Armatur i cisternvagnar

Motion 1993/94:Fö709 av Johnny Ahlqvist och Bengt Silfverstrand (s)

I trafik inom Sverige finns ett stort antal cisternvagnar
avsedda för transport av farligt gods på järnväg. En relativt
stor andel av dessa är privatägda. Dessa vagnar är i regel av
god kvalitet och ofta specialbyggda för transport av
specifika ämnen.

Det finns dock ett stort problem och det är olikheter i
avtappningsarmaturen. Det finns enligt vad vi erfarit ingen
bestämd standardisering av denna i Sverige eller Europa.
Dock finns minimikrav som måste uppfyllas av alla.
Naturligtvis har varje avsändare och mottagare tillgång till
rätt armatur och kan handskas med lastning och lossning på
ett för säkerheten riktigt sätt. Problemet uppstår om
cisternvagnen -- på grund av läckage eller annat tillbud --
måste tömmas före ankomst till sin destination.

Det kan uppstå tillfällen när detta måste ske snabbt och
säkert. Därför skulle det vara en stor fördel om antalet olika
armaturer kunde nedbringas till ett minimum. Genom en
sådan åtgärd skulle räddningstjänsten ges större möjlighet
att inneha nödtömningsarmaturer i erforderligt antal.

Ansvarig för prövningen av tankarna är Statens
anläggningsprövning medan Länsvägsinspektionen svarar
för tillsynen. SJ har sträng intern kontroll och föreskrifterna
säger att deras tankvagnar för farligt gods skall tas in för
översyn efter 10--20 veckor. För privatvagnar som ofta lånas
in från utlandet finns inte motsvarande krav.

Det vore mycket viktigt för säkerheten vid transporter
av farligt gods på järnväg att tillsynen är lika sträng på alla
typer av vagnar, dvs. även på utländska vagnar som hyrs in
i Sverige.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att tillsynen på
järnvägsvagnar för farligt gods skärps och omfattas av
samma hårda regler för alla vagnar.

Stockholm den 25 januari 1994

Johnny Ahlqvist (s)

Bengt Silfverstrand (s)