Det kommande arbetet med konventionen om förbud mot kärnvapen
Interpellation 2018/19:28 av Hans Wallmark (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-01-30
- Överlämnad
- 2019-01-31
- Anmäld
- 2019-02-01
- Svarsdatum
- 2019-02-12
- Besvarad
- 2019-02-12
- Sista svarsdatum
- 2019-02-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
Under den förra rödgröna regeringen deltog Sverige i den multilaterala förhandlingsprocess som i juli 2017 ledde till ett godkännande av en konvention som förbjuder kärnvapen (kärnvapenförbudskonventionen). Sverige röstade ja till konventionen.
I den nationella röstförklaringen menade Sverige att den antagna texten i vissa avseenden inte tillgodosåg svenska önskemål. Sverige förklarade att konventionen skulle bli föremål för regeringens fortsatta överväganden.
Förutom att Moderaterna var kritiska till själva konventionen var vi också kritiska till att det inte skedde några konsultationer med de partier som ingår i försvarsuppgörelsen om den nämnda resolutionen och dess möjliga konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik.
Den 23 oktober 2017 beslöt den rödgröna regeringen att utse ambassadör Lars-Erik Lundin, med mångårig erfarenhet av svensk och europeisk säkerhetspolitik, att analysera konventionen om ett kärnvapenförbud.
Syftet var enligt pressmeddelandet att analysera konventionens innebörd och de konsekvenser ett svenskt tillträde till konventionen kunde få för bland annat svensk nedrustnings- och icke-spridningspolitik, konventionens relation till andra relevanta konventioner och avtal, inklusive icke-spridningsfördraget NPT, provstoppsavtalet CTBT och EU-fördragen, samt Sveriges samlade bi- och multilaterala säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten.
Den 18 januari redovisade ambassadör Lars-Erik Lundin utredningen om konsekvenserna av ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen. Utredarens sammanvägda bedömning av konsekvenserna för Sverige leder till slutsatsen att Sverige varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form. Utredningen har nu skickats på remiss.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:
Hur ser tidsplanen ut för det kommande arbetet med utredningen?
Debatt
(12 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2018/19:28
Webb-tv: Det kommande arbetet med konventionen om förbud mot kärnvapen
Dokument från debatten
- Tisdag den 12 februari 2019Kammarens föredragningslistor 2018/19:51
Protokoll från debatten
Anf. 1 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Vilket nöje att få inleda den första interpellationsdebatten med mina gamla kamrater Hans Wallmark och Allan Widman. Det ska bli ett sant nöje.
Allan Widman har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att regeringen så snabbt som möjligt ska ta ställning till om Sverige ska tillträda eller underteckna konventionen om förbud mot kärnvapen. Hans Wallmark har frågat mig hur tidsplanen ser ut för det kommande arbetet med Lars-Erik Lundins utredning. Jag väljer att besvara interpellationerna i ett sammanhang.
Kärnvapen är det enskilt största hotet mot mänskligheten, och ett enda nedslag skulle få katastrofala humanitära konsekvenser. Vapnets fortsatta existens är ett misslyckande för det internationella samfundet. Tack vare diplomatiska ansträngningar har kalla krigets omfattande kärnvapenarsenal till stora delar rustats ned, men hoten kvarstår och många arsenaler moderniseras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vår säkerhet främjas av färre kärnvapenländer och färre kärnvapen. Regeringen arbetar med såväl diplomatiska som politiska kontakter samt teknisk expertis för att Sverige ska ha kvar sin framträdande roll i nedrustningsfrågorna, inte minst inför översynskonferensen av nedrustnings- och icke-spridningsavtalet NPT våren 2020.
Den 18 januari överlämnade utredaren, ambassadör Lars-Erik Lundin, sin rapport om konsekvenserna av ett svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen.
I enlighet med sina direktiv redogör Lundin för konsekvenserna av Sveriges nedrustnings- och icke-spridningspolitik, säkerhets- och försvarspolitiska samarbeten samt rättsliga förutsättningar för svensk efterlevnad av konventionen.
