Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid (prop. 2009/10:1)

Anf. 1 Siv Holma (V)

Herr talman! Vari ligger skillnaden mellan de moderatledda partiernas kulturbudget och de rödgröna partiernas kulturbudgetar? Vi, de rödgröna, vill öka kulturbudgeten med mellan 270 och 835 miljoner kronor mer än vad allianspartierna orkar med. Vi rödgröna partier har under den gångna mandatperioden presenterat skuggbudgetar som har varit starkare än vad allianspartierna mäktat med. Inför nästa år, valåret 2010, orkade de öka kulturbudgeten med ynka 18 miljoner kronor - det gäller alltså en budget som omfattar totalt 11 000 miljoner kronor. Med den här budgeten vill dessutom kulturministern göra kulturpolitiken till en valfråga. Jag undrar bara helt stilla: Vilken framgång tror kulturministern att de här blå kulturpolitiska dunsterna kommer att ge? Den moderatledda regeringen tycker ju att det är viktigare att jaga arbetslösa och sjuka och sänka skatterna för dem med de tjockaste plånböckerna. Man tycker att skattesänkningar för dem med de tjockaste plånböckerna är så viktiga att Anders Borg till och med lånar pengar för att man ska kunna förse dem med ytterligare pengar i de där tjocka plånböckerna. Det är alltså viktigare att ge stora skattesänkningar till dem med höga inkomster, herr talman, än att satsa på kulturella och kreativa verksamheter. Herr talman! Jag står bakom samtliga Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till reservation 1 om pris- och löneomräkningen inom kultursektorn, punkt 1, och reservation 3 om digitala bibliotek, punkt 19. Herr talman! Lågkonjunkturen och den globala finanskrisen slår med stor kraft även på kulturproduktion och upphovsmän. Kulturarbetarna tillhör en av de yrkesgrupper som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Vänsterpartiet vill dels satsa på ökad tillgänglighet, dels skapa förutsättningar för att behålla kompetens- och kvalitetsnivån inom olika konstarter såsom musik, film, dans, litteratur, bild och form. Vänsterpartiets största satsning handlar om kultur för barn och unga. Amineh Kakabaveh kommer att i sitt anförande mer i detalj redogöra för Vänsterpartiets satsningar på kultur för barn och unga. En annan stor satsning är att fortsätta digitalisera och tillgängliggöra vårt gemensamma kulturarv. Vänsterpartiets ökade kulturbudgetsatsningar motsvarar drygt 2 100 nya kulturarbetstillfällen under de närmaste åren. Vänsterpartiets ekonomiska motion är framför allt inriktad på att skapa fler jobb och värna välfärden. Kulturen är en självklar del i välfärden. Vänsterpartiet satsar 20 miljarder mer till kommunsektorn än alliansregeringen, vilket i runda siffror motsvarar 40 000 arbetstillfällen. Dessa jobb kommer också de kommunala kulturverksamheterna till del. I vår statliga kulturbudget avsätter vi 35 miljoner mer än regeringen till de regionala teater-, dans- och musikinstitutionerna. Till den fria scenkonsten avsätter vi en lika stor summa. Vi vill också stärka musikarrangörerna med 10 miljoner kronor per år. Herr talman! Under lång tid har regeringen sagt sig vilja lösa situationen när det gäller pensioner för sångare och dansare. Trots detta händer ingenting. Frågan fick en akut aktualitet förra månaden när Svensk Scenkonst på Statens pensionsverks hemsida uppdagade att det fanns ett pensionsavtal från 2006 som innebar att landets musik-, dans- och teaterinstitutioner skulle betala in drygt 47 miljoner kronor till SPV. Inte ens de pengar som vi i Vänsterpartiet avsätter i vår skuggbudget räcker. Vi har budgeterat 35 miljoner kronor. Skuggan faller på kulturministern. Ett av de första löften som Lena Adelsohn Liljeroth gav var att pensionsfrågan skulle få en lösning. I dag står vi ytterligare 47 miljoner kronor från en lösning. Herr talman! Jag har under de senaste veckorna rest runt i landet. Jag har besökt Göteborg, Skellefteå och Pajala. De här tre orterna har helt olika förutsättningar för att bedriva kulturverksamhet. Men det fanns två gemensamma nämnare för de här orterna. Den ena var att samtliga kommuner hade fått neddragningar i sina kulturbudgetar. Den andra handlade om hur dessa kulturarbetare ändå brinner för att deras kulturverksamheter ska utvecklas. Det som jag kan känna oro för är hur länge de ska orka kämpa i den ekonomiska snålblåsten. Herr talman! Låt mig som ett exempel ta Tornedalsteatern i Pajala, som jag besökte i fredags. Tänk vilken fantastisk verksamhet denna teater har bedrivit under sin levnad - den fyller snart 25 år! Pajala är ett exempel på hur mycket kulturen har kommit att betyda för människorna och därmed för kommunens utveckling och överlevnad. Pajala har relativt sett många småföretag, alltifrån företag som producerar högkvalitativa teknologiska produkter till trä- och besöksnäringar. Nu väntar Pajala på att få öppna en ny gruva. Mitt i allt detta finns Tornedalsteatern. Det anslag som Kulturrådet har gett dem har stått stilla i minst tio år. Och de är inte ensamma om dessa förutsättningar. Vänsterpartiet har i reservationen om pris- och löneomräkningen påtalat de missförhållandena i flera år. Det finns två problem. Det ena är att de som får uppräkning inte får kompensation för de faktiska fördyringarna. Det aktualiserades i årets budgetförslag när man först räknade upp dem med 3 ½ procent för att sedan göra en reducering med närmare 1 ½ procent. Det andra är att det saknas en uppräkning på flera kulturpolitiska områden. Den fria scenkonsten, amatörkulturens centralorganisationer, litteratur- och tidskriftsstödet liksom hemslöjden är några exempel på kulturverksamheter som inte får någon uppräkning. Konsekvenserna blir att man precis som Tornedalsteatern drabbas av en kontinuerlig urholkning av anslagen. Det resulterar i nedskärningar, höjda biljettpriser med mera. Detta i sin tur motverkar kulturpolitikens mål att verka för att alla som bor i landet ska få tillgång till kulturlivet. Herr talman! Häromdagen läste jag att man på EU-nivå höll på att upprätta ett digitalt bibliotek. Så här stod det i rapporten från rådsmötet den 27 november för utbildning, ungdom och kultur: Vad gäller det digitala biblioteket Europeana och digitaliseringen av kulturella verk i allmänhet underströk flera medlemsstater att det kulturella innehållet på Internet bör vara balanserat och inte endast omfatta böcker. Ett antal medlemsstater uttalade sig vidare specifikt om Europeana och konstaterade att portalen var värdefull och bör stödjas samt uppmärksammade att frågor om riktlinjer, finansiering, styrning, säker lagring och tekniska problem måste lösas. Jag kom osökt att tänka på Vänsterpartiets förslag om att tillsätta en utredning som dels ser över möjligheten att bygga upp digitala bibliotek för svensk film och musik, dels lägger fram ett förslag på system för ersättning till upphovsmännen. Den nuvarande biblioteksersättningen skulle kunna användas som förebild och ersättningen betalas till dem som väljer att låta sina verk tillgängliggöras. Det ser ut som om EU och Vänsterpartiet tänker i samma banor vad gäller digitala bibliotek. Frågan är om majoriteten i riksdagen vågar göra detsamma.

Anf. 2 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 7 och 13. Jag vill påpeka att vi socialdemokrater står bakom samtliga reservationer från den socialdemokratiska gruppen i kulturutskottet. Hur mycket man väljer att lägga på kulturen är en signal, en mätare på hur man värderar kulturen. I och med att regeringen nu har lagt fram sin budget för 2010, mandatperiodens fjärde och sista år, kan vi summera hur de borgerliga värderar kulturen under hela mandatperioden. Den samlade bilden bekräftar det vi fick höra under den förra valrörelsen. Det är inte ett prioriterat område för de borgerliga. Ingen arbetsgrupp förberedde politiken inför förra valet. Inga partiledare engagerade sig i kulturpolitiken, utom möjligen Lars Leijonborg som i en debatt med mig bekräftade Folkpartiets förslag att börsnotera Sveriges Television. Nu ser vi resultatet, en kulturbudget som är ungefär lika stor som 2006. De små reformer som genomförts finansieras genom neddragningar inom andra delar av kulturens område. Sammantaget ökar kulturbudgeten med 3 procent efter avdrag för inflation under fyraårsperioden 2006-2010. Det är mindre än 1 procent per år. Det kan jämföras med 19 procent under den förra mandatperioden, 19 procent mot 3 procent. Den lilla ökningen kan i sin helhet hänföras till ett par långsiktiga beslut som fattats under tidigare regeringar och som den nuvarande varit klok nog att fullfölja. Det var till exempel den stora upptrappningen av ersättning till kyrkan som avtalades då kyrkan skildes från staten. Det har varit en nästan helt reformfri mandatperiod. En dryg hundralapp per elev i grundskolans högstadium till kulturaktiviteter har finansierats av neddragningar på andra håll. Det är två områden som jag vill lyfta fram i dag som jag är särskilt besviken på. Det gäller två områden där de borgerliga och inte minst kulturministern personligen profilerade sig särskilt under den förra mandatperioden, under sin oppositionsperiod, och där förväntningarna var särskilt stora. Det första gäller kulturarvet. Där kritiserades vi socialdemokrater och våra samarbetspartier för att vi inte satsade tillräckligt och för att prioritera fri entré framför vård av museernas samlingar. Där väntade jag mig höjda ambitioner av den borgerliga regeringen. Nu har vi facit. År 2010 kommer summan av statens olika anslag för kulturarvet att vara 5 procent mindre än 2006. I stället för reformer fick vi nedskärningar. Jag pratar självklart om belopp efter justering för inflationen. Det andra området är de fria grupperna inom teater, musik och dans. Där har vi sett ett starkt engagemang som skapar förväntningar om en prioritering. Men också där är facit en besvikelse. Budgeten för 2010 är inte större utan mindre än den var i min sista budget 2006. Den är till och med mindre i löpande priser. I verkliga resurser, alltså rensat för inflationen, är minskningen omkring 7 procent till de fria grupperna. Försämringen av kulturarbetarnas villkor, högre avgifter i kommunala musik- och kulturskolor, avskräckande höga avgifter och bortstötta besökare på museerna och neddragningar på vården av kulturarvet är facit av denna mandatperiod. Därutöver kan läggas en kraftig ökning av arbetslösheten. Just i dag har vi fått besked från Arbetsförmedlingen om att man nästa år väntar en sysselsättningsminskning inom kulturens område på 3 procent. Det är en minskning trots att finansministern nu beskriver att konjunkturen har vänt. För 2010 råder reformstopp på kulturens område. Alla tillgängliga pengar och därutöver stor upplåning har gått till en valbudgets prioriterade områden. De är många, men kulturen räknas inte dit. Det gäller naturligtvis först och främst de stora skattesänkningarna. Vi socialdemokrater prioriterar kulturen. För oss är det ett kärnområde i den offentliga verksamheten. Om inte stat och kommun satsar finns det ingen annan som träder in. Kulturen är inte grädde på moset utan jästen i brödet, för att travestera en av mina företrädare som socialdemokratisk kulturpolitiker. I budgeten för 2010 vill vi satsa på en stark jobbprofil. Den ekonomiska politiken har misslyckats. Nedgången i den svenska ekonomin är större än i jämförbara länder. Nedgången är dubbelt så stor som i krisens hemland USA, och arbetslösheten är skyhög. Särskilt gäller det ungdomsarbetslösheten. Den är en av de högsta i Europa. Den är till och med högre än i krislandet Island. Även kulturpolitiken kan spela en roll som passar in i en övergripande politik för jobben. Det kulturarv som vi gemensamt bestämt ska bevaras för evigt kan hellre vårdas och underhållas nu än under högkonjunkturer. Därför vill vi satsa på access för museer, bibliotek och arkiv och ROT-program för k-märkta byggnader. Det skapar flera tusen jobb; det vet vi. Det är beprövade instrument som har utvärderats och befunnits effektiva för sina syften. Det är kanske till och med effektivare än att putsa upp simbassänger och renovera kök, vilket är det som regeringen har valt att prioritera i det här sammanhanget. Vi vill ge konstnärsallianserna ökade resurser för att möta den starkt stegrade arbetslösheten bland skådespelare, musiker och dansare. Vi motsätter oss den neddragning på 50 miljoner kronor som kulturministern lagt över i stort sett alla statliga kulturinstitutioner. Men vi klarar också att satsa på tillgängligheten. Vi vill åter öppna våra museer för fler besökare genom fri entré. Vi höjer ambitionsnivån när det gäller digitalisering av biografer runt om i landet. Vi vill ge fler på våra äldreboenden tillgång till kvalitativa kulturupplevelser som ger glädje och stimulans i en ofta monoton vardag. Vi vill stimulera kvalitet och bredd vid de kommunala kultur- och musikskolorna, som nu har stora problem, med ett särskilt bidrag på 25 miljoner kronor särskilt riktat som stimulans till de kommuner som tar ut låga avgifter för att inbjuda fler att engagera sig i musik- och kulturskolan. Men vi får inte tappa bort blicken mot framtiden. Den nya teknikens möjligheter för kulturlivet måste tas till vara. Det gäller kulturarvet, filmen, musiken och museerna. Framtiden handlar också om världen och internationaliseringen. Vi vill öka kulturutbytet med omvärlden, steg för steg, under lång tid framöver. Vårt kulturliv mår väl av att visa upp sig för annan publik utomlands och av att andra länders kulturliv blir tillgängliga för oss. Vi vill satsa, steg för steg, 10 miljoner nästa år och 20 miljoner och 30 miljoner för de kommande åren för att signalera att detta är en permanent framtidsinriktning, en permanent ökad prioritering för den internationella dimensionen vad gäller svensk litteratur, film, teater, musik och så vidare. Det stimulerar vitaliteten och kvaliteten i vårt kulturliv, och det gör Sverige till ett bättre land att leva i - till ett coolare land att leva i. I detta anförande instämde Gunilla Carlsson i Hisings Backa, Nikos Papadopoulos, Göran Persson i Simrishamn, Leif Pettersson, Anneli Särnblad och Lars Wegendal (alla s) och Amineh Kakabaveh (v).

