Konkurrensutsättning av studiemedel
Interpellation 2005/06:225 av Darvik, Axel (fp)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-01-27
- Anmäld
- 2006-02-01
- Besvarad
- 2006-02-10
- Sista svarsdatum
- 2006-02-10
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 27 januari
Interpellation 2005/06:225 av Axel Darvik (fp) till statsrådet Lena Hallengren (s)
Konkurrensutsättning av studiemedel
Sedan början av 2000-talet har antalet studenter som antas till den högre utbildningen kraftigt ökat enligt SCB. Detta har medfört att alltfler studenter har behov av studiemedel och söktrycket till CSN har på så sätt stigit. Resultatet av detta visar på att handläggningstiden i många fall är så omfattande att många studenter blir utan pengar i början av terminerna. I och med inrättandet av det nya barntillägget kommer förmodligen tiden att öka ytterligare.
Folkpartiet anser att det är viktigt att erbjuda studenter så bra service som möjligt med flera olika alternativa studiemedelslån. Därför vill vi konkurrensutsätta CSN genom att ta in privata finansiärer såsom banker. Bankerna ger då fördelaktiga lån till studenten i utbyte mot att staten ställer upp med säkerheten i form av en statlig borgen. Detta är ett bra och väl fungerande system, som används i exempelvis Finland.
Statsborgen, som det kallas i Finland, ges på ett år i taget och enligt maximibeloppet @ ett belopp som grundas på den studerandes ålder (över eller under 18 år), utlandsstudier etcetera. Eftersom det är staten som beviljar borgen för lånet krävs ingen annan lånegaranti.
Utbetalningarna för lånet bygger på huvudregeln som säger att lånet ska tas ut antingen i två eller fyra rater (motsvarigheten till det svenska terminssystemet) under läsåret. Speciella regler finns för utlandsstudier, vetenskaplig forskning med mera, där undantag ges för att ta ut hela läsårets studielån i en rat.
De studenter som i Finland inleder sina högskolestudier 2005 eller senare kan efter avklarade studier i målsatt tid få ett studielånsavdrag i beskattningen. Avdraget ligger på 30 % av det lånebelopp som överstiger 2 500 euro.
Det är även viktigt att poängtera att om studenten amorterar sitt studielån under de närmaste tio åren som följer efter examensåret minskas skatten med ett belopp som motsvarar studielånsavdraget.
Folkpartiet liberalerna vill underlätta och stödja studenterna i deras utsatta situation som studielånstagare. Därför vill vi öka konkurrensen och ge studenterna fler alternativ. Viktigast av allt är förbättra servicen och villkoren för studenterna som låntagare. CSN har under flera år visat att man inte lyckas nå upp till en godtagbar standard.
Min fråga till statsrådet lyder därför:
Skulle statsrådet vara beredd att inrätta ett system med konkurrensutsättning av studiemedel, så som Finland har gjort?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2005/06:225
Webb-tv: Konkurrensutsättning av studiemedel
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2005/06:71 Fredagen den 10 februariProtokoll 2005/06:71 7 § Svar på interpellation 2005/06:225 om konkurrensutsättning av studiemedel
Protokoll från debatten
Anf. 16 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Axel Darvik har frågat mig om jag skulle vara beredd att inrätta ett system med konkurrensutsättning av studiemedel, som Finland har gjort.
Till att börja med vill jag understryka att en väl fungerande studiestödsadministration prioriteras högt av regeringen. Både regeringen och CSN har under de senaste åren vidtagit omfattande åtgärder för att förbättra servicen till studerande och återbetalare. Jag anser att det är mycket viktigt med en snabb hantering av de studerandes ansökningar om studiestöd så att de kan känna en ekonomisk trygghet.
