Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Anf. 88 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation nr 12, och vi står bakom alla övriga reservationer och särskilda yttranden. Jag vill också säga att om jag skulle överskrida tiden med någon minut kommer det att kompenseras av att min kollega absolut inte kommer att hålla på i tio minuter. Jag hoppas att ni har fördrag med det. Fru talman! När bostadsutskottet besökte Göteborg fick vi höra av kommunens tjänstemän att politiker har ett för snävt synsätt, glömmer helheten och förbiser de grundläggande förutsättningarna som krävs för att bygga staden och samhället. Det stämmer med den bild vi kristdemokrater har av regeringens bostadspolitik. Det bostadspolitiska målet, med nuvarande formulering, fokuserar direkt på de boende och förbiser det föregående ledet, de som bygger och förvaltar bostäderna. Kristdemokraterna anser att politiken behöver konkretiseras och kompletteras med ett mål om att långsiktiga, förutsägbara och gynnsamma villkor ska finnas för både byggande och ägande av alla typer av bostadsfastigheter. Detta saknas i dagens Sverige, och det är därför som bostadsbristen nu har spritt sig till varannan kommun. Med otydliga målformuleringar blir inte bara politiken otydlig. Uppföljningen och utvärderingen av politiken omöjliggörs. Det är till och med så att regeringen själv inte har koll på vad de gör. Detta demonstrerades tydligt dagen innan detta betänkande skulle justeras, då majoriteten lämnade förslag på ett utskottsinitiativ därför att man helt enkelt hade glömt bort att lägga in en utgiftspost på 36 miljoner kronor. Utskottsinitiativet presenterades mindre än ett dygn innan utskottets beslut om budgetbetänkandet skulle tas. Ett förslag som innebär så omfattande ekonomiska åtaganden för staten borde självklart ha lagts fram i god tid och på ett sätt som möjliggör en normal beredningsprocess inom riksdagen. Nu har det inte ens varit fråga om att bereda förslaget, utan det har bara gällt att snabbast möjligt expediera det, och det är fel. På detta sätt medverkar riksdagen till att budgetprocessen urholkas, och jag skulle gärna vilja höra av majoriteten om de anser att det här förfarandet är godtagbart. I reservation 25 tar vi upp en ny politisk inriktning. Vi menar att Socialdemokraternas ensidiga koppling mellan social bostadspolitik och satsningar på hyresbostäder är anmärkningsvärd ur ett internationellt perspektiv. De statliga egnahemslånen som fanns 1905-1948 till förmån för familjer med lägre inkomster för att stödja deras bostadsköp saknar helt efterföljd. Ja, avlägsen är den tid då Gunnar Sträng uttryckte det så här: Egnahemsfolket är vårt eget folk. I dag uppmärksammas arbetarrörelsen snarare för bostadsfiffel och lägenhetsaffärer. Svenska folket känner till att det var Per Albin som byggde folkhemmet och Ingvar Kamprad som möblerade det. Man brukar säga att Ingvar Carlsson släckte ned det, och nu säger vår nya samhällsbyggnadsminister att hon ska skapa det gröna folkhemmet. Men alla vet att bostadssektorn är finansministerns feta mjölkko och att boendet beskattas värre än både spriten och tobaken. Nej, vad Sverige behöver är en ny bostadspolitik som innebär att alla har en god bostad och att ingen ska behöva lämna sin bostad på grund av fastighetsskatten. Hur är det ni socialdemokrater sjunger på förstamaj? Under skatter dignar vi ned. Nej, Kristdemokraterna anser att man bör underlätta för hushåll med lägre inkomster att äga sin bostad. Det grundläggande motivet är att eget ägande i allmänhet leder till billigare fastighetsförvaltning och därigenom billigare boende. I många länder, inte minst i våra grannländer, finns exempel på hur man har lyckats med detta. Medan Sverige avvecklade stödet för låginkomsttagare att äga sitt egnahem har övriga länder fortsatt att utveckla sådana system. På många platser är det dyrare att bo i en hyreslägenhet än att bo i en egen bostad, och för många familjer skulle ett eget ägande av boendet inte bara bli billigare genom den egna arbetsinsatsen utan också mycket mer ändamålsenligt med förbättrade möjligheter till en utökad familj. Den löpande ekonomiska situationen hindrar hushåll med låga inkomster att flytta till ett långsiktigt billigare boende. Den utmaning som bostadspolitiken måste ta sig an är att minska den tröskeleffekt som kravet på egen kontantinsats innebär. Många familjers svårigheter att bygga upp en egen insats behöver mötas med åtgärder som gör det enklare att spara pengar till en insats och minskar kraven på en alltför omfattande egen insats. Både för enskilda och för samhällsekonomin finns det mycket goda skäl att underlätta för hushåll med lägre inkomster att äga sin bostad. Därför har Kristdemokraterna föreslagit åtgärder som bland annat inkluderar öronmärkt bosparande, statliga garantier och försäkringar för bolåntagare, skattebefriad uthyrning av del av privatbostad samt fastighetsskattens avskaffande. I betänkandetexten skriver utskottet att de givetvis ser positivt på om även hushåll med begränsade inkomster i möjligaste mån har möjlighet att välja boende- och upplåtelseform. Men samtidigt ställer man sig avvisande till att staten skulle behöva ta några risker. Majoriteten hänvisar till det uppdrag man gett Statens bostadskreditnämnd att se över om staten genom direkta lån, bidrag eller kreditgarantier kan underlätta för ungdomar att förvärva en bostad. Då blir min nästa fråga till majoriteten: Varför ensidigt rikta en sådan åtgärd till ungdomar, när det finns stora behov också hos något äldre samhällsgrupper, till exempel barnfamiljer? Socialdemokraternas motstånd mot eget ägande - försvårandet av bostadsrättsomvandlingar och den stängda dörren för ägarlägenheter - måste upphöra att vara regeringspolitik. Vänsterkartellen vill enbart förbjuda, stoppa och hindra, medan vi i alliansen vill tillåta, riva hinder och göra det möjligt. Det är skillnad. Vi kan konstatera att efter tio år med socialdemokratisk bostadspolitik har bostadssituationen bara blivit allt sämre. Regeringens politik har misslyckats med att få fart på byggandet, och i Stockholm blir detta extra påtagligt. De lägenhetsskandaler som avlöser varandra har inte uppstått ur tomma intet, utan arbetarrörelsen får skörda vad Socialdemokraterna har sått. Det är där behoven är som störst som den kortsiktiga bidragspolitiken fungerat allra sämst. Stockholms läns kommuner har redovisat ett byggbehov på 56 000 bostäder. Därför har 1 miljard kronor av regeringens investeringsbidrag till hyresbostäder 2001-2006 reserverats för Stockholms län. Men till och med juni 2004 hade Stockholms län beviljats investeringsbidrag med bara 210 miljoner. Det motsvarar 1 582 lägenheter. Intresset för bidraget minskar dessutom konstant. Under första halvåret 2004 beviljades bidrag till endast 143 lägenheter i länet. Trots denna verklighet skriver utskottet i betänkandetexten att de olika stöden har inneburit en kraftfull satsning på att stimulera byggandet av hyresbostäder i de delar av landet där efterfrågan är som störst. Man kallar det till och med glädjande uppgifter! Det är dags att riksdagsmajoriteten öppnar ögonen och ser hur lite denna politiska retorik åstadkommer. Riksdagen anslår år efter år 600 miljoner kronor till investeringsbidraget, och år 2003 utbetalades bara 215 miljoner. Det gjorde att vi i år gick in med ett anslagssparande på 444 miljoner. Men trots att bostadsbristen ser ut som den gör, var regeringens prognos i budgetpropositionen att bara 339 miljoner kronor går åt i år. Det är lätt att skryta med satsningar som ser stora ut på papperet, men de gör inte mycket nytta när pengarna, trots de skriande behoven, ligger kvar på Finansdepartementet. Till och med Socialdemokraterna måste inse att bidragspolitiken är felkonstruerad. Kan majoriteten på min tredje fråga svara mig om man anser att investeringsbidragen och investeringsstimulansen har fungerat på det sätt och givit de effekter som majoriteten eftersträvar, inte minst i Stockholm? Jag har i en fråga till Mona Sahlin pekat på möjligheterna att förenkla och rationalisera myndighetsutövning och annan service genom att kommunerna och länsstyrelserna med flera utvecklar effektiva e-tjänster. När man läser Statskontorets rapport, Stor potential för effektivisering hos statliga myndigheter genom automatiserad elektronisk ärendehantering , inses lätt att det behövs en tydligare styrning från regeringens sida för att påskynda utvecklingen av nya e-tjänster. Denna utvecklingsmöjlighet skapar möjligheter för att minska anslagen till länsstyrelserna och Lantmäteriet i enlighet med vårt förslag. EU-direktivet om INSPIRE skapar mycket stora möjligheter att effektivisera hanteringen av geografisk information och öka dess användning. Här behövs, som framgår av min motion, en betydligt bättre styrning från regeringens sida. Åtskilliga tiotusentals miljoner kronor kan sparas per år om det nya Samhällsbyggnadsdepartementet tar tag i frågan. Fru talman! Per Albin byggde folkhemmet och Göran Persson skattade, ja, brandskattade sönder det. Väljarna kan i september 2006 ge uppdraget till alliansen att renovera det förfallna folkhemmet och skapa förutsättningar för det nya. Jag vill också passa på att säga ett riktigt varmt tack till alla mina kolleger i utskottet för den här terminen och ett varmt tack till kanslipersonalen. Jag önskar er allesammans en riktigt god jul.

Anf. 89 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Den socialdemokratiska bostadspolitiken är som en havererad skuta som driver vind för våg på ett stormigt hav med en kapten som navigerar efter utgångna sjökort och som hela tiden lappar hålen i skrovet med tillfälliga bidragsplankor. Han gör hellre det än att inse att det är dags att ta upp skutan för totalrenovering och modernisering och att det är dags att införskaffa uppdaterade sjökort. De senaste veckornas lägenhetsskandaler är nog den förskjutning i barlasten som fått bostadsskutan att sjunka till botten bortom all räddning. Nu kommer man att upptäcka att livbojen som kastas ut består av gammalt tungt skrot som ett tydligt resultat av Socialdemokraternas 63 år vid makten under de senaste 72 åren. Fackföreningspampar, socialdemokratiska politiker, alltifrån kommunal- och landstingspolitiker till riksdagsledamöter, ja, till och med förre detta bostadsministern Lars-Erik Lövdén har myglat till sig och sina barn lägenheter i attraktiva lägen i Stockholms innerstad. Det moraliska moraset är fullkomligt. Fru talman! Två statsråd i regeringen, Jens Orback och Laila Freivalds, har gjort miljonklipp genom ombildning av hyresrätter till bostadsrätter samtidigt som samma regering, samma socialdemokrater, genomfört lagändringar för att försvåra och stoppa bostadsrättsombildningarna. Dubbelmoralen har verkligen fått flera kända ansikten. Varför har Socialdemokraterna så svårt att leva som de lär? Allt detta sker samtidigt som den socialdemokratiska bostadspolitiken sägs vara rosenskimrande bra, i vart fall om Socialdemokraterna får säga det själva. Min fråga till vänsterkartellen: Ser ni några som helst orsakssamband mellan er bostadspolitik och lägenhetsaffärerna? Vi andra, som inte är döva och blinda, ser haveriet, myglet, dubbelmoralen, den tudelade bostadsmarknaden där det råder bostadsbrist i 107 kommuner och ett överskott på bostäder i 98 kommuner där tusentals lägenheter som är relativt nya och funktionsdugliga rivs varje år på skattebetalarnas bekostnad. Vi ser att i attraktiva områden är det många som får gå från hus och hem på grund av fastighets- och förmögenhetsskatt. Detta är ett sammanfattande facit på hur misslyckad den socialdemokratiska bostadspolitiken är. Skiljelinjerna i svensk bostadspolitik är tydligare än någonsin mellan en vänsterkartell som vill förbjuda, förhindra och stoppa och den borgerliga alliansen som vill tillåta, riva hinder och göra det möjligt. Moderaterna vill att bostadsmarknaden ska styras av människors efterfrågan och fria val. Bostadspolitiken ska ges förutsättningar för olika slags bostäder som kan tillgodose olika individers behov av trygghet och önskemål i olika skeden av livet. Med moderat politik får medborgarna råd och möjlighet att välja boende. Vi vill göra det möjligt för fler att äga sin egen bostad. Det ger förutsägbarhet och frihet för de boende. Äganderätten är en omistlig del i en demokrati som stärker människors oberoende, skapar trygghet och bidrar till integration. Fru talman! Här kommer nu en lista på det som behövs för att riva hindren för bostadsbyggandet och ta bort hindren för att folk ska kunna förverkliga sina livsdrömmar. Min fråga till vänsterkartellen är: Är ni beredda att ta bort dessa hinder? Det kan ju tyckas som tiotusenkronorsfrågan, men för Socialdemokraterna är frågan mer värd än så med tanke på vallöftet om 120 000 nya lägenheter under mandatperioden. Det är fler än jag som med spänning väntar på svaret. Här kommer nu listan: Långsiktighet i stället för kortsiktiga, tillfälliga bidrag. Ägarlägenheter för mångfaldens, integrationens och valfrihetens skull. Infrastruktursatsningar så att det går att bygga i till exempel Stockholmsområdet. Förenklat strandskydd för att behålla bland annat en levande skärgård året runt. Ändringar i skatteutjämningssystemet så att kommuner med tillväxt får behålla sina extra inkomster. Förenklad plan- och byggprocess. Bort med stelbent tillämpning av bullernivåer för att underlätta för byggnation i storstäder. Marknadsanpassad fri hyressättning för att hyresrätten över huvud taget ska kunna finnas kvar. Avskaffande av stopplagen, som hindrar folk från att omvandla sina hyresrätter till bostadsrätter och därmed kunna förverkliga sina livsdrömmar. Avskaffa fastighetsskatten, som drabbar alla boendeformer, hyresrätt, bostadsrätt och småhus. Bättre konkurrens inom bygg- och byggmaterialsektorn. Fru talman! Här skulle det som en parentes vara väldigt intressant att få en kommentar från vänsterkartellen med tanke på Byggnads blockad av det lettiska byggföretaget i Vaxholm och med tanke på vad ni själva skriver i betänkandet. Där går det bland annat att läsa att en förbättrad konkurrens inom regionen, och här menas Norden, Baltikum och Polen, skapar möjlighet till lägre bygg- och boendekostnader. Också arbetskraftens rörlighet nämns. Ni beskriver detta, och så säger ni att det här visar på en rad åtgärder som redan har vidtagits i syfte att på olika sätt stärka konkurrensen på byggmarknaden. Vad menar ni med allt detta? Fru talman! Nu kommer jag till några av Moderaternas budgetförslag. Räntebidrag och andra subventioner har bidragit till att driva upp boendekostnaderna. Systemet med eviga räntebidrag bör avvecklas samtidigt som fastighetsskatten avvecklas. Känslighetsanalysen i budgetpropositionen visar hur de stora kostnaderna för räntebidragen kan öka kraftigt vid ändrade förutsättningar, som till exempel ett kraftigt byggande, som nu alla vill ha, och/eller om räntorna stiger kraftigt. All erfarenhet visar att finansiering inte är något problem på de områden där staten håller sig borta. Det som behövs är långsiktighet och inte tillfälliga subventioner. Min fråga till vänsterkartellen är om ni håller med statsminister Göran Persson när han säger att det inte är mer av regleringar och subventioner som behövs för att få i gång bostadsbyggandet. Fru talman! För många ensamstående föräldrar lönar det sig föga att gå upp i arbetstid eller att gå från bidragsförsörjning till försörjning genom eget arbete. Det beror på att många ensamstående föräldrar befinner sig i de inkomstlägen där en ökning av inkomsten leder till att grundavdraget trappas ned, det vill säga att en ökning av lönen leder till att fribeloppet i beskattningen minskar samtidigt som bostadsbidraget minskar. Vi moderater vill råda bot på detta och föreslår förutom avdrag för arbetsinkomster även att bostadsbidraget ersätts med ett extra barnbidrag per barn och per månad för ensamstående föräldrar samt föräldrar som studerar. Detta extra barnbidrag ska utgå tills barnet är 18 år. För en ensamstående mamma som har två barn och jobbar 75 %, som tjänar 18 000 kr i månaden och bor i en trerumslägenhet på 70 kvadratmeter, skulle vårt förslag innebära att om hon började jobba heltid och fick en månadslön på 24 000 kr i månaden skulle hennes disponibla inkomst efter skatt öka med 4 700 kr i månaden. Marginaleffekten, det vill säga hur stor andel av hennes löneökning som försvinner i skatt och minskat bostadsbidrag, minskar från 53 % som det är i dag till 21 % med Moderaternas förslag. I budgetpropositionen tar regeringen själv upp problematiken med att bostadsbidraget ger stora marginaleffekter, på över 50 % som jag har visat. Det lönar sig sålunda dåligt att gå från deltidsarbete till heltid. Regeringen nöjer sig med detta konstaterande men gör ingenting åt det. Min fråga till vänsterkartellen: Tycker ni att det är bra med så stora marginaleffekter för ensamstående? Om inte, vad tänker ni göra åt det? Till slut har jag en bild med några siffror från verkligheten. I Stockholms stad står över 100 000 i bostadskö. I Stockholms innerstad färdigställdes 279 lägenheter tredje kvartalet i år. Av den öronmärkta miljarden kronor för bostadsbyggande i Stockholm som landshövdingen fick har han hittills bara betalat ut 14 miljoner kronor. Vilka slutsatser drar vänsterkartellen av detta? Fru talman! Med tanke på det totala socialdemokratiska bostadspolitiska haveriet skulle det vara ganska naturligt att kräva en bostadspolitisk haverikommission. Jag har dock kommit till slutsatsen att det är hundra gånger bättre att Sverige får en ny, borgerlig regering. Jag vill med de orden yrka bifall till reservation 1, men givetvis står vi moderater bakom samtliga våra reservationer och de särskilda yttranden vi har. Jag vill också i detta första inledande anförande, medan jag kommer ihåg det, passa på att tillönska utskottskansliet och alla ledamöter en god jul och ett gott nytt år.

Anf. 90 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Jag vill först påtala att vi i Folkpartiet liberalerna har ett särskilt yttrande när det gäller anslagsfördelningen och alltså inte deltar i beslutet angående punkt 1. Men jag vill också uppmärksamma kammaren på att det i betänkandet naturligtvis finns en tabell över Folkpartiets budgetförslag. Den tabellen är felaktig. Jag yrkar för att vinna tid bifall endast till den gemensamma borgerliga reservationen nr 13, men vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer. Lars Tysklind kommer i sitt anförande att återkomma till Folkpartiets förslag i flera olika avseenden. Fru talman! De senaste tio åren har Socialdemokraterna regerat oavbrutet och haft många möjligheter att utveckla förutsättningarna för bostadspolitiken i riksdagen - och i Sverige. Ett tungt ansvar vilar på samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin, som tyvärr inte deltar i dagens debatt. Facit: Bostadsbrist i 109 av landets kommuner där 60 % av befolkningen bor. Tage Erlander har givit sin syn på hur man svarar det bostadssökande paret: Ställ er i bostadskö! Det är uppenbarligen ett recept som gäller än i dag från Socialdemokraternas sida. I Sverige byggs det få bostäder jämfört med i andra länder. Varför syns inte byggkranarna vid horisonten? Har ni tänkt på det? Ni som reser, se er omkring efter byggkranar nästa gång. I Helsingfors, i Bryssel och i Tokyo ser man byggkranar titt som tätt. Men inte i Stockholm och inte i de flesta kommuner i Sverige. Det finns dock några goda exempel även här i Sverige, och inte minst i den region som vi i dag befinner oss i. I morgon ska jag och några kolleger åka till Solna kommun. Det är en kommun där det faktiskt byggs, trots att förutsättningarna är så tuffa som de är. Vi ska träffa en kommunpolitiker bland många som vill framföra sina synpunkter och hoppas att riksdagen river de hinder som finns, ett folkpartistiskt kommunalråd som trots allt sett till att det byggs. Men det är tufft. Vår uppgift från Folkpartiets sida är i riksdagen att belysa alla de hinder som finns, de hinder som gör att det inte byggs. Men det finns också något som vi kan lära av andra länder i Europa. Vi är inte bäst i klassen. Bostadsbyggandet är lågt i Sverige sett till den efterfrågan som finns. Fru talman! Ökat bostadsbyggande förutsätter långsiktiga, tydliga och förutsägbara spelregler - inte fler kortsiktiga, snåriga och snävt riktade bidrag. Det är en mening som jag upprepat många gånger i denna kammare. Folkpartiets politik tar sikte på att öka människors möjligheter att ta makten över det egna livet, att även råda över boendet. Inom bostadspolitiken innebär Folkpartiets förslag större utrymme för privat ägande, lägre fastighetsbeskattning, färre krångliga regleringar, ökad konkurrens i byggbranschen, tydligare marknadsmekanismer, pressade produktionskostnader för byggandet och en översyn av finansieringen av byggandet. Vi vill också förstärka den enskilda konsumentens möjligheter att efterfråga bostäder genom mer pengar i den egna plånboken. Friska människor i arbetsför ålder som kan arbeta ska kunna försörja sig själva. Kvinnor och män ska ha likvärdiga förutsättningar att kombinera familjeliv och yrkesliv så att även kvinnor kan leva på sin lön. Lika lön för lika arbete. Utanförskapet i det svenska samhället måste brytas. Folkpartiet har presenterat en rapport om hur vi ska motverka utanförskapet. Jag kan konstatera att utskottets majoritet yrkar avslag på alla de förslag som vi presenterat för att motverka segregationen. Vad vill då utskottsmajoriteten? Jo, utskottsmajoriteten vill, enligt ett regleringsbrev till Boverket, att man ska belysa utvecklingen av integrationen och segregationen i landet, och man ska utveckla lämpliga indikatorer för att följa upp integrationen och segregationen. Min fråga till utskottsmajoriteten är: Tror ni att dessa indikatorer kommer att motverka segregationen? Var är de konkreta förslagen? Ni säger nej till våra förslag, men vilka egna förslag har ni att komma med? Folkpartiet står bakom det övergripande bostadspolitiska målet som reviderades hösten 2002 och som lyder: Målet för bostadspolitiken är att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljö ska bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning ska en ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten. Detta är ett övergripande mål som behöver tydliggöras genom delmål, som sedan också kan följas upp. Vi menar att bostadskonsumentens behov - valfrihet, boendetrygghet, ett brett utbud av bostäder, fler ägarformer, hållbarhet - ingår i det övergripande målet. Vad gäller byggande och förvaltning har vi specifikt lyft fram frågan om konkurrens och jämställdhet. Branschen behöver mera mångfald och fler kvinnor. Vi kan konstatera att utskottsmajoriteten säger nej till insatser för att öka antalet kvinnor i byggbranschen. Mål- och resultatredovisningen i budgetpropositionen behöver enligt vår mening förbättras. Vi menar att det fortfarande brister i transparens. Det är fortfarande svårt att uttyda hur de medel man anslagit använts. Investeringsbidragen, som hyllas av majoriteten, gillas inte av marknaden. Det kan vi konstatera. Vi säger även detta år nej till investeringsbidragen. De fyller inte den funktion som majoriteten anser att de ska fylla. Vi säger nej till byggsamordnare och ungdomsbostadssamordnare. Från Folkpartiets sida menar vi att det räcker med en samordnare som har helhetsansvaret för alla typer av bostadskonsumenter. Det är samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin. Byggsamordnaren ska utveckla branschen, innovationerna och dela ut priser, står det i betänkandet. Han ska ha koll på företagens produktionskalkyler och stimulera fram nya sätt att bygga. Är detta verkligen en uppgift för en statlig tjänsteman? Att byggbranschen behöver mera utveckling är uppenbart, men i andra branscher brukar nyckelorden vara konkurrens, forskning och utveckling. Vi säger nej till dessa samordnare. Det räcker med en samordnare - samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin. Vi vill att man i stället tar fram nyckeltal för att följa utvecklingen vad gäller konkurrens, ökad konkurrensbevakning, produktutveckling och innovationer. Och vi måste se till att ta bort de hinder som motarbetar konkurrensen inom byggsektorn. Vi vill att 1 ½ miljon kronor i stället går till att ta fram nyckeltal för att förbättra beslutsunderlaget vad gäller internationella jämförelser, mångfald och inte minst kvinnor inom byggbranschen. Vi vill också renodla Boverkets roll. Vi anser det inte vara rimligt att en myndighet bedriver forskning och utveckling. Vi vill också renodla myndigheten utifrån dess roll gentemot SCB, det vill säga den statistik som produceras. Vi anser att i och med att vi inte vill ha de kortsiktiga bidragen kan man utifrån detta minska ramen. Vi anser det inte vara en uppgift för myndigheten att miljöutbilda byggnadsarbetare. Det kan finansieras genom arbetsgivarna. Det är mycket vi vill minska i detta avseende. Vad gäller räntebidragen är vi inte lika optimistiska som regeringen. Därför anser vi att ramen kan minskas. Vi går efter byggnadsindustrins volymer. Vi säger också nej till övriga kortsiktiga bidrag och anser att hissbidraget på 30 miljoner kronor näst intill är oseriöst. Vi vill också göra någonting åt bostadsbidragen och deras marginaleffekter som försätter många ensamstående kvinnor i fattigdomsfällan. Ja, vi har många förslag, och vi skulle gärna i dag vilja höra från majoriteten var deras förslag är. De lyser med sin frånvaro. Var är era förslag för att öka bostadsbyggandet? Vi hoppas få klarhet i dag, för det går inte att utläsa av betänkandet.

