Rättsosäkerheten i Iran
Interpellation 2017/18:502 av Amineh Kakabaveh (V)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2018-04-18
- Överlämnad
- 2018-04-19
- Anmäld
- 2018-04-20
- Sista svarsdatum
- 2018-05-03
- Svarsdatum
- 2018-06-08
- Besvarad
- 2018-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utrikesminister Margot Wallström (S)
I juni förra året greps den kurdiske politikern Ramin Hossein Panahi i den kurdiska staden Sanandaj i Iran. Han greps för att han förmodades vara medlem i organisationen Komala. Han har sedan dess suttit fängslad utan någon som helst kontakt med omvärlden och har förvägrats att ha något juridiskt biträde. Han har inte heller fått veta vad han är åtalad för. Nyligen har det blivit känt att han torterats svårt, så svårt att han förlorat en njure. Panahis fall har uppmärksammats av bland annat Amnesty International, som beskriver rättegången som ”grossly unfair”.
Den iranska regimen planerar att avrätta Panahi inom kort. Hans drygt 80 år gamla föräldrar meddelade nyligen att de planerar att bränna sig till döds i protest. Tre av Panahis familjemedlemmar, däribland hans bror, har redan dömts till mellan sex och nio års fängelse i summariska rättegångar. Detta enbart för att de är släktingar till Panahi.
Panahis fall är långt ifrån det enda exemplet på bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Rättssäkerheten i landet är under all kritik. Utan några som helst bevis har den svenske medborgaren och forskaren Ahmadreza Djalali, verksam vid Karolinska sjukhuset i Stockholm, dömts till döden för spioneri. Utrikesministern har tidigare besvarat en skriftlig fråga från mig och meddelat att Sverige engagerar sig i fallet. Det är bra, men det räcker inte. Sverige måste intensifiera sitt arbete för att han ska friges.
Västvärlden och EU tycks tro att man genom utvecklade ekonomiska förbindelser per automatik kan förbättra läget för de mänskliga rättigheterna i Iran. Även Sverige har visat intresse för en ökad handel, och utrikesministern har själv, liksom statsministern, EU-ministern och näringsministern, deltagit i bilaterala samtal med Irans utrikesminister. Men efter snart 40 år med en islamistisk regim vid makten vet vi att det inte fungerar så. Regimen i Iran bryr sig inte. I stället slår den dövörat till och fortsätter sitt ”business as usual”.
Enligt Amnesty International verkställdes minst 507 dödsdomar i Iran i fjol. Det rapporteras även om minderåriga som blir avrättade. Kvinnor har enligt lagen inte samma rättigheter som män när det gäller arvsrätt, vattenrätt, rätten till vårdnaden av sina barn och så vidare. Det räcker att man som kvinna vägrar bära slöja för att man ska kunna dömas i en iransk domstol. Liksom kvinnor räknas kurder, yarier, beluchier, bahaier, araber, afghaner med flera som andra klassens medborgare. Situationen för hbtq-personer är också mycket allvarlig.
Den iranska regimens närmande till president Erdoğans demokratifientliga regim i Turkiet har inte gjort saken bättre, varken för kurder eller för andra minoriteter i regionen. Det har inte heller det politiska stormaktsspel där Iran och andra intressenter försöker öka sitt inflytande i Syrien. I detta cyniska spel utgör Ramin Hossein Panahi, Ahmadreza Djalali och miljontals andra människor brickor som offras i kampen om politiskt och militärt inflytande i Mellanöstern.
Sverige kan och bör ha kontakt med andra länders makthavare. Men tron att enbart ekonomiska relationer leder till förbättringar vad gäller mänskliga rättigheter stämmer inte. Kampen för mänskliga rättigheter finns inom ett spektrum som innefattar såväl enskilda fall som generella åtgärder som rör hela folkgruppers liv och existens.
Jag vill därför fråga utrikesminister Margot Wallström:
1) Avser ministern att agera ytterligare för att kräva Ahmadreza Djalalis frigivning?
