Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Inkomstgarantier för konstnärer

Interpellation 2009/10:489 av Persson i Simrishamn, Göran (s)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-05-21
Anmäld
2010-05-21
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Sista svarsdatum
2010-06-04
Svar fördröjt anmält
2010-06-04
Besvarad
2010-06-08

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 21 maj

Interpellation

2009/10:489 Inkomstgarantier för konstnärer

av Göran Persson i Simrishamn (s)

till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m)

Det framställs ibland som att inkomstgaranti ges till konstnärer ”utan motprestation”. Men de som har tilldelats inkomstgaranti har på ett övertygande sätt under många år presterat just ovärderliga konstnärliga insatser. Inkomstgarantin är ett erkännande av dessa insatser och en möjlighet för konstnären att fortsätta detta arbete.

Vissa av de konstnärer som fått inkomstgaranti har haft så betydande inkomster att de inte utnyttjat garantin eftersom den avräknas mot annan inkomst. För andra har inkomstgarantin varit av avgörande betydelse för möjligheten att fortsätta konstnärskapet. Inkomstgarantin ger därmed förtjänta konstnärer en möjlighet att fortsätta sin gärning.

Inkomstgarantin är inte pensionsgrundande, det är därför den är livslång. Många av dessa konstnärer har haft låga inkomster och därför är inkomstgarantin både en garanti för inkomst i yrkesverksam fas och en garanti för en värdig ålderdom.

Inkomstgarantin avräknas mot andra inkomster så garantin tillfaller bara dem som verkligen behöver den. De med goda inkomster som fått inkomstgarantin utnyttjar den inte.

Inkomstgarantin behövs anser vi, och den ska inte stå i motsatsställning till så kallade långtidsstipendier på fem och tio år. Dessa stipendier ges till något yngre konstnärer.

Inkomstgarantin är inte en unik svensk företeelse. Liknande former finns i många andra europeiska länder.

Det är självklart väldigt lätt att påstå en massa saker om att konstnärer får pengar ”utan att göra något” och dessutom påstå att samma konstnärer bedriver subversiv och kanske till och med konstnärlig verksamhet som är kritisk till alliansregeringen. Jag delar också flera av remissinstansernas uppfattningar om att det nuvarande systemet skapar ekonomisk livslång trygghet för våra främsta kulturskapare.

Vi ville skapa trygghet genom en översyn med utgångspunkt i en positiv syn på konstnärskapet i stället för en konstnärsfientlig syn som bygger på en 15 år gammal utredning.

Min fråga till kulturministern är då:

Hur ska ministern agera för att skapa trygghet för kulturskaparna?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2009/10:489, Inkomstgarantier för konstnärer