Anf. 91 Sten Lundström (V)

Fru talman! Det är naturligtvis så att om tre ledamöter ställer sig i talarstolen och kräver svar på en massa frågor räcker inte min talartid. Jag hoppas ändå att i mitt anförande kunna svara på en hel del av dessa frågor. En fråga ska jag genast svara på, nämligen den som Marietta de Pourbaix-Lundin ställde om byggnadsarbetarna och blockaden. Jag stöder blockaden fullt ut, och den dag Byggnads behöver hjälp utanför porten ställer jag gärna upp som vakt. Fru talman! Vänsterpartiet har varit delaktigt i arbetet med den budget som ligger till grund för betänkandet. Som vid alla kompromisser finns det en del som vi är nöjda med och en del som vi är mindre nöjda med och som hade sett annorlunda ut om vi fått formulera en budget helt på egen hand. Efter att ha läst de borgerliga partiernas reservationer kan jag konstatera att deras förutsättningar för att göra det som vi gjort, nämligen en gemensam budget, är lika med noll. För att ta några exempel: Man ställer krav på avskaffande av bostadsbidraget, och man ställer krav på en utökning av bostadsbidraget. Man ställer krav på avskaffande av investeringsstöden för byggandet av studentbostäder, och man kräver utökat stöd för byggandet av studentbostäder. Man säger nej till kvantitativa mål för bostadspolitiken, och man ställer krav på kvantitativa mål för bostadspolitiken. Moderaterna kräver ett marknadsanpassat mål för bostadspolitiken, medan Centern och Kristdemokraterna i olika grad ställer krav på mer statlig styrning av bostadspolitiken. På punkt efter punkt visar borgarna faktiskt total oförmåga till en gemensam grundsyn och till gemensamma lösningar. Inte ens när det gäller avskaffandet av fastighetsskatten är man överens. Här förekommer allt - från en snabb avveckling till en långsam avveckling och till införandet av en ny form av fastighetsbeskattning. Om utgiftsområde 18 används som utgångspunkt för budgetarbetet måste jag, med tanke på dem som gjort den här budgeten, säga att det för oss är ren barnlek jämfört med det ni skulle behöva för att klara av ert arbete. Fru talman! Vänsterpartiet har en rad reservationer i detta betänkande - naturligtvis ingenting som påverkar vår gemensamma budget men som visar hur vi vill se en framtida bostadspolitik. Där hoppas jag att ni kan få en del av de svar ni tidigare efterlyst. Det råder i dag en mycket stor samstämmighet om att det byggs alldeles för lite i det här landet och om att alltfler har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Bostadsbristen ökar inte bara i de så kallade överhettade områdena utan också i en rad kommuner runtom i Sverige. Det är faktiskt så illa att två tredjedelar av befolkningen i dag bor i kommuner med bostadsbrist. Huvudskälet till detta är att finna i den offentliga sektorns kraftiga neddragningar av stödet till bostadsproduktionen och i den mycket höga realräntan i dag. Ett sätt att öka de samhälleliga insatserna för att nå en rimlig nivå är att inom målet för bostadspolitiken sätta upp kvantitativa mål för byggandet. Kvantitativa mål innebär ett kontrakt med medborgarna om vilken ambition vi på den statliga nivån har. Dessutom är det mycket lätt att mäta utifrån verkligt utfall. Om Vänsterpartiet hade fått råda skulle det i målet för bostadspolitiken ha stått att under en tioårsperiod ska 40 000 lägenheter per år byggas, varav minst hälften hyresrätter. Vi vet att behovet av hyresrätter är stort, och vi vet att dagens låga bostadsbyggande leder till hämmad tillväxt, till ökad segregation och till minskad rörlighet på både bostadsmarknaden och arbetsmarknaden. Dessutom vet vi att under de närmaste 15-20 åren behöver vi bygga om och renovera i storleksordningen 1,3 miljoner lägenheter i flerbostadshus. Många av dessa hus finns i vad som brukar kallas för miljonprogramsområdena. Det handlar om stambyten, ventilation, elsystem, fasader och så vidare. Om vi inte får i gång renoveringarna och ombyggnationen kommer stora delar av det värde som finns i beståndet att gå förlorade, och vi kommer att se alltfler människor fara illa till följd av en alltför låg boendestandard. I dag renoveras ungefär 20 000 lägenheter om året, men behovet är antagligen minst det tredubbla. Därför borde vi i det bostadspolitiska målet också ha skrivit in att 60 000 lägenheter årligen ska renoveras. Men, fru talman, det räcker naturligtvis inte att skriva mål, utan man måste också ge redskap för att kunna uppfylla målen. Detta för mig över till reservation 25 där vi försöker visa på hur det framtida bostadsfinansieringsstödet borde vara utformat. Det grundläggande nyproduktionsstödet i form av räntebidrag har sedan Danellsystemets införande urholkats och räcker inte längre dels därför att subventionsnivån är för låg, dels därför att schablonbeloppen för produktionskostnaderna inte räknats upp på tio år. Detta har medfört att det i det närmaste har blivit omöjligt att producera hyreslägenheter på en rimlig hyresnivå. Resultatet av detta är ett alltför lågt byggande, ökade köer och ökad bostadslöshet men också att vi under de senaste åren har tvingats kompensera räntebidragssystemet med tillfälliga investeringsstöd som nu gäller fram till år 2006. Med tanke på den planeringsprocess som föregår en nybyggnation är det av största vikt att vi så snart som möjligt redovisar hur det framtida stödet ska se ut, och då inte bara för nyproduktion utan även för ombyggnation. Räntebidragets värde när det gäller ombyggnation har sjunkit från 50 % av investeringen till 7 % i dag. Om vi inte skapar rimliga boendekostnader efter renoveringarna kommer många av dem som bor i miljonprogramsområdena att få hyresökningar som de inte klarar av. Det handlar då ofta om ensamstående kvinnor med barn och om stora invandrade familjer som har låga inkomster eller inga inkomster alls. Fru talman! Vi ska tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna sätta oss ned och gemensamt försöka lösa dessa problem. Men jag vill samtidigt här och nu visa på vilka våra ingångsbud här är. För det första ska det vara fullt möjligt att ersätta både räntebidraget och det tillfälliga investeringsstödet med ett nytt enhetligt och långsiktigt investeringsstöd. För det andra ska stödet villkoras med rimliga hyresnivåer och inte omfatta bara små lägenheter. För det tredje ska miljökraven på stödet vara mycket tydliga. För det fjärde ska stödet omfatta nyproduktion, ombyggnation och byggande av studentbostäder. Fru talman! En förutsättning för allas lika rätt till bostad är, förutom ett samhälleligt investeringsstöd, ett riktat stöd till de hushåll som har svårast att klara av sina boendekostnader. Bostadsbidraget har varit, och är i viss mån, ett utmärkt bostadspolitiskt instrument som ger oss större möjligheter att uppnå de mål om allas rätt till goda bostäder till rimliga kostnader som i alla fall de flesta av oss är överens om. Tyvärr inser inte alla partier detta, utan man vill på olika sätt omforma bostadsbidraget till ett familjepolitiskt redskap. Detta vore att ta ytterligare ett steg bort från den sociala och för den delen också den solidariska bostadspolitiken. Man kommer då att avhända sig ett viktigt redskap för att uppnå de bostadspolitiska målen. Jag hoppas och tror att även Socialdemokraterna delar vår uppfattning om bostadsbidragens bostadspolitiska betydelse. Därför ställer jag en mycket enkel ja- eller nej-fråga till Socialdemokraternas företrädare: Delar ni vår syn på bostadsbidraget? Fru talman! Problemet med bostadsbidragen är inte att de i grunden är felaktiga utan snarare att de inte längre uppfyller de krav som man rimligen kan ställa. Vi har under en rad år föreslagit förändringar och förbättringar, och vi fortsätter med att göra detta. I budgeten har vi kommit överens om att höja barndelen i bostadsbidraget. Det är bra, men det räcker inte. Vi vill se fler förändringar. Hyres- och inkomstgränserna har inte förändrats sedan år 1996. Därmed har bostadsbidragets värde försämrats, och alltfler grupper har tappat ett nödvändigt stöd. Det är dags att göra denna uppräkning och att indexera. En paragraf om god tro måste införas för att öka tilltron till systemet för dem som har svårast att beräkna sina inkomster. I viss mån har vi fått gehör för våra synpunkter genom höjningen av det så kallade förlåtandeintervallet. Men fortfarande skulle vi, precis som finns i Danmark, behöva ett förlåtandeintervall om högst 20 000 kr. Tillfälliga engångsinkomster till exempel i form av avgångsvederlag som betalas ut vid ett tillfälle men som omfattar ersättning för flera år borde inte få påverka bostadsbidraget och innebära krav på återbetalning. Kapital- och förmögenhetsuppgifter måste kunna kontrolleras av Riksförsäkringsverket - detta för att också minska riskerna för fusk och för att öka trovärdigheten för bostadsbidragssystemet. 28-årsgränsen måste tas bort. Det livslånga lärandet hyllas av alla. Ska vi förverkliga det måste vi se till att de ekonomiska möjligheterna finns. Därför kan vi inte ha ett system som omöjliggör för dem som är över 28 år och som dessutom saknar barn att ta del av det livslånga lärandet. Men inte bara för dem som vill studera är det viktigt med möjligheten till bostadsbidrag. Hemlösekommittén visade på betydelsen av bostadsbidrag också för den stora grupp av hemlösa människor som inte har barn och som är över 28 år. Om man hade tillgång till bostadsbidrag skulle man lättare kunna ta sig in på bostadsmarknaden. Utifrån vad jag sagt om bostadsbidragen yrkar jag bifall till vår reservation 46 under punkt 26. Vi har också en reservation om förorenad mark. Vi vet att vi behöver bygga ut i storstäderna. Många gånger är den mark som är lättbebyggd redan bebyggd, eller också är den lättbebyggda marken ganska värdefull park- eller åkermark som helst inte alls ska bebyggas. Därför är det viktigt att se till att de pengar som nu går till Naturvårdsverket också i viss utsträckning kan gå till sanering av förorenad mark så att vi kan bygga inne i storstäderna. Slutligen har vi hissbidraget. Jag håller med dem som sagt att hissbidraget nästan var löjligt. Det blev till och med väldigt löjligt när det bara varade i ett år. Hissbidraget är viktigt; det är viktigt för tillgängligheten. Det finns i det här landet ungefär 75 000 trappuppgångar i hus med tre våningar eller mer som i dag saknar hiss. Hissbidraget är en viktig förutsättning för att kunna leva upp till detta med kvarboende och för att minska kostnaderna för särskilda boenden liksom för att öka tillgängligheten och möjligheterna för människor att umgås även med vänner och bekanta som inte klarar av att gå. Hissbidraget behövs alltså. Vi i Vänsterpartiet återkommer till frågan. Vi klarade inte detta den här gången. Men vi kommer tillbaka vid nästa budgetförhandling, och då kräver vi inte 30 miljoner. Vi hade hoppats att de 30 miljonerna nu skulle vara en start på något. Hissbidraget kommer, om Vänsterpartiet får styra, att vara en del av det framtida produktionsstödet. Sedan vill jag kort nämna lägenhetsaffärerna. Jag är lika upprörd som alla andra över klippare och folk som går före kön. Det beror inte på socialdemokratisk politik. Jo, i viss mån, men det beror framför allt på en borgerlig politik där man avskaffade bostadsanvisningslagen och tog bort lagen om obligatorisk bostadsförmedling, de instrument vi har för att kunna fördela bostäder på ett rättvist sätt. De instrumenten valde borgarna, när de hade makten sist, att plocka bort. Skammen för det som har hänt delar ni med socialdemokratin. Socialdemokraterna har än så länge, men jag tror att ganska snart, inte orkat återinföra de här lagstiftningarna. Tillsammans kan vi göra det, och vi tillsammans kan vi få stopp på myglet och det andra.

Anf. 92 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Det här senaste var mycket häpnadsväckande - det är den borgerliga politiken som har gjort att vi har de här bostadsskandalerna. Jag måste igen påminna Sten Lundström om att Socialdemokraterna styrt i oavbruten följd de senaste tio åren. Ni har varit med i sex av dessa år. Socialdemokraterna har styrt i 63 av de senaste 72 åren. Så har du mage att säga att det är den borgerliga politiken som har gjort att vi har de här bostadsskandalerna. Du har själv varit med i sex år. Varför har du inte gjort någonting åt det tillsammans med Socialdemokraterna? Då kommer jag till det andra. Det är häpnadsväckande att höra vänsterpartister, i och för sig inte första gången och förmodligen inte heller sista gången, prata som om ni befann er i opposition. Ni ingår ju för fasen i majoriteten. Ni ingår i en majoritet med socialdemokrater och Miljöpartiet, och det har ni gjort i sex år. Ni har haft all möjlighet att påverka politiken. Så står Sten Lundström här i talarstolen och ställer en fråga till Socialdemokraterna: Är ni beredda att ställa upp på min politik? Ni har haft många år på er att försöka påverka, och det enda ni lyckats påverka är hissbidraget under en väldigt kort tid. Det är vad Vänsterpartiet har lyckats åstadkomma. Min fråga är: Har ni någon gång haft något långsiktigt mål för bostadspolitiken i vänsterkartellen? Allt som Sten Lundström talade om kommer år 2007 då han förmodligen hoppas att han ska förlora valet. Vad är det långsiktiga mål ni har tillsammans? Min andra fråga handlar om marginaleffekterna för de ensamstående, som jag pratade ganska mycket om och som jag trodde möjligtvis skulle finnas någon liten lösning för från vänsterkartellens sida för att komma till rätta med detta. Ni skriver själva om detta i budgetpropositionen. Finns det en lösning? är min andra fråga.

Anf. 93 Sten Lundström (V)

Fru talman! Jag ska börja med att kommentera de sex åren. Under alla de här sex åren har jag skrivit en motion om allas rätt till bostad. I den motionen har jag föreslagit bostadsanvisningslag och obligatorisk bostadsförmedling för att komma ifrån det osolidariska sättet att fördela bostäder. Under alla dessa sex år har moderater, kristdemokrater, folkpartister, centerpartister och även socialdemokrater röstat emot. Ni har ett gemensamt ansvar för ni vill inte ge redskap för ett socialt fördelande av bostäder. Ni ställer er utanför och förlitar er på marknaden, som har visat att den inte klarat av det sedan de här instrumenten försvann. Naturligtvis har vi samtal om långsiktiga lösningar. När vi införde investeringsstödet och när vi sedan införde momsrättsöverföring var det därför att vi tillsammans vill ha en bild som visar att vi inte klarar av att producera de hyresrätter som vi rimligen bör producera för att ge alla rätten till en god bostad. Därför infördes de här systemen. Vi ställde oss bakom de systemen. Nu ser vi att de inte är tillräckliga och behöver utvecklas. Som jag sade är det här vårt inspel till de förhandlingar om de långsiktiga lösningarna som vi nu ska ha. Vi ska se till att de finns i god tid innan valet så att vi tillsammans i den majoritet som finns kan redovisa för väljarna hur vi långsiktigt tänker lösa problemen.

Anf. 94 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Det ska bli intressant när Lilian Virgin kommer upp, så får vi se en förhandling inför öppen ridå mellan Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det ska som sagt bli väldigt intressant. Nu kan jag konstatera det som jag nog har sagt ganska många gånger i talarstolen. Vänsterpartisterna vill hellre förmedla och fördela saker än att se till att det finns något att förmedla och fördela. Ni gillar köer. Varför inte se till att det byggs i stället? Varför lägga energin på att förmedla och fördela saker? Det är som jag sade, ni vill förhindra, försvåra och stoppa. Det är vad ni vill göra i stället för att tillåta och riva hinder och göra det möjligt för folk att bo som de vill. Ni stoppar olika bostadsalternativ. Ni stoppar ägarlägenheter, för att ta ett exempel. Fru talman! Tillbaka till min fråga som jag inte fick något svar på över huvud taget. Jag kanske förstår varför. Den gällde marginaleffekterna för de ensamstående som är enorma med dagens bostadsbidrag. Jag kan inte förstå när Sten Lundström pratar om solidaritet och om att vara solidarisk. Vad är det för solidariskt med att ha ett system som gör det omöjligt för en ensamstående att gå från bidragsberoende eller från ett deltidsjobb upp till ett heltidsjobb därför att hon får nästan ingenting kvar i plånboken på grund av marginaleffekterna med skatter och bidrag? Var ligger det solidariska och rättvisa i detta?

Anf. 95 Sten Lundström (V)

Fru talman! Jag ska börja med "förmedla och fördela". Jag påpekar i mitt anförande att vi måste få fart på bostadsbyggandet. Vi är överens, och jag sade det också. Vi är överens om att det byggs för lite. Jag visade på våra vägar för att öka ett byggande. Det innebär inte att det inte behövs ett sätt att socialt och solidariskt fördela bostäder. Jag har varit runt i landet och sett att även i kommuner där man river bostäder sover folk utomhus, detta därför att vi saknar redskap för att fördela och förmedla på ett rättvist sätt. Det är inte bara i storstäderna som det blir övergrepp av den här formen utan även på mindre orter. När det gäller marginaleffekter är det en sak som jag har lärt mig, och det är att de används för att på något sätt plocka bort det stöd och det skydd från de människor som behöver det bäst. Det har inneburit kraftiga skattesänkningar för folk med höga inkomster. Ert förslag innebär också detta. Det är ett lysande exempel. Jag känner inte många ensamstående kvinnor som jobbar 75 % och får 18 000 i månaden. Jag vet inte vilka kategorier det är. Jobbar man i hemtjänsten och jobbar 75 % får man vara glad om man kommer upp i 10 000 i månaden. Om man skulle gå upp i fulltid skulle man få 14 000. Då skulle man fortfarande behöva ett bostadsbidrag som var riktat just efter ens boendekostnad och lön. Det är det som är den stora skillnaden. Ert förslag kommer bara att innebära att de som är allra fattigast och de som har störst behov av bostadsbidrag inte kommer att få det stöd de behöver. Bostadsbidragets marginaleffekter spelar mig ingen roll. Jag vill stötta de människor som har ett faktiskt behov att kunna bo bra och bo på ett sätt som är rimligt utifrån deras förutsättningar.

Anf. 96 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Det är intressant att höra Sten Lundströms retorik när han försöker ge en bild av en oenig borgerlighet. Han sade så här: På punkt efter punkt visar borgerligheten oenighet. Budgeten hör till rena barnleken för majoriteten. Så växlar han direkt över till sina egna reservationer, och det snällaste man kan säga om detta att det var väldigt opedagogiskt. Frågan för mig är: Hur känns det för Sten Lundström att stå här i kammaren och försöka framhålla en enig majoritet, samtidigt som hela inlägget handlar om det Sten Lundström inte är nöjd med? Dessutom försöker han kohandla med majoriteten inför öppen ridå. Det skulle ha varit jätteintressant att ha varit en liten fluga och lyssnat på vad Vänsterpartiet fick ut av kohandlingen för att de ställde upp på utskottsinitiativet. Men det är väl en väl förborgad hemlighet. Hade jag varit Sten Lundström hade jag varit mer oroad över det som vi kunde läsa i Dagens Nyheter där Ohly kallar samarbetskompisarna miljöpartisterna för principlösa. Han menar att Göran Persson har ett uselt ledarskap, att Socialdemokraterna är högervridna och att Vänsterpartiet är osynliggjort och utfryst. Om Sten Lundström delar den här uppfattningen är det anledning att vara mer orolig för den här majoriteten som hugger varandra i ryggen på det sättet än för alliansen som i alla fall är enig om att vi ingenting vill hellre än att söka få till stånd ett bostadsbyggande i Sverige. Det här skulle jag vilja att Sten Lundström bemöter. Det är avgörande för ert samarbete.

Anf. 97 Sten Lundström (V)

Fru talman! Jag tycker inte att det är särskilt opedagogiskt att först ställa sig bakom en budget, säga att man ställer upp på budgeten och sedan dessutom visa på att man vill gå vidare. Jag tycker att det är mycket pedagogiskt. Jag tycker dessutom att det är ett väldigt sjyst sätt att redovisa sin politik. Politik är inte något statiskt som innebär att den senaste uppgörelsen är den sista. Varje uppgörelse flyttar vi fram mot nästa. Jag har inte förhandlat öppet. Jag vill bara ha ett svar från socialdemokratin på en enkel fråga, om man fortfarande tycker att bostadsbidragen huvudsakligen är ett bostadspolitiskt redskap eller inte.

Anf. 98 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Jag lägger märke till att Sten Lundström inte svarar på om han delar sin partiledares uppfattning att miljöpartister är principlösa, Göran Perssons ledarskap uselt, Socialdemokraterna högervridna och Vänsterpartiet osynliggjort och utfruset ur arbetet. Jag skulle gärna vilja veta om Sten Lundström har den uppfattningen. Han säger att det inte är opedagogiskt, att det är ett sjyst sätt att visa sin politik. Hur sjyst är det då inte från borgerligheten att demonstrera sin politik på det sätt vi gör? Men den angriper ju Sten Lundström. Då måste vi ändå få försvara oss och säga att det förfaringssätt vi har är bättre än det Sten Lundström har som har gått in i en koalition med majoriteten och sedan ställer sig i kammaren, ställer upp villkor och vill ha svar från Socialdemokraterna inför hela borgerligheten. Varje uppgörelse i sig, säger Sten Lundström, är ett steg i rätt riktning. Jag är övertygad, Sten Lundström, att den dag vi får en ny regering med de borgerliga samarbetspartierna kommer varje uppgörelse att vara ett steg i rätt riktning. Det kommer att vara ett rejält fall framåt. Jag tror att oenigheten i vänsterkartellen är mycket större i mycket mer grundläggande och avgörande frågor för Sveriges framtid. Det handlar om utrikespolitik, säkerhetspolitik, arbetsmarknadspolitik och näringspolitik. Det är något som borde oroa alla svenska medborgare. Det oroar mig mer än att vi i den så kallade alliansen inte är riktigt överens om bostadsbidragens utformning och så vidare. Jag skulle gärna ha gett dig ett långt svar, men nu har min talartid gått ut.

