Översvämningsrisk i Vänern och Arvika
Interpellation 2011/12:85 av Sjöstedt, Jonas (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2011-11-02
- Anmäld
- 2011-11-07
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2011-11-11
- Sista svarsdatum
- 2011-11-23
- Besvarad
- 2011-12-13
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
Interpellation
2011/12:85 Översvämningsrisk i Vänern och Arvika
av Jonas Sjöstedt (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Flera orter runt Vänern och angränsande vattensystem har drabbats av översvämningar de senaste åren. Orter som Arvika, Karlstad, Lidköping och Mariestad är utsatta. Kostnaderna för dessa översvämningar har varit och kan bli mycket stora.
Med klimatförändringarna beräknas nederbörden och vattenflödena att öka betydligt framöver. Därmed ökar också risken för översvämningar. Även i Sverige måste vi anpassa oss till de pågående klimatförändringarna. Det är inte helt enkelt att öka utflödet från Vänern via Göta älv då detta bland annat kan medföra rasrisk längs älven. Förslag har framförts om att leda vatten i tunnlar från Vänern. Detta är ett långsiktigt vägval och arbete som regeringen har ett stort ansvar för.
Arbetet kring framtida eventuella översvämningsrisker har varit aktuellt sedan 2006 då den statliga Klimat- och sårbarhetsutredningen i ett delbetänkande drog slutsatsen att risken för översvämningar och skred i Västsverige ökar så mycket i ett framtida förändrat klimat att förstärkta insatser för förebyggande åtgärder är motiverade. Man slog fast att det är nödvändigt att påbörja samhällets anpassning i Sverige redan nu.
Arvika har drabbats av betydande översvämningar vid flera tillfällen, även under hösten 2011 steg vattnet så att staden hotades. Glafsfjordens vatten rinner ut i Vänern vid Säffle. Arvika kommun har föreslagit att staden ska skyddas med fördämningar. Denna lösning har dock fördröjts i ett antal år beroende bland annat på en mycket långsam hantering av miljödomstolen.
1. Vilken strategi kommer miljöministern att välja för att långsiktigt minska risken för översvämningar i Vänern?
2. På vilket sätt kommer miljöministern att bidra till att risken för översvämningar i Arvika kan minskas inom en snar framtid?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2011/12:85
Webb-tv: Översvämningsrisk i Vänern och Arvika
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2011/12:47 Tisdagen den 13 decemberProtokoll 2011/12:47 12 § Svar på interpellation 2011/12:85 om översvämningsrisk i Vänern och Arvika
Protokoll från debatten
Anf. 88 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman och ärade ledamöter! Jonas Sjöstedt har ställt två frågor till mig om hur jag avser att långsiktigt minska risken för översvämningar i Vänern respektive hur översvämningsrisken kan minskas i Arvika inom en snar framtid.
Det råder inget tvivel om att det är nödvändigt att utveckla samhällets anpassning till det förändrade klimatet. Detta anpassningsarbete är mångfasetterat och griper in i samhällets alla nivåer, från skador på fysisk infrastruktur till påverkan på den biologiska mångfalden.
Anpassningsarbetet kommer att behöva utvecklas under lång tid. Det handlar, som Jonas Sjöstedt påpekar, om att göra långsiktiga vägval och rätt vägval. Det långsiktiga arbetet har inletts, bland annat med att bygga upp viktig kunskap för att bättre kunna förebygga och ha beredskap att hantera den ökade risken av kraftiga översvämningar.
En viktig åtgärd i detta sammanhang är att ta fram en användbar höjdmodell över Sverige. Man skulle kunna tro att en sådan redan finns, men så är inte fallet. Baserat på förslag från Klimat- och sårbarhetsutredningen har regeringen gett Lantmäteriet i uppdrag att ta fram en nationell höjdmodell över hela Sverige. Arbetet innebär att laserskanna landet och fram till 2015 framställa en rikstäckande och noggrann höjdmodell. Lantmäteriet har i dag kommit ungefär halvvägs med detta arbete.
I budgetpropositionen för 2012 föreslår regeringen fortsatta satsningar för perioden 2012-2015 på området klimatanpassningar. Förstärkningen innebär att ytterligare resurser kan avsättas för höjdmodellen och att denna kan färdigställas under perioden.
