Jämlikheten och jämställdheten inom sjukvården
Interpellation 2009/10:482 av Jansson, Eva-Lena (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2010-05-21
- Anmäld
- 2010-05-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2010-06-03
- Sista svarsdatum
- 2010-06-04
- Besvarad
- 2010-06-29
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 maj
Interpellation
2009/10:482 Jämlikheten och jämställdheten inom sjukvården
av Eva-Lena Jansson (s)
till socialminister Göran Hägglund (kd)
I samband med ett möte anordnat av Unifem Örebro uppmärksammades att flera kvinnor ansåg sig att ha fått ett sämre bemötande på grund av att man är kvinna och/eller har utländsk bakgrund. Det borde vara självklart att kvinnor och män oavsett bakgrund utbildning och ålder får ett bra bemötande när man uppsöker sjukvården. Dess värre visar även anmälningarna till olika patientnämnder att kvinnor anmäler både bemötande och den sjukvård man sedan får. Och problemet med en ojämlik och ojämställd sjukvård förekommer dess värre i hela landet.
I FN:s kvinnokonvention, artikel 12 Hälsovård, kan man läsa följande:
Konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive sådan som avser familjeplanering.
Min fråga till socialminister Göran Hägglund är följande:
Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att sjukvården i Sverige inte ska vara ojämställd och ojämlik?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:482
Webb-tv: Jämlikheten och jämställdheten inom sjukvården
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2009/10:145 Tisdagen den 29 juniProtokoll 2009/10:145 16 § Svar på interpellation 2009/10:482 om jämlikheten och jämställdheten inom sjukvården
Protokoll från debatten
Anf. 118 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Eva-Lena Jansson har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att sjukvården i Sverige inte ska vara ojämställd och ojämlik.
Jag är mycket glad att Eva-Lena Jansson bett mig att redogöra för alla de åtgärder som regeringen vidtar för en jämlik och jämställd vård. Ett av de viktigaste målen för svensk hälso- och sjukvårdspolitik är att alla ska få en god och säker vård på lika villkor. Detta innebär att vården ska präglas av säkerhet och hög medicinsk kompetens, att patienterna ska mötas med respekt och omtanke, få vara delaktiga i vården samt att vården ska ges i rimlig tid. Detta kännetecknar för mig en jämställd och jämlik vård.
Patienter är en allt annat än homogen grupp. Patienter kan vara alltifrån för tidigt födda spädbarn till personer som blivit över 100 år gamla, flickor och pojkar, män och kvinnor. Dessutom måste vi vara medvetna om att kulturell och social bakgrund kan ha stor betydelse för hur och när en person söker sig till vården. För att kunna ge en god och säker vård till alla krävs en stor kunskap inom vården om vad våra olikheter för med sig för särskilda behov.
För att stärka förutsättningarna för ett systematiskt jämställdhetsarbete inom hela hälso- och sjukvården har regeringen vidtagit en rad åtgärder. Nyckeln i detta arbete är att skapa ett bättre kunskapsunderlag samt att medvetandegöra problematiken hos vårdpersonal och beslutsfattare. Länge saknades såväl kunskaper som instrument för att utveckla en mer jämställd vård. Efter hand har vi fått allt större kunskaper på området, inte minst genom de uppföljningar och rapporter som Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att genomföra. Dessa ger en god överblick över utvecklingen inom hälso- och sjukvården när det gäller dessa frågor.
Som en del i detta arbete har Sveriges Kommuner och Landsting fått 145 miljoner kronor av regeringen för att etablera ett program som stöder arbetet med att integrera ett jämställdhetsperspektiv i allt beslutsfattande inom hälso- och sjukvården. Programmet syftar till att stödja kvalitetssäkring av offentligt finansierade verksamheter på kommunal nivå och på landstingsnivå. Detta för att garantera att vården svarar mot båda könens villkor och behov så att vi säkerställer en hög kvalitet och goda resultat för såväl kvinnor och män som flickor och pojkar.
Satsningen ska vidare bidra till att vidareutveckla ledningssystem och verktyg för verksamhets- och kvalitetsutveckling så att jämställdhetsperspektivet fortlöpande beaktas och att lärandet inom vårdorganisationen stimuleras. Målet är konkreta och bestående förbättringar i verksamheternas arbete med jämställdhetsintegrering. För närvarande pågår 87 olika utvecklingsprojekt över hela landet.
