Evenemangslistan
Interpellation 2016/17:389 av Olof Lavesson (M)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2017-03-22
- Överlämnad
- 2017-03-22
- Anmäld
- 2017-03-23
- Sista svarsdatum
- 2017-04-06
- Svarsdatum
- 2017-05-02
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
I februari 2016 redovisade Myndigheten för press, radio och tv sitt förslag till evenemangslista. Denna gång har uppdraget utformats med ett villkor om högre befolkningstäckning än vad som tidigare föreslagits, 90 procent i stället för 80 procent.
Möjligheten till en evenemangslista bygger på ett EU-direktiv och har funnits i över 20 år. Den lista på föreslagna evenemang som har upprättats tål också att ifrågasättas, då flera större evenemang av kulturell betydelse inte finns med.
Efter remissrundan framgår det att kritiken är tämligen samstämmig från idrottens aktörer och från fristående tv-bolag som riskerar att få sina möjligheter att sända stora evenemang kraftigt begränsad. Det nya högre kravet på täckning, 90 procent, riskerar att stänga ute en rad tv-aktörer bortsett från SVT och TV4. Riksidrottsförbundets invändning är tydlig: Förslaget till evenemangslista skulle innebära ett kraftigt avsteg från idrottens självständighet. Frågan är egentligen vilket problem som evenemangslistan ska lösa?
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke:
Hur avser ministern att agera med anledning av förslaget om en evenemangslista och de synpunkter som har kommit från berörda remissinstanser?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2016/17:389
Webb-tv: Evenemangslistan
Dokument från debatten
- Tisdag den 2 maj 2017Kammarens föredragningslistor 2016/17:103
- Protokoll 2016/17:103 Tisdagen den 2 majProtokoll 2016/17:103 Svar på interpellation 2016/17:389 om evenemangslistan
Protokoll från debatten
Anf. 115 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
Herr talman! Olof Lavesson har frågat mig hur jag avser att agera med anledning av förslaget om en evenemangslista och de synpunkter som har kommit från berörda remissinstanser.
Myndigheten för press, radio och tv har lämnat förslag om vilka evenemang som skulle vara aktuella att föra upp på en evenemangslista samt hur rekvisiten "väsentlig del av allmänheten" respektive "fri tv" ska definieras. Myndigheten har inte haft i uppdrag att ta ställning till om en evenemangslista ska upprättas eller inte.
Som jag tidigare framhållit ger remissvaren en mycket splittrad bild i frågan om behovet av att införa en evenemangslista, med röster både för och emot. Det krävs analys och noggranna överväganden i denna fråga för att finna rätt balans mellan å ena sidan näringsfriheten, rätten till immateriell egendom, vikten av fri konkurrens och idrottens självständighet och å andra sidan medborgarnas grundläggande rättighet att ta emot information.
Anf. 116 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Jag vill inleda med att be om ursäkt för något begränsade röstresurser, men jag ska göra mitt bästa.
Detta är tidpunkten då jag brukar gå upp och tacka kultur- och demokratiministern för svaret, men ett sådant tack förutsätter ju också att det finns ett tydligt svar. Jag vill därför tacka ministern för att hon är här och därmed också har möjlighet att förklara och tydliggöra regeringens ställningstagande.
För åhörarna kan det vara intressant att veta vilken fråga vi i dag diskuterar. Jag vill därför inleda med att citera kultur- och demokratiministern från en debatt här i kammaren i juni förra året. Hon sa då: En evenemangslista är en förteckning över de evenemang som bedöms vara av sådan särskild vikt för samhället att det vid behov måste vara möjligt att vidta åtgärder som skyddar rätten till information och säkerställer bred tillgänglighet för allmänheten till tv-sändningarna. Uttryckt med andra ord innebär en evenemangslista en möjlighet för staten att inskränka rättighetsinnehavares rättigheter till förmån för medborgarnas behov av information.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Det är vad denna allvarliga inskränkning ska omfatta som vi ska debattera här i dag.