Som Jonas Sjöstedt skriver innebär rasriskerna längs Göta älv att det är problematiskt att öka utflödet från Vänern via älven. En viktig åtgärd är därför att förbättra kunskapen om stabiliteten längs Göta älv i händelse av att ökade vattenmängder måste avtappas från Vänern.
Regeringen har därför gett Statens geotekniska institut (SGI) i uppdrag att genomföra en skredriskkartering för Götaälvdalen. Det är alltså det andra uppdrag som har påverkan på den här frågan. Utredningen ska redovisas till Regeringskansliet senast den 30 mars 2012, ganska snart alltså. En alternativ lösning på avtappningsfrågan som har uppmärksammats är att leda vatten från Vänern genom en tunnel till Västerhavet. Det är dock ännu alldeles för tidigt att ta ställning till hur denna viktiga fråga ska lösas.
För att redan nu minska risken för översvämningar i Vänern har en avtappningsstrategi överenskommits mellan Vattenfall, Länsstyrelsen i Västra Götaland och Sjöfartsverket. Det är den tredje åtgärd som har vidtagits. Strategin har tillämpats sedan år 2008 och utgör ett första steg när det gäller att hantera Vänerns översvämningsproblematik.
Vidare har SMHI på initiativ från berörda länsstyrelser, länsförsäkringsbolag och ett antal kommuner gjort en fördjupad studie av översvämningsriskerna kring Vänern och längs Göta älv. Resultatet av studien visar bland annat att tidigare beräknade vattenstånd blir något lägre, vilket är viktigt för berörda myndigheter att ha med sig i samarbetet och i samhällsplaneringen.
När det gäller de översvämningar som Arvika drabbats av under hösten 2011 har förstås berörda kommuner och fastighetsägare en viktig roll. Ansvaret för förebyggande åtgärder när det gäller översvämningar ligger till stor del på ägare av fastigheter och infrastruktur. Grundprincipen är att den som har störst nytta av en åtgärd ska ta den största delen av kostnaden. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) disponerar ett särskilt anslag för delfinansiering av naturolycksförebyggande åtgärder. Anslaget är begränsat och fördelas till sådana åtgärder som MSB bedömer vara mest nödvändiga. Arvika kommun har inkommit till MSB med en ansökan om statligt bidrag från detta anslag för att bygga fördämningar som skyddar staden mot översvämningar. MSB arbetar för närvarande med en prövning av ärendet.
Jonas Sjöstedt har också redovisat att domstolsprövning pågår av åtgärder ämnade att minska den allvarliga översvämningsproblematiken. Som Jonas Sjöstedt väl känner till efter många år i politiskt arbete kan jag inte närmare kommentera pågående prövningar hos våra domstolar och myndigheter. Jag vill dock försäkra Jonas Sjöstedt att jag delar hans bedömning av frågans betydelse och att jag kommer att följa den fortsatta utvecklingen noggrant.
Anf. 89 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag tackar miljöminister Lena Ek för det utförliga svaret på mina två frågor.
Det stora klimattoppmötet i Durban i Sydafrika har nyligen avslutats. Även om man inte hade så högt uppskruvade förväntningar är det en besvikelse att världens ledare inte förmår samla sig till resoluta åtgärder mot utsläppen av växthusgaser. Det är redan nu uppenbart att klimatförändringar leder till stora anpassningskrav runt om i världen. Det är lätt att tänka sig att anpassningskraven gäller atoller och låglänta områden i länder som Bangladesh, vilka är de områden som är absolut hårdast drabbade. Men det påverkar också oss här i Sverige.
En av de effekter som vi kan räkna med är ökade nederbördsmängder i delar av Sverige. Det kommer att påverka våra vattensystem. Det är en del av bakgrunden till den här interpellationen. Hur ska vi anpassa oss till ett förändrat klimat och ökade nederbördsmängder?