Lundins rapport har gått ut på remiss till 19 myndigheter och organisationer. Därutöver finns det möjlighet för andra organisationer att inkomma med synpunkter.
Det breda remissförfarandet ska ses mot bakgrund av regeringens strävan att säkerställa en allsidig belysning av denna komplexa fråga.
Remisstiden går ut den 26 april. Därefter blir det aktuellt för regeringen att ta ställning.
Anf. 2 Allan Widman (L)
Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret på min interpellation! Tillåt mig att inleda med att gratulera utrikesministern till att hon är tillbaka i samma befattning som före valet den 9 september i höstas.
Jag delar visionen om en kärnvapenfri värld, men det är klart att det måste åstadkommas genom ömsesidigt förtroende, tillit och i balans mellan de olika länder som innehar kärnvapen. Att vissa länder, till exempel de västerländska demokratierna, skulle gå i förväg är något som åtminstone undertecknad oroar sig för. Det måste ske med samtidighet, transparens och ömsesidighet.
Fru talman! Jag har läst ambassadör Lars-Erik Lundins utredning om kärnvapenkonventionen. Under mina 17 år i riksdagen har jag nog aldrig sett en utredare så tydligt rekommendera ett nej till ett svenskt tillträde till den här konventionen. Enligt Lars-Erik Lundin underminerar man nedrustnings- och icke-spridningsavtalet NPT. Det handlar också om de svårigheter som ett tillträde för Sveriges del skulle innebära när det gäller våra säkerhetspolitiska samarbeten.
Det är min bedömning att det är högst osannolikt att regeringen i slutändan skulle föreslå ett tillträde till konventionen. Det skulle vara direkt uppseendeväckande med tanke på det tydliga nej som Lundin levererar.
Nu hänvisar utrikesministern till den sedvanliga remissomgången, och den har nu påbörjats. Jag kan konstatera, fru talman, att det inte är alla utredningar som berör UD:s arbetsområde som blir föremål för remiss. Således har under de senaste åren både Tomas Bertelman och ambassadör Krister Bringéus utrett Sveriges säkerhetspolitiska samarbeten. Mig veterligen gick ingen av dessa utredningar ut på remiss.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ett annat tydligt exempel är erkännandet av Palestina. Det föregicks över huvud taget inte av någon utredning, av någon remissomgång eller för den delen av någon förankring i riksdagen. Då gick det utmärkt för regeringen att fatta beslut ganska omgående.
Genom att förslaget nu går ut på remiss och eventuellt sedan blir föremål för ytterligare beredning utsträcks nu den tid av osäkerhet som har uppstått i våra närmaste vänners ögon.
Det, fru talman, är någonting som åtminstone undertecknad tycker är tråkigt för våra säkerhetspolitiska relationer.
Anf. 3 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Jag har genom åren kommit att uppskatta utrikesminister Margot Wallström som en kär person att träta med, och det här ska nog inte bli något undantag. Dock vet jag att kollegan Allan Widman brukar hälsa de nygamla ministrarna välkomna till kammaren. Han gjorde så med Peter Hultqvist, och då vill jag även den här gången understryka att jag varken hälsar välkommen eller beklagar. Det här är inte min regering, och jag har på intet sätt möjliggjort att den har blivit vald.
När det gäller de frågor som utrikesministern har att besvara ska jag använda mig av anekdotisk bevisföring, fru talman.
Jag var på ett seminarium med rätt många internationella gäster för ett par veckor sedan. Då ställdes frågan: Men vad tycker Sverige egentligen om detta med kärnvapenförbudet, NPT? Det blev då alldeles tyst i rummet. Alla vred på sig och tittade på varandra och sa: Men vad tycker Sverige egentligen? Det är det, precis som Allan Widman underströk, som är problemet. Att det finns en viss fara i dröjsmål.
Den första interpellationsdebatten som utrikesministern och jag hade om detta avtal var för ungefär 20 månader sedan. Därefter har detta ventilerats, man har tillsatt en utredning, vi har fått utredningens resultat och nu är utredningen ute på remiss. Men det finns en fara i att vi inte riktigt vet vad som gäller.
