Utgiftsområde 27 avgiften till Europeiska gemenskapen (prop. 2005/06:1)

Herr talman! Vi ska nu debattera finansutskottets betänkande FiU5. Det är utgiftsområde 27 i budgetpropositionen som handlar om avgiften till Europeiska gemenskapen. Det handlar om precis vad det heter, nämligen avgiften till Europeiska gemenskapen. I budgetpropositionen för 2006 föreslår regeringen att för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen att vi i riksdagen godkänner och tilldelar de pengar som regeringen föreslår men också att vi i riksdagen uppdrar åt regeringen att ansvara för de uppdrag och åtaganden som följer av EU-budgeten för budgetåret 2006. Vi har behandlat två motioner i betänkandet. I det här betänkandet finns inte några reservationer, men det finns två särskilda yttranden. Med det, herr talman, lämnar jag över till debatt i ärendet.

Herr talman! Regeringen skriver att Sverige ska verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom Europeiska unionen. Målet innebär även att Sverige ska verka för en kostnadseffektiv användning av EU:s budgetmedel. För år 2006 handlar det om 28 miljarder kronor som vi betalar till EU. Finansutskottet skriver att varje skattekrona ska användas effektivt. Nu när det ser ut som att vi kommer att bli en av de största - kanske den största - nettobetalarna är det klart att detta är oerhört viktigt. Men när det gäller de resurser som kommer tillbaka verkar principen inte vara lika viktig för regeringen. Regeringen utnyttjar nämligen budgetmedel relaterade till EU och de EU-stöd som kommer i syfte att kringgå utgiftstaket och reglerna för budgetprocessen. Detta är tyvärr inget nytt. Man väljer att utnyttja EU-ersättningar till de svenska jordbruksföretagarna i budgetreglerande syfte. Det är helt oacceptabelt. För att regeringen ska klara utgiftstaket väljer man att betala ut delar av EU-ersättningarna under fel kalenderår, det vill säga i början av nästa år även om de gäller detta år. Det här är inte regeringens pengar. Det är böndernas egna pengar, som var och en har ansökt om själv. Men återigen sker det i budgetreglerande syfte. I år handlar det om att 7,8 miljarder ska gå tillbaka till bönderna i Sverige. Regeringen har nu skickat vinken till ansvarig myndighet att betala ut endast 2,1 miljarder innevarande år och vänta med resterande del till efter årsskiftet. Herr talman! Detta är självklart förödande för den enskilda företagaren. Slutet av kalenderåret är en utgiftstyngd period för jordbrukarna då inköp av förnödenheter, inte minst för växtodlarna, är en stor utgift under oktober-december. Nötköttsproducenterna ska vänta upp till ett halvår på de sista intäkterna från ett slaktat djur. Totalt sett innebär regeringens budgetförslag att ungefär 6 miljarder kommer att senareläggas för år 2005. För i år väntas det vara en siffra på ungefär 5,7 miljarder som väntas till efter nyår. Det är enorma resurser. För svenska jordbruket handlar det om hela nettoinkomsten. Det är orimligt att en enskild yrkesgrupp, Sveriges bönder, ska få ta huvudansvaret för att statsbudgetens utgiftstak ska hållas. Vilken annan yrkesgrupp tvingas acceptera att intäkterna inte betalas ut vid rätt tillfälle för att regeringen ska klara utgiftstaket? Herr talman! Inom jordbrukspolitiken pratar vi ofta om likvärdiga konkurrensvillkor till våra omkringliggande länder, inte minst från den här talarstolen. De flesta partier brukar tala sig varma för detta, inte minst Sveriges jordbruksminister. Men återigen får danskarna ett företräde. Ett exempel: För två veckor sedan valde den borgerliga regeringen i Danmark att till stor del betala ut de EU-stöd som gäller för innevarande år för alla som har lämnat in korrekta ansökningar i rätt tid. För dem handlar det om 5 miljarder. Herr talman! Jag hoppas att under den här debatten få svar på varför denna enskilda yrkesgrupp återigen ska vara en yrkesgrupp som får arbeta i budgetreglerande syfte för en sittande regering.

