Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård m.m.

Betänkande 2004/05:MJU1

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
15 december 2004

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Anslag till allmän miljö- och naturvård (MJU1)

Riksdagen sade ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till allmän miljö- och naturvård för 2005. Anslagen inom utgiftsområdet är totalt 3 995 miljoner kronor för 2005. Regeringen har också lämnat en redovisningen av resurser och uppnådda resultat för verksamheten Sanering och återställning av förorenade områden. Riksdagen avslutade ärendet utan att besluta något mer.
Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2004-11-09
Justering: 2004-11-30
Trycklov till Gotab och webb: 2004-12-06
Trycklov: 2004-12-06
Reservationer: 3
Betänkande 2004/05:MJU1

Alla beredningar i utskottet

2004-11-09

Anslag till allmän miljö- och naturvård (MJU1)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag i budgetpropositionen om anslag till allmän miljö- och naturvård för 2005. Anslagen inom utgiftsområdet är totalt 3 995 miljoner kronor för 2005. Regeringen har också lämnat en redovisningen av resurser och uppnådda resultat för verksamheten Sanering och återställning av förorenade områden. Utskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att besluta något mer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2004-12-13
Stillbild från Debatt om förslag 2004/05:MJU1, Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård m.m.

Debatt om förslag 2004/05:MJU1

Webb-tv: Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård m.m.

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 146 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Regeringen har ombildats, och vi har fått ett nytt samhällsbyggnadsdepartement. Folkpartiet liberalerna anser att det viktigaste för Sverige inte är vilket departement som skapas utan behovet av en regering som levererar och vågar utvärdera och ompröva effektiva och uthålliga förslag på miljöområdet. En avdammad "Grönt Folkhems-etikett" lurar ingen och ger inte miljöarbetet det lyft, den nystart och den trovärdighet hos befolkningen det skulle behöva. I förra årets MJU-debatt citerade jag tidskriften Från Riksdag & Departements granskning av läget för arbetet med hållbar utveckling. Slutsatsen blev att "miljöarbetet trampar vatten"! Rapporteringen visade att politiskt mod saknades för nödvändiga beslut och att miljörevision som kontrollerade att myndigheter uppfyllde sin del av miljömålen saknades. Lika allvarligt var att regeringen brast i tydlighet och långsiktighet, vilket gjorde det svårt för hushåll och industri att veta vad som gällde för framtiden och våga satsa på miljövänligare alternativ. Tidskriften Från Riksdag & Departement läggs nu ned. Oberoende rapportering och klarspråk inifrån parlamentet uppskattas tydligen inte. Årets citat kommer från Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges 15 miljömål. Redan i den inledande sammanfattningen finns ytterligare stöd för vad som rapporterades i Från Riksdag & Departement. Dessutom skriver Miljömålsrådet: "Vi behöver mer noggrant belysa hur mål inom de olika sektorerna och mål inom andra politikområden förhåller sig till miljömålen och vilka synergieffekter och konflikter som kan finnas. Vi behöver också i högre grad utvärdera det åtgärdsarbete som har genomförts av samhällets olika aktörer och inom de olika sektorerna." Fru talman! Detta är en snudd på ordagrann beskrivning av delar av uppdraget för den hållbarhetskommission Folkpartiet drivit på för att få till stånd. Hållbar utveckling måste bli mer än ord! Vi vill att en expertkommission tillkallas för att analysera hur hindren för en hållbar samhällsutveckling kan undanröjas och hur konflikterna mellan miljömål och andra samhällsmål kan lösas på ett bättre sätt än i dag. Sedan vi först presenterade förslaget har vi gång på gång fått bekräftat av myndigheter, företag och enskilda att detta behövs. Havsmiljökommissionen sade det, liksom Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat och nu också Miljömålsrådet i sin utvärdering. Problemet är att arbetet redan borde vara i gång eller påbörjas omgående, men alla tecken tyder på att regeringen fortsätter att lappa och laga i nuvarande system och strukturer. Inte vare sig den förda miljöpolitiken eller det så kallade sektorsansvaret har på allvar utvärderats hittills. Ett trovärdigt sådant arbete måste naturligtvis inledningsvis lyftas upp till en expertgrupp utanför politikers och Miljömålsrådets generaldirektörers påverkan före politisk behandling. Medborgare och företag förväntar sig nu att vi politiker ska leverera: inte ord, högtidstal och oförutsägbara förutsättningar för företagande och tillväxt utan möjligheter att välja och agera på ett långsiktigt uthålligt sätt. Det är dags att finna de systemfel som motverkar hållbar utveckling. Fru talman! "Havsmiljöfrågorna måste bli de närmaste årens viktigaste område när det gäller miljön i vår närhet. Min ambition är att Havsmiljökommissionen ska lägga grund för det lyft för havsmiljöfrågorna som är nödvändigt." Det sade miljöminister Kjell Larsson för ett par år sedan. "Om det skulle visa sig att det finns anledning att lägga fram skarpa förslag även i det sammanhanget, havsmiljön, får vi återkomma och överväga om det blir en proposition." Det sade miljöminister Lena Sommestad i den allmänpolitiska debatten här i kammaren för någon månad sedan. "Om det skulle visa sig att det finns anledning ." - som om de senaste årens incidenter och olyckor i vår känsliga Östersjö gått regeringen spårlöst förbi; som om den enorma ökningen av oljetransporter i undermåliga fartyg inte bekom socialdemokratin; som om regeringen saknade kännedom om att det i dag saknas resurser att hantera ens en olycka med en av de många oljetanker som trafikerar Östersjön. Många av Havsmiljökommissionens åtgärder borde ha kunnat sättas i verket. Redare och miljöorganisationer samverkar och trycker på för att få regeringen att agera. OECD kritiserar Sverige skarpt i sin granskning just för att en marin strategi saknas. En sådan strategi i form av en proposition med konkreta förslag till beslut, mål och tidsplaner är vad som behövs. Det enda miljöministern talar om är en nationell havsmiljöstrategi i form av en skrivelse och några förändringar i miljömålen nästa år. Utskottsmajoriteten talar om en nationell havsmiljöstrategi under mandatperioden. Vilket gäller, och vad avser utskottsmajoriteten att ytterligare göra för att bryta passiviteten på havsmiljöområdet? Varken Östersjön eller Västerhavet kan vänta längre. Fru talman! Att få Östersjön klassad som ett PSSA-område, försett med effektiva skyddsåtgärder för att förhindra att katastrofala oljeutsläpp sker vid en olycka i den täta trafiken, är för Folkpartiet liberalerna en prioriterad fråga. Det senaste året har vi försökt få besked från regeringen, som säger att man inte tänker lägga ribban lågt när skyddsåtgärder ska bestämmas. Vi har fått undvikande svar om att detta är upp till myndigheter att ta fram. Frågan om Östersjön, världens kanske mest utsatta havsområde, och hur vi ska avvärja hoten mot den är av sådan vikt att ett tydligt politiskt ledarskap är avgörande. För den framtida utvecklingen av lagstiftningen på havsmiljöområdet är det också mycket viktigt att få klara besked från majoriteten vilka ytterligare effektiva åtgärder man vill se. I andra berörda Östersjöländer har frågan om vilka skyddsåtgärder som ska ingå i PSSA-klassningen beretts med stor öppenhet och i dialog för att få fram bra förslag. I Sverige har ansvaret lagts på departement och verk. Först när utskottet genom Folkpartiet begärde att få höra berörda miljöorganisationer om deras deltagande uppdagades att de inte fått någon information eller fått ta del i det viktiga arbetet. På torsdag är kallat till ett informationsmöte "med tillfälle att lämna synpunkter på arbetet", och om någon månad ska arbetet vara klart. Fru talman! Det räcker inte längre med att lappa och laga i nuvarande system för miljöpolitiken. Speciellt tydligt ser vi detta i det splittrade och ineffektiva havsmiljöarbetet. Den hållbarhetskommission Folkpartiet föreslagit bör omedelbart tillsättas. Kommissionens första uppdrag bör vara att ge förslag på hur splittringen i dagens nationella havsmiljöarbete kan överbryggas och därefter studera hindren för en hållbar utveckling i kommunikationssektorn. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Anf. 145 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! När riksdagen behandlar statsbudgeten handlar det vanligtvis om vem som kan sprätta mest pengar. Svensk politik är mycket av en kvantifieringspolitik. Mest pengar, hårdaste regler, högsta eller lägsta skatter - den som tar i mest är mest trovärdig i mediernas värld. Det är samma sak på miljöområdet. Den som lägger mest pengar, kräver de hårdaste reglerna eller de värsta miljöskatterna är det miljövänligaste alternativet enligt många. Denna budget är inget undantag. Här slåss vi om att ge mest pengar till att socialisera mark i anslaget Biologisk mångfald, vem som kan ta över mest ansvar från privata intressen för att sanera och återställa förorenad mark, vem som kan dela ut mest pengar till kommunerna för att de ska konstruera klimatåtgärder med mera. Jag tänkte vända på resonemanget, för vår debatt borde snarare handla om vad som händer med det civila samhället när politikerna tar över. Vad händer med det civila samhällets teknikutveckling när investeringsförmågan försvinner? Mitt resonemang vilar på tre grunder. Det är min fasta övertygelse att marknadsekonomin är vida överlägsen alla andra system när det gäller en miljövänligt hållbar utveckling. Det är min övertygelse att ekonomisk tillväxt ger möjlighet till en miljövänlig teknikutveckling och att människor i välstånd har råd att prioritera miljövänlig utveckling. Dessutom är jag helt övertygad om att det hos de allra flesta människor finns en vilja att ta ansvar för sin del av miljön, om de bara får utrymme för det. Med dessa resonemang som grund bör vi som sitter i politiskt beslutande församlingar fundera på vad som är alternativet till att vi ska ta in pengar och sedan fördela ut dem. Vad händer om vi i stället skulle dra ned på våra budgetambitioner och vår regleringsiver och ge denna ökade frihet till enskilda människor? År 2003 genomförde statliga Nutek, Verket för näringsutveckling, en studie om små företags motiv för sitt miljöarbete. Det var inte de ekonomiska vinsterna eller lagstiftningen som var den starkaste drivkraften. På första plats kom det egna engagemanget för miljön. På andra plats kom ett minskat resursanvändande, på tredje att möta konsumentkraven, på fjärde konkurrensskäl och först på femte plats en tvingande miljölagstiftning. En framtida tvingande miljölagstiftning kom först på sjunde plats. Det visar att för många företagare är miljöpolitiken bara en extra pålaga, medan andra hänsyn är starkare drivkrafter för att uppnå en hållbar miljöutveckling. Där är det egna engagemanget att göra rätt för sig det starkaste argumentet. Men dessa extra pålagor och detta krångel är inte utan betydelse. Vi bortser från miljöskatterna, som vi förvisso skulle kunna ha en lång diskussion om. De har i alla fall ett styrande syfte. Vi fokuserar i stället på miljöbalken, vars huvudsyfte inte är att vara ett ekonomisk-politiskt styrmedel i första hand. Denna lagstiftning har dock visat sig få en stor ekonomisk betydelse. Svenskt Näringsliv har studerat företag som klassas som så kallade miljöfarliga verksamheter, det vill säga en mycket stor del av det svenska näringslivet, och deras kostnader för miljöbalken. Den största kostnaden för miljöbalken är personal- och konsultkostnader. Miljöbalken anses av företagarna vara så svår att arbeta med att i många fall måste konsulter hyras in eller personal avdelas särskilt för att arbeta med detta - en kritik som för övrigt också delas av många av de miljöinspektörer som arbetar i kommunerna. En annan kostnadsdrivande faktor är de mycket långa handläggningstiderna när företag bestämt sig för att etablera eller bygga ut sin verksamhet. Den statliga utredningen, Miljöbalkskommittén, har kommit fram till att det kan ta mellan ett och ett halvt och två och ett halvt år att få igenom ett så kallat A-ärende genom tillståndsprocessen. Svenskt Näringslivs uppskattning av kostnaderna är att de motsvarar 1,11 % av de berörda företagens totala omsättning. 1,11 % kan verka, för många, som en rätt liten andel, men den motsvarar ungefär 53 miljarder kronor. En viss del av detta arbete är givetvis nödvändigt, men det är mycket pengar. Om nu den egna drivkraften är den viktigaste drivkraften för en företagares miljöarbete är detta ett svårt hinder mot den drivkraften. Långa handläggningstider och krångel vid nyinvesteringar hindrar också ny teknik att växa fram. Nyinvesteringar som följer dagens miljölagstiftning stoppas av byråkrati när den i stället skulle kunna ersätta gamla produktionsmetoder. Miljöbalkskommittén har föreslagit en rad förbättringar av miljöbalken, som skulle kunna vara några steg på vägen till en effektivare och därmed mera tillväxtvänlig miljöbalk. Kortare handläggningstider och tydligare regler finns med bland förslagen. Det är viktigt att de problem som i huvudsak är administrativa problem med miljöbalken åtgärdas snarast. Det är i allmänhet den ökande administrativa bördan för företagen som företagarna klagar på, inte miljökraven i sig. Detta är ett exempel på hur vi kan frigöra resurser för att satsa på rätt saker - mer på miljövänlig teknik än på pärm efter pärm från miljökonsulter med höga arvoden. Moderaterna och de övriga i den borgerliga alliansen är överens med Socialdemokraterna i Miljöbalkskommittén om dessa viktiga åtgärder. Men Socialdemokraternas stödpartier har flera gånger motsatt sig förslagen på effektiviseringar. Min fråga till företrädare för regeringspartiet är: Vågar ni trotsa era samarbetspartier och lägga fram en proposition som är någorlunda identisk med Miljöbalkskommitténs förslag? Om ni gör det kommer det med största sannolikhet att finnas en majoritet för dessa nödvändiga förslag här i kammaren. Förslagen är nödvändiga för att återupprätta ett förtroende för miljölagstiftningen. Kära riksdagsmajoritet! Det är min förhoppning att detta skulle kunna vara vägledande för ert arbete under våren med de kommande miljömålen med en så efterlängtad proposition om effektiviseringar av miljöbalken och med arbetet med att modernisera statsbudgeten. Men tyvärr är jag pessimistisk på den punkten. Jag tror att det behövs en ny, borgerlig regering för att få en stark tilltro till ekonomisk tillväxt och för att enskilda människor faktiskt ska ha möjlighet att fixa det här utan pålagor och pekpinnar. Men det vore spännande om ni kunde bevisa motsatsen. Fru talman! Moderaterna har ett alternativt budgetförslag i betänkandet som bygger på de resonemang jag just fört här. Det bygger alltså inte på att delta i sprättandet av mest skattepengar utan vilar på en annan grund, nämligen att frigöra mer resurser till det civila samhället. Vi har inte någon reservation till betänkandet eftersom våra budgetramar inte vunnit majoritet i kammaren, men väl ett särskilt yttrande som beskriver våra budgetresonemang. Jag får därför nöja mig med att hänvisa till detta särskilda yttrande.