Fru talman! Utredare Lundin är också rätt tydlig med de invändningar som han reser i sin utredning. Han klumpar ihop dem i olika högar.
Låt mig påminna - inte så mycket utrikesministern för jag är helt övertygad om att hon vet detta - den breda allmänheten om
behovet att tydligare understödja existerande fördrag om nedrustning och icke-spridning
behovet av övergångsbestämmelser för icke-kärnvapenstater som på grund av kärnvapenhot har accepterat nukleära säkerhetsgarantier från framför allt USA
behovet att vara tydlig om vad som är tillåtet och vad som är förbjudet i det civila samhället och i försvaret med anledning av konventionens förbud, exempelvis vilka komponenter till verktygsmaskiner som kan exporteras i framtiden
behovet att kontrollera och verifiera att det som är överenskommet också respekteras för att skapa förtroende som kan leda till vidare förhandlingar.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! I själva verket sprider det inom svensk industri stor oro för vad ett undertecknande skulle kunna leda till. Det sprider även en stor oro inom våra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten. Det sprider stor oro att detta också kan undergräva de väldigt viktiga processer som pågår vad gäller kärnvapenbegränsningar, kärnvapennedrustning och icke-spridning. Det är därför, fru talman, som ytterligare ett antal månader som adderas till dessa 20 månader av oklarhet och osäkerhet är skadligt för Sverige.
Detta ligger inte i Sveriges intresse. Det kanske ligger i det socialdemokratiska partiets intresse. Även jag läser tidningar och ser att det finns olika viljor. Det finns vissa som tycker att man omedelbart borde underteckna avtalet och andra som är mer avvaktande. Denna utdragna process ligger inte i Sveriges intresse.
Fru talman! Låt mig avsluta med de avklingande orden i ambassadör Lundins utredning, som utgör huvudslutsats från regeringens egen utredare. "Utredarens sammanvägda bedömning av konsekvenserna för Sverige avseende de tre huvudområdena i utredningsdirektivet leder till slutsatsen att Sverige varken bör tillträda eller underteckna konventionen i dess nuvarande form."
Anf. 4 Hillevi Larsson (S)
Fru talman! Sverige har en lång historia av att arbeta för fred och nedrustning. Vi försökte inte minst under kalla kriget att minska spänningarna. Ett avtal som kom till under den tiden - ett nedrustningsavtal mellan Ryssland och USA - har USA nu lämnat. Det gällde just kärnvapen.
Jag tycker att vi alltid ska bekämpa kärnvapen. Men i denna tid då vi snarare är på väg mot upprustning och ökade konflikter mellan stormakter i världen är det extra viktigt att vi står upp för Sveriges långa tradition av att försöka minska spänningarna och nedrusta.
Andra massförstörelsevapen har förbjudits. Det handlar om kemiska och biologiska vapen och klusterbomber. Dessa har förbjudits. Det fanns såklart även en debatt inför detta förbud. I dag kan vi se konsekvenserna av förbudet. Mängden av dessa vapen har minskat dramatiskt. Det är dessutom oerhört tabubelagt att använda dem. Blotta misstanken om det väcker ett ramaskri.
Jag kan inte förstå varför kärnvapen ska undantas. Kärnvapen är ju det absolut värsta massförstörelsevapnet av alla. Det skapar mest förstörelse. För mig är det väldigt märkligt om denna vapentyp ska undantas, speciellt med tanke på utvecklingen i världen med upprustning av inte minst kärnvapen.
Sverige har varit drivande i FN när det gällt att ta fram denna konvention om ett kärnvapenförbud. Det vore tråkigt om vi inte också kan ta steget fullt ut och ställer oss bakom och undertecknar detta.
