En fungerande återvändandepolitik

Interpellation 2018/19:103 av Maria Malmer Stenergard (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2019-02-26
Överlämnad
2019-02-27
Anmäld
2019-02-28
Sista svarsdatum
2019-03-13
Svarsdatum
2019-03-29
Besvarad
2019-03-29

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF

Interpellationen

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

För att kunna upprätthålla en långsiktigt hållbar migrationspolitik måste asylsökande som efter en rättssäker prövning har fått ett avslagsbeslut återvända till sina hemländer så snabbt som möjligt.

Bara i år och nästa år beräknas Migrationsverket överlämna över 20 000 fall till Polismyndigheten. Det rör sig då om personer som inte självmant medverkar till återvändandet. Polisen har i sin tur mycket svårt att verkställa utvisningsbeslut. Därtill har vi personer som vistas illegalt i landet utan att ha sökt asyl. Vi har i Sverige ett framväxande skuggsamhälle förknippat med social utsatthet, illegalt arbete och kriminalitet.

De åtgärder som den förra regeringen Löfven har vidtagit på området har uppenbarligen inte varit tillräckliga.

I ett frågesvar den 6 februari 2019 nämner justitie- och migrationsminister att 70 000 före detta asylsökande har lämnat landet sedan 2014. Frågan här gäller dock inte de som har lämnat Sverige, utan de som befinner sig här utan rätt till det.

Mot denna bakgrund vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

 

  1. Vilka åtgärder avser ministern och regeringen att vidta för att fler personer som befinner sig illegalt i landet ska återvända till sina hemländer?
  2. Vilken är tidsplanen för dessa åtgärder?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2018/19:103, En fungerande återvändandepolitik

Interpellationsdebatt 2018/19:103

Webb-tv: En fungerande återvändandepolitik

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 22 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! Maria Malmer Stenergard har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att fler personer som befinner sig illegalt i landet ska återvända till sina hemländer samt vilken tidsplanen är för dessa åtgärder.

Det är regeringens bestämda uppfattning att en långsiktigt hållbar migrationspolitik förutsätter att den som har fått ett avslagsbeslut efter en rättssäker prövning av asylskälen därefter lämnar landet så snart som möjligt. Ett väl fungerande återvändande är också angeläget för att motverka framväxten av ett skuggsamhälle. I första hand ska återvändandet ske frivilligt, men om det krävs med tvång.

För att få fler personer med avlägsnandebeslut att återvända har regeringen redan vidtagit en rad åtgärder, och vi har därför haft en relativt hög takt i återvändandet. De senaste fem åren har mer än 70 000 personer rest ut ur Sverige, och detta motsvarar cirka 1 000 per månad.

Vissa av de vidtagna åtgärderna har trätt i kraft, andra hanteras just nu. Myndigheterna har till exempel fått bättre verktyg för att arbeta med återvändande. Polismyndigheten har sedan juli 2018 fått utökade möjligheter att kontrollera att arbetsgivare inte anställer personer som saknar erforderliga tillstånd. Den särskilda avgiften som en arbetsgivare kan bli skyldig att betala om denne har en anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige fördubblades. Effekterna av denna åtgärd kommer vi att se framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har också i omgångar gett Migrationsverket i uppdrag att utöka förvarskapaciteten som ett led i att öka återvändandet. Antalet förvarsplatser har ökat med 80 procent sedan 2016, och Migrationsverket planerar nu för ett helt nytt förvar i norra Sverige som kommer att stå klart 2020.

Betänkandet Klarlagd identitet, som för närvarande bereds i Regeringskansliet, syftar bland annat till att effektivisera Polismyndighetens arbete med återvändande.

Vad gäller återvändande som sker med tvång är den viktigaste faktorn för att få till stånd ett effektivt arbete att personernas hemländer är beredda att ta emot den som fått avslag på sin ansökan. Om inte detta fungerar är möjligheterna för berörda myndigheter att verkställa dessa beslut begränsade.

Det är viktigt att vi fortsätter den bilaterala dialogen med mottagarländerna samtidigt som vi ska vara en del av återvändandearbetet på EU-nivå. För närvarande pågår till exempel en revidering av återvändandedirektivet som syftar till att effektivisera medlemsstaternas återvändandearbete. Sverige stöder flera ansatser inom EU för att säkerställa ett förbättrat samarbete om återtagande med tredjeländer.

Det är angeläget att vi har en väl fungerande ordning för återvändande, och regeringen följer därför utvecklingen på området.