Även den förebyggande hälso- och sjukvården är ett prioriterat område där det behövs mer kunskap om kvinnors ohälsa och skäl till sjukfrånvaro. För att ge några exempel har regeringen satsat 41 miljoner kronor på forskning och rehabilitering för att minska kvinnors sjukskrivning. Försäkringskassan har beviljats 25 miljoner kronor för rehabiliteringsprojekt. Karolinska Institutet och Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering får därutöver 10 miljoner kronor respektive 6 miljoner kronor till forskning om könsskillnader på jämställdhetsområdet.
Socialstyrelsen har lyft fram jämställdhet och jämlikhet som den största utmaningen för vården, och fokus ligger på att minska skillnader i hälsa och vård mellan olika grupper. Socialstyrelsen har regeringens mandat att intensifiera arbetet med uppföljning av jämställdhet och jämlikhet i vården inom ramen för uppföljningen av God Vård. Detta innebär att vården är tillgänglig, kunskapsbaserad, säker, effektiv, patientfokuserad och jämlik. Jämställdheten ingår genomgående i allt förbättringsarbete inom ramen för God Vård-konceptet.
Genom de kunskapsmässiga framsteg som dessa insatser har medfört hyser jag goda förhoppningar om att vi genom systematiskt arbete från alla nivåer inom sektorn kan komma till rätta med jämställdhetsproblemen inom hälso- och sjukvården.
Anf. 119 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Tack för svaret, socialminister Göran Hägglund!
Jag har en fråga. I avslutningen på Göran Hägglunds svar står det "genom de kunskapsmässiga framsteg som dessa insatser har medfört". Betyder det att man har tillförskaffat sig kunskaper utifrån projekt man har anslagit pengar till under den här sista budgetperioden? Det skulle vara intressant att veta hur snabbt kunskaperna kommer.
Bakgrunden till min interpellation, fru talman, är att det i samband med ett möte anordnat av Unifem Örebro uppmärksammades att flera kvinnor ansåg sig ha fått ett sämre bemötande på grund av att de var kvinnor och också för att de var kvinnor och inte hade svensk bakgrund. Det borde vara självklart - det tycker både jag och Göran Hägglund, som jag har uppfattat det - att man oavsett om man är kvinna eller man och oavsett bakgrund, utbildning och ålder får ett bra bemötande när man uppsöker sjukvården.
Dess värre visar anmälningar till de olika patientnämnderna att kvinnor anmäler både bemötande och den sjukvård de sedan får. Problemet med en ojämlik och ojämställd sjukvård förekommer dess värre i hela landet. Jag pekar på vad FN:s kvinnokonventions artikel 12 om hälsovård säger, nämligen: "Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor när det gäller hälsovård för att, med jämställdheten mellan män och kvinnor som grund, säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård, inklusive sådan som avser familjeplanering."
Det är här min fråga kommer in: Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att sjukvården i Sverige inte ska vara ojämställd och ojämlik?
Uppgifter om hur det ser ut i sjukvården har funnits, och de har funnits under en längre tid. Jag har tyckt att det har varit viktigt att granska dessa frågor, och under förra mandatperioden tror jag att man började titta lite mer på hur ojämställd sjukvården var. Man har konstaterat att kvinnor med hjärtbesvär får ett annat bemötande. Kvinnor missgynnas på flera områden.
Kvinnor får sämre väntan och sämre tillgång till kranskärlsröntgen. Kvinnor får mindre aktiv hjärt- och kärlbehandling än män. Kvinnor får vänta längre på gråstarrsoperationer. Kvinnor har längre väntetid hos allmänläkare. Kvinnor har sämre tillgång till vård på strokeenheten. Kvinnor har mindre chans att få dialys och njurtransplantation. Kvinnliga rökare löper samma risk som män att få lungcancer, och ändå remitteras de inte lika snabbt till bronkoskopi. Kvinnor med knäledsartros, höftledsartros och spinal stenos har varit mer handikappade än män när de väl opereras.
Detta tycker vi är ett resultat som måste leda till åtgärder som undanröjer ojämställd vård. Denna information redovisade SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, i en kunskapsöversikt om omotiverade könsskillnader i svensk sjukvård, så det har regeringen känt till. Man kan alltså fundera på om det är tillräckligt.