Interpellationsdebatt 2009/10:489

Webb-tv: Inkomstgarantier för konstnärer

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 166 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Göran Persson i Simrishamn har frågat mig hur jag ska agera för att skapa trygghet för kulturskaparna. Göran Persson ställer sin fråga mot bakgrund av regeringens förslag och riksdagens efterföljande beslut nyligen om att de statliga inkomstgarantierna för konstnärer successivt avvecklas till förmån för långtidsstipendier. Mina och Göran Perssons åsikter om kulturpolitiken skiljer sig ofta åt. Vi vill och tycker olika. Det är bra och ger debatten liv och aktualitet. Debatten om utformningen av olika kulturpolitiska ordningar, i det här fallet stipendieordningarna för konstnärer, förs regelmässigt i en anda av god vilja och ömsesidig respekt. Men när Göran Persson beskriver övergången från inkomstgarantier till långtidsstipendier som "konstnärsfientlig" blir jag beklämd. Några enkla fakta: I dag har totalt 157 personer en garanti på inkomst från staten livet ut, ca 214 000 kronor om året. Reformen innebär en successiv övergång av medel från detta gamla och återkommande kritiserade system till långtidsstipendier på fem till tio år. Genom det kommer betydligt fler professionellt verksamma konstnärer än vad som sker i dag att få möjlighet till längre perioder av konstnärligt skapande och utveckling. Förändringen införs gradvis, vilket innebär att de 157 konstnärer som i dag har inkomstgaranti kommer att behålla densamma enligt tidigare beslut. Att ha mod att pröva och ompröva nya idéer och gamla ordningar är helt avgörande för att upprätthålla trovärdighet och tillämplighet i kulturpolitiken. I det här fallet ersätts nu en gammal ordning med ett flexiblare och modernare stipendiesystem som dessutom ger fler konstnärer från olika konstområden möjlighet att utveckla sitt skapande. Det kan aldrig vara konstnärsfientligt. Men vi måste även gå vidare och söka nya möjligheter och lösningar för att öka tryggheten för kulturskaparna. Vägen till ökad trygghet har sin grund i ökade möjligheter att leva av det konstnärliga arbetet. Att arbeta för större efterfrågan på konstnärliga verk och prestationer är därför helt avgörande för att skapa trygghet för kulturskaparna. Till detta ska läggas stabila bidrags- och ersättningssystem, offentligrättsliga såväl som upphovsrättsliga, samt tydliga och balanserade trygghetssystem. Slutligen anser jag att kulturskaparnas kraft och kunskaper kan tas till vara på fler platser i samhället än vad som nu är fallet; kulturen och kulturskaparna har redan närmat sig skolan och näringslivet, och fler områden prövas. Sammantaget vill regeringen ta till vara och utveckla kulturskaparnas villkor på ett sätt som värnar den konstnärliga friheten och skapar förutsättningar för ett rikt och nyskapande kulturliv. Det innebär också att vi kommer att våga pröva gamla sanningar för att kunna förnya och förbättra. Detta är inriktningen på en kulturpolitik som vilar på övertygelsen om kulturskaparnas betydelse för ett starkt och mångfasetterat kulturliv i ett öppet och demokratiskt samhälle.
Göran Persson i Simrisha (S)
Anf. 167 Göran Persson i Simrisha (S)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Återigen kanske vi har samma mål med vår politik men olika sätt att nå fram till detta mål. Denna fråga om inkomstgarantier har diskuterats här i kammaren med anledning av ett betänkande från kulturutskottet. Kulturministern var inte med i debatten, men företrädarna i utskottet debatterade detta. Detta är en fråga som har följt med under åren. Det har också gjorts en utredning som är omkring 15 år gammal. Den verkar lite för ålderstigen för att man ska dra konsekvenser av den. Jag är också medveten om att man behöver göra en översyn av detta system. Men man stryker något som har funnits sedan tidigare, och man gör inte riktigt en analys av om detta är bra eller dåligt. Jag kan hålla med om att vi kanske behöver något nytt i fråga om detta. Men varför ska man stryka detta? Det ena behöver inte utesluta det andra. Återigen handlar det om samsyn. Varför skulle det inte kunna vara möjligt att göra som vi skrev i vår reservation? Vi skrev att det var viktigt att det gjordes en översyn men att vi kanske skulle göra den tillsammans. Jag ser det som viktigt att vi sätter oss ned tillsammans och gör en analys och försöker komma fram till hur vi vill ha det. Jag kan göra en jämförelse. Man gjorde en översyn av ett liknande system som finns i Danmark. Där kom man fram till att man skulle ha kvar detta. Det är inte säkert att vi hade kommit fram till exakt samma slutsats. Men där kunde man se att förhållandena kanske inte är sådana som man önskar att de ska vara i verkligheten, utan detta fick vara kvar. Jag tror att vi skulle ha kunnat göra detsamma även om vi hade haft några nya intentioner. Då hade vi kunnat behålla det som vi tycker är bra i det gamla. Jag förstår inte att man ska ha inställningen att man kör sitt eget race i stället för att gå över blockgränsen, för i så fall tror jag att vi hade gynnat kulturpolitiken. Vissa saker ska diskuteras och tas upp utifrån vad olika väljargrupper, människor, kulturskapare och vanliga medborgare i samhället tycker och tänker. Sedan kan vi ha någon form av gemensam diskussion innan vi har kommit till ett resultat och innan någonting har blivit skrivet i sten. Min fråga till kulturministern är: Varför har man hållningen att det finns bara ett spår?