Anf. 99 Sten Lundström (V)

Fru talman! Det jag försökte visa på i er politik och det som skiljer sig från oss som nu har samarbetat är att vi alla fall går åt samma håll. När jag läser era reservationer upptäcker jag att ni springer från centrum, och sedan springer ni åt olika håll. Det är klart att om man springer tillräckligt långt möts man i centrum igen. Det är väl det ni får göra, misstänker jag. Men det är lång väg att springa innan man möts igen i mitten. Jag konstaterar om investeringsstöd till studentbostäder att Moderaterna säger att det ska man inte ha och Centerpartiet att man ska ha lite mer av det. Ni har över huvud taget inte samma riktning i er politik. Vi har haft samma riktning. Vi har gått in för att bygga. Vi har försökt skapa förutsättningar för att bygga. Nu måste vi gå vidare, för det här räcker inte. När det gäller debatten om vad Lars Ohly har sagt om mina vänner i alliansen tänker jag inte ta den debatten. Jag föreslår att du tar den debatten med Lars Ohly någonstans ute på stan. Jag tror att det är mycket bättre.

Anf. 100 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Det lockar även fram en kommentar från min sida när Sten Lundström säger att det finns en samstämmighet om att det byggs för lite. Då skulle jag vilja veta konkret vad Vänsterpartiet har gjort för att det skulle byggas mer. Den politik som ni har drivit med de så kallade investeringsbidragen, som vi också hörde från talarstolen, visar på att marknaden, det vill säga de som bygger, inte är intresserade av dem. Jag skulle vilja veta på vilket sätt Vänsterpartiet anser att mer av detsamma som inte har fungerat kommer att lösa problemen framåt. Det är den första frågan. Hur tänker ni se till att det byggs mer med mer av samma politik när man har underkänt det tidigare? Det andra är segregationen. I utskottets betänkande finns det, som jag sade från talarstolen, ett uppdrag till Boverket att ta fram nyckeltal. Jag skulle vilja veta vad Vänsterpartiet tänker göra åt segregationen och inte minst bostadssegrationen. Ni motverkar ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. I de flesta av de här områdena är det till hundra procent hyresrätter. Ni vill inte ha ägarlägenheter. Ni går emot det som skulle kunna blanda upplåtelseformerna. Jag skulle vilja veta varför. Vad är alternativet från Vänsterpartiets sida för att se till att också boendet blir en viktig faktor för att motverka segregation?

Anf. 101 Sten Lundström (V)

Fru talman! Vad har vi gjort? Vi har försökt med de här bidragen. Det räcker inte hela vägen. Vi måste förstärka dem, se till att de blir permanenta och, precis som ni brukar säga själva från er sida, det måste vara långsiktighet i det. Det är vad vi kommer att försöka skapa. Marknaden har inte visat sig intresserad, säger man. Jag tycker att det är värre än så. Marknaden har över huvud taget inte visat sig intresserad av att bygga till folk med låga inkomster de senaste tio åren. Om inte marknaden är intresserad av att skapa de bostäder som folk behöver och efterfrågar får vi väl se till att skapa en sådan marknad. Om inte det privata kapitalet vill göra det får vi väl se till att de kommunala bostadsföretagen återigen sätter i gång sin egen byggverksamhet, gärna ihop med kooperationen. Jag hade gärna sett sådana initiativ. Att ha en bostad eller inte överlåter jag aldrig på marknaden. Det är ett politiskt beslut. Vi löser naturligtvis inte segregationen genom att Boverket tar fram nyckeltal. Men för att lösa segregationen kan vi behöva en del kunskap som inte alltid finns. Så det är säkert bra. Tänk om Folkpartiet hade stött våra förslag på obligatorisk boendeplaneringsprogram där man klart ska redovisa åtgärder för att bryta segregationen och visa på hur man bygger blandade upplåtelseformer, hur vi bygger fler hyresrätter ute i Limhamn i Malmö, hyresrätter ute på Djurgården och i Djursholm, hur vi bryter upp de riktigt segregerade enklaverna som finns runtom i vårt land där den vita rika övre medelklassen bor, där det inte finns tillgång till hyresrätter och där det är viktigt att bygga hyresrätter. Om man bara omvandlar en rad hyresrätter till bostadsrätter och tror att man på det viset blandar bebyggelsen minskar man tillgången till hyresrätter. Den dagen Folkpartiet är berett att ställa upp på att vi måste bygga hyresrätter i de områden där det i dag i stort sett inte finns alls kan vi börja prata om blandad bostadsbebyggelse.

Anf. 102 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Inte ens de så kallade offentligtägda företagen, kommunala bostadsföretag, har byggt hyresrätter. Marknaden gick ju fullständigt i stå i och med att det blev politikerhyror som sattes inte minst genom Annika Billströms agerande i Svenska Bostäders styrelse. Den osäkerhet som det innebär att vidta de investeringar som krävs är en grundfaktor. Hur tänker Vänsterpartiet förhålla sig till en reformerad hyressättning för nyproduktion? Det är en oerhört grundläggande faktor som kommer från hela marknaden och där det finns stor konsensus om att det är en viktig bit i att kunna utveckla och bygga nytt, även hyresrätter. Sten Lundström återkommer till att lösningen inte är att ombilda hyresrätter till bostadsrätter. Hur ska man då göra i en stadsdel med 100 % hyresrätter? På alla ställen går det inte att kompletteringsbygga. Om det finns ett behov från människor och önskemål om att få äga sin bostad, varför ska Vänsterpartiet motverka det? Hur ser ni på bostadskonsumentens möjligheter att påverka sin vardag och att ta makt över sitt eget liv? Varför är ni sådana motståndare? Det borde vara någonting som gynnar alla. Bostadskonsumenterna blir nöjda. Alla blir nöjda. Dessutom påverkar det det kommunala självstyret. Jag vill höra från Sten Lundström vilka konkreta åtgärder ni har att komma med vad gäller segregation. Jag har hitintills inte hört någonting. Hur ser ni på en reformering av hyressättningssystemet så att det blir möjligt att bygga hyresrätter igen?

Anf. 103 Sten Lundström (V)

Fru talman! Det är naturligtvis omöjligt att på två minuter svara på båda de frågorna. Men låt oss försöka lite grann när det gäller att bryta segregationen. Under de senaste åren har jättelika omvandlingar från hyresrätt till bostadsrätt skett i det här landet, långt mycket mer än vad det nyproducerats hyresrätter. Den dag Folkpartiet är berett att säga att dessa lägenheter ska ersättas, och då i de områden där äganderätten är fullständigt dominerande, när vi är beredda att bygga hyresrätter ute på Djurgården, i Limhamn i Malmö, i de stora villaområdena - det behöver inte bli på höjden; att bygga hyresrätter på marken är en jättebra idé och något jag tycker man skulle göra mycket mer - och att omvandla villor till hyresrätter runtom i landet, då har inte heller jag något problem med detta. Men än så länge har omvandlingen från hyresrätt till bostadsrätt inneburit att tillgången på hyresrätter och därmed möjligheten att bo bra har minskat, och detta har hitintills ökat segregationen. Det har ökat segregationen i innerstäderna. Det har ökat segregationen i de områden i exempelvis Malmö som är genuina bostadsrättsområden, jättelika kolosser där det fattas hyresrätter. Där ökar segregationen. Kvar blir tyvärr de här öarna med hyresrätter. Med er politik att omvandla ytterligare fler av dessa hyresrätter utan att ersätta dem någon annanstans kommer segregationen bara att öka. Vi kommer att få en allt större del av bostadsmarknaden som är avhängig att du har pengar och kan betala för att bo. Du förvandlas från att vara en samhällsmedborgare till en kund på en bostadsmarknad. Det är inte jag intresserad av. Segregationen bryter vi genom en ordentlig samhällsplanering. Rösta därför gärna för Vänsterpartiets förslag om obligatorisk boendeplanering! Det är på det sättet vi kan bryta detta.

Anf. 104 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Balans i livet. Det är snart jul. Vi är inne i adventstiden. Är det någon mer än jag som väntar på och längtar till några dagars julstämning, julklappar och julmat men framför allt julefrid, tända ljus och julsånger? Jag skulle tro det. Vi människor behöver alltemellanåt dagar av vila för att kunna prestera ett bra arbete. Det är nödvändigt för att få balans i livet. Önskelistor hör också julen till i min familj. Jag tror inte att det är något unikt. Önskelistor har vi, får vi och skriver vi. Det är spännande. Man får inte allt man önskar, men önskar gör vi ändå. Det är kreativt. Fru talman! Balans i livet . önskelistor - ja, det har jag även satt som rubrik på mitt anförande om utgiftsområdet Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Balans i livet. Bostaden, arbetet, maten - inget av detta kan stå för sig självt. Allt behövs. Alla de tre ingredienserna är grundläggande behov för att få balans i livet. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi har fått ett samhällsbyggnadsdepartement. Jag hoppas att man där ska ta ett samlat grepp även på vårt ansvarsområde. Jag tycker att det är bra med en samhällsbyggnadsminister som tar ett samlat ansvar, även om jag undrar var hon är i dag. Det är oerhört viktigt att inget kommer bort. Bostadsfrågorna får inte komma med bara på ett hörn utan måste ha sin beskärda del för att samhällsbyggnaden ska bli bra. Önskelistor. Ja, man kanske kan kalla programförklaringar och partimotioner för det. Men för det politiska arbetet är detta väldigt bra arbetsinstrument som genomsyrar hela året i riksdagsarbetet. Centerpartiet har i sin önskelista, sin partimotion för detta utgiftsområde, lagt fram förslag på hur vi vill använda de medel som finns för bostadsutskottets område, en önskelista som inte heller i år har anammats av majoriteten. Centerpartiet har därför valt att inte delta i beslutet om anslagsfördelningen men redovisat detta i ett särskilt yttrande som finns i sin helhet i detta betänkande. Centerpartiets budgetförslag med förslag till utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar ska ses som en helhet där inte någon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de andra. Balans måste råda mellan alla utgiftsområden. Centerpartiet önskar och arbetar för ett samhälle där man lägger fokus på det friska och inte på det sjuka. Att mer än 20 % av den arbetsföra befolkningen är i arbetsåtgärder, öppen arbetslöshet, sjukskrivning eller förtidspension är inte tillfredsställande. Varje människa är en resurs. Varje individ bidrar till att forma samhället. För att uppnå en positiv förändring fordras ett annat tänkande än det som dagens regering presenterar. Den syn som den nuvarande finansministern gav uttryck för när han jämförde oss 40-talister med ett krävande köttberg visar alltför tydligt på ett nonchalant och respektlöst tänkande som naturligtvis även sätter sina spår i finansministerns regeringsarbete och budgetplanerande. Fru talman! Jag vill kortfattat redovisa inriktningen på vårt motionsförslag i förhållande till regeringens förslag. Vi minskar anslaget till bostadsbidrag med 150 miljoner kronor. Minskningen blir möjlig genom de förslag som Centerpartiet fört fram i andra motioner. Vi anser att människor ska ha mer pengar kvar i sin egen plånbok. Det ska löna sig att arbeta. Det är dock nödvändigt att bostadsbidragen ses över så att de pengar som finns går till dem som verkligen behöver dem. När det gäller investeringsbidrag tycker vi inte att ett generellt sådant för nybyggande är bra. Det är inte rätt åtgärd för att få till stånd den nyproduktion som behövs av hyresbostäder. Det har mycket tydligt visat sig. Här behövs i stället en reformerad bostadspolitik som tar ett helhetsgrepp där både regelförändringar, konkurrensåtgärder och mark- och planfrågor finns med som ingredienser. Ingen regel, dock, utan undantag - så är det alltid, och det gäller även för oss i Centerpartiet. Det är därför vi föreslår att investeringsbidraget för studentbostäder ska finnas kvar, dock inte med den ryckighet och knyckighet som regeringen visat prov på. Vi vill ha ett långsiktigt tänkande så att planeringen för byggande kan fortgå. Vi ställer oss avvisande till regeringens förslag att inrätta en tjänst som ungdomsbostadssamordnare. Den uppgiften måste naturligt ligga hos den nya samhällsbyggnadsministern och hennes fögderi. Det behövs inte fler myndighetsorgan, utan det behövs fler bostäder och regler som gör att befintligt bostadsbestånd kan användas mer effektivt. Fru talman! Under de kommande åren kommer närmare 1,3 miljoner lägenheter i flerbostadshus att kräva ett omfattande bostadsunderhåll. Dessutom behöver 65 000 lägenheter per år få vatten- och avloppsledningar utbytta. Det är ett underhållsberg som tornar upp sig. En samlad översyn måste göras av skatteregler, hyressättningssystem och regelverk i syfte att dokumentera behovet av underhåll men framför allt för att säkerställa de ekonomiska villkoren kring detta underhållsberg. Miljötänkande och kvalitetstänkande måste ingå i allt byggande, anser vi - därför inget extra till det. Statens bostadsnämnd tar vi bort. Omstruktureringen av kommunala bostadsbolag på orter där det råder bostadsöverskott anser vi att kommunerna själva ska ta ett övergripande ansvar för. Vi anser dock att staten måste ta ett helhetsgrepp för hela landet. Det måste finnas arbetstillfällen i hela landet, det måste finnas bra kommunikationer i hela landet och det måste finnas bra bostäder i hela landet. Det måste finnas människor i hela landet. Tomma och förfallna hus mår ingen bra av, oavsett var de finns. Det skapar misstämning och oro. Fru talman! Vi har ett härligt land! Dessvärre har vi en regering som inte inser betydelsen av att satsa på hela vårt land, att ta till vara, att sprida arbetstillfällen, att sprida allt som man har makt att göra. I dag råder det fullständig obalans i Sverige. Vi i Centerpartiet önskar verkligen balans. En omläggning av dagens politik enligt Centerpartiets syn på underifrånperspektivet gör att även Myndighets-Sverige förändras. Dagens länsstyrelser får därmed färre uppgifter. Boverket får färre uppgifter. Vi kräver därför en fortsatt effektivisering av verksamheterna vid länsstyrelserna och vid Boverket. I det här betänkandet finns det en reservation, fru talman, där vi i Centerpartiet uppmärksammar riksdagen på den brist som finns vid fördelning av de pengar som fördelas till länsstyrelserna. Det är egendomligt att regeringen fördelar pengar till länsstyrelserna efter så oklara principer som man gör i dag. Titta bara på hur man fördelar anslaget till Uppsala! Ett växande befolkningstal återspeglas inte i länets andel av det totala anslaget. Fru talman! Balans på bostadsmarknaden är något som står högt på Centerpartiets önskelista. I dag ser vi att en tredjedel av kommunerna har bostadsbrist, en tredjedel har bostadsöverskott. Det är bara i en tredjedel av kommunerna i landet det råder balans. De finns faktiskt. Fru talman! Personligen tycker jag att det skulle vara mycket intressant om bostadsutskottet under år 2005 tittade lite extra på de kommuner som har en balans på bostadsmarknaden. Jag tror att vi har något mycket intressant att lära av dem. Det är mycket intressant att se att man i många av de kommunerna har en bra fördelningspolitik. Man ger till exempel mark till många nya byggföretag. Men vi ska också se om man har en bra fördelning mellan hyreslägenheter, bostadsrätter och villor och om det finns en bra service samt bra kommunikationer till och från olika orter. Inte minst ska vi se om det finns en balans mellan stad och landsbygd. Det behövs en rad åtgärder även från statens sida för att alla våra kommuner ska få de allra bästa förutsättningarna för att de ska utvecklas väl och för att alla våra medborgare i Sverige ska få ett bra liv. Det är nödvändigt med en ny borgerlig regering som är tillåtande, som river hinder och gör det möjligt att leva och bo i hela landet. Fru talman! Balans och önskelistor - jag hade innerligt hoppats att samhällsbyggnadsministern skulle ha varit här i dag. Jag hade velat ge henne Centerpartiets önskelista för en bra bostadspolitik för landet. Jag skulle vilja ge henne uppmaningen att se till att målet för bostadspolitiken uppfylls. Jag skulle vilja ge henne en önskan om att till målet även foga frågorna om arkitektur och estetik. Vi vet att människor mår bättre i en vacker miljö. Trygghetsfrågan är en av de viktigaste frågorna för människor i deras boendemiljö. I välskötta, sunda och friska miljöer ser man mindre av skadegörelse, och människor mår mycket bättre. Till sist, fru talman, har jag naturligtvis mycket mer att önska för att det ska bli balans på det här området. Men låt mig bara önska såväl talman som ärade kolleger, kanslier av alla slag och åhörare en skön vila i juletid så att man kan komma igen med friska tag och känna att man har balans i livet. Tack också för året som har gått! Jag står bakom alla reservationer men yrkar bifall bara till reservation 16 under punkt 12.

Anf. 105 Sten Lundström (V)

Fru talman! Jag vill ställa ett par frågor till Rigmor Stenmark. Rigmor Stenmark avslutade nästan sitt anförande med att se fram mot en borgerlig regering. Det är i och för sig en av mina mardrömmar, men det är en annan sak. När jag gick igenom de olika budgetförslagen från er sida kunde jag konstatera att det skiljer sig på bostadspolitikens område, från Moderaterna som är klart värst i klassen med en neddragning på 6,2 miljarder av de 9 miljarder som finns till 179 miljoner som jag tror är förslaget från kd som är snällast i det här fallet. Vilken bostadspolitik är det vi får se när den här borgerliga regeringen kommer? Sedan har jag en fråga som gäller investeringsstöd till studentbostäder. Fru talman! Jag delar Rigmor Stenmarks uppfattning. Det är betydelsefullt att detta blir tydligt och långsiktigt. Men när jag går till valurnorna och ska rösta på Centerpartiet, får jag då Folkpartiets och Moderaternas förslag om ett skrotande av investeringsbidraget? Vilken politik är det jag får? När det gäller Statens bostadsnämnd blir jag lite mer förundrad. Rigmor Stenmark säger att hela landet ska leva. Vi ska kunna bo och verka överallt. Menar Rigmor Stenmark på fullt allvar att kommunerna med tomma hus ska stå för de kostnaderna själva? Menar Rigmor Stenmark att äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan i de här kommunerna, som en gång byggde lägenheter därför att de i huvudsak behövdes, ska stå för kostnaderna för rivandet själva? Därmed slår man i stort sett undan en stor del av den arbetsmarknad som finns för kvinnor på de här orterna. Är det detta Rigmor Stenmark menar?

Anf. 106 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Jag kan lova Sten Lundström att det inte blir någon mardröm för Sten Lundström att leva i ett borgerligt samhälle, definitivt inte. Se bara på hur samhället ser ut i dag, Sten Lundström. Jag tror att det är många som känner att det är en mardröm. Jag läste i dagens Uppsala Nya Tidning om en kvinna, vi kan kalla henne Anna för jag kommer inte ihåg vad hon hette, men ni kan läsa artikeln. Hon trodde hon snart skulle vara hemlös. Hon riskerade att bli vräkt. Varför då? Jo, hon fick inte lån för att skaffa sig en bostad. Hon hade en skilsmässa bakom sig. Hon hade skulder bakom sig som hon nu hade betalat. Men hon var ändå inte kreditvärdig. Hur ser det samhälle ut som vi har i dag, Sten Lundström, det samhälle som Sten Lundström har varit med och stöttat? Ni har ju själva stöttat den regering som finns i dag. Var i stället lite självkritisk. Vi kommer att klara av att regera tillsammans. Vi har noga satt på pränt de områden som vi kommer att klara. Vi kommer inte att förbjuda, stoppa och förhindra. Vi kommer att tillåta, riva hinder och göra det möjligt för människor att leva och bo i hela vårt land.

Anf. 107 Sten Lundström (V)

Fru talman! Det var inte mycket till svar. Jag fick en filosofisk utläggning om hur det är att vara mörkrädd. Det är väl okej. När det gäller de hemlösa tror jag att vi har en ganska bra politik att falla tillbaka på. Jag satt tre år i Kommittén för hemlösa. Om vi samlar oss och tar till oss Hemlöshetskommitténs förslag tror jag att vi kan lösa ganska många problem. När man sedan som fattig, nyskild kvinna inte får lån är det lite övermaga att skylla på staten. Hon har, som jag förstår det, vänt sig till marknaden, de privata bankerna. De anser henne inte vara kreditvärdig, därför får hon inte heller något lån till en ny bostad. Det är illa. Men den kanske viktigaste av de frågor jag ställde till Rigmor Stenmark, fru talman, handlar om regionalpolitik. Hur menar Rigmor Stenmark att kvinnor, äldreomsorg, barnomsorg och skola ska fungera på de orter där man fortfarande behöver riva bostäder därför att de inte längre behövs? Ska man göra det med egen ekonomi? Det system som vi har haft hitintills har drabbat de här kommunerna ganska hårt därför att de har fått vara med och finansiera delvis själva genom försämring av den offentliga servicen. Med Rigmor Stenmarks förslag och tankar att man ska stå för det här själv kommer inte ens den lilla del som i dag staten har bidragit med för att trots allt underlätta för kommunerna att finnas kvar. Hur menar Rigmor Stenmark att de kommunerna med stor utflyttning och mycket tungt ska klara att bära den bördan på sin egen kommunalskatt?

Anf. 108 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman och Sten Lundström! Centerpartiet har en helt annan politik än vad kommunisterna har. Det är bara så. Vi har inte en sådan politik som till exempel undergräver Norrlandskommunernas möjligheter att satsa på både skola, barnomsorg och äldreomvårdnad. Med Centerpartiets syn skulle vi ha balans i hela landet och människor bo överallt. Jag var i torsdags kväll och pratade bostadspolitik. Statens bostadsnämnd förklarade och redovisade för mig. De som sitter i den styrelsen sade att det inte är klokt att staten går in och köper bostäder för 2 miljoner i, tror jag, Umeå. Det fanns 76 lägenheter i det bostadshuset. Det skulle finnas möjligheter att i stället försöka flytta människor. I samma veva diskuterade vi hur det skulle se ut om de myndigheter som fanns i Stockholm skulle flytta ut. Man skulle kunna frigöra - jag tycker att det var häpnadsväckande - bortåt 65 000 lägenheter om samtliga statliga myndigheter flyttade från Stockholm ut i landet. Det är kanske inte riktigt önskvärt, men vi har snuddat vid de bitarna. Vi har också gjort en förteckning över vilka myndigheter som skulle kunna flyttas ut. Nu hjälper i stället Vänsterpartiet till med att till och med lägga ned försvarsanläggningar i Arvidsjaur. Vad säger de socialdemokratiska ledamöterna där uppifrån om det? Det blir inte någon bra politik. Det behövs definitivt en ny borgerlig regering som tillåter, river hinder och möjliggör för människorna.

