Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare

Betänkande 2007/08:SfU5

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
26 mars 2008

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare (SfU5)

Riksdagen vidtar inte några åtgärder med anledning av Riksrevisionens styrelses framställning om Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare. Riksrevisionens granskning visar att Försäkringskassan i många fall inte fullgör sitt uppdrag att utreda möjligheten till anpassning av den sjukskrivnes arbetsplats och alternativa nya arbetsuppgifter. Riksrevisionen har funnit flera brister i Försäkringskassans utredningar. Riksdagen utgår från att regeringen och Försäkringskassan beaktar slutsatserna av Riksrevisionens granskning.
Utskottets förslag till beslut
Redogörelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag

Ärendets gång

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2008-02-14
Justering: 2008-03-04
Trycklov till Gotab och webb: 2008-03-17
Trycklov: 2008-03-17
Reservationer: 3
Betänkande 2007/08:SfU5

Alla beredningar i utskottet

2008-02-14

Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare (SfU5)

Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen inte vidtar några åtgärder med anledning av Riksrevisionens styrelses framställning om Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare. Riksrevisionens granskning visar att Försäkringskassan i många fall inte fullgör sitt uppdrag att utreda möjligheten till anpassning av den sjukskrivnes arbetsplats och alternativa nya arbetsuppgifter. Riksrevisionen har funnit flera brister i Försäkringskassans utredningar. Socialförsäkringsutskottet utgår från att regeringen och Försäkringskassan beaktar slutsatserna av Riksrevisionens granskning.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2008-03-26
Stillbild från Debatt om förslag 2007/08:SfU5, Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare

Debatt om förslag 2007/08:SfU5

Webb-tv: Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 66 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman, riksdagskolleger och eventuella åhörare som inte finns på läktaren men kanske skulle kunna finnas vid sin radio eller tv! Jag tänkte att jag skulle ge en kort bakgrund till det vi ska behandla här i dag om det finns någon annan än fru talman som lyssnar och som kanske inte vet vad ärendet handlar om. Det vore kanske bra att berätta det. Det vi ska diskutera här i dag är en redogörelse från Riksrevisionens styrelse. De har granskat Försäkringskassans kontakter med arbetsgivaren. Bakgrunden till det är att Försäkringskassan har ett generellt ansvar för att den försäkrades rehabiliteringsbehov kartläggs och att åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Arbetsgivaren har å sin sida att vidta de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering på arbetsplatsen. När Riksrevisionen nu granskar Försäkringskassan visar det sig i många fall att utredarna inte tittar på möjligheten till anpassning av arbetsplatser och eventuella andra arbetsuppgifter. Riksrevisionen har också funnit flera brister i Försäkringskassans utredningar, och bristerna medför ju en ökad risk för att den enskildes arbetsförmåga inte tas till vara och att sjukskrivningen kan bli onödigt lång. Samtidigt konstaterar Riksrevisionen att enskilda människor behandlas olika. Vidare anses också att Försäkringskassans handläggning är passiv. De gör alltså inte mycket. Det dröjer länge innan man får det avstämningsmöte man ska ha. Vad gäller Försäkringskassans bedömningar av arbetsförmågan anges i rapporten att ju fler moment som Försäkringskassan ska utreda, desto färre bedömningar görs. Försäkringskassan prioriterar inte arbetsgivarkontakterna, konstaterar man vidare i rapporten. Kontakterna med arbetsgivarna är få, och ofta saknas underlag från arbetsgivarna när Försäkringskassan utreder möjligheterna till fortsatt arbete hos arbetsgivaren. Handläggningen av de sjukfall där sjukskrivna är anställda hos arbetsgivare med små företag uppvisar fler brister än handläggningen av övriga fall. Arbetshjälpmedel ingår inte heller i bedömningen av arbetsförmågan. Vidare konstaterar Riksrevisionen att rutinerna för informationsinhämtning inte är säkerställda. Man har alltså inga rutiner på Försäkringskassan för att hämta hem detta. Vidare framhålls också att Försäkringskassans utredningar inte kan anses leva upp till de krav som bör ställas på ärenden som rör enskilda personer, att handläggarna måste få det stöd som de behöver för att kunna genomföra kvalitativa utredningar av sjukskrivnas arbetsförmåga och att sjukskrivna så långt som möjligt måste behandlas lika oavsett var i landet de är bosatta. Kort sagt konstaterar Riksrevisionen att Försäkringskassans arbetsgivarkontakter är ett eftersatt område. Av detta, kära riksdagskolleger, drar den borgerliga majoriteten slutsatsen att arbetsgivarens roll i rehabiliteringsarbetet ska nedtonas. Den sjuke och Försäkringskassan ska sköta detta på egen hand. Arbetsgivarna är sedan den 1 juli 2007 inte längre skyldiga att göra en rehabiliteringsutredning. En sådan skulle tidigare ställas till Försäkringskassan inom åtta veckor räknat från dagen då sjukanmälan gjordes. Trots svidande kritik från Riksrevisionen om att Försäkringskassan inte är förtrogen med hur arbetsgivarna organiserar sina arbetsplatser eller vilka alternativa arbetsuppgifter som finns, säger den borgerliga majoriteten att Försäkringskassan ska ansvara för rehabiliteringsutredningarna. På vilket sätt har Försäkringskassan blivit duktigare på detta genom att arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering har avskaffats? Hur kan man dra den slutsatsen? Det är det nog många som undrar. Vi socialdemokrater har i detta betänkande två reservationer som vi yrkar bifall till. Utgångspunkten är - jag vänder mig då speciellt till Nya moderaterna, som säger sig vara ett arbetarparti - att enligt socialdemokratisk modell är det arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön. Vi anser att arbetsgivaren och vi som finns på arbetsplatsen har den bästa kompetensen att avgöra om det går att omorganisera arbetet så att den sjuke kan komma tillbaka till arbetet. Därför är det viktigt att arbetsgivaren gör planen för arbetsrehabiliteringen. Det tycker tydligen inte Moderata samlingspartiet - arbetarpartiet. Eftersom sjukskrivningar oftast utgår från arbetsplatsen, och man tycker att det är en myndighet som ska utreda eller ta ansvar, ska ni kanske göra studiebesök i verkligheten för att se det som vi som har varit ute på arbetsplatser vet, nämligen att det är de på arbetsplatsen och arbetsgivaren som vet hur arbetet kan organiseras om så att den sjuke kan komma tillbaka. Därför är det lämpligt att de har det ansvaret. Det är därför vi yrkar bifall till våra reservationer. Ni svarar att utredningen ska lämnas därhän eftersom ni tycker att det är upp till Försäkringskassan att ta tag i problemet. Ni skriver i betänkandet: "De brister som konstateras i granskningsrapporten vad gäller Försäkringskassans kunskaper om den sjukskrivnes arbetsplats är naturligtvis inte acceptabla och måste åtgärdas. Utskottet, som förutsätter att så sker, anser emellertid att detta i första hand är en uppgift för myndigheten själv." Vi tycker att en myndighet ska styras. Det är därför vi har myndigheter. Det är viktigt att lämna signaler till myndigheterna om vad man tycker. Vad som är ännu mer konstigt i den borgerliga majoritetens skrivningar är att det finns en insikt om problemet men att man inte gör några tillkännagivanden utan man gömmer huvudet i busken. Man säger att man tror att de rättar till det själva. På vilket sätt kommer regeringen och den borgerliga majoriteten att se till att den sjuke får den hjälp som kan behövas i framtiden, arbetsplatsrehabilitering, på ett rättssäkert sätt och i kontakt med Försäkringskassan? Hur ska ni se till att säkerställa detta i framtiden? Fru talman! Jag yrkar bifall till våra reservationer.

Anf. 67 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 1 och 2. Vi ska i den här debatten behandla ett betänkande som rör en redogörelse från Riksrevisionen. Det verkar nästan som om borgerligheten anser att en sådan redogörelse bara ska läsas igenom och läggas till handlingarna. Det är ett förslag. Sedan ska vi glömma bort att redogörelsen över huvud taget har gjorts. Jag menar att det i den här rapporten finns många viktiga slutsatser att ta till sig. Men jag ska för den delen inte säga, och jag känner ingen skadeglädje: Vad var det vi sade? Vi debatterade och beslutade om att ta bort arbetsgivarnas skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar. Jag tycker att redogörelsen visar att det blev precis just så: Vad var det vi sade? Arbetslivet har genomgått genomgripande förändringar. I många fall är det försämringar. Det har skett sedan början av 90-talet. Under samma period som förändringstakten har ökat i hela arbetslivet har arbetsmiljöarbetet tagit många och stora kliv tillbaka. I en forskningsrapport som gavs ut av Arbetslivsinstitutet år 2005 klarlades hur den ökade sjukfrånvaron sedan slutet av 90-talet var resultatet av politiska beslut och den ekonomiska nedskärnings- och saneringspolitiken. Enligt Arbetslivsinstitutet är det nedskärningspolitikens omorganiseringar, personalminskningar och bortrationaliseringar som har medfört att det kvalificerade rehabiliteringsarbetet till slut kollapsade. Jag och Vänsterpartiet menar att arbetsgivare inte har tagit tillräckligt ansvar för detta. Den redogörelse vi debatterar i dag visar att Försäkringskassan är ett dåligt stöd för de sjuka som inte klarar av sitt arbete på grund av sjukdom. För Vänsterpartiet har frågan om arbetsgivarnas ansvar för rehabilitering och det förebyggande arbetsmiljöarbetet varit prioriterad i ohälsoarbetet. Vi anser att detta måste skärpas, och vi anser också att sanktioner bör införas mot arbetsgivare som inte uppfyller detta ansvar. Vi har alltså en helt annan syn på arbetsgivarens ansvar än borgerligheten har. I stället för att titta på vilka åtgärder som behöver vidtas för att stärka den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och för att tydliggöra ansvarsfördelningen har den viktigaste aktören kopplats bort. Arbetsgivaren finns inte längre med i processen. Fru talman! I debatten som föregick beslutet att ta bort arbetsgivarnas skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar såg man från regeringens sida inga risker. Men nu visar Riksrevisionens redogörelse att Försäkringskassans kontakter med arbetsgivarna lämnar mycket att önska och att det finns allvarliga brister. Till exempel har man funnit att Försäkringskassans handläggning av sjukfallen präglas av passivitet. Det finns också andra fakta som framkommer i granskningen. När det gäller utredning av om den sjukskrivne kan arbeta efter anpassning på arbetsplatsen saknas en sådan bedömning i 10 procent av fallen. När det gäller bedömning av om den sjukskrivne kan utföra andra arbetsuppgifter saknas en sådan bedömning i 30 procent av fallen. När Försäkringskassan ska avgöra om den sjukskrivne ska få andra arbetsuppgifter efter viss rehabilitering saknas en sådan bedömning i nästan hälften av fallen. I 45 procent av fallen finns inte de bedömningarna. Det är oundvikligt att i denna debatt koppla ihop detta med vad som är på gång i rehabiliteringskedjan - som ni kallar det, jag kallar det för något annat. Jag kan inte bli annat än orolig. Vad säger att bedömningarna kommer att fungera den 1 juli när de inte gör det i dag? Vilka katastrofala följder kommer det att bli för den enskilde sjuke när bedömningarna inte blir av inom de kommande uppsatta, hårda och icke förhandlingsbara tidsgränserna? Ni pratar om tre månader och sex månader. Jag tycker att utskottsmajoriteten har tagit alldeles för lätt på Riksrevisionens kritik och de brister som man pekar på. Samtidigt håller ni på att genomföra ett systemskifte som kommer att drabba sjuka och lågutbildade hårt.