Anf. 146 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Regeringen har ombildats, och vi har fått ett nytt samhällsbyggnadsdepartement. Folkpartiet liberalerna anser att det viktigaste för Sverige inte är vilket departement som skapas utan behovet av en regering som levererar och vågar utvärdera och ompröva effektiva och uthålliga förslag på miljöområdet. En avdammad "Grönt Folkhems-etikett" lurar ingen och ger inte miljöarbetet det lyft, den nystart och den trovärdighet hos befolkningen det skulle behöva. I förra årets MJU-debatt citerade jag tidskriften Från Riksdag & Departements granskning av läget för arbetet med hållbar utveckling. Slutsatsen blev att "miljöarbetet trampar vatten"! Rapporteringen visade att politiskt mod saknades för nödvändiga beslut och att miljörevision som kontrollerade att myndigheter uppfyllde sin del av miljömålen saknades. Lika allvarligt var att regeringen brast i tydlighet och långsiktighet, vilket gjorde det svårt för hushåll och industri att veta vad som gällde för framtiden och våga satsa på miljövänligare alternativ. Tidskriften Från Riksdag & Departement läggs nu ned. Oberoende rapportering och klarspråk inifrån parlamentet uppskattas tydligen inte. Årets citat kommer från Miljömålsrådets utvärdering av Sveriges 15 miljömål. Redan i den inledande sammanfattningen finns ytterligare stöd för vad som rapporterades i Från Riksdag & Departement. Dessutom skriver Miljömålsrådet: "Vi behöver mer noggrant belysa hur mål inom de olika sektorerna och mål inom andra politikområden förhåller sig till miljömålen och vilka synergieffekter och konflikter som kan finnas. Vi behöver också i högre grad utvärdera det åtgärdsarbete som har genomförts av samhällets olika aktörer och inom de olika sektorerna." Fru talman! Detta är en snudd på ordagrann beskrivning av delar av uppdraget för den hållbarhetskommission Folkpartiet drivit på för att få till stånd. Hållbar utveckling måste bli mer än ord! Vi vill att en expertkommission tillkallas för att analysera hur hindren för en hållbar samhällsutveckling kan undanröjas och hur konflikterna mellan miljömål och andra samhällsmål kan lösas på ett bättre sätt än i dag. Sedan vi först presenterade förslaget har vi gång på gång fått bekräftat av myndigheter, företag och enskilda att detta behövs. Havsmiljökommissionen sade det, liksom Nationalkommittén för Agenda 21 och Habitat och nu också Miljömålsrådet i sin utvärdering. Problemet är att arbetet redan borde vara i gång eller påbörjas omgående, men alla tecken tyder på att regeringen fortsätter att lappa och laga i nuvarande system och strukturer. Inte vare sig den förda miljöpolitiken eller det så kallade sektorsansvaret har på allvar utvärderats hittills. Ett trovärdigt sådant arbete måste naturligtvis inledningsvis lyftas upp till en expertgrupp utanför politikers och Miljömålsrådets generaldirektörers påverkan före politisk behandling. Medborgare och företag förväntar sig nu att vi politiker ska leverera: inte ord, högtidstal och oförutsägbara förutsättningar för företagande och tillväxt utan möjligheter att välja och agera på ett långsiktigt uthålligt sätt. Det är dags att finna de systemfel som motverkar hållbar utveckling. Fru talman! "Havsmiljöfrågorna måste bli de närmaste årens viktigaste område när det gäller miljön i vår närhet. Min ambition är att Havsmiljökommissionen ska lägga grund för det lyft för havsmiljöfrågorna som är nödvändigt." Det sade miljöminister Kjell Larsson för ett par år sedan. "Om det skulle visa sig att det finns anledning att lägga fram skarpa förslag även i det sammanhanget, havsmiljön, får vi återkomma och överväga om det blir en proposition." Det sade miljöminister Lena Sommestad i den allmänpolitiska debatten här i kammaren för någon månad sedan. "Om det skulle visa sig att det finns anledning ." - som om de senaste årens incidenter och olyckor i vår känsliga Östersjö gått regeringen spårlöst förbi; som om den enorma ökningen av oljetransporter i undermåliga fartyg inte bekom socialdemokratin; som om regeringen saknade kännedom om att det i dag saknas resurser att hantera ens en olycka med en av de många oljetanker som trafikerar Östersjön. Många av Havsmiljökommissionens åtgärder borde ha kunnat sättas i verket. Redare och miljöorganisationer samverkar och trycker på för att få regeringen att agera. OECD kritiserar Sverige skarpt i sin granskning just för att en marin strategi saknas. En sådan strategi i form av en proposition med konkreta förslag till beslut, mål och tidsplaner är vad som behövs. Det enda miljöministern talar om är en nationell havsmiljöstrategi i form av en skrivelse och några förändringar i miljömålen nästa år. Utskottsmajoriteten talar om en nationell havsmiljöstrategi under mandatperioden. Vilket gäller, och vad avser utskottsmajoriteten att ytterligare göra för att bryta passiviteten på havsmiljöområdet? Varken Östersjön eller Västerhavet kan vänta längre. Fru talman! Att få Östersjön klassad som ett PSSA-område, försett med effektiva skyddsåtgärder för att förhindra att katastrofala oljeutsläpp sker vid en olycka i den täta trafiken, är för Folkpartiet liberalerna en prioriterad fråga. Det senaste året har vi försökt få besked från regeringen, som säger att man inte tänker lägga ribban lågt när skyddsåtgärder ska bestämmas. Vi har fått undvikande svar om att detta är upp till myndigheter att ta fram. Frågan om Östersjön, världens kanske mest utsatta havsområde, och hur vi ska avvärja hoten mot den är av sådan vikt att ett tydligt politiskt ledarskap är avgörande. För den framtida utvecklingen av lagstiftningen på havsmiljöområdet är det också mycket viktigt att få klara besked från majoriteten vilka ytterligare effektiva åtgärder man vill se. I andra berörda Östersjöländer har frågan om vilka skyddsåtgärder som ska ingå i PSSA-klassningen beretts med stor öppenhet och i dialog för att få fram bra förslag. I Sverige har ansvaret lagts på departement och verk. Först när utskottet genom Folkpartiet begärde att få höra berörda miljöorganisationer om deras deltagande uppdagades att de inte fått någon information eller fått ta del i det viktiga arbetet. På torsdag är kallat till ett informationsmöte "med tillfälle att lämna synpunkter på arbetet", och om någon månad ska arbetet vara klart. Fru talman! Det räcker inte längre med att lappa och laga i nuvarande system för miljöpolitiken. Speciellt tydligt ser vi detta i det splittrade och ineffektiva havsmiljöarbetet. Den hållbarhetskommission Folkpartiet föreslagit bör omedelbart tillsättas. Kommissionens första uppdrag bör vara att ge förslag på hur splittringen i dagens nationella havsmiljöarbete kan överbryggas och därefter studera hindren för en hållbar utveckling i kommunikationssektorn. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 1.

