Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! När vi talar om personalpolitik tycker jag att det är viktigt att börja med att fundera på varför man har en personalpolitik och vad den ska leda till. Inom Försvarsmakten är det ganska lätt att definiera. Det man ofta mäter försvarsduglighet i är det vi kallar operativ kapacitet eller förmåga. Det kan i sin tur sammanfattas i tre delar. Den första handlar om personal, den andra om materiel och den tredje om övning.

Det är inte så svårt att se att om man inte har den första biten faller de andra två ganska platt. Materiel har ju ingen förmåga som bidrar till operativ insats om det inte finns personal som kan använda den. Inte heller är det någon mening att ha övningar om personalen inte finns där och kan lära sig att samverka med både materiel och annan personal. Personalen är alltså väldigt kritisk inom Försvarsmakten, och det finns en hel del att göra.

Civilt försvar och krisberedskap

Jag vill också referera till den tid då de två nuvarande regeringspartierna satt i opposition. Då var tonläget väldigt högt just i personalfrågan. Jag är en sådan person som gärna tar debatter, men när man gör det i ett högt tonläge blir man också emellanåt svaret skyldig. Jag tror att man kanske i dag, när vi sammanfattar detta, ångrar en del av de ord som sas. Vi kan konstatera att personalpolitiken inom Försvarsmakten i många avseenden är misslyckad.

Låt mig, herr talman, nämna ett exempel. Vi gjorde under förra mandatperioden ett tillkännagivande inom försvarsutskottet, där vi sa att Försvarsmakten för att kunna behålla och attrahera personal behöver stärka sitt erbjudande. En del av detta skulle, menade vi, kunna vara att erbjuda utbildningspremier av olika slag för att den soldat eller sjöman som går in och jobbar ska göra det under en längre tid.

Detta tillkännagavs av försvarsutskottet och skickades vidare till Försvarsdepartementet, som efter ett tag återkom med ett förslag. Det förslag man hade tagit fram och genomfört innebar att de soldater som tidigare anställts som rekryter och hade rekrytlön blev av med den lönen och i stället efter färdig rekryttjänst fick en utbildningspremie. Det var alltså exakt samma pengar, men man fick vänta lite längre på att få dem. Det var förslag om den premien som Socialdemokraterna lade fram för riksdagen och tyckte att man skulle införa.

Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Detta tror jag visar på den ambition som finns hos den rödgröna regeringen att faktiskt titta på personalen och ge dem ett gott erbjudande och uppskattning för det arbete de gör inom Försvarsmakten. Jag tror att det är detta som följer med i denna fråga.

Man kan också när det gäller officerare konstatera att utflödet alltjämt är större än inflödet. Under förra året genomfördes sexton utbildningsomgångar, och vid endast tre av dem blev antalet sökande och godkända elever sådant att man kunde säga sig vara nöjd med utfallet. Detta visar att Försvarsmakten och i slutänden politiken, trots att denna fråga nu har varit på tapeten under ett antal år, inte har lyckats attrahera människor att komma till försvaret och genomföra en utbildning och göra karriär där.

Det borde i detta fall finnas en rad åtgärder som skulle kunna utvärderas genom att man tittade på olika anledningar och möjligheter att komma till rätta med problemen. Men man får ändå säga att dessa saknas.

Det finns två åtgärder man kan läsa sig till. Den ena handlar om fler vägar in och har genererat 34 anställningar. I en försvarsmakt som ska ha 50 000 anställda är detta minst sagt blygsamt.

Den andra handlar om möjlighet att jobba efter uppnådd avtalspensionsålder. Man har inte redovisat hur många som har fått denna möjlighet, men efter samtal med både Officersförbundet och anställda inom Försvarsmakten har jag konstaterat att det är ganska svårt att få den. Det är många som vill arbeta efter avtalspensionsålder eftersom den många gånger är lite lägre än den allmänna pensionsåldern, men väldigt få får möjlighet att göra det.

Vad blir då resultatet av detta, om en officer som vill jobba kvar inte får göra det? Jo, många gånger tar officeren sin medalj och sin klocka och slutar sin anställning vid Försvarsmakten men börjar i stället som konsult och fortsätter jobba åt Försvarsmakten. Försvarsmakten får alltså betala ut pension, och man får också betala konsultlön för personal som många gånger från början hade velat vara kvar inom Försvarsmakten.

En annan del, som vi under många år har sett vara en framgångssaga när det gäller rekrytering, är hemvärnet. Men nu kan man se att även hemvärnet har problem med att rekrytera till sina förband. Jag kan i någon mening förstå det.

Jag har många gånger haft förmånen att få vara ute på hemvärnets övningar och följa de chefer som sköter förbanden. Jag kan konstatera att din främsta uppgift som chef för ett hemvärnsförband inte alltid är att planera för krig, sätta upp ditt förband och öva med det. Många gånger handlar det dagliga slitet och arbetet i stället om att få förband som funkar, ha materiel på plats och kunna göra det enkla och basala - att ha fordon för att kunna frakta sina trupper. Inte ens detta som ses som en grundplatta, som det talades om för en lång tid sedan, fungerar. Man måste ändå fråga sig om vi har rätt organisation för hemvärnet när vi inte lyckas rekrytera så många människor som behövs för detta.

Jag tror också att det finns en fredstidsbyråkrati inom hemvärnet som gör att många kanske avskräcks. Ta bara detta att åka i en bil med bakåtvända stolar. En nybliven förälder som ska transportera ett nyfött barn sätter barnet bakåtvänt. Men inom hemvärnet krävs det ett antal timmars övning för att få framföra ett fordon med bakåtvända stolar. Det är lite märkligt.