Då interpellanten anmält att hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav förste vice talmannen att Arin Karapet i stället fick delta i debatten.


Anf. 23 Arin Karapet (M)

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret!

Vi kan börja i den änden att det, helt ärligt, är alltför många som i dag befinner sig i Sverige illegalt, även om siffrorna när det kommer till det antal som har återvänt är höga. Man uppskattar att siffran är uppemot 50 000 människor. I Migrationsverkets senaste prognos, som kom den 15 februari, prognostiseras att ungefär 14 000 ärenden kommer att lämnas över till polisen. Av dessa kommer 11 000 att avvika och gå in i det vi kallar för ett skuggsamhälle. Myndigheterna har inte koll på var de befinner sig - om det är i Sverige eller i en annan del av Europa - eller om de lever. 3 000 kommer att vara inskrivna med tvång, enligt prognosen.

Jag menar att detta har pågått alltför länge i Sverige. Det är en av anledningarna till att vi har en polariserad debatt och att åtminstone ett parti här i riksdagen kan kapitalisera på det. Debatten handlar egentligen om något helt annat, men man använder olika anledningar och skäl för att få igenom sin agenda.

Jag menar att om vi ska ha ett samhälle där ett ja är ett ja och ett nej är ett nej måste de som bor i Sverige lita på systemet. Om de inte litar på systemet kommer den som fått ett ja att bli ifrågasatt från dag ett. Oavsett om det är du eller dina föräldrar som kommit hit och om du är född här eller inte kommer det alltid att finnas någon form av misstro. Ett sådant samhälle vill inte jag leva i. För mig är det självklart att det inte är dem som söker sig hit som man ska slå på. Det är något fint att vilja söka sig till Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är armenier från Iran. Inget av de två länderna är något man söker sig till, utan man söker sig ifrån dem. Jag kan göra jämförelsen med vad som är bra och fint med Sverige. Men för att vi ska kunna ha ett mottagande, allt från arbetskraftsinvandring till att hjälpa människor på flykt och dem som är mest utsatta, måste systemet vara robust och en tillit finnas. Just nu finns den inte.

Vi vet att Migrationsverket inte hinner med sina ärenden, att polisen går på knäna, att ett okänt antal myndigheter inte är samordnade, att det är brist på resurser inom polisen och att det är alltför lätt att avvika. När det är lätt att avvika går snacket på stan. Vi kan stå och säga vad vi vill här i denna kammare, men det finns en verklighet där utanför. Där ute är det väldigt lätt att gömma sig för de svenska myndigheterna och väldigt lätt att komma undan, därför att vi alltid gör undantag efter undantag. Jag tycker att det ska vara ett snabbt ja eller ett snabbt nej. Då minskar vi också det mänskliga lidandet för personerna.

Jag har en fråga till justitieministern. Det kom en utredning, Klarlagd identitet, som i mångt och mycket är positiv. Men Socialdemokraterna hade ett förslag i maj 2018, att Migrationsverket och Polismyndigheten ska få befogenheter att visitera och genomsöka it-verktyg. Dessvärre saknas detta i det förslag som utredningen kom fram till. Är regeringen beredd att göra ett tillägg eller titta på sitt eget förslag? Det förslag som den själv kom med är väldigt bra.


Anf. 24 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! När det gäller den allmänna debatten om migrationen vill jag först säga att vi, nu när vi ser hur kriget i Syrien går mot sitt slut, kan konstatera att Sverige är ett av de länder som har tagit allra störst ansvar i Europa för just flyktingar från Syrien. Sedan kriget bröt ut 2011 har vi gett skydd åt över 150 000 syrier. De flesta kom 2015, och nästan 100 procent fick uppehållstillstånd i Sverige. Jag är i grunden oerhört stolt över detta, för det är människor som annars mycket väl hade kunnat gå under i någon bombkrevad i Homs eller Aleppo. Nu befinner de sig i stället här i trygghet - män, kvinnor och barn - och vi fortsätter med familjeåterföreningar för denna grupp. Detta tycker jag att man ska ha i minnet. Vi gjorde nog efterkrigstidens största insats när det gäller att skydda människor från krig. Detta har vi gjort under de här åren.

När man väl har sagt detta och om man står för en reglerad invandring måste man också hålla fast vid den andra delen i detta, nämligen att den som får avslag på sin ansökan måste vara beredd att åka tillbaka. Detta gäller som sagt inte för de flesta syrier, för där har vi så gott som 100 procent bifall. Men det gäller för många andra grupper, där varje fall prövas individuellt. Det är den enskildes behov av skydd som prövas. Den som inte får uppehållstillstånd i Sverige måste vara beredd att åka tillbaka till sitt hemland.