Det vi har föreslagit från Socialdemokraterna är att det utarbetas en nationell genomförandeplan för implementering av jämställd sjukvård. Jag tänkte höra om socialministern tycker att det är en bra idé. Ibland kan det nämligen vara så att det finns goda idéer från olika partier, och vi kan enas om att vi när det gäller vissa saker borde göra gemensam sak över blockgränser och inte tycka att de är oviktiga. Vi tycker att jämställd sjukvård är viktigt.
Precis som Veronica Palm lyfte fram i föregående interpellationsdebatt var jag också inne på jämlikhet. Jämställdhet handlar om kvinnor och män, men jämlikhet är någonting annat. Just bakgrund - huruvida man tjänar mer eller är född i Sverige - visar sig få effekter också för sjukvård. Många personer har faktiskt också angivit att man har fått ett sämre bemötande.
I interpellationssvaret, fru talman, tycker jag att Göran Hägglund ägnar en väldigt stor del åt jämställdhet. Jag upplever dock inte att han har lyft fram just detta med jämlik sjukvård i samma omfattning som jag gjorde i min interpellation. Jag skulle alltså vilja ha ett tydligare svar på den frågan.
Anf. 120 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Det sista var ett viktigt påpekande: Det spelar ingen roll av vilka skäl någon blir diskriminerad eller åsidosatt. Oavsett om det är för att man är kvinna, invandrare, ung eller gammal är det lika fel. Därför gäller det att sjukvården hela tiden bemödar sig om att bemöta alla människor på samma goda sätt, vare sig det rör sig om en högutbildad eller lågutbildad person, en person med svensk eller utländsk bakgrund, en kvinna eller en man, en flicka eller jättegammal kvinna - precis alla ska behandlas på samma värdiga sätt.
Den första frågan jag fick från Eva-Lena Jansson handlade om den sista formuleringen om de kunskapsmässiga framsteg som insatserna har medfört. Har vi gjort sådana? Ja, det vill jag påstå att vi har. Socialstyrelsen kom med en rapport 2008 som heter
Mot en mer jämställd sjukvård och socialtjänst,
där man har tittat på landstingens engagemang för jämställdhet. Där säger man att det har ökat påtagligt under de senaste tre åren.
Vi vet att det jag kommer att säga nu inte är någon garanti för att det kommer att bli så i verkligheten, men man kan också se att samtliga landsting nu åtminstone har skrivit om dessa viktiga frågor när det gäller policydokument. Det kan jämföras med hälften om vi går tillbaka sex år i tiden. Sedan gäller det att det går från dessa viktiga papper, styrdokumenten, till att också bli verklighet också ute i tillvaron.
Det finns alltså en ökad medvetenhet, och det är det första steget. Det är en ökad medvetenhet om att vi ibland, vare sig vi tänker på det eller inte, bemöter människor på olika sätt. Vi måste få det påpekat att vi ska tänka på dessa viktiga saker. Det är det första viktiga för att kunna åstadkomma denna förändring. Många vårdhuvudmän arbetar väldigt aktivt med de här frågorna i form av utbildningar och andra aktiviteter för att få med hela personalen, eller i alla fall en stor del av personalen, på tåget, och det är ofantligt viktigt att göra.
Från regeringens sida fungerar det lite grann som en katalysator för olika processer som ska leda rätt, att inför regelverk, uppföljningar, öppna jämförelser och annat ta in underlag som är så bra som möjligt och följa upp de här viktiga faktorerna. Men sedan handlar det mycket om att vi är pådrivande gentemot landstingen så att de utför sitt arbete som ansvariga arbetsgivare. Det gäller naturligtvis också andra aktörer i vården, men inte minst att landstingen utför sitt arbete som arbetsgivare på ett sätt som leder till att alla anställda kan fungera på bästa möjliga sätt. Jag tror att jag och Eva-Lena Jansson är överens om att det är oändligt viktigt. Det kommer inte att låta sig göras över en natt utan är något som kräver ansträngningar av väldigt många runt om i Vårdsverige. Framför allt har de som är ledare av olika slag, antingen politiskt valda ledare eller chefspersoner i vården, ett särskilt ansvar för att det här arbetet förs framåt. Jag tror också att forskningen spelar en jättestor roll för att skapa ett bättre underlag för att ta lite större kliv vid sidan om det dagliga gnetandet.