En annan enkel sak är att besiktiga en bil. Om du är i ett militärområde som saknar militär besiktningsstation kan det krävas en dags arbete bara för att besiktiga en bil.

Att hemvärnet inte får använda sina sjukvårdsresurser för att ge sjukvård är ett annat besvärande faktum.

Låt mig ge ett exempel från min hemort. Om en oskarshamnare, som givetvis är väldigt glad därför att vi gick upp i elitserien i hockey i går, ska sätta sig i bilen för att åka till en övning skulle han först behöva åka från Oskarshamn till Västervik för att hämta upp ett militärt fordon, och därefter skulle han behöva åka vidare till Vimmerby för att hämta upp den militära utrustningen, varefter han får transportera sig till ett annat län, Kronobergs län, för att utföra övningarna på Kosta skjutfält. 25 mil och minst tre timmar senare är han på plats för att genomföra övningen, och man frågar sig givetvis om oskarshamnaren är lika glad efter att ha använt tre timmar av sin egen tid för att åka bil utan att få något gjort.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Jag tror inte att hemvärnssoldaten i Oskarshamn är ett exempel som sticker ut speciellt, utan jag tror att denna ineffektivitet och problematik finns i många andra delar. Därför är det viktigt att hemvärnet får bli sin egen försvarsgren, som vi moderater har föreslagit, så att man har en rådighet över sin materiel, över sin personal och över de medel man har.

Herr talman! En dag som denna är det svårt att undgå att säga något om det som kallas finansiering. Vårpropositionen har presenterats och kommer senare att debatteras i denna kammare. Vi ska inte föregripa det, men det finns ändå anledning att reflektera över några delar i den ekonomi som försvaret drabbas av.

Försvaret har politiskt sett en organisation där alla partier deltar i en försvarsberedning. Problemet i denna försvarsberedning är sällan att komma överens om vad man vill, utan det är ganska lätt att komma överens om inriktning, mål och strategier. Problemet kommer senare, när man kommer till finansiering.

Många gånger har försvarsbesluten haft skrivningar som "om möjligheter finns" eller "om ekonomiskt utrymme ges". Det är klart att sådana försvarsbeslut aldrig kommer att genomföras fullt ut. Jag tror, herr talman, att vi återigen riskerar att få ett sådant försvarsbeslut då vi ser hur regeringens företrädare duckar, väjer och försöker tala ned förväntningarna på ökade resurser till Försvarsmakten.

Vi ser i vår omvärld att länder faktiskt satsar pengar på sitt försvar och att Sverige ligger ganska långt bak i klassen när det gäller satsningar. Vi måste konstatera att om vi tycker att vår frihet är något värd och om vi tycker att vi bör ha en beredskap på den civila sidan som klarar av de förväntningar som svenskarna har måste vi låta ekonomin följa med.

Man kan fråga sig vem vi lurar. De första vi lurar är oss själva. Det är ju vi som blir offer för att ljuga inför våra väljare när vi säger en sak i våra målsättningar men en annan sak i vår finansiering. De andra vi lurar är givetvis väljarna, men de tror jag snart kommer på oss och kommer att genomskåda det vi säger om vi inte kan leverera det vi har sagt. Dem vi inte lurar är de som inte vill oss väl. De kommer att se igenom detta ganska snart. De ser också att Sverige har en ganska svag beredskap som behöver stärkas på många områden och att det är väldigt lite verkstad från svenskt försvarsdepartement och svensk politik.

Sverige har en relativt hög försvarsvilja. Jag tror att vi riskerar att dra ned denna försvarsvilja och att göra oss själva en otjänst om vi inte finansierar de försvarssatsningar som nu behövs. Domen kommer att bli hård för dem som undviker att fatta de svåra beslut som finns framför oss. Försvarsmakten behöver långsiktiga förutsättningar för både materiel och personal och för andra kostnader som finns där.

Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

(Applåder)

Herr talman! Jag tänker börja med lite ekonomi och haka på där.

I Försvarsberedningens direktiv har vi sagt 1 ½ procent 2025. Om vi backar tillbaka till det förra försvarsbeslutet ser vi att inriktningen där var uppemot två brigader. Hur blev det med detta? Det blev inte så, utan det blev en helt annan nivå, herr talman. Så är det - detta konstaterar vi. För att undvika dessa ständiga neddragningar, uppdragningar och osäkerhet i Försvarsmakten om vad man får disponera har vi två alternativ, som jag ser det.

Det ena är att försvarsanslaget är bestämt, och målen och försvarsförmågan får anpassas efter den budget som läggs fram. Det är ett sätt, och det är detta vi har nu. Vi kan titta på det förra försvarsinriktningsbeslutet, där pengarna inte räcker för att nå Försvarsberedningens mål. Då får man anpassa detta, men det skapar en osäkerhet kring planeringen för alla som sitter och planerar inom Försvarsmakten. Detta gäller i och för sig också andra myndigheter, men vi tittar på Försvarsmakten.

Det andra alternativet, som Sverigedemokraterna tycker är mycket bättre, är att målen och försvarsförmågan är bestämda, till exempel i en försvarsberedning där vi är överens om detta. Då får försvarsanslaget anpassas efter det. Om man inte vill det måste man ändra målsättningen under resans gång så att de anslag vi ger anpassas efter målen. Vi kan ju inte ligga kvar i en försvarsberedning med bestämda mål att nå 2025 men inte tilldela pengar för detta. Då måste vi gå tillbaka och ändra målsättningen så att den stämmer överens med de medel som vi tilldelar Försvarsmakten.

