Till innehåll på sidan

Riksrevisionens styrelses redogörelse angående Sänkta socialavgifter

Framställning / redogörelse 2008/09:RRS9

bereds i utskott

Inlämnat av
Riksrevisionens styrelse
Tilldelat
Socialförsäkringsutskottet

Händelser

Inlämning
2008-12-01
Registrering
2008-12-03
Inlämning
2008-12-03
Bordläggning
2008-12-03
Hänvisning
2008-12-04
Motionstid slutar
2008-12-18
DOC

Redogörelse till riksdagen

2008/09:RRS9

Riksrevisionens styrelses redogörelse angående Sänkta socialavgifter

Sammanfattning

Riksrevisionen har granskat om en nedsättning av socialavgifterna är ett effektivt medel för att öka sysselsättningen. Resultatet av granskningen presenteras i rapporten Sänkta socialavgifter — för vem och till vilket pris? (RiR 2008:16). Riksrevisionens styrelse har beslutat att slutsatserna från denna granskning ska överlämnas i form av en redogörelse till riksdagen.

Av granskningen framgår att såväl forskning som de utvärderingar som genomförts av Riksrevisionen av några olika former av nedsättningar av socialavgifter visar att effekterna på sysselsättning och nyföretagande är obetydliga och att dödviktseffekterna är stora. Det finns således starka indikationer på att nedsatta socialavgifter inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att öka till exempel sysselsättningen. Vad gäller nedsättningar riktade till ungdomar är emellertid effekterna otillräckligt utvärderade.

Styrelsen anser att Riksrevisionens iakttagelser i granskningen är väsentliga. Förslagen att avveckla den regionala nedsättningen av socialavgifterna och att utvärdera nedsättningen för ungdomar bör, enligt styrelsen, utgöra en utgångspunkt för vidare diskussion i riksdagen. En nedsättning av socialavgifterna kan emellertid ha andra syften än att öka sysselsättningen. Enligt styrelsens mening bör regeringen i de fall den föreslår en nedsättning av socialavgifterna tydliggöra målen med nedsättningen.

Innehållsförteckning

Sammanfattning1

Innehållsförteckning2

Styrelsens redogörelse3

Riksrevisionens granskning4

Granskningens syfte, avgränsning och revisionsfråga4

Forskningsresultat5

Tidigare utvärderingar5

Den regionala nedsättningen – små effekter på sysselsättning, företagande och service6

1997 års nedsättning – obetydliga sysselsättningseffekter7

Nedsättning av socialavgifter för ungdomar – små sysselsättningseffekter7

Riksrevisionens övergripande slutsatser och rekommendationer8

Styrelsens överväganden9

Styrelsens redogörelse

Riksrevisionens styrelse överlämnar denna redogörelse till riksdagen.

Stockholm den 19 november 2008

På Riksrevisionens styrelses vägnar

Tommy Waidelich

Göran Arnell

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tommy Waidelich (s), Tobias Krantz (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Agneta Lundberg (s), Ewa Thalén Finné (m), Alf Eriksson (s), Per Rosengren (v), Björn Hamilton (m), Margareta Andersson( c), Helena Hillar Rosenqvist (mp) och Torsten Lindström (kd).

Riksrevisionens granskning

Rikskrevisionen har granskat om en nedsättning av socialavgifterna är ett effektivt medel för att öka sysselsättningen. Resultatet av granskningen presenteras i rapporten Sänkta socialavgifter — för vem och till vilket pris? (RiR 2008:16).

Under den senaste tioårsperioden har det i huvudsak genomförts tre stora nedsättningar av socialavgifterna som syftar till att öka eller bibehålla efterfrågan på arbetskraft. Det rör sig om den generella nedsättning av socialavgifterna med inriktning mot små företag som infördes den 1 januari 1997 (i fortsättningen benämnd 1997 års nedsättning), den nedsättning av socialavgifterna som riktas mot stödområde A som infördes den 1 januari 2002 (i fortsättningen benämnd den regionala nedsättningen) samt den nedsättning som infördes den 1 juli 2007 och som riktas mot ungdomar som fyllt 18 men inte 25 år (i fortsättningen benämnd nedsättningen för ungdomar).

För staten innebär dessa tre nedsättningar av socialavgifterna ett inkomstbortfall på cirka 15 miljarder kronor brutto per år. Samtidigt visar de få utvärderingar som genomförts av några olika former av nedsättningar av socialavgifter att sysselsättningseffekterna är obetydliga. Det finns således starka indikationer på att nedsatta socialavgifter inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att öka sysselsättningen.