Anf. 121 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Jag ställde några fler frågor, och jag ska upprepa dem så att Göran Hägglund får möjlighet att svara på dem. Jag inser att jag ibland ställer lite för många frågor så att ministern har lite svårt att svara på dem, men jag ska försöka vara tydlig.
Jag poängterade att Socialdemokraterna har föreslagit att det ska utarbetas en nationell genomförandeplan för implementering av jämställd sjukvård. Centralt i en sådan plan skulle vara ökad och mer spridd kunskap om hur könsfaktorer påverkar vården. Det krävs mer forskning för att belysa vilka könsskillnader som finns och hur de uppkommer. Det krävs ökat fokus på jämställdhet och genus på vårdutbildningarna på gymnasiet och högskolan samt vid vidareutbildning för personal inom hälso- och sjukvården. Arbetet med könsuppdelad vårdstatistik ska fortsätta, och jämställd vård ska vara ett eget uppföljningsområde i de nationella jämförelserna. Detta var vad vi tyckte var viktigt. Då blir min fråga: Uppfattar socialministern att de här kraven är berättigade? Sedan kanske socialministern har valt att formulera dem på ett annat sätt.
Socialministern säger att han tycker att det är viktigt att politiker, landstingspolitiker men också chefer inom sjukvården, både i den privata och i den offentliga, har ett ansvar. Då blir min fortsatta fråga på den punkten: Kommer Göran Hägglund att ställa krav på privata vårdbolag, privata vårdutförare, för att också de ska kunna få ta del av skattepengar? Göran Hägglund har ju öppnat för att skattepengar ska kunna ingå i finansieringen av den privata vården. Kommer han att ställa några krav på jämställdhet och jämlikhet?
Frågan om jämlikhet hade jag med i interpellationen: Vilka åtgärder är socialministern beredd att vidta för att sjukvården i Sverige inte ska vara ojämställd och ojämlik? Jag uppfattar att den ojämlikhet som finns utifrån inkomst, vilket land man är född i och om man är gammal eller ung också är en viktig fråga att hantera.
Jag möter en hel del unga tjejer som upplever att de inte blir tagna på allvar, oavsett om det är privata eller offentliga vårdcentraler de besöker. Deras olika sjukdomssymtom uppfattas inte, och de blir behandlade på ett, tycker jag, ibland förnedrande sätt.
Det är jätteviktigt att den här ojämlikheten diskuteras. Jag tror att det var Veronica Palm som försökte lyfta fram tydligt, just utifrån den politik som regeringen nu har fört, att risken är uppenbar för ojämlik sjukvård. Några får tillgång till allt för att de kan betala mycket mer medan andra får en, som Veronica Palm uttryckte det, sjukvård light. Det är jag jättebekymrad över.
Jag skulle vilja ha svar på vad socialministern gör praktiskt för att sjukvården ska bli mer jämlik och mindre ojämställd.
Anf. 122 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! Jag har i mitt inledande svar beskrivit många av de insatser som regeringen gör för att med hjälp av olika myndigheter, institut och vårdgivare driva arbetet framåt. Det arbetet är jag fast besluten att fortsätta eftersom jag tror att det spelar en jättestor roll för kvaliteten och bemötandet i vården som också hänger samman med vårdens resultat.
Eva-Lena Jansson ställer några frågor ytterligare som handlar om en nationell genomförandeplan. Det kanske inte är exakt det begrepp som jag skulle använda, men när det gäller innebörden tror jag att vi är överens om att det är ungefär det som behövs. Det är det som är en fortsättning på det arbete som vi hittills har gjort och som vi bedriver.
Är jag beredd att ställa krav på privata vårdgivare? Ja, på privata vårdgivare ska vi ställa samma krav som vi ställer på offentliga vårdgivare, till exempel öppna jämförelser och annat. Jag tycker att det är en absolut självklarhet att kraven ska vara likalydande. Det är inte acceptabelt att kvinnor, människor med annan etnisk bakgrund och personer på grund av ålder eller annat behandlas annorlunda hos en privat vårdgivare eller en ideell organisation som driver vårdverksamhet än vad man skulle göra på andra håll.
