Förslag till riksdagen1986/87:11

Framställning / redogörelse 1986/87:11

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Förslag till riksdagen
1986/87:11

Riksdagens förvaltningskontors förslag

angående ändringar i ersättningsstadgan nm/87-

(1971:1197) för riksdagens ledamöter, m. m.

Förvaltningskontoret lägger fram ett förslag om ändringar i ersättningsstadgan
fyr riksdagens ledamöter. Förslaget gäller reglerna om arvode,
traktamente och reseförmåner. Det bygger på en översyn som utförts av
den av förvaltningsstyrelsen tillsatta kommittén för översyn av ersättningsstadgan.
I kommittén ingår riksdagsledamöterna John Johnsson (s),
ordf., Rolf Clarkson (m), Martin Olsson (c), Karin Ahrland (fp) och
Tommy Franzén (vpk). Kommittén har biträtts av förvaltningsdirektör
Gunnar Grenfors, kanslichef Lennart Persson, avdelningschef Börje Gustafsson
och föredragande Staffan Hansson. Kommittén fortsätter sitt arbete
med att se över pensionsbestämmelserna för riksdagsledamöterna.

Förslaget innehåller en del mindre materiella ändringar men är i huvudsak
av redaktionell natur eller innebär att redan gällande praxis lagfästs.
En följdändring föreslås i lagen (1984: 665) om arvoden m. m. för uppdrag
inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 april 1987.

Förvaltningskontorets förslag
1—3, 5, 6, 8 och 11 §§

Beträffande dessa paragrafer föreslås i huvudsak endast redaktionella ändringar.

Talmannen innefattas bland ledamöter vid tillämpning av ersättningsstadgan.

1 anslutning till 2 § bör nämnas att en ersättare för talmannen eller ett
statsråd uppbär arvode även vid uppehåll i tjänstgöringen, exempelvis
under sommaruppehållet, medan en tillfällig ersättare endast får ersättning
för tjänstgöringstiden. Tjänstgöringen för ersättare för talmannen eller ett
statsråd kan jämställas med en ordinarie ledamots tjänstgöring. För sådan
ersättare bör därför normalt gälla samma förmånsbestämmelser som för de
ordinarie riksdagsledamöterna, vilket bör komma till uttryck i lagtexten.

4 §

De vice talmännen samt ordförandena och vice ordförandena i utskotten

får utöver arvodet som ledamot ett särskilt arvode för år med 18000 kr., 1

1 Riksdagen 1986/87. 2 sami. Nr II

9900 kr. resp. 3400 kr. Dessa arvoden bör liksom ledamotsarvodet jus- Förs. 1986/87: 11
teras årligen. Det kan lämpligen göras genom att det särskilda arvodet,
som bör kallas tilläggsarvode, bestäms till viss andel av ledamotsarvodet.

En viss uppräkning är också befogad. Förvaltningskontoret föreslår att
arvodet bestäms för månad. För vice talman föreslås tolv procent, för
ordförande i utskott åtta procent och för vice ordförande i utskott fyra
procent av ledamotsarvodet.

Arvodet till ledamot och suppleant i utrikesnämnden regleras i paragrafens
andra stycke. Bestämmelsen bör överföras till lagen (1984:665) om
arvode m. m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

7 §

Bestämmelsen reglerar i första stycket frågan om traktamente till riksdagens
ledamöter under tid då riksmöte pågår. Det bör göras klart att samma
regel skall tillämpas vid sammanträde med riksdagsorgan i Stockholm eller
annan förrättning där under tid då riksdagen inte är samlad. Beträffande
uppehållet i samband med jul och nyår kodifieras den tillämpning som
redan gäller, att traktamentsersättning inte utgår under det uppehållet.

Den särskilda bestämmelsen om högre traktamente till ersättare de
första femton dagarna bör utgå. Ersättare bereds numera regelmässigt
bostad i riksdagens hus på samma ekonomiska villkor som gäller för
ordinarie ledamöter. För den händelse en tillfällig ersättare får vidkännas
högre kostnader för övernattning än som täcks av nattraktamentet bör
dock särskild ersättning härför kunna beviljas. 1 andra stycket föreslås en
bestämmelse härom.

9 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om minskning av traktamenten vid
frånvaro. Avdrag från traktamentet görs för närvarande med hälften från
och med den sextonde dagen. Efter nittio dagars frånvaro utgår inte något
traktamente. Bestämmelsen avser traktamentsersättningar enligt såväl 7
som 8 §§.