Anf. 109 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Maria Öberg och jag delar på innehållet i betänkandet, och Maria tar upp frågorna kring bostadsbidragen. Utskottets ställningstagande och överväganden finns väl beskrivna i betänkandet. Jag vill tacka Miljöpartiet och Vänsterpartiet för ett konstruktivt samarbete som lägger grunden till en framgångsrik, social och hållbar bostadspolitik. Vi kan visa på att politik gör skillnad. För oss socialdemokrater är bostadspolitiken en viktig del av välfärdspolitiken. Det handlar om att se människors behov och att se till att det finns en god bostad till en rimlig kostnad. Fru talman! Det vi diskuterar i dag är utgifterna för samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande för kommande år. Ramen för vårt utgiftsområde är drygt 9 miljarder kronor. Med hjälp av socialdemokratisk politik har bostadsbyggandet ökat år från år, och vi har nu det högsta bostadsbyggandet på tio år. Vi socialdemokrater lovade att det skulle byggas 120 000 bostäder under mandatperioden. Boverkets prognoser pekar på att vi kommer att nå målet. Regeringens och kommunernas insatser för att komma i gång med bostadsbyggandet börjar ge utdelning. Nu har byggandet av hyresrätter med hyror som människor med vanliga inkomster kan efterfråga kommit i gång. Det gäller både större och mindre bostäder och studentbostäder. Vi vill se till att byggandet fortsätter. Fru talman! Vi ser ofta rubriker i medierna som talar om vad som är på gång. Det är många positiva nyheter: "Bostadsbyggandet ökar i Malmö". "Ljusare byggtider - uppåt för Peab, mest fart är det i landets tre storstadsområden Malmö, Göteborg och Stockholm, och bedömningen är att nästa år blir det ännu bättre." Göteborgs-Posten säger att "byggindustrins framtidstro har snabbt gått från att vara riktig svag till urstark". "Byggrusch i Luleå." Hos Riksbyggen ökar byggandet, och de sätter i gång projekt på flera orter runtom i landet. Almegas tjänsteindikator för tredje kvartalet 2004, som baseras bland annat på data från Konjunkturinstitutet och 3 000 tjänsteföretag, säger: "Tillväxten i den svenska ekonomin kommer att öka kraftigt sista kvartalet i år. Särskilt ljust är läget för byggbranschen och leverantörer till industrin." SCB har statistik som visar att de tre första kvartalen i år påbörjades byggandet av 20 900 lägenheter. Det är en ökning med 37 % jämfört med samma period förra året. Bostadsbyggandet ökar i de flesta länen, men särskilt utmärker sig Skåne. I Västerbottens, Södermanlands och Värmlands län byggs det också. Det märks att det har hänt saker och att byggandet har kommit i gång. Jag ser att det hänger ihop med den politik som vi har fört, och även om investeringsstöd och investeringsstimulanser är tillfälliga stöd visar det att det har bidragit till att bostadsbyggandet har kommit i gång. Det är det jag menar när jag säger att politik gör skillnad. Vad händer nu om vi, som Moderaterna vill, låter marknaden styra igen? Moderaterna säger att de vill avreglera bostadsmarknaden, att det inte ska behövas några stöd eller kompensationer och att samtliga subventioner ska avskaffas. Det kallar Moderaterna en normaliserad bostadspolitik. Det innebär att marknaden ska styra och att det inte behövs någon politik. Bostadsbyggandet har kommit i gång, och vi vill göra mer för att trenden ska hålla i sig. Då behövs det politiska överväganden. Det vi ser närmast framför oss är att ersätta de tillfälliga investeringsstöden och stimulanserna med ett mer långsiktigt stöd. Därför har Boverket fått ett uppdrag att utvärdera de statliga insatserna, och det har tillsatts en arbetsgrupp inom regeringen som ska se över de nuvarande systemen för bostadsfinansieringen. Arbetsgruppen ska komma med förslag till ett nytt system som ska gälla sedan de nuvarande stöden upphör 2006. Vi har inrättat Byggkostnadsforum, som tillför byggbranschen viktiga kunskaper och erfarenheter. De har också visat att det går att pressa byggkostnaderna med 25-30 % med hjälp av skickliga upphandlingar. Vi har också fått en byggsamordnare, som tillsammans med byggbranschen ska bygga upp och samordna ett utvecklingsprogram som ska gynna konkurrens, kvalitet och också ta till vara erfarenheter. Det ska gynna bostadsbyggandet men också anläggningar och offentliga byggnader. Fru talman! Den borgerliga bostadspolitiken finns inte eller är väldigt otydlig. Är det Moderaternas nedskärningar på 6,2 miljarder som ska gälla? Ska bostadsbidragen, räntebidragen och andra stöd avskaffas? Om Moderaterna får bestämma minskar anslagen till samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande från 9,1 miljarder till 2,9 miljarder. Marknaden ska ta över resten enligt Moderaterna. Det finns stora skillnader mellan de borgerliga partierna. På det här området har alliansen inte nått någon samstämmighet, och vi undrar vilket av de borgerliga partierna som är tongivande. Är det Moderaterna som är störst? De borgerliga partierna är inte överens om bostadsfinansieringen. Moderaterna vill avreglera, Folkpartiet vill utarbeta långsiktiga lösningar, Kristdemokraterna vill inleda en avveckling, och när det gäller bostadsfinansiering för byggande på landsbygden har Moderaterna och Centern olika uppfattningar. Det ni borgerliga partier är överens om är att Byggkostnadsforum ska avskaffas och att byggsamordnare inte ska finnas. Det är inte mycket att bygga en bostadspolitik på. Fru talman! Vi satsar på att utveckla byggsektorn, och vi vet också att lägre byggkostnader ger lägre boendekostnader. Därför är det en medveten satsning på Boggkostnadsforum och byggsamordnare. Vi ser också resultat genom samarbete mellan bostadsbolag och byggbolag och nya sätt att upphandla. Centern har aviserat att de vill ha marknadshyror. De har anammat Moderaternas tankar: Mindre politik, mer marknad, hyror sätts efter dem som är beredda att betala. Samtidigt säger Centern: Gör något. Det räcker inte med att förbjuda, stoppa, hindra, kontrollera, prata. Det behövs handling. Det har vi hört från Centern. Är medicinen marknadshyror och att avstå från att bedriva politik? Vi socialdemokrater vill inte ha marknadshyror. Det ger inte fler bostäder. De förstärker i stället segregationen, och vi jobbar i stället med att se över hyressättningssystemet. När man ser på de ställningstaganden som de borgerliga partierna gör framstår Kristdemokraterna som det parti som står närmast majoritetens uppfattning. Kristdemokraterna har också en ny motion om ett nytt anslag för ett forum för äldres boende. Vi i majoriteten kan instämma i mycket av det som förs fram i motionen, men med hänvisning till det arbete som pågår med att förankra Äldreberedningens över 100 förslag och att kommunerna redan har ett bostadsförsörjningsansvar mot hela befolkningen nöjer vi oss med detta. Intressant är att Moderaterna och Folkpartiet även här säger nej. De har satt ned fötterna och hamnat i ett nej, eftersom motionen har förslag om statliga åtgärder som de inte kan stå bakom. Fru talman! Utskottet har arbetat med att följa upp och utvärdera hur riksdagens beslut genomförts och vilka resultat som de har fått. Regeringen har inlett ett långsiktigt arbete för att utveckla resultatredovisningen. Det utskottet redovisat i betänkandet vill vi ska vara en del i dialogen mellan riksdag och regering för utvecklingen av den ekonomiska styrningen. Till sist, fru talman, ser jag att Carl-Erik Skårman är upptagen på talarlistan, och jag tror mig veta vad han ska säga. Han kommer att kritisera regeringen, majoriteten, Socialdemokraterna och mig för att vi tar ett initiativ för att regeringen ska bemyndigas att under anslaget för Byggkostnadsforum ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utbetalningar på högst 36 miljoner kronor efter 2005. De borgerliga partierna vill inte ge bemyndigandet till regeringen. De har motsatt sig inrättandet av Byggkostnadsforum, och därför tycker de inte heller att det behövs något bemyndigande. Nu är det så att utskottet har tillstyrkt regeringens förslag om anslag för verksamheten vid Byggkostnadsforum. Då tänker vi praktiskt och ser att det ger klara fördelar om vi bemyndigar regeringen att ingå åtaganden som även sträcker sig över en längre tidsperiod.

Anf. 110 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Lilian Virgin tackar Vänsterpartiet och Miljöpartiet för ett konstruktivt samarbete. Jag tycker att det är en väldigt intressant infallsvinkel, inte minst mot bakgrund av det vi har lyssnat till från Sten Lundström under den här debatten. Jag skulle gärna vilja höra Lilian Virgin förklara för mig hur hon kan tycka att det är ett konstruktivt samarbete när Sten Lundström står här i debatten och i princip sågar allt det som ni tillsammans har gjort, därför att Vänsterpartiet vill någonting annat, vill gå något längre och så vidare. Sedan säger Lilian Virgin att bostadsbyggandet har ökat. Det håller jag med om, och det tycker vi är bra. Däremot är det inte tillräckligt. Problemet är att det, som vanligt med Socialdemokraternas politik, är så att man bestämmer för svensken och för medborgaren också hur han ska bo. Man bestämmer att barnen ska vistas på dagis, och människor ska bo i en lägenhet som inte får vara större än 60-70 kvadratmeter, därför att man styr bidragen så att de bara gynnar de mindre bostäderna. Efterfrågan är stor, inte minst på större bostäder. 250 000 svenskar säger att de skulle kunna tänka sig att skaffa barn om de hade en större bostad. Jag skulle gärna vilja höra Lilian Virgin förklara för mig hur hon ser på investeringsstöden. Ska de enbart gynna en viss sorts lägenheter? Vi vet ju att också investeringsstöden haltar en hel del, eftersom av 190 miljoner kronor som fanns att fördela i Stockholm har bara 50 miljoner använts. Vad indikerar det, Lilian Virgin? Det måste ju ringa några klockor om att någonting inte står rätt till med de här stöden. När det för övrigt gäller det stöd som Lilian Virgin säger att vi inte längre vill stå bakom, är det så att vi i själva verket vill att det ska gynna både privata värdar och andra. Det är inte så att vi avvecklar det, utan vi vill utveckla.

Anf. 111 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Först när det gäller samarbetet visar det sig att vi i alla fall har en bostadspolitik som har lyckats få i gång bostadsbyggandet, och det ser jag som en viktig del i det här samarbetet. Sedan kan vi ha vissa olika uppfattningar, och det ser vi att också de borgerliga partierna har. Ragnwi Marcelind säger att bostadsbyggandet har ökat. Det var skönt att få ett sådant erkännande, efter de inlägg som har varit här tidigare. Men det är inte tillräckligt. Och jag håller med; det är inte tillräckligt. Därför kommer vi att fortsätta att jobba med det här. Vi såg hur det såg ut efter den borgerliga regeringen, när politiken retirerade och marknaden fick bestämma. Då var det så att många människor inte kunde fråga efter bostäder. De flyttade ihop, och de blev trångbodda. Det byggdes ingenting. Vi fick till och med ett överskott på bostäder en tid. Men vad är det sedan som har hänt, när människorna fått en framtidstro? Jo, då får de råd att flytta och fråga efter en bostad. Vi fick en väldigt stor brist på bostäder. Det vi då såg först och främst var att de små bostäderna behövdes, och de byggdes inte automatiskt. Vi införde stimulansen för små bostäder, därför att vi såg att behovet där var allra störst.

Anf. 112 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Jag måste säga att jag tycker att det är lite tramsigt att ständigt återkomma till att borgerligheten under sina få år i majoritetsställning skulle ha havererat hela bostadspolitiken i Sveriges rike. Det är nästan så att man skäms när man hör de här påståendena hela tiden. Trots allt har Socialdemokraterna nu under tio års tid varit vid makten och dessutom under högkonjunkturperioder, som skulle ha gynnat och stimulerat till att ta stora initiativ när det gäller byggande. Jag tycker att det är lite dåligt. Lilian Virgin säger att borgerligheten inte har någon politik. Vi har ju presenterat enormt mycket politik, dessutom ny politik, som över huvud taget inte har funnits med i de politiska resonemangen tidigare. Men allt detta säger majoriteten nej till. Däremot kan vi se att det finns en splittrad hållning i majoriteten, när till exempel Sten Lundströms parti säger att man åtminstone ska ha ett konstruktivt mål på 45 000 nya lägenheter per år. Det stöder inte ens Lilian Virgin - ni avstyrker det ju så att de måste reservera sig i sin egen koalitionsregering. Vi har lagt ett förslag om att låginkomsttagare ska kunna äga sitt boende, och ni ifrågasätter det och säger att staten ska inte ta några risker. Då skulle jag vilja fråga: Varför är det så angeläget att lägga hundratals miljoner på stimulanser och bidrag till byggherrarna, när man kanske skulle kunna se till att människor, småbarnsfamiljer, unga människor som är beredda att vidga familjen och bli större, fick resurser att kunna göra detta? Det skulle inte bara bli gynnsamt och lönsamt för den enskilde, inte bara för småbarnsföräldrarna, och det skulle inte bara födas mer barn, utan också vara lönsamt för staten. Men det säger ni nej till.

Anf. 113 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Ragnwi Marcelind vill inte höra verklighetsbeskrivningen, som visar att det är brist på bostäder nu men att det när det var sämre tider till och med var överskott på bostäder. Det är fakta. Men det byggs nu, och det beror på de stimulanser som den socialdemokratiska regeringen ser till att vi får. Det här med mål för nya lägenheter är lite lustigt, för där sitter Ragnwi Marcelind i samma båt som Vänsterpartiet. Där har ni uppfattningen att det är riksdagen som ska fastställa mål för bostadsbyggandet. Jag delar inte den uppfattningen. Bostadspolitiken är ett delat ansvar mellan kommun och stat. Staten kan se till att vi får verktyg men kan inte se till hur mycket det byggs. Jag tycker att vi kan ha ett mål, som vi pratar om, men vi behöver inte fastställa det i riksdagen. Vi har olika uppfattningar där.

Anf. 114 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Jag ställde fem frågor till vänsterkartellen och då bland annat till Lilian Virgin. Jag har inte fått svar på en enda av mina frågor. Jag tänker inte upprepa alla men några. Jag frågade om det fanns något orsakssamband mellan Socialdemokraternas bostadspolitik och lägenhetsskandalerna. Sedan var vi inne på bostadsbyggandet. Då pratade Lilian Virgin om att det kommer att byggas mer - ni kan notera att det alltid i prognoserna är nästa år som det kommer att byggas mer. Det är riktigt att bostadsbyggandet har ökat lite, men det har ökat från en exceptionellt låg nivå, och det är inte tack vare regeringen utan trots regeringen som bostadsbyggandet har ökat. Det säger faktiskt Boverket självt. Det sade man redan när riksdagen skulle fatta beslut om investeringsstimulansen, att två tredjedelar av lägenheterna skulle byggas utan denna investeringsstimulans. Det är egentligen pengar rakt i sjön. Sedan räknade jag upp ett antal hinder som man skulle kunna ta bort för att få i gång bostadsbyggandet. Det är hinder som det inte kostar några pengar att ta bort, utan det skulle bara få i gång bostadsbyggandet om man gjorde det. Det har inte kommit ett enda svar, inte en enda reaktion på något av allt det som jag och många andra räknade upp. Min fråga är: När kommer det något förslag? Kommer det över huvud taget några förslag? Vi har inte sett en enda proposition sedan jag vet inte när. Vad sysslar den socialdemokratiska regeringen med? Det borde även ni fråga er. Jag vill inte ha förslag om mer hinder och mer regler, utan jag vill ha förslag som tar bort hindren. Jag förstår att det kanske inte är så lätt att läsa vad olika partier tycker, men Lilian Virgin försöker göra sig lustig på något sätt när hon säger att Moderaterna ju tar bort 6,2 miljarder när det gäller anslagsområde 18. Ja, det är riktigt, men då har Lilian Virgin inte läst att vi lägger på 5,5 miljarder kronor på det extra barnbidraget till ensamstående föräldrar och studerande. Det är mycket mer än vad Socialdemokraterna lägger på bostadsbidraget.

Anf. 115 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Det var roligt att höra att även Marietta de Pourbaix-Lundin kan tala om att bostadsbyggandet har ökat. Det lät inte så från början i hennes anförande. Det som vi jobbar med nu är att det ska bli långsiktiga spelregler. Det var ju Centern som hade önskelistan, men när det gäller hela den lista som Marietta hade är det många av de sakerna som är på gång. Vi kan ta långsiktigheten; den fanns där. När det gäller infrastrukturen tittar man på vad man kan göra, hur man kan underlätta för att bygga. Det finns saker som vi inte ställer upp på. Det är att man ska förändra utjämningssystemet. Vi vill ju ändå att hela Sverige ska leva. Förenkling i PBL ställer vi upp på. Buller tittar vi också på i PBL-utredningen. Så det är väldigt mycket på gång. Jag valde medvetet att inte svara på de här frågorna från början. Jag förstod att de skulle komma tillbaka i repliken, och jag tycker att det är viktigt att också vi får fram vår bostadspolitik och inte bara svarar på era frågor.

Anf. 116 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Om Lilian Virgin hade lyssnat väldigt noga på mig skulle hon ha hört att jag sade att bostadsbyggandet ökar men att det inte är tack vare regeringen utan trots regeringen. Jag vill upprepa det ännu en gång, för det finns klara bevis för att det är så. Ja, nu får vi höra att en del av de förslag som vi har inte är så tokiga, men vi sitter ju inte vid regeringsmakten, och ni avslår jämt alla våra motioner med de här förslagen. Då frågar jag: När kommer de konkreta förslagen om att ta bort hinder för bostadsbyggandet? När kommer de konkreta förslagen? Det hade kanske varit klädsamt om Lilian Virgin hade erkänt att hon hade fel när det gällde siffror när hon sade att vi tar bort 6,2 miljarder. Jag förklarade ju att vi plussar på 5,5 miljarder på det extra barnbidraget. Socialdemokraterna lägger bara 3,3 miljarder på bostadsbidraget, så vi lägger faktiskt mer på barnfamiljer än vad Socialdemokraterna gör. Vi kompenserar för mer. Sedan ska jag ta upp en annan sak som Lilian Virgin pratar om. Hon säger så här: Vi vill inte ha marknadshyror. Det är ett intressant påpekande, men då måste Lilian Virgin vara både blind och döv, för marknadshyror finns faktiskt redan för hyresrätter. Men det är en svart marknad som råder, och så vill inte jag som moderat ha det. Jag vill att de som bor i hyresrätter precis som de som bor i småhus och bostadsrätter ska kunna skriva avtal om sitt boende på samma villkor. Det kan man inte i dag, utan det är denna svart- och mygelmarknad som Socialdemokraterna egentligen säger ja till när man säger nej till en marknadsanpassning av hyrorna.

Anf. 117 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Marietta de Pourbaix-Lundin undrar när det kommer några förslag. Marietta borde vara lika väl medveten som jag om att PBL-utredningen sitter och tittar på många av de här frågorna. Det kommer ett betänkande under nästa år, och då får vi ta oss an frågorna. Det har redan kommit ett betänkande som handlar om överklagandeprocessen. Så det är mycket jobb på gång där. Den här förändringen inom anslaget, att man för över 6,2 miljarder från bostadspolitiken, visar ju att det inte är bostadspolitik som Moderaterna är intresserade av, utan därifrån är det lätt att ta pengar. Sedan skulle jag vilja ställa en fråga. Marietta de Pourbaix-Lundin kan inte svara nu. Det är synd. Jag glömde att ge ett svar förut på den fråga om mygel och sådant som jag fick, och jag tänkte faktiskt ställa en motfråga: Hur kan er politik förhindra att sådana saker uppstår? Tyvärr blev det ett sent svar, och det blev en fråga, och den är kanske svår att svara på också för Moderaterna.

Anf. 118 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Jag kan inte låta bli att ta upp den kastade handsken. Det gäller den fråga som Marietta inte kunde svara på. Jag tycker att det är ganska märkligt att man försöker anklaga det ena eller det andra politiska partiet för det som har hänt med mygelaffärerna. Det är uppenbarligen så att vi inte kan stå här och försvara något som är olagligt. Vi kan inte stå här och försvara när man har gått ifrån de stiftelser och deras urkunder som man har att följa. Jag och Centerpartiet tar i alla fall helt avstånd från sådana saker, och det tycker jag även att Socialdemokraterna skulle göra. Lilian Virgin säger att det finns en bra grund för en bostadspolitik. Jag tror att vi har suttit ungefär lika länge i utskottet. Det är alltför många år som det ständigt bara har hänvisats till utredningar. Det är utredningar dacapo, dacapo, dacapo och inga förslag. Nu är det halvtid på den här mandatperioden. Nästa år är vi ett år före valet. Valet 2006 ska vinnas av de borgerliga partierna. Jag anser att det har varit lite besvärande när man har varit ute och ständigt har fått höra att det inte finns någon bostadspolitik alls i Sverige. Jag har nästan skämts för det, men så har jag tänkt: Nej, men Rigmor, du ska inte behöva skämmas för det. Det är naturligtvis Socialdemokraterna som ska göra det. Men ni tycks inte ta åt er ett dugg av det, utan du säger att det finns en grund för en bra bostadspolitik när vi ser den totala obalansen i Sverige. En tredjedel av landets kommuner har överskott. En tredjedel har bostadsbrist. Det är bara en tredjedel av landets kommuner som har balans. Ja visst, man bygger, men man bygger inte det som egentligen behövs. Det behövs hyresrätter. Man bygger bostadsrätter, och dem skulle man bygga ändå utan investeringsbidrag. Hur hänger det här ihop, Lilian Virgin?

Anf. 119 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Först och främst gäller det det som Rigmor Stenmark säger om olagligheter. Där det finns olagligheter tar vi självklart avstånd från dem. Det är ingenting vi försvarar. Det har ju varit en särskild debatt om det här i kammaren, så det trodde jag var väldigt tydligt från vår sida. Rigmor säger också att det är en massa utredningar och inga förslag. Nu har jag i alla fall stått här i talarstolen och talat om vad det är för någonting vi vill göra, vad vi ser framför oss och så vidare. Förslagen kommer. Jag har också pekat på att inom alliansen, där ni nu har arbetsgrupper på olika områden, har ni ingen arbetsgrupp om bostadspolitiken. Därför spretar det åt så många håll. En sak som förvånar mig mycket är att Rigmor Stenmark är medveten om att det är ett överskott på bostäder i vissa kommuner och att det är ett problem, men att hon ändå inte kan tänka sig att hjälpa de här kommunerna så att de får en rimlig standard på sina övriga kommunåtaganden som skola, vård och omsorg som är viktiga för kommunmedborgarna. Där vill inte Rigmor Stenmark och Centern vara med och hjälpa till.

Anf. 120 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Jag har själv varit kommunalråd i en kommun där vi hade ett jättestort problem med att den äldre befolkningen bara ökade och ökade, och vi hade ett totalt befolkningsunderskott i kommunen - det föddes inga barn. Då kan man inte bara säga: Vi hjälper till och begär av staten att bostäderna ska rivas. Det är ingen lösning för en sådan kommun. Lösningen ligger i att vända på det hela och se till att här skapas det arbetstillfällen, hit kommer det folk, här ger man på nytt en framtidstro. Jag vet att Lilian Virgin inte är så okunnig att hon inte vet att det är det som Centerpartiet önskar. Vi vill att det ska bo och leva människor i hela Sverige. Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till Lilian Virgin. Ni har förbjudit ägarlägenheter. Därmed har ni också svikit en uppgörelse. Jag har inte tagit upp det tidigare. Men jag tänkte att jag skulle göra det vid något lämpligt tillfälle, och jag tycker att det är lämpligt nu. Ni har svikit en uppgörelse genom att vi gick med på att införa kooperativa hyreslägenheter mot att ni skulle se till att göra det möjligt att införa ägarlägenheter. Vad blev det? Ingenting. Ni har försökt att stoppa utförsäljningarna för kommunerna när de har behövt sälja ut och också har sålt ut sina kommunala bolag och sina fastigheter till privata. Det har gått alldeles utmärkt trots att ni har försökt stoppa det. Ni försöker också förhindra ett nytänkande och försöker hota med Moderaterna. Vad är ni rädda för? Centerpartiet lägger fram egna förslag och en egen rapport om hyressättningssystemet. Vad är ni rädda för?