Redan när radio- och tv-lagen instiftades 1998 fanns möjligheten att införa en lista på stora evenemang som skulle kunna ses av en större del av befolkningen. En sådan lista innebär att staten fastslår vilka evenemang som ska omfattas samt villkoren för vem som ska få sända dem.
Vi talar alltså om ganska stora ingrepp i det fria informationsflödet och den fria konkurrensen, något som jag tror att vi alla kan vara överens om att staten ska vara ganska restriktiv med, särskilt i tider som dessa.
Den dåvarande S-regeringen bedömde att det inte fanns något behov av att utnyttja den möjligheten, och alliansregeringen hade samma uppfattning. I dag är tv-marknaden dessutom mer differentierad än tidigare. Svenska tv-tittare har ett betydligt större utbud av kanaler att se på och fler plattformar att ta del av utbudet på.
Detta hindrade dock inte Miljöpartiet från att göra upp med sverigedemokrater, vänsterpartister och socialdemokrater om att tillkännage någonting helt annat 2014. Jag tror att vi alla minns hur Vänsterns partiledare Jonas Sjöstedt beklagade sig över att han inte kunde ratta in OS i sommarstugan. Jag vet inte hur mycket detta påverkade det hela, men nu sitter man hur som helst med tillkännagivandet i sitt eget knä.
I februari 2016 redovisade Myndigheten för press, radio och tv sitt förslag till evenemangslista. Det innebär i princip att evenemang av riksintresse endast ska kunna sändas i kanaler som når minst 90 procent av befolkningen och som inte är behäftade med några ytterligare kostnader förutom radio- och tv-avgiften.
Efter remissrundan är kritiken tämligen samstämmig från idrottens aktörer och från fristående tv-bolag som nu riskerar att få sina möjligheter att sända stora evenemang kraftigt begränsade. Det nya, högre kravet på täckning - 90 procent - riskerar att stänga ute en rad tv-aktörer bortsett från SVT och TV4. Riksidrottsförbundets invändning är tydlig: Förslaget till evenemangslista skulle innebära ett kraftigt avsteg från idrottens självständighet.
Huruvida själva listan är relevant går att diskutera, och det förslag som har lämnats av myndigheterna är tämligen godtyckligt. Flertalet kulturella evenemang finns inte alls med.
Om några veckor delas världens största barn- och ungdomslitteraturpris ut här i Stockholm i form av litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne. Strax därefter är det dags för Polarpriset och därefter Birgit Nilsson-priset, två av världens största musikpriser. Är inte dessa evenemang relevanta, eller för den delen kungliga bröllop eller i värsta fall begravningar, något som inte heller anses vara av riksintresse?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tror att vi kan konstatera att förslaget om en evenemangslista kanske verkade kul en gång i tiden i opposition, men nu har det överlevt sig självt. Det antyder ju ministern själv i sitt svar.
Jag har därför en enda rak fråga till ministern: Är det inte dags att vi lägger ned de här dumheterna?
Anf. 117 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
Herr talman! Tack, Olof Lavesson, för debatten, den ständigt återkommande! Den har ju hållits levande inte minst med anledning av de två tillkännagivandena som finns från Sveriges riksdag.
Det är ju så att en evenemangslista skulle innebära en begränsning av friheten att tillhandahålla tjänster liksom etableringsfriheten, den fria konkurrensen och äganderätten. Att se till att våra många olika medieaktörer har goda villkor att verka under är en av mina viktigaste uppgifter och någonting som jag har betonat under de två och ett halvt år som jag har varit ansvarig för mediepolitiken i vårt land.
Samtidigt finns det många starka röster som talar för en evenemangslista. Lavesson räknar upp några av de starka och stora aktörer som talat emot, men det finns också en lista med aktörer som är positiva, däribland Teracom, Svenska Parasportförbundet, Svenska Friidrottsförbundet och SVT.
De framför med tydlighet hur en evenemangslista skulle kunna innebära viss försäkring mot att bara de som har betal-tv kan se de här viktiga evenemangen som många vill dela känslor för och kring. Fler ser evenemangen om de visas i fri tv, och en bred tillgång till stora idrotts- och kulturevenemang skulle kunna binda oss samman.
