Alkoholpolitiken

Motion 2001/02:So616 av Göran Magnusson m.fl. (s, v, kd, c, fp, mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om internationell alkoholpolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om höjda minimiskatter på alkohol i EU:s medlemsländer.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta införselkvoter.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkohol som utvecklingshinder i u-länder.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om restriktiv marknadsföring av alkoholdrycker.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkohol och trafik.3

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frivilligt folkrörelsearbete.4

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om serveringstillstånd.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om folköl i allmänna handeln.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkoholens kostnader.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om alkohol och sjukvård.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ungdomars debutålder för alkohol.

1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till SkU.

2 Yrkande 4 hänvisat till UU.

3 Yrkande 6 hänvisat till TU.

4 Yrkande 7 hänvisat tillKrU.

Motivering

I den nationella handlingsplan för att förebygga alkoholskador som riksdagen lade fast under våren fastställs att målet med svenska alkoholpolitiken ska vara att minska alkoholens medicinska och sociala skador. Detta ska ske bland annat genom att sänka den totala alkoholkonsumtionen. Det är en klok och kraftfull markering och för att nå målet krävs en handfast politik. I beslutet lades fast att detta ska ske fram till 2005. Anledningen till att det i Sverige finns en beslutsamhet om att tränga tillbaka alkoholskadorna är att det dels finns en hög medvetenhet om skadorna, dels en acceptans av forskningsresultat och att man med politiska medel kan begränsa skadorna.

Eftersom alkoholen också i många sammanhang är en del av gamla sedvänjor så krävs omfattande insatser för att bryta dessa och arbeta med attitydskapande metoder och program.

En riktning väljer att göra alkoholen till ett individuellt problem, andra ser det vidare och betraktar det också som ett samhällsproblem. Självklart löser sig många problem om individer själva kan kontrollera sitt drickande, men erfarenheten visar att i alla samhällen där alkoholen har betydelse så är också alkoholskadorna en omfattande del av sjukvårds- och folkhälsoproblemen.

Vi anser inte att ett samhälle som vill slå vakt om sina medborgares hälsa kan göra detta utan att också föra en seriös debatt om vilka metoder som ska användas för att begränsa de allt för höga alkoholskadorna. Vi tycker att det är för mycket med 300 000 alkoholmissbrukare, att det är för mycket med de fem personer runt varje missbrukare som drabbas av ett indirekt missbruk, att det är för mycket att 200 000 barn lever i missbruksmiljöer, att det är för mycket att 5 000 människor årligen går en för tidig död till mötes, att det är för mycket att runt 70 % av alla våldsbrott är alkoholrelaterade och att det begås ca 14 000 trafikonykterhetsbrott varje dygn. Lägger vi ett globalt perspektiv så kommer vi att upptäcka en katastrof. WHO talar om en alkoholrelaterad dödlighet om 16 000 döda per dygn! Det är i detta perspektiv som alkoholen bör diskuteras.

Internationellt

WHO

55 000 unga under 29 år dör årligen i Europa som följd av alkoholrelaterade skador. Det framgår av en WHO-rapport som bland annat diskuterades på den WHO-konferens som regeringen var värd för under ordförandeskapet i EU. Konferensen var en uppföljning av 1995 års konferens i Paris. Tyngdpunkten lades på ungdom och alkohol och det var säkert en riktig bedömning. Samtidigt så känns de 55 000 unga för tidigt döda som utslag av att vuxenvärlden inte vill eller kan skapa kontroll över ungas tillgång till alkohol. I ett framtida Europa måste alkoholdödligheten reduceras och då med särskild betoning på de unga. Vidare bör regeringen ta initiativ gentemot WHO:s Europaregion i avsikt att skapa förutsättningar så de europeiska alkoholkonferenserna kan fortsätta. Ett femårsintervall är en lämplig tidsrymd. WHO:s Europaregion har under många år varit offensiv i sitt agerande och European Alcohol Action Plan är det senaste exemplet på detta. Nu finns indikationer på att offensiven kan komma att dras ner. Sverige bör därför agera för en fortsatt offensiv hållning från WHO:s sida när det gäller att implementera en alkoholpolitik som bidrar till en ökad folkhälsa.