Anf. 147 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Jag vill tacka Sverker för ett mycket bra och engagerat anförande - som vanligt när det gäller havsmiljöfrågorna. Jag vill annars inledningsvis yrka bifall till reservation nr 1. Varje dag, året om, nås vi bland annat via medierna av rapporter om situationen på miljöområdet. Visst finns det en rad positiva signaler. Enskilda människor som gör och gjort stora insatser lyfts fram. Senast var det Bianca Jagger som fått Right Livelihood-priset. Kväveläckaget ut i havet från jordbruket minskar - det har vi läst. Satsningar på rent dricksvatten i Kina förekommer. Utvecklingen av alternativa bränslen och motorer för att möta klimathoten går vidare, även om det går för sakta. Men rapporteringen, fru talman, domineras dock av mer bekymmersamma tongångar. Fler än man tidigare trott dör i Stockholm till följd av markozonet. I år har bara en enda berguvsunge fötts i Gävleborgs län och östra Härjedalen. Bestånden av torsk i Östersjön och röding i Vättern är allvarligt hotade. I Brasilien erkänner man att skövlingen av Amazonas skogar gör landet till en av jordens värsta miljöförstörare. Avskogningen av delar av Filippinerna leder till naturkatastrofer. Värsta oljekatastrofen sedan Exxon Valdez har inträffat utanför Alaska, och på Gotlands stränder landar tonvis med olja från fartyget Polo M som gått på grund öster om Slite. Detta är bara några små klipp från den allra senaste tidens publiceringar. Till detta kan läggas allt det som skrivs om de accelererande klimatförändringarna och deras konsekvenser. Vi människor påverkar miljön lokalt, nationellt, regionalt och globalt. Den utveckling och den levnadsstandard som vi i väst tillägnat oss har fått ödesdigra konsekvenser runtom på jorden. Med full kraft träder nu nya länder fram med en enorm utvecklingspotential. Indien och Kina nämns ofta som exempel. Tillväxten i Kina sägs redan starkt ha påverkat såväl olje- som stålpriset. Om, eller kanske när, dessa och andra länder utnyttjar miljöutrymmet på samma sätt som vi i väst har gjort är den totala katastrofen ett faktum. Även om de dramatiska beskrivningarna kan vara överdrivna av vad som händer när alla kineser börjar köra bil eller om alla använder vatten eller kylskåp på samma sätt som vi så pekar de beskrivningarna ändå på grundläggande frågor som vi har att ta ansvar för att ta itu med. Av den här utvecklingen kan man naturligtvis dra många slutsatser, bland annat att det är nödvändigt att söka lösningar på problemen där problemen finns. Det handlar om gemensamma överenskommelser och åtaganden på global nivå men naturligtvis också om konkret agerande på hemmaplan. Det handlar om att västvärlden, vi som har tagit för oss av naturresurser och miljöutrymme, går före när det gäller åtaganden och teknikutveckling. En hel del görs naturligtvis genom FN, genom EU och nationellt, men totalt sett, fru talman, görs alldeles för lite. Vi fortsätter i ganska stor utsträckning som om ingenting har hänt. Jag är rädd för, eller nästan säker på, att olika variationer på dagens budgettema inte har en alltför avgörande betydelse för de nödvändiga miljöförbättringar som behövs om vi inte tillsammans förmår mobilisera de allra flesta medborgarna i vårt land, i Europa och globalt till en större medvetenhet. Det behövs en hetare vilja att förändra de konsumtions- och produktionsmönster som enligt de flesta bedömare fortsätter att utarma jordens resurser. Fru talman! Kristdemokraternas förslag till inriktning av den ekonomiska politiken och förslag till budgetramar har inte vunnit riksdagsmajoritetens bifall - den här gången. Våra förslag till förändrade anslag inom miljöpolitiken kommer därför inte upp till behandling. I det särskilda yttrande som bifogas betänkandet framgår att vi vill avsätta större resurser än regeringen när det gäller sanering och återställande av förorenade områden, mer pengar till miljöforskning och ett mer omfattande stöd till klimatinvesteringar och skogsmarkskalkning. Vi vill ha en ändrad inriktning när det gäller inköp av skog för bevarande av den biologiska mångfalden och har därför en lägre ökningstakt än majoriteten på detta område. Jag skulle önska att riksdagen dramatiskt kunde öka anslagen till sanering och återställande av förorenade områden. Det gäller framför allt områden där statlig verksamhet svarar för förödelse av mark och vattendrag. Skifferoljeaktiebolagets ödeläggelse i Kvarntorps industriområde i min hemtrakt har jag nämnt i tidigare anföranden. Vid ett besök i Norrbotten nyligen läste jag i därvarande blad att man upptäckt hur SJ:s verksamhet i Luleå, Notviken, nu kräver stora saneringsinsatser. På det här området räcker inte regeringens ambitioner till för att man tillräckligt snabbt ska kunna komma till rätta med problemen. Samma sak är det när det gäller programmet för klimatinvesteringar. Utvärderingar visar att de så kallade LIP- och Klimppengarna är effektiva när det gäller att reducera utsläppen av växthusgaser. Här finns ansökningar för flera miljarder kronor, men anslagen är otillräckliga. Fru talman! "Hållbar utveckling", som är ett centralt begrepp också i miljöarbetet, återspeglar väl en av de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt - förvaltarskapsprincipen. Den ger oss människor ett speciellt uppdrag och ansvar. Vi ska agera med en långsiktig helhetssyn med respekt för vår samtida omgivning och kommande generationer. Detta, fru talman, gör oss kristdemokrater även fortsättningsvis starkt motiverade till ett aktivt arbete med miljöfrågorna.

Anf. 148 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Till att börja med ska jag yrka bifall till reservation 1. Vi står givetvis bakom vår andra reservation, men vi nöjer oss med denna den här gången. Behovet av en god miljö är något som vi alla är överens om. En god miljö berör oss alla. Det handlar om att få dricka rent vatten, äta fisken vi fångar och få uppleva naturens fantastiska mångfald. En god miljö är en överlevnadsfråga och en fråga om livskvalitet. För att vi ska kunna dricka det här rena vattnet och kunna andas ren luft måste miljöpolitiken utgå från människors engagemang. På just denna punkt skiljer sig Centerpartiets politik tämligen markant från majoritetens. Framför allt kan man säga att linjen är att vi i Centerpartiet sätter betydligt större tilltro till både det civila samhällets och marknadens förmåga och vilja att bidra till miljö- och naturvård. Ett tydligt underifrånperspektiv som stimulerar engagemang och tillväxt är en av nycklarna i omställningen till ett hållbart samhälle, och vi har i vårt budgetalternativ lagt ut kursen för hur vi vill se vägen in i ett kretsloppssamhälle. Den globala tillväxten, energiförsörjningen och miljöproblematiken väcker stora frågor, och den långsiktiga lösningen för ett samhälle som bygger på en hållbar utveckling är ett samhälle där vi använder förnybara resurser. Miljöpolitikens område har stor vikt både på kort och på lång sikt. På kort sikt handlar det om vilken livsmiljö vi som lever i dag ska ha tillgång till. På lång sikt handlar det om i vilket skick vi vill lämna över jordklotet till våra barn och barnbarn och kommande generationer. Det finns ett antal jobspunkter för att vi med gott samvete ska kunna lämna över vårt jordklot till kommande generationer. Den helt klart tuffaste och mest överskuggande frågan är klimatfrågan. Den är avgörande för allt liv på jorden. Vi kommer i Sverige att drabbas av klimatförändringar. Regnigare somrar och mildare vintrar är bara några av effekterna. Det finns ingen anledning att sitta och vänta på olika varianter av skräckscenarier. De miljöeffekter som vi redan har sett av de fossila bränslena är skäl nog att agera. En viktig del för att minska utsläppen av de fossila bränslena är att ställa om vårt transportsystem. Då krävs det tydliga signaler. Det är säkert ingen nyhet för kammaren, men jag väljer att återupprepa det. Från Centerpartiet skickar vi en sådan signal. Vi vill att det sätts en bortre parentes för nytillverkade fordon som drivs på fossila bränslen. Den parentesen ska sättas till år 2015. Genom att visa en sådan vilja skickar vi en signal till marknaden att det är dags att ställa om och dags att ställa in sig på att den här signalen kommer att komma. En bortre parentes skulle främja teknikutvecklingen. Den skulle också leda till större investeringar för producenter av biodrivmedel. Det kan också konstateras att det finns en stor outnyttjad kapacitet på svenska åkrar och i svenska skogar. Det finns förutsättningar för att öka produktionen av bränsle och drivmedel. Det finns också en ny växande produktionsarena för de gröna näringarna. Vi i Centerpartiet har tydliga visioner om ett hållbart samhälle och en hållbar tillväxt. Utan ett hållbart samhälle försämrar vi möjligheterna för tillväxt och ett sunt nyttjande av naturresurser och människor. En långsiktig hållbar tillväxt kräver nytänkande. Där är nya fordonsbränslen en viktig del. Fru talman! En omställning till ett hållbart samhälle är grunden för fortsatt tillväxt. En hållbar tillväxt kommer att främja hela landet. Om vi brukar våra naturresurser på ett klokt och ansvarsfullt sätt kan det skapas nya och goda förutsättningar, framför allt på landsbygden. Ett bra exempel är just det som jag nämnde tidigare vad gäller omställningen av transportsystem. För att det här ska bli verklighet krävs det både rätt styrmedel, rätt signaler och bättre villkor för företagande. Det krävs signaler att det ska gå att tjäna pengar på att vara företagare men också signaler om att det ska vara möjligt att tjäna pengar på att vara miljövänlig. Men låt oss inte förledas till att i den här kammaren peta i detaljer och försöka styra teknikutvecklingen. Däremot ska vi formulera styrmedel som drar åt rätt håll. Då handlar det inte om skattehöjningar och fel utformade skatteväxlingar, som tyvärr verkar vara den enda lösningen från den nuvarande majoriteten. Centerpartiet har i år lagt en motion och avsatt budgetmedel för hur vi vill öka användandet av förnyelsebara bränslen. Vår strategi är en skattesänkningsstrategi i motsats till den skattehöjningsstrategi som majoriteten har slagit in på. Det är självklart för oss att bilen behövs och att alla ska ha möjlighet att göra ett medvetet miljöval. Man ska inte ha dåligt samvete bara för att man är tvungen att köra bil. Tekniken för de alternativa fordonsbränslena ligger bara i startgroparna. För att hänga med i utvecklingen och också visa vägen i omställningen till ett grönt transportsystem krävs det att vi satsar på forskning och utveckling. Det är viktigt att satsningarna inte ger förtur åt något särskilt bränsle eller någon särskild teknik. Det är slutresultatet, effektiva och förnyelsebara fordonsbränslen, som vi efterfrågar. Våra förslag ger utan överdrift en tio gånger så stor miljönytta som den så kallade gröna skatteväxling som regeringen föreslår. Regeringens politik, där man straffar bilägarna i stället för att gynna dem som vill göra ett medvetet miljöval, leder till ökade kostnader. Vi kan se nu senast i ett antal undersökningar att det leder till ökade kostnader för dem som verkligen behöver bilen och inte kan välja ett annat drivmedel eller fortskaffningsmedel. De satsningar som vi gör skulle inte bara skapa en miljönytta. De skulle också skapa tillväxt i Sverige. Om vi kan nå till att de företrädesvis produceras i landet kommer fler arbetstillfällen att genereras och stora möjligheter till miljöteknik öppna sig. Fru talman! Oavsett hur mycket pengar vi från olika partier här i kammaren lägger på miljöpolitiken och oavsett hur mycket satsningar vi gör kommer det tyvärr inte att räcka till att få en värld där vi andas ren luft och dricker rent vatten. Det krävs, precis som Sven Gunnar också var inne på, att vi samarbetar internationellt för att lösa miljöproblemen. Vi gläds alla åt att Kyotoprotokollet nu äntligen kan träda i kraft. Men det räcker tyvärr inte. I miljöpolitiken har EU en väldigt viktig roll att spela. Från Centerpartiets sida vill vi se att EU ägnar sig åt de stora frågorna och låter bli de små. Förhoppningsvis kan vi inom EU och hela Europa ta sig an miljön som nästa stora utmaning. För att det här ska kunna bli verklighet krävs det att EU blir en starkare kraft och att man får medel för att bli den starka kraften på miljöområdet. Vi vill se en möjlighet att öppna upp för gemensamma miljöskatter. Tyvärr är regeringen och majoriteten fortfarande ovilliga att låta EU få ett tydligt redskap i kampen för en bättre miljö. Att införa miniminivåer för miljöskatter i EU och att besluta dessa nivåer genom majoritetsbeslut vore inte bra bara för miljön. Det skulle även vara ett bra sätt att skapa likvärdiga konkurrensvillkor inom EU. Det här är i grund och botten en miljöfråga, inte en skattefråga. Att införa gemensamma miljöskatter betyder inte att EU ska ha harmoniserade skatter på alla områden. Men miljön är en överstatlig fråga som kräver överstatliga beslut.

