Vårtilläggsbudget för 2010
Betänkande 2009/10:FiU21
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 16 juni 2010
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Hela betänkandet
Beslut
Vårtilläggsbudget för 2010 (FiU21)
Riksdagen sa ja till regeringen förslag i vårtilläggsbudgeten för 2010. 44 anslag höjs och 22 anslag sänks. Förändringarna innebär att statsbudgeten ökar med 2,6 miljarder kronor. Flerbarnstillägget höjs från den 1 juli 2010 med 50 kronor per månad för det andra barnet, 100 kronor per månad för det tredje barnet, 150 kronor per månad för det fjärde barnet och med 200 kronor per månad för det femte barnet och varje ytterligare barn. Regeringens ram utvidgas för att ta upp lån i Riksgäldskontoret för studielån. Detta mot bakgrund av att allt fler personer börjar studera med studiemedel som ett resultat av lågkonjunkturen. Utskottet föreslår en ytterligare ökning av ramen eftersom det är osäkert hur lånebehovet kommer att utvecklas under andra halvåret 2010. Regeringen får möjlighet att köpa två nya ubåtar och halvtidsmodifiera två ubåtar av Gotlandsklass. Regeringen får också möjlighet snabbt köpa ett medeltungt helikoptersystem. Inom infrastrukturområdet görs ytterligare satsningar i form av en kompletterande planeringsram för vissa väg- och järnvägsprojekt för 2010-2021. Det gäller bland annat Förbifart Stockholm, det Västsvenska paketet och broar över Sundsvallsfjärden och över Motalaviken.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till propositionen. Avslag på motionen.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 1
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2010-05-27
Justering: 2010-06-08
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-09
Trycklov: 2010-06-09
Justering: 2010-06-08
Trycklov till Gotab och webb: 2010-06-09
Trycklov: 2010-06-09
Reservationer: 5
Betänkande 2009/10:FiU21
Betänkande 2009/10:FiU21
Alla beredningar i utskottet
2010-05-27
Vårtilläggsbudget för 2010 (FiU21)
Finansutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringen förslag i vårtilläggsbudgeten för 2010. 44 anslag höjs och 22 anslag sänks. Förändringarna innebär att statsbudgeten ökar med 2,6 miljarder kronor.
Flerbarnstillägget höjs från den 1 juli 2010 med 50 kronor per månad för det andra barnet, 100 kronor per månad för det tredje barnet, 150 kronor per månad för det fjärde barnet och med 200 kronor per månad för det femte barnet och varje ytterligare barn.
Regeringens ram utvidgas för att ta upp lån i Riksgäldskontoret för studielån. Detta mot bakgrund av att allt fler personer börjar studera med studiemedel som ett resultat av lågkonjunkturen. Utskottet föreslår en ytterligare ökning av ramen eftersom det är osäkert hur lånebehovet kommer att utvecklas under andra halvåret 2010.
Regeringen får möjlighet att köpa två nya ubåtar och halvtidsmodifiera två ubåtar av Gotlandsklass. Regeringen får också möjlighet snabbt köpa ett medeltungt helikoptersystem.
Inom infrastrukturområdet görs ytterligare satsningar i form av en kompletterande planeringsram för vissa väg- och järnvägsprojekt för 2010-2021. Det gäller bland annat Förbifart Stockholm, det Västsvenska paketet och broar över Sundsvallsfjärden och över Motalaviken.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2010-06-16
Debatt om förslag 2009/10:FiU21
Webb-tv: Vårtilläggsbudget för 2010
Dokument från debatten
- 2010-06-16Protokoll 2009/10:138
Protokoll från debatten
Anf. 91 Hans Hoff (S)
Herr talman! Vi rödgröna har som ambition att ta det ansvar som behövs för att ställa om Sverige i en mer miljö- och klimatanpassad riktning. Vi menar att det behövs åtgärder för att förbättra transportsystemet i närtid.
För att klara av dagens och morgondagens utmaningar hade det behövts satsningar på såväl järnväg som kollektivtrafik. Så har dess värre inte skett, och behoven har i stället blivit allt större. Det visade sig mycket tydligt i vintras när vi var många som satt på väldigt försenade tåg timme ut och timme in och väntade.
Med vår politik hade ambitionsnivån för satsningar på järnväg och kollektivtrafik de senaste åren varit avsevärt högre. Med vår politik hade transportsystemet i dag varit bättre rustat för dagens och morgondagens behov.
Vi rödgröna har lämnat ett utförligt förslag för att modernisera och klimatanpassa det svenska transportsystemet. Vi vill att fler ska kunna välja tåget, och vi vill ta ansvar för att bygga bort tågförseningarna.
Regeringens strategi är att låta kommuner ta statens ekonomiska ansvar. Man tvingar kommunerna att välja mellan investeringar i äldreboenden och förskolor, vilket är ett kommunalt ansvar, och investeringar i vägar och järnvägar, vilket faktiskt är ett statligt ansvar. Regeringen är alltså beroende av bidrag från kommunerna för att finansiera sina investeringar, och det är inte rimligt på något sätt att övervältra kostnaderna och ansvaret för detta på kommuner och landsting.
Många kommuner har ställts inför ett omöjligt val då de har känt sig tvingade att bidra med medfinansiering för att några investeringar över huvud taget ska komma till stånd.
Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sin årsrapport att många kommuner upplever en ökad press från trafikmyndigheternas sida att bidra till finansieringen i statlig infrastruktur i den egna regionen för att över huvud taget få till stånd angelägna projekt.
Vi inom det rödgröna samarbetet vill understryka att infrastruktursatsningar ska styras utifrån nationella behov och inte av enskilda kommuners ekonomi. Den kommunala medfinansieringen som i dag omfattas samma kostnad för kommunerna som ungefär 4 000 årsanställda gröper ur de ansträngda budgetarna på kommunal nivå, vilket också självklart får konsekvenser för medborgarna i kommunen.
Vi ser en övervältring från staten på kommunerna som i sin tur självklart leder till en urholkad kvalitet i välfärden. Risken är dessutom att en växande andel kommunal medfinansiering ökar klyftorna mellan fattiga och rika kommuner och regioner, vilket ytterligare försämrar förutsättningarna för framtida tillväxt i de fattiga kommunerna. Det är oansvarigt.
Vi rödgröna vill i stället att hela Sverige ska leva.
Regeringens agerande i de olika helikopterfrågorna har präglats av senfärdighet och villrådighet. I dag slänger man på riksdagens bord inte fram ett belyst eller konsekventutrett förslag utan ett väldigt illa underbyggt förslag. Det är både oroväckande och förvånande. Regeringen vill inte ens ge oss möjligheten att invänta Helikopterutredningens ställningstagande.
Försvarsmakten har varnat för att om ett nytt helikoptersystem ska rymmas inom deras budget, vilket regeringen nu också föreslår, kommer man att riskera att de ställda kraven på operativ förmåga, tillgänglighet och användbarhet i insatsorganisationens förband inte uppfylls.
Regeringens redovisning av hur anskaffningen ska finansieras och dess konsekvenser är väldigt ytlig och översiktlig. Vi konstaterar därmed att de försvarspolitiska effekterna av den föreslagna finansieringen inte är kända för riksdagen. Ändå väljer utskottets majoritet att här lägga fram förslaget för beslut i dag.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservationerna 2 och 4.
Anf. 92 Ulla Andersson (V)
Herr talman! Regeringen har under hela mandatperioden försökt att skadeskjuta den rödgröna oppositionen på det försvarspolitiska området. Jag förstår att det är jobbigt för regeringen att vi har lyckats komma överens på det område som regeringen trodde sig hitta en svag punkt i.
Försvarsminister Sten Tolgfors gjorde också ett tappert försök till detta när han skrev på Brännpunkt i Svenska Dagbladet häromdagen att våra besparingar på 2 miljarder inom försvaret ännu inte är finansierade. Det är trams. Han vet att vi har finansierat varenda krona.
Regeringen hade ingen försvarspolitik innan valet 2006. Det var helt enkelt ingen prioriterad fråga, sade statsministern. Inte förrän 100 dagar in i valperioden presenterade regeringen en del av vilken försvarspolitik den skulle föra under den kommande mandatperioden.
Inom försvarspolitiken har Miljöpartiet konsekvent efterlyst prioriteringar från politiskt håll. Ubåtar är inget undantag. Prioriteringarna uteblir allt som oftast då Försvarsmaktens alla vapengrenar, ivrigt påhejade av riksdagsledamöter från försvarsindustriregioner, gärna vill köpa ny och dyr försvarsmateriel trots en ansträngd försvarsbudget.
I många fall handlar försvarets materielbeställningar mer om arbetsmarknadsåtgärder eller regionalpolitik än om själva försvarspolitiken. Vi menar att sådan hänsyn inte bör visas. Utgångspunkten ska alltid vara försvarets behov.
I vårtilläggsbudgeten för 2010 föreslår regeringen att riksdagen ska bemyndiga regeringen att anskaffa två nya ubåtar. Detta anser Miljöpartiet vore en felprioritering av Försvarsmaktens begränsade resurser och att valet på nyanskaffningen inte grundar sig på en noggrann analys av Försvarsmaktens behov.
Motivet är snarare försvarsindustriellt. Det är allmänt känt att Kockums har en ansträngd ekonomi, och vi anser att regeringens val att utveckla och köpa nya ubåtar främst handlar om sysselsättningspolitik och inte försvarspolitik.