Höjda minimiskatter på alkohol

De successivt ökande införselkvoterna för alkoholdrycker sätter stark press på de svenska punktskatterna på alkohol. Efter EU-kommissionens krav på sänkning av punktskatten på vin har regeringen i prop. 2000/01:144 föreslagit en sänkning med 18,8 %. Ur propositionen går inte att utläsa något annat motiv för sänkt skatt på vin än att Sverige därigenom undviker en process i EG-domstolen.

Det är väl känt och stöds av forskningen på området att priset på alkohol – liksom på de flesta andra produkter – har mycket stor betydelse för den totala konsumtionen och därmed också för skadeverkningarnas omfattning. Priset är ett av de få effektiva instrument som samhället förfogar över för att motverka en alltför hög alkoholkonsumtion.

Den handlingsplan som antogs av Världshälsoorganisationens (WHO) Europaregion i Florens 1999 anger kontroll av alkoholens tillgänglighet och användning av prisinstrumentet som väsentliga faktorer för folkhälsan. I handlingsplanen uttalas att länderna bör bedriva en skattepolitik som garanterar ett högt pris på alkohol med en koppling till alkoholstyrkan. Det bör vara naturligt att inte endast medlemsländerna utan även EU känner det angeläget att följa denna European Alcohol Action Plan 2000–2005.

EG-direktiven 92/83 (om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker) och 92/84 (om tillnärmning av punktskattesatser på alkohol och alkoholdrycker) får inte tillåtas motverka en förbättrad folkhälsa i Europa. Direktiven tillkom före Amsterdamfördraget och står när det gäller skattesatserna på alkohol inte i samklang med Romfördragets artikel 152, som anger att ”en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder”.

Den enligt direktivet 92/84 lägsta tillåtna skatten på vin är 0 euro, medan för öl gäller 1,87 euro per hektoliter öl och volymprocent och för spritdrycker 550 euro per hektoliter ren alkohol. Minimiskattenivåerna på alkohol är alltför låga. Särskilt gäller detta vin och öl, varav vin inte behöver belastas någon som helst skatt. Detta utnyttjas i dag av åtta vinproducerande länder. Genom sin konstruktion kan punktskattereglerna också användas av ett vinproducerande land för att missgynna öl och sprit som produceras i andra länder.

Normalt håller öl en lägre alkoholhalt än vin, varför minimiskattereglerna redan på den grunden kan ifrågasättas. Att de dessutom kan användas aktivt som konkurrensskydd mot andra alkoholdrycker än vin är uppenbart. En översyn och justering förefaller välgrundad.

Den svenska beskattningsmodellen har starkt vetenskapligt stöd och ligger i linje med EG-fördragets folkhälsostadganden liksom intentionerna i European Alcohol Action Plan 2000–2005. Det är en viktig svensk uppgift att verka för att EU inför och tillämpar regler som minskar den alltför höga och skadliga alkoholkonsumtionen.

Riksdagen bör uttala dels att Sverige bör göra en framställan till EU att det skall införas en positiv minimiskatt på vin, dels att punktskatterna skall höjas för samtliga slag av alkoholdrycker och vara relaterade till graden av alkoholstyrka.

Sänkta införselkvoter

Sverige bör verka för sänkta kvoter för privatpersoners införsel av alkohol från ett EU-land till ett annat. De nuvarande kvoterna är alltför höga för att möjliggöra för enskilda länder att föra en folkhälsofokuserad prispolitik. Den kvantitet alkohol som får tas med av resande från ett annat EU-land utan belastning av punktskatt i det land till vilket den förs, framstår som klart överdimensionerad för personligt bruk och vida överstigande en rimlig genomsnittskonsumtion. De gällande bestämmelserna tillåter att privatpersoner vid varje gränspassering medför en kvantitet som motsvarar tre gånger den svenska genomsnittskonsumtionen under ett år. Inget enskilt land i världen uppvisar en så hög per capita-konsumtion som EU:s nuvarande kvoter per resetillfälle!