Anf. 149 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Ledamöter! I Miljöpartiet tycker vi att en av politikens allra viktigaste uppgifter är att se till att den mänskliga aktiviteten anpassas efter de ekologiska ramar som finns. Med naturen kan man inte förhandla. Vi förhandlar ofta i politiken om olika saker. Om vi vill ta hänsyn inte bara till oss själva utan även till resten av världen och framtida generationer behövs det politik. Jag tycker att Lars Lindblad har skilt ut sig väldigt mycket från alla övriga talare här. Om man lyssnar på alla talare är det i grunden en rätt stor enighet om att miljöpolitik är något väldigt viktigt och någonting som inte kan överlämnas till den enskilde även om den enskildes engagemang är viktigt. Men Moderaterna verkar ha slagit in på en annan väg. Visst är det så att miljöpolitiken inte bara handlar om anslag, Lars Lindblad. Där kan jag verkligen hålla med. Och tur är väl det. Det är ju en så otroligt liten del av budgeten som är miljöanslag egentligen. Men de är nog så viktiga. Det finns så mycket annat, till exempel skatter och ekonomiska incitament. Claes Västerteg talade en del om det och tyckte att det skulle vara jättebra om EU hade minimiskatter på miljöområdet. Det tycker jag också, men det verkar som om Centerpartiet i så fall är för skattehöjarvägen på EU-området men emot nationellt, där man vill ha en skattesänkarstrategi. Den majoritet som samarbetar om budgeten har både en skattesänkar- och en skattehöjarstrategi. I den gröna skatteväxlingen ingår ju miljöstyrande skatter men också skattesänkningar på arbete. I den här budgeten sänktes skatterna på arbete ungefär dubbelt så mycket som miljöskatterna höjdes. Dessutom finns det en skattesänkarstrategi. Vi har tagit bort både energiskatten och koldioxidskatten på biodrivmedel. Men det räcker inte för att göra till exempel etanol, som Centerpartiet värnar om, tillräckligt slagkraftigt ekonomiskt. Den gröna skatteväxlingen behövs också. Vi har förmånsbilsprogrammet. Om man väljer en tjänstebil som är en miljöbil får man lägre skatt. Det är en typisk skattesänkarstrategi. Ett annat positivt ekonomiskt styrmedel är att från den 1 januari blir 25 % av alla bilar som köps in miljöbilar. Det är jättebra för alla som inte har råd att köpa ny bil. Om ett par år är de ute på begagnatmarknaden. Det är också en sak som sänker kostnaden. Det behövs alltså både skattehöjningar och skattesänkningar. Lagstiftning är givetvis någonting jätteviktigt också som vi inte kommer att debattera här så mycket men som är viktigt i en sammanhållen miljöpolitik som handlar om både skatter, lagstiftning och anslag. Miljö borde debatteras mer på en massa olika politikområden här i kammaren, till exempel i konsumentpolitiken och trafikpolitiken, och även i jordbrukspolitiken, men jag tycker att vi brukar vara rätt så duktiga i miljö- och jordbruksutskottet. Vi diskuterar ofta miljöfrågorna. Forskningen är ett annat viktigt politikområde där miljöfrågorna borde komma in mycket mer. Just nu pågår förhandlingar om forskningspropositionen. Något annat som kommer att bli väldigt viktigt är ramarna för energiforskning, som vi menar måste ökas. I budgeten kom vi bara överens om preliminära ramar för energiforskningen. Jag förutsätter att vi i vår kommer att kunna göra förbättringar där. För att vi sedan ska kunna fatta alla de bra beslut som behövs krävs det opinionsbildning. En liten sak som finns med i budgeten, men som inte har uppmärksammats så mycket, är att miljöorganisationerna får möjligheter att söka medel från flera statliga myndigheter till olika projekt och till opinionsbildning. Jag skulle vilja ställa några frågor till Moderaterna, eftersom Moderaterna hade en lite egen profil i den här debatten. Pengar till marksanering anser ni är viktiga, men inte just nu utan kanske någon gång senare. Blir det lättare senare? Om fem eller tio år kanske vi har det mer pressat ekonomiskt av bland annat demografiska skäl, och just nu är ju inte den ekonomiska situationen så där väldigt tokig. Jag funderar också på anslagen till biologisk mångfald. Trots att vi i Miljöpartiet har fått upp anslagen så mycket kommer det att dröja ända till 2018 innan målet nås. Moderaterna är ju det parti som vill skära ned mest på biologisk mångfald, även om det finns andra partier som också vill skära ned. Man hänvisar då till andra skyddsformer och till att markägaren kan fortsätta att äga marken. Men även om markägaren ska fortsätta att äga marken blir det ett produktionsbortfall som ska ersättas. Det kommer ändå att kosta pengar även om det givetvis är positivt om man till exempel kan bilda reservat med samma krav på skydd av den mark som markägaren fortsättningsvis äger. Kanske kan markägarna göra det lite billigare därför att det känns bra att få fortsätta äga marken. Men det kommer ändå att kosta pengar, och det är så oerhört långt kvar om vi ska nå de miljömål som riksdagen har beslutat om. När det gäller Moderaterna och Klimp säger ni att investeringar ska ske på marknadsmässiga grunder. Men om man vill ha de investeringar som är bra för miljön gäller det väl att man har en sådan marknad som efterfrågar den typen av investeringar. Det tycker jag att Claes Västerteg från Centern var väldigt tydlig med. Måste man då inte jobba med olika typer av ekonomiska incitament politiskt? På 90-talet jobbade jag med en utredning, Konsumenterna och miljön . En slutsats som vi drog där var faktiskt att det inte går att lita enbart på den enskilda människan, därför att det är inte säkert att attityden leder till ett ändrat beteende på miljöområdet. Det kan vara så att man först ändrar sitt beteende och att det leder det till en bättre attityd på miljöområdet. När det gäller enkla handlingar kan man kanske komma ganska långt, till exempel handla miljömärkt när det finns en tydlig miljömärkning. Men när det gäller livstidsfrågor har det visat sig i stort sett omöjligt att lita på allas vårt enskilda engagemang, för där finns den så kallade free rider -principen, att när man måste ändra på någonting - och det kan vara obekvämt att ändra på saker - tänker man: Men om bara jag gör det här lilla och alla andra fortsätter som vanligt så spelar det ingen roll. Jag tror inte att det finns stöd någonstans bland beteendeforskare för att man kan lägga över hela ansvaret på den enskilde. Till sist är det anslagen. Jag tycker att de tre partier som har samarbetat ett tag nu, för andra mandatperioden, om budgeten kan vara ganska stolta på miljösidan. Anslagen har ju ökat från ungefär 1,2 miljarder 1998 till att nu ligga på 4 miljarder. Det är en liten del av statsbudgeten, men det betyder oerhört mycket för miljön. Sedan är jag glad över det stora engagemang som finns i kammaren, förutom hos Moderaterna. Men lite sorgsen kan jag bli när jag läser det borgerliga samarbetsprogrammet där miljön inte har kommit med. Jag får väl gratulera Moderaterna till en bra förhandling och till att det inte blev någon arbetsgrupp om miljöpolitiken.