Herr talman! EU är väldigt viktigt. Det är avgörande för Sverige och för Europa att EU finns och att vi är medlemmar. Vi pratar sällan om allt det goda vi får ut av medlemskapet i EU. Det kanske inte passar just nu, men jag tycker att det är viktigt att vi då och då säger att EU behövs för miljön, freden, säkerheten och mer. Det är bra för Sverige att vi är medlemmar i Europeiska unionen. Men EU behövs inte för allt. Folkpartiet menar att EU bör fokusera mer kraft där kraften verkligen behövs och hålla sig undan från saker där ett europeiskt perspektiv inte alls behövs, det vill säga saker som kan skötas bättre på nationell nivå, regional nivå, kommunal nivå eller till och med av individerna själva. Vår bedömning är att Sveriges avgift till EU skulle kunna sänkas rejält om man satsade EU:s kraft där EU:s kraft verkligen behövs. Framför allt handlar det om att avveckla jordbrukspolitiken och göra om den i grunden. Nu är läget ett annat. Jordbrukspolitiken finns kvar, och EU-avgiften för Sveriges del är ganska hög. Förmodligen blir den ännu högre de kommande åren. Vi får väl se vad helgens förhandlingar leder fram till. När man betalar mycket i avgift är det naturligtvis också viktigt att se vad vi får tillbaka, hur återflödet ser ut. Det är det som den här debatten förmodligen handlar om. Det är viktigt att vi drar nytta av det som kommer tillbaka och att vi sköter det på ett bra sätt. De borgerliga partierna har ett gemensamt särskilt yttrande om regeringens sätt att utnyttja EU-ersättning till de svenska jordbruksföretagen. Problemet har år efter år varit att ersättningarna har använts till att klara utgiftstaken. När det har varit för lite utrymme under utgiftstaken har man valt att skjuta utbetalningarna till efter årsskiftet. Det är naturligtvis oacceptabelt. Eftersom Cecilia Widegren tidigare noga har berättat hur detta sköts tekniskt och vilka effekter det får tänker jag spara kammarens tid med att inte utveckla detta ytterligare.

Herr talman! I samband med finansutskottets betänkande nr 2 talade vi här i kammaren om den statliga banken SBAB och dess konkurrensvillkor. Här har vi precis det motsatta. Här får alltså landets bönder agera bank åt staten, och det är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Vi har kritiserat detta från den borgerliga alliansens sida, och vi kommer att fortsätta att göra det. Jag tänkte dock ta upp en annan sak, nämligen att detta betänkande och denna debatt ligger väldigt rätt i tiden. Just nu pågår ju toppmötet i Bryssel där frågan om EU:s långtidsbudget 2007-2013 diskuteras. Vi har en ganska stor samsyn bland partierna i EU-nämnden runt den svenska positionen. Vi vet för närvarande inte exakt vad den svenska positionen är eftersom förhandlingarna pågår, men det är tre punkter som vi har enat oss kring. Den första punkten är att hålla nere den totala nivån. Det är också det som finns i vår motion. Vi ska satsa på att det ska vara 1 %, att det ska vara en rättvis fördelning, att merparten av detta ska gå till de nya medlemsländerna och att vi ska hushålla med resurserna. Det andra punkten handlar om att säga nej till den globaliseringsfond som ett antal länder vill inrätta. Den är kontraproduktiv och felaktig i varje del. Jag går inte in på varför det är så, men vi är helt eniga om det i den här kammaren. Den tredje punkten vi är överens om är att det bör föras in en omförhandlingsklausul så att vi i praktiken efter tre år går in och ser över strukturen på hela EU:s budget. I dag har vi ett låst läge där Frankrike skapar allianser, för närvarande med bland annat Polen, för att slå vakt om jordbruksstödens nuvarande omfattning och utformning. En stor grupp medlemsländer tycker att detta inte är bra utan att vi behöver få en ökad marknadsmässighet, inte minst för att främja tredje världens jordbruksproduktion på ett rimligt sätt. Jag vill bara säga att detta har gått i rätt riktning såtillvida att det förslag som nu föreligger innebär att man över perioden är nere inte fullt på 1 % men på 1,03 %. I slutet av perioden är man dock nere på 0,99 %. Jag tror inte att vi kommer att komma längre, men det är en utveckling i rätt riktning. Låt oss gemensamt hålla tummarna för att det till slut ändå blir ett avgörande i dag eller senast i morgon!

