Utrikesminister Margot Wallströms hantering av säkerhetsrådskampanjen

utskottsdokument 2015/16:441E80

Ola Johansson (C) och Daniel Bäckström (C)

OLA JOHANSSON och DANIEL BÄCKSTRÖM
Riksdagsledamöter (C)
2016-04-11
Dnr 1913-2015/16

Granskning av statsrådet Margot Wallströms hantering av Säkerhetsrådskampanjen

Sverige är kandidat till FN:s säkerhetsråd för perioden 2017 - 2018. När arbetet startades var vår utgångpunkt att markera Sveriges profil som generös och principfast FN-medlem, utan skytteldiplomati eller röstfiske. Sveriges kandidatur med nordiskt stöd, bygger på ett starkt FN-Cv. Sverige är den sjätte största bidragsgivaren till FN-systemet, vi har haft över 80 000 personer i FN-tjänst genom åren och vi är en av de största humanitära givarna.

Sveriges kandidatur skulle byggas på öppenhet och på en låg kampanjbudget. Detta är också en bild som regeringen och utrikesminister Wallström i allt väsentligt gett intryck av att företräda. Således tydliggörs på regeringens hemsida kostnaderna för kampanjen. Där omtalas att regeringen för 2015 budgeterat 3,5 miljoner kronor fördelade på tre poster. För 2016 finns ingen motsvarande information redovisad. En tydlig lågbudgetkampanj signaleras i det offentliga rummet.

Den senaste veckans uppgifter visar dock upp en helt annan bild än den offentligt redovisade. Här finns uppgifter om inbjudan av ambassadörer från ö-stater och stater som hänförs till världens fattigaste länder, som enligt uppgifter hanterades av det särskilda kampanjkansliet men bokförts på Dag Hammarskiöldstiftelsen och därmed avsiktligt finansierats av just biståndet till de fattigaste länderna. Här finns också uppgifter om att resorna gjorts möjliga genom att UD tagit ansvar för att nödvändiga försäkringar tagits för de inbjudna ambassadörerna. Kostnaderna är ringa, men verkar ändå bokförts på kontot för lokalanställda inom UD. Här framträder en bild av ett mer sammanvävt nät av uppdrag och kostnader som reser frågan om den offentliga bild av budgeten som redovisats är korrekt. Det som nu framkommer kan uppenbart skada Sveriges kandidatur, för vilken regeringen bär det fulla ansvaret. Att vi säger ett men döljer annat. Likaså uppkommer frågan om det förekommer formlös styrning eller försök till ministerstyre från Utrikesministern gällande kampanjen för Sveriges plats i säkerhetsrådet.

Med hänvisning till vad som här anförts hemställer jag att Konstitutionsutskottet granskar kampanjen till Säkerhetsrådet för att klargöra hur kampanjen bedrivits, om det varit förenligt med gällande ordning. Inklusive frågor om kampanjen genomförts så att granskningen av densamma försvåras genom hantering av t ex kostnader, korrespondens och handlingar.

Ola Johansson

Daniel Bäckström