Anf. 121 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Det låter väldigt vackert när Rigmor Stenmark säger att man ska kunna bo och leva i hela Sverige. Det tycker vi också att man ska ha möjlighet att göra. Men det är flera steg på vägen, och vi tar en del steg för att hjälpa till i de kommuner som behöver stöd för att kommunmedborgarna ska kunna få den service de har rätt att få. När det gäller att vi har förbjudit ägarlägenheter är det ingen hemlighet att vi inte någon gång har tyckt om det här med ägarlägenheter. Det har gjorts flera utredningar om ägarlägenheter. Jag vet inte vad det är för uppgörelse som Rigmor Stenmark åberopar att vi har svikit. Den senaste utredningen pekar på att detta med ägarlägenheter är väldigt likt de bostadsrätter som vi har i Sverige. Då tycker vi att det räcker med att ha bostadsrätter. Men jag tror att när ni pratar om ägarlägenheter har flera av er olika uppfattningar om vad det är för något. Ni borde nog fundera ut vad det är ni egentligen menar med ägarlägenheter. Sedan säger Rigmor Stenmark att Centerpartiet har sin egen politik och sitt eget program. Jag trodde att det här med alliansen var någonting allvarligt som man skulle jobba vidare på för att få en samstämmighet. Men jag förstår nu att det inte gäller på bostadsområdet.

Anf. 122 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Ja, Lilian Virgin, jag kan med emfas säga att alliansen kommer att se till att det blir en ny bostadspolitik. Jag hoppas verkligen att vi får chansen 2006. Men i dag ska vi diskutera den sittande majoritetens förslag och tillkortakommanden och de hinder som finns inom bostadspolitiken. Då vill jag börja med att ställa en fråga till Lilian Virgin som handlar om bostadssegregationen. Om man har en stadsdel med 100 % hyresrätter, vill jag veta av Lilian Virgin hur man kan öka mångfalden. Det finns ett antal sådana stadsdelar. Om bostadskonsumenterna, fastighetsbolaget och kommunen anser att det vore rimligt att ha upplåtelseformerna bostadsrättsföreningar eller så kallade ägarlägenheter, då vill jag veta varför riksdagen ska bestämma att de inte får det. Varför ska riksdagen bestämma om man kan blanda upplåtelseformerna eller inte? Det är ju det som händer i dag. Lagen om allmännyttiga bostadsföretag förhindrar ombildning av hyresrätter. Det finns ingen möjlighet att bilda ägarlägenheter, för det förbjuder eller omöjliggör riksdagen genom att man inte lägger fram ett lagförslag. Det intressanta är att det finns länder där det finns både bostadsrättsföreningar och ägarlägenheter. Det finns olika typer av ägarbostäder. Varför är detta omöjligt i Sverige? Och vad har ni för alternativ för att minska segregationen och öka integrationen? Ägandet är en viktig faktor. Men vad är ert alternativ?

Anf. 123 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Det var intressant att höra att alliansen kommer med en ny bostadspolitik 2006. Jag trodde avsikten var att man skulle prata ihop sig innan valet. Nina Lundström ställer en fråga om segregation och integration. Det är ju väldigt viktiga saker. Vi vill på alla sätt motverka att det blir en segregation. Det finns områden med bara villor där vi tycker att det vore bra om man kunde bygga hyresrätter, och vi tycker att man ska kunna ha bostadsrätter och egnahem i områden som domineras av hyresrätter. Vi säger inte nej till ombildning av hyresrätter, men vi vill ha regler för hur den ska gå till. Vi vill att de som bor i hyresrätterna ska kunna vara med och bestämma om de vill ombilda till bostadsrätter eller inte. Det är därför vi vill ha kravet på två tredjedelsmajoritet. Sedan vill vi inte sälja ut hela bostadsbeståndet så att det inte finns några hyresrätter kvar i området. Det är viktigt. Vi vill ha blandade former, och det är det vi jobbar för.

Anf. 124 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Men, Lilian Virgin, det finns fall där man faktiskt förhindrar ombildning. Är det så att riksdagen kommer att fortsätta att ha uppfattningen att ägarlägenheter inte ska införas, då blockerar man möjligheten för människor att äga sina bostäder i de här områdena. Jag förstår mycket väl att områden med villor kan kompletteras med hyresrätter. Men då måste man för det första skapa förutsättningar för att det byggs hyresrätter, och för det andra är det ingen lösning när det gäller hundraprocentsområdena. Även om bostadskonsumenter, fastighetsbolag och kommuner är överens om att det borde gå att ombilda kan vi konstatera, inte minst efter debatter i denna kammare, att det fortfarande i dag avstyrks och omöjliggörs. Jag har inte hört någon lösning på hur man ska öka integrationen. Vi från Folkpartiet anser att ägandet av bostaden är en viktig del. Vi vill möjliggöra det i hundraprocentsområdena, och jag hade hoppats på att få ett positivt svar från Socialdemokraterna och utskottsmajoriteten. Den andra frågan om ägarlägenheter är: Om det nu går i andra länder utanför Sveriges gränser att ha både bostadsrättsföreningar och ägarlägenheter, varför går det inte i Sverige? Har de så fel i de andra länderna? Den tredje frågan gäller reformering av hyressättningssystemet. Jag tycker att det är glädjande i dag att höra att Socialdemokraterna uppenbarligen är inne på att möjligen vara med på att reformera hyressättningssystemet. Om ni tog tag i den frågan skulle det gå att öka byggandet av hyresrätter och långsiktigt, i de fall man vill, även i villaområden. Men det är en kommunal fråga var man vill ha dem byggda. När kommer också en reformering av hyressättningssystemet? Det är en viktig långsiktig spelregel. Jag vill också gärna ha svaret om ägarlägenheter. Har alla länder som har båda kombinationerna fel?

Anf. 125 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Angående reformeringen av hyressättningssystemet vet vi ju att det finns den här trepartsöverenskommelsen. Man har fortsatt jobba med den, och det kommer ett förslag. Jag kan inte säga när det kommer, men vi är lika angelägna om att få ett förslag om det som Nina Lundström. Ägarlägenheter: Har andra länder så fel? När vi var i Finland och tittade och fick detta med ägarlägenheter beskrivet för oss såg vi att ägarlägenheter där till väldigt stor del liknar våra bostadsrätter. Det var också med det i åtanke som jag sade att jag tror att vi har olika uppfattningar inom olika partier om vad ägarlägenheter egentligen är. Men den utredning som var senast visar att ägarlägenheter som vi skulle kunna tänka oss dem såg ut ungefär som bostadsrättslägenheter. Vi har sagt från Socialdemokraterna att vi inte vill ha ägarlägenheter. Som jag ser det är det inte något som förhindrar segregationen.

Anf. 126 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Jag trodde att det var budgetbetänkandet som vi skulle diskutera i dag. Jag önskar att få hålla mig till det i mitt anförande. Till att börja med yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet - och genast har Ragnwi Marcelind åsikter om vad jag kommer att säga. Ja, det är bra. Miljöpartiet är för mångfald i boendet. Detta säger jag med anknytning till den senaste debatten i replikskiftet. När vi hade den här hearingen i bostadsutskottet den 18 november fick vi höra att det var 100 000 människor som stod i kö bara här i Stockholm för att få en lägenhet. Vad jag förstår köar man för hyresrätter. Det är alltså det som efterfrågas, och det är det som vi har prioriterat i budgetsammanhang också. Regeringen har ju lagt fram den här propositionen, och vi står bakom den. De som har råd att köpa, och som förmodligen inte står bland de 100 000 människorna i kön i Stockholm, har ett enormt utbud till sitt förfogande. Så där kan jag i och för sig också se en viss snedvridning på bostadsmarknaden. Nu fick vi veta att det inte var 100 000 i kö som aktivt söker, utan det handlar om 30 000. Det sade man på hearingen. Varje år förmedlas också mellan 5 000 och 6 000 lägenheter i Stockholm. Jag tycker att det har varit väldigt bra saker som vi har varit med om, mycket klargörande grejer som vi har hållit på med i bostadsutskottet på senaste tiden. Det gäller bland annat vårt besök i Västra Götaland, i Göteborg. Där fick vi också en korrigering av vår uppfattning av hur mycket studentbostäder som efterfrågades. Vi har fått för oss att det rör sig om mellan 50 000 och 60 000. Jag ser att det också finns motioner och reservationer från tiden innan man visste om hur det egentligen förhöll sig. Då hade vi de här siffrorna från SFS. Nu sade man i Göteborg att det är ungefär 10 000 som är aktivt sökande. Detta visar sig alltså när man väldigt konkret går in i kön: Här är det en student som faktiskt befinner sig utomlands under ett halvår och en annan som har ett tillfälligt jobb och står och väntar på en plats på universitet. Det är mycket sådana saker. Så det är ungefär 10 000, bara för att frisera siffrorna lite. Det måste byggas. Vi har som sagt prioriterat hyresrätterna, de små hyresrätterna. Det gäller de nya, tillträdande, unga människorna på bostadsmarknaden antingen man är student eller söker sin första bostad - kanske för att man har fått ett tillfälligt jobb ett år. Det är många ungdomar som arbetar med projektjobb. En bostadsrätt är inte det som man i första hand efterfrågar, och man köper inte en villa. Det är sådant som man kanske väntar med. Det svåra för dem är alltså den första bostaden. Vi fick också höra på bostadsutskottets hearing att omvandlingen till bostadsrätter har ökat segregationen. Det var Hans Lind som uttryckte det. Han gav oss del av forskning, visserligen i ganska liten skala, som han hade utfört. Jag skulle gärna vilja återkomma till de diskussionerna när vi diskuterar bostadsrätter och hyresrätter så småningom, i kommande betänkande om det går för sig. Som vanligt har det mesta avhandlats när jag kommer upp i talarstolen. Det är lite synd. Men då har jag å andra sidan hunnit sitta och titta efter lite i propositionen om det verkligen inte finns något enda litet förslag om vad det ska komma för proposition där. Det gör det faktiskt, och det är på bostadsbidragens område. Där avser man att komma fram med ett förslag om förbättrade regler för bostadsbidragen under nästa år. Jag trodde att vi var ganska eniga i det här utskottet om den roll som bostadsbidragen ska spela som ett bostadspolitiskt instrument. Det är ju meningen att det ska ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder. Det är syftet med det hela. Det är ganska bra träffsäkerhet också, något som vi har kontrollerat i vårt utvärderande arbete i utskottet. Det har en bra träffsäkerhet. Det är alltså ensamstående kvinnor med barn som till allt övervägande del får del av bostadsbidragen, och det var också syftet med dem. Jag är lite fundersam över en sak som jag också har hittat bland motionerna. Det var någon som påpekade här, jag tror att det var Rigmor Stenmark, att de äldre ökar i antal. Det har i alla fall kommit upp. Jag vill göra en avvägning här, för det här med hissar har vi ju diskuterat ganska mycket. Det verkar röra sig om väldigt lite. Det här hissbidraget är väl i stort sett redan utnyttjat, antar jag. Sedan finns det en motion, och det är i alla fall en centerpartimotion har jag sett, som handlar om att man inte ska behöva utrusta nya hus med hissar där studenter ska bo. Det är ganska konstigt. Det byggs ändå inte så förfärligt många nya bostäder. Eftersom vi har sådana problem med de gamla bostäderna som inte har några hissar ska väl åtminstone de nya som vi bygger utrustas med hissar om det är ett par våningar upp? Åtskilliga av oss som sitter här - inte alla, för vi har lite yngre tillskott i bostadsutskottet också men en del av oss i alla fall - kommer inom en inte alltför avlägsen framtid att vara beroende av hiss för att komma upp till bostaden. Jag är alltså lite fundersam till hur man tänker där. Det är studenterna, ungdomarna, som jag också prioriterar, som ni hör. Sedan är det också inomhusmiljön, och jag vill använda ett par minuter till att prata om fukt, mögel och radon. Det finns alltid motioner om att de bidragen inte ska behövas, återkommande motioner år från år. Jag tycker att de är ganska lätta att bemöta. När det gäller fukt och mögel gör vi en förändring av bestämmelserna i den här propositionen. Det är att vi utökar antalet år med fem. Det blir alltså från 25 år till 30 år gamla hus som kan omfattas. Jag tror att man kommer att behöva använda sig av det här, för tyvärr är inte nybyggda hus heller alldeles befriade från de här problemen. Jag tror alltså faktiskt inte att det stannar vid 80-talsårgångarna utan att vi kommer att få se sådana här problem även i fortsättningen. Likadant är det med radonet. Svårigheten där är ju att jag som fastighetsägare kanske inte utvecklar symtom förrän efter 30 år i bostaden. Det känns inte så väldigt akut. En bostad överlever i allmänhet den som bor i den. Det som man gör är alltså sådant som efterlevande nya hyresgäster och villaägare ska kunna ta del av. Det som görs är väldigt viktigt. Varje år dör hundratals människor i lungcancer på grund av radon. Därför är det jättebra att man sänkt gränsen till 200 becquerel och att man satsar på information så att den mycket nödvändiga saneringen får fart.

Anf. 127 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Helena Hillar Rosenqvist inledde sitt anförande med att säga att hon trodde att debatten skulle handla om budgeten, för den tänkte i alla fall hon tala om. När jag sedan begär ordet blir hon något förvånad. Det är inte så konstigt att jag gör det för jag har ju suttit och bearbetat betänkandet tillsammans med Helena Hillar Rosenqvist och upptäckt att där inte finns en enda reservation från Miljöpartiet. Slutsatsen blir att Helena är hundraprocentigt nöjd med den politik som i dag förs av regeringen. Därför har jag några korta frågor: Vad anser Miljöpartiet om investeringsstöden, inte minst med tanke på att den ena artikeln efter den andra pekar på att dessa stöd inte har den effekt som majoriteten påstår att de ska ha? De utnyttjas alltså inte. I Stockholms län har endast 50 av avsatta 190 miljoner tagits ut för 2003. Vad anser Miljöpartiet om det uppdrag som getts till Statens bostadskreditnämnd, att ta fram förslag till lösningar för hur ungdomar ska kunna äga sin lägenhet? Anser Helena att det är korrekt, och varför ska i så fall inte andra unga människor, till exempel småbarnsföräldrar, också kunna ha den rättigheten? Helena säger att för dem som har råd att köpa finns ett stort utbud, och att det finns en snedvridning på bostadsmarknaden. Då förstår jag inte varför hon inte stöder det förslag som Kristdemokraterna lagt fram om att även låginkomsttagare ska kunna äga sitt boende. I stället stöder hon det som sägs i majoritetstexten, nämligen att det kan ifrågasättas om det begränsade utrymme som finns för statliga insatser inom bostadssektorn ska användas på detta sätt - alltså att stödja låginkomsttagare att äga sitt eget boende. Delar inte Miljöpartiet Kristdemokraternas uppfattning i den här frågan?

Anf. 128 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Jag var inte alls förvånad över att Ragnwi Marcelind begärde replik, utan mera över att det gjordes på det tidiga stadiet eftersom jag ännu inte hade sagt någonting. Men jag förstår att frågorna redan var formulerade. Beträffande att vi inte har någon reservation och att det skulle vara egendomligt vill jag påpeka att i någon annan debatt är det Vänsterpartiet som får på tafsen för att de har reservationer. Vi har ingen koalition, vilket jag hört att några uttryckt här tidigare. Det måste vara ett missförstånd. Det finns ännu icke någon koalitionsregering i det här landet. I stort sett stöder vi propositionen. Det är på det sättet vi har samarbetat. Vi kan inte skuldbeläggas både för att det ena partiet har reservationer och för att det andra inte har det. Ni får väl bestämma er för vad som är riktigt. Nu jobbar Vänsterpartiet och Miljöpartiet tydligen på lite olika sätt. Jag försöker som gruppledare att avhålla mina kära partikamrater från att väcka så många motioner, åtminstone vad gäller att väcka samma motioner varje år. I stället tycker jag att vi skulle kunna ha temavisa utskottsbetänkanden och beredningar av ärendena så att vi slapp de upprepanden som nu finns. Jag hittar mycket sådant också här. Jag fann ingen anledning att själv reservera mig; jag har haft tillräckligt många möjligheter att påverka propositionen. Nu kan jag tala om en hemlighet för er, nämligen att om vi inte stödde detta är det inte säkert att det skulle gå igenom. Som ni vet agerar Miljöpartiet vågmästare, och därför är vi väldigt försiktiga med hur vi tassar fram mellan höger och vänster.

Anf. 129 Ragnwi Marcelind (Kd)

Fru talman! Frågorna var inte formulerade i förväg, utan det var när Helena Hillar Rosenqvist så tydligt markerade att det skulle handla om budgetbetänkandet, och att det här är Miljöpartiets politik, som jag begärde replik. Det finns inte en enda reservation. Jag vill inte skuldbelägga Miljöpartiet utan konstaterar bara att ni står bakom betänkandet. Då frågade jag hur ni kan stå bakom det och gav ett exempel på vad som står där. När Kristdemokraterna vill införa ett system där även låginkomsttagare ska kunna äga sitt boende säger Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet, eftersom de står bakom detta, att det kan ifrågasättas om det begränsade utrymme som finns för statliga insatser inom bostadssektorn ska användas på detta sätt. Man kan inte i talarstolen säga att marknaden är så problematisk att bara de som har pengar kan skaffa sig ett eget boende när det finns förslag på att vi ska underlätta för låginkomsttagare att också kunna äga sitt boende. Det var precis det som var den gamla folkhemstanken. Men det vill inte Miljöpartiet. Det bra att vi fått detta klart för oss i dag. Det är fint att det förs till protokollet. Jag frågade också beträffande investeringsstödet ifall Miljöpartiet, i enlighet med Socialdemokraterna och Vänstern, anser att det fungerar bra, att det indikerar att det är ett fungerande system, när man inte ens kan ta ut investeringsstöden. Pengarna blir kvar på Finansdepartementet i stället för att gynna människor som vill ha bostad, som vill ha större bostad, som vill kunna bilda familj. Låginkomsttagare som längtar efter att få en större lägenhet får stå utan eftersom bidragen fryser inne. Då frågade jag: Är det ett system som Miljöpartiet tycker är bra, eftersom ni inte kommenterar det och ni dessutom säger att ni står bakom den förda politiken? Det var bara det jag ville ha reda på, Helena Hillar Rosenqvist. Det finns många ytterligare frågor, men dem hinner jag tyvärr inte ställa.

Anf. 130 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Det räcker så bra med de två som jag redan fått. Jag har skrivit ned dem, och nu ska jag också svara på dem. Den första frågan, åtminstone i din första replik, handlade om investeringsstöden. Jag anser att det är för tidigt att göra en utvärdering. De är inte slut ännu, och vi ska först se vad de leder till. Det verkar som om ganska mycket nu är på gång. Det hoppas jag, för jag tycker att de har gjort nytta. Jag kan också ställa mig tveksam till den formen av tillfälliga bidrag, men för att få den marknaden var det mycket viktigt. När det gäller den andra frågan har ju vi som äger våra bostäder dragit stor nytta av den lågräntepolitik som vi haft under den senare tiden. De som inte dragit så mycket nytta av den, där den inte alls kommit till någon nytta, är hyresrätterna. Jag tror att Ragnwi Marcelind kan titta på sina egna inbetalningar till bostadsfinansieringen och se hur mycket lägre boendekostnaden blivit under de senaste åren. Jag var med på den tiden när man betalade 14-15 % i ränta på villalån. Den som i dag vill köpa sig en bostad inser att priserna tyvärr ökar i samma takt som räntan sjunker, men det är faktiskt upp till marknaden att avgöra var det hela ska hamna. Den låga räntan har dock gynnat oss som äger våra bostäder och fortfarande har lån på dem.

Anf. 131 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Jag upplever att Helena Hillar Rosenqvist i stor utsträckning recenserar andras politik. Jag fastnade också för det som tidigare sades om att det inte finns några reservationer i betänkandet. Det tycker jag är ganska intressant att konstatera, särskilt med tanke på Gustav Fridolins inlägg i en tidigare bostadsdebatt. Då hade han väldigt många synpunkter på den förda politiken. Miljöpartiet skulle driva både lex Stockholm och mycket annat. Nu kan jag konstatera att man i Miljöpartiet kanske är både stolta och nöjda. Den fråga jag tänkte ställa till Helena Hillar Rosenqvist handlar om segregationen. Jag vill veta vad Miljöpartiet avser att göra åt den. I betänkandet anges det att Boverket ska ges i uppdrag att ta fram nyckeltal - detta för att man ska kunna studera hur det ser ut när det gäller segregationen. Folkpartiet har kommit med en rapport. Vi beskriver där hur det ser ut när det gäller segregationen. Ett sätt att komma åt det hela är att titta på boendet, exempelvis på frågan om att människor får äga sitt boende. Jag vill veta varför Miljöpartiet har ändrat uppfattning om ägarlägenheter. Vidare: Om kommunala bostadsföretag och kommuner är överens om att det är bra att ombilda hyresrätter till bostadsrätter, kan Miljöpartiet då tänka sig att gå med på det? Vi ser i dag exempel på att inte ens det räcker för att man ska kunna göra detta. Det finns många sådana exempel. Men tycker inte Miljöpartiet att det vore bra om alla av de närmast berörda var överens om att man kan få ombilda hyresrätt till bostadsrätt?

Anf. 132 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Vi har ett avtal om samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Den här mandatperioden är det budgeten som det rör sig om. Nu diskuterar vi ett budgetbetänkande, och jag kan lova, Nina Lundström, att vi har åtskilliga reservationer i övriga betänkanden. Jag antog att det var det här betänkandet vi talade om liksom om den recension av andra partiers politik som jag har tillåtit mig att göra. Jag trodde nämligen att vi var här för att kunna tala om varandras politik. Vidare gäller det de frågor som jag har och som jag inte haft möjlighet att ställa eftersom jag står så långt ned på talarlistan men som jag nu kan ställa till Folkpartiet. Jag ber att i kommande debatter få återkomma bland annat till de frågor som Nina Lundström tar upp. Som jag tidigare påpekat är min åsikt att vi av Hans Lind har fått bekräftat att segregationen har ökat i de områden med ombildningar som han har undersökt. Det manar inte precis till efterföljd. Det är inte tvärstopp för någonting. Jag vet att man gärna anser att det är fråga om en stopplag. Men det handlar om ett försvårande för ombildning och inte om ett idiotstopp, och detta vet Nina Lundström.

Anf. 133 Nina Lundström (Fp)

Fru talman! Ett sätt att se till att det byggs hyresrätter i stället för att satsa på kortsiktiga bidrag är att reformera hyressättningen, det vill säga att de som ska bygga hyresrätter - oavsett om det är kommunala bostadsföretag eller om det är privata aktörer - vet hur kalkylen ser ut, att den håller. Kommer Miljöpartiet att ställa upp på en reformerad hyressättning? Kan Miljöpartiet tänka sig att i framtiden sänka fastighetsskatten och förmögenhetsskatten? Detta påverkar hyreskostnaden. Anser Miljöpartiet att det här är något som man kunde göra något åt, i enlighet med Folkpartiets förslag? Tycker Miljöpartiet att de bullernormer som finns och att annan lagstiftning som gör att man stoppar byggandet, inte minst av hyresrätter, är rimliga? Det finns väldigt många olika typer av hinder för att öka bostadsbyggandet. Vi kunde höra här att Miljöpartiet ändå tvekar kring om investeringsbidragen varit speciellt bra. Det har varit viktigt med ett tillfälligt stöd, säger Helena Hillar Rosenqvist. Men det finns ju annat som man kan göra i stället. Min fråga är därför: Är ni i Miljöpartiet beredda att se över andra åtgärder som skulle vara oerhört mycket bättre och som skulle vara långsiktiga - något som jag förstått att Miljöpartiet gillar? Är alltså långsiktiga förutsättningar som gör att man kan bygga kontinuerligt utifrån bostadskonsumenternas behov och önskemål något som Miljöpartiet kan ställa upp på? Allra sist: Ser Miljöpartiet ägandet som en del av kampen mot segregationen - det vill säga att människor även i så kallade hundraprocentsområden ska kunna äga sin bostad?