Det är precis som Arin Karapet säger. Om vi inte verkställer avvisningarna har vi i praktiken infört något slags fri invandring. Om man har kommit till Sverige och sedan kan hålla sig kvar här hur länge som helst, i ett skuggsamhälle, kommer det leda till mycket stora bekymmer. Detta kan vi inte ha, utan vi måste orka stå upp för själva avvisningen och återvändandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I mitt svar sa jag att vi har haft en ganska hög takt i återvändandet: 70 000 de senaste fem åren. Det är alltså 1 000 personer i månaden, och jag tror att många tror att siffrorna är betydligt lägre och att återvändandet inte fungerar över huvud taget. Så är det faktiskt inte, utan det är 1 000 i månaden som lämnar Sverige.

Om man inte står för en reglerad invandring riskerar människor att exploateras i Sverige av till exempel oseriösa arbetsgivare. Det var precis därför som vi förra året införde arbetsplatsinspektioner, som gör att polisen kan gå in i branscher, kanske byggbranschen eller restaurangbranschen, där vi erfarenhetsmässigt vet att det jobbar många som inte har uppehållstillstånd i Sverige. De kan gå in och kontrollera att reglerna verkligen följs.

Vi har också fördubblat sanktionsavgifterna. Låt säga att en arbetsgivare har tio anställda som får jobba för 30 kronor i timmen och bo i en källare under dåliga förhållanden. Denna arbetsgivare kan få betala en sanktionsavgift på uppemot 1 miljon kronor om han eller hon har haft tio anställda en längre period, så det är ganska hårda påföljder som vi har infört för sådana arbetsgivare. Vi klämmer alltså åt de arbetsgivare som vill använda sig av denna situation för att exploatera människor.

Vi bygger också ut förvarsplatserna. Vi har byggt ut dem med 80 procent. Bara under denna månad öppnas ytterligare förvarsplatser i Ljungbyhed i Skåne. Vi kommer att öppna ett nytt förvar även i norra Sverige, i Luleå, nästa år. Det behövs för att man ska kunna genomföra dessa avvisningar på ett bra sätt.

Jag är beredd att vidta ytterligare åtgärder. Men jag får nog säga att vi är på god väg att faktiskt också kunna klara ut denna situation.


Anf. 25 Arin Karapet (M)

Fru talman! Jag ska vara uppriktig. En gång i tiden var båda våra partier överens i migrationsfrågan. Sedan luckrades det upp av olika skäl. Det var mycket som inte funkade, och vissa saker gjordes fel. Men nu är det 2019.

Min kritik mot regeringen är att det går för långsamt. Detta handlar inte bara om människor som söker sig till Sverige och får ett ja, utan det handlar också om hur vi har hanterat de migrationsflöden som vi har fått in de senaste 30 åren.

Det som vi ser i dag är ett skuggsamhälle som växer upp. Oftast är det ungdomar med utländsk bakgrund som misslyckas i skolan. De har inte svenska språket hemma, de har inte de färdigheter som deras klasskamrater med svensk bakgrund har, de har kanske aldrig har haft en svensk skolkamrat och de kanske hoppar av skolan. Det finns kulturella skillnader. Att komma till Sverige innebär inte att man blir omprogrammerad under en fem timmar lång flygresa. Där måste vi vara ödmjuka. Jag själv, som är född här och har två fria akademiska föräldrar, kämpar med det ibland. Man frågar sig: Hur ska jag ta mig igenom det liv och det samhälle som jag befinner mig i? Och vart är jag på väg?

Jag ska återgå till problematiken. Socialdemokraterna hade vissa bra förslag före valet. Men efter regeringsbildningen glömmer de bort de bra förslagen och ger efter. Jag förstår att det är politik och att det ska kohandlas.