Vi förordar alternativ två. De mål som vi lägger fast ska ha ekonomiska möjligheter att nås. Det var en sak.

Sedan vill jag kortfattat nämna EU:s stridsgrupper. Som ni vet finns sedan 2007 på EU-nivå så kallade snabbinsatsstyrkor i beredskap, men de är förrådsställda. Vi tycker att Sverige bör stå utanför systemet med stridsgrupper. Ett av huvudskälen är att det som inte övas i fredstid och som aldrig har övats naturligtvis inte kommer att fungera vid en insats, i en krigssituation eller liknande. Detta borde vi alla förstå, herr talman, och då borde man inte ha dessa grupper till en kostnad. Lägg ned EU:s stridsgrupper! Och de insatser som ska göras tycker jag ska bygga på FN-mandat.

Nästa sak jag vill ta upp när det gäller de motioner som vi har skrivit är ett rekryteringskontor i Luleå. Det är tredje året som vi tar upp detta i en motion. Jag vet att chefen vid F 21 vill att vi ska öppna ett kontor där. Han anser att det skulle underlätta rekryteringen, både för värnpliktiga och, på sikt, för officerare om man hade ett rekryteringskontor i Luleå. Han har sagt att det är en av de viktigaste punkterna för rekrytering. Nu har även chefer för Militärregion Norr anslutit sig och vill öppna ett rekryteringskontor i norr, till exempel i Luleå. Vi är hittills ensamma om att tycka att vi borde ta till vara den klokskap som de besitter i förmågan att rekrytera. Därmed inte sagt att det ska vara öppet året runt i alla delar, men vi kommer att fortsätta att kämpa för detta.

Sedan skulle jag vilja gå över till en annan sak, lite kortfattat. Nu säger man ofta att man har varit lite naiv. När systemen, det civila försvaret och beredskapslagren raserades var man lite naiv. Synonymer till det är barnslig, godtrogen, enfaldig, dum och korkad. Jag tycker att vi ska använda andra namn och hitta bättre ord än korkad och dum. De är synonymer, och det är vad vi får höra. Det finns bättre ord än naiv när det är så allvarliga saker. Att vi har varit lite barnsliga tycker jag inte är korrekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! Det är tur att vi har hjärtstartare på de olika nivåerna. När jag läser om det nya snabbspåret i officersutbildningen är det tur att de finns. Man kan läsa annonser där pansarregementet P 7 eller Ledningsregementet annonserar efter folk som har 180 poäng och en akademisk examen, kanske i grekisk mytologi, forskning eller något annat - vad vet jag - juristlinjen? Man kommer in efter en gröntjänst. Sex sju månader - sedan är man ute i det civila och läser grekisk mytologi och får 180 poäng. Man kan söka till Karlberg och läsa krigsvetenskap ett år. Det är taktik, strategi, ledarskap och strider. Det är detta som är krigsvetenskap. Det räcker med ett år. Sedan kommer man ut som fänrik och ska tjänstgöra som ställföreträdande plutonchef.

Om vi backar ganska många år fanns en tid då man var yngre och skojade lite grann. Man hade tvättbytesbefäl som hade kompetens att byta tvätt åt soldaterna. Det är inte samma sak som nu. De var på väg att utbilda sig på förbanden, och man skojade lite grann med varandra. Men här skapas ett A-lag och ett B-lag.

Vad kan denna fänrik, som har sex månaders utbildning, när man kortar ned utbildningen i krigsvetenskap, alltså taktiken? Det är officersprofessionens kärnämne som man kortar ned. Taktiken och strategin behövs inte. Varför? Jo, denna person har 180 akademiska poäng. Denna yrkeskategori är den enda som sänker kraven på sin yrkesprofession - sex månader.

Vad vill vi då i stället? Vi vill naturligtvis att de gör värnplikten - 9-11 månader. Vi behöver inte gå tillbaka till den längre utbildningstiden på 15 månader som vi hade tidigare för värnpliktiga - KB. Men blir det den lägre nivån, 9-11 månader, vill vi ha truppslagsskolor. Det innebär att om man tillhör ingenjörsförbandet är det specifika saker som man måste lära sig. Det kallas truppslagsskolor. Man lär sig specifikt vad som gäller för detta förband.

Efter detta kan man med goda vitsord söka sig till officersutbildningen, till Karlberg som det kallas i dagligt tal. När man, som det är tänkt, går på Karlberg och läser krigsvetenskap i tre år är ett av målen verksamhetsförlagd utbildning. Man ska tillbaka till förbandet igen. Man får en förbandssamhörighet. Efter detta tjänstgör man som ställföreträdande plutonchef eller plutonchef under ett till två år. Med goda vitsord kan man sedan läsa vidare och komma till nästa skola. Detta raseras med snabbspåret.

Sedan ska vi naturligtvis lägga tillbaka SU - stabsutbildning. Det är gamla militärhögskolan - bataljons- och brigadnivån som nu är borttagen. Den måste tillbaka. Mellan dessa skolor ska man ha väl vitsordad tjänst för att kunna gå till nästa nivå. Det kommer vi att kämpa för. Med detta system har reservofficeren en högre utbildning.

Men vad gör det, vi har ju akademiker som har läst statsvetenskap, grekisk mytologi eller någonting annat? Detta är helt fel väg att gå för att försöka få en officerskår. Vem vill tillhöra ett krigsförband där det finns sådana chefer som inte kan någonting om officersprofessionens kärnämne?