Införselkvoternas officiella funktion är att utgöra riktpunkt för ländernas tullmyndigheter för när en viss kvantitet ska betraktas som avsedd för personligt bruk och att i följd därav dryckerna inte ska belastas med punktskatt annat än i inköpslandet. Den verkliga funktionen har emellertid blivit att verka i en skatteharmoniserande riktning. Detta sätter en stark skattepress på de länder som för en alkoholskattepolitik baserad på folkhälsoperspektiv, och de prissänkningar som mer eller mindre tvingas fram medför en ökad alkoholkonsumtion i dessa länder.

Kvoterna bör i ett första steg sänkas med två tredjedelar (sprit till 3 liter, starkvin till 6 liter, vin till 30 liter och öl till 33 liter). Även med den föreslagna sänkningen kommer den tillåtna mängden för vin och öl att vara mycket hög och kan därför justeras ytterligare om det visar sig behövligt.

Genom samverkan av höjda minimiskattenivåer och sänkta införselkvoter, kan ett viktigt steg tas mot en alkoholpolitik som närmar sig vad som är syftet med Romfördragets artikel 152.

Aktiv alkoholpolitik i EU

Sverige får inte resignera inför bristerna i många EU-länders alkoholpolitik och den påverkan detta har på möjligheten att uppnå enighet kring en mer restriktiv inriktning. De ekonomiska intressena i alkoholhanteringen är mycket starka och har givits ett alltför stort spelutrymme i framförallt de vinproducerande länderna i Sydeuropa. Detta har påverkan också på EU:s politik, även om den genom Amsterdamfördraget tillkomna artikel 152 förpliktar till radikala insatser.

Men samtidigt vaknar också i dessa länder och i EU:s organ insikten om alkoholens skadeverkningar. Vid WHO:s konferens om ungdomar och alkohol i februari 2001 i Stockholm, klargjordes hur alkoholkonsumtionen ökar bland Europas ungdomar och hur benägenheten att berusa sig ökat även i länder med en kulturellt betingad negativ syn på berusning. Problemen betraktas med allt större allvar på politisk nivå. Den deklaration som antogs vid konferensen är tydlig i sina uppmaningar till en mer restriktiv politik.

EU har nått jämförelsevis mycket långt på tobaksområdet. För att belysa detta kan något av innehållet i EU-kommissionens rapport till rådet och parlamentet om punktbeskattningen på tobak, KOM(2001) 133, vara värt att ta del av. Under rubriken ”4. Fördragets allmänna mål” kan läsas:

Av fördraget framgår tydligt att det är gemenskapens sak att besluta om åtgärder i syfte att upprätta den inre marknaden, inbegripet bestämmelser om harmonisering av lagstiftningen om punktskatter, i den mån en sådan harmonisering är nödvändig för att den inre marknaden upprättas och fungerar. I artikel 152 i fördraget fastställs också att en hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av att gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder …

Vidare sägs i texten att

Med tanke på tobaksvarornas egenskaper krävs att man särskilt uppmärksammar frågan om hälsoskydd och sambandet mellan skyddet av konsumenternas hälsa och priset på dessa produkter .

– – –

Genom att skattenivån för tobaksvaror påverkar slutpriset på varorna har den givetvis en betydande effekt för konsumtionen. Skatten skall ses som en viktig beståndsdel i en politik som syftar till att minska tobakskonsumtionen.

Med samma folkhälsomässiga aspekter som utgångspunkt kan ”tobak” utan svårighet ersättas med ”alkohol”. Det är angeläget att Sverige inom EU aktivt verkar för en restriktiv linje i alkoholpolitiken och att WHO:s ”European Alcohol Action Plan 2000–2005”, liksom ”Declaration on Young People and Alcohol” från Stockholmskonferensen 2001, får utgöra väsentliga delar av basen för EU:s engagemang i alkoholpolitiska frågor.