Anf. 150 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Jag tycker att det är lite fräckt att påstå att Moderaterna är ett parti som inte har någon form av miljöintresse. Vi kan möjligen ha lite olika syn på hur vi ska forma samhället och vilka verktyg som är effektivast, men att säga att vi är det parti som över huvud taget inte bryr oss om miljön är djupt felaktigt. Jag ska försöka svara på Åsa Domeijs frågor där hon menar att vi skiljer ut oss från andra partier. Ja, vi har en grundläggande skillnad i åsikter. Vi har inte en politik som innebär att hela ansvaret - och nu tror jag att jag citerar Åsa Domeij - ska föras över till enskilda människor. Jag tror fortfarande att lagstiftningen har en mening. Jag tror också att ekonomiska verktyg har en poäng i miljöarbetet. Däremot är jag bekymrad över hur staten på olika sätt och i för stor utsträckning under de senaste åren har flyttat ansvaret från enskilda människor till den politiska sfären. Till exempel nämnde Åsa Domeij kontot biologisk mångfald. Vi har valt att inte ta bort det kontot, som jag tyckte att det lät på Åsa Domeij, utan vi halverar det. Det handlar om att vi är emot att man socialiserar mark på det vis man har gjort i Sverige. Många av de miljövärden som man nu vill bevara har kommit fram genom enskilda initiativ, till exempel enskilda människors sätt att bruka skogen. Det är det som vi tycker att man missar när man nu går in och tvångssocialiserar mark i så här stor utsträckning. Det handlar snarare om att rikta de pengar som vi satsar på detta till skötsel av den mark som har tagits om hand av staten och inte, som i dag, att satsa så mycket tid, energi och pengar på att förvärva mark att man helt enkelt glömmer förvaltandet i alltför stor utsträckning. Jag får återkomma i nästa replik.

Anf. 151 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Jag sade inte att Moderaterna inte har intresse för miljöfrågor. Det tror jag att många moderater har, och jag har mött många sådana lokalt. Men jag uppfattade absolut ditt anförande som att det framför allt handlade om den enskildes ansvar och att politiken inte var så viktig. All erfarenhet tyder på att politiken är väldigt viktig. De förbättringar som har skett på miljöområdet har ofta skett tack vare politiken. På de områden där vi inte ser tillräckligt stora förbättringar anser de flesta som är lite insatta att det beror på brist på politik. Beträffande biologisk mångfald är det klart att det enskilda ansvaret är oerhört viktigt och att man också som markägare gärna ska göra lite extra själv. Moderaterna kanske skulle införa också markägarnas ansvar i grundlagen och inte bara markägarnas rättigheter. Den möjligheten finns i andra länder. Moderaterna menar väl ändå att markägarna genom olika typer av avtal ska kunna få ersättning för de hävdåtgärder som Lars Lindblad menar är så viktiga. Moderaterna har ju tillsammans med andra partier för länge sedan, i mitten av 80-talet, stärkt markägarnas ersättning. Folkpartiet, som inte ville göra den förändringen i planlagstiftningen på den tiden, är ju det parti som förutom de partier som samarbetar om budgeten har ställt upp bäst för biologisk mångfald. Man kan ju undra lite grann hur det är med logiken där.

Anf. 152 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Jag vänder mig mycket kraftfullt mot att Åsa Domeij säger att det är politiken som har gjort att en hel del miljöförbättringar har skett de senaste årtiondena. Min fasta övertygelse är att det beror på de enskilda människornas förändrade beteende, enskilda företagares övertygelse om att man ska ha en mer miljövänlig produktion. Det började någon gång på 50-talet och har sedan genomförts på 60-talet, 70-talet och framåt. Det tror jag har haft en betydligt mycket större effekt på den miljösituation som vi har i dag jämfört med politiken. Jag tror också att många av de problem som dök upp då, försurningen och en hel del andra problem, har lett till en betydligt bättre situation i dag än för 30-40 år sedan. Det är många enskilda människors och framför allt företagens sätt att arbeta med detta som har lett till det. När det återigen gäller biologisk mångfald har vi förutom de förslag om halverat konto 1 miljard i en fond för biologisk mångfald. Vi vill alltså ha en något bättre kontinuitet i det här arbetet. När det gäller pengar till marksanering tycker vi att staten tar en för stor andel av dessa investeringar. Vår mening är att om det finns en efterfrågan på att bebygga mark ska inte staten gå in och ta över dessa åtaganden från den privata marknaden. Däremot har vi pengar kvar på kontot så att den mark där det inte finns något kommersiellt intresse faktiskt ska hanteras. Slutligen har jag en helt annan uppfattning när det gäller Klimppengar. LIP-pengarna, de lokala investeringsprogrammen, har utvärderats många gånger, och resultaten är mycket tveksamma i fråga om det har lett till några egentliga miljöförbättringar. Jag tror inte att Klimppengar är en bättre lösning på problemen när det gäller klimatfrågorna.

Anf. 153 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Jag tänkte nämna två årtal då vi fick ny miljölagstiftning och analysera lite grann vad som har hänt efter det. 1969 fick vi miljöskyddslagen. Sedan 40-talet hade vi haft i stort sett samma typer av kravregler på samma nivå för stora punktkällor. Titta på siffrorna efter 1969, när miljöskyddslagen kom! Då börjar utsläppen sjunka väldigt drastiskt från industrin. Däremot fungerade den inte på andra typer av punktkällor, till exempel bilar. Där har vi alltså inte sett samma utveckling. Låt mig då ta ett annat årtal, 1989. Då fick vi krav på skärpta avgasbestämmelser, vilket i praktiken gjorde katalysatorn obligatorisk. Och titta på hur det har gått med utsläppen av kvävedioxider från enskilda bilar! Sedan har ju trafiken ökat. Det är ett problem i sig. Jag tror att de flesta som håller på lite med miljöhistoria har sett politikens starka inverkan och att det enskilda engagemanget handlar om att det inte minst behövs ett medborgerligt engagemang vid sidan av de saker som man kan göra i sin vardag. Beträffande marksanering är det faktiskt så att där det finns en marknad är det exploatörerna som betalar marksanering. Så är det till exempel i Stockholmstrakten, där marken är väldigt värdefull. De statliga pengar som finns, där det finns ett jättebehov, gäller dels sådant som hänt före 1969, då företagen inte är ansvariga eftersom vi inte hade den här typen av miljölagstiftning, dels mark där det inte finns exploateringsintressen. Egentligen borde Moderaterna vara ganska nöjda med anslagen till marksanering eftersom de är uppdelade efter var det finns behov av statliga insatser och var det inte finns det - förutom då kanske att vi gemensamt borde jobba för att få ännu högre anslag.

Anf. 154 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Miljön har ett pris. Jag tror att till och med marknadsliberalen Lars Lindblad håller med mig. Alla är eniga om det. Vad vi ytterst bör diskutera är vem eller vilka som ska betala priset. Hur ska det betalas och när ska det betalas? Är det kanske snart dags för förorenaren att börja betala, alltså PPP-principen fullt ut? Eller ska vi fortsätta att dela på kostnaderna i framtiden? Jag som socialdemokrat har aldrig accepterat tanken att jag måste välja mellan tillväxt och god miljö. Inte heller vill jag välja mellan tillväxt och rättvisa. Ledstjärnan för mig har varit, är och kommer att vara: Rätt politik för resurshållning och en god miljö främjar också solidaritet och ekonomisk utveckling. Det som har kännetecknat de senaste åren är en snabb förändringstakt, en teknikrevolution, internationalisering och avreglering av kapital och handel samt migration och urbanisering både nationellt och globalt. Med dessa förändringar i bagaget kan man bara konstatera att arbetet med hållbar utveckling är komplext. Det handlar om att integrera de skilda dimensionerna i hållbarhetstänkandet i flera politikområden, inte bara miljöpolitiken. Det handlar om att utveckla samspelet mellan olika aktörer. Vi har i den här riksdagen beslutat, för inte alls länge sedan, att vi inom en generation, 20-25 år, ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Så nog är det vi som ska betala, vi som smutsar ned just nu. Men jag vet att många onekligen tycker att det är enklare att överlåta räkningen till dem som kommer efter, våra barn, barnbarnsbarn och resten av generationerna. Att räkningen kommer kan vi dock vara eniga om. För bara några veckor sedan kom en ny vetenskaplig rapport om de snabba klimatförändringarna i Arktis. Uppvärmningen av området går nu mycket snabbt, och ännu större förändringar är att vänta. Konsekvenserna påverkar hela världen genom stigande havsnivåer, översvämningar, kusterosion och förhöjda nivåer av den cancerframkallande UV-strålningen. Att detta är en effekt av utsläppen av våra växthusgaser kan väl knappast någon längre tvivla på. Fru talman! Från socialdemokratisk sida tar vi miljöhoten på allvar och arbetar hårt för omställningen till ett hållbart samhälle. Till skillnad från alliansen, med sin icke-politik på miljöområdet, menar vi att miljöfrågorna kräver ett ständigt aktivt engagemang här i riksdagen men, som många andra har sagt, också i EU-parlamentet och internationellt. Jag tycker att vi i Sverige har funnit styrmedel som passar för oss. Vi har miljöbalken. Vi har miljökvalitetsmålen med etappmål. Vi har ekonomiska styrmedel och administrativa styrmedel. Det här är ett system som många tycker är så bra att de skulle vilja överföra det till sina länder. Till och med våra grannländer och politiker från alla sittande partier tycker att vi har hittat ett system som är bra. Denna miljöpolitik väcker också intresse världen över. Vi har ju tidigare, i höstas, fått OECD:s rapport presenterad för oss. Vi har fått mycket kritik. Det finns naturligtvis fortfarande saker som vi inte är bäst på här i världen, som Folkpartiet nämnde, till exempel havsmiljön. Vi lever inte i den bästa av världar än, men jag tycker ändå att vi är på väg dit. Vi fick till exempel beröm för våra ekonomiska instrument. Vi vet att de har haft effekt. Vi kan bara titta på svavelskatten som ett exempel. Den har inneburit en minskning av utsläppen på hela 45 % under åren 1990-2002. Så det har effekt. En ytterligare sak: Granskningen ger inga belägg för den åsikt som ibland framförs även i detta forum, och i det gäng som sitter här i kammaren, nämligen att miljöpolitiken skulle hämma tillväxten. Det är ett argument som inte håller. Man tittade på detta i rapporten och konstaterade att vår framgång i att frikoppla miljöpåfrestningarna från den ekonomiska tillväxten av OECD ses som anmärkningsvärd. Mellan åren 1989 och 2002 växte vår bruttonationalprodukt med 25 % medan ökningen av energitillförseln låg under 10 % samtidigt som vi någotsånär lyckades stabilisera utsläppen av växthusgaser. Fru talman! Regeringens förslag till anslag på knappt 4 miljarder kronor är inte så mycket i det stora hela. Det är knappt hälften av vad vi lägger på till exempel det som nästa debatt handlar om, jordbruksstödet. Men vi har en tydlig politisk vilja att nå de miljömål som är grunden för den nationella miljöpolitiken. I den miljömålsproposition som nu är på gång i Miljödepartementet utvärderas arbetet med miljömålen. Vilka ytterligare åtgärder behöver sättas in? Hur ska medlen fördelas? Vi har ju hört Miljörådets tredje årliga rapport och läst om att effekterna av försurning och övergödning minskar och att elva av de femton miljökvalitetsmålen kan nås i tid. Tyvärr finns det också samma negativa bedömningar som förra året, att fyra miljökvalitetsmål blir svåra att uppnå: begränsad klimatpåverkan, giftfri miljö, ingen övergödning och levande skogar. Det är naturligtvis med spänning och förväntan jag ser fram emot att se hur till exempel Folkpartiet med sitt enorma engagemang i miljöpolitiken kommer att lösa de här problemen nationellt. Det ska bli väldigt spännande att se förslagen. De globala utsläppen av växthusgaser borde vid det här laget minska. Ändå fortsätter de att öka. Till och med i Sverige har de förra året tyvärr ökat fastän vi vidtagit ganska mycket åtgärder för att få ned dem. Ökningen är störst i storstäderna Stockholm och Göteborg. Fru talman! Det tog jorden många miljoner år att bli beboelig för människan. Den fråga vi i dag bör ställa oss är: I hur många år till kommer den att vara beboelig, och för vilka? Att i miljöns namn i dag försöka sätta stopp för tillväxten vore att kräva det orimliga av våra barn och barnbarn. De är inte betjänta av ett stagnerat samhälle i avsaknad av tillgångar, utan möjlighet till rättvis fördelning och med brist på de resurser som en hållbar utveckling kräver. Ett bättre samhälle lönar sig, för att citera en av den finländske författaren Henrik Tikkanens cyniska figurer. I stället för att enbart se svårigheterna i den globala förändringen vill jag se möjligheterna. För att vi ska kunna fatta de rätta besluten behövs framför allt många enskilda människors engagemang, många företags engagemang och många politikers engagemang. Det är denna samarbetsvilja som jag lite grann saknar i alliansens budgetförslag. När jag läser slutsummorna för hela miljöpolitiken förstår jag varför alliansens arbetsgrupper nogsamt undviker att ge sig in på miljöpolitikens område. Splittringen skulle bli alltför tydlig. Det finns ingen gemensam miljöpolitik. Moderaterna vill minska anslagen med drygt 1 miljard. Folkpartiet vill öka dem med 50 miljoner. Kristdemokraterna tycker att ½ miljard är en lämplig sänkning, främst på den biologiska mångfalden. Centern skiljer sig från sina allianskompisar genom en ökning på 200 miljoner. Kanske kan vi i denna debatt få en förklaring från allianspartierna, eftersom allians enligt Svensk ordbok betyder avtal av organiserat samarbete. Jag tycker att det mer handlar om oorganiserat kaos. Till sist, fru talman, vill jag tacka Vänsterpartiet och Miljöpartiet för samarbetet i dessa frågor samt yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 155 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Jag kan i vissa delar instämma i Sinikkas analys att det behövs ett större engagemang både från företag och från olika individer i samhället, men också att det behövs ett internationellt samarbete. Sinikka Bohlin sade i sitt anförande att vi ska dela på kostnaderna och betala av på dem framöver. Om vi tittar på det som man från majoritetens sida väldigt ofta vurmar för, en typ av skatteväxling, och ser hur den slagit visar ett antal utredningar, opinionsundersökningar och annat att den slår allra hårdast mot landsbygden och glesbygden. Jag tycker inte att det är att dela på kostnaden, och därför är min fundering: Kommer regeringens skattehöjningar eller regeringens fortsatta skatteväxling att fortsätta att drabba dem på landsbygden? Kommer det att drabba dem som inte har möjlighet att välja ett annat trafiksätt, som kollektivtrafiken, och kanske inte heller möjlighet att välja ett alternativt drivmedel?