Förbud mot kommunalt bistånd till personer utan rätt att vistas i landet är ett perfekt exempel. Personer som har fått avslag och som inte ska befinna sig i Sverige får kommunalt bistånd, det vill säga socialbidrag. Detta sticker i kommuninvånarnas ögon. Det leder till att människor känner misstro till välfärden. De undrar om de kommer att få sin beskärda del när de behöver hjälp. Kommer människor att ha tilltro till myndigheterna och myndighetsutövarna? Detta skickar också en signal om att man kan komma till Sverige och inte behöver rätta sig efter våra lagar och förordningar, och om man avviker tillräckligt länge får man hjälp. Det är klart att människor ska få hjälp om de behöver akut sjukvård och om det handlar om liv och död. Det är en sak. Men det är en annan sak att man ska kunna leva i ett skuggsamhälle, där bidragen riktas till barnen men där det är vårdnadshavaren som förfogar över pengarna. Det blir ett mischmasch och skickar helt fel signaler till samhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En av mina frågor till justitieministern är: Tänker Socialdemokraterna driva på för ett förbud för kommuner att ge socialbidrag till personer som inte har rätt att vistas i Sverige?


Anf. 26 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! Arin Karapet har delvis rätt i att vi tidvis har haft ungefär samma syn på dessa frågor, men inte helt och hållet. Jag kommer ihåg hur det var i valrörelsen 2014. Då gick Fredrik Reinfeldt och Moderaterna till val på att vi skulle öppna våra hjärtan. Men det var inte alla som skulle öppna sina hjärtan. I ena andetaget sa ni det. I nästa andetag sa ni att moderata kommuner inte ska behöva ta emot några nyanlända. Sedan vill ni inte ändra EBO-lagstiftningen heller, som har spätt på trångboddheten och en massa andra sociala problem.

Det som ni gick till val på 2014 var: Öppna era hjärtan och var solidariska.

Men det gällde inte moderata kommuner. Och de som kommer till Sverige ska man trycka in i redan trångbodda lägenheter på Lindängen, i Rosengård, i Tensta, i Bergsjön och i Hjällbo - alltså i de redan utsatta områdena. Det var Moderaternas politik vid denna tidpunkt. Det var vi inte med på.

Sedan vet vi hur historien utvecklade sig. År 2015 fick vi flyktingkrisen. Jag var ansvarig migrationsminister vid denna tidpunkt. Då hamnade jag i en situation då jag fick medverka till att strama åt lagstiftningen radikalt för att kunna få kontroll över situationen. Det kom över 100 000 människor på fyra månader - 10 000 i veckan. Det är helt omöjligt för något asylsystem att klara av.

Jag gick till riksdagen med ett förslag om id-kontroller för att flödet skulle stoppas upp. Moderaterna orkade inte rösta för det. De lade ned sina röster. Centern röstade emot. Men jag fick igenom lagstiftningen ändå. Det var helt avgörande för att inte hela det svenska asylsystemet skulle bryta samman vid denna tidpunkt.

Under 2016 och 2017 jobbade vi med att bearbeta och hantera alla asylansökningar som kom in. Arin Karapet pekar på långa handläggningstider. Jag kan konstatera att handläggningstiderna har minskat kraftigt. Jag tror faktiskt att vi går mot en halvering av handläggningstiderna under detta år. Därmed har vi återigen en mer normaliserad period än vad vi hade tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Under denna period har vi också jobbat mycket aktivt med de mottagarländer som vi talar om. Det finns ett återtagandeavtal med exempelvis Afghanistan. Så när det gäller dem som kommer från Afghanistan och får avslag accepterar nu Afghanistan att de återvänder till sitt hemland. Det är helt avgörande för att det ska fungera.

Marocko har varit ett annat bekymmer. Men det har kanske inte handlat så mycket om asylsökande från Marocko utan om andra personer från Marocko som uppehåller sig i Europa under lång tid - framför allt ungdomar. Vi har tidigare haft problem att avvisa dem tillbaka till deras hemland. Numera har vi ett samarbete med Marocko, så att också den situationen kan lösas.

Jag skulle nog kunna säga att de åtgärder som vi har vidtagit - samtidigt som vi gör arbetsplatsinspektioner och bygger ut antalet förvarsplatser - gör att vi också har lättare att hantera återtagandet totalt sett.

Det som jag däremot ser som ett växande bekymmer inom ramen för arbetskraftsinvandringssystemet är att en del som får uppehållstillstånd här som arbetskraftsinvandrare och sedan av olika skäl inte får förlängt uppehållstillstånd ändå är kvar i Sverige. Det är ett bestående bekymmer. Men det bygger på den lagstiftning som Moderaterna en gång var med och drev igenom om arbetskraftsinvandring. Där finns det inte några som helst regler när det gäller om vi verkligen behöver den typen av arbetskraft.