Antalet högskolestuderande som ansöker om studiemedel har ökat. CSN hanterar årligen studiestöd, bidrag och lån till totalt sett närmare 1 miljon stödtagare och administrerar återbetalningen av studielån för ungefär 1 ½ miljon låntagare. Inom CSN:s huvudsakliga verksamhetsgren, tilldelning och återbetalning av studiestöd, har myndigheten ett stort kunnande. Samtidigt som antalet ärenden växer ökar också komplexiteten i många frågor, inte minst mot bakgrund av EG-rätten. Myndighetens förändrade arbetssätt har förbättrat handläggningstider och telefontillgänglighet även om CSN periodvis fortfarande har svårigheter. Detta gäller främst i samband med terminsstart och vid utskick av skuldbesked för återbetalning. Av denna anledning fick CSN under förra året ett nytt uppdrag av regeringen, bland annat att skyndsamt förbättra sin service. För att nå målet om förkortade handläggningstider måste också nya vägar sökas för att effektivisera hanteringen, och under förra året beslutade regeringen om en försöksverksamhet med elektronisk ansökan om studiemedel via CSN:s webbplats. Samtidigt som jag tidvis varit kritisk till CSN:s service är jag förvissad om att myndigheten har en förmåga att förbättra situationen, vilket utvecklingen också har visat.
Jag anser att Axel Darvik ger en missvisande bild av CSN:s handläggningstider. När det gäller ansökningar om studiemedel för studier i Sverige har den genomsnittliga handläggningstiden minskat från 20 dagar 2002 till 13 dagar 2005. Där ingår den tid då CSN väntar på kompletterande uppgifter från den enskilde. Av handläggningstiden på 13 dagar har CSN själv bara kunnat påverka sex dagar. Detta visar att regeringens och CSN:s åtgärder varit framgångsrika och att de studerande nu får snabbare beslut än tidigare.
Förslaget om att konkurrensutsätta CSN:s låneverksamhet genom att ta in privata finansiärer vill jag bestämt avvisa. Det är viktigt att klargöra att fördelning av studiestöd till enskilda och återbetalning av studielån är myndighetsutövning som regleras i studiestödsförfattningarna. Denna myndighetsutövning inrymmer moment som bankerna inte är skickade eller villiga att hantera. Staten subventionerar både studiestödsräntan och studielånet genom vissa förmånliga trygghetsregler vid återbetalning. Det är olämpligt att överlåta offentligrättslig verksamhet av den här omfattningen, och som dessutom innefattar myndighetsutövning, på andra än myndigheter. Rättssäkerheten och möjligheten för den enskilde att kunna överklaga måste också beaktas. Det finns i dag ingenting som tyder på att servicen skulle bli bättre än i dag eller kostnaden lägre om olika alternativa studielån erbjuds av privata finansiärer som till exempel banker. Staten kan låna upp medel för att finansiera studielån till en lägre kostnad än privata långivare. Den enskilde erbjuds därmed låga och stabila studielånskostnader genom nuvarande system. Jag vill även tillägga att Regeringskansliet har gjort bedömningen, bland annat av vissa förslag från banker, att det är svårt att se några omedelbara fördelar för den enskilde eller för staten av att anlita privat finansiering i studieupplåningen. Riksdagen har också tidigare avslagit motioner med liknande krav.
Jag anser att servicen till studerande och villkoren för studerande och låntagare ska hålla en hög och acceptabel nivå även utan ett system med konkurrensutsatta studiemedel.
Naturligtvis följer jag med intresse utvecklingen i våra nordiska grannländer, bland annat den förändring som skett på studiemedelsområdet i Finland. Det är dock ännu för tidigt att dra några slutsatser.
Anf. 17 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Jag tror inte att vi kommer att komma överens om allting här i dag, Lena Hallengren och jag. Och det kan man väl känna lite grann på tonen. Men en del av problemen kanske vi i alla fall kan bli överens om. För att ta lite historik: Hösten 1990 tillsatte regeringen en kommitté som skulle ge utmärkelser till de bästa myndigheterna i landet. Utmärkelsen hette Kronorna bland verken. Det är lite ordvitsigt. 1991 fick CSN utmärkelsen tillsammans med tre andra myndigheter. Men några år senare växte problem på CSN. Man kan säga att löven föll av CSN vid det laget. Man blev föremål för granskning tre gånger av Riksdagens revisorer.
Situationen har blivit bättre sedan botten men det finns fortfarande vissa problem. Om inte Lena Hallengren litar på mig så är det så att i onsdags, när riksdagen debatterade just studiemedlen, skrev Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, inte Miljöpartiet i det här fallet, att målet för studiemedelsadministrationen enligt regleringsbrevet för 2004 var att den genomsnittliga tiden för handläggning av ärenden skulle minska. Detta mål uppnåddes inte. I årsredovisningen från CSN har man där också ett nöjd-kund-index. Föga smickrande hamnar man på 51 på en hundragradig skala. Det som studenter upplever sig som minst nöjda med är tillgängligheten, insynen och inflytandet. Lite bättre är det när man bedömer kompetensen och webbtjänsterna som CSN erbjuder. Man kan i alla fall säga att studenternas uppfattning om CSN lämnar en hel del övrigt att önska.
