angående riksdagens högtidliga öppnande.

Motion 1973:542 av herr Hedin m. fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1973:542

3

Nr 542

av herr Hedin m. fl.

angående riksdagens högtidliga öppnande.

Riksdagens högtidliga öppnande har för allmänheten blivit ett inslag
av stor betydelse. Det gäller inte bara dem som genom olika kanaler fått
tillfälle att direkt bevista högtidsakten eller dem som samlats utanför
slottet för att se något av de yttre arrangemangen utan i än högre grad
alla — inte minst sjuka och äldre personer — som via TV med stort
intresse följer den värdiga och högtidliga ceremonin där de bl. a. får
tillfälle att i närbild se den kungliga familjen och regeringsledamöterna
med fruar. Ett inslag som torde omfattas med särskilt stort intresse är
närvaron av den diplomatiska kåren med originellt och elegant klädda
representanter för världens olika nationer.

Dessa representanter torde själva också i hög grad uppskatta den
festliga högtidsakten med alla dess olika inslag, inte minst den originella
inmarschen av drabanterna i sina karolineruniformer, och tillfället att i
samband med akten få träffa olika företrädare för svensk förvaltning.

Det högtidliga öppnandet har mycket gamla traditioner. Det reglerades
första gången i 1617 års riksdagsordning. Mera fasta former för denna
ceremoni tillskapades genom riksdagsordningen av 1723, som var
normerande för det rikt utvecklade frihetstida riksdagsskicket. Denna
stadgas § 12 hade följande lydelse:

Konungen eller Riksens Råd i Konungens frånwaru eller wid dess
dödsfall låta igenom en Härhold under Puckslående och Trumpete
blåsande utlysa dagen då Ständerne efter förrättad Gudstienst måge
komma tilsammans uppå Riks-Salen. Gudstiensten förrättes af en Biskop
uti Stadsens Storkyrckia hwarest alle Ständerne böra sig enhälligt infinna.
Sedan Gudstiensten är sluten träda up til Riks-Salen först Bonde-Ståndet
sedan Borgare-Ståndet derpå Preste-Ståndet med deras Tahlesmän; och så
Ridderskapet och Adelen hwilke hafwa sin Landt-Marskalck fram för sig;
Hwar på följer Öfwerste-Marskalcken med Riksens Råd klädde uti deras
Riks-Råds habit, näst för Konungen som då är i sin Konungsliga skrud
med Crono och Scepter. Främst uti Salen står Konungens Thron deruppå
Konungen kommer at sittia; Dernäst hafwa Riksens Råd på ömse sidor
sina rum och Ridderskapet och Adelen samt de andre Stånden deras
tilordnade ställen efter wanligheten. Deruppå äskar Öfwerste-Marskalcken
liud. När det skiedt förer Konungen sielf eller der Konungen wore
frånwarande eller at honom så godt synes praesidenten af Cancelliet, talet
til Samtelige Riksens Ständer tackar dem for det de sig infunnit och
begiärer at de wilja gifwa ackt på Propositionen, som dem föreläses skal
derom sedermera rådslå och så deröfwer som de Secrete Propositioner
Konungen dem sedermera gior författa et slut; Hwarefter Konungen låter
upläsa den allmänna Propositionen, som Konungen dem meddelar och
inga mål som Secrete wara böra innehålla måste. Ständernas Tahlemän
först Land-Marskalcken och så de andre Tahlemännen hwar efter annan

Mot. 1973:542

4

träda sedermera då Öfwerste Marskalcken dertil teckn gifwer utur deras
Säten för Konungen och aflägga tacksäjelse för kallelsen samt för
Konungens beswär wid Riksens styrelse och utlåfwa at wilha öfwerlägga
de författade Propositioner och i det slut stanna som kan lända til
Riksens allmänna bästa och wälfärd.

Deruppå stiger Konungen och Ständerne up och beledsagas Konungen
utur Riks-Salen til sina rum tilbakars igen.

Under frihetstiden började man också utfärda särskilda ceremoniella
program för sammankomsten, något som fortsatt intill våra dagar. Det
äldsta i riksdagsbiblioteket befintliga programmet härstammar från år
1751.

De sakligt mera väsentliga inslagen var konungens eller hans ställföreträdares
hälsningsanförande och föredragandet av den allmänna propositionen,
vilka båda tillsammans ungefär motsvarade dagens trontal.