2) Avser ministern att agera för att stoppa avrättningen av Ramin Hossein Panahi?
3) På vilket sätt arbetar ministern för ökad rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter i Iran?
4) Vad avser ministern att göra inom EU och för Sveriges del för att förbättra situationen när det gäller kvinnors och minoriteters rättigheter i Iran och andra länder i Mellanöstern?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2017/18:502
Webb-tv: Rättsosäkerheten i Iran
Dokument från debatten
- Fredag den 8 juni 2018Kammarens föredragningslistor 2017/18:128
- Protokoll 2017/18:128 Fredagen den 8 juniProtokoll 2017/18:128 Svar på interpellation 2017/18:502 om rättsosäkerheten i Iran
Protokoll från debatten
Anf. 1 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Svar på interpellationer
Fru ålderspresident, ärade ledamöter och åhörare! Amineh Kakabaveh har frågat mig om jag avser att agera ytterligare för att kräva Ahmadreza Djalalis frigivning samt om jag avser att agera för att stoppa avrättningen av Ramin Hossein Panahi. Vidare har Amineh Kakabaveh frågat på vilket sätt jag arbetar för ökad rättssäkerhet och respekt för mänskliga rättigheter i Iran samt vad jag avser att göra inom EU och för Sveriges del för att förbättra situationen när det gäller kvinnors och minoriteters rättigheter i Iran och andra länder i Mellanöstern.
Situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket allvarlig, inte minst när det gäller verkställandet av ett stort antal dödsstraff. Sveriges hållning vad gäller dödsstraffet är väl känd. Det är ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff som strider mot de mänskliga rättigheterna. Vi fördömer dödsstraffets tillämpning i alla dess former.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
EU är en drivande aktör i arbetet för avskaffande av dödsstraff, och Sverige tar en aktiv del i EU:s arbete. Det omfattande tillämpandet av dödsstraff i Iran, inklusive för minderåriga, är mycket oroande. Sverige tar upp MR i alla politiska kontakter med Iran. Den svenska regeringen kommer att fortsätta vara tydlig och ha en rak dialog med iranska företrädare i frågan om MR-läget i Iran, inklusive verkställandet av ett stort antal dödsstraff.
För en tid sedan nåddes vi av den oroande informationen att dödsdomen mot Ahmadreza Djalali ska ha fastställts av Irans högsta domstol. UD tar kontinuerligt upp fallet med företrädare för Iran såväl i Stockholm som i Teheran. Jag själv och kabinettssekreteraren har upprepade gånger tagit upp fallet med Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif. Svenska myndigheter har en dialog med iranska företrädare om Djalalis situation. Sveriges ambassad i Teheran har begärt tillstånd för att besöka Djalali och även efterfrågat klargöranden om hans situation. Svenska myndigheter står också i kontakt med Djalalis anhöriga.
I våra kontakter framför vi med emfas Sveriges och EU:s syn på dödsstraffet. Sverige kräver att dödsdomen inte verkställs, och vi har tillsammans med övriga EU protesterat mot straffet vid upprepade tillfällen. Vi fortsätter våra konsulära ansträngningar för Ahmadreza Djalali.
Vi är medvetna om Ramin Hussein Panahis fall och följer det nära, inklusive via vår ambassad i Teheran. Vi har via EU uppvaktat de iranska myndigheterna i det här fallet och fortsätter att följa det. Vi tar återkommande upp fall av kränkningar och övergrepp av mänskliga rättigheter med Iran genom EU och bilateralt. Genom vår ambassad i Teheran deltar vi i gemensamma EU-démarcher till det iranska utrikesdepartementet och rättsväsendet.
Det råder ingen tvekan om att MR-situationen i Iran är mycket oroväckande. Sveriges position vad gäller MR, demokrati och rättsstatens principer är tydlig. Diskriminering av kvinnor och flickor samt otillräcklig respekt för minoriteters mänskliga rättigheter är exempel på frågor som regelbundet tas upp i vår dialog med Iran.