Anf. 68 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Det är uppenbart att dagens trygghetssystem inte längre fungerar som det är tänkt. Alltför många hamnar utanför Sveriges trygghetssystem. Det är ett trygghetssystem som har fungerat tillfredsställande under många årtionden men nu måste ses över och moderniseras. Det är en massiv kritik mot Försäkringskassan som förs fram av Riksrevisionen när det gäller kontakter med arbetsgivare. Men det finns anledning att se kritiken i ett större sammanhang. Har regeringen gett Försäkringskassan de förutsättningar som krävs för att människor ska få den hjälp de behöver? Är trygghetssystemen utformade så att människor slipper bli bollade mellan olika myndigheter när de råkar bli sjuka eller arbetslösa? Svar: Nej. Alla svenskar har rätt att känna en grundläggande trygghet. Människor behöver veta att de omfattas av trygghetssystemen den dag de behöver hjälp. Så är det till viss del i Sverige, men inte fullt ut. Alltför många känner numera oro för vad som händer den dag de blir sjuka eller arbetslösa. Miljöpartiet anser att trygghetssystemet inte får bygga på misstro mot människor, utan tvärtom bör utgå från att människor är ansvarstagande. Regeringen har försämrat trygghetssystemen i rask takt sedan den kom till makten. Det som är värst är dock att ni också har skapat en misstro när det gäller tryggheten som gör att det är svårt att med några enkla återställare återupprätta ett trygghetssystem som man kan lita på. Det är ett skäl till att Miljöpartiet nu diskuterar att skapa ett helt nytt system. Vi kallar det arbetslivstrygghet. Vi tror att det är viktigt att samordna försäkringssystemen och skapa ett system med en dörr in. Vad menar vi då med arbetslivstrygghet? Till exempel att arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen slås ihop. Du vänder dig till en och samma myndighet, ett och samma kontor, oavsett om du är sjuk eller arbetslös. Det blir skräddarsydda insatser för alla som behöver stöd. Arbetslöshetsersättningen skattefinansieras, precis som sjukförsäkringen. Det är solidariskt. Ersättningsnivåerna för sjuka och arbetslösa föreslås vara på samma nivå. Försörjningsstödet eller de så kallade socialbidragen flyttas från kommunerna till den nya myndigheten så att alla pengar för ersättning samlas i en påse. Det skulle ge förutsättningar. I revisionens granskningsrapport är det tydligt att Försäkringskassans handläggning är passiv. Det har vi hört här i dag. Exempelvis dröjer det ofta ett år eller mer innan ett avstämningsmöte kommer till stånd. Det är fullständigt oacceptabelt. Regeringen drog ju ned anslaget till Försäkringskassan förra året samtidigt som det pågick en stor omorganisation inom myndigheten. Det är inte konstigt att det ser ut som det gör. Nu har man äntligen insett det tokiga i det och tillför nya pengar igen, men det är så dags för de människor som har drabbats. Vad gäller Försäkringskassans bedömningar av arbetsförmågan anges i rapporten att ju fler moment som Försäkringskassan ska utreda desto färre bedömningar görs. Försäkringskassan har bristande kunskaper om den sjukskrivnes arbetsplats och vilka lämpliga alternativa arbetsuppgifter som arbetsgivare kan erbjuda. För många små arbetsgivare finns inte kunskap att göra en rehabiliteringsutredning. Då är det bättre att Försäkringskassan har ett tydligt uppdrag att genomföra det, men regeringen har tagit bort resurserna för att köpa rehabiliteringstjänster; det ska någon annan göra. Det är ett feltänk. I rapporten konstateras att Försäkringskassans arbetsgivarkontakter inte är prioriterade. Kontakterna med arbetsgivare är få. Som vi har hört här förut saknas det ofta underlag, och Försäkringskassan utreder möjligheterna till fortsatt arbete hos nuvarande arbetsgivare i alldeles för liten utsträckning. Vidare framgår att handläggningen av sjukfall där de sjukskrivna är anställda hos små arbetsgivare uppvisar fler brister än handläggningen av övriga fall och att arbetshjälpmedel inte ingår i bedömningen av arbetsförmågan samt att rutinerna för informationsinhämtning inte är säkerställda. Det är snart ett år sedan arbetsgivarens skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar avskaffades, och förslaget har varit känt långt innan det. Det är oacceptabelt att rutiner ändå inte har byggts upp. Var ligger regeringens ansvar? Det är klart att regeringen måste se till att Försäkringskassan har tydliga rutiner och metoder för att få in beslutsunderlag. Har regeringen i regleringsskrivelse givit tydliga sådana riktlinjer? Det är en fråga till er. Miljöpartiet yrkade avslag på förslaget att ta bort Försäkringskassans skyldighet att kalla till avstämningsmöte inom 90 dagar när regeringen drev igenom det förslaget förra året. Då motiverade ni det med att det inte fungerar så bra ändå så vi kan lika gärna ta bort alla avstämningstider. Vi motsätter oss principen att enbart individen har förpliktelser, medan andra aktörer avlövas ansvar. Det ska finnas en möjlighet för individen att veta vad man har rätt att ställa krav på. Man ska veta vad myndigheten är skyldig att utföra. I alla andra sammanhang brukar den moderatledda regeringen hävda den enskildes rätt, men det gäller tydligen inte de sjuka. Miljöpartiet anser att regeringen borde använda resurstillskottet på 700 miljoner som Försäkringskassan får i år till att handläggarna får ett bättre stöd för att kunna ta in de uppgifter som behövs från arbetsgivarna för att individen ska kunna ges hjälp att komma åter i arbete. Bifall till reservation 3.

Anf. 69 Helena Rivière (M)
Fru talman! SfU5 behandlar en redogörelse från Riksrevisionens styrelse apropå Riksrevisionens granskning av Försäkringskassan. Jag föreslår att motionerna avslås och att skrivelsen läggs till handlingarna. Försäkringskassan gör inte vad den ska för att tillvarata arbetsförmågan hos de sjukskrivna, enligt Riksrevisionen. Kassan tar inte reda på nog mycket om arbetsplatserna och ägnar inte nog mycket tid åt arbetsgivarkontakterna. Det gäller att komma ihåg vad kritiken handlar om. Det är ytterst förutsättningarna för den försäkrade att behålla förmågan att arbeta och försörja sig själv. Det är kärnan. För det syftet ska Försäkringskassan samordna den rehabilitering som behövs och bedöma arbetsförmågan utifrån en plan för återgång i arbete som Försäkringskassan gör upp tillsammans med den försäkrade och andra berörda. Försäkringskassan är den viktiga aktören vid sidan av den försäkrade själv. Arbetsgivaren har en rad uppgifter och skyldigheter enligt arbetsmiljölagen, nämligen att anpassa arbetsförhållandena, erbjuda andra arbetsuppgifter, ta fram tekniska anpassningsåtgärder, förändra arbetsorganisationen och bistå Försäkringskassan med upplysningar som kan underlätta en rehabilitering. Det är en rad skyldigheter. Lyfter man blicken lite från den formella ordning som styr Riksrevisionens ansvarsutkrävande inser man att ingen aldrig så perfekt försäkringskassa någonsin skulle kunna hålla sig ajour med varje enskild sjukskrivens arbetsförhållanden, arbetskamrater, arbetsorganisation och så vidare. Man måste lita till de berördas eget intresse av att medverka till att lösa problemen. Oppositionen tycks tro att om bara pressen på arbetsgivaren att göra rehabiliteringsutredningar är hård nog så är saken klar. Men vid den offentliga utfrågningen förra våren hörde vi att det snarare är tvärtom. Dels innebar kravet på arbetsgivaren att göra en rehabutredning en onödig väntan på att de 60 dagarna skulle gå innan Försäkringskassan tog tag i den sjukskrivne, dels var utredningarna innehållslösa eftersom arbetsgivaren inte fick ta reda på orsaken till sjukskrivningen. Problemets kärna, om vi försöker hålla fast vid den, är hur den försäkrade ges förutsättningar att arbeta och försörja sig själv. Vi vet att de första två månaderna är avgörande. Rehabiliteringskedjan som är i antågande har fasta tidsgränser för när arbetsgivaren ska lotsa fram den sjukskrivne genom anpassade arbetsuppgifter. Det förkortar de långa och passiva sjukskrivningstiderna som i grunden är det som Riksrevisionen vill åt. Två saker träder fram i motionerna. Den ena är att arbetsgivaren ses som en motståndare och en fiende, en fiende som Försäkringskassan ska domptera med lagens hjälp. Den andra är avsaknaden av varje tanke på det egna ansvaret att återvinna arbetsförmågan och försörjningsförmågan. Viljan att komma tillbaka, som måste vara det primära, finns inte ens som en bisats. Det måste vara effektivare att den anställde och arbetsgivaren talar direkt med varandra som vuxna. Försäkringskassan behöver inte i onödan formellt agera förmyndare. Detta egna ansvar är A och O. Omhändertagandet är en förbannelse. Det gäller att inte ta ifrån individerna förmågan att fatta egna beslut. Det gäller för individen att skaka av sig offermentaliteten och att ta sig själv tillbaka till ett värdigt liv. Försäkringskassan gör helt rätt i att anställa coacher som är mer inriktade på att peppa individen att ta nästa steg. Ingen rehabiliteringsutredning i världen kan göra någonting om viljan och motivationen att komma tillbaka är för svag.