Gustav III gjorde den ändringen i själva ceremonielet att adeln i stället
för att som de övriga stånden inta sina platser i salen före konungens
inträde skulle ledsaga denne till och från sammankomsten, vilket var en
återgång till 1600-talets sed och bibehölls även efter statsvälvningen i
1810 års riksdagsordning. Förutom en viss förenkling av de i grundlag
intagna detaljerna tillkom genom denna — i stället för föredragningen av
en allmän proposition — stadgandet att riksdagen skulle ”avhöra
berättelsen om vad sedan sista riksdag uti rikets styrelse sig tilldragit”.
Den likaledes nytillkomna statsverkspropositionen kunde överlämnas vid
öppnandet men även vid ett senare plenum plenorum eller direkt till
statsutskottet.

Genom 1 866 års riksdagsordning utrensades vissa ceremoniella detaljer
men gjordes få mera sakliga ändringar. Dock blev överlämnandet av
statsverkspropositionen redan vid öppnandet nu obligatoriskt. Stadgandet
om riksdagsberättelsen formulerades så att konungen skulle låta
meddela riksdagen denna, vilket enligt det ceremoniella programmet och
riksdagsprotokollet innebar uppläsning av densamma. Hur stor del som
verkligen lästes upp är dock obekant. Först år 1933 ändrades detta till att
berättelsen skulle överlämnas så som nu sker.

Det förtjänar att nämnas att till och med sistnämnda år förekom en
motsvarande ceremoni vid riksdagens avslutning, varvid bl. a. riksdagsbeslutet
föredrogs. Även för denna har ceremoniella program funnits.

Vi finnér det angeläget att riksdagens högtidliga öppnande även i
framtiden och inom ramen för den tillkommande författningen får bestå
i ungefärligen samma former som nu. Det torde vara omöjligt att skapa
motsvarande högtidliga och festliga former i anslutning till det nya
riksdagshuset.

De nuvarande lokalerna, Slottskyrkan — för den föregående gudstjänsten
vilken för många utgör en synnerligen värdefull och uppskattad
inledning till årets riksdagsarbete — och Rikssalen bör kunna få utnyttjas
av riksdagen även i framtiden.

Vissa praktiska detaljer skulle dock med fördel kunna förändras för
att bättre än nu markera att det i första hand är riksdagens öppnande

Mot. 1973:542

5

som är det centrala i ceremonin. Riksdagsledamöterna borde i stället för
att som nu föreskrivs i § 14 vid årets ordning för riksdagens öppnande
(”riksdagsledamöter valfri klädsel med ytterplagg”) uppmanas att bära
mörk kostym och motsvarande dress för damerna. För att undvika den
besvärande trängseln vid förflyttningen mellan slottskyrkan och rikssalen
och ”kapplöpningen” om de främsta platserna borde någon form av
placering lätt kunna ordnas. Av tillgängliga äldre ceremoniel och
ordningar synes framgå att i vart fall de olika stånden haft särskilt
anvisade platser i rikssalen. Ytterplaggen borde kunna avläggas i
Slottskyrkan och där bevakas och efter öppnandet avhämtas av ledamöterna.
Den nuvarande överrocksförsedda samlingen av riksdagsledamöter i
varierande klädsel utgör en frapperande kontrast mot övriga festklädda i
rikssalen.

Riksdagsmännens egna gäster får nu de sämsta platserna längst ned i
rikssalen. Många får inte ens tillfälle att sitta. För äldre personer kan det
bli utomordentligt påfrestande att övervara invigningsakten stående och i
stor trängsel. Då det i första hand är — eller i vart fall bör vara —
riksdagens egen stora högtid, borde riksdagsmännens gäster få sig
anvisade sittplatser utefter långsidorna, där nu åtskilliga andra kategorier
av gäster intar sina platser. Varje riksdagsman borde dessutom varje år
erhålla minst en biljett för anhörig eller annan gäst. Platserna längst ned i
salen borde reserveras för övriga gäster som, bortsett från diplomatiska
kåren och vissa särskilt högt uppsatta ämbetsmän, ej har samma
anledning som riksdagsmännens gäster att erhålla bekväma platser med
större möjligheter än nu att kunna följa de olika arrangemangen.

Då vi anser att det skulle innebära ett fattigdomsbevis för vårt land att
inte i ungefärligen samma former som nu bibehålla riksdagens högtidliga
öppnande hemställer vi

1. att riksdagen måtte uttala att dess högtidliga öppnande även i
framtiden bör äga rum i Rikssalen med föregående gudstjänst
i Slottskyrkan,

2. att vissa förändringar bör vidtagas för att bättre än nu ställa
riksdagsledamöterna och deras gäster i centrum för öppningshögtidligheten.

Stockholm den 25 januari 1973

CARL-ERIC HEDIN (m)

THORWALD KÄLLSTAD (fp)

ERIC MOSSBERGER (s)

TAGE MAGNUSSON (m)
i Borås

RUNE TORWALD (c)

EVA ÅSBRINK (s)

ROLF SELLGREN (fp)

FRITZ BÖRJESSON (c)
i Glömminge