En skärpt straffrättslig reglering av obehörigt tillträde till skyddsobjekt

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 1. Jag kommer nu att nämna skälet till det.

Regeringens förslag är ju att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud ska kunna dömas till fängelse i högst två år. Man höjer alltså straffen i straffskalan. Det är bra. Men vi tycker att det inte är tillräckligt bra. Vi vill ha en högre högstanivå, och vi vill också föra in en lägstanivå. Den lägsta nivån fastställer vi också, nämligen tre månaders fängelse, och den högsta nivån höjer vi från två till fyra år. Det är skillnaden. Det är innehållet i vår motion.

Fru talman! Lagstiftningen om skyddsobjekt syftar till att skydda byggnader, anläggningar och områden som är särskilt viktiga för samhället och inte minst för totalförsvaret. I den aktuella propositionen föreslås en straffskärpning när det gäller obehörigt tillträde till skyddsobjekt. Brottet ska delas upp i två svårighetsgrader, och det ska även omfatta olovligt kvarstannande. För brott av normalgraden ska böter inte längre ingå i straffskalan, och straffet höjs från högst ett års fängelse till två års fängelse. För mindre allvarliga brott ska böter eller fängelse i högst sex månader kunna dömas ut.

Det finns flera anledningar till att regeringen väljer att gå fram med dessa förslag. I praktiken har ju skyddslagen delvis satts ur spel eftersom intrång ofta lagförs enligt brottsbalkens bestämmelser om olaga intrång av normalgraden. Brottsbalken har alltså företräde framför skyddslagen när straffansvar ska utdömas. Konsekvensen av detta blir att straffet för intrång många gånger stannar vid böter. Det krävs försvårande omständigheter för att intrånget ska kvalificeras som grovt och ge en mer ingripande åtgärd. Det måste anses otillfredsställande att skyddslagens straffskala, som de facto innehåller både böter och fängelse, inte får fullt genomslag.

Med denna straffskärpning får vi en straffskala som bättre står i proportion till hur vi som samhälle ser på allvaret i denna brottslighet samtidigt som vi möjliggör för domstolarna att komma fram till mer nyanserade påföljdsbestämningar.

Med de föreslagna förändringarna kommer straffansvar för intrång på skyddsobjekt alltid att följa enligt skyddslagen. Det innebär en skärpt syn på brotten, eftersom det i sig kan antas medföra att strängare straff än böter kommer att komma i fråga i större utsträckning än i dag. Det är regeringens uppfattning att brottstypen obehörigt tillträde till skyddsobjekt bör ha en presumtion för fängelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En skärpt straffrättslig reglering av obehörigt tillträde till skydds-objekt

Värt att nämna i sammanhanget är att i såväl Norge som Finland och Danmark finns möjligheter att döma ut fängelse eller annan påföljd som är mer ingripande än böter.

Fru talman! Som förhoppningsvis framgår här finns det ett antal juridiska argument och resonemang för att lagstiftningen bör förändras. Men förslagen bör också ses i ljuset av den försämrade säkerhetspolitiska situationen i vårt närområde. Det är ett faktum att intresset för underrättelseinhämtning och störande av både militär och samhällsviktig verksamhet har ökat. Regeringen vidtar för närvarande åtgärder på en rad områden för att stärka totalförsvaret. De förändringar i skyddslagen som vi talar om här i dag är en viktig pusselbit i det arbetet.

Avslutningsvis: När det gäller förslaget i reservationen om att även göra försök, förberedelse och stämpling straffbart enligt skyddslagen instämmer regeringen i att det finns goda skäl att överväga att gå i den riktningen. Även en utskottsmajoritet delar den uppfattningen. Men frågan har inte behandlats i denna promemoria, och i avsaknad av beredningsunderlag finns därför inte förutsättningar att i nuläget överväga ett sådant förslag.

Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Jag tycker att detta är ett bra förslag. Jag skulle vilja ställa en fråga. Vi vill ju ha ett lägsta straff - det är också en markering. Sedan kan man diskutera om det ska vara två eller fyra år - där ligger vi högre. Men varför är ni inte beredda att också gå in med en lägstanivå? Det skickar en tydlig signal om att detta är ett allvarligt brott. Det är det ena, som jag skulle vara tacksam om du kan kommentera.

Det andra gäller det som du nämnde på slutet: att ni inte var riktigt färdiga i promemorian med detta. Vi lade ju fram ett tillkännagivande, som vi inte fick igenom, om att även stämpling till brott ska bedömas allvarligt. Just nu är ni inte beredda att göra detta, om jag tolkar er rätt. Men kommer ni själva att ta upp den frågan längre fram? Och när är ni färdiga med en sådan behandling? Har du någon uppfattning om det tidsförhållandet?

Fru talman! Ja, jag tolkar det också som att det finns en samsyn, brett, i utskottet om att detta är rätt väg att gå. Som jag sa i mitt anförande är det regeringens uppfattning att presumtionen i normalfallet ska vara fängelse för denna brottstyp. I dag är det i normalfallet böter, eftersom man tillämpar brottsbalkens bestämmelser. Det är ett problem, och det är det vi vill komma åt med den här lagstiftningen.

I promemorian skriver man, om jag minns rätt, att endast i undantagsfall, det vill säga om brottet är av bagatellartad karaktär, ska ett mildare straff än fängelse komma i fråga. I normalfallet är det fängelse som gäller.

När det gäller den andra frågan vill jag inte spekulera i tidsförhållanden. Det är regeringen som har ansvaret att, så att säga, driva den beredningsprocessen framåt. Men regeringen har ett beredningskrav att förhålla sig till, och underlag för att gå fram i den här delen saknades i denna promemoria.

En skärpt straffrättslig reglering av obehörigt tillträde till skydds-objekt

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)