Försvarsminister Sten Tolgfors har i uttalanden i medierna lyft fram ubåtarnas stora exportpotential som ett skäl. Vi anser inte att det är något hållbart argument i sammanhanget. Svenska ubåtars attraktionskraft på exportmarknaden är ytterst begränsad trots hög prestanda och goda resultat i övningar med amerikanska sjöstridskrafter.
Det är en viktig princip att skattebetalarnas pengar, i möjligaste mån, inte ska riskeras på egenutveckling av kostsamma projekt. I fallet nästa generations ubåt har vi inte noterat någon ansträngning från regeringens sida att finna lämpliga samarbetspartner. Miljöpartiet menar att ubåtsförmågan kan vidmakthållas genom halvtidsmodifiering av två ubåtar i Gotlandsklass samt genom livstidsförlängning av de två äldre ubåtarna.
Fru talman! Sverige har varit i Afghanistan sedan 2001 utan det kanske viktigaste skyddet om något skulle hända, nämligen helikoptrar. Vi har väntat i tolv år på helikopter 14, en så kallad Medevac-helikopter som är som ett flygande sjukhus. Nu har vi fått beskedet att helikopter 14 kommer att bli försenad ytterligare cirka åtta år och vara flygklar runt 2020.
Miljöpartiet är starkt kritiskt till att satsa dessa pengar på den typen av helikopter. Vi måste kunna titta väljarna i ögonen och säga att satsningen är finansiellt försvarbar och att vi kan använda olika helikoptrar såväl hemma som på internationella uppdrag.
Vad gör regeringen i en sådan situation? Jo, man satsar på en amerikansk attackhelikopter för 4,7 miljarder kronor. Frågan är hur man kan lägga dessa miljarder på att köpa nytt när man kan återuppliva och modernisera de helikoptrar vi har hemma, nämligen helikopter 4.
Alternativet till regeringens storsatsning på amerikanska attackhelikoptrar är det förslag som Patria Helicopters AB har erbjudit i en offert till Försvarsmakten. Det handlar om att bygga om samtliga helikopter 4 för i runda slängar 3 miljoner kronor för igångsättandet och därefter ett antal miljoner för själva upprustningen. Det gäller alltså tolv helikopter 4, som i dagsläget finns i malpåse runt om i Sverige. Åtta av dem skulle kunna vara i tjänst inom tolv veckor.
Med ny utrustning skulle dessa helikopter 4 kunna genomföra trupptransporter med Medevac/Casevac i Afghanistan och i Nordic Battle Group samt kunna användas för utbildning och i nationella insatser. Livslängden för helikoptrarna bedöms till bortom 2020. Frågan till regeringen blir därför: Hur kan regeringen välja bort ett sådant alternativ när det ligger på bordet?
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2 och 4.
Anf. 93 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! När vi debatterar tilläggsbudgeten handlar det i första hand om att måna om ordning och reda i statsfinanserna. Tilläggsbudgeten är en avstämning och ett tillägg för sådant som förändrats under året. Den ger en plattform för den nya budgeten. Alla anslag och årets utgifter, liksom framtida utgifter, ska ha kommit in i budgeten och i god ordning beslutats i riksdagen. Bland årets anslag kan nämnas barnbidraget och flerbarnstillägget som båda höjs, samt vägunderhållet som ökas. Det är några av de större posterna.
Tilläggsbudgeten handlar också om att bemyndiga regeringen att fatta beslut om framtida utgifter, det vill säga att i ordnad form och inom ramar binda upp statens ekonomi inför framtiden. Dessa arbetas in i budgeten allt eftersom. I vissa begränsade fall kan regeringen även bemyndigas att ta upp lån, till exempel för vägprojekt som är avgiftsfinansierade och där avgifterna täcker kapitalkostnaderna. Det kan alltså ske i mycket begränsade fall. Ett exempel i år är att vi fått många fler studenter, och därför bemyndigas regeringen att för detta ändamål ta upp lån i Riksgälden.
Majoriteten föreslår viktiga investeringar inom försvarsområdet, vilket berörts tidigare. Två nya ubåtar ska anskaffas, och ytterligare två ubåtar moderniseras för att vi ska kunna vidmakthålla vår förmåga på detta område.
Helikopterkapaciteten för vår insats i Afghanistan behöver säkras. I dag får vi extra stöd genom att andra länder tar på sig detta, men det kan vi inte räkna med på sikt. Redan nästa år skickas två helikoptrar ned, men 2013 uppstår en allvarlig brist. Också på lång sikt behövs fler helikoptrar än vad som finns i planeringen. Att skjuta detta beslut på framtiden, som oppositionen föreslår, skulle innebära att dyrbar tid förloras. Regeringen bemyndigas därför av majoriteten i utskottet att skyndsamt anskaffa ett nytt helikoptersystem, inte minst för att måna om våra svenska trupper som medverkar i de fredsfrämjande insatserna utomlands.
Bland årets bemyndiganden välkomnar utskottet att ramen för investeringar i viktiga vägprojekt kompletteras med ytterligare 50 miljarder kronor, utöver de redan beslutade ramarna på närmare 417 miljarder kronor. De är avsedda för den ambitiösa planen för ny infrastruktur som ska genomföras 2010-2021.
Regeringen ska få ta upp lån för att finansiera vissa specifika projekt. Dessa finansieras via avgifter eller genom trängselskatt. Det gäller vägprojekt inom Stockholmsöverenskommelsen och det västsvenska paketet samt vissa broar. Dessa avgifter förväntas ge totalt 50 miljarder kronor. Majoriteten i trafikutskottet understryker att lånefinansiering inte kommer i fråga för projekt som inte finansieras med brukaravgifter eller motsvarande.
För att ha ordning och reda i de offentliga finanserna har vi ett finansieringssystem med anslag över statsbudgeten under de år vägarna eller järnvägarna byggs. På så sätt redovisas tydligt hur mycket investeringarna har kostat och om kostnaderna håller sig inom de ramar som riksdagen har beslutat om. Det ska inte vara parallella spår med lånefinansiering vid sidan av statsbudgeten eftersom det skulle riskera att blanda bort korten och göra det svårt att följa kostnaderna. Sådana dubbla spår gör det frestande att öka kostnaderna utan att det riktigt syns.
Kostnaderna försvinner emellertid inte utan det hela måste bekostas antingen genom höjda skatter eller genom lägre kostnader inom andra områden. Kostnaderna för dagens beslut blir svårare att följa och skjuts framåt, till framtida generationer. Av detta skäl är lånefinansieringen begränsad till projekt som finansieras med avgifter och liknande och bara såtillvida att kostnaderna täcks av avgifterna. I infrastrukturplanen räknas trängselskatterna in som ett slags bompeng eller avgift och gör lånefinansiering möjlig så att spaden ska kunna sättas i jorden omgående. Här går dock gränsen för vad vår lagstiftning medger kan lånas upp.
Oppositionen vill låna till järnvägsbyggen med hänvisning till att dessa ska finansieras med kilometerskatt. Transporter i Norrland får betala kilometerskatt för investeringar i södra Sverige utan att där finns någon koppling. Detta är dock inte förenligt med våra regler för ordning och reda. Projekt på vissa håll kan inte lånefinansieras och läggas utanför statsbudgeten med hänvisning till framtida allmänna skatter. Det ska ske genom bemyndigande och inom ramar i statsbudgeten. När man börjar låna till investeringar befinner man sig på ett sluttande plan inte bara genom att kostnaderna skjuts framåt utan också, i värsta fall, genom att investeringarna blir ett glidande begrepp. Det är skälet till att lånefinansiering inte tillåts enligt våra budgetregler. Risken finns att vi tappar greppet om finanserna.
De akuta problemen i länder i vår omvärld illustrerar tydligt risken med att tumma på strikta budgetregler.
Fru talman! Vi ska vara tacksamma för att alliansregeringen har värnat ordningen i finanserna och hållit på våra strikta regler, så att vårt land i dag framstår som ett ljus i mörkret.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 94 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! Anna Lilliehöök började väldigt bra med att säga att det ska vara ordning och reda i finanserna. Jag delar den uppfattningen till fullo. Men jag har en följdfråga: Hur kan då Anna Lilliehöök acceptera att köpa ett helikoptersystem för 4,7 miljarder kronor och där vi inte har koll på vad den slutliga kostnaden blir - troligtvis blir det som det brukar i sådana här sammanhang mycket dyrare? Varför vill man inte i stället ta det erbjudande som jag presenterade, att utveckla det vi har för ungefär 3 miljoner kronor plus lite till? Skillnaden i pengar är ju enorm.
Sedan anklagar Anna Lilliehöök oppositionen för att låna till järnvägssatsningar. Man får väl göra det om man ska bygga ut i den takt som vi vill. Men ni lånar ju till skattesänkningar. Jag lånar hellre pengar till järnvägsbygge än till att sänka skatten för en del av svenska folket.
Detta var de två saker jag ville fråga Anna Lilliehöök om.
Anf. 95 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Regeringen har noga övervägt situationen när det gäller behovet av nya helikoptrar. Det finns också i vårtilläggsbudgeten redogjort för de överväganden som man har gjort.
Det generösa erbjudandet om alternativ har såvitt jag förstår mycket nogsamt gåtts igenom. Man har sett till att dessa helikoptrar inte har avvecklats, vilket egentligen var meningen, utan de har ställts i ett garage, vilket mycket riktigt påpekades. Men att få dem i luften igen kostar ingalunda några 3 miljoner, utan det är snarare 2 miljarder kronor, och det är ingen lösning på sikt.