Anf. 3 Esabelle Dingizian (Mp)

Herr talman! I dag ska vi debattera två betänkanden som vi har väntat länge på. Efter 2010 års budget ska vi debattera mandatperiodens kulturproposition. Det finns mycket att säga om det, men jag kommer dess värre inte att ha möjlighet att kommentera allt. Jag hänvisar därför alla lyssnare till Miljöpartiets motioner och reservationer. Herr talman! Efter tre år och en kulturutredning är det svårt att säga att alliansen lyckats presentera en modern och framtidsinriktad kulturpolitik. Den som läst dessa två betänkanden förstår nämligen snabbt att alliansens prat om att värna kulturen möjligtvis kan övertyga dem själva. En regering som i sin budget skär bort 1 ½ procent från 19 anslag kan knappast anses värnande. Miljöpartiet säger nej till denna nedskärning, detta samtidigt som utskottets kulturentusiastiska allianspartier inte har något har att invända mot dessa förändringar. Denna urholkning av kulturverksamheterna försöker alliansregeringen dölja genom att lägga pengarna på skolan. Man kallar det Skapande skola och försöker på detta sätt ge en touch av kultursatsningar. Herr talman! 1 ½ procent kan verka som en liten nedskärning, men så är det inte. Vi talar om 46 miljoner. Det blir förödande konsekvenser, men det finns det inget skrivet om i betänkandet. Det handlar bland annat om 800 000 kronor mindre till Kulturrådet. Anslaget Litteratur, läsande och språk tappar 700 000 kronor. Teater och dans får dra ned verksamheten med motsvarande 15,4 miljoner kronor och så vidare. Alliansens partier talar också, ironiskt nog, om arbetslinjen. Det är alltså inte så att regeringen satsar på kulturen när man plockar bort 7 ½ miljon kronor från Riksteatern och Dramaten tillsammans. Då handlar det både om lägre kvalitet och om fler som blir arbetslösa. Det handlar om att fler drivs ut till det som de kallar för utanförskap. Herr talman! När regeringen lägger fram en budget som innebär avveckling av kulturverksamheter lägger Miljöpartiet fram en budget för att kulturen ska utvecklas. Miljöpartiet har lagt fram en partimotion för lokal, regional och nationell kulturutveckling. Vi anser att kulturen inte bara är en del av välfärden, utan den är också en förutsättning för en hållbar samhällsutveckling. Kulturens kraft är oumbärlig för individens personliga utveckling och en dynamisk kraft i samhällsutvecklingen vars tillväxteffekter dessutom har en minimal belastning på miljön. Att satsa på kultur, herr talman, är förutom allt gott det för med sig också klimatsmart. Det ger en vinna-vinna-effekt, och därför kan det aldrig vara fel att satsa på kultursektorn. I vår motion skriver vi hur vi vill stärka kulturens och konstens ställning så att fler kvinnor, män, barn och ungdomar får bättre tillgång till kultur och bättre förutsättningar att vara delaktiga i skapandet. De professionella kulturskaparnas förutsättningar förbättras också när vi stärker den kulturella infrastrukturen i landet. För en framtidsinriktad kultur krävs en kraftsamling. Det behövs både långsiktighet och nyskapande. Vi vill ge förutsättningar för att det ute i landet ska skapas kulturcentrum vilka ska fungera som plattformar för de olika aktörerna som kan verka tillsammans och stärka varandra. Dessa centrum anslår Miljöpartiet medel till. Herr talman! Kulturministern har deklarerat att barn- och ungdomskulturen är prioriterad. Regeringen satsar på Skapande skola och ger landets skolor möjlighet att söka pengar för olika projekt. Medlen är lika för alla barn och ungdomar i landet, trots att förutsättningarna är olika. I propositionen Tid för kultur står det: "Barns och ungdomars förutsättningar att ta del av kultur skiljer sig dock åt beroende på ålder, bostadsort, föräldrarnas utbildning, i vilken skola de går och i viss mån på föräldrarnas ekonomi." Utredningen om barnkultur, Tänka framåt men göra nu , som kom 2006 verkar alliansen också ha slängt i papperskorgen. Det tycker jag är synd, för det finns mycket tänkvärt i den utredningen. Där står det bland annat: "Vår kartläggning med titeln Det ser lite olika ut. visar att barnkulturen är mycket svagare och når betydligt färre än vi trodde. Slump och uppväxtvillkor avgör i vilken utsträckning ett barn får uppleva och själv skapa kultur." Alliansens stora stolthet Skapande skola är naturligtvis bättre än ingenting alls, men jag tror inte att en statisk fördelning där inga som helst hänsyn tas till de olika förutsättningarna är det optimala sättet att stärka barn- och ungdomskulturen. I Kulturrådets rapport skriver man, och jag läser innantill: "I många intervjuer framhålls tidsaspekten som en viktig faktor för lyckade Skapande skola-projekt. Saknas nödvändig tid, vilket framförallt många lärare vittnar om, riskerar kulturinsatserna att bli enstaka nedslag i skolan." Herr talman! Vi stöder inte regeringens förslag till Skapande skola. Miljöpartiets grundhållning är att kulturen måste växa och formas underifrån eftersom förutsättningarna är så olika. Vi menar att den situation vi har innebär att vi måste ha ett långsiktigt och framåtriktat lokalt utvecklingsarbete. Då är det inte säkert att skolan är den enda möjliga vägen för att nå barns och ungdomars kulturintresse. Vi tror på ett lokalt krafttag efter varje kommuns skilda förutsättningar. Det handlar om ett samarbete mellan lokala aktörer som professionella kulturutövare, kulturskolan, kulturinstitutioner och amatörföreningar med skolan som en av aktörerna. Vi vill flytta ned pengarna för detta arbete direkt till kommunerna. På så sätt får varje kommun möjlighet att ta ett helhetsgrepp, koordinera sina egna kulturverksamheter och få en bättre synergieffekt. På så sätt kommer pengarna bäst barnen till godo i varje enskilt fall. Herr talman! Till sist vill jag säga några ord om de läsfrämjande insatserna. Läsandet och förståelsen för det skrivna ordet är grundläggande för att man ska kunna ta till sig ny kunskap. Det gäller särskilt barn och ungdomar under utbildningstiden. Det handlar inte bara om den tekniska kunskapen i att kunna läsa utan om läsförståelsen, det vill säga att uppfatta det som har skrivits och det som de facto inte har skrivits till fullo. Där kommer läsvanan in. Visst gör regeringen en mindre satsning, men det är inte tillräckligt, anser vi. Hos Kulturrådet finns fler avslagna ansökningar än bifallna. Det finns alltså många viktiga läsfrämjande insatser som inte har fått plats i den borgerliga kulturbudgeten. Det finns ett behov som regeringen säger nej till. Miljöpartiet föreslår därför att länsbiblioteken får i uppdrag att hitta nya former för läsfrämjande insatser för barn och ungdomar. Herr talman! Jag står bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till nr 4, 12 och 14. (Applåder)

Anf. 4 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Nu har vi hört oppositionens samlade förslag. De var spretigare än den spretigaste julgran jag någonsin har sett eller hört talas om. Det är helt omöjligt att efter de här anförandena få klart för sig vad oppositionens alternativ är. Men jag är glad att vi i dag har en kulturdebatt. Vi debatterar alldeles för sällan kultur i Sveriges riksdag. Vi i alliansen har ambitionen att kulturen ska ta mer plats. Det gäller även i Sveriges riksdag. Jag tackar därför herr talman för att han sade att vi får hålla på som längst till klockan elva i kväll. Vi ska försöka hålla oss inom tidsramarna. Kulturen är mycket större än kulturpolitiken. Kulturutskottets betänkande nr 1 är större än kulturutskottets betänkande nr 5 Tid för kultur, även om det senare innehåller mycket spännande saker. Det är nästa betänkande vi ska behandla, men nu är det budgetbetänkandet vi ska diskutera. Kulturen är större än kulturpolitiken. Det verkar vara ett problem för Leif Pagrotsky. I sitt anförande sade han att om inte stat och kommun satsar så satsar ingen annan. Det måste vara en komplett nyhet för Leif Pagrotsky att kulturen till huvuddelen finansieras av människor själva - hushållen. Det är inte kommunalpolitiker eller riksdagspolitiker som kastar in det mesta i degen av jästen, utan det är enskilda människor. Tänk på det, Leif Pagrotsky! Det är viktigt när man diskuterar kulturpolitik. När vi nu diskuterar budgeten ska vi också sjösätta en av de största reformerna på kulturområdet på 30 år. Vi kommer att ändra inriktningen på kulturpolitiken så att den passar 2000-talet. Men det är så klart inte säkert att den passar Leif Pagrotsky eller Siv Holma som leder den vänsterledda oppositionen. Vi befinner oss mitt uppe i en internationell finanskris - den värsta sedan 30-talet. Landets bnp, bruttonationalprodukt, faller i år, förra året och troligtvis nästa år; det vet vi inget om för det finns bara gissningar. Den faller med ungefär 5 procent. Vad gör man i ett sådant läge med statsfinanserna? Vi har erfarenheter från tidigare socialdemokratiskt ledda regeringar. Publik och kära åhörare! Ni kan fråga Leif Pagrotsky. Han var minister i en regering som drog ned anslagen med 11 procent rakt över i den förra finanskrisen. Så behandlade man kulturpolitiken och alla andra områden förra gången. Hur ser det då ut i dag? Vi jobbade hårt för att kulturen skulle ta mer plats. Vår kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och hennes eminenta arbetskamrater lyckades vid förhandlingarna inte bara behålla den nivå vi har utan också få till en liten ökning. Här raljerar oppositionen över att ökningen är så liten att den knappt syns. Visst är den liten, men i det finansläge vi befinner oss i är det en bedrift att ha lyckats med detta. Stadigt, stegvis och målinriktat - så har vi fyra partier i alliansen lyckats öka kulturbudgeten varje år under mandatperioden. Med stort mod och med mycket kritik från den vänsterledda oppositionen har vi vågat ompröva en stor del av politiken. Vi har gjort nya prioriteringar inom anslagen för att få till större förändringar än vad budgeten vittnar om. Vi har gjort mer för svensk kulturpolitik på tre år än vad Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har lyckats med på tolv år. Vi gick in, precis som Leif Pagrotsky sade, i den här mandatperioden utan en gemensam plattform. Om vi hade haft det hade vi kunnat göra så mycket mer. Trots det har vi fyra tillsammans lyckats ta fram gedigna underlag, remittera förslag och till sist lägga fram fler propositioner än vad socialdemokratiska regeringar ensamma har lyckats med tidigare. Alliansens ansvar är att ta Sverige ur krisen för att sedan kunna fortsätta satsningarna på den gemensamma välfärden. Arbetslinjen ligger fast. Vår ambition är att förhindra att fler arbeten försvinner. Vi ska satsa på omställning och bygga broar över till arbetsmarknaden så att vi kan skapa fler arbeten och jobb för fler människor. Våra kulturpolitiska prioriteringar är kända. Vad den vänsterledda oppositionen vill är det ingen som vet. Jag tror inte ens att de själva vet det. Jag ska upprepa våra prioriteringar. Den första är barns tillgång till kultur. Vi har startat genomförandet av Skapande skola. Hittills har det gällt barn mellan sju och nio år. Det är en formidabel succé om man läser Kulturrådets rapport. Det är tur för Esabelle Dingizian att det finns något negativt, som hon nyss läste upp. Men vad är alternativet för oppositionen? Miljöpartiet vill absolut inte ha Skapande skola. Hur ser ert alternativ till barns tillgång till kultur ut? Hur ser det ut, Vänstern och Socialdemokraterna? När får vi reda på detta? Förutom Skapande skola har vi gett ett antal uppdrag till våra myndigheter och gett Kulturrådet ett särskilt ansvar att följa upp att barnperspektivet genomsyrar myndigheternas verksamhet. Vår andra prioritering är vårt gemensamma kulturarv. Vi har satsat målmedvetet för att förbättra våra museer som staten äger och för att överbrygga kunskap och kompetens mellan statliga och kommunala museer och länsmuseer. Vi har varit tvungna att ta itu med den springnota som Socialdemokraterna lämnade efter sig som ett arv till oss andra. Vad vi nu måste göra är att sakta men säkert bygga upp museerna. Vi har dessutom sjösatt - det kommer upp i debatten om nästa betänkande - en digitaliseringsstrategi för att få en gemensam strategi som gäller för statliga och kommunala myndigheter samfällt så att vårt kulturarv kan bli tillgängligt för alla, inte bara för dem som bor nära de 19 statliga museerna. Vi gör inte som man är överens om inom vänsteroppositionen att göra, att tvinga museerna att åter ta bort entréavgiften för vuxna människor till förfång för utställningskvalitet med mera. Kulturarbetarnas villkor är den tredje prioriteringen. De tre vänsterpartierna är inte överens här. Man satsar olika, dock 100 miljoner kronor. Det är mycket pengar, men alliansregeringen satsar 3 200 miljoner kronor i Lyftet där kulturarbetarna och de som jobbar inom kulturarvet är givna mottagare som kan få anställning med de här pengarna. Som jag sagt, herr talman, har oppositionen ingen gemensam politik. De är helt överens med regeringen på de flesta av punkterna i det här betänkandet. På endast 15 punkter har man en avvikande mening och, herr talman, kan man tänka sig tre gemensamma reservationer! Jag skulle kunna gå igenom dessa tre, men då min talartid inte tillåter det avslutar jag anförandet med att yrka bifall till förslaget i betänkande KrU1 och avslag på samtliga motioner.

