi har blivit av elektroniska kommunikationer demonstrerades väldigt tydligt för oss i ledamotshuset här i riksdagen i går eftermiddag. När alla satt på sina rum och arbetade gick plötsligt strömmen. På några ögonblick fylldes korridorer och fikarum av oss alla som plötsligt inte riktigt visste vad vi skulle hitta på. En del var mer förtvivlade än andra därför att de hade glömt att spara sina dokument. De var förtvivlade och slet sitt hår. Vad de med mycket möda och stort besvär arbetat med hade plötsligt försvunnit i rymden. Det är något som vi alla har varit med om, antar jag. Nu kom strömmen tillbaka efter bara tio minuter och det mesta återgick till ordningen, utom då för dem som tappat allt klokt och välformulerat som de skrivit och inte sparat. Herr talman! Det händer mycket inom IT-området. Det har flera talare tidigare understrukit. Att tekniken går blixtsnabbt framåt är naturligtvis lika spännande som glädjande. Av propositionen som vi behandlar i detta betänkande framgår tydligt att regeringen arbetar aktivt och framsynt med dessa frågor. Det är en påtaglig skillnad jämfört med hur det var en gång för oss som har varit med några år. En del av ledamöterna i kammaren minns löftena om 98 procents täckning inom ett par år som gavs i samband med den med pukor och trumpeter lanserade IT-propositionen för precis tio år sedan. Då hette ministern Björn Rosengren. Han hade insett att Internet inte bara är en fluga. Men inte ens sex år senare vid regeringsskiftet 2006 var löftena från IT-propositionen från 2000, sex år tidigare, uppfyllda. Under de senaste åren har mycket hänt, och Sverige ligger i alla mätningar bland de allra främsta när det gäller antalet IP-adresser och täckning med bredband i hela landet, och så vidare. Centerpartiets vision om en digital allemansrätt närmar sig, även om vi inte ska slå oss till ro. Kraven på bandbredd stegras hela tiden. Nu har vi fått en bredbandstrategi på plats, och med beslutet som följer av denna proposition och detta betänkande slår vi nu fast det offensiva delmålet om bredband i världsklass. Vi bör, som Peter Pedersen framhöll, förbli ett land i världsklass. Det tror jag att vi är överens om. Viktigt är att marknaden känner förtroende för den IT-politik som förs. Kortsiktiga politiska nycker bör vi undvika. Bredbandsstrategin anger att år 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund. Alla hushåll och företag i Sverige ska ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Det råder inget tvivel om att en hög användning av IT och Internet är bra för Sverige på många sätt, inte minst för tillväxt, konkurrenskraft och innovationer, och för ökad miljöhänsyn och en bättre miljöteknik. Herr talman! Det är lätt att fascineras av den snabba utvecklingen och de stora möjligheter som följer av IT-utvecklingen. Men även om vi i dagarna kan läsa i tidningarna om att svenskarna nu ringer fler samtalsminuter i mobilnäten än i fasta telenätet är den fasta telefonin för väldigt många människor en trygghet och en tillgång som måste värnas, precis som Lage Rahm var inne på i sitt anförande. Inte minst finns väldigt många äldre människor som har svårt med den nya tekniken och som självklart ska ha rätt och möjlighet att använda den gamla vanliga fasta telefonen. Det finns också ett stort antal elöverkänsliga människor som inte kan använda ny och trådlös teknik och som också måste ha rätt och möjlighet att lita till den fasta telefonin. Tillgång till fast telefoni är en fråga som i hög grad berör människor på landsbygden och äldre människor. Det teknikskifte vi nu upplever skapar på sina platser oro. Jag vill, som också betonas i utskottets betänkande, understryka vikten av att förändringarna i det fasta telenätet ska ske kontrollerat så att ingen ska stå utan kommunikationer med omvärlden. Det råder inget tvivel om att underhållsbehovet av dagens fasta telenät med många små stationer och långa stolplinjer är stort, men det måste skötas och skötas väl så att också denna del av kommunikationerna fungerar. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Sverige ska ha bredband i världsklass, och alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Målet ska i första hand uppnås genom väl fungerande marknader. Detta är något som oppositionen ondgör sig över, och man skriver i sin reservation att regeringen inte lämnar egentliga besked om hur det höga målet ska nås. Därför föreslår man avslag på förslaget till mål. Jag vill ta några exempel på vad regeringen har gjort. I november 2009 presenterade man en bredbandsstrategi för Sverige som säger, som en del har sagt tidigare i kammaren här, att 90 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband av minst 100 megabit år 2020. 40 procent bör dessutom ha tillgång till bredband med denna hastighet redan år 2015. Utöver dessa två mål ska man ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Samtidigt har regeringen givit följande uppdrag till PTS. Detta är bara några exempel. PTS, som är vår myndighet på området, ska i samråd med relevanta myndigheter utreda och ge förslag på hur tillgång till bredband kan säkerställas. PTS ska följa bredbandsutbyggnaden i Sverige och rapportera resultatet till regeringen. Efter samråd med relevanta myndigheter ska man ta fram förslag på hur utvecklingen mot målen i bredbandsstrategin ska följas upp. Man ska beskriva goda exempel på regionala och lokala initiativ, vilket efterfrågades tidigare under denna debatt, och på privat-offentlig samverkan som främjar utbyggnad av bredband och föreslå hur sådana initiativ kan främjas. PTS ska inom ramen för ordinarie verksamhet bistå de myndigheter som har i uppdrag att hantera stöd för utbyggnad av bredband. Man har inrättat ett bredbandsforum, som vi hörde för en stund sedan, som ska vara mötesplats för dialog och samverkan mellan regering, myndigheter, organisationer och företag som verkar på den svenska bredbandsmarknaden