Därför tar regeringen ett rejält grepp och tittar på det framtida behovet, för det är inte bara 2013 vi talar om, utan det behövs även inför framtiden en större helikopterkapacitet, bland annat för att värna våra trupper i fredsbevarande insatser på olika håll i världen. Detta är skälet. Alliansregeringen och majoriteten har helt enkelt tröttnat på att helikopterproblemet inte har blivit löst.
Vi lånar inte alls till skattesänkningar. Skattesänkningarna är långsiktiga och kommer inte att avvecklas, utan de kommer att vara kvar. Vad vi har lånat till är krisinsatser, så att vi ser till att vår ekonomi har klarat sig så bra genom den finansiella krisen som den har gjort.
Anf. 96 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! Anna Lilliehöök säger att man har tröttnat på att helikopterfrågan inte är löst. Ni har ju haft fyra år på er! Jag förstår att ni har tröttnat på att ni inte har löst den frågan.
Sedan blir du väldigt svävande när du ska förklara det behov av helikoptrar som vi har sett över. Här finns ett konkret förslag från ett företag som kan bygga om de helikoptrar som vi har. De har ju kommit med förslag vid två tillfällen. Det är offentlig handling. Men regeringen säger nej till det och köper nya helikoptrar. Anledningen till det är helikopter 14, som vi har väntat på i tolv år och som vi kommer att få vänta på i ytterligare sex till åtta år, till 2020. Hur mycket har det kostat? Är det att ha ordning och reda i finanserna?
Nu finns ett förslag som innebär att vi kan skicka en helikopter till Afghanistan väldigt snabbt, men regeringen säger nej. Vi gör inte det, utan vi ska köpa en dyrare, amerikansk helikopter. Det är oansvarigt att ta den typen av beslut.
Jag vill kunna se mina väljare i ögonen och säga att vi har gjort det bästa. Vi ska skydda de svenska soldaterna så länge de är i Afghanistan, och då ska det finnas helikoptrar där nu, inte sedan. Vi har väntat oerhört länge, och regeringen har haft fyra år på sig att lösa det här problemet. Ni har inte gjort det. Så enkelt är det. Ni köper väldigt dyrt där borta när det går att hitta billigare lösningar här hemma. Det är oacceptabelt att man hanterar våra skattepengar på det sätt som regeringen nu gör.
Anf. 97 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Regeringen har som sagt gått igenom detta väldigt noggrant. Det är inte alls några 3 miljoner det handlar om, utan det är 1 ½ miljard eller 2 miljarder, beroende lite på hur man räknar. Det Peter Rådberg säger stämmer alltså inte alls. Detta löser heller inte problemen på sikt.
Helikopter 14 har varit en mycket lång historia, delvis beroende på de mycket speciella specifikationer som Sverige har haft. Tyvärr fortsätter det att dra ut på tiden, och det är just av det skälet som regeringen nu sätter ned foten och begär att vi ska ge det bemyndigande som behövs för att kunna skydda våra soldater ute i fält och på andra håll.
Jag vill gratulera v och mp, som tydligen är eniga om försvarspolitiken. Jag beklagar möjligen Socialdemokraterna i sammanhanget.
När det gäller ubåtarna kan jag bara säga att liksom i helikopterfrågan delar regeringen inte Miljöpartiets uppfattning här. Uppenbart gör inte heller era koalitionsbröder det i detta fall. Det är inte en helt enig försvarspolitik som ni har.
Till slut vill jag bara säga att det här är ett bemyndigande för regeringen att fatta ett beslut. Det har inte beställts någon modell och det har inte talats om vilken det ska bli, och det kommer en utredning, men man ska kunna fatta beslutet så snart som möjligt. Vi har inte hur lång tid som helst på oss. Vi kan inte vänta till hösten.
Anf. 98 Anna Lilliehöök (M)
Fru talman! Grunden för allt välstånd, individuellt som gemensamt, i kommuner och i nationen, är människors arbete. För Centerpartiet har medverkan i regeringen handlat om att värna arbetslinjen, att ge fler människor möjlighet att bygga en framtid för sig och de sina och om att skapa förutsättningar för nya jobb i landets företag.
Fler och växande företag och fler människor i arbete betyder inte bara stora mänskliga vinster för den som går från utanförskap till självförsörjning. Det betyder också ökade skatteintäkter, möjlighet att trygga och utveckla välfärden, satsningar på miljön och investeringar i utveckling i hela landet.
Sedan regeringsskiftet 2006 har alliansregeringen genomfört ett omfattande program för att fler ska komma i arbete. Vi har sänkt skatten på arbete genom jobbskatteavdrag. Vi har reformerat företagens skatter och öppnat trygghetssystem för företagare. Vi har gjort omfattande satsningar på minskade kostnader för de minsta företagen. Inte minst i fråga om företagens villkor vågar jag säga att Centerpartiets medverkan i regeringsarbetet har varit påtaglig och synlig. Politiken har i all huvudsak varit framgångsrik.
Efter den djupaste ekonomiska kris som världen skådat sedan 1930-talet har Sverige stått starkt. En ansvarsfull ekonomisk politik och den förda arbetslinjen har gjort att Sverige står starkare än de flesta av våra grannländer efter krisen. När andra länder i vår närhet fortfarande tvingas till akuta besparingar för att undvika statsfinansiell kollaps kan den svenska debatten handla om den framtida politikens inriktning, så som den gör här i dag. Det är ju en fantastisk styrkeposition.
Även om det är mindre än tre månader kvar till valet kan det vara på sin plats att påminna om att mycket av det ekonomiska ramverk som gjort detta möjligt beslutats i nästintill enighet. Utgiftstaken, överskottsmålet och kravet på fleråriga ramar har alla varit nödvändiga delar i en ekonomisk politik som förenar de flesta svenska partier.
Fru talman! Trots att Sverige står väl rustat har vi fortfarande stora utmaningar framför oss. En av de större utmaningarna handlar otvetydigt om möjligheten för hela landet att bidra till och ta del av det gemensamma välståndet.
I alltför många hörn av vårt land har man svårt att känna igen sig i de positiva bilder som målas upp i nationella medier. Att ge hela landet förutsättningar att bidra till tillväxten och att skapa förutsättningar för människor att skapa sig en framtid, oavsett var de bor, är mer än, som det ibland föraktfullt avfärdas som, regionalpolitik. Tvärtom är det tillväxtpolitik i ordets rätta bemärkelse.
Jag vet vad jag talar om. Jag kommer själv från den lilla orten Trångsviken i Jämtlands län, där vi i dag planerar nya bostäder för att ta hand om de människor som vill flytta till den lilla orten med de stora förutsättningarna. Jag vet vad människor kan åstadkomma, enskilt och tillsammans, bara de får de rätta förutsättningarna. Det är också vad Centerpartiets politik, en politik för hela landet, handlar om, att skapa förutsättningar för tillväxt och utveckling.
Den mest centrala insatsen handlar om en fungerande infrastruktur i hela landet för att klara transporter och fungerande kommunikationer. Under Centerpartiets ledning på Näringsdepartementet har under de senaste fyra åren omfattande insatser gjorts för att hämta igen eftersatt underhåll och förverkliga försenade projekt.
I infrastrukturpropositionen från 2008 avsatte regeringen totalt 417 miljarder kronor till infrastruktursatsningar för den kommande tioårsperioden. Genom nya lösningar, där bland annat näringsliv och regioner inbjudits till medfinansiering, har detta belopp ökat med 65 miljarder sedan 2008. Detta innebär att satsningarna på infrastruktur runt om i landet kan öka med mer än 10 miljarder kronor årligen.
Fru talman! Under den tid Centerpartiet haft ansvar för näringspolitiken i alliansregeringen har avgifter och skatter för Sveriges företag sänkts. Främst har det gynnat småföretag, inte sällan utanför storstäderna, där behovet av entreprenörskap och nya jobb är som störst. Bördorna för dem som är aktiva i de gröna näringarna har minskat, och satsningar på miljödriven tillväxt bidrar till fortsatt efterfrågan på lantbrukets produkter i tanken såväl som på bordet.
Det betyder inte att vi kan luta oss tillbaka och vara nöjda. De kommande åren bör vi ta ytterligare steg för att minska företagens kostnader för att anställa. Vi behöver ta fortsatta steg mot ökat självbestämmande och ökad ekonomisk bärkraft för landets kommuner och regioner. Och vi kommer att behöva satsa vidare på omställning till hållbar tillväxt och en ekoeffektiv ekonomi.
Erfarenheter av de senaste åren, såväl under högkonjunktur som under kris, visar tydligt att moderniseringen av Sverige underlättas av en politik som främjar entreprenörskap, initiativanda och företagsamhet. Då kommer också de nya jobben.
Fru talman! Jag tror inte att någon misstror oppositionens uppriktiga vilja att skapa fler arbeten i Sverige. I fråga om målen torde opposition och regering vara samlade bakom grundtanken i arbetslinjen. Valet i höst handlar således inte om målet om fler i arbete utan om vilka medel man väljer på vägen dit. På den punkten har debatten under förmiddagen visat att det i dag finns anledning att ha farhågor kring de alternativ oppositionen presenterar.
Det är lån till infrastruktur, vittgående löften om ökade transfereringar, skakiga beräkningar av skatteintäkter från en odefinierad förmögenhetsskatt och ett skrotat RUT-avdrag, vilket riskerar att skicka många jobb in i den svarta sektorn. Detta i förening med kilometerskatter och andra avgifter som leder till ökade kostnader för näringslivet och därmed försämrad konkurrens gör att risken är stor att den begynnande uppgång i sysselsättningen vi nu ser avstannar.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis konstatera vad jag sade inledningsvis: Det finns ingen annan väg till välstånd, vare sig för individen eller för samhället, än människors eget arbete och strävan efter att förverkliga sina drömmar. Det måste också vara den självklara utgångspunkten för den förda politiken.