Anf. 5 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag får börja med att säga att allianspartierna sänker skatterna med närmare 100 miljarder. Det motsvarar drygt tio årskulturbudgetar - apropå hur man värderar och prioriterar. Under förra mandatperioden ökade vi tillsammans kulturbudgeten med 19 procent, motsvarande för allianspartierna är 3 procent. Min fråga är något mer konkret än så. Det är en fråga som är väldigt stor i förvaltningsområdet i Norrbotten och gäller sverigefinnar och finska språket. Man ska kunna se finsk public service även där, som man kan i Stockholm, Uppsala och Västerås. Det här tycker vi är en oerhört stor orättvisa. Vänsterpartiet avsätter 2 miljoner för att klara av att ge förvaltningsområdet i Norrbotten den här möjligheten. Min fråga till Cecilia Magnusson är: Vill Cecilia Magnusson arbeta eller avser hon att arbeta för att förvaltningsområdet i Norrbotten behandlas på samma sätt som andra förvaltningsområden? Man kan säga att det nu är en utökning, men man har inte fattat beslut om det. Tycker inte Cecilia Magnusson att sverigefinnar och finnar borde få samma möjligheter att se på finsk public service som man har i Stockholm, Västerås och Uppsala?

Anf. 6 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Siv Holma tog upp skattesänkningarna på 100 miljarder. Även om Siv Holmas vänsteropposition gör mycket stora satsningar i sina förslag - fastän de inte överensstämmer med varandra - är det inte ens 100 miljarder som Siv Holmas parti satsar i sitt budgetförslag. Då får jag väl informera Siv Holma, om hon inte har låtit sig bli informerad, om jobbskatteavdraget. Det gör att vanliga människor med inkomster på låg och mellannivå får mer pengar i plånboken. Vi sänker skatterna för vanligt folk. Det tycker Vänstern är så hemskt. Det är en fantastisk reform vi har genomfört. Människor slipper betala onödigt mycket i skatt och får använda sina inkomster till att lägga på det som de själva vill. Kan Siv Holma tänka sig att det här kommer att innebära ett uppsving också för kulturen? Svenskarna är det folk i Europa, kanske i hela världen, som lägger mest pengar på kultur. När människor får mer pengar i plånboken går mer pengar också till att köpa kultur i olika former. När det gäller människors möjligheter att se på tv har vi en stor utbyggnad som gör att de flesta människor i Sverige kan se kanaler på andra språk. Det är mitt svar på frågan. Några satsningar på detta har inte planerats i denna budget.

Anf. 7 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag vill rekommendera Cecilia Magnusson att läsa på s. 129 i betänkandet under Medier. Då förstår Cecilia Magnusson vad det handlar om. Uppsala, Västerås och Stockholm har en möjlighet att avgiftsfritt ta del av finsk tv, som är viktigt för finsktalande. Cecilia Magnusson talar om skattesänkningar och hur bra det är för människor att få mer pengar i plånboken. Cecilia Magnusson ger bevis på att Moderaterna är fördelningspolitiskt blinda. Jobbskatteavdraget går nämligen mestadels till den rikaste halvan av svenska folket. 60 procent av jobbskatteavdraget går till de rikaste. Den fattigaste tiondelen får någonstans runt 6 procent. Då inställer sig frågan: Gör man kulturen tillgänglig för alla när man göder dem som har mycket pengar, och dem som har lite pengar jagar man, exempelvis sjuka och arbetslösa? Det handlar om politiska värderingar och prioriteringar. Att ha en bra offentlig kulturpolitik med ordentliga resurser ger förutsättningar även för människor med små inkomster att ta del av kulturen och att vara med om att skapa kultur. I Moderaternas Sverige ska man ge bara till dem som har. De andra får stå utanför.

Anf. 8 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Det hade varit intressant att höra lite grann om vad Siv Holma och hennes vänsteropposition hade tänkt åstadkomma, men det fick vi inte nu utan en gammal beskrivning av vad moderat politik är. Jag skulle vilja rekommendera Siv Holma att läsa på både denna budgetproposition och de andra. Det är klart att har man en större inkomst får man ett större avdrag. Men enligt de utvärderingar av jobbskatteavdragen 1, 2 och 3 som gjorts får låg- och medelinkomsttagarna de största inkomstökningarna. Jobbskatteavdraget är för dem som jobbar. De som går på arbetslöshetsersättning och sjuklön omfattas inte, och inte heller pensionärer, av detta. Men för de människorna gör ju alliansregeringen massor med andra satsningar som är jätteviktiga. Till skillnad från Siv Holma har jag inte bara Moderaterna med mig, utan jag har Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet bakom mig i våra förslag. Vem har Siv Holma bakom sig i sin politik?

Anf. 9 Esabelle Dingizian (Mp)

Herr talman! Du undrade, Cecilia Magnusson, hur vi tänkte satsa på barn och ungdomar. Jag beskrev i mitt anförande att vi ville skicka pengarna till kommunerna, så att kommunerna själva tillsammans med olika aktörer kan titta på vad som är bäst för barn och ungdomar. Det var inte alls det jag skulle ta upp här, utan jag tänkte ta upp museerna och museibesöken. I kulturpropositionen konstaterar regeringen själv att museibesöken bland 16-19-åringar har minskat trots att man har tagit bort entréavgiften för ungdomarna. Samtidigt ligger besöken från skolan och liknande kvar. Jag undrar då vilka slutsatser regeringen eller Cecilia Magnusson drar av att besöken har minskat trots att det är gratis för 16-19-åringar. Den var den frågan. Sedan undrar jag om de läsfrämjande insatserna. Läsfrämjande är också något som regeringen prioriterar, står det i betänkandet. När jag tittar på Kulturrådets hemsida ser jag att det inte är tillgodosett. Här kan man se att de blå är ansökningarna, och de gröna är de som har fått ansökningar beviljade för läsfrämjande insatser. Jag undrar vad Cecilia Magnusson tycker om det.

Anf. 10 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Det var intressant att få höra en liten utbyggnad av det resonemang som Esabelle Dingizian hade i sitt anförande angående Skapande skola. Jag är osäker på om man vet hur man söker Skapande skola. Det är just det att man på skolan bestämmer vad man skulle vilja göra, och om det är en kommunal skola gör man en kommungemensam ansökan till Kulturrådet. Det är precis det som Esabelle Dingizian anför att man vill göra. Men man vill ha bara 60 miljoner kronor. Alliansregeringen anslår 112 miljoner kronor för vår utökade Skapande skola. Miljöpartiet vill bara satsa 60 miljoner, men vi vet inte på vad - det är väl på ungefär samma sak. Vem är det som ska fördela de medlen? Vad säger socialdemokrater och vänsterpartister, som ju uppskattar och accepterar Skapande skola? Vilken linje är det som kommer att gälla? Det är det väljarna vill ha svar på. När får vi de svaren? När det gäller museerna har vi väldigt mycket att göra. Vi måste se till att ekonomin fungerar, att vi betalar av den springnota som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet lämnade efter sig efter tolv år vid makten. Vi har anslagit 97 miljoner kronor till museerna för att de kontinuerligt ska kunna bygga upp verksamheten och göra den attraktiv för att nya grupper ska komma till museerna. Jag tycker att Esabelle Dingizian i stället ska tala om för mig och för väljarna: Vad är era prioriteringar inför valet 2010?

Anf. 11 Esabelle Dingizian (Mp)

Herr talman! Du är duktig på att inte svara på frågor, Cecilia Magnusson. Jag försäkrar dig att vi kommer att tala om för väljarna vilka våra prioriteringar blir före valet. Jag hör inte att Cecilia Magnusson drar några slutsatser om varför ungdomars besök på museerna har minskat. Tror du inte att det har att göra med att det kostar pengar för de vuxna att gå in? När de rödgröna förespråkar fri entré gäller det för alla. Det visade sig att det kom fler till museerna när det var fri entré för alla och inte bara för ungdomarna. När det gäller läsfrämjande insatser fick jag inget svar från Cecilia Magnusson. Trots att läsfrämjande är prioriterat för allianspartierna är ansökningarna inte tillgodosedda, som jag visade här. Det finns väldigt många där ute som förstår att läsfrämjande är viktigt. Jag tycker ändå att det inte handlar om så många miljoner kronor att alliansregeringen skulle kunna leva upp till sina prioriteringar, vilket de nu inte gör.

Anf. 12 Cecilia Magnusson (M)

Herr talman! Jo, Esabelle Dingizian, läsfrämjande är en mycket högt prioriterad insats för alliansregeringen. Vi har varje år satsat mer pengar för läsfrämjande. Esabelle Dingizian visade upp en lista, men jag tror inte att hon menar att alla som skickar in en ansökan ska få pengar. Det är ju skattepengar, och man har väl gått igenom varje ansökan och godkänt eller inte godkänt den. Det är klart att behoven är stora, men vi måste ha kvalitetskrav också. Det är likadant på museerna, att vi måste ha kvalitetskrav. Att tvinga museerna att inte ha några avgifter innebar ju att kostnaderna ökade för museerna. I stället för att lägga pengar på utställningar fick man lägga dem på ökad städning och underhåll på grund av slitage på lokalerna som ni inte hade skickat med pengar till. Vad vi nu har gjort är att restaurera det här så att man har pengar för att kunna ha en vettig verksamhet och kunna utveckla verksamheten. Dessutom har vi från alliansregeringens håll sett till att inte bara de som bor i Stockolms närområde, och lite i Göteborg eftersom vi har ett statligt museum där, utan hela landet ska få tillgång till det här. Det ska inte vara bara de vuxna i Stockholm, som dessutom har de högsta inkomsterna i hela landet. Alliansregeringen satsar på hela Sverige, medan ingen vet vad oppositionen vill. Jag hade hoppats att vi kunde få lite klarhet i det i debatten här i dag, men tyvärr har vi inte lyckats få det, herr talman.

Anders Åkesson (C)

Anf. 13 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet KrU1 och avslag på samtliga motioner. Därutöver vill jag fästa kammarens uppmärksamhet på några områden i det här betänkandet där jag både som centerpartist och som företrädare för de fyra allianspartierna känner en särskild stolthet. Ett av de områdena är den rätt rejäla uppräkning som nu sker till public service-bolagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion, upp till 6,7 miljarder kronor år 2010. Det är en uppräkning med drygt 3 procent. Kopplat till det beslut som riksdagen fattade den 25 november om nya sändningstillstånd och långsiktiga stabila villkor för de tre public service-bolagen innebär det stabilitet, förutsägbarhet och långsiktighet, det vill säga goda förutsättningar för av politik och av ekonomiska intressen oberoende massmedier. Någonting som har kommit att diskuteras mycket i debatten så här långt är satsningen på Skapande skola. Det är en långsiktig satsning för mer kultur i den svenska grundskolan. Den innebär att skolans kunskapsmål och kulturpolitikens mål om barns och ungdomars rätt till kulturell delaktighet och eget skapande sammanfaller. Nu bygger vi ut satsningen till att omfatta årskurserna 4-6 i grundskolan utöver 7-9 som det har varit så här långt. Totalt satsar vi från och med nästa år 110 miljoner kronor om året på detta som redan sedan 2008 kommit att omfatta mer än 75 procent av landets skolor. Jag är glad att också stora delar av den politiska oppositionen, så när som Miljöpartiet, ställer sig bakom denna viktiga kultursatsning som når alla barn och ungdomar i hela landet. Det är vad satsningen Skapande skola innebär. Vi har hört företrädare för Miljöpartiet redovisa sina skäl för att inte stå bakom satsningen Skapande skola. Jag förstår fortfarande inte orsaken till att man inte gör det. Men det är bra att man är tydlig på den punkten. Denna budget innebär ytterligare ett steg i riktning mot att Skapande skola ska komma att omfatta hela den svenska grundskolan. En annan sak som redan är omnämnd i debatten är den stora och långsiktiga satsning som kyrkoantikvarisk ersättning innebär. Riksdagen har tidigare i höst resonerat i frågan om kyrkoantikvarisk ersättning. Det handlade då om fortsättningen av statens stöd till Svenska kyrkan för att klara det framtida underhållet av det kulturarv kyrkobyggnader innebär. Herr talman! Det är tillfredsställande att i detta budgetbetänkande med koppling till budgeten för 2010 kunna lägga fast att statens anslag 2010-2014 är 460 miljoner kronor om året. Det innebär ett sammantaget åtagande på 2,3 miljarder kronor. Vi har tidigare konstaterat värdet av denna satsning som pågått sedan år 2000 och som inneburit en bra dokumentation. Man har garderat sig med säkerhets- och skadeförebyggande arbete i denna del av kulturarvet. Nu går vi vidare i denna stora satsning på den delen av vårt gemensamma kulturarv. En annan sak som berörs i betänkandet är stödet till idrotten. Det är bra att vi i och med detta betänkande och riksdagsbeslut slår fast att den framtida finansieringen av svensk idrott i huvudsak kommer att ske över statsbudgeten. Det ger den förutsägbarhet som Riksidrottsförbundet efterfrågat, eftersom bidraget från staten till idrotten inte längre kommer att vara beroende av det årliga överskottet från Svenska Spel. Sammantaget innebär beslutet att staten för 2010 tillför svensk idrott drygt 1,2 miljarder. Det vet vi är en satsning som omvandlas till ett enormt stort arbete i landets alla idrottsföreningar. Det gäller inte minst tack vara de hundratusentals ledarnas hängivna arbete. Avslutningsvis är jag extra glad att vi i och med denna proposition och detta betänkande äntligen har fått till en av samhället finansierad forskning om det civila samhället. Kopplar man budgetpropositionen till den nyligen avlämnade propositionen En politik för det civila samhället ser man att det innebär en forskningssatsning på drygt 20 miljoner kronor om året de kommande tio åren. Det kommer att underlätta att lyfta fram det civila samhällets väldigt stora betydelse och över tiden också möjliggöra helhetsgrepp och att lyfta de frågor som rör det civila samhällets bidrag till kultur och dess relation till resten av samhället. Herr talman! Detta kommer att innebära att vi med forskning bekräftar det som miljontals idealister i svensk folkrörelse redan vet, nämligen att det civila samhället tillför det svenska samhället i övrigt väldigt stora tillgångar. (Applåder)

Anf. 14 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag noterar att Anders Åkesson var mycket stolt över den politik som redovisas här. Han började med att redovisa stolthet över saker som inte ingår i dagens dagordning, nämligen Sveriges Radio och Sveriges Television. Det var mycket intressant. Jag tolkar det som ett torftighetsbevis. Sex minuters talartid gick inte att fylla med stolthet över det som är dagens ämne, nämligen statsbudgeten. Jag vill ställa en fråga till Anders Åkesson om den stolthet över den skapande skolan man känner för att ha fått loss 50 miljoner för att en hundralapp extra numera ska kunna användas för kultur på mellanstadiet utöver de 60 000-70 000 kronor som redan läggs på skolan. Hur känns det att vara så stolt över 50 miljoner när du har suttit här i kammaren och applåderat när man försämrade för de långtidssjuka med miljarder? Statsbudgeten tillfördes miljarder som används till skattesänkningar för dem som har stabila jobb och goda inkomster. Det nämner du inte. Men 50 miljoner, en hundralapp per elev, står du här och slår dig för bröstet för. Det är ett uttryck för en prioritering som inte är så mycket att vara stolt över. Dessutom förvånas jag lite när du säger att du är så stolt över satsningen på den kyrkoantikvariska ersättningen. Faktum är att detta är ett tioårigt avtal som slöts mellan staten och kyrkan när vi samarbetade mellan våra två partier. Enligt den överenskommelsen skulle ersättningen till kyrkan vara större i år än vad ni nu föreslår i er budget. Du är stolt trots att beloppet är lite lägre. Ni fullföljer en gammal politik. Du måste gräva så djupt för att hitta något att vara stolt över i denna torftiga kulturbudget att du slår dig till ro med tio år gamla överenskommelser mellan s och c å ena sidan och ärkebiskopen å andra sidan trots att denna överenskommelse inte har fullföljts.