Herr talman! Omvänt kan jag söka praktik på ett sjukhus. Jag går där ett halvår. Sedan skaffar jag mig 180 poäng i grekisk mytologi för att därefter gå in på läkarlinjen. Jag kan då naturligtvis korta ned den med två år och går den bara tre år, eftersom jag redan har akademiska poäng. Vem vill gå till mig som läkare sedan? Det är inte många.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Officersyrket är det enda där man köper ett system där man sänker kvaliteten på ett jobb som jag kan tänka mig är ett av de svåraste, nämligen att leda förband i krig. Detta måste vi sätta stopp för.

Jag återkommer strax med vilka reservationer som vi stöder.

Herr talman! I dag är det självklart att en av Försvarsmaktens viktigaste frågor rör personalförsörjningen. Försvarsmakten är i samma situation som övriga branscher i samhället, nämligen att man lider av arbetskraftsbrist.

Jag är rätt ny i denna roll. Därför tänkte jag fokusera lite grann på den stora bilden: Vad är det som gör att vi är här i dag, och vad kan vi göra åt det?

Jag tycker att jag kan se en rätt likvärdig situation för försvarsmateriel och försvarspersonal, nämligen att båda börjar blir rätt ålderstigna. Det är det som är utmaningen.

Om man ser bakåt kan man se att ungefär fram till millennieskiftet, 2000, var det en kontinuerlig förnyelse både av personal och av materiel. Då vet vi att både personal och materiel fungerar i ungefär 30 år. Sedan behövs det ett generationsskifte.

Det som har hänt under den senaste 15-årsperioden är att vi nästan inte har haft någon förnyelse av vare sig personal eller materiel. Nu börjar vi bygga upp detta igen. Det gör att vi får en ålderstigen personalgrupp, och vi har en stor utmaning att fixa detta framöver.

Speciellt märkbart är detta på officerarsidan. Officerare behövs i praktiken till två saker. De behövs för att hålla vår beredskap, som vi kräver av dem, det vill säga försvara landet i ökad omfattning. De behövs också för att utbilda rekryter och kommande officerare. Detta ska ske samtidigt, men det blir stora problem att klara detta i praktiken. Vi vet att det är långa ledtider. Det tar ungefär tio år att utbilda ett högre befäl.

Jag har fått ta del av lite bakgrundsinformation från Försvarsmakten, och den övergripande bilden som Försvarsmakten nu ger av personalsituationen är att vi står inför en akut officersbrist. Försvarsmakten talar i termer av att man går från personalbrist till personalkris. Det är alltså färre officerare som ska jobba mer, och det är en situation som faktiskt är riktigt besvärlig - som en ekvation som inte går ihop.

Jag tycker ändå att man kan lyfta fram tre grundfaktum. Till år 2029, alltså om tio år, har hälften av den officerskår som finns i dag uppnått pensionsålder - 50 procent på tio år. Det är rätt alarmerande.

Ett annat grundfaktum är att det är fler som slutar än som nyanställs i Försvarsmakten. Denna situation går givetvis inte att klara framöver. Speciellt utmanande är det att behålla personal och inte bara rekrytera ny.

Ett tredje grundfaktum är att när man har gjort beräkningar på detta ser man att för att uppnå jämvikt, framför allt framöver, i personalförsörjningen behöver man ett tillskott på 250 officerare per år och dessutom 385 specialofficerare per år från 2021. När man ser på dessa två tal, 250 plus 385, kan man säga att Försvarsmakten inte har utbildat så mycket nytt folk de senaste 18 åren. Det säger lite om vilket problem och vilken utmaning vi står inför.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! Vi i Centerpartiet vet att personalfrågorna är viktiga, men de ligger också på gränsen för vad politiken ska ge sig in i. Det är i praktiken Försvarsmakten själv som har huvudansvaret för dem. Vi vet att arbetsvillkor och så vidare görs upp mellan arbetsmarknadens parter även i detta sammanhang. Men givetvis har också politiken ett ansvar för att detta ska fungera framöver.

Vår grundbild i Centerpartiet är frågan: Hur överbryggar vi den svacka som vi just nu upplever på personalsidan för att vi ska komma till en bättre verklighet? Vi har några svar. Bland annat inser vi att grundutbildningen behöver öka med upp till 8 000 rekryter per år. Det är ett sätt att öka rekryteringsbasen framöver för nya officerare.

Vi tror också att vi ska jobba mer aktivt med att nyttja reservofficerskåren än vad vi har gjort tidigare.

Centralt är dessutom att jobba med frivilligorganisationerna. De är en viktig rekryteringsbas för att få in fler i detta yrke. Det är också väldigt viktigt för att få en folkförankring för försvaret, vilket vi verkligen behöver.

Det är också rätt självklart att Försvarsmakten behöver jobba mer med incitamentsstruktur, inte minst för att få folk att fortsätta inom denna yrkeskarriär.

Vi tror också att det går att jobba mer med att locka tillbaka före detta militärer till yrket. Det kan vi se till exempel på Gotland, där det har skett en återetablering. Det är faktiskt väldigt många som har klivit tillbaka till det militära, vilket är mycket förmånligt.

Givetvis behöver Försvarsmakten jobba med att vara en attraktiv arbetsgivare, precis som alla andra arbetsgivare. Då handlar det om ledarskap, lön, medbestämmande, meningsfulla arbetsuppgifter samt trivsel och kultur så att folk vill vara kvar i yrket.

Avslutningsvis: Centerpartiet anser att personalförsörjningen är en av de absolut avgörande aspekterna. Det är självklart att om man inte har någon personal har man inte heller något försvar. Vi inser att det förmodligen kommer att behövas speciella insatser från politiken på detta område. Kanske behöver man sy ihop ett paket i någon form framöver för att klara denna utmaning. Vi är beredda att ta denna diskussion framför allt i Försvarsberedningen och vid kommande beslut.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation 7.