Enligt det förslag som jag och Folkpartiet har vill vi inte överlåta myndighetsbeslut till någon annan, utan beslut om statlig borgen och bidrag måste ligga på en myndighet. Men lånen behöver inte skötas av CSN. Som liberal tror jag på marknadskrafterna. Det gör jag för att det är ett system där konsumenten och kunden alltid står i centrum. Företag som inte bryr sig om sina kunder eller konsumenter överlever inte, helt enkelt. Jag tror därför också att en konkurrens mellan långivare ger bättre service. Det ger också möjlighet till bättre villkor. Studiestödsräntan förra året var 2,3 %. Men den här räntan ger inte möjlighet till några avdrag och motsvarar därför en ränta på ungefär 3,28 %. Det är långt över den bankränta som banker ger oprutat till sina bolånekunder. Lena Hallengren får gärna förklara vad hon menar med att det är en subvention som man ger. För mig är det snarare så att man tar lite extra.
Sedan säger hon också att det inte finns några banker som skulle ställa upp på detta. Det är konstigt, för Finland och Sverige är ju inte så olika som länder. Staten är till och med väldigt stor delägare i en bank, Nordea, som har Sverige och Finland som sina huvudmarknader. Att Nordea skulle göra så olika bedömningar i Sverige och Finland tycker jag verkar väldigt konstigt. Lena Hallengren får nog komma med bättre argument för att kunna avslå ett sådant här förslag.
Anf. 18 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Axel Darvik berör många olika frågor. För den fortsatta interpellationsdebatten vill jag slå fast att CSN hela tiden kan bli bättre. Handläggningstiderna kan fortsatt minska. Men jag vill upprepa det jag sade i mitt interpellationssvar, nämligen att den genomsnittliga tiden som CSN kan påverka är sex dagar. Det är viktigt att vara medveten om vad vi talar om och vilka handläggningstider som CSN de facto kan påverka.
Axel Darvik säger att man från studenternas sida har synpunkter på tillgänglighet och inflytande. Det är naturligtvis också frågor som CSN får jobba med. På vilket sätt skulle tillgänglighet och inflytande öka om bankerna tog över räntan och utbetalningarna? Det ställer jag mig frågande till. Det vore intressant att höra Axel Darvik utveckla det.
Att man inte skulle överlåta myndighetsbeslut utan endast utbetalningen är verkligen ett ideologiskt ställningstagande snarare än en fråga om att öka tillgänglighet eller korta handläggningstider. Det som tar tid för CSN är ju just att sköta den myndighetsutövning som handlar om att pröva om den studerande har rätt till studiemedel, ålder, antal veckor man studerar, om man har godkända studieresultat, om utbildningen är studiemedelsberättigad med mera. Det är det som tar tid. Att trycka på knappen för utbetalning innebär ingen lång handläggningstid.
Man kan fundera över hur situationen blir för den enskilde när marknaden tar över. CSN sköter fortfarande myndighetsutövningen och därefter går man runt till Handelsbanken, SEB och Nordea för att se var man kan få lägst ränta. Det snabbar ju knappast på processen. Man kan ha helt andra skäl, ideologiska sådana, för att den enskilde själv ska ta på sig förhandlingen med bankerna, men det kortar knappast tiden och det ökar knappast den ekonomiska tryggheten.
Det är ett faktum att räntan är lägre. CSN har en genomsnittlig ränta de senaste tre åren. Man gör också ett avdrag med 30 % för att det inte ska handla om en avdragsmöjlighet för vissa studenter med till exempel stora kapitalinkomster. Ett genomsnitt av de senaste tre åren minus 30 %, så sätter CSN sin ränta.
Det innebär att man ligger lite efter. Men det betyder också att man jämnar ut uppgången när räntan stiger. Det blir alltså en jämnare ränta där man utjämnar toppar och dalar, vilket är en viktig del av CSN:s ansvar.