Jag vill med dessa ord yrka bifall till förslaget i finansutskottets betänkande nr 21.
Anf. 99 Per Åsling (C)
Fru talman! Per Åsling kommer från Jämtland. Jämtland är väl en region som inte har så god ekonomi i det offentliga, eller hur, Per? Ändå menar Centerpartiet att kommuner och landsting ska vara med och finansiera investeringar i järnväg och väg.
Jag tycker att det är en mycket märklig logik när Centerpartiet är med och tvingar fram lösningar som kanske inte efterfrågas av medborgarna. För infrastruktur är ett statligt ansvar. Och kommunerna har fullt upp med att investera i förskolor, skolor och äldreboenden. Så är det också i Trångsviken och Jämtland, skulle jag tro. Ändå kräver ni att kommunerna ska finansiera det som ligger på det statliga ansvaret. Är det god ekonomisk hushållning?
Och detta är i en tid när det offentliga sparandet i staten, om man räknar framåt till 2015, vida kommer att överstiga, om nu prognoserna stämmer, det sparmål som finns, medan kommunerna inte ens kommer att klara av det lagstadgade kravet på god ekonomisk hushållning. Hur ser Centerpartiet på det?
Man kan titta i årsrapporten från Sveriges Kommuner och Landsting. Då ligger medfinansieringen från kommuner och landsting på ungefär 2 miljarder per år just nu. Det motsvarar ungefär 4 000 arbetstillfällen. Det är arbetstillfällen som behövs, för vi ser hur förskolegrupperna ökar i storlek, hur storleken på grupperna på fritidshemmen ökar och hur storleken på grupperna i förskoleklasserna ökar.
Per Åsling! Hur tycker du att det här fungerar i verkligheten i Jämtland och Trångsviken?
Anf. 100 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag vill tacka Ulla Andersson för frågan.
Den nya politiken innebär att näringsliv, kommuner och regioner ges möjlighet att vara med och finansiera infrastruktur för att på så sätt frigöra större ekonomiska resurser som kan investeras för att skapa utveckling och tillväxt. Och när kommuner och regioner väljer att vara med gör de det utifrån att de vill skapa en positiv ekonomisk utveckling för att på så sätt få ökade möjligheter att också vara med och finansiera välfärden. Det är ingalunda så att medfinansiering i infrastruktur, Ulla Andersson, skulle innebära att man försvårar en utveckling i kommuner och regioner. Tvärtom bidrar det här till att skapa ökad tillväxt och det innebär en möjlighet till ökad sysselsättning och en bättre välfärd.
Ulla Andersson! Tycker inte du att det är bra att vi under den här regeringen, med den här infrastrukturpropositionen och infrastrukturplanläggningen, som är gjord, har finansierat hela investeringen på nästan 500 miljarder? Skillnaden är påtaglig i förhållande till hur det var under föregående period när stora delar, vilket med all riktighet framgick av den dåvarande propositionen, var ofinansierade. Det måste ändå vara bättre att se till att det är finansierat och att vi vet vad kostnaderna uppgår till när spaden sätts i jorden. Observera också att inriktningen har varit väldigt tydlig! Infrastruktursatsningarna ska göras för att skapa utveckling och tillväxt.
Anf. 101 Per Åsling (C)
Fru talman! Låt oss konstatera att infrastrukturinvesteringar är ett statligt ansvar. Låt oss också konstatera att ingen lånar så billigt som staten. Ändå anser regeringen att kommunerna eller företag ska överta ansvaret från staten. Om företag gör det får de ofta låna av staten, så vi betalar det ändå på något sätt - eller hur?
Jag hade förväntat mig att Centerpartiet skulle tycka att hela landet ska leva. Centerpartiet borde vara ett sådant parti. Politiken med kommunal medfinansiering riskerar att det framför allt är rika kommuner som gynnas. Jag skulle tro att vi kommer att se det när vi utvärderar det här. Det är lågskattekommuner runt om Stockholm, till exempel. Det gynnar inte fattigare kommuner i Norrlands inland, till exempel Jämtland. Där får man vända och vrida på varenda krona, och man får inte ens ihop det till det man faktiskt skulle behöva i det kommunala ansvaret. Nu får vi en infrastrukturpolitik som bygger på att starkast vinner. Vi får en politik som drar isär landet. Vi får inte en infrastrukturpolitik som utgår från de behov som finns, utan den kommun eller den region som har mest pengar vinner.
Sveriges Kommuner och Landsting skriver i sin årsrapport: Många kommuner upplever en ökad press från trafikmyndigheternas sida att bidra till finansieringen av statlig infrastruktur i den egna regionen för att över huvud taget få till stånd angelägna projekt.
Så beskriver Sveriges Kommuner och Landsting det, och så verkar verkligheten se ut, Per Åsling. Öppna upp blicken och titta på vilka konsekvenser er politik får i verkligheten! Ta det statliga ansvaret för infrastrukturen! Tvinga inte kommunerna att bidragsfinansiera statens infrastrukturinvesteringar!
Anf. 102 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Ulla Andersson! Den förda politiken innebär att satsningarna på infrastruktur under den kommande perioden ökar med nästan 80 miljarder på grund av att företag, regioner och kommuner är med och investerar. Man gör det därför att det gagnar den egna verksamheten oavsett om det är ett företag eller en kommun. Det är ingen tillfällighet att Sundsvalls kommun är med och finansierar bron över fjorden för den nya E4:ans dragning förbi Sundsvall. Det har man gjort i stor politisk enighet därför att det gagnar Sundsvalls kommun.
När det gäller investeringarna är det klart att hela landet mår bra av att volymerna hålls uppe. Det är nästan 500 miljarder som satsas nu i nyinvesteringar, drift och underhåll. Det innebär också att eftersatt drift och underhåll kan tillrättaläggas. Det är oerhört viktigt, inte minst för ett län som Jämtland, som jag kommer ifrån, med mycket vägar och liten befolkning. Där misskrediterades man tidigare när antalet människor i länet var styrande för hur resurstilldelningen har varit.
Nu är det en annan politik. Nu ökar länsanslaget med 48 procent. Nu ökar anslaget till de enskilda vägarna med nästan 70 procent. Det är oerhört positivt för Jämtlands befolkning, för Jämtlands företag och för Jämtlands kommuner. Jag säger det med tydlighet med tanke på den fråga du ställer.
Nu får vi också bättre resurser för drift och underhåll. Det gör att en positiv utveckling i hela länet, i Jämtland och i hela landet, är möjlig med den förda politiken.
Anf. 103 Per Åsling (C)
Fru talman! I USA brukar man säga att en helikopter är 3 000 reservdelar som flyger i tät formation. Uttrycket är ämnat att beskriva komplexiteten hos ett helikoptersystem. En given slutsats av detta konstaterande är att om man en gång har lyckats få en helikopter säker och pålitlig ska man hålla fast vid den och inte i onödan byta den mot en ny.
En annan och lika viktig slutsats är att man inte ska hitta på några särlösningar. I bästa fall späder man bara på den redan höga tekniska komplexiteten. Men oftast leder klåfingrigheten till systemhaveri. Det enklaste är inte bara gott nog, utan ofta också det enda som fungerar.
Trots att insikten om de snäva tekniska marginalerna närmast är en universell kunskap tycks Sverige konsekvent planera med de motsatta utgångspunkterna.
Under innevarande mandatperiod har vi satsat 150 miljoner kronor på att höja förmågan i våra gamla trotjänare vertolhelikoptrarna. Vi gjorde detta för Nordic Battlegroups beredskap. Våren 2008 flög de lika säkert och med samma höga kapacitet som när de jagade u-båtar 1982 i våra skärgårdar eller räddade liv vid Estonias förlisning 1994.
Men, fru talman, bara sex månader efter ombyggnaden och dagar efter beredskapens slut 2008 valde Försvarsmakten att avveckla detta helikoptersystem. Helikopter 9, som för några år sedan tjänstgjorde i Kosovo, gick samma öde till mötes så sent som i höstas. Bara några månader därefter blev bristen på helikoptrar så stor att helikopterflottiljen i Linköping tvingades hyra in civila helikoptrar för grundläggande flygträning.
Under fem års tid har vi planerat för och försökt bygga om helikopter 10B till ambulanshelikopter för att stödja vår trupp i Afghanistan. Efter otaliga förseningar påstås de nu kunna tjänstgöra från och med april nästa år, 2011. Men, fru talman, vad tror vi ska hända med dessa helikoptrar när insatsen är över 2013? Jo, då ska de mycket riktigt omedelbart avvecklas om Försvarsmakten får som den vill. År av ansträngningar och många hundra miljoner kronor i investeringar kastas bort.
Fru talman! Det synes som om vårt helikoptervapen har blivit en form av engångsvapen. Likt pansarskott kastas de bort när de väl en gång har avfyrats. Men det finns en viktig skillnad. När det gäller helikoptrar handlar det inte om tusenlappar utan om miljarder i återanskaffningsvärde. Jag står helt bakom regeringens ambitioner att anskaffa nya medeltunga helikoptrar förutsatt att det gäller beprövade sådana och att vi avstår från varje försök till svenska särlösningar. Vi behöver inga nya ledningssystem, inga nya sensorer och inga nya alternativa inredningar i våra helikoptrar. Det bör till och med vara strängt förbjudet att ens avlägsna befintliga klistermärken från flygkropparna, fru talman.