(Applåder)

Herr talman, ärade ledamöter och alla ni som lyssnar och tittar! I dag fortsätter vi att debattera motioner inom försvarspolitikens område, och vi har kommit till det som rör Försvarsmaktens personal.

Här har Vänsterpartiet väckt två motioner, en om Försvarsmaktens jämställdhetsarbete och en om barns rättigheter och skydd i krig och konflikt. I våra motioner finns självklart många bra förslag och yrkanden, och vi står bakom dem allihop. Jag kommer dock att yrka bifall enbart till en av reservationerna, och det är reservation nr 6.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Vänsterpartiet är ett feministiskt parti, och det är självklart för oss att ha ett feministiskt perspektiv på försvars- och säkerhetsarbetet. Kvinnors rättigheter och erfarenheter måste ges större plats även i den här delen av politiken. Att bygga och stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna är ett långsiktigt arbete som måste involvera kvinnors rättigheter och deltagande, både ur ett nationellt och ur ett internationellt perspektiv. En feministisk säkerhetspolitik är en politik som garanterar kvinnor utbildning, arbete, demokratiskt inflytande, rätten till sina egna kroppar och rätten att fritt få leva sina egna liv. Vi måste i det här sammanhanget också komma ihåg att kvinnor och barn är de som drabbas hårdast både under och efter krig och konflikter.

En feministisk försvars- och säkerhetspolitik sätter fokus på den viktiga frågan om folkförankring. För Vänsterpartiet är det otroligt viktigt att försvaret av Sverige involverar hela befolkningen, utifrån alla människors olika förutsättningar, kunskaper och erfarenheter. Kvinnors deltagande i försvars- och säkerhetsarbetet är avgörande för att hela samhället ska kunna stå emot kriser och akuta händelser.

Jämställdheten har ett egenvärde. Jämn könsfördelning på arbetsplatser och i beslutande församlingar visar att samhället är till för alla, men jämställdheten är också en metod som gör att alla människors olika perspektiv kommer fram och tas till vara när vi planerar vårt samhälle. Ytterst är det alltså en fråga om demokrati.

Herr talman! Det är nu två år sedan värnplikten återinfördes i Sverige och gjordes könsneutral. Värnplikten är en viktig del för att säkra folkförankringen och något som Vänsterpartiet hela tiden har stått bakom. Trots att vi i dag är överens om att jämställdhet är en viktig grundsten i vårt samhälle och om att kvinnor och män ska ha lika möjligheter släpar Försvarsmaktens verksamhet efter ganska rejält när det gäller jämställdhet. I ett bra reportage i Sveriges Radio nyligen kunde vi höra att färre än 20 procent av alla som gör värnplikt i dag är kvinnor.

Att andelen kvinnor i värnplikten är så låg som en femtedel är faktiskt ganska upprörande - men samtidigt kanske inte så förvånande. Det finns få yrken och branscher som är så mansdominerade som just försvaret och så förknippade med vissa normer för hur de anställda bör vara. I dagens jämställda samhälle är det faktiskt värt att tänka på att det var just inom Försvarsmakten som det sista yrkesförbudet för kvinnor fanns. Det avskaffades 1989, och först 1994 fick kvinnor genomgå militär utbildning utan krav på att fortsätta som officerare.

Det är viktigt att komma ihåg att kvinnor innan de kunde göra värnplikt var aktiva i många av de frivilliga försvarsorganisationerna - framför allt Lottakåren, vars viktiga arbete inte nog kan understrykas. Det är en självklarhet att vi i dag måste fortsätta att intensifiera jämställdhetsarbetet och sträva efter en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män även i våra olika försvarsverksamheter.

I dag är man inom Försvarsmakten ganska duktig på att framhäva kvinnor i sin kommunikation, både i text och i bild. Det är självklart viktigt att visa för unga kvinnor som funderar på att göra värnplikt att det finns kvinnor inom Försvarsmakten att ha som förebilder. Vid mina egna möten och studiebesök under detta halvår i riksdagen har jag även upplevt att jämställdhetsfrågorna hanteras mycket seriöst och kunnigt i de olika verksamheterna. Det görs riktade satsningar, till exempel prova-på-helger för kvinnor - något jag själv har deltagit i och rekommenderar. Att göra Försvarsmakten mer synlig och begriplig för allmänheten är viktigt för att öka förståelsen för vad en modern försvarsmakt egentligen är, och därmed även motivationen att delta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! I Vänsterpartiets motion om jämställdhet ställer vi krav framför allt på att könsfördelningen inom Försvarsmakten måste bli bättre. Det gäller alltifrån rekrytering till möjligheten att gå vidare och göra karriär. För att komma till rätta med obalansen mellan kvinnor och män krävs konkreta handlingsplaner och mål samt ett seriöst arbete med att hitta metoder för att nå målen. Här har Rekryteringsmyndigheten en jätteviktig roll i att hitta och motivera de kvinnor som vill göra värnplikten. Vänsterpartiet är inte främmande för att det kan krävas positiv särbehandling för att öka andelen kvinnor inom Försvarsmakten. Vi menar att en jämn könsfördelning bör vara uppnådd senast 2035.