Herr talman! Avgiften till Europeiska gemenskapen är ingen partiskiljande fråga. Vi har en avgift. Den är hög, men vi får vackert betala den. Däremot är det en partiskiljande fråga hur vi använder och hanterar de medel som kommer tillbaka från EU. Det borde inte vara det, tycker jag, men det har blivit det. Regeringen låter nämligen år efter år Sveriges lantbruksföretagare vara något slags budgetregulator. Man betalar ut den ersättning som hör till innevarande år under påföljande år. Precis som Cecilia Widegren påpekade är det i år 5,7 miljarder som borde betalas ut i november-december som betalas ut efter årsskiftet. Det sorgliga är att detta inte är någon besparing. Pengarna ligger ju och väntar i Bryssel. Dessa ersättningar är till hundra procent EU-medel. Det är alltså ingen besparing i statens budget att låta pengarna ligga och vänta i Bryssel i stället för att hämta hem dem och betala ut dem, vilket borde vara det logiska. Det kostar inget att ta hem dem. Den enda orsaken till att man inte gör det är att man då kan ge sken av att klara ett utgiftstak. Det är alltså egentligen bara kosmetika. Att hålla på och laborera så här med EU-medel kan väl vara en budgetteknik, men jag tror också att det får en annan konsekvens i samhället. Vi har varit medlemmar i EU i tio år nu, och ändå fortsätter vi att ha en diskussion för eller emot EU i stället för att använda oss av EU-medlemskapet och de möjligheter som detta ger. Då ska vi inte vara dumsnåla mot oss själva, utan vi ska plocka hem de ersättningar som vi är berättigade till. Det finns ytterligare exempel. När det handlar om strukturfonderna räknar Sverige medvetet med en låg växelkurs, vilket gör att över 1 miljard av EU-medel som vi skulle kunna plocka hem fryser inne - återigen ett sätt att inte använda EU-medlemskapet på ett positivt sätt. Detta tror jag inte bidrar till utveckling och möjligheter i hela landet på ett sådant sätt som dessa strukturfonder faktiskt skulle kunna göra om man använde dem fullt ut. Jag tycker att det är sorgligt. Det är sorgligt att vi har en regering som inte riktigt verkar ha gått in för att vara aktiv och se medlemskapet på ett positivt sätt.

Herr talman! Först vill jag yrka bifall till finansutskottets förslag i betänkandet FiU5. Eftersom det inte finns några reservationer till betänkandet, herr talman, kommer jag att nöja mig med att bara kort kommentera de två särskilda yttranden som finns. Else-Marie Lindgren säger i sitt särskilda yttrande att EU:s långtidsbudget inte bör överstiga 1 % av medlemsstaternas samlade bruttonationalinkomster samt att varje skattekrona ska användas så effektivt som möjligt. Jag kan bara konstatera, som även Mats Odell sade, att vi är överens om den linjen. Den linjen drivs nu också i de aktuella förhandlingarna i EU, och det är bara att hålla med Mats Odell om att vi allihop får hålla tummarna för att detta går bra. Jag vill också ge en kort kommentar till alliansens särskilda yttrande där man berör regeringens sätt att utnyttja EU-ersättningarna till svenska jordbruksföretagare och när i tid dessa betalas ut. Vi hade exakt samma debatt vid den här tiden förra året. Skillnaden i år är att LBU-medel faktiskt betalas ut enligt följande: Man får kompensationsbidrag med 550 miljoner kronor, miljöersättningar med 850 miljoner kronor, kartavgifter med 35 miljoner kronor och mjölkbidrag med 473 miljoner kronor. I EU:s regler finns det faktiskt inget som säger exakt när dessa ersättningar ska betalas ut. I EU:s regelverk står mycket klart och tydligt att de kan betalas ut under november, december och januari, noga räknat från och med den 16 november till och med den 31 januari.