och andra som är intresserade. Man ska identifiera hinder för utbyggnad av bredband och i samverkan undanröja dessa. Det handlar om bredbandstillgång för hushåll och företag. Regeringen har dessutom beslutat om en proposition om en enklare plan- och bygglag, som också kommer att hjälpa oss i det här. Man har gett Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser i uppdrag att göra en kartläggning av IT-användning och av behovet av accesskapacitet hos småföretag i olika branscher och i olika typer av landsbygd som underlag för kommande åtgärder. Man har gett Kungliga Tekniska högskolan i uppdrag att utarbeta förslag till handlingsprogram för att stimulera småföretagens IT-användning och har för avsikt att utvärdera bredbandsstrategin år 2012. Herr talman! Det kallar jag att ha en rad åtgärder för att peka ut en tydlig inriktning. Jag beklagar att en del från oppositionens sida tidigare här i debatten vill låsa in sig i gammal teknik. Jag ser fram emot att de här sakerna kommer att stödja oss när det gäller att få en bättre bredbandstillgänglighet framöver. Herr talman! Jag vill säga några ord om IT och miljön. I reservation 5 skriver oppositionen att IT-produkterna själva från tillverkning till skrotning står för 2 procent av världens energiförbrukning. Oppositionen beklagar sig över att det inte finns någon strategi för att minska IT-sektorns miljöpåverkan. Det är rätt intressant när Lage Rahm faktiskt sedan står och hyllar regeringen för en del av dessa insatser. Jag hörde att han stöder det som regeringen står för, om än han tycker att det ska vara lite mer, om jag uppfattade det rätt. Även Peter Pedersen underströk detta. Det kanske behövs mer. Jag hörde inte att s sade särskilt mycket om miljön inom IT. Det finns två saker som är viktiga att konstatera. Det ena handlar om att få en grön IT-sektor. Det andra handlar om hur man ska använda IT för att främja en hållbar tillväxt för framtiden. Medan det förra handlar om att effektivisera datorer och deras tillverkning och senare utfasning från ax till limpa handlar det senare om hur IT kan vara ett hjälpmedel för att effektivisera andra samhällsdelar, exempelvis transporter och möten, inom såväl offentlig förvaltning som samhället i övrigt. När det gäller det förstnämnda måste man för att få en grön IT-sektor enas om gemensamma metoder, ha mätverktyg för att generera data om energiprestanda och ställa upp mål som är realistiska och mäta framsteg. Det understryks också att arbetet bör beakta hela livscykeln och dess sammanhängande miljöpåverkan. Vi har sett många märkningar på IT-produkter och även på annat - Svanen, Energy Star, TCO med flera - som med olika mål arbetar för förbättrad miljö, ergonomi och dylikt. Det finns en hel del att göra. En del kan vara krav. En del kan vara frivilliga åtaganden. Om det finns frivillighet i det innebär det att branschen lättare kan koncentrera sig på de delar där det med dagens och den nära morgondagens teknik går att åstadkomma skillnad. Det innebär också att miljöprestanda på IT-utrustning kan komma att vara en konkurrensfördel vid försäljning av produkterna. Se bara på de lyckade resultaten av TCO-märkningen av datorskärmar! När det gäller den andra aspekten, herr talman, kan IT användas för att minska miljöpåverkan. Det kan effektivisera inte bara arbetet utan också energianvändning, påverka resepolicyer etcetera. Precis detta har regeringen antagit en förordning om under förra året. Det handlar om hur de statliga myndigheterna ska miljöanpassa sina verksamheter. Man har särskilt understrukit vikten av att staten utgör ett gott exempel inom området IT och miljö när man lämnar uppdraget att Naturvårdsverket att utarbeta förslag till handlingsplaner för IT och miljö för offentlig sektor, som också redovisades tidigare i år. Man betonar gemensamhet i planer och anskaffning av utbildning av personal etcetera. Man ska också se över tillgången till lämplig teknik för virtuella möten. Genom ny teknik där det offentliga många gånger kan gå i framkant ökar påverkan på samhället i övrigt. Möjligheten att arbeta på distans ökar, vilket minskar resandet och gör att människor kan arbeta där de bor i stället för att bo där de arbetar. IT kan vara ett verktyg för effektiva och klimatsmarta transportlösningar. ITS, intelligenta transportsystem, erbjuder stora möjligheter för att minska belastningar på miljön. En del av oss här var på ITS-mässan i Älvsjö i höstas och förundrades över den kommande tekniken för både säkerhet, miljö och effektivitet inom transportsektorn. Även inom EU pågår arbete. Den svenska regeringen tog under ordförandeskapet flera initiativ. EU-kommissionen påpekade i ett meddelande under förra året vikten av ökad energieffektivisering för att nå EU:s mål om koldioxidutsläpp och energieffektivisering senast 2020. Kommissionen understryker informations- och kommunikationsteknikens potential för stora besparingar i hela ekonomin. Man har också presenterat förslag på åtgärder. Inför ordförandeskapet gjorde regeringen en studie för att identifiera de viktigaste IT-politiska frågorna för gemenskapen fram till 2015. En av slutsatserna är att klimatförändringarna är den viktigaste utmaningen i vår tid. Det framhålls att IKT genom sin förmåga att bidra till minskade koldioxidutsläpp har en ledande roll i kampen mot klimatförändringar. Rapporten var en av grunderna till de toppmötesdiskussioner som ordnades i Visby i november förra året där man diskuterade vad som skulle stå högst på den IT-politiska agendan fram till 2015. Herr talman! I ordförandeskapets slutsatser fastslås att EU snabbt måste uppfylla miljömålen genom handlingsplaner för grönare lösningar på IT-området. Detta har regeringen varit med och bidragit till, så nog händer det saker även inom detta område. Jag är glad att se att vi har en regering som aktivt arbetar med frågorna, och ser fram emot resultaten framöver. (Applåder)