Anf. 156 Claes Västerteg (C)
Fru talman! De frågor jag ställde i början var: Vem eller vilka ska betala? Vad är priset? Hur ska det betalas? När ska det betalas? I dag betalar vi med gemensamma pengar väldigt mycket av miljöskulden, men också av det förebyggande arbetet. Där tycker jag naturligtvis att de som förorenar skulle vara med och betala mycket mer av notan. Det är en utmaning för framtiden att se om vi kan hålla PPP-principen levande. Vem ska betala? Ska det betalas i dag eller ska vi lämna det till morgondagens barn?

Anf. 157 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Jag kan inte säga att det egentligen var ett svar på min fråga. Det är klart att vi ska betala. Vi betalar redan i dag via skatter på till exempel bensin och diesel, via skatter på energi. Min fråga är tydlig: Varför har vi ett system med en skatteväxling som drabbar landsbygden hårdast? Är det rätt fördelning av kostnaderna? Enligt min uppfattning är det inte det, men det kanske är den politik som majoriteten vill föra.

Anf. 158 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Vi har i denna budget fortsatt att införa den gröna skatteväxlingen som vi började med för några år sedan. Också inför nästa budget och vårproposition är det viktigt att titta på var vi får de största miljöeffekterna. Det är naturligt att se på de alternativa bränslena, och därför tycker jag att en del av de förslag som ni har i ert budgetalternativ om just alternativa bränslen är en bit framåt på rätt väg. Vi ska komma ihåg att vi redan i dag haft Gröna bilen-projektet tillsammans med bilindustrin och också inom EU jobbat tillsammans med bilindustrin för att få med företagen på den tanken. På bränslesidan tror jag att det är mycket viktigt att även titta på den totala miljökostnaden. Ska vi till exempel ha hemmagjord etanol eller ska vi köpa den utifrån? Mycket av den kommer i dag från Brasilien. Där kommer den totala miljökostnaden in, vilket för mig är en väldigt viktig fråga i framtiden.

Anf. 159 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Sinikka Bohlin är bekymrad över alliansens politik på miljöområdet. Jag vill bara påminna Sinikka Bohlin om att det före valet inte fanns någon gemensam politik mellan de partier i vänsterkartellen som Sinikka Bohlin företräder. 121-punktsprogrammet har ju kommit till efter valet. Det fanns inte någonting. Det enda syftet med den maktkartellen var att hålla kvar Socialdemokraterna vid makten. Var så säker på att de som i valet 2006 röstar på alliansen kommer att veta vad de röstar på. Frågan är om det finns någon gemensam politik för de i kartellen ingående partierna. Sinikka Bohlin talar mycket om PPP, att förorenaren ska betala, och jag håller med om mycket av det hon säger. Hon har ju arbetat mycket med återvinnings- och kretsloppsfrågorna och då vill jag ställa en fråga om något som vi resonerat kring en gång tidigare, nämligen returglasen. Om man ska följa PPP kan det inte vara rimligt att den svenska glasåtervinningen ska betala det som andra förorenar. Det gäller alltså privatimporten på glasfronten. Hur går det med det arbetet? Kommer det snart ett förslag på hur man ska lösa problemet för Svensk Glasåtervinning och den fina verksamhet de har i Hammar? Svara också på frågan hur man kan stärka skyddet inför en oljekatastrof i Östersjön. Det är ju minimalt i dag. Där lever ni inte upp till de höga bekännelserna.

Anf. 160 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Låt oss börja med frågan om maktkartellen. Jag gick till val 2002 med de mål som jag precis har redovisat i kammaren, nämligen miljöbalken med generationsmålen, miljömålen och etappmålen. Jag tycker alltså att det hos mig finns en stark styrning mot en bra miljö, så där behöver jag inte skämmas. Jag tror också att de människor från Vänsterpartiet och Miljöpartiet som jag jobbat med hade samma mål. Mer intressant blir det att se alliansen med tanke på hur det spretar i dag. Men livet ska ju vara lite spännande också. Vad gäller returglas har jag också besökt Hammar, och det är bekymmersamt att vi får så mycket glas i återvinningen som inte har ett värde på samma sätt som till exempel aluminiumburkar. Det jag kan säga i dag är att Naturvårdsverket lämnat två olika förslag till regeringen, vilka nu bereds. Man försöker hitta resurser för att kunna lösa problemet. Det som jag är rädd för, och som också sägs i betänkandet, är att om vi märker att systemet inte fungerar för oss konsumenter finns det i framtiden heller inget förtroende för hela det återvinningssystem som vi skapat i Sverige och som faktiskt är ganska unikt. Jag hoppas därför att problemet ska kunna lösas. I princip tror jag dock att systemet med återanvändning och återvinning är en väg framåt. I framtiden kräver det dock att industrin hittar förpackningar som är mer återvinningsbara och eventuellt behövs också ett EU-system.

Anf. 161 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Problemet är att det tar en sådan evinnerlig tid. Svensk Glasåtervinning hinner komma på obestånd innan regeringen har kravlat sig fram ur tomglasen. Det måste till snabba beslut och förslag på området. Hur är det med beredskapen för oljekatastroferna? Det vore bra att få en liten utläggning om hur Sinikka Bohlin ser på det utifrån det som har hänt ganska nyligen i Östersjön och på Gotland. Det är lite signifikativt för Socialdemokraternas syn på politiken. Huruvida några partier kan hålla ihop eller inte eller regera eller inte beror på några miljoner upp eller ned i en budget och om man kan klara av att förhandla sig samman under mörka nätter i Rosenbad. Det är inte vad det handlar om. Var övertygad om att allianspartierna kommer att tillsammans ha en gemensam inriktning som är bra för Sverige. Vi kan ha lite olika uppfattningar om hur vi ska komma framåt och nå målen. Men när det gäller klimatområdet, kemikalier, gifter och de stora miljöfrågorna kommer vi att ha ett tydligt och radikalt program. Det gäller inte minst Östersjön och havet, viskar Sverker Thorén. (Applåder)

Anf. 162 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Vi kan avsluta diskussionen om glasåtervinning. Inget av partierna som är representerade här i kammaren hade i budgeten några pengar till det. Vi får överleva med den skrivning som finns i betänkandet. Det talas om karteller och allianser. Jag har arbetat ganska länge tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet från början av 90-talet utan att tillhöra någon kartell. Jag har tidigare arbetat väldigt bra med många andra partier som på något sätt har svikit mig på vägen och bytt sida hela tiden. Jag tycker att vi har haft en rak väg. Men jag måste alltid hitta vänner någonstans. Ibland hittar jag dem, och ibland är de långt borta. Klimatfrågan är en av de svåraste frågorna. Det måste jag säga, för att det inte ska blir för roligt i talarstolen. Det bekymrar mig lite grann när man talar om det i alliansen. Jag är ändå glad att jag har Kristdemokraterna med mig i diskussionen. Sven Gunnar Persson vill till och med ha mer pengar till åtgärdsprogrammet Klimp än jag. Men det finns två partier som vill plocka bort alla klimatpengar. Folkpartiet talar till exempel väldigt gärna om miljöengagemanget. Moderaterna förstår jag lite mer om de plockar bort pengar. Men jag har väldigt svårt att förstå Folkpartiets agerande i den här frågan. Det som verkligen värmer mitt gamla hjärta är det som Sven Gunnar Persson sade i sitt anförande om att Sverige ska gå före. Det är bra. Det är väldigt sällan man från de borgerliga partierna får höra att Sverige ska gå före. Oftast för man resonemanget: Vi ska gå i takt med de andra. Vi ska inte försämra konkurrenskraften inom EU.