Anders Åkesson (C)

Anf. 15 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Jag är väldigt glad och till och med stolt över den satsning, Skapande skola, som vi har infört under den här mandatperioden. Vi har infört ett nytt element i svensk kulturpolitik och svensk skola där vi sammanför kulturens och skolans ambition att berika skolan och ge alla barn och ungdomar rätt till en kulturell delaktighet och ett eget skapande. Dessa båda mål sammanförs. Vi gör kulturpolitiken större genom att också omfatta utbildningspolitiken. Ja, herr talman och Leif Pagrotsky, jag är stolt över det. Vi inte bara pratar om det. Vi tillför resurser. Jag är stolt över det, Leif Pagrotsky. Avslutningsvis går jag till frågan om kyrkoantikvarisk ersättning. Jag tycker att det finns skäl att återföra historiska samband. Jag har inget att invända mot den överenskommelse som slöts i samband med millennieskiftet. Det var bland annat Socialdemokraterna och Centerpartiet som stod bakom den överenskommelsen. Nu fullföljer vi den och gör den dessutom till ett långsiktigt åtagande gentemot Svenska kyrkan så att man vet vad som gäller ytterligare fem år. Jag tycket att det är väldigt bra. Vi har gemensamt skäl att vara stolta över det, herr Pagrotsky.

Anf. 16 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag är också glad för detta. Min förvåning är att ni när ni står och ska presentera den borgerliga regeringens kulturpolitik måste gräva tio år tillbaka i tiden för att hitta saker att vara stolta över som den här regeringen möjligen kan ta åt sig äran av att inte ha avskaffat utan bara minskat en smula. Det är ett tecken på att man måste gräva väldigt djupt. Det sägs att man gör kulturpolitiken större genom att man tar bort pengar på andra områden i kulturpolitiken och lägger som ett litet plåster i skolan för att något släta över det som Jan Björklund gör för att tränga ut kulturen i skolan. Han tar bort det som kärnämne, ge det minskat utrymme och prioriterar ned det statusmässigt och på andra sätt för att i stället prioritera årtalsinlärning och kunskapskontrollsrelaterade delar av skolan och inte kulturen. Accessprojekten, Anders Åkesson, gav fantastiska möjligheter att vårda och tillgängliggöra kulturarvet över hela landet för det ideella föreningslivet, släktforskare, arkiven, landsarkiven och hembygdföreningar. Det har ni avskaffat. Är du stolt också över det? Ni har nu pengar. Ni har tagit miljarder av de långtidssjuka och med en sådan entusiasm att du sitter och applåderar. Om det ändå vore så att entusiasmen berodde på att ni tog pengar av de långtidssjuka för att använda till kultur eller något som ni tyckte var intressant och angeläget. Men så är det inte. Du applåderade att du skulle ge pengarna i skattesänkningar till välbeställda med stabila jobb och ordning och reda i sin ekonomi. Det var ju dit pengarna från de långtidssjuka gick. Om du ändå hade prioriterat kulturen - du sitter ändå i kulturutskottet - hade du inte behövt gå tio år tillbaka i tiden för att hitta någonting att hålla fram som bedrift för den här regeringen i dag.

Anders Åkesson (C)

Anf. 17 Anders Åkesson (C)

Herr talman! Det är ändå kulturutskottets betänkande vi diskuterar, Leif Pagrotsky, apropå socialförsäkringssystem och annat som slank in i debatten. Ja, herr talman, det finns ibland skäl att gå tio år tillbaka, och kanske ännu längre, för att påminna om att vi under den här mandatperioden återkommande från oppositionens sida misstänkliggjorts för att nog inte vilja fullfölja tidigare gjorda satsningar. Det har handlat om folkbildningen, där det framställdes som att alliansregeringen nog inte skulle fullfölja tidigare politik. Jo, men det har vi gjort. Vi har fullföljt och stått upp för en satsning och levererat rejält med resurser. Likaså när det gällde diskussionen om kyrkoantikvarisk ersättning framställdes det som att det nog inte skulle bli en fortsättning. Det blev det. Dessutom gör vi ett åtagande för fem år framåt i tiden. Herr talman! Det som jag inte nämnde i debatten men som det finns skäl att påminna om nu, apropå de frågor om arbetsmarknadspolitik kopplade till kultur som ställdes, är exempelvis satsningen på Hus med historia som nu går till Hembygdsförbundet, två gånger 15 miljoner över två år, där hembygdsrörelsen själv anförtros ett ansvar att rusta sina byggnader. Jag är alldeles övertygad om att det också kommer att ha en arbetsmarknadspolitisk påverkan. Lyftsatsningen, som tidigare nämnts i debatten, är en rätt traditionell arbetsmarknadspolitisk insats, men den kan också komma att omfatta kultursidan. Jag är inte fullt så bekymrad som Pagrotsky över att kulturen inte ska komma att omfattas av våra ansträngningar för att alla människor ska ha meningsfulla saker att göra.

Anf. 18 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Det var en diskussion här tidigare om ifall man ska gå tio år tillbaka i tiden för att se ett perspektiv. Jag tänkte göra det ännu värre och ta ett hundraårigt perspektiv. Det var förra veckan precis 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobels litteraturpris. Det är märkligt att det knappt uppmärksammas i Sverige. Selma Lagerlöf är en av Sveriges viktigaste författare. Hon var en kämpe för kvinnlig rösträtt, förnyade romankonsten och lyfte fram litteraturen på ett mycket viktigt sätt. Jag tror att man i många andra länder skulle ha uppmärksammat den här minnesdagen stort, 100 år sedan Nobelpriset. Kanske säger det en del om svensk syn på kulturhistoria. Att läsa Selma Lagerlöf är, tycker jag, en del för att förstå Sverige lite bättre men också en del för att förstå sig själv och sin roll i samhället lite bättre. Herr talman! Kulturen är viktig för ett samhälle. Det är tack vare utmaningar från de kulturellt aktiva som gränserna flyttas i samhället. Det är människor som vågar se nytt, som hittar nya uppenbarelser men som också tänjer på gränserna och ser möjligheter, de som utmanar och öppnar fönstret till det nya. Konsten, musiken och litteraturen äger den förmågan att utmana. Det kan vara genom suggestiva berättelser och motiv, men det kan också vara genom att kombinera det till synes oförenliga och gestalta saker som andra knappt har sett. Ett samhälle som vill vara dynamiskt måste därför skapa stort utrymme för kultur och kulturella aktiviteter. Det gäller inte minst i tider när det sker stora förändringar, såsom nu när vi ser hur globaliseringen, miljöhoten och sociala förändringar ställer oss inför nya utmaningar. Det blir lättare att möta de utmaningarna i samtiden och i framtiden om det finns ett ökat kulturellt utbyte, om det finns möjligheter att ta del av kultur. Därför är det Folkpartiets åsikt att kulturen behöver ta större utrymme i samhället framöver. I en debatt om budgeten för kulturområdet blir det naturligtvis så att partierna jämför sig med varandra. Oppositionen säger nu att de i sin skuggbudget satsar mer än vad regeringen gör. Vi från alliansen säger naturligtvis att det aldrig har satsats mer än just nu. Som folkpartist skulle jag möjligtvis kunna luta mig tillbaka och säga att det är två folkpartistiska statsråd som märker ut sig i historien, Friggebo och Wikström, som särskilt framgångsrika när det gäller att värna kulturen i budgeten. Sanningen är väl den att vi alla har anledning att fundera på hur vi gemensamt lyfter fram kulturen så att den får större utrymme i samhället. Ta till exempel konstnärers villkor, som vi alla tycker är viktiga och vill förbättra. Där tycker oppositionen att de gör en storsatsning. I själva verket satsar ni 0,8 procent mer än vad alliansen gör på området och tycker att det är viktigt, som om det skulle vara skillnaden mellan himmel och helvete. Eller ta bidrag till biblioteksverksamhet, där man skjuter till 1,5 procent. Konstnärsnämnden får 1,3 procents ökning. Är det detta som är skillnaden? Är det detta som gör att saker och ting blir så mycket bättre? Socialdemokraternas alternativbudget är en budget för nya byggjobb. Det är ingen slump att Byggnadsarbetareförbundet var först att kommentera Socialdemokraternas alternativbudget på kultursidan. 175 miljoner kronor satsas på att skapa byggjobb, så kallad kultur-ROT. Det kan jämföras med de 2 miljoner kronor som har satsats på att höja ersättningar och bidrag till konstnärer. Räknar man om detta kan man konstatera att man i Socialdemokraternas kulturbudget satsar 80 gånger mer på byggnadsarbetarjobb än på kulturarbetarjobb. Pagrotsky sade i sitt anförande att hur man satsar på kulturen är en måttstock på hur man värderar kulturen. Uppenbarligen värderar de då byggjobben 80 gånger högre än kulturjobben. I anförandet sade också Socialdemokraternas Leif Pagrotsky att de fria grupperna får mindre nu än 2006. Det han glömde säga var att 2006 var ett valår. Då sköt Socialdemokraterna till 20 miljoner kronor till de fria grupperna, men 12 av dessa var uttryckligen tillfälliga. De skulle bara fördelas ut när det var valrörelse och skulle sedan dras in igen. Trots detta ligger denna budget i paritet med den totala satsning som gjordes av Socialdemokraterna. Det är klart att kulturen är en viktig valfråga, men jag tror att det är bättre för kulturen som helhet om man inte bara gör tillfälliga satsningar i samband med val utan satsar långsiktigt på kulturen. Herr talman! Regeringen har arbetat med budgeten för 2010 i en bekymmersam situation. Finanskrisen i USA, som spillde över till resten av världen, skapade lågkonjunktur och drabbade ett utrikeshandelsberoende land som Sverige väldigt starkt. Det innebär naturligtvis att hela budgetpolitiken blir väldigt kärv och svår. Trots denna situation flyttas nu positionerna på kulturområdet fram på en rad områden. Centrumbildningarna får ytterligare 10 miljoner kronor. Teateralliansen byggs ut. Det stärker kulturarbetarnas villkor, vilket är viktigt att framhålla. För mig som kommer från Kristianstad är det kul att kunna konstatera att vi nu i budgeten slår fast att jamboree för scouter ska genomföras där 2011. Satsningarna på läsfrämjande åtgärder utökas. Lyftet, som flera varit inne på tidigare, innebär att arbetsmarknadspolitiken också får en möjlighet att hjälpa till på kulturarvssidan. Vi får ett stabilt finansieringssystem för idrotten. Den kyrkoantikvariska ersättningen säkras på en hög nivå, vilket också tidigare talare har talat om. Och Skapande skola stärks. Naturligtvis är detta någonting som vi är väldigt stolta över. När Sverige nu möter en tuffare konkurrens från resten av världen är kreativitet nyckeln till framgång. Att få kulturen och skolan att jobba närmare tillsammans är en nyckel till framgång för Sverige, så att vi ser till att våra ungdomar är bättre rustade för detta. Det var ingen slump att skolreformatorn Fridtjuv Berg bad just Selma Lagerlöf att skriva en lärobok för svensk skola. Jag tror att vi kan lära oss av detta att vi också i denna tid kan vinna mycket på att kulturen och skolan närmas varandra. Därför är satsningen på Skapande skola som görs nu viktig, och vi från alliansen säger att vi vill se ytterligare satsningar på detta område. Vi lyfter fram positionerna, men jag är den förste att säga att mer behöver göras. Jag tror till exempel att man behöver fundera en hel del på ledarskapet inom kultursektorn. De utmaningar som vi står inför nu gör det allt jobbigare både att vara konstnärlig ledare och att ta hand om det administrativa och ekonomiska. Vi måste också gemensamt ta ett rejält grepp om jämställdheten på kulturområdet, och jag är väldigt glad över att Siv Holma lyfter fram frågan. De val man gör som kulturkonsument eller kulturskapare ska bero på egen fri vilja, inte på sociala konventioner. Det har gjorts en hel del bra satsningar på detta område, till exempel extra stöd till Moderna museet för att skapa bättre balans i samlingarna, men mer kan göras. Jag tror att ledarskap och jämställdhet till stor del hör samman. Herr talman! Slutligen vill jag säga några ord om fastigheter. I utskottet har vi haft en arbetsgrupp som har jobbat särskilt mycket med situationen för kulturens fastigheter, inte minst här i Stockholm. Jag tycker att det är ett svaghetstecken för politiken de senaste decennierna att man har haft ett system för underhåll som har gjort att viktiga kulturfastigheter har tillåtits att förfalla. Det innebär att vi nu har en stor skuld. Det handlar om miljardbelopp. Nationalmuseum och Operan är i behov av akut renovering. Därutöver skulle vi behöva göra ytterligare nyinvesteringar på det kulturella området. I kulturhistorien ser vi hur olika tidsepoker sätter avtryck i kulturfastigheter. Det är enorma satsningar som har gjorts. Vi kan ta Nationalmuseum som exempel. Tänk vilken jättelik satsning man gjorde när det byggdes. Det gjorde man naturligtvis för att markera att det var något som var viktigt för landet. Vi kan fundera över det senaste decenniet när underhållet brustit och vi har låtit nödvändiga renoveringar stå tillbaka. Vilken signal sänder det till eftervärlden? Ett enigt utskott uppmanar i betänkandet regeringen att ta tag i problemen. De problem som den tidigare regeringen inte tog tag i tror vi att den nuvarande regeringen har förmåga att ta tag i. Det handlar om att säkerställa underhållet, förbättra tillgängligheten och överväga hur man får system som tar ansvar för de antikvariska merkostnaderna för de kulturella fastigheterna. Det löser man inte med quick fix. Ett enigt utskott konstaterar att det krävs ett ansvarstagande. Med dessa ord, herr talman, vill jag tacka kulturministern för ett bra och framgångsrikt arbete i budgetprocessen och ett konstruktivt samarbete. Jag yrkar bifall till utskottets förslag. (Applåder)