Alkohol som utvecklingshinder

Behovet av bistånd till utvecklingsländer är stort, och enigheten i Sverige om detta för att skapa drägligare livsvillkor för människor som lider är lika stor. Ett område som behöver större uppmärksamhet är alkohol som utvecklingshinder. Erfarenheterna för organisationer som är beredda att uppmärksamma problemet finner att det internationella alkoholkapitalet är snabbare att etablera i bryggerier och i första hand använda, i den mån det finns, det friska vattnet till öl. Den internationella koncentrationen av alkoholindustrin bidrar starkt till exponeringen av alkohol gentemot länder i Asien, Afrika och Sydamerika. Exponeringen av alkohol som i sin reklam ofta väljer starkt suggestiva bilder och texter talar om alkoholens näringsinnehåll och nödvändighet för att kunna leva ett rikt liv. Någon djup kunskap om alkoholens negativa verkningar på samhället förmedlar självklart inte alkoholindustrin samtidigt som alkoholen för vissa stater blir en av de få inkomstkällorna. Alkoholen bidrar istället effektivt till att minska engagemang och utvecklingstakt. Sverige bör arbeta för att alkohol i handeln och export inte betraktas som vilken vara som helst utan som ett beroendeskapande medel. Vidare bör folkhälsomässiga skäl föras in i handelsavtalen. Genom stöd till frivilligorganisationer genom Sida bör biståndsländer stimuleras till att utveckla program för att skapa förutsättningar för att biståndsländer ska kunna avstå från att producera alkohol. Till detta bör insatser göras för att utveckla nationell forskning. Också på internationellt plan är forskning nödvändig, inte minst om alkoholindustrins påverkan på samhällsutvecklingen i tredje världen.

Monopolet

Detaljmonopolet för alkoholdrycker måste bevaras. EG-domstolens utslag om att det är ett viktigt inslag i den svenska hälsopolitiken väger tungt. Att det sedan finns krafter som vill avveckla och släppa alkoholen fri vittnar bara om de starka ekonomiska intressen som styr alkoholhanteringen. Anledningen till att bibehålla monopolet är att så långt som möjligt undvika konkurrens och prispress. En av alkoholens funktioner är att den är beroendeframkallande och det är ett starkt skäl till att begränsa tillgången. Monopolet bidrar också till att upprätthålla en starkare kontroll av åldersgränser, att försäljning inte sker till missbrukare och att de vinstmedel som bolaget levererar in kan användas till vård, rehabilitering och upprustning av socialvård. Monopolet ska ge en bra service, men avstå från konsumtionsstimulerande insatser.

Marknadsföringen

Det är en framgång för Romfördragets folkhälsobestämmelser (främst artikel 152) att EG-domstolen i det s k Gourmet-målet ger stöd åt alkoholreklamregler som värnar folkhälsan.

Reklam för alkohol har inget annat syfte än att öka konsumtionen. Alkoholreklamen står därför i bjärt kontrast till målet för alkoholpolitiken.

Anledningen till att begränsa marknadskrafternas utrymme på detta område är givetvis att privat vinstintresse och konkurrens leder till en aktiv marknadsföring, som medför ökad försäljning och ökad konsumtion. Konkurrens och privat vinstintresse är väsentliga ekonomiska drivkrafter på de flesta affärsområden. Logiken ger följaktligen insikt om det olämpliga i att släppa marknadskrafterna fria på ett område som ur folkhälsosynpunkt inte bör expandera utan tvärtom minska.

Alkoholbranschen satsar på strategisk, långsiktig attitydpåverkan. Den vill påverka den allmänna opinionen i en för avsättningen av deras produkter gynnsam riktning. Alkoholindustrin står i dag inte långt efter tobaksindustrin när det gäller exempel på att värva nya och unga användare till sina produkter.