Den svenska regeringen kommer också fortsatt att driva dessa och andra MR-frågor inom FN och EU för att på så sätt stärka respekten för MR i Iran. Sverige ingår i en kärngrupp av länder som lägger fram resolutionen för att förlänga mandatet för FN:s specialrapportör för mänskliga rättigheter i Iran. FN:s råd för mänskliga rättigheter antog resolutionen den 25 mars i år och förlängde mandatet med ytterligare ett år. Sverige har arbetat aktivt i denna kärngrupp sedan 2011. Inom EU har vi just avslutat arbetet med att förlänga restriktiva åtgärder, i form av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser samt reserestriktioner, mot personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran.
Sverige kan ha en tydlig roll för att stärka det kvinnliga deltagandet i Iran, på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Detta gäller bland annat det bilaterala samförståndsavtal om samarbete för ökat kvinnligt deltagande som undertecknades under statsministerns besök i februari 2017 och som följs upp av Svenska institutet. Det är positivt att vi har kunnat förhandla fram och underteckna ett sådant dokument, trots att Iran annars står långt ifrån oss i denna fråga. Det visar på hur vi kan uppnå resultat genom att uttrycka våra principiella ståndpunkter i dialog.
Anf. 2 Amineh Kakabaveh (V)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru ålderspresident! Tack för svaret, utrikesministern, och tack för ditt engagemang för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter i Iran!
Som utrikesministern sa i sitt svar begås det just nu i Iran omfattande brott mot mänskliga rättigheter - brott mot kvinnors rättigheter, mot fackliga aktivister, mot kurder och mot andra minoriteter. Det begås brott mot alla oppositionella och inte minst mot kvinnorna, som under 40 år har levt under könsapartheid. Men de kämpar för sina rättigheter, och de kämpar mot slöjtvånget - även under bevakning av moralpoliser och poliser.
Vi vet att Amnesty har uppgivit att Iran avrättade 507 personer under 2017, varav flera var barn - minderåriga. Vi vet också att oskyldiga människor varje dag döms till döden utan att få en rättssäker rättegång och utan att något i rättssystemet är på de fängslades sida. En av dem, som jag tog upp i min interpellation, är KI-forskaren Ahmadreza Djalali. Han är dödsdömd och numera svensk medborgare. Han är en forskare som har åkt tillbaka till sitt hemland för att bidra med kunskaper, och nu är han dödsdömd.
Jag menar att han, om vi inte kräver hans frigivning, säkerligen inte ens kommer att hinna bli avrättad; han kommer att dö i fängelse, som många andra. Många andra arbetaraktivister har inte avrättats utan dött i fängelse, under psykisk och fysisk tortyr. Därför är min fråga om utrikesministern och regeringen kommer att kräva hans frigivning, till exempel när Irans delegation nu - har jag hört - kommer hit under juni månad.
När vi har handelsavtal och utbyte med Iran ska vi också ställa motkrav för att det hela ska vara tydligt. Han är ju svensk medborgare, och jag vet att utrikesministern har gjort allt för att Ahmadreza inte ska bli avrättad. Men det räcker inte; vi vill inte att han ska dö i fängelse utan avrättning.
I vilket fall som helst måste vi ge Iran ett ultimatum: Om man ska ha ett handelsavtal måste man också se till att han blir frigiven utan några krav.
Jag har också lyft fram en annan person som är dödsdömd. Han heter Ramin Hossein Panahi. Detta är en ung kille som har fängslats och dömts till döden utan några grunder. Han väntar på att bli avrättad efter ramadan. Hans syster har redan begått självmord i protest, och mamman har sagt att hon kommer att sätta eld på sig själv utanför fängelset om de avrättar Ramin.
Därför menar jag att det är viktigt att Sveriges röst hörs här och att vi är tydliga. Det är bra att vi säger att vi är emot dödsstraff och att vi gör allt inom EU och FN - det är väldigt viktigt - men också i enskilda fall ska vi kunna höja vår röst.