Utredningsprocessen ska självklart ha sin gång. Nu ska remissinstanserna få tycka till. Självfallet får regeringen titta noga på utredningen och vad remissinstanserna säger. Sedan får man se hur man går vidare i frågan. Oavsett var man landar måste Sverige hålla fanan högt när det gäller kärnvapenförbud. Det vore ett brott mot vår tradition hittills om vi plötsligt skulle lägga ned motståndet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag minns från när jag var barn att jag läste en historia som hette Sadako och de tusen papperstranorna. Jag visste inte då att detta var en sann berättelse utan trodde att det var påhittat, men oavsett vilket var det en oerhört stark berättelse. Det handlade om en flicka som var två år gammal när de fällde bomberna över Hiroshima. Hon verkade vara oskadd. Men senare, när hon ungefär var i mellanstadieåldern, drabbades hon till följd av detta av leukemi.
Det fanns saga som gick ut på att om man var sjuk skulle man vika 1 000 papperstranor för att bli frisk igen. Sadako hann vika drygt 600. Sedan dog hon. Men hennes klasskamrater vek de resterande så att det blev 1 000 på hennes begravning.
Jag grät när jag var barn, och jag gråter nästan nu när jag tänker på detta. Det här visar kärnvapnens fruktansvärda effekter. Så många människor mördades på en gång. Men många dog också senare, till och med ättlingar till dem som dog då. Därför tycker jag att vi ska fortsätta kampen mot kärnvapnen.
Anf. 5 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Tack för de vänliga orden!
Det var nästan lite overkligt att höra två riksdagsledamöter beskriva det som rent av en fara att vi har dels gjort en utredning, dels skickat ut den på remiss. Det låter som om Sveriges säkerhetspolitik nu skulle avgöras för att det är två månader kvar av remisstiden.
Detta har för det första inte trätt i kraft, och alla vet att detta är en process som har pågått en längre tid och som kommer att fortsätta ett tag till. Man ifrågasätter också att vi tillsatte en utredare med argumentet att man skulle ha gjort så här med annat också.
Jag trodde faktiskt att detta var en del i vårt demokratiska system, och särskilt i en fråga som vi vet engagerar svenska folket. Jag tror att ni känner till att när man mäter inställningen i just denna fråga går det inte i den riktning som Allan Widman och Hans Wallmark talar om.
Jag har träffat några av dessa så kallade hibakushas. De har hjärtskärande berättelser. Det de beskriver är just att detta går i arv från en generation till en annan. Det är något som en person, en släkt och ett land får leva med under mycket lång tid. Det här vet vi nu, och vi har sett det. Vi har sett konsekvenserna.
Jag vill också säga något om det som Hillevi Larsson tog upp. Vi har en väldigt lång tradition i Sverige av detta. Jag tror också att det finns förväntningar på oss att fortsatt stå upp för att kämpa för fred och nedrustning, särskilt när det gäller kärnvapen.
Vår säkerhet främjas av färre kärnvapenländer och färre kärnvapen. Därför har vi haft ett starkt politiskt engagemang. Vi har haft en teknisk expertis i världsklass som har hjälpt till på olika områden. För denna regerings säkerhets- och utrikespolitik är kärnvapennedrustning och icke-spridning en central prioritering.
Låt mig också säga något om de saker som vi gjorde under föregående period och som vi kommer att fortsätta att engagera oss i oavsett hur vi slutligen bestämmer oss när det gäller denna konvention. Den är ju bara ett verktyg av många.
Vi har engagerat oss för att främja genomförandet av icke-spridningsavtalet NPT. Det är i detta som kärnvapenstaterna har gjort tydliga åtaganden om nedrustning, men det går inte bra. Det är också sanningen, vilket är det ironiska i alltihop detta. Man talar gärna om konventionen, men vi ser samtidigt inte att kärnvapenstaterna visar någon vilja att bidra i förberedelserna för icke-spridningsavtalet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Vi arbetar för att minska riskerna för kärnvapenanvändning, särskilt när det gäller att sänka beredskapsnivåerna i ländernas arsenaler. I dag är det tidsramar i storleksordningen fem till tio minuter som kan avgöra mänsklighetens framtid. Detta medför stora risker för felbeslut. I denna fråga är vi mycket aktiva.
Vi arbetar även med verifikationsverktygen, som kontrollerar att avtal efterlevs.