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 168 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Denna fråga har levt länge, precis som Göran Persson säger. Jag kan konstatera att han intar två ståndpunkter samtidigt. Han säger att det kan vara bra att göra en översyn av system och möjligen förändra. Jag noterade att han sade att det kan behövas något nytt. Samtidigt vet jag att i den förra valrörelsen var ett av de två så kallade löftena som fanns på det kulturpolitiska området från Socialdemokraterna att man skulle fördubbla antalet inkomstgarantier. Då fanns det uppenbarligen ingen önskan att se över detta. Det är bara more of the same. Detta var ett system som man uppenbarligen tyckte var bra. Jag tror att man ska vara lite försiktig när man jämför med andra länder för man får aldrig en hel bild. Det är möjligt att man i Danmark har valt system. Men å andra sidan kanske det är någonting annat som man inte har som vi har. Det kan handla om allianser eller någonting annat. Drygt 328 miljoner går i år till konstnärer i olika statliga bidrag och ersättningar, och det är summor som har ökat. Jag hoppas att Göran Persson inte står fast vid uttrycket "konstnärsfientligt" som det står i interpellationen, för det kan knappast anses fientligt att man använder dessa medel för att fler ska få ta del av denna ersättning i form av längre arbetsstipendier som dessutom blir pensionsgrundande. Det skulle väl snarast välkomnas. Men jag vore tacksam om jag kan få ett återtagande av just ordet "konstnärsfientligt". Det är möjligt att Göran Persson tycker att detta system fungerar väl och att vi skulle ha haft en dialog. Jag är inte säker på att det ens i detta fall hade varit till så stor nytta med en dialog. När vi bjöd in företrädare från bland annat Göran Perssons parti men även från de andra två partierna på den rödgröna sidan under och i samverkan med Kulturutredningen ville man inte yppa någonting. Då fanns goda möjligheter att diskutera olika frågor. Men det ville man inte göra. Vad skälet var vet jag inte. Men man höll inne med de eventuella förslag som man hade, och någon form av öppning eller diskussion fanns tyvärr inte. Jag kan, som sagt, bara beklaga detta. Jag tycker att det är absolut på tiden att man ser över flera av dessa system. Detta är ett sådant. Och riksdagen har, precis som Göran Persson sade, både debatterat och fattat beslut i denna fråga. Det är inte ett system som alla har varit nöjda med. Jag har träffat företrädare för denna sektor som har vittnat om att det ibland har varit problem. Ibland har man kanske inte velat ta på sig uppdrag som skulle göra att denna ersättning minskar. Det är inte ett optimalt sätt om man vill driva arbetslinjen, och det vill jag göra.
Göran Persson i Simrisha (S)
Anf. 169 Göran Persson i Simrisha (S)
Fru talman! Jag ser inte hur denna arbetslinje har lett till fler jobb för våra kulturskapare - inte heller i detta område. Detta har funnits sedan 60-talet, och visst är det motiverat att göra en översyn av stödformen och också revidera den på några punkter. Exempelvis bör fördelningen mellan män och kvinnor ses över. Det gäller även den ojämna fördelningen av garantirum och fördelningen mellan olika konstarter. Översynen bör också ta hänsyn till hur konstnärer i dag driver sin verksamhet i olika former, som anställda med A-skatt, som enskild näringsverksamhet, i aktiebolag eller i handelsbolag. Det finns en hel del att se över. Nu har det gått fyra år, och vi har varit i opposition i fyra år och har inte haft möjlighet att ta hand om våra gemensamma medel. Om vi hade haft det hade vi kanske haft lite mer medel just till kulturlivet och till kultursektorn. Nu har det inte fungerat så, utan det har varit skattesänkningar, och de har definitivt inte gått till kulturlivet. Vi vet vilka som har fått ta del av skattesänkningarna. Det är säkert inte de som har minst möjlighet att ta del av kulturen. Om vi tittar på dem som är arbetslösa, sjukskrivna, studenter med flera är det inte där som skattesänkningarna har sett sin dag. Först vill jag säga något om konstnärsfientlighet. Man ska skilja på politik och person. Det är absolut inte kulturministern som visar fientlighet utan det är politiken. Det är viktigt att påpeka nyanserna. Jag tror också att det har framgått. När Konstnärernas Riksorganisation, KRO, gör ett uttalande framför kulturministern i sin kritik att det organisationen gör är tramsigt. Har kulturministern lyssnat på vad de har sagt? Hon bara konstaterar att det är tramsigt. Jag undrar. Kulturministern har vid ett tillfälle sagt att kulturpolitiken är intressant, att i debatten om konstnärslönen har den påmint henne om hur inskränkt alltför många inom kulturlivet tänker. Dessa uttalanden gör mig undrande. Dessutom har kulturministern sagt att arbetslinjen gäller. Varför ska då kulturlivet vara ett undantag? Vi känner till att regeringens politik med skattesänkningar på arbete går till vissa människor, men jag säger inte att man i den delen tillskansar just kulturlivet någon större del. Det ser vi inte heller i kulturbudgeten. Det är helt klart att det behövs en översyn och att yngre och andra skulle få en större del. Viss verksamhet skulle vara på sin plats. Det är fortfarande på sin plats med en viss samsyn. Vi kan inte skruva tillbaka klockan fyra år. Vi kan inte säga vad vi skulle göra nu. År 2006 skulle vi ha haft en annan politik. Nu får vi utgå från det som finns år 2010 med andra förutsättningar.