Det finns även många motargument. Konkurrensverket avråder från att införa en evenemangslista. TV4 och flera av de stora mediebolagen är också negativa och påtalar att marknaden själv klarar av att tillgodose behovet.
Det är dessutom så att den snabba förändring som just nu sker på medieområdet innebär att en reglering av en fast lista snabbt skulle kunna bli inaktuell.
Ytterligare ett och kanske ett av de starkaste argumenten mot en evenemangslista är förvaltningsrättens remissvar, där de ifrågasätter regeringens kompetens att genom föreskrifter definiera lagens rekvisit "väsentlig del av allmänheten" respektive "fri tv". Domstolen är också tveksam till om regeringen utan särskild delegationsbestämmelse kan bestämma från när listan ska börja gälla.
Det skulle alltså krävas en lång process om man lyssnar till vad förvaltningsrätten säger.
För att kunna ta ett bra beslut i den här frågan, trots de två tillkännagivanden som vi självklart ska respektera i den ordning vi har, krävs det noggranna underlag och ytterligare förberedelse. Där är vi inte ännu.
Anf. 118 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Jag tycker att frågan om en evenemangslista ganska tydligt visar på de problem som kan uppstå när man i opposition är snabb att besluta om tillkännagivanden som man sedan själv måste hantera efter ett maktskifte.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Tongångarna här i riksdagen var ganska höga när ministerns eget parti drev igenom förslaget med en evenemangslista. Nu är man lite mer ödmjuk inför den problematik som förslaget innebär, och det är jag tacksam för.
Kulturministern navigerar med viss försiktighet i debatten, och det har jag förståelse för. I andra sammanhang har hon varit mer tydlig kring problemen, och jag är också glad över det senaste inlägget där hon verkligen beskriver de problem som en lista skulle innebära. Ibland känns det som om kulturministern skulle vara en utmärkt debattör mot sitt eget förslag.
I ett skriftligt svar på en fråga från Rossana Dinamarca tidigare i vår konstaterar kulturministern att den tekniska utvecklingen har sprungit iväg och att allt fler tv-tjänster distribueras via bredband och tas emot på andra skärmar. Kravet på befolkningstäckning kan därmed redan anses vara uppfyllt.
Även här i dag talar ministern om näringsfriheten, rätten till immateriell egendom, vikten av fri konkurrens och även idrottens självständighet.
Till detta kan läggas de ekonomiska konsekvenserna för de programbolag som utestängs från att sända evenemangen och därmed går miste om stora annonsintäkter. Dessutom skulle det riskera att kraftigt öka kostnaderna för Sveriges Television, som skulle förväntas sända betydligt fler evenemang och därmed också få bära större rättighetskostnader. En faktura till Kulturdepartementet är väl att vänta.
Införandet av en evenemangslista skulle därmed inte bara innebära ett ingrepp i näringsfriheten och möjligheterna till effektiv konkurrens, utan dessutom riskera ytterligare ingrepp i public services oberoende, då det skulle resas krav och förväntningar kring vad och vilka program som behöver sändas i någon av de rikstäckande kanalerna.
Det är också uppseendeväckande, herr talman, att regeringen i och med förslaget om en evenemangslista väljer att frångå en lång tradition: att idrottsrörelsens självständighet respekteras och försvaras. Det handlar inte bara om rätten att få uppleva större evenemang, utan också om idrottsrörelsens möjlighet att få skälig ersättning för sina rättigheter. Om regeringen skulle besluta att kraftigt begränsa möjligheten för fler aktörer att konkurrera om evenemangen skulle också idrottsrörelsens intäkter riskeras.
Att sedan staten listar vilka evenemang och program som svenska folket bör se är en saga i sig. Det är bara att se på den lista som föreslås. Det är ett antal idrottsevenemang som föranleder staten att göra de här kraftiga ingreppen i näringsfriheten. Men något annat som skulle vara riksintresse verkar det inte finnas. Kulturministern nämner att det skulle kunna finnas kulturevenemang. Den enda icke-idrottsliga aktivitet som finns på listan är Nobelfesten - inte Nobelprisutdelningen, herr talman, utan Nobelfesten. Att se några av världens främsta hjärnor komma till Stockholm och få ta emot pris ur konungens hand är uppenbarligen mindre viktigt än att se statsministern äta glass.