Här kommer vi att fortsätta. Vi har också en lång tradition på det området. Sedan är vi engagerade i internationella samarbeten gällande de här frågorna och kommer att fortsätta att vara det. Det handlar inte minst om arbetet för en fredlig lösning av konflikten på Koreanska halvön, vilket ju har som syfte att Nordkoreas kärnvapenarsenal ska nedrustas. Vi kommer alltså att fortsätta, och ni kommer att märka av det under den kommande mandatperioden. Detta kommer definitivt att prioriteras av den här regeringen.
Anf. 6 Allan Widman (L)
Fru talman! Även jag blev berörd av Hillevi Larssons berättelse. Det råder ingen tvekan om att kampen mot kärnvapen ska fortsätta. Vad det handlar om är hur den ska fortsätta.
Hillevi Larsson nämner personminor, alltså Ottawakonventionen, klustervapen och Osloprocessen. Det är en tråkig sanning att flera av de stora länderna inte biträder de här konventionerna. Ryssland biträder ingen av dem.
Hillevi Larsson nämner också det faktum att USA nu på ett transparent sätt är på väg att lämna INF-avtalet, alltså förbudet mot medeldistanskärnvapen, som var en stor fråga under det kalla krigets 80- och 90-tal. Det är riktigt. USA gör detta formellt. Men jag tror att till och med utrikesministern kan bekräfta att Ryssland under flera års tid har haft robotar av en typ som står i strid med INF-avtalet.
Fru talman! Det är viktigt att komma ihåg att ingen av världens kärnvapennationer har några planer på att tillträda den konvention som vi diskuterar här. Om Sverige skulle tillträda den - jag förstår att utrikesministern fortfarande håller den dörren öppen någonstans - skulle det innebära stora svårigheter att delta i övningar tillsammans med oss för länder som vi samarbetar nära med när det gäller försvar och säkerhet inom ramen för EU och Natopartnerskapet, det vill säga USA, Storbritannien och Frankrike. Dessa länder har nämligen, precis som Ryssland och Kina, en lång tradition av att aldrig vare sig bekräfta eller dementera förekomsten av kärnvapen ombord på sina fartyg eller sina flygplan. Eftersom vi inte har något militärt utbyte med Ryssland blir det bara USA, Storbritannien och Frankrike som vi kommer att få allt svårare att samarbeta med. Jag vet att försvarsminister Hultqvist ser de här länderna som otroligt viktiga för svensk säkerhet och internationellt samarbete.
Fru talman! Jag undrade varför de utredningar om Sveriges säkerhetspolitiska relationer som utfördes av ambassadörerna Bertelman och Bringéus aldrig kom att skickas på remiss. Det var ju under utrikesministerns tid som den beredningen skedde i Regeringskansliet. Jag hade tyckt att det varit bra om jag kunnat få höra ett sakligt skäl till att de inte går på remiss medan den här ska göra det. Som Hans Wallmark var inne på förlängs därmed osäkerheten om var Sverige står i den här frågan ytterligare.
Anf. 7 Hans Wallmark (M)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Hillevi Larsson för in oss i den djupt känslomässiga dimensionen. Jag tillhör dem som växte upp under 70-talet, då det rådde en helt annan medvetenhet om det helvetesvapen som kärnvapen utgör. Vi hade olika klockor som vi tittade på och där vi kunde se hur nära klockan tolv vi var. Ett tag var det kusligt nära. Vi kan vara väldigt glada åt att många som har vuxit upp de senaste åren har haft en klocka som inte varit fullt lika nära tolvslaget som när vi växte upp på 70-talet.
Det är därför det som utrikesministern säger kanske är det centrala, nämligen att vi alla på olika sätt har försökt verka för att minska spridningen av kärnvapen. Sverige har varit ledande, alldeles oavsett regeringar. Det finns en bred politisk enighet om det.
Det som är vår utmaning, fru talman, är att det går åt fel håll nu. Vi ser framtagandet av kärnvapen i Nordkorea. Vi diskuterar det så kallade kärnvapenavtalet med Iran. Vi har ett grannland, Ryssland, där vi ser ett nytt moderniseringsprogram parat med en väldigt lättsinnig kärnvapenretorik som det finns all anledning att vara orolig över. Det finns alltså tyvärr många steg som går i absolut fel riktning.