En viktig metod för att jämna ut könsfördelningen är att ta ett rejält ansvar för arbetsmiljön. Försvarsmakten är en mansdominerad arbetsplats, och det är extra viktigt att kvinnors arbetsmiljö är fri från både diskriminering och trakasserier. I vår motion nämner vi metoo-uppropen som ägde rum för ungefär ett och ett halvt år sedan och där det fanns ett speciellt upprop för Försvarsmakten. Anmälda kränkningar måste tas på stort allvar, utredas och åtgärdas. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att det finns nätverk för kvinnor. Dessa ska uppmuntras och få ekonomiskt stöd för sin verksamhet.

Herr talman! Jämställdheten får inte handla om enskilda insatser utan måste vara ett prioriterat, pågående och långsiktigt arbete. Jämställdheten inom Försvarsmakten måste öka, och obalansen mellan andelen kvinnor och män i verksamheten måste förändras så att vi på riktigt kan nå målen om jämställdhet. Som ledamot i utskottet ser jag starkt fram emot att följa detta framöver.

Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att säga att vi kristdemokrater står bakom våra reservationer på området Försvarsmaktens personal. För tids vinnande yrkar jag dock bifall enbart till reservation 3.

Försvarsmakten ska ha en förmåga och en sammansättning som säkerställer ett fullgott försvar av Sverige - ett försvar för att säkerställa vår frihet och demokrati. Kristdemokraterna anser att det nationella försvaret behöver rustas upp kraftigt.

Ett väl fungerande personalförsörjningssystem är ett helt avgörande led i arbetet med att bygga upp ett starkt nationellt försvar. Den personalförsörjningsmodell som försvaret lutat sig mot under senare år och som endast byggt på frivillighet har varit otillräcklig. Värnpliktssystemet behövde återinföras, och det behöver nu utvecklas ytterligare för att man ska kunna fylla upp befintliga förband och sätta upp nya förband inom Försvarsmakten. Att värnpliktssystemet utvecklas blir än viktigare när krigsorganisationen nu ska växa sig större och starkare. Det är det vi kristdemokrater vill lyfta fram i vår motion.

Herr talman! En annan vital del i försvarsarbetet är de frivilliga försvarsorganisationerna. Kristdemokraterna anser att det är av yttersta vikt att organisationerna får de förutsättningar som krävs för att deras högkvalitativa arbete ska kunna fortsätta att utvecklas. De frivilliga försvarsorganisationerna bidrar, precis som värnplikten, till att stärka det breda säkerhetsarbetet och till Försvarsmaktens folkliga förankring. Genom att vi stärker de ca 30 frivilligorganisationer som verkar i fredstid kommer organisationernas förmåga att möta allvarliga händelser och kriser att öka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

För vårt lands säkerhet är det viktigt att stärka både personalförsörjning och frivilliga försvarsorganisationer. Detta är grundläggande åtgärder för att säkerställa tryggheten för vårt land, vilket är en viktig uppgift i en alltmer orolig värld.

(Applåder)

Herr talman! I betänkandet behandlar utskottet frågor om bland annat personalförsörjning, mönstring, könsfördelning och andra rekryteringsfrågor inom försvaret. Som tidigare sagts är det viktigt att framhålla att det i första hand är Försvarsmakten som inom ramen för den delegerade statliga arbetsgivarpolitiken ska utforma myndighetens personalförsörjning. Flera av de förändringar av verksamheten som föreslås bör övervägas inom ramen för arbetet med en ny försvarspolitisk inriktning, och jag utgår därför från att Försvarsberedningen kommer att beakta dessa i sitt arbete.

Vi kan väl alla, precis som Lars Thomsson gjorde tidigare, konstatera detta: Utan personal, inget försvar! Det är Försvarsmaktens personal som utgör grunden för att Försvarsmakten kan utföra sina uppdrag och åtaganden, och utan en stabil grund svajar det ganska snart.

Herr talman! Under två dagar - måndag och tisdag denna vecka - deltog jag på försvarskonferensen i Skövde, där även flera av er som sitter här i kammaren deltog. Det finns några ord som dyker upp: tillsammans, samarbete, planering, uppföljning, ledning och jämställdhet.

Där fanns deltagare från Must, Säpo, MSB, länsstyrelser, kommuner, Försvarsmakten, hemvärnet, frivilliga försvarsorganisationer och räddningstjänsten. Näringslivsföreträdare och utredare från två av regeringens pågående utredningar deltog också, och Försvarsberedningens alla representanter var på plats under tisdagen.

Det lyftes tydligt in att det behövs en tydlig samordning, planering och ledning för att klara nutidens och framtidens totalförsvar. Försvarsmaktens personal är viktig och nödvändig, men för att skapa ett robust och hållbart försvar behövs hela samhällets funktioner. Allt hänger ihop.

Herr talman! När det gäller rekrytering av personal har ju Försvarsmakten stora utmaningar. Den könsneutrala totalförsvarsplikten möjliggör en bredare rekryteringsbas bestående av både kvinnor och män, vilket skapar bättre förutsättningar för att personalförsörja krigsförbanden. Utskottet bedömer att frågan om att motverka och hantera trakasserier och kränkningar är central om Försvarsmakten fullt ut ska kunna utnyttja denna möjlighet.

Det är värdefullt att myndigheten vidtar åtgärder för att synliggöra sin verksamhet, inte minst mot bakgrund av att bristande information och kunskap om Försvarsmakten missgynnat kvinnor i större utsträckning än män. Det är nu mycket viktigt att detta arbete fortsätter, inte minst mot bakgrund av att allt fler unga kvinnor och män med stöd av lagen om totalförsvarsplikt mönstras och skrivs in för militär grundutbildning. Regeringen har gett såväl Försvarsmakten som Totalförsvarets rekryteringsmyndighet i uppgift att bidra till att uppnå målen för jämställdhetspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Ett brett rekryteringsunderlag är viktigt för en hållbar personalförsörjning och för försvarets folkförankring. Försvarsmakten måste kunna omhänderta både frivilligt sökande och mönstringspliktiga till den militära grundutbildningen.