Anf. 70 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag vänder mig bestämt mot att man säger att sjukskrivna eller sjuka som har sjukersättning lever på allmosor och att det egna ansvaret tas bort. Jag vänder mig också mot en annan sak. Under alla år som vi har diskuterat sjukskrivningar och sjuka har man vetat att om arbetsledarna eller arbetskamraterna på arbetsplatsen hör av sig till den sjuka kommer han eller hon tillbaka tidigare till arbetet. Synliggörandet av de sjuka gör att många kommer tillbaka tidigare. Vi diskuterar alltid de personer som hamnar utanför och inte kommer tillbaka. Men det är mängder av människor som är korttidssjuka eller som är sjuka någon månad och som kommer tillbaka till sina jobb. Vi har många bra arbetsgivare som ringer, och de har en organisation för att de sjuka ska komma tillbaka till arbetet. Det är den organisationen som ni vill ta bort. Ni vill skapa piskor för de sjuka och vädja till deras eget ansvar. Om en byggnadsarbetare till exempel ramlar ned från en byggnadsställning och slår sönder benen anser Helena Rivière att byggnadsarbetaren lever på allmosor. Men detta är ett försäkringssystem som vi alla betalar till. Jag vänder mig bestämt mot detta synsätt. Jag tycker bara att det är synd att ni inte gjorde dessa 1 000 arbetsplatsbesök i verkligheten innan ni vann valet. Vad ni gör är precis det som Miljöpartiet och Vänstern har beskrivit här, ni gör en systemförändring för de sjuka. Ni säger till de sjuka att de inte ska leva på allmosor utan att de ska ta eget ansvar. Vad är det som vi vuxna människor gör när vi är försäkrade? Vi tar eget ansvar och betalar våra försäkringar. Vi vill ha broar tillbaka till arbetslivet. Det är viktigt för oss.

Anf. 71 Helena Rivière (M)
Fru talman! Jag tror att Siw Wittgren-Ahl missförstår mig när jag talar om ansvar. Jag vill inte frånhända Försäkringskassan, alla myndigheter, arbetsgivare och alla involverade ett ansvar. Vad jag talar om är att man ska lyfta fram den enskilda individens medverkan. Ingen kan åstadkomma detta över huvudet på en individ. Individen måste själv vilja komma tillbaka. Sedan håller jag helt med om att arbetskamrater självklart är viktiga, och de flesta sjuka kommer tillbaka inom tre månader. 90 procent av alla sjukfall avslutas inom en tremånadersperiod. Men jag kan inte erinra mig att jag har talat om några allmosor.

Anf. 72 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Det sätt på vilket Helena Rivière uttrycker detta gör att man uppfattar det så. Då vill jag skicka med att man inte kan uttrycka det på ett sådant sätt. Men det kanske är er syn på sjuka att de lever på allmosor. För oss handlar det om att vi har ett fördelningssystem, och om vi betalar våra försäkringar kommer vi också att vara sjukförsäkrade. Så är det i vårt system som vi socialdemokrater står bakom. Granskningen av Försäkringskassan är väldigt viktig. Det är ett instrument som vi i riksdagen använder för att utvärdera saker och ting. Är detta inte viktigt för er minister eftersom hon inte är här? Jag undrar var hon är. De förslag som ni har lagt fram och som vi har sett leder inte på något sätt till att Försäkringskassan får en bättre insikt i hur arbetsmarknaden fungerar. Jag har inte sett något sådant förslag. Det förvånar mig att socialföräkringsministern inte är här och tar till sig av denna kritik. Det är ju så att vi är politiker, och ni i regeringen som har makten ska styra myndigheterna. Men här bryr ni er inte om att ett annat organ har utrett detta och kommit med förödande kritik, utan ni stoppar huvudet i sanden och låtsas som om det regnar och tänker att det får ordna sig. Men det är de enskilda människorna som kommer i kläm och som far illa. Vi har broar från arbetslivet till sjukförsäkringen, och dem vill vi förstärka, inte spränga bort som ni är på gång att göra.

Anf. 73 Helena Rivière (M)
Fru talman! I en studie av långtidsfriska företag som Uppsala universitet, Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet gjorde fann man att det som betydde någonting för att få de sjukskrivna tillbaka i arbete var två saker. Det var att de helt enkelt blev bättre igen och att symtomen försvann eller att de själva ville tillbaka. Däremot hade anpassning av arbetet ingen större inverkan och inte heller arbetsbyte. Återigen bekräftas den bild som vi känner igen, nämligen att de flesta blir friska inom 60 dagar. Men efter 90 dagars sjukfrånvaro är det mer eller mindre kört. I verkligheten har arbetsgivarna ett oändligt stort ansvar. De ska nu också leverera ett arbetsgivarintyg till Försäkringskassan. Det låter på Siw Wittgren-Ahl som om Försäkringskassan är helt bortkopplad i regeringens förslag, men så är det inte. Arbetsgivaren skriver ett intyg om den försäkrade bedöms ha möjligheter att klara ett arbete på arbetsplatsen.

Anf. 74 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag hade inte tänkt begära ordet, men när Helena Rivière började tala om offermentalitet kände jag att det fick vara nog och att jag ändå måste begära replik för att lyfta fram några saker. Vilken människosyn genomsyrar egentligen den politik som Helena Rivière talar om? Offermentalitet är ett begrepp som jag vänder mig starkt emot. Helena Rivière tog också upp arbetsgivarnas ansvar, och uppenbarligen lyssnade inte Helena Rivière på vad jag sade eftersom hon drog alla över en kam. Miljöpartiet kräver att Försäkringskassan ska kunna få en rimlig chans att göra sitt jobb. Det är inte samma sak som att vi ska lägga pressen på arbetsgivarna. Det sade jag inte. Jag ställde också frågan i mitt anförande på vilket sätt regeringen har sett till, till exempel via regleringsbrevet, att möjliggöra för Försäkringskassan att fullgöra sitt jobb på ett bra sätt. Om nu inte en plan för återgång till arbete har gjorts, vilket uppenbarligen är fallet i väldigt många enskilda fall, hur ska då individen kunna kräva att det blir gjort när man tar bort den möjligheten? Som revisionsrapporten mycket riktigt också pekar på fungerar det ju inte som det är tänkt i väldigt många fall. Och jag har inte hört att regeringen avser att vidta någon kraftfull åtgärd, utan man förväntar sig att det här fixar nog Försäkringskassan.

Anf. 75 Helena Rivière (M)
Fru talman! Försäkringskassan är en självständig myndighet med en självständig styrelse och gör sitt jobb. De har inte tagit bort några resurser. De kommer att föra över resurser till primärvården som ska ta hand om den faktiska rehabiliteringen. Det ska inte Försäkringskassan göra längre. Jag kommer inte ihåg vad Gunvor G Ericson mer hade för synpunkter. Kan jag få en fråga upprepad?

Anf. 76 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Min första fråga som jag tydliggör igen: På vilket sätt har regeringen i till exempel regleringsbrevet tydliggjort och möjliggjort för Försäkringskassan att fullgöra sitt jobb? Helena Rivière säger att det är en självständig myndighet. Ja, det är en självständig myndighet, men den styrs ju av regeringen. Regeringen har möjlighet att varje år skriva och tydliggöra uppdrag via till exempel regleringsbrevet. Det som var min konkreta fråga var om man nu avser att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av den ganska massiva kritiken i revisionsrapporten. Det andra som jag tog upp handlade om att jag uppfattade att Helena Rivière drar oss alla i oppositionen över en kam. Vi står alltså inte bakom de första två reservationerna utan den tredje reservationen, vilket innebär att vi accepterar att ansvaret för att göra rehabiliteringsutredningarna ligger på Försäkringskassan. Självklart ska arbetsgivaren se till att föra in det underlag som behövs, men ansvaret för att uppgifterna finns måste ändå ligga på Försäkringskassan. Det tycker jag är rimligt. Helena Rivière svarade inte heller på frågan hur individen ska få möjlighet att få sin rätt, eftersom 90-dagarskravet i rehabiliteringsutredningen är borttaget. Hur ska individen kunna kräva sin rätt om en rehabiliteringsplan inte blir gjord?

Anf. 77 Helena Rivière (M)
Fru talman! Jag tycker fortfarande att man tar över ärendet från den enskilde själv. Den enskilde och den enskildes samarbetspartner på Försäkringskassan måste ju ha ärendet i sin hand. Jag har svårt att se att hela tankegången med reglerade, styrda turer skulle kunna hjälpa någon enskild tillbaka till arbetslivet igen. Jag drar nog inte Gunvor G Ericson och hela oppositionen över en kam. Jag uppfattar skillnaderna. Vad gäller regleringsbrevet måste jag säga att jag inte har läst vad regeringen skriver i regleringsbrevet till Försäkringskassan och om det finns några förändringar där på något sätt.