Snälla kultur- och demokratiministern! Ministern efterlyser kloka beslut. Det absolut klokaste beslutet är väl att lägga ned det här. Släpp förslaget! Det finns faktiskt jättebra regleringar i dag som åstadkommer precis det som ministern vill uträtta. Det är bättre att ägna sig åt och fokusera på att skapa bra förutsättningar för public service och bra förutsättningar för teknik som gör att man kan uppleva detta i hela landet än att lägga ytterligare timmar och tid på en evenemangslista som ändå aldrig kommer att bli verklighet.
Anf. 119 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tackar riksdagsledamoten Olof Lavesson för engagemanget i frågan. Han vill också ge mig en påstötning när det gäller att inte tillgodose riksdagens tillkännagivanden. Att kulturutskottets ordförande framför detta gör mig smått fundersam. Är det något som Olof Lavesson och hans partikamrater ofta påpekar för mig i många andra frågor - inte minst när vi för ett år sedan stod här och debatterade filmpolitiken - är det verkligen vikten av att respektera riksdagens tillkännagivanden. Med kraft beskriver Olof Lavesson hur jag nu har ägget i mitt eget bo från de två tillkännagivanden som riksdagen har gjort. Min fråga till Olof Lavesson är helt enkelt om han menar att jag inte ska tillmötesgå dem. Det skulle jag gärna vilja höra en liten utläggning kring.
I övrigt vill jag bara understryka de utmaningar som finns med de förslag som föreligger. Det gäller inte minst det som många av remissinstanserna beskriver. Det finns mycket som talar emot. Men det finns också, ska man komma ihåg, ett flertal remissinstanser som starkt talar för detta och ser vikten av att tillgodose att många människor kan dela de upplevelser som föreslås.
Men jag vill gärna ha ett svar på frågan om detta med att inte tillmötesgå riksdagens tillkännagivanden, något som Olof Lavesson ofta talar varmt och brett om i många andra fall.
Anf. 120 Olof Lavesson (M)
Herr talman! Tillkännagivanden kan ju ha orsaker i mycket. Man kan undvika dem genom att tänka efter före. Det gjorde den tidigare regeringen när det gällde evenemangslistan. Det var därför den regeringen var en så kraftfull motståndare till den, liksom tidigare S-regeringar har varit. Tillkännagivanden kan också föranleda att man får tänka till efter, och det är väl det som kulturministern nu får göra när hon har att hantera detta ogenomtänkta tillkännagivande som hennes eget parti har drivit igenom.
Jag är inte bara kulturutskottets ordförande. Jag är också kulturpolitisk talesperson för Moderaterna. Det kan inte råda någon som helst tvekan om var vi hela tiden har stått i den här frågan. Jag tycker att det måste kännas tryggt och skönt för kulturministern att veta var hon har oppositionen - att man inte vacklar och vänder kappan efter vinden, utan står fast vid vad man har sagt.
Men jag är tacksam för svaret i dag. Jag hör vad ministern säger "mellan raderna". Detta är ingenting som hon själv vill ha. Det märks. Eftersom jag nu tycker att jag känner kulturministern ganska bra måste jag säga att det skulle förvåna mig om det var hennes förslag att driva den typ av socialistisk politik som en evenemangslista skulle innebära. Jag önskar bara att hon kunde ha varit ännu tydligare i debatten i dag. Men jag hör som sagt mellan raderna, och jag räknar med att vi slipper förslag på riksdagens bord om införande av en evenemangslista.
Anf. 121 Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Herr talman! Jag tackar Olof Lavesson för debatten och för engagemanget.
Det finns en utredning. Det finns remisser. Det finns många frågor att avväga. Vi behöver rätt balans mellan behovet av fri konkurrens och medborgarnas grundläggande rättigheter att ta emot information. Det är med andra ord många frågetecken som behöver rätas ut, och frågan om en evenemangslista kräver fortsatt noggrann beredning. Vi lär återkomma i frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.