Därtill krävs också att regeringen, hellre förr än senare, avbeställer helikopter 14. Denna, också medeltunga, helikopter, beställdes av den förra socialdemokratiska regeringen 2002. Den skulle ha varit fullt operativ och slutlevererad redan för två år sedan, men tippas nu bli mer än tio år försenad. Och det är viktigt att understryka att detta är gissningar, och knappast ens kvalificerade sådana eftersom helikoptern långt ifrån är färdig och dessutom inte får flygas av den svenska försvarsmakten.
Helikopter 14 har en rad svenska särlösningar och kommer enligt min bedömning aldrig att klara de uppgifter som den har specificerats för. De miljarder som återstår att satsa i detta utsiktslösa projekt är emellertid ett allvarligt hot mot alla de helikoptrar som vi i dag har och som fungerar. Det är ett hot mot tillräcklig flygtid för helikopterförarna och därmed också, fru talman, ett hot mot vår ambition att bidra med sjukvårdstransporter i norra Afghanistan, något som för övrigt beställts av riksdagen både 2008 och 2009.
Fru talman! Jag har respekt både för svensk och utländsk försvarsindustri. Men min respekt för våra soldater och tillgången till operativ luftburen förmåga är ännu större. Det som inte levererar och som saknar förutsättningar måste avbeställas.
Det förmågeglapp som uppstår i avvaktan på nyanskaffningen kan enkelt och billigt täckas med våra vertoler. De kan användas i Nordic Battle Group 2011 och senare också för nationellt bruk, både för att upprätthålla förmågan till luftburen ubåtsjakt, taktiska transporter och för stöd till samhället. Det är inte min bedömning att det kostar 1 500 miljoner kronor att återställa dem i användbart skick.
Vertolerna innebär, jämfört med alla andra alternativ, ett obetydligt risktagande och försumbara kostnader. De är betalda, de är beprövade och Sverige har fyra decenniers erfarenhet av dem. För två år sedan svarade de för transport och luftlandsättning av en hel skvadron i mörker. Av hänsyn till statskassan och svensk försvarsförmåga bör regeringen landa i beslutet, när det kommer, att inte avvara dessa helikoptrar.
Anf. 104 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Först vill jag ge beröm till Allan Widman som ändå står upp för Folkpartiets och sin åsikt i helikopterfrågan. Allan Widman är väldigt tydlig med vad han vill i den här frågan. Samtidigt skickar han en djup spricka rätt genom regeringen. Så är det bara. Det är Folkpartiet å den ena sidan och de andra tre å den andra sidan.
Jag tycker att Allan Widman till stora delar har rätt. Han står här och pratar om helikopter 4 som kostar ungefär 3 miljoner. Det är inga miljarder. Det är fakta på bordet. Så är det. Regeringen väljer dock ett annat alternativ. Må så vara, men fakta är fakta.
Allan Widman vill inte ha helikopter 14. Det är så mycket förseningar. Jag delar den uppfattningen fullt ut. Men så säger Allan Widman ändå på slutet att han står bakom regeringens helikoptersatsning. Varför har inte regeringen, Folkpartiet och Allan Widman drivit på den här frågan så att vi hade kunnat få helikopter 10 och helikopter 4 i gång mycket tidigare så att vi kunde ha skickat dem till Afghanistan där de så väl behövs för våra soldaters säkerhet?
Anf. 105 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Det är naturligtvis alltid lätt att förhäva sig, men jag tror att jag under mina år här i riksdagen har gjort mycket av det som tänkas kan för att åstadkomma en luftburen medicinsk evakueringsförmåga i Afghanistan, och jag kommer naturligtvis att fortsätta med dessa ansträngningar.
Peter Rådberg glömmer bort att såväl helikopter 14 som beställdes 2002 som helikopter 10B som i den bästa av världar nu skulle ha varit i Afghanistan är ett resultat inte av den här regeringen utan av tidigare regeringen. När jag pratade om vikten av att undvika särlösningar och av att hålla blicken på den operativa förmågan var det inte i så liten utsträckning som jag riktade mig mot både socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister.
Jag tror att helikopter 4 har en viktig roll att spela i försvaret under ganska lång tid. Men som landet i dag ligger är det likväl min bedömning att det huvudspår som gäller för Afghanistan, helikopter 10B, trots sina många förseningar ändå är det som ligger närmast till hands. Däremot finns det andra viktiga uppgifter för helikopter 4 inom ramen för EU:s snabbinsatsberedskap och inom ramen för inte minst stöd till samhällen och luftburen ubåtsjakt.
Peter Rådberg säger att jag skickar en spricka, om man nu kan göra det, in i den borgerliga regeringen. Det gör jag egentligen inte. Regeringen är mycket noga med att understryka att den avser återkomma efter att Helikopterutredningens slutbetänkande efter midsommar har anlänt med en redovisning hur man tänker sig bygga upp den helikopterförmåga som de senaste decennierna har raserats i Sverige.
Peter Rådberg kan se mitt inlägg som ett försök till opinionsbildning.
Anf. 106 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Det är ett bra ställe för opinionsbildning; det kan jag hålla med om.
Men visst är det en spricka, Allan Widman. Det här med Militärhelikopterutredningen som är klar i juni 2010 är också fascinerande. Regeringen kan alltså inte vänta några veckor till och fatta ett beslut efter en utredning. Man fattar ett beslut innan utredningen har kommit.
Det är i och för riktigt som Allan Widman säger att man ska titta på utredningen och sedan återkomma, men det normala är väl att man har en utredare som kommer med ett förslag, och sedan fattar regeringen någon form av beslut efter detta. Regeringen gör här precis tvärtom.
För mig är det viktigt att helikoptrar ska finnas på plats. Vad regeringen gör nu, och det kanske är en viss kritik mot den tidigare regeringen också, är att man beställer nästan medicinska avdelningar som ska flyga runt i Afghanistan.
Om det händer mig en olycka här ute skulle i alla fall jag känna mig trygg om det kommer en ambulans. Jag struntar fullständigt i vilken ambulans som kommer, bara det kommer en ambulans som kör mig till Södersjukhuset eller någon annanstans i Stockholm så att jag kommer under vård. Men så resonerar man inte om det händer en svensk soldat någonting i Afghanistan, utan man resonerar att det ska vara en medicinskt utrustad helikopter, vilket har inneburit att man har fått vänta i tolv år och kommer att få vänta i ytterligare åtta år.
Det är fel tänkt! Se till att få en helikopter till Afghanistan som, om det värsta inträffar, kan flytta våra soldater och även utländska soldater till sjukhus. Det är det frågan handlar om, och då hamnar den här amerikanska attackhelikoptern helt fel. Man skulle ha utvecklat helikopter 10 och helikopter 4 som man har pratat om, och det skulle naturligtvis ha gjort för många år sedan.
Anf. 107 Peter Rådberg (Mp)
Fru talman! Jag instämmer i vissa av de slutsatser som Peter Rådberg drar. Även jag tror att möjligheten att ge avancerad medicinsk vård ombord på en helikopter i Afghanistan som flyger taktiskt, det vill säga mycket nära marken, lindrigt sagt är ganska begränsade.
Men tyvärr var det så att när helikopter 14 beställdes 2002 var en av de svenska särlösningarna att takhöjden skulle vara 24,5 cm högre än på standardhelikoptern NH90, detta just för att läkare skulle kunna ägna sig åt avancerad vård under resans gång.
Nu sker en övergång till ett mer realistiskt synsätt, och det är i det sammanhanget man ska se den planerade nyanskaffningen av medeltunga helikoptrar som under alla omständigheter hade behövts, eftersom antalet medeltunga helikoptrar i Sverige har minskat radikalt de senaste 15-20 åren. Oavsett Afghanistan 2011 och 2013 behövs alltså den här anskaffningen.
Vi satsar nu på helikoptrar som har som första prioritet att flyga soldaterna till sjukhus. Människor som skadas i dag kan nästan alltid räddas men under förutsättning att de kommer till sjukhus. Den helikopter som regeringen avser att anskaffa enligt de riktlinjer som finns är inte alls någon avancerad Medevac-helikopter, utan det är en transporthelikopter av standardsnitt som just har den här förmågan att faktiskt kunna flyga till skillnad från många av de helikoptrar vi försöker utveckla.
Hade inte regeringen kunnat vänta till Militärhelikopterutredningen var färdig? Nej, inte om regeringen ville ha möjligheten att kunna agera i närtid. Hade man inte fått ett bemyndigande av riksdagen nu i vår hade man varit tvungen att vänta till nästa riksdagsår, och Peter Rådberg verkar vara överens med mig om att vi just nu upplever, av hänsyn till svenska män och kvinnor i Afghanistan, en fara i dröjsmål.
Anf. 108 Allan Widman (Fp)
Fru talman! Med Allan Widmans inledande ord om beskrivningen av en helikopter som ett antal reservdelar som flyger i tät formation kan man också beskriva vårtilläggsbudgeten. Det är ett antal förslag på väldigt många olika områden som har det gemensamt att de är till för att få ekonomin att fungera under innevarande år.
Jag tänkte beröra några av de ämnen som i vissa fall tidigare har nämnts kort av mina allianskolleger. Andra har inte nämnts lika mycket.