Anf. 19 Esabelle Dingizian (Mp)

Herr talman! Det gläder mig att höra Christer Nylander så entusiastisk. Jag ska tala med folkpartisterna i Botkyrka kommun och berätta det för dem. De är ganska kulturfientliga. Du behöver ringa och prata med dem. Jag vill fråga Christer om konstnärsallianserna. Dem är vi överens om i utskottet, och vi tycker att de är bra. I årets budget satsar alliansen 4 miljoner; det gör oppositionen också. Eftersom det är framgångsrikt och situationen för kulturarbetarna ser ut som den gör undrar jag och Miljöpartiet varför alliansregeringen inte är beredd att utöka konstnärsallianserna till andra branscher än musik, dans och teater. Ni säger nej till vår motion. Christer tog upp frågan om läsfrämjande, så jag vill fortsätta på det resonemang jag hade med Cecilia Magnusson. Ni satsar väldigt mycket, säger ni. Jag kan inte utläsa av betänkandet att ni gör några större satsningar. Det finns en viss satsning, men jag tycker ändå att det behov som finns inte är täckt. Det beskriver ganska mycket hur läget är bland våra barn och ungdomar. Vad tycker Christer Nylander?

Anf. 20 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Det är alldeles rätt att behovet inte är täckt. Det finns mycket att säga om läsandet och böckerna. Det finns en del utmaningar just nu som är intressanta att titta på. Det läses alltmer samtidigt som vi ser att den sociala snedrekryteringen ligger fast. Förenklat kan man säga att LO-pappornas barn läser mindre än Sacokvinnornas flickor. Det ställer naturligtvis krav på att vi har en skola som tydligt fokuserar på att man lär sig att läsa och skriva ordentligt i de tidiga årskurserna. Man måste också fundera på hur man kan få in läsning på andra sätt. Kan man inte läsa är även andra böcker svåra att läsa. Vi i alliansen och Folkpartiet är helt övertygade om att vi behöver göra mer. Därför flyttar vi resurser i kulturbudgeten till fler läsfrämjande insatser. Det kommer vi förmodligen att behöva göra ännu mer. Esabelle Dingizian nämnde behovet att förbättra villkoren för kulturskapare. Jag delar synen på att det är framgångsrikt med allianserna och att vi förmodligen behöver utveckla dem. Grunden för kulturskaparnas villkor är ju att man, om man själv vill, kan ta betalt för det man skapar. Därför är det oroande att Miljöpartiet märker ut sig när det gäller synen på upphovsrätt. Ni ifrågasätter möjligheten för den enskilde konstnären att ta betalt om han så vill. Jag skulle vilja att Esabelle Dingizian formulerar vilken syn ni i dag har på upphovsrätt, för den varierar. Jag skulle också vilja att Esabelle Dingizian funderar lite på andra former att förstärka konstnärernas villkor. Nu bygger vi ut Skapande skola. Det är ett sätt att få in kulturen på ett mer naturligt sätt i skolpolitiken. Varför motsätter ni er det?

Anf. 21 Esabelle Dingizian (Mp)

Herr talman! Innan jag svarar på Christer Nylanders frågor tycker jag att han ska svara på mina. Jag fick inte något svar på varför alliansen inte är beredd att utöka konstnärsallianserna till fler branscher än musik, dans och teater. Jag har inte fått svar på den frågan. Med den framgång det har inneburit borde man förbättra och hitta nya lösningar. Trygghet är väl ändå det minsta vi skulle kunna ge kulturarbetarna i dessa tider och inte prata om att om kulturarbetaren inte har något som efterfrågas kanske han inte ska sälja det han har. Christer sade tidigare att det som inte efterfrågas kanske inte ska säljas. Allianserna ger kulturarbetarna en trygghet så att de kan utvecklas och inte behöver känna att det första de ska göra är att jobba någon annanstans i stället för att fortbilda sig och skapa andra möjligheter under den tid de inte har något uppdrag.

Anf. 22 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Vi är helt överens om att allianserna är bra, att de är en framgång och att vi vill bygga ut dem. När man sitter i ansvarsställning och vill ta ansvar för svensk ekonomi kan man inte lova allt till alla. Nu förstärker vi allianserna. Jag vet inte om Esabelle Dingizian missförstod mig med vilje. Det måste ändå vara så att en konstnär eller musikproducent som har en produkt som han gärna vill sälja måste få en chans att sälja den. Den ska inte stjälas av någon som bryter mot upphovsrätten. Jag är mer bekymrad över att Miljöpartiet ifrågasätter upphovsrättens grunder än över att vi inte bygger ut allianserna tillräckligt snabbt. Det innebär inte att jag inte i grunden är positiv till allianssamarbete av alla slag.

Anf. 23 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag vill börja med att välkomna Christer Nylander som vice ordförande i kulturutskottet till debatten. Jag vill ta upp frågan om digitala bibliotek vid namn Europeana som vi kom i kontakt med när vi deltog i en gemensam debatt som Interkult hade anordnat på Orionteatern. Jag tycker att det är viktigt att värna upphovsrätten. Vänsterpartiet värnar upphovsrätten. Samtidigt ser vi att det finns problem med Ipredlagstiftningen när det gäller integritet. Det är viktigt att man hittar andra former när det gäller att säkerställa inkomsterna för kulturutövarna och upphovsrätten. Det är oerhört viktigt med digitala bibliotek. Det är roligt att EU har tagit initiativ till detta. Vänsterpartiet har en motion som handlar om att vi vill att man tillsätter en särskild utredning där man tittar på möjligheten att inrätta ett digitalt bibliotek och tittar på hur man kan hitta ett ersättningssystem för dem som vill tillgängliggöra sina verk i detta digitala bibliotek. Skulle även alliansmajoriteten kunna verka för att tillmötesgå vårt mycket konstruktiva förslag? Vi får även stöd för tankegångarna i detta förslag från EU.

Anf. 24 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! Det pågår en digitalisering på många olika sätt. Många lokala bibliotek lånar redan ut digitala produkter. Det är klart att det är en väg som vi kommer att gå in på snabbt framöver, på bibliotekssidan men också när det gäller försäljning av böcker. För mig är det viktigt att ersättningssystem finns på plats innan man gör en stor förändring av det som Siv Holma nu är inne på. Låt mig ändå gratulera Siv Holma till hennes nyvunna EU-entusiasm. Nu pläderar hon starkt för Europeana, och tidigare i sitt anförande pläderade hon starkt för de strukturfondsmedel som gör Tornedalsteatern möjlig. Jag gratulerar henne till det, och jag hoppas att ni fortsätter på den vägen.

Anf. 25 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag är en pragmatisk politiker som tycker att man kan lyfta fram det som är bra, även om jag tycker att EU-projektet har stora och allvarliga demokratibrister. Det är helt riktigt att jag tycker att strukturfonderna har haft stor betydelse för att Norrbotten och Tornedalen skulle kunna göra dessa stora kultursatsningar. Tanken med digitala bibliotek som man diskuterar på EU-nivå är oerhört intressant utifrån att vi som ett pragmatiskt parti tycker att det är viktigt att lösa de problem som uppstår med fildelning, speciellt den fildelning som sker utan att man betalar för sig. Då måste vi som politiker hitta ett system där vi kan garantera att kulturutövarna får sin rättmätiga del av ersättningen för det arbete som de har utfört och gett oss möjlighet att ta del av.

Anf. 26 Christer Nylander (Fp)

Herr talman! När jag lyssnade på oppositionen noterade jag att det är mycket konservatism i det som man säger. Inom konservatismen brukar man använda uttryck som att man stöttar det som finns och att man håller det nya kort. Om det ska ske någon förändring ska det ske försiktigt och med hängslen och livrem. Intressant nog kan man använda ungefär samma begrepp när det gäller oppositionens inställning till kulturpolitiken. Oppositionen ska möjligen förändra Kulturbryggan, möjligen förändra Rikskonserter, möjligen förändra tidskriftsstöd och möjligen förändra livstidsstipendier men först ska det ske en rejäl utredning. Det är mycket konservativt. Man försöker ge bort en kaka och samtidigt behålla smeten. Jag noterar i det som Siv Holma sade att det finns ett inslag av nytänkande i detta konservativa mörker, vilket är mycket positivt. Man ser på digitalisering som något positivt. Där tror jag att vi kan finna varandra. Vi vet båda att det är där som framtiden finns och att det sker mycket på detta område. I denna budget ser vi till att denna aktivitet utökas ytterligare. (Applåder)

Anf. 27 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till förslaget i betänkandet. Att exakt definiera vad kultur är för något är inte lätt eftersom det är något högst subjektivt och personligt. Kulturpolitikens uppgift får därför aldrig bli att försöka styra kulturens utveckling. Politikens uppgift är i stället att medverka till ett mer dynamiskt kulturliv. Målet är att stödja utan att styra och att ge alla människor möjlighet att delta i ett fritt kulturliv. Med kulturen som mål och medel kan fler människors liv berikas. Genom kulturen kan människor finna mening i tillvaron och utvecklas både som personer och i sina relationer med andra. Att värna kulturen är därför en grundläggande uppgift för politiken. Regeringens kulturbudget som vi nu diskuterar innebär nya satsningar på kulturens område. Några exempel på satsningarna är att den kyrkoantikvariska ersättningen föreslås uppgå till 460 miljoner kronor per år till och med 2014, vilket innebär 2,3 miljarder kronor under femårsperioden. Medel avsätts också för det byggda kulturarvet som förvaltas av hembygdsrörelsen. Konstnärsnämndens anslag förstärks. Teateralliansen och centrumbildningarna tillförs medel för att stärka kulturskapares möjligheter på arbetsmarknaden. Skapande skola byggs ut till att omfatta fler åldersgrupper. Framtidens kultur ersätts från 2011 med Kulturbryggan som är ett nytt sätt att stödja förnyelse och nyskapande. En samordnad nationell strategi för digitalisering tas fram. Samarbetet inom museisektorn förstärks. Kungliga biblioteket får ansvar för att driva på utvecklingen inom biblioteksväsendet. Det är alltså flera angelägna satsningar som regeringen föreslår inom kulturområdet. Utöver detta, som har nämnts tidigare, inför regeringen ett stabilt finansieringssystem för idrotten i och med att kopplingen till Svenska Spels överskott upphör. Idrottsanslaget uppgår till ca 1,2 miljarder kronor. Det är ett stabilt system som underlättar för idrottsföreningarna att planera sin verksamhet. För Idrottslyftet utbetalas 500 miljoner kronor även under 2010. Det syftar till att få fler barn och ungdomar att idrotta. Ett nytt nationellt kompetenscentrum skapas med uppdrag att underlätta för idrotten att söka och få internationella idrottsevenemang till Sverige. Genom dessa stora satsningar på idrotten visar regeringen vilken betydelse idrottslivet har på flera områden, alltifrån folkhälsa och fritid till barn och ungdomar. Forskning visar att barn som regelbundet ägnar sig åt någon kulturell verksamhet får större förmåga att känna igen och uttrycka sina känslor. Förmågan att känna igen och definiera sina egna känslor är avgörande för att förstå andras känslor, att känna empati, och därigenom utveckla barnets kommunikativa kompetens. Barn måste under uppväxten ges möjlighet att ta del av och delta i olika kulturella aktiviteter. Vi måste kombinera barns eget skapande med ett rikt utbud av kulturella aktiviteter. Kulturen måste få plats i vardagen och därmed i skolan. Den får inte reduceras till att bli tillfälliga kulturevenemang utan koppling till den övriga verksamheten. Regeringens satsning på Skapande skola har varit mycket lyckad. Tre fjärdedelar av landets kommuner ansökte om medel från Skapande skola. På så sätt har svenska barn fått ta del av ett utökat kulturutbud och själva involverats och blivit delaktiga i kulturskapandet. Det är därför mycket glädjande att vi nu kan utvidga Skapande skola till att också omfatta årskurs 4-6. Ambitionen är att hela grundskolan, också årskurs 1-3, ska omfattas av reformen. Den ideella sektorn är ovärderlig för vårt land. Utan ideella insatser och aktiviteter skulle vårt land vara så mycket fattigare både materiellt och immateriellt. För att öka kunskapen om den ideella sektorn satsas 23 miljoner kronor i ett forskningsprogram om den ideella sektorn. Detta tillsammans med regeringens dialog med ideella organisationer ska bidra till en utveckling och en förstärkning av hela den ideella sektorn. Ett starkt och aktivt föreningsliv skapar ett stort mervärde för vårt samhälle. Det ger en meningsfull fritid för många människor, inte minst unga. Det bidrar till brottsförebyggande arbete och kan hjälpa människor att hitta tillbaka till ett värdefullt liv. Den ideella sektorn ökar samhällsengagemanget, gör livet lättare att leva och avlastar det offentliga åtagandet på områden som vi inte alltid tänker på. Därför är satsningen på den ideella sektorn som regeringen föreslår mycket viktig. Herr talman! Jag vill slutligen något kommentera frågan om hyressättningen inom kulturområdet. Vi har jobbat mycket med den frågan, och det är en fråga som har varit uppe under många år i kulturutskottet. Våra kulturfastigheter är en viktig del av vårt kulturella arv. Det är således viktigt att bevara dem. Utskottet gör därför ett tillkännagivande till regeringen om att överväga de särskilda problem som systemet med ändamålsfastigheter och kostnadshyra har lett till inom kultursektorn. De antikvariska merkostnaderna avseende lokalkostnaderna ska också analyseras. Det är viktigt att regeringen säkerställer att underhållet hålls på en väl avvägd nivå och att institutionerna ges incitament till förbättrad tillgänglighet och en långsiktigt hållbar utveckling. Dessutom bör de administrativa kostnaderna för Statens fastighetsverk bevakas framöver eftersom de kostnaderna visat sig vara höga. (Applåder)

Anf. 28 Siv Holma (V)

Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Dan Kihlström om möjligheten till digitalisering. Vänsterpartiet avsätter i sin budget 25 miljoner kronor till ett investeringsstöd när det gäller möjligheten till digitalisering på biograferna. Med en sådan utrustning blir kostnaden för varje filmkopia mindre än en tiondel av kostnaden för den äldre typen. Utrustningen skulle dessutom kunna användas till att ta in digitala sändningar från stora evenemang på andra håll i landet och i resten av världen. Jag har själv erfarenheter av detta eftersom jag fått tillfälle att se Metropolitans opera La Bohème. Det var en fantastisk upplevelse att se den digitalt. Skulle Dan Kihlström kunna tänka sig att medverka till att få in en möjlighet till ett sådant här investeringsstöd?