Herr talman! Jag måste ha hört fel när jag hörde Christer Winbäck säga att jag skulle ha pratat för att vi ska hålla fast vid en gammal teknik. Jag funderade länge på vad det kunde ha inneburit och kom fram till att det måste ha varit detta att jag sade att det är rimligt att människor har tillgång till telefoni. Det är onekligen en gammal teknik, om än inte föråldrad. Det finns fortfarande många människor som ringer och som anser att det är ett bra sätt att kommunicera. Jag hade nog trott att också Christer Winbäck ansåg det. Han menade kanske att problemet är att det sker via kopparnätet och att det är en gammal teknik som man inte ska ha. Jag menar att det inte är givet att man måste ha ett kopparnät överallt. Däremot är det givet att man ska kunna vara garanterad att tekniken faktiskt fungerar. Annars är det inte en fungerande teknik. Om man vill ha en teknik och tycker att det är rimligt att människor kan ringa i telefon är det rimligt att det också är möjligt i praktiken. Jag skulle gärna vilja få ett svar från Christer Winbäck om vad han egentligen menade med att jag skulle ha sagt någonting om att vi skulle vilja hålla kvar vid en gammal teknik.

Herr talman! Jag tycker att Lage Rahm svarade på frågan ganska bra själv. Först och främst är det bra att Lage Rahm höll med om att många av de saker som vi har gjort ändå fungerar och är bra och att vi har goda ambitioner för framtiden. Så förstod jag i alla fall av Lage Rahms inlägg att det var. Vi är helt överens när det gäller tillgång till telefoni; det är helt riktigt. Vad Lage Rahm sade var också det han påpekade nyss: Det behövs koppar för att ha tillgång till telefoni. Ungefär så uppfattade jag inlägget tidigare. Men nu har Lage Rahm tydliggjort att det inte var det han menade, utan att det var telefonin i sig. Det gläder mig, för det innebär att det inte är kopparn som är det viktiga utan att man har tillgång till telefoni oaktat vilket sätt man har det på.

Herr talman! Självklart är det så. Däremot är det rimligt att man i de fall man har en fungerande teknik inte byter ut den mot en icke fungerande teknik, vilket mobiltelefoni kan vara på de ställen där det inte finns en tillräckligt bra täckning. Det tycker jag att man ska utgå från. Man ska inte heller glömma de andra användningsområden, utöver telefoni, som finns för kopparnätet. Men jag vill vara tydlig med att det inte är en speciell teknik eller ett specifikt sätt att förmedla tekniken som jag vill slå vakt om, utan det viktiga är att det ska finnas en garanti för att det fungerar. Man kan inte från statens sida bara hoppas att telefonin för människor fungerar. Det är rimligt att vi går in och säger att vi vill ha fungerande tjänster med telefoni i Sverige och att man ser till att det blir så.

Herr talman! Jag är inte oenig med detta på något sätt. När man byter ut gammal teknik mot ny teknik är det självklart att den nya bör fungera innan man tar bort den gamla. Det är vi eniga om.