Riksdagstraktamentet skall kompensera för de merkostnader som uppkommer
för ledamöter och ersättare på grund av uppdraget i riksdagen.

Traktamentet är av praktiska skäl schabloniserat och även reglerna om
avdrag i samband med frånvaro från riksdagsarbetet har utformats från
denna utgångspunkt. Den nuvarande bestämmelsen bör bestå med den
jämkningen att dagtraktamentet bör bortfalla redan från första dagen vid
längre frånvaro än femton dagar.

10 §

Kostnadsersättningen till riksdagsledamot är avsedd för de omkostnader
uppdraget som ledamot medför, vilka inte täcks av utgående resekostnadsoch
traktamentsersättning.

För närvarande finns inte några bestämmelser om att kostnadsersätt- 2

ningen skall reduceras eller upphöra att utgå vid frånvaro. Att redan vid Förs. 1986/87: 11
kortare frånvaroperioder införa avdragsregler gällande kostnadsersättning
synes ej böra ske, främst av det skälet att de kostnader som ersättningen är
avsedd att täcka i många fall torde avse vissa fasta kostnader, vilka inte
påverkas av kortare frånvaro. Vid längre frånvaro är det dock inte troligt
att några fasta kostnader skall behöva kvarstå. I likhet med vad som gäller
för traktamente bör därför kostnadsersättningen upphöra vid sammanhängande
frånvaro, som överstiger 90 dagar. I övrigt innehåller förslaget i
denna del endast redaktionella justeringar. Det bör påpekas att bestämmelsen
om kostnadsersättningen med tillämpning av 1 § andra stycket gäller
även för ersättare.

13 8

I tillämpningsföreskrifterna till paragrafen har föreskrifter intagits om resetraktamenten
för riksdagens ledamöter vid deltagande i olika förrättningar
m. m. för riksdagens räkning. Av 13 § bör framgå att sådana föreskrifter
kan utfärdas av förvaltningskontoret och att en ledamot har rätt till traktamente
i samband med resa för uppdraget som riksdagsledamot.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 april 1987.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer förvaltningskontoret att riksdagen
antar de i bilagan framlagda förslagen till

1. lag om ändring i ersättningsstadgan (1971: 1197) för riksdagens
ledamöter,

2. lag om ändring i lagen (1984:665) om arvode m. m. för uppdrag
inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

I handläggningen av detta ärende har deltagit, förutom undertecknad
ordförande, riksdagsledamöterna Alf Wennerfors (m), Martin Olsson (c).

Rolf Clarkson (m), Birgit Friggebo (fp) och Tommy Franzén (vpk).

Stockholm den 28 januari 1987

RIKSDAGENS FÖRVALTNINGSKONTOR

Ingemund Bengtsson

Gunnar Grenfors

Reservation

Tommy Franzén (vpk) anser beträffande 4 § att arvodet bör bestämmas till

sex procent av ledamotsarvodet för ordförande i utskott och till två pro- 3

cent för vice ordförande i utskott.

Författningsförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i ersättningsstadgan (1971: 1197) för
riksdagens ledamöter1

Härigenom föreskrivs att 1-11 och 13 §§ ersättningsstadgan (1971:1197)
för riksdagens ledamöter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser

I §

Till ledamotskap av riksdagen är
knutna de ekonomiska förmåner
som anges i denna stadga. Förmånerna
utgår dock ej för tid då ledamot
är statsråd. Ej heller utgår förmånerna
för tid då ledamot av annat
skäl än offentligt uppdrag eller
sjukdom och annat laga förfall beviljats
ledighet under minst en månad
i följd.

För ersättare som utövar uppdrag
som riksdagsledamot gäller
samma bestämmelser som för ledamot
med de undantag som anges i 2
och 7 §§.

Bestämmelserna i 3-13 §§ äger
tillämpning på riksdagsledamot
från och med ingången av den månad,
då han skall taga plats i riksdagen,
till och med utgången av den
månad, då han upphör att vara ledamot,
dock ej för tid innan han
blev ledamot.

För ersättare tillämpas 3—13 §§
endast för tjänstgöringstiden. Riksdagens
förvaltningsstyrelse får
dock, då så prövas skäligt, besluta
att bestämmelserna helt eller delvis
skall tillämpas även för tid därutöver.

En ledamot av riksdagen är berättigad
till ekonomiska förmåner
enligt denna stadga. Förmånerna
utgår inte för tid då en ledamot är
statsråd. Ej heller utgår förmånerna
för tid då en ledamot av annat skäl
än offentligt uppdrag eller sjukdom
och annat laga förfall beviljats ledighet
under minst en månad i följd.