Anf. 78 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Helena Rivière pådyvlar oss och mig synen på arbetsgivaren som motståndare och fiende, för jag antar att det var Vänsterpartiet du menade när du nämnde det i ditt anförande tidigare. Det har vi aldrig sagt och det står inte heller i vår motion. Det som jag och vi som har skrivit vår motion vänder oss emot är att den piska som nu viner över Sverige bara riktas mot den enskilde sjuke. Jag undrar varför man inte kan tänka sig att sätta press även på arbetsgivaren. Vi menar att man ska ställa krav på och införa sanktioner mot arbetsgivare som inte fullgör sina plikter. Eget ansvar verkar vara ett ledord för Helena Rivière. Det är precis samma sak där, att jag undrar varför inte arbetsgivaren ska ta sitt ansvar, vilket de bevisligen inte gör i många fall i dag. Det finns mängder av sjuka som inte får den hjälp, det stöd och den anpassning av sin arbetsplats som de enligt arbetsmiljölagen har rätt att få. Det klarar arbetsgivaren sig undan. Det händer ingenting om man struntar i sina förpliktelser. Då undrar jag varför ni bara tycker att den sjuke enskilde ska ta sitt ansvar för att rädda en situation som kanske är övermäktig i stället för att rikta blickarna mot arbetsgivarna som ändå har väldigt stora möjligheter att ordna bättre förhållanden på arbetsplatsen.

Anf. 79 Helena Rivière (M)
Fru talman! Vänstern läser upp ett helt syndaregister där någon anpassning till arbetsplatsen inte har gjorts. Det är i 10 procent av fallen, säger Vänstern, vilket måste betyda att anpassning har gjorts i 90 procent av fallen. Vidare saknades en bedömning av om den sjukskrivne kunde utföra andra arbetsuppgifter i 30 procent av fallen, vilket borde betyda att en bedömning gjordes i 70 procent av fallen. I mer än hälften av fallen hade Försäkringskassan bedömt den sjukskrivnes förmåga att utföra andra arbetsuppgifter efter rehabilitering. Det är väl inte så dåligt?

Anf. 80 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jo, jag tycker att det är dåligt, och den uppfattningen har ju även Riksrevisionsverket eftersom man pekar på de här siffrorna och bevisar att det här inte fungerar. Det ansvar som Försäkringskassan ålagts för att göra de här bedömningarna funkar inte. Det tycker jag är dåligt, för bakom de här procenttalen, som kanske låter låga, ryms det väldigt många människor. Jag tog i mitt anförande upp frågan om den så kallade rehabkedjan som är på gång. Det kommer att innebära att man måste klara en tremånadersgräns för annat arbete på arbetsplatsen. Om man inte klarar sex månader på arbetsplatsen får man söka sig ut på den öppna arbetsmarknaden. Det är verkligen hårt reglerade och styrda turer som Helena var emot i ett tidigare inlägg. Då undrar jag: Ser du inte riskerna med att den bedömning som nu inte fungerar kommer att göra att väldigt många sjuka kommer att hamna helt fel? Man kommer inte att få plats på sitt jobb därför att bedömningarna inte görs i tid eller kanske görs på fel sätt. I slutändan kommer man att bli av med sitt jobb. Man kommer att bli arbetslös på grund av att det här inte fungerar. Ser inte borgerligheten och Helena Rivière riskerna med att bygga upp ett system som är beroende av ett annat system som inte fungerar? Var hamnar vi då någonstans?

Anf. 81 Helena Rivière (M)
Fru talman! Nu debatterar vi inte rehabiliteringskedjan, utan vi debatterar Riksrevisionens kritik av Försäkringskassan. Som jag sade i mitt anförande tycker jag att Riksrevisionen är ohemul i sin kritik av Försäkringskassan som ska ta kontakt med arbetsgivare i alla enskilda fall och utreda allt. Det säger sig självt att det måste vara effektivare att arbetsgivaren och den sjukskrivne tar itu med detta själva. Om alla möjligheter till rehabilitering är uttömda och om arbetstagaren inte längre kan göra något arbete av betydelse för arbetsgivaren så är alternativet att söka ett annat arbete. Det är ett stort steg att ta för den enskilde. Men det kan också mycket väl vara så att den enskilde i det långa loppet vinner på att få denna kick ut ur ett arbete där han eller hon har vantrivts sig sjuk. I det läget är det bättre att saken ställs på sin spets och att den enskilde söker sig ett annat arbete.

Anf. 82 Solveig Zander (C)
Fru talman! Jag ska börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Rubriken som är satt på betänkandet talar sitt tydliga språk. Precis som Helena Rivière nyss sade bär myndigheten Försäkringskassan tillsammans med arbetsgivaren ansvar för att sjukskrivningarna ska bli så korta som möjligt och att den sjukskrivne ska kunna återgå till jobb. Detta ska givetvis ske i samråd med den som är sjuk. Detta ska gå så fort som möjligt; det är syftet. Det finns, fru talman, mycket att göra i sammanhanget. Till skillnad från den förra regeringen gör alliansen allt vad den kan för att hjälpa och möjliggöra för dem som är sjuka att komma tillbaka till jobbet. Till råga på allt vill Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet återinföra det rehabansvar för arbetsgivarna som inte funkade tidigare. Socialdemokraterna innehade regeringsmakten när det var som sämst, det vill säga när det var 550 000 personer som fick förtidspension och 200 000 personer som blev sjukskrivna. Varje dag fick 140 personer stämpeln i pannan: sjuk, behövs ej, förtidspensionerad. Det är bra att alliansen har minskat utanförskapet och sett till att färre är sjukskrivna. Men som jag nyss sade finns det mycket mer att göra. Försäkringskassan sade vid en hearing, där vi alla deltog från utskottet, att om rehabiliteringsutredningarna som låg på arbetsgivarna avskaffades kunde man medverka till att de avstämningsmöten som ska hållas kunde ske tidigare. Man har inte haft så stora möjligheter att verkställa detta eftersom det nya förslaget ännu inte har varit i kraft i ens ett år. I Riksrevisionens rapport, som vi just nu behandlar, säger man att det kunde ta upp till ett år innan det var något avstämningsmöte. Det kan väl i all sin dar inte Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tycka är bra? Vi vet, precis som Helena Rivière nyss sade, att ju längre sjukskrivningarna är, desto svårare är det att återgå till jobbet. Försäkringskassan genomgår en jättestor förändring, och vi vet att det inte är gjort i en handvändning. En sådan förändring har inte skett sedan Försäkringskassan bildades, så det är på tiden. Det är inte lätt; det påverkar många människor, och personal kommer i kläm. Men dessa förändringar är faktiskt nödvändiga, precis som Riksrevisionen påtalar i sin kritik. Man säger att Försäkringskassan inte behandlar enskilda ärenden på ett riktigt sätt. En riktig behandling är något som vi alla eftersträvar. Oppositionen säger att arbetsgivarens ansvar att anskaffa arbetshjälpmedel inte framgår. Det finns också synpunkter från Riksrevisionen på att Försäkringskassan inte prioriterar arbetsgivarkontakterna. Nu tycker jag att Siw Wittgren-Ahl ska lyssna ordentligt. I ditt anförande framförde du synpunkter på det som jag nu kommer att förklara. Enligt listan vi har fått ska vi i juni diskutera den nya sjukskrivningsprocessen med rehabiliteringskedjan. Där tydliggörs det vad som kommer att gälla vid sjukskrivningar. Arbetsgivaren får tre månader på sig att försöka hitta ett annat arbete eller lämpliga arbetsuppgifter inom sitt eget företag för den som är sjuk. Det gälla alla, oavsett om det är ett stort eller litet företag. I det innefattas också att man givetvis ska hjälpmedelsanpassa arbetsplatsen. Om man inom tre månader inte har lyckats med att finna ett annat arbete eller arbetsanpassa så att personen kan vara där ska arbetsgivaren lämna ett intyg till Försäkringskassan om att man har gjort allt man kan och att inget mer finns att göra. Tydligare än så kan inte arbetsgivarens ansvar för den anställde vara. Detta är väl betydligt bättre än att arbetsgivaren ska göra en rehabiliteringsutredning som inte blir gjord? Vidare ger den nya rehabiliteringskedjan den anställde en lagstadgad rätt - det är syftet med den - att få tjänstledigt för att pröva annat arbete. Är man sjukskriven efter de tre månader som är arbetsgivarens ansvar ska man som sjukskriven under de tre nästkommande månaderna få möjlighet och rätt till tjänstledighet för att pröva ett annat arbete. Det är ett tydligt bevis på att vi är övertygade om att alla som vill ha ett annat jobb kommer att medverka till det, och arbetsgivaren kan inte sätta sig emot denna tjänstledighet. Man får behålla sjukskrivningen under den tid man testar ett annat jobb. Rehabiliteringskedjan innebär alltså att man tillgodoser, vad jag förstår, Vänsterpartiets önskemål om att tydliggöra rehabiliteringsansvaret. Dessutom har vi sett i betänkandet att det har tillförts 700 miljoner till Försäkringskassan för att de ska få möjlighet att utöka arbetet med att minska sjukfrånvaron och förekomsten av felaktigheter. Jag vill också i detta sammanhang påtala att omorganisationen inom Försäkringskassan innebär att man ska bilda ett nittiotal centrum i landet. Där ska finnas specialister och personliga handläggare, vilket betyder att man ska undanröja problemet med att inte alla behandlas lika. Det innebär alltså att det blir en mer rättssäker behandling av ärendena. Slutligen måste jag vända mig till Siw Wittgren-Ahl igen och säga, apropå din fråga till Helena Rivière: Var någonstans har du läst i skrift att vi fråntar arbetsgivaren ansvaret att ha kontakt med den sjukskrivne under sjukskrivningsperioden? Detta åligger varje arbetsgivare som vill medverka till att personalen har det bra och har ett livsvänligt arbetsliv, som vi i Centerpartiet säger. Att vara en god arbetsledare är att ha kontakt med sin personal även när de är sjuka. Jag har inte läst någonstans att vi vill ta ifrån arbetsgivaren den möjligheten. Fru talman! Jag tillstyrker förslaget i betänkandet och avstyrker samtliga motioner.