Totalt är det 57 olika anslag och 15 andra förslag i vårtilläggsbudgeten som inte berörs speciellt mycket därför att de stora skiljelinjerna inte finns. Oppositionen håller, vad det verkar, med om det alliansregeringen har föreslagit. Men det är en hel del väldigt viktiga förslag som jag ändå vill beröra.
Till exempel lägger vi till ytterligare 6 miljoner kronor för att Kronofogdemyndigheten ska få tillräckliga resurser för de utökade insatser man gör för att bekämpa organiserad brottslighet.
Vi stärker upp Migrationsverket med 50 miljoner därför att det är fler som behöver skydd i vårt land, och vi behöver ha ett migrationsverk med tillräckliga resurser för att ge dem ett bra bemötande, ett gott omhändertagande och för att kunna göra en rättssäker utredning.
På samma tema förstärker vi Försäkringskassan med 285 miljoner. Vi gjorde en förstärkning redan i den ordinarie budgeten för 2010 med 600 miljoner, men för att Försäkringskassan ska kunna upprätthålla en bra rättssäkerhet, bemöta de medborgare som behöver Försäkringskassans hjälp på ett bra sätt och för att väntetiderna när man ansöker om ersättning från Försäkringskassan inte ska bli längre än nödvändigt behövs de extra medlen även under innevarande år.
Sedan är det några saker som jag tycker är väldigt glädjande och väldigt viktiga som tillförs i vårbudgeten. Det är de satsningar vi gör på ungdomar.
Många tonåringar som har fått sommarlov precis tycker att det är ganska skönt att slippa väckarklockan på morgonen och faktiskt få ta det lite lugnt ett tag. Men många inser också att det där med att ha en väckarklocka som ringer inte är så dumt, att ha någonstans att gå, gärna till ett jobb. Det är någonting som är väldigt viktigt för framtiden.
Ytterligare 100 miljoner som regeringen satsar för att kommunerna ska ha en möjlighet att ha fler sommarjobb är en väldigt viktig satsning som många ungdomar kommer att få ta del av den här sommaren. Jag hoppas att ungdomarna tar den chansen.
I min egen hemkommun, Huddinge, hade vi ett antal möjligheter till sommarjobb under förra året. Det var stor efterfrågan på de här sommarjobben, men tyvärr valde en del ungdomar som fick jobb att när den första arbetsdagen började faktiskt inte gå dit. Det är att sabba sin egen chans, men framför allt är det att sätta käppar i hjulet för de andra som sökte, som kanske faktiskt ville ha det här jobbet och hade gått dit.
Jag tror att det är erfarenheter som flera kommuner har märkt av och att man har vidtagit åtgärder för att kunna se till att de ungdomar som får jobben faktiskt också kommer dit och får den viktiga erfarenhet det är att ha ett sommarjobb.
Men det finns en del ungdomar som har som största utmaning att de inte har klarat av skolan. De har inte fått det stöd och den hjälp de har behövt, kanske framför allt under de tidiga skolåren. De har kommit efter, och de har inte fullständiga betyg för att kunna söka in till gymnasiet. Här görs en extra satsning på 20 miljoner för att de ska kunna komplettera betygen under sommaren. Det kanske inte är det roligaste att träffa läraren igen efter att man har sjungit alla sommarsångerna, men desto viktigare för framtiden för de här barnen.
Vi satsar också 40 miljoner på fler platser i yrkesinriktad gymnasieutbildning på vuxenutbildningen, flera ettåriga platser i yrkeshögskolan och ytterligare ett antal vanliga högskoleplatser. Det är också väldigt viktiga insatser i det läge där vi är nu, förutom det som Anna Lilliehöök berörde tidigare, extra satsningar på CSN därför att studielånen ökar eftersom det är fler som studerar.
Sedan har vi också höjningen av flerbarnstillägget. Har man två barn ökas flerbarnstillägget med 50 kronor, för tredje barnet med 100 kronor, för fjärde barnet med 150 kronor och femte barnet eller om man har ännu fler barn med 200 kronor. Någon kommentar när det här presenterades första gången av regeringen var: 50 kronor, vad ska det vara? Det är väl ingenting. Vad är 50 kronor?
För de barnfamiljer som lever i en väldigt trängd ekonomisk situation, för de barn som faktiskt lever i riktig barnfattigdom spelar 50 kronor en roll. 50 kronor kan vara avgörande för att känna att man faktiskt klarar av vardagen, att man har de pengar som behövs för att kunna ha en bra tillvaro för sin familj och för sina barn.
Det var bara några av alla de förslag som finns med i vårtilläggsbudgeten som är en väldigt viktig komplettering för innevarande år för att vi ska klara av de största utmaningarna vi har i samhället i år och för de ungdomar framför allt som jag har berört som ska ha förutsättningar att klara framtiden.
Anf. 109 Emma Henriksson (Kd)
Fru talman! Jag tycker att det är bra att Emma Henriksson inser att 50 kronor är oerhört mycket pengar om man lever under väldigt knapra förhållanden. Det är bra att den insikten finns. Det är synd bara att den inte märks i de politiska handlingarna. Varför har ni i så fall förstört a-kassan och sänkt ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen?
Det visar sig när man går igenom de siffror som kommer om hur barnfattigdomen har utvecklats att just arbetslöshet och sjukdom är väldigt avgörande faktorer för hur familjernas ekonomiska situation ser ut. Det är oerhört många barn. Vi ser hur antalet barn som lever under fattigdomsgränsen har ökat kraftigt under den här mandatperioden. Senast i går kom Ungdomsstyrelsens rapport, och vi har siffror som visar på att till exempel var fjärde ensamstående mamma lever under fattigdomsgränsen. Varför gör ni på detta vis om 50 kronor är så oerhört viktigt? Vi kan se hur ni har sänkt ersättningsnivåerna i a-kassan och sjukförsäkringen och därigenom bestraffar människor som har förlorat sitt jobb eller har haft oturen att bli sjuka, och indirekt därigenom också deras barn. Varför?
Anf. 110 Ulla Andersson (V)
Fru talman! 50 kronor märks. Det är därför det som vi har med i vårtilläggsbudgeten, som är föremålet för det vi debatterar, är väldigt viktigt. Vi vet att många av dem som har väldigt knappa ekonomiska förutsättningar är just familjer med många barn.
En annan grupp som Ulla Andersson mycket riktigt tar upp är ensamstående med barn som många gånger har det väldigt tufft. Tyvärr beror det många gånger på att föräldrarna inte kommer överens. Det finns en annan förälder på andra sidan, men en förälder som inte i tillräckligt stor utsträckning bidrar utifrån sin ekonomiska förmåga. Det är någonting som regeringen och Alliansens partier i andra sammanhang också framöver kommer att jobba ännu hårdare med, för att se hur vi ska kunna stötta föräldrar, både när de lever samman och när de går skilda vägar, att fortsätta ta ett gemensamt ekonomiskt ansvar för de gemensamma barnen.
De insatser som regeringen har gjort handlar framför allt om att se till att människor ska få jobb. Att inte ha ett jobb är den absolut största risken för att inte heller ha en ekonomi som fungerar. De insatser vi har gjort har lett till att fler människor står rustade för att kunna ta ett arbete, att fler människor får bättre förutsättningar att klara sig. Vårt mål är inte att fler ska behöva förlita sig på nivåerna i bidragssystemen utan att fler ska få den hjälp de behöver för att komma tillbaka, för att få ett arbete och kunna försörja sig på det.
Anf. 111 Emma Henriksson (Kd)
Fru talman! Det kanske är dags att öppna ögonen och se verkligheten. Vi har en arbetslöshet på nästan 10 procent. Det är ungefär en halv miljon människor som är beroende av en arbetslöshetsförsäkring. Väldigt många, om jag minns rätt är det var fjärde arbetslös, är inte med i någon a-kassa, framför allt på grund av att ni har höjt avgifterna så mycket till a-kassan att man inte längre har råd att vara med.
Det är konsekvensen av det här som blir barnfattigdom. Varför ska en som har förlorat jobbet på Volvo, på Saab eller som sjuksköterska på ett sjukhus under den kris som har varit bestraffas ekonomiskt? Varför ska man förlora halva sin inkomst? Vad har de människorna eller deras barn gjort er för ont för att ni på det här sättet ska behandla dem som ni gör? Det är ren bestraffning ekonomiskt.
Ni har bestraffat sjuka och arbetslösa människor för att kunna sänka skatten för sådana som dig och mig som har höga inkomster. Det får effekter. Det finns över 200 000 fattiga barn i Sverige. Det är verkligheten, Emma Henriksson. Det är barnen som straffas ekonomiskt för att ni sänker ersättningsnivåerna i a-kassan och sjukförsäkringen. Ni straffar barnen för att deras föräldrar har oturen att förlora jobben eller bli sjuka.
Det är knapert. Det är in i helskotta knapert att försöka överleva. Man söker jobb efter jobb. Vi kunde nyligen läsa i tidningen Kommunalarbetaren att på ett jobb fanns 80 sökande. Hemma i mitt län finns ungefär 16 000 arbetslösa och 700 lediga jobb. Vad ska de andra 15 300 leva av? Vad ska deras barn leva av? Vad är det för människosyn Kristdemokraterna företräder när ni säger att 50 kronor är avgörande för knaperheten i dessa familjers ekonomi och ni samtidigt halverar människors inkomst när de förlorar arbetet och bestraffar sjuka människor genom att sänka ersättningsnivåerna? Ni till och med sänker ersättningsnivåerna i föräldraförsäkringen.