Anf. 163 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Vi tar miljöpolitiken på allvar, säger Sinikka Bohlin. Det finns ingen i denna kammare eller i Riksdagshuset som tvivlar på att Sinikka tar miljöpolitiken på allvar och lägger ned ett stort engagerat arbete på det. Där ska inget tvivel råda. Men hon säger sedan: Vi har funnit vårt system. Det är som att en socialdemokratisk ton börjar klinga som jag inte är så van att höra från Sinikka Bohlin: Vi har funnit vårt system, och ingenting kan bli bättre. Jag citerade förut flera olika utredningar, bland annat Miljömålsrådets senaste utvärdering av miljömålen. Varför vågar inte s den oberoende utvärdering av miljöpolitiken som Folkpartiet har föreslagit?

Anf. 164 Sverker Thorén (Fp)
Fru talman! Jag är väldigt stolt över det system vi har, men allting kan bli bättre. Vi ska vara stolta att vi har hittat den styrmodell vi har för att gå vidare. Miljömålsrådet märker att vi inte har nått alla mål. Det är också deras uppgift. Jag tillhör den kategori människor som tror på demokratin. Jag tror också på politiken. Jag tror att politikerna ska vara med och styra. Jag tillhör inte riktigt den moderata sfären där man säger att politiken ska hålla sig utanför, myndigheterna ska hålla sig utanför och att det är någon annan som ska göra arbetet. Jag är vald som förtroendevald för att hitta de styrmedel som finns och som behövs i framtiden. Jag tror på den modell som vi har skapat. Jag vet inte om man behöver ha några extra människor någonstans på sidan av för att granska.

Anf. 165 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Att regeringen ska granska och föreslå förändringar och att Miljömålsrådets generaldirektörer skulle föreslå de drastiska förändringar i strukturer och system som skulle behövas ställer jag mig lite tvivlande till. Det som behövs nu är att kasta ut frågorna utanför det politiska systemet för att sedan ta tillbaka dem och behandla dem precis på det demokratiska sätt som Sinikka Bohlin beskriver. Hon talade tidigare om OECD som gav oss höga poäng bland annat på grund av våra sociala system och riklig tillgång på vattenkraft och annat. Men det gav oss också skarp svidande kritik vad gäller de marina frågorna. Jag ställde några frågor i mitt anförande som gällde om Kjell Larssons ord gäller eller Lena Sommestads ord här i debatten tidigare. Får vi en havsmiljöproposition, som även Havsmiljökommissionens tidigare ledamöter väntar på? Hur blir det med PSSA-riktlinjerna? Blir det något mer än ruttdragning?

Anf. 166 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Jag börjar med frågan om vad förra miljöministern och nuvarande miljöministern har sagt. Det finns ingen motsättning i den frågan. Frågan är var man lägger de åtgärder som vi vill ha. Ska vi ha dem i miljömålen? Många av målen inriktar sig på havsmiljön på olika sätt. Eller ska man inte göra någonting där utan ha en specialproposition om havsmiljön? Jag vill se vad som händer. För mig är ändå miljömålen det som jag kan styra med, eller egentligen etappmålen. Vad gör jag i de olika miljömålen som påverkar havet? Vi har också fått ett annat styrmedel. Det är vattendirektiven. Det handlar om när vi kan börja styra avrinningsområden. Det tror jag kommer att vara ett väldigt viktigt styrmedel. Det ställdes en fråga om vad som händer inom PSSA. Jag var i Norge förra veckan inom Nordiska rådet. Vi fick för första gången en presentation av vad som händer inom PSSA. Där är det fortfarande problem. Det är som Sverker Thorén vet åtta länder som ska vara överens. Några svävar lite grann i några frågor. I några frågor går vi väldigt bra framåt. Ryssland är inte med men är ändå med som observatör i frågorna. Det är lite med på båten. Jag som har jobbat många år med Östersjön är glad åt varje litet steg. Nu får vi redovisningen. Vi får väl se vad vi tycker om den. Den möjligheten har vi den här veckan. Det är svårt för åtta länder att komma överens i den här frågan.

Anf. 167 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Jag studsade lite grann vid diskussionen om en allians eller inte som Sinikka Bohlin provocerade fyra partier med. Hon fick också den respons som hon efterfrågade. Sinikka Bohlin menar att den spread som finns mellan de fyra borgerliga allianspartierna på lite drygt 1,4 miljarder är beviset för att det kanske egentligen inte finns några allianser eller liknande. Man ska ställa de 1,4 miljarderna vi talar om i skillnad mellan de borgerliga partierna på miljöområdet mot en statsbudget som omfattar ungefär 1 000 miljarder kronor. Vi har lite olika profil. Lyssnar man på oss tror jag att synen på samhället förenar oss i ganska stor utsträckning. Det tyckte i varje fall jag när jag lyssnade på mina tre vänner i de andra borgerliga partierna. Vi har många gemensamma synpunkter när det gäller till exempel miljöbalkens utveckling och havsmiljön. Det är frågor som vi har drivit tillsammans mot regeringen. Det finns också en hel del andra frågor. Jag tror dessutom att det är bra om partier har lite olika profil. Jag tvekar inte alls inför att vi ska kunna sitta i samma regering. Vi vill sitta i samma regering. Hur ser det ut på er sida? Ni vill inte ens sitta i samma regering. Ett parti är för ekonomisk tillväxt, vilket Sinikka talade sig varm för i talarstolen. Hon pratade om kombinationen tillväxt och miljö. Men de andra två är emot tillväxt. Ni är inte ens överens om vilket ekonomiskt eller politiskt system ni vill ha. Ett parti är kommunistiskt. Visst lyckas ni skriva ihop er ibland, men att följa era förhandlingar i TV är lite grann som att titta på en av de dokusåpor som man kanske följer lite då och då. Det är ganska spännande. Jag har en mer konkret fråga till Sinikka Bohlin. Den gäller hennes syn på miljölagstiftningen. Är inte miljöbalken som den ser ut i dag ett hot mot tillväxten? (Applåder)

Anf. 168 Lars Lindblad (M)
Fru talman! Jag ska inte kommentera andra partiers inre arbete. Jag tycker att det är lite för mycket begärt i den här kammaren. Men jag kan kommentera den budget som vi debatterar på miljösidan. Lars Lindblad var inne på att det här bara är en del av det stora miljöarbete som pågår. Vi har trafiksidan, vi har hela näringslivet, vi har tillväxten och vi har energifrågorna. Där ser jag att inom de fyra partierna så finns det två partier på energisidan - Moderaterna och tyvärr även Folkpartiet - som föreslår och säger nej till det som jag tycker är viktigt på klimatområdet. De vill alltså ha mindre pengar till att effektivisera, men de vill också avstå mindre pengar för att introducera vindkraft. Om man nu ändå tror på kärnkraft, som ni gör, så måste man samtidigt tro att det finns alternativ på sidan om. De finns ju redan! Vi har jobbat med miljöbalken sedan vi fattade beslutet i riksdagen. Då fattade vi samtidigt ett beslut om att vi ska följa upp Miljöbalkskommittén. Jag tycker ändå att den kommittén med sina delbetänkanden har kommit med bra förslag. Det sista förslaget som Lars Lindblad nu funderar på är ute på beredning. Det är aviserat som en proposition. Jag tror fortfarande att det blir en bra proposition, men jag har inte sett texterna så jag kan inte säga mer. Men min tro kan jag leva med i varje fall.

Anf. 169 Sinikka Bohlin (S)
Fru talman! Så här i juletid ska man vara lite vänlig mot varandra. Jag kan avsluta med att säga att jag tycker att det som gäller miljöbalken låter bra. Den andra diskussionen kommer vi ju att komma tillbaka till många gånger. När det gäller miljöbalken och de förslag som Miljöbalkskommittén har lagt fram så var jag lite bekymrad när Sinikka Bohlin sade att miljölagstiftningen inte hindrar tillväxt. Men då är vi nog överens om att de direktiv håller som regeringen gav till Miljöbalkskommittén om att se över, effektivisera och göra den mer tillväxtvänlig. Representanter från Socialdemokraterna har tillsammans med den borgerliga alliansen i kommittén skrivit på förslag som innebär tydliga effektiviseringar utan att för den delen minska miljökraven. Det är det som jag tror att vi har en gemensam grund i, och det är extremt viktigt. I så fall nöjer jag mig med detta och säger att jag ser att Socialdemokraterna även i kammaren har en positiv hållning till Miljöbalkskommitténs förslag. Sedan får vi väl hoppas att regeringen äntligen kommer med förslagen till våren, för de är nödvändiga för Sveriges framtida ekonomiska tillväxt.

Anf. 170 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Jag skulle i slutändan vilja ha en kommentar till det här med LIP-åtgärder och sådant. Om man tittar på de LIP-program - lokala investeringsprogram - som vi har haft kan man räkna att de åtgärderna sammanlagt har minskat energianvändningen med 2,3 terawattimmar per år. Det är mer än hälften av energiproduktionen i kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2. Det har alltså haft effekt. Nu har man för första gången också delat ut så kallade Klimppengar. Det gjordes i november, och det var 363 miljoner kronor. Man räknar med att de svenska utsläppen av växthusgaser då minskar med 170 000 ton per år. Det är 16 län och många kommuner men också Volvokoncernen som har sökt och fått pengar. Det är viktigt att vi får med företagen i diskussionen. Vi har som sagt haft Gröna bilen-projekt, och där vill Volvo vara med och minska utsläppen. Jag tycker alltså inte att man ska vara för negativ när det gäller Klimppengarna. Staten ger en del, men det är stimulanspengar. Ni har ju många gånger begärt att staten ska stimulera för att få kommunerna och företagen med i arbetet.