Anf. 3 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru ålderspresident! Det råder ingen tvekan om att situationen för mänskliga rättigheter i Iran är mycket allvarlig. För att kort beskriva hur det ser ut kan jag nämna verkställandet av ett stort antal dödsstraff, som vi har sett på sistone, och bristande respekt för rättsstatens principer.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Irans rättsväsen är ju inte politiskt oberoende. Rättegångarna kan vara korta - ibland bara några minuter - och utan möjlighet för de åtalade att försvara sig. Straffen är oftast väldigt stränga, och svepande brottsrubriceringar är ett problem. Det är svårt att överklaga domar, då den dömde har begränsad tillgång till försvarsadvokat och inte alltid informeras om sina rättigheter.
Denna bristande rättssäkerhet tar vi återkommande upp i alla våra kontakter med iranska myndigheter. Att säkerställa en rättvis rättsprocess är ju en central del också när vi gör gemensamma EU-démarcher. När vi går till det iranska utrikesdepartementet och rättsväsendet, vilket är sådant som vår ambassad i Teheran regelbundet deltar i, sker det ofta med anledning av specifika fall.
Vi kommer att fortsätta ta upp och försöka påverka situationen för de mänskliga rättigheterna i Iran, även beträffande rättsväsendet och användningen av dödsstraff. Vi kommer också att fortsätta ta upp och nära följa individuella fall. Vi har en kontinuerlig dialog med iranska företrädare om Djalalis situation, och vi kommer förstås att fortsätta att först och främst kräva att dödsstraffet inte verkställs.
När det gäller Panahis fall har Sverige agerat via EU, som genom ordförandeskapslandet Bulgarien nu har uppvaktat de iranska myndigheterna i Teheran. Under denna démarche framfördes oro över den rättsliga processen och tillämpningen av dödsstraffet. Här har verkställandet av dödsstraffet skjutits upp medan de iranska myndigheterna granskar den rättsliga processen. Vi kommer att fortsätta att följa detta mycket noga, och det är viktigt att Iran också förstår att vi gör det.
Utan en dialog med iranska företrädare begränsas våra möjligheter att påverka situationen för MR i Iran och att ta upp enskilda fall. Därför är USA:s beslut att lämna den kärntekniska överenskommelsen djupt olyckligt. För Sverige och EU innebar överenskommelsen att vi har kunnat fördjupa dialogen med Iran, inklusive dialogen om mänskliga rättigheter. Den har öppnat denna kanal, så att säga.
Överenskommelsen stärkte de reformvänliga krafterna i Iran. De verkar för ökad öppenhet gentemot andra länder, och de arbetar relativt sett i större utsträckning för att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna.
Sverige och EU har varit mycket tydliga med att överenskommelsen måste följas av förbättringar i Irans mycket allvarliga MR-situation. Den isoleringspolitik gentemot Iran som USA förespråkar riskerar att i stället stärka de konservativa krafterna i Iran, och Trumps beslut riskerar att få negativa konsekvenser även för MR-situationen i landet.
Detta är anledningarna till att Sverige och EU även fortsättningsvis kommer att verka för att bevara överenskommelsen.
Anf. 4 Amineh Kakabaveh (V)
Fru ålderspresident! Tack, utrikesministern!
Det är väldigt glädjande och stärkande att utrikesministern uttryckligen säger att man vill stoppa avrättningarna och att man lyfter upp frågorna ett steg i FN och EU. Naturligtvis kan inte ett land åstadkomma detta på egen hand; det är därför bra att agera tillsammans med andra EU-länder och FN-länder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Problemet vad gäller FN är, precis som utrikesministern påpekade, USA och att USA i dag inte har något intresse för mänskliga rättigheter i andra länder, inte heller i Iran. Därför är vår röst väldigt viktig i till exempel EU.
Vår röst är viktig också när iranska myndigheter eller handelsdelegationer kommer eller när utrikesministern träffar iranska representanter. Det är viktigt att vara tydlig när det gäller mänskliga rättigheter och även när det gäller enskilda fall som Ramin och Ahmadreza.