Det som jag tycker är ett allvarligt hot även mot en jämlik vård är långa köer och bristande kvalitet, för då blir det de som kan tala för sig, de som har de stora resurserna för att kunna resa, övernatta eller betala för sig som kommer att kunna efterfråga eller åtminstone tillgodogöra sig den vård som går att köpa. Därför är det en oerhört viktig uppgift att det offentliga förmår att leverera i enlighet med sitt åtagande. Därför är arbetet med kvalitet, patientsäkerhet och tillgänglighet av allra störa betydelse.
Jag tycker att vi har gjort något väldigt betydelsefullt just när det gäller att erbjuda en vård där den enskilda personen står i centrum och som är bättre på att anpassa sig till den enskildes önskemål och behov, att man inte behöver vänta orimligt länge eller riskera att drabbas av vård som är illa fungerande. Tillsyn och öppna jämförelser är otroligt viktigt i det här sammanhanget.
Anf. 123 Eva-Lena Jansson (S)
Fru talman! Nu blev jag lite bekymrad över slutet på Göran Hägglunds inlägg, därför att han pratar om patientens önskemål. Det är viktigt att man lyssnar på människor som uppsöker sjukvården, men för mig är det alltid viktigast att det är behovet som ska styra. Det kommer alltid att finnas människor som har önskemål om massor av saker när det gäller sjukvården, och jag är inte helt säker på att vi alltid kommer att tycka att det är viktigt att prioritera allt som människor kommer att ha önskemål om, därför att det kommer att finnas önskemål om sådant som inte är prioriterat, behovsanpassat. Man kan fundera på hur man ska hantera det.
Jag tycker inte att vi ska ha köer i Sverige, men jag inser att vi kommer att ha köer så länge som vi har en väl fungerande sjukvård, därför att det kommer att finnas de som behöver prioriteras i första hand, de som har det största behovet. Några kanske får vänta lite längre. Frågan är hur lång väntan som är acceptabel. Jag tycker att det är viktigt att se till att kön är så kort som möjligt. Jag tror inte att någon klarar av att utradera kön utan att det alltid kommer att finnas köer. Så pass länge har jag varit med i livet att jag inser att allt inte går att lösa på en gång. Men jag har, precis som Göran Hägglund, alla ambitioner att vi ska korta köerna så mycket som det någonsin går.
Jag tycker fortfarande att jag inte får ett tydligt svar på hur man minskar den ojämlika sjukvården. Jag kanske lyssnade dåligt. Men jag har försökt att lyfta fram ett antal frågor.
Vi vet också att psykiskt sjuka - det finns det rapporter om - får ett sämre bemötande i sjukvården utifrån att de redan har en diagnos. Vi vet att människor med olika typer av funktionshinder bemöts sämre. Det är jätteviktigt att hantera. I min frågeställning handlar det om hur sjukvården inte ska vara ojämställd och ojämlik, och det handlar om alla, både kvinnor och män men också människor med olika bakgrund och människor med funktionshinder.
Anf. 124 Göran Hägglund (Kd)
Fru talman! När det gäller patienters önskemål har det visat sig att delaktighet från patientens sida är av största vikt för behandlingens resultat. Sedan kan man självfallet inte som patient önska sig vad som helst av behandlingen. Vi har betydande restriktioner till exempel när det gäller vilka ingrepp vi gör och vilka läkemedel vi förskriver. Det kommer att finnas också fortsättningsvis; det är självklart.
Men det handlar om delaktigheten och att patienter ska ha en möjlighet att till exempel välja en vårdgivare, vilket jag tycker är viktigt. Vi är överens om att det är behoven som styr och att vi finansierar gemensamt. Det är det som är grunderna för svensk hälso- och sjukvård.
När det gäller arbetet med att korta köerna instämmer Eva-Lena Jansson i att de ska kortas så gott det går. Jag tycker att det är synd att ni då går till val på att avskaffa kömiljarden, som har visat sig vara ett verksamt instrument för att åstadkomma just detta som vi har misslyckats med under lång tid.
Med detta, fru talman, vill jag avsluta min insats i kammaren för den här mandatperioden - förhoppningsvis. Jag vill rikta ett stort tack till talmannen och talmanskollegiet för insatserna, till kammarkansliets personal, till alla glada debattörer och till folkmassorna på läktaren.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.