(Applåder)
Anf. 112 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Ulla Andersson påstår att vi har en människosyn som inte tar hänsyn till hur människor har det. Det är direkt felaktigt. Vår politik utgår från att se människors förutsättningar, att se människors möjligheter.
Vi har haft ett system under årtionden, under socialdemokratiskt styre med vänsterpartistiskt stöd, som faktiskt har lämnat människor utanför. Människor som har blivit sjuka har inte fått den rehabilitering de behöver. De har inte fått den vård de behöver utan de har fått stå i kö och vänta. De har inte fått hjälp.
Jag har träffat många människor som säger att de blev oroliga när de hörde talas om förändringarna i sjukförsäkringen. De blev uppskrämda. De hörde vad som sades skulle drabba dem. I verkligheten har det blivit helt annorlunda. Äntligen har de fått hjälp och stöd att komma tillbaka.
Det har funnits brister i en del av de förändringar vi har genomfört. Allt har inte blivit perfekt från början. Det är därför vi har sett till att korrigera för att människor inte ska hamna utanför. Människor har rätt att få stöd och hjälp när de blir sjuka eller arbetslösa. Det hade de inte fått tidigare. Det räcker inte med att få pengar utan man måste få hjälp och stöd att ta sig ur sin situation. Det får man i dag med hjälp av de förändringar vi har genomfört.
Anf. 113 Emma Henriksson (Kd)
Fru talman! Efter den fullödiga redovisningen av helikopterfrågan i tilläggsbudgeten som Allan Widman och Peter Rådberg har gett kan jag glädjande nog koncentrera mig på andra sidor av budgeten.
Det är en glädje att kunna konstatera att Sverige har god ekonomi. Det ser vi i tilläggsbudgeten. Utgifterna ökar med 3,8 miljarder, och utgiftsminskningarna är ungefär 1,2 miljarder. Vi tar i anspråk ökade anslagsförändringar med ungefär 2,6 miljarder kronor, men budgeteringsmarginalen är fortfarande 28,6 miljarder kronor. Det är en betydande summa, och det är ett styrkebälte för svensk ekonomi att vi har en sådan statsbudget.
En annan sak som inte har tagits upp tidigare är att regeringen har begärt en vidgning av ramen för att ta upp lån i Riksgäldskontoret för studielån, bland annat mot bakgrund av att fler personer har börjat studera med studiemedel. Det är naturligtvis ett resultat av lågkonjunkturen. Det ska icke bestridas att det kan vara så.
Utskottet har dock funnit under beredningen att det behövs ytterligare medel, och vi gör det möjligt att ta upp ytterligare medel om det behövs under särskilt det andra halvåret av 2010.
Fru talman! Jag ska gå in på infrastrukturområdet. Vi föreslår för tiden 2010-2021 att ett nytt redovisningssystem inrättas, ungefär som ledamoten Anna Lilliehöök har redogjort för. Det är viktigt för transparensen att man kan se vart pengarna tar vägen i sammanhanget.
Här finns en betydande skillnad i frågan mellan inte minst Vänsterpartiet och Alliansen. Man skulle kunna tro att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har haft Björn Rosengren som konsult när det gäller att se till hur man finansierar sina ytterligare infrastruktursatsningar. Man tar upp lån till allt, men det är inte samma sak som finansiering. Man går också emot medfinansiering. Jag vill gärna säga till Ulla Andersson, som har gått så hårt emot detta, att hon får ta sina egna partikamrater i upptuktelse när de går med på sådana saker.
Om man åker vägen förbi Gävle kommer man strax till Hudiksvall. Där har man anslagit 30 miljoner kronor för att förbättra förbindelserna runt Enånger. Ännu värre, fru talman, är det i talmannens egen kommun Sundsvall. Där har man i full politisk enighet anslagit 250 miljoner kronor. Även Vänsterpartiet var överens. Varför gör man detta? Jo, man tror naturligtvis att det är nyttigt för näringslivet. Det är bra för kommunen. Om man fortsätter längs Norrlandskusten kommer man till Skellefteå och Piteå. Där är man villig att satsa 200 miljoner kronor bara för planeringen av Norrbotniabanan. Någonstans får de som i en reservation går så häftigt mot detta ta sina egna partimedlemmar i stark upptuktelse. Vi kan inte ha det så att man för en politik i riksdagen och en helt annan i kommunerna.
Något nytt är inte detta. Nina Lundström har upplyst mig om att under perioden 2004-2009, under den socialdemokratiska regeringen, togs det upp mellan 400 och 500 miljoner årligen i samfinansiering. Fru talman! Jag tycker att reservation 2 är att slå ett jättelikt hål i luften.
(Applåder)
Anf. 114 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! När det gäller infrastrukturens betydelse för näringslivet brukar stora näringslivsföreträdare säga om vad de tycker ska göras för att förbättra näringsklimatet att om vi sköter infrastrukturinvesteringarna så klarar de sig själva. Men det väljer ni att inte göra. Ni väljer att övervältra det ansvaret genom indirekt tvång på kommuner, landsting och företag. På det sättet skapar ni en dyrare finansiering. Gunnar Andrén vet att det finns ingen som lånar billigare än staten.
När vi i finansutskottet - Gunnar Andrén sitter själv i finansutskottet - träffade den delegation som regeringen har tillsatt, med representanter från kommuner och landsting, fick vi veta hur de såg på medfinansiering. Man var enig över partigränserna om att det inte var en modell man vill ha. Men om man känner sig tvingad att vara med är man tvungen att hantera situationen. Det deklarerade man där, över partigränserna. Det gällde även de borgerliga företrädarna.
När man sitter där i en kommun och har ansvar för hela kommunens utveckling är det inte alltid lätt att prioritera i vad som behöver göras och vad som är viktigast just då.
Jag har två gånger under debatten i dag läst ur rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting. Vi kan läsa hur kommuner känner sig tvingade att vara med och finansiera för att över huvud taget komma i fråga för infrastrukturinvesteringar och viktiga projekt.
Är det så det ska gå till? Det kan väl inte vara meningen att kommuner och landsting ska vara tvingade att ta statens ansvar för att se till att ha en fungerande infrastruktur och att den byggs ut, underhålls och utvecklas?
Anf. 114 Ulla Andersson (V)
Fru talman! När det gäller infrastrukturens betydelse för näringslivet brukar stora näringslivsföreträdare säga om vad de tycker ska göras för att förbättra näringsklimatet att om vi sköter infrastrukturinvesteringarna så klarar de sig själva. Men det väljer ni att inte göra. Ni väljer att övervältra det ansvaret genom indirekt tvång på kommuner, landsting och företag. På det sättet skapar ni en dyrare finansiering. Gunnar Andrén vet att det finns ingen som lånar billigare än staten.
När vi i finansutskottet - Gunnar Andrén sitter själv i finansutskottet - träffade den delegation som regeringen har tillsatt, med representanter från kommuner och landsting, fick vi veta hur de såg på medfinansiering. Man var enig över partigränserna om att det inte var en modell man vill ha. Men om man känner sig tvingad att vara med är man tvungen att hantera situationen. Det deklarerade man där, över partigränserna. Det gällde även de borgerliga företrädarna.
När man sitter där i en kommun och har ansvar för hela kommunens utveckling är det inte alltid lätt att prioritera i vad som behöver göras och vad som är viktigast just då.
Jag har två gånger under debatten i dag läst ur rapporten från Sveriges Kommuner och Landsting. Vi kan läsa hur kommuner känner sig tvingade att vara med och finansiera för att över huvud taget komma i fråga för infrastrukturinvesteringar och viktiga projekt.
Är det så det ska gå till? Det kan väl inte vara meningen att kommuner och landsting ska vara tvingade att ta statens ansvar för att se till att ha en fungerande infrastruktur och att den byggs ut, underhålls och utvecklas?
Anf. 115 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Ulla Andersson och jag företräder lite olika delar av landet. I den här regionen har vi under en följd av år, som Ulla Andersson uttrycker det, varit tvingade att medverka till olika investeringar. Det beror på att det har varit otillräckliga statliga investeringar. Vi har i den här regionen bedömt att de investeringar som vi behöver göra här är så viktiga för medborgarna och näringslivets utveckling att de har varit goda investeringar. I till exempel Sundsvall har man gjort exakt den bedömningen, nämligen att det är bra för regionen. Det är en svår avvägning som man måste göra, men man kan inte få pengar utan att själv medverka. Det är det som är själva dilemmat. Man måste göra prioriteringar.
Jag reagerade mot en annan sak, nämligen mot vad ni skriver i reservation 4, som ni har yrkat bifall till. Ni tycker att man inte ska tillåta dem att göra detta i Sundsvall, för att ta det exemplet. Jag värnar den kommunala självstyrelsen i Sundsvall - de måste få göra som de vill med sina pengar. Vi här i riksdagen ska inte lägga oss i om de vill bygga bron om de tror på detta i Sundsvall. Så är det på många olika håll - man behöver dessa investeringar. I Grums finns det ett annat exempel med en rondell. De behöver detta för att utveckla sin egen region. Jag tänker inte medverka genom att rösta på den reservation som i praktiken förbjuder dem detta.
Anf. 116 Ulla Andersson (V)
Fru talman! Jag har varit kommunalpolitiker i många år, och jag vet att man även tidigare har kunnat tidigarelägga infrastrukturprojekt och lånat pengar till Vägverket eller Banverket. På den tiden var det kommunen som själv valde det för att få företräde i kön. Man tyckte inte alltid att det var bra, men man såg att det fanns möjligheter i detta.