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 170 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Jag får väl tacka för den halva pudeln att jag inte ska ta åt mig personligen vad gäller begreppet konstnärsfientlighet. Göran Persson nämnde ordet tramsig. Jag tror aldrig att jag har använt det. Det är inte ett uttryck jag brukar använda. Om jag någon gång har använt ordet tramsig ber jag verkligen om ursäkt eftersom det inte är ett uttryck jag tycker om. Nu är vi tillbaka i det gamla spåret. Göran Persson frågar om det här har givit mer jobb. Om vi håller oss till inkomstgarantin är förhoppningen att det här kommer att ge fler uppdrag och möjligheter att leva på sitt konstnärskap. Det är precis i början av sin karriär, när man är nyutbildad, som man kan behöva stödet för att komma i gång. Det är det vi har sett. Det är inte så att någon berövas garantin. Det är inte så att någon av de 157 som tidigare har beviljats inkomstgaranti blir av med den. Däremot ska vi successivt använda de nya medel som finns för att ge fler möjlighet till längre arbetsstipendier. Det kan inte vara konstnärsfientligt eller något som Göran Persson egentligen är emot. Vi kan också glädja oss åt att fler och fler väljer att utbilda sig inom de kulturella och kreativa näringarna. Bosse Ringholm talade tidigare om det stora intresset för jazzmusiken. Så ser det ut på många områden. Då kan vi naturligtvis titta på hur vi finansierar kulturlivet. Jo, två tredjedelar finansierar vi själva. Det är en tredjedel offentliga bidrag. De finansierar vi förvisso via skatten, men två tredjedelar är ett resultat av att vi själva väljer att satsa på att lyssna på musik, kanske gå en kurs, köpa konstverk, läsa böcker, se filmer och så vidare. Det är naturligtvis betydelsefullt. Det är det som också ger jobb åt konstnärerna. Göran Persson talade om att vrida klockan tillbaka. Om vi hade gjort det, och det hade varit så illa att det inte blev en alliansregering, hade svenska folket inte fått en extra månadslön vardera att investera i kultur. De hade suttit fast i det höga skattesystem som vi hade då. Det var ett av världens absolut högsta skattesystem. Då måste jag kunna säga att det här är de extra medel vi får kvar, varav många väljer att satsa på kultur. Samtidigt väljer fler att utbilda sig inom kultursektorn. Det är också en tro på framtiden, på de egna möjligheterna. Allt detta gynnar hela den kulturella sektorn. Det är jag också glad över.
Göran Persson i Simrisha (S)
Anf. 171 Göran Persson i Simrisha (S)
Fru talman! När man diskuterar kulturpolitik kommer man ofrånkomligen in på skatter och dylikt. Det är där frågan kommer om vilka våra värderingar är i samhället. Vem har fått månadslönen? Det är definitivt inte alla. Man ska också räkna in vem som har fått betala höga premier till a-kassa och dylikt. Det finns vissa grupper i samhället som är utan jobb, men de vill ha tillgång till kulturen. Det är inte minst fråga om hur kulturskaparna ska kunna försörja sig. Jag har inget emot människor som väljer att köra taxi eller vara lokalvårdare. De är handelsanställda som gör ett förträffligt jobb. Men om man vill jobba som kulturskapare i kulturlivet är det först och främst vad man ska få syssla med. Det är bättre att säga att vi ska stödja de många kommande konstnärerna och se till att även de andra fortsättningsvis ska få ersättning. Jag är medveten om att de som redan har garanti får den framöver. Men det ena utesluter inte det andra. Jag tror att diskussionen kommer att fortsätta. Vi får se vad som händer framöver. Jag ger kulturministern ett löfte att det kommer ett besked vad gäller den rödgröna kulturpolitiken.
Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Anf. 172 Lena Adelsohn Liljeroth (M)
Fru talman! Visst finns det skiljelinjer, Göran Persson. Konstigt vore det annars. Det är det som väljarna såg när de 2006 röstade fram en ny regering. Vi skäms inte ett ögonblick för att vi hela tiden har tyckt att sänkt skatt är en viktig fråga. Människor ska få större möjlighet att råda över sina egna intjänade pengar. Vi skäms inte heller för att det på många områden är dags att förnya, förändra och omprioritera. Det här är ett sådant område som vi uppfattar som tämligen omodernt. Vi vill ge fler konstnärer möjlighet att komma in i systemet. Vi väntar fortfarande på den socialdemokratiska visionen och konkreta förslag. Vi har flera gånger hört att det har bildats arbetsgrupper och att det snart kommer ett förslag. Nu är det bara tre månader kvar till valet, och vi har fortfarande inte sett något. Vi har inte sett den stora satsningen i era skuggbudgetar, vare sig det har handlat om museer eller något annat som jag har kunnat utläsa från det Göran Persson säger att han gärna hade velat se. Vi har fortfarande inte sett det. Nu börjar tiden rinna ut. Jag tror det var redan 2007-2008 som det talades om att det snart skulle komma. Det har fortfarande inte kommit. Någon gång tidigare i våras fick vi besked om på en presskonferens att man nu hade bildat en grupp. Det börjar bli lite bråttom om väljarna ska se vad det är som De rödgröna egentligen vill göra mer än att återställa till den tid som en gång var. Den var inte bara till gagn för vare sig skattebetalare eller konstnärer.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.