Anf. 83 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag ska ta upp det Solveig Zander säger om rehabiliteringskedjan och hänvisar till Helena Rivières anförande. Hon tyckte inte att vi skulle diskutera detta i dag eftersom ärendet inte handlar om det utan om Försäkringskassans kontakter med arbetsgivaren. Men fram till den dag vi ska diskutera det vill jag rekommendera Solveig Zander att läsa till exempel Kommunförbundets yttrande om rehabiliteringskedjan eller någon annans massiva kritik, bland annat från de borgerliga partierna i Göteborgs kommun. De vet inte hur mycket detta kommer att kosta. Det finns hur mycket kritik som helst mot det. Därför ska jag i dag inte uppta tid med att tala om vad jag tycker om förslaget. Jag har en interpellation på fredag tillsammans med andra kamrater i denna kammare. Det går bra att komma då så kan vi diskutera det med socialförsäkringsministern som då måste infinna sig. Frågan kvarstår varför man inte i detta betänkande tar upp det och svarar på det sätt som Solveig Zander gör när det gäller kritiken mot Försäkringskassan. Ni kommer med käcka förslag, men kritiken lägger ni bara till handlingarna. Men detta är ju ett organ som vi har i riksdagen och regeringen för att följa upp den kritik som kommer. Men det bryr ni er inte om. Jag begärde ordet för att Solveig Zander talade om att vi hade en hearing där vi gick igenom rehabiliteringen. Det är så konstigt, tycker jag. Ni lyssnar bara på det ni själva vill höra. På hearingen sade man nämligen att i andra länder i Europa har arbetsgivaren ett mycket större ansvar för den som blir sjuk, vilket gör att man jobbar med arbetsmiljöfrågorna. Man har därför inte samma utslagning från arbetsmarknaden. Men det har ni aldrig kommenterat. Ni lägger ansvaret på den enskilde, och då säger Solveig Zander: Men vi har ju aldrig sagt att de inte får ringa! Nej, det hoppas jag verkligen att ni inte kommer att säga, för man ska inte styra vilket förhållningssätt en arbetsgivare ska ha. Men de lagar och regler vi har vill jag att man ska följa, och som ni lägger fram det här har ni ju inte ändrat på någonting!

Anf. 84 Solveig Zander (C)
Fru talman! Jag ser verkligen fram emot fredagens debatt om rehabiliteringskedjan, för ett bättre förslag än detta såg man knappast under den period som Socialdemokraterna hade regeringsmakten i Sverige. Det här är något helt nytt och något som verkligen ger rättigheter till den person som är sjuk att få den hjälp som behövs. Jag tycker också att det är intressant att Siw Wittgren-Ahl tar upp hearingen och hur det är i andra länder. Hon säger att arbetsgivarens ansvar i det här sammanhanget inte finns lagstadgat i vårt land på samma sätt. Jag vill bara påminna om att vi har haft regeringsmakten i 18 månader. Vi jobbar så att svetten lackar med att förbättra och förändra och få ett land som bättre tar till vara människors möjligheter. Vi har inte hunnit med så mycket mer än det vi redan har gjort, och det är faktiskt inte så lite om man tittar på vad det är. Vi har sett till att väldigt många människor, 165 000, har kommit tillbaka i jobb. Det lyckades inte den socialdemokratiska regeringen med. Vi fortsätter att jobba för Sverige. Man kan inte översätta allt från andra länder till svenska förhållanden - dessvärre. Men man kan få goda råd.

Anf. 85 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Det är viktigt att människor kommer tillbaka till arbetet och att människor finns med på arbetsmarknaden och i ett sammanhang. Men det är också viktigt att veta på vilka villkor. Och det är riktigt som Solveig Zander säger, att på 18 månader har ni hunnit göra mycket. Men det var många saker som man inte sade från den borgerliga majoritet som finns här i kammaren. Sade man till folket: Ja, när vi kommer till makten kommer den offermentalitet som finns och det omhändertagarsystem som Socialdemokraterna har byggt upp att försvinna. Vi kommer att ompröva alla socialförsäkringssystem. Nej, det sade man inte. När vi hade fuskkommittén på besök i vårt utskott visade det sig, och det är rätt intressant, att 87 procent av svenska folket är nöjda med de socialförsäkringssystem vi har, men 52 procent var missnöjda med Försäkringskassans sätt att agera. Men det är det ni skjuter in er på för att komma åt socialförsäkringssystemen, för det är det ni vill. Ni vill se på svenska arbetare och svenska tjänstemän som att de ingår i något offersystem. Vi tror på ett starkt solidariskt samhälle, och det vi nu ska diskutera på fredag kommer att visa att vi är på väg bort från det! (Applåder)

Anf. 86 Solveig Zander (C)
Fru talman! Vi vill ompröva socialförsäkringssystemet, och jag har uppfattningen att Socialdemokraterna också har velat det. Varför tillsattes annars Anna Hedborg att leda en socialförsäkringsutredning? För mig framstod det som att man tyckte att det fanns något som inte stämde i det sätt på vilket våra socialförsäkringar fungerar i dag. Därför ville vi hitta något annat som var bättre och som bättre svarade mot framtidens behov - som vi redan har mött. Om jag inte missminner mig helt och hållet sade Vänsterpartiet i sitt anförande alldeles nyss att förändringarna och försämringarna för den enskilde på socialförsäkringsområdet började i slutet av 90-talet i Sverige. Mig veterligen innehade inte alliansen regeringsmakten vid det tillfället så jag tror nog att det var skälet till att Socialdemokraterna bidrog till att förändra myndigheten Försäkringskassan till att bli det den är i dag. Grunden till det som vi nu bygger vidare på lade alltså den förra regeringen. Vi tror på en förändring inom socialförsäkringssystemet, och vi tror på en förändring inom Försäkringskassan, för det har inte fungerat. Att man ska förbättra på det här området framgår också av vårt svar i betänkandet. Socialdemokraterna skjuter alltså i ogjort väder i det här sammanhanget.

Anf. 87 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Jag sade i början av 90-talet. De förändringar jag menar har skett har skett under en lång tid, men det ska vi kanske inte diskutera här. Jag vill använda ett uttryck som migrationsministern använde i den förra debatten. Han pratade om att man inte skulle "ratta och mickla". Jag skrev upp det, för jag tyckte att det var ett fiffigt uttryck. Det är precis det som har skett inom socialförsäkringsområdet och som man kan ta till sig. Man har verkligen rattat och micklat inom det här systemet under en längre tid. Det som sker nu är mycket värre än det som varit tidigare. Jag vill trots allt diskutera rehabkedjan, eftersom Solveig själv tog upp det. Det hör väldigt mycket ihop med Riksrevisionens redogörelser. Man visar på att Försäkringskassan inte klarar av vad den är ålagd att göra gentemot arbetsgivaren för att anpassa arbetsmiljön för de sjuka. Jag frågade i mitt anförande och undrar igen: Hur kommer det att fungera när utsorteringskedjan börjar gälla? Kommer Försäkringskassan då att klara av det? Jag tror verkligen inte det. Jag tycker inte att den kommande utsorteringskedjan ställer tillräckliga krav på arbetsgivaren. Visserligen står det om tidsgränser. Men vad händer om arbetsgivaren inte gör vad den ska? Det som händer är att den sjuke riskerar att bli arbetslös och inte får vara kvar på jobbet.

Anf. 88 Solveig Zander (C)
Fru talman! Jag uppskattar verkligen att LiseLotte Olsson sade att hon inte fråntog sig ansvaret för vad som hände tidigare. Det var redan i början på 90-talet, om jag uppfattade dig rätt, som försämringarna började. Det är intressant att påminna sig att det skulle ha varit under den tidigare borgerliga regeringen. Den socialdemokratiska regeringen hade under 12 år möjligheter att rätta till det, men det hände inte. Det blev tvärtom. Det blev ännu mer försämringar. Det är väl en oerhört svidande kritik som man kan ge till den regeringen. Rehabkedjan är oerhört bra. Jag är stolt över att jag får vara med och genomföra en förändring i socialförsäkringssystemet som innebär att den enskilde personen får komma i fokus. Man får en rehabgaranti. Det möjliggör för mig som enskild när jag är sjuk att kunna ställa krav på att jag ska få en bättre rehabilitering. I dag är det så att ingenting händer. Arbetsgivaren gör ingenting, och Försäkringskassan gör ingenting. Det innebär att den enskilde som inte säkert vet vart den ska vända sig får vänta i över ett år utan att någonting händer, och då blir personen förtidspensionerad. Det är vad som har hänt, utan att man har gjort någonting för att rehabilitera en person för att den ska komma tillbaka. Det tycker jag är katastrof. Nu ändrar vi på det och ser till att arbetsgivaren blir tvungen att göra någonting inom tre månader, och sedan blir det Försäkringskassan som får göra det. Det är betydligt bättre, eller hur LiseLotte Olsson?

Anf. 89 LiseLotte Olsson (V)
Fru talman! Vi kanske inte ska diskutera historien så väldigt mycket. Vi är ense om att det har skett väldigt många försämringar. Det som händer nu och som Solveig Zander tycker är oerhört bra tycker jag är fruktansvärt dåligt. Det finns ingenting i den så kallade rehabkedjan som kommer de sjuka till godo och gör situationen bättre. Absolut inte. Solveig Zander säger att den enskilde ska vara i fokus och att det ska finnas en rehabgaranti. Vad består rehabgarantin av i rehabkedjan? Vad är det för någonting? I stället för att bli förtidspensionerad, som ni tydligen ser som det värsta man kan vara, riskerar människor i kedjan att bli arbetslösa efter sex månader. Vad är det som är bättre och vad finns det för trygghet i det? Återigen: Vilket krav, vilken press och vilken sanktion finns det mot arbetsgivaren som inte gör vad den ska göra? Efter sex månader anser arbetsgivaren: Tyvärr, jag kan inte anpassa jobbet mer. Du platsar inte här. Du kan inte göra det du ska. Då är det adjöss och goodbye. Jag råder Solveig Zander att titta på bloggar från sjukskrivna. Det finns hur många som helst som reagerar på det som är på gång. De sjuka är väldigt frustrerade och rädda för den så kallade rehabkedjan. Vad kommer den att betyda? Det är en väldigt stor risk för att den kommer att betyda en ökad risk för utslagning av människor. Remissinstansen Sveriges Kommuner och Landsting säger bland annat att risken är att väldigt många fler kommer att behöva leva på socialbidrag än tidigare. Rehabkedjan är fruktansvärt dålig och farlig.