Nivåerna då låg på ungefär 400 miljoner per år, och i dag ligger de på 2 miljarder. Och kommunerna känner sig tvingade, Gunnar Andrén. Ni har infört ett system som bygger på att det ska vara kommunal medfinansiering. Det är det som är den stora skillnaden.
Varför ska kommuner tvingas välja mellan investeringar i förskolor? Även ni vill väl ha minskade barngrupper i förskolan? Ja, du nickar, men det tror jag inte eftersom de ökar. Även ni skulle väl vilja ha mindre klasstorlekar? Nej, det tror jag inte, för även där ser det ganska dåligt ut just nu? Eller hur?
Varför ska man i Gävle, Sundsvall, Piteå, Skellefteå och Simrishamn behöva välja att ta ansvar för statens finanser när statens finanser ser så mycket bättre ut än vad kommunernas ekonomi gör och kommer att göra de närmaste åren? Kommunerna har det verkligen kämpigt, medan statens ekonomi ser ut att gå väldigt bra. Varför ska man då övervältra statens kostnader på kommuner och landsting? Det är det som är den stora frågan.
Varför inte ta det ansvar man är satt att ta, att hålla i de statliga infrastrukturinvesteringarna? Det är det minsta man kan kräva av en regering som säger sig ha några ambitioner på näringslivsområdet.
Anf. 117 Gunnar Andrén (Fp)
Fru talman! Jag har ett viktigt tillkännagivande om vad som skiljer oss på allianssidan från åtminstone Ulla Andersson: Vi har ingen statlig sedelpress. De pengar som Ulla Andersson vill att staten ska investera på olika håll måste man ta någonstans. De finns säkert på något sätt. Men om Ulla Andersson vill att man ska ge mer pengar till kommunerna måste hon säga det. Man kan inte använda samma pengar två gånger, och det är exakt det Ulla Andersson säger: Man ska använda samma pengar två gånger. Det kan man inte - det är helt omöjligt.
Jag måste säga om den här reservationen att många kommuner som vill göra det bra för sina invånare måste reagera mot att ni i riksdagen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet i praktiken vill förhindra det.
Varför vill många kommuner gå in här? Ni kanske kommer ihåg att det fanns en samhällsbyggnadsminister som hette Björn Rosengren. Mellan 1998 och 2002 åkte han kors och tvärs över detta land och lovade vägar, järnvägar och så vidare. Uppriktigt sagt, fru talman, saknades det ganska mycket pengar till detta. Därför har nog många kommuner känt sig ganska tvingade att se till att de vägar som man blev lovade men inte fick några pengar till måste byggas, och därför måste man se till att finansiera detta delvis på egen hand. Jag tror att det är en viktig orsak till att det har blivit så här, som Nina Lundström påpekar i SKL:s rapport. Mellan 2004 och 2009 var det satsningar på mellan 400 och 500 miljoner kronor per år.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2010-06-16
Förslagspunkter: 25, Acklamationer: 23, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2010-06-16Protokoll 2009/10:138
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Byte av vissa fastigheter
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner att staten genom byte överlåter vissa fastigheter i Kristinehamn och Luleå.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 3.Äganderätten till vissa fastigheter i Uppsala
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner att staten avstår från anspråk på äganderätten till fastigheterna Uppsala Fjärdingen 30:3, Uppsala Kåbo 14:3, Uppsala Kåbo 14:4, Uppsala Luthagen 62:4, Uppsala Luthagen 62:7, Uppsala Luthagen 62:8, Uppsala Luthagen 62:9, Uppsala Luthagen 62:10, Uppsala Luthagen 62:11 och Uppsala Luthagen 62:12. Avståendet omfattar inte de byggnader som staten låtit uppföra på fastigheterna.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2009/10:99 punkt 4.Försäljning av FN-ambassadörens residens i New York
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner att staten genom försäljning överlåter den fastighet som utgör FN-ambassadörens residens i New York.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 5.Anskaffning av två ubåtar och modifiering av två ubåtar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 besluta om anskaffning av två ubåtar som ersättning för två ubåtar av Södermanlandsklass och halvtidsmodifiering av två ubåtar av Gotlandsklass.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 6 i denna del och avslår motion
2009/10:Fi13 av Peter Rådberg m.fl. (mp).- Reservation 1 (mp)
Anskaffning av ett nytt medeltungt helikoptersystem
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 besluta om anskaffning av ett nytt medeltungt helikoptersystem.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 6 i denna del.- Reservation 2 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 113 0 17 m 89 0 0 7 c 28 0 0 1 fp 24 0 0 4 kd 23 0 0 1 v 0 22 0 0 mp 0 19 0 0 - 1 0 0 0 Totalt 165 154 0 30 Bemyndigande för anslaget 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap uppförda ramanslaget 1:3 Anskaffning av materiel och anläggningar besluta om beställningar som inklusive gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 39 800 000 000 kr efter 2010.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 7.- Reservation 3 (s, v, mp)
Bemyndigande för anslaget 1:4 Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap uppförda anslaget 1:4 Vidmakthållande, avveckling m.m. av materiel och anläggningar besluta om beställningar som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 15 300 000 000 kr efter 2010.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 8.Användningen av anslaget 1:6 Totalförsvarets pliktverk
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner den föreslagna användningen av det under utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap uppförda anslaget 1:6 Totalförsvarets pliktverk.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 9.Användningen av anslaget 5:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner den föreslagna användningen av det under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg uppförda anslaget 5:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 10.Allmänna barnbidrag - höjt flerbarnstillägg
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i socialförsäkringsbalken och
b) lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkterna 1 och 2.Användningen av anslaget 2:1 Diskrimineringsombudsmannen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner den föreslagna användningen av det under utgiftsområde 13 Integration och jämställdhet uppförda anslaget 2:1 Diskrimineringsombudsmannen.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 11.Lån i Riksgäldskontoret för studielån
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen beslutar att regeringen under 2010 får ta upp lån i Riksgäldskontoret för studielån intill ett belopp om 165 195 000 000 kr.
Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2009/10:99 punkt 12.Bemyndigande för anslaget 13:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid uppförda anslaget 13:2 Bidrag till allmänna samlingslokaler besluta om bidrag som medför behov av framtida anslag på högst 30 000 000 kr under 2011-2014.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 13.Bemyndigande för anslaget 13:5 Bidrag till riksdagspartiers kvinnoorganisationer
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid uppförda anslaget 13:5 Bidrag till riksdagspartiers kvinnoorganisationer besluta om bidrag som medför behov av framtida anslag på högst 15 000 000 kr under 2011.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 14.Bemyndigande för anslaget 1:12 Havsmiljö
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård uppförda anslaget 1:12 Havsmiljö ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 133 000 000 kr under 2011-2015.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 15.Kompletterande planeringsram för investeringar i vissa väg- och järnvägsprojekt
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om en planeringsram för investeringar i vissa väg- och järnvägsprojekt för 2010-2021.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 16.- Reservation 4 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 4 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 113 0 17 m 88 0 0 8 c 28 0 0 1 fp 24 0 0 4 kd 23 0 0 1 v 0 22 0 0 mp 0 19 0 0 - 1 0 0 0 Totalt 164 154 0 31 Låneram i Riksgäldskontoret för vissa vägprojekt
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2010 besluta om en låneram i Riksgäldskontoret intill ett belopp av högst 5 440 000 000 kr för vissa vägprojekt.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 17.Användningen av anslaget 1:4 Banhållning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner den föreslagna användningen av det under utgiftsområde 22 Kommunikationer uppförda anslaget 1:4 Banhållning.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 18.Vissa avgiftsbelagda verksamheter vid Transportstyrelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner att regeringen får besluta att Transportstyrelsen för att täcka kostnaderna för verksamheterna får disponera de avgifter som Transportstyrelsen tar ut för
a) att hålla register för yrkestrafik inom vägtrafikområdet
b) tillsyn av besiktningsorgan
c) tillsyn av yrkestrafiken inom vägtrafikområdet.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkterna 19-21.Bemyndigande angående Arlandabanan Infrastructure AB
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att låta Trafikverket överta det ekonomiska ansvar som Banverket och Luftfartsverket har gentemot Arlandabanan Infrastructure AB.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 22.Bemyndigande för anslaget 1:2 Insatser för skogsbruket
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel uppförda anslaget 1:2 Insatser för skogsbruket besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 65 000 000 kr efter 2010.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 23.Bemyndigande för anslaget 1:15 Strukturstöd till fisket m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 20 Areella näringar, landsbygd och livsmedel uppförda anslaget 1:15 Strukturstöd till fisket m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 16 100 000 kr under 2011 och högst 6 900 000 kr under 2012.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 24.Bemyndigande för anslaget 1:16 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel uppförda anslaget 1:16 Från EG-budgeten finansierade strukturstöd till fisket m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 69 900 000 kr under 2011 och högst 27 100 000 kr under 2012.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 25.Bemyndigande för anslaget 1:28 Främjande av rennäringen m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2010 för det under utgiftsområde 23 Areella näringar, landsbygd och livsmedel uppförda anslaget 1:28 Främjande av rennäringen m.m. besluta om bidrag som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 4 500 000 kr under 2011 och högst 2 500 000 kr under 2012.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 26.Ändrade ramar för utgiftsområden samt nya och ändrade anslag
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen godkänner ändrade ramar för utgiftsområden samt anvisar ändrade och nya anslag i enlighet med specifikation i bilaga 3.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2009/10:99 punkt 27.- Reservation 5 (s, v, mp)