Anf. 29 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Om jag inte minns helt fel har Siv Holma och jag för några år sedan till och med spelat dataspel tillsammans på en biograf. Jag vet inte riktigt hur det slutade. Det var i alla fall väldigt roligt med den stora skärmen som fanns och med publiken som kunde titta på. Det där pekar på just en av de nya möjligheterna med biograferna som en kulturell mötesplats inte bara för bio utan också för konserter och sändningar från annat håll, till exempel från Metropolitanoperan som Siv Holma själv nämnde. Jag kan säga att jag är väldigt positiv till en digitalisering av biografer. Alldeles nyligen har vi fått en utredning om en ny filmpolitik, något som vi diskuterat ett antal gånger. En av de stora utmaningarna som lyfts fram i utredningen är digitaliseringen av biograferna i Sverige. Jag tror att en digitalisering är nödvändig för framtiden och är alltså positiv till en sådan. Däremot tror jag att vi får avvakta resultatet av den beredning som pågår så att vi kan hitta den bästa vägen när det gäller hur man ska dela på ansvaret och det ekonomiska på området. Jag är alltså positiv till en digitalisering av biografer.

Anf. 30 Siv Holma (V)

Herr talman! Det är trevligt att man är positiv. Men vi ser att det finns stora skillnader i landet när det gäller möjligheten till digitalisering. Det finns en poäng i ett investeringsstöd från statens sida för att också här ge detta med tillgängligheten en push när det gäller att se filmer. I dag är det enbart större städer som har ett bredare filmutbud. När det gäller filmavtalet och den utredning som gjorts har ni sagt att det ska bli en förlängning med två år. Jag menar att det blir två förlorade år om vi under den tiden ska avvakta ett investeringsstöd. Jag tycker att det vore bra om nämnda investeringsstöd så fort som möjligt kunde komma till stånd. Därför vill jag fråga om Dan Kihlström kan tänka sig att arbeta för att det här med investeringsstödet lyfts ut. Det kan väl inte vara avhängigt av hur den framtida filmpolitiken ser ut.

Anf. 31 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Återigen: Frågan om digitaliseringen av biografer är viktig. Jag tror att jag varit tydlig om att jag tycker det. Men frågan tillhör samtidigt filmpolitiken i stort. Denna står inför stora utmaningar. Siv Holma nämner avtalsmodellen. Frågan är hur det hade sett ut om regeringen inte hade lyckats få till stånd en förlängning med två år när det gäller det nuvarande filmavtalet. Det ger oss ändå lite andrum och möjligheter att diskutera de utmaningar som finns inom filmpolitiken. Digitaliseringen av biografer är en fråga. Men också finansieringen av övrig filmpolitik är viktig för hela Sverige när det gäller möjligheterna att stödja svensk produktion av film. Frågan är viktig också för oss i alliansen framöver. Både filmpolitiken och digitaliseringen finns högt upp på vår agenda.

Anf. 32 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Tid för kultur är titeln på regeringens nya kulturproposition, och gott om tid att debattera kultur har vi här i kammaren i dag. Alliansregeringen har, som flera av mina kolleger tidigare här påpekat, tre tydliga prioriteringar på kulturområdet - prioriteringar som styrt vårt arbete under tre år och som tydligt markeras i de två propositioner som vi debatterar här i dag. Den första prioriteringen gäller barns och ungas rätt till kultur. Att låta barn och unga tidigt få uppleva kultur är den tydligaste av våra prioriteringar. Varför? Jo, därför att kulturen ger oss tillgång till flera språk. Den blir därigenom avgörande för att vi bättre ska kunna tolka vår omvärld, försöka förstå vem man själv är och se vilka möjligheter som livet faktiskt ger. "Fantasi är viktigare än kunskap" sade en gång Albert Einstein. Kreativitet håller på att bli den kanske viktigaste kompetensen som en människa kan ha. Vi föreslår en utbyggnad av Skapande skola där författare, filmare, dramapedagoger, dansare och andra kulturskapare deltar direkt i undervisningen. Satsningen kommer nu också att omfatta årskurserna 4-6. Vi ökar anslaget till 112 miljoner kronor. Det är glädjande att Socialdemokraterna och Vänstern nu accepterar Skapande skola men oroande, tycker jag, att Miljöpartiet inte gör det. Betoningen på barns och ungas rätt till kultur återfinns också som ett förslag till ett nytt kulturpolitiskt mål och självfallet också i regleringsbreven till våra kulturinstitutioner och myndigheter. Ett kulturarv för framtiden är vår andra prioritering. Kulturarvet - våra kollektiva minnesnycklar - bevaras bäst för framtiden om det inte bara bevaras utan också används och därmed utvecklas. Museerna är våra gemensamma minnesinstitutioner. De har fått en rejäl förstärkning under den här mandatperioden. Totalt har anslaget ökat med ungefär 97 miljoner kronor för att museerna ska kunna fortsätta att utveckla sitt pedagogiska arbete och också fortsätta att bygga nya spännande utställningar. I kulturpropositionen föreslår vi också en strategi för digitalisering på kulturarvsområdet. Samtidigt görs viktiga satsningar avseende bevarandet av och ett ökat engagemang för kulturarvet. Här spelar också, precis som flera här har påpekat, hembygdsrörelsen en väldigt betydelsefull roll. Inom ramen för regeringens stora arbetsmarknadspolitiska satsning Lyft pekas kulturarvsuppdrag ut som ett betydelsefullt område. Regeringen har också givit besked om att 460 miljoner kronor kommer att satsas årligen fram till år 2014, totalt således 2,3 miljarder kronor till det kyrkliga arvet under den kommande femårsperioden. Den tredje av alliansregeringens prioriteringar handlar om bättre villkor för den nyskapande kulturen. Låt mig först nämna de sänkningar av inkomstskatterna som den nuvarande regeringen har genomfört. Låg- och medelinkomsttagare får ungefär 1 500 kronor mer kvar på kontot varje månad än de skulle ha haft utan våra skattesänkningar. Jobbskatteavdraget omfattar självklart inte bara dem som konsumerar eller, som jag gärna kallar det, investerar i kultur utan även dem som skapar den. Alla har glädje av de sänkta skatterna. Under mandatperioden har vi också stärkt de så kallade allianserna, till exempel stöd och utveckling för skådespelare, dansare och musiker, och ökat anslagen till de fria teater- och dansgrupperna. Det var en diskussion nyligen om att utöka antalet allianser till ännu fler yrkesområden. Det kan måhända vara nödvändigt på sikt, men man kan notera att vi har byggt ut allianserna till att omfatta musikområdet, vilket inte fanns tidigare, liksom dansområdet som fått ett rejält tillskott. Vi föreslår i kulturpropositionen också att Kulturbryggan inrättas efter det att Framtidens kultur, som betytt mycket för den nyskapande kulturen, upphör. Från och med 2011 avsätts 25 miljoner kronor i Kulturbryggan, och tanken är att de ska matchas med 25 miljoner kronor från andra finansiärer, offentliga eller privata. Herr talman! I många kommuner och landsting sveper om inte en gigantisk kulturvåg så i alla fall en insikt om att kulturen också bidrar till att skapa attraktion och tillväxt. Det finns på allt fler håll ett starkt engagemang för att utveckla kulturlivet. Det är viktigt att ta vara på. För att flytta kulturen närmare medborgarna och öka det lokala och regionala inflytandet vill vi införa en ny modell för fördelning av statens stöd till kulturen. Vi är övertygade om att detta kommer att leda till att allt fler blir delaktiga och vill ta ansvar. Statens roll blir den konstruktiva samarbets- och samtalspartnern som ska säkerställa hög kvalitet och tillgång till kultur i hela landet. Genom att betona just kvalitetens betydelse i de nya kulturpolitiska målen understryks statens roll och ansvar. Vi vill också utveckla dialogen med ideella och idéburna organisationer som i hög grad bidrar till människors skapande och ett rikt kulturutbud i hela landet. Jag skulle kunna fortsätta räkna upp tidigare reformer, satsningar och andra förbättringar som regeringen genomfört och nya satsningar som vi föreslår i kulturbudgeten. Jag skulle dock vilja lyfta blicken något och tala en del om det som skiljer oss åt, det som den verkliga konflikten mellan Allians för Sverige och vänsterexperimentet handlar om. Vi vågar ompröva, förändra och förnya. Vi vill ha en politik som skapar goda förutsättningar för kulturlivets utveckling. Den politik som formades på 70-talet är inte särskilt anpassad för dagens förhållanden och än mindre för framtidens. Den rödgröna oppositionen påstår nu gärna att de har eller hade mer pengar till allt, även till kultur. Men erfarenheter från perioder då de faktiskt hade ansvaret ger inget starkt stöd för den uppfattningen, och, vad värre är, det fanns inte heller mycket vilja till nytänkande. Alliansregeringen har faktiskt satsat mer på kulturen. Och det verkar också - hör och häpna - som om vi lyckats göra kulturen till en valfråga. Det lyckades aldrig ni med. Kulturens andel av statsbudgeten har aldrig varit högre än under den innevarande mandatperioden. Än viktigare är emellertid att vi vågar ompröva, förnya och förändra. Vi satsar på det som är allra viktigast. Alliansen vill att kulturen utvecklas. Oppositionen verkar helst vilja att allt ska förbli vid eller återgå till det gamla. Återställare kallas det ibland, och det brukar inte förknippas med något särskilt bra. Vi i alliansen vill att fler ska ta del av kulturen. Oppositionen vill att det ska vara som förr. Alliansen blickar framåt, och oppositionen ser drömskt bakåt. Jag är ändå generös när jag bakar ihop de tre oppositionspartierna och hänvisar till dem gemensamt. Deras motioner visar nämligen att de står långt ifrån varandra - betydligt längre än vi någonsin gjorde under vår tid i opposition. Nu väntar vi med spänning på om det blir några klargörande svar i dagens debatter. Än har vi inte sett några. (Applåder) I detta anförande instämde Anders Åkesson (c).

Anf. 33 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Detta är ett tillfälle jag gissar att kulturministern sett fram emot under lång tid: att få summera en hel mandatperiod när hon nu ska debattera sin fjärde kulturbudget. Jag hade väntat mig att det skulle vara såväl pukor och trumpeter som mycket stolthet och glädje, men när jag hörde hur tomt det var, hur lite om den egna politiken och vilka torftiga exempel på framsteg kulturministern tog upp blev till och med jag överraskad. Det mest konkreta jag hörde kulturministern säga var att museerna har satsats på. Museerna är ett av de tre prioriterade områdena - barn och unga, kulturarvet och den nyskapande kulturen, om jag ska jag hjälpa kulturministern med en påminnelse. Satsningen är 97 miljoner kronor. Man ska veta att museerna kostar 1 200 miljoner. Av dessa 97 miljoner kronor är 33 miljoner ren bokföring där konton har flyttats från försvaret till kulturbudgeten. Det innehåller inte en enda ny person eller en enda ny krona i statsutgift. Verkligheten är att museianslaget inte har ökat i takt ens med inflationen under hela den period då Lena Adelsohn har haft ansvar för budgeten. Detta är vad kulturministern håller fram som sin stoltaste insats. Det avslöjar mycket. När det gäller den nyskapande kulturen: 1 500 kronor per månad i skattesänkning gör att människor nu kan köpa kultur. Jag ska berätta för kulturministern att det nu på morgonen kl. 9.30 kom ett pressmeddelande från Arbetsförmedlingen där det stod att sysselsättningen bland kulturarbetare minskar nästa år. Det är alltså efter att finansministern har proklamerat en uppgång i konjunkturen. Då minskar den med 3 procent. Den politik för att stärka kulturarbetarna och deras arbetsmarknad som ni har jobbat med i fyra år har Arbetsförmedlingen i dag deklarerat havererad. Den har inte fungerat. Den har inte lett till fler jobb utan till färre.