Anf. 134 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Ursäkta, med det var alldeles för många frågor. Jag har inte mer tid än vad du har för att svara på frågor. Det var liksom ett rabblande av frågor om sådant som redan varit uppe. En del av svaren från förut kan jag säkert hålla med om - jag har inte noterat dem så otroligt noga. Jag är dock tacksam för passningen här. Vad jag skulle vilja se är fler byggprojekt där den som bygger också förvaltar fastigheten. Jag glömde det där förut, så det är bra att jag får tillfälle att säga det. Nina nämnde att Miljöpartiet tycker att det är viktigt med ett långsiktigt, hållbart byggande och boende. Däri ingår faktiskt den nämnda frågan. Det där är sådant som jag skulle vilja jobba med. De andra frågorna om hyresrätter, hyressättningssystem, fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är sådant som vi återkommer till i kommande betänkanden. Jag hoppas att jag då får riktigt goda möjligheter att utveckla de frågorna. Jag är den som kanske starkast har ifrågasatt trepartiöverenskommelsen. Alla ni andra tyckte att det var väldigt bra när vi fick det där klart för oss. Jag var, som sagt, den enda som ifrågasatte trepartiöverenskommelsen. Jag tyckte att det var lite ovanför folks huvuden och att det kunde bli så att man skulle vilja bli av med gamla hyresgäster. Jag har många synpunkter på de sakerna, men det är väl sådant som vi, som sagt, får återkomma till.

Anf. 135 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Jag begärde ordet när Helena Hillar Rosenqvist inledde mycket positivt om att Miljöpartiet är för mångfald i boendet. Wow ! Nu kommer Helena Hillar Rosenqvist, tänkte jag, att säga: Vi har ändrat oss när det gäller ägarlägenheterna - en gång till, skulle jag vilja tillägga. När ert förslag kommer upp kommer vi att stödja förslaget om att få ägarlägenheter även i Sverige. Nog är det väl, Helena Hillar Rosenqvist, en paradox att man kan äga sin bostad om den så att säga är på marken men inte om huset ställs upp. Nog är det väl en paradox här i Sverige att vi har det på det sättet. Jag har två frågor till Helena Hillar Rosenqvist. Tidigare hade jag ett antal frågor, men det var till hela vänsterkartellen. Jag har dock inte fått särskilt många svar. Något svar fick jag i samband med att Lilian Virgin var uppe. Därför måste jag kolla med Miljöpartiet. Vi kan ta två av de hinder för bostadsbyggandet som lästes upp och som Lilian Virgin var positiv till. Först gäller det infrastruktursatsningar, vägsatsningar, för att få i gång bostadsbyggandet. Landshövdingen i Stockholms län kom i april 2003 med en rapport, Vägskäl för bostadsbristen . Där konstaterar landshövdingen att man kanske skulle kunna bygga 56 000 lägenheter i Stockholmsområdet. Men 40 000 av dessa lägenheter är beroende av att det kommer pengar till trafik- och infrastrukturinvesteringar i Stockholms län. Tycker Helena Hillar Rosenqvist att det behövs? Det är min första fråga. Vidare gäller det bullernivåerna. I Sverige är det så konstigt, för samma regler gäller oavsett om man bygger i en storstad som Stockholm eller om man bygger ute på landsbygden. Var och en förstår att det, av naturliga skäl, bullrar mer i en storstad än det gör ute på landsbygden. Man måste alltså få helt andra regler, mer flexibla regler, när det gäller bullernivåerna. Min nästa, mycket enkla, fråga blir därför: Tycker Helena Hillar Rosenqvist att vi ska ha en ändring här så att det blir möjligt att bygga även i storstäder?

Anf. 136 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Det var två väldigt intressanta frågor. När det gäller den första frågan, den om infrastrukturen, vill jag säga att bostäderna faktiskt ingår i infrastrukturen. Den infrastruktur som Marietta de Pourbaix-Lundin frågar efter gäller främst vägar. Såvitt jag förstår är det väldigt många människor här som främst efterfrågar kollektivtrafik, så det viktigaste är att man bygger ut kollektivtrafiken. På liknande sätt är det i mitt län. Där bor det inte så hemskt mycket folk, bortsett från Linköping och i Norrköping. Vad man där försöker satsa på är spårvägsutbyggnaden. Kollektivtrafiken är alltså otroligt viktig. Vidare handlar det om hur man planerar de nya områdena. Det handlar om att det finns mindre köpcentrum och om att det finns en dagligvaruhandel som folk kan ta sig till. Marietta de Pourbaix-Lundin var kanske med när jag här talade om att ha rullatoravstånd till butiken. Det är väldigt viktigt hur vi planerar etableringar av stormarknader, outlet -butiker och annat sådant som gör människor otroligt bilberoende. Jag efterlyser alltså att planeringen fullföljs för kollektivtrafiken och även för dagligvaruhandeln och andra butiker i närheten av där man bor. Det är väldigt många människor som är störda av buller, och det gäller inte bara bullret från gatan och trafiken utan också fläktbuller och lågfrekvent buller. Det är en otroligt stor stressfaktor för många. Man kanske inte hör det lika mycket som man upplever det inom sig och som det påverkar kroppen. Jag tror att man kan göra väldigt mycket åt det, bland annat att man planerar lägenheterna så att den del av lägenheten där man ska sova är bortvänd från bullerstörningarna.

Anf. 137 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Fru talman! Men det mesta av kollektivtrafiken går faktiskt också på vägar och behöver vägar, så är det. Jag tror inte att man vill ha spårvagnar in i Stockholm utifrån till exempel där jag bor. Det behövs faktiskt vägar. I Stockholmsområdet har vi en gemensam bostads- och arbetsmarknad. Man bor inte precis där man jobbar, så man måste kunna förflytta sig. Jag utgår från att alla faktiskt inte har rullator, utan en del arbetar också, och då måste man kunna komma till sitt arbete. Jag tycker inte att jag fick något riktigt svar på min fråga. Det är bullret utifrån jag pratar om. Det är flera byggprojekt i Stockholms innerstad som har stoppats på grund av bullernivåerna och de bullernormer som gäller i dag. Det gör att bostadsbyggandet i Stockholm, där vi har 100 000 människor i bostadskö, inte blir av. Är det verkligen rimligt? I konsekvensens namn borde egentligen Miljöpartiet säga att de flesta som bor i Stockholms innerstad måste flytta, för de som redan bor där är utsatta för det buller som de som skulle flytta in skulle bli utsatta för. Det vore faktiskt konsekvent om man sade det. Vi vet alla att det i dag finns väldigt bra isolerande fönster. Man hör inte bullret inne. Men nu bygger allt på att man ska mäta bullret med öppet fönster, och där vet vi hur det fungerar i innerstan. Där fick jag inte heller något bra svar. Jag vet inte hur ni i vänsterkartellen ska få ihop det. Helena Hillar Rosenqvist tycker inte att det behövs vägar utan kollektivtrafik, och kollektivtrafiken går inte på vägar enligt henne. När det gäller bullret vill inte Helena Hillar Rosenqvist göra några större förändringar utan tycker att allting är bra.

Anf. 138 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Nej, Marietta de Pourbaix-Lundin, jag försöker bara komplicera det hela och påpeka att buller inte bara kommer utifrån. Jag är mycket väl medveten om det, eftersom jag själv lever i två helt motsatta miljöer, nämligen på Munkbron och ute på landet där jag kan ha alla fönster öppna dygnet runt utan att bli störd av så mycket ljud. Jag vill komplicera det hela lite. Om Marietta de Pourbaix-Lundin inte är nöjd med mina svar beror det antagligen på att jag inte levererade de svar som hon efterfrågade. Jag anser att infrastruktur i städer och i stadsbebyggelse för det mesta åtminstone borde bygga på kollektivtrafik och planering för det och på hur man förlägger dagligvaruhandeln.

Anf. 139 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Även jag blev glatt överraskad när Helena Hillar Rosenqvist sade att Miljöpartiet är för mångfald. Jag skrev "hoppsan". Jag tänker fråga lite om det. Det innebär också att Helena Hillar Rosenqvist håller med Centerpartiet om att vi ska utveckla hela landet, att människor ska kunna bo både på landsbygden och i staden. Då undrar jag: Hur ser Miljöpartiet på landsbygdsbornas möjligheter att ta sig till dagligvaruhandeln, till skolor och olika former av service? Hur ser Helena Hillar Rosenqvist på möjligheten att med en bil ta sig fram ute på landsbygden? Det är alldeles omöjligt att åka en buss som över huvud taget inte finns.

Anf. 140 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Mångfalden i boendet för mitt vidkommande består av att försöka värna om hyresrätten, med tanke på de hot som hyresrätten har varit utsatt för. Det har varit en kraftig attack från borgerligt håll och antagligen en from önskan från borgerligt håll att jag, efter det att utredningen om att äga sin lägenhet hade kommit, skulle svälja den med hull och hår. Nu var det så att vi kom överens om att vi skulle låta utreda saken och få en utredning som bland annat tar upp jämförelsen med Finland. Men vi kanske inte ska veckla in oss i det, utan mångfalden för mig är att värna om hyresrätten. Vi kommer till det den 19 januari, tror jag, när vi åter ska samlas här. Vi har en tendens i det här utskottet att prata om allting alltid. Att bo ute i glesbygden är inte lätt, det kan jag intyga som bor där själv. Nu har jag inte med mig den lapp som jag nästan ständigt haft med mig med uppgift om hur många glesbygdsbutiker som läggs ned varje år. Det är förfärligt många. Det spelar ingen roll att vi i kommunerna har möjlighet att stödja en glesbygdsbutik. Det är inte ett gynnande av en enskild, utan det är fullkomligt tillåtet och önskvärt. Men det hjälper inte om folk inte handlar i den butiken. Då tröttnar till slut handlaren. Det är ett väldigt stort problem. Hade vi den infrastruktur som nätet av glesbygdsbutiken skulle utgöra skulle vi inte behöva åka på våra vägar i riktigt samma utsträckning. Jag är ingen bilmotståndare. Jag skulle inte själv klara mig utan bil, men det gäller att samordna transporterna och massa annat. Vi har, förmodar jag, en ganska stor samsyn om de miljöfordon som vi ända håller på att utveckla i det här landet.

Anf. 141 Rigmor Stenmark (C)

Fru talman! Då vill jag gå till det som Helena Hillar Rosenqvist tyckte att vi skulle hålla oss till, nämligen utgiftsområde 18. Där står det bland annat i propositionen: Vidare föreslår regeringen att 4 miljoner kronor för 2005 förs över från anslag 31.5 - det är bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador - att användas för att utveckla och genomföra en miljöutbildning för byggnadsarbetare. Man för över det till Boverket. Man tar alltså pengar från Fonden för fukt- och mögelskador samtidigt som vi vet att den här fonden mycket väl behövs då flera och flera, främst barn och ungdomar, drabbas av allergisjukdomar. Varför går Helena Hillar Rosenqvist med på det? Det är lite anmärkningsvärt att Helena Hillar Rosenqvist är så snabb i sitt omdöme. När en person säger att det inte behövs så många studentbostäder som de samlade studentorganisationerna i landet säger behövs anammar Helena Hillar Rosenqvist vad en vd för ett studentlägenhetsföretag sagt och förkastar hela studentkåren. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Lite sakta i backarna, skulle jag vilja säga. Det har dessutom gått en alltför kort tid. Detsamma gäller den korta tid som vi hade att utvärdera hur omvandling från hyresrätter till bostadsrätter hade slagit. Helena Hillar Rosenqvist tar en persons åsikt, gör den till sin egen, förkastar andra möjligheter och säger att detta är hela sanningen. Det kan inte vara så. Lite sakta i backarna där också. Vi har ännu inte sett resultaten. Alla var överens i den hearing som var om att det var alltför kort tid för att göra denna utvärdering och dra några slutsatser.

Anf. 142 Helena Hillar Rosenqvist (Mp)

Fru talman! Vad gäller Fonden för fukt- och mögelskador har jag tyckt att det har varit väldigt viktigt att utbilda byggnadsarbetare. Det hänger till viss del samman med det här, för det handlar också om att förebygga att man bygger in fukt och mögel i husen. När vi ser att alla pengar inte går åt håller jag självklart stenhårt öga på de här fonderna. De har inte utnyttjats i den utsträckning som de hade behövts. Man behöver se över reglerna. Det blir lite för dyrt för den enskilde fastighetsägaren att åtgärda de här skadorna. Det kan jag hålla med om. Jag tycker inte att det är något fel att man utbildar byggnadsarbetare. Som vanligt blir det så mycket frågor. Det är begränsat utrymme för mig att svara på dem. Jag tycker att det är viktigt att lyssna när man är ute och träffar företrädare för studenterna och dem som ska tillhandahålla bostäder. Det står väldigt många i kö. Förvalta en kö kan man göra, och folk står i kö. Men vid två tillfällen har vi hört hur man delar in köandet i dem som står i kö och dem som är aktiva i kön. Det är två olika sätt att förhålla sig till kön. Det tycker jag att vi fick ganska klart för oss i Göteborg när vi var där. Det var intressant att höra. Jag förringar inte problemet på något vis och ställer inga vd:ar emot varandra. Det här är olika sätt att se. Det måste de som handhar köerna ha totalkoll på. När de talar om för oss hur det föreligger tycker jag faktiskt att vi kan lyssna på dem.

Anf. 143 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Det har talats mycket om hur Socialdemokraterna har drivit politiken de senaste tio åren. Egentligen, fru talman, är det ju så att med några mandatperioders undantag har Socialdemokraterna dominerat bostadspolitiken under 70 år, ända sedan 30-talets början. Vad är resultatet? Jo, dessvärre en misslyckad bostadspolitik, omfattande bostadsbrist i storstäderna och stora överskott i glesbygderna. Det är bostadsbrist i varannan kommun, 100 000 bostadssökande i Stockholmsregionen och 26 000 tomma lägenheter i glesbygdskommunerna eller stagnerande kommuner. Inte ens om man anställde Stålmannen som bostadssamordnare kunde man använda de 26 000 tomma lägenheterna för att trycka in Storstockholms bostadssökande. Varför har det inte byggts bostäder där det har behövts? Och varför har det byggts bostäder där det uppenbarligen inte har behövts? Det är frågor som de socialdemokratiska bostadspolitikerna borde sätta sig ned och tänka på. Är det måhända något systemfel i den socialdemokratiska bostadspolitiken? Misstanken gnager säkert hos många socialdemokrater. Vad blev det av resultaten, de goda billiga bostäder i mängd som de bostadspolitiska systemen enligt vallöftena skulle ha givit oss? Raden av misslyckade bidragssystem för bostadsbyggandet talar ett tydligt språk. Hur gick det med den hyresreglering som krigsåren skapade? Hur gick det med paritetslånesystemet som sköt ränteskulderna framför sig tills de blev så tunga att det inte gick att skjuta på dem längre? Hur gick det med de garanterade räntelånen som till sist höll på att få statsbudgeten att kantra? Hur har det gått med de kommunalt styrda hyrorna i bruksvärdessystemet när hyrorna på politiska initiativ, som exempelvis i Stockholm, sattes så lågt att det inte var ekonomiskt möjligt att bygga något nytt? Fru talman! Försöken att införa planhushållning på bostäder är lika många som dess misslyckanden. En politik som ger konsumenterna möjlighet att inom ramen för de egna resurserna genom fritt val styra de ekonomiska förutsättningarna för vad som ska byggas är vad vårt samhälle behöver. Då kan tillgången på önskvärda bostäder öka och byggandet av bostäder i glesbygder som misslyckade lockbeten för eventuella arbetsplatsetableringar undvikas. Nu finns det ju olika uppfattningar om planhushållningens attraktivitet. Men jag tror att de flesta ändå är överens om att om man tillämpar planhushållning och försöker dra åt det hållet måste man hålla god ordning på sina siffror. Slarv får förödande effekter i ett planhushållningssystem. Att det på en minutiöst reglerad marknad uppstår brister och därmed följande grå och svarta affärer är knappast förvånande. Sådant kan iakttas överallt. Rabatterade hyror och förbigående av bostadsköer, till och med datjor, förekommer rentav även i vårt välordnade samhälle. De senaste veckornas avslöjanden visar brutalt och tydligt att det förekommer i stor utsträckning även hos dem som borde veta bättre, vare sig det gäller ombudsmän, politiker eller andra, för all del direktörer också. Nu får de som har skämt ut sig ta ansvar för vad de har gjort. Någon har frågat här tidigare vad man ska göra för att få en bättre tingens ordning. Vi kan lära oss av bostadsrättsmarknaden som en gång i världen var reglerad och som vidhäftades samma problem med folk som gick omkring med svarta pengar och kontakter. I dag är den ren, därför att det är en öppen marknad där var och en kan se vad som händer. Priserna noteras. Ingen behöver bli lurad. Att köer, brister och byråkratisk planhushållning leder till missbruk är inget förvånande eller nytt. Vad som är mer förvånande är att de som styr den reglerade bostadsmarknaden gång på gång visar slarv med siffrorna i sin administration. Vanligen inskränker det sig väl till mindre frågor, men i samband med bostadsavsnittet i årets budgetproposition har det varit exceptionellt. Sista kvällen innan utskottsbetänkandet måste justeras för att passa in i kammarens planering kunde de som satt framför sina datorer se att utskottsmajoriteten krävde att utskottet skulle väcka ett utskottsinitiativ som utökar regeringens bemyndigande till att spendera 36 miljoner kronor på Byggkostnadsdelegationens fleråriga byggprojekt. De som inte satt vid sina datorer fick vänta med att häpna tills dess att de kom till Riksdagshuset inför sammanträdet klockan nio dagen efter. Häpna var just vad det fanns anledning att göra. För som skäl för ett så sent utskottsinitiativ anfördes att departementet tappat bort och glömt att ta med vad man önskade, och nu var det sista chansen att rätta till saken. Precis som om man inte hade haft möjlighet att rätta till sina uppgifter under de nära två månader som gått sedan budgetpropositionen lämnades! Att oppositionen inte ens får en sportslig chans att sätta sig in i majoritetsförslagen bryr man sig uppenbarligen inte om. Vilken hänsynslöshet mot utskottet är inte detta! Vilken nonchalans mot hela budgetprocessen! Regeringskansliet har ökat från 2 435 tjänstemän år 2000 till 3 642 år 2004, det vill säga med 50 %. Man frågar sig hur regeringen drar nytta av sina skickliga tjänstemän. Det är uppenbarligen inte för att hålla rätt på Bostadsdepartementet och ge gott underlag för riksdagen att bedöma regeringens förslag. Fru talman! I det här läget är det inte bara myglarna på bostadsmarknaden i regleringsiverns bakvatten som har anledning att skämmas. Hela vänsterkartellen har anledning att skämmas. Skäms hela vänsterkartellen! Så där gör man inte!

Anf. 144 Sten Lundström (V)

Fru talman! Det är inte utan att det är härligt att höra en riktig högerpatriark höja rösten och säga till oss andra att vi ska skämmas, att få höra riktig, härlig, gammaldags högerpolitik. Att titta tillbaka bostadspolitiskt är naturligtvis intressant. Man talar om ett totalt misslyckande. Det är ett misslyckande att vi byggde en miljon bostäder på tio år som gjorde att folk fick någonstans att bo. Det är ett misslyckande att mina föräldrar kunde flytta från en etta med toalett på gården till en nybyggd tvårumslägenhet. Det är naturligtvis ett misslyckande att folk har fått möjlighet att bo bra. Det är naturligtvis ett stort misslyckande att arbetarklassens barn fick ett eget rum så att de kunde sköta sina studier och därmed också öka sina möjligheter i samhället. Det är ett stort misslyckande alltihop - om vi ska tro Carl-Erik Skårman. Carl-Erik Skårman talar om myglarna på bostadsmarknaden. Ja, tar du bort regelverken, tar du bort bostadsförmedlingarna, tar du bort bostadsanvisningslagen, tar du bort förutsättningarna att överklaga att du inte har fått en bostad, då ökar möjligheten för myglarna. Vi är överens. Vi ska bekämpa myglarna på bostadsmarknaden. Det kan vi göra tillsammans - men inte genom att göra myglarnas sätt att skaffa sig bostäder till det regelverk som finns. Det är inte att komma till rätta med myglarna. Det är att komma till rätta med problemet på ett helt annat sätt, nämligen att det blir fullt lagligt att vara myglare. Det är den politiken som Carl-Erik Skårman talar sig varm för: Lämna över allting till marknaden! Låt plånboken bestämma vem som ska få bo och inte bo! Har vi tur kommer sedan den här marknaden att producera en och annan bostad också till dem som inte är särskilt lönsamma att ha i sitt hägn. Carl-Erik Skårman, du är urtypen för en patriark på högerkanten! Det är kul med sådana också.

Anf. 145 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Om det är att vara urtypen för en patriark på högerkanten att vilja bygga bostäder som folk vill ha är jag gärna en patriark på högerkanten. Jag vet att Sten Lundström inte är det. Han vill nämligen ha regleringar, och regleringar är förutsättningen för att det ska gå att mygla. Det är då man kan utnyttja sina kontakter för att gå vid sidan om reglerna. Det är då man kan skaffa sig datjor bortåt Nynäshamn. Det är då man kan betala svart för att slippa de regler som finns. Jag tror att Sten Lundström försöker slå blå dunster i ögonen på folk när han vill förneka att det är just reglerna som är orsaken till att myglarna har sådana framgångar. Jag tycker inte att det var tråkigt att Sten Lundströms föräldrar kunde skaffa sig en större lägenhet, lika lite som jag tycker att det är tråkigt att Ernst Wigforss föräldrar kunde köpa sitt hus, vilket han i sina memoarer uppskattar mycket då det gav familjen en större säkerhet att vara mindre beroende av godtyckligheten i ett hyresförhållande. Jag hoppas att Sten Lundströms föräldrar också hade den möjligheten. Det skulle ha gett familjen större säkerhet att kunna äga och disponera sin bostad själv. Det är någonting jag önskar alla. Jag beklagar att Gunnar Sträng inte är kvar. Egnahemsfolket är vårt folk, sade han. Han stödde också den tanken, liksom Ernst Wigforss. Men den moderna socialdemokratin hoppar av detta.

Anf. 146 Sten Lundström (V)

Fru talman! Blå dunster är väl ungefär det sista jag försöker slå i ögonen på folk, men det är en annan sak. Jag för en röd politik. Nej, jag har ingenting emot egnahemsbyggandet. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att folk kan bygga sin egen villa eller till och med köpa en villa byggd av någon annan - ägd av banken, vanligtvis, för tid och evighet. Jag har ingenting emot det. Jag har heller ingenting emot bostadsrätten, som är den form jag själv valt att bosätta mig i. Framför allt har jag absolut ingenting emot hyresrätten och alla de människor som behöver hyresrätt, precis som mina föräldrar gjorde under hela sin livstid - eller nästan hela; i slutet köpte de en bostadsrätt. Men jag har väldigt mycket emot en bostadsmarknad där det är plånbokens storlek som helt avgör din förutsättning att bo. Det är det som Carl-Erik Skårman företräder. Det är den tanken Carl-Erik Skårman har. Det är plånboken och marknaden som ska styra hela bostadssektorn. Det finns alltid förlorare på en marknad. Det finns de som det inte är lönt att bygga för därför att de inte har något marknadsvärde, och det finns ett marknadsvärde som gör att en del människor aldrig kommer att kunna bli delaktiga. Dessutom har vi behov av hyresrätter inte minst för att kunna ha en arbetsmarknad som är flexibel, där folk har möjlighet att röra på sig. Jag ska bara ta upp en punkt till. Det finns en myt i diskussionen om vad som byggdes i glesbygden, nämligen att man byggde för skojs skull eller därför att man hade vissa förhoppningar om att det skulle flytta dit folk. Det mesta av det som har byggts har en gång i tiden byggts därför att man på bruksorterna hade behov av industriarbetare. Man hade behov av skogsarbetare. Så byggde man bostäder åt de här människorna. Problemet är att en omstrukturering, som det i sig inte är något större fel i, innebar att dessa arbetstillfällen försvann, och därmed försvann också hyresgäster från de här bostäderna. Det innebär att ungdomar på de här orterna väljer, med all rätt, att söka sig hemifrån, gå in på universitetet eller bara sticka i väg och prova någon annan del av livet. De tomma bostäderna beror på bristen på arbete i glesbygden, inte på att man byggde fel.