Anf. 172 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Jag vill tacka Kjell-Erik Karlsson för de fina orden om vår miljöpolitik, fläckvis i alla fall. Jag får väl säga samma sak till Kjell-Erik som jag har sagt till Sinikka, nämligen att ni får ge er till tåls och finna er i att miljöpolitiken är ett av många politikområden där det inte har tillsatts några arbetsgrupper. Det är ett arbete som kommer att pågå på annat sätt. Inför valet 2006 kommer det att presenteras på det sätt vi då finner lämpligt. Så är det, och ni behöver inte bekymra er så förfärligt mycket om det. Förklara i stället er egen politik inom vänsterkartellen! Varför går inte Sverige före med ett förbud mot alla bromerade flamskyddsmedel och HA-oljor i däck? Varför finns det alldeles otillräckliga resurser för oljesanering om det händer någonting i Östersjön? Varför tar inte staten snabbt sitt ansvar för de förorenade områden som man själv har varit verksam i, till exempel i Kvarntorp och utanför Luleå där SJ har haft fyr för sig? Varför har inte Sverige fått igenom och arbetat kraftfullare för att snabbt förändra reglerna när det gäller låginblandning av biobränslen så att vi kan få ned utsläppen av växthusgaser? Det är den typen av frågor som jag tycker att ni i vänsterkartellen ska ägna kraft åt i stället för att fundera så väldigt mycket på vad vi pysslar med.

Anf. 173 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Det blir intressant att se vad alliansen presenterar inför valet. Men nu behandlar vi faktiskt de budgetförslag ni har lagt fram. Jag ser fram emot att se vad ni kan enas om. Ni kommer säkert också att få se vilka frågor vi vill driva. Det pågår ett arbete när det gäller flamskyddsmedel, sanering och biodrivmedel. Kemi har tagit fram ett förslag om hur vi ska gå vidare med flamskyddsmedlen. Det är någonting som samarbetspartierna har arbetat med under ganska lång tid. Det kommer att läggas fram förslag om flamskyddsmedlen så småningom. Jag kan hålla med om att saneringen av statens egna områden har gått för sakta. Men som du vet är det så när man samarbetar att man inte alltid får igenom allting. Det tror jag att ni kommer att märka också, om det nu skulle bli ett samarbete. Det finns en utredning om biodrivmedlen som pågår. Här är det också frågan om att verkligen få fram de alternativa drivmedlen. Här pågår det också arbete och, som Sven Gunnar Persson kanske också har hört, vissa typer av förhandlingar med branschen för att skapa ställen där man kan tanka sin bil med biodrivmedel.

Anf. 174 Sven Gunnar Persson (Kd)
Fru talman! Jag nöjer mig med att konstatera att Kjell-Erik Karlsson ställer väldiga krav på en allians som ska ställa upp i valet 2006, medan han själv sitter i en kartell som har makten men som inte har mycket annat än utredningar och kommande förslag att rycka fram ur rockärmen. Det handlar om viktiga områden som har enorm betydelse för hälsan och miljön.

Anf. 175 Kjell-Erik Karlsson (V)
Fru talman! Det handlar inte bara om att rycka fram saker ur rockärmen. Om det verkligen ska fungera och ge resultat gäller det att det man lägger fram är väl underarbetat så att det också är genomförbart. Ni har kanske något att kasta fram snabbt. Jag tar gärna emot tips.

Anf. 176 Birgitta Gidblom (S)
Fru talman! Jag vill kommentera avsnittet i betänkandet som gäller storslagen fjällmiljö. Vi som lever och verkar i fjällområdet instämmer i att verksamheten i områdena ska bedrivas med hänsyn till fjällvärldens unika värden. Men vi vänder oss emot ytterligare begränsningar när det gäller terrängfordonskörning och flyg. Det område jag nu främst talar om, och som jag själv kommer ifrån, ligger i Norrbotten. Det är kommunerna Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Arjeplog och Arvidsjaur. Deras yta är lika stor som området i södra Sverige från Skåne upp till Närke. Då förstår ni alla vilka vidder det rör sig om. De som verkligen vill ha tystnad finner den i fjällvärlden utan nya förbud. De föreslagna begränsningarna i flygtrafiken som nu bereds i Regeringskansliet innebär ett hot inte bara mot samtliga flygföretag som är verksamma i Norrbotten utan mot besöksnäringen som helhet och mot det rörliga friluftslivet. Fru talman! Inskränkningar i skotertrafiken innebär också en begränsad rörlighet. Som det nu är kan man till exempel inte åka från Hukejaurestugan förbi Alesjaurestugan och upp till Abisko utan att utsätta sig för stor fara i ett brant område. Det innebär att ingen kan åka den vägen. När det här förbudsområdet fastställdes var alla intressenter i Norrbotten eniga om en annan sträckning av skoterleden, men centrala myndigheter hade en annan åsikt. Med det här vill jag understryka att man ska lyssna på oss som lever och verkar i Norrbotten. Vi är också rädda om vår natur och vår miljö, men vi vill ha ett större lokalt inflytande över de lokala miljöfrågorna.

Anf. 177 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! Jag kunde inte låta bli att replikera eftersom jag själv känner starkt för Norrbotten. Jag har bott i Kiruna och trivdes utmärkt där. Jag flyttade därifrån eftersom jag fick för många tjänsteresor och för sällan fick vara i Kiruna. Det är ett underbart friluftsliv där. Jag tänker inte i detaljer gå in på hur skoterförbudsområden ska vara. Men jag ser ett problem när de läggs ut, och det gäller Norrbotten och Kiruna kommun. Ofta läggs skoterförbudsområdena väldigt långt bort. Normala människor som kanske inte vill ge sig ut på väldigt långa vinterturer utan vill ägna sig åt det vardagliga friluftslivet på skidor och få lite lugn och ro från buller har svårt att ta sig dit. Skoterområdena är däremot ofta väldigt lättillgängliga. Problemet med bullret är ju att det väldigt lätt uppfyller en hel fjälldal. Även om man som skidåkare väljer att inte vara i dalarna utan väldigt mycket på topparna blir det alltså mycket störningar. En annan sak som är väldigt störande är de här som roar sig med att köra uppför och nedför fjällsluttningarna fram och tillbaka. I Miljövårdsberedningen fanns en gång ett förslag om att förbjuda icke målinriktad skotertrafik, men det blev inte av. Vad säger du om den idén? Vore inte det väldigt bra för att få bort den rena okynneskörningen? Det stör ju inte dem som vill ta sig fram för att fiska i en trevlig sjö eller någonting annat. Det behövs väl ändå regleringar. Sedan är ju den lokala debatten ofta väldigt tuff. De som vill ha regleringar mot skotern blir väldigt lätt nedsablade. Jag känner väldigt många människor, även i Norrlands inland, som vill ha skoterregleringar.

Anf. 178 Birgitta Gidblom (S)
Fru talman! Som jag sade anser jag att man ska kunna ta upp detta lokalt. Alla intressenter är ju medvetna om miljön och bullret. Vad vi egentligen vänder oss emot är att allting ska beslutas centralt när det gäller vår fjällvärld. Men visst, sådan buskörning som du beskriver är inte önskvärd.

Anf. 179 Åsa Domeij (Mp)
Fru talman! En fråga till Birgitta Gidblom blir då: Är du beredd att driva lokalt att det läggs skoterförbud också i områden dit det är enkelt för vanligt folk att ta sig utan att vara en stor äventyrare, alltså i närheten av bebyggda områden och vägar? Vill du driva det?

Anf. 180 Birgitta Gidblom (S)
Fru talman! Det kan jag inte svara på i dag. Det vill jag inte göra.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2004-12-15
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 4, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Anslag inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen
    1. bemyndigar regeringen att under år 2005, för ramanslaget 34:2 Miljöövervakning m.m., ingå ekonomiska förpliktelser i samband med planering, upphandling och genomförande av miljöövervakning som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 40 000 000 kr under år 2006, högst 13 000 000 kr under år 2007 och högst 7 000 000 kr under år 2008,
    2. bemyndigar regeringen att under år 2005, för ramanslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i ur naturvårdssynpunkt värdefulla naturområden som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 120 000 000 kr under år 2006,
    3. bemyndigar regeringen att under år 2005, för ramanslaget 34:4 Sanering och återställning av förorenade områden, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med genomförande av saneringsinsatser, som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 250 000 000 kr under år 2006, högst 250 000 000 kr under år 2007 och högst 100 000 000 kr under år 2008,
    4. bemyndigar regeringen att under år 2005, för ramanslaget 34:5 Miljöforskning, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med planering, upphandling och genomförande av forskningsprojekt som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 60 000 000 kr under år 2006, högst 40 000 000 kr under år 2007 och högst 30 000 000 kr under år 2008,
    5. bemyndigar regeringen att under år 2005, för ramanslaget 34:9 Statens strålskyddsinstitut, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med strålskyddsforskning som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 5 000 000 kr under år 2006 och högst 5 000 000 kr under år 2007,
    6. bemyndigar regeringen att under år 2005, för ramanslaget 34:11 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med kärnsäkerhetsforskning som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 20 000 000 kr under år 2006 och högst 18 000 000 kr under år 2007,
    7. bemyndigar regeringen att under år 2005, för ramanslaget 34:13 Stöd till klimatinvesteringar, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med beslut om stöd till klimatinvesteringar som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 500 000 000 kr under perioden 2006-2010,
    8. bemyndigar regeringen att under år 2005, för anslaget 26:2 Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning, ingå ekonomiska förpliktelser i samband med planering, upphandling och genomförande av forskningsprojekt som inklusive tidigare åtaganden innebär utgifter på högst 235 000 000 kr under år 2006, högst 210 000 000 kr under år 2007 och högst 115 000 000 kr under perioden 2008-2010,
    9. anvisar för budgetåret 2005 anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt utskottets förslag i bilaga 2.

    Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 20 punkterna 1-9 och avslår motionerna 2003/04:MJ60 yrkande 1, 2003/04:MJ474 yrkande 17, 2004/05:T461 yrkande 6, 2004/05:MJ201, 2004/05:MJ212, 2004/05:MJ273, 2004/05:MJ288, 2004/05:MJ357, 2004/05:MJ369 yrkande 41, 2004/05:MJ386 yrkande 1, 2004/05:MJ411 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ434 yrkandena 2, 27, 28 och 31, 2004/05:MJ474 yrkandena 1 och 2, 2004/05:MJ498 yrkandena 18, 35 och 48, 2004/05:MJ511 yrkandena 1 och 2 samt 2004/05:MJ526 yrkandena 1 och 2.
  2. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ60 yrkande 2.
    • Reservation 1 (c, fp, kd)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (c, fp, kd)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s1330011
    m52003
    fp13908
    kd02805
    v24005
    c02002
    mp15002
    -1000
    Totalt22687036
    Ledamöternas röster
  3. Förenklad tillståndsprocess

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ60 yrkande 3.
    • Reservation 2 (c)
  4. 10-procentsregeln för sanering av förorenade områden

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ498 yrkande 19.
    • Reservation 3 (kd)
  5. Skrivelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:141 till handlingarna.