Alkoholreklamutredningen (SOU 1998:8) lämnade väl genomtänkta förslag för att komma till rätta med vissa missförhållanden på detta område, som t ex den förtäckta starkölsreklamen. Förslagen bör läggas till grund för lagstiftning.

Trafik

Det finns ett starkt stöd för den promillegräns vi har på 0,2 bland en bred allmänhet. De allra flesta är väl medvetna om riskerna att köra bil i alkoholpåverkat tillstånd och önskan om att ens medtrafikanter har samma insikt är stor. Trots detta beräknas förekomsten av promillelagbrott till mer än 14 miljoner per år. Att minska antalet olyckor i trafiken och minska antalet skadade och döda är nödvändigt, eftersom vi också har kunskap om att många av dem som kör med promille i blodet är missbrukare. En modell som ökar säkerheten är att utrusta bilar med olika former av s k alkolås. Flera modeller har utvecklats och allt tyder på större säkerhet samtidigt som användningen blir smidigare. Alla bilar bör på sikt utrustas med någon form av alkolås. I avvaktan på att detta kan ske, bör alla fordon i yrkestrafik utrustas med någon form av alkolås.

Alkohol och kriminalitet

Sambandet mellan alkohol och brottslighet är starkt. Särskilt starkt är sambandet med våldsbrott. Enligt BRÅ:s Brottsutvecklingen i Sverige 1998–2000 konstateras att näst intill 70 % av de inblandade i ”dödligt” våld, både gärningsman och offer, var påverkade av framför allt alkohol. BRÅ konstaterar vidare att ”en viktig åtgärd är att minska missbruket och de levnadsomständigheter som missbrukarna lever under”. Detta är det riktigt grova våldet men eftersom det i samhället finns enskilda medborgare, motiverat eller ej, som känner oro och rädsla för att gå ut, särskilt på kvällstid, finns det all anledning att med så många metoder och medel som möjligt begränsa den faktor som bidrar till att våldet breder ut sig. En begränsning av tillgängligheten av alkohol är en faktor som påverkar tryggheten för medborgarna.

Punktnykterhet

I vissa situationer och under vissa omständigheter är det särskilt viktigt att man avstår från alkohol. Vi nämner arbetsliv, trafik, graviditet, ungdomsår, idrott- och friluftsliv samt sjöliv.

Folkrörelser och kommunalt ungdomsarbete

Folkrörelser och organisationer är, trots alla profetior om svikande medlemsunderlag, fortfarande en viktig del i många människors liv. Under många år har svenska folkrörelser fostrat och skolat medborgare och så sker fortfarande fast i mindre omfattning än tidigare. Anledningarna är givetvis flera. Konkurrens med nya mötesplatser, internationalisering, kommersialisering av nöjesliv etc. Samtidigt ökar behovet av icke kommersiella mötesplatser och alkoholfria miljöer, dessutom av gemenskap och delaktighet. Behovet hos människor ökar att se sammanhang och helhet och få uppleva ett mål med tillvaron och livet. Detta sker samtidigt som samhället minskar stödet till de allmänna samlingslokalerna, till folkbildning och till föreningsliv. Det finns goda skäl för samhället att stötta frivilligorganisationerna särskilt i tider av nedgång. Bidraget till upprustning av samlingslokaler bör förstärkas och ett demokratistöd för folkrörelserna bör införas och bli ett inslag i ett arbete för att engagera flera i ett frivilligt folkrörelsearbete och att stärka organisationerna i deras strävan för en starkare demokrati och för de idéfrågor som är bärande för organisationerna.