Arvikas vattensystem är anslutet till Vänern; det rinner ut i Vänern med ganska låg lutning. De områdena är redan i dag regelbundet drabbade av betydande översvämningar. Runt Vänern är det till exempel Karlstad och Lidköping som har problem med detta. Vi kan förutse att problemen kommer att förvärras i framtiden. Nu är vi i en situation då vi måste tänka innan detta händer och förebygga det. Det naturliga hade varit att öka avtappningen från Vänern via Göta älv, men som både jag och ministern har påpekat är det svårt med tanke på rasrisken i Götaälvdalen. Man måste hitta en annan lösning. Det kan vara att förebygga rasrisken i Göta älv eller att leda ut vattnet i Västerhavet. En parallell vattenledning i Götaälvdalen har diskuterats.
Något som jag funderar över i Lena Eks svar är att det saknar tidsperspektiv. När är det dags att sätta ned foten? Vad är tidsperspektivet? När måste något göras? Det handlar ju om mycket stora investeringar för vårt samhälle. Det är inte någon speciellt partiskiljande eller blockskiljande fråga. Det är ett gemensamt ansvar.
Delar ministern den bedömning som görs av många som studerar det här problemet, nämligen att man kommer att tvingas vidta strukturella åtgärder för att öka avtappningen ur Vänern och att vi inom några år kommer att stå inför ett beslut om vilken väg vi ska gå? Vilket tidsperspektiv handlar det om? Vad tänker regeringen när det gäller de här frågorna? Vad tänker man göra när man har fått utredningsresultatet i mars nästa år?
Problemet i Arvika är lite annorlunda. Arvika drabbas ofta av översvämningar. I centrala Arvika har man i många år haft problem med att hålla vattnet borta. Man har tagit fram en plan för att åtgärda det. Man har gjort en mycket grundlig utredning. Kommunen har bestämt sig för att bygga en fördämning som ska skydda centrala delar av staden. Man tycker att man har funnit en god lösning. Nu får man inte de tillstånd som behövs för att bygga upp ett skydd för centrala Arvika.
Jag besökte nyligen Arvika och pratade med kommunledningen som var frustrerad. Man får rapporter från SMHI bland annat om hur nederbördsmängderna kan tänkas öka i framtiden. Man vill göra något åt detta och man vet vad man ska göra, men man får inte sätta i gång. Det berör en fråga som jag vid ett tidigare tillfälle har diskuterat med Lena Eks företrädare, nämligen den långa tid som handläggningen av sådana här ärenden tar i vårt rättssystem. Våra miljödomstolar är väldigt långsamma och strukturellt underbemannade. Det gör att beslut om viktiga investeringar och andra saker drar ut på tiden. Här bedrar nog snålheten visheten.
Jag förstår att ministern inte kan föregripa ett rättsligt beslut. Men när tror ministern att Arvika kan få ett besked? Vad ska man göra åt att det drar ut på tiden?
Anf. 90 Lars Tysklind (FP)
Fru talman! Det här handlar specifikt om Arvika, men också om Vänern. Vänern är ett bra exempel på riskerna med ökade nederbördsmängder. Som Jonas Sjöstedt säger är anpassning tyvärr en nödvändig del av klimatdiskussionen. Det är ingenting vi kan bortse från; det kommer att bli verklighet vad vi än gör och vad som än händer i klimatarbetet.
Jag vill lyfta in ytterligare en dimension, nämligen samspelet mellan stat och kommun. Inte ens staten kan garantera Vänerns vattennivå naturligtvis, men man kan se de stora lösningarna. Något av det mest förebyggande som kommunen kan göra är att inte bygga nytt inom översvämningsriskområden. Redan den 1 januari 2008 infördes det speciellt i plan- och bygglagen. Det står att man ska lokalisera bebyggelse på lämplig mark, och det står om miljö och hälsa, buller, trafik och infrastruktur. Man lade till att man även ska ta hänsyn till risker för olyckor, översvämningar och erosion både vid bygglovsgivning och vid detaljplanhandläggning. Det är ett ansvar som kommunerna har att inte planlägga ny bebyggelse inom områden där det är översvämningsrisk i framtiden. Det var mot bakgrund av klimatdiskussionen och anpassningsarbetet. Den paragraf som infördes i den dåvarande PBL finns med även i den nya PBL; den har ett annat nummer men exakt samma lydelse. Jag vill lyfta fram det som ytterligare en åtgärd. Miljöministern nämnde några, och det här är ytterligare en som har vidtagits.