Det är Försvarsmakten som inom ramen för den delegerade statliga arbetsgivarpolitiken ska utforma rekryteringen för att nå ut till så många som möjligt - och till alla delar av Sverige - för att i förlängningen lägga grunden för att rekrytera och även behålla personal.

Herr talman! Det är också viktigt att värna om principen att det, precis som sagts tidigare, är arbetsmarknadens parter som i stora delar ska ges möjlighet att sköta spelreglerna på arbetsmarknaden genom att teckna kollektivavtal. Detta är en central utgångspunkt även i fortsättningen.

Eftersom försvaret befinner sig i en tillväxtfas förutsätter utskottet att Försvarsmakten fortsätter att utveckla villkor, anställningsformer och andra incitament på ett sådant sätt att det bidrar till myndighetens attraktionskraft som arbetsgivare. Även detta har tidigare uttryckts här.

Herr talman! Försvarsmaktens anställda och annan personal deltar också i internationella militära krishanteringsinsatser och i kapacitetsuppbyggande verksamhet. Genom dessa insatser bidrar Sverige till fred och säkerhet samt till respekt för folkrätt, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

De grundläggande kraven på alla som genomgår en officersexamen framhåller tydligt förmågan att inom yrkesutövningen såväl bedöma etiska aspekter som beakta de mänskliga rättigheterna.

Herr talman! Det är positivt att Försvarsmakten med denna grund som utgångspunkt även har mer specifika utbildningar inför internationella insatser för att bygga upp kunskap om hur kvinnor och barn blir särskilt utsatta i konflikter. Det är även nödvändigt att få kunskap om barnsoldater, sexhandel och övergrepp, vilket utbildningen täcker.

Försvarsmakten har ett uttalat uppdrag och återrapporteringskrav när det gäller att bidra till genomförandet av Sveriges nationella handlingsplan för 2016-2020 om FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet.

Herr talman! Hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna har en viktig roll i fråga om att skapa folkförankring och i och med att de genom sin verksamhet och sina personella resurser bidrar till totalförsvaret och därmed även till samhällets krisberedskap. Detta har nämnts tydligt av flera talare i dag.

Försvarsvilja är ett ord som ofta lyfts fram i de samtal jag har med hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna. I slutet av mars, herr talman, besökte jag Bilkårens grundutbildning för bandvagnsförare i Villingsberg. Deltagarna där uppvisade ett stort engagemang och en vilja att bidra till samhällets krisberedskap. När jag frågade deltagarna vad det var som gjorde att de sökte sig till denna utbildning svarade de bland annat skogsbränderna i somras och terrorattentatet på Drottninggatan här i Stockholm för två år sedan.

Dessa personer, herr talman, är de allra bästa förebilderna för att locka fler att engagera sig. Jag lämnade denna utbildning med en god känsla av att vi ställer upp för varandra när det väl gäller. Genom att vi alla pratar om hur viktigt det är att bidra när samhället hamnar i kris kan vi också öka medvetenheten om att det finns någon plats för alla att hjälpa till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Herr talman! Mer övergripande eventuella förändringar eller prioriteringar av verksamhet som bygger på frivillighet bör, som så många andra av de frågor som tas upp i detta betänkande, övervägas inom ramen för arbetet med en ny försvarspolitisk inriktning.

Jag skulle vilja visualisera lite grann kring hur viktigt det är att man har alla ingredienser på plats. Beatrice Ask har koll på detta.

Det handlar om bakning. Jag bakar inte så ofta längre - jag hinner inte alltid med. När jag får för mig att jag ska ställa mig och baka tar jag fram ett recept eller liknande ur huvudet och startar. Men om jag inte har alla ingredienser på plats måste jag tänka om under tiden jag håller på och plockar fram saker, när jag väl har bestämt mig.

Så kan vi inte ha det när vi tittar på personal. Vi har inte råd att tänka om, och vi har inte tid heller. Ska vi få ett fungerande totalförsvar är Försvarsmaktens personal en stor och viktig grund för detta.

Tänk på att ha alla ingredienser på plats när ni bakar - annars kan det ta tid. Det tar tid att tänka om.

(Applåder)

Herr talman! Det är många före Paula Holmqvist som har resonerat om personalpolitiken och pekat på vikten av att man har personal. Utan personal spelar det ingen roll vilken utrustning eller vilken övning vi har. I alla meningar utgör en god personal grunden.

Samtidigt har det konstaterats - inte bara av mig utan även av andra - att det finns många problem. Bland annat ser vi att 50 procent av officerarna kommer att gå i pension de närmaste tio åren. Rekryteringen av officerare är väldigt svag - av de 16 utbildningsomgångar som genomfördes förra året var det bara 3 där de ansökande klarade kraven.

Vi ser också att de åtgärder som vidtagits inte har fått den effekt som man hade velat och att man i stället för bemanningsproblem har en bemanningskris.

Eftersom jag ständigt noterade att Socialdemokraterna under sin tid i opposition tyckte att de här frågorna var viktiga måste jag fråga vilka åtgärder regeringen nu har vidtagit för att komma till rätta med de här problemen.

Det är inte bara vi i politiken som pekar på problemet med personalbrist, utan också bland officerare säger man att det är svårt att sätta samman hela förband eftersom det inte finns tillräckligt med människor. Detta påverkar i grunden vårt rikes säkerhet.