Herr talman! Att använda olika IT-lösningar har blivit en så självklar del av vår vardag att vi knappt tänker på det. Nästan allt har någon form av IT-lösning i botten. Globaliseringen och utvecklingen av tjänstesamhället hade knappast blivit av utan denna teknik. Många av de yngre har aldrig upplevt något annat än att ha tillgång till en kraftfull dator, bredband och telekommunikation. Men faktum är att Internets historia inte är särskilt lång. Det var 1969 som fyra universitet i USA för första gången kopplade sig samman till ett första Internet, men det var först 21 år senare, när webbläsaren och hyperlänken kom, som det blev användarvänligt och man på allvar började kunna använda det. Efter tio år fanns det 300 miljoner Internetanvändare, och sedan dess har det skett något av en explosion. Vi närmar oss med snabba steg två miljarder användare i världen. Vi är inte där än, men vi kommer dit inom en inte alltför avlägsen framtid. I dag toppar, som vi hörde, Sverige flera rankinglistor där IT-utvecklingen i olika länder jämförs. Trafikutskottets betänkande slår fast att vi i Sverige ska anta målet att ha bredband i världsklass och att alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda elektroniska samhällstjänster och service via bredband. Målet ska i första hand uppnås genom väl fungerande marknader. Många företags kontakter med kunder, leverantörer och myndigheter förutsätter i dag bredbandskapacitet. Den kontinuerliga utvecklingen av tjänster kräver successivt högre överföringskapacitet för att företagen ska kunna fortsätta utvecklas. Det gäller på landsbygden likaväl som i storstäderna. Även hushållens behov och efterfrågan på bredbandslösningar växer successivt. Hälso- och sjukvården är en annan aktör som blir alltmer beroende av snabba och stabila bredbandskommunikationer. För att våra landsbygder fortsatt ska kunna utvecklas som attraktiva boendemiljöer behöver tillgången till bredband med hög kapacitet spridas till betydligt större delar av landet än i dag. Det finns fortfarande områden som helt saknar tillgång till bredband eller som har låg kapacitet eller låg kvalitet. Det trådlösa bredbandet kommer särskilt till användning i glesbygder med få invånare. Därför har regeringen med denna proposition skapat en ny frekvenspolitik som säkerställer möjligheten att utnyttja radiospektrum effektivt i framtiden. Flera operatörer planerar eller genomför investeringar i utbyggnad av fibernät och fjärde generationens mobilnät. Den före detta monopolisten Telia Sonera har tidigare haft skyldighet att upplåta sitt kopparnät åt övriga operatörer på den svenska marknaden. Det beslut som Post- och telestyrelsen nyligen fattade innebär en skyldighet för Telia Sonera att upplåta sitt nät så att andra operatörer ska kunna erbjuda bredbandstjänster till konsumenter genom att köpa tillträde till Telia Soneras accessnät, oavsett om det består av koppar eller fiber. Operatörerna kan därmed köpa tjänster av Telia eller sätta in sin egen utrustning i telestationerna. Tillträdet innebär en större flexibilitet och en ökad trygghet för de aktörer som vill investera och ge svenska konsumenter bra bredbandstjänster och många operatörer att välja mellan - det sistnämnda är inte minst viktigt. EU-kommissionen har dessutom uppmanat Post- och telestyrelsen att inkludera Telia Soneras kanalisation, det vill säga tomrören där fiberkablarna kan dras. Herr talman! I går hade jag förmånen att få arrangera ett seminarium i riksdagen med föreningen Surfa Lugnt, med dess ordförande Kristina Axén Olin. Föreningen arbetar för att unga och vuxna ska prata med varandra om vad som händer på nätet. För drygt två år sedan tog vår socialminister Göran Hägglund initiativ till en överläggning med IT- och telekombranschen för att öka tryggheten för ungdomars vardag på nätet. Efter de mötena har också Surfa Lugnt ändrat inriktning något till att koncentrera sig på ungas nätvanor och hjälpa föräldrar och andra vuxna att förstå dem bättre. De flesta ungdomar är medvetna om och har strategier för att hantera obehagliga situationer som uppstår på Internet, men trots kunskap och försiktighet händer det att unga råkar ut för mobbning och trakasserier på nätet. Vi nåddes alla för några veckor sedan av de förfärliga händelserna i Bjästa utanför Örnsköldsvik, där en elev via Facebook utsattes för förtal, nätmobbning och direkta hot som innebar att hon tvingades flytta från orten samtidigt som vuxenvärlden tittade bort. Det är fullständigt oacceptabelt. Och nu senast i Gävle har en lärare hängts ut av eleverna och attackerats via Internet. Uppenbarligen saknar många gymnasieskolor riktlinjer för hur nätmobbning ska bekämpas. Det är dags att införa nolltolerans mot hot, våld och trakasserier i skolan, där lärarna ska agera direkt mot varje förekomst av mobbning. Naturligtvis ska nolltoleransen inte bara gälla nätmobbning utan all mobbning över huvud taget, oavsett om den sker i skolans lokaler eller på nätet. Bilden av en oinformerad och oförstående vuxengeneration växer fram. Föräldrar och skolpersonal har för lite kunskap om hur nätet fungerar som mötesplats. Barn och ungdomar upplever ofta att vuxna inte har kunskaper om deras nätvanor, och den bilden bekräftas av flera experter. Detta kan leda till att unga inte vänder sig till vuxna om de stöter på problem som är Internetrelaterade. Föreningen Surfa Lugnt, som består av parter från både myndigheter, näringslivet och den ideella sektorn, gör mycket viktiga insatser på detta område. Herr talman! För oss kristdemokrater är det viktigt att IT inte bara handlar om teknik utan också att det är ett verktyg som förenklar vardagen och gör livet bättre på olika sätt. Med den proposition som vi nu behandlar tar vi ytterligare ett viktigt steg framåt. Jag yrkar bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna.