När det gäller olika kommuners och aktörers ansvar kan jag nämna att jag har erfarenhet från Alingsås. Där hade man en stor översvämning i Säveån för några år sedan. Något som kommunen gjorde där och som jag tycker var kreativt var att man använde det geografiska informationssystemet, GIS. Man hade höjdlägena och kunde visa precis var vattnet skulle komma först. Det var inte alls svårt att få försäkringsbolagen att agera och dämma där det behövdes. Fastighetsägarna och försäkringsbolagen tog kostnaderna men kommunen visade var de största översvämningsriskerna fanns. Det kunde man få fram väldigt exakt med det systemet. Det finns bra exempel på hur man kan jobba kreativt vid akuta tillfällen.
Anf. 91 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Jag håller med Jonas Sjöstedt om att vi måste inse att klimateffekterna är här, att de finns i Sverige och att de påverkar vår dagliga verksamhet och att de kanske påverkar våra kommuner allra mest - den lokala nivån. Om vattennivån höjs 6 decimeter, vilket är ett lågriskscenario med nuvarande forskning när det gäller klimat, har vi längs våra kuster 120 000 fastigheter som hamnar i skredriskområden. Det är enorma värden som står på spel. Därför är det viktigt att vi är noggranna med att tala om att klimatåtgärderna behöver vidtas snabbt, de behöver vara tydliga och att det inte bara gäller lågtliggande länder långt borta, som interpellanten talar om, utan det gäller globalt. Det är därför som de globala klimatförhandlingarna är så viktiga. Det är också därför som det var viktigt att vi i Durban kunde komma fram till ett Durbanpaket som handlar om hur vi ska lösa detta gemensamt.
Sedan vill jag också säga att det är oerhört tråkigt, givet detta läge, att det är så många länder i världen som inte är beredda att sätta ett tydligt mål för hur man ska sänka sina växthusgasutsläpp. Det kommer att bli absolut nödvändigt att göra det.
De svenska klimatmålen är minus 40 procent av utsläppen till 2020, en fossilfri fordonsflotta till 2030 och nollutsläpp till 2050. Detta är oerhört tuffa mål, men jag tror också att de är oerhört nödvändiga.
Man kan titta på vad som gjordes i maj, och som Lars Tysklind påpekade, och som är otroligt viktigt, nämligen ändringar i plan- och bygglagen som ska se till att kommunerna vid planläggning tar in just dessa aspekter som är mycket levande och verkliga i den kommunala verksamheten. Det är klart att det inte är roligt för en familj att satsa sitt livs besparingar och all sin energi på att bygga ett hus på en tomt som kommer att hamna antingen i ett översvämningsområde eller i ett skredriskområde inom en snar framtid, åtminstone under överblickbar tid inom några decennier.
Kommunerna har därför ett oerhört stort ansvar. Länsstyrelserna har också ett oerhört stort ansvar att göra planer för respektive län för att titta på dessa frågor.
När det gäller Vänern finns det ett avtal om avtappning eller hantering av vattennivåerna i Vänern. Det är ett frivilligt samarbete, men det bygger just på de fakta som finns. Där finns också Vattenfall och Länsstyrelsen i Västra Götaland. Denna avtappningsstrategi innebär faktiskt en sänkning av genomsnittlig vattennivå med 15 centimeter. Detta är en frivillig åtgärd som i detta läge faktiskt är mycket bra och som man skulle önska fanns även på andra håll i Sverige.
Men vi måste ha all kunskap på plats för att kunna göra rätt saker. Det är SMHI-studier, skredriskkarteringen från SGI och den nationella plattform som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har i uppdrag att upprätta.
Allt detta sammantaget ger oss den kunskap vi behöver för att kunna fatta de beslut som vi som sysslar med dessa frågor ser är nödvändiga. Men för att det ska bli rätt beslut måste vi också ha kunskapen på plats.
Anf. 92 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag har ingenting i sak att invända mot det som miljöministern anför. Men för mig är det fortfarande oklart om miljöministern gör bedömningen att det kommer att behövas större ingripanden med tanke på ökade nederbördsmängder för Vänern. Kommer det till exempel att krävas att man ökar möjligheterna att ha en större vattenmängd genom Göta älv? Kommer det att krävas att man utreder tunnelalternativet till Västerhavet och att man faktiskt gör en seriös studie av vad det skulle kosta, vad det skulle innebära, vilket ingrepp det skulle vara och vilka effekterna skulle bli av att släppa ut så mycket sötvatten i de fjordar som blir aktuella för utloppet här till exempel?