Anf. 147 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! En förutsättning för den socialistiska detaljpolitiken är att vi har en brist. Det är nämligen då det ges möjlighet att gå in och detaljstyra efterfrågan, manipulera människor från deras egentliga önskningar och på det viset kunna styra hur människor bor, allt utifrån ideologiska önskemål. Det är det stora sveket mot människorna och det som ger förutsättningarna för mygel, för kringgående av regler och för att ge den som har goda kontakter och nära kunskaper om hur saker och ting fungerar möjlighet att tricksa sig fram på bostadsmarknaden. Det behöver inte nödvändigtvis vara så att man går förbi existerande lagar, men man bryter mot den faktiska moralen, något som uppenbarligen har skett i många fall i fackföreningarna. Detta kräver att det finns regler som det går att bryta emot. Därför är de som vinner på ett regleringssamhälle också de som på det här sättet kan dela ut favörerna.

Anf. 148 Lilian Virgin (S)

Fru talman! Tänk vad rätt jag hade när jag visste vad Carl-Erik Skårman skulle ta upp och att han skulle kritisera vårt initiativ om bemyndigande till regeringen! Utskottet anser att verksamheten vid Byggkostnadsforum skulle underlättas och att det är betydelsefullt att pilotprojekt kan genomföras med längre tidsperspektiv. Det var därför vi föreslog det här initiativet. Anslaget finns, och det handlar alltså om användningen av pengarna. Moderaterna tycker dock inte om detta. Vi ska inte ha något Byggkostnadsforum. Vi ska inte ha en byggsamordnare - inte ens om det var Stålmannen som var byggsamordnare, hörde vi. Det är ändå roligt att se vilket engagemang det finns i bostadsfrågorna trots att Moderaterna inte vill ha någon bostadspolitik. Vi tycker i stället att det här förslaget är bra och att det ska kunna användas smidigt. Då ställer jag mig frågan: Vad hade Carl-Erik Skårman gjort om han också hade tyckt att detta var ett bra förslag och att vi behöver Byggkostnadsforum för att få i gång byggverksamheten? Hur hade han gjort om han tyckt att denna verksamhet behövdes?

Anf. 149 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Lilian Virgin ska noga notera att det jag kritiserade var regeringen och regeringens sätt att hantera detta. Jag menar att regeringen hänsynslöst har trampat på utskottet. Inte minst dess socialdemokrater har verkligen fått trycka näsan i mattan därför att regeringen har slarvat. Privat tycker jag att det är illa handlat mot utskottets ledamöter. Jag har förståelse för om Lilian Virgin känner sig illa behandlad av regeringen. Om det inte hade funnits ett bra förslag i samband med den här propositionen skulle jag naturligtvis ha tagit upp detta med departementet på ett tidigt stadium och sagt att det här måste ni ändra på. Kanske hade jag lämnat en motion i anslutning till propositionen för att på det sättet rätta till det som regeringen inte lyckades åstadkomma på ett bra sätt. Det är alltså en kvalitet på regeringsarbetet som jag tycker är illa. Det gör att det är väldigt tveksamt vad regeringen kan åstadkomma framöver i alla sina planerarambitioner om det ska gå till på det här sättet. Det är inte första gången faktiskt. Det finns tidigare exempel på underlåtenhetssynder från departementets sida i det här avseendet, och det tycker jag är mycket oroväckande. Särskilt när man har sådana ambitioner att planera i detalj hur människorna ska ha det i vårt land kan man väl inte slarva på det här viset och lämna sina kamrater i riksdagen att stå här och skämmas.

Anf. 150 Lilian Virgin (S)

Fru talman! När Carl-Erik Skårman stod i talarstolen sade han att vi skulle skämmas i utskottet. Nu säger han att det inte är oss han kritiserar utan regeringen. Men jag känner inte att regeringen har trampat på utskottet utan att vi har kommit fram till en praktisk lösning, och jag skäms inte för det. Jag tycker att man ska kunna använda de initiativ som är möjliga och rätta till saker om man behöver göra en mer praktisk hantering. Men det var det. Nu vill jag bara passa på att till utskottskansliet och ledamöterna i bostadsutskottet samt även till talmannen och kammarkansliet säga tack för i år och önska er allihop en god jul.

Anf. 151 Carl-Erik Skårman (M)

Fru talman! Hela vänsterkartellen ska skämmas när man har en sådan ledning som inte kan sköta sig bättre. Det är därför ni ska skämmas allihop. Men orsaken till det är regeringen. Med detta önskar jag också gärna god jul.

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 152 Lars Tysklind (Fp)

Fru talman! Jag står naturligtvis bakom alla Folkpartiets reservationer i betänkandet, men jag yrkar också bifall till reservation nr 13, så delar Nina och jag det yrkandet. Min partikollega Nina Lundström har tidigare i debatten gett en bra bild av den liberala bostadspolitik Folkpartiet står för. Jag ska endast försöka komplettera den bilden, men det blir naturligtvis en del överlappningar. Det kan inte hjälpas. Vi har som huvudtes i Folkpartiet att bostadspolitiken ska utgå från de enskilda bostadskonsumenternas behov och att deras val av bostad står i centrum. Vi gör det i och för sig lite enkelt för oss. Vi behöver inte värdera olika upplåtelseformers värde och användning. Vi låter bostadskonsumenten ta det beslutet. Det innebär naturligtvis att vi måste skapa regelverk från statens sida som gör att det blir möjligt att verkligen göra de här valen. Vi anser att dagens politik, som har nämnts många gånger av de borgerliga ledamöterna, faktiskt har stora inslag av förbjudande, hindrande och stoppande. Det har det getts exempel på. Det är subventionssystemet, allmännyttiga bostadsbolag, nej till ägarlägenheter och svårigheten att omvandla till bostadsrätter. Det sistnämnda är kanske det tydligaste exemplet, när enskilda bostadskonsumenter verkligen vill ta ansvar för sitt boende, få kontroll över kostnader och så vidare. Fru talman! Det är helt klart att bostadspolitiken måste byta inriktning mot att tillåta, ta bort hinder och göra enskildas valmöjligheter verkliga. På något vis har mycket handlat om hur vi ska administrera bristen. Men jag skulle vilja höja blicken lite grann. Lösningen är naturligtvis att man bygger mer så att man kan täcka efterfrågan. Det har tagits upp många synpunkter på detta i debatten, men jag vill lyfta fram några saker som vi i Folkpartiet tycker är viktiga områden. Det är att grundläggande strukturer måste förändras för att ge förutsättningar för ökat byggande. Jag vill börja med konkurrens på byggmarknaden. Ytterligare konkurrens inom byggandet krävs både för att öka byggandet och för att pressa ned byggkostnaden. Folkpartiet har tillsammans med övriga tre borgerliga partier utvecklat denna fråga i reservation nr 13. Vi anser att Konkurrensverkets roll ska stärkas genom att resurser koncentreras där och att verkets uppdrag att övervaka konkurrensen inom byggsektorn görs tydligare än i dag. Till exempel bör Boverkets resurser inom området överföras till Konkurrensverket. Då jämställs den här marknaden med andra branscher på ett helt annat sätt. En viktig del är att göra det lättare för utländska aktörer att komma in på den svenska marknaden. För att EU:s regler om fri rörlighet för varor och tjänster ska kunna fungera fullt ut måste även informella hinder tas bort, som krånglig byråkrati och en stelbent arbetsmarknad. Folkpartiet har i sin bostadsmotion också tagit upp problemet med svartarbete inom byggbranschen, som ur konkurrenssynpunkt naturligtvis missgynnar seriösa företag. När vi talat om det som behövs har vi använt oss av uttrycket Operation byggsanering, som en jämförelse med det begrepp man använde för några år sedan när det gällde krogsanering, som man har haft relativt stor framgång med i den branschen. Nästa punkt som det naturligtvis finns en del enighet om är infrastruktur som förutsättning för byggande. Reservation 16, som också är en gemensam borgerlig reservation, handlar om detta. Folkpartiet har i en motion lyft fram problematiken att beslut om att bygga bostäder och att bygga infrastruktur ofta ligger i olika beslutsförsamlingar. Regering och riksdag bekostar infrastrukturen på många områden medan kommunerna ska besluta om byggandet. Exemplet från landshövdingen i Stockholm belyser detta mycket väl. Det är bara att konstatera, som också har nämnts förut, att infrastruktursatsningar är en grundförutsättning för ökat byggande inom många områden. Vi såg vilken vikt detta har vid besöket i Göteborg, som har nämnts några gånger. Vi var även på norra älvstranden och såg hur man byggde ut. Det visade sig att infrastrukturen sviktade ganska snabbt om man inte hade med den i ett tidigt skede i planeringen. Från Folkpartiets sida har vi i andra sammanhang lagt fram förslag om alternativ finansiering vid infrastrukturutbyggnad. Det förutsätter att staten ändå tar ansvar för dessa investeringar och att de inte ersätts av kommunernas ansvar, som utskottsmajoriteten tar upp. Det är klart att kommunerna i vissa lägen har ett ansvar. Men det kan aldrig ersätta statens övergripande ansvar för de stora infrastruktursatsningarna. Sedan kommer jag till en tredje punkt som heter bostadsfinansieringsfrågor. I utskottstexten kan man läsa att det finns flera skäl att nu börja diskutera formerna för den framtida bostadsfinansieringen. Då kan man ställa en berättigad fråga, fru talman: Varför först nu? Det är egentligen helt onödigt att ställa frågan eftersom jag kan läsa mig till svaret i betänkandet. Det står att läget på bostadsmarknaden har nödvändiggjort tillfälliga insatser såsom investeringsbidrag och investeringsstimulanser vilka gjort att behovet av en mer permanent förändring av statens bostadsfinansieringsinsatser fått stå tillbaka för beslut som kan få snabbt genomslag. Det är inget exakt citat. Från vår sida i Folkpartiet anser vi att man har gjort ett stort tankefel. Detta har egentligen inte bidragit till något positivt på bygg- och bostadsmarknaden utan bara skapat osäkerhet om vilka regler som ska gälla från tid till annan. Det intressanta är att den här marknaden gång på gång faktiskt har efterfrågat långsiktiga och stabila regler. Enligt Folkpartiets förslag är en grundläggande översyn av statens roll i finansieringssystemet helt nödvändig. Även räntebidragssystemet måste ingå i utredningsuppdraget. Målet är just ett långsiktigt stabilt system i motsats till dagens ryckighet. Vi vill även att enskildas möjligheter att välja upplåtelseform sätts i fokus. Möjligheter för hushåll med lägre inkomst att äga sin bostad bör speciellt uppmärksammas i översynen. Man kan sammanfatta att vi inte tycker att man ska jobba med de stora produktionsstöden utan att man ska sätta den enskilda individens möjligheter i centrum. Det är viktigt att även ha lite internationella utblickar och se vilka erfarenheter som finns i utlandet. Det finns många länder som har lyckats mer eller mindre med detta. Det är kanske svårt att efterapa precis, men det finns erfarenheter att hämta. När det gäller översynen av finansieringssystemet kan man i Vänsterpartiets reservation - det framgår med all önskvärd tydlighet - se att partiet vill ha en inriktning på fortsatta statliga investeringsstöd av mer permanent typ. När det gäller utskottsmajoriteten är man milt sagt lite diffus i frågan om hur man egentligen vill gå vidare. Är Socialdemokraterna också av den åsikten att det är den inriktningen man jobbar med, det vill säga att investeringsstöd till produktionen ska lösas? Det vore intressant om någon i något sammanhang kunde ha synpunkter kring vad som är den grundläggande idén i den framtida bostadsfinansieringen. Jag önskar alla närvarande god jul - ingen glömd.

Anf. 153 Sten Lundström (V)

Herr talman! Jag vill bara kort förklara vad vi säger. Det är ett investeringsstöd för produktion men också mycket tydligt kopplat till boendekostnad. Det är grunden för vårt förslag. Det ska inte utgå något stöd om det inte går att prestera ett bygge med rimliga hyresnivåer. Orsaken till att jag begärde replik har snarare att göra med konkurrensutsättning. Vi är överens om att byggsektorn behöver konkurrensutsättning för att få ned byggkostnaderna. Det som gör mig lite orolig är när man pratar om utländsk arbetskraft. Därför vill jag ställa några tydliga frågor till Lars Tysklind. Tycker Lars Tysklind att det är rimligt att byggnadsarbetare som har tillkämpat sig kollektivavtal med rimlig lön för sitt arbete ska konkurreras ut av till exempel lettiska arbetare som jobbar för helt andra timlöner? Är det det som är konkurrens enligt Lars Tysklind? Ställer Lars Tysklind upp på den gamla traditionen att en svensk arbetare eller en som arbetar på svensk arbetsmarknad lyder under de kollektivavtal som finns i det här landet?

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 154 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Låt oss se på utländska företags möjligheter att komma in på den svenska marknaden. Vi har ett tydligt exempel i Vaxholm. Problemet är att vi inte kan hantera frågan. Vi har hamnat i det läget att ett EU-företag har kommit till Sverige och anser sig ha fri rätt att komma hit. Man har en regering bakom sig. Å andra sidan har vi också en regering och fackförening bakom oss. Här måste naturligtvis finnas ett system för detta. Det kan inte vara så att så fort ett utländskt företag kommer hit ska frågan om hur det ska gå till avgöras i arbetsdomstolar. Jag anser naturligtvis att om man jobbar på den svenska arbetsmarknaden ska man ha lön efter svenska avtal. Sedan finns det övergångsregler kring hur länge man är här. I dagsläget är det svårt för ett utländskt företag att över huvud taget förhandla till sig ett läge om minimilöner. Även om företaget går in på en minimilönenivå godkänns inte det heller. Är det rimligt att en svensk byggarbetare blir utkonkurrerad av någon som gör arbetet billigare? Det kan hända att de utländska företagen också kan importera material billigare. Det är en verklighet som finns i de flesta branscher att den som gör jobbet billigast och bäst blir den som levererar.

Anf. 155 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det är inte helt lätt att förstå vad Lars Tysklind säger. Det har inte ett dugg med dialekten att göra. Den förstår jag alldeles utmärkt. Det finns ingen, vad jag vet, som har protesterat mot att ett lettiskt företag eller något annat företag bygger en skola i Sverige. Det är det det här handlar om. Det handlar om att när man jobbar på den svenska arbetsmarknaden jobbar man under svenska kollektivavtal. Minimilöner är en av de saker som inte finns på svensk arbetsmarknad. Det är kollektivavtalen som styr lönesättningen. Det är ingenting som hindrar samma företag om de kan bygga billigare att komma hit och bygga skolan, under förutsättning att arbetskraften jobbar under svenska kollektivavtal. Om det finns brister får vi väl skärpa lagstiftningen, Lars Tysklind, så att vi kan garantera att de svenska kollektivavtalen gäller för dem som finns på svensk arbetsmarknad. Jag är inte heller särskilt glad över att Arbetsdomstolen eller EG-rätten eller någon annan ska avgöra löneförhållandena på svensk arbetsmarknad. Vi har haft en lång tradition med den fria förhandlingsrätten som vi ska slå vakt om. Risken är att vi får se något annat, till exempel en statlig lönepolitik, som inte är särskilt ovanligt runtom i världen, med garanterade minimilöner och annat - som vi till exempel ser i USA. Vi måste slå vakt om den fria förhandlingsrätten och kollektivavtalen. Det kan vi säkert göra tillsammans i riksdagen, men jag är inte riktigt säker på att jag förstod Lars Tysklind alldeles rätt.

Lars Tysklind (Fp)

Anf. 156 Lars Tysklind (Fp)

Herr talman! Jag kanske använde fel ord i sammanhanget, och då får jag be om ursäkt för det. Jag ställer mig bakom att vi ska värna kollektivavtalen. Men det finns även lägstalönenivåer, och det vore rimligt om vi även använde dem. Många länder i övriga Europa har minimilöner. Det är kanske inget vi ska eftersträva, men vi måste ha något som åtminstone går att använda i systemet. Annars blir det mycket informella hinder för utländska företag att ta sig hit i alla fall. Det måste finnas en arbetsmarknad som trots allt fungerar för ett utländskt företag att jobba på.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 157 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Det har gått lång tid. Vi har diskuterat i flera timmar. Det står att jag ska använda tio minuter, men jag kommer nog inte att använda hela den tiden. Dessutom har jag gett bort lite av tiden till den förste talaren i vår debatt. Det här är den årligen återkommande och omfattande budgetdebatten. Den är stimulerande på många olika sätt. Det har varit en frisk debatt här, och det har framkommit klara skiljelinjer mellan de olika politikgrupperingarna. Det här är också en möjlighet för alla partier att föra fram sina förslag i budgetprocessen, vilket vi naturligtvis tar vara på. Jag ska kommentera några ytterligare områden som vi kristdemokrater tar upp i våra bostadspolitiska motioner och som innehåller konkreta budgetförslag. De framkommer också i de kristdemokratiska reservationerna och i det särskilda yttrandet. För att inte ytterligare förlänga voteringen framöver har jag inga ytterligare yrkanden, men jag står naturligtvis bakom de kristdemokratiska reservationerna och det yrkande som har lagts fram förut. Vi har också ett omfattande särskilt yttrande, vilket betyder att vi kristdemokrater inte deltar i beslutet under punkt 1. Jag ska ta upp några områden som har berörts här. Vad jag förstår återkommer Maria till några av områdena. Det gäller först bostadsbidragen. Den förändring av bostadsbidragssystemet som Socialdemokraterna genomförde 1997 har faktiskt drabbat många barnfamiljers ekonomi hårt. Den har flera anmärkningsvärda brister ur en fördelningspolitisk synvinkel. Vi kristdemokrater har under flera år krävt en ordentlig genomgång och en utredning som konstruerar ett bättre bidragssystem. En översyn bör snarast göras av bostadsbidragsreglerna och av de konsekvenser de lett fram till. Regeringen har, precis som har sagts här, aviserat att man ska återkomma till riksdagen med en proposition om förbättrade regler för just bostadsbidraget under 2005. Vi ska kanske lätta lite på förlåten och ta reda på hur det går i det arbetet när det gäller översynen av bostadsbidragen. Vi tror att det tar lite tid för ett nytt system att träda i kraft, och därför föreslår vi flera förändringar i det nuvarande regelverket, för att få bort de värsta orättvisorna. Kristdemokraterna satsar 450 miljoner kronor på bostadsbidragen utöver regeringens budget för 2005. Endast bostadsbidraget kan sägas ha en särskild inriktning mot de resurssvaga hushållen särskilt. Barnomsorgssubventionerna gynnar i dag de resursstarka hushållen. Föräldrapenningen följer förälderns inkomst innan barnet har fötts. Barnbidraget utbetalas lika till alla. Låt mig bara nämna några av de konkreta förslag till ändringar som vi lägger när det gäller bostadsbidragen. 1. Avstämningsperioden för beräkning av bidraget bör göras kortare. Den nuvarande årsvisa avstämningen är alltför lång och ger oönskade effekter. På grund av inkomstförändringar får alltför många för lite eller för mycket i bidrag. Det slutar i många fall med stora återbetalningskrav. 2. En höjning med 100 kr per barn och månad till de hushåll med barn som är berättigade till bostadsbidrag. 3. Den samlade familjeinkomsten ska läggas till grund för bostadsbidraget. 4. Inkomst understigande 20 000 kr för hemmaboende barn under 20 år ska inte ingå i underlaget när man räknar fram bostadsbidraget. Genom dessa åtgärder som vi föreslår rättas de värsta orättvisorna till i dagens system. Men på sikt är naturligtvis inte detta tillräckligt, utan bostadsbidragen måste förändras i sin helhet. Vi kanske får höra mer från nästa talare om vilka förbättringar ni föreslår. Jag vill också säga någonting om studentbostäder, som har varit uppe på agendan tidigare i dag. För att kunna börja studera på universitet eller högskola måste man ha en bostad. De senaste åren har det skett en enorm expansion på universitetsorterna, och det innebär att alla universitet har problem med att skaffa bostäder till alltfler studenter. Man skulle kunna säga att det minsann inte bara är att öka antalet studieplatser. Både staten och kommunerna har ett stort ansvar för bostadssituationen för studenterna. Studenternas bekymmersamma boendesituation beror också på bristen på bostäder i samhället i allmänhet. Den långsiktigt viktigaste förändring som behövs för att också alla studenter ska kunna skaffa sig en bostad är ett ökat byggande totalt. Först och främst anser vi kristdemokrater att det ska finnas en tydlig koppling mellan antalet studieplatser och bostadsmöjligheterna på högskoleorterna. Tilldelningen av nya studieplatser bör ske med beaktande av hur bostadsmöjligheterna ser ut i den aktuella kommunen. Vi menar att det behövs en särskild bostadspolitisk stimulans också för studentbostäder. Vi föreslår därför att ett nytt investeringsbidrag inrättas. Det investeringsbidrag för studentbostäder som fanns tidigare har fungerat bra och har haft avsedd effekt. Vi har stött detta bidrag även om kritik riktats mot att regeringen vid upprepade tillfällen har ändrat villkoren. Det är ett av bekymren med regeringens bostadspolitiska tillfälliga stimulanser att de blir svårtolkade och att en ryckighet uppstår. En annan åtgärd som vi tror skulle ge fler bostäder till studenter är att skattebefria uthyrning för privatpersoner av lägenheter eller delar av hus eller lägenhet till studenter. I dag är det inte lönsamt på grund av skattesystemet, och därför avstår husägare. Det finns massor av fritidshus och även villor som står tomma periodvis. Det enklaste sättet att få i gång andrahandsuthyrningen vore att lyfta ut den ur hyresregleringen och ur skattesystemet. I vårt grannland Norge finns ett sådant system, där man kan hyra ut en del av sin bostad som inte överstiger 50 % av kvadratmeterytan utan att behöva betala skatt. Genom denna åtgärd skulle fler studenter få en bostad även i vårt land ganska snabbt. Jag är medveten om att uthyrningsfrågan naturligtvis i första hand är en skattefråga, men det vore intressant att höra regeringspartiets konkreta recept för att få fram betydligt fler bostäder till studenterna. Vi kanske kan få höra det här.