Anf. 90 Solveig Zander (C)
Fru talman! Om man från oppositionen har drivit en politik sedan en ny rehabkedja började diskuteras för ett år sedan - för så lång tid är det med handläggningar, remissgenomgångar och sådant - där man påtalat att personer kommer att slås ut och beskriver ett förslag som inte existerar är det klart att människor blir rädda. Om man läser det faktiska förslaget inser man hur oerhört bra det är. Jag förstår att det är svårt för er i oppositionen att ändra inställning när ni har tyckt att det inte kan vara bra. Ni kom inte på det själva, och då kan man inte tycka att det är bra. Det är tråkigt att det ska vara på det sättet. Det är tydliga gränser. De första tre månaderna är det arbetsgivaren som har ansvaret. Du har möjlighet att vara tjänstledig mellan tre och sex månader och pröva ett annat jobb på initiativ av dig själv. Efter sex månader har Försäkringskassan ansvaret att pröva om det finns någonting annat att göra på den öppna marknaden. Om man har fortsatt rehabiliteringsbehov under den här perioden ska man fortsätta att få rehabilitering även efter ett år. Det är vad man inte har haft möjlighet till enligt den nuvarande lagstiftningen. Då har man inte haft möjlighet till rehabilitering utan har blivit förtidspensionerad. Det kommer nu att stå i förslaget att man har möjligheter att få rehabilitering under den tid som rehabiliteringen ger ett resultat. Bättre än så kan det inte uttryckas att vi tror på människor och att vi vill ge dem en möjlighet att få rehabilitering och komma tillbaka till arbetsmarknaden. Så enkelt är det.

Anf. 91 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Jag vill börja där Solveig Zander slutade. Det är inte helt sant det Solveig Zander säger att det har varit ett absolut krav att man efter ett år blir förtidspensionär. Det har alltid gjorts en individuell bedömning. Att påstå att det absolut skulle vara sjukpension efter ett år är inte riktigt sant. Jag begärde ordet med anledning av det Solveig Zander sade om att nu minskar sjukskrivningarna och att allting blir mycket bättre. Men förtidspensioneringarna har inte minskat under er tid. Solveig Zander betonar också myndighetens ansvar. Men hur är det med regeringens ansvar att ge myndigheterna de förutsättningar som krävs för att kunna göra ett bra jobb? Det är vad vi debatterar här i dag utifrån den revisionsrapport som Riksrevisionen har skrivit. Har Försäkringskassan haft tillräckligt bra resurser för att kunna göra detta? Nej, regeringen drog in pengar. Nu har man tack och lov gett tillbaka 700 miljoner. Myndigheten har ansvaret tillsammans med arbetsgivaren. Min fundering är: Delar Solveig Zander synen att det är en offermentalitet som har funnits och att det är vad som är problemet? Eller kan man tänka sig att personliga handläggare kan göra under? Ska man avhjälpa samordningsproblemen bara genom att styra mellan olika myndigheter? Eller ska man ge alla tre parter reella möjligheter att jobba ihop? (Applåder)

Anf. 92 Solveig Zander (C)
Fru talman! Det är intressant att lyssna på Miljöpartiet. Ni har ett lite nyanserat förhållningssätt till det framtida förslaget till förändringar inom socialförsäkringssystemet. Det uppskattar jag verkligen att ni har. Att förtidspensioneringarna inte minskar är ett problem. Jag sade att det finns oerhört mycket mer att göra inom området. Jag återkommer igen till att vi trots allt har haft 18 månader på oss, och allt har vi inte hunnit med. Nu ser vi till att minska införseln till sjukförsäkringsområdet. Det är färre som blir sjukskrivna. Det betyder att antalet som blir förtidspensionerade kommer att bli betydligt lägre. De förtidspensionerade som finns i dag är dem vi ärvde efter den förra regeringen. Det är inte lika lätt att göra någonting åt det som är cementerat som det man har möjligheter att påverka från början. Därför får vi säga att det nog tar lite längre tid för oss att komma till rätta med det. Men vi jobbar med det. Jag ser ingen offermentalitet; jag förstår inte var det ordet kommer ifrån. Jag kan inte ens debattera det. Det får stå för något annat. Jag har inte tagit det ordet i min mun, så jag vet inte vad ni menar med det. Inte heller hörde jag att Helena Rivière på något sätt skulle ha antytt det. Jag förstår inte det här riktigt. Myndigheten, Försäkringskassan, gör ett jättebra jobb. De omorganiserar och försöker se till att förbättra det som Riksrevisionen har synpunkter på. Jag tror att vi måste ge dem en ärlig chans till det.

Anf. 93 Gunvor G Ericson (Mp)
Fru talman! Tack, Solveig Zander, för att du säger att det är viktigt att Försäkringskassan ska få en ärlig chans! Men då måste också regeringen ge förutsättningarna, och det tycker jag inte att ni har gjort nu. Jag vill ta upp det här med sjukskrivningarna. Visst är det bra att det är färre sjukskrivna, men det är fortfarande ojämlikt. Det är fortfarande så att kvinnors sjuktal är mycket högre än mäns. Det är inte okej. Det har man inte tagit upp i den här skrivelsen. Men det har talats mycket om att ratta och mickla, som LiseLotte Olsson tog upp i sitt anförande. Det har regeringar gjort i alla tider. Det är inte så konstigt eftersom socialförsäkringssystemen handlar om hälften av statsbudgeten. Det är stora pengar. Det kanske är bra om vi kan inse att det inte går att vrida de olika rörstumparna mer och mer, utan att det är dags att bygga ett bättre system. Jag skulle vilja fråga Centerpartiet om man är beredd att titta på den lösning där samverkan, som Solveig Zander pratade varmt om, övergår i en och samma myndighet i stället. Anser Solveig Zander att en parlamentarisk utredning skulle kunna titta på det? Eller anser ni att den inte längre behövs?

Anf. 94 Solveig Zander (C)
Fru talman! Försäkringskassan ska få en ärlig chans; det är helt rätt. Jag tror att de får bättre förutsättningar framöver att göra det de ska. Diskussionen, samtalen och kommunikationen med myndigheten Försäkringskassan pågår ständigt och jämt. Vi lyssnade från alliansen på Försäkringskassan när de sade att de behövde mer pengar. Det var Försäkringskassan som sade att de inte hade behov av pengarna, men när de ville ha dem igen fick de som sagt tillbaka dem - så kan vi uttrycka oss. Det är sant att det är problem med att det är fler kvinnor som är sjukskrivna. Det står inte här, och man har inte heller någon riktig förklaring till det. Jag kan ha personliga åsikter om detta, men det har mer att göra med arbetsmarknaden som sådan än med socialförsäkringssystemet. Det är socialförsäkringssystemet och Försäkringskassan som vi diskuterar i dag. Men det finns mycket att göra på arbetsmarknadsområdet för att förbättra för kvinnor så att de inte blir sjukskrivna. Man har talat om samverkan här. Centerpartiet står för att försöka - och försöker också - få en enhetlig myndighet för den som är borta från arbetsmarknaden oavsett varför man är det. Vi står för att vi tycker att det ska vara en enhetlig lagstiftning. Men det är svårt att genomföra det i dagsläget - det tar tid! Vi ser fram emot en socialförsäkringsutredning som tittar över hur framtidens socialförsäkringssystem ska vara. Om jag inte är felunderrättad är det nog ganska nära förestående att en sådan utredning tillsätts.