Här saknar jag en sorts strategi från regeringen. Tvekar ni fortfarande om att detta kommer att bli nödvändigt att göra om man ser några årtionden framöver, eller är det så att ni avser att sätta i gång en sorts utredning som kan leda till ett avgörande i fråga om vilken strategi som man ska välja? Jag tror att det är viktigt att man har ett långt tidsperspektiv när man talar om detta därför att det handlar om mycket stora investeringar. Där är jag nyfiken på att höra hur miljöministern ser på detta nu när man börjar samla på sig fakta från olika håll och kanske har underlag för att sätta i gång ett större arbete.
När det gäller Arvika och denna oerhört långsamma process att faktiskt kunna göra någonting åt översvämningarna när man har bestämt sig tycker jag att regeringen ibland lite grann skakar på axlarna åt att det tar sådan tid med tillståndsgivningen. Finns det någon strategi, finns det någon tanke, finns det några extra resurser? Hur ska man göra för att det inte ska bli så här i framtiden? Faktum är att problemen kan vara där igen nästa år. Men man hade kanske kunnat undvika detta om man inte hade dragit benen efter sig som man har gjort när det gäller Arvikas möjligheter att bygga dessa fördämningar.
Jag skulle därför vilja höra mer från ministern om hur hon ser på detta. Kommer det att krävas strukturella åtgärder, antingen via Göta älv eller genom en tunnel, eller tror miljöministern att de åtgärder som har vidtagits är tillräckliga för det scenario som vi har framöver med ökade nederbördsmängder och ökade vattenmängder som ska gå igenom Värmlands vattensystem?
Anf. 93 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! För min del, Jonas Sjöstedt, är det ingen tvekan om att situationen kommer att bli värre framöver. Det visar all vetenskaplig forskning. Det är inte heller någon tvekan om att det måste göras saker. Det är precis därför som regeringen har gett dessa uppdrag för att samla kunskapen och för att göra rätt saker. Det handlar om höjdmodellen över Sverige som måste fram och som är på väg. Arbetet har gått halvvägs. Det finns pengar för att göra detta klart. Lantmäteriet jobbar på så fort man kan.
Det finns just för Vänern ett frivilligt avtal som ger en viss respit. Statens geotekniska institut har fått i uppdrag att göra en skredriskkartering, vilket är mycket viktigt. Det är oerhört viktigt att se att den väg som vatten leds inte orsakar mer skredrisk utan mindre. Detta är otroligt komplicerat med tanke på hur markförhållandena är just i västra Götaland.
Det som SMHI gör när man tittar på översvämningsriskerna är ännu en pusselbit för att komplettera den totala bilden. Och det som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap gör är en annan pusselbit.
När dessa uppdrag är klara, som så vist har getts till dessa myndigheter, har vi en bild av det som behöver göras, och då ser vi också vilken tidsplan som vi måste sätta upp för detta.
Jag tror att det kanske är mer akut än vad många föreställer sig. Men jag försöker i hela mitt arbete som miljöminister att vägledas av forskning och fakta. Därför är det otroligt viktigt att vi får denna genomgång och att dessa uppdrag blir klara som har getts till de olika berörda myndigheterna som var och en har sitt expertområde.
Jag ska slutligen ta upp frågan om tidsaspekten. Mycket av det som Arvika gör är helt rätt. Men när ett ärende ligger för prövning i Miljödomstolen kan inte en minister gå in och peka. Det är ett brott mot vår grundlag, och grundlagen ska man ha respekt för. Det är min grundmurade åsikt.