Frågan är så pass viktig att jag måste fråga regeringens företrädare här vilka åtgärder man har vidtagit för att komma till rätta med detta problem.

Herr talman! Jag kan säga till Jan R Andersson att regeringen har vidtagit ganska många åtgärder. Först och främst fattade man ju beslut om att återuppta värnplikten, som lades vilande 2010. Regeringen fattade beslut den 2 mars 2017 om att återinföra värnplikten. Det tror jag är ett väldigt stort steg för att vi ska öka medvetenheten, framför allt hos många unga, om att man kan söka även frivilligt. Vi behöver ta in personer för mönstring för jobb i totalförsvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Moderaterna var ju med på beslutet att lägga värnplikten vilande. Det var ett stort steg. Vi tappade därmed personal under ganska många år.

Det är också viktigt med folkförankring, för om man inte vet att man kan bidra i samhället som värnpliktig eller genom att gå in i en frivillig försvarsorganisation eller i hemvärnet tappar vi ganska många. Jag tror att de beslut som fattades då, och även tidigare beslut, har gjort att vi är i den situation som vi är i dag.

Tyvärr kan vi inte på väldigt kort tid bygga upp någonting som har raserats. Precis som jag sa i mitt anförande är det en utmaning att bygga upp det som vi har nedmonterat.

Herr talman! Jag noterar att regeringens företrädare på frågan om hur vi kommer till rätta med bristen på officerare inom Försvarsmakten svarar värnplikt. Min reflektion är att värnplikten är svaret på väldigt många frågor från regeringens sida, men det går trots detta inte att krypa undan från den problematik som finns.

Nu ska vi ju öka antalet utbildade värnpliktiga, som har legat på 2 000 ett tag. Målsättningen 4 000 nåddes inte detta år. Regeringen har nu beslutat att öka målsättningen till 5 000. Man talar om att på sikt ska uppemot 80 000 värnpliktiga utbildas årligen.

Vi vet alla att detta innebär att man behöver officerare, officerare som i dag inte finns. På 13 av 16 utbildningar misslyckas man med att rekrytera den personal som behövs. Man klarar inte av att få in officerare på andra vägar, och man inte klarar inte av att behålla de officerare som finns. Många gånger får inte ens de officerare som vill arbeta vara kvar inom Försvarsmakten. Svaret som jag får från regeringens företrädare på detta är värnplikt.

För mig visar det, herr talman, att ni inte tar den här frågan på riktigt allvar. Vi har föreslagit en rad åtgärder, många andra delar av oppositionen likaså. Men när vi exempelvis föreslog att man skulle ha utbildningspremier vände ni ju och gjorde det till en uppskjuten lön i stället. Det visar väl på med vilket allvar ni tar de här frågorna.

Låt mig då omformulera frågan: Tycker ni, utifrån det utfall som vi kan se i dag, att åtgärderna från regeringens sida har varit tillräckliga när det gäller att rekrytera och behålla officerare inom Försvarsmakten?

Herr talman! Jag får väl säga, som jag sa i mitt anförande, att regeringen har vidtagit ett antal åtgärder. Men det är Försvarsmakten tillsammans med Totalförsvarets rekryteringsmyndighet som är ansvarig för rekryteringen. Här är det viktigt att inte förminska värnpliktens roll i det hela, för många av dem som gör värnplikten stannar faktiskt kvar och söker sig kanske till högre befattningar. Det är ett steg i en riktning som gör att vi kommer att få fler officerare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om Försvarsmaktens personal

Jag håller med Jan R Andersson om att det är ett stort problem att vi tappar officerare. Men nu har Försvarsmakten, vad jag förstår, gått in och vidtagit åtgärder för att få tillbaka tidigare officerare till Försvarsmakten. Försvarsmakten vidtar alltså åtgärder för att försöka få tillbaka officerare och behålla dem som finns.

Sedan har vi som sagt ett stort problem med pensionsavgångar. Vi ser också på många andra yrkesområden problem med att behålla personal.

(Applåder)

Herr talman! Jag hörde applåder när jag var på väg till talarstolen, men de kanske inte var avsedda för mig.

Herr talman! Vi yrkar bifall till reservation 4.

Vi vet att det tar tid att bygga upp det som har raserats. En av anledningarna till att vi ska öka rekryteringarna är, som vi nu i tre år har föreslagit er, att öppna rekryteringskontoret i Luleå. Som chefen för Militärregion nord och chefen för F 21 säger är det den viktigaste faktorn för att öka rekryteringarna, och ni säger fortfarande nej. I dag har ni chansen att ändra er, men voteringen om detta kanske blir i morgon.

Militären bestämmer. Ja, men när man talar med olika generaler hör man att de har olika uppfattningar om hur försvaret ska byggas upp. Det finns olika uppfattningar om snabbspåret in till officersyrket. Det finns en insändare i Officerstidningen om detta som egentligen tar upp det som vi har sagt under ett antal år, att det kommer att bli ett A- och ett B-lag.

När det blir fler värnpliktiga tror jag att man också ska ha en utökad rekryteringsbas från de värnpliktiga, som det var förr. Man gör värnplikten och kan sedan söka fast anställning. Det är förmånligt att gå tillbaka till detta. Det innebär också att man har värnpliktiga som inte har vad vi tidigare kallade för studentexamen. Jag själv hade treårig realexamen. För att jag skulle kunna fortsätta på officerslinjen fick jag komplettera med naturvetenskap, matte och fysik. Jag fick ett år på mig, kom tillbaka och tentade och fick sedan gå officersutbildningen. Det är ytterligare en väg in i yrket.

Med detta yrkar jag, som sagt var, bifall till reservation 4.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 april.)