Herr talman! Det är helt sant; Tommy Ternemar och jag stod här för ett år sedan också. Det är tråkigt att vi ska behöva stå här i dag igen. Det hade varit mycket bättre om man valt att inte använda en yrkesgrupp i Sverige som regeringens budgetregulator för utgiftstaket. Ansvarig myndighet själv säger, när man ringer och frågar: Ja, vi är ju regeringens budgetregulator. Det är inställningen. Frågan är hur länge vi ska fortsätta att ha det på det sättet. Tycker Tommy Ternemar att det är rimligt att en yrkesgrupp, Sveriges bönder, får stå och vänta på nästan 6 miljarder kronor till efter årsskiftet, pengar som är böndernas och inte regeringens, för att man ska hantera utgiftstaket? Tycker Tommy Ternemar att det är rimligt? Förra året var bönderna aktiva. Då skrev man vykort till bland annat Göran Persson med hälsningar från Sveriges bönder och talade om detta. Hade vi varit i Frankrike hade det kanske legat tomater och annat på gatorna och man hade farit omkring i traktorer här i Stockholm i dag för att tala om detta. Nu är Sveriges bönder något snällare, men frågan är inte mindre viktig för dem för det. Det handlar om hela deras nettoinkomst, som man väljer att skjuta på. Det är klart att Tommy Ternemar kan vara glad för de 2 miljarder som betalas ut. Men när det är nästan 8 miljarder totalt sett som ska ut kan ju inte Tommy Ternemar vara nöjd med eller stolt över detta.

Herr talman! Kanske anledningen till att det inte har kommit några vykort till statsministern i år, Cecilia Widegren, är just att man får kompensationsbidrag med 550 miljoner, miljöersättningar med 850 miljoner, kartavgifter med 35 miljoner och mjölkbidrag med 473 miljoner. Återigen är det så i EU:s regelverk att bidragen ska betalas ut mellan den 16 november och den 31 januari. Det är inget fel i detta.

Herr talman! Jag kan ju inte tolka Tommy Ternemar på annat sätt än att han tycker att det är fullt rimligt att man får skjuta på sin intäkt. Men om det hade varit i din plånbok då, Tommy Ternemar? Om det var ditt riksdagsarvode som vi skulle skjuta på - inte bara en gång, två gånger och tre gånger? Då hade det kanske inte varit lika självklart att det skulle vara så. Det här handlar om hela deras inkomst för ett helt år, för en hel yrkesgrupp! Och det tycker du är rimligt för att EU:s regler säger så. Jag måste säga att EU gör många bra saker, men att bara lägga sig bakom alla EU:s regler och vara nöjd med detta kan ju inte vara tillräckligt i det här fallet. Avslutningsvis tycker jag att när vi ser att våra konkurrentländer, som vi faktiskt också i morgon dag ska hantera, får sina utbetalningar och att de därmed också får rimligare villkor, till exempel i Danmark, måste ju även Sveriges regering börja undra. Kommer vi att ha svensk julskinka i framtiden? Kommer vi att ha svenska köttbullar? Det är kanske ingen bonde som kan klara av detta i framtiden om man inte kan få sina intäkter i tid för att betala sina räkningar. Det är något grundläggande i detta, och en något utförligare kommentar skulle jag vilja få. Sedan har jag en liten julklapp till Tommy Ternemar. Det här är exakt de besked som bönderna i dag får om de 6 miljarder som kommer att betalas ut den 2 januari eller den 31 januari. Titta på det och försök att komma med någon typ av förändring om ni nu skulle sitta kvar efter valet.

Herr talman! Tack så mycket för julklappen, jag ska läsa den noga. Vi får väl se, det är väljarna som avgör om vi sitter kvar eller om det blir ett byte av regeringsmakten. Återigen, Cecilia Widegren, är det ju så att det inte finns något i EU:s regler som säger när det här ska betalas ut. Det har vi nu upprepat flera gånger. Vi har också en budgetlag i Sverige som säger att regeringen är tvingad att vidta åtgärder om man inte skulle hålla utgiftstaket. Nu går det bättre för Sverige. Därför betalas de här bidragen ut. Jag önskar även dig en god jul och ett gott nytt år.