Anf. 34 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Herr talman! Det är klart att jag ser fram emot denna debatt. Jag är oerhört stolt. Det fanns en gång en författare som i alla fall tidigare stod Socialdemokraterna rätt nära, nämligen Anders Isaksson. Titeln på en av hans böcker börjar Alltid mer, aldrig nog . Och så är det väl med er också - vad man än säger är det för lite, och det är fel. Även om jag skulle lägga fram en miljard kronor som jag hade hittat någonstans skulle oppositionen och framför allt Leif Pagrotsky säga: Det är inte nog. Det är för lite. Det visar på bristande vilja. Jag är alltså inte ett dugg förvånad över dessa synpunkter. Flera av mina kolleger har lyft fram olika delar av det vi föreslår i budgeten, och det finns ingen anledning för mig att upprepa allt de har sagt. Men vi kan tala om museerna. Jag ser att oppositionen har lite olika bud, men det man tycker ska gå till museerna för att några av dem ska kunna återinföra det man kallade fri entré ligger runt 24-25 miljoner. Det finns inget som heter fri entré; det är alltid skattebetalarna som ska lägga ut pengarna. 24-25 miljoner är mycket pengar, men de räcker ändå inte. Riksdagens utredningstjänst har visat att det skulle behövas minst 60-70 miljoner för att återinföra fri entré. Kostnaden är denna. Pengarna räcker ändå inte till någon form av fri entré. Vi har satsat närmare 100 miljoner. De pengarna går tillbaka till museerna så att de kan bygga bra utställningar, fortsätta att arbeta med sitt pedagogiska arbete och forska. Därmed blir det också en ytterligare satsning på forskning på Utbildningsdepartementet. Den satsning som ni är så stolta över var underfinansierad redan då. När man diskuterar utvecklingen och förändringen av antalet besökare tror jag att man rör ihop siffrorna. Det är på de kommunala museerna som det kommer färre barn och unga, inte på de statliga. (Applåder)

Anf. 35 Leif Pagrotsky (S)

Herr talman! Jag dristar mig till det enkla konstaterandet att när kulturministern ska summera fyra år, välja ett prioriterat område och sitt mest skrytiga exempel, väljer hon ett område där det inte har ökat ett endaste dugg. När jag stillsamt påpekar detta - och då har jag inte berättat om alla effekterna på museerna på grund av minskningar - får jag höra att oppositionen aldrig är nöjd och vill ha miljarder till allt. Inte ens miljarder är oppositionen nöjd med. Men, snälla kulturministern, är du nöjd med att museerna står och stampar där de var för fyra år sedan? Dessutom har de blivit av med Accesspengarna. Du har avskaffat dem. De var på 280 miljoner kronor år 2006. Nu är de 0 kronor, 0 öre, 0 euro och 0 cent - eller vad man nu räknar med i dina läger. Du är stolt över dessa neddragningar, och jag kan inte förstå det. Jag skulle vilja ha en kulturminister i Sverige som slåss för kulturen, som vill ha mer pengar, som vill göra fler saker, som brinner av otålighet för allt som kan uträttas. Nu har vi en kulturminister som säger att inflationen har gjort att det finns några kronor till. De är visserligen inte tillräckligt många för att hålla jämna steg med vad som behövs i anslagen för att behålla personalen och locka folk att besöka samlingarna, men hon är så nöjd ändå därför att finansministern har gett pengarna till skattesänkningar. Det är en håglös och oambitiös attityd - för att komma från en kulturminister. Det sker dessutom i ett läge med exploderande arbetslöshet bland kulturarbetare och när regeringen satsar pengar på konjunkturstimulanser: putsa simbassänger och anställa hembiträden på Rivieran. Kulturministern försöker inte ens få loss pengar för att vårda kulturarvet, för ett Accessprogram för museernas samlingar, få fart på kulturarvet. Där är det walkover från kulturministern i regeringsarbetet. Alla vi som hade förväntningar på att få en engagerad kulturminister som stödde Accessprojektet, som brann för de fria grupperna, som talade väl om vården av kulturarvet, sitter nu med en liknöjd kulturminister som är stolt över att saker och ting backar tillbaka. Jag är besviken.

Anf. 36 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Jag vet inte om Leif Pagrotsky hade varit nöjd med mig om jag skulle ha varit nöjd med mig själv. Jag tror att det skulle vara tvärtom. Det hör väl till rollen att man ska anklaga någon för att inte vara engagerad. Jag tror inte att jag har hört någon jag har mött i den här sektorn säga att jag inte är engagerad i kulturen. Men vi kan se på vad som hände under Leif Pagrotskys två år som kulturminister. Det var inte särskilt mycket. Det blev inte särskilt mycket mer pengar. Accessmedlen, som förvisso var viktiga, var ett förslag vi också stödde. Det var en tvåårig satsning. Vi kan vara glada åt den, men den var tvåårig. Den skulle ha upphört efter två år. Jo, det var faktiskt så! Vi har förstärkt satsningen att gälla ytterligare två år med 100 miljoner kronor. Sedan kommer också satsningen inom Lyft. Jag ska försöka besvara frågorna i den mån jag hinner. Först var det kulturskaparnas arbetsmarknad. Det är klart att det är bekymmersamt, som det är för många andra människor i Sverige. Alla prognoser visar, tyvärr, att även om ekonomin vänder tar det tid innan det märks också på arbetsmarknaden. Siffrorna som kom i morse från Arbetsförmedlingen Kultur överraskade ingen. Vi kände till att detta skulle ske. Det är också därför vi har gjort de extra satsningarna i budgeten. Låt mig upprepa några. Det blir nya medel till Konstnärsnämnden för två år. Allianserna har byggts ut tidigare under mandatperioden, och fortsätter att byggas ut med ytterligare pengar till Teateralliansen. Centrumbildningarna får 10 miljoner nästa år och 10 miljoner ytterligare året därpå. Det är just för att de hjälper till att hitta nya jobb. Skapande skola innebär pengar direkt till kulturskaparna. Det blir ett nytt ersättningssystem för konstnärer som ställer upp på statliga institutioner. Det fanns inte tidigare. Det blir ett nytt stipendiesystem som ska ge fler möjlighet att ta del av kulturbudgeten. Entreprenörskap är motvilligt accepterat av Vänstern och Socialdemokraterna. Arbetsförmedlingen Kultur är duktig och jobbar proaktivt. Vi värnar upphovsrätten. Det blir mer pengar i lönekuvertet. Det går också till kulturskaparna. Med detta vill jag ändå önska den förre kulturministern en god jul. (Applåder)

Anf. 37 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag ska börja med att glädja kulturministern med att jag skulle applådera om kulturbudgeten ökade med 1 miljard. Då vill jag att pengarna används i denna lågkonjunktur för offensiva satsningar för fler kulturjobb. Vi har i vår budget försökt att göra detta. Kulturministern sade att alla har glädje av skattesänkningar. Då måste jag göra kulturministern besviken och säga att det finns grupper som inte är glada av skattesänkningarna. Det är pensionärer, sjuka och arbetslösa. De har inte fått några förstärkningar. Det har varit tvärtom. Jag utläser, utifrån en fördelningspolitisk analys, att det tydligen är bara de som har höga inkomster och arbete som ska få tillgodogöra sig mer av kulturen i vårt avlånga land. Det är beklagligt. Jag skulle i det här sammanhanget ställa frågor. Det gäller pris- och löneomräkningen. Jag har haft förmånen att tidigare debattera dessa frågor med kulturministern. Jag har också utläst att det fanns ett visst löfte att förändra PLO-systemet så att sådana verksamheter som i dag inte ingår, framför allt de fria grupperna, skulle få tillgodogöra sig pris- och löneomräkningen. Det finns en annan fråga där kulturministern också i ett tidigt skede avgav ett löfte, nämligen pensionerna. Det skulle bli en lösning på frågan om pensionerna till dansare och sångare. Vad har kulturministern tänkt göra för att agera för att det blir en varaktig lösning på frågorna?

Anf. 38 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Det är klart att det är bra att människor får mer pengar kvar i plånboken och på kontot efter skatt. Jag vet att Vänstern aldrig kommer att tycka att det är en god idé. Man vill hellre lägga beslag på mer av det som människor har arbetat ihop för att på politisk nivå avgöra vad pengarna ska användas till. Att vi har det högsta skattetrycket i världen räcker inte för Siv Holma och vänsteralliansen. Det kommer det aldrig att göra. Man vill alltid ha mer. Alltid mer, aldrig nog. Det är alltid intressant hur människor trots allt använder de pengar de får kvar efter att skatten har sänkts. Bland annat i SCB:s statistik har det framkommit att mer används till kultur, fritid och idrott. Det måste ändå vara något positivt. Att det sedan finns några grupper som inte har fått sänkta skatter kan möjligen vara beklagligt, men det är viktigt att få dem som arbetar att fortsätta att arbeta och ha mer pengar kvar. Det har också sin betydelse för konsumtionen. Pris- och löneomräkningen är en fråga som kan vara komplicerad för tittarna. Det handlar om procenttal fram och tillbaka. Men eftersom vi nu ska ha diskussionen: Ingen har fått mindre pengar. Alla har fått mer. Alla har fått mer pengar än inflationen. Dessa 1 ½ procent, som jag vet att Siv Holma återkommer till, är inte pengar som har försvunnit från kulturen. De finns kvar inom kulturbudgeten men läggs på annat som vi i alliansregeringen tycker är prioriterat.

Anf. 39 Siv Holma (V)

Fru talman! Jag blir besviken på att kulturministern har en så cynisk uppfattning om att det är beklagligt att pensionärer inte jobbar, att sjuka inte jobbar och att arbetslösa inte jobbar. Problemet är att det är närmare 11-12 procents arbetslöshet. Var finns jobben? Ska man skuldbelägga den enskilda individen? Du har inget arbete, alltså ska du inte ta del av någon kultur. Du är pensionär, och därför ska du inte få tillgodogöra dig detta. Nej, skattenivåer är inget självändamål. Det är någonting som vi gemensamt kommer överens om för hur vi ska organisera vårt samhälle. Du får antingen betala det själv eller så får du betala det genom en gemensam finansiering via skatteinkomsterna. Det är inget självändamål, utan det handlar om hur man vill bygga ett samhälle. Den här synen på skattesystemet handlar i grund och botten om solidaritet. Det handlar om att vi är solidariska med varandra. De som har mindre pengar ska ha samma möjligheter som andra som har mer pengar att ta del av kulturen. När det gäller PLO går systemet egentligen ut på att man ska få kompensation för de faktiska fördyringarna som har skett under det år som har gått. Nu säger kulturministern att det inte har blivit mindre pengar utan att de har fått mer. Jo, de som är inne i systemet har fått mer pengar, men de har inte fått kompensation för fördyringarna. Det innebär faktiskt en urholkning, och detta var en synpunkt och åsikt som kulturministern delade när kulturministern var i opposition. Jag trodde faktiskt att detta var någonting som vi tillsammans kunde lägga kraft bakom när det gäller just kulturutövarna.

Anf. 40 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Vi får se om två minuter räcker. Någon påpekade att vi har en kristid, och jag är också tvungen att påminna Siv Holma om det. Under den förra kristiden drog den socialdemokratiska regeringen, era tänkta samarbetspartner, ned kulturbudgeten med 11 procent - minus 11 procent - och det gällde även public service som ni alltid värnar om i alla sammanhang. Vi har inte dragit ned kulturbudgeten. Den har ökat. Någon gång måste vi komma till fakta, och det vägrar Siv Holma att göra. Jag vet inte hur jag ska kunna nå henne! Sedan tycker jag att det är svårt när Siv Holma beskyller mig för cynism när jag säger att människor måste ha rätt att kunna behålla mer av de pengar som de har tjänat ihop. Ingen har fått mer i skatt. Några har fått lägre skatt. Det tycker jag att vi ska glädjas åt. Sedan har vi en syn på att det är mycket vi ska betala gemensamt. Det är inget annorlunda nu. Det är därför vi också betonar välfärdsfrågorna. Det är inte så att kulturen har försvunnit. Sverige ligger nästan i topp på samtliga områden, och vi båda tycker att vi kan göra mer eftersom vi värnar kulturen. Det är inte så att kulturens andel har minskat. Det är faktiskt inte så. Cynism tycker jag däremot att det var när mellan 140 och 150 människor om dagen förtidspensionerades i tio års tid under den förra regeringen fast de kanske egentligen efter rehabilitering, om de hade fått någon, hade kunnat komma tillbaka till jobb. Det är cynism att inte värna arbetslinjen, inte låta människor komma till sin rätt och inte låta dem få rehabilitering. Det tycker jag är cynism. (Applåder)

Anf. 41 Esabelle Dingizian (Mp)

Fru talman! I mitt anförande sade jag att Skapande skola naturligtvis är bättre än ingenting. Kulturministern är orolig därför att Miljöpartiet inte tror på Skapande skola, men jag vill försäkra nya lyssnare om att Miljöpartiet lägger exakt lika mycket pengar som alliansen och övriga partier gör på barn och ungdomar. Skillnaden är att vi förespråkar en annan form av satsning. Vi vill ha en satsning som bygger på ett nedifrånperspektiv och på ett lokalt, långsiktigt utvecklingsarbete där kommunens egna satsningar integreras och där man kan titta på det enskilda barnet. Jag tycker att Skapande skola inte är optimalt, och det är framför allt inte rättvist eftersom det är en viss peng som går till alla barn. Om man tittar i regeringens proposition Tid för kultur kan man se - och jag vill påminna om det jag sade tidigare - att skillnaderna är väldigt stora. När det gäller kulturvanor är skillnaderna störst mellan flickor och pojkar, mellan barn och unga från storstäder och från mindre städer samt mellan barn och unga med respektive utan funktionshinder. Av den anledningen tycker jag att Skapande skola inte erbjuder varje barn det de egentligen skulle ha nytta av eftersom deras förutsättningar är så olika.