Anf. 95 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Det vi diskuterar i dag är en rapport från Riksrevisionsverket om Försäkringskassans kontakt med arbetsgivare. Vi har fått rapporten redovisad i utskottet. Som vi kan konstatera framkom en hel del kritik mot hur Försäkringskassan har arbetat under de senaste åren. Det framfördes kritik om att Försäkringskassan är för passiv i arbetet med att ha kontakt med arbetsgivaren och därmed för passiv när det gäller att agera för att den sjukskrivna snabbt ska kunna rehabiliteras. Man påpekar brister i utredningar om att anpassa arbetsuppgifter, risk för att arbetsförmåga inte tas till vara och så vidare. Utskottets majoritet har beslutat att överlämna rapporten och lägga den till handlingarna. Vi skriver att vi utgår ifrån att regeringen och Försäkringskassan beaktar slutsatserna av Riksrevisionens granskning. Samtidigt ska vi komma ihåg när vi debatterar detta att kritiken drabbar hela systemet med hur försäkringskassa och sjukkassa har fungerat de senaste tio tolv åren. Det är ju inte något nytt som har inträffat nu, utan det handlar om hur det har fungerat. Där kan vi alla som har haft med det här att göra, inte minst den förra regeringen, beklaga att vi inte har gjort mer. I dagens debatt låter det ibland lite grann som om rapporten skulle utvärdera vad som har hänt under de senaste månaderna, men så är det inte alls. Jag tror att mycket av det som redan har hänt under den här första tiden med alliansregeringen - ett och ett halvt år - när det gäller kampen mot långtidssjukskrivningar och för tidiga förtidspensioneringar kommer att ge en bra effekt. Den nya rehabiliteringskedja som jag har talat om här och som vi också kommer att föra senare debatter om kommer att påverka Försäkringskassans arbete i allra högsta grad. Det ska bli tydliga avstämningstillfällen vid tre, sex och tolv månader. För den som får förlängd sjukpenning blir det ingen automatisk prövning av förtidspensionering, utan i stället fortsatt rehabilitering. Här kommer naturligtvis Försäkringskassan att spela en viktig roll när det gäller att kräva in rapporter från arbetsgivarna för att kunna göra avstämningarna. Samtidigt sker det satsningar. Företagshälsovården kommer att bli en viktig aktör med sjukvård nära arbetsplatsen som kan uppfylla mycket av den roll som vårdcentralerna i dag har. Regeringen lägger ca 3,4 miljarder under tre år på företagshälsovården. Även Försäkringskassan har som sagt tilldelats tilläggsanslag med 700 miljoner extra bland annat för att jobba med att minska sjukfrånvaron och föra en mer aktiv dialog med arbetsgivaren. Egentligen har inte oppositionen så många förslag till åtgärder med anledning av detta. Man hakar upp sig på formaliteten att den tidigare skyldigheten för arbetsgivaren att lämna in den formella rehabiliteringsutredningen avskaffas. Detta berörs egentligen inte alls i utvärderingen. Det skedde två månader innan dess att Riksrevisionen gjorde sin kontroll, så just den delen har inte Riksrevisionen kunnat utvärdera. Sanningen är att allt tyder på att kontakterna med arbetsgivaren kommer att bli flitigare nu än tidigare. Med de nya reglerna kommer Försäkringskassan att kunna begära avstämningsmöten med arbetsgivaren när det behövs. Det borde medföra betydligt fler kontakter än tidigare. Det stod bland annat i Riksrevisionens rapport att det tidigare bara var 8 procent av de kontakter som gjordes med arbetsgivaren som skedde inom tre månader. Det är en väldigt liten del. Med det tydliga kravet nu på att den första avstämningen ska ske senast efter tre månader kan vi hoppas på att kontakterna blir flitigare. Rehabiliteringskedjan är alltså bra som helhet, och den är inte minst bra när det gäller att få arbetsgivare, företagshälsovård och försäkringskassa att tillsammans agera aktivt för att hjälpa den sjukskrivna att hitta möjligheter tillbaka. Det har använts olika schablonord här. Jag tycker att vi ska ställa krav, och inte bara på den sjukskrivna, utan vi ska ställa krav på Försäkringskassan och sjukvården och på arbetsgivaren. Tidigare har ingen riktigt haft ansvaret för den sista biten mellan sjukvårdens behandlingar och arbetsplatsen. Därför är det väldigt många sjukskrivna som inte har fått tillräckligt stöd och hjälp att komma tillbaka. Det behövs bättre samordning kring den som är sjukskriven, och det är de förslag som vi i olika sammanhang tar stora steg emot. Jag tycker att den politik som alliansregeringen är inne på som helhet stämmer bra med den vision jag har haft som folkpartist och liberal. Människor som är sjuka får rimliga ersättningar, och samtidigt får de ett aktivare stöd för att få rehabilitering och komma tillbaka. Jag tycker, som sagt var, att det är märkligt att reservationerna från oppositionen framför allt handlar om arbetsgivarnas rehabiliteringsansvar men att ingenting sägs om helhetsarbetet med rehabilitering. Jag har redan upprepat mycket av vad mina allianskolleger har sagt, så jag ska bli kortfattad. Men jag vill ändå upprepa att kritiken i den här rapporten i allra högsta grad drabbar den gamla regeringens politik. Som vanligt märker vi ingen självkritik från oppositionen som faktiskt, jag säger det en gång till, haft ansvar för sjukvård och rehabilitering i tolv år. Fru talman! Det borde vara rimligt att oppositionen ställer frågan om vad man gjorde för fel. Vad borde ni socialdemokrater ha gjort för att rutinerna för de sjukskrivna skulle bli bättre under de här tolv åren? Nu tycker att jag vi tillsammans, oavsett vilket parti vi tillhör, ska försöka satsa på att det ska bli bättre. Det är väldigt mycket som tyder på att det ska bli det också. Med den här nya rehabiliteringskedjan, med förslag till förbättrad företagshälsovård och med tydliga riktlinjer för Försäkringskassan gör vi ett mycket seriöst menat försök att gå ifrån passiva sjukskrivningar till aktiva åtgärder. Om jag inte gjorde det tidigare yrkar jag alltså bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.

Anf. 96 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag begärde ordet när Ulf Nilsson sade att kontakterna mellan Försäkringskassan och arbetsgivarna skulle öka med det förslag ni lägger fram. Varför har ni inte svarat det då? Det finns inget om detta i det förslag som vi diskuterar i dag, utan ni lägger det bara till handlingarna och säger att Försäkringskassan ska lösa det här problemet. Det kan förtjäna att upprepas att det är regeringen som styr våra myndigheter med regleringsbrev. Det är viktigt att regeringen lyssnar och tar till sig kritiken. Den kritik som framförs mot Försäkringskassan - det måste man framhålla för alla dem som arbetar på Försäkringskassan - är en kritik från oss till den sittande regeringen. Det verkar ibland som om ni glömmer bort att det är ni som regerar. När Solveig Zander stod här och pratade var hon helt plötsligt centerpartist. Jag undrar om Centerpartiet inte ingår i regeringen. Eller är det så i den här borgerliga regeringen att ni inte kan påverka den och när det inte passar er tar ni en ställning i talarstolen och en annan sedan? Eftersom Solveig Zander inte hörde Helena Rivières .

Anf. 97 Ulf Nilsson (Fp)
Nu gäller repliken Ulf Nilsson.

Anf. 100 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Försäkringskassan som den ser ut nu kom till 2005. Den utvärdering vi diskuterar är gjord under förra året. Hur länge har den borgerliga alliansen suttit i regeringsställning? I stället för att se våra sjukförsäkrade som offer som vi ska hjälpa ser vi socialförsäkringssystemet som en tillgång, som en bro över till annat, där till exempel inkomstbortfallsprincipen är viktig. Det är viktigt att vi kommer vidare om man blir sjuk. Blir man sjuk ska man ha hjälp och stöd av samhället för att komma vidare. Vi tycker att de stöden är viktiga. Vi ser inte det, och kommer aldrig att se det, som ett offer eller som en hjälpmentalitet. Vi tycker att ett samhälle måste fungera med solidaritet mellan människor. Arbetsgivaren har ett stort ansvar där. De seriösa arbetsgivarna ser ju på sina arbetstagare som en resurs. Därför är det också viktigt att man jobbar med arbetsmiljöproblematiken och ser till att man åtgärdar den. Vi tror inte att Försäkringskassan kan lösa alla problem. Vi tror att vi som politiker kan ge direktiv så att man jobbar med människor på ett annat sätt. Det är vår kritik av hur regeringen har skött Försäkringskassan. Det är det vi tar upp. Vi är i opposition. Det är ni som har regeringsmakten. I regeringsmakten ingår ett regeringsunderlag, och därför tycker jag att det vore snyggt om ni uppträdde som om ni regerade tillsammans och inte sätter er på Centerns eller Folkpartiets rad när det inte passar er. Ni har ansvar för detta allihop tillsammans.

Anf. 101 Ulf Nilsson (Fp)
Fru talman! Försäkringskassan och den tidigare myndigheten är en del av ett system. Väldigt mycket av den kritik vi ser här handlar om det gamla passiva systemet där rehabilitering inte fungerade, där kontakter med arbetsgivare inte fungerade och där sjukskrivningar fick löpa på länge. Jag menar att det vore väldigt klädsamt om Siw Wittgren-Ahl kände något slags medansvar för att sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna gick i höjden som de gjorde under de senaste tio åren. Alla de aktiva åtgärder som vi har fått väl beskrivna här tidigare syftar till att hjälpa människor tillbaka till ett friskt, aktivt arbetsliv. Socialförsäkringar är en rättighet. På den punkten är vi helt överens. Den som är sjuk, den som har tappat arbetsförmågan, ska ha rätt till bra ersättning. Den som inte är sjuk ska inte ha rätt till någon ersättning. Så enkelt är det. Det är min och hela alliansens uppfattning vill jag påstå.