Dessa två fall har blivit väldigt kända internationellt, men det finns många andra som har blivit dödsdömda och avrättats utan grunder. Barn avrättas. Kvinnor fängslas och avrättas. Många afghaner och araber i de södra delarna avrättas utan att någon ens vet om detta.
Araber och afghaner i Iran är andra eller tredje klassens medborgare. Många gånger genomför man detta med motiveringen att de skulle sälja narkotika eller vara narkomaner. Det görs dock för att kväva politiska röster genom att man avrättar dem och säger att de är brottslingar. Det får inte ske, särskilt inte nu när vi har kontakter med Iran.
Vi vet också att Iran är ett land som ägnar sig åt regional diktatur och imperialism. Man är med och bidrar till kriget i Syrien och i Jemen samt i kriget mot Hizbullah och Hamas. Iran spelar en stor roll i regionen, bland annat tillsammans med sin allierade Ryssland. Därför räcker det inte med bara oro. Vi måste helt enkelt ta detta på allvar, både när det gäller att stoppa krig och när det gäller flyktingarna.
Varför kommer flyktingar från Afghanistan som har bott i Iran till Sverige och andra EU-länder? Det beror på att dessa människor inte har några rättigheter. Vi har sagt att vi ska stoppa flyktingar från att komma till Europa, men vad ska de göra om de inte har några mänskliga friheter och rättigheter?
På många punkter måste vi vara väldigt alerta. Mänskliga rättigheter är också flyktingarnas rättigheter och minoriteternas - till exempel kurdernas - rättigheter. De säger att Ramin är en politisk aktivist, men han är en av dem som har protesterat mot regimen tillsammans med många andra unga. För att kontrollera kurderna och få dem att hålla tyst avrättar man dem eller kommer med hot om avrättning. På så sätt kvävs alla röster.
Om Iran vill öppna upp mot västvärlden, mot Sverige och mot EU måste vi därför ställa motkrav på mänskliga rättigheter, kvinnors rättigheter och kurdernas rättigheter.
Anf. 5 Utrikesminister Margot Wallström (S)
Fru ålderspresident! Det är lätt att hålla med om väldigt mycket av det som Amineh Kakabaveh säger. Etniska och religiösa minoriteter, oppositionella och fackliga företrädare är hårt utsatta i Iran i dag. Det kan finnas skäl att lyfta fram just kvinnornas situation, och regeringen har varit mycket tydlig i dessa frågor.
I vår dialog med Iran påtalar vi tydligt de brister vi ser. Det vi kan göra för att få styrka är att verka via FN och EU och använda sanktionsverktyget men också att genom våra uttalanden och bilaterala kontakter påtala detta på alla möjliga sätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Situationen när det gäller fackliga rättigheter och möjligheten till facklig organisering är väldigt dålig i Iran. Oberoende fackföreningar är inte tillåtna. Många fackliga och arbetsrättsliga aktivister sitter fängslade. Just den situationen togs upp när statsministern var på besök i Iran i februari, och där var faktiskt en representant för IF Metall med i delegationen. Det blev en viktig diskussion.
Det är många svenska företag som är framträdande i fråga om hållbarhet, corporate social responsibility och goda relationer mellan ledning och anställda. En ökad närvaro av Sverige och svenska företag ger ju möjlighet att sprida våra svenska värderingar i dessa frågor och också när det gäller arbetares rättigheter och möjlighet till organisering. Det är därför som det är så olyckligt med beslutet från USA:s sida att lämna kärnavtalet. Det hade annars funnits möjlighet att få tillträde till Iran.
Vi lyfter fram de här frågorna i alla våra kontakter med iranska företrädare på olika nivåer.
I april träffade jag Irans vicepresident med ansvar för kvinnofrågor. Vi hade en mycket bra dialog om bland annat vikten av att öka kvinnors närvaro på arbetsmarknaden. Jag tror att vi kan ha en tydlig roll i att stärka det kvinnliga deltagandet i Iran både på arbetsmarknaden och i samhällslivet. Det gäller då vårt bilaterala samförståndsavtal om samarbete för ökat kvinnligt deltagande som undertecknades 2017.