Att vilja ha ett system där marknaden bestämmer är helt klart en ideologisk fråga. Man kan fråga sig hur marknaden, i det här fallet banken, reagerar om staten är borgenär och garanterar att man får tillbaka pengarna. Vad är incitamentet till marknaden att ha en låg ränta då? Finns inte snarare incitamentet att ha en ganska hög ränta och höga kostnader? Om inte studenten betalar betalar staten. Då är man garanterad en ökad intäkt. Marknaden har naturligtvis intresse av att öka sina intäkter snarare än att ha god service till studenten.
Det går inte att så enkelt jämföra det svenska och det finska systemet. Man kan inte bara plocka ut en liten del i ett system som har en helt annan uppbyggnad, en helt annan lånebenägenhet och ett helt annat välfärdssystem med andra utgångspunkter. Det är intressant att följa och titta på olika system, men Axel Darvik drar för enkla slutsatser, tycker jag.
Anf. 19 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Vi börjar bli hyfsat överens om de problem som finns. Att bara titta på hur man genomsnittligt har skött sig på CSN ger inte alltid en helt rättvisande bild. Vissa grupper har stora problem. Det gäller bland annat dem som studerar utomlands. Där sackar man efter väldigt och har ett komplicerat system. De hamnar många gånger i en rävsax där man inte får några studiemedel och tvingas leva på sparade pengar eller luft under lång tid.
Det gäller att man klarar alla studenter. Alla ska garanteras att inom tre veckor ha chans att få sina ärenden handlagda. Det är något annat än att bara räkna genomsnitt. Därför drev en majoritet i riksdagen igenom att man skulle ha detta krav och att man annars skulle vara tvungen att betala straffavgifter till de studenter som blir drabbade.
Fru talman! Det är uppenbart att Lena Hallengren och jag har olika ideologiska ingångsvinklar. Lena Hallengren har ett socialdemokratiskt socialistiskt tänkande. Jag har ett mer liberalt.
Hon säger att det alltid är marknaden som bestämmer villkoren. Det är inte så det fungerar. När man ger sig ut på ett torg för att köpa frukt eller liknande får man välja. Det är ju konsumenten som bestämmer. Vilken frukthandlare ska jag gå till? Den som ger mig den bästa kvaliteten till det bästa priset är den som man oftast väljer. Därför tycker jag att studenter ska kunna gå mellan olika banker och välja den som ger den bästa servicen, de bästa villkoren med den lägsta räntan och de lägsta avgifterna.
Ett marknadssystem pressar ju inte upp priserna. Ett marknadssystem visar sig alltid pressa ned priserna. Finns det bara en Konsumaffär att gå till får man ju höga priser. Om det finns en Ica, en Vivo och en Netto i samma kvarter pressas ju priserna ned. Det är så det fungerar.
Här har vi helt klart olika synsätt. Som liberal tror jag ju på marknadslösningar eftersom det är bra för kunderna, det är bra för konsumenterna och det är bra för studenterna.
Jag måste ändå få svar på varför det är så omöjligt att ha ett system som det finska. Där ställer staten upp som garant för lånen, men man överlåter till studenterna att själva välja vem som har de bästa villkoren.
Det tycker jag skulle vara ett bra och sunt system. Jag har inte fått några tydliga svar på varför det skulle vara så omöjligt att ha ett sådant system.
Anf. 20 Lena Hallengren (S)
Fru talman! En del saker är marknaden väldigt bra på, men när det handlar om att låna upp pengar är staten en väldigt stor låntagare och kan låna upp medel för att finansiera studielån till en betydligt lägre kostnad än vad mindre, privata långivare kan göra.
Det är inte oförmånliga villkor hos CSN i dag. Det är mitt absolut främsta skäl.
En förändring skulle väl göras med studenternas bästa för ögonen i förhoppning om att det skulle kunna bli mycket bättre? CSN:s system i dag innebär att man får en genomsnittlig ränta de tre senaste åren där man också gör avdrag med 30 %. Det innebär att det inte bara är de som har en viss inkomst, till exempel av kapital, som kan göra det avdraget i deklarationen.
Det är intressant om Axel Darvik kan utveckla detta lite. Om man gör den förändring som Axel Darvik vill gör man väl ändå det för att det ska bli bättre för studenterna, inte bara av ideologiska skäl. På vilket sätt ökar tillgängligheten och inflytandet för den enskilde? På vilket sätt snabbas handläggningstiderna upp när man först väntar på ett beslut om man har rätt till studiemedel och därefter går runt till ett antal banker för att förhandla om sin ränta? Vilken förmånlig ränta får den som läser en relativt lång utbildning som kanske inte har de allra bästa lönevillkoren därefter? Vem är den svaga och den starka parten i Axel Darviks marknadssystem?