Anf. 42 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Jag hörde vad Esabelle Dingizian sade i debatten tidigare. Hon sade att det var bättre än ingenting. Eftersom det före Skapande skola inte fanns några pengar fanns det väl ingenting till barnkultur då, och då är det ju bra att åtminstone de här pengarna finns som vi förhoppningsvis ska bygga ut till hela grundskolan. Visst är det så, och det framhålls också, precis som Esabelle läste upp, att det ser olika ut. Men de här pengarna är inte tänkta att bara vara till barnkulturen. Det är stimulansmedel till skolorna som ska bygga på det som redan görs, för det sker väldigt mycket. Vi kommer nog aldrig, hur mycket vi än jobbar, kunna åstadkomma en fullkomlig, total rättvisa där alla får efter behov och möjligheter. Det här är, tycker vi ändå, ett bra sätt att låta kulturen ta tydligare plats också i skolan. Därför är jag väldigt glad för de här pengarna även om det kan tyckas som att somliga kanske får mer än andra. När det gäller nedifrånperspektivet tycker jag att det är intressant. Jag har nämligen stor sympati för detta hos Miljöpartiet, men jag kan också konstatera att Socialdemokraterna har en lite annan uppfattning oavsett om vi talar om den här frågan eller om regionaliseringen, där de snarare odlar en viss misstänksamhet mot detta när man på lokal och individuell nivå både får ta ett större ansvar och visa ett större engagemang. Man ser ju helst att sådant här ska beslutas ovanifrån. Hur ni ska få ihop det här så småningom i era kommande alternativ som vi inte riktigt har fått ta del av i debatten vet jag inte.

Anf. 43 Esabelle Dingizian (Mp)

Fru talman! Alla barn får inte lika mycket, och jag tycker att skillnaderna är väldigt stora. Jag tycker att alla ska läsa Kulturrådets rapport, därför att jag tycker att man ska vara lite kritisk när det ändå handlar om 112 miljoner kronor. Där kan man läsa att av landets ca 300 friskolor med elever i årskurs 7-9 har 108 sökt bidraget, det vill säga en tredjedel. 200 friskolor har alltså inte sökt de här pengarna, vilket betyder att barnen inte har fått de här pengarna. Om man sedan läser vidare i rapporten ser man också att långt från alla skolor har sökt pengar. Varför? Jo, förmodligen därför att det är väldigt besvärligt för skolorna att söka projektpengar år efter år. Man ska hitta på vad man ska göra, man ska ansöka och man ska skicka in rapporter. Här står att lärarna har upplevt att tid har saknats för att planera och genomföra insatserna. Dialogen mellan samordningsfunktion, skola och kulturliv har varit bristfällig. Lärarna har upplevt att de saknar kompetens för att arbeta med kultur i skolan. Fler punkter finns i rapporten. Här står alliansen i dag och är stolt över att man har lagt 112 miljoner kronor på någonting som egentligen inte fungerar väldigt bra. Jag vill att kommunerna tar större ansvar i de lokala satsningarna och kan göra bättre satsningar för alla barn oavsett om de går i en friskola eller inte.

Anf. 44 Lena Adelsohn Liljeroth (M)

Fru talman! Jag tycker också att det är märkligt att friskolorna inte har sökt i större utsträckning. Jag gläder mig åt att vi i Miljöpartiet har en sann friskolevän. Det är också en klar skiljelinje i det rödgröna vänsterexperimentet. Detta kan möjligen beror på att många friskolor har kultur som sitt speciella profilämne. Det kan vara en förklaring, för det är vanligare i friskolorna än i de kommunala skolorna. Det som Esabelle läste upp kan uppfattas som ett bekymmer i en del skolor. Det är just därför det är så viktigt med de här pengarna. Trots att kultur, estetiskt lärande och estetiska ämnen är så tydligt utsatt i läroplanerna är det inte alltid så skolorna arbetar. Det var det som visade sig redan första året; man hade inte en vana att tänka på kulturfrågor och kreativa frågor och inkorporera dem på ett naturligt sätt i skolans arbete. Just därför var det otroligt viktigt. Jag har hört flera säga att det här är administrativt krångligt. Just därför har jag frågat både hos Kulturrådet och på skolorna om man uppfattar det som krångligt. Nej, egentligen inte, säger man. Om man tycker att det här är besvärligt handlar det nog snarare om en motvilja mot att arbeta på ett nytt sätt. Det finns tyvärr i många skolor också. Men det är så viktigt att man gör det, för i det här ligger mycket av våra barns och vårt lands framtid. (Applåder)

Leif Pettersson (S)

Anf. 45 Leif Pettersson (S)

Fru talman! Jag ska under anförandet uppehålla mig vid svensk film och dess möjligheter. Det är en viktig del av kulturpolitiken, minst sagt. I dag är svensk film väl ansedd utomlands. Den bidrar till en positiv bild av Sverige och drar dessutom inkomster till vårt land. Svensk film får priser runt om i världen på olika filmfestivaler. Det finns stora förhoppningar om att en svensk film i år ska bli nominerad till det största av filmvärldens priser, nämligen en Oscar. Samtidigt kan man fundera på hur det här är möjligt. Svensk film dras med en ständig underfinansiering. Svenska Filminstitutet kan i år bara ge bidrag till 14 filmer. Detta beror på att det inte finns pengar till fler filmer om inte filminstitutets andel av finansieringen ska bli alltför liten. Det borde vara betydligt fler om den långsiktiga kvaliteten ska kunna upprätthållas. Det borde göras ett 25-tal spelfilmer varje år i vårt land. Då skulle vi ha potentiella Oscarsvinnare, eller i varje fall Oscarsnominerade, betydligt oftare än vad som nu är fallet. Med nuvarande filmavtal som grund kan det bli ännu färre filmer som får stöd. Pengarna räcker helt enkelt inte. Det är en utveckling som riskerar svensk films framtid. I det här sammanhanget ska man bara inte tala om dokumentärfilmarnas villkor. Det finns de som tvingas leva på månadsinkomster på mellan 500 och 2 000 kronor bara för att de vill göra film. Filmer som Bananas! och Drottningen och jag är mästerverk i genren. Svensk dokumentärfilm är världsledande, kan man lugnt påstå. Svensk dokumentärfilm är värd bättre förutsättningar. Svenska Filminstitutet säger för sin del att det behövs 100 nya friska miljoner till svensk film utöver det som filmavtalet ger. I den summan ryms både spelfilm och dokumentärfilm, bland annat. Jag vill inte här göra någon värdering av detta, men jag konstaterar att filminstitutet borde veta vad man pratar om. Jag tycker att det här borde vara en av utgångspunkterna för en framtida svensk filmpolitik. Fru talman! Det var mot den här bakgrunden en stor besvikelse för oss socialdemokrater när Filmutredningens resultat kom. Det blev inget nytt filmavtal. Det blev ingen ny filmpolitik. Från de här utgångspunkterna blev det i stort sett ingenting alls. De enda man kan klandra för detta är regeringen. De visste när filmavtalet går ut. De visste att det var ett ifrågasatt avtal. De visste att något nytt måste komma i stället. Den senfärdighet som regeringen har visat i filmfrågan är anmärkningsvärd. Regeringen borde ha agerat tidigare och mer kraftfullt. Jag vill inte på något sätt kritisera filmutredaren. Han gjorde så gott han kunde med de snäva tidsramar och de förutsättningar han fick. Men det visade sig att det inte fanns förutsättningar att lyckas på den korta tid och med de förutsättningar han hade fått för sitt uppdrag. Vad som händer nu är skrivet i sand. Avtalet, eller det som nästan är avtalet eftersom alla inte är med, prolongerades i två år. Det innebär att man egentligen har ett år på sig. Sedan måste det nya finnas på plats eller i varje fall vara framme. Dessutom ska svensk film leva med förutsättningar som ingen egentligen tror på. Men vi ser inget från regeringen. De verkar i stort sett helt förstenade och lamslagna. Nej, fru talman, det här duger inte. Regeringen måste agera för svensk films framtid. Jag för min del ser gärna ett omarbetat filmavtal som stärker de långsiktiga villkoren för svenska filmare och svensk film. Filminstitutets farhågor och krav måste tas på allvar. Ett nytt avtal kommer inte att bli detsamma som det gamla. Nya aktörer måste in. Utländska erfarenheter måste tas in i arbetet. Varför inte titta på de polska erfarenheterna? Det är bråttom nu - bråttom för svensk film! Visst remissbehandlas Filmutredningen just nu. Vi vet ännu inte vad som kommer att sägas. Men de remissinstanser jag har pratat med verkar inte särskilt hoppfulla. De verkar nästan ha givit upp. Jag hoppas naturligtvis att så inte är fallet, men regeringen måste nu ge tydliga signaler om filmen och filmens framtid. Återigen säger jag: Detta duger inte! Regeringen måste agera nu för svensk films framtid. Fru talman! Filmutredningen kom också med andra viktiga förslag - sådant som ligger utanför filmavtalet. Det är sådant som kan verkställas betydligt snabbare. Digitaliseringen av svenska biografer är det ena. Här lämnade utredningen ett i mitt tycke bra förslag. Man pekade på en möjlig trepartslösning där biograferna, staten och lokala eller regionala intressen skulle stå för varsin tredjedel av de för svensk film så viktiga investeringarna. Vi socialdemokrater har i vårt budgetalternativ avsatt 10 miljoner till det här. Det är en bra början på det som nödvändigtvis måste komma. Här kan regeringen lämna ett positivt besked för svensk films framtid, gå med på vårt förslag och satsa 10 miljoner på digitalisering av svenska biografer. Vi vet dessutom att detta öppnar så många andra möjligheter. Vi behöver inte ens nämna de direktsända operorna från Metropolitan; alla vet vad detta innehåller och håller med om att det är bra. Många här kanske till och med har besökt evenemangen. Men tänk också på alla andra möjligheter! De evenemang man kan direktsända från alla delar av landet är många. Det är opera från Kungliga Operan, teaterföreställningar från Dramaten, idrottsevenemang från världens alla hörn och konserter med artister som aldrig kommer till de mindre orterna - för att inte tala om interaktiva konferenser som sparar både miljö och tid för deltagarna. Allt fler nyttjar nu den möjligheten. 3D-möjligheter som gör att biograferna kan erbjuda någonting utöver det vanliga blir också betydligt bättre tillgodosedda med denna nya teknik. Det är egentligen bara fantasin som sätter gränser för vad som är möjligt. Fru talman! Jag vill också ta chansen att prata om de regionala resurscenter som finns runt om i landet. De är otroligt viktiga för att barn och ungdomar ska kunna komma i kontakt med film. De spelar en viktig roll när det gäller att få fram nya unga filmare, och de är även viktiga för produktionen av svensk kortfilm - både spelfilm och dokumentärer. Kort sagt: Regionala resurscenter är viktiga för svensk films framtid. Trots detta finns det inte tillräckligt med pengar för att de ska kunna fullgöra sitt uppdrag. Det är inte bra. Detta måste finnas med i en framtida filmpolitik. Fru talman! Jag började med att tala om svensk film på den internationella scenen och ska även sluta där. Vi socialdemokrater anser att vi ska satsa just nu, när det går bra för svensk film. Vi föreslår därför i vårt budgetalternativ ett stöd till internationell lansering av svensk film. Vi vill lägga 10 miljoner på detta. Vi tror att när det går bra är det rätt tid att satsa. Vi tror att då kan vi rida på vågen. Vi tror att svensk film skulle kunna nå ännu fler framgångar med denna uppbackning. Vi skulle kanske till och med kunna få en svensk Oscarsvinnare! Jag yrkar bifall till reservationerna 7 och 13.

Anf. 46 Dan Kihlström (Kd)

Fru talman! Det är roligt att få pröva den här sidan också och vara den som begär replik när vi diskuterar filmpolitiken, som Leif Pettersson har tagit upp. Vi var inne lite kort på detta i ett replikskifte förut. Låt mig deklarera klart och tydligt att filmpolitik är viktigt. Vi i alliansen tycker att filmpolitik är oerhört viktigt, både inom kulturpolitiken och för svensk del, som Leif Pettersson var inne på. I början tog Leif upp de prioriteringar som Filminstitutet gör och sade att det bara räcker till 14 filmer. Jag vet också att det behövs mer resurser inom detta område, men jag har väl uppfattat det så att det är en egen prioritering som Filminstitutet har gjort. I stället för att ge små summor till många filmer har Filminstitutet valt att prioritera att lägga större resurser på färre filmer. Det är viktigt att det kommer fram i sammanhanget att det är så. Det är lite orättfärdigt att ge sig på regeringen och påstå att den skulle vara passiv. I alla andra sammanhang tycker vi att utredningsinstrumentet är viktigt. Den utredning som Leif Pettersson redogör för är precis avslutad nu. Jag tycker att vi ska ha respekt för det utredningsinstitut vi har. Vi har en utredare som kommer med ett förslag. Därefter följer en remissrunda där de som är engagerade i frågan får inkomma med synpunkter. Sedan får regeringen ta tag i de synpunkter som har kommit in genom remisserna och de som utredaren ger. Därur utformas en ny filmpolitik.

Leif Pettersson (S)

Anf. 47 Leif Pettersson (S)

Fru talman! Jag vill först tala om finansieringen. Det är så, Dan, att filmerna i Sverige totalt sett är underfinansierade. Svenska Filminstitutet hade att välja mellan två saker: att fortsätta med denna ordning eller att välja att satsa på ett mindre antal filmer. Man valde den senare vägen, som har visat sig vara framgångsrik för svensk film. Vi har filmer som har spelat in stora belopp i utlandet, exempelvis i USA. Låt den rätte komma in är bara ett sådant exempel. Men det handlar om hur stor andel i en films finansiering som institutet ska vara med i. Om Filminstitutet inte går in med dessa medel kommer det inte att finnas någon annan som gör det heller. Filmer finansieras i dag inte bara med svenska medel, utan också utländska aktörer kommer in. De tittar ganska mycket på hur mycket Filminstitutet går in med. Som jag sade i mitt anförande visste regeringen när filmavtalet gick ut, att det var ett ifrågasatt avtal och att någonting nytt måste komma i stället. Varför sätter man då i gång Filmutredningen efter Kulturutredningen? Glömde man kanske bort Filmutredningen eller till och med att filmen är en del av kultursfären? Det kan man fråga sig. Nej, Filmutredningen skulle ha satts i gång betydligt tidigare. Med det hade vi i dag haft tid på oss att diskutera hur svensk film ska se ut. Filmen är inte en del av detta, som det framställs i dag. Det är bara att beklaga att det är på det sättet. Jag vill inte säga att vi är bättre där, utan vi har haft samma problem med filmen. Det vill jag ha sagt med en gång, så behöver du inte säga det.