Serveringstillstånd

Det finns ett starkt önskemål att det finns ett rikligt utbud av restauranger och serveringsställen. Sådana har växt upp och det finns många fåmans- och familjeföretag inom restaurangbranschen. Lönsamheten blir ibland för låg och alkoholservering är den enda möjligheten att få en lönsamhet. Alkoholen är en dålig vara att konkurrera med, men det råder knappast någon tveksamhet om att konkurrensen leder till osunda inslag om en inte tillräcklig kundkrets. Operation Krogsanering i Stockholm har visat på såväl brister i hanteringen av alkoholservering som tänjning av alkohollagen. Men man har också medverkat till utbildning av krögare och personal som haft en god inverkan. Detta förhållande hindrar inte att antalet krogar och platser på krogar sannolikt är för stort. Ett starkare inslag av en alkoholpolitisk prövning av serveringstillstånden bör införas.

Folköl i allmänna handeln

Försäljning av folköl i allmänna handeln är egentligen problem bara ur ett perspektiv. Det är att kontrollen av åldersgränsen 18 år är alldeles för slapp. Allt för unga skaffar lätt folköl i stora mängder genom de försäljningskanaler som finns. I många av de inköpstester som gjorts av folköl visar det sig att underåriga kan få köpa i upp till 70 % av butikerna. Berörda butikskedjor, bensinstationer etc. måste ges starka incitament för att upprätthålla lagens intentioner. Ett omedelbart förbud att sälja öl kombinerat med böter bör övervägas.

Alkoholens kostnader

Den gemensamma notan för samhälle och individer för alkoholen är dyr. Trots en punktbeskattning av alkoholen som inbringar över 20 miljarder inkl moms och företagsskatter så räcker inte detta till att täcka kostnaderna. I den studie som redovisats av nationalekonomen Anders Johnson 1999 belastas samhället med cirka 120 miljarder 1999. Det är inte ointressant för samhället att ur perspektivet att alla verksamheter ska bära sina egna kostnader koppla detta till alkoholen. Beloppet är intressant att diskutera i olika budgetsammanhang.

Alkohol och sjukvård

Alkoholrelaterade skador och sjukdomar utgör en avsevärd belastning på sjukvården. Särskilt akutvården får kännas av detta. Det är naturligt att samhället i ett skede då sjukvårdsköerna ännu inte är borta också söker efter förebyggande inslag som minskar efterfrågan på vård. När exempelvis punktskatterna på vin minskar så bör man också beräkna vilka kostnader som en ökad alkoholkonsumtion kommer att föra med sig. Tiden är inne för att börja diskutera en särskild alkoholskadeavgift för att täcka de sjukvårdskostnader som uppstår som en följd av alkoholkonsumtion. Regeringen bör utreda frågan.

Skjut upp debuten!

Ungdomstiden ska vara alkoholfri och lagstiftaren har lagt fast att innan man uppnått 18 års ålder bör man inte dricka alkohol. Mot detta välmotiverade ställningstagande ställs många motstridiga viljor och önskemål. Det finns vuxna, föräldrar, alkoholkapital, marknadsförare, medier och många andra som önskar en tidig debut för att grundlägga ett behov av alkohol. Ingen enskild åtgärd kan vara mera effektiv att minska framtida alkoholskador än en senarelagd alkoholdebut. Norska studier, W Pedersen, visar att unga som börjar dricka i 13-årsåldern redan när de är 20 år har en dubbelt så hög konsumtion som de som börjar dricka när de är 17 år. De årligen och väl genomförda svenska skolundersökningarna visar tydligt att den höga konsumtionsnivå, som bland annat den fria mellanölsförsäljningen ledde till på 70-talet, och som sedan minskade avsevärt under 80- och 90-talet, nu åter är nådd. Samtidigt visar nedgången på konsumtionskurvan i slutet på 70-talet att det är meningsfullt att sätta in åtgärder för att hyfsa alkoholvanorna i ungdomsåren. Kombinationen av lagstiftning, attitydbildning och kunskap är oöverträffad.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 5 oktober 2001
Göran Magnusson (s)
Eva Zetterberg (v)	Fanny Rizell (kd)
Birgitta Carlsson (c)	Elver Jonsson (fp)
Marianne Samuelsson (mp)	Nils-Erik Söderqvist (s)