Framtiden för de nationella skyddsstyrkorna och hemvärnet

Interpellation 2007/08:644 av Danielsson, Staffan (c)

den 5 maj

Interpellation

2007/08:644 Framtiden för de nationella skyddsstyrkorna och hemvärnet

av Staffan Danielsson (c)

till försvarsminister Sten Tolgfors (m)

Försvarets huvuduppgift är förmågan till väpnad strid. Samtidigt kan försvarets resurser i mån av tillgång även användas vid kriser och katastrofer av civil art. I hög grad gäller detta för hemvärnet, som ju ingår i försvarsmakten med viktiga skyddsuppgifter med mera men som genom sin professionalitet och organisation regelmässigt gör förtjänstfulla insatser vid större och mindre nödsituationer av olika slag. Hemvärnet utgör också en stor tillgång genom att vara den snabbast gripbara förmågan inom Försvarsmakten, den bygger på engagemang och frivillighet vilket är av stort värde och bör främjas och utvecklas.

På kommunivån finns även Civilförsvarsförbundet och de frivilliga resursgrupperna (FRG). Frivilliga resursgrupper, FRG, är en form för samarbete mellan en kommun och frivilliga. Syftet med FRG är att på ett smidigt sätt ge kommunen tillgång till extra personalresurser vid svåra påfrestningar och extraordinära händelser. En frivillig resursgrupp kallas in på begäran av kommunledningen när något extraordinärt händer för att till exempel hjälpa till med evakueringar, information, administration och andra praktiska uppgifter. En frivillig resursgrupp består av personer från olika frivilligorganisationer.

Behovet av ett hemvärn i hela landet, byggt på engagemang och frivillighet, har snarast ökat i takt med det övriga försvarets omställning till allt färre soldater. Mot denna bakgrund ser jag med oro på nu aktuella förslag från försvaret om att nära halvera dagens hemvärn.

I stället bör Sverige överväga att utveckla hemvärnet som i andra länder där det kan finnas delar som inte har vapenträning, och där samarbetet med den civila krisberedskapen är mer utvecklat. Analogt med detta bör frågan resas om hemvärnet skulle kunna dimensioneras inte enbart efter rent militära behov utan även att beredskapen för civila krissituationer beaktas. Uppenbart är att de frivilliga resursgrupperna och hemvärnet delvis kan fullgöra liknande uppgifter, och det vore intressant att analysera om inte samarbetet dem emellan skulle kunna ske mer integrerat än i dag.

Hemvärnets närvaro i hela landet tunnas nu ut, vilket bör motverkas genom till exempel särskilda rekryterings- och utbildningsinsatser. Andra viktiga frågor är att hemvärnet har tillgång till modern och ändamålsenlig materiel, liksom att övningsverksamheten fungerar i erforderlig omfattning.

En intressant tanke vore att under försvarets huvudtitel i statsbudgeten ge hemvärnet ett särskilt anslag. Det skulle bidra till den tydligare anslagsstruktur försvarsutskottet vid upprepade tillfällen efterlyst, och därmed öka både regeringens och riksdagens styrningsmöjligheter i fråga om våra nationella skyddsstyrkors utveckling och storlek.

Avser försvarsministern att överväga åtgärder för att utveckla det svenska hemvärnet mot bakgrund av den situation som jag beskrivit?