Det är ingen liten bagatellfråga att diskutera om inte marknaden bara kan få sköta detta. Jag hävdar att det finns många orättvisor som ett sådant system skulle medföra.
Jag vill också säga något om utlandsstuderande som Axel Darvik tog upp.
Utbetalning av studiemedel sker ju i förskott under förutsättning att den som är studerande kan styrka att han eller hon är antagen till studier och att studierna påbörjas. Det är knappast rimligt att man betalar ut ett stöd om inte den typen av besked lämnas.
Som utlandsstuderande befinner man sig många gånger i en mer utsatt position. Vi måste naturligtvis se till att bestämmelserna är utformade så att man inte hamnar i en oacceptabel situation. Men någon form av kontrollfunktion innan CSN betalar ut studiestöd till någon som säger sig vara studerande i ett annat land måste väl ändå finnas, Axel Darvik?
Anf. 21 Axel Darvik (Fp)
Fru talman! Jag menar ändå att man kan få en bättre service genom att man just får chansen att själv välja den modell som passar. Man kan träffas och sitta ned tillsammans med den person som handlägger ens ärende på banken och tala igenom hur man vill lägga upp villkor och vilka risker som man är beredd att ta och så vidare. Med Lena Hallengrens system finns det bara ett sätt att lösa detta, en enda variant.
Mig veterligen är det inte särskilt många kunder hos bankerna som klagar på att det är väldigt svårt att komma fram ens på telefon eller att det är helt omöjligt att komma in och träffa någon om man nu vill förhandla om sina lån. Och om man är missnöjd väljer man naturligtvis någon annan. Men den möjligheten finns inte för studenterna i dag, utan det finns bara en enda lösning som man kan välja.
Man kan konstatera att CSN just nu har en betydligt högre ränta än bankerna. Men det är klart att man kan räkna på olika sätt. Men som det är nu får studenterna betala en högre ränta - 3,28 % är mycket högre än de 2,59 % som är den lägsta ränta som banker erbjuder i dag.
Därför skulle jag gärna vilja veta varför det är så omöjligt att ha ett sådant här system. Jag kan inte se så många andra anledningar än att Lena Hallengren sätter socialistiska dogmer framför en konkurrens så att studenterna skulle få de absolut bästa villkoren. Och det är det som är vår målsättning. Med en statlig borgen kan vi faktiskt garantera detta. Det är ingenting annat.
Anf. 22 Lena Hallengren (S)
Fru talman! Det är en snudd på obegriplig debatt som Axel Darvik för. Räntesatsen från CSN:s sida 2006 är 2,3 %. Den kan man naturligtvis jämföra med olika bankräntor. Man kan jämföra den med räntor på bolån eller billån. Det beror på vilket val man gör. Men det är definitivt ingen hög ränta. Och den räntan är också mycket jämnare än den ränta som man är beroende av när man lånar pengar i en bank.
Axel Darvik måste också ha funderat på hur bankväsendet påverkas av en miljon låntagare som kommer in och som naturligtvis har helt olika villkor - hur länge man studerar, hur sannolikt det är att man klarar av sina studier och under hur lång tid som lånet ska återbetalas.
Det svenska systemet inom studiestödsområdet handlar helt enkelt om att lånevillkor och återbetalningsvillkor ska vara lika för alla låntagare oavsett vilken utbildning som man läser till. Oavsett vilka sidoinkomster som man har ska man ha goda förutsättningar och veta förutsättningarna under hela sin utbildningstid, både när det gäller lånevillkor och återbetalningsvillkor. Och det är klart att det blir en betydligt mer osäker situation för den som går till en bank och förhandlar. Det finns säkert de studenter som har is i magen. Men jag tror knappast att det är den typen av otrygghet som våra studenter eftersöker.
Återigen: Vi ska göra vårt allra yttersta för att CSN ska bli ännu bättre på att hantera de lån och bidrag som man förmedlar till Sveriges studenter. Men handläggningstiderna, tillgängligheten och inflytandet förbättras knappast för den som efter ett besked om bifall till studielån ska gå runt mellan olika banker och vara sin egen förhandlare. Det är jag fullständigt övertygad om.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.