För ersättare som utövar uppdrag
som riksdagsledamot gäller
samma bestämmelser som för ledamot,
såvida inte annat föreskrivs.

Bestämmelserna i 3-13 §§ tilllämpas
från och med den dag då
ledamoten tar plats i riksdagen, till
och med utgången av den månad,
då mandatet upphör.

För den som ersätter annan ledamot
än talmannen eller ett statsråd
tillämpas 3-13 §§ endast för tjänstgöringstiden.

Riksdagens förvaltningskontor
får, då särskilda skäl föreligger, besluta
att bestämmelserna i 3—13 §§
helt eller delvis skall tillämpas för
ersättare även för tid utöver tjänstgöringstiden.

Pension enligt denna stadga utgår från och med den dag, då rätten att
upphöra pension inträder, till och med den dag, då en månad förflutit efter
pensionstagarens död, eller, om pensionsrätten upphör av annan anled 1

Stadgan omtryckt 1980:870.

Förs. 1986/87: 11

Bilaga

4

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ning, till och med utgången av den månad, varunder rätten upphört. Den
som är ledamot av riksdagen kan inte samtidigt uppbära egenpension enligt
denna stadga.

Arvode

3 §2

Arvode skall betalas med ett belopp
per månad som motsvarar den
genomsnittliga lönen för tjänster
som byråchefer vid statliga myndigheter
och som rådmän, hovrättsråd
och kammarrättsråd. Riksdagens
förvaltningskontor skall årligen beräkna
arvodet för tiden den 1 oktober-den
30 september.

Talmannen skall erhålla ett arvode
som motsvarar lönen till statsministern.

Ledamotsarvode betalas med ett
belopp för månad som motsvarar
den genomsnittliga lönen för tjänster
som byråchefer vid statliga
myndigheter och som rådmän, hovrättsråd
och kammarrättsråd. Riksdagens
förvaltningskontor beräknar
årligen arvodet för tiden den 1
oktober-den 30 september.

Talmannen erhåller ett arvode
som motsvarar lönen till statsministern.

Vid tillämpning av lagen (1962: 381) om allmän försäkring skall arvodet
anses som inkomst av anställning och ledamot anses som arbetstagare.

4 §3

Särskilt arvode skall för år utgå
till vice talman med 18000 kronor,
till ordförande i utskott med 9900
kronor och till vice ordförande i utskott
med 3 400 kronor.

Ledamot och suppleant i utrikesnämnden
erhåller särskilt arvode
för sammanträdesdag (sammanträdesarvode)
under tid då riksmöte ej
pågår med belopp som fastställs av
riksdagens fövaltningskontor.

Tilläggsarvode betalas för månad
till vice talman med 12 procent,
till ordförande i utskott med 8 procent
och till vice ordförande i utskott
med 4 procent av ledamotsarvodet.

Sjukpenning eller föräldrapenning,
som tillkommer ledamot,
skall uppbäras i den ordning som
anges i 3 kap. 16 § andra stycket
lagen (1962:381) om allmän försäkring
(arbetsgivarinträde).

Beviljas ledamot ledighet under
mer än femton dagar i följd av annat
skäl än offentligt uppdrag eller sjukdom
och annat laga förfall, skall avdrag
göras från arvodet med två
tredjedelar från och med den sextonde
dagen.

Sjukpenning och föräldrapenning
över garantinivån, som tillkommer
ledamot, uppbärs i den ordning
som anges i 3 kap. 16 § andra
stycket lagen (1962: 381) om allmän
försäkring (arbetsgivarinträde).

6 §

Beviljas en ledamot ledighet under
mer än femton dagar i följd av
annat skäl än offentligt uppdrag eller
sjukdom och annat laga förfall,
görs avdrag från arvodet med två
tredjedelar från och med den sextonde
dagen.

Förs. 1986/87: 11

Bilaga

2 Senaste lydelse 1984:975.

3 Senaste lydelse 1985: 1069.

5

Nuvarande lydelse
Traktamente

Ledamot som är bosatt utanför
ett område, som begränsas av en
cirkel med 70 kilometers radie och
med riksdagshuset som medelpunkt,
får för tid då riksmöte pågår
traktamente, beräknat efter sammanlagda
lägsta beloppen för natt
resp. dag som enligt allmänt reseavtal
(ARA) utgår till tjänsteman.

Ersättare får dock för de första
femton dygnen av varje tjänstgöringsperiod
i stället traktamente
med det högsta belopp för natt
resp. dag som enligt ARA utgår till
tjänsteman.