Anf. 158 Maria Öberg (S)

Herr talman! I dag har vi här i kammaren länge och väl debatterat bostadspolitiken som helhet, men jag hade tänkt rikta in mig endast på bostadsbidragen och deras roll som ett viktigt bostadspolitiskt verktyg. För oss socialdemokrater är en god bostad en social rättighet. Boendet är en grundläggande del av välfärden. Känslan som ett eget hem ger kan aldrig underskattas. Friheten, allvaret och ansvaret börjar där, i ens första egna hem. Det finns stora klyftor i boendet, framför allt kanske när det gäller storstadsregionerna. Men det finns också helt olika förutsättningar mellan olika delar i en och samma kommun. Vi vet att segregationen i boendet följer med barnen och ungdomarna in i skolan och med de vuxna in i arbetslivet och kulturlivet. Vi kan inte acceptera att boendet cementerar klassklyftor. Alla ska ha råd att bo bra. För många, inte minst barnfamiljer, går en alltför stor del av den disponibla inkomsten till boendet. Därför är bostadsbidraget viktigt för många grupper med låg betalningsförmåga för att man ska kunna tillhandahålla en god boendestandard. Vi har en genomgående hög och relativt jämn boendestandard i Sverige. Att sträva efter någonting annat är inte acceptabelt för oss socialdemokrater. Lösningen finns faktiskt inte i att några grupper ska nöja sig med sämre standard. Bostadsbidraget ska tillsammans med andra stöd användas för att förbättra boendestandarden för människor med låg inkomst. Men det är framför allt barnfamiljernas boendesituation som ska säkerställas. Herr talman! Jag sade för en kort stund sedan att boendestandarden är relativt jämn, men vi har lärt oss att det är just barnfamiljerna som har en mindre bostadsyta och färre rum per person. Tyvärr är det barnfamiljerna som är trångbodda. Men det ska också tilläggas att trångboddheten har minskat de senaste tio åren, och det är bra. Därför är det så viktigt att just se att det ofta är bostadsbidraget som gör det möjligt att efterfråga en bostad som motsvarar familjens behov. Familjeutredningen gjorde för några år sedan i sitt arbete också en översyn av bostadsbidraget. Av kommitténs betänkande framgår att bostadsbidraget har fyllt sin funktion. Olika uppföljningar som har gjorts av bostadsbidraget visar också att det är familjer med den svagaste ekonomin som får bostadsbidrag. Den stora gruppen bland dem är ensamstående föräldrar med barn, oftast kvinnor. Bostadssituationen i storstäderna har urartat. Priserna på lägenheter haussas upp till rekordnivåer. Men det råder ingen brist på bostadsrätter i våra storstäder. Det finns bostadsrätter till salu både här och där, både utanför och inne i städerna. Det råder en brist på hyresrätter, som människor har råd att betala. Hyresgäster med låga men ibland också vanliga inkomster är helt utestängda från den här marknaden. Det råder en diskriminering på bostadsmarknaden i dag. Med fel inkomst eller fel namn är det oerhört svårt att få en bostad. I en sådan situation är bostadsbidraget fortfarande nödvändigt för många barnfamiljer som ska se till att deras ekonomi går ihop. Det kanske är just de extra hundralapparna som gör det möjligt att få någonting över när alla nödvändiga kostnader är betalda. Det kanske är det som ger den lilla guldkanten i tillvaron så att man orkar streta vidare. Det är en viktig uppgift för oss i riksdagen att se till att vi genom bostadsbidraget ger ett rättvist stöd till landets barnfamiljer så att de kan tillhandahålla en god boendestandard. Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 159 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Maria Öberg säger att man genom bostadsbidraget ska ge stöd till landets barnfamiljer. Låt mig då påminna om att det bostadsbidrag som finns i dag har snävats in genom många regelförändringar, så att det i dag i princip går till ensamstående kvinnor med barn och till en liten andel studerande. Det är inget generellt stöd till barnfamiljer. Folkpartiets uppfattning är att barnfamiljernas ekonomiska situation ska stärkas men att det finns delar i bostadsbidraget som skapar bekymmer. Det är bland annat marginaleffekter, och det handlar också om att barnfamiljerna inte kan styra sin konsumtion, utan man låser det vid bostadskonsumtionen. Därför skulle jag vilja höra vad Maria Öberg menar med att alla barnfamiljer behöver bostadsbidraget eller att bostadsbidraget ska ges som ett stöd till landets barnfamiljer, för så ser inte regelverket ut i dag. Jag delar uppfattningen att prisbilden när det gäller bostadsrätter och det generella bostadsköandet är ett resultat av att det inte byggs tillräckligt. Ett sätt att pressa priser och se till att det finns bostäder utifrån bostadskonsumenternas efterfrågan är att se till att skapa de strukturer som Lars Tysklind var inne på. Det handlar om att skapa strukturer så att det byggs mer och så att man genom konkurrensen också pressar produktionskostnaderna. Framför allt handlar det också om att se till att den disponibla inkomsten hos barnfamiljer är rimlig, att det lönar sig även för kvinnor att arbeta och att man kan disponera sin inkomst friare. Men vad menar Maria Öberg med att bostadsbidraget är ett stöd till landets barnfamiljer?

Anf. 160 Maria Öberg (S)

Herr talman! Jag kanske uttryckte mig otydligt, men när vi tittar på bostadsbidraget ser vi faktiskt att det i dag oftast är barnfamiljer som har bostadsbidrag. Det har visat sig vara ett väldigt effektivt instrument när det gäller att kunna efterfråga en bostad. Det gör faktiskt att barnfamiljer har en möjlighet att på bostadsmarknaden tillhandahålla en god bostad. Sedan tänkte jag prata lite grann om konkurrensen på byggmarknaden. Lars Tysklind var inne på det. Men i Socialdemokraternas värld konkurrerar man faktiskt inte med andra människors löner för att hålla nere bostadsproduktionen på bostadsmarknaden, utan där stimulerar vi faktiskt. Det är brist på hyresrätter i dag. Det är brist på små hyresrätter. Därför har vi infört ett investeringsstöd, just för att stimulera byggandet av små hyresrätter, men kravet är att det faktiskt ska vara rimliga hyror också.

Anf. 161 Nina Lundström (Fp)

Herr talman! Ja, regeringen och Socialdemokraterna i utskottet tycker att det är bra att stimulera byggandet av de små hyresrätterna, och vi var inne på barnfamiljerna. Vi vet att trångboddheten bland barnfamiljer ökar. Jag kan konstatera, i egenskap av fyrabarnsförälder, att det är långt ifrån alla barn som i dag har rätten till ett eget rum. Det är i de flesta familjer ganska självklart att man i dag återigen delar rum med sina syskon. Men jag vill ändå uppehålla mig kring bostadsbidraget. Är det inte så att Maria Öberg också kan konstatera att det finns marginaleffekter? Inte minst utredningen Ur fattigdomsfällan visade ju hur svårt det är för en del barnfamiljer att öka sin arbetstid eller öka sin inkomst därför att bidragen då försvinner med en gång. Det är svårt att komma ur detta. Är inte detta ett bekymmer? Det andra problemet med bostadsbidragen har varit att de också har drivit på prisbilden i fråga om vad det kostar att bo. Det finns en snedvridning i själva bostadsbidragets konstruktion. Men vi i Folkpartiet är fullt medvetna om att så länge vi inte kan föreslå en annan typ av stödsystem för de ensamstående föräldrarna kommer vi att fortsätta att hålla fast vid att bostadsbidraget behövs, men vi är på intet sätt nöjda med de konsekvenser det får. Och vi kommer att arbeta för att hitta ett annat slags stöd så att det även lönar sig för ensamstående kvinnor med barn att arbeta och att öka sin inkomst.

Anf. 162 Maria Öberg (S)

Herr talman! Jag tycker att det är lite slarvigt att stå här i kammaren och säga att det ska löna sig för ensamstående föräldrar att arbeta. Min erfarenhet som ensamstående förälder är att man arbetar, och man arbetar väldigt mycket. Jag tror inte att det första man tänker på som ensamstående förälder är: Ska jag jobba 25 % extra, eller påverkar det mitt bostadsbidrag? Jag tror inte att det är så människor resonerar. Vad som fascinerar mig med Folkpartiet är att man säger att bostadsbidragen tenderar att höja hyrorna på marknaden, att bostadsbidraget till ensamstående mammor på något vis skulle vara det som gör att bostadsproducenterna på marknaden inte producerar hyresrätter. Det fascinerar mig väldigt mycket att ni tycker att bostadsbidraget just är det avgörande för att man inte producerar bostäder på Sveriges bostadsmarknad i dag.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 163 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Jag har också en fråga om bostadsbidragen. Precis som jag sade i mitt anförande aviserar regeringen att man under 2005 ska återkomma till riksdagen med en proposition avseende förslag om förbättrade regler för bostadsbidraget. Så står det i propositionen. Då tänker jag så här: Med andra ord tycker också regeringen eller majoriteten, som Maria Öberg tillhör, att det finns stora brister i dagens system. Jag har pekat på några konkreta förslag som vi kristdemokrater har på det här området. Det skulle vara intressant att höra Maria Öbergs synpunkter och funderingar på det här området. Vad är det som är dåligt i dag, och vad behöver enligt er förbättras?

Anf. 164 Maria Öberg (S)

Herr talman! Jag tror att det var Rigmor Stenmark som pratade om önskelistor och julafton. Tyvärr är det inte julafton nu. Man kan inte alltid veta vad som komma ska, inte ens så här före jul. Det är precis så med den utredning om bostadsbidraget som vi har aviserat ska komma 2005. Det vore fel av mig att stå här och ha åsikter om någonting som är under utredning. Vi får nog allt vänta på den så kallade julafton. Jag tänkte på det som Kristdemokraterna vill, att man ska ha en avstämningstid i mitten av året. Bostadsbidraget grundar sig ju på den taxerade inkomsten. När jag skilde mig och flyttade och fick bostadsbidrag var man från försäkringskassan väldigt noga med att informera mig. Man sade: Maria, får du förändringar i din inkomst under året så anmäl det. Det fascinerar mig att en del av borgerligheten helt plötsligt inte har tilltro till att människor, om det vet att de får en ökad eller minskad inkomst under året, anmäler det till försäkringskassan. Men för mig blir det knepigt om man ska ha en avstämning mitt i ett år när det bygger på en taxerad inkomst. Vi deklarerar uppenbarligen bara en gång per år.

Dan Kihlström (Kd)

Anf. 165 Dan Kihlström (Kd)

Herr talman! Det står ändå ganska mycket i propositionen om att det slår ganska fel när vi nu gör årsvisa avstämningar. Det är många procent - jag har inte de siffrorna i huvudet. Men det slår åt båda hållen, så någonting måste göras på det här området. Och de här avstämningarna finns när det gäller studiebidrag och annat, så det borde kunna gå på det här området också. Nu frågade jag inte i första hand efter en åtgärdslista från Socialdemokraterna och om vad som skulle göras. Min fråga gällde mer att det, eftersom den här översynen ska göras, måste finnas brister. Då tänkte jag att Maria Öberg kanske skulle ha kunnat nämna något om vilka brister ni ser att det finns i dagens system. Sedan vill jag säga något när vi ändå är inne på det här med bostadsbidragen och diskussionen om familjer. Maria tog i inledningen av sitt anförande också upp hur viktigt det är att man kan vara med och påverka sin egen boendesituation och så vidare. Vi kristdemokrater har då lagt fram ett förslag om en möjlighet också för låginkomsttagare att äga sitt boende. Vi tycker att det är lite märkliga svar vi får i betänkandet. Det är nämligen många miljoner i bidrag och stöd som ges. Man skulle kunna säga så här: En annan infallsvinkel på en sådan fråga skulle kunna vara att staten bestämmer sig för att stödja låginkomsttagare på annat sätt, så att de kan äga sitt boende. Det är en annan infallsvinkel när man har en viss summa att använda. Det vore intressant att höra hur Maria Öberg ser på det.

Anf. 166 Maria Öberg (S)

Herr talman! Jag tänkte bara kort kommentera din fråga om Socialdemokraterna inte ser några brister i dagens system och bostadsbidraget. Jo, men Socialdemokraterna är inget statiskt parti som tycker att om man har tillsatt någonting för ett visst antal år så fungerar det till punkt och pricka. Det är därför vi ser över det. Vi avser att återkomma i den frågan. Det är klart att det finns saker att förbättra. Vi kan också se att det är barnfamiljerna som är de som är trångbodda och att det är svårt att komma in på bostadsmarknaden i dag, så det är klart att vi ser brister. Men vi avser, som sagt var, att återkomma i den frågan.

Anf. 167 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Det råder en diskriminering på bostadsmarknaden i dag, sade Maria Öberg. Jag tycker att det var klädsamt och att Lilian Virgin ska lyssna till det erkännandet. När det gäller bostadsbidraget har jag en gång varit med och förhandlat fram det. Jag har också varit med och sett till att det har ändrats. Efter det att bostadsbidraget en gång hade beslutats rullade det på, och det tog en alltför stor del av riksdagens anslag för att betala ut bostadsbidrag. Det var inte träffsäkert, och sedan ändrade man på reglerna för bostadsbidrag. Men nu ser vi återigen att det inte har träffsäkerhet. Det som jag tycker är mest anmärkningsvärt är att människor får vänta upp till två år för att få rättelse. Det är ju inte så farligt om man har fått för mycket pengar och ska betala tillbaka. Jo, det kan ju också vara farligt om man inte har varit så framsynt att man har pengarna i sin hand. Men om man har fått för lite pengar är det inte heller så kul att behöva vänta två år för att få rättelse. Det här måste vi se över. Jag tycker att det är bra att Maria Öberg också här ger ett erkännande och säger att man måste se över det. Men frågan är om vi ska fortsätta med den här formen av bostadsbidrag, eftersom vi så klart ser att det genererar ogynnsamma marginaleffekter. Alla har inte små barn som de behöver vara hemma hos. För dem tycker jag att man ska ha ett annat system. Barnen växer ganska snabbt, och ensamstående mammor vill också komma ut på arbetsmarknaden men blir fast i en fattigdomsfälla. Det tycker jag inte att Maria Öberg kan vara glad för. Jag skulle också vilja pressa Maria Öberg lite på vad som finns i julklappen.

Anf. 168 Maria Öberg (S)

Herr talman! Som Rigmor säkert vet har jag barn och är van att säga: Nej, det får ni vänta med till julafton. Och jag säger igen: Nej, jag har inte för avsikt att stå här och debattera ett kommande ärende som inte är färdigbehandlat. Det vore inte rätt av mig. Enligt mig finns det inget borgerligt parti i dag som föreslår löneökningar och skattesänkningar som kan hjälpa mina medsystrar från Kommunal som jobbar inom vården. Det finns ingen undersköterska i Sverige i dag som jobbar 75 % och tjänar 18 000. Tjänar man 10 000 eller 11 000 är det bra. Bostadsbidraget är ju så viktigt för att man ska kunna efterfråga en bostad. Det är ett bostadspolitiskt verktyg. Det är så vi ser det. Det är viktigt att hålla i fokus att det handlar om ett verktyg för att du ska kunna efterfråga en bostad, en god bostad, som jag vet att Rigmor också tycker att människor ska ha.

Anf. 169 Rigmor Stenmark (C)

Herr talman! Centerpartiet har föreslagit ett helt nytt system när det gäller inkomstskatterna för framför allt dem med låga inkomster, för de grupper som du tog upp. Det har vi gjort väldigt seriöst. Riksdagens utredningstjänst har räknat på det, och jag lovar att jag ska distribuera ett av mina exemplar till dig. Det är inte så, Maria Öberg, att det inte finns något riksdagsparti som inte har räknat på hur man skulle kunna förändra situationen för människor med låga inkomster. Centerpartiet har gjort det mycket seriöst. Vi skickar med på julklappsönskelistan att ni ser över det. Och var lika ärlig som du var när du sade att det råder diskriminering på bostadsmarknaden. Jag lovar att jag ska stödja ett annorlunda system om det är i enlighet med vad vi har sagt, att låginkomsttagare blir vinnare på ett sådant system.

Anf. 170 Maria Öberg (S)

Herr talman! Jag ska inte veckla ut mig. Jag ska bara säga till Rigmor Stenmark att vi förutsätter inte att de partier som är representerade i Sveriges riksdag är oseriösa, utan vi tror mycket väl att varje parti utifrån sina partiideologier gör olika framställningar i den här kammaren. Vad jag menar är att jag tvivlar på - men jag ska titta på det - att det finns ett enda riksdagsparti som kan höja lönerna och sänka skatterna i det tempo som gör att en ensamstående undersköterska kan efterfråga en god och rimlig boendestandard.

Anf. 171 Sten Lundström (V)

Herr talman! Jag redovisade ganska tydligt vad Vänsterpartiet vill se i bostadsfrågan, men jag har förstått att Maria Öberg inte ska dela ut några julklappar eller berätta något om vad som komma ska. Först och främst skulle jag vilja tacka för att jag fick svar på den fråga jag ställde från talarstolen. Vi är överens om att bostadsbidragen är ett bostadspolitiskt instrument. Jag har trots allt några frågor som jag skulle vilja att du svarar på. Tycker du att det är rimligt, Maria, att man inte har räknat upp bostadsbidragen efter inkomst- och hyresnivåerna sedan 1996? Det är alltså åtta år sedan nu. Vilka är det enligt ditt förmenande som har hamnat utanför bostadsbidraget och som kanske skulle behöva det? Det andra gäller 28-årsgränsen som finns i systemet, det vill säga att om du är över 28 år och inte har barn kan du inte få bostadsbidrag. Kommittén för hemlösa visar ganska tydligt att det skulle förbättra situationen för många hemlösa om hyresvärdarna visste att betalningsförmågan ökade hos de här grupperna. Har det någonsin föresvävat er att det kanske är fel att ha en 28-årsgräns? Det kanske vore ganska bra om fler människor som är svaga - jag vet att de hemlösa oftast är mycket svagare än de ensamstående föräldrarna - också kunde använda sig av bostadsbidraget som ett sätt att komma in på eller stanna kvar på arbetsmarknaden.

Anf. 172 Maria Öberg (S)

Herr talman! Jag skulle bara vilja säga om de hemlösa och bostadsbidragen att jag vet att det finns ett instrument i kommunerna som gör att kommunerna kan försäkra sig om att det finns ett antal lägenheter till hemlösa. Då vet jag inte om det är bostadsbidragens roll i den frågan som är mest avgörande, utan jag tror att det handlar mer om ett ansvarstagande från kommunerna. Har man hemlösa i en kommun har man faktiskt möjlighet i dag att hyra lägenheter via socialtjänsten för att hemlösa ska ha någonstans att bo, så jag vet inte om bostadsbidragets roll i detta är avgörande. Jag tror inte det.

Anf. 173 Sten Lundström (V)

Herr talman! Det finns sociala eller kommunala kontrakt - man kan kalla det vad man vill. Det är inget som en kommun är tvungen att ha. Det finns kommuner som inte har det, och det finns kommuner som har det. Problemet är att det inte är en egen bostad, utan du hyr den i andra hand. Det är när du vill söka dig ut på den öppna bostadsmarknaden som problemen uppstår. Det är många som inte kommer ifrån sina sociala kontrakt. Det finns exempel på folk som har bott med sociala kontrakt i både fyra och fem år, inte för att de inte skulle klara av ett annat boende utan därför att den öppna bostadsmarknaden inte tar emot dem. För just den gruppen hade ett bostadsbidrag varit alldeles lysande för att komma ifrån det många gånger ganska förnedrande sättet att leva på som det är att bo med kommunala kontrakt. Kontrakten innehåller en massa förbud, som att du inte får ha övernattningsgäster, inte får ha husdjur, inte får ha fester, inte får dricka sprit. För att komma ifrån den här typen av kontrakt och få ett normaliserat boende och rätt till ett eget kontrakt, hade bostadsbidragen behövts. Det hade varit en signal till hyresvärdarna att här finns en finansiering. När vi var i USA såg vi ett jättelikt system av bostadsbidrag, så kallade voucher, som hade precis den funktionen. Man hade ett eget kontakt och en voucher i handen som gjorde att hyresvärden visste om att du kunde betala för dig varje månad. Och det var inte enbart ensamstående föräldrar eller föräldrar över huvud taget. Det omfattade alla som inte kunde skaffa sig en egen bostad. Nog borde vi klara det här bättre än USA?

Anf. 174 Maria Öberg (S)

Herr talman! Eftersom Sten Lundström och jag tillhör de partier som samarbetar kan vi kanske fram till julafton prata om det vi upplevde i USA, fördelar och nackdelar. Det vore återigen fel av mig att stå i den här talarstolen och läcka om vad som kanske ska hända på julafton. Jag föreslår att vi i god samarbetsanda diskuterar de förslag och de åtgärder som vi båda upplevde i USA.

Anf. 175 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Maria Öberg pratar om känslan av att ha en egen lägenhet. Tänk om hon hade pratat med samma entusiasm om känslan av att kunna försörja sig själv! Så pratar hon om att alla ska ha råd att bo bra. Ja, det är ju faktiskt så att den största utgiften är skatten. Det gäller även låg- och medelinkomsttagare. Det är därför vi moderater sänker skatten extra mycket just för låg- och medelinkomsttagare, för att man ska ha känslan av att kunna försörja sig själv och ha sitt liv i sina egna händer. Sedan har det varit mycket diskussion om bostadsbidraget. Jag vill citera från budgetpropositionen, avsnittet som handlar om bostadsbidrag: "Tillsammans med skatt innebär det att bidragstagaren får behålla cirka hälften av löneökningen som han eller hon får, till exempel genom att gå från del- till heltidsarbete. Detta kan medföra att det uppfattas som att det lönar sig dåligt att öka arbetstiden." Ja, det är väl inte bara så att det kan "uppfattas". Det är så att det lönar sig dåligt att gå från deltid till heltid om man har bostadsbidrag kombinerat med skatterna vi har i Sverige. Nästan alla partier har stått här och pratat om de förskräckliga marginaleffekter som bostadsbidraget medför. Det står också i budgetpropositionen. Men det finns bara ett parti här som gör något åt det, och det är Moderaterna. Vi gör något åt det. Vi föreslår ju att man ersätter bostadsbidraget med ett barnbidrag till ensamstående föräldrar och studerande, ett barnbidrag per barn fram till 18 års ålder. Jag har en fråga om det. Jag antar att även Maria Öberg tycker att det är oroande med de här marginaleffekterna, för det står ju i budgetpropositionen. Vad tänker ni göra för att komma åt de här marginaleffekterna och för att de som är i den här situationen ska kunna ha den självkänsla det innebär att kunna försörja sig själv?

Anf. 176 Maria Öberg (S)

Herr talman! När man säger att det lönar sig dåligt att arbeta och att det uppstår marginaleffekter av arbete ska man veta att Socialdemokraterna har ett mål när det gäller arbetslösheten. Vi har alltid stått för arbetslinjen. Vi har haft ett mål under lång tid: att vi ska halvera arbetslösheten. Det om något tycker jag är ett bra och vettigt mål för politiken, att se till att människor inte står utanför arbetsmarknaden. Som jag sade tror jag inte att det första mina medsystrar i Kommunal som jobbar inom vården - som är slavar under deltiden, brukar jag säga, för de får inga heltidsarbeten; det finns inga - tänker på när de vaknar på morgonen är: Oj, det blir så mycket marginaleffekter så jag ska nog inte jobba extra i dag. Nej, jag tror att mina medsystrar och andra som jobbar inom till exempel vården, och som jobbar väldigt mycket, gärna tar på sig att jobba mer. Jag tror inte att man, som Moderaterna säger, vaknar på morgonen och säger: Oj, det har blivit en marginaleffekt, så jag kan nog inte gå till jobbet när de ringer till mig i dag.

Anf. 177 Marietta de Pourbaix-Lun (M)

Herr talman! Det var väl inte riktigt ett svar på min fråga, detta om arbetslösheten och att det är er målsättning att bekämpa den. Det kan man säga som en parentes att ni inte har lyckats med heller. Ni har ju suttit vid makten så länge. Ändå säger Maria Öberg att det inte finns några heltidsarbeten. Vems fel är det? Inte är det mitt fel i alla fall, kan jag ju säga. Som sagt, tillbaka till Moderaternas förslag: Vi lägger faktiskt 5,5 miljarder för att kompensera att vi tar bort detta. Regeringen lägger 3,3 miljarder på bostadsbidraget. Vi lägger 5,5 miljarder på att kompensera för att vi tar bort bostadsbidraget. Det är lite som i Fem myror är fler än fyra elefanter. Nog är väl ändå 5,5 miljarder kronor mer än 3,3 miljarder kronor? Det kan väl inte vara så att socialdemokratiska miljarder är mer värda än moderata miljarder? Det betyder att vi faktiskt lägger mer pengar på att göra det möjligt för ensamstående och studerande med barn att arbeta mer utan att drabbas av den marginaleffekt som alla här i kammaren i dag har bekräftat finns och inte är bra. Vi kommer med förslaget. Vad gör Socialdemokraterna?