Regeringen har uttryckt sin skepsis mot generella nedsättningar av socialavgifterna och menar att dessa är kostsamma och att de på lång sikt tenderar att leda till högre löner och därmed har begränsade effekter på sysselsättningen. Riktade sänkningar av arbetsgivaravgifter tenderar däremot i mindre utsträckning att leda till övervältring i högre löner. Enligt regeringen kan därför förändringar i arbetsgivaravgifterna riktade till vissa sektorer eller typer av arbetskraft ha en mer varaktig effekt på sysselsättningen (prop. 2006/07:100).

Granskningens syfte, avgränsning och revisionsfråga

Syftet med granskningen var främst att analysera om en nedsättning av socialavgifterna är ett effektivt medel för att öka sysselsättningen. Den regionala nedsättningen syftar emellertid främst till att stimulera småföretagandet och bidra till en god service. Även effekterna av denna nedsättning har analyserats.

Den övergripande revisionsfrågan var:

Är nedsättningar av socialavgifter ett effektivt medel för att öka sysselsättningen?

För att kunna besvara huvudfrågan användes följande delfrågor:

  • Vilka effekter på sysselsättning, företagande och service har den regionala nedsättningen?

  • Vilka sysselsättningseffekter och vilken kostnadseffektivitet har 1997 års nedsättning av socialavgifter haft?

  • Vilka effekter har nedsättningen av socialavgifterna för ungdomar?

Regeringen är granskningsobjekt.

Forskningsresultat

Sänkta socialavgifter innebär att arbetskraftskostnaderna initialt faller, vilket borde stimulera arbetskraftsefterfrågan med högre sysselsättning och lägre arbetslöshet som följd. Av granskningsrapporten framgår vidare att empiriskt inriktade studier visar att en sänkning av socialavgifterna på mycket kort sikt tillfaller arbetsgivarna och därmed innebär incitament att nyanställa personal. På medellång sikt förefaller en sådan sänkning fördelas på såväl arbetsgivarna i form av minskade kostnader för arbetskraften som på löntagarna i form av högre löner. På lång sikt är det emellertid mycket som talar för att en sänkning av socialavgifterna i första hand innebär ökade löner för arbetstagarna, och därmed påverkas inte sysselsättningen.

Tidigare utvärderingar

Det har genomförts relativt få utvärderingar av nedsättningar av socialavgifterna i Sverige. År 1989 presenterades emellertid en analys1 av den sänkning av arbetsgivaravgifterna som genomfördes i Norrbotten den 1 januari 1984. Bakgrunden var den höga arbetslösheten i gruv- och stålindustrin. Sysselsättningseffekten i Norrbotten utvärderades genom en jämförelse med utvecklingen i ett ”kontrollområde” som utgjordes av Västerbotten och Jämtland. Studiens resultat visade ingen skillnad i sysselsättningsökning mellan Norrbotten och Västerbotten/Jämtland.

Även utländska utvärderingar är få. Ett undantag är den utvärdering som gjordes i Finland av försöket att 2003–2004 slopa socialskyddsavgiften i syfte att utreda effekten på sysselsättningen. Försöket innebar att totalt 20 kommuner i norra Lappland och skärgården undantogs från socialskyddsavgiften. Dessa kommuner jämfördes med så snarlika kommuner som möjligt i syfte att se hur nedsättningen påverkade sysselsättningen och lönenivån. I utvärderingsrapporten konstateras att det inte finns någon statistisk säkerställd skillnad i förändring av sysselsättningen bland företagen i de två olika områdena.

Den regionala nedsättningen – små effekter på sysselsättning, företagande och service

Den regionala nedsättningen av socialavgifterna innebär i korthet att arbetsgiare får göra ett särskilt avdrag med 10 procent på ett avgiftsunderlag på 852000 kronor. Syftet med stödet är i första hand att stimulera småföretagande. Men stödet syftar även till att bidra till en god service. Nedsättningen innebär ett inkomstbortfall för staten på cirka 600 miljoner kronor brutto per år.

Ett vanligt resultat i samband med empiriska analyser av sänkta socialavgifter är att generella nedsättningar i betydande grad på lång sikt leder till löneökningar för de anställda och därmed högre kostnader för företagen. Sysselsättningseffekten blir i sådana fall marginell. Den regionala nedsättningen är emellertid inte generell eftersom den är inriktad mot ett geografiskt avgränsat område. En tänkbar möjlighet skulle därmed kunna vara att löneökningarna i samband med denna nedsättning inte påverkades speciellt mycket. Nedsättningen skulle i så fall påverka sysselsättningen positivt.