Annan ledamot, som är bosatt
utanför ett område, som begränsas
av en cirkel med 15 kilometers radie
och med riksdagshuset som medelpunkt,
kan av riksdagens förvaltningsstyrelse
tillerkännas traktamente
med högst det belopp som
följer av 7 §.

Är ledamot frånvarande mer än
femton dagar i följd skall avdrag
göras frän traktamente med hälften
från och med den sextonde dagen.
Har från varon ej upphört efter nittio
dagar, skall något traktamente
ej längre utgå.

Föreslagen lydelse

§4

En ledamot som är bosatt utanför
ett område, som begränsas av en
cirkel med 70 kilometers radie och
med riksdagshuset som medelpunkt,
får för tid då riksmöte pågår
med undantag för uppehåll i samband
med jul och nyår, traktamente.
beräknat efter sammanlagda
lägsta beloppen för dag och natt
enligt det allmänna reseavtal, som
tillämpas för statliga tjänstemän.
Detsamma gäller vid sammanträde
eller annan förrättning för riksdagen
i Stockholm under tid då riksmöte
inte pågår.

Om en ersättare, som inte kan
beredas bostad i riksdagens hus,
har kostnader för övernattning som
överstiger nattraktamentet, kan
förvaltningskontoret bevilja särskild
ersättning härför.

§

En ledamot, som är bosatt utanför
ett område, som begränsas av
en cirkel med 15 kilometers radie
och med riksdagshuset som medelpunkt,
kan av riksdagens förvaltningskontor
tillerkännas traktamente
med högst det belopp som
föijer av 7 §.

§

Om en ledamot varit frånvarande
mer än femton dagar i följd upphör
traktamentet för dag från och med
den första dagen. Detsamma gäller
om en ledamot under frånvaro uppbär
annat dagtraktamente.

Vid frånvaro mer än femton dagar
i följd, minskas traktamentet
för natt till hälften från och med
den sextonde dagen.

Efter frånvaro mer än nittio dagar
i följd utgår inte längre något
traktamente.

Förs. 1986/87: 11

Bilaga

4 Senaste lydelse 1982: 119.

6

Nuvarande lydelse
Kostnadsersättning

Föreslagen lydelse

Förs. 1986/87: 11

Bilaga

10 §5

Kostnadsersättning utgår med
belopp motsvarande för år räknat
sjuttio procent av det vid årets ingång
gällande basbeloppet enligt
lagen om allmän försäkring.

Till en ledamot som ej är berättigad
till traktamente jämlikt 7 eller
8 § utgår kostnadsersättning med
belopp motsvarande helt basbelopp
beräknat enligt första stycket.

Till en ledamot betalas kostnadsersättning
för månad. Kostnadsersättning
utgör för år räknat för
ledamot som är berättigad till traktamente
70 procent av basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring och för annan ledamot
ett basbelopp.

Efter frånvaro mer än nittio dagar
i följd upphör kostnadsersättningen.

Talmannen är inte berättigad till kostnadsersättning.

Reseförmåner

11

Ledamot får anlita inrikes järnvägar
och statliga busslinjer på riksdagens
bekostnad. För utövande
av sitt uppdrag som riksdagsledamot
eller talman får ledamot dessutom
anlita inrikes flyglinjer på
riksdagens bekostnad.

I föreskrifter som meddelas enligt
27 § kan bestämmas, att ledamot
äger anlita även annat färdmedel
på riksdagens bekostnad.

Denna lag träder i kraft den 1 april

§

En ledamot är berättigad till ersättning
för resor inom Sverige
med järnvägar och statliga busslinjer.
Detsamma gäller för resor
med reguljära flyglinjer om resan
avser utövandet av uppdraget som
riksdagsledamot.

§

Riksdagens förvaltningskontor
kan bestämma enligt 27 §, att ledamot
på riksdagens bekostnad får
anlita annat färdmedel än som
anges i 11 § och att ledamot äger
åtnjuta traktamente vid resa med
anledning av uppdraget som riksdagsledamot.

1987.

5 Senaste lydelse 1984:975.

7

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984: 665) om arvoden m. m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ

Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1984:665) om arvoden m.m. för
uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ skall införas en ny
punkt, 8, av nedan angivna lydelse.

8. Utrikesnämnden
Ledamot och suppleant: Sammanträdesarvode enligt 2 § under tid då
riksmöte inte pågår.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1987.

Förs. 1986/87: 11

Bilaga

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987

8