Anorexi och sjukförsäkringen

Motion 1997/98:Sf209 av Sigge Godin (fp)

Anorexi eller andra ätstörningar är ett stort och växande tonårsproblem som kräver nya och utvecklade behandlingsmetoder för att komma tillrätta med problemen. Uppskattningsvis handlar det om cirka 200–300 barn som drabbas i landet.

Bland annat vid Sundsvalls sjukhus pågår ett projekt som har till uppgift att utveckla behandlingsmetoder för att vidareutveckla samarbetet runt patienter med anorexia nervosa och andra ätstörningar.

Tidigare har anorexipatienter vårdats långa perioder på sjukhus i slutenvård. I projektet har man funnit att man når bättre resultat om någon förälder finns hemma och hjälper flickan att bryta svälten för att successivt kunna börja äta igen. I detta skede av sjukdomen har patienten och familjen regelbunden poliklinisk kontakt och står under läkarkontroll vid Barn- och ungdomskliniken. Förutom att föräldrarna finns hemma med dottern under en kritisk period i behandlingen behövs båda föräldrarnas medverkan i den polikliniska vården som består av familjeterapi med samtal i början en gång per vecka och successivt glesare.

Föräldrar till axorexipatienter över 16 år har ofta stora ekonomiska svårigheter att hjälpa sitt barn på grund av orimligt inkomstbortfall. Man har tagit kompensationsledigt eller semester när man vårdat sin sjuka tonåring hemma. Tillfällig föräldraförsäkring utgår till dess barnet fyllt 16 år. För att göra föräldramedverkan ekonomiskt möjlig i familjeterapin bör medel tillföras så att anhörigvård kan medges efter det barnet fyllt 16 år.

Den samlade expertisen inom detta område är enig om att familjeterapi ger det bästa resultatet. Att behandla patienten i sluten vård kostar per vårddag cirka 2 500–3 000 kronor. Kostnaderna vid behandlingshem är också betydande i jämförelse med familjeterapi där föräldrarna kan medverka kontinuerligt i vården.

Såväl resultaten av behandlingsmetoden familjeterapi som de besparingar som kan göras i förhållande till sluten sjukhusvård talar för att ersättning för anhörigvård bör kunna utgå till de föräldrar som deltar i vården av tonåringar med anorexia nervosa och andra ätstörningar. Gruppen är relativt liten men ytterst handlar det om en utvecklad vård som innebär att tonåringen blir frisk och slipper livslångt lidande.

Ändring av sjukförsäkringen bör ske så att ersättning vid närståendevård kan utgå till föräldrar som deltar i behandlingen av barn med anorexia nervosa och andra ätstörningar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av sjukförsäkringen att ersättning vid närståendevård kan utgå till föräldrar som deltar i behandlingen av barn med anorexia nervosa och andra ätstörningar.

Stockholm den 1 oktober 1997

Sigge Godin (fp)

Gotab, Stockholm 2002