Av granskningsrapporten framgår emellertid att så inte är fallet. Det har inte gått att påvisa några sysselsättningseffekter av den regionala nedsättningen. Nedsättningen har i stället snabbt lett till ökade löner. Resultaten ligger därmed i linje med tidigare utvärderingar av regionala nedsättningar av socialavgifter i Sverige och Finland.

Syftet med nedsättningen är emellertid i första hand att stimulera småföretagande. Enligt granskningen har den regionala nedsättningen haft en svag positiv effekt på nyföretagandet. Nedsättningens påverkan på nettoföretagandet (det vill säga skillnaden mellan nystartade företag och avslutade företag) är dock inte statistiskt säkerställd.

Ett annat syfte med den regionala nedsättningen är att den ska bidra till god service. Den analys som genomförts pekar dock på att eventuella förändringar på servicenivån är marginella. Riksrevisionens samlade bedömning i granskningsrapporten är att den regionala nedsättningen inte har gett några sysselsättningseffekter och inte lett till någon förändring av servicenivån. Nedsättningen har inte heller påverkat företagandet i nämnvärd omfattning. Riksrevisionen konstaterar därmed att även riktade nedsättningar av socialavgifter har begränsade effekter. Riksrevisionens uppfattning är att den regionala nedsättningen är förknippad med en mycket låg grad av träffsäkerhet inom väsentliga områden som småföretagande, service och sysselsättning.

Riksrevisionen tar i rapporten inte ställning till behovet av stöd till småföretagande och service inom stödområde A. Anses sådana former av stöd angelägna bör de dock, enligt Riksrevisionens mening, få en annan konstruktion än den som tillämpas i dag. Den regionala nedsättningen är inte en kostnadseffektiv åtgärd för att påverka vare sig småföretagande, service eller sysselsättning.

1997 års nedsättning – obetydliga sysselsättningseffekter

Stödet innebar kortfattat att arbetsgivare fick göra ett särskilt avdrag med 5 procent på ett avgiftsunderlag på 600 000 kronor (senare 852 000 kronor och 741 600 kronor). Nedsättningen var koncentrerad till små företag och syftade till att stimulera nyanställning och uppmuntra nyföretagande. Stödet innebar ett inkomstbortfall på cirka 5–6,5 miljarder kronor brutto per år för staten. Nedsättningen avskaffades av den nuvarande regeringen och upphörde att gälla vid utgången av 2007.

Konstruktionen av 1997 års nedsättning och den regionala nedsättningen är snarlika. Detta innebär att det är möjligt att dra kvalitativa slutsatser genom att göra en analogi med de slutsatser som kan dras av sysselsättningseffekterna för den regionala nedsättningen. Den ovan redovisade beräkningen av sysselsättningseffekterna av den regionala nedsättningen visar inte på någon ökning av sysselsättningen. I granskningsrapporten dras därmed slutsatsen att det inte är sannolikt att 1997 års nedsättning lett till några sysselsättningseffekter.

Riksrevisionen har dessutom gjort egna beräkningar som pekar på begränsade sysselsättningseffekter. Beräkningarna visar på en sysselsättningseffekt på cirka 2 500 personer, eller drygt 1 procent av sysselsättningen i berörda företag. Enligt Riksrevisionens beräkningar kostade varje skapad anställning 2,4 miljoner kronor brutto. Riksrevisionens samlade bedömning av 1997 års nedsättning av socialavgifterna är att den gav en mycket begränsad sysselsättningseffekt. Kostnaden per skapat arbetstillfälle blev extremt hög.

Nedsättning av socialavgifter för ungdomar – små sysselsättningseffekter

Nedsättningen innebär att socialavgifterna, med undantag för ålderspensionsavgiften, halveras. Inkomstbortfallet för staten är cirka 10 miljarder kronor brutto per år. Riksrevisionen har gjort en partiell analys av nedsättningen för personer som fyllt 18 men inte 25 år med avseende på sysselsättningseffekterna. Enligt analysen kan nedsättningen för unga antas ge en sysselsättningseffekt på cirka 12 100 personer, eller cirka 2,8 procent av antalet anställda i åldersgruppen. Detta innebär att varje skapat arbetstillfälle kostar brutto cirka 900 000 kronor.

Den offentligfinansiella nettoeffekten per nyskapat arbetstillfälle uppgår till närmare 650 000 kronor. Det kan jämföras med att den årliga statliga bruttokostnaden för ett nystartsjobb kan beräknas uppgå till 75 000 kronor och till cirka 270 000 kronor för en arbetsmarknadsutbildning.