Det är där jag tycker att ambassadör Lundins utredning är intressant. Låt oss nu inte undergräva de processer som finns, är det han säger. Då är det värt att komma ihåg att de kärnvapenbärande staterna inte finns med i det här så kallade kärnvapenavtalet - inte USA, inte Ryssland, inte Frankrike, inte Storbritannien, inte Kina. Därför är det viktigt att hålla reda på besticken och fortsätta med det svenska bidraget till den internationella politiken, nämligen att seriöst medverka till ett icke-spridningsavtal och seriöst medverka till begränsningar.
Hillevi Larsson nämnde det här med medeldistansrobotar. Jag antar, precis som Allan Widman var inne på, att utrikesministern delar synen att det sannolikt redan sker brott här genom utprovningen av förmågor hos olika robottyper i Ryssland. Det är ju detta som skapar oron för oss i Europa.
Jag tycker dessutom att det finns all anledning för utrikesministern att artigt besvara den fråga som Allan Widman ställde om att en av utredningarna går ut på remiss men inte de två andra. Sedan vill jag understryka, fru talman, att jag tycker att det var bra att man gjorde den här utredningen. Jag tycker att det är bra med det resultat Lundin har kommit fram till och den process som har skett, inte minst därför att det som jag uppfattar det stoppade rätt långtgående planer på att godkänna avtalet och möjligtvis påbörja ratificeringen.
Fru talman! Min fråga till utrikesministern handlade om hur tidtabellen nu ser ut. Nu har det gått 20 månader. Svaren kommer in den 26 april. Jag tror att det är viktigt att regeringen därefter är rätt snar med att bestämma sig. Vill man inte gå vidare är det helt upp till regeringen, som har den exekutiva makten. Vill man gå vidare måste man också höra riksdagen. Då tror jag att det kommer att synas och höras betänkligheter. Ett stalltips, fru talman, är att det kommer att bli svårt att få med riksdagen på ett godkännande och ett ratificerande av det här avtalet - just på de grunder som ambassadör Lundin, regeringens egen utredare, har presenterat. Men för mig är det viktigt att det bringas klarhet i tidtabellen. Jag utgår från att vi senast i sommar får veta exakt vad regeringen väljer för väg.
Anf. 8 Hillevi Larsson (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Det finns många olika tolkningar av om vi och andra kan gå med i den här konventionen. Bland annat finns det en utredning som heter I skuggan av makten. Det är bland annat personer från Harvard Law School som ligger bakom den. Det finns också forskare från Norge som har tittat på frågan och kommit fram till att till och med Natoländer skulle kunna ansluta sig till den här kärnvapenkonventionen så länge man inte använder kärnvapen i det landets namn. Tolkningarna går alltså isär. Vi får också se vad remissinstanserna säger om den utredning som regeringen har på sitt bord.
För min del råder ingen tvekan om att Sverige måste fortsätta i sin tätposition när det gäller arbetet mot kärnvapen. Vad ska vi säga till våra barn i framtiden? Hur agerade Sverige i en tid av upprustning, då kärnvapenhotet åter växte? Jag tycker att vi ska säga till våra barn att vi kämpade mot den utvecklingen och för fred. Vi har hittills aldrig haft anledning att ångra det arbete som Sverige har gjort för fred och nedrustning. Jag är övertygad om att vi inte kommer att ångra det i framtiden heller.
År 2017 gick Nobels fredspris till den internationella kampanjen mot kärnvapen. Det är bland annat Setsuko Thurlow som har varit drivande i det här arbetet. Hon är i dag 85 år och är en av få överlevande från de fruktansvärda tragedierna i Hiroshima och Nagasaki. Hennes berättelse från hennes upplevelse som 13-åring borde alla lyssna på. Det är så horribelt och fruktansvärt. Därför måste kampen nu handla om att detta aldrig får hända igen.
Anf. 9 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman och Hans Wallmark! I fjol flyttades domedagsklockan fram en minut, och risken är att den snart flyttas fram ytterligare en minut. Vi är eniga om kärnvapnens förödande roll.