Anf. 102 Lars Gustafsson (Kd)
Fru talman! Om man ska summera den här debatten lite kan man använda talesättet om att det är mycket skrik för lite ull. Man kan också göra en annan reflexion, och det är att man letar efter nyckeln där ljuset är, även om man inte har tappat den där. Det känns så när man kommer in i den här debatten. Det här handlar om kritik mot Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare, men här har hela tiden pratats om arbetsgivares kontakter med Försäkringskassan. Man blir väldigt konfunderad. När det gäller vem som har haft ansvar säger man att det har varit jättebra tidigare, och nu är man jätteorolig för att vi tar bort ansvaret därför att 91 procent inte fick några möten. Jag skulle vara väldigt orolig om det var tvärtom, att det var att 91 procent fick möten som man ville ändra. Det är en viss skillnad i hur man diskuterar den här frågan. Sedan hänvisar man till andra länder och talar om att där har arbetsgivarna ansvaret. Ja, men de har också det totala ekonomiska ansvaret, exempelvis i Nederländerna. Vi vill väl inte flytta över så att arbetsgivarna ska ta ansvar för ekonomin när vi säger att vi ska ha allmän sjukförsäkring? Debatten är så spretig att man nästan häpnar när man lyssnar till den. Det man skulle kunna tänka sig hade varit tillagt till utskottets ställningstagande - man kan vara lite självkritisk här - är att man borde prata lite mer om företagshälsovårdens funktion, därför att den är nästa steg som är eftersatt, vilket alla är överens om, och det är kopplingen här. Jag kan ta ett exempel från Göteborg för några år sedan, där man tyckte att primärvården var så dålig att SKF startade en egen vårdcentral för att deras anställda skulle ha vården lätt tillgänglig och få vård i tid. Det fungerade alldeles ypperligt, särskilt som de hade många utländska anställda som jobbade, som normalt har större utslagningsfrekvens. Det finns alltså positiva inslag där arbetsgivare tar sitt ansvar. Något som jag också skulle vilja lyfta fram, som är lite märkligt är följande: Jag förstår inte riktigt vart man vill komma. Det är uppenbart att det har varit sådana brister i uppföljningen beträffande hur Försäkringskassan har kontaktat arbetsgivarna trots att ansvaret finns. Då kommer den massiva, får man väl säga, kritiken från Riksrevisionsverket, och så förutsätter de som normalt sett är myndighetskramare att myndigheterna är lomhörda och måste ha någon som pekar dem i ryggen hela tiden och talar om hur de ska styra i direktiv. Jag tror faktiskt att Curt Malmborg med flera är lyhörda för kritiken. Finns det riktig kritik så kommer man att åtgärda detta. Nu genomför man en jättestor omorganisation, som det inte har pratats om här, där man utser 3 000 särskilda sekreterare eller coacher, som man säger, för att följa fall som är långa och svåra. Det är ju jättebra. Man gör en omorganisation där man kopplar ihop lokalisering med arbetsförmedlingarna, vilket är jättebra. Man har alltså lyssnat på kritiken, och man är på väg åt rätt håll. Då kan man säga att man vill ännu mera och så vidare, men jag tycker att någonstans måste man anmäla sig för att diskutera den situation som har varit och som man har ansvar för, och dessutom den som nu föreligger. Sedan kan vi företrädare för alliansen säga att vi gör det och det och tror på det och det. Men diskussionen har inte handlat om vad rapporten handlar om, utan har dragit ut över en timme med diskussion om något som detta inte handlar om. Det är klart att vi kan ägna kammartid åt det, men jag tror inte att de som kommer efter oss är så nöjda med det. Jag tycker att vi framgent ska skärpa oss lite grann när det gäller att diskutera sakligt innehåll. Sedan är det fritt fram för var och en att framföra sina uppfattningar, men lite mer stringenta ska vi nog vara i det här utskottet, annars svämmar det över. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 103 Marianne Watz (M)
Fru talman! I sin motion angående Försäkringskassans kontakter med arbetsgivare säger Socialdemokraterna att regeringens förslag förvärrar problemen. Den enskilde lämnas i sticket, säger Socialdemokraterna. Håller man sig till fakta kan man konstatera att vi har en myndighet, Försäkringskassan, som ansvarar för att utveckla rutiner och säkerställa komplett beslutsunderlag. Arbetsgivaren ska även fortsättningsvis lämna de upplysningar som behövs till Försäkringskassan för att behovet av rehabilitering ska kunna klarläggas. Arbetsgivaren har enligt arbetsmiljölagen fortfarande ansvaret för att vidta de åtgärder som behövs inom verksamheten för en effektiv rehabilitering. Hur kan Socialdemokraterna få detta till att individen lämnas i sticket? Beträffande avskaffandet av arbetsgivarens skyldighet att göra rehabiliteringsutredning framhöll man från Försäkringskassan under den offentliga utfrågning som vi hade i våras att detta skulle komma att göra det möjligt med ett avstämningsmöte tidigare under sjukskrivningsprocessen, och ju tidigare åtgärd desto mer värdefullt. Utskottet förutsätter i sitt betänkande att Försäkringskassan intensifierar sina ansträngningar för att åstadkomma detta. Utskottet förutsätter också att andra brister som påvisas i rapporten kommer att åtgärdas av Försäkringskassan. Den kommande rehabiliteringskedjan kommer här att betyda mycket. Det blir lägre ersättning för den som blir sjuk, säger Socialdemokraterna i sin motion. Fru talman! Efter ett års sjukskrivning med 80 procent finns möjlighet till förlängd sjukskrivning med 75 procent under 18 månader med möjlighet till fortsatt rehabilitering. Enligt nuvarande regler prövas den sjukskrivne senast efter ett år för sjukersättning, tidigare kallad förtidspension, och då faller ersättningen från 80 procent till 64 procent. Från 80 till 75 i stället för från 80 till 64 - det är inte lägre ersättning utan högre. Detta är två anmärkningsvärda påståenden från Socialdemokraterna, dels att den enskilde lämnas i sticket, dels att det blir lägre ersättning. Men, fru talman, det finns en tredje sak som förvånar i Socialdemokraternas motion, och det är att Socialdemokraterna talar om den oro regeringsförslagen innebär för alla med en redan tunn plånbok. Denna tunna plånbok är faktiskt s-märkt. De som hade de lägsta inkomsterna i Socialdemokraternas Sverige har haft EU:s hårdaste beskattning. Detta har regeringen ändrat på genom att införa jobbskattavdrag 1 och 2, som lättat på skattebördan för de lägre inkomstskikten. Det behövdes en borgerlig regering för att bekymra sig om den tunna plånboken och för att göra något åt den och för att göra nödvändiga förändringar på Försäkringskassans område. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 104 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Jag kan inte fatta att ni inte kan vara överens om någonting på den sidan! Precis för fyra minuter sedan var Lars Gustafsson uppe och sade att vi kanske skulle hålla oss till ämnet, och så går Marianne Watz upp och gör precis tvärtom. Hon började så vackert med att prata om vår motion, och jag kan förstå att Marianne Watz inte förstår att det är skillnad på om det är arbetsgivaren som har ansvaret för att göra rehabiliteringsinsatsen eller om det är Försäkringskassan. Jag kan förstå att ni inte tycker att det är någon skillnad, och därför kan jag tycka att er Schlingmann är bra, det vill säga att ni ska ut och göra tusen arbetsplatsbesök. Gör det! Och fråga arbetsgivarna och arbetskamraterna om det är någon skillnad om de utreder där eller om de skickar in papperna. Ska någon ringa Försäkringskassan och sedan ska någon annan skriva ned det och skicka tillbaka det och så? Är det någon skillnad med ert sätt att se på organisationen, eller borde den som har kunskapen kryssa för och skriva i med en gång? Här står det ju. De har haft det ansvaret många gånger, tror jag. Man har inte behövt någon rehabilitering, utan man har gjort det ändå, för man vet att ansvaret ligger där. Det var precis det som kom fram på hearingen när man tittar på företag i andra länder där arbetsgivarna har ett större ansvar. Det är viktigt. Om vi nu ska hålla oss till vad Försäkringskassan som myndighet har att göra, vad man har gjort och vad som är våra problem så var det faktiskt så - ni vill ju diskutera hur det var när vi hade regeringsansvaret - att vi bestämde oss för att halvera sjukfrånvaron. Det är ju ingen här som tycker att det är bra att människor är sjuka. Den halverades förra året. Vi var på god väg, och det rider ni på nu. Det kanske inte är så farligt, för det bästa är ju att människor blir friska och kommer åter. Det är en väldig skillnad på vem som har ansvaret. Vi tror på företagarna, och vi tror på arbetsorganisationerna. Ni däremot tror på en myndighet som fått jättemycket problem eftersom regeringen, när ni hade majoriteten, inte stöttade sin myndighet utan drog in pengarna och folk blev sjuka.

Anf. 105 Marianne Watz (M)
Fru talman! Jag har läst Socialdemokraternas motion. Där sägs att den enskilde lämnas i sticket, och det var det jag tog upp. Jag kan inte se att den enskilde lämnas i sticket, för vi har ju hela regelverket med arbetsmiljölagen där det sägs att arbetsgivarna ska ta sitt ansvar, och vi har Försäkringskassan som arbetar och naturligtvis hela tiden också kommer att förbättra sig. Vad gäller avstämningsmötena hade man ett mycket större antal avstämningsmöten år 2006 än 2005. Jag anser alltså inte att den enskilde är lämnad i sticket, vilket ni säger i er motion. Det är klart att vi vill att alla ska bli friska. Det är det som rehabiliteringskedjan också kommer att hjälpa till och stötta, alltså att man får pröva var man ligger och vad man kan göra. Den ska fokusera på det friska hos personen, inte på det som man inte kan göra, på det sjuka.

Anf. 106 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Nu behandlar vi inte rehabiliteringskedjan. Vi behandlar en rapport från Riksrevisionen om hur man behandlat arbetsgivarkontakterna på Försäkringskassan. Den andra frågan ska vi diskutera på fredag, men ni går ifrån problemet här. Hela den borgerliga majoriteten går ifrån problemet. Marianne Watz citerar vad vi skrivit i vår motion på grund av det Riksrevisionen säger. Det är de som säger att den enskilde lämnats i sticket, och det tar vi upp. De säger också att det inte finns några rutiner för hur man ska göra när man lägger över det hela på Försäkringskassan. Det är det vi skrivit om, och det är det vi klagar på. Sedan säger Marianne Watz att hon inte förstår vad vi skrivit och varför. Läs rapporten först, och sedan kan vi diskutera frågan! Kom inte med rehabkedjan nu, för den ska vi diskutera när den kommer upp. Vi har inte sett hur den ser ut. Ni har kanske, eller borde ha, större kännedom om den. Samtliga i Kommunförbundet, SKL, har klagat på den. De borgerliga politikerna i Göteborg har klagat på den. Ingen har sagt: Å, vilken bra rehabkedja som kommer! Det kommer vi att diskutera på fredag. (Applåder)

Anf. 107 Marianne Watz (M)
Fru talman! Jag vet inte riktigt om det var en fråga som jag skulle svara på eller om det mer var ett allmänt uttalande. Jag är inte den första som drar in rehabkedjan i debatten. Vi har talat om sådant som måste arbetas med inom Försäkringskassan, och jag tror att det arbetet kommer att stärkas. Jag har läst Socialdemokraternas motion och antar att de menar det som sägs i den. Det var de sakerna jag lyfte upp och kommenterade.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2008-03-26
Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 1, Voteringar: 3

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Arbetsgivarens ansvar för rehabiliteringsutredningar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sf4 yrkande 1 och 2007/08:Sf5 yrkande 1.
    • Reservation 1 (s, v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s099031
    m860011
    c24005
    fp180010
    kd20004
    v02002
    mp16102
    Totalt164120065
    Ledamöternas röster
  2. Skärpning av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf4 yrkande 2.
    • Reservation 2 (v)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (v)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s980032
    m850012
    c23006
    fp180010
    kd20004
    v02002
    mp17002
    Totalt26120068
    Ledamöternas röster
  3. Försäkringskassans rutiner för att inhämta information från arbetsgivare m.m.

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen avslår motion 2007/08:Sf5 yrkandena 2-4.
    • Reservation 3 (s, mp)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (s, mp)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    s099031
    m860011
    c23006
    fp180010
    kd20004
    v00193
    mp01702
    Totalt1471161967
    Ledamöternas röster
  4. Redogörelsen

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen lägger redogörelse 2007/08:RRS15 till handlingarna.