Herr talman! En god tillgång till elektroniska kommunikationer är i dag en förutsättning för att man ska kunna verka som företagare i hela vårt avlånga land. Och som medborgare har du långt fler möjligheter att kommunicera och göra din röst hörd, att påverka och vara samhällsengagerad om du har god tillgång till Internet. Den revolution som vi är mitt uppe i är smått fantastisk. Enligt de flesta mätningar ligger svenskarna väldigt långt framme och har gjort det under en längre tid. Jag kan bara nämna några. Svenskarna anses vara bäst i världen på att kommunicera elektroniskt, enligt The Connectivity Scorecard. Enligt Ciscos Global Broadband Quality Study ligger vi bäst till i Europa. Och den senaste mätningen visar att vi snabbt håller på att komma ifatt Japan och Sydkorea. Och i betänkandet finns nu ett antal olika mätningar som alla visar att Sverige ligger i det absoluta toppskiktet. I PTS bredbandskartläggning kan man läsa att 98 procent av Sveriges hushåll har faktisk tillgång till bredband via telefonjacket. Vidare kan man läsa att fiberutbyggnaden går fortsatt starkt. I dag har vart femte hushåll tillgång till fiberuppkoppling. Och när det gäller trådlöst bredband, som det här betänkandet i stor utsträckning handlar om, har mer än 99,9 procent av hushållen möjlighet till denna uppkoppling. På många sätt och vis är Sverige ett föregångsland, vilket vi ska vara stolta över. När den här regeringen i december 2007 fattade beslut om att avsätta väsentliga delar av det analoga tv-nätets frekvensutrymme till mobila tjänster var det ett ganska djärvt beslut. Vi var först i världen med att låta detta radioband bli tillgängligt för telekombranschen. Vi har arbetat hårt för att få med fler länder, och nu har nästan hela övriga Europa följt efter. Dessutom har kommissionen tagit intryck av vårt arbete och följer upp det, och det ekonomiska värdet av det här frekvensbandet är nu beräknat till uppemot 44 miljarder euro. När regeringen beslutade att det här så kallade 800-bandet skulle avsättas för mobila tjänster var ett av syftena att öka möjligheten till täckning även i glest bebyggda områden. I det förslag som PTS har presenterat ingår nu täckningskrav, vilket ytterligare kommer att förbättra tillgången till mobilt bredband i mycket stora delar av vår geografiska yta. Med regeringens bredbandsstrategi tog regeringen ett nytt grepp om bredbandspolitiken och tydliggjorde inriktningen. Vi har valt att peka med, om jag nu ska säga så, hela handen när det gäller vart vi ska. Vi garanterar att det ska finnas bra förutsättningar för konkurrens, och här har vi levererat. Vi har infört möjligheten till funktionell separation. Vi har effektiviserat lagen om elektronisk kommunikation så att Post- och telestyrelsens beslut snabbare får effekt, vilket gör att våra telekomoperatörer snabbare får reda på vilka regler som gäller, och kunderna kan dra nytta av att besluten som underlättar konkurrens snabbare får verkan. Vi har infört en begränsning för vad offentliga aktörer får lov att bedriva för kommersiella verksamheter, vilket bland annat är en tydlig signal om att kommunala stadsnät inte ska gå för högt upp i värdekedjan, allt i syfte att stimulera en mångfald av privata aktörer, vilket i sin tur pressar priser och ger bättre tjänster åt konsumenterna. Under det svenska ordförandeskapet hade jag också möjlighet att ro telekompaketet i land, vilket stärker konsumenternas och Internetanvändarnas rättigheter och förbättrar för konkurrensen i hela EU. I och med bredbandsstrategin, som regeringen beslutade om i november, fick bredbandspolitiken en ny inriktning. Vi poängterade här att utvecklingen inom området i första hand är marknadsdriven. Utgångspunkten är att marknaden tillhandahåller och utvecklar infrastruktur och tjänster. Statens huvudsakliga roll är att bidra till att skapa goda förutsättningar för väl fungerande marknader. Det handlar bland annat om att se till att konkurrensen fungerar, att lagstiftningen är klar och tydlig och att det finns stabila spelregler så att företag som ska investera vet vad som gäller. För att skapa en ökad tydlighet ersätter vi det förra målet, att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet ska finnas tillgänglig i alla delar av landet, med ett nytt mål som säger: Sverige ska ha bredband i världsklass. Alla hushåll och företag bör ha goda möjligheter att använda sig av elektroniska samhällstjänster och service via bredband. För de delar av landet där inte marknaden själv kan se till att invånarna får möjlighet till uppkoppling har regeringen avsatt 625 miljoner kronor under 2010-2012. Det handlar bland annat om medel till landsbygdsprogrammet, stöd till kanalisation och husavdrag för bredband. Utöver detta kommer också andra offentliga investeringar i bredband som planeras av kommuner och regioner. Den absoluta lägstanivån, som den förra regeringen införde, på 20 kilobit per sekund kommer regeringen att höja kraftigt till en nivå någonstans mellan en halv och två megabit per sekund. Att logga in på Försäkringskassans webbsida tar cirka fem sekunder med en megabit. Med den nivå som nu finns, som den förra regeringen tyckte var funktionell, tar det nästan fyra minuter. Herr talman! Valmöjlighet för mig som konsument är en möjlighet att fritt välja mellan olika operatörer och tjänster. Det handlar om att det på marknaden finns ett bra utbud av tjänster vad gäller innehåll, kvalitet och pris. En av Sveriges styrkor är att vi har en god tillgång till infrastruktur för bredband, och det ska vi ha även fortsättningsvis. Men också att svenska företag med hjälp av kraftfullt bredband kan vara konkurrenskraftiga i en alltmer globaliserad värld är oerhört avgörande. Villkoren för kommunikation är avgörande för hur vi ska lyckas i den globala konkurrensen. Med den här propositionen reformerar vi lagstiftningen kring reglerna för tillstånd att använda radiosändare. Den här regeringen arbetar intensivt för att förenkla företagens regelverk. Även den här propositionen kommer att leda till mindre regelkrångel. Vi föreslår också ändrade bestämmelser för att skapa ett så konkurrensfrämjande och förutsebart system som möjligt. Det gör också att nya aktörer enklare kommer att kunna få tillgång till den knappa naturresurs som trots allt radiospektrum är. Vi förenklar således för nya entreprenörer som vill komma in på marknaden för att testa sina affärsidéer. Herr talman! När det gäller det här betänkandet finns det en gemensam motion från de rödgröna partierna som gör mig lite förvånad. I denna vill man införa en så kallad strukturell separation när det gäller Telia Sonera, det vill säga att kopparnätet skiljs ut och placeras i ett eget bolag. Jag måste börja med att fråga varför ni inte genomförde detta innan Socialdemokraterna börsnoterade Telia, när det bara fanns en ägare? I dag finns det över 600 000 aktieägare i bolaget med en omsättning över 200 miljarder kronor. Jag skulle vilja höra om ni har funderat på hur aktieägarna ska kompenseras för det här ingreppet. Har ni funderat på vilken oerhörd kostnad och vilket massivt krångel som ett sådant här förslag skulle leda till? Dessutom föreslår ni att Teracom ska ta över Telias kopparnät, eftersom de "erbjuder öppna bredbands- och fastighetsnät". Det kanske är lite övermaga, men jag måste ändå påpeka att ni uppenbarligen helt har missat att Teracom sålde hela sin bredbandsverksamhet för en krona i september förra året. Jag kan från min sida hänvisa till Computer Sweden. Man säger att det är 1,4 miljarder kronor i skattepengar som har investerats i den här verksamheten, som sedan såldes för en krona. Och nu vill den rödgröna oppositionen flytta över hela Telias kopparnät till Teracom. Med den här politiken skapar de rödgröna partierna stor osäkerhet. Socialdemokraternas IT-politiska talesperson har också förklarat att "all infrastruktur ska vara statlig". Det man gör här är att skapa osäkerhet på marknaden. Telekomoperatörer som står i begrepp att investera mångmiljardbelopp på svenska marknaden måste känna till vilka spelregler som ska gälla. Det ni nu gör är att ni skapar osäkerhet, och det gör att det svenska IT-undret faktiskt står på spel. Med er motion signalerar ni att IT-politik inte är viktigt. Den bilden förstärks också av att Miljöpartiets språkrör har sagt att en kommande infrastrukturminister i en rödgrön regering inte ska ha fokus på IT-frågor. IT-politiken är, herr talman, oerhört viktig för Sverige som nation och för att vi ska vara konkurrenskraftiga och ta nästa steg för att på ett mycket tydligare, horisontellt sätt involvera IT-politiken i alla politikområden. Det är oerhört avgörande att de förslag som vi nu har lagt fram till riksdagen ses i sitt sammanhang för att utveckla IT-sektorn och IT-användandet i Sverige. (Applåder) I detta anförande instämde Christer Winbäck (fp), Eliza Roszkowska Öberg, Malin Löfsjögård, Lisbeth Grönfeldt Bergman och Sten Bergheden (alla m), Lars-Axel Nordell och Ingemar Vänerlöv (båda kd) och Sven Bergström (c).