Samtidigt vill ni gå med i Nato. Varför tror ni att de länder som Hans Wallmark räknade upp inte var med i detta arbete och inte är med i debatten? Och varför tystnade också en del av de svenska partierna i debatten om kärnvapen? Jo, därför att Nato sa till.
Ni vill ställa er under ett kärnvapenparaply. Det är förstås förklaringen till att man intar en sådan här position. Resonemangen måste gå ihop. Det har synts väldigt lite av engagemang i kärnvapenfrågan sedan samtliga partier i oppositionen bestämde sig för att det var Nato som var svaret på alla våra säkerhetsutmaningar. Men man måste nog visa lite moralisk styrka där också.
Risken för att kärnvapen faktiskt kommer till användning, avsiktligt eller oavsiktligt, bedöms i dag som större än någon gång tidigare sedan kalla kriget. Detta hot måste vi verkligen ta på allvar. Ett inslag i utvecklingen är de investeringar som kärnvapenländerna gör just nu för att utveckla nya typer av nukleär förmåga och som snarare är avsedda för krigföring än för strategisk avskräckning. Kärnvapen ges en mer framträdande roll, och det inger inte förtroende för att kärnvapenstaterna kommer att leva upp till sina åtaganden, till exempel under icke-spridningsavtalet. Det finns en del som menar att man bör anklaga dem för detta, särskilt när det gäller artikel 6 om ömsesidig nedrustning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
INF-avtalet, som har reglerat framför allt de strategiska kärnvapenarsenalerna, och det nya Start har bidragit till att vi har kunnat ha en global och europeisk säkerhet och ett minskat hot från kärnvapen i Europa. Jag delar synen på orsaken till krisen för INF-avtalet: Det är Rysslands brott under lång tid mot avtalet genom utveckling och utstationering av INF-brytande robotsystem. Därför är det så viktigt att USA och Ryssland nu kommer överens om att åtminstone förlänga nya Start till 2026. Det vore ansvarsfullt, och det skulle även bidra till bättre förutsättningar för översynskonferensen för icke-spridningsavtalet.
Den trend som finns av mindre samarbete och att man drar sig ur internationella samarbeten behöver vändas, och vi behöver hitta nya vägar framåt. Sverige har starka säkerhetspolitiska skäl att göra det, gärna tillsammans med nordiska och andra europeiska partner. Vi för redan sådana samtal med till exempel Tyskland. Det är vårt kollektiva ansvar att göra allt vi kan för att undvika en ny kärnvapenupprustning.
Anf. 10 Allan Widman (L)
Fru talman! Jag tycker att det var utmärkt att utrikesministern påpekade att Ryssland under lång tid har brutit mot INF-avtalet.
Faktum är att skälet till att jag över huvud taget engagerade mig politiskt en gång i tiden, för vad som nu är ganska länge sedan, var just upprustningen av kärnvapen i Europa. Pershing II och SS-20 hette de på den tiden.
Jag har alltså samma mål som utrikesministern, och jag delar dessutom hennes bedömning att skälet till att de Natoländer som finns i Europa inte skriver under eller tillträder kommissionen är att de vill känna att de står under ett kärnvapenparaply. Jag antar att det är precis samma logik som ligger bakom att Finland inte tillträder konventionen. Det gör för övrigt inget annat nordiskt land heller.
Det sägs att Tage Erlander redan på 50-talet fick frågan av en journalist: Vad gör statsministern om Moskva hotar med en kärnvapenattack? Då svarade Tage Erlander: Ja, då ringer jag Washington.
Det är min tro att det har varit så under väldigt lång tid och att vi har kunnat åtnjuta en säkerhet, särskilt i tider av kärnvapenretorik, som vi numera möts av mer eller mindre dagligen från Rysslands sida.
Fru talman! Jag har ställt frågan om varför vissa utredningar som berör UD går på remiss och andra inte gör det. Jag kan notera att jag fortfarande inte har hört något sakligt argument framföras för denna skillnad i beredningsprocessen.