Jag kan ta snabbmatsindustrin som ett exempel. Om man vill ta hit personer som ska jobba med att vända hamburgare på McDonalds eller Burger King kan man rekrytera dem från Turkiet, Irak och Bangladesh. Det är faktiskt dessa tre länder som är störst när det gäller just denna kategori. Då förstår vi att det här öppnas upp för en mycket allvarlig exploatering. Det tycker jag är ett stort bekymmer.


Anf. 27 Arin Karapet (M)

Fru talman! Jag fick inte svar på min fråga om Socialdemokraterna tänker driva på om att införa ett nationellt förbud för kommuner att betala ut ekonomiskt bistånd till personer som illegalt befinner sig i Sverige och inte har rätt att vistas här.

Den politiska debatten i Sverige handlar snarare om att man ska tala om helt andra saker än sakfrågan. Jag menar att om inte den beslutsfattande församlingen - stat, kommuner, regioner och landsting - tar tag i de problem som vi har i dag kommer det att bli ännu värre i framtiden. De konsekvenser som vi i dag ser av integrationsproblemen beror delvis på att vi inte har haft kontroll över våra migrationsflöden.

Fru talman! Jag skulle kunna ge samma kritik till justitieministern. Statsministern stod och sa: Mitt Europa bygger inga murar. Sedan införde regeringen gränskontroller.

Vi skulle kunna hålla på så där fram och tillbaka. Och vi skulle kunna sitta en hel helg tillsammans, justitieministern och jag, och bara kasta paj på varandra.

Men det var inte därför som jag kandiderade till Sveriges riksdag, och det var inte därför som jag engagerade mig politiskt. Det gjorde jag för att jag såg att saker och ting inte funkade i vårt samhälle och för att jag ville ändra på det. Ibland har jag rätt, och ibland har jag fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men det som vi ser i denna fråga är att Sverige sticker ut väldigt mycket jämfört med andra länder, det vill säga att vi har ett system som det inte finns någon större tilltro till. Det finns inga tydliga ja, och det finns inga tydliga nej. Är det ett nej kan man avvika. Avviker man har vi kommuner som säger: Hos oss kan du fått X kronor i bistånd. Det är ingen fara.

Problemet ligger hos staten, Polismyndigheten och Migrationsverket.

Detta gör att det skapas en misstro mellan dem med utländsk bakgrund och dem som bor i detta samhälle. Det blir en ond spiral i samhället.

När tänker justitieministern komma till kammaren med ett förslag, så att vi kommer till rätta med de svenska migrations- och integrationsproblemen?


Anf. 28 Justitie- och migrationsmin. Morgan Johansson (S)

Fru talman! Jag har redovisat de åtgärder vi har vidtagit. Det handlar om arbetsplatsinspektioner, som gör det lättare för polisen att hitta dem som uppehåller sig här illegalt och där vi klämmer åt de arbetsgivare som vill utnyttja situationen. Detta drev inte Moderaterna. Ni har inte varit intresserade av det tidigare, delvis därför att ni ibland har svårt att se att arbetsgivare kan bete sig på det här sättet.

Förvarsplatserna har vi byggt ut och fortsätter att bygga ut. Men jag har inte hört något förslag från Moderaterna om att vi ska låsa in alla som får avslag på sin ansökan. I så fall skulle vi ha tiotusentals individer, män, kvinnor och barn, att låsa in. Det är det inget land som gör. Jag hörde att Arin Karapet sa att man kan avvika. Ja, det är konsekvensen av att vi inte kan låsa in alla som får avslag. Om vi skulle göra det skulle vi verkligen få bygga läger i Sverige, och den vägen är jag inte beredd att gå.

Integrationsproblematiken kan bara lösas genom att man ser till att arbetsmarknaden fortsätter att utvecklas på ett positivt sätt. Det ser vi också på ett mycket tydligt sätt i just de utsatta områdena, där det blir fler jobb och socialbidragsberoendet minskar. Det är det som gör att man kan komma fram.

Om vi dessutom kan lösa EBO-frågan, det vill säga se till att asylsökande inte ska hänvisas till en trång lägenhet i något av de utsatta områdena, skulle jag säga att det kommer att ha mycket stor betydelse för integrationen.

Jag vill lägga till både Afghanistan och Marocko. Vi har flera andra länder som vi måste se till att vi har bra samarbete med, men detta är två exempel.

Jag deltar gärna i fortsatta diskussioner om hur man ytterligare kan stärka återvändandet, för jag förstår naturligtvis också att om man inte löser detta och jobbar mot det minskar man legitimiteten för politiken som sådan.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.