Sedan kan jag generellt säga att när jag tittar igenom systemet för tillståndsgivning i olika sorters miljöärenden bekymrar det mig att det många gånger tar så lång tid. Det tar också olika lång tid i olika länsstyrelser, vilket kanske bekymrar mig lika mycket. Jag har därför i ett annat ärende när det gäller tillstånd i B-ärenden hos miljöenheterna hos länsstyrelserna gett ett uppdrag till dem som nu får ansvar, och jag kommer att se till att jag får kunskap och underlag för att se hur lång tid olika ärenden tar i olika länsstyrelser och vad det beror på. Jag tror att det finns anledning att titta på hela tillståndsgivningen på miljösidan för att se hur vi kan effektivisera och snabba på den. Det är inte lätt, för det är också en fråga om integritet och om olika samhällsintressen som ska finnas med. Det är väldigt viktigt att berörda människor kan yttra sig och att man kan lyssna av varandras åsikter. Min tro är att det med gemensamma krafter borde gå att snabba på processen, men det är då ett arbete som tar längre tid än de enskilda ärenden vi diskuterar i dag.
Anf. 94 Jonas Sjöstedt (V)
Fru talman! Jag ska börja mitt anförande där miljöministern slutade, nämligen med miljödomstolarna. Jag har talat en del med de jurister som arbetar vid några miljödomstolar. De ger en ganska entydig bild av varför handläggningstiderna blir så långa. De gör ett väldigt noggrant och kvalificerat arbete, och det är säkert ett väldigt gott arbete. De säger att de helt enkelt är underbemannade. Det finns för få jurister som arbetar vid domstolarna. De hinner helt enkelt inte handlägga ärendemängden.
Även om regeringen självklart inte kan föregripa själva ärendehanteringen har man ändå ett ansvar för att det finns tillräckliga resurser. Om man betänker de enorma ekonomiska värden som står på spel, till exempel i samband med översvämningarna, vore det nog klokt att satsa mer. Det handlar också om sådant som tillstånd för gruvbrytningar - investeringar för miljarder kronor - och annat.
Jag tar mig friheten att tolka ministern lite grann. Ministern får rätta mig om jag har fel. Jag tolkar henne som att när man har samlat den kunskap som man nu har ute i olika utredningsuppdrag - jag har full respekt för att man ska veta vad man gör i en sådan här viktig fråga - kommer man att ta någon sorts helhetsgrepp, där man ska upprätta något slags tidsplan och utreda vilket alternativ som är bäst för Vänern ur både ekonomisk och ekologisk synvinkel. Det är väldigt välkommet om regeringen tar ett sådant initiativ åtminstone under den här mandatperioden med tanke på hur klimatförändringarna ser ut att accelerera genom de ökade utsläppen och genom tröskeleffekter som påverkar nederbördsmängder och annat.
Jag ser fram emot att ett sådant initiativ kommer. Det är en fråga som vi inte kan skjuta framför oss. Framtiden kan vara mycket närmare än vi tror.
Anf. 95 Miljöminister Lena Ek (C)
Fru talman! Ärade ledamöter! Vi vet att klimateffekterna finns också i Sverige. Vi vet att de yttrar sig som större oväder, mera nederbörd och mer ojämna vädermönster än vad vi har sett hittills. Att detta påverkar livsbetingelser också för människor även i Sverige är alldeles klart.
När det gäller Vänern och avrinningsområdet där är det sedan länge känt att en del av dessa problem finns där sedan tidigare. Här kommer påverkan av klimateffekterna kanske att bli större än på andra ställen. Det är därför väldigt bra att Lantmäteriet jobbar med en nationell höjdmodell för att vi ska kunna se vattenflödena, att kunskapen om stabiliteten längs Göta älv ökar genom uppdraget till Statens geotekniska institut, att det finns en frivillig avtappningsstrategi som snittmässigt sänker nivån med 15 centimeter i Vänern och att SMHI tillsammans med länsstyrelser, försäkringsbolag och kommuner gör en fördjupad studie av översvämningsrisken kring Vänern och Göta älv, liksom att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tittar på naturolycksförebyggande åtgärder.
Kommuner har också ett ansvar. Jag skulle vilja uppmana samtliga kommuner i det här landet att i sin planering i enlighet med de nya reglerna i miljöbalken också se på klimateffekter och anpassning till de klimateffekterna.
När det gäller förbättringsarbete i myndigheter och domstolar tror jag att det alltid finns en potential för att effektivisera och snabba upp. Det finns ett antal exempel på hur detta har skett i olika myndigheter. Jag kan nämna Skatteverket, tullen och några andra. Jag avser att fortsätta studera de frågor som handlar om tiden för miljöprövningsärenden i avsikt att förbättra och effektivisera handläggningen där.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.