Herr talman! Eftersom ministern visar intresse och deltar i den här debatten väljer jag att lägga mina repliker på ministerns anförande och därmed direkt till regeringens politik. Jag vill börja med att säga att målen för bättre och snabbare bredband i allt väsentligt är utmärkta. Problemet är att regeringen inte redovisar vilka medel man avser att använda för att nå målen. Man hänvisar genomgående till att lagstiftning och myndighetstillsyn ska garantera väl fungerande marknader. Problemet är att bredbandsområdet är fullt av marknadsmisslyckanden som inte kan lösas, hur bra lagstiftning eller myndighetstillsyn man än har. Det handlar inte minst om utbyggnad av bredbandsinfrastruktur i områden där det saknas kommersiella förutsättningar. Vi vill ha en fungerande marknad på IT-området. Det kräver att operatörer kan konkurrera och ges tillträde till nödvändig infrastruktur. Regeringen förefaller värna mer om halvstatliga monopol än om en fungerande konkurrens, och man har därför också fått smäll på fingrarna av EU-kommissionen. Nu hör jag Åsa Torstensson från talarstolen låtsas som att problemet är De rödgröna. Åsa Torstensson bör inte gå i opposition. Det är ju hon som sitter i regeringen. Här står jag nu och lyssnar till vad Åsa Torstensson säger om IT-politik för Sverige. I veckan har PTS fattat beslut om tillträdesreglering av Telias nät. Låt oss hoppas att det bidrar till en bättre fungerande marknad! Om inte kan nästa regering behöva gå vidare.

Herr talman! Det kanske hade varit på sin plats om Désirée Liljevall inledningsvis hade svarat på om det är så att all infrastruktur ska vara statlig, för då kan man utgå från samma diskussion vad det gäller rätt förutsättningar för marknadens villkor. Jag tror att det är oerhört avgörande att se att det här är en ständigt pågående process för att skapa bättre och bättre förutsättningar för att vi ska ha rätt regler på marknaden, allt i syfte att marknaden undan för undan utvecklar både tekniken och tillgängligheten över hela landet. Det är det vi har gjort under hela mandatperioden. 800-bandet är naturligtvis en avgörande del i att skapa bra möjligheter för en bra infrastruktur i de mest glesbebyggda områdena. Vi har tillfört 625 miljoner till de områden runt omkring i landet där marknaden trots allt inte träder in. Jag är den första att beklaga att man inte utifrån marknadens område träder in överallt, men jag är också mycket medveten om att i vissa områden behöver staten träda in. Det är därför som vi också på två år avsätter resurser till detta. Vi skapar också ett tydligare regelsystem via plan- och bygglagen så att kommunerna får ett tydligare ansvar just för att IT-infrastrukturen ska finnas med i deras planering, allt i syfte att undan för undan skapa bra förutsättningar för att det ute i de yttersta områdena ska ges bra möjligheter till bra kapacitet för alla.

Herr talman! Återigen försöker Åsa Torstensson gå i opposition. Men bollen ligger hos regeringen. Efter den 19 september har statsrådet goda chanser att få opponera, men ännu sitter statsrådet i regeringen och ansvaret är hennes. Vi har föreslagit stimulanser för att göra Internet tillgängligt för alla. Jag vill passa på att be Åsa Torstensson att ta tillfället i akt och berätta varför den digitala klyftan inte är värd mer uppmärksamhet. Eftersom Åsa Torstensson sätter upp mål som marknaden ska uppnå kan hon väl också berätta hur hon ser på politikens ansvar att ge alla tillgång till Internet. Det är Åsa Torstensson som sitter i regeringen. Vi anser att det är besynnerligt beige att lägga fram en proposition utan att säga hur målen ska uppnås och sedan lämna kvar folk på perrongen när det digitala tåget går. Det är det jag tycker att hon ska göra här och nu.

Herr talman! Det blir lite hopplöst att diskutera med Désirée Liljevall när hon inte själv svarar på frågor utan bara kör en retorik, precis som om oppositionen över huvud taget inte har någon IT-politik. Det är kanske det som är svaret, och därför bekräftar man inte heller sina tidigare uttalanden. Det är precis det som marknaden efterlyser: Vad är oppositions svar när det gäller att skapa bra bredbandskapacitet i hela landet? Vad är oppositionens svar när det gäller åtgärder riktade till att minska de digitala klyftorna? Den här regeringen har de facto tydliga projekt som riktar sig just till människor som i dag inte har möjlighet eller väljer bort att använda sig av modern teknik - precis det som Désirée Liljevall efterlyser. Vi står fortfarande här med ett icke-svar. Är det så, Désirée Liljevall, att du vidhåller att all infrastruktur ska vara statlig? Det är en ganska tydlig skiljelinje mellan regeringens politik och den eventuella oppositionspolitik som ni ska gå till val på.