Sysselsättningseffekten kan antas gälla på kort eller medellång sikt. På lång sikt finns det skäl att anta att en nedsättning av socialavgifterna leder till motsvarande löneökning och att sysselsättningen därmed inte påverkas. Samtidigt är det tänkbart att efterfrågan på ungdomar kan vara mer känslig än för övriga grupper och att fördelningen av nedsättningen mellan arbetsgivare och löntagare kan vara annorlunda. Ett osäkerhetsmoment är att det inte finns någon empiri kring detta och inte heller kring löneelasticitet för ungdomar. Beräkningarna är därför förenade med viss osäkerhet.

Riksrevisionens övergripande slutsatser och rekommendationer

Socialavgifterna har under årens lopp varit föremål för frekventa förändringar. I merparten av fallen har avgifterna höjts för att finansiera ambitionshöjningar vad gäller till exempel nivån på pensionerna. Vid ett antal tillfällen har avgifterna också sänkts med det i många fall tydliga syftet att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Samtidigt visar forskning och de få utvärderingar som genomförts av några olika former av nedsättningar av socialavgifter att sysselsättningseffekterna är obetydliga och att dödviktseffekterna är stora. Det finns således starka indikationer på att nedsatta socialavgifter inte är en kostnadseffektiv åtgärd för att öka till exempel sysselsättningen.

Riksrevisionens granskning av ett urval nedsättningar av socialavgifterna som genomförts under den senaste tioårsperioden och som syftat till att öka eller bibehålla efterfrågan på arbetskraft bekräftar i åtminstone två av fallen, tidiga teoretiska och empiriska studier.

Riksrevisionens övergripande bedömning är att nedsättningen av socialavgifterna i framför allt två av de studerade fallen inte förefaller vara en effektiv åtgärd för att påverka sysselsättningen. Beräkningarna vad gäller nedsättning för ungdomar är dock förenade med viss osäkerhet. Det är därför viktigt att den formen av nedsättning utvärderas ytterligare.

Rekommendationer

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att göra följande:

  • Föreslå riksdagen att den regionala nedsättningen av socialavgifter avvecklas.

  • Skyndsamt utvärdera nedsättningen av socialavgifter för personer som fyllt 18 men inte 25 år.

Styrelsens överväganden

Riksrevisionens styrelse finner att slutsatserna av den granskning som Rikrevisionen har redovisat i granskningsrapporten Sänkta socialavgifter — för vem och till vilket pris? (RiR 2008:16) bör överlämnas till riksdagen i form av en redogörelse.

Riksrevisionen gör i rapporten bedömningen att den nuvarande regionala nedsättningen av socialavgifterna innebär ett inkomstbortfall för staten på cirka 600 miljoner kronor brutto per år. Syftet med stödet är i första hand att stimulera småföretagande. Men stödet syftar även till att bidra till en god service. Det har emellertid inte gått att påvisa några sysselsättningseffekter av den regionala nedsättningen. Nedsättningen har inte heller påverkat företagandet eller servicen i nämnvärd omfattning.

Riksrevisionens samlade bedömning av 1997 års nedsättning av socialavgifterna är att den gav en mycket begränsad sysselsättningseffekt. Kostnaden per skapat arbetstillfälle blev extremt hög. Enligt Riksrevisionens beräkningar kostade varje skapad anställning 2,4 miljoner kronor brutto. Nedsättningen avskaffades av den nuvarande regeringen och upphörde att gälla vid utgången av 2007.

Riksrevisionen gör i rapporten bedömningen att kostnaderna för staten varit betydliga för den genomförda nedsättningen av socialavgifterna för ungdomar. Inkomstbortfallet för staten är cirka 10 miljarder kronor brutto per år. Enligt analysen kan nedsättningen för unga antas ge en sysselsättningseffekt på cirka 12 100 personer, eller cirka 2,8 procent av antalet anställda i åldersgruppen. Detta innebär att varje skapat arbetstillfälle kostar brutto cirka 900000 kronor. Den offentligfinansiella nettoeffekten per nyskapat arbetstillfälle uppgår till närmare 650 000 kronor.

Styrelsen anser att Riksrevisionens iakttagelser i granskningen är väsentliga. Förslagen att avveckla den regionala nedsättningen av socialavgifterna och att utvärdera nedsättningen för ungdomar bör, enligt styrelsen, utgöra en utgångspunkt för vidare diskussion i riksdagen. En nedsättning av socialavgifterna kan emellertid ha andra syften än att öka sysselsättningen. Enligt styrelsens mening bör regeringen i de fall den föreslår en nedsättning av socialavgifterna tydliggöra målen med nedsättningen.

Elanders, Vällingby 2008

[1]

Bohm och Lind (1989).

Följdmotioner (1)

Behandlas i betänkande (1)