Till slut vill jag påminna om att den som verkligen skakade liv i visionen om en kärnvapenfri värld var den före detta presidenten Barack Obama. Han gjorde det i vår tid. Jag delar gärna ambitionen med utrikesministern: Låt oss följa hans goda exempel och hans vision!
Anf. 11 Hans Wallmark (M)
Fru talman! Det är detta som är det sorgliga faktumet: Domedagsklockan tickar i fel riktning. Det är därför vi seriöst borde fundera på vad det är som gör att vi möjligtvis kan hindra tickandet och i bästa fall vrida det tillbaka.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Omvärlden som den ser ut nu är verkligen rätt vred. Jag tänker på utvecklingen av kärnvapen av Nordkorea, försöken att tygla Irans kärnvapenprogram, den lättsinniga retorik som Ryssland använder sig av gentemot sina grannländer och den utrustning som finns så ytterligt nära oss, i Kaliningrad.
Därför delar jag den bedömning som Allan Widman gör, nämligen att det är bra att utrikesministern är tydlig med att Ryssland har undergrävt och underminerat det viktiga avtal mellan Ronald Reagan och Michail Gorbatjov som kom på plats för 25-30 år sedan. Det är det här vi borde fundera på: Vad är det som reellt kan leda till att vi gör någonting åt detta djävulsvapen?
Det är därför notabelt att vi nu har debatterat detta i ungefär 30 minuter och att utrikesministern hitintills egentligen inte har berört några av de frågeställningar som ambassadör Lundin reser i sin utredning. Det handlar om de eventuella hot som detta innebär mot nuvarande process i form av att den undergrävs. Det här riskerar att hota svenska försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten, och om Sverige skulle underteckna och ratificera avtalet innebär det dessutom en risk för svensk industri i samverkan med andra länders industri. Detta är reella saker.
Fru talman! Jag utgår ifrån att det är precis denna typ av invändningar som regeringen själv kommer att använda sig av i det fall man inte går vidare med att underteckna och ratificera. Det är därför det finns all anledning att föra ett seriöst samtal.
Jag utgår ifrån att vi vet lite mer efter april månads utgång om hur man förhåller sig till utredningen och dess resultat. Om man inte går vidare är regeringen helt fri att själv avsluta processen. Om man vill gå vidare måste man komma till riksdagen.
Anf. 12 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru talman! Det är av respekt för processen vi gör så här, och jag antar att ni skulle ha svarat samma sak om ni hade varit i regeringsställning. Om man har ett förslag och skickar ut det på remiss ger man alla berörda organisationer möjlighet att komma in med synpunkter, och sedan väger man samman detta. Det kommer säkert att bli en livlig debatt, och sedan ska regeringen förstås fatta ett beslut så snart som möjligt. Vi har ingen anledning att förhala detta på något sätt. Men jag har full respekt för den demokratiska processen och kommer absolut att vara lojal mot den.
Ni har ett litet problem med trovärdigheten. Jag tror er när ni säger att ni känner för Hillevis berättelse eller för dessa fakta. Men det är trots allt så att ni vill in i Nato, och Nato bygger på kärnvapenavskräckning. Ni vill sätta er under ett kärnvapenparaply.
För vår del står vi kvar vid den militära alliansfriheten, som vi menar ger Sverige den allra största flexibiliteten och även den största säkerheten. Det är oförenligt med Natomedlemskap. Man måste följa sin övertygelse och fundera över om det verkligen är mer kärnvapen och ett kärnvapenparaply som gör oss säkrare. Eller är det precis tvärtom?
Där någonstans är vi. Vi har valt att göra nedrustning och icke-spridning av kärnvapen till en tydlig politisk prioritering. Detta är ett av många verktyg. De viktigaste finns i icke-spridningsavtalet och i de existerande avtal som vi ska vara rädda om. Drivkraften har varit insikten om de fasansfulla humanitära konsekvenser som all användning av kärnvapen skulle ha. Men det handlar lika mycket om svensk och internationell säkerhet, så vår nedrustningspolitik är en integrerad del av vår säkerhetspolitik.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.