Det går alltså att uppnå resultat genom att uttrycka våra principiella ståndpunkter i dialog och att sedan följa upp detta. Vi ska fortsätta att använda alla våra diplomatiska och politiska verktyg för att påverka och göra det utifrån vår syn på mänskliga rättigheter, respekten för mänskliga rättigheter. Vi kommer också att fortsätta insistera på att MR-representanten får fortsätta sitt arbete. De resolutioner som antas i MR-rådet i Genève är viktiga ur den synvinkeln.
Jag vill tacka Amineh Kakabaveh för våra diskussioner. Vi ska fortsätta att påtala de här bristerna och också ta upp de enskilda fallen, som är väldigt viktiga för oss konsulärt och politiskt.
Anf. 6 Amineh Kakabaveh (V)
Fru ålderspresident! Tack, utrikesministern!
Det är väldigt bra att vi i Sverige lyfter fram fackliga rättigheter i Iran, där vi faktiskt har svenska företag och anställer löntagare och arbetare. Men de facto finns inga fackliga rättigheter i Iran, precis som utrikesministern sa. Dessvärre har iranska arbetare i våra företag inte samma fackliga rättigheter som svenska arbetare. Därför är det angeläget att se till att fackliga rättigheter och rätten att organisera sig finns. Den rätten ska finnas också i och med att svenska företag verkar i Iran.
Dessvärre ser jag inte så positivt på utvecklingen som utrikesministern gör. I Iran används också den utrikespolitiska situationen, till exempel Trump, för förtrycket mot det egna folket. Iran är i djup ekonomisk kris. Men det vill man inte tala om, utan det är lättare att tala om EU och Amerika och att allt som händer i Iran är deras fel. Det brukar vara så när diktaturer helt enkelt vill befästa sin makt.
Därför hoppas jag att utrikesministern svarar på min sista fråga om utrikesministern vill kräva att KI-forskaren Ahmadreza Djalali friges och stoppa avrättningen av Ramin och alla andra politiska fångar. Det är viktigt att vår röst aldrig dör, utan Sverige måste vara en röst för kvinnors rättigheter och fackliga rättigheter.
Anf. 7 Utrikesminister Margot Wallström (S)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru ålderspresident! Tack, Amineh Kakabaveh, för den här diskussionen!
Jag har verkligen inte påstått att vi kan se en särskilt positiv utveckling i Iran. Tvärtom har vi i ökande grad varit bekymrade över utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter. Vi har sett hur antalet dödsstraff som har utfärdats och verkställts har ökat och att mänskliga rättigheter inte respekteras.
Vi har varit väldigt oroliga över detta. Det är därför som vi har återkommande diskussioner i EU-kretsen om sanktionsbestämmelserna och beslutat oss för att förlänga sanktionerna. Vi har även gjort démarcher åtskilliga gånger. Det har också rört de enskilda fallen, där vi får solidaritet från andra EU-länder. Det gör oss mycket starkare. Och i våra bilaterala kontakter påpekar vi detta ständigt.
Problemet är förstås att Trump meddelat att man vill lämna kärnavtalet. De krafter som då får stöd är de mest konservativa krafterna. Det kommer inte att hjälpa oss i vår kamp för att vrida utvecklingen mot en situation med större respekt för mänskliga rättigheter.
När det gäller enskilda fall beror vårt tillvägagångssätt på vad vi bedömer bäst gynnar frågan och den enskilda personen. Då måste vi ibland välja att offentliggöra kritik, men ibland måste vi vara mer diskreta. Men vi vill göra skillnad för den enskilde.
Vi kommer att fortsätta hävda att dödsstraff inte ska tillämpas, och vi kommer att fortsätta vår dialog för att försäkra oss om att det blir en respekt för mänskliga rättigheter i Iran.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.