Herr talman! Jag hoppas att minister Torstensson kan utveckla det här resonemanget om att vi ska bli ett land i världsklass när det gäller IT. Vi har just konstaterat att vi redan ligger i världsklass när det gäller den frågan, och allt det kan väl knappast den borgerliga regeringen ta åt sig äran för. Hittills har ni hela tiden hävdat gamla försyndelser som ni har tagit reda på. Vill ni hävda att det stora revolutionsundret på IT-sidan hände när ni tog makten? Var det ingenting som hade skett innan? Det skulle vara intressant. Ni byter liksom bara fot. Sedan kan man göra sig lustig över att vi föreslår att Teracom ska ta över bredbandsverksamhet när man har sålt ut det. Men vi skrev den här motionen i höstas, och nu är vi inne på behandlingen av det hela. Det kan man göra sig lustig över, men faktum är att era avregleringar och utförsäljningar går så snabbt att det är svårt till och med för dem som sitter i riksdagen att hänga med i vad som pågår alla gånger. Om det nu var någon dag när försäljningen skedde som vi i Vänsterpartiet missade när vi skrev vår motion är väl det ett misstag som jag får leva med. Ministern har ju också trampat i klaveret någon gång och pratat om vad göteborgare skulle göra i Borås. Alla gör vi våra misstag när det gäller olika frågor, och jag har stor förståelse för att vi kan hamna fel ibland. Jag tänker inte gå in i några exerciser. Vi tycker fortfarande att det är oerhört väsentligt att det offentliga har ett inflytande över hur det materiella nätet används när det gäller hur vi kan kommunicera, till exempel via koppartråd. Det pratades förut om gammal teknik, men det som är intressant är att man kan använda gammal - om man så vill - teknik och materia till ny teknik. Vi har just konstaterat att kopparnätet är jätteviktigt för att upprätthålla telefoni och just nu bredband till väldigt många i hela landet. Därför tycker vi att det är rimligt att man på något vis garanterar att det finns kvar. Om man aviserar att man tänker fortsätta avveckla ägandet i Telia Sonera vill vi veta hur en privat monopolist i så fall ska säkerställa att detta fungerar ända ut till kunden i glesbygd.

Herr talman! Jag vill börja med att säga följande till Peter Pedersen: Jag har inte, vare sig i mitt anförande eller i mina underlag, sagt när det gäller Sveriges topposition vad gäller användande av och utbyggnad av bredband att alla problem har lösts under denna fyraårsperiod. Jag har sagt att det ständigt pågår ett arbete för att undan för undan göra förbättringar så att det blir bättre täckning, större kapacitet och större tillgång över hela landet. Det är det arbetet som vi mycket tydligt har konkretiserat under denna mandatperiod. Undan för undan lägger vi fram förslag om förändringar när det gäller lagstiftningen för att undanröja det som marknaden tidigare faktiskt hänvisade till var hämmande och inte konkurrensneutralt. Det är klart att när syftet är att stödja en marknad är det bättre att marknaden bygger ut verksamheter än att staten ska lägga in pengar om så inte behövs. Men jag återkommer, Peter Pedersen, till det som staten nu gör för att utveckla möjligheterna till bredbandsuppkoppling över hela landet. Vi tillför nya resurser som ska användas under tvåårsperioden för att fortsätta den utbyggnad som tidigare så tydligt har varit framgångsrik, allt i syfte att täcka ytterligare vita fläckar. Det är Telia som har ansvar för telefoninätet. Det är Telia som byter teknik. Politiker tar inte ställning till tekniska frågor. Däremot har vi en lagstiftning som garanterar att alla har rätt till telefoni. Vi har i budgeten tillfört resurser för upphandling i de fall då Telia mot förmodan inte träder in och ersätter fast telefon med ny teknik för att det av någon anledning inte anses kommersiellt gångbart.

Herr talman! Frågan om fast telefoni är intressant. Det är jättebra om det finns reglerat. Men det ska också vara rimliga priser för inkoppling av fast telefoni. Förut var det så att oavsett om man bodde i Stockholm, i Arjeplog eller någon annanstans i landet kunde man få fast telefoni inkopplad till en rimlig kostnad. Det var något slags utjämningssystem. Frågan är: Fungerar det fortfarande så om man vill ha ett nytt abonnemang? Vi har fått signaler - jag tror att det var från PTS - om att det inte fungerar riktigt så. Det är lätt att säga att man ska ha rätt till det, men vad kostar det? Det ska vara en rimlig kostnad. Det var bra att Åsa Torstensson nu erkände att det inte bara är den borgerliga regeringen som har sett till att Sverige har kommit upp i världsklass. Det kan vara så att vissa steg har tagits även av tidigare regeringar. Då faller argumentationen ganska platt när vi nu får höra att vi inte har någon politik på området. Vi hade tydligen en politik som såg till att vi kom i världsklass innan ni tog över. Men nu har vi ingen politik. Det blir något slags omvänd diskussion här. Det är inte vi som ska svara på vad vi gör, utan det är faktiskt regeringen som ska försöka förklara vad man menar när man säger att man tar bort det gamla målet och att landet ska få ett bredband i världsklass. Vi kan säga att vi ska ha en utbildning i världsklass, att vi ska ha vägar i världsklass och att vi ska ha allting i världsklass. Jag vill vara i världsklass. Hur ska detta gå till? Det är det som själva frågan. Hur ska det gå till att upprätthålla den världsklass som vi har och ligga i spetsen och se till att vi hela tiden förser landet med bredband och har möjlighet till IT-kommunikation i hela landet till nytta för skolor, bibliotek, företag och så vidare. Det är det som helt saknas i målbeskrivningen. Det är bara ett tomt mål som det ser ut just nu. Delvis är det redan uppfyllt. Då börjar man fundera på vad det är för extra som ni ska tillföra för denna lilla extra spets. Det finns inte förklarat någonstans.

Herr talman! Jo, vi har en lagstiftning där det mycket tydligt står att vi har rätt till telefoni till vettiga priser. Lagstiftningen är mycket tydlig i fråga om det. Jag ska ta upp det som jag inte hann säga tidigare. I budgetpropositionen har det avsatts resurser om det mot förmodan skulle vara så att Telia, efter bedömning av PTS, inte ersätter den fasta telefonen med motsvarande fast mobiltelefon till exempel. Då träder upphandlingen in. Alla har alltså rätt till detta, och det pågår ett antal försök i fyra kommuner, allt i syfte att man ska lära sig av detta teknikskifte. Peter Pedersen, vi har skapat förutsättningar för att vi fortsatt ska vara i världsklass. Vi ser mycket tydligt över det funktionella tillträdet till bredband eller till Internet av den anledningen att 20 kilobit inte är någon hög ambition. Vi skapar grundläggande högre nivåer, och även där inte 100 megabit träder in har vi höjt det funktionella tillträdet mycket tydligt. Jag upprepar: Vi tillför nya resurser för att utbyggnad av bredband ska ske även på de vita fläckarna. Vi har skapat förutsättningar via 800-bandet för att tekniken ska kunna möta det behov som finns i de mest glesbebyggda områdena, allt i syfte att undan för undan höja nivåerna eftersom Internetanvändandet hela tiden når i högre nivåer och högre krav ställs.

Herr talman! Trots att det inte är Åsa Torstensson som har begärt replik beklagar hon att andra inte svarar på frågor. Det är lite konstigt särskilt som hon själv notoriskt vägrar att svara på frågor. Jag har inte hört att Åsa Torstensson någonsin har svarat på någon fråga när hon har deltagit i någon debatt. Jag har inte deltagit i alla debatter som Åsa Torstensson har deltagit i, men jag tycker att detta är lite anmärkningsvärt. Trots att hon inte svarar överskrider hon notoriskt talartiden. Men nog om det. Jag fick här höra att marknaden efterlyser oppositionens svar. Jag har aldrig hört marknaden efterlysa oppositionens svar på denna fråga. Faktum är att jag undrar vem eller vilka som man i detta fall skulle definiera som marknaden. Den enda som jag har hört efterlysa oppositionens svar är Åsa Torstensson. Jag kan förstå att hon vill ha ett svar eftersom det hade varit bra om det hade funnits något svar över huvud taget. Då är det kanske oppositionen som har möjlighet att bidra med det när regeringen inte gör det. Det svenska IT-undret äventyras, säger Åsa Torstensson, för att en person har sagt någonting vid ett tillfälle. Det är Åsa Torstensson som säger att det svenska IT-undret äventyras. Däremot har många företrädare från IT-branschen gått ut och sagt att det svenska IT-undret äventyras. Men det har de sagt i samband med att regeringen hårdnackat och utan att lyssna på någon annan har drivit igenom den så kallade FRA-lagen. Det är då som man har gått ut och sagt att det svenska IT-undret äventyras. Det är snarare där som problemet ligger. Jag tycker att detta är konstiga dimridåer, och jag önskar att Åsa Torstensson kunde tydliggöra att det faktiskt är så att FRA-lagen är ett större problem än om en enskild person som inte sitter i regeringen uttalar någonting.

Herr talman! Mycket av det som Lage Rahm tog upp hör inte till dagens debatt om nya tillgängliga elektroniska kommunikationer. Men låt mig ändå ta diskussionen om oppositionen eftersom Lage Rahm fastnade vid den. Om oppositionen yrkar avslag är det då inte rimligt att oppositionen svarar på vad alternativet är? Denna proposition som regeringen har lämnat till riksdagen visar på möjligheter för oss att fortsatt vara i täten vad gäller bredband och Internetanvändande, allt i syfte att skapa bra möjligheter i hela landet. Eftersom Lage Rahm inte vill lyssna på mina svar utan bara hänvisar till att jag inte svarar upprepar jag: Via lagen om elektroniska kommunikationer skapar vi nya regler för att marknaden ska ha större möjligheter att på marknadens villkor bygga ut och förbättra kapaciteten så att det är en god kapacitet i större delen av landet. Där marknaden inte gör det skapar regeringen nu ett utrymme genom 625 miljoner kronor under två år för att användas i områden med vita fläckar - allt i syfte att just skapa bättre möjligheter att ha en god kapacitet runt om i landet. Detta har betydelse för jobben och för att människor ska kunna bo var som helst. I allra högsta grad har det också betydelse för våra möjligheter att fortsatt ligga i täten och att vara bäst i ett globalt perspektiv.

Herr talman! Ytterligare en gång grep Åsa Torstensson tillfället att prata om oppositionens förslag. Helst talar hon om andra; åtminstone är det den uppfattning jag fått. Inte heller har Åsa Torstensson svarat på den fråga som jag ställt. Med mina inledande påståenden ville jag vederlägga det felaktiga i Åsa Torstenssons anförande. Jag ville att det som där var felaktigt tydligt skulle framgå och därmed visa att det är någonting som inte stämmer. Jag ställde också frågan om det inte är så att det svenska IT-undret äventyras mer av regeringens instiftande av FRA-lagen än av att någon enskild från oppositionen säger någonting - vad det än må vara. Åsa Torstensson har inte svarat så jag vill fortfarande ha ett svar på min fråga. Jag förstår att Åsa Torstensson inte tycker att det tillhör debatten. Men problemet är att det var Åsa Torstensson som från början lyfte fram hela den här grejen. Då är det väl rimligt att också svara på ställda frågor.

Herr talman! För det svenska IT-undret har det betydelse att vi ständigt bygger vidare på Internetanvändandet och skapar bättre möjligheter för bredbandsutbyggnad i hela landet. Det har betydelse för nästa steg. Någon pratade om olika trappor i Internetanvändandet. Så sent som i går var jag i Amsterdam och diskuterade ICT och den relationen till andra transporter. Det har en oerhört stor betydelse när det gäller att möta både klimatutmaningen och effektiviseringen inom transportområdet. Det är ett mycket tydligt exempel på vikten av att ha en bra infrastruktur för alla olika kommunikationer runt om i landet. Detta